Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om upphävande av lagen om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten
1971 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SoU35, Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om upphävande av lagen om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Socialutskottets
betänkande nr 35 år 1971 SoU 1971:35
Nr 35
Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om upphävande
av lagen om tiUsättning av fluor till vattenledningsvatten.
Motionerna
1)1 motionen 1971:183 av herr
Dahlberg m.fl. (s, m) yrkas att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl, Maj:t anhålla om förslag till upphävande av 1962 års lag om fluoridering
av vattenledningsvatten.
2)1 motionen 1971:735 av herr Bengtsson i Göteborg m, fl,
(c) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagsbeslutet från 1962, vilket
möjliggör tillsättande av fluor i vattenledningsvatten, upphäves av riksdagen,
I motionen 1971:183 anförs att det
vid fluoridering av vattenledningsvatten blir fråga om en tvingande
massmedicinering och att många medicinska, tekniska och juridiska problem
uppstår.
Enligt motionärerna talar främst tvä skäl för att
fluorlagen bör avskaffas.
För det första, säger motionärerna, utgick säväl
departementschefen som riksdagen är 1962 från att den medicinska och
odontologiska expertisen var praktiskt taget ense om att vattenfluoridering
under givna omständigheter inte skulle innebära några hälsorisker genom biverkningar.
Motionärerna framhåller att den medicinska sakkunskapen numera inte är enig om
att vattenfluoridering är riskfri från hälsosynpunkt.
För det andra, säger motionärerna vidare, var fluorlagens
tillkomst förknippad med den försöksverksamhet, som pågått i Norrköping sedan
1952 men som avbrutits genom regeringsrättens utslag den 7 december 1961 över
besvär. Regeringen och riksdagen vUle genom fluorlagen skapa legala möjligheter
för Norrköpings stad att fortsätta en vetenskaplig försöksverksamhet som
avbrutits. Motionärerna erinrar om uttalanden av departementschefen om att
fluorlagen skulle tillämpas i Norrköping under ytterligare en femårsperiod och
att efter denna femårsperiod förutsättningarna skulle vara bättre att bedöma nödvändigheten
att i större omfattning tillgripa vattenfluoridering. Motionärerna framhåller
att den försöksverksamhet som skulle ligga till grund för statsmakternas mera
definitiva ställningstagande inte fullföljts och att de preliminära
redovisningar av försöken i Norrköping åren 19521961, som prop. 1962:182
utgick från, visat sig alltför optimistiska. De mera definitiva redovisningarna
innebär att kariesreduceringen inte blev avsevärt större genom
vattenfluoridering än genom andra metoder.
Motionärerna påpekar avslutningsvis att fluorlagen utgör
ett hinder för en angelägen diski'.ssion om snabbt verkande metoder, då den kan
skapa
Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 35
SoU
1971:35 2
illusioner om en effektiv, billig och riskfri genväg till
bättre tandvård. En djuplodande tandvårdsdebatt bör även inbegripa den allt
vanligare tandlossningssjukdomen, beträffande vilken vattenfluoridering inte
anses ha någon direkt förebyggande effekt.
1 motionen 1971:735 anförs att tillsättande av fluor i
vattenledningsvatten knappast kan vara den riktiga vägen att få till stånd en
bättre tandvård. Det påpekas att fluoren kan ha viss gynnsam effekt när det
gäller att motverka tandröta medan den däremot torde vara helt verkningslös
när det gäller den också allvarliga tandlossningssjukdomen.
Motionärerna påpekar vidare att man inte kan bortse från
att tillsättande av fluor i vattenledningsvatten kan medföra skadeverkningar
på vissa delar av befolkningen.
Motionärerna framhåller att enligt deras mening bör det
vara vae människas ensak om behandling med fluor i syfte att förebygga karies
skall ske. Tillsättandet av fluor i dricksvatten måste betraktas som ett
ingrepp i den personliga integriteten.
Ett i motionen 1971:735 framfört yrkande om tillsättandet
av en utredning, som drar upp riktlinjerna för ett aUmänt
tandhälsovårdsprogram, har behandlats i socialutskottets betänkande 1971:5,
punkt 23,
Fluorens förekomst m. m.
Från prop, 1962:182 med förslag dll
lag om tillsättning av fluor tUl vattenledningsvatten återges följande.
Fluor är ett grundämne, som i
naturen förekommer kombinerat med olika andra ämnen som fluorföreningar.
Mängden fluor i jordskorpan har av olika undersökare angivits till 0,03-0,08
procent. Fluoren förekommer övervägande i form av fluorit eller flusspat,
apatit och kryolit men också i en rad andra mineral. Vulkaniska bergarter och
lava är i regel fluorrika. Av de lösa jordarterna har glimmerrik lera den
högsta fluorhalten, upp till 0,75 procent. Havsvattnets fluorhalt uppgår i
oceanerna till 1 1,4 ppm (parts per million, dvs, ett milligram per
kilogram). Ytvatten i insjöar och floder har låg fluorhalt, 0,1-0,2 ppm, 1
grävda brunnar med vatten från sand- eller gruslager är vattnet likaså i regel
fluorfattigt, medan vatten från glimmerrika leror kan hålla 0,51 ppm fluor och
mera. Källvatten och vatten från djupborrade brunnar är ofta fluorrikt, I
mineralvatten uppgår ej sällan fluorhalten till 25 ppm.
1 allmänhet har det vatten som i vårt land användes tiU
dryck och för hushällsändamäl låg fluorhalt. Man har beräknat att omkring 94
procent av tätortsbefolkningen i Sverige tillhandahålls vattenledningsvatten
med lägre fluorhalt än 1 ppm och att omkring 64 procent av samma befolkning får
vattenledningsvatten, vars fluorhalt understiger 0,2 ppm. Bland de orter, där
vattenledningsvattnet har hög fluorhalt, må nämnas Eskilstuna, Helsingborg och
Uppsala.
Fluorhalten i växter är i regel låg och påverkas föga av
variationer i jordens fluorhalt. Av de växtdelar som vanligen fortares har té
den högsta fluorhalten, 10-400 mg per kg torrt té. Potatis innehåller 0,85 mg
fluor per kg samt äpplen, kål och sallad 0,050,08 mg per kg. I fråga om
animala produkter är det främst skelettets delar och skalen frän havsdjur som
är fluorrika. Mjukdelar och kroppsvätskor har låg fluorhalt. Enligt beräkningar
utförda vid statens institut för folkhälsan uppgår fluorhalten
SoU
1971:35 3
i den allmänna svenska kosten till i genomsnitt 0,9 mg per
3 000 kalorier,
som är en normal daglig kaloriförbrukning för en vuxen-person i vårt''
land, j . ' : . -. '
Vid vissa industriella processer,
främst i järnverk, aluminiumverk,'''
tegelbruk, glasbruk och fabriker för fosfatgödselmedel, bortgår'fluorider'
med rökga.serna. Gaserna kan direkt eller efter nedspdlnihg med nedef-'
börden påverka det organiska livet i omgivningen, ' '''
Fluoriderna är giftiga, I en med stöd av giftförordningen
upprättad vägledande förteckning över gifter och vådliga ämnen upptas fluor
såsom exempel pä gift. Till de vattenlösliga fluoriderna hör bl. a.
natriumfluo-rid.
Sedan 1920-talet har en rad undersökningar
genomförts, främst i-'' Amerikas Förenta Stater, rörande förhållandet mellan
mängden fluor i dricksvatten och frekvensen tandkaries hos personer som druckit
vattnet. Litteraturen om fkiorens egenskaper inom odontologi och allmän fysio-
. logi översteg redan för åtskilliga år sedan 7,000 arbeten. Undersök-
, ningarna skedde från början i orter, som hade av naturen fluorrikt vatten.
För att studera inverkan på tänderna och andra fysiologiska verkningar av
tillsats av fluorider till dricksvatten påbörjades 1945
fluorering av dricksvattnet i bl. a. staden Grand Rapids, Michigan, USA,
med den närbelägna staden Muskegon som kontrollort, och i staden Newburgh, New
York, med staden Kingston som kontrollort. Sedermera hur liknande försök
igångsatts i andra städer i USA samt även i andra länder. Undersökningarna
har i de flesta fall numera slutförts och resultaten har offentliggjorts.
De flesta vetenskapsmän, som studerat fluorens inverkan på
tänderna, anser sig ha konstaterat att en högre fluorhalt än normalt i
dricksvatten medför en betydande kariesrcduktion. Samtidigt har man funnit att
fluorhalten i vattnet kan framkalla dental fluoros, dvs. en permanent
missfärgning eller fläckning av tänderna i form av vita eller bruna
emaljfläckar. Emaljfluorosen indelas vanligen i fyra huvudklasser: 1) mycket
lätt, dvs. små pappersvita fläckar över en mindre del av emaljytan, i regel
iakttagbaia endast vid närmare undersökning; 2) lätt, dvs. större
ogenomskinliga ytor, som täcker intill hälften av emaljytan; 3) måttlig, dvs.
förekomst även av brunfärgade partier inom emaljen; samt 4) stark fluoros, dvs.
förutom lättare former också rå ytstruktur samt gropar eller fåror i emaljen.
Dä det gäller fluorens fysiologiska verkningar har talrika
undersökningar redovisats rörande fluorens fördelning och omsättning i
kroppen, fluorens utsöndring samt fluorupplagringen i ben och tänder. De
toxiska (gift-) effekterna av fluor hänför sig främst till fluorens karaktär av
enzymgift, dvs. dess hämmande effekt på de kemiska substanser, som medverkar
vid omsättningen av näringsämnen i kroppen, främst äggvita, fett och kolhydrat.
Kroniskt toxiska fluorverkningar kun i första hand väntas i skelettet, där
upplagring av fluor äger rum. och i njurarna, där fluor koncentreras. Den
kroniskt invalidiserande fluorosen karakteriseras huvudsakligen av osteoskleros
(benförtätning med förminskning av märgrum och benkanaler). I fråga om
njurskador är det njurinflammationer och stenbildning i njurarna som tilldragit
sig intres.se .
Man har vidare
misstänkt att fluor skulle kunna konkurrera med jod i sköldkörteln och
därigenom påverka organets funktion. Undersökningar har vidare skett-angående
fluorhalten i moderkakan från gravida kvinnor för att utröna om och i så fall
hur mycket av fluoriderna som övergår till fostret.
Andra former än vattenfluorering för att utnyttja fluorens
karieshäm-mande effekt har prövats. Försök har sålunda skett med lokal
fluorid-behandling genom pensling av tänderna, munsköljning och tandborstning
SoU
1971:35 4
med fluoridlösningar. Särskilt pensling med
fluorpreparat har givit en , ;
avsevärd kariesrcduktion, som dock visat sig, bestå.endast under,begrän-. :.
sad tid efter behandlingen. Behandlingen bör dessutom ske under
sakkunnig övervakning' och är , därför personalkrävande.. Vidare har
;;
undersökningar utförts angående fluortUlförsel genom, tabletter, benmjöl ,,
och fluorerade livsmedel, såsom koksalt,, mjölk eller mjöl: .Sistnämnda ,..
undersökningar har hittills inte givit sädana resultat.att fluortillförsel pä ,
.
dessa vägar synes för närvarande kunna,komma j fråga som massprofylak-
tiskt medel. :. ,., ,-;. ;- : , ' . 'i:.. j ;- : ;. .:,.; : '
Gällande bestämmelser , i
Lagen (1962:588) om tillsättning avJluor till
vattenledningsvatten , ,,
Lagen, som antogs år 1962 (prop,
1962:182, 2LU 40) och trädde i kraft den 1 januari 1963, bemyndigar Kungl,
Maj:t eller den myndighet, som Kungl, Maj:t bestämmer att efter framställning
av kommun medge, att fluor får på de viUkor, som föreskrivs i medgivandet, i
kariesförebyg-gande syfte tillsättas vatten som inom kommunen tillhandahålls
genoiri allmän anläggning för vattenförsörjning. Med stöd av lagen har Kungl.
Maj:t den 13 maj 1966 medgivit att fluor får i kariesförebyggande syfte tills
vidare intill utgången av år 1971 sättas till vatten, som inom Norrköpings stad
tillhandahålls genom det ena av stadens två vattenledningssystem. Såsom
villkor för medgivandet har Kungl. Maj:t meddelat' vissa angivna föreskrifter,
bl. a. rörande fluorhalten, det tekniska genomförandet och kontrollen av
verksamheten samt rörande odontologiska och medicinska undersökningar. Vidare
har Kungl, Maj:t den 22 mars 1968 medgivit att fluor får - pä de villkor som
socialstyrelsen i varje särskilt fall föreskriver i kariesförebyggande syfte
tills vidare tillsättas vatten, som inom Landskrona, Västerås och Falun
tillhandahålls genom' respektive stads vattenledningssystem.
Från socialstyrelsen . har inhämtats att
Norrköpings, Landskronas, Västerås och Faluns kommuner dock ännu inte till
styrelsen inkommit-med närmare utredning om hur de avser att
uppfylla av styrelsen' uppställda villkor för den åv Kungl. Maj:t medgivna
vattenfluorideringen.
Sedan Kungl, Maj:t år 1968 bemyndigat socialstyrelsen att
efter hörande av den år 1967 inrättade fluorkommitten lämna sådant medgivande
som avses i 1962 års lag, har styrelsen den 30 april 1969 lämnat medgivande
till vattenfluoridering åt Stockholmstraktens vattenverks-förbund (ett
kommunalförbund) beträffande GörvälnveVket. Detta beslut har överklagats.
Besvärsmålet har ännu inte slutligt avgjorts. Kungl. Maj:t avvaktar yttrande i
målet från socialstyrelsen.
Hos socialstyrelsen hgger för närvarande framställningar
om vattenfluoridering av Frösö, Gävle, Hässleholms, Karlstads, Kristianstads
och Ystads kommuner. Flertalet av dessa kommuner har ännu inte till
socialstyrelsen inkommit med av styrelsen begärda kompletterande utredningar.
Inte någon kommun har således ännu möjlighet att
igångsätta vattenfluoridering.
SoU
1971:35 5
Viss annan lagstiftning
Bestämmelser rörande beskaffenheten
av vatten till dryck, matlagning m. m. finns i hälsovårdsstadgan (1958:663),
livsmedelsstadgan (1951: 824) samt den år 1971 antagna livsmedelslagen
(1971:511), vilken träder i kraft den 1 januari 1972 och då jämte
tiUämpningsföreskrifter kommer att ersätta livsmedelsstadgan.
Däremot innehåller lagen (1970:244) om allmänna vatten-
och avloppsanläggningar inte några bestämmelser om kvaliteten på det vatten,
som tillhandahålls genom sådan anläggning,
I hälsovårdsstadgan upptas i 3 kap. om bostad den
grundläggande bestämmelsen, att bostadslägenhet skall ha lätt tillgång tiU
vatten i erforderlig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet till dryck,
matlagning och andra hushållsändamål (19 §), 1 6 kap, finns föreskrifterom
vattenförsörjning och vattenundersökning m, m.
Enligt definitionen på livsmedel i livsmedelsstadgan är
vanligt dricksvatten inte att betrakta som livsmedel. Däremot hänföres såväl
läskedrycker som icke sötade, kolsyrade mineralvatten helt under livsmedelsstadgan,
I 3 § livsmedelsstadgan föreskrivs emeUertid att vara
eller ämne - däri inbegripna vatten och is - som används vid framställning
eller beredning av livsmedel för avsalu eller servering, får inte vara av sädan
beskaffenhet eller tillföras under sådana förhållanden eller i sådan mängd, att
det färdiga livsmedlet kan antas bli skadligt att förtära eller eljest
otjänligt till människoföda.
Enligt den nya livsmedelslagen (jämför prop. 1971:61, JoU
41) skall med Uvsmedel förstås matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan
vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken
läkemedelsförordningen (1962:701) äger tillämpning (1 §). En konsekvens av
denna definition är att dricksvatten underkastas livsmedelslagen.
Den nya livsmedelslagen innehåller bestämmelser om
livsmedels beskaffenhet, hantering, märkning och saluhällande. Vidare
innehåller lagen regler om personalhygien, livsmedelslokal och tillsyn, I
förhällande tUl nuvarande bestämmelser skärps föreskrifterna om
livsmedelstillsatser och berikningsmedel. Vidare blir det möjligt att meddela
strängare föreskrifter i fråga om bekämpningsmedel, kvicksilver och andra
främmande ämnen i livsmedel.
Enligt den nya lagen får livsmedel som saluhälls inte ha
sädan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas vara
skadligt att förtära, smittförande eller eljest otjänligt till människoföda (5
§). Som UvsmedelstUlsats får användas endast tillsats som godkänts för
livsmedlet i fråga, om ej Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
föreskriver annat. Fråga om godkännande prövas av myndighet som Konungen
bestämmer. Godkännande kan förenas med viUkor (6 §). Är det av särskild
betydelse frän hälso- eller näringssynpunkt eller för att tiUgodose
konsumentintresset, kan Konungen eller myndighet
SoU
1971:35 6
som Konungen bestämmer föreskriva bestämd sammansättning
eller beskaffenhet i övrigt (Uvsmedelsstandard) för livsmedel av visst slag (7
§). Livsmedelslagen innehåUer emellertid en undantagsbestämmelse om vatten av
innehåU att lagen i fråga om vatten gäller endast i den mån den ej strider mot
vad som är särskUt föreskrivet om vatten i annan författning (4 §),
Departementschefen anförde i prop. 1971:61 (s. 185) att tiUsättning till
vatten av bl, a, fluor och klor inte avsågs bli reglerad av livsmedelslagen
och dess tillämpningsbestämmelser.
Tidigare riksdagsbehandling m, m.
Omfattande undersökningar om
fluoriders kariesförebyggande verkan har sedan mitten av 1940-talet utförts
särskilt i Amerikas Förenta Stater, Även i värt land har fluorens verkningar pä
tänderna undersökts i områden med naturligt förekommande högre fluorhalt i
drickvatten. Genom medicinalstyrelsens försorg har vidare åren 1953 och 1958
verkställts sakkunnigutredningar i ämnet, grundade pä utländska och svenska
undersökningsresultat. Med hänvisning till 1958 års utredning hemställde
medicinalstyrelsen samma är att kommuner, som önskade fluoridera sitt
vattenledningsvatten, skulle kunna få tUlstånd därtill pä vissa villkor. Remissbehandlingen
av framställningen visade emellertid att lämpligheten av fluoridering av
vattenledningsvatten var alltför omstridd för att någon lagstiftning i ämnet
skulle kunna komma i fråga. Efter samråd med medicinalstyrelsen fick därför
ärendet vUa tills vidare. Fortsatta undersökningar skulle ske i medicinalstyrelsens
regi i syfte att söka finna andra vägar att tillföra i första hand barn och
ungdom fluor.
På lokalt initiativ påbörjades år 1952 fluoridering av
dricksvatten i Norrköping. Fluorideringen där avbröts emellertid i början av år
1962 sedan regeringsrätten i utslag den 7 december 1961 funnit åtgärden
innebära missförhållande i hälsovårdshänseende. TiU stöd för uppfattningen,
att fluorideringen medförde missförhållande i hälsovårdshänseende åberopades i
utslaget tre omständigheter. Fluorideringen skedde inte för att rena vattnet
eller eljest göra det lämpligt såsom dricks- och hushåUsvatten utan i annat
syfte. Det kunde inte uteslutas, att den ifrågavarande fluorideringen kunde
från hälsosynpunkt medföra risker eller olägenheter för dem, som var hänvisade
tiU att använda det sålunda behandlade vattnet. Vidare blev genom det sätt, på
vilket det med fluor tiUsatta vattnet tillhandahölls, möjligheten att undvika
användningen av sådant vatten betagen dem, som så önskade.
Hälsovårdsnämnden i Norrköping hemställde är 1962 hos
Kungl. Maj:t om tillstånd att fortsätta vattenfluorideringen i staden
åtminstone ytterligare fem är. Denna ansökan blev föremål för
remissbehandling. Härefter framlade Kungl. Maj:t vid höstriksdagen samma är
prop. 1962:182 med förslag till lag om tillsättning av fluor tiU
vattenledningsvatten.
SoU
1971:35 7
Föredragande departementschefen anförde bl. a, följande.
Åv vad jag tidigare anfört torde
vidare framgå att en förutsättning för vattenfluorering måste vara, att den
genomförs under betryggande teknisk kontroU. Föreskrifter måste sålunda ges
beträffande handhavandet av fluoriderna, förfarandet vid tUlsättning av dem,
omfattningen av provtagning pä vattnet och analys av proven, åtgärder vid överdosering
och liknande problem. Vidare bör som vUlkor för vattenfluorering gälla att en
kontinuerlig kontroll sker rörande såväl de odontologiska som de medicinska
verkningarna av fluortillförseln. Sådana undersökningar bör omfatta inte bara
barn och ungdom utan också personer i äldre åldersgrupper. Härigenom bör man på
längre sikt kunna klarlägga bl, a, fluorens odontologiska effekt i åldrarna
över 20 år.
Erfarenheterna av fluorering i vårt land är begränsade.
Det är därför enligt min åsikt angeläget att inte redan på frågans nuvarande
stadium öppna generell möjlighet för kommuner att fluorera sitt vattenledningsvatten.
Inte minst beträffande det tekniska förfarandet vid vattenfluorering samt
kontrollen över fluorens handhavande och fluorkoncentrationen i ett
vattenledningsnät krävs vidgade erfarenheter, innan allmängiltiga föreskrifter
kan utfärdas. Erfarenheter på dessa och andra områden bör enligt min mening
vinnas genom att vattenfluorering tillätes endast pä ett mindre antal orter
och under omfattande kontroll i de hänseenden som jag tidigare berört. Vidgade
möjligheter att fluorera vattenledningsvatten bör öppnas endast efter hand som
ett säkrare underlag erhålles för bedömningen av de med åtgärden förbundna
problemen,
1 sitt av riksdagen godkända
utlåtande (2LU 1962:40) över propositionen jämte i ämnet väcka motioner
anförde andra lagutskottet, som tillstyrkte propositionen, bl, a, följande.
Bland fackmännen på området råder
numera praktiskt taget fullständig enighet om atf fluor har en avsevärd
karieshämmande effekt. Som exempel kan nämnas att man i Norrköping erhälUt en
kariesrcduktion pä 52,4 procent hos sjuåriga barn, som sedan födseln
tiUhandahålUts dricksvatten med en fluorhalt av omkring ett mg per liter. Hos
14-äriga barn, som från sjuärsåldern erhållit sådant dricksvatten, var
kariesreduk-tionen 31,4 procent. De resultat som uppnåtts är sädana att de
enligt utskottets mening i och för sig väl motiverar att försök med
dricksvatten-fluorering fortsattes.
I den offentliga debatten i frågan om vattenfluorering har
emellertid två synpunkter med skärpa framhållits mot fluoreringen. Dels har man
understrukit det moment av tvång för den enskilde som ligger i att han betages
möjligheten att använda vatten utan fluorinblandning och dels har man uttalat
farhågor för de hälsorisker som kan vara förenade med daglig konsumtion av
fluor, inte minst med hänsyn till att konsumtionen av dricksvatten och därmed
också av fluor kan antagas variera inom vida gränser. I motionerna 1:756 och
11:911, 1:757 och 11:913, 1:758 och 11:914, 11:912 samt 11:915 yrkas pä grund
av huvudsakligen de nämnda synpunkterna avslag å propositionen.
Enligt utskottets mening är det en nackdel med fluorering
av vattenledningsvatten att den beskär den enskildes valfrihet i fråga om
fluorkonsumtion. Andra metoder för fluortiUförsel såsom pensling av tänderna,
munsköljningar eller tandborstning med fluorpreparat är ej behäftade med denna
olägenhet och är därför ur denna synpunkt att föredraga framför fluorering av
dricksvatten. Emellertid har, såvitt framgår av de hittills redovisade
försöksresultaten, vattenfluoreringen visat sig till sin effekt vara långt
överlägsen övriga metoder. Med hänsyn
SoU
1971:35 8
tUl den avsevärda samhälleliga nyttan av åtgärden anser
utskottet därför, trots den nackdel som ligger i tvångsmomentet, att man icke
av denna anledning bör avstå frän vattenfluorering. Utskottet vill emellertid i
detta sammanhang understryka betydelsen av fortsatt forskning liksom vikten av
att försöken med individuell fluorbehandling fortsattes.
Beträffande de hälsorisker som kan vara förenade med
daglig fluorkon-sumtion i den omfattning som kan komma i fråga genom den
föreslagna vattenfluoreringen har under den tid fluorfrågan varit föremål för
uppmärksamhet i vårt land av medicinsk expertis uttalats vitt skilda
uppfattningar. Uppmärksamheten synes därvid ha varit inriktad dels pä
verkningar som uppkommer pä ett relativt tidigt stadium såsom den dentala
fluorosen, dvs, missfärgning eller fläckning av tänderna, och dels pä senare
framträdande verkningar, där befarade sjukliga förändringar i skelett och
njurar har stått i centrum för intresset. Numera har emellertid en praktiskt
taget enhällig svensk odontologisk och medicinsk expertis förklarat, att vunna
erfarenheter av fluorens verkningar inte ger belägg för att långvarig daglig
konsumtion av fluor i de små doser, som kommer i fråga vid vattenfluorering,
skulle medföra hälsorisker. Med hänsyn tUl den ståndpunkt expertisen sålunda
numera intar anser utskottet att de befarade hälsoriskerna måste antagas vara
så ringa att de inte bör hindra antagandet av lagförslaget, som icke har annat
syfte än att möjliggöra fortsatt försöksverksamhet med vattenfluorering.
Utskottet förutsätter därvid, att prövningen av
ansökningar om tiU-stånd tiU fluorering i största möjUga utsträckning
förbehäUes Kungl, Maj,'t och i vart fall icke delegeras till annan än central
myndighet, samt att tillstånd icke beviljas annat än efter medicinalstyrelsens
hörande i vage särskUt fall. Utskottet fäster särskild vikt vid att vid
tillståndsprövningen, som bör ske efter restriktiva grunder, särskilt beaktas,
att vattenverket i fråga är av sådan beskaffenhet att betryggande garantier
finnes för att fluorkoncentrationen i vattnet kan hållas på en konstant nivå.
Noggranna föreskrifter om fortlöpande kontroll i detta avseende bör givas.
Utskottet viU slutligen understryka vikten av att fluorens verkningar inte bara
på tänderna utan även pä hälsotillståndet i övrigt fortlöpande vetenskapligt
kontrolleras vid de fortsatta försök med vattenfluorering som kan komma att
ske.
Under debatt i riksdagens första
kammare i samband med behandlingen av utskottsutlåtandet över lagförslaget
anförde statsrådet Johansson, på vars föredragning förslaget avlädts, bl, a,
att han avsäg att vattenfluoridering skulle tillåtas endast i Norrköping under
ytterligare en femårsperiod. Efter femårsperiodens slut borde
förutsättningarna vara avsevärt större att bedöma nödvändigheten av att i
större omfattning tillgripa vattenfluoridering som ett medel i kampen mot
tandkaries (prot, 1962:1:32 s, 27), Motsvarande uttalanden gjorde statsrådet
Johansson under debatt i andra kammaren därvid han förklarade att framställning
av annan kommun om fluoridering skulle avvisas, såvida inte någonting alldeles
särskilt skulle kunna påverka inställningen (prot. 1962:11:33 s. 125),
Vid 1966 års höstriksdag
framställdes i andra kammaren en interpellation angående erfarenheterna av
dricksvattenfluoridering, I sitt svar, som avlämnades den 22 november 1966,
framhöll chefen för socialdepartementet bl, a. att erfarenheten visat att
fluor har en klart karieshämmande verkan, att inom barntandvården goda resultat
nåtts med pensling och
SoU 197135 9
sköljning med fluor samt att den största effekten erhålls
om man kombinerar sistnämnda metoder med fluoridering av dricksvatten. Enligt
departementschefens mening kunde det med stor säkerhet sägas att det inte
längre råder någon tveksamhet mot fluoridering ur hälsorisksynpunkt.
Genom beslut av Kungl, Maj:t den 18 maj 1967 inrättades
den s, k, fluorkommittén (1971 års riksdagsberättelse 8 17) såsom rådgivande
organ för frågor rörande tillsättning av fluor till vattenledningsvatten i
kariesförebyggande syfte. Enligt sina direktiv har kommittén till uppgift bl,
a. att utarbeta förslag till normer och anvisningar för tillsättande av fluor
till vattenledningsvatten samt att fortlöpande följa utvecklingen på området
och till Kungl. Maj;t avge de förslag som föranleds av vunna erfarenheter.
Kommittén framlade den 9 juni 1967 förslag till anvisningar för genomförandet
av vattenfluoridering. Sedan förslaget remissbehandlats avgav kommittén i
december 1967 yttrande över remissutlåtandena. Anvisningar i huvudsaklig
överensstämmelse med förslaget har år 1968 utfärdats av socialstyrelsen,
"Fluoridering av dricksvatten" ("Meddelanden från
socialstyrelsen" nr 3).
Spörsmål rörande tillståndsgivningen enligt 1962 års lag
var föremål för riksdagsbehandling 1967 genom en interpellation i första
kammaren, besvarad den 25 maj 1967 av chefen för socialdepartementet, och i
samband med genomgång av statsverkspropositionen under våren 1968 (debatt i
första kammaren den 20 mars 1968).
Vid 1968 års riksdag väcktes en motion om upphävande av
lagen om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten. Motionärerna hävdade
att det alltjämt var ovisst huruvida vattenfluoridering medförde hälsorisker
eller inte och de ville därför att fluorlagen skulle upphävas. Yttranden över
motionen avgavs efter remisser av socialstyrelsen, Svenska tandläkare-sällskapet
och Svenska läkaresällskapet.
Andra lagutskottet, som avstyrkte motionen, anförde i sitt
av riksdagen godkända utlåtande (2LU 1968:56) bl. a. följande.
Vid tillkomsten av fluorlagen
övervägdes ingående frågan om vatten-fluorideringens inverkan på
hälsotillståndet. Det konstaterades att en rätt avvägd tillförsel av fluor till
dricksvattnet gav en avsevärt mindre frekvens av tandkaries i trakter där
fluorhalten i vattnet av naturen var låg samt vidare att
dricksvattenfluoridering enligt dittillsvarande erfarenheter som
massprofylaktiskt medel var överlägsen andra metoder att förebygga karies.
Statsmakterna fann också mot bakgrund av uttalanden av en praktiskt taget
enhällig svensk odontologisk och medicinsk expertis, att de frän vissa håll
befarade hälsoriskerna måste antagas vara så ringa, att de inte borde hindra
antagandet av lagen.
De instanser som avgivit remissyttranden över förevarande
motion, nämligen socialstyrelsen, Svenska tandläkare-sällskapet och Svenska
läkaresällskapet, är eniga om att det inte efter lagens tillkomst framlagts
något vetenskapligt rön, som skulle göra det motiverat att upphäva lagen, 1
remissvaren framhålles tvärtom att en del gynnsamma effekter av
vattenfluorideringen påvisats under de senaste åren. Dessutom påpekas att
vattenfluorideringen mer och mer kommit till användning på olika håll ute i
världen sedan fluorlagen antogs. Mot bakgrund av vad nu sagts finns enligt
utskottets mening inte grundad anledning att av hänsyn tUl
SoU
1971:35 10
hälsosynpunkter avstå från möjligheten till
vattenfluoridering.
Att den vattenfluoridering som kan komma i fråga med stöd
av lagen skulle få andra negativa biologiska verkningar, t, ex, i sjöar och
vattendrag, torde heller inte kunna antagas. Mot en sådan hypotes talar enligt
socialstyrelsen undersökningar rörande fluorens förekomst i naturen och rörande
dess inverkan på känsliga cellers tillväxt.
Vid 1968 års riksdag förekom vidare
en interpellation i andra kammaren angående tillsättande av natriumflorid till
AD-vitamin i kariesförebyggande syfte, vilken interpellation besvarades den 6
december 1968 av chefen för socialdepartementet.
Fluorfrågan togs upp även vid 1969 års riksdag genom en
interpellation i andra kammaren angående fluoridering av dricksvatten,
besvarad den 20 november 1969 av chefen för socialdepartementet.
Rekommendationer av världshälsovårdsorganisationen och
Europarådet
Världshälsovårdsorganisationens
(WHO) generalförsamling antog vid tjugoandra världshälsovårdsassemblén i juli
1969 en resolution om fluoridering och tandhälsa, vari medlemsländerna
rekommenderades att - såsom en bevisad hälsovårdsåtgärd - undersöka
möjligheterna för och, där så är möjligt, införa fluoridering av de allmänna
vattenverk, där fluorintaget genom vattnet eller andra källor är under
tiUfredsställande nivå (optimal levels) för befolkningen samt att - där
fluoridering av allmänna vattenverk inte är möjlig - studera andra metoder för
användande av fluor till skydd för tandhälsan.
Europarådets rådgivande församling antog vid andra delen
av tjugoandra mötet i september 1970 en rekommendation om förbättring av
tandhälsotillständet hos befolkningen i medlemsländerna. Församlingen
rekommenderade Europarådets ministerkommitté att uppdra åt Europarådets
hälsovårdskommitté att närmare studera i rekommendationen angivna frågor med
sikte på framläggande vid slutet av är 1972 av en resolution om tandvårdsfrågor
innehåUande bl, a, detaljerade förslag beträffande fluoridering av
dricksvatten.
Behandlingen av fluorideringsfrågan inom socialstyrelsen
under de senaste åren
I juni 1970 anordnade
socialstyrelsen en konferens beträffande vattenfluoridering med ett antal av
styrelsens vetenskapliga råd samt andra experter. Konferensens bakgrund angavs
vara världshälsovärdsorganisa-tionens förenämnda rekommendation av är 1969 och
ett av en norsk statlig utredning år 1968 avgivet betänkande "Instilling
om tilsetting av fluorider til drikkevann", vari fluoridering av
dricksvatten rekommenderades. Uppgiften för konferensen var att ange om det
under de senaste åren framkommit sådana resultat på olika områden att det fanns
anledning att ifrågasätta de slutsatser som angavs i nämnda dokument. I
oktober 1970 anordnade socialstyrelsen en motsvarande konferens be-
SoU
1971:35 11
träffande koUektiva, kariesprofylaktiska metoder som kan
utgöra alternativ och/eller komplement till vattenfluoridering.
Efter det dessa konferenser hållits uppdrog
socialstyrelsen åt vissa styrelsens vetenskapliga råd och experter att närmare
utreda olika frågeställningar som framkom vid konferenserna m. m. Material från
dessa utredningar beräknas kunna föreligga under hösten 1971 och avses tjäna
som underlag för socialstyrelsens ställningstagande i fluorideringsfrågan
bl. a. beträffande föreliggande ansökningar m. m. om vattenfluoridering.
Utskottet
År 1962 antogs lagen om
tillsättning av fluor till vattenledningsvatten (fluorlagen). EnUgt lagen kan
Kungl, Maj:t eller den myndighet som Kungl, Maj:t bestämmer efter framställning
av kommun medge att fluor i kariesförebyggande syfte får tillsättas vatten, som
inom kommunen tUlhandahälls genom allmän anläggning för vattenförsörjning.
Medgivandet kan förbindas med särskilda villkor.
Bakgrunden till lagstiftningen var den, att staden
Norrköping är 1952 påbörjat fluoridering av vattenledningsvatten men avbrutit
fluorideringen i början av år 1962, sedan regeringsrätten funnit åtgärden
innebära missförhållande i hälsovårdshänseende. Lagförslaget framlades sedan
staden härefter hos Kungl, Maj:t anhållit om tillstånd att fortsätta
vattenfluorideringen.
Vattenfluoridering med stöd av medgivande enligt
fluorlagen har ännu inte kommit till stånd. Flera kommuner ~ bland dem
Norrköping har visserligen medgivits rätt av Kungl. Maj;t att sätta fluor tUl
vattenledningsvatten, men kommunerna har ännu inte inkommit med närmare utredning
om hur de avser att uppfylla de vUlkor som socialstyrelsen uppsatt för
åtgärden. Sedan socialstyrelsen är 1968 bemyndigats att lämna medgivande till
vattenfluoridering har styrelsen i sin tur lämnat sådant medgivande i ett fall.
Detta beslut har överklagats. Vidare finns ett flertal ansökningar hos
socialstyrelsen om medgivande till vattenfluoridering, vilka ansökningar ännu
inte prövats.
De i betänkandet behandlade yrkandena i motionerna
1971:183 och 1971:735 har till syfte att fluorlagen skall upphävas. 1 motionerna
framhålls att den medicinska sakkunskapen numera inte är enig om att
vattenfluoridering är riskfri från hälsovårdssynpunkt. Vidare betonas att
fluoridering av dricksvattnet innebär en tvingande massmedicinering och ett
ingrepp i den personliga integriteten. Det framhålls också att den
kariesreducerande effekten av vattenfluoridering i Norrköping åren 1952-1961
visat sig vara mindre än man tidigare utgått frän och att fluoridering inte
hjälper mot tandlossningssjukdomarna.
Frågan om vattenfluorideringens inverkan på
hälsotillståndet övervägdes ingående vid tillkomsten av fluorlagen. Det
konstaterades att en rätt avvägd tillförsel av fluor till dricksvattnet gav en
avsevärt mindre frekvens av tandkaries i trakter där fluorhalten i vattnet av
haturen var låg samt
SoU
1971:35 12
vidare att dricksvattenfluoridering enligt dittillsvarande
erfarenheter som massprofylaktiskt medel var långt överlägsen andra metoder att
förebygga karies. Med hänsyn till den avsevärda samhälleliga nyttan av åtgärden
ansågs därför, trots den nackdel som ligger i tvängsmomentet, att man inte av
denna anledning borde avstå från vattenfluoridering. Statsmakterna fann också
mot bakgrund av uttalanden av en praktiskt taget enhällig svensk odontologisk
och medicinsk expertis, att de från vissa håll befarade hälsoriskerna måste
antagas vara så ringa att de inte borde hindra antagandet av lagen.
Under den tid som förflutit sedan fluorlagen antogs har
ytterligare vetenskapliga rön gjorts som påvisar gynnsamma effekter av
vattenfluoridering. I detta sammanhang bör också framhållas att
vattenfluoridering mer och mer kommit till användning i andra länder och att
världshälsovärdsorganisationens generalförsamling år 1969 antagit en resolution
i vilken fluoridering av dricksvatten rekommenderas. Även inom Europarådet
övervägs en rekommendation i ämnet. Det bör emellertid också nämnas att under
de senaste åren framförts misstankar om att vattenfluoridering på sikt kan
medföra bl. a. skelettskador.
I juni 1970 anordnade socialstyrelsen en konferens
beträffande vattenfluoridering med ett antal av styrelsens vetenskapliga råd
samt andra experter. Uppgiften för konferensen var att ange om det under de
senaste åren framkommit sådana resultat på olika områden att det fanns
anledning att ifrågasätta de slutsatser som anges i ovannämnda resolution av
världshälsovårdsorganisationen och i en norsk utredning, där fluoridering av
dricksvatten rekommenderas. Senare under året anordnade socialstyrelsen en
motsvarande konferens beträffande kollektiva, kariesprofylaktiska metoder som
kan utgöra alternativ och/eller komplement till vattenfluoridering, I avvaktan
pä resultatet av utredningar som vissa experter gör med utgångspunkt i
frågeställningar, som uppkom vid konferenserna, har socialstyrelsen inte
utnyttjat sin möjlighet att medge vattenfluoridering. Enligt utskottets mening
finns det mot bakgrunden av det tidigare anförda inte skäl att i detta läge
förorda en ändring av fluorlagen. Utskottet kan inte heller biträda förslag som
innebär att vi i vårt land nu helt avstår från möjligheten att utöver de
erfarenheter som vunnits genom fluorideringen i Norrköping få till stånd
försök med vattenfluoridering som utformats med hänsyn till vårt lands
speciella förhållanden; som framhålls i motionen 1971:183 kan resultatet av
vissa utländska undersökningar inte utan vidare appliceras på svenska förhållanden.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Utskottet
hemställer
att riksdagen avslår motionen
1971:183 samt motionen 1971:735, såvitt nu är i fråga,
Stockholm den 10 november 1971
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
SoU
1971:35 13
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s),.Gustavsson i
Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), ,Carlshamre
(m)*, fru Skantz (s), herr Persson i Stockholm (s), fru Sigiirdsen (s), herrar
Åkerlind (m), Johnsson i Blentarp (s),*,.fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson
i Göteborg (c), Romanus (fp),och fröken Andersson.i Stockholm (c)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation .
av herrar Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m).
Åkerlind (m), fru Marklund (vpk) och herr Bengtsson i Göteborg (c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. II börjar med "Frägan om
vattenfluorideringens" och på s. 12 slutar med "avstyrker utskottet
motionsyrkandeha"'bort ha följande lydelse:
"Enligt utskottets mening bör fluorlagen avskaffas på
grund av att fluorfrågan, sedan riksdagen år 1962 antog lagen, kommit i ett
helt annat läge. När riksdagen antog lagen var den medicinska och odontologiska
expertisen praktiskt taget ense om att vattenfluoridering under givna
omständigheter inte skulle innebära några hälsorisker genom biverkningar. 1
dag är expertisen i hög grad splittrad när det gäller fluorens inverkan, bl. a.
på skelettet och benvävnaden. Vid för hög fluorkonsumtion kan njurfunktionen
rubbas. Lagen tillkom också för att en lokal försöksverksamhet i Norrköping
skulle kunna bedrivas. Denna försöksverksamhet har ännu ej påbörjats trots att
nio år förflutit sedan lagen tillkom. Socialstyrelsens avvaktande hållning till
fortsatt fluoridering av vattenledningsvatten är ett uttryck för den
splittring, som råder bland experter på området.
Till de risker av medicinsk art, som kan uppkomma vid en
allmän vattenfluoridering, skall läggas de tekniska och juridiska aspekterna på
frägan. Även vid en så vetenskapligt riktig dosering som möjligt blir deti
individuella dosen helt beroende av hur stor dagskonsumtionen av vatten är i
det enskilda fallet. En person som konsumerar dubbelt så mycket vatten som
normalt får en dubbel dos av fluor. Om flera kommuner är anslutna till ett och
samma vattenverk med fluoriderat vatten kan den kommun, som inte önskar fluor i
sitt vatten, i praktiken bli tvingad att ta emot fluoriderat vatten.
Många människor uppfattar fluoridering av
vattenledningsvattnet som ett ingrepp i den personliga integriteten, eftersom
man inte har någon möjlighet att få annat än fluoriderat vatten. Vetskapen om
att man på artificiell väg tillför vattnet ett gift skapar oro hos den stora
allmänheten.
Den som vill tillförsäkra kroppen en viss dos jod kan göra
detta genom att förtära salt med jodinnehåll, medan den som är överkänslig för
jod kan förtära jodfritt salt. På motsvarande sätt kan man i fall, där
fluoridering önskas, tillsätta fluor i t. ex. tandkräm eller barnmat. I
skolorna förekommer pensling av tänderna med fluorpreparat. Med ett sådant
användningssätt kan människor, som är allergiska mot fluor,
SoU
1971:35 14
undvika att allergin utlöses. Enbart vetskapen om att
fluor i grundvattnet har en karieshämmande effekt på människornas tänder får
inte fresta lagstiftare och myndigheter att på'artificiell väg tillföra
vattenledningsvattnet fluor. Ett rent och friskt vatten är förutsättningen för
allt mänskligt liv på jorden. Statsmakterna bör inte tillåta att till detta
vatten sätts ett gift. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet att
fluodagen upphävs,"
dels att
utskottet bort hemställa
"att
riksdagen med bifall till motionen 1971:735, såvitt nu är i
fråga,
och i anledning av motionen 1971:183 för sin del
antager
följande
Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1962:588) om tillsättning av
fluor till vattenledningsvatten.
Härigenom förordnas att lagen
(1962:588) om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten skall upphöra att
gälla dagen efter den, då denna lag enligt därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling,"
Goteborgs Offsettrycken AB, SthIm 71,557 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.