Socialutskottets betänkande i anledning av motioner angående arbetsmiljön
1971 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:SoU7, Socialutskottets betänkande i anledning av motioner angående arbetsmiljön
Dokumentets text
Socialutskottets
betänkande nr 7 år 1971 SoU 1971:7
Nr 7
Socialutskottets
betänkande i anledning av motioner angående arbetsmiljön.
Motionerna
Socialutskottet har i ett sammanhang behandlat
följande fem motioner, nämligen
1) motionen 1971: 63 av herr Signell m. fl. (s), i
vilken hemställts »att
riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t begär en utredning om möjUg-
hetema till en utökning av antalet distrikt för yrkesinspektionen frän
nuvarande 11 till 24 så att det inom varje län skall finnas ett distrikts
kontor för yrkesinspektionen».
2) motionen 1971: 247 av herr Helén m.fl. (fp),
i vilken hemstäUts
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att arbets-
mUjöutredningen på sätt
som föreslås i motionen i tiUäggsdirektiv uppdras att utreda hela
arbetsmiljöområdet samtidigt som utredningen görs parlamentarisk,
att en skyndsam utbyggnad och effektivisering av yrkesskadestatistiken
genomföres, samt
att förslag tiU åtgärder för att ekonomiskt
stimulera industrin att förbättra arbetsmiljön föreläggs riksdagen».
3) motionen 1971: 359 av herr Johnsson i Blentarp m.
fl. (s), i viUcen hemställts »att riksdagen som sin mening uttalar att frågan
om samarbetet meUan yrkesinspektionen och lokala kommunala organ ägnas särskUd
uppmärksamhet i arbetet på att reformera arbetarskyddslagstiftningen».
4) motionen 1971: 750 av herr Hermanssan i Stockholm
m.fl. (vpk), i vilken såvitt motionen behandlats av utskottet hemställts
»att riksdagen i skrivelse
till regeringen måtte hemställa
1. att regeringen tar initiativ till åstadkommandet av en löpande och
snabb statistikföring över inträffade olycksfall och yrkes-skadefaU inom
arbetslivet samt om skyldighet för företagen att budgetera
arbetsmiljökostnaderna,
2. att tiU pågående utredning om arbetsmiljö- och
arbetarskydds-lagsfrågor för ställningstagande hänskjuts frågan om att gripa ut
och snabbutreda frågorna om lägsta hygieniska och tolerabla
1
Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 7
SoU
1971:7 2
gränsvärden
för hälsorisker, fastställandet av rätt till 10 minuters paus varje hel timme
vid kontinuerliga arbetsprocesser, högsta tiUätna hastighet vid
löpandebandarbeten och arbetshastighet vid repetitiva arbetsprocesser, stärkt
stäUning och ökade befogenheter för skyddsombuden och inrättande av fackliga
skyddsinspektörer samt att förslag skyndsamt framläggs härom;
att riksdagen måtte uttala
sig
deb för ett inordnande av arbetsmedicinska
institutet under arbetarskyddsstyrelsens ledning och att denna erhåller en
stark löntagarrepresentation i syfte att bli en samordnande instans för att
styra utformningen av en bättre arbetsmiljö;
att
en professur i arbetsmiljö inrättas».
5) motionen 1971: 767 av herrar Nilsson i Växjö (s)
och Fagerlund (s), i vUken hemställts »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemstäUer om en prövning av möjligheterna tiU och formerna för en utvidgning
av samhäUets stöd tUl industrier för vatten- och luftvärdande åtgär-. der att
omfatta även industrins inre miljö».
Arbetarskyddslagen
m. m.
Bakgrund
Skyddslagstiftning till förmån för enskilda
arbetstagare har funnits länge. TUl en början tog den särskilt sikte på kvinnor
och barn. Sedan 1912, då den första arbetarskyddslagen kom tiU, har den tagit
sikte på aUa arbetstagare sysselsatta inom industri och annan rörelse. År 1938
tillkallades särskilda sakkunniga för att verkstäUa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen.
De sakkunniga, som antog benämningen 1938 års arbetarskyddskommitté, lade fram
ett preliminärt utkast till ny arbetarskyddslag 1944. Sedan kommittén låtit
remissbehandla utkastet och överarbetat detsamma, avlämnade kommittén
betänkande med förslag tiU lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete, m.
m., i juni 1946 (SOU 1946: 60). Efter remissbehandling och ytterligare
överar-betning inom socialdepartementet lade Kungl. Maj:t fram proposition med
förslag tUl arbetarskyddslag (prop. 1948: 298). Förslaget antogs med vissa
ändringar, och ny arbetarskyddslag utfärdades den 3 januari 1949.
Kompletterande bestämmelser utfärdades i arbetarskyddskungörelsen den 6 maj
1949. Författningsbestämmelserna kompletterades med råd och anvisningar som
kontinuerligt utfärdas av arbetarskyddsstyrelsen.
För
arbetarskyddet viktiga bestämmelser finns i åtskilliga andra författningar.
Här kan som exempel nämnas byggnadsstadgan, brandlagen och giftförordningen.
SoU 1971:
7 3
Arbetarskyddsförfattningarna har
ändrats ett flertal gånger under de tjugo år som gått sedan deras tillkomst, i
de flesta fallen efter förslag av arbetarskyddsstyrelsen. En viktig ändring
gjordes år 1963 då lagstiftningens tillämpningsområde utvidgades från rörelse
tUl i princip all verksamhet till vilken arbetstagare används för arbetsgivares
räkning.
Huvuddragen i gällande lagstiftning
Arbetarskyddslagen är tillämplig på
varje verksamhet, i vilken arbetstagare används till arbete för arbetsgivares
räkning (1 §). Lagen gäller också för elever vid vissa yrkesskolor, för dem
som är intagna på vissa vårdanstalter samt för värnpliktiga då de utför
yrkesarbete (2 §). Undantagna från bestämmelserna är s. k. okontrollerbart
arbete, arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll, skeppstjänst samt arbete
som utförs av arbetsgivarens familjemedlemmar i dennes hem eller i familjens
jordbmk (3 §).
Lagens andra kapitel innehåller allmänna föreskrifter om
åtgärder tUl förebyggande av ohälsa och olycksfall. Arbetsgivaren är skyldig
att iaktta allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden under
vilka arbetet bedrivs samt arbetstagarens ålder, yrkesvana och övriga föratsättningar
för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom sysselsatt
arbetstagare ådrar sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av olycksfaU i
arbetet. Arbetstagaren å sin sida är pUktig att använda de skyddsanordningar
som finns och att noga följa i lagen eller med stöd av lagen meddelade
föreskrifter och även i övrigt iaktta tiUbörlig försiktighet och medverka till
att ohälsa och olycksfall förekoms (7 §). Arbetslokal skall vara inrättad i
enlighet med vad därom kan vara föreskrivet (8 §). Vidare skall i nödvändig
utsträckning arbetstagarna pä eller invid arbetsstället ha tillgång till
dricks- och tvättvatten, toaletter, plats för ombyte, förvaring och torkning
av kläder samt lämplig måltidsplats. Där så kan anses behövligt skall lämplig
plats för vila eller utrymme, som erbjuder tillfredsställande skydd mot köld
och nederbörd, stå tUl arbetstagarnas förfogande (9 §). Det skall vara sörjt
för tillräckligt luftutrymme, i regel minst tio kubikmeter per arbetstagare,
tillfredsställande luftväxling, tillräcklig och tjänlig belysning samt lämplig
värme- och fuktighetsgrad inom arbetslokalerna. Vidare skall det finnas lämpUga
anordningar för att hindra att damm, rök, gas eller ånga sprids i skadlig eller
besvärande mängd eller att arbetstagarna skadas genom att utsättas för buller,
skakningar eller annan liknande olägenhet. På arbetsställe skall ordning och
renlighet iakttas. Arbetet skall anordnas så att det kan utföras på sätt som
inte är onödigt tröttande (10 §). Till förekommande av olycksfall i arbetet
skall motorer och vissa angivna maskinella anordningar, ångpannor och andra
tryckkärl samt luft- och transportanordningar vara försedda med
erforderliga
I* Riksdagen 1971. 12 saml. Nr 7
SoU 1971: 7 4
skyddsanordningar
och även i övrigt vara så utförda och anordnade, att de erbjuder betryggande
säkerhet. Åtgärder skall också vidtas till undvikande av skada genom fall,
nedstörtande föremål, ras, splitter, giftiga eller eljest farliga ämnen med
flera särskilt angivna omständigheter (11 §). Vidare finns bestämmelser om
personlig skyddsutrustning (12 §) och om första hjälpen vid olycksfall (13 §).
I
3 kap. ges särskilda bestämmelser om arbetstiden och dess förläggning. Här
regleras arbetstagarnas rätt till rast och arbetspaus i arbetet samt deras rätt
tUl erforderlig ledighet för nattvila och veckovila. I nattvilan skall i
princip ingå tiden mellan kl. 24 och 5. Veckovilan skall omfatta 24
sammanhängande timmar.
Särskilda
bestämmelser om minderårigas användande tUl arbete finns i 4 kap. Minderårig,
dvs. den som inte fyllt 18 år, får inte användas till arbete före det år han
fyller 14 är och innan han fuUgjort sin skolplikt. Dispens kan meddelas för
lättare arbete. Till industriellt eller därmed likställt arbete,
transportarbete eller arbete i hotell, restaurang-eller kaférörelse får
minderårig inte användas före det är han fyller 15 är. Budskickning och lättare
distributionsarbete är undantagna frän detta förbud. Arbetsgivaren skall
särskilt se till att den minderårige inte utsätts för fara för olycksfall,
överansträngning, moralisk skada e. d. För den minderåriges arbetstid uppställs
ett absolut maximum av 10 t/d och 54 t/v. Minderårig skall ha minst 11 timmars
oavbruten nattvila. Den som inte fyllt 16 år får inte arbeta under tiden kl.
196. Den som är 16 eUer 17 år får inte arbeta under tiden kl. 225. Vissa
dispensmöjligheter föreligger.
För
kvinnors användande i arbete finns särskilda bestämmelser i 5 kap. Dessa tar numera
sikte dels pä kvinnors användande tUl arbete under jord i gruva eUer stenbrott,
dels på kvinnor som väntar eller just fött barn.
Sjätte
kapitlet innehåller regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare
för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden på arbetsstället. Här
ges också regler om utseende av skyddsombud eller tillsättande av
skyddskommitté. Vid företag som regelbundet sysselsätter minst fem
arbetstagare skall skyddsombud utses bland de anställda. Skyddsombud får inte
hindras att fuUgöra sina arbetsuppgifter eller få sämre arbetsförhållanden med
anledning av skyddsombudsverksamheten. Överträdelse av denna bestämmelse kan
medföra skadestånds-skyldighet. Skyddskommitté skall utses vid företag som har
minst 50 arbetstagare. I sådan kommitté skall ingå företrädare för
arbetsgivare och arbetstagare samt skyddsombud. Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen har antagit regler för den lokala skyddsverksamheten.
Tillverkare,
försäljare, upplåtare och installatörer av redskap, maskiner och annan teknisk
utrustning är enligt 7 kap. skyldiga att vidta
SoU 1971: 7 5
behövliga
skyddsätgäder innan de överlämnar en sådan anordning att tas i bruk av andra.
Den som har ett grustag är skyldig att vidta behövliga skyddsåtgärder vid
grustäkt, även om arbetarskyddslagen i övrigt inte är tillämplig.
Tillsynen
av efterlevnaden av arbetarskyddslagen åvilar enligt 8 kap.
arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, yrkesinspektionens
befattningshavare och kommunala tillsynsmän.
Yrkesinspektionen
är indelad i elva distrikt. Inom vissa yrkesområden finns dessutom
specialinspektioner, t. ex. elektriska inspektionen och
sprängämnesinspektionen. De kommunala tillsynsmännen är tiU-satta av
hälsovårdsnämnderna. Sådana tiUsynsmän är ofta även hälsovårdsinspektörer.
Arbetarskyddslagen
innehåller straffbestämmelser för den som bryter mot lagen eller föreskrifter
som meddelats med stöd av denna. Straffbestämmelser avser såväl arbetsgivare
som arbetstagare. Även tillverkare av maskiner o. d. kan drabbas av straff.
Arbetsmiljöutredningen
Riksdagen hemstäUde är 1969 om en aUmän översyn av
arbetarskyddslagstiftningen (2LU 58). Den 20 februari 1970 utfärdades direktiv
till den begärda utredningen. Utredningen har antagit namnet arbetsmiljöutredningen.
I
direktiven framhålls inledningsvis att under den period arbetarskyddslagen
varit i kraft utvecklingen i socialt, tekniskt och ekonomiskt hänseende gått
mycket snabbt. Det har i många avseenden förändrat risksituationen för
arbetstagarna. Större delen av dessa upplever oro för hälsorisker på
arbetsplatserna. Det framhålls vidare att nya yrkesfaror tillkommit tiU följd
av nya tiUverkningsmetoder. Uppgifterna för arbetarskyddet är inte längre
begränsade till övervägande tekniska frågeställningar, utan yrkeshygieniska
och medicinska problem på arbetsplatserna kräver stor uppmärksamhet. I
erdighet härmed blir det i betydande utsträckning en angelägenhet för
arbetarskyddet att beakta arbetstagarnas hela hälsosituation. Den nya
produktionstekniken aktualiserar också i allt högre grad en skärpt övervakning
från arbetarskyddets sida av att arbetslokaler, maskiner, arbetsmetoder och
andra arbetsmiljöfaktorer anpassas till den mänskliga arbetskraftens fysiska
och psykiska förutsättningar. I direktiven anges vidare att utredningen även
skall pröva frågor rörande arbetarskyddets organisation. Utredningens uppdrag
utvecklas mera i detalj på följande sätt:
Den översyn som utredningen skall verkställa skall
syfta till en lagstiftning som svarar mot en breddad målsättning för
arbetarskyddet. Allmänt sett bör lagstiftningen ge ett tillfredsställande
underlag för vidgade insatser mot hälsofarliga arbetsmiljöer. En grundtanke
måste vara att arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa skall kuima skyddas
effek-
SoU 1971: 7 6
tivt
i varje led av produktionen. Arbetarskyddets krav måste bättre än f. n. kunna
göra sig gällande redan i samband med planeringen av arbetslokaler, maskiner
och arbetsmetoder. Det är också nödvändigt med ökade möjligheter till en
fortlöpande kontroll av den arbetshygieniska situationen på arbetsplatserna.
Goda möjligheter måste dessutom finnas tiU ingripande i sådana fall då missförhållanden
i skyddshänseende kunnat konstateras.
De bestämmelser som inryms i nuvarande
arbetarskyddslagstiftning är ganska allmänt hållna. Detta har sin förklaring
dels i att bestämmelserna skaU gälla för så gott som hela arbetslivet med alla
dess skilda verksamhetsgrenar och skiftande arbetsförhållanden, dels i att man
velat underlätta en anpassning till teknikens utveckling m. m. I den män behov
av mer preciserade anvisningar föreligger ankommer det pä tillsyns-organen att
meddela dessa. För egen del anser jag att mycket talar för att den centrala
arbetarskyddsförfattningen inte bör vara starkt detalj-betonad. Jag avser dock
inte att här göra några bestämda uttalanden i frågan hur reglerna för
arbetarskyddet bör vara uppbyggda i systematiskt hänseende. Detta spörsmål bör
i sin helhet prövas av utredningen. Det primära är att den nya lagstiftningen
ger ett fast underlag för åtgärder och ingripanden från arbetarskyddet pä ett
betydligt vidare område än den nuvarande lagen. Den nya lagstiftningen bör
återspegla vår kunskap om och erfarenhet av att hälsorisker av fysisk och
psykisk art ofta har sin grund i missförhållanden inom arbetslivet som kan motverkas
genom vidgade insatser från arbetarskyddet.
Arbetarskyddslagens
tillämpningsområde fastlades, som redan nämnts, så sent som år 1963. Det
principiella ställningstagande som då skedde torde inte böra frångås.
Arbetarskyddslagstiftningen bör således i princip vara allmängiltig. Detta
hindrar inte att frågor som gäller tiUämp-ningsområdet för lagstiftningen kan
behöva prövas av utredningen. En betydelsefull fråga gäller skyddet för
arbetstagare som helt eller delvis sysselsätts på arbetsplatser över vilka
deras arbetsgivare inte råder. Enligt vad jag erfarit har också ett flertal
andra spörsmål som gäller nuvarande lagstiftnings tiUämpningsområde
aktualiserats hos arbetarskyddsstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsen har nyligen i
en framställning tiU Kungl. Maj:t föreslagit att huvuddelen av nuvarande
inskränkningar i arbetarskyddslagstiftningens tillämplighet pä arbete inom
jordbruket skall slopas. Ståndpunkt till denna framställning kommer att tas
sedan framställningen remissbehandlats.
Arbetarskyddslagstiftningen tar i sin nuvarande
utformning sikte framför allt på åtgärder mot olycksfall i arbete och vissa
former av ohälsa som hänföres till yrkessjukdomarna. Även om väsentliga
framsteg kunnat göras på detta fält med stöd av gällande bestämmelser, ger
yrkesskadestatistiken besked om att insatserna mot olycksfallen och yrkessjukdomarna
behöver intensifieras ytterligare. Detta gäller speciellt inom vissa branscher
och beträffande vissa arbetsformer. Utredningen bör pröva möjligheterna att
genom skärpt eller annars ändrad lagstiftning bidra tiU att undanröja eUer
minska yrkesriskerna.
En
väsentlig uppgift för utredningen blir att uppmärksamma yrkesfaror ofta av
helt ny typ som hänger samman med den tekniska och struktureUa utvecklingen
på senare tid. Som exempel pä sådana faror kan nämnas förgiftningsrisker på
grund av olika slag av luftföroreningar, risker för hörselskador till följd av
ökande bullernivå hos ma-
SoU 1971: 7 7
skiner
och anläggningar samt risker för den psykiska hälsan på grund av alltmer
specialiserade och mekaniserade arbetsprocesser. Förutsättningar måste skapas
för att komma till rätta med de problem som här möter. Detta kan naturligtvis
inte ske enbart genom lagstiftningsåtgärder. I lagstiftningen skall emellertid
grunden för de vidgade skyddsinsatserna läggas.
Utredningen
bör undersöka hur lagstiftningens materieUa regler lämpligen bör omgestaltas
för att uppfylla de nyssnämnda önskemålen. Utan anspråk på att därigenom lämna
några närmare anvisningar om vUka vägar som bör beträdas vill jag här beröra
vissa frågor som kan förtjäna att övervägas i detta sammanhang.
Kravet
pä att skyddsåtgärder sätts in pä ett sä tidigt stadium som möjligt gör det
nödvändigt att ägna stort intresse ät frågor som angår granskning och
besiktning av arbetslokaler, maskiner och anläggningar m. m. KontroUen över
arbetsmetodiken är naturligtvis inte mindre viktig. Föreskrifter om
obligatorisk förhandsgranskning i viss omfattning av förslag,
konstruktionsritningar o. d. torde få övervägas.
En
del yrkesrisker, inte minst sädana som har sitt upphov i luftföroreningar, kan
inte definitivt konstateras utan att särskilda, kanske kostnadskrävande
undersökningar utförs på arbetsplatsen. Utredningen bör pröva hur
föreskrifterna rörande sådana undersökningar skall vara utformade. I detta
sammanhang bör utredningen ta upp frågan om de s. k. hygieniska gränsvärdena.
Detta står i överensstämmelse med vad fjolårets riksdag uttalat i anledning av
motioner om lagstiftning för kontroll av hälsofarliga ämnen och produkter
(2LU 1969: 67, rskr 324).
Arbetstidsfrågorna
är av stor betydelse för arbetstagarna. Proposition med förslag om en ny aUmän
arbetstidslag i vilken principen om 40 timmars arbetsvecka skrivs in har
nyligen förelagts riksdagen (prop. 1970: 5). I den föreslagna arbetstidslagen
regleras frågor om arbetstidens längd. Spörsmål som gäUer arbetstidens
förläggning fordrar nu en grundlig genomgång. Skyddssynpunkter bör ägnas stor
uppmärksamhet vid översynen av gällande regler om dygnsvila, veckovila, raster
och arbets-pauser.
SärskUda
skyddsbestämmelser rörande minderårigas användande tiU arbete torde också
framdeles behövas. Utformningen får övervägas mot bakgrunden av nya
förhållanden. Bl. a. motiverar förekomsten av organiserad företagshälsovård en
översyn av reglerna om läkarkontroU av minderåriga. I fråga om minderårigas
arbetstid bör bestämmelserna omprövas bl. a. mot bakgrunden av den föreslagna
nya arbetstidslagstiftningen.
Den fortgående utvecklingen mot jämstäUdhet mellan
män och kvinnor på arbetsmarknaden gör det naturligt att söka undvika
särbestämmelser för den kvinnliga arbetskraften i arbetsrättslig lagstiftning.
Utredningen bör pröva i vilken utsträckning sådana bestämmelser aUtjämt behövs
för att tillgodose arbetarskyddets intressen.
En
effektiv tiUämpning av arbetarskyddslagstiftningen är självfallet av stor
betydelse. Reglerna om tillsyn genom offentliga organ bör därför ses över med
sikte på största möjliga effektivitet i tillsynsverksamheten.
Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens organisation och arbetsformer
bör tas upp tiU behandling av utredningen i anslutning tiU översynen av
lagstiftningen. Den nuvarade uppdelningen av arbetarskydds-tiUsynen på allmänna
yrkesinspektionen och olika specialinspektioner
SoU 1971:
7 8
bör prövas. Även formerna för arbetsmedicinska institutets
deltagande i arbetarskyddsverksamheten bör uppmärksammas av utredningen.
Frågan om anmälningsplikt beträffande nytillkomna
arbetsställen vilken var aktuell i samband med arbetarskyddslagens tillkomst
torde åter få övervägas. Resultatet av det utredningsarbete som pågår inom
arbetarskyddsstyrelsen när det gäller tillsynen över de mindre arbetsställena
bör också beaktas.
Ett bemästrande av arbetsplatsens skydds- och hälsofrågor
förutsätter inte bara en omfattande tillsyn genom myndighets försorg. Därutöver
krävs en väl utbyggd lokal skyddsverksamhet, som måste svara för en ansenlig
del av den fortlöpande bevakningen av den skyddstekniska och arbetshygieniska situationen.
De anställdas möjligheter att öva inflytande på utformningen av arbetsmiljön
bör ägnas stor uppmärksamhet.
Skyddsombudens ställning bör särskilt beaktas och deras
handlingsmöjligheter förstärkas. En ökad insats i arbetarskyddet av dem som
deltar i det praktiska arbetet bör medverka till önskade resultat av arbetarskyddsverksamheten.
Möjligheterna till en utbyggd organisation med regionala skyddsombud bör
undersökas. Uppmärksamhet bör också ägnas åt de uppgifter som vilar på
yrkesinspektionens förtroenderåd.
För en stor del av arbetsmarknaden finns en
överenskommelse som numera i större utsträckning än tidigare innefattar
preciserade regler för det lokala arbetarskyddet. Man har också kommit fram
till riktlinjer för en utbyggnad av företagshälsovården. Nuvarande
bestämmelser i arbetarskyddslagstiftningen om organiserad samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare i arbetarskyddshänseende bör omprövas med beaktande
av den utveckling som återspeglas i överenskommelserna. Hänsyn bör också tas
till vad företagshälsovårdsutredningen redovisat i ett år 1968 framlagt
betänkande (SOU 1968: 44) och till de fortsatta överväganden i hithörande
frågor som äger rum i anledning av det uppdrag som den 29 maj 1969 lämnats
socialstyrelsen angående disponering av läkarresurser för företagshälsovården.
Utöver vad jag här nämnt bör det stå utredningen fritt att
ta upp sädana spörsmål som aktualiseras under arbetets gång och som faller
inom ramen för en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen.
I sitt arbete bör utredningen beakta de internationella
strävandena på arbetarskyddets område.
Det bör stå utredningen fritt att lägga fram delförslag
innan arbetet slutförts.
Kungl. Maj:t har den 26 februari i
år uppdragit åt arbetsmiljöutredningen att i anslutning till sitt övriga
utredningsarbete verkställa utredning och lägga fram förslag om dels
arbetsmedicinska institutets integrering i arbetarskyddsstyrelsen, dels
organisationen av en arbetsmedicinsk fUial placerad i Umeå.
1970 års riksdag
I motioner till 1970 års riksdag
väcktes ett antal motioner angående lagstiftningen om arbetarskydd m. m. Ändra
lagutskottet behandlade motionerna i sitt av riksdagen godkända utlåtande
1970: 63. Bland de frä-
SoU 1971: 7 9
gor
som behandlades i utlåtandet kan nämnas frågor om skyddsombudens ställning, om
yrkessjukdomen silikos, om koloxidförgiftning i bilverkstäder och om kontroll
av arbetslokaler frän arbetarskyddssynpunkt. I sistnämnda avseende uttalades
att den av motionärerna aktualiserade frågan är betydelsefull, varjämte en
redogörelse lämnades för arbetsmiljöutredningens uppdrag i hithörande delar.
Utskottet ansåg det lämpligt att motionerna i denna fråga överlämnades till
utredningen för beaktande. Även flertalet av de övriga motionerna ansågs
lämpligen böra överlämnas till utredningen. Kungl. Maj:t har överlämnat
riksdagens skrivelse i ämnet (1970: 351) jämte utskottsutlåtandet och
motionerna till arbetsmiljöutredningen för beaktande.
Arbetarskyddsfonden
I prop. 1971: 22 med förslag till lag om ändring i
lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring m. m. föresläs att arbetarskyddet
tillförs ökade resurser genom en särskild arbetarskyddsavgift, som tas ut av
arbetsgivarna i anslutning till yrkesskadeförsäkringsavgiften. Den särskUda arbetarskyddsavgiften
skall bidra till vidgade insatser för en förbättrad arbetsmUjö. En
arbetarskyddsfond tillskapas för nya insatser i fråga om forskning, utbUdning
och upplysning på arbetsmiljöområdet. Fonden kommer att tillföras drygt 20
milj. kr. om året. Arbetarskyddsavgiften innefattar dessutom ett visst bidrag
till kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av arbetarskyddsverket och
arbetsmedicinska institutet.
Propositionen
kommer att behandlas av socialförsäkringsutskottet (SfU 1971: 17).
Företagshälsovård
I prop. 1971:23 angående vissa frågor om
företagshälsovård m. m. läggs som ett led i åtgärderna för att förstärka
arbetarskyddets resurser fram förslag beträffande utbyggnad av
företagshälsovården. Ett utbyggnadsprogram för företagshälsovårdens
läkarresurser redovisas. Det innebär att antalet läkare inom
företagshälsovården, uttryckt i heltidsverksamma läkare, kommer att öka från
ca 200 till omkring 650 under den närmaste femårsperioden. Viktiga samråds- och
informationsuppgifter pä detta område anförtros åt en nyinrättad
företagshälsovärdsdele-gation med företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården
och arbetarskyddet.
Ett
program för ökad utbUdning i företagshälsovård vid arbetsmedicinska institutet
läggs fram. Avsikten är att vid institutet årligen skaU utbildas bl, a, 45
läkare, 50 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor i företagshälsovård.
SoU 1971: 7 10
För genomförande av utbildningsprogrammet föreslås
betydande förstärkningar av arbetsmedicinska institutets resurser. Anslaget
för budgetåret 1971/72 höjs med ca 2,5 milj. kr., vUket bl. a. innefattar en
personalförstärkning med ett 20-tal nya tjänster.
Propositionen
kommer att behandlas av utskottet i betänkande 1971: 11.
Utredning
angående yrkesskadestatistiken
Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades är
1967 en sakkuimig för att utreda yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. Den
sakkunnige överlämnade förra året ett betänkande kallat Yrkesskadeförsäkringens
finansiering (SOU 1970: 49), vUket betänkande ligger till grund för prop. 1971:
22 med förslag till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkringen m. m. För
den sakkunnige återstår att utreda frågan om den framtida
yrkesskadestatistiken. I direktiven anförs härom följande:
Den av riksförsäkringsverket utarbetade statistiken
över yrkesskador är tiU innehåll och utformning i sina huvuddrag bestämd genom
överväganden på grund av ett är 1955 framlagt förslag om sjukförsäkrings-och
yrkesskadestatistiken, internationella rekommendationer, framställningar av
arbetarskyddsverkets organisationsutredning är 1960 samt överläggningar meUan
riksförsäkringsverket och arbetarskyddsstyrelsen år 1963.
Riksförsäkringsverkets arbete med yrkesskadestatistiken, som sysselsätter
inemot 40 personer, avser i första hand att belysa yrkesskadornas frekvens,
beskaffenhet och orsaker. Resultatet härav redovisas i publUcationen
»Yrkesskador», som ges ut i serien Sveriges officiella statistik. Bland övriga
av verket utarbetade statistiska redogörelser om yrkesskador och
yrkesskadeförsäkring kan nämnas »Kostnadsstatistik för yrkesskador», som
närmast är avsedd att ge underlag för utarbetande av premietariffer för
yrkesskadeförsäkringen, och den s. k. företagsstatistiken, dvs. statistik för
belysande av yrkesskadeförhållandena hos enskilda stora företag. Denna senare
statistik, som omfattar företag med minst 50 000 arbetstimmar för är räknat,
tillhandahålls varje år arbetarskyddsverket för dess inspektionsverksamhet.
Vidare kan nämnas att uppgifterna i det centrala företagsregistret, som förs
hos statistiska centralbyrån och som är avsett att hållas aktuellt för olika
statistiska ändamål, i väsentliga avseenden förnyas årligen pä grundval av
uppgifter ur rUis-försäkringsverkets hälkortsregister över arbetsgivare och
däri förekommande uppgifter om näringsgrenar m. m. Frågan om
yrkesskadestatistikens framtida handhavande har alltså betydelse för flera
statliga myndigheter. Arbetsmarknadens parter har också ett betydande intresse
i denna fråga. Riksförsäkringsverket har i sitt remissyttrande över yrkesskadeutredningens
betänkande anfört, att verkets befattning med denna statistik måhända skulle
kunna motiveras med att verket kommer att ha tiUsyn över yrkesskadeförsäkringen
men att mot en sådan ordning talar att verket inte har något direkt behov av
statistik, som främst är uppbyggd för att tjäna arbetarskyddet. Verket
ifrågasätter därför om inte arbetarskyddsstyrelsen framdeles bör ha
huvudansvaret för yrkesskadestatistiken. Vid utredningen bör prövas hur
yrkesskadestatistiken i framtiden bör utformas och vem som bör svara för
statistikproduktionen.
SoU 1971:7 11
Utskottet
I de motioner, som behandlas i detta betänkande,
tas upp ett antal frågor, som rör arbetarskyddet.
Den
nuvarande arbetarskyddslagen har gällt sedan 1949. Lagen har ändrats vid olika
tillfällen, men de gmndläggande principerna i lagen kvarstår oförändrade sedan
lagens tUlkomst. Förra året tUlsattes efter Kungl. Maj:ts bemyndigande en
utredning, arbetsmiljöutredningen, som skaU företa en genomgripande översyn av
hela arbetarskyddslagstiftningen. Utredningen skall också pröva frågor rörande
arbetarskyddets organisation.
I
motionen 1971: 247 yrkas att arbetsmiljöutredningen skall få en parlamentarisk
sammansättning. Motionen syftar vidare till en utvidgning av utredningens
uppdrag så att detta kommer att avse även andra arbetsmiljöfrågor än de ovan
nämnda. Motionärerna pekar bl. a. på att utbildnings- och forskningsfrågan bör
utredas. De framhåUer också att det finns behov av en analys av den
samhällsekonomiska betydelsen av en bättre arbetsmiljö. Motionärerna vill också
att riksdagen skaU begära åtgärder så att industrin ekonomiskt stimuleras att
förbättra arbetsmiljön. Yrkandet i motionen 1971: 767 är Ukartat med det sist
redovisade.
I
arbetsmiljöutredningen ingår sju ledamöter. Av ledamöterna är flertalet
verksamma inom arbetsmarknadens organisationer, nämligen två inom LO-området,
en inom TCO-området och tvä inom SAF-området. Genom att tiU utredningen har
knutits ett antal experter har utredningen tillgång till sakkunskap
beträffande bl. a. arbetsmedicinska frågor och frågor rörande förgiftningar.
Enligt
utskottets mening är det av stort värde att arbetsmarknadens organisationer är
starkt representerade i utredningen. Med hänsyn tUl utredningens karaktär är
det uppenbarligen nödvändigt att det stora flertalet av de till utredningen
knutna experterna i princip deltar i utredningsarbetet i dess helhet. På gmnd
av vad sålunda anförts om arbetsmiljöutredningens organisation och arbete
anser utskottet att det inte föreligger skäl att ta något initiativ till
förstärkning av utredningen med företrädare för de politiska partierna.
Utskottet avstyrker därför motionen 1971: 247 i denna del.
Enligt
de utförliga direktiven för arbetsmiljöutredningen syftar översynen tiU en
lagstiftning som svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet.
Lagstiftningen bör aUmänt sett ge ett tUlfredsställande underlag för vidgade
insatser mot hälsofarliga arbetsmiljöer. En grundtanke måste vara att
arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa skall kunna skyddas effektivt i varje
led i produktionen. Vidare framhålls i direktiven bl. a. att en effektiv
tUlämpning av arbetarskyddslagstiftningen självfallet är av stor betydelse och
att reglerna om tiUsyn genom offentliga organ
SoU 1971: 7 12
bör
ses över med sikte på största möjliga effektivitet i tillsynsverksamheten. Det
pekas också på behovet av en väl utbyggd lokal skyddsverksamhet. I direktiven
anges ett antal särskilda frågor som förtjänar uppmärksamhet under
utredningsarbetet. Det står utredningen fritt att utöver vad som särskUt nämns
i direktiven ta upp sådana frågor som aktualiseras under arbetets gång och som
faller inom ramen för en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen.
De
centrala utredningsuppgifter pä arbetarskyddsområdet som således lagts pä
arbetsmiljöutredningen är omfattande och med hänsyn till uppgifternas
svårighetsgrad tidskrävande. Enligt utskottets mening är det av vikt att
utredningen i princip inte vidgas till att avse uppgifter som går utanför den i
de ursprungliga direktiven givna ramen. Det är nämligen angeläget att arbetet
på en tidsenlig lagstiftning och en effektiv kon-troUorganisation på området
inte fördröjs. Till detta kommer att frågan rörande förbättring av arbetsmiljön
även i andra sammanhang ägnas uppmärksamhet av statsmakterna. Nyligen har
förslag lagts fram beträffande en utbyggnad av företagshälsovården (prop.
1971:23, SoU 11). Vidare kan nämnas att arbetarskyddet föreslås få ökade
resurser genom en särskild arbetarskyddsfond som skall tUlskapas för nya
insatser i fråga om forskning, utbUdning och upplysning på området (prop.
1971: 22, SfU 17). Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet yrkandet i
motionen 1971: 247 om att tilläggsdirektiv skall utfärdas tiU arbetsmiljöutredningen.
Med beaktande av att utredningen är oförhindrad att ta upp även andra frågor än
sådana som särskilt nämns i direktiven finns det inte heUer anledning att ta
något initiativ från riksdagens sida i fråga om utredning eller åtgärder för
att ekonomiskt stimulera industrin till arbetsmiljöinsatser. Utskottet
avstyrker därför också de yrkanden i detta avseende som framstäUs i motionerna
1971: 247 och 1971: 767.
I
två motioner framställs yrkanden som avser yrkesinspektionens verksamhet.
Motionen 1971: 63 syftar till en utökning av antalet distrikt inom
yrkesinspektionen från nuvarande 11 tUl 24 så att det inom varje län skall
finnas ett distriktskontor, och i motionen 1971: 359 hemställs att riksdagen
skall uttala att frågan om samarbetet mellan yrkesinspektionen och lokala
kommunala organ ägnas särskild uppmärksamhet i arbetet på att reformera
arbetarskyddslagstiftningen. Som exempel på i vilka avseenden ett förbättrat
samarbete främst bör komma till stånd framhåller motionärema att
byggnadstillstånd för om-, ny- eUer tillbyggnad av arbetslokaler bör beviljas
endast om ritningar m. m. av yrkesinspektionen granskats och godkänts från
miljö- och skyddssynpunkt.
Vid
sin prövning av frågor rörande arbetarskyddets organisation bör
arbetsmUjÖutredningen enligt sina direktiv ta upp till behandling bl. a. yrkesinspektionens
organisation och arbetsformer. Utskottet vill understryka att vid denna
översyn beaktas att en fortsatt förstärkning av yrkesinspektionens
organisation är angelägen. Huruvida denna förstärkning bör
SoU 1971: 7 13
åstadkommas
genom ett utökat antal inspektionsdistrikt eller på annat sätt bör enligt
utskottets mening prövas under utredningsarbetet. I enlighet med detta
stäUningstagande bör motionen 1971: 63 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Som
framhålls i motionen 1971: 359 torde det inte sällan förekomma att vid
projektering för om- eller tillbyggnad av arbetslokaler arbetarskyddssynpunkterna
inte ägnas tiUräcklig uppmärksamhet. Förbättrade förhållanden i detta avseende
kan uppnås, som anförs i motionen, bl. a. genom att man får till stånd ett
bättre samarbete mellan yrkesinspektionen och olika kommunala organ. Även andra
åtgärder inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen kan vara påkallade. I
direktiven till arbetsmiljöutredningen har framhåUits att arbetarskyddets krav
måste bättre än f. n. kunna göra sig gällande redan i samband med planeringen
av arbetslokaler, maskiner och arbetsmetoder. Vidare uttalas bl. a. att kravet
på att skyddsåtgärder sätts in på ett så tidigt stadium som möjligt gör det nödvändigt
att ägna stort intresse åt frågor som angår granskning och besiktning av
arbetslokaler, maskiner och anläggningar m. m. Det anges även att föreskrifter
om obligatorisk förhandsgranskning i viss omfattning av förslag,
konstmktionsritningar o. d. torde få övervägas. Vid sin prövning av de nu
angivna frågorna blir det uppenbarligen nödvändigt för arbetsmiljöutredningen
att ägna betydande uppmärksamhet både åt innehåUet i lagstiftningen och frågan
om det praktiska samarbetet mellan de offentliga tillsynsorganen på området,
de lokala myndigheterna och de personer som är engagerade i den lokala
skyddsverksamheten. Med hänsyn härtill är något uttalande frän riksdagens sida
i den fråga som upptagits i motionen 1971: 359 inte erforderligt. Utskottet
avstyrker därför motionen.
I motionen 1971: 750 framstäUs en rad yrkanden
rörande arbetarskyddet. Motionärerna vill att ett antal uppräknade frågor, bl.
a. frågor om hygieniska gränsvärden, rätt tUl pauser vid kontinuerliga
arbetsprocesser och om stärkt ställning för skyddsombuden skall snabbutredas
av arbetsmiljöutredningen. Vidare vill motionärerna att riksdagen skaU uttala
sig för att arbetsmedicinska institutet inordnas under arbetarskyddsstyrelsens
ledning, att styrelsen erhåller en stark löntagarrepresentation och att
styrelsen blir en samordnande instans för att styra utformningen av en bättre
arbetsmiljö. Motionärerna vUl också att företagen skall bli skyldiga att
budgetera arbetsmiljökostnaderna samt att en professur i arbetsmUjö skall
inrättas.
Samtliga
de frågor, beträffande vilka motionärerna förordar en snabbutredning, ligger
inom ramen för arbetsmUjöutredningens uppdrag. Detta gäller också frågan om
skyldighet för företagen att redovisa arbetsmiljökostnader. På grund av det
anförda och med hänsyn tiU betydelsen av att ett samlat förslag tUl ny
arbetarskyddslagstiftning snarast möjligt framläggs av arbetsmUjÖutredningen
kan utskottet inte biträda motions-
SoU 1971: 7 14
förslagen
i de här nämnda frågorna. Utskottet beaktar härvid också att det står
utredningen fritt att lägga fram delförslag innan utredningsarbetet slutförts.
Då
det gäUer yrkandena rörande arbetarskyddsstyrelsens och arbetsmedicinska
institutets framtida ställning får utskottet framhålla att arbetarskyddsstyrelsens
organisation och arbetsformer skall tas upp av arbetsmiljöutredningen och att
utredningen i tilläggsdirektiv den 26 februari i år fått i uppdrag bl. a. att
utreda frågan om en integrering av arbetsmedicinska institutet i
arbetarskyddsstyrelsen. Med hänsyn tUl det anförda bör motionen inte heller i
denna del förarUeda någon åtgärd från riksdagens sida.
Frågor
rörande utbUdningen på arbetsmiljöområdet har efter hand fått allt större
betydelse. Utskottet får i detta hänseende hänvisa till den förstärkning av
utbildningsresurserna som föreslagits i prop. 1971: 23 (SoU 11) angående vissa
frågor om företagshälsovård m. m. Det finns också anledning erinra om att den
arbetarskyddsfond som föreslagits i prop. 1971: 22 (SfU 17) kommer att ge
möjlighet tUl avsevärt vidgade resurser för bl. a. utbildning på
arbetarskyddets område. Av det anförda framgår att en fortgående förstärkning
av utbildningsresurserna pä det här aktuella området sker. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1971: 350 om inrättande av en professur
i arbetsmiljö.
I
motionen 1971: 247 yrkas att en skyndsam utbyggnad och effektivisering av
yrkesskadestatistUcen genomförs. I motionen 1971: 750 framställs ett likartat
yrkande, vilket främst syftar tiU att statistUcen på området snabbt skaU
redovisas.
Frågan
hur yrkesskadestatistiken i framtiden bör utformas och vem som bör svara för
statistikproduktionen är f. n. föremål för utredning av en sakkunnig. Med
hänsyn härtUI avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Utskottet
hemställer
A. att motionen 1971: 63 och motionen 1971: 359
inte föranle
der någon riksdagens åtgärd,
B. att motionen 1971: 247, såvitt avser frågan om
parlamentarisk
sammansättning av arbetsmiljöutredningen, inte föranleder nå
gon riksdagens åtgärd,
C. att motionen 1971: 247, såvitt avser frågan om
åtgärder för att
ekonomiskt stimulera industrin att förbättra arbetsmiljön, samt
motionen 1971: 767 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
D. att motionen 1971: 247, såvitt avser
tilläggsdirektiv till arbets
miljöutredningen, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
E. att motionen 1971: 247 och motionen 1971: 750,
båda motio
nerna såvitt avser yrkesskadestatistiken, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
SoU 1971: 7 15
F. att motionen 1971: 750, såvitt den behandlats av
utskottet och i den mån den inte behandlats under E, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm
den 14 april 1971
Pä socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
Närvarande:
herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv
(s), Hamrin (fp). Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c)*,
Hyltander (fp), fru Sigurdsen (s), herrar Åkerlind (m), Johnsson i Blentarp
(s), Andreasson (c), fru Marklund (vpk), herrar Nisser (m) och Nilsson i Växjö
(s).
*
Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
1. vid utskottets hemställan under B av herrar
Gustavsson i Alvesta
(c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp). Åkerlind (m).
Andreasson (c) och Nisser (m), som anser
deb
att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med orden »Enligt
utskottets» och slutar med orden »denna del» bort ersättas med text av
följande lydelse:
Enligt
utskottets mening är det av stort värde att arbetsmarknadens organisationer är
starkt representerade i utredningen. Det är emellertid även angeläget att
utredningsarbetet får en sådan inriktning och be-drives på ett sådant sätt att
det förslag som arbetet utmynnar i har en så bred förankring som möjligt bland
riksdagspartierna. Härigenom främjas en snabb och effektiv lösning av de
betydelsefulla frågor som utredningen har att pröva. Med hänsyn tiU det anförda
förordar utskottet att arbetsmiljöutredningen i enlighet med vad som föreslås
i motionen 1971: 247 förstärks med företrädare för de politiska partierna.
dels att utskottet under B
bort hemställa
»att rUcsdagen med bifall
till motionen 1971: 247 i motsvarande del hos Kungl. Maj:t hemställer att
arbetsmiljöutredningen förstärks med företrädare för de politiska partierna.»
2. vid
utskottets hemställan under C av herrar Gustavsson i Alvesta
(c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp). Åkerlind (m).
Andreasson (c) och Nisser (m), som anser
dels
att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med orden »De
centrala utredningsuppgifter» och slutar med orden »och 1971: 767» bort
ersättas med text av följande lydelse:
SoU 1971: 7 16
De centrala utredningsuppgifter (= utskottet)
- tiU arbetsmiljöutredningen.
Då
det gäller yrkandet i motionen 1971:247 om ekonomisk stimulans till industrin
för att förbättra arbetsmiljön vill utskottet erinra om att från och med förra
budgetåret utgår till industriföretag direkta bidrag till investeringar till
åtgärder i syfte at minska vatten- och luftföroreningar. Såsom framhölls i
motionen bör det övervägas om motsvarande metod kan tillämpas för att
stimulera industrin att förbättra arbetsmiljön. Företagen bör också få ökade
möjligheter att utnyttja sina investeringsfonder för särskilda investeringar på
arbetsmiljöområdet. Även andra åtgärder bör övervägas i det angivna syftet.
Genom utskottets ställningstagande tillgodoses också yrkandet i motionen 1971:
767. Vad utskottet anfört i den här aktuella frågan bör ges Kungl. Maj:t till
känna.
dels att utskottet under C
bort hemställa
»att riksdagen i anledning av motionen 1971:247 i
motsvarande del samt motionen 1971:767 ger Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet
anfört om åtgärder för att ekonomiskt stimulera industrin att förbättra
arbetsmiljön.»
3.
vid utskottets hemställan under F av fru Marklund (vpk) som anser
dels
att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med orden »Samtliga
de» och slutar på s. 14 med orden »i arbetsmiljö», bort ersättas med text av
följande lydelse.
De
i motionen aktualiserade frågorna om hygieniska gränsvärden, rätt till
pauser vid kontinuerliga arbetsprocesser, högsta tillåtna hastighet vid
löpandebandarbeten, stärkt ställning för skyddsombuden och inrättande av
fackliga skyddsinspektörer är av sådan angelägenhetsgrad att riksdagen,
oaktat att det står arbetsmiljöutredningen fritt att lägga fram delförslag
innan utredningsarbetet slutförts, som sin mening bör uttala att förslag i dessa
frågor skyndsamt utarbetas och framlägges. Såväl dagspress som inte minst
fackförbundspressen ger dagliga exempel på skrämmande brister och faror inom
arbetslivets område. En prioritering av utredningens arbete på de i motionen
berörda områdena skulle därmed kunna leda till att behövliga åtgärder kunde
vidtas avsevärt snabbare än om slutförandet av utredningens arbete skall avvaktas.
Arbetsmiljöutredningen bör få tilläggsdirektiv i enlighet med det anförda.
I
fråga om arbetarskyddsstyrelsens och arbetsmedicinska institutets framtida
ställning anser utskottet i likhet med motionärerna att arbetarskyddsstyrelsen
bör utvecklas till ett centralt samordnande organ i syfte att styra
utformningen av en bättre arbetsmiljö. Den förstärkning av arbetarskyddsstyrelsen
som är oundgängligen nödvändig främjas på ett verksamt sätt därest
arbetsmedicinska institutet såsom föresläs
SoU 1971:
7 17
i motionen knytes till styrelsen. Av grundläggande
betydelse är härvid även att styrelsen får en starkare löntagarrepresentation.
Sedan motionen avlämnades under den fria motionstiden har
arbetsmiljöutredning-en i tilläggsdirektiv den 26 februari i ar fått i uppdrag
att bl. a. utreda frågan om en integrering av arbetsmedicinska institutet i
arbetarskyddsstyrelsen. Yrkandet i motionen har sålunda tillgodosetts på denna
punkt. Vad däremot gäller utbildningsfrågor inom arbetsmiljöområdet delar
utskottet den i motion 1971: 750 anförda meningen att en total omvärdering är
befogad. Det finns beträffande den tekniska arbetsmiljövården ingen
motsvarighet till den satsning som sker när det gäller den yttre miljövården.
Att tiUmäta den förra en tillbörlig betydelse bör enligt utskottets mening
komma till uttryck i ett tUlstyrkande av motionsyrkandet om inrättande av en
professur i arbetsmiljö. Motionen åberopar sig härvid på ett förslag
framställt av Svenska teknologförening-en om inrättande av en sådan professur
som ett led i strävandena att få fram skyddsingenjörer med kvalificerad utbildning
för sitt arbete. Utskottet anser den aktualiserade frågan ha en sådan räckvidd,
att riksdagen ej bör låta sig åtnöjas med utredningsdirektivens allmänna utformning
i utbildningsfrågorna på arbetsmiljöns område. Riksdagen bör därför för sin del
tillstyrka den föreslagna professurens inrättande. Förslag om professurens
närmare innehåll samt om dess placering torde lämpligen kunna utarbetas av
arbetsmiljöutredningen. Arbetet bör bedrivas med förtur.
dels att utskottet under F bort
hemställa »l)att riksdagen i anledning av motionen 1971:750 i motsvarande del
hos Kungl. Maj:t hemställer att arbetsmiljöutredningen får tUläggsdirektiv i
enlighet med vad utskottet anfört,
2) att riksdagen med bifall till
motionen 1971:750 i motsvarande del ger Kungl, Maj:t till känna vad utskottet
anfört om inrättande av en professur i arbetsmiljö,
3) att motionen 1971: 750 såvitt den
behandlats av utskottet och i den mån den inte behandlats under E, F 1 eller F
2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.