Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen m. m.
1971 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SoU21, Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Socialutskottets
betänkande nr 21 år 1971 SoU 1971:21
Nr 21
Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder
för att minska tobakskonsumtionen m, m.
1) 1 motionen 1971:245 av fru Anér
m. fl, (fp) har yrkats att riks
dagen i skrivelse till Kungl, Maj:t hemställer
a. att den av 1968 och 1970 års
riksdag begärda utredningen angående
åtgärder för att minska tobakskonsumtionen snarast tillsättes, utan
hinder av pågående utredning om yttrandefriheten i massmedia,
b. att förslag till lagstiftning om obligatorisk
hälsovarning och varu
deklaration på alla tobakspaket snarast framlägges för riksdagen.
2) 1 motionen 197 1:761 av herr
Möller i Göteborg m. fl. (fp, s, c, m) har
hemstäUts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl Maj:t
hemställa att bestämmelser utfärdas om att efter en övergångstid rökning
inte tillätes inomhus i statliga lokaler, eller i icke-bostadshus där staten
bidrager med anslag, utom i specieUa lokaler såsom anställdas enskilda
arbetsrum och i särskilt avskilda rökrum.
Gällande bestämmelser m, m.
Sedan den 1 juli 1961 är såväl
importen av färdiga tobaksvaror som den inhemska handeln med sådana varor fri.
Statens rrtonopol på tiUverkning av tobaksvaror slopades vid utgången av år
1966, Några inskränkningar i lag i rätten att göra reklam för tobaksvaror
föreligger inte. Ej heller finns föreskrifter om varudeklaration i någon form i
samband med försäljning av tobaksvaror.
Försäljningen av cigarretter i Sverige har på senare tid
ökat starkt. Är 1950 såldes 4 351 milj. cigarretter medan motsvarande siffror
år 1960, 1966, 1969 respektive 1970 var 6 740 milj,, 8 712 milj., 10 147 milj.
och 10 269 milj. Påpekas bör dock, att efterfrågan samtidigt i stigande
omfattning inriktats på cigarretter med låg vikt. Försäljningen av annan tobak
än cigarretter har hållit sig mera konstant.
Historik
Spörsmål rörande tobaksrökningen
har behandlats i riksdagen vid ett stort antal tillfällen i anledning av
motioner, interpellationer och enkla frågor. Framställningarna har i allmänhet
avsett någon eller några bestämda åtgärder i syfte att begränsa bruket av
tobaksvaror (främst cigarretter). Särskilt har diskussionen gällt inskränkande
ingripanden mot reklamen för tobaksvaror samt lagstiftning om skyldighet att
anbringa varudeklaration eller varningspåskrift på cigarrettpaket.
Olika
spörsmål angående förbud mot eller inskränkning av tobaksre-
Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 21
SoU
1971:21 2
kläm, bl. a. tryckfrihetsrättsliga aspekter på problemet,
har utförligt behandlats i andra lagutskottets utlåtande 1968:48, till vilket
hänvisas. I nu förevarande sammanhang redovisas tidigare riksdagsbehandling
endast av frågor, som äger mera direkt samband med de i detta betänkande
behandlade motionerna.
Under hösten 1957 besvarades en interpellation i andra
kammaren angående eventuell varudeklaration beträffande av tobaksmonopolet
tUlverkade cigarretter, 1 interpellationssvaret, som lämnades av finansministern,
anfördes bl. a. följande (AK:s prot. 29:36),
Från Tobaksmonopolet har jag
inhämtat att det inte är möjligt att åstadkomma rättvisande varudeklarationer
angående nikotin och tjära i röken från olika cigarrettmärken. Bådadera kan
växla beroende på de omständigheter under vilka tobaken förbrännas, och även
nikotinhalten i tobaken kan variera, trots att man försöker åstadkomma
utjämning genom att blanda tobak från olika skördar.
Det torde sålunda icke föreligga praktiska möjUgheter att
tillgodose de synpunkter som interpellanten anför, varför några speciella
åtgärder icke är att förvänta.
Finansministern erinrade
avslutningsvis om det forskningsarbete som skulle verkställas rörande
rökningens inverkan på den mänskliga organismen och beträffande nikotin- och
tjärhalt i röken från olika cigarretter. Därvid framhölls att resultatet av
undersökningarna skulle komma att publiceras.
1 en interpellation vid 1966 års riksdag frågade herr
Rimmerfors om socialministern avsåg att vidta några åtgärder för att komma till
rätta med den ymniga och ofta direkt utmanande tobaksreklamen samt om socialministern
ville medverka till införande av sådan varudeklaration på förpackningar med
tobaksvaror som upplyser om den med rökningen förenade hälsofaran.
Interpellationen besvarades av finansministern (AK:s prot. 20:6), Denne
erinrade om att handeln med töbaksvaror numera är helt fri här i landet. Fri
konkurrens råder inte bara olika försäljare emellan utan även mellan Svenska
tobaks aktiebolaget och utländska företag. Efter att ha erinrat om de friviUiga
överenskommelserna angående begränsning av tobaksreklamen, fortsatte
finansministern.
Beträffande ett angivande på
cigarrettpaketen av den med rökningen förenade hälsofaran kan det ifrågasättas
om en sådan åtgärd skulle få någon konsumtionshämmande effekt. Där systemet
prövats har någon konsumtionsnedgång ej kunnat iakttas. Större betydelse i det
sammanhanget torde däremot böra tillmätas de undersökningar av tjär- och
nikotinhalten i cigarretter av olika märken, som under medverkan av
tobaksbolaget regelbundet äger rum. Resultatet av dessa undersökningar
publiceras i pressen.
Vid 1967 års riksdag behandlades
motioner om lagstiftningsåtgärder för att minska tobaksförbrukningen. 1 sitt av
riksdagen godkända utlåtande 1967:52 konstaterar andra lagutskottet
inledningsvis att olika vetenskapliga undersökningar givit till resultat att
sammanhang föreligger mellan tobaksrökning och vissa sjukdomar, nämligen vissa
former av cancer samt kronisk bronkit och emfysem. Med hänsyn därtill ansåg
SoU
1971:21 3
utskottet att förbrukningen av tobak borde hållas nere.
Utskottet avstyrkte emellertid motionerna och uttalade därvid bl. a, att man i
stället borde följa upp de vetenskapUga undersökningar som görs angående
tobaksförbrukningens medicinska verkningar samt genom information och
undervisning försöka nedbringa förbrukningen av tobak. Därvid borde man särskUt
sträva efter att förhindra eller begränsa tobaksbruket bland barn och
uppväxande ungdom.
Riksdagsbehandling åren 1968-1971
Vid 1968 års riksdag väcktes ett
antal motioner med förslag till oUka åtgärder för att minska tobakskonsumtionen.
1 ett par motioner hemställdes om utredning med uppgift att framlägga förslag
till vidgade statliga åtgärder i nämnda syfte. I en motion framställdes
motsvarande yrkanden som de i detta betänkande behandlade. Motionerna
remitterades till socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan och Svenska
tobaks aktiebolaget och behandlades därefter av andra lagutskottet i
utlåtandet 1968:48. Motionerna tillstyrktes av socialstyrelsen och
folkhälsoinstitu-tet men avstyrktes av bolaget. En utförUg redogörelse för
remissyttrandena återfinns i utlåtandet,
1 sitt yttrande erinrade utskottet inledningsvis om sitt
uttalande i Utlåtandet 1967:52 om det angelägna i att hålla tobaksförbrukningen
nere, särskilt ungdomens tobakskonsumtion, och att motverka att rökvanor
grundläggs i alltför unga år. Denna ståndpunkt ansåg utskottet böra vidhållas.
Utskottet fortsatte.
Såsom folkhälsoinstitutet
framhållit synes det föreligga stora svårigheter att i någon mera omfattande
utsträckning påverka människor att minska sin konsumtion av tobaksvaror.
Åtskilliga komplicerade forskningsproblem måste uppenbarligen lösas innan
målsättningen på området kan förverkligas. Belysande är att tillräckliga
kunskaper ännu inte vunnits om anledningen till att en person röker. En utökad
forskning inte bara beträffande rökningens medicinska skadeverkningar utan även
rörande frågor av beteendevetenskaplig art borde följaktligen vara ofrånkomlig.
1 remissvaren har också behovet av vidgade forskningsinsatser starkt understrukits.
Från folkhälsoinstitutets sida har vidare uttalats att en sådan
utredning,
som föreslås i motionerna- skulle kunna leda til) ett
klarläggande
av forskningsbehoven och till stimulans tiU ytterligare forskning på
området.
Motionsförslaget att cigarrettpaket
skulle förses med en deklaration av tjär- och nikotinmängden ansåg utskottet
vara en informationsmetod, som var förenad med vissa problem, inte minst av
praktisk natur. Utskottet uttalade vidare.
Detta utesluter emeUertid inte att
motionsförslaget bör kunna övervägas i ett större sammanhang. Att den
upplysningsverksamhet, som nu förekommer, genomgående är upplagd och utformad
så att den får tillfredsställande effekt kan inte heller tas för givet.
Socialstyrelsen redovisar nämligen svårigheter att påvisa några påtagliga
resultat i form av minskad tobakskonsumtion av den verksamhet på upplysningens
område som bedrivs inom styrelsen. Det anförda tyder enligt utskottets mening
SoU
1971:21 4
på att ytterligare åtgärder i syfte att effektivisera
informationen bör övervägas.
Spörsmålet om andra åtgärder bör ifrågakomma än som ryms
under begreppen forskning och upplysning kan inte anses uttömmande besvarat, 1
riksdagen har vid skilda tillfällen framförts krav på vissa sådana åtgärder,
SärskUt har lagstiftning om förbud mot eller begränsning av reklamen för
tobaksvaror förts på tal. Riksdagen har därvid inte funnit skäl bifalla sådana
begränsade framställningar i tobaksfrågan. Vid de överväganden utskottet giort
har utskottet kommit till den uppfattningen att hela frågekomplexet beträffande
konsumtionen av tobaksvaror bör bli föremål för utredning. Vid en sådan
utredning bör lämpligen de förslag som aktualiserats i förevarande motioner bli
föremål för uppmärksamhet.
Med hänvisning till det anförda
hemställde andra lagutskottet att riksdagen måtte i skrivelse tUl Kungl. Maj:t
hemställa om utredning av frågan om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen.
Utlåtandet, som var enhälligt frånsett en blank reservation av en av utskottets
ledamöter, godkändes av riksdagen (rskr 338).
Under 7969 års höstriksdag framställdes en enkel fråga
till finansministern om när han ämnade tillsätta den av riksdagen begärda
utredningen. Frågan besvarades den 17 december 1969 av statsrådet Nilsson, som
i sitt svar hänvisade till ett av finansministern tidigare lämnat svar på en
fråga om åtgärder mot reklam för tobak, sprit och öl. 1 sistnämnda svar
framhölls, att regeringen med hänsyn till tryckfrihetsförordningen ansett att
man bör åstadkomma begränsningar av reklam genom överenskommelser med de
marknadsförande företagen. Enligt statsrådet Nilsson hade finansministern för
avsikt att avvakta resultatet av dessa förhandlingar innan den begärda
utredningen tillsattes.
Även vid 1970 års riksdag motionerades i tobaksfrågan.
Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande 1970:35 att 1968 års begäran om
utredning alltjämt var föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Vidare hänvisade
utskottet till nyssnämnda frågesvar den 17 december 1969 och anförde därefter
följande.
Vid årets riksdag har väckts ett
antal motioner som syftar till undanröjande av de tryckfrihetsrättsliga hinder,
som kan föreligga mot reklamförbud. Konstitutionsutskottet, som behandlat
motionerna i sitt utlåtande 1970:26, hänvisar till att regeringen enligt ett av
statsrådsberedningen utfärdat pressmeddelande avser att tillsätta en utredning
för undersökning av vilka ändringar som behöver göras i gällande grundlag för
att förbud mot reklam för alkohol och tobak skall kunna genomföras.
Angelägenheten av att man söker förverkliga den
målsättning om minskning av tobakskonsumtionen, som riksdagen godtog är 1968,
har ytterligare bekräftats av de erfarenheter som därefter vunnits rörande
tobaksrökningen som ett folkhälsoproblem. Sålunda är det - såsom framgår av en
resolution den 10 september 1969 av Världshälsoorganisationens europakommitté
- ett numera klart konstaterat faktum, att cigarettrökningen är en faktor som
väsentligt bidrar till lungcancer, koronarsjukdom, kronisk bronkit och andra
sjukdomstillstånd i andningsorganen. Bl. a. mot denna bakgrund har
socialstyrelsen genom sin hälsovårdsupplysningsdelegation nyligen gjort ett
ställningstagande i tobaksfrågan, vari delegationen ser det som sin oavvisliga
skyldighet att med kraft verka för sådana åtgärder som kan bidraga till en
minskning av
SoU
1971:21 5
tobakens skadeverkningar. 1 ställningstagandet, som
innehåller en redogörelse för en rad sådana åtgärder, uttalas avslutningsvis
att socialstyrelsen, därest önskade resultat inte kan åstadkommas på annat
sätt, kan finna det nödvändigt föreslå statsmakterna att överväga ingripanden
av restriktiv natur.
Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att den av
1968 års riksdag begärda utredningen i tobaksfrågan snarast kommer till stånd
och utskottet förutsätter att så sker. Något hinder kan enligt utskottets
mening ej anses föreligga mot. att utredningen bedrivs parallellt med den av
regeringen aviserade utredning, som omnämns i konstitutionsutskottets
ovannämnda utlåtande. Med detta ställningstagande synes de nu behandlade
motionsyrkandena ej påkalla någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen biföll det enhälliga utskottsutlåtandet,
I Kungl. Maj:ts skrivelse 1971:3
till riksdagen med redogörelse för behandlingen hos Kungl. Maj:t av riksdagens
skrivelser har upplysts att riksdagsskrivelsen 338 den 19 november 1968 med
anledning av motionerna om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen m, m,
jämte andra lagutskottets utlåtande 1968:48 och motionerna den 4 december 1970
överlämnats till utredningen om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten
i massmedier m, m, samt att riksdagsskrivelsen därmed var slutbehandlad.
Chefen för finansdepartementet besvarade den 21 januari
1971 två till chefen för socialdepartementet ställda enkla frågor om när
regeringen avser att tillsätta den utredning i tobaksfrågan som 1968 och 1970
års riksdagar begärt och om särskilda åtgärder kommer att vidtas med anledning
av framlagda nya forskningsrapporter om tobaksrökningens skadeverkningar.
Finansministern hänvisade i sitt svar till att frågan om tobaksreklamen
överlämnats till ovannämnda utredning om en enhetlig reglering i grundlag av
yttrandefriheten i massmedier m, m.
Konstitutionsutskottet har i
utlåtande 1971:14, som godkänts av riksdagen, behandlat en motion 1971:87, om
regler för rökning i riksdagshuset. Motionen har ansetts besvarad med vad
utskottet anfört. Efter erinran om att frivilliga överenskommelser träffats om
att rökning inte skall ske under sammanträden i utskotten har
konstitutionsutskottet anfört följande.
Det är önskvärt att även övriga
sammanträdeslokaler, t. ex, partilokaler, kan komma att omfattas av liknande
överenskommelser. Utskottet utgår därför från att rökningen inom riksdagshuset
skall kunna minskas ytterligare utan att förbud behöver tillgripas. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att en kraftig begränsning av rökningen i
riksdagshuset skulle få en god verkan för opinionsbildningen mot rökning på
andra arbetsplatser. Från hälso- och trivselsynpunkt är en sådan begränsning
givetvis av stor betydelse.
Utskottet finner sålunda motionens syfte att verka för en
begränsning av rökningen angeläget samt förutsätter att riksdagens
förvaltningsstyrelse följer den fortsatta utvecklingen och vidtar lämpliga
åtgärder,
1 detta sammanhang kan också nämnas
att vid innevarande riksdag väckts en motion (1971:9) om införande av en
särskild luftförskämnings-
SoU
1971:21 6
avgift vid försäljning av tobaksvaror och en motion
(1971:878) om åtgärder mot tobaksrökning bland grundskoleelever. Behandlingen
av dessa motioner, som hänvisats till skatteutskottet respektive
utbUdnings-utskottet, torde komma att uppskjutas till riksdagens höstsession.
Massmedieutredningen
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 6 maj 1970 har chefen för justitiedepartementet tillkallat sakkunniga med
uppdrag att utreda frågan om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten
i massmedier m, m, (massmedieutredningen),
1 utredningsdirektiven anförs att det finns anledning att
nu undersöka i vad mån de ställningstaganden som låg till grund för
tryckfrihetsförordningen (TF) fortfarande är hållbara i belysning av den
utveckling som har skett, de erfarenheter som har gjorts och den diskussion som
har förts. Vidare anförs bl. a. följande.
En fråga med anknytning till
yttrandefriheten i massmedier som diskuterats livligt under senare år är i vad
mån TF hindrar ingripanden mot vissa slag av reklam. Från skilda håll har
önskemål framförts om att kunna ingripa mot marknadsföring genom reklam i
tryckt skrift av vissa varor som ansetts skadliga eller på annat sätt
olämpliga. Bl. a, har 1968 års riksdag hemställt att förbud skall införas mot
reklam för spritdrycker. Liknande önskemål har framställts beträffande reklam
för andra alkohol-haltiga drycker och beträffande tobaksreklam. Det har
dessutom anmält sig behov av att i vissa fall kunna ingripa mot olämplig reklam
för läkemedel. Frågan om möjligheterna att ingripa mot reklam i tryckt skrift
har också betydelse för tillämpningen av det till riksdagen nyligen överlämnade
förslaget till lag om otillbörlig marknadsföring (prop, 1970:57). Från
sakkunnigt håll har gjorts gällande, att ett generellt förbud mot reklam för
viss eller vissa varor i tryckt skrift inte torde kunna genomföras utan att TF
ändras. Enligt en alltmer utbredd uppfattning bör våra grundlagar inte lägga
hinder i vägen för sådana begränsningar i den kommersiella reklamen som kan
motiveras med omsorg om folkhälsan eller andra lika viktiga skäl.
Mot bakgrund av bl, a. det anförda
har departementschefen kommit till uppfattningen att en utredning bör
tillsättas för översyn av regleringen av yttrandefriheten i massmedier. 1
direktiven ges vissa riktlinjer för översynen. Därvid anförs bl. a. följande.
Som jag tidigare har anfört har
TF:s regler gett upphov till svårigheter när det gäller att bedöma vilka
möjligheter som finns att genom vanlig lagstiftning ingripa mot vissa slag av
reklam. Den grundläggande svårigheten synes ligga i bestämmelsen 1 kap. 3 §
TF, enligt vilken missbruk av tryckfriheten får beivras bara i den ordning och
i de fall TF bestämmer. Enligt vedertagen uppfattning, som har stöd av
niotivutlalanden (SOU 1947:60), skall denna bestämmelse om TF;s exklusiva tillämplighet
inte tolkas bokstavligt utan gälla endast sådant bruk av tryckt skrift som
avser själva yttrandefriheten, dvs, rätten att meddela information och bedriva
opinionsbildning i egentlig mening. Sålunda anses hinder inte möta att med stöd
av vanlig lag kriminalisera sedelförfalskiiing eller bedrägeri, som genomförs
med hjälp av tryck. Det förfarandet som ingripandet här riktar sig mot har
ingenting med nyhetsförmedling och åsiktsbildning att göra.
När det
gäller att ingripa mot vissa slag av reklam har det visat sig svårt
SoU
1971,21 7
att skilja mellan fall då det tryckta ordet används i
nyhetsförmedlingens och åsiktsbildningens tjänst och fall då så inte kan anses
vara fallet, I den till riksdagen överlämnade propositionen med förslag till
lag om otillbörlig marknadsföring förordas, med hänsyn till vikten av att
undvika en rättstillämpning som kan te sig tvivelaktig från
tryckfrihetssynpunkt, att ingripande med stöd av lagen mot reklam i tryckt
skrift begränsas till sådana framställningar som avser rent kommersiella
förhållanden.
En viktig uppgift vid översynen av reglerna om
yttrandefriheten blir att finna en sådan utformning av nya grundlagsregler att
man dels får möjlighet att ingripa mot reklam och annan marknadsföring av
varor, som är skadliga eller på annat sätt olämpliga och vilkas spridning
därför bör motverkas, dels får en mera klarläggande reglering än nu av möjligheterna
att ingripa mot reklam och andra marknadsföringsmetoder, som är att anse som
otillbörliga från konsumentsynpunkt, Ä andra sidan är det viktigt att
möjligheterna till ingripanden inte får en sådan utformning att de kan användas
också för att begränsa möjligheterna till information och åsiktsbildning i
egentlig mening.
Uppdrag till socialstyrelsen
Genom beslut den 12 mars 1971
uppdrog Kungl, Maj:t åt socialstyrelsen att med utgångspunkt i rapporter från
Världshälso-organisationen och med beaktande av vad som anförts i en av
Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar den 11 mars 1971
överlämnad skrivelse dels redovisa en allsidig medicinsk undersökning rörande
tobakskonsumtionen och i anledning härav vidtagna åtgärder, dels framlägga
förslag till de ytterligare åtgärder inom socialstyrelsens verksamhetsområde
som styrelsen finner erforderliga.
1 den nämnda skrivelsen från Nationalföreningen för
upplysning om tobakens skadeverkningar hänvisas bl. a. till medicinska
undersökningar om tobaksrökningens hälsorisker och om de samhällsekonomiska
konsekvenserna av rökningen. Vidare erinras bl. a, att frågan om tobaksrökningen
som folkhälsoproblem ägnats stor uppmärksamhet inom Världshälso-organisationen,
I skrivelsen framhålls att erfarenheter främst från USA visar att det är fullt möjligt
att påverka människans rökvanor pä ett sätt som kan vara till fördel för
folkhälsan. Slutligen anförs följande.
Med hänsyn till att hela frågan är
synnerligen komplex, måste det anses rimligt, att en satsning av resurser av
den storleksordning som tobaksfrågans betydelse motiverar baseras på en
noggrann utredning om de förutsättningar som föreligger i Sverige för
genomförande av olika, tänkbara åtgärder och om de former i vilka olika
åtgärder bör sättas i verket. För att klarlägga dessa olika förhållanden torde
det vara angeläget, att det tillsättes en statlig utredning med uppgift att
allsidigt utreda hela frågan och framlägga förslag i fråga om alla de slag av
åtgärder som kan vara tänkbara att genomföra inom ramen för ett program med
syfte att minska tobakskonsumtionen i landet.
Skrivelsen utmynnar i en hemställan
att det tillsättes en statlig utredning med uppgift att allsidigt utreda vilka
åtgärder som kan genomförus för minskning av tobaksrökningen i landet.
SoU
1971:21 8
1 skrivelsens syfte har instämt en
rad företrädare för myndigheter bl, a. skolöverstyrelsen - och
organisationer.
Socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation (HVUD) m,
m.
Under hösten 1969 hade
socialstyrelsen flera överläggningar med representanter för Svenska
tobaksbranschföreningen rörande frågor om tobaksupplysning, reklam och
forskning. 1 februari 1970 tillställdes Tobaksbranschföreningen en gemensam
skrivelse från skolöverstyrelsen och socialstyrelsen i vUken man konstaterar
"att cigarrettreklamen i dag nått en sådan omfattning och erhållit sådan
utformning att den med största sannolikhet kan anses vara en viktig faktor vid
etablerandet av rökvanor". I samband med skrivelsen formulerade
socialstyrelsens hälso-vårdsupplysningsdelegation (HVUD) ett ställningstagande
i tobaksfrågan. Här konstateras inledningsvis att de nya regler för
tobaksreklamen, som antagits inom Tobaksbranschföreningen att gälla från den 1
januari 1970, innehöll relativt obetydliga förändringar jämfört med tidigare
regler. Man pekar på världshälsoorganisationens och.andra utländska
hälsovårdsmyndigheters ställningstaganden och på opinionsläget i Sverige och
uttalar mot bakgrund härav, att det för HVUD är en oavvislig skyldighet att med
kraft verka för sådana åtgärder som kan bidraga till en minskning av tobakens
skadeverkningar. Rörande upplysningsverksamhetens målsättning framhålls att
den i första hand skall koncentreras på att med huvudsaklig inriktning på barn
och ungdom hindra icke-rökare från att börja röka och att påverka rökare tUl
att minska eller helst upphöra med tobaksrökning. 1 fråga om tobaksreklamen
konstateras bl. a, att det råder bristande balans mellan de kommersiella
informationsresurserna och de resurser som disponeras för upplysning om
tobakens skadeverkningar. En begränsning tUl volym, form och innehåll samt en
neutralisering av tobaksreklamen anses därför ligga helt i linje med
socialstyrelsens allmänna hälsopolitiska målsättning. Bland övriga angelägna
åtgärder nämns ökad information inom skolans område, såväl till lärare och
elever som till föräldrar, samt en samordning och en målinriktning av den
medicinska och den beteendevetenskapliga forskningen om tobaksbruket. Avslutningsvis
uttalas att därest önskade resultat inte kan nås genom åtgärder av
tobaksbranschens egna medlemmar eller av myndigheter och organisationer, kan
socialstyrelsen finna det nödvändigt att föreslå statsmakterna att överväga
ingripanden av restriktiv natur.
Mot bakgrund av den nämnda aktionen i februari 1970 från
socialstyrelsen och skolöverstyrelsen vidtogs regelmässiga överläggningar
genom socialstyrelsens arbetsgrupp för upplysning om tobakens skadeverkningar
(SATS) med representanter för Tobaksbranschföreningen, Vid överläggningarna
nåddes enighet om reviderade reklamregler som trädde i kraft den 1 januari
1971. I fråga om reglernas tillämpning anges att fråga om viss reklamåtgärd
strider mot reglerna prövas av konsumentombudsmannen och marknadsrådet i
enlighet med bestämmelserna i lagen om otillbörlig marknadsföring. Beträffande
innehållet i de reviderade reglerna
SoU
1971:21 9
kan särskilt framhållas att reklam för tobaksvaror ej får
ske i och på allmänna kommunikationsmedel samt på järnvägs- och
tunnelbanestationer, på taxi-, buss- och spärvägshållsplatser med undantag för
reklam på där befintliga försäljningsställen för tobaksvaror. Vidare får reklam
för tobaksvaror inte ske i sjukhus och andra vårdinrättningar.
Vid sidan av den ovan beskrivna verksamheten att
tillsammans med företrädare för tobaksbranschen försöka åstadkomma en sanering
av tobaksreklamen och andra marknadsföringsåtgärder beträffande tobak -har
HVUD:s verksamhet varit inriktad pä att framställa informationsmaterial för
bl, a. organisationer och som stöd åt föreläsare. Enligt vad utskottet inhämtat
räknar HVUD med att 4-6 konferenser kommer att ordnas nästa budgetår för
skolpersonal och kommunala ungdomsledare. Under våren 1971 har utgetts en serie
diabilder med fakta om tobaken. Stöd tUl framtagande av en teaterpjäs om tobak
kallad "Gift med tobak" lämnas av HVUD. Delegationen arbetar också
fram en utställning om tobaksfrågan.
Slutligen bör här nämnas att alla HVUD:s aktiviteter
diskuteras i den ovan nämnda arbetsgruppen för upplysning om tobakens
skadeverkningar (SATS), i vUken bl. a. skolöveriäkaren ingår. Här bör också
nämnas att Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar ger ut
skriftligt material i tobaksfrågan med bidrag frän socialstyrelsen.
Svenska tobaksbranschföreningen
Som framgår av det föregående
avsnittet har Svenska tobaksbranschföreningen som är ett samarbetsorgan
mellan fabrikanter som i mera betydande omfattning marknadsför tobaksvaror i
Sverige - antagit regler om reklam för cigarretter och andra tobaksvaror, som
omarbetats med giltighet frän den 1 januari 1971.
Tobaksbranschföreningen har vidare beslutat att satsa
cirka 1,5 miljoner kronor på två kampanjer "som skall lära svenska folket
att umgås med tobaken på ett riktigare sätt". Kampanjerna, som har dels
ett hälsotema, dels ett hänsynstema, utarbetas i samråd med socialstyrelsen, 1
hänsynskampanjen skall tas upp bl, a. den hänsyn rökare bör visa icke-rökare i
offentliga lokaler, tåg etc.
Världshälsoorganisationen (WHO)
Under hösten 1969 har
cigarrettrökningen som hälsoproblem diskuterats inom WHO:s europakommitté vid
dess nittonde session. I en den 10 september 1969 av kommittén antagen
resolution uttalas, att det numera är ett klart konstaterat faktum att
cigarrettrökningen är en viktig orsak eller verksamt bidragande faktor till för
tidiga dödsfall i lungcancer, koronarsjukdom, kronisk bronkit och andra
kroniska sjukdomstillstånd i andningsorganen. Kommittén uppdrog åt sin
generalsekreterare att till kommitténs nästa session avlägga rapport dels om
vilka åtgärder som inom olika länder vidtagits för att inskränka
cigarrettreklamen eller få
SoU
1971:21 10
denna försedd med lämplig hälsovarning, dels om andra
tänkbara metoder att varna befolkningen för cigarrettrökningens hälsorisker,
dels slutligen om vilka åtgärder som kan vidtas för att kontrollera cigarrettrökning
på arbetsplatser och vid offentliga sammankomster.
Till WHO.s 23:e generalförsamling i maj 1970 hade WHO:s
generaldirektör låtit utarbeta en redogörelse för vad som kunde göras för att
slå fast organisationens synpunkter på rökningsrisker och skapa möjligheter för
organisationen att bistå medlemsstater och intresserade hälsoorganisationer när
det gäller att få information om dessa hälsorisker. Rapporten diskuterades vid
generalförsamlingen och utmynnade i en resolution om rökningens inverkan på
hälsan. 1 resolutionen anmodades generaldirektören att fästa aUa
medlemsländers uppmärksamhet på rapporten och att föreslå att man i alla
länder skall överväga att tillämpa de i rapporten upptagna rekommendationerna,
1 rapporten konstaterades bl. a. att de sjukdomar som har samband med rökning
har en så stor betydelse som orsak till sjukdom och för tidig död i
industriländerna, att en minskning av cigarrettrökningen kunde betyda mera för
förbättrad hälsa och ökad livslängd i dessa länder än någon annan enskUd
aktivitet inom hela den förebyggande hälsovårdens område. Medlemsstaterna
rekommenderades att göra upp program för att få rökningen under kontroll genom
att organisera en central kommitté eller annat organ som kan förbereda
speciella åtgärdsprogram samt samordna och övervaka arbetet vid dess
genomförande. Bland de åtgärder som kunde komma i fråga är följande.
1. Lagstiftning
bör genomföras om angivande av tjär- och nikotininnehåll
på cigarrettpaketen och i annonser, likaväl som en varning om hälsoris
kerna med cigarrettrökning.
2, Reklam
och säljfrämjande åtgärder för cigarretter bör begränsas,
eventuellt helt förbjudas;
6. Hälsomyndigheterna bör samarbeta med skolmyndigheterna
när det gäller att framställa läroplaner och läromedel för undervisning om
rökning och hälsa i skolor, lärarutbildningsanstalter och andra undervisningsanstalter.
9. Hälsomyndigheterna bör samarbeta med andra statliga
myndigheter,
krigsmakten, medicinska fackorganisationer, frivilliga hälsoorganisationer
och andra grupper, såsom religiösa föreningar, idrottsföreningar m, fl. för
att fästa uppmärksamheten på rökningens hälsorisker.
10. Man
bör överväga att fastställa en övre gräns för tillåten halt av olika
skadliga ämnen i cigarretterna.
Även vid WHOis europakommittés session i september 1970
behandlades nämnda rapport och vissa andra dokument om rökning. I en
resolution vid sessionen framhölls vikten att ägna allvarlig uppmärksamhet pä
det nationella planet åt möjligheterna att minska de hälsoska-dor och de
ekonomiska skador som nu orsakas i varje land av cigarrettrökningen.
SoU
1971:21 H
Även vid sammanträde med WHO:s
styrelse [januari 1971 antogs en resolution rörande ämnet rökning och hälsa.
Tobaksfrågan har också upptagits på dagordningen för den nu pågående sessionen
med WHO.s generalförsamling.
Åtgärder i vissa andra länder
1 Norge tiUkaUades 31.7.1970 en
kommitté - tobakskomiteen -med uppdrag att utarbeta regler dels om förbud mot
tobaksreklam så långt det är praktiskt möjligt och dels om märkning av
cigarrettpaket med varning för tobakens hälsovådlighet. Tobakskomiteen, som i
samråd med socialdepartementet tagit upp spörsmål som går något utöver uppdraget,
har 28,4,1971 lagt fram sitt förslag som till utgångspunkt har att stortinget i
princip godkänt reklamförbud och förpackningsvarningar, Tobakskomiteen föreslår
en särskUd tobakslag Lagen förbjuder all reklam för tobaksvaror, däri
inbegripet pipor och piptobak. Det blir förbjudet att sälja eller ge
tobaksvaror till personer under 15 år. Alla tobaksförpackningar skall ha en
speciell varningstext, vars innehåll efter hand kan skärpas av
socialdepartementet, Tobakskomiteen utgår från att tobakslagen i förening med
en intensiv upplysnings- och behandlingsverksamhet skall bidra till att
reducera rökningen väsentligt.
På Island (se även nedan) beslöt alltinget 2,3,1971 att begära
hos regeringen att vissa preciserade åtgärder skall vidtas för att minska
tobaksrökningen, särskilt cigarrettrökningen. En omfattande upplysningsverksamhet
om de skadliga följderna av cigarrettrökning skall sättas i gäng i tidningar,
radio och TV. 1 skolorna skall en regelbunden undervisning bedrivas om
hälsofarorna med cigarrettrökning. Möjligheterna skall undersökas att upprätta
polikliniker under ledning av specialutbildade läkare, där rökare kan få hjälp
med att sluta röka. Vidare skall bl. a. upprättas ett råd av läkare och lekmän
som bland sina uppgifter skall ha att leda vetenskapliga undersökningar om
verkningarna av rökning och att vara rådgivande organ för myndigheterna,
I det danska folketinget framlades i december 1970 en
motion om vissa preciserade åtgärder mot rökning. Folketinget beslöt tillsätta
en särskUd 17-mannakommitté med uppgift att ytterligare utreda frågan (se även
nedan).
Beträffande åtgärder för att minska tobakskonsumtionen,
framför allt genom reklambegränsningar, har lämnats uppgifter från ett antal
europeiska länder i en rapport till WHO:s europakommitté. Uppgifterna avser
förhållandena våren 1970. I det följande redovisas vissa av de i rapporterna
lämnade uppgifterna.
1 Österrike har tillverkarna gått med på att avstå från
att i vart fall göra reklam för tobaksvaror med speciell inriktning på
ungdomar. Radio och TV har uppmärksammat den hälsofara som följer med
cigarrettrökning och man kan räkna med att reklamen kommer att upphöra helt och
hållet i det långa loppet.
1 Belgien
och Grekland har inte några åtgärder vidtagits för att
SoU
1971:21 12
begränsa cigarrettreklamen.
I Tjeckoslovakien saknas begränsningar i fråga om
cigarrettreklam men med hänsyn till rekommendationer i ämnet frän
hälsovårdsministeriet kan möjligheterna till reklam för cigarretter och andra
tobaksvaror betecknas som begränsade.
1 Danmark har tillverkarna sedan 1963 frivilligt avstått
från att annonsera på biografer och i veckotidningar som särskilt läses av
ungdomar, Tillverkarna har också lovat att begränsa cigarrettreklamen i
dagstidningarna,
I Förbundsrepubliken Tyskland prövas frågan om
cigarrettreklam och om varning på cigarrettförpackningarna i samband med en
reform av livsmedelslagstiftningen.
På Island
finns tryckta varningar på alla cigarrettpaket,
I Italien
är tobaksreklamen förbjuden.
I Nederländerna anslås sedan 1964 årligen 350 000 floriner
till en icke-rökningskampanj. Det finns inte några begränsningar beträffande
tobak i tidningsreklamen.
1 Polen finns det inte någon tobaksreklam. Allmänheten
upplyses om den skadliga effekten av rökning.
1 USSR upphörde tobaksreklamen 1955. Rökning är inte
tillåten på sjukhus, i skolor och på många kontor och industrier.
1 Storbritannien är TV-reklam för cigarretter förbjuden.
Enligt vad utskottet inhämtat har en frivillig överenskommelse träffats med
tobaksfabrikanterna om att dessa på varje cigarrettask skall ha en text av
innehåll att rökning kan skada hälsan. Socialministern har i mars 1971
förklarat att man förbereder ytterligare åtgärder. En av åtgärderna förutsätts
bli att särskilda rum skall avdelas för icke-rökare i olika allmänna lokaler.
Här kan ytterligare nämnas att cigarrettreklam i TV är
förbjuden även i Frankrike och USA. 1 Canada är reklam tilläten endast om lika
lång tid ges till antitobakspropaganda. 1 USA skall cigarrettpaketen ha en
varning av innehåll att cigarrettrökning är farlig för hälsan.
Utskottet
Riksdagen hemställde år 1968 hos
Kungl. Maj:t om en utredning av frågan om åtgärder för att minska
tobakskonsiimtionen. Kungl. Maj:t överlämnade sedermera den 4 december 1970
riksdagens skrivelse samt andra lagutskottets utlåtande (1968:48) i ärendet
jämte motioner till utredningen om enhetlig reglering i grundlag av
yttrandefriheten i massmedier m. m. (massmedieutredningen).
I motionen 1971:245 yrkas att den av riksdagen begärda
utredningen snarast skall tillsättas utan hinder av niassmedicutredningens
arbete. Vidare yrkas att förslag till lagstiftning om obligatorisk hälsovarning
och varudeklaration pä alla tobakspaket snarast föreläggs riksdagen. I motionen
1971:761 framställs ett yrkande som innebär att rökning i princip skall
förbjudas i statliga lokaler och i andra lokaler till vilka statsbidrag utgår.
SoU
1971:21 13
I andra lagutskottets nämnda
utlåtande år 1968 anslöt sig utskottet inledningsvis tUl ett uttalande av
utskottet år 1967 - i anledning av liknande motioner - om att målsättningen
från folkhälsosynpunkt beträffande tobaksrökningen borde vara att
tobaksförbrukningen med hänsyn till det sammanhang som konstaterats föreligga
mellan tobaksrökning och vissa sjukdomar, såsom lungcancer, kronisk bronkit
och emfysem borde hållas nere. Strävan borde särskilt inriktas på att
förhindra eller begränsa tobaksbruket bland barn och uppväxande ungdom. Utskottet
framhöll att åtskilliga komplicerade forskningsproblem måste lösas innan den
uppställda målsättningen kunde förverkligas. En utökad forskning rörande frågor
av såväl medicinsk som beteendevetenskaplig natur var enligt utskottets mening
ofrånkomlig. Vidare borde enligt utskottet ytterligare åtgärder övervägas i
syfte att effektivisera upplysningsverksamheten. Utskottet ansåg att
motionskrav om varudeklaration på cigarrettpaket borde kunna prövas i det
sammanhanget. Utskottet pekade slutligen på att vid skilda tillfällen i
riksdagen framförts förslag om andra åtgärder i tobaksfrågan, främst krav på
lagstiftning om förbud mot eller inskränkning av tobaksreklamen. Enligt
utskottets uppfattning borde hela frågekomplexet rörande åtgärder för att
minska tobakskonsumtionen bli föremål för utredning.
Under de senaste åren har en stark aktivitet ägt rum på
det internationella planet i syfte att få till stånd en nedskärning av
tobakskonsumtionen. Vid sidan av ett omfattande arbete inom
Världshälsoorganisationen beträffande tobaksfrågan har. i enskilda länder
åtgärder vidtagits eller planerats på området. Socialutskottet vill här peka på
att inskränkning i eller förbud mot tobaksreklam införts i bl, a, England,
Frankrike, Italien, USA och Canada. 1 USA skall cigarrettpaketen ha en varning
om att cigarrettrökning är farlig för hälsan. Även i flera av de nordiska
länderna pågår verksamhet som avser åtgärder mot tobakskonsumtionen. På Island
har alltinget nyligen beslutat att hemställa hos regeringen om vissa
preciserade åtgärder för att minska tobaksrökningen, framför allt cigarrettrökningen.
1 Norge har i slutet av förra månaden lagts fram förslag till en särskild
tobakslag. Enligt lagförslaget förbjuds all tobaksreklam. Vidare kan nämnas att
alla tobaksförpackningar skall ha en speciell varningstext.
Det är uppenbart att de ökade insatser som på olika häll i
världen görs för att skära ner tobakskonsumtionen bygger på en ökande insikt om
den stora betydelse för folkhälsan som en minskad tobaksförbrukning har. I
sammanhanget har det naturligtvis spelat en stor roll att allt fler
vetenskapliga utredningar som belyser sambandet mellan tobaksrökning och vissa
sjukdomar publicerats.
Med den syn på betydelsen av den förebyggande hälsovården
som alltmer vinner insteg hos oss och mot bakgrund av den dokumentation som nu
finns i fråga om sambandet mellan rökning och vissa sjukdomar, bl. a.
lungcancer, torde det råda allmän enighet om att även i vårt land en
systematisk satsning på att få till stånd en minskning av tobakskonsumtionen
måste ske. I den mån åsiktsbrytningar förekommer gäller dessa
SoU
1971:21 14
framför allt vUka åtgärder som skall vidtas och hur
ingripande dessa skall bli.
Andra lagutskottet underströk vid förra årets riksdag
vikten av att det av 1968 års riksdag begärda utredningsarbetet i tobaksfrågan
snarast kommer tUl stånd. Något hinder kan enligt socialutskottets mening inte
anses föreligga mot att detta bedrivs parallellt med massmedieutredningen, som
prövar de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på frågan om en begränsning av
tobaksreklamen. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att Kungl.
Maj:t i mars månad i år gett socialstyrelsen i uppdrag att bl, a, med
utgångspunkt i rapporter från Väridshälsovårdsorganisatio-nen - dels redovisa
en allsidig medicinsk undersökning rörande tobakskonsumtionen och i anledning
härav vidtagna åtgärder, dels framlägga förslag till de ytterligare åtgärder
inom socialstyrelsens verksamhetsområde som styrelsen finner erforderliga.
Även om uppdraget är ägnat att åtminstone i viss mån
tillgodose de utredningskrav som riksdagen framställt vill utskottet peka på
att den avgränsning till socialstyrelsens verksamhetsområde som skett i
direktiven innebär att vissa väsentliga aspekter på tobaksfrägan kan komma att
lämnas utanför utredningen. Utskottet förutsätter emellertid att socialstyrelsen
vid genomförande av uppdraget ger direktiven en mycket vid tolkning och beaktar
möjligheterna till samarbete med andra myndigheter. Utskottet vill därvid
särskild nämna skolöverstyrelsen. Sedan uppdraget redovisats bör det vara en
angelägen uppgift för Kungl. Maj:t att inom socialdepartementet pröva om en
mera omfattande utredning bör komma tUl stånd i tobaksfrågan eller om de av
socialstyrelsen framlagda förslagen direkt kan läggas till grund för effektiva
åtgärder på området. Med hänsyn till frågans vikt förutsätter utskottet att
uppdraget utförs med skyndsamhet. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda
inte erforderligt att biträda yrkandet i motionen 1971:245 beträffande den av
riksdagen tidigare förordade tobaksutredningen.
Det i motionen 1971:245 framställda yrkandet om
obligatorisk hälsovarning och varudeklaration på alla tobakspaket avser frågor
som måste anses ingå i socialstyrelsens uppdrag. Det finns därför anledning
räkna med att frågorna blir föremål för närmare överväganden och förslag inom
en nära framtid. Någon riksdagens åtgärd är därför inte påkallad i anledning av
yrkandet.
Då det slutligen gäller yrkandet i motionen 1971:761 om
förbud mot rökning i statliga lokaler vill utskottet som sin principiella
uppfattning uttala att man bör söka nå en begränsning av rökningen i första
hand på
SoU
1971:21 15
frivUlig väg. Genom en ökad upplysning om de obehag
tobaksrökning kan medföra för icke-rökare bör man kunna nå vissa resultat i
detta avseende. Motionen avstyrks av utskottet. Utskottet hemstäUer
att motionerna 1971:245 och
1971:761 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1971
Pä
socialutskottets vägnar
GÖRAN
KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i
Kungälv (s). Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s), herrar Larsson i
Öskevik (c), Persson i Stockholm (s), Hyltander (fp), Åkerlind (m), fru
Marklund (vpk), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Romanus (fp) och NUsson i
Växjö (s).
G ö teborgs Offsettryckeri AB, SthIm
71.260 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.