Sök i Ratio Lex

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen

1971 · 12 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SoU24, Socialutskottets betänkande i anledning av motion om viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Socialutskottets
betänkande nr 24 år 1971 SoU 1971:24

Nr 24

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om viss
begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen.

1 motionen 1971:793 av herr
Åkerlind (m) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till
sådan lagstiftning att frivUlig kommunal socialhjälp exklusive hjälp till
täckande av bostadskostnader inte skall få utgå med ett högre belopp per person
och år än vad en ensamstående pensionär får i form av folkpension.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen (1956:2) om
socialhjälp (ändrad senast 1970:458) skall varje kommun tillse att den som
vistas i kommunen erhåller den omvårdnad, som med hänsyn tUl hans behov och
förhållanden i övrigt kan anses tillfresställande. Kommunen skall vidare sörja
för att den som vistas i kommunen och som finnes vara i behov av socialhjälp
får sådan hjälp (1 §). Socialhjälpen handhas av en för varje kommun
obligatorisk socialnämnd (2 §) eller i förekommande faU av en social
centralnämnd eller sociala distriktsnämnder inrättade med stöd av lagen
(1970:296) om social centralnämnd m, m.

Socialnämndens huvudsakliga uppgifter anges i 6 §
socialhjälpslagen. Nämnden har bl, a, att göra sig väl förtrogen med den
enskUdes behov av omvårdnad och att verka för att detta blir tillgodosett samt
att bestämma i vilka fall, i vilken omfattning och under vilka former
socialhjälp skall meddelas.

Socialhjälpslagen skiljer mellan obligatorisk och friviUig
hjälp. Obligatorisk socialhjälp (12 §) är sådan hjälp som den enskilde har
rätt att kräva och samhället skyldighet att lämna. Frivillig socialhjälp (13 §)
utges av kommunen eller dess socialnämnd efter fritt bedömande.

För att obligatorisk socialhjälp skall utgå krävs först
och främst att den hjälpbehövande antingen är minderårig, dvs. under 16 år,
eller att han på grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande
kropps- eller själskrafter inte kan försörja sig genom arbete eller att han av
hälsoskäl bör avhålla sig från arbete. Härutöver krävs dels att vederbörande
saknar medel för att tillgodose de behov, som den obligatoriska hjälpen är
avsedd att täcka, dels att hans behov inte avhjälps på annat sätt. Socialhjälp
utgår till livsuppehälle och till behövlig vård. 1 fråga om minderårig skall
socialhjälpen också avse uppfostran.

Obligatorisk socialhjälp utgår inte till personer över 16
är, vilkas hjälpbehov är föranlett av arbetslöshet.

1 fråga
om den frivilliga socialhjälpen gäller att kommunerna har

Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

SoU
1971:24 2

oinskränkt rätt att ge ut sådan hjälp i all den
utsträckning de anser lämpligt. 13 § föreskriver sålunda att frivillig
socialhjälp meddelas enligt grunder, som kommunens fullmäktige bestämmer, eller
efter vad socialnämnden anser behövligt, om sådana grunder inte fastställts.

1 14 § föreskrivs att socialhjälpen - vare sig den är
obligatorisk eller frivillig - skall ges på sådant sätt, att den behövande
såvitt möjligt blir i stånd att försörja sig och de sina genom eget arbete.
Socialhjälpen har med andra ord karaktären av en hjälp till självhjälp. Hjälpen
bör i regel utgå med kontant belopp. Det förutsätts dock, att naturaformen
skall användas dels då hjälpbehovets art föranleder därtill, dels då det finns
anledning anta att kontant understöd inte kommer till behörig användning.

1 stället för att bevilja en hjälpsökande kontant
understöd kan socialnämnden teckna borgen pä lån för honom. Kommunens
fullmäktige avgör om denna hjälpform skall få användas inom kommunen.

Om hjälptagaren behöver vård ankommer det på socialnämnden
att dra försorg om att vårdbehovet blir tillgodosett. Det förutsätts att vården
skall kunna lämnas antingen i den vårdbehövandes hem t, ex, genom att nämnden
betalar kostnaderna för en hemvårdarinna - eller i annat enskilt hem eller på
vårdhem eller sjukvårdsinrättning eller annan vårdanstalt eller i
åldersdomshem. Vilken vårdform som bör väljas skall avgöras efter vad som med
hänsyn till vårdbehovets art och övriga omständigheter prövas mest lämpligt.

Såsom regionala tillsyns- och rådgivningsorgan åt
kommunerna tjänstgör länsstyrelserna och statens socialvårdskonsulenter.
Länsstyrelserna skall noga följa tillämpningen av socialhjälpslagen och se till
att socialhjälpsverksamheten ordnas och handhas på ett ändamålsenligt sätt.
Underlåter kommun att lämna behövlig obligatorisk socialhjälp skall
länsstyrelsen ålägga kommunen att fullgöra sin skyldighet. Skulle eljest yppas
missförhållande, skall länsstyrelsen vidta den åtgärd som behövs för dess
avhjälpande (52 §). Enligt instruktionen för socialvårdskonsulenterna skall de
lämna socialnämnderna upplysningar och råd i frågor som berör deras
verksamhetsområde.

Den centrala statliga myndigheten på socialhjälpens område
är socialstyrelsen. Styrelsen skall genom råd och upplysningar verka för att
socialhjälpsverksamheten ordnas och handhas på ett ändamålsenligt sätt (53 §).

1 vissa fall är annan kommun, staten eller enskild person
skyldig ersätta socialhjälp som utgivits. Det som därvid skall ersättas är för
de flesta fallen begränsat till hjälp enligt 12 § socialhjälpslagen (obligatorisk
hjälp). För socialhjälp, som enligt 13 § (frivillig socialhjälp) lämnats åt
någon efter det han fyllt 16 år, är dock hjälptagaren ersättningsskyldig (34
§). Ersättning skall enligt 24 och 38 §§ utgå med det belopp, vartill kommunens
kostnader för hjälpen skäligen kan uppskattas. Ansökning om ersättning från
staten prövas av länsstyrelse (3132 §§),

s. 3 Kontrollera mot PDF

SoU
1971:24 3

Omfattningen av obligatorisk respektive frivUlig
socialhjälp

Socialhjälp enligt 12 §
socialhjälpslagen, obligatorisk socialhjälp, skall utgå till "Uvsuppehälle
och till den vård som finnes erforderlig. 1 fråga om minderårig skall hjälpen
avse jämväl uppfostran".

I propositionen 1955:177 med förslag tUl lag om
socialhjälp, m, m. uttalade föredragande departementschefen härom bl, a.
följande.

Enligt kommitténs förslag
(socialvårdskommitténs förslag i betänkandet nr XVII med utredning och förslag
angående lag om socialhjälp m, m., SOU 1950:11) skall den obligatoriska hjälpen
omfatta bl. a. vad som erfordras för livsuppehället. Därmed torde åsyftas
detsamma, som i Fvl (1918 års fattigvårdslag) uttryckes genom orden det
underhåll, som är erforderligt. Det torde inte vara möjligt att i lagtexten
närmare precisera vad som avses med ifrågavarande uttryck, men Fvl:s liksom
också förslagets andemening synes kunna uttryckas så, att vederbörande skall
erhålla vad som i allmänhet å den ort, där hjälpen lämnas, anses erforderligt
för att vederbörande skall kunna leva under drägliga förhållanden, aUtså inte
bara vad som åtgår till mat, husrum och kläder utan även vad som behövs för
inventarieutrustning och annat dylikt. Givetvis bör hjälpen inte utmätas så
snålt, att vederbörande nätt och jämnt hålles över svältgränsen, men å andra
sidan bör hjälpen inte heller vara sä frikostig, att hjälptagaren beredes en
högre levnadsstandard än den, pä vilken fullt självförsörjande medborgare i små
ekonomiska omständigheter lever. Det torde få ankomma på de tillämpande
myndigheterna att från fall till fall avgöra, vad som med hänsyn till
förhållandena på orten och hjälptagarens personliga omständigheter kan anses
erforderligt för hans livsuppehälle.

Den obligatoriska hjälpen skall enligt kommittén vidare
omfatta erforderlig vård. Inte heller i detta avseende åsyftas någon ändring i
förhällande till vad som gäller enligt Fvl.

Med anledning av vad som under remissbehandlingen anförts
beträffande innebörden av uttrycket erforderlig vård, vill jag som min mening
uttala, att även specialvård - tandvård häri inbegripen - bör omfattas av den
obligatoriska hjälpen, givetvis under förutsättning att dylik vård kan anses
erforderlig. Frågan huruvida denna förutsättning är uppfylld torde endast kunna
bedömas från fall till fall med beaktande av samtliga föreliggande
omständigheter. Med hänsyn till den mångfald av variationer, som livet
företer, och de framsteg, som den medicinska forskningen ständigt gör, bör det
inte komma i fråga att härvidlag binda rättstillämpningen. Såsom kommittén
framhållit, ligger det vidare i sakens natur, att samhällets skyldigheter att
lämna vård ökas allteftersom vårdmöjligheterna i allmänhet förbättras. Det bör
emellertid framhållas, att den allmänna sjukförsäkringen i detta avseende
innebär en betydande avlastning av socialhjälpen.

Andra
lagutskottet (2LU 1955:39) hade inte något att erinra mot

detta
uttalande,

1 lagen om socialhjälp anges ej under vilka förhållanden
och i vilken omfattning frivillig socialhjälp får meddelas. Socialstyrelsen har
i ett i mars 1970 utgivet häfte nr 10 om socialhjälpslagen i serien "Råd
och anvisningar" härom bl. a. angivit följande.

Vissa krav måste emellertid
uppfyllas för att socialnämnd lagligen skall kunna bevilja sådant bistånd. Den
frivilliga hjälpen skall avse behov, som det icke åvilar annan myndighet att
avhjälpa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

SoU
1971:24 4

Möjligheterna till hjälp enligt 12
§ skall vara uttömda. Behovsprövning skall alltid äga rum. All socialhjälp bör
lämnas på sådant sätt, att den hjälpbehövande om möjligt blir för framtiden i
stånd att försörja sig och sin familj genom arbete.

Under förutsättning att ovan angivna betingelser är för
handen, har socialnämnd full frihet att bevilja socialhjälp för de behov och i
den omfattning nämnden prövar erforderligt. Riktlinjer för denna frivilliga
socialhjälp kan uppdras av kommunen. Skulle kommunen - vilket ofta torde vara
fallet ej ha meddelat föreskrifter för användningen av denna hjälpform, äger
nämnden fritt pröva behovet.

Frivillig socialhjälp är till skillnad från obligatorisk
alltid förenad med återbetalningsskyldighet för mottagare, som fyllt 16 år, då
hjälpen utbetalas. Socialnämnd ensam är berättigad medgiva eftergift från denna
skyldighet.

Frivillig socialhjälp tillgripes när andra hjälpkällor
uttömts. Detta slag av bistånd kan betraktas som ett komplement till övriga
sociala hjälpfor-mer inklusive obligatorisk socialhjälp.

Frivillig socialhjälp kan ges för
situationer, som överhuvud icke täcks av beskrivningen i 12 §
socialhjälpslagen. Hjälpen enligt 13 § kan då sägas ha en supplerande karaktär.
Exempel på sädana situationer i renodlad form är trafikolyckor, eldsvådor och
liknande som inte rimligen kunnat förutses.

Frivillig hjälp kan också ges som
komplettering till obligatorisk socialhjälp. Här anges bland exemplen
rekreationsresa, vars absoluta nödvändighet icke kan styrkas av läkarintyg,
ävensom resa till nära anhörig, soni är allvarligt sjuk eller intagits på
anstalt.

Frivillig socialhjälp utges ofta i
förebyggande syfte. Den kan avse hjälp med betalning av försäkringsavgifter, avbetalningar,
bostadsanskaffning m. m. Härtill kommer frivillig socialhjälp i och för
rehabilitering. Till denna grupp hör enligt socialstyrelsens åsikt under vissa
förhållanden utgifter för telefon till exempel för ensamma åldringar. Dessutom
kan genom frivillig socialhjälp viss skolgång bekostas.

Ehuru återbetalningsskyldighet i allmänhet föreligger
beträffande frivillig socialhjälp och socialnämnden kan lämna hjälpen genom
att teckna borgen, får kommunens hjälp ej betecknas som lån i förhällande till
den hjälpte. En annan sak är, att socialnämndens borgensteckningsrätt måste
inrymmas under kommunens underställningsfria rätt att uppta lån.

Socialhjälpsstandarden

En omfattande kartläggning och
analys av socialhjälpen har senast gjorts avseende år 1967 inom
socialdepartementet och publicerats i betänkandet "Socialhjälpen i län och
kommuner 1967" (stencil S 1969:9).

För närvarande bearbetas inom departementet en statistisk
undersökning rörande personer med socialhjälp i maj månad 1968 i ca 200
kommuner.

Om socialhjälpsnormerna m. m. i kommunerna är 1967 har i
ovannämnda betänkande (s, 207-208) bl, a, anförts följande.

För att göra behovsprövningen mera enhetlig inom kommunens
social-

s. 5 Kontrollera mot PDF

SoU
1971:24 5

hjälpsverksamhet har på mänga häU sedan länge tiUämpats
vissa normer eller riktlinjer med angivna månadsbelopp, graderade efter antal
vuxna personer, minderåriga barn etc. Ändringar i normbeloppen görs
intermit-tent med hänsyn till prisutveckUngen m, m. Dessa normer är som redan
nämnts endast vägledande, och avvikelser både uppåt och neråt kan göras vid
behovsprövningen i det enskilda fallet.

Av de 135 (särskilt tUlfrågade)
kommunerna tUlämpade 40 särskUda normer för behovsprövningen, I 31 av dessa
kommuner bevUjades i förekommande faU hjälp tUl utgifter för bostad, kläder och
elström utöver de fastställda normerna, medan övriga 9 kommuner räknade in
också dessa kostnader i normerna, I stort sett samma normbelopp tUlämpades i
hälften av de 31 kommuner, som hade normer av ungefär samma konstruktion. De
övriga kommunerna i denna grupp hade emellertid starkt varierande normer, där
närmare 60 procent skilde mellan högsta och lägsta beloppen både i avseende på
ensamstående personer, makar och minderåriga barn. Ifråga om hemmaboende
ungdomar över 16 år var skUlnaderna ännu större,

53 kommuner uppgav att de som
vägledning för den individuella behovsprövningen 1967 följt dåvarande
kommunförbundens rekommendationer och taxa ifråga om kommunernas inbördes
ersättningsbelopp beträffande socialhjälp. Taxan är icke avsedd att tillämpas
vid behovsprövning i enskilda hjälpfall. Taxebeloppen inkluderar utöver
uppehälle även bostadskostnader, kläder m, m. En strikt tiUämpning av taxan
måste få till följd att exempelvis en familj med hög hyra får mindre kvar tUl
uppehälle m, m. än en familj med låg hyra. Flera kommuner har också i sina svar
understrukit att taxan endast tjänat till vägledning och att avvikelser från
taxan var vanliga. Andra kommuner återigen har utan kommentarer noterat att
ersättningstaxän följts.

Av återstående 42 kommuner uppgav
12 att de huvudsakligen rättat sig efter folkpensionsnivän, 7 att
existensminimum varit vägledande, medan 23 uppgav sig inte ha några riktlinjer
utan prövade behoven fritt.

Olika jämförelser mellan normerna
visar att beloppsskillnaderna är stora. Eftersom normerna kan förutsättas fylla
en praktisk funktion talar detta för att även den faktiska
socialhjälpsstandarden varierar avsevärt mellan kommunerna, och vissa i och för
sig mycket schematiska jämförelser mellan normernas beloppsnivå och
medelbeloppen per hjälpfall i olika kommuner motsäger inte detta antagande. Det
skall å andra sidan återigen framhållas att socialhjälpslagen förutsätter en
fri behovsprövning, och att förhållandena i många enskilda hjälpfall är sådana
att normerna inte kan följas. Normnivän torde därmed endast kunna tjäna som ett
ungefärligt mått på socialhjälpsstandarden eller i varje fall vad man i olika
kommuner anser vara en skälig standard för hjälptagare.

Svenska kommunförbundets
rekommendation angående interkommu-nal ersättning för utgiven socialhjälp
innehåller en taxa över högsta ersättningsbelopp, som bör tillämpas då en
kommun skall ersätta en annan kommun för utgiven socialhjälp, som betingas av
behov enligt 12 § socialhjälpslagen, 1 rekommendationen anges att de i taxan
angivna beloppen inte är avsedda som norm för utgivande av understöd.

Av 1967 års socialhjälpsundersökning framgår att
existensminimum på vissa håll utgör norm för socialhjälpen. Enligt 50 § 2 mom,
tredje stycket

s. 6 Kontrollera mot PDF

SoU
1971:24 6

kommunalskattelagen (1928:370) kan skattskyldig vid
beskattningen utöver ortsavdrag, numera grundavdrag medges extra avdrag för
väsentligen nedsatt skatteförmåga, om den skattskyldiges inkomst, efter avdrag
för skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit
vad han kan anses ha behövt tiU underhåll för sig själv och för make och
oförsörjda barn (existensminimum). Beloppet för detta extra avdrag är maximerat
tUl 6 000 kr,, men skattskyldig med oförsörjda barn kan få avdraget ökat med
högst 1 500 kr, för varje sådant barn. Sistnämnda belopp gäller fr, o, m. 1972
års taxering, Riksskatteverket (tidigare centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden) fastställer normalbelopp för existensminimum inom nämnda ram,
varvid beaktas levnadskostnaderna,

I Stockholms kommun infördes fr, o,
m. den 1 juni 1970 en ordning enligt vUken socialhjälp utgår med grundbelopp
som skall stå i viss relation tiU basbeloppet enligt lagen 1962:381 om aUmän
försäkring -samt tUläggsbelopp för bl, a, bostad m, m.

I nedanstående tablå anges folkpensionsbelopp samt för jämförelse
belopp enligt i det föregående nämnd taxa m. m. Uppgifterna avser mars månad
1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ensamstående

Makar

Tillägg
per barn

Anmärkning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Belopp Procent av basbeloppet

Belopp Procent av basbeloppet

Belopp

Procent av basbeloppet

opaginerad Kontrollera mot PDF

144 25

90

850

883

995

Folkpension
(inkl 552 90 + 6

pensionstillskott)

510

Grundbelopp
i Stockholm

Existensminimum 625

Taxan för intetkom- 645 munal ersättning

874 70 + 6 +

+ 70-H6

150
170-310 30-55

105

160

Härutöver
kommunalt bostadstillägg

Härutöver tillägg till bostadskostnad

Bostadskostnad med 180 kr, är inräknad

Beloppen innefattar beräknad bostadskostnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anm. För översiktlighetens skull
redovisas inte avvikelser m. m. från här angivna normalbelopp. Ändringar av
grundbeloppen i Stockholm sker först dä basbeloppet ändrats med 200 enheter.

Socialvårdens framtida utformning
är för närvarande föremål för utredning genom socialutredningen, som enligt
direktiven (se riksdagsberättelsen S 1969:29) har att göra en allmän översyn
av den sociala värdlagstiftningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SoU 1971:24 7

Utskottet

I motionen 1971:793 tas upp frågan
om en begränsning av socialhjälpen.

Socialhjälp kan vara obligatorisk eUer frivUlig. Den utges
av kommunerna. Den som på grund av bl, a, sjukdom inte kan försörja sig genom
arbete eller som av hälsoskäl bör helt eller delvis avhälla sig från arbete har
rätt tiU obligatorisk socialhjälp om han själv saknar medel och hans behov inte
tUlgodoses på annat sätt. Denna hjälp är eiUigt socialhjälpslagen begränsad
tUl den hjälpsökandes livsuppehäUe och tUl hans vård. Det har överlämnats ät
kommunerna att utöver obligatorisk hjälp tUlgodose hjälpbehov genom frivUlig
socialhjälp. Kommunerna fastställer självständigt de grunder efter vilka denna
hjälp skall utgå. Även för att frivUlig socialhjälp skall få utgå krävs att
behovet är föranlett av en nödsituation. Den frivUliga socialhjälpen kan i
förhåUande tiU den obligatoriska socialhjälpen ses som en förebyggande eUer
kompletterande hjälpform.

I motionen framhålls att det finns många eftersatta
områden i samhället där större ekonomiska resurser skulle behövas och att det
därför måste göras allvarliga försök att begränsa kostnaderna på områden där så
är möjligt. Den frivUliga socialhjälpen är ett område där enligt motionären
besparingar kan göras. I många kommuner har den friviUiga socialhjälpen getts
mycket generöst, och det har inte aUtid varit de människor som bäst behövt
hjälpen som fått den. Mot den angivna bakgrunden begärs i motionen en
lagstiftning om att frivUlig kommunal socialhjälp, utöver hjälp tUl bostadskostnaden,
inte skaU fä utgå med högre belopp än vad ensamstående pensionär får i
folkpension.

Genom den obligatoriska socialhjälpen tUlförsäkras
medborgare som av oUka anledningar inte kan försörja sig en minimistandard. Den
möjlighet som härutöver finns för kommunerna att utge frivUlig socialhjälp är
enligt utskottets mening utomordentligt värdefuU framför aUt genom att hjälpen
kan sättas in på ett så tidigt stadium att den kan förhindra att ett permanent
hjälpbehov uppkommer. Även i situationer där obligatorisk socialhjälp redan
utgår kan det vara av betydelse att ha möjlighet tUl komplettering med
frivillig socialhjälp.

Möjligheten att använda den frivilliga hjälpformen i bl.
a. förebyggande syfte kräver att kommunerna har frihet att anpassa hjälpens storlek
tUl vad som är lämpligt i de enskilda fallen. En närmare reglering på området i
enlighet med motionens syfte skulle binda kommunernas handlande och därigenom
göra att angelägna hjälpåtgärder inte kunde vidtas. Med hänsyn tUl det anförda
bör enligt utskottets mening motionen avslås.

Utskottet
hemställer

att
motionen 1971:793 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm
den 11 maj 1971

På
socialutskottets vägnar

GÖRAN
KARLSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

SoU
1971:24 8

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i
Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i
Öskevik (c), Persson i Stockholm (s), Hyltander (fp), fru Sigurdsen (s)*,
herrar ÅkerUnd (m), Andreasson (c)*, fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i
Göteborg (c), Nisser (m)* och NUsson i Växjö (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Åkerlind (m) och Nisser (m), som anser att det
avsnitt av utskottets yttrande på s. 7 som böqar med orden "Möjligheten
att" och slutar med orden "motionen avslås" bort ersättas med
text av följande lydelse:

Kommunernas möjUgheter att använda den frivUliga
hjälpformen kan i många situationer vara värdefuU. De stigande kostnaderna på
detta område gör dock att olika möjligheter till besparingar måste prövas. Den
i motionen anvisade möjligheten är ett av oUka alternativ. Socialvårdens
framtida utformning är föremål för utredning genom socialutredningen. Utskottet
förutsätter att utredningen i angivna syfte prövar möjligheten av att genom
fastställande av generella normer eller pä annat sätt reglera den sociala
bidragsgivningen. Med hänvisning till detta är någon åtgärd i anledning av
motionen nu inte erforderlig.

G ö teborgs
Offsettryckeri AB, SthIm 71.225 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.