Sök i Ratio Lex

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om upplysningsverksamhet angående de handikappades problem, m. m.

1971 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SoU32, Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om upplysningsverksamhet angående de handikappades problem, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Socialutskottets
betänkande nr 32 år 1971 SoU 1971:32

Nr 32

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om
upplysningsverksamhet angående de handikappades problem, m. m.

Motionerna

1)
I motionen
1971:483 av herr Rask m.fl. (s) yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller att åtgärder vidtages i syfte att hos en bred allmänhet sprida
upplysning om de handikappades situation i enUghet med vad i motionen anförts.

2)
I motionen
1971:948 av fru Mogård m. fl. (m) yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag tUl åtgärder i syfte att införa
företrädesrätt för vissa medborgarkategorier på kollektiva transportmedel samt
i fysiska köer hos myndigheter.

1 motionen 1971:483 erinras om att
ökade anslag ställts till förfogande för olika åtgärder avsedda att förbättra
de handikappades förhållanden, varefter anföres bl, a, följande.

Problemen för de handikappade löses
dock inte enbart genom att ökade materiella resurser ställs till förfogande.
Det krävs också att medborgarna i allmänhet i det dagliga livet hyser
förståelse för deras situation och själva gör en insats, Sädan hänsyn och
medverkan kan stimuleras genom en brett upplagd, kontinuerligt pågående
upplysningsverksamhet riktad till olika befolkningsgrupper, inte minst
föräldrar.

En sådan kampanj bör vara direkt inriktad på konkreta
förhållanden, som en stor del av befolkningen kan antas komma i kontakt med.

Ett område, som motionärerna
framhåller som ett exempel på ett område som är lämpligt för en sådan
upplysningskampanj, är situationen på de kollektiva färdmedlen. De anför
därvid, att det är alltmer sällan som man i en fullsatt vagn ser någon lämna
plats för att låta en handikappad, en åldring eller en förälder med barn få
sätta sig.

1 motionen 1971:948 framhålls att det urbaniserade
samhället för mänga människor innebär svåra påfrestningar och detta gäller
fortsätter motionärerna - alldeles speciellt dem som på grund av handikapp av
olika slag eller sjukdomar, som medför konstitutionell svaghet av allvarlig
art, besväras av att tvingas stå ~ i kö eller på de kollektiva transportmedlen.
Härefter anförs att handikappade m. fl. i Frankrike har rätt till företräde i
vissa fysiska kösituationer och att denna företrädesrätt dokumenteras genom en
av myndighet utfärdad handling. Förutsättningar för en liknande företrädesrätt
i Sverige bör enligt motionärerna utredas.

Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

SoU
1971:32 2

Företrädesrätt för handikappade m, fl, i Frankrike

Socialutskottet har inhämtat att i
Frankrike kan olika kategorier invalider m, fl, erhålla
"företrädeskort" (cartes de priorité) eller motsvarande som ger
innehavaren en i författning inskriven företrädesrätt på allmänna
transportmedel samt vid myndigheters kontor och expeditioner m. m.

De som bUvit invalider i arbete (invalides du travaU) har
längst tillerkänts dylik företrädesrätt. Den första författningen i ämnet
daterar sig till år 1898. För närvarande gällande bestämmelser har givits i en
lag av år 1942 om "företrädeskort för vissa arbetsinvalider".
Företrädeskort utfärdas av "prefekten" för dem som blivit så
invalidiserade i arbete att de antingen har svårt att stå upprätt eller kräver
ständig hjälp av annan person. Företrädeskortet ger enligt nämnda lag
innehavaren en företrädesrätt pä allmänna transportmedel och vid alla
offentliga myndigheters och serviceorgans kontor och expeditioner. I vissa fall
kan företrädesrätten utökas till att även omfatta företrädesrätt i affärer.

Genom skilda författningar har företrädesrätter vidare föreskrivits
för vissa kategorier blinda, handikappade, krigsinvalider, mödrar med minderåriga
barn samt gravida kvinnor. För samtliga dessa grupper avser företrädesrätten
allmänna transportmedel. Härtill kommer i förekommande fall - såsom för
"arbetsinvalider" företrädesrätt vid offentliga myndigheters och
serviceorgans kontor och expeditioner samt i affärer.

Bestämmelser om handikappvänlig utformning av lokaler, m,
m.

År 1966 infördes i byggnadsstadgan
(1959:612) en ny bestämmelse, 42 a §, av innehåll att de utrymmen i byggnad
till vilka aUmänheten äger tillträde skall i skälig omfattning utformas så att
de bUr tillgängliga för och kan nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga är
nedsatt till följd av ålder, invaliditet eller sjukdom (prop, 1966:1 18, 3LU
43),

Denna bestämmelse har genom en kungörelse år 1971 (nr 378)
om ändring i byggnadsstadgan räknat fr. o. m. den I juli 1971 kompletterats så
att den är tillämplig även på arbetslokaler och även avser sådana handikappade
som har nedsatt orienteringsförmåga (prop. 1971.48, CU 13).

Som exempel på åtgärder till förmån för handikappade när
det gäller allmänna transportmedel får nämnas att i bussar och tunnelbanevagnar
i Stockholm finns sittplatser med extra handtag m. m. vid vUka det angivits att
platserna är avsedda främst för rörelsehindrade respektive rörelsehämmade
personer. Liknande anordningar finns i pendeltågvagnar som går i trafik i
Stockholmsområdet.

Socialstyrelsen har i ett cirkulär i juni 1971 angående
förekomsten av medicinska sjukdomssymboler för upplysning vid akuta
sjukdomsfall (Medicinalväsendets författningssamUng 1971:28) informerat om f,
n, be-fintUga märken och identitetskort som kan bäras av personer med blödarsjuka,
diabetes och epilepsi samt av hjärtsjuka personer med hjärtsrimula-tor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

SoU
1971:32 3

Förslag av handikapputredningen beträffande färdväsendet
och information, m, m.

Handikapputredningen tillkallades
år 1965 för att utreda frågan angående omvårdnaden om handikappade, varmed
avsågs "personer, som av fysiska eller psykiska skäl möter mera betydande
svårigheter i sin dagliga livsföring". Enligt direktiven av år 1965 avsäg
utredningsuppdraget frågor om hjälpmedel, frågor om stöd till anskaffning av
motorfordon och om andra åtgärder för att bryta handikappades isolering, frågor
om samordning av åtgärder för handikappade och om information och rådgivning
samt frågor om utbildning.

Handikapputredningen har under årens lopp avgivit
betänkanden om olika frågor, som utredningen har att behandla. 1 det följande
anges betänkandena samt uppgift om Kungl. Maj:ts och riksdagens behandling av
desamma.

Betänkandet "Kommunerna och den sociala
omvårdnaden" (SOU 1967:53) avsåg frågan om samhällets ansvar för den
enskUdes omvårdnad och behandlades i prop. 1968:74 och i andra lagutskottets
utlåtande 1968:38,

Betänkandet "Bättre hjälpmedel för handikappade"
(SOU 1967:60) avsåg frågor om hjälpmedel och behandlades i prop, 1968:41 och i
statsutskottets utlåtande 1968:88,

Betänkandet "Bättre utbUdning för handikappade"
(SOU 1969:35) omfattade utbildningsfrågor och behandlades i prop. 1970:1, bil,
7, s, 193-197 och i statsutskottets udåtande 1970:5, s, 25,

I ett betänkande "Bättre socialtjänst för
handikappade" (SOU 1970:64), som för närvarande är föremål för Kungl,
Maj.ts prövning, har handikapputredningen behandlat frågor om resor och
transporter för handikappade, om samordning, samverkan och information i
handikappfrågor samt om statsbidrag till handikapporganisationer.

1 sistnämnda betänkande anför handikapputredningen
sammanfattningsvis i vad avser det allmänna färdväsendet att det bör vara
utformat så att det bekvämt kan utnyttjas av alla, att vid den fortsatta
planeringen hänsyn alltid bör tas till handikappades behov samt att
trafikföretagen som en naturlig serviceuppgift och utan extra kostnad för den
handikappade bör lämna den hjälp som han behöver i färdsituationen. Handikapputredningen
föreslår vidare att frågan om det allmänna färdväsendets anpassning till
handikappade snarast tas upp till en samlad bedömning inom en inom
kommunikationsdepartementet för ändamålet tillkallad expertgrupp. Utredningen
anför om denna expertgrupp följande,

1 denna bör i första hand ingå
företrädare för trafiksäkerhetsverket, planverket, bostadsstyrelsen, Svenska
kommunförbundet och handikapprörelsen. Gruppen bör också hålla kontakt med
andra centrala, regionala och lokala myndigheter och organ med verksamhet på
området. Gruppen bör anlita expertis från handikappinstitutet, trafikföretagen
och färdmedelsproducenterna.

Gruppens arbete bör vara målinriktat. Det bör syfta till
att upprätta ett handlingsprogram for anpassning av det allmänna färdväsendet
till

s. 4 Kontrollera mot PDF

SoU
1971:32 4

handikappade. Gruppen bör utarbeta konkreta förslag till åtgärder
i detta syfte och hos berörda myndigheter och företag fortlöpande aktualisera
åtgärder som bör vidtas. Gruppens medlemmar bör också till sina huvudmän
kontinuerligt föra vidare synpunkter och erfarenheter som finns hos de huvudmän
som är företrädda i gruppen. Vi finner det särskilt betydelsefullt att
handikapprörelsens företrädare genom denna grupp kan föra fram sin uppfattning
och påverka transportplaneringen i landet så att färdväsendet anpassas till
handikappades behov.

1 förevarande sammanhang må nämnas att
handikapputredningen i betänkandet även föreslår att kommunerna skall
tillhandahålla förflytt-ningshandikappade effektiv färdtjänst i individuella
fall.

Informationsfrågor tas upp i betänkandet i samband med
förslag avseende samordning i handikappfrågor. Handikapputredningen föreslär
att i varje kommun bör inrättas ett kommunalt handikappråd (KHR) som ett
samarbetsorgan kommunens myndigheter emellan, mellan dessa, landstinget och
statliga myndigheter samt handikapprörelsen. Vidare föreslås att i varje län
bör inrättas ett länets handikappråd (LHR) som ett samarbetsorgan mellan
landstinget, de statliga regionala myndigheterna, kommunerna och
handikapprörelsen. Slutligen föreslås att statens handikappråd (SHR) ombildas
till ett samarbetsorgan, däri - förutom ämbetsverk vUkas arbete i hög grad
gäller handikappade Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och
handikapprörelsen deltar.

Om informationsuppgifter för kommunala handikappråd,
länshandi-kappräd och statens handikappråd säger utredningen följande,

I sin verksamhet som
samordningsorgan kommer KHR att medverka i väsentliga informationsuppgifter.
Genom KHR skapas en möjlighet till fortlöpande och oförmedlad kontakt mellan de
i KHR ingående kommunala och andra myndigheterna och organen. Samtidigt
ästadkommes ett ömsesidigt utbyte av information mellan samhällets organ och
handikapprörelsen. KHR bör kunna medverka till att utforma en för olika
verksamhetsområden gemensam och övergripande information till nytta för
handikappade och andra.

LHR kommer genom sin
samordningsfunktion att kunna förmedla information mellan de statliga
myndigheterna på länsplanet och mellan dem och landstinget. LHR får också en
viktig uppgift som informationsorgan mellan samhällets myndigheter och organ
samt handikapprörelsen.

Genom kontakter med de kommunala handikappråden (KHR) kan
LHR medverka till ökat samarbete mellan lokala och regionala intressenter pä
handikappområdet. Detta samarbete skapar nya informationsvägar.

Information i frågor som rör handikappade
kommer alltmer i förgrunden. Upplysning om samhällets stöd och hjälp framstår
som allt nödvändigare, både för handikappade och den personal som handlägger
frågorna om stödet till dem. Samhället satsar också i allt högre grad på
information och kunskapsförmedling. Ämbetsverken, Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, handikapporganisationerna och andra med verksamhet
pä handikappområdet lämnar i ökande utsträckning information i handikappfrågor.
SHR bör verka för att samhällets och handikapprörelsens informationsinsatser
effektiveras och att en samordnad information fortlöpande kommer till stånd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

SoU
1971:32 5

Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet har i skrivelser våren 1971 rekommenderat primärkommunerna
resp. landstingskommunerna att bUda kommunala handikappråd resp.
länshandikappräd.

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet
rekommenderade samtidigt primärkommunerna respektive landstingen att uppdra
åt särskilda befattningshavare att samordna, organisera och planera
primärkommunernas respektive landstingens uppgifter inom handikappvården. Till
grund för rekommendationerna om handikappråd och "handikappkonsulenter"
låg förslag utarbetade av en av de båda förbunden tillsatt gemensam
arbetsgrupp. Denna arbetsgrupp angav som en särskild insats, som krävdes inom
ramen för uppgifter och servicefunktioner på handikappområdet i primärkommun,
information till allmänheten för att påverka attityder och värderingar. Det
framhölls därvid som angeläget att ge sakupplysning som motvikt mot fördomar
och förutfattade meningar. Som en uppgift för landstingens
"handikappkonsulenter" angav arbetsgruppen bl. a. uppgiften att
initiera och sprida information om handikappvård.

Handikapputredningens förslag beträffande statens
handikappråd har genom ett Kungl. Maj:ts beslut den 1 8 juni 1 97 1 genomförts
tr. o. m. den I juli 1971.

Det tidigare statens handikappråd igångsatte i slutet av
år 1970 planeringsarbetet för en samlad informationskampanj om handikappades
integrering i samhället. Till planeringsarbetet har Kungl. Maj:t beviljat
understöd ur allmänna arvsfonden. Informationskampanjen avses syfta till att
göra klart för bredast möjliga allmänhet att handikappfrågor är en angelägenhet
för alla, inte bara för de handikappade och handikapporganisationerna.
Programmet avses bli så utformat att det inte bara skapar passiv förståelse
utan stimulerar till aktivt engagemang i praktiska åtgärder. Konkreta
anvisningar förutsätts kunna ges om hur man kan hjälpa personer med olika
handikapp till rätta i samhäUsmUjön.

Utskottet

1 motionerna 1971:483 och 197 1:948
framställs förslag som syftar tUl att handikappade personer skall få det
lättare att klara av olika situationer i vardagslivet.

1 den förstnämnda motionen framhäUs att det krävs att
medborgarna i gemen i det dagliga livet hyser förståelse för de handikappades
situation och att hänsyn och medverkan tUl praktiska hjälpinsatser från
medmänniskornas sida kan stimuleras genom en brett upplagd, kontinuerligt
pågående upplysningsverksamhet som riktas tiU föräldrar och andra grupper i
samhället. En sådan kampanj bör inte ta sig uttryck i aUmänna moraliserande
uppmaningar av typen "visa hänsyn" utan bör inriktas på konkreta
förhållanden, exempelvis möjligheterna att ge hjälp och visa hänsyn till
handikappade på de koUektiva färdmedlen. Motionsyrkandet syftar tUl en
upplysningskampanj av detta slag.

I motionen 1971:948 anförs att det urbaniserade samhället
för många människor innebär svåra påfrestningar. Detta gäller speciellt vissa
katego-

s. 6 Kontrollera mot PDF

SoU
1971:32 6

rier av medborgare som, på grund av handikapp av olika
slag eller sjukdomar som medför konstitutioneU svaghet av aUvarlig art,
besväras av att tvingas stå i kö eller att färdas med de kollektiva
transportmedlen. Motionärerna anför att i Frankrike äger sädana medborgare rätt
till företräde i vissa kösituationer. Företrädesrätten dokumenteras genom en av
myndighet utfärdad handling. De privUegierade kategorierna är där handikappade
från födseln eller genom senare inträffad skada, kvinnor med tre eller flera
barn under viss ålder sanit gravida kvinnor. Motionärerna vUl att
förutsättningarna för en liknande företrädesrätt i vårt land skall utredas.

Socialutskottet instämmer i en uppfattning som
motionärerna i rnotio-nen 1971:483 givit uttryck åt, nämligen att man inte
löser de handikappades problem enbart genom att ställa ökade ekonomiska
resurser tiU förfogande. Det är också av stor betydelse att allmänheten bringas
tUl insikt om de konkreta svårigheter de handikappade kan ha både i de
avseenden som tas upp i motionerna och då det gäller andra områden. Om en sådan
insikt kan bibringas allmänheten torde det vara möjligt att få till stånd en
ökad förståelse för den hjälp olika handikappgrupper kan ha behov av, en hjälp
som kanske många gånger med lätthet och utan någon egentlig uppoffring kan ges
av en medmänniska. Det torde också vara sä att det hos många människor i en
konkret situation finns både insikt om att ett hjälpbehov föreligger och vilja
att hjälpa men att okunnighet om det bästa sättet-att lämna bistånd gör att
hjälpinitiativet uteblir. Utskottet kan således helt dela motionärernas
uppfattning att det finns ett stort behov att upplysa aUmänheten om de
handikappades situation och dä inte minst om de konkreta möjligheter som finns
att hjälpa dem i det dagliga livet.

Förbättrade förutsättningar för information på
handikappområdet har skapats under innevarande är. Efter förslag av
handikapputredningen har sålunda Landstingsförbundet och Kommunförbundet
rekommenderat sina medlemmar att upprätta länshandikappråd (LHR) och kommunala
handikappråd (KHR), på vilka organ det ankommer att jämte andra uppgifter
svara för information pä handikappområdet. Vidare har, likaledes på förslag av
handikapputredningen, statens handikappråd (SHR)ombU-dats vid halvårsskiftet.
Det fömtsätts att det ombUdade handikapprådet, till vUket knutits en
referensgrupp med företrädare för handikapporganisationerna, skall effektivera
och samordna informationsinsatserna på området, 1 detta sammanhang bör
framhäUas att i slutet av år 1970 handikapprådet satte i gång
planeringsarbetet för en samlad informationskampanj om de handikappades
integrering i samhället, vilken kampanj är avsedd att stimulera tUl aktivt
engagemang av allmänheten i praktiska åtgärder till förmän för de handikappade
såsom hur man kan hjälpa personer med olika handikapp tUl rätta i
samhällsmUjön,

Den lämnade redogörelsen ger enligt utskottets mening stöd
för antagande, att syftet med motionen 1971:483 kommer att tillgodoses genom
åtgärder av de organ som nämnts i det föregående. Någon riksdagens åtgärd i
anledning av motionen är således inte erforderlig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:32 7

Beträffande yrkandet i motionen
1971:948 vill utskottet som sin principiella uppfattning uttala, att man i
första hand måste sträva efter en lösning av de problem motionärerna tar upp
efter andra linjer än att införa ett system, som innebär att företrädesrätt för
bl. a. handikappade vid tillträde till transportmedel och i andra sammanhang
bUr beroende av författningsföreskrifter och som vid tillämpningen fordrar ett
dokument varmed företrädesrätten styrks. Utöver den rent principiella
synpunkten, att man bör undvika en sädan kategoriindelning, som ett
genomförande av systemet skulle innebära, måste påpekas att mänga handikappade
av olika skäl säkerligen skulle dra sig för att ansöka om en sådan
företrädesrätt som avses i motionen liksom att utnyttja denna. Den
omständigheten att även andra grupper än handikappade exempelvis kvinnor med
ett visst antal barn - förutsätts bli omfattade av systemet förändrar inte den
gjorda bedömningen. Utskottet anser att det bör vara möjligt att nå en lösning
av de i motionen upptagna problemen med hjälp av ett intensifierat
upplysningsarbete av den karaktär och i den ordning som ovan angivits. Det
sagda hindrar inte att det kan finnas grupper, kanske främst sädana som har
osynliga handikapp, som kan ha önskemål om någon form av bevis på att de har
ett handikapp som motiverar att de får viss förmän framför andra personer.
Enligt utskottets mening bör emeUertid sädana frågor kunna tas upp tiU
behandling inom statens handikappråd, I sammanhanget vill utskottet peka på att
socialstyrelsen nyUgen utfärdat ett cirkulär om märken och identitetskort som
nu finns och som kan bäras av personer med vissa sjukdomar, nämUgen personer
med blödarsjuka, diabetes och epilepsi samt hjärtsjuka personer med
hjärtstimulator. Under hänvisning tUl det anförda avstyrker utskottet även
motionen 1971:948,

Utskottet
hemstäUer

A, att
riksdagen avslår motionen 1971:483,

B, att
riksdagen avslår motionen 1971:948.

Stockholm den 2 november 1971

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i
Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s)*, fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik
(c), Persson i Stockholm (s), Hyltander (fp), fru Sigurdsen (s), herrar
Åkerlind (m)*, Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), fru Marklund (vpk),
herrar Nisser (m), Romanus (fp) och NUsson i Växjö (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

G ö teborgs Offsettryckeri AB, SthIm
71,446 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.