Sök i Ratio Lex

Socialutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa beslut fattade av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1970 vid dess femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen)

1971 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:SoU43, Socialutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa beslut fattade av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1970 vid dess femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Socialutskottets
betänkande nr 43 år 1971 SoU 1971: 43

Nr 43

Socialutskottets
betänkande i anledning av Kungl. Majits proposition angående vissa beslut
fattade av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1970 vid dess
femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen).

Genom en den 22 oktober 1971 dagtecknad
proposition, 1971: 158, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden,

dels
föreslagit riksdagen att godkänna att Sverige ansluter sig till följande vid
Internationella arbetsorganisationens (ILO) femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen)
år 1970 antagna konventioner, nämligen konvention (nr 133) om besättningens
bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser) och konvention (nr 134) om
förebyggande av yrkesskador för sjöfolk,

dels
berett riksdagen tUlfälle att avge yttrande över vad föredragande
departementschefen anfört om följande vid samma sammanträde antagna
rekommendationer, nämligen

1)
rekommendation (nr 137) om
yrkesutbildning av sjöfolk,

2)
rekommendation (nr 138) om
sjöfolks välfärd tUl sjöss och i hamn,

3)
rekommendation (nr 139) om
sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling ombord på fartyg,

4)
rekommendation (nr 140) om
luftkonditionering i besättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord på
fartyg,

5)
rekommendation (nr 141) om
kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder och arbetsutrymmen ombord
på fartyg, samt

6)
rekommendation (nr 142) om
förebyggande av yrkesskador för sjöfolk.

Internationella arbetskonferensens femtiofemte
sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen) höUs i Geneve under tiden den 1431
oktober 1970. Konferensen hade föregåtts av en i Genua i september 1969 hållen
förberedande teknisk konferens mellan regerings-, redare- och sjöfolksrepresentanter
från 27 länder. Vid sistnämnda konferens utarbetades vissa preliminära texter
avsedda att tjäna som underlag för arbetet vid sjöfartskonferensen i Geneve. I
denna konferens deltog representanter för 65 av organisationens 121
medlemsstater jämte många mel-lanstatiiga och internationella icke-statiiga
organisationer. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga
delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud.
Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.

1
Riksdagen 1971. 72 saml. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:43 2

Enligt artikel 19 i Internationella
arbetsorganisationens stadga skall de åUa ovan angivna instrumenten
underställas riksdagen. Texterna på engelska och svenska till nämnda instrument
har fogats till propositionen. Särskilda redogörelser för det huvudsakliga
innehållet i konventionerna och rekommendationerna liksom en redogörelse för
remissyttrandena över dessa lämnas i propositionen.

Departementschefen

Internationella arbetskonferensen har vid sidan
av de årliga allmänna sammanträdena sedan år 1920 vid andra sammanträden behandlat
enbart frågor om de ombordanställdas arbetsförhållanden. De tre senaste
sammanträdena av detta slag sjöfartskonferenser har hållits åren 1946, 1958
och 1970, alltså vart tolfte år. Det är naturiigt att till konferenser med så
långa tidsintervaller samlats upp många viktiga ärenden. Detta var fallet inte
minst vad beträffar 1970 års sjöfartskonferens, den åttonde i ordningen och
tillika arbetskonferensens femtiofemte sammanträde.

Konferensen
fattade beslut om åtta instrument. Samtliga antogs enhälligt.

Av
de åtta instrumenten innehåller tre bestämmelser och anvisningar som direkt
syftar lill att förhällra de ombordanställdas boende- och arbetsmiljö, nämligen
konventionen (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg
(tilläggsbestämmelser), rekommendationen (nr 140) om luftkonditionering i
besättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord på fartyg och
rekommendationen (nr 141) om kontroU av skadligt buller i besättningens
bostäder och arbetsutrymmen ombord på fartyg. Ämnesområdena för instrumenten
föranleder mig att erinra om att sjömansyrket är särpräglat bl. a. av den omständigheten
att fartygen för de ombordanställda rymmer såväl bostad som arbetsplats och att
detta i många fall och olika hänseenden medför problem och konsekvenser, som
saknar motsvarighet för de anställda i land. Instrumenten ger bestämmelser och
anvisningar om de skilda faktorer som är bidragande orsaker till dessa
olägenheter.

Socialstyrelsen
anser det vara en väsentlig brist i konventionen nr 133 att behovet av fullgod
ventilation från hygienisk synpunkt inte beaktas i tillfredsställande
omfattning. Enligt styrelsen bör därför från svensk sida om möjligt föreslås
att konventionen förses med en tilläggsbestämmelse om ventilation.
Arbetsmedicinska institutet anmärker mot rekommendationen nr 140 att denna
saknar bestämmelser om motverkande av drag. Rekommendationen bör enligt
institutet kompletteras med sådana bestämmelser. Med anledning av vad dessa
remissinstanser anfört kan jag endast konstatera att det ej torde vara möjligt
att utan

s. 3 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:43 3

förnyad
behandling av de båda instrumenten pä ett sammanträde med arbetskonferensen få
de föreslagna ändringarna genomförda. Jag äi medveten om att det är angeläget
att de förhållanden som föranlett förslagen dock rättas till i praktiken.

Två
instrument, nämligen konventionen (nr 134) om förebyggande av yrkesskador för
sjöfolk och rekommendationen (nr 142) i samma ämne, berör ett område, där
sjöfartsnäringen visar upp en relativt sett hög frekvens av olycksfall i
arbetet.

De
tre övriga instrumenten, nämligen rekommendationen (nr 137; om yrkesutbildning
av sjöfolk, rekommendationen (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn
samt rekommendationen (nr 139) om sysselsättningsproblem på grund av teknisk
utveckling, behandlar var och en frågor av aktuell betydelse för sjöfolket.

Ingen
av de svenska remissinstanserna avstyrker att de åtta instrumenten godtas. De
båda befälsorganisationerna på sjöfartsomrädet framhåller dock att instrumenten
i flera avseenden ej fyller de krav som man från de ombordanställdas sida måste
ställa på dem men att de ändå allmänt sett är betydelsefulla för sjöfolket.
Enligt Rederiföreningen för mindre fartyg är det angeläget att sjöfarten pä
grund av dess internationella karaktär kan bedrivas på lika villkor och att
därför befintliga fartyg undantas frän instrumentens bestämmelser och att
dessa inte bör tillämpas förrän de allmänt antagits av samtiiga sjöfartsnationer.
Sjöfartsverket är inne på samma tanke när verket visar på det läge som kan
komma upp, om konventionerna inte skulle få den tillslutning som krävs för att
de skall bli gällande. Enligt verket bör Sverige inte i sådant fall behöva
vidkännas den bundenhet som föranleds av ett biträdande.

Sverige
har ratificerat konventionen (nr 92) angående besättningens bostäder å fartyg.
Denna konvention har ratificerats av ytterligare 17 stater, däribland Danmark,
Finland och Norge samt övriga västeuropeiska stater. Konventionen nr 133 om
besättningens bostäder ombord på fartyg, som innefattar tilläggsbestämmelser
till konventionen nr 92, träder i kraft sedan den ratificerats av tolv stater,
av vilka minst fyra var och en skall ha en handelsflotta om minst 2 milj. ton
brutto och de övriga en handelsflotta över 1 milj. ton brutto. Jag har nyss
redogjort för vissa remissinstansers farhågor om konsekvenserna vid en
OtiUräcklig konventionsanslutning. Antalet ratifikationer av konventionen nr
92 och bestämmelserna i konventionen nr 133 om dess ikraftträdande torde
innebära viss garanti för att dessa farhågor inte kommer att besannas.

Sjöfartsverket
framhåller att en ratificering av konventionen kräver vissa ändringar i verkets
kungörelse (1970: A 4) om bostäder och ekonomilokaler m. m. på fartyg, vilka
ändringar sjöfartsverket är berett att vidta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:
43 4

Jag föreslår att Sverige ansluter
sig till konventionen nr 133. Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört vill
jag framhålla att en sådan anslutning givetvis inte innebär att nuvarande
svenska krav på besättningsbostäder kommer att sänkas.

I fråga om rekommendalionerria nr 140 och 141 om
luftkonditionering resp. kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder
m. m. bör de överlämnas tUl sjöfartsverket för att så som verket angivit i
sitt remissyttrande beaktas bl. a. genom vissa kungörelseändringar avseende
luftkonditionering och genom utfärdande av vissa rekommendationer om högsta
godtagbara bullernivåer i fartyg. I övrigt bör verket i samråd med berörda myndigheter,
institutioner och andra intressenter överväga möjligheterna att genom
datainsamling och forskning skapa underlag för åtgärder som på viss sikt kan
ytterligare förbättra betingelserna för personalen i bullerhänseende.

Konventionen nr 134 om förebyggande av yrkesskador för
sjöfolk träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats av två stater.
Såsom framhållits av olika remissinstanser täcker konventionen liksom
rekommendationen nr 142 i samma ämne ett betydelsefullt problemområde. För
Sveriges del synes de båda instrumenten inte föranleda några
författningsändringar. Överhuvud gäller att man med den ökade satsning pä
skyddet mot yrkesskador till sjöss, som inleddes med den är 1969 genomförda
omorganisationen av sjöfartsverket, skapat goda betingelser för det slags
utvecklingsinsatser på yrkesskadeområdet som de båda instmmenten vill främja.
Sålunda bör i samverkan med berörda myndigheter och organisationer efter hand
mer genomarbetade program kunna tas fram i syfte att förebygga yrkesskador.
Vidare bör så som förutsätts i de båda instrumenten en utvidgad och förbättrad
information kring skyddet mot yrkesskador kunna åstadkommas, i första hand
genom samarbete mellan sjöfartsverket och sjöfartens arbetarskyddskommitté.

Jag förordar att Sverige ansluter sig också till
konventionen nr 134. 1 fråga om den därmed sammanhängande rekommendationen nr
142 bör den överlämnas till sjöfartsverket för att i enlighet med vad jag anfört
i det föregående beaktas i tillämpliga delar.

Vad avser övriga tre rekommendationer kan i fråga om
rekommendationen nr 137 om yrkesutbildning av sjöfolk konstateras att den i
stort stämmer överens med de principer, efter vilka sjöpersonalutbildningen
bedrivs i Sverige.

Rekonunendationcn nr 138 om sjöfolks välfärd till sjöss
och i hamn avser till större delen åtgärder som täcks av handelsflottans
välfärds-råds verksamhet, I övrigt är det fråga om åtgärder, som det i Sverige
ankommer pä berörda parter att reglera avtalsvägen. Vid remissbehandlingen har
begärts klarläggande i vad mån rekommendationen om-

s. 5 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:43 5

fattar
fiskare. Det kan härvidlag enligt vad som inhämtats från ILO konstateras
att så inte är fallet.

I
fråga om rekommendationen nr 139 om sysselsättningsproblem på grund av teknisk
utveckling ombord på fartyg synes de åtgärder, som rekommendationen föreslår
för att möta en eventuell arbetslöshet, i stort vara vidtagna för Sveriges del
genom lagstiftningsåtgärder och koUektivavtalsuppgörelser samt genom allmänna
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Jag
avser att föreslå att de tre angivna rekommendationerna överlämnas till olika
berörda fackmyndigheter för övervägande av behovet av eventuella
kompletteringar av den ordning som i de angivna hänseendena gäller i Sverige.

LO
och Svenska sjöfolksförbundet har i sina yttranden uppehållit sig vid den inom
ILO behandlade frågan om minimigrundlön för matroser. Sjöfolksförbundet har
ansett att en vid den sjunde sjöfartskonferensen antagen rekommendation (nr
109) i ämnet bör genomföras för svenskt vidkommande. I sammanhanget har
påtalats det förhållandet, att det förekommer att vissa svenska rederier
anställer utländska sjömän till löner som ligger långt under dem som utgår
enligt kollektivavtal samtidigt som arbetslösheten bland sjöfolksförbundets
medlemmar är hög. 1 anslutning härtill vill jag erinra om att
sjöfolksförbundet i annat sammanhang begärt utredning om viss ändring i
utlänningskungörelsen eller om så krävs i utlänningslagen. Ändringen skulle
avse att medborgare från annat land än nordiskt inte skulle äga rätt att utan
särskilt arbetstillstånd ta anställning på svenskt fartyg i utiändsk hamn, om
han tidigare ej varit anställd på svenskt fartyg sammanlagt minst ett år under
senast förflutna 18 månader. Då de vid remissbehandlingen påtalade
förhållandena har ett nära samband med sistnämnda ärende, bör den fortsatta
beredningen av detta ärende avvaktas.

Utskottet

Utskottet biträder förslaget, att riksdagen
godkänner att Sverige ansluter sig tiU konventionerna (nr 133) om
besättningens bostäder ombord på fartyg (tiUäggsbestämmelser) och (nr 134) om
förebyggande av yrkesskador för sjöfolk. Vidare finner utskottet ej anledning
till erinran mot vad föredragande departementschefen anfört om rekommendationerna
(nr 137) om yrkesutbildning av sjöfolk, (nr 138) om sjöfolks välfärd tUl sjöss
och i hamn, (nr 139) om sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling
ombord på fartyg, (nr 140) om luftkonditionering i besättningens bostäder och
vissa andra utrymmen ombord på fartyg, (nr 141) om kontroll av skadligt buUer i
besättningens bo-

s. 6 Kontrollera mot PDF

SoU 1971:43 6

städer
och arbetsutrymmen ombord på fartyg och (nr 142) om förebyggande av
yrkesskador för sjöfolk. Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av propositionen 1971:
158 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Stockholm
den 30 november 1971

På
socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande:
herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv
(s), Hamrin (fp). Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s), herrar Larsson
i Öskevik (c), Persson i Stockholm (s), fru Sigurdsen (s), herrar Åkerlind
(m), Johnsson i Blentarp (s), fru Marklund (vpk), herr Romanus (fp) och fröken
Andersson i Stockholm (c).

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.