Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående försäljningen av lim innehållande brand- eller hälsofarliga ämnen
1971 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SoU33, Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående försäljningen av lim innehållande brand- eller hälsofarliga ämnen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Socialutskottets
betänkande nr 33 år 1971 SoU 1971:33
Nr 33
Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående
försäljningen av lim innehållande brand- eller hälsofarliga ämnen.
Motionen
1 motionen 1971:753 av herrar
Johnsson i Blentarp (s) och Jönsson i Arlöv (s) har hemställts att riksdagen i
skrivelse tUl Kungl. Maj:t begär översyn av bestämmelserna angående försäljning
av lim med ingående produkter av brand- eller hälsofarligt slag.
1 motionen anförs i huvudsak
följande. Det förekommer en ohämmad handel med brand- och hälsofarliga limtyper
s. k. kontaktlim - trots att de ofarliga limtyperna numera har en sådan
kvaUtet att de helt kan ersätta de farliga Ummen. Försäljning av kontaktlimmen
sker i bl. a. specialaffärer, varuhus och livsmedelsaffärer. KontroUen vid
försäljningen verkar vara obefintlig eUer i varje faU mycket ringa.
Kontaktlimmen används inom såväl näringsliv som hem. I hemmen används limmen
framför allt i samband med olika hobbyarbeten. Kontaktlim - hobbyUm - följer
ofta med byggsatser som är avsedda för barn, trots att hobbylimmen innehåUer
stora mängder hälsofarliga lösningsmedel, t. ex. trikloretylen, som bl. a. har
berusande och narkotisk verkan. Dödsfall bland barn och ungdom som använt
kontaktiim har förekommit i värt land. De skadliga verkningarna av
kontaktlimmen har bl. a. redovisats i en undersökning av docenten Stig Tejning
vid yrkesmedicinska kliniken i Lund. Förbud mot försäljning av brand- och
hälsofarliga limtyper, kontaktlim, och då speciellt försäljning tiU barn och
ungdom och försäljning i samband med hobbymaterial, bör snarast införas.
Motionärerna erinrar om att en i riksdagen är 1969 väckt
motion (11:880) angående utredning om lagstiftning avseende hygieniska gränsvärden
för hälsofarliga ämnen och produkter fick en positiv behandling (2LU 1969:67)
men att någon lagstiftning av angivna innehåll ännu inte kommit tiU stånd. Inom
byggnadsbranschen har dock något strängare bestämmelser utfärdats beträffande
limningsarbeten.
Beståndsdelar i Um
Lim innehåller alltid något
bindemedel, t. ex. gummi eUer plast, som häftar vid och sammanfogar de material
som limmas. Bindemedlet kan också bUdas eller färdigbUdas av i limmet ingående
ämnen i samband med
Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 33
SoU
1971:33 2
limningen. Bindemedlet kan vara löst eller finfördelat i
en vätska, t. ex. vatten eller organiska lösningsmedel (lösningsmedel).
Lösningsmedel för lim är i allmänhet lättflyktiga. De s. k. kontaktlimmen, som
innehåUer lösningsmedel, appliceras på båda kontaktytorna och måste torka under
viss tid före fastsättningen. Under denna tid avdunstar större delen av
klistrets lösningsmedelsinnehåll, som därvid tillförs luften i arbetslokalen.
Det är att märka att samma lösningsmedel som i lim också ingår i ett stort
antal andra produkter eller används såsom självständig produkt. Exempel på
vanliga lösningsmedel i Um är bensin, aceton, etanol och trikloretylen. 1 Um
kan också ingå bl. a. fyllnadsmedel, armeringsmedel, mjukgörningsmedel,
stabUisatorer (åldringsskydd), härdare och katalysatorer.
Skadeverkningar
Brandrisker
Enligt vad som anges i de limningsanvisningar, som nyligen
utfärdats av arbetarskyddsstyrelsen (se nedan) har vid användning av lim som
innehåller brandfarliga lösningsmedel i flera faU brand och explosion uppstått,
vilket lett till eller medfört risk för svära personskador.
Medicinska risker
Medicinska risker med lim sammanhänger oftast med limmets
innehåll av lösningsmedel eller andra lågmolekylära (enkla) ämnen såsom
mjuk-ningsmedel, stabilisatorer, härdare och katalysatorer. Ibland kan mer
eller mindre högmolekylära bindemedel, t, ex. plast eller gummi, i lim ha
skadeverkan, oftast på hud, vilket åtminstone delvis kan bero på i bindemedlet
kvarvarande verkan av lågmolekylära ämnen, t, ex, härdare.
Om lösningsmedel upptas i kroppen, vUket vanligen sker
genom inandning av lösningsmedelsångor, påverkas härigenom det centrala
nervsystemet. Denna effekt kan yttra sig i form av trötthet, huvudvärk,
iUamående, kräkningar, yrsel, sömnmbbningar, nedsatt koncentrationsförmåga och
precision, nedsatt uppmärksamhet och omdöme i arbetet samt ökad risk för
olycksfall. Inandning av luft med mycket höga halter av lösningsmedelsänga kan
efter relativt kort tid leda tUl medvetslöshet. Om expositionen inte genast
avbryts, kan döden inträda, 1 relativt sällsynta fall har arbetstagare genom
inandning av ånga från specieUa lösningsmedel, t. ex, bensen (bensol) och
koltetraklorid, ådragit sig svåra förgiftningar med skador pä inre organ, t,
ex. lever och njurar, som följd.
Vissa i lim använda lösningsmedel och mjukgörningsmedel
kan även upptas i kroppen genom huden och vara skadliga på samma sätt som vid
inandning.
SoU
1971:33 3
Kontakt med lim kan även ge skada
utan att upptagning i kroppen sker. Ibland uppkommer härvid eksem.
Beträffande
s, k, sniffning hänvisas tUl särskUt avsnitt nedan,
Yrkesmedicinsk undersökning
1 slutet av 1960-talet utfördes vid yrkesmedicinska
kliniken vid lasarettet i Lund en undersökning rörande
lösningsmedelsförgiftnings-riskerna i golvläggaryrket. Undersökningen visade
att det under vissa arbetsmoment, t. ex. väggbestrykning med kontakdim, kan
uppstå så höga lösningsmedelshalter i arbetslokalen att golvläggarna böriar
visa tydliga narkossymtom (nedsatt orienteringsförmåga, bortfall av tidssinnet
m. m.). Enligt undersökningen är risken för detta lika stor oberoende av vUket
lösningsmedelsbaserat kontaktlim som använts.
GäUande bestämmelser
Giftlagstiftningen
Syftet med giftlagstiftningen är att se till att en giftig
eller eljest hälsofarlig vara tillverkas, säljs, märks och hanteras på sådant
sätt att den icke av oaktsamhet förorsakar skador. Förordningen är också
uppbyggd i huvudsak så, att den innebär restriktioner i fråga om tillverkning,
import och handel och i viss mån beträffande användningen av de från hanteringssynpunkt
farligaste gifterna och nöjer sig med, då det gäller mindre giftiga ämnen, att
föreskriva regler om märkning. 1 det senare fallet skall konsumenten sålunda få
veta riskerna och hur man skall handskas med resp. varor. De grundläggande
bestämmelserna finns i giftförordningen (1962:702). TUlämpningsföreskrifter
finns i kungörelsen (1963:441) i ämnet. Högsta kontrollmyndighet är
giftnämnden.
Med hälsofarlig vara förstås i giftförordningen varje ämne
eller beredning, som med hänsyn till varans egenskaper och användning kan
befaras förorsaka död, sjukdom eller kroppsskada hos människor. De hälsofarliga
varorna delas in i gifter och vådliga ämnen. TUl gifter hänförs dels varje
ämne, som endast eller huvudsakUgen används vid framställning av läkemedel och
som socialstyrelsen förklarat skaU betraktas som gift, dels varje annat
hälsofarligt ämne, vars hantering är förenad med synnerligen stor hälsorisk.
TUl vådliga ämnen hänförs övriga hälsofarliga varor.
Lim som är gift är mycket säUsynt. Däremot är lim ofta att
hänföra till vådliga ämnen. Även om visst lösningsmedel, som ingår i ett lim,
är att hänföra tiU vådliga ämnen, behöver detta inte betyda att limprodukten
klassificeras som vådligt ämne; detta kan vara fallet om lösningsmedlet
förekommer i starkt utspädd form i limmet.
ÄtskUliga
bestämmelser finns om märkning av hälsofarliga ämnen. Gift
SoU
1971:33 4
skall således enligt giftnämndens kungörelse angående
märkning av hälsofarlig vara den 16 mars 1967 vid överlåtelse märkas med fömtom
varans namn ordet "Gift" jämte giftmärke. Vådligt ämne skall vid
överlåtelse märkas med förutom varans namn ordet "Vådligt",
Om av hälsofarlig varas namn ej framgår vUket eller vUka
ämnen, som förlänar varan dess hälsofarliga egenskaper, skall, såvitt
giftnämnden ej föreskrivit annat, i märkningen ingå uppgift härom genom kemisk
eUer annan aUmänt vedertagen entydig benämning. Märkningen skall i fråga om
vådligt ämne innehåUa tUlräcklig upplysning om med varan och dess användning
förknippade risker, angiven i form av kortfattad varningstext. Märkningen skaU
även innehålla uppgift om för gift säljarens och tiUverkarens eller beträffande
i utlandet tillverkad vara importörens namn eller firma samt postadress och för
vådligt ämne förpackarens eUer beträffande i utlandet tillverkad vara
importörens namn eller firma samt postadress. Dessa uppgifter krävs dock ej vid
överlåtelse i större mängd för enbart industriellt bruk. Därvid erfordras
emeUertid uppgift om säljarens namn. Slutligen föreskrivs för både gift och
vådligt ämne texten »Förvaras oåtkomligt för barn» (»barnvarning»). Härifrån
undantas förutom nyssnämnda överlåtelse för industribmk även överlåtelse av
gift till den som är behörig att införa giftet samt till den som skall använda
giftet i yrkesutövning.
Märkningen skall vara utförd på särskilt föreskrivet sätt
med föreskrivna uppgifter på svenska språket.
Hälsofarlig vara, som tagits i bruk för yrkesmässig
användning skall under handhavandet vara försedd med den märkning, varningstext
eUer dylikt, som med hänsyn tUl omständigheterna må erfordras för att förebygga
förväxling med annan vara eller som skydd mot förgiftning eller annan
skadeverkan genom varan.
Vid hantering av hälsofarlig vara skaU särskUt tUlses att
ä förpackning anbringad märkning ej skadas eUer utplånas.
Enligt 15 § giftförordningen gäller att gift ikr överlåtas
endast tiU den som är behörig eller att införa giftet tUl riket - sådan
behörighet är starkt begränsad enligt 12 § - samt dll den som skall använda
giftet i yrkesutövning. Därutöver gäUer att från apotek får gift överlåtas tUl
den som är över 18 är och som visar sig ha behov av giftet för konstnärUgt,
tekniskt, vetenskapligt eller annat jämförligt ändamål. Några motsvarande
inskränkningar beträffande överiåtelse av vådligt ämne finns inte.
Barnleksaker och vissa
andra produkter får enligt 22 § 2 mom,
giftförordningen inte saluhåUas
eller överlåtas, om de innehåller eller
behandlats
med gift eller vådligt ämne och därigenom
kan medföra
hälsofara.
Hygieniskt gränsvärde definieras av
arbetsmedicinska institutet på följande sätt. Om halten av ett ämne i luften på
en arbetsplats håUes vid
SoU
1971:33 5
eller under det hygieniska gränsvärdet, skall organskador
eller sjukdoms-tUlstånd, som orsakas av ämnet, inte uppträda hos personalen på
arbetsplatsen. Normalt skall ämnet härvid ej heUer förorsaka besvär.
Undantagsvis kan dock lindriga och snabbt övergående besvär, t. ex. irritation
av ögonens och näsans slemhinnor, förekomma.
1 giftlagstiftningen saknas bestämmelser om angivande av
hygieniska gränsvärden för ämnen som omfattas av lagstiftningen.
Narkotikalagstiftningen m. m.
De lättflyktiga lösningsmedel, som finns i vissa lim, är
inte sådana substanser som omfattas av narkotika- eller
läkemedelslagstiftningen.
Beträffande försäljning av lösningsmedlet thinner, som
förutom andra beståndsdelar innehåller bensin, toluol eller zylol, har är 1960
införts vissa restriktioner i syfte att motverka missbmk av medlet genom
sniffning (se nedan). EnUgt kungörelsen (1960:625) om försäljning av thinner
får thinner inte säljas tUl den som ej fyllt 18 år. Kärl, i vilket thinner
utlämnas frän försäljningsstäUe för minuthandel, skaU vara försett med uppgift
om försäljarens namn och varans art samt med påskriften "Farligt att
förtära eller inandas. Förvaras oåtkomligt för barn". Brott mot
bestämmelserna i kungörelsen straffas med dagsböter.
Förordningen (1968: 668) om brandfarliga varor
Förordningen utgör ett komplement tUl den allmänna
brandlagstiftningen. I förordningen meddelas bestämmelser om förvaring,
hantering, transport och försäljning av brandfarliga varor. Kommerskollegium
meddelar tillämpningsföreskrifter och anvisningar till förordningen. Tillsynen
över efterlevnaden av förordningen utövas av sprängämnesinspektionen.
TUl braiidfarliga vätskor hänförs bl. a. varor i flytande
eller halvfast form med en flammpunkt (= den lägsta temperatur vid vUken en
vätska avger antändbara ångor) av högst 60° C. Brandfarliga vätskor indelas
efter farlighetsgraden i fyra klasser (1, 2a, 2b och 3). Vätskor med en
temperatur av högst -1-21° C hänförs tUl klass 1, De vanligaste lösningsmedlen
i Um har en sä låg temperatur att lösningsmedlen skall hänföras till denna
klass, Enhgt kommerskollegii tUlämpningsföreskrifter (myndighetens
författningssamling, ser. B, 1963:5) skall behållare för klass 1-vätska eUer
klass 2a-vätska, som rymmer mer än 2,5 dl, vara märkt med orden "Mycket
brandfarlig" respektive "Brandfarligt". Om behållaren är mindre
bör denna vara försedd med påskrift varigenom aUmänheten varnas för
brandfarligheten.
Beträffande rätten för enskUd person att förvara
brandfarliga varor i bostaden må här nämnas följande (Kommerskollegii
författningssamling, ser. B, 1963:3). Utan tUlstånd eller anmälan får var och
en, i fråga om sam boende, varie hushåll, i lämpUgt utrymme eUer på lämplig
plats, av
SoU
1971:33 6
brandfarlig vätska förvara högst 10 1 klass 1, högst 50 1
klass 2 och högst 100 1 klass 3, 1 dessa högsta mängder inräknas inte vad som
finns i fast behållare till oljekamin, fotogenelement, m, m. På särskUda
förvaringsplatser exempelvis i källarutrymmen får var och en förvara betydligt
större mängder brandfarlig vätska.
Arbetarskyddslagen m. m.
Det åligger enligt 11 §
arbetarskyddslagen arbetsgivaren att vidta sådana åtgärder att fara i
möjligaste mån undgås att arbetstagare skadas genom eldfarliga, explosiva,
frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen. Till komplettering härav
föreskrivs i 25 § arbetarskyddskungörelsen att vid arbete, där gift eller
annan hälsofarlig vara kommer till användning eller där arbetsförhållandena
eljest kan medföra förgiftnings-eUer smittofara, skall betryggande
skyddsåtgärder vara vidtagna. Gift eller annan hälsofarlig vara skall, i den
mån så med hänsyn till förhållandena skäligen kan ske, ersättas med icke
hälsofarlig eUer mindre hälsofarlig vara.
Arbetsgivare skall enligt 1 § arbetarskyddskungörelsen
tUlse, att hos honom sysselsatta arbetstagare erhäUer kännedom om de särskUda
risker för ohälsa och olycksfaU, som är förbundna med arbetet, samt, där sä
erfordras, meddela de föreskrifter och förhällningsregler, som arbetstagare
skall iaktta för att undgå dessa risker.
Ledningen av visst arbete får inte, om fara för ohälsa
eller olycksfall kan anses uppkomma därigenom, anförtros en med arbetet
oerfaren person.
Vidare skall dllses att arbetstagare, som saknar nödig
erfarenhet, inte används tUl arbete, där bristande kunskap eller färdighet kan
anses medföra fara för ohälsa eller olycksfaU, utan erforderlig undervisning
och ledning.
Arbetsgivare har enligt 62 § arbetarskyddskungörelsen att
tUlse, att säväl arbetsledare som övriga arbetstagare medverkar i
skyddsarbetet.
Författningsbestämmelser angående hygieniska gränsvärden
finns inte inom arbetarskyddslagstiftningen, Arbetsmedicinska institutet har
emellertid rekommenderat ett 70-tal sädana gränsvärden (Ål-rapport nr 13 är
1969), Bl, a, för aceton, etylacetat, metanol, toluol och trikloretylen finns
gränsvärden angivna i de nämnda rekommendationerna. Förteckningen är avsedd att
tjäna som en rekommendation för berörda parter och kunna utgöra en bakgrund för
yrkesinspektionens ingripanden.
SoU
1971:33 7
Anvisningar av arbetarskyddsstyrelsen m. m.
I cirkulärskrivelse den 21 maj 1970
tUl samtliga yrkesinspektörer samt tiU tUlverkare och brukare av Um för golv-
och väggbeklädnader o. d, framhöll arbetarskyddsstyrelsen att skyddsåtgärder,
som föreskrivits av styrelsen i utfärdade anvisningar, ofta eftersatts vid
användning av lim, särskilt kontaktlim, innehållande bindemedel upplösta i
vissa organiska lösningsmedel. Styrelsen framhöU att - för att uppnå
tUlfredsstäUande arbetsförhållanden för golvläggare och andra berörda
arbetstagare -övergäng snarast möjligt borde ske tUl ofarliga limsorter, helst
vattenbaser ad e,
1 juni månad i år har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat nya
anvisningar om skyddsåtgärder vid limningsarbeten (nr 78). Anvisningarna har
utfärdats efter samråd med bl. a. arbetsmedicinska institutet, giftnämnden,
kommerskoUegium, statens brandinspektion, LO, SÅF samt Svenska
byggnadsarbetarförbundet och vissa andra fackförbund.
Anvisningarna är mycket omfattande. Som en allmän
rekommendation gäller i sammanfattning att man inte bör använda ett lim
som kan medföra risker om en mindre farlig produkt ger ett bra resultat. 1 de
fall, där avsikten är att lim som klassificerats som gift skaU användas, skall
anmälan ske till yrkesinspektionen. Denna bör godkänna planerat arbetssätt.
Utöver regler om produktval finns i ett avsnitt om AUmänna åtgärder anvisningar
under rubriken allmän planering, planering av arbetsmetod och arbetslokal,
rengöringsmöjligheter, personlig skyddsutrustning, personal, arbete
(organisation, utförande, första hjälpen), 1 skUda avsnitt ges anvisningar om
särskUda åtgärder pä permanent arbetsplats och på tillfällig arbetsplats, t,
ex. bygge, I det senare avsnittet föreskrivs bl, a. att lim märkt "Mycket
brandfarligt" eUer "Brandfarligt" och hälsofarligt lim, som
avger ånga av hälsofarligt lösningsmedel, får användas på tUlfällig arbetsplats
endast under förutsättning a) att med hänsyn till arbetets art klart framgår
att halten lösningsmedelsänga i luften ligger på betryggande nivå under det
hygieniska gränsvärdet, oavsett hur arbetet bedrivs, eller b) att i annat fall
arbetsgivare visar, att det med givna förutsättningar är praktiskt möjligt att
bedriva arbetet på betryggande sätt och att han i erforderlig utsträckning kontrollerar
arbetet. Utförliga anvisningar lämnas om användning av speciallim, d, v, s,
lim, där bindemedlet i samband med limningen bUdas eUer färdigbUdas av i limmet
ingående enklare ämnen.
De nya anvisningarna träder i kraft vid kommande
årsskifte, dock att vissa av bestämmelserna gäller redan från den 1 oktober.
SoU
1971:33 8
Sniffning
Den i detta utlåtande behandlade
motionen synes närmast ha tUl syfte att förhindra medicinska och andra
skadeverkningar som oavsiktligt kan uppstå vid användning av vissa Um som
innehåUer organiska lösningsmedel. Det förekommer emeUertid även ett
uppsåtligt missbmk, framför aUt bland pojkar i åldern 12 - 15 år, av
lättflyktiga lösningsmedel, där syftet är genom inandning av ångorna åstadkomma
en berusningseffekt (sniffning, av det engelska ordet sniff = lukta pä,
snusa),
1 princip har alla lättflyktiga lösningsmedel, t, ex,
eter, aceton, bensin, beståndsdelar i golvlack och fläckurtagningsmedel m, m,,
berusande effekt vid sniffning och förekommer emellanåt i ett sådant missbruk.
Vanligast är dock toluolhaltiga medel, framför aUt thinnerpreparat, 1 Sverige
sniffas dessutom inte säUan trikloretylen, solution (gummiklister) och fläckurtagningsmedlet
K2R, 1 USA har plastlim (polystyrene glue) varit det vanliga sniffningsmedlet.
Medlet används vid byggandet av flygplans- och bilmodeller i plast,
I narkomanvärdskommitténs betänkande
"Narkotikaproblemet, Del 111, Samordnade åtgärder" (SOU 1969:52)
behandlas utförligt frågan om missbruk av lösningsmedel (s. 137 - 141),
Kommittén erinrar bl, a. om förbudet att sälja thinner till ungdomar under 18
år men anför att förbudet kringgås mycket lätt. Vidare anför kommittén att
effektiva restriktioner är önskvärda men givetvis svårgenomförbara pä grund av
de olika medlens alldagliga användning och förekomst. Kännedom om riskerna och
missbrukningsmöjligheterna bör öka vaksamheten hos föräldrar och försäljare av
lösningsmedel. Ytterligare uppges att man i vissa delstater i USA lagstiftat om
lösningsmedlens rätta användning och kriminaliserat missbmket, även för barn,
men att detta snarast försvårat problemet.
Lekrådet m. m.
Ett statligt råd med
arbetsuppgifter på lekmateriel- och lekmiljöområdet har nyligen inrättats (se
SoU 1971:5 p. 14). Rådet skall bl, a, verka för att ändamålsenliga lekmateriel
tiUverkas och saluförs samt att skydds-och säkerhetsaspekterna vid barns lek
tUlgodoses, Rådets verksamhet skall rikta sig bl, a, tiU producenter och inköpare
av lekmateriel.
Här må även erinras om den är 1954 bUdade
samarbetskommittén mot barnolycksfall, som är knuten till Röda korset och
består av 26 representanter för oUka fackliga och ideella organisationer.
Beträffande vissa andra organ på lekmaterielområdet
hänvisar utskottet tUl den PM som ligger tiU gmnd för inrättandet av lekrådet
(Lek och lekmUjö; StencU S 1971:1),
SoU
1971:33 9
Vissa riksdagsmotioner
1967 års riksdag
I anledning av motion tUl 1967 års riksdag om förvaring av
gifter i hemmet underströk andra lagutskottet (2LU 1967:61) vikten av att
information om gifter och vådUga ämnens hälsofarlighet samt undervisning om
hantering av sädana ämnen över lag ägnades intensiv uppmärksamhet,
1969 års riksdag
Med utgångspunkt frän de risker som föreligger inom
byggnadsindustrin vid användning av klister innehåUande lättflyktiga
lösningsmedel efterlystes i motioner tiU 1969 års riksdag fasta normer i form
av jämförelsevärden, t. ex, riktvärden för teknisk luftkontroll och hygieniska
gränsvärden för hälsofarliga ämnen och produkter. Genom att förbjuda ett
överskridande av faststäUt gränsvärde skulle man kunna skapa säkrare
förhållanden på arbetsplatserna och fä en bättre kontroU över användningen av
hälsofarliga varor. Detta syfte skuUe ytterligare främjas om hälsofarliga varor
märktes med en exakt kemisk deklaration och med gränsvärdet för varje
beståndsdel. Motionärerna hemstäUde att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde
utredning om lagstiftning beträffande här angivna frågor.
Andra lagutskottet behandlade
motionema i utlåtande 1969:67, sedan utskottet inhämtat yttrande frän
giftnänmden och arbetsmedicinska institutet.
1 sitt yttrande anförde giftnämnden bl, a, följande,
(Med hygieniska gräns- eUer
riktvärden) brukar förstås den halt av ett visst ämne, som luften icke bör
överskrida i en lokal, där människor stadigvarande vistas, VUken mängd av ämnet
som i verkligheten uppnäs per en viss volym är beroende säväl av egenskaperna
hos ämnet självt och hos det preparat i vilket detta ingår som av arbetssätt
och ventilations-förhållanden. Ett visst hygieniskt gränsvärde för ett ämne
torde sålunda inte kunna läggas tUl grund för förbud mot användrungen av ett
speciellt preparat. Det har däremot normgivande betydelse vid bedömningen av
förhållandena på en arbetsplats, där preparatet används. Det torde emellertid
knappast vara av större praktisk betydelse att gränsvärden av denna typ anges
på förpackningen. Däremot är det viktigt att existerande risker och uppgifter
om ingående ämnen som förorsakar riskerna tydligt anges på sätt som stadgas i
gäUande lagstiftning.
Giftnämnden anförde avslutningsvis
att den inlett en utredning rörande i handeln varande klister, främst
golvklister, och märkningen av dessa produkter. Huruvida resultatet av
utredningen kunde påkaUa en ändring av gäUande giftlagstiftning var vanskligt
att fömtse. Däremot ansåg nämnden att vad man redan visste om hälsoriskerna i
samband med
SoU
1971:33 10
sådana klister ytterligare underströk det tidigare i olika
sammanhang uttalade behovet av en förstärkning och samordning av tUlgängliga
toxikologiska resurser.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1969:67 anförde
andra lagutskottet följande.
Enligt utskottets mening är det ur
arbetarskyddssynpunkt angeläget att möjligheter skapas för en tUlfredsstäUande
kontroU av luftföroreningar på arbetsplatserna. Utvecklingen inom arbetslivet,
framför allt på det kemisk-tekniska området, har medfört att behovet av skärpta
insatser i detta avseende successivt ökat. TiU ledning för säväl arbetstagare
och arbetsgivare som för yrkesinspektionen och andra företrädare för
arbetarskyddet kan en förteckning över hygieniska riktvärden för ämnen som
medför luftföroreningar pä arbetsplatserna framstå som erforderlig. Utskottet
vUl därför instämma med motionärerna när de efterlyser sädana gränsvärden.
Arbetsmedicinska institutet har uppgivit att en förteckning över rekommenderade
hygieniska riktvärden kommer att publiceras senare i år och att det är
institutets avsikt att utge en eventueUt reviderad och kompletterad upplaga av
förteckningen varje år. Huruvida en sådan av institutet utgiven förteckning kan
anses vara en tUlräcklig åtgärd pä området eller behov föreligger av i lag
eller annan författning fastslagna normer, kan man ha delade meningar om. Mot
en lagstiftning har remissinstanserna, såsom redovisats i det föregående anfört
en del skäl. Eftersom utredning redan pågår inom den i våras tUlkallade
mUjökontrollutredningen av en rad frågor som tangerar föreliggande problem och
översyn av arbetarskyddslagstiftningen i enlighet med riksdagens begäran
tidigare i är planeras av Kungl. Maj:t, finner utskottet det lämpligt att
frågan om hygieniska gränsvärden tas upp i något av dessa båda sammanhang.
Sedermera har den är 1970 tUlsatta
arbetsmiljöutredningen fått i uppdrag att ta upp frågan om de hygieniska
gränsvärdena (riksdagsbe-berättelsen 1971 s. 137). Vidare har
utskottsutlåtandet av Kungl. Maj:t överlämnats tUl miljökontrollutredningen
(direktiv: se riksdagsberättelsen 1970 s. 318).
Nordiska rådet
År 1965
antog Nordiska rådet följande rekommendation (nr 17/1965)
angående
märkning av brand- och hälsofarUga ämnen.
Nordiska rådet rekommenderar
regeringarna att utreda förutsättningarna för enhetUga regler för märkning av
brand- och hälsofarUga ämnen och för handeln med sådana ämnen i vad
sammanhänger med märkningen.
I anledning av rekommendationen har
en kommitté av sakkunniga utrett de frågor som nämns i denna. Resultatet av
kommitténs överväganden redovisades förra året i betänkandet Merking av brann-
og helsefarlige stoffer (Nordisk udredningsserie 7/70).
Betänkandet
har hänvisats tUl Nordiska rådets socialpoUtiska utskott.
SoU
1971:33 11
Utskottet
I motionen 1971: 753 hemställs att riksdagen skall begära
översyn av bestämmelserna om försäljning av sådana Um, i vUka ingår brand- och
hälsofarliga produkter. Det är främst de s. k. kontaktlimmen som används både
inom byggnadsbranschen och i hemmen som åsyftas. Motionärerna anför att
försäljning av kontaktlim sker i bl, a, specialaffärer, varuhus och
livsmedelsaffärer men att kontrollen vid försäljningen verkar vara obefintlig
eller i varje fall mycket ringa, I hemmen används limmen framför allt i samband
med hobbyarbeten. Kontaktlim följer ofta med byggsatser som är avsedda för
barn, trots att limmen innehåUer stora mängder hälsofarliga lösningsmedel,
DödsfaU bland barn och ungdom har förekommit som en följd av att kontaktUm
använts. Motionärerna menar att de bestämmelser om detaljhandelsförsäljningen
som finns på området bör skärpas. Detta gäUer särskUt försäljning tUl barn och
ungdom samt försäljning tillsammans med hobbymateriel.
Kontaktlim innehåller i regel bensin, aceton,
trikloretylen eUer något annat lösningsmedel som är lättflyktigt. I samband med
den arbetsprocess, vid vilken Ummet används, avdunstar större delen av
lösningsmedlet och tillförs därigenom luften i arbetslokalen. Som anförs i
motionen innebär de använda lösningsmedlen både brandrisker och medicinska
risker. Genom inandning upptas lösningsmedlet i kroppen, varvid det centrala
nervsystemet påverkas. Denna effekt kan yttra sig som trötthet, huvudvärk,
illamående, kräkningar, yrsel, sömnrubbningar eUer nedsatt koncentrationsförmåga.
Inandning av luft med mycket höga halter av lösningsmedelsånga kan snabbt leda
till medvetslöshet. Döden kan inträda,
1 slutet av 1960-talet genomfördes en uppmärksammad
yrkesmedicinsk undersökning rörande riskerna för lösningsmedelsförgiftning i
golvläggaryrket. Undersökningen klarlade de mycket stora faror som kan finnas
vid användning av lösningsmedelsbaserade kontaktUm, Arbetar-skyddsstyrelsen,
som efter hand skärpt föreskrifterna i fråga om arbete med bl, a, kontaktlim,
har sedan motionen väcktes utfärdat nya anvisningar om skyddsåtgärder vid
Umningsarbeten, vilka anvisningar delvis trätt i kraft den 1 oktober i år och i
övrigt träder i kraft vid årsskiftet 1971/72, Anvisningarna, som utfärdats
efter samråd med bl, a, LO, SÅF och vissa fackförbund, innefattar starkt
skärpta skyddsbestämmelser. Detta kommer enligt utskottets mening få tiU följd
att man säväl på byggplatser och andra tUlfälliga arbetsplatser som pä
permanenta arbetsplatser i praktiken ofta tvingas gå över tUl andra och
ofarUgare Um än de nu använda. Då det gäller den yrkesmässiga användningen av
kontaktlim finns det således anledning räkna med att man skaU väsentligt kunna
minska de risker som finns för arbetstagare som är verksamma i branschen. Något
initiativ från riksdagens sida beträffande den yrkesmässiga användningen av
kontaktUm - en fråga som uttryckligen berörs
SoU
1971:33 12
endast i motionsskälen - är därför inte nu påkallat.
Syftet med giftlagstiftningen är att en giftig eller
eljest hälsofarlig vara skaU tiUverkas, säljas, märkas och hanteras pä sådant
sätt att den inte av oaktsamhet vid handhavandet förorsakar skador. De
produkter som omfattas av bestämmelserna i giftförordningen indelas i gifter
och vådliga ämnen, KontaktUm klassificeras mera sällan som gift men är ofta att
hänföra till vådliga ämnen. Med hänsyn till att betydande hälsorisker finns vid
användning av kontaktlim något som visat sig inte bara vid yrkesmässig
användning av sådana lim utan även genom att allvarliga olycksfall inträffat i
hemmen - är det självfaUet angeläget att bestämmelserna i giftförordningen och
tillämpningsföreskrifterna tUl denna noggrant följs. Det kan emellertid också
vara motiverat att närmare överväga huruvida en skärpning av bestämmelserna
behövs. Beträffande frågan om den nuvarande tillämpningen av giftlagstiftningen
och om eventuell ändring av denna får utskottet anföra följande.
Giftnämnden har inlett en utredning rörande i handeln
varande klister och märkningen av dessa produkter. Enligt vad utskottet
inhämtat har nämnden pä grund av andra viktiga uppgifter inte haft möjlighet
slutföra utredningen. Det framstår emellertid som angeläget att utredningen
snarast möjligt slutförs. Som framgår av vad giftnämnden uttalat i ett
remissyttrande tUl andra lagutskottet vid 1969 års riksdag torde utredningen
kunna komma att ge anvisningar huruvida en ändring av lagstiftningen är
påkallad. Utskottet är dock medvetet om att de lösningsmedel som används i
kontaktUmmen har en stor användning även i industriprodukter och i andra
sammanhang. Det torde därför möta svårigheter att utfärda totalförbud mot
försäljning av kontaktlim. Inte minst med hänsyn tiU att det numera finns god
tillgäng till bra Um som är vattenbaserade, behöver man dock inte tveka att
vidta åtgärder för att även utanför den yrkesmässiga hanteringen av kontaktUm
skära ner förbrukningen.
Förutom den av giftnämnden igångsatta utredningen torde en
inom Nordiska rådet utförd utredning rörande märkning av brand- och hälsofarUga
produkter kunna få betydelse för att få tiU stånd bättre förhåUanden på det här
området. Enligt vad utskottet inhämtat torde den samnordiska utredningen komma
att tas upp av Nordiska rådets socialpoUtiska utskott vid nästa års session med
Nordiska rådet. Även om man skulle lyckas uppnå en väsentligt effektivare
märkning av kontaktlimmen kan man inte härigenom helt undanröja riskerna för
olycksfaU. Riskerna är, som det anförts i motionen, framför aUt stora i fråga
om sädana produkter som vanligen används av bam och ungdom i samband med lek-
och hobbyverksamhet. I viss utsträckning torde man kunna bringa ner riskerna
genom upplysningsverksamhet som riktas dels tUl föräldrar och dels till
producenter av lek- och hobbymateriel. I detta hänseende finns anledning
knyta förhoppningar till det nyinrättade
SoU
1971:33 13
lekrådet. Därutöver kan det vara skäl överväga en
skärpning av reglerna i giftförordrungen om att bamleksaker inte får saluhåUas
eller överlåtas om de innehåller eller behandlats med gift eller vådUgt ämne
och därigenom kan medföra hälsofara.
Vad
utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna. Utskottet hemställer
att riksdagen i anledning av
motionen 1971:753 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
försäljningen' av brand- och hälsofarliga lim.
Stockholm den 2 november 197 1 Pä socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i
Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s)*, fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik
(c), Persson i Stockholm (s), Hyltander (fp), fru Sigurdsen (s), herrar
Åkerlind (m)*, Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), fru Marklund (vpk),
herrar Nisser (m), Romanus (fp) och NUsson i Växjö (s).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.