Sök i Ratio Lex

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om föreskrifter för gifttransporter

1971 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SoU27, Socialutskottets betänkande i anledning av motion om föreskrifter för gifttransporter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Socialutskottets
betänkande nr 27 år 1971 SoU 1971:27

Nr 27

Socialutskottets
betänkande i anledning av motion om fcireskrifter för gifttransporter.

I motionen 1971: 734 av herr Annerås m.fl. (fp) har
hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t anhåller om att lämpliga
föreskrifter utfärdas beträffande transport av gifter!

Gällande
bestämmelser samt tillsynsorganisation

I detta avsnitt lämnas en kortfattad redogörelse
för bestämmelser, som är av betydelse då det gäller inhemska vägtransporter av
gifter och annat farligt gods. Vidare redogörs för tillsynsorganisationen.

På
det internationella planet har träffats ett flertal överenskommelser som avser
internationella transporter av sådana ämnen. Vissa av dessa överenskommelser
berörs i avsnittet "Utredningsarbete" nedan.

Enligt
giftförordningen (1962: 702) skall hälsofarlig vara varmed i förordningen
förstås varje ämne eller beredning som med hänsyn tUl varans egenskaper och
användning kan befaras förorsaka död, sjukdom eller kroppsskada hos människor
handhas och förvaras så att de med varan förenade riskerna i möjligaste mån begränsas.
Transport av hälsofarlig vara skall ske under förhållanden som med hänsyn till
varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande. Emballage i vilket hälsofarlig
vara varit innesluten och redskap som använts till sådan vara skall handhas sä
att kvarvarande rester av varan inte kan förorsaka skada. Kompletterande
föreskrifter ges i kungörelsen (1963: 441) om tillämpningen av
giftförordningen. Dessa gäller bl. a. frågor om förpackning och märkning vid
överlåtelse samt om hantering av hälsofarlig vara. Särskilda föreskrifter om
transport ges inte, men vissa hanteringsföreskrifter har betydelse också vid
transport. Sålunda skaU iakttas att pä förpackning anbringad märkning inte
skadas eller utplånas samt att meddelade varningsföreskrifter följs.

Motsvarande
bestämmelser i fråga om bekämpningsmedel finns i bekämpningsmedelsförordningen
(1962: 703) och tillämpningskungörelsen (1963: 442) till denna författning.

Högsta
tillsynen över efterlevnaden av giftförordningen och bekämpningsmedelsförordningen
ävensom i anslutning därtill meddelade föreskrifter utövas av giftnämnden
(instruktion 1965: 779). Det ankommer

1
Riksdagen 1971.12 saml. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

SoU
1971: 27 i

på denna nämnd att utfärda rekommendationer till ledning
för författningarnas tillämpning. 1 enlighet härmed har giftnämnden i
skrivelse i juni 1967 till rikspolisstyrelsen riktat uppmärksamheten på
riskerna vid transport av hälsofarliga varor i samband med trafikolyckor. Samma
dag har giftnämnden i cirkulär till tUlverkare av bekämpningsmedel m. fl.
lämnat vissa anvisningar beträffande emballaget och åtgärder vid läckage m. m.
(se följande avsnitt).

Liknande bestämmelser som i giftförordningen finns
beträffande läkemedel i läkemedebförordningen (1962: 701). Tillsynen över efterlevnaden
av denna författning och i anslutning därtill meddelade föreskrifter utövas av
socialstyrelsen.

Enligt förordningen (1949: 341) om explosiva varor skall
sådan vara vid transport vara förpackad och märkt pä sätt kommerskollegium föreskrivit.
Den skall behandlas med nödig försiktighet. 1 vissa fall krävs polismyndighets
tillstånd till transport av explosiv vara, i andra fall skall transporten ske
under tUlsyn av särskild behörig person.

Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande
bestämmelser om explosiva varor utövas av länsstyrelserna med biträde av underlydande
polismyndigheter. Statligt tillsynsorgan i tekniska frågor, särskilt vad
gäller tillverkningssidan, är sprängämnesinspektionen (instruktion 1965: 646).
Chefsmyndighet för inspektionen är kommerskollegium, som utfärdar
tillämpningsföreskrifter till förordningen.

I förordningen (1961: 568) om brandfarliga varor
föreskrivs bl. a. att brandfarlig vara som transporteras såsom styckegods skall
hållas tätt innesluten i behållare som erbjuder erforderligt skydd mot skada
under transporten. Tankbil, som skall vara för ändamålet inrättad enligt föreskrifter
som kommerskollegium utfärdar, får ej användas utan att vara godkänd för sitt
ändamål efter särskild besiktning. Vissa bestämmelser finns också om märkning
av behållare och fordon.

Det ankommer pä kommerskollegium att utfärda närmare föreskrifter
och allmänna anvisningar för tUlämpning av förordningen, bl. a. om vad som skall
iakttas tiU skydd mot skada vid transport av brand farlig vara.
Kommerskollegium uppställer tekniska normer för biltransport av brandfarliga
varor och godkänner särskilda besiktningsmän för tankbilar tillverkade för
sådana transporter. Statens trafiksäkerhetsverk medverkar i detta sammanhang
genom sin regionala organisation, vilken är behörig att besiktiga tankbil.
Statligt tillsynsorgan är för hithörande frågor främst sprängämnesinspektionen.

Mer eUer mindre direkt kontakt i
sin myndighetsutövning med frågor rörande vägtransport av farligt gods får
utöver kommerskollegium, socialstyrelsen, giftnämnden, sprängämnesinspektionen,
länsstyrelserna, polismyndigheterna och trafiksäkerhetsverket, vilka redan är
nämnda i det föregående arbetarskyddsstyrelsen, delegationen för atomenergi-

s. 3 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:
27 3

frågor (instruktion 1961:490), vilken delegation
handlägger frågor om atomenergins utnyttjande och är tillsynsmyndighet enligt
atomenergilagen (1956: 306), försvarets materielverk, statens brandinspektion,
statens institut för folkhälsan, statens naturvårdsverk, statens
strålskyddsinstitut, statens veterinärmedicinska anstalt, statens vägverk,
tullverket och yrkesinspektionen. Även postverket har viss befattning med
transport av farligt gods.

Det bör emellertid framhållas att av de senast uppräknade
myndigheterna de flesta för närvarande endast i ringa omfattning handlägger
frågor rörande farligt gods i anslutning till transportverksamhet. Några av dem
bör dock särskilt nämnas.

Arbetarskyddsstyrelsen skall enligt sin instruktion (1965:
776) bl. a. allmänt främja arbetarskyddet och vidta de åtgärder som är
påkallade i skyddstekniskt, yrkeshygieniskt, yrkesmedicinskt och socialt
hänseende för att utveckla och förbättra detta skydd. Härigenom faller inom
styrelsens verksamhetsområde alla frågor som rör farliga ämnen och föremål,
vare sig det gäller tillverkning, transport eller lagring m. m.

Strälskyddsinstitutet (instruktion 1965:785) är såsom
strålskyddsmyndighet enligt strålskyddslagen (1958: 110) central
förvaltningsmyndighet för ärenden om skydd mot joniserande strålning. Bl. a.
skall insdtutet bedriva forskning och fungera som samordningsorgan för olika
strålskyddsintressen i landet. Det ankommer vidare på institutet att meddela
närmare föreskrifter och anvisningar rörande tUlämpningen av strålskyddslagen.
Institutet kan till följd härav pä begäran meddela säkerhetsföreskrifter också
för individueUa transporter av radioaktiva ämnen. Det torde därvid regelmässigt
följa de internationella bestämmelserna vilka bygger på rekommendationer av
Intemationella atomenergiorganet (lAEA).

Anvisningar av giftnämnden

Såsom ovan angivits har giftnämnden
i juni 1967 i skrivelse till rikspolisstyrelsen riktat styrelsens uppmärksamhet
på riskerna vid transport av hälsofarliga varor i samband med trafikolyckor. I
skrivelsen anförde giftnämnden.

Enligt föreskrifterna i 19 §
giftförordningen den 14 december 1962 (nr 702) samt 16 §
bekämpningsmedelsförordningen samma dag (nr 703) skall transport av hälsofarlig
vara respektive bekämpningsmedel ske under förhåUanden, som med hänsyn till
varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande. Även om olika åtgärder
vidtagits i syfte att öka säkerheten vid transporter av nämnda varuslag, visar
erfarenheten att det bl. a. vid trafikolyckor kan uppkomma nya risker. Vid fall
av läckage av hälsofarliga varor är det sålunda angeläget att adekvata åtgärder
snabbt vidtages för att motverka förgiftningsrisk för människor och djur och
förorening av mark och vatten.

Giftnämnden
har härigenom velat fästa polisens specieUa uppmärk-

s. 4 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:
27 4

samhet på riskerna vid transport av vissa varor i samband
med olika tillbud i trafiken, emedan polisen som regel vid dylika händelser
torde tUlkallas på ett tidigt stadium. Inte minst med hänsyn till den risk, som
kan föreligga för kontamination av vatten, synes det vara angeläget att
vederbörande hälsovårdsnämnd snarast underrättas för det fall kemiskt ämne
eller preparat, som har eller kan antas ha hälsofarliga egenskaper, genom
trafikolycka eller på annat sätt spillts ut.

I cirkulär samma dag tiU
tillverkare av bekämpningsmedel m. fl. angående transport av sådana medel
anförde nämnden.

Enligt föreskrift i 16 § bekämpningsmedelsförordningen
skall transport av bekämpningsmedel ske under förhållanden, som med hänsyn
till varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande. Det åligger således envar
som låter transportera bekämpningsmedel att vidta de åtgärder, som i sammanhanget
bedöms erforderliga för en säker transport av varan. Härvid spelar valet av
emballage en betydande roll. Sålunda måste alltid göras en bedömning huruvida
emballaget är tillräckligt hållfast med hänsyn till transportsätt, vägsträcka,
årstid, bekämpningsmedlets art etc. Förutsättningarna för en från
säkerhetssynpunkt betryggande transport ökas vidare exempelvis genom att
lastningen sker på sådant sätt, att emballaget utsätts för minsta möjliga
påkänning under transporten. Även om olika åtgärder vidtagits i syfte att
transporten av visst bekämpningsmedel inte skall innebära några risker, visar
erfarenheten att nya sädana kan uppstå bl. a. vid trafikolyckor.

Vid fall av läckage av bekämpningsmedel i samband med
transport är det ofta nödvändigt att åtgärder snabbt sätts in för att motverka
förgiftningsrisk för människor och djur samt förorening av mark och vatten.
Giftnämnden får därför härigenom understryka vikten av att den som svarar för
transporten är underrättad om att densamma avser bekämpningsmedel. Om
bekämpningsmedlets art inte framgår av ytter-emballaget, är det angeläget att
vederbörande chaufför erhållit uppgift härom, sä att farligt dröjsmål inte
behöver uppstå beträffande lämpliga åtgärder mot förgiftning etc. i händelse av
skada på emballaget under transporten.

Utredningsarbete

Frågan om säkerheten under
transport av gifter och andra farliga varor har blivit föremål för stor
uppmärksamhet på det internationella planet. Delvis föreligger meUanfolkliga
överenskommelser pä området. Sverige har anslutit sig tiU två konventioner som
gäller järnvägstransporter (CIM och CIV). I fråga om landsvägstransporter har
ett antal europeiska stater, dock inte Sverige, den 30 september 1957 undertecknat
en europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg
(ADR). I denna överenskommelse med dess bilagor förtecknas och
klassificeras ämnen och föremål som på grund av explosionsrisk, brandfara,
radioaktivitet samt giftiga eller frätande egenskaper o. d. bör uteslutas frän
befordran eller bör mottas till befordran endast pä särskilda villkor. Dessa
viUkor kan avse t. ex. godsets förpackning och etikettering, dess samlastning
med annat gods samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:
27 5

konstruktionen, utrustningen och handhavandet av
transportmedlen. Inklusive bilagor omfattar ADR:s originaltext över 400 sidor.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 29 juni 1964
tillkaUade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet särskilda sakkunniga
för att verkställa utredning angående befordran av farligt gods på väg m. m. De
sakkunniga skulle utreda frågan om Sveriges rillträde tUl ADR och därav direkt
föranledda organisatoriska spörsmål och legisla-tiva åtgärder på det nationella
planet. I samband därmed skulle de sakkunniga se över och komplettera de
författningsföreskrifter som gällde för landsvägstransport av farligt gods i
inrikes trafik. En fråga som särskilt borde beaktas var behovet och
lämpligheten av att, med avseende pä alla trafikgrenar, sammanföra frågor
rörande transport av farligt gods till handläggning inom ett centralt statligt
organ.

Utredningen har redovisat en del av sitt uppdrag i ett den
15 mars 1971 dagtecknat betänkande jämte tre i separata volymer tryckta bilagor
till detta (SOU 1971: 2023). I betänkandet redovisas utöver översättningen
av ADR utredningens överväganden och förslag i fråga om Sveriges anslutning
tUl överenskommelsen och därav direkt föranledda organisatoriska och andra
spörsmål pä det nationella planet. Med hänsyn till vikten av att i största
möjliga utsträckning enhetliga säkerhetsföreskrifter gäller för transport av
farligt gods vare sig denna sker i internationell eller i inrikes trafik
något som särskUt framhålls i utredningens direktiv har utredningen däremot
ansett att dess översyn av bestämmelserna rörande inrikes vägtransporter i
huvudsak borde anstå tUl dess att ADR förelåg i svensk översättning. Bl. a.
skulle möjligheten och lämpligheten av att tillämpa ADR:s föreskrifter pä
inrikes transporter då lättare kunna las upp till diskussion med berörda
myndigheter och organisationer.

Kartläggning av rådande förhållanden ävensom annat
förberedande utredningsarbete har utförts såväl vad gäller regleringen av
inrikes transporter som beträffande den del av utredningsuppdraget som avser
möjligheten att till en organisatorisk enhet förlägga handläggningen av alla
frågor rörande transport av farligt gods oavsett transportmedel.

Utredningen anför i fråga om föreskrifter för inrikes
transporter med vissa redaktionella jämkningar följande.

Flertalet ADR-stater avser att låta
ADR:s bestämmelser bilda underlag också för vederbörande stats interna
reglering av landsvägstransporter av farligt gods. I något fall har så redan
skett. Vid utredningens preliminära diskussioner om de blivande svenska
bestämmelserna i ämnet har enighet rått om ett liknande tillvägagångssätt för
Sveriges del. Fråga har emellertid uppkommit om lämpligheten av att bygga den
slutliga författningsmässiga regleringen av de inrikes transporterna på ADR:s
säkerhetsföreskrifter i nuvarande utformning.

För närvarande pågår ett omfattande arbete med en revision
av ADR:s tekniska föreskrifter. Arbetet har till syfte bl. a. att sä långt

s. 6 Kontrollera mot PDF

SoU
1971: 27 6

möjligt anpassa dessa föreskrifter till rekommendationer
som utarbetats av FN:s ekonomiska och sociala råd och som är avsedda att läggas
till grund för en världsomfattande reglering av säkerhetsfrågorna och en
harmonisering av hithörande föreskrifter vad beträffar samtliga transportmedel.
Enligt planerna skall revisionsarbetet resultera i att nya utgåvor av ADR:s
bilagor och RID (= säkerhetsföreskrifter till det internationella fördraget
angående godsbefordran sjövägen, CIM) skall föreligga färdiga år 1974. Dessa
utgåvor kommer av allt att döma att avvika frän de nuvarande i vad gäller bl.
a. bestämmelserna om klassindelning, märkning och emballage.

Vårt land har förklarat sig stödja det inom skilda
intemationella organ pågående unifierings- och harmoniseringsarbetet pä
förevarande område. Detta syftar till att avskaffa eller minska existerande
olikheter inte bara mellan de internationella transportreglementena utan även
mellan internationella och nationella regleringar. Med hänsyn härtUI och till
de uppenbara praktiska olägenheterna av att skilda föreskrifter om
klassindelning, märkning etc. gäUer inom svenskt territorium för
internationella resp. inrikes vägtransporter av farligt gods skulle en svensk
författningsreglering som bygger på ADR:s nuvarande säkerhetsföreskrifter
relativt snart behöva ändras i väsentliga hänseenden. Ä andra sidan förefaller
det mindre lämpligt att lägga ECOSOC-rekom-mendationerna till grund för interna
svenska bestämmelser innan det står klart att rekommendationerna i sin nuvarande
utformning verkligen blir normgivande för de internationella reglerna på
transportområdet.

Såvitt nu kan bedömas synes det därför ändamålsenligt att
arbetet på en översyn av bestämmelserna för inrikes landsvägstransporter sker i
nära anslutning till ADR/RlD-organens revisionsarbete och bedrivs pä sådant
sätt att den slutliga svenska författningsmässiga regleringen kan träda i
tillämpning samtidigt med den nya utgåvan av ADR:s bilagor.

I avvaktan på en definitiv reglering är det emellertid
angeläget såsom under det senaste året bl. a. framhållits i ett par
riksdagsmotioner att de nuvarande ofullständiga transportbestämmelserna snarast
möjligt kompletteras, också i fråga om inrikes transporter, med föreskrifter
bättre ägnade att förebygga haverier under transport och att minska
skadeverkningarna av ett haveri, om ett sådant ändå inträffar. Utredningen har
därför tagit förberedande kontakt med närmast berörda centrala myndigheter
(kommerskollegium, giftnämnden m. fl.) rörande möjligheten att i lämplig
utsträckning göra ADR:s säkerhetsföreskrifter i dessas nuvarande utformning
tills vidare tillämpliga på svenska transporter, eventuellt i form av
föreskrifter utfärdade av vederbörande myndighet med stöd av gällande
instruktion. Det i utredningens direktiv förutsedda behovet att på vissa
punkter göra bestämmelserna för interna transporter mindre stränga än
motsvarande bestämmelser i ADR skulle då kunna tiUgodoses. Förslag till erforderliga
undantag borde i så fall utarbetas av utredningen och berörda fackmyndigheter
gemensamt.

När det gäller översynen av regleringen av inrikes
vägtransporter av farligt gods ser utredningen således som sin närmaste
arbetsuppgift att undersöka möjligheten till en provisorisk lösning av
säkerhetsfrågorna enligt dessa linjer. Denna del av utredningsarbetet torde
kunna avslutas inom ett år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

SoU1971: 27 7

1 svar på en enkel fråga den 18 maj i är uttalade
chefen för kommunikationsdepartementet att, enligt vad han erfarit, utredningen
avsäg att före utgången av innevarande år lägga fram förslag till provisoriska
bestämmelser i avvaktan pä en mera definitiv författningsmässig reglering i
ämnet.

Motioner
till 1970 års riksdag

I motioner till 1970 års riksdag hemställdes bl. a.
om utförliga skydds-och säkerhetsföreskrifter i fråga om landsvägstransport av
hälso- och miljöfarliga vätskor.

I
sitt av riksdagen godkända utlåtande 1970: 81 anförde andra lagutskottet i
denna del bl. a. följande.

Enligt utskottets mening är det otillfredsställande
att frågan om kompletterande författningsföreskrifter för landsvägstransport
av farligt gods ännu åtta är efter gift- och bekämpningsmedelsförordningarnas
antagande inte fått någon lösning. Med hänsyn till det behov av utförligare
skydds- och säkerhetsbestämmelser som inte minst på grund av den starkt
intensifierade trafiken på våra vägar onekligen föreligger anser utskottet
att Kungl. Maj:t bör vidta sådana åtgärder att förslag i frågan utan
ytterligare dröjsmål kan redovisas för riksdagen. Denna uppfattning bör bringas
tiU Kungl. Maj:ts kännedom. Härigenom får motionernas syfte i denna del anses
bli tillgodosett.

Utskottet

1 motionen 1971: 734 yrkas att riksdagen skall
anhålla att lämpliga föreskrifter utfärdas om transport av gifter.

Bestämmelser
som rör transport av gifter och annat farligt gods finns i ett flertal
författningar. Beträffande explosiva och brandfarliga varor är bestämmelserna
relativt ingående. I övrigt finns i stort sett endast all-månt hållna
ramföreskrifter pä området.

Den
i motionen upptagna frågan har varit aktuell under mycket läng tid. Efter
bemyndigande av Kungl. Maj:t tUlkallades är 1964 då giftförordningen och
bekämpningsmedelsförordningen trädde i kraft särskilda sakkunniga för att
utreda frågan om Sveriges tillträde tUl en är 1957 i Geneve undertecknad
överenskommelse mellan ett antal europeiska stater rörande internationell
befordran av farligt gods pä väg samt därav direkt föranledda organisatoriska
spörsmål och legislativa åtgärder på det nationella planet. I samband därmed
skall de sakkunniga också se över och komplettera de författningsföreskrifter
som gäller för landsvägstransporter av farligt gods i inrikes trafik.

Riksdagen
uttalade för ett år sedan, att det var otillfredsställande att frågan om
kompletterande författningsföreskrifter för landsvägstransport av farligt gods
ännu åtta år efter gift- och bekämpningsmedelsförordningarnas antagande
inte.fått någon lösning. Kungl. Maj:t borde enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:
27 8

riksdagens mening vidta sådana åtgärder att förslag i
frågan utan ytterligare dröjsmål kunde redovisas för riksdagen. De sakkunniga
har därefter i mars i år redovisat en del av sitt uppdrag, nämligen dels
en översättning av den mycket omfattande internationella överenskommelsen,
dels sina överväganden och förslag i fråga om Sveriges anslutning till
överenskommelsen och därav direkt föranledda organisatoriska och andra spörsmål
pä det nationella planet. De sakkunniga har vidare slutfört ett förberedande
arbete beträffande bl, a, regleringen av inrikes transporter. Det finns
anledning räkna med att de sakkunniga inom kort kommer att lägga fram förslag
till bestämmelser pä området. Socialutskottet, som vill understryka vikten av
att frågan löses utan tidsutdräkt, anser sig därför kunna avstå från att
föreslå riksdagen att ånyo göra framställning i frågan hos Kungl, Maj:t.
Utskottet utgår således från att motionens syfte kommer att bli tillgodosett
inom en nära framtid. Med hänsyn härtill avstyrks motionsyrkandet. Utskottet
hemställer

att
riksdagen avslår motionen 1971: 734,

Stockholm den 26 oktober 1971

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i
Kungälv (s), Hamrin (fp). Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i
Öskevik (c)*, Persson i Stockholm (s), Åkerlind (m), Johnsson i Blentarp (s),
Andreasson (c)*, fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nisser
(m), Romanus (fp) och Nilsson i Växjö (s)*,

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

MARCUS 80KTR. STHLM l » 7l 710032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.