Socialutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa växtbekämpningsmedel
1971 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SoU28, Socialutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa växtbekämpningsmedel
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Socialutskottets
betänkande nr 28 år 1971 SoU 1971:28
Nr 28
Socialutskottets betänkande i anledning av motioner angående
vissa växtbekämpningsmede),
1,1 motionen 1971:18 av herr
Måbrink m. fl, (vpk) har hemstäUts att riksdagen fattar beslut om att
växtbekämpningsmedel av typ 2, 4-D och 2,4,5-T totalförbjuds tills det är
klarlagt att de icke kan våUa skador på födda och ofödda människor samt på
djurlivet.
2,1 motionen 1971:424 av herr NUsson i Agnas m, fl. (m)
har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om förbud
mot spridning av gift i växtbekämpande syfte vid vägarna.
Gällande bestämmelser
Enligt
bekämpningsmedelsförordningen (1962:703) får bekämpningsmedel - varmed förstås
ämnen och beredningar som är avsedda att användas tiU skydd mot egendomsskada,
sanitär olägenhet eller dylikt, förorsakad av växter, djur, bakterier eller
virus inte saluhållas, överlåtas eUer användas utan att ha godkänts vid en
särskUd registreringsprocedur hos registreringsmyndigheten. Giftnämnden är
registreringsmyndighet.
Bekämpningsmedel får inte registreras om medlet är så
giftigt eller eljest bedöms kunna medföra så skadlig verkan på människor,
husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyttoväxter, att det inte lämpligen bör
användas i bekämpningssyfte. Vid registreringen skall medlet placeras i en av
tre oUka faroklasser alltefter dess giftighet. Genom denna åtgärd styrs de
farligaste medlen via mer kvalificerade handelsvägar till sådana personer, som
på grund av speciell utbildning och erfarenhet erhålUt tillstånd att använda
dem. Giftnämnden får föreskriva särskilda säkerhetsföreskrifter vid
registreringen. Sådana föreskrifter kan ändras när skäl därtill föreligger.
Registreringen kan också återkaUas, t, ex, om medlet vid användning visar sig
vara förenat med väsentligt större risker än som förutsattes vid
registreringen. I beslut eller föreskrift som meddelas med stöd av förordningen
får åtgärd inte föreskrivas, som är mera betungande än som är skäligt med
hänsyn till det med åtgärden avsedda syftet.
Vissa uppgifter om herbiciderna
De viktigaste bekämpningsmedlen
bmkar hänföras till någon av följande grupper, nämligen insekticider
(insektsbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel), herbicider
(gräs- och buskbekämpnings-medel) och rodenticider (gnagarbekämpningsmedel).
Herbiciderna används inom jordbruket i vissa grödor,
huvudsakligen stråsäd, men även mot ogräs och buskar i diken, pä betesmarker
etc.
Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 28
SoU
1971:28 2
Årligen bespmtas i Sverige större delen av
sträsädesarealen eller ca 1 300 000 hektar med herbicider. Totalt i världen
uppskattar man att ca 1/3 av sträsädesarealen herbicidbehandlas.
Inom skogsbruket används herbicider för att hjälpa
barrträdsplantorna i konkurrensen från lövträd och buskar, vilka annars kan
försvåra skogsträdens föryngring. Under senare är har herbicider även haft en
relativt omfattande användning för att bekämpa vegetationen längs vägarna, i
första hand för att genom förbättrade siktförhåUanden öka trafiksäkerheten.
Bekämpning av vegetation i kraftledningsgator samt ogräs i planteringar och
gräsmattor är ytterligare exempel på dessa medels användning,
Fenoxisyrorna intar i dag en helt dominerande ställning
bland herbiciderna, en ställning som de har haft alltsedan slutet på
1940-talet, Användningen är världsomfattande. Några säkra uppgifter angående
den totala årliga världsförbrukningen finns ej tUlgängliga, men på basen av
befintUg information torde förbmkningen ligga omkring 150 000 ton aktiv
substans, 1 Sverige har förbrukningen under år 1970 beräknats tiU omkring 1 600
ton, dvs, ungefär 1 procent av världsförbrukningen. Totala mängden herbicider
som används i Sverige beräknas för samma år vara ca 2 250 ton (verksam
substans). Ca 70 procent av de i Sverige ärligen använda herbiciderna utgörs
alltså av fenoxisyror.
Det i-Sverige dominerande fenoxisyrapreparatet är MCPA som
används i jordbruket vid ogräsbekämpning i stråsäd, ärter, potatis och
gräsmarker. Av den totala fenoxisyraförbrukningen (1 600 ton/är) utgörs drygt 1
000 ton av MCPA.
2,4-D (2,4-diklorfenoxiättiksyra) och 2,4,5-T
(2,4,5-triklorfenoxiättik-syra) har även stor användning i Sverige. 2,4-D
används bl. a. i höstsäd och gräsmarker. Framför allt vissa estrar av 2,4-D och
2,4,5-T används mot buskar och annan svårbekämpad vegetation. Dessa preparat
dominerar i bekämpningen av ogräs och buskage i kraftledningsgator, längs
vägkanter, i parkområden etc. Sedan början av 1950-talet har 2,4-D och 2,4,5-T
fått stor användning i svenskt skogsbruk. Den väsentligaste användningen är här
för bekämpning av lövträdsvegetation. Är 1970 beräknas ca 100 000 hektar
skogsmark ha behandlats med ca 250 ton herbicider (aktiv substans)
huvudsakligen 2,4-D och 2,4,5-T, Årsförbrukningen i Sverige 1968 av 2,4-D var
ca 320 ton och av 2,4,5-T ca 125 ton.
Ett av de mest kända av fenoxisyrapreparaten är Hormoslyr,
som i den aUmänna debatten ofta kommit att bU en gruppbeteckning för dessa
typer av medel.
Totalt ingår fenoxisyror eller derivat av dem som verksam
beståndsdel, ensamma eller i blandning med andra substanser, i ca 120 av
giftnämndens registrerade bekämpningsmedel.
Det omedelbara ekonomiska utbytet av
fenoxisyraanvändningen är stort. Den totala vinsten i Sverige genom
användningen av herbicider inom jordbruket, varvid fenoxisyrorna dominerar,
uppskattas till ca 200 mUjoner kronor. Den direkta vinsten inom skogsbruket
tack vare dessa preparat torde ligga omkring 20 miljoner kronor.
SoU
1971:28 3
I samband med det ökade intresset
för miljövård och delvis som följd av olika typer av herbiciders användning för
militärt ändamål i Vietnam samt vissa laboratorieundersökningar, har frågan
rörande herbicidernas och främst fenoxisyrornas menliga effekter pä människor
och naturliga ekosystem blivit föremål för en intensifierad debatt. I samband
härmed har i massmedia orsakssamband uppgivits föreligga mellan vissa typer av
effekter på människor och djur samt exponering för fenoxisyrapreparat.
Slutligen bör i detta sammanhang nämnas att under senare
år har det visat sig att i samband med tillverkningen av 2,4,5-T kan bildas s,
k, dioxiner. Vissa av dessa är höggiftiga substanser.
1970 års riksdag m, m,
1 motioner till 1970 års riksdag
yrkades mot bakgrund av att uppgifter från oUka häll visade att fenoxisyrorna
kunde ha skadeverkningar för människor och djur och under framhåUande av att
skadeverkningarna skyndsamt borde utredas att giftnämnden borde fä i uppdrag
att, intill dess full vetskap om verkningarna erhäUits, utfärda sädana förbud
eller restriktioner kring medlens användande som kunde anses påkallade.
Motionerna remitterades tUl andra lagutskottet, som inhämtade yttranden över
dessa frän giftnämnden och naturvårdsverket,
1 yttrande den 19 oktober anförde giftnämnden bl. a. att
en särskild expertgrupp tillkallats för att granska förefintligt material
rörande fenoxisyror och att registreringsfrågan för berörda preparat, sedan
arbetet slutförts, därefter skulle tas upp på nytt av nämnden. Den 3 november
1970 beslöt giftnämnden att efter årsskiftet spridning av bekämpningsmedel
från luften endast fick utföras med medel som var särskilt godkända för
ändamålet. Beslutet innebar att all bekämpning från flygplan med bl. a. 2,4-D
och 2,4,5-T inte kunde ske utan uttryckligt medgivande från giftnämnden. Enligt
giftnämnden skulle frågan om dessa medel över huvud taget skulle fä iinvändas i
landet i framtiden avgöras av nämnden i god tid före 1971 års
bekämpningssäsong.
I sitt av riksdagens godkända utlåtande anförde andra
lagutskottet (2LU 1970:80) bl. a. följande.
Utskottet vill erinra om att
användande av bekämpningsmedel nästan undantagslöst grundar sig på medlens
giftiga egenskaper. Trots risker för förgiftning och andra skadeverkningar vid
medlens användning har de ansetts oumbärliga till skydd mot egendomsskada och
sanitär olägenhet. Genom föreskrifter om registreringstvång för alla
bekämpningsmedel samt ingående bestämmelser om tillverkning, handel och
hantering av sådana medel har lagstiftaren sökt att i möjligaste mån eliminera
dessa risker. Bl, a, föreskrives att registrering inte får ske om medlet är så
giftigt eller annars bedöms kunna medföra så skadlig verkan på människor,
husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyttoväxter att det inte lämpligen bör
användas i bekämpningssyfte. Utskottet förutsätter att registreringsmyndigheten
tillämpar denna föreskrift restriktivt och i fall då brist på dokumentation,
tveksamhet eller delade meningar bland experter föreligger vägrar registrering
intill dess vetenskapligt dokumenterad klarhet vunnits om medlets
skadeverkningar. Vad nu sagts gäller också medel
SoU
1971:28 4
som redan registrerats eller tiUhandahålls utan
registrering med stöd av övergångsbestämmelserna till
bekämpningsmedelsförordningen.
Vidare uttalade utskottet att
frågan om fenoxisyrornas fortsatta användning som bekämpningsmedel
aktualiserats i olika sammanhang under senare tid. Utskottet hänvisade till att
undersökningar i olika avseenden igångsatts av statens veterinärmedicinska
anstalt, statens institut för folkhälsan, statens naturvårdsverk och
giftnämnden. Slutligen hänvisade utskottet tiU att giftnämnden tagit upp
registreringsfrågan tUl omprövning, att nämnden beslutat begränsa rätten till
spridning av bekämpningsmedel, att frågan om den fortsatta användningen av
fenoxisyror i bekämpningssyfte skulle tas upp i god tid före 1971 års
bekämpningssäsong och att en särskUd expertgrupp tillkallats för att granska
förefintligt materiel rörande fenoxisyror. Utskottet ansåg att genom de
åtgärder som giftnämnden sålunda vidtagit i frågan fick motionernas syfte anses
i huvudsak tillgodosett och att det med hänsyn härtill inte var nödvändigt med
något initiativ från riksdagens sida.
Här må slutligen nämnas att chefen för socialdepartementet
den 3 december 1970 i andra kammaren besvarade interpeUationer och fråga angående
användningen av bekämpningsmedel, m, m,, och att en omfattande debatt ägde rum
i anslutning tUl svaret.
Giftnämndens expertgrupp
Den tidigare nämnda expertgruppen
tillkallades av giftnämnden den 29 september 1970. Ledamöter i expertgruppen
har varit professorn i ver-tebratekologi (vetenskapen om ryggradsdjurens
livsbetingelser med hänsyn till miljön) Ingemar Åhlén, skogshögskolan,
professorn i strålningsbiologi Lars Ehrenberg, Wallenbergslaboratoriet,
professorn och avdelningsföreståndaren för kem. avd. vid statens
veterinärmedicinska anstalt Kurt Erne, professorn i genetik Åke Gustafsson,
Lunds universitet, docenten i teratologi (läran om missbildningar) Sune
Larsson, Karolinska sjukhuset, docenten i hygien Ragnar Rylander, statens
institut för folkhälsan och professorn i toxikologi Sven Ullberg, Uppsala
universitet.
Den väsentligaste arbetsuppgiften för expertgruppen var
att granska förefintligt material rörande fenoxisyror, i första hand 2,4,5-T
och 2,4-D, Granskningen skulle innefatta en bedömning av huruvida utförda undersökningar,
förmodade faU av förgiftning m, m. var ägnade att ingå i ett beslutsunderlag
vid en förnyad prövning av registreringsfrägan för berörda preparat. Sedermera
har uppdraget utvidgats till att omfatta jämväl en bedömning av dioxinfrägan
samt redovisning av synpunkter på det framtida handhavandet av de aktuella
preparaten.
Expertgruppen har redovisat sitt uppdrag i den 20 febmari
1971 dagtecknade rapport. Rapporten, som är omfattande, innehåller till stor
del yttranden som enskilda representanter i gruppen utarbetat beträffande
vissa avgränsade frågeställningar. Vidare redovisades bl, a, synpunkter som
framkommit vid gruppens sammanträden.
Under
rubriken Sammanfattning och förslag redovisas för gruppens
SoU
1971:28 5
ledamöter gemensamma åsikter, I detta avsnitt anför
expertgruppen med mindre redaktionella jämkningar - följande.
Det moderna samhället utsätter
människor och djur för en exponering för och påverkan av ett stort antal
kemiska substanser. Endast för ett fåtal av dessa har en någorlunda fullständig
utredning rörande de medicinska effekterna samt eventuella följdeffekter
redovisats, I avsaknad av tillräckUg vetenskaplig information i dessa
avseenden anser gruppen att man i största möjliga utsträckning skall begränsa
spridningen av främmande kemiska substanser.
Av det i rapporten redovisade materialet framgår, att
toxiska (giftföranledda) förändringar påvisats hos djur vid tUlförsel av fenoxisyror
först vid doseringar som väsentligt överstiger dem som kan tänkas vara aktuella
vid en normal användning av preparaten. Dokumentationen rörande medicinska
effekter är dock i några väsentliga avseenden ofuUständig.
Beträffande teratogena (missbildande) effekter och andra
reproduktionsstörningar hos människor och djur synes riskerna vid normal
användning av fenoxisyrapreparat med låg eller obefintlig halt av toxiska
dioxiner ej vara större än för andra i dessa avseenden okända omgivningsämnen.
Anledning synes icke föreligga att i några uppmärksammade fall av fosterskador
i Sverige som sammankopplats med användningen av fenoxisyrapreparat bedöma
mödrarnas exposition för de aktuella preparaten som troUg orsak tiU barnens
skador.
Beträffande mutagena och andra genetiska effekter av
fenoxisyror härrör data i övervägande grad frän försök med växter, som har
utförts med helt andra syften än en riskvärdering för människans vidkommande.
På grund av likheten mellan alla levande varelser beträffande arvsmassans
struktur och funktion gäller att en substans som är mutagen hos växter eller
bakterier också är det hos högre djur inkl, människan, ehum på grund av
oUkheter i resorption, distribution, utsöndring osv,, det är mycket svårt att
bedöma storleken av den risk människan löper. Till detta kommer att växterna i
föreliggande fall utgör ett maximalt olämpligt material för bestämning av
mutagen aktivitet, eftersom en störning av genmaterialet genom någon okänd
följd av fenoxisyrornas "hormonella" verkan ingalunda är utesluten.
Till dess vi förfogar över data från andra testsystem måste påvisandet av att
fenoxisyrorna kan förorsaka en till avkomman överförd störning av genmaterialet
emellertid tolkas som att en mutationsrisk påvisats eller i varje fall icke kan
uteslutas. Redan hos växterna är denna effekt av fenoxisyrorna Uten, och
slutsatsen är därför berättigad att fenoxisyrornas eventuella mutagena
aktivitet icke är stark, jämfört med andra mutagena agentier i människans
miljö.
Beträffande karcinogena (cancerframkallande) effekter har
försök med säväl 2,4,5-T som 2,4-D icke kunnat påvisa en signifikant ökad tumörfrekvens.
Undersökningarna är dock baserade på ett litet djurmaterial.
Risken för dioxinbetingade skador i samband med användning
av fenoxisyrapreparat har minskat i betydelse genom att halterna av dioxin i de
marknadsförda preparaten sänkts. Tillgängliga data pekar icke pä att
fosterskador eller andra reproduktionsskador skulle ha förorsakats av dioxiner
annat än i experiment pä laboratoriedjur. Några av dessa ämnen har dock visat
sig vara synnerligen högpotenta gifter, varför ytterligare information om deras
uppkomst, egenskaper och förekomst i naturen synes nödvändig för en mera
slutgUtig bedömning.
Från ekologisk (ekologi = växternas och djurens beroende
av omvärlden) synpunkt är det otillfredsställande att användningen av
herbicider tillåtits fä sä stor omfattning utan att tillräckliga kunskaper
om de
SoU
1971:28 6
ekologiska effekterna funnits. De flesta påvisade eller
misstänkta effekterna är icke önskvärda, men deras styrka och omfattning beror
i hög grad pä hur preparaten används. Flera av de negativa effekterna kan
tänkas bli helt obetydliga om användningen utformas med hänsyn till dessa effekter.
Det är angeläget framhäUa att vad som i denna rapport
diskuterats gäUer preparatens huvudkomponenter, fenoxisyrorna, samt en förorening,
tetraklordioxinen, som pä grund av påvisad toxicitet ägnats ganska ingående studier.
Det bidrager till ofullständigheten i tillgänglig information att tUlföriitUga
analyser av andra, möjligen toxiska föroreningar ej föreligger. Ej heller har
bärarvätskans sammansättning och kat-joner i oUka formuleringar redovisats och
diskuterats med avseende på möjlig toxicitet (i vissa preparat används som
kat-jon sådana aminer som med nitrit kan ge starkt karcinogena och mutagena
nitrosaminer). En fuUständig toxikologisk bedömning borde ta hänsyn tiU
samtliga komponenter i preparaten, ävensom till i naturen bUdade nedbrytnings-
och omsättningsprodukter. En sådan bedömning borde dessutom omfatta möjliga
syner-gistiska effekter inom den totala exponeringssituationen tiU andra
"miljögifter".
Med beaktande av den stora osäkerhet som finns i informationen
om speciellt mutagena och karcinogena effekter samt svårigheterna att värdera
risker för människan på basen av försök med djur, växter och mikroorganismer,
anser expertgruppen, utifrån de synpunkter gruppen företräder, det väl
motiverat att utspridande av fenoxisyror begränsas i största möjliga
utsträckning samt att i de fall de används, detta sker så att de mUjöskadliga
effekterna blir så små som möjligt. Förutom en restriktiv användning bör
möjliga alternativ beaktas. Halterna av toxiska dioxiner i de använda
preparaten bör vara låga, och lämpliga kontrollåtgärder bör säkerställa att så
är fallet. Normer för högsta tillåtna dioxinhalt bör utarbetas. Användningen av
fenoxisyror bör vara föremal för noggrann kontroU och översyn. En relativt
detaljerad och lättillgänglig statistik över användningen av fenoxisyror och
andra i naturen i stora mängder spridda ämnen synes nödvändig. Skäl finns att
kräva att såväl jordbruk som skogsbruk och andra förbrukare noga prövar
möjligheterna för en minskning av dosering och behandUngsareal.
Ingen av ledamöterna i expertgruppen anser att det pä
basen av hitintiUs föreliggande information finns tiUräckligt starka skäl att
förorda ett genereUt förbud mot användning av bekämpningsmedel innehållande
fenoxisyror,
1 de yttranden av enskUda ledamöter
i expertgruppen, som finns i gruppens rapport, krävs i flertalet fall mer eller
mindre starkt att ytterligare restriktioner införs beträffande fenoxisyrorna
och då framför allt beträffande 2,4,5-T och 2,4-D. 1 detta hänseende kan anföras
följande som bygger på av giftnämnden gjord sammanställning.
Professor Gustafsson anför bl. a.
att nödvändigheten av ett totalförbud mot användningen av herbicidtyperna
2,4,5-T och 2,4-D f. n. icke synes vara klart ådagalagd. Däremot borde giftnämnden
enligt hans mening utöva en noggrann kontroll av dessa och andra
herbicidpreparat mea ingående tillståndsprövning som följd och med möjlighet
att snabbt ingripa med totalförbud, om viktiga nya data om skador och
giftighet skulle tillkomma.
Professor Åhlén anser att det från ekologisk synpunkt är
högst otillfredsställande att användningen av herbiciderna tillåtits få så
stor
SoU
1971:28 7
omfattning utan att tUlräckUga kunskaper om de ekologiska
effekterna funnits. En fortsatt användning av fenoxisyrorna bör enUgt Åhlén
förutsätta en intensifierad forskning rörande de viktigaste tänkbara negativa
verkningarna samt en bättre kontroll över medlens användning.
Professor Ehrenberg uppehåller sig i sitt utförUga yttrande
kring riskerna såväl för genetisk skada som cancerogenicitet och
teratogenicitet samt sekundär bildning av toxiska produkter. Han har därvid
speciellt studerat ämnet 2,4,5-T, men det framgår bl, a, att fenoxisyror i
allmänhet enUgt vissa försök givit kromosomstörningar i somatisk vävnad (dvs,
annan vävnad än könsceller) av högre växter. Efter försök med 2,4-D hade i en
undersökning även erhälUts abnormiteter i påföljande generation. Mot detta
kontrasterar hos WeibuUs växtförädlingsanstalt utförda undersökningar med bl,
a, 2,4-D och MCPA där inga ärftliga förändringar kunde påvisas.
Sammanfattningsvis uttalar Ehrenberg på denna punkt att "fenoxisyror
(eller komponenten i preparaten, eller nedbrytningsprodukter) sannolikt har en
viss, men icke stark, mutagen aktivitet".
Professor Erne, som behandlar herbicida fenoxisyrors
effekter på människor och djur och därvid redovisar en rad data om akut
toxicitet, kronisk toxicitet, effekter på reproduktion m, m,, restförekomst
etc, menar att sädana ämnens regelrätta användning för vegetationsbekämp-. ning
inom svenskt jordbruk och skogsbruk kan bedömas i aUmänhet medföra ringa risk
för direkt eUer indirekt giftverkan på människor och djur, Erne säger vidare:
"Inom vissa av medlens användningsområden synes skaderiskerna för djur
mera svårbedömbara, t, ex, vegetationsbekämpning i vattendrag och längs vägar
och diken. Att fenoxisyramedels användning i större skala (liksom andra
omfattande vegetationsbekäm-pande åtgärder) skulle kunna inverka menligt på
vUtfaunan via miljöförändringar synes icke uteslutet. Våra kunskaper om de i
bl, a, fenoxisyrapreparat påvisade mycket giftiga dioxinföroreningar och
förutsättningarna för deras anrikning i naturen är ofuUständiga, Här framförda
synpunkter synes tala för restriktiv användning av fenoxisyraherbicider och
beaktande av möjliga alternativ."
Professor Ullberg uppehåller sig i sitt yttrande framför
allt vid 2,4,5-T och dioxinerna och säger rent aUmänt bl, a, att tiU dess vi
vet mer om 2,4,5-T och framför allt om ingående föroreningar synes det honom
klokt att vara restriktiv med användningen av 2,4,5-T speciellt med hänsyn till
riskerna för uppträdandet av dioxiner i människoföda.
Docent Rylander, som diskuterar möjlig mänskUg exponering
för fenoxiättiksyror, menar att det mot bakgrunden av grovt beräknade doser
härför i förhällande till den information som föreligger beträffande
giftigheten hos substanserna i olika typer av djurförsök ur
omgivnings-hygienisk synpunkt är motiverat att exponeringen för
fenoxiättiksyror begränsas.
Docent Larsson sammanfattar sitt yttrande så att han mot
bakgrunden av den utförda granskningen bedömer riskerna för fosterskador hos
människa och andra reproduktionsskador hos vilt orsakade av fenoxisyror ej
större än för andra okända omgivningsämnen. Det bör också enligt Larsson
understrykas, att man från laboratorieförsök inte kan dra direkta slutsatser
till människa eller andra djurarter.
Giftnämndens ställningstagande den 4 mars 1971, m, m.
Sedan expertgruppens rapport
framlagts och sänts ut till ett stort antal myndigheter, organisationer och
enskUda forskare kaUades företrädare från lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,
domänverket, statens järnvägar,
SoU
1971:28 «
statens vattenfallsverk och statens vägverk till ett
sammanträde den 4 mars 1971 med företrädare för giftnämnden. Vid sammanträdet
dryftades problem som är förknippade med fenoxisyraanvändningen. Vid plenum
samma dag behandlade giftnämnden expertgruppens rapport.
Giftnämnden beslöt vid nämnda plenum, att fenoxisyror ej
skaU få användas för bekämpning av vattenväxter i sjöar och vattendrag, att
sprutning med fenoxisyror omedelbart i strandlinjen ej skall vara tillåten,
samt att bekämpningsmedel innehållande fenoxisyror ej skall fä utspädas med
mineraloljor. Giftnämnden fattade vidare följande beslut beträffande
användningen av fenoxisyrorna, vUket beslut skall gälla tills vidare under år
1971:
Användning av fenoxisyror mot
buskar och sly i skogen, längs vägarna osv, skall inte vara tillåten, 1 fråga
om ogräsbekämpning med fenoxisyror tiUäts.detta i jordbruksgrödor inklusive
gräsfröodlingar på hittiUs varande vUlkor. Förbud skall inte gälla i privata
trädgårdar men i offentliga parker och liknande. Punktbekämpning av enstaka
träd genom fickning omfattas inte av förbudet.
Mot beslutet, som fattades med sju
röster mot fyra, reserverade sig fyra av giftnämndens ledamöter. Reservanterna,
av vilka två avgav gemensam reservation, ansåg restriktionerna vara delvis för
långtgående.
Giftnämndens beslut innebar således bl. a. att bekämpning
med fenoxisyror i princip tilläts i jordbruksgrödor och gräsfröodlingar men
inte i skogen och längs vägarna. Spridnin| från luften kan inte heller ske;
ansökningar hos giftnämnden om rätt att trots principförbudet den 3 november
1970 sprida fenoxisyror från luften har nämligen avsett endast bekämpning i
skogen och sådan bekämpning har genom beslutet den 4 mars 1971 över huvud taget
inte blivit aktuell under säsongen 1971.
Vid sitt beslut har giftnämnden, enligt vad som anförs i
en kommuniké frän nämnden, fäst stort avseende vid att fortsatt användning av
fenoxisyrorna inte sker pä sådant sätt att människor ovetande kan bli utsatta
för dem. Detta var enligt nämnden grunden till att det temporära förbudet berör
användning utmed vägar, i skogen osv. men inte på åkrar o. dyl.
Av giftnämndens protokoll framgår att de redovisade
ställningstagandena var att betrakta som principbeslut och att erforderliga
beslut i det enskilda fallet skulle fattas på sätt som gäller för "Kansliärenden".
Över giftnämndens beslut anfördes besvär av tre aktiebolag
var för sig samt domänverket, skogsstyrelsen och Skogsindustriernas
samarbetsut-skott.
Domänverket, skogsstyrelsen och skogsindustriernas
samarbetsutskott anförde i besvären bl. a., att nämnden syntes utgå ifrån att
erforderlig information till allmänheten skulle vara svårare att meddela vid
besprut-ning i skogsmark än vid besprutning av åkrar och trädgårdar. Sakläget
är det omvända, anförs i besvärsskrivelsen. Besprutningsobjekten inom skogsbruket
utgörs nämligen av stora enhetliga områden, vilka är lätta att identifiera pä
grund av olikhet i ålder och utvecklingsfas i förhållande till omkringliggande
skogsbestånd. Risken för att människor ovetande, direkt
SoU
1971:28
eller indirekt, kommer i kontakt med
besprutningspreparaten torde vara betydligt större när det gäller besprutningar
inom jordbruket och i trädgård. Skogsbruket är berett medverka till att
lämpliga regler utformas för besprutning i skogsmark sä att behovet av
information i praktiken tUlgodoses, Vidare anfördes i skriften följande.
Mot giftnämndens beslut talar även
det förhållandet att skogsbruket behandlar endast en mycket liten areal i
förhållande till jordbruket. Sålunda utgör den arealen i skogsbruket c:a 100
000 hektar mot c:a I 300 000 hektar i jordbruket. Den i skogsbruket årligen
behandlade arealen utgör vidare en mycket ringa del av totalarealen skogsmark.
Under år 1970 beräknas sålunda bara 0,4% av vårt lands produktiva skogsmark ha
blivit föremål för här ifrågavarande herbicidbehandling. För skogsbrukets
möjligheter att grundlägga god återväxt har användningen av herbicider
emellertid en utomordentligt stor betydelse. Merkostnaden vid återgång till
manuell röjning har i tidigare analyser av domänverket och skogsstyrelsen
beräknats till omkring 20 miljoner kronor per år. Det är troligt att den
verkliga merkostnaden ligger avsevärt över detta värde. Då den med
lövslyröjning avsedda biologiska effekten dessutom i många fall blir mycket
otillfredsställande vid manuellt utförande kommer härtill på sikt förluster i
virkesproduktion. Redan ett förbud under ett år är för skogsbruket allvarligt
med hänsyn till nödvändigheten att upprätthålla ett intensivt skogsvårdsprogram
i syfte att säkerställa virkesförsörjningen till den expanderande
skogsindustrin. Det måste slutligen betonas, att lövbekämpning i många fall
inte kan uppskjutas utan allvarliga men för beståndsutvecklingen.
Tillgängligheten av resurser för preparatutspridning utgör därjämte en starkt
begränsande faktor för inhämtande av genom temporärt förbud uppkommen
eftersläpning i återväxtarbetet.
Slutligen anfördes i besvärsskriften att giftnämndens
beslut inte heller står i överensstämmelse med 7 § bekämpningsmedelsförordningen,
enligt vilken bestämmelse åtgärd inte får föreskrivas som är mera betungande än
som är skäligt med hänsyn till det med åtgärden avsedda syftet.
Giftnämnden fann i gemensamt yttrande över samtliga besvär
inte skäl att ompröva sitt ställningstagande och anförde som skäl härför bl. a.
följande.
Giftnämnden har delat
expertgruppens grunduppfattning att restriktioner i fenoxisyraanvändningen,
utöver den som följt av hittills meddelade registreringsvillkor, i nuvarande
läge varit motiverade, och nämnden har sålunda som den ansvariga administrativa
myndigheten också haft att närmare utforma dessa restriktioner. Härvid har
nämnden icke blivit enig, vilket i och för sig knappast är anmärkningsvärt i en
fråga av så kompUcerad natur. Med hänsyn till den tvekan som enligt
expertrapporten i vissa hänseenden kan hysas för fenoxisyrorna har giftnämnden
vid utformningen av sina restriktioner ansett det särskilt betydelsefullt att
människor inte ovetande skall bli utsatta för medlen.
Genom att de av klagandena här ifrågasatta restriktionerna
givits karaktären av ett temporärt förbud tills vidare under är 1971 mot
användning av fenoxisyror på vissa lokaler har giftnämnden klart understrukit
att ytterligare material i ärendet kan förväntas. Nämnden har också sagt att
man avser att ta upp frågan om och när det temporära förbudet kan hävas, när
ytterligare försöksresultat föreligger och om det visar sig praktiskt möjligt
att på ett tillfredsställande sätt skydda tredje man.
SoU
1971:28 10
Statens naturvårdsverk anförde
härefter i ett den 15 juni 1971 dag-tecknat yttrande bl. a. följande efter att
ha konstaterat att giftnämnden vid utformningen av restriktionerna ansett det
särskUt betydelsefullt att människor inte ovetande kan bli utsatta för
ifrågavarande medel.
Naturvårdsverket delar helt denna
uppfattning. Det bör dock enligt verkets mening vara möjligt att - såsom
framhåUits i besvären tillmötesgå detta självklara krav genom att pä ett
tillfredsställande sätt upplysa aUmänheten om när ett skogsområde skaU
behandlas eller redan behandlats med fenoxisyrepreparat. Informationsbehovet
bör kunna täckas genom exempelvis annonser i lokalpressen samt uppsättande av
anslag och särskUda varningstecken vid behandlingsomrädet och längs
tiUfartsvägarna till området.
Naturvärdsverket bedömer vidare omfattningen av
skogsbrukets be-kämpningsätgärder som förhållandevis sä små att de inte annat
än lokalt och därtill mycket temporärt kan komma i konflikt med allmänhetens
rätt att nyttja skogsmark för rekreaktion, bär- och svampplockning och
liknande. Det bör i detta sammanhang anmärkas att den s. k. allemansrätten
givitvis inte upphäver markägarens rätt att bruka sin mark pä ett rationellt
sätt.
De ekologiska effekterna av preparatens användning synes
med en årlig besprutning av ca 0,4 % av skogsmarken inte under den tid, som
giftnämndens utredning beräknas pågå, kunna nå en sådan omfattning att förbudet
av det skälet nu måste bestå. Denna uppfattning styrks även av det utlåtande
som professor Kurt Erne, veterinärmedicinska anstalten, avgivit den 4,6,1971
angående fenoxisyrepreparatens påverkan på vissa djur.
Naturvårdsverket finner sig med anledning av det anförda
inte böra motsätta sig att restriktionerna upphävs i vad avser användning av
preparaten för skogsvårdande åtgärder. Verket fömtsätter dock att ett bifall
till besvären kombineras med bestämmelser om noggrann dosering av preparaten
samt detaljerade föreskrifter om hur allmänheten skaU informeras om att besprutning
skall ske eller ägt rum, I övrigt synes inga ändringar böra ske i giftnämndens
beslut i vad det avser parker, vägar, kraftledningsgator, vattendrag m, m.
Regeringsrätten fann i utslag den 2
1 juli 197 1 pä anförda skäl att det överklagade beslutet fick anses utgöra ett
principbeslut utan särskilda rättsverkningar, avsett att följas av beslut
rörande varje enskilt bekämpningsmedel. Under hänvisning tUl att ett sådant
principbeslut inte särskUt kan överklagas lämnades besvären utan prövning.
1 enlighet med principbeslutet den 4 mars 1971 har
giftnämnden i de enskilda fallen fattat beslut rörande olika registrerade
fenoxisyrapreparat. Besluten i de enskilda fallen har inneburit att villkor som
knutits till registreringen av medlen har ändrats med stöd av 5 § bekämpningsmedelsförordningen,
I fråga om vissa fenoxisyrapreparat uppgav tillverkarna att preparaten inte
skulle försäljas i fortsättningen, 1 dessa fall har giftnämnden låtit bero vid
den av företagen vidtagna åtgärden.
Såsom delvis framgår av giftnämndens yttrande i
regeringsrättsärendet (se ovan) kommer giftnämnden senare i höst att ånyo ta
upp frågan om rätten att i fortsättningen använda fenoxisyrorna som
bekämpningsmedel. Giftnämnden får därvid möjlighet att ta med i bedömningen de
ytterligare forskningsresultat som framkommit efter beslutet den 4 mars i
SoU
1971:28 H
år. Vissa forskningsresultat föreligger redan. Detta
gäller bl, a, en undersökning som skett i svensk-amerikanskt samarbete och som
avsett inverkan av fenoxisyran 2,4,5-T på apa. Denna undersökning är för
närvarande föremål för viss komplettering. Vidare kan nämnas, att professor
Kurt Erne, som ingick i giftnämndens expertgrupp, kommer att framlägga en
rapport rörande en undersökning som gjorts om inverkan av fenoxisyror på ett
antal gravida renar och deras foster. Det preliminära resultatet av
undersökningen föreligger. Vid sina ställningstaganden kommer giftnämnden
också att beakta de möjligheter som rent praktiskt kan föreligga att på ett
tUlfredsställande sätt skydda allmänheten i de fall dä fenoxisyror används som
bekämpningsmedel.
Enkla frågor 1 riksdagen 1971
I svärden 4 mars 1971 på en enkel
fråga angående förbud mot användning av fenoxisyrapreparaten hänvisade chefen
för socialdepartementet till den rapport som framlagts av giftnämndens
expertgrupp och till att giftnämnden skulle ta ställning till förbudsfrågan.
I svar den 27 maj 1971 på en enkel fråga angående
användingen av fenoxisyror i jordbruket framhöll chefen för socialdepartementet
att ett fortsatt utredningsarbete beträffande fenoxisyror pågår genom giftnämndens
försorg och att, då resultatet härav föreligger, giftnämnden kommer att ta upp
frågan om olika fenoxisyrors användning tiU förnyad prövning.
Motionema Motionen 1971:18
I motionen - som väcktes under den
allmänna motionstiden eller således före giftnämndens beslut den 4 mars i år -
erinras om att enligt beslut av giftnämnden fick vid besprutning frän flygplan
endast användas bekämpningsmedel som nämnden särskilt godkänt för ändamålet.
Giftnämndens beslut var visserligen ett steg i rätt riktning, anför motionärerna,
men var inte tillräckligt. De framhåller att dispens kunde lämnas för
besprutning från flygplan och att förbudet inte gällde besprutning frän
skogstraktorer, flodsprutor och tankbilar. En följd härav var att det inte
fanns något hinder för besprutning av vägrenar, städer, parker, gräsmattor,
banvallar och skogsmark.
Motionärerna uttalar vidare att amerikanska forskare har
slagit larm om att hormoslyr framkallar fosterskador. Detta har konstaterats
sedan medlet använts i Vietnam för avlövning av djungeln. 1 vårt land har flera
människor som kommit i kontakt med områden som besprutats med hormoslyr råkat
ut för skador som åsamkat dem stort lidande. På de platser där kalhyggen
besprutats har allt djurliv upphört. Det har också ifrågasatts om inte fiskens
leklider rubbats på grund av hormoslyr, som följt med regnvattnet ut i
vattendrag och sjöar.
Enligt motionärerna bör blotta misstanken om att ett
bekämpningsmedel kan framkalla fosterskador vara tillräckligt för att medlet
totalför-
SoU
1971:28 12
bjuds tUl dess att fakta om dess verkningar presenterats.
Då det inte är bevisat att de båda herbicidtyperna 2,4-D och 2,4,5-T inte kan
vålla skador pä födda och ofödda människor samt på djurlivet bör de båda medlen
totalförbjudas tills sådan bevisning föreligger.
Motionen 1971:424
1 motionen anförs följande.
Genom giftbesprutning dödas viss
växtlighet vid vägarna i vårt land. Lövträd och buskar bringas att vissna. En
resa längs svenska vägar sommartid förvandlas från en skönhetsupplevelse till
motsatsen. Även i den vackraste bygd möter ögat först vägkanternas bruna
ränder. En beklämmande atmosfär av död och förfulning tränger sig på
vägfararen. En turist på färd genom vårt land för med sig hem en samlad
minnesbild av vissnad grönska, en oförklarligt förfulad genomfart. För den som
bor och vistats i en bygd och dagligen måste färdas pä vägar med besprutade
dikesrenar är bilden lika skrämmande.
Man måste därtill lägga giftets negativa verkan för värt
lands djurliv. Det kan innebära oöverskådliga skador för faunan. Det är inte
heller utrett om giftet verkar skadligt på människor. Vägverket har alltså
tillstånd att sprida den giftiga lösningen utan att dess resultat är helt
kända. En mångsidig forskning måste ske, innan ytterligare besprutning får äga
rum. Detta är ett av de många områden där vår generation utan att känna till
skadeverkningarna för framtiden i syfte att öka bekvämligheten och sin egen
säkerhet vidtagit åtgärder utan föregående forskning. Vårt ansvar för miljön
kräver att gift inte får spridas på detta sätt. I många bygder skulle i stället
sysselsättning kunna ordnas åt äldre arbetskraft eller övriga som behöver
deltidsarbete genom röjning vid vägarna i stället för besprutning.
Utskottet
I betänkandet behandlas två
motioner angående vissa växtbekämpningsmedel.
Åv de gräs- och buskbekämpningsmedel (herbicider) som
vanligen används intar fenoxisyrorna en helt dominerande ställning i både
Sverige och utlandet. Åv den totala fenoxisyraförbrukningen i vårt land utgörs
mer än hälften av MCPA men även 2,4-D och 2,4,5-T har stor användning hos oss,
2,4-D används bl, a, i höstsäd och i gräsmarker. Vid bekämpningen av ogräs och
buskage i kraftledningsgator, längs vägkanter och i parkområden används både
2,4-D och 2,4,5-T, Sedan början av 1950-talet har preparat av dessa typer också
haft stor användning i skogsbruket, där de används för bekämpning av
lövträdsvegetation. År 1970 beräknas cirka 100 000 hektar skogsmark ha
behandlats med herbicider, huvudsakligen 2,4-D och 2,4,5-T, Man räknar vidare
med att åriigen besprutas större delen av sträsädesarealen eller omkring 1 300
000 hektar med herbicider. Även här dominerar fenoxisyrorna. 2,4,5-T används
dock inte vid denna besprutning.
Sedan bekämpningsmedelsförordningen
trädde i kraft år 1964, har giftnämnden prövat och godkänt ett stort antal
fenoxisyrapreparat, varav åtskilliga av typen 2,4-D och 2,4,5-T, Frågan om
fenoxisyrornas fortsatte.' användning som bekämpningsmedel kom i blickpunkten
för några år sedan
SoU
1971:28 j3
bl. a. genom amerikanska undersökningar som visade på
risker av de nämnda fenoxisyrapreparaten för fosterskador på råttor och möss
samt genom användning av 2,4,5-T för militära ändamål i Vietnam, I november
förra året beslöt giftnämnden att spridning av bekämpningsmedel från luften får
utföras endast med medel som är särskilt godkända för ändamålet,
1 motionen 1971:18 framhålls att giftnämndens beslut i
november 1970 visserligen var ett steg i rätt riktning men att det inte var
tillräckligt långtgående. Eftersom förbudet inte gäller besprutning frän
skogstraktorer och tankbilar kunde besprutning ske av vägrenar, parker,
gräsmarker, banvallar samt skogsmark. Amerikanska forskare har funnit att
hormoslyr - som är ett av de mest kända fenoxisyrapreparaten - framkallat
fosterskador, sedan medlet använts i Vietnam för avlövning av djungeln. 1 vårt
land, uttalar motionärerna, har flera människor som kommit i kontakt med
områden som besprutats med hormoslyr råkat ut för skador som åsamkat dem stort
lidande. På de platser där kalhyggen besprutats har allt djurliv upphört.
Enligt motionärerna bör blotta misstanken om att ett bekämpningsmedel kan
framkalla fosterskador vara tillräckligt för att medlet totalförbjuds till dess
att fakta för dess verkningar presenterats. Då det inte är bevisat att de båda
herbicidtyperna 2,4-D och 2,4,5-T inte kan vålla skador på födda och ofödda
människor samt på djurlivet, bör preparaten totalförbjudas till dess sådan
bevisning föreligger,
1 motionen 1971:424 hemstäUs att riksdagen skall anhålla
om förbud mot spridning av gift i växtbekämpande syfte vid vägarna.
Motionärerna framhåller att i de fall där växtligheten längs vägarna bekämpas
genom besprutning med medel som dödar växtligheten förfulas naturen i hög grad.
Vidare framhålls att bekämpningsmedlen kan vålla oöverskådliga skador för
djurlivet och att det inte är utrett huruvida bekämpningsmedlen är skadliga för
människorna. Slutligen lägger motionärerna en sysselsättnings-politisk aspekt
pä frågan om den fortsatta användningen av bekämpningsmedel längs vägarna. De
anför, att i många bygder skulle sysselsättning kunna ordnas åt äldre
arbetskraft eller övriga som behöver deltidsarbete genom röjning vid vägarna i
stället för besprutning.
1 slutet av februari 197] - således sedan motionerna
väckts -redovisade en av giftnämnden hösten 1970 tillkallad expertgrupp en
rapport som avsåg granskning av förefintligt material rörande fenoxisyrorna, i
första hand 2,4,5-T och 2,4-D. 1 expertgruppen ingick sakkunniga inom bl. a.
områdena genetik, strålningsbiologi, teratologi (läran om missbildningar),
toxikologi (läran om gifter) och hygien, 1 sin sammanfattning anförde
expertgruppen bl. a. att det, utifrån de synpunkter gruppen företrädde, var väl
motiverat att utspridande av fenoxisyror begränsades i största möjliga
utsträckning samt att i de fall de användes detta skedde så att de
miljöskadliga effekterna blev så små som möjligt. Förutom en restriktiv
användning borde möjliga alternativ beaktas. Halterna av toxiska dioxiner i de
använda preparaten borde vara låga. Ingen av ledamöterna i expertgruppen ansåg
att det på basen av föreliggande information fanns tiUräckligt starka skäl att
förorda ett generellt förbud mot användning av bekämpningsmedel innehållande
fenoxisyror. Den 4
SoU
1971:28 14
mars fattade giftnämnden ett beslut som innebar bl. a. att
bekämpning med fenoxisyror i princip tilläts i jordbruksgrödor och
gräsfröodlingar men inte i skogen eller längs vägarna. Beslutet skulle gälla
tiUs vidare under år 1971, Vid sitt beslut fäste giftnämnden stort avseende vid
att fortsatt användning av fenoxisyrorna inte skedde på sådant sätt att
människor ovetande kunde bli utsatta för dem. Detta var enligt nämnden grunden
till att det temporära förbudet berörde användning utmed vägar och i skogen men
inte på åkrar o, d.
Socialutskottet vill framhålla att
användande av bekämpningsmedel nästan undantagslöst grundar sig på medlens
giftiga egenskaper. Trots risker för förgiftning och andra skadeverkningar vid
medlens användning har de ansetts oumbärliga till skydd mot egendomsskada och
sanitär olägenhet. Genom föreskrifter om registreringstvång för alla
bekämpningsmedel samt utförliga bestämmelser om tillverkning, handel och
hantering av sådana medel har lagstiftaren sökt att i möjligaste mån eliminera
dessa risker. Bl. a. föreskrives att registrering inte får ske om medlet är så
giftigt eller annars bedöms kunna medföra så skadlig verkan pä människor,
husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyttoväxter att det inte lämpligen bör
användas i bekämpningssyfte. Andra lagutskottet uttalade vid 1970 års riksdag
i utlåtande angående skadeverkningarna av vissa buskbekämpningsmedel, vilket
utlåtande godkändes av riksdagen, att utskottet förutsätter att registreringsmyndigheten
tillämpar den nämnda föreskriften restriktivt och i fall, då brist på
dokumentation, tveksamhet eller delade meningar bland experter föreligger,
vägrar registrering intill dess vetenskapUgt dokumenterad klarhet vunnits om medlets
skadeverkningar. Socialutskottet ansluter sig helt till detta uttalande.
Utskottet får i detta sammanhang också erinra om att villkor som knutits till
registreringen får ändras när det finns skäl till detta och att registrering
får återkallas om det befinnes påkallat. Även i dessa avseenden finns det skäl
att tillämpa bestämmelserna restriktivt.
Genom giftnämndens beslut i mars i år tillgodosågs under
1971 års bekämpningssäsong önskemålen i motionen 1971:18 om att vissa av
fenoxisyrorna inte skulle användas för bekämpning i skogen eller längs vägarna.
Giftnämnden kommer senare i höst att ta upp frågan om rätten att i
fortsättningen använda fenoxisyrorna som bekämpningsmedel. Giftnämnden får
därvid möjlighet att ta med i bedömningen de ytterligare forskningsresultat
som framkommit efter beslutet i mars. Med hänsyn till det anförda och då
utskottet inte är berett att förorda en särlagstjftning beträffande
fenoxisyrorna avstyrker utskottet motionen 197 1 :I8.
Vad som anförts i det föregående kan i allt väsentligt
åberopas även vid prövningen av motionen 1971:424. Genom att användningen av
fenoxisyrorna längs vägarna förbjöds i mars i år har motionens syfte i
praktiken tillgodosetts under årets bekämpningssäsong. För den händelse frågan
om användning av andra bekämpningsmedel än fenoxisyror längs vägarna skulle
aktualiseras, får naturligtvis giftnämnden ta upp frågan om de särskilda risker
som kan vara förenade därmed. Utskottet, som inte kan
SoU
1971:28 15
förorda att bekämpningsmedelslagstiftningen används som
ett sysselsätt-ningspolitiskt instrument, avstyrker även denna motion.
Utskottet hemställer
A. att
riksdagen avslår motionen 1971:18,
B. att
riksdagen avslår motionen 1971:424.
Stockholm den 26 oktober 1971
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i
Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i
Öskevik (c)*, Persson i Stockholm (s), Hyltander (fp)*, Åkerlind (m), lohnsson
i Blentarp (s). Andreasson (c)*, fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i
Göteborg (c), Nisser (m) och Nilsson i Växjö (s)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
vid utskottets hemställan under B
av herrar Åkerlind (m) och Nisser (m) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på
s. 14 med "Vad som anförts" och slutar på s. 15 med "även denna
motion" bort ha följande lydelse:
"Genom att användningen av fenoxisyrorna längs
vägarna förbjöds i mars i år har syftet med motion 1971:424 delvis
tillgodosetts under årets bekämpningssäsong. Det torde emellertid vara möjligt
att övergå till andra bekämpningsmedel än fenoxisyror. Härigenom får man möjlighet
att även i fortsättningen bespruta vägrenarna. Förutom att en hel del giftiga
produkter sprids på detta sätt, bidrar spridningen till en förfulad miljö.
Mekanisk röjning eller röjning för hand skulle även kunna ge en viss ökning av
sysselsättningen. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet
motionen."
dels att
utskottet under B bort hemställa
"att riksdagen med bifall till
motionen 1971:424 hos Kungl. Maj:t anhåller om förbud mot spridning av gift i
växtbekämpande syfte vid vägarna."
SärskUt yttrande
av fru Marklund (vpk) som anfört:
Sedan motionen 1971:18 väcktes har ytterligare förbud mot
användning av fenoxisyrapreparat införts. Förbudet som endast är temporärt
avser användningen i skogen och längs vägarna eller med andra ord i områden
beträffande vilka det i motionen ansetts som speciellt nödvändigt att förbjuda
användningen av preparaten, eftersom människor och djur i
SoU1971:28 16
sådana områden särskilt lätt kan komma i kontakt med
preparaten och skadas. Jag utgår frän att förbudet bibehålls även i fortsättningen
om inte fuU klarhet kan erhållas om verkningarna av fenoxisyrorna.
Fortfarande används en stor del av fenoxisyrorna i
jordbruket mot ogräsbekämpning i sträsädes-, ärt- och potatisodUngar samt i
gräsmarker. Ett förbud även mot användningen i jordbruket av preparaten skulle
otvivelaktigt medföra nackdelar för jordbruket. Dessa kan emeUertid inte fä
anses avgörande om fortsatta forskningsresultat skulle visa att det finns
beaktansvärda risker för att preparaten vid användning i jordbruket pä lång sikt
kan medföra skador på människor och djur. Redan bristande kunskap om effekten
av medlen bör i enlighet med utskottets uttalanden mana till största
försiktighet. Jag förutsätter därför att registreringsmyndigheten - även efter
det beslut som är att vänta senare i höst noggrant följer den nationella och
internationella forskningen pä området och i mån av resurser även ställer sig
bakom egna undersökningar. Slutligen vill jag framhåller vikten av att
forskningen för att få fram biologiska bekämpningsmedel intensifieras.
G ö teborgs Offsettryckeri AB, SthIm
71.408 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.