Socialutskottets betänkande i anledning av motion om integration av socialvård och kriminalvård i frihet, m. m.
1971 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SoU38, Socialutskottets betänkande i anledning av motion om integration av socialvård och kriminalvård i frihet, m. m.
Dokumentets text
Socialutskottets
betänkande nr 38 år 1971 SoU 1971:38
Nr 38
Socialutskottets
betänkande i anledning av motion om integration av socialvård och kriminalvård
i frihet, m. m.
Motionen
I
motionen 1971: 739 av herr Carlshamre (m) yrkas att riksdagen mätte besluta
överiämna motionen .tiU socialutredningen. för beaktande..
Motionären erinrar inledningsvis om att inom
socialvården numera allmänt tUlämpas den s. k. famUjevårdsprinciperi. Det torde
vara östri-digt, anför motionären, att den enhedighet i bedömning och
hjälpinsatser som härigenom uppnås väsendigt ökar utsikterna till ett
positivt' resultat av hjälpinsatsen och främjar uppkomsten av ett
förtroendefullt förhållande mellan socialtjänsteman och hjälpsökande.
Motionären
erinrar om att det alltjämt finns särskilda former av
social rådgivning och hjälp som inte dragits in i den enUgt familjevårds
principen samordnade verksamheten, nämUgen dels den verksamhet som
bedrivs inom kriminalvårdens skyddskonsulentorganisation, dels skol
kuratorsverksamheten. ' '
Beträffande
hjälp från skyddskonsulentorgähisationen till den som varit omhändertagen för
kriminalvård i anstalt anför motionären.
Ofta inträffar det att den frigivnes familj redan
är i kontakt nied
och får hjälp genom den kommunala socialbyrån. Den frigivnes åter
anpassning i samhället kan knappast främjas av att han i socialvårds
hänseende särbehandlas och hänvisas till en alldeles särskild organisa
tion. Den samlade hjälpinsatsen till den frigivnes och.hansfarniljs för
mån skulle sannoUkt bli effektivare om .den finge .formen av en integre
rad insats enligt famUjevårdsprincipen. ! .,
Det
bör, enligt min mening, allvarligt övervägas om inte skyddskön-'
sulentorganisationen borde inordnas i den kommunala socialvården. För att
undvika en kostnadsövervältring på kommunerna bör i så fall staten genom
kriminalvårdsstyrelsen "köpa" ifrågavarande tjänster av den kommunala
socialbyrån och därigenom medge en personalförstärkning motsvarande den ökade
arbetsbelastningen.
Beträffande skolkuratorernas verksamhet anser
motionären; på följande skäl att verksamheten med fördel kunde inordnas i, den
allmänna socialvården.
De problem skolkuratorn får ta itu med gäller ofta
inte bara elevens, situation i skolan utan lika mycket förhållandena i
familjen, inte sällan en familj som redan är föremål för socialvårdens
omsorger.
Det
är för närvarande svårt att rekrytera skolkuratorer med adekvat UtbUdning.
Lösningen av det problemet skulle underlättas oni man för
1
Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 38
SoU 1971: 38 2
skolkurativa
uppgifter disponerade den bredare sakkunskap och erfarenhet som finns
tillgänglig inom en hel socialbyrå. En sådan lösning hindrar givetvis inte att
helt i enlighet med familjevårdsprincipen en särskild socialtjänsteman
avdelas för att, med tjänsteställe i skolan, svara för den direkta kontakten
med eleverna.
En utredning rörande integrerad socialvård enligt
de i motionen antydda riktlinjerna göres enligt motionären lämpligast inom
socialutredningen.
Familjevärdsprincipen
m. m.
I det sociala vård- och behandlingsarbetet har man
under senare år på många håll börjat tillämpa den så kallade familjevårds-
eller familjeprincipen, vilken bl. a. innebär att all kommunal socialvård som
rör en och sarmna person eller familj skall handläggas av en och samma
socialvårdstjänsteman, helst också av samma beslutande organ. En och samma
tjänsteman bör vidare ansvara för hela handläggningen av ett ärende från
anhängiggörandet till den slutliga verkställigheten av beslutet i den mån
dessa uppgifter åligger socialförvaltningen. Detta sätt att arbeta kan också,
för att använda social-utredningens terminologi, uttryckas så att socialvården
bör tillämpa en helhetssyn.
Genom
beslut av 1970 års riksdag (prop. 121, 2LU 51) antogs lagen (1970: 296) om
social centralnämnd m. m., som skall underlätta för kommunerna att anpassa
socialvårdens nämndorganisation till bl. a. den i det föregående redovisade nya
arbetsformen inom socialvården. Genoth lagen har kommunerna fått möjUghet att
ersätta socialnämnd, barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd med en för de tre
vårdområdena gemensam socialnämnd, kallad social centralnämnd. En kommun har
också genom lagen fått möjlighet inrätta s. k. sociala distriktsnämnder. Den
nya lagstiftningen är avsedd att gälla i avvaktan på resultatet av
socialutredningens fortsatta arbete rörande den framtida socialvårdens
målsättning och organisation.
Kriminalvårdens
organisation
Den centrala ledningen av kriminalvården, såväl
anstaltsvården som kriminalvården i frihet, omhänderhas av
kriminalvårdsstyrelsen. Därjämte finns de centrala nämnderna kriminalvårdsnämnden,
ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden. På det lokala planet finns
sedan 1965 en organisation av övervakningsnämiider.
Övervakningsnämnderna
är lokala organ vart och ett i allmänhet med en eller flera allmänna underrätters
domkrets som verksamhetsområde. Övervakningsnämndernas område sammanfaller i
stor utsträckning med
SoU 1971: 38 3
skyddskonsulentdistrikten.
Övervakningsnämnderna beslutar om övergång från anstaltsbehandling till värd i
frihet samt i vissa ärenden beträffande frivärdsklientelet, t. ex. förordnande
av övervakare, flyttning av ärenden från ett distrikt tiU annat, ärenden när
klient skött sig mindre väl etc.
Kriminalvårdens
regionala organisation är uppdelad på olika räjonger, varav fem geografiska och
tre specialräjonger. Specialräjongerna är internerings-, ungdoms- och
kvinnoräjongen. Under de fem geografiska räjongerna sorterar dels samtiiga
anstalter för verkstäUighet av fängelse eller anstaltsbehandling vid
skyddstillsyn inom respektive räjong, dels de skyddskonsulentdistrikt som
ligger inom det geografiska område som räjongen utgör. Varje räjong står under
ledning av en kriminalvårdsdirektör. Inom de geografiska räjongerna har denne
vid sin sida förutom den kriminalvårdsinspektör, som är chef för
centralanstalten, även en kriminalvårdsinspektör för bl. a. frivärdsfrågor.
Skyddskonsulenterna
är för närvarande 42 till antalet och leder var och en sitt distrikt med
bistånd av biträdande skyddskonsulenter och skyddsassistenter. I Stockholm
handhas skyddskonsulentgöromålen i vad beträffar villkorligt frigivna av
Föreningen Skyddsvärnet. Distrikten omfattar i regel ett län eller del av län.
I storstäderna Stockholm och Göteborg finns även specialdistrikt. De tjänstemän
inom kriminalvården som i första hand blir aktuella för samarbete med
socialmyndigheter är skyddskonsulenterna. Dessa har att i samarbete med
domstolar, fångvårdsanstalter och övervakningsnämnder förbereda och övervaka
kriminalvården i frihet. De skall tjänstgöra som föredragande hos övervakningsnämnderna
och i mån av tid fullgöra övervakningsuppdrag och utföra personundersökningar.
De skall även ägna sig åt rekrytering och utbildning av övervakare och
personundersökare, biträda domstolarna med utredningar och förslag och genom
samarbete med företag, enskilda personer, föreningar och sociala myndigheter
söka underlätta frivårds-klienternas anpassning.
Skolkuratorsverksamheten
1 läroplan för grundskolan (Lgr 69) anförs
beträffande den skolkurativa verksamheten följande.
Skolkurator fungerar som skolans sociala expert.
Elever och föräldrar kan vända sig till kurator för att få upplysningar, råd
och hjälp i frågor som rör bl. a. skolgång, svårigheter i anpassningen till
skolsituationen och i frågor av mera personUg art. Kurator skall vidare kunna
informera om vart elever och föräldrar kan vända sig för att få del av den
hjälp samhället erbjuder, då skolans resurser inte räcker till. Genom samtal
och annan kontakt med föräldrar kan skolkurator medverka till att klarlägga
orsakssammanhang, undanröja missförstånd och därmed skapa ett bättre
samförstånd mellan hem och skola.
1 samråd med övriga i
elewärdsarbetet medverkande uppehåUer skol-
1*
Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 38
SoU 1971:38 4
kurator
skolans kontakt med samhällets sociala instUutioner och myndigheter, framför
aUt de barna- och ungdomsvärdande liksom den psykiska barna- och
ungdomsvården, varigenom en samordning kan ske av de hjälpåtgärder som behövs
för att återinpassa elever med soci:ila störningar.
1
skolans åtgärder mot missbruk av beroendemedel har skolkuratorn särskilda
möjligheter att medverka genom den kännedom som kuratorn har om vissa
betydelsefulla sociala bakgrundsfaktorer.
Kurators
uppgifter kan aktualiseras av olika befattningshavare i skolan. Beroende på
ärendets art tar kurator de kontakter som bedöms angelägna och förordar eller
medverkar i erforderliga utedningar och åtgärder.
Särskild
uppmärksamhet bör kurator ägna de elever, som på grund av hemförhållandena kan
vara i behov av rådgivning och stöd, liksom de elever, som pä grund av andra
orsaker än hälsoskäl ofta är frän-varande från undervisningen. När det gäller
elever, som erhåUer samordnad specialundervisning pä grund av sjukdom,
handikapp eller liknande omständigheter, bör nära samverkan ske med
skolläkare, skolsköterska och skolpsykolog.
Till
skolkuratorns förebyggande arbete hör bl. a. att stimulera eleverna att
använda fritiden pä ett meningsfullt sätt. varvid frän kamratumgänget
isolerade elever bör ägnas särskild upjmärksamhet.
Skolkurator i gymnasieskolan har i huvudsak samma
uppgifter som kurator i grundskolan (se Läroplan för gymnasieskolan, Lgy 70, s.
55).
Socialutredningen
Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tiUkaUades
socialutredningen i början av år 1968. Utredningsdirektiven innehåller enUgt
en av utredningen gjord redovisning i dess första delbetänkande (stencU S
1969: 11) bl. a. följande.
Socialutredningen skall göra en allmän översyn av
de tre sociala vårdlagarna, socialhjälpslagen, barnavårdslagen och
nykterhetsvårdslagen. De grundläggande principerna i den nuvarande
lagstiftningen har sin förankring relativt långt tillbaka i tiden.
Lagstiftningen måste anpassas efter utvecklingen i samhället och efter de nya
metoder och ökade resurser man fått i fråga om vård och behandling.
Socialvärdens olika grenar bör i lagstiftningshänseende såvitt möjligt inte
vara skilda från varandra.
Utredningsarbetet
skall emellertid inte enbart syfta till att anpassa lagstiftningen till dagens
situation utan skaU även omfatta en undersökning av möjligheterna tiU
vidareutveckling. Arbetet skall således omfatta frågor rörande vårdens innehåll
och anordningar för att tiUgodose vård- och hjälpbehov. Möjligheterna att göra
den förebyggande vården effektivare skall beaktas. Uppsökande verksamhet skapar
ökade förutsättningar för den ekonomiska och personliga trygghet,' som samhällets
vittförgrenade anordningar på det sociala området syftar till. Lika viktig som
den uppsökande verksamheten är den uppföljande. Det är angeläget att följa
resultatet av insatta åtgärder och pröva nya, om så erfordras. Vård- och
behandlingsmetoder skall granskas.
SoU 1971:
38 5
Behov av värd och omvårdnad frän samhällets sida kan
föreligga oavsett om det finns ekonomiskt hjälpbehov eller inte.
Samordning och samarbete skall uppmärksammas. Samordning
av åtgärder och samarbete mellan olika samhällsorgan och institutioner skall
granskas. Utredningsarbetet bör bedrivas med utgångspunkt från att
ansvarsfördelningen mellan de olika huvudmännen för hälso- och sjukvård samt
socialvård i princip skall vara oförändrad. De problem som kan höra samman med
det delade ansvaret för vården, däri inräknat arbetsvärden, skaU
uppmärksammas.
Utöver den sålunda redovisade
allmänna målsättningen för utredningsarbete lämnas mera preciserade direktiv i
följande avseenden, nämligen beträffande den ekonomiska hjälpen, barna- och
ungdomsvården, nykterhetsvården och vården av läkemedelsmissbrukare,
tvångsingripanden, den kommunala socialvärdens nämndorganisation, socialcentra
och de stadiga myndigheternas uppgifter. Det står utredningen fritt att ta upp
sådana spörsmål som aktualiseras under arbetets gång och som faller inom ramen
för en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen.
Här må ytterligare anmärkas att i avsnittet om barna- och
ungdomsvården framhålls att det är angeläget att pröva huruvida inte ett fastare
samarbete kan organiseras mellan skolväsendet och socialvården. I anslutning
dll att en erinran om skolväsendets stora uppgifter i fråga om samhällets
allmänna barna- och ungdomsvärd görs hänvisas i direktiven till de
rättsvärdande myndigheternas verksamhet.
En fullständig redovisning av utredningsdirektiven lämnas
i riksdagsberättelsen 1969 s. 133.
1 ovannämnda delbetänkande
redovisar socialutredningen sin syn på utredningsarbetet (s. 15).
Enligt utredningen ger direktiven utrymme för en allmän
och omfattande prövning av socialvårdens utformning och innehåll. Mot bakgrunden
av den pågående socialvårdsdebatten konstaterar utredningen bl. a. att en ny
och samordnad lagstiftning bör grundas på en klar målsättning för samhällets
sociala ansvarstagande. Socialutredningen har sålunda att ta ställning till
utformningen av socialvården i vid mening. FrågestäUningarna omfattar
socialvårdens hela inriktning, såsom social planering, allmänt förebyggande
arbete samt vård och behandling i olika sammanhang, ävensom kommunikationen
mellan socialvården och dess gränsområden.
Socialutredningen anför vidare bl. a. att utredningen i
ett senare betänkande kommer att ta upp en principdiskussion, där utredningen
avser att redovisa sina synpunkter beträffande den framtida socialvårdens mål
och medel. Utredningen hänvisar till att det inom socialstyrelsen tillsatts en
utredning om den icke institutionsbundna socialvärdens mål-
SoU 1971: 38 6
sättning
och organisation och att visst samarbete etablerats med denna utredning, vilken
kan sägas ha tUl syfte att inom den nuvarande lagstiftningens ram skapa
underlag för partiella reformer. Utredningen hänvisar också till att den vid
sina överväganden korrimer att ha tillgång till de synpunkter som kommer att
framläggas av den referensgrupp som samarbetskommittén för socialvårdens
målfrågor utgör.
Integrerat
samhälle
Socialstyrelsen tillsatte år 1969 en utredning om
den icke institutions-bundna socialvårdens målsättning och organisation
(USOSP). Det anges i direktiven bl. a. att utredningen som skall arbeta inom
ramen för den nuvarande sociallagstiftningen skall tjäna som inflöde till
socialutredningen.
Utredningen
har arbetat i kontakt med andra utredningar och organisationer, såsom
Kommunförbundet, Landstingsförbundet och socialchefernas
målsättningsutredning. Utredningen har lagt fram rapporten »Integrerat
samhälle» (Socialstyrelsen redovisar nr 21). Rapporten har remissbehandlats.
Den kommer nu att slutligt bearbetas för styrelsens eventuella åtgärder och
rekommendationer.
Utredningen
anser att de framtida sociala insatserna bör ha följande inriktning.
1.
Det gäller att helt medvetet
genom planering av strukturförändringar öppna den aUmänna bostadsmarknaden,
arbetsmarknaden, service och rekreation för alla. Vid behov skall de allmänna
marknaderna och tjänsterna kompletteras med nya tjänster och garantier.
2.
Genom direkt socialt arbete bör
kontakter förmedlas mellan arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och.människorna.
3.
En tredje uppgift blir att
aktivera och stödja de socialt missanpassade.
I nuvarande läge framstår enligt USOSP fem
huvuduppgifter som särskilt angelägna, nämligen:
1.
Utveckling av begrepp och
statistisk information för kartläggning och beräkning av behov, uppställning
av mål och mätning av i vilken grad målen förverkligas.
2.
Analyser av organisationen och
samordningen av hälso-, sjuk-och socialvården samt skolans elewårdande
verksamhet, som också innefattar alternativ till resursanvändning mellan olika
verksamhetsgrenar i första hand på personalsidan.
3.
Upprättande av modeller för
social planering och direkt socialt arbete.
4.
Försöksverksamhet för
systematisk utveckling av fordöpande vidareutbildning för förtroendevalda och
anstäUda inom den sociala sektorn.
5.
Prövning åv framlagda förslag
till metoder och modeller vid socialcentraler och inom fältorganisationer i
kommuner och regioner (t. ex. Tierpsprojektet).
SoU 1971:38 7
Beträffande
punkten 2 bör ytterligare anföras följande.
I
ett särskUt avsnitt (5.2 s. 63) diskuteras utförligt Skolan, PBU och
socialvården. Utredningen anför bl. a. att en personalunion mellan de olika
organen bör övervägas i större utsträckning.. Därigenom torde behovet av
erforderlig expertis inom skilda områden kunna tUlgodoses även inom mindre
kommunala enheter. Det framstår som rimligt att t. ex. skolkurator och
skolpsykolog skulle kunna användas i den kommunala socialvärdsverksamheten.
Socialvårdspersonal kunde ha funktioner som skolkurator och sjukhuskurator. En
sådan samverkan skulle underlätta kommunikationerna i socialvårdsarbetet och
göra regler för informationsutbytet enkelt och naturligt.
I
ett senare avsnitt anförs bl. a. att en samordning av socialvårdens, skolans
samt hälso- och sjukvårdens resurser kan variera från regelbundna
överläggningar över en lokalmässig samordning till en både lokalmässig och
administrativ integrering i en socialcentral.
Även
frågan om samarbete kriminalvårdsocialvård diskuteras utförligt av
utredningen (se främst 5.4 s. 68), då det gäller såväl central och regional som
lokal nivå. Man bör sträva efter att den hjälpbehövande skall ha endast en
kontaktperson som i sin tur förmedlar kontakt med andra myndigheter. Detta
förutsätter, anför utredningen, ett intensivare samarbete mellan bl. a.
socialvården och kriminalvården. I sammanhanget hänvisas tUl socialstyrelsens
Råd och anvisningar (nr 19) där ämnet närmare behandlas.
Samarbetskommittén
fiir socialvärdens mälfrägor
Föreningen Sveriges socialchefer tog hösten 1968
initiativet till en samarbetskommitté för socialvårdens målfrågor. I kommittén
ingår företrädare för ett flertal andra sammanslutningar inom
socialvårdsområdet. Förra hösten gav kommittén ut skriften »Socialvård i
framtiden. Frågeställningar och argument», som utarbetats av en särskild
arbetsgrupp. 1 en senare skrift, »Socialvård i framtiden. Anföranden och
debatter», har kommittén sammanställt anföranden och debattinlägg vid en konferens
som ordnades i Göteborg förra hösten. Syftet med konferensen var att
åstadkomma en bred debatt kring socialvården i det framtida samhället.
Kommittén ansåg en sådati debatt vara nödvändig innan kommittén formulerade
konkreta förslag kring delmålen. Inom en nära framtid beräknas ytterligare en
skrift av kommittén komma att utges. Enligt vad som framgår av de hittills
utgivna skrifterna uppmärksammar kommittén bl. a. frågan om integration mellan
frivården och socialvården; Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och
skyddsassistenter har begärt att kommittén skall behandla denna fråga.
Socialstyrelsens
Råd och anvisningar m. m.
I
augusti 1970 gav socialstyrelsen efter samråd med representanter
SoU
1971:38 8
för kriminalvårdsstyrelsen och Svenska kommunförbundet
ut Råd och anvisningar nr 19 med titeln Samverkan kriminalvårdsocialvård.
I skilda avsnitt i skriften tas upp bl. a.
samarbetsfrågor, åtgärder under anstaltsvistelse, åtgärder under frivården
samt samverkan nykterhetsvårdkriminalvård.
I avsnittet om samarbetsfrågor framhålls att utan ett
samarbete mellan de båda vårdområdena föreligger risk för dubbelarbete och risk
för att klienten inte får hjälp i den utsträckning och på det sätt som han är
berättigad dll.
Genom samarbete och försök till rationalisering bör man
söka undvika att klienten tvingas uppsöka flera olika myndigheter och redogöra
för sina förhållanden, något som oftast leder till i stort sett samma
utredning pä olika håll och som måste vara mycket tidskrävande och irriterande
för klienten. 1 enlighet med helhetssynen inom socialvården bör man
eftersträva att klienten skall ha endast en kontaktman som i sin tur sköter
kontakten med andra myndigheter.
I avsnittet Åtgärder under frivården ges exempel på
samarbetsformer främst då det gäller starthjälp efter villkorlig frigivning
eller överföring till vård utom internerings- eller ungdomsanstalt. Därvid
redogörs bl. a. för det samarbete mellan socialvård och kriminalvård som
inletts i Gävle och Karlstad (se redogörelse nedan).
Genom cirkulär (1970: 513) om intensifierat samarbete
mellan barnavårdsnämnd, skola och polis har Kungl. Maj:t rekommenderat att särskUda
samarbetsorgan bildas i kommunerna. Härefter har socialstyrelsen i augusti i
är utgett Råd och anvisningar nr 23 med titeln Intensifierat samarbete mellan
barnavårdsnämnd, skola och polis. Skriften har utarbetats gemensamt av
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Anvisningarna
innehåller tre huvudavsnitt med följande rubriker, nämligen Mål och
innehåll,.Former för samarbetet samt Handlingssekretess och tystnadsplikt.
Pågående eller planerat samarbete i kommunerna
Kriminalvårdsocialvård
På några håll i landet har man
ordnat det så att skyddskonsulenterna själva gör utredningar om
socialhjälpsbehovet på socialnämndens blanketter och utbetalar starthjälp till
den som frigivits från anstalt. Skyddskonsulenten får sedan tillbaka sina
utlägg från socialnämnden. Man förskonar härigenom klienten från att tvingas ta
kontakt med flera olika tjänstemän samt undviker att dubbelutredningar görs.
Detta förfaringssätt har bl. a. införts i Gävle och Karlstad.
I Karlstad fungerar det på följande sätt. Genom
överenskommelse mellan socialnämnden och skyddskonsulenten kan personer, som
besöker skyddskonsulentexpeditionerna, erhålla förskott på beviljad
socialhjälp.
SoU
1971:38 9
Protokoll enligt 17 § socialhjälpslagen upprättas om
personen inte tidigare är känd hos socialnämnden eUer om det senast upprättade
är mer än två år gammalt eller är inaktuellt, Förskottering sker sedan
socialnämnden eller av nämnden delegerad tjänsteman fattat beslut i ärendet.
Förra årets riksdag anslog medel (prop, 1970: 1, bil, 4,
s, 73, SU 2 p 19) tUl en försöksverksamhet som tar sikte pä förbättrad tillsyn
och intensifierad vård i fråga om kriminalvårdens frivårdsfall. Försöksverksamheten
Sundsvallsprojektet skall bedrivas vid skyddskonsu-lentdistriktet i
Sundsvall. Planeringen av behandlingen under experimentet kännetecknas bl. a.
av att de sociala myndigheternas arbete skall integreras med
skyddskonsulentorganisationen.
Frägan om ett närmare samarbete mellan frivården och
socialvården är under övervägande inom socialvårdens planeringskommitté i
samband, med utredning om samordning av socialvärden i Stockholm.
1 anslutning till det sist anförda finns också skäl
hänvisa till justitie-utskottets av riksdagen godkända utlåtande 1971: 5 p. 26.
Riksdagen har pä hemställan av nämnda utskott anslagit medel till en särskUd
behandUngscentral, som skall ha bl, a, en social sektion, I nämnda punkt av
utlåtandet behandlas också vissa förslag av organisationsutredningen för
kriminalvård i frihet, som har intresse för den här behandlade frågan.
Skolkuratorsverksamhetsocialvård
I juni 1971 presenterades en
sammanfattande rapport om elevvärds-arbetet vid Göteborgs grundskolor, avgiven
av en projektledningsgrupp som tillsattes 1968 för att intensifiera skolans
elevvårdande arbete. 1 rapporten föresläs en samverkan mellan skolkuratorsverksamheten
och socialvården.
I Huddinge bildar skolkuratorerna sedan den 1 januari i är
en egen sektion inom den allmänna sociala avdelningen på socialförvaltningen.
Kuratorerna är anställda av sociala centralnämnden.
Även i Gävle har frågan om en integration mellan
elevvården i skolan och socialvården aktualiserats. Kommunförbundet har utrett
frågan.
Utskottet
I motionen 1971: 739 framhålls att
famUjevårdsprincipen numera allmänt tillämpas inom socialvården och att det
torde vara ostridigt att den enhetlighet i bedömningen av hjälpinsatser, som
härigenom uppnås, väsendigt ökar utsikterna tUl ett positivt resultat av
hjälpinsatserna och främjar uppkomsten av ett förtroendefullt förhällande
mellan socialtjänsteman och hjälpsökande. Det finns emellertid viss
verksamhet i
SoU 1971: 38 10
form
av social rådgivning och hjälp som inte omfattas av den enligt
famUjevårdsprincipen samordnade verksamheten, nämligen dels arbetet inom
kriminalvårdens skyddskonsulentorganisation, dels skolkuratorsverksamheten. Då
det gäller frivården anför motionären att den samlade hjälpinsatsen tUl förmån
för den frigivne och hans famUj sannolikt skuUe bli effektivare om den fick
formen av integrerad insats enligt familjevårdsprincipen. Mot denna bakgrund
bör det enligt motionären aUvarligt övervägas om inte
skyddskonsulentorganisationen bör inordnas i den kommunala socialvården. Staten
bör för att undvika en kostnadsövervältring »köpa» ifrågavarande tjänster av
kommunerna. Beträffande skolkuratorsverksamheten anför motionären, att de
problem skolkuratorn får ta itu med ofta gäUer inte bara elevens situation i
skolan utan lika mycket förhåUandena i familjen, inte sällan en familj som
redan är föremål för socialvårdens omsorger. Föreliggande svårigheter att
rekrytera skolkuratorer skuUe enligt motionären minskas, om man för
skolkurativa uppgifter disponerade den bredare sakkunskap och erfarenhet som
finns tUlgänglig inom en hel socialbyrå. En sådan lösning hindrar givetvis inte
att helt i enlighet med familjevårdsprincipen en särskUd socialtjänsteman,
med tjänsteställe i skolan, avdelas för att svara för den direkta kontakten med
eleverna.
Motionen mynnar ut i ett yrkande att motionen skall
överlämnas tUl socialutredningen för beaktande.
Genom.den förra året genomförda lagstiftningen om
social centralnämnd m. m. har man underlättat för kommunerna att anpassa
socialvårdens nämndorganisation till den nya arbetsform som tillämpningen av
famUjevårdsprincipen eller helhetssynen inom socialvården innebär. Önskemålen
om en helhetssyn på vårdsidan är emellertid inte begränsade till socialvården
utan den allmänna diskussionen har också gällt frågan om behovet av samarbete
även utanför den sektor som avgränsas av socialvårdslagstiftningen. Enligt
utskottets mening är det också både naturligt och nödvändigt att få till stånd
ett vidgat samarbete mellan socialvärden och dess gränsområden och då inte
minst de båda områden som nämns i motionen. Några delade meningar om att ett
sådant samarbete måste komma till stånd i en helt annan utsträckning än vad som
hitintUls varit fallet torde inte heller finnas. I frågorna hur en integration
lämpligen skall genomföras och hur långtgående den bör vara, framträder
emellertid uppfattningar som väsentligt skUjer sig från varandra inte minst då
det gäller förhållanden på det praktiska planet. Särskilda svårigheter uppstår
på gmnd av att socialvård och kriminal-värd i frihet har olika huvudmän. Inte
minst med hänsyn till sådana svårigheter är det självfallet av värde att
bedömandet kan gmndas på praktiska erfarenheter, låt vara att den gällande
lagstiftningen i vissa avseenden kan lägga vissa hinder i vägen för en
försöksverksamhet. Det finns därför all anledning att se positivt pä att man på
olika håll i
SoU 1971:38 11
landet
har satt i gång eller planerar samarbete meUan, å ena sidan, socialvården och,
å andra sidan, bl. a. kriminalvården i frihet och skolkuratorsverksamheten .
Socialutredningen,
som tiUkallades i början av 1968, har i sitt första delbetänkande översikUigt
redovisat sin syn på det mycket omfattande utredningsarbete som anförtrotts
utredningen. Därvid har utredningen uttalat att dess uppdrag gäller
utformningen av socialvården i vid mening; det omfattar socialvärdens hela
inriktning, såsom socialplanering, allmänt förebyggande arbete samt vård och
behandling i olika sammanhang, ävensom kommunikationen mellan socialvården och
dess gränsområden. Härav följer att en central uppgift för utredningen blir
att närmare överväga bl. a. de frågor som tas upp i motionen. Med hänsyn härtiU
är det inte erforderligt med något riksdagens initiativ i anledning av
motionen. Utskottet avstyrker således bifall till densamma.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
motionen 1971: 739.
Stockholm
den 10 november 1971 På sociahitskottets vägnar
RUNE
GUSTAVSSON
Närvarande:
herrar Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp). Dahlberg
(s), Carlshamre (m)*, fm Skantz (s), herr Persson i Stockholm (s), fm
Sigurdsen (s), herrar Åkerlind (m), Johnsson i Blentarp (s)*, fra Marklund
(vpk), herr Bengtsson i Göteborg (c), fru Fraenkel (fp) och fröken Andersson i
Stockholm (c)*.
*
Ej närvarande vid betänkandets justering.
KI BKkminsTtycInrlarAB. Stgckhorin 0IOS99I
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.