Socialutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att förbättra epileptikernas situation
1971 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SoU20, Socialutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att förbättra epileptikernas situation
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Socialutskottets
betänkande nr 20 år 1971 SoU 1971:20
Nr 20
Socialutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder
för att förbättra epileptikemas situation.
I motionen 1971:785 av fru Sundberg
m. fl. (m, c) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa att en
expertgrupp tillsättes med uppgift att tillvarataga de epileptiskt sjukas
anställningsförhållanden, att 45 § lärarhögskolstadgan ändras så att intyg om
antagningslämpUghet från såväl den sökandes läkare som av skolstyrelsens läkare
må vara tUl fyllest för antagning vid lärarhögskola av epUeptiker, att
försäkringsinspektionen får i uppdrag att se över premieberäkningen för
försäkringar med epUeptiker som försäkringstagare i enUghet med vad som stadgas
i lagen om försäkringsrörelse 282 § mom. 2, att tUläggsdirektiv utgår tUl
handikapputredningen med begäran att utredningen beaktar de epileptiskt sjukas
situation.
Epilepsi
Epilepsi är ingen enhetUg sjukdom
utan en gmpp av likartade symtom vid hjärnskador av olika slag uppkomna vid
olycksfall, förlossning, infektion etc. Symtomen orsakas av abnorm elektrisk
urladdning i skadade nervceller i hjärnan. Den äldre beteckningen fallandesot
eller fallandesjuka hänför sig tiU den vanligaste formen av epileptiska anfall,
då den sjuke förlorar medvetandet eUer faller omkuU, Det kramptiUstånd som
uppträder vid anfallet och som i vissa faU medför andningssvårigheter och
bUdning av fradga i munnen avtar i regel efter några minuter. Ett Undrigare
epileptiskt anfaU kännetecknas av tiUfällig sinnesfrånvaro eller medvetslöshet,
s, k, absence, EpUepsi behandlas i regel medicinskt, men i vissa faU, framför
allt när den orsakats av ärrvävnad, tillgrips operation. Ärftlig epilepsi
förekommer men i mindre utsträckning än man tidigare ansett. Förbättrad
diagnostik och nya behandlingsmetoder har lett tiU att anfaUsfrekvensen för
patienter med epilepsi kunnat nedbringas, och i många fall har patienterna
blivit anfaUsfria.
Anställningsskydd m, m,
I Kungl, Maj:ts cirkulär (1960:553)
angående anställningsvillkor m, m, för partieUt arbetsföra inom statlig och
statsunderstödd verksamhet har angivits riktUnjer beträffande anställande av
partieUt arbetsföra inom det statliga området och inom sådana områden av
statsunderstödd verksamhet där anställnings- eller arbetsvillkoren fastställs
under medverkan av Kungl, Maj :t eller myndighet som Kungl, Maj :t bestämmer.
Med partieUt
I-Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 20
SoU
1971:20 2
arbetsför avses i cirkuläret person, som har eUer förmodas
kunna få särskilda svårigheter att erhålla eller behålla ett förvärvsarbete på
grund av fysiskt eller psykiskt arbetshinder eller social belastning, 1
cirkuläret har föreskrivits att myndigheterna inte bör ha en restriktiv
instäUning till de partiellt arbetsföra som arbetskraft och att det bör beaktas
att grundlagsstadgandet om tjänstetillsättning efter förtjänst och skicklighet
inte tiUdelar de partieUt arbetsföra någon undantagsställning,
I Sverige finns inga generella lagbestämmelser om förbud
mot obefogade uppsägningar. För vissa speciella fall finns lagförbud, nämligen
mot avskedande på grund av värnpliktstjänstgöring, havandeskap eUer ingående av
äktenskap samt mot avskedande i föreningsrättskränkande syfte eller på grund av
verksamhet som skyddsombud, EnUgt statstjänstemannala-gen (1965:274) får
statstjänsteman med förordnande tills vidare sägas upp om han har visat
bristande lämplighet för tjänsten eller det finns anledning att dra in tjänsten
eller uppsägningen av annat skäl är påkallad från allmän synpunkt. Samma
begränsning av uppsägningsrätten gäller enligt stadgan (1965:602) om vissa
tjänstemän hos kommuner m, fl, för vissa andra offentligt anstäUda tjänstemän,
1 övrigt gäller en av arbetsdomstolen år 1932 uttalad princip att arbetsgivare
har rätt att säga upp arbetstagare utan angivande av skäl, om inte
kollektivavtal innehåller bestämmelser som inskränker denna rätt eller
uppsägningen kan anses strida mot goda seder.
Enligt huvudavtalet mellan SAF och LO kan tvist om
uppsägning pä grund av "enskild arbetares förhåUande" bringas under
skiljenämnds prövning, om den sammanhängande anstäUningstiden är rninst nio
månader och den anställde har uppnått 18 år. Som skiljenämnd fungerar en av
parterna tillsatt nämnd, arbetsmarknadsnämnden. Finner nämnden att uppsägning
har skett utan saklig grund, kan arbetstagaren tUldömas skadestånd, I fråga om
uppsägning av annat skäl än enskild arbetstagares förhållande, i första hand
arbetsbrist, fungerar arbetsmarknadsnämnden inte som skiljenämnd utan kan
endast rekommendera en lösning i det enskilda fallet. Hittills har nämndens
rekommendationer emellertid alltid följts av parterna, AUa LO-förbund har inte
undertecknat huvudavtalet. Avtalets bestämmelser om uppsägningsskydd gäller av
den anledningen inte för t, ex, byggnads- och transportarbetareförbunden samt
de grafiska förbunden.
Överenskommelsen mellan SAF och LO om skydd mot uppsägning
utan sakUg grund har varit normbUdande även för de privatanställda
tjänstemännens avtal, SAF har sålunda ingått liknande huvudavtal med Svenska
industritjänstemannaförbundet (SIF), Sveriges arbetsledareförbund (SALF) och
Handelstjänstemannaförbundet (HTF), Också kommunalanställda tjänstemän, på
vilka uppsägningsreglerna i den nyss nämnda stadgan (1965:602) inte är
tillämpUga, samt de kommunalanställda och de statsanstäUda arbetarna har
avtalsenUgt motsvarande skydd mot obefogade uppsägningar.
Tvist huruvida uppsägning strider mot annat kollektivavtal
än de ovan nämnda huvudavtalen kan bringas under arbetsdomstolens prövning. Om
SoU
1971:20 3
annat inte har överenskommits genom koUektivavtalet, kan
domstolen vid obefogad uppsägning inte bara döma ut skadestånd utan också
förordna att den uppsagde skall återanstäUas,
För större delen av arbetsmarknaden har således den fria
uppsägningsrätten inskränkts genom avtal.
Uppsägningsfrågorna härunder senare år vid flera
tillfällen behandlats i riksdagen (2LU 1957:25, 1962:22, 1963:23, 1964:63,
1968:67 och 1969:14), bl, a, i anslutning till en av internationella
arbetsorganisationen år 1963 antagen rekommendation (nr 119) angående
uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ. Riksdagen har
därvid visserligen uttalat förståelse för önskemålen att skapa tryggare
anställningsförhållanden, särskilt för sådan arbetskraft som har speciella
svårigheter att få nya arbeten, bl, a, den äldre arbetskraften. Yrkandena om
utredning har emellertid avslagits av riksdagen med motiveringen att
lagstiftning inte bör aktuaUseras, förrän det har ådagalagts att det inte är
möjligt att avtalsvägen nå en godtagbar lösning av frågan.
Efter bemyndigande år 1969 har emeUertid en utredning på
området tUlsatts, nämligen utredningen rörande ökad anställningstrygghet och
vidgad behörighet för arbetsdomstolen, 1 direktiven lör utredningen uttalas
bl, a, följande.
Om anställningstryggheten ökas
genom förlängda uppsägningstider och i synnerhet om därtiU läggs ett särskilt
skydd i form av avgångsersättning, blir det ofrånkomligt för de sakkunniga att
undersöka om det ökade skyddet skall beredas den anställde också i de faU dä
uppsägningen har sin grund i hans personliga förhållanden. De sakkunniga bör
därför tUl allsidig prövning ta upp också frågan om skyddet mot obefogad uppsägning
samt mot bakgrund av bl, a, huvudavtalen pä den privata arbetsmarknaden och
statstjänstemannalagen överväga behovet att lagreglera uppsägningsgrunderna och
de rättsliga följderna av obefogad uppsägning. Utgångspunkt för övervägandena
bör vara att principen om arbetsgivares rätt att utan skäl avskeda arbetstagare
skall ersättas med en huvudregel om skydd mot sakligt ogrundade uppsägningar.
Vid överväganden av i vilka faU uppsägning skall anses sakligt befogad måste
samordning ske med bestämmelserna härom i statstjänstemannalagen liksom med lösningarna
av de frågor som omfattas av ämbetsansvarskommitténs uppdrag.
I en i början av april 1971 avgiven
proposition (1971:107) har Kungl, Maj:t föreslagit vissa åtgärder för att
förbättra den äldre arbetskraftens sysselsättningsmöjUgheter, Dessa åtgärder
består dels i en lag om anstäU-ningsskydd för vissa äldre arbetstagare, dels i
en lag som ger arbetsmarknadsmyndigheter och fackliga organisationer möjUghet
tiU insyn i och inflytande över företagens personalpoUtik,
Krav beträffande hälsotillståndet hos sökande till
utbildning vid lärarhögskola
Enligt 45 § stadgan (1968:318) för
lärarhögskolorna skall den som vUl vinna tillträde till lärarutbildningslinje
vara fri från sjukdom eller handikapp som medför olämpUghet för lärartjänst.
Motsvarande bestämmelser
\*-Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 20
SoU
1971:20 4
finns i 23 § stadgan (1961:433) för seminarierna för
huslig utbUdning, 12 § stadgan (1960:511) för slöjdlärarseminariet och i 8 § av
bestämmelserna av år 1964 rörande förskoleseminarierna.
Enligt 46 § lärarhögskolestadgan antas studerande på
lärarutbUd-ningslinje av skolöverstyrelsen (SÖ), Antagning som SÖ beslutar är
preUminär, Beslut om definitiv antagning meddelas av rektor vid lärarhögskolan.
För att sökande, som preliminärt antagits till utbildningen, skaU kunna bli
definitivt antagen, måste rektor pröva att vederbörande även uppfyller de i 45
§ lärarhögskolestadgan angivna aUmänna behörig-hetsviUkoren,
Till ledning för rektorerna vid lärarhögskolorna har SÖ i
samråd med socialstyrelsen år 1968 utfärdat anvisningar för bedömning av
hälsotillståndet hos utbildnings- och anstäUningssökande.
1968 års anvisningar skall tjäna till ledning vid
bedömning av läkarintyg som skaU företes före intagning till
lärarutbUdningsanstalt och vid tiUsättning av lärartjänst. Utgångspunkten torde
härvid ha varit att en person som på grund av sjukdom eller handikapp inte kan
antas erhålla eller utöva en lärartjänst, inte heller bör intas tiU sådan
utbildning. Anvisningarna ger dels allmänna rekommendationer i fråga om bedömningen
med hänsyn tiU den skolform och det stadium eUer ämnesområde som utbildningen
eller tjänsten avser, dels specialregler för vissa angivna sjukdomar eller
handikapp vilka i regel utgör hinder för intagning till utbildning eller erhållande
av tjänst som lärare. Bland sådana sjukdomar nämns "sjukdom med kramper
eUer absencer då anfallsfri tidsperiod med eller utan behandling understiger
två år eller om undersökningen utvisar förekomst av grövre psykisk
rubbning". Under vissa angivna förutsättningar krävs intyg av specialist.
Sedan förenämnda anvisningar utfärdats är 1968 har ett
antal ärenden avseende allmän behörighet att antas tUl lärarutbildning prövats
av Kungl, Maj:t i statsrådet avseende även epUeptiker,
Genom ett beslut i januari 1971
medgav Kungl, Maj:t inträde vid lärarhögskola för en sökande, som har epilepsi
och som inte uppfyllde de i SÖ:s anvisningar angivna normerna. Socialstyrelsen,
som i yttrande i ärendet tillstyrkte att den sökande skulle få genomgå
utbildningen, föreslog en översyn av anvisningarna.
Med anledning av detta har Kungl, Maj:t genom beslut den
29 januari 1971 uppdragit åt SÖ att i samråd med socialstyrelsen göra en
översyn av 1968 års anvisningar om bedömning av hälsotillståndet hos
utbUdnings-och anställningssökande. Kungl, Maj:t har därvid föreskrivit att nya
anvisningar bör föreligga senast den 1 augusti 1971,
Premiesättningen för försäkringar
1 lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse har bestämmelser meddelats för enskilda försäkringsbolags
verksamhet i syfte att skapa garanti för att verksamheten bedrivs på ett för
försäkringstagarna betryggande sätt.
SoU
1971:20 5
När det gäller Uvförsäkring har en
garanti för försäkringstagarnas intresse av en skäUg kostnad för försäkringen
inskrivits i lagen på det sättet att i 263 § föreskrivs att grunderna för
försäkringsbolags verksamhet som bl, a, skall avse beräkning av
försäkringspremier och som skall underställas Kungl, Maj:t för fastställelse
skall avse att trygga bolagets förmåga att dels fuUgöra sina förpUktelser
enligt ingångna försäkringsavtal, dels bereda försäkring tiU en med hänsyn tiU
försäkringens art skäUg kostnad. Enligt 282 § 1 mom, åligger det styrelsen och
verkstäUande direktören för försäkringsbolag som meddelar livförsäkring att,
såvitt angår Mvförsäkringsrörelsen, till försäkringsinspektionen insända dels
årliga redogörelser i vad mån det verkliga förloppet av rörelsen avvikit från
grunderna, dels för varje femårsperiod statistisk-ekonomisk utredning angående
verksamhetens förlopp och bolagets stäUning, Där så finns påkallat, får
inspektionen även för annan tid infordra sådan utredning.
Garantin för försäkringstagarna beträffande en skälig
premiesättning för annan försäkring än livförsäkring är inskriven i 282 § 2
mom, 1 detta lagrum åläggs styrelsen och verkställande direktören i
försäkringsbolag att med hjälp av fortlöpande statistik eller på annat sätt
övervaka att premiesättningen är skäligt avvägd med hänsyn tiU den risk, som
försäkringen är avsedd att täcka, nödiga omkostnader för försäkringen samt
omständigheterna i övrigt. Det åligger vidare styrelsen och verkställande
direktören att till försäkringsinspektionen för tidsperioder som inspektionen
bestämmer insända redogörelser för den metod som använts för övervakning av
premiesättningen och för erfarenheter av övervakningen,
I lagen om försäkringsrörelse stadgas inte någon
skyldighet för försäk-ringsinspektionen att ingripa i frågor rörande
premiesättningen. Inspektionen är emellertid oförhindrad att under hand uppta
ämnet till diskussion med vederbörande bolag. De utpräglade fallen av för hög
eller för låg premie torde falla under en bestämmelse i 288 § i lagen, vari
stadgas att inspektionen skall ingripa med föreläggande där allvarlig anmärkning
mot försäkringsbolags verksamhet föreligger.
Från försäkringsinspektionen har inhämtats att den
fortlöpande granskningen hos inspektionen av skäligheten hos
försäkringsbolagens premier avser skäligheten hos premienivån för hela
försäkringsgrenar, såsom allmän egendomsförsäkring, olycksfallsförsäkring m,
fl. Någon granskning av skäligheten av premier för försäkringstagare som tiUhör
en viss riskgrupp i sjukdomsavseende sker inte.
Utskottet har beträffande de för enskilda personer vanliga
individuella försäkringarna livförsäkringar, olycksfaUsförsäkringar och
ansvarsförsäkringar inhämtat att förhöjda premier med hänsyn till sjukdom
endast förekommer vid livförsäkringar, där premiesättningen bygger på
dödlighetsstatistik. Inskränkning i försäkringens giltighet med hänsyn till
epUepsi förekommer endast vid olycksfallsförsäkringar och är av innebörd att
försäkringen inte omfattar skada där det får antas att den skadevållande
händelsen föranletts av epilepsi, slaganfall eller mental-
SoU
1971:20 6
sjukdom hos den försäkrade. Förhöjd premie eller
inskränkning i försäkringens giltighet förekommer inte alls vid
ansvarsförsäkring.
När det gäUer gruppförsäkringar är reglerna generösare.
För deltagande i grupplivförsäkring gäller i allmänhet krav på att vederbörande
skall ha varit fullt arbetsför under de senaste tolv månaderna, I fråga om
gruppolycksfallsförsäkring, som brukar vara anknuten tiU grupplivförsäkring,
har de på marknaden dominerande försäkringsbolagen numera slopat en tidigare
för epUeptiker gällande inskränkning i försäkringens giltighet.
Riksdagen har nyligen prövat ett förslag till lag om
förbud mot otillbörliga avtalsvillkor (prop, 1971:15, NU 7), Den nya lagen, som
föreslås träda i kraft den 1 juli 1971, ger marknadsrådet möjlighet att
förbjuda företagare att använda kontraktsvillkor som med hänsyn till vederlaget
och övriga omständigheter måste anses otillbörligt mot konsumenten. Enligt 2 §
skaU emeUertid lagen ej gälla i fråga om verksamhet som står under tillsyn av
bankinspektionen eller försäkringsinspektionen. Föredragande departementschefen
har härom anfört att det är naturligt att behovet av kontroU- och
övervakningsmöjligheter när det gäller viUkoren i de avtal som banker och
försäkringsbolag erbjuder allmänheten också i fortsättningen anförtros de
särskilda inspektionsmyndigheterna. Departementschefen vill inte utesluta att
den granskningsverksamhet som nu sker kan behöva byggas ut och intensifieras.
Departementschefen har vidare anfört, att en svaghet i det nuvarande systemet
när det gäller villkorsövervakningen på bank- och försäkringsområdena är att
inspektionsmyndigheterna inte har några tvångsmedel tUl sitt förfogande,
HittUlsvarande erfarenheter visar emellertid att banker och försäkringsbolag
lojalt följer de anvisningar som lämnas dem av inspektionsmyndigheterna.
Skulle utvecklingen i framtiden göra det påkaUat att samhället får starkare
maktmedel till sitt förfogande synes det i varje fall Ugga närmast tiU hands
att problemet blir löst inom ramen för det nuvarande inspektionssystemet.
Handikapputredningen m, m.
Handikapputredningen tillkallades
år 1965 för att utreda frågan angående omvårdnaden om handikappade, varmed
avsägs "personer, som av fysiska eller psykiska skäl möter mera betydande
svårigheter i sin dagliga livsföring". Enligt direktiven av är 1965 avsåg
utredningsuppdraget frågor om hjälpmedel, frågor om stöd till anskaffning av
motorfordon och om andra åtgärder för att bryta handikappades isolering,
frågor om samordning av åtgärder för handikappade och om information och
rådgivning samt frågor om utbUdning,
Handikapputredningen har under årens lopp-avgivit
betänkanden om oUka frågor, som utredningen har att behandla, I det följande
anges betänkandena samt uppgift om Kungl, Maj;ts och riksdagens behandling av
desamma.
Betänkandet "Kommunerna och den sociala
omvårdnaden" (SOU 1967:53) avsåg frågan om samhällets ansvar för den
enskUdes omvårdnad och behandlades i prop, 1968:74 och i andra lagutskottets
utlåtande
SoU
1971:20 7
1968:38,
Betänkandet "Bättre hjälpmedel för handikappade"
(SOU 1967:60) avsåg frågor om hjälpmedel och behandlades i prop, 1968:41 och i
statsutskottets utlåtande 1968:88,
Betänkandet "Bättre utbUdning för handikappade"
(SOU 1969:35) omfattade utbildningsfrågor och behandlades i prop, 1970:1, bU,
7, s, 193-197 och i statsutskottets utlåtande 1970:5, s, 25,
I ett betänkande "Bättre socialtjänst för
handikappade" (SOU 1970:64), som för närvarande är föremål för Kungl,
Maj:ts prövning, har handikapputredningen behandlat frågor om resor och
transporter för handikappade, om samordning, samverkan och information i
handikappfrågor samt om statsbidrag tUl handikapporganisationer.
Genom beslut i maj 1970 har Kungl, Maj:t uppdragit åt
handi
kapputredningen att i samråd med bostadsstyrelsen utreda och inkomma
med förslag i frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet för
invalidbostadsbidrag till att omfatta även andra handikappade än som
anges i gällande bidragsbestämmelser. Utredningsuppdraget har föregåtts
av att statsutskottet i sitt yttrande 1970:50 förordat en sådan
utredning,
Invalidbostadsbidrag utgår enligt bestämmelser i
räntelånekungörelsen (1967:553) för sådan inredning av bostadslägenhet och i
vissa fall sådant extra lägenhetsutrymme som rörelsehindrad invalid eller
person med starkt nedsatt synförmåga behöver, dock i regel med högst 15 000 kr,
för varje lägenhet.
Statsutskottet uttalade, att bidragsgivningen borde inom
ramen för vad som är tekniskt lämpligt och anknutet till bostadsbyggandet kunna
tillgodose behov som föranleds av skilda handikapp och ansluta sig till det
område som täcks genom särskUda bidrag till handikapphjälpmedel.
Utskottet
1 motionen 1971:785 tas upp en rad
problem som kan möta personer med epilepsi. Motionärerna pekar på svårigheter
som kan uppstå på arbetsmarknaden, vid antagning tiU utbUdning vid
lärarhögskola, beträffande privata försäkringar och beträffande utrustningen i
bostäder,
I fråga om svårigheterna på arbetsmarknaden pekas dels på
att det kan uppstå problem för epUeptikerna att erhåUa anställning, dels på att
epileptikerna riskerar att bU avskedade på grund av sin sjukdom. Mot denna
bakgrund yrkar motionärerna att en expertgrupp tillsätts med uppgift att
tillvarata de epileptiskt sjukas anställningsförhållanden. En sådan expertgrupp
skulle också kunna biträda vid utredningen i fall där obefogad uppsägning
skett. Motionärerna framhåUer vidare att de nuvarande bestämmelserna om
hälsoprövning vid antagning tiU lärarhögskola i regel utgör hinder för
antagning av epUeptiker, Det yrkas på en UberaUse-ring av bestämmelserna. När
det gäUer försäkringar anförs att vid olycksfalls- och ansvarsförsäkring finns
viss inskränkning i försäkringens giltighet för epUeptiker men att dessa likväl
måste betala förhöjd premie. Motionärerna yrkar att försäkringsinspektionen får
i uppdrag att se över
SoU
1971:20 8
premieberäkningen för försäkringar med epUeptiker som
försäkringstagare. Slutligen görs i motionen gäUande att epileptikerna på
grund av olämpligt utformade bostäder ofta drabbas av fysiska skador som hade
kunnat undvikas. Mot denna bakgrund yrkas att handikapputredningen i
tiUäggsdirektiv skall få i uppgift att beakta de epUeptiskt sjukas situation.
Under senare är har på en rad
områden vidtagits åtgärder för att normalisera tUlvaron för handikappade. För
epUeptiker har denna utveckling underlättat genom nya behandlingsmetoder, som
lett tUl att anfaUsfrekvensen kunnat nedbringas eller, i många faU, att
patienterna blivit anfaUsfria. Det är angeläget att den pågående utvecklingen
mot en normalisering så långt möjligt underlättas på alla områden. Detta gäller
alla handikappade.
Frågor om ökad anstäUningstrygghet behandlas för
närvarande av en särskUd utredning. Denna utredning avser hela arbetsmarknaden
och därmed också de grupper som av oUka skäl, bl, a, handikapp, kan ha
särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Utskottet kan mot denna bakgrund inte
förorda inrättande av en särskild expertgrupp för behand-Ung av epileptikers
anställningsförhållanden. Utskottet avstyrker motionen i denna del.
Efter beslut av Kungl, Maj:t har en översyn nyUgen satts i
gång av de regler som finns i fråga om bedömning av hälsotillståndet hos bl, a,
utbildningssökande vid lärarhögskolorna. Någon riksdagens åtgärd är därför inte
påkaUad i detta avseende,
EnUgt vad utskottet inhämtat tillämpas i fråga om
ansvarsförsäkring inte högre premier eller strängare vUlkor för epUeptiker än
för andra försäkrade. Inte heller beträffande olycksfallsförsäkring gäUer
särskUda premier för epUeptiker, Däremot gäUer vid individueU
olycksfaUsförsäk-ring en inskränkning i giltigheten av försäkringen, nämligen
då skada som drabbat den epileptiskt sjuke har samband med yttring av
sjukdomen, I samband med den nyUgen beslutade lagstiftningen mot otUlbörUga
avtalsvillkor betonades försäkringsinspektionens, uppgift att vara kontroll-och
övervakningsorgan beträffande de villkor som uppställs för försäkringar som
erbjuds allmänheten. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte
kan vara motiverat att försäkringsinspektionen erhåller uppdrag att se över
premieberäkningen för försäkringar med epUeptiker som försäkringstagare.
Handikapputredningens arbete och hittillsvarande förslag
avser alla handikappade. Utredningen uppmärksammar således även de särskilda
problem som möter personer med epilepsi. Av direkt betydelse för epileptikemas
boendeförhåUanden är ett åt utredningen lämnat uppdrag att
SoU
1971:20 9
i samråd med bostadsstyrelsen behandla frågan om en
utvidgning av till-lämpningsområdet för invalidbostadsbidrag. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet motionen även i den här aktuella delen.
Utskottet hemstäUer
att
motionen 1971:785 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
Stockholm den 5 maj 1971
På socialutskottets vägnar
RUNE GUSTAVSSON
Närvarande: herrar Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i
Kungälv (s)*, Hamrin (fp). Dahlberg (s), fru Skantz (s), herr Hyltander (fp),
fru Sigurdsen (s), herrar Åkerlind (m), Johnsson i Blentarp (s)*, fru Marklund
(vpk), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Wijkman (m), Nilsson i Växjö (s) och
fröken Andersson i Stockholm (c),
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
G ö teborgs
Offsettryckeri AB, Sthim 71,196 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.