Trafikutskottets betänkande i anledning av motion angående indrivningen av obetald parkeringsbot
1971 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:TU16, Trafikutskottets betänkande i anledning av motion angående indrivningen av obetald parkeringsbot
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Trafikutskottets
betänkande nr 16 år 1971 TU 1971:16
Nr 16
Trafikutskottets betänkande i anledning av motion angående
indrivningen av obetald parkeringsbot
Motionen
I motionen 1971:945 av herr Löfgren
(fp) har yrkats att riksdagen måtte besluta att genom skrivelse tUl Kungl.
Maj:t begära sådan ändring av sättet för indrivning av inom viss av Kungl. Maj
:t närmare fastställd tid ej inbetalad parkeringsbot att sådant belopp må kunna
påföras bilens ägare vid bilskattekontoret inom den länsstyrelse där bilen är
registrerad och att bUskattekvitto vid nästkommande bilskattetermin ej skaU
kunna erhåUas med mindre, förutom bilskattebeloppet, bilens ägare rättmätigt
påförd men ej betalad parkeringsbot samtidigt eUer dessförinnan erlagts.
Remissyttrandena
Över motionen har yttrande
inhämtats från riksrevisionsverket och rikspoUsstyrelsen.
Riksrevisionsverket framhåller att förslaget synes
innebära en avkriminali-sering av de överträdelser som för närvarande i första
hand beivras med parkeringsbot och i andra hand med strafföreläggande eller
åtal inför domstol. Den nuvarande rättsUga prövningen av en straffbelagd
förseelse skulle sålunda bortfalla i och med att beloppen skulle uttagas på
administrativ väg.
Verket anför vidare följande.
Riksrevisionsverket (RRV) erinrar om departementschefens
yttrande i prop 1969:140 (sid 36) att en avkriminaUsering måste föregås av
ytterUgare utredning och övervägas i ett större sammanhang, där också andra
slag av ordningsförseelser bör innefattas i bedömningen. RRV får tiUägga att
det i motionen föreslagna systemet kan befaras medföra en fördröjning av
betalningen av parkeringsbot upp till drygt ett år efter det överträdelsen
begåtts. Förutom att detta står i motsats tUl straffets syfte att vara en
omedelbar reaktion på förseelsen, blir följden att handläggningen inte
oväsentUgt kompliceras vid avregistrering, ägarbyten m. m.
Bilregistreringen samt debiteringen och uppbörden av
bUskatt i anslutning härtiU sker för närvarande manueUt hos länsstyrelserna
till
Riksdagen 1971. 15 saml. Nr 16
TU 1971:16 2
skUlnad mot rutinerna för parkeringsbot och strafföreläggande
vUka utförs med automatisk databehandling hos rikspolisstyrelsen. Även om en
automatisering kommer att ske inom några är också i fråga om
fordonsregistreringen, torde det enUgt RRV:s mening vara enklare att handlägga
parkeringsärendena genomgående inom rättsväsendets informationssystem än att
för ändamålet skapa någon form av sidorutin tiU bilbeskattningen.
Genom 1969 års reform infördes ett subsidiärt straffansvar
för motorfordonets ägare för parkeringsförseelser. Härvid diskuterades även
möjligheten att utkräva ett strikt ansvar. Då den praktiska effekten av
reformen inte blivit att parkeringsbot betalas i betydUgt större omfattning än
tidigare, finns det enligt RRV:s mening anledning att åter överväga ett
införande av strikt straffansvar för ägaren. Innan denna utväg tillgrips, bör
emellertid försök göras att effektivisera tillämpningen av nu gäUande
bestämmelser genom en kraftfullare uppföljning av ärenden angående
parkeringsförseelser.
Vägtrafikförordningens ansvarsbestämmelser för
parkeringsförseelser ger i och för sig möjlighet till skärpning av påföljden om
parkeringsbot inte betalas inom föreskriven tid. Den betalningshöjande effekten
härav synes dock delvis utebU eftersom ärendena i stor utsträckning måste
avskrivas på grund av ofuUständig utredning. Enligt vad RRV inhämtat är
emellertid åtgärder för höjande av utredningskapaciteten under övervägande
inom rikspoUsstyrelsen.
För att på angivna väg få en ökad betalningsfrekvens torde
erfordras en omfattande insats av personalresurser. Även andra åtgärder
förtjänar därför enUgt RRV:s mening att övervägas. Ett sätt att förenkla
utredningsarbetet vore att låta poUsman resp trafikvakt redan i samband med
utfärdandet av anmaning att betala parkeringsbot, i de fall detta är möjligt,
upptaga uppgifter om förarens identitet för att ärendet vid bristande betalning
utan omgång skall kunna fullföljas med strafföreläggande. En annan möjUghet är
att anknyta ägaransvaret tUl den registrerade ägaren. Detta torde dock såsom i
prop 1969:140 uttalas inte kunna ske förrän det nya förbättrade bilregistret
kommit i tUlämpning.
Rikspolisstyrelsen konstaterar att den nya lagstiftning om
subsidiärt ägaransvar för parkeringsförseelser som trädde i kraft den 1.1.1970
tUl en början hade gynnsam effekt beträffande benägenheten att betala parkeringsböter.
Under hösten 1970 visade det sig emeUertid att betalningsviljan ånyo började
sjunka. RikspoUsstyrelsen inledde då i samarbete med övriga berörda myndigheter
ett brett upplagt arbete för att dels undersöka hur systemet för beivrande av
parkeringsförseelser på lång sikt bör vara uppbyggt dels vidta nödvändiga
åtgärder på kort sikt för att avhjälpa de akuta svårigheterna. Resultatet av
detta arbete kommer styrelsen att redovisa i annat sammanhang. Detta yttrande
begränsas i fortsättningen tiU det i motionen framlagda förslaget.
Styrelsen
anför vidare.
Förslaget synes förutsätta ett strikt straffansvar
beträffande samtUga under föregående år begångna parkeringsförseelser för den
TU 1971:16 3
som är skyldig att erlägga automobilskatt för det
felparkerade fordonet. Frånsett principiella juridiska betänkligheter mot ett
sådant straffansvar måste konstateras att den praktiska effekten av det
föreslagna systemet knappast skulle bli den som eftersträvas, nämUgen att i
ökad omfattning förmå felparkerama att betala ålagda böter. Styrelsens
erfarenheter visar att svårigheterna att få in parkeringsböter ofta är störst
beträffande sådana bUägare som köper och säljer bUar med korta mellanrum. För
sådana personer torde ett hot om framtida bötesuttag i samband med bUskatt vara
verkningslöst eftersom fordonet övergått i annans ägo innan skattepUkten
inträder.
Förslaget innebär även i andra fall att böterna ofta skuUe
drabba annan än den som fört eller ägt fordonet vid tiden för förseelsen. En
sådan ordning är sannolikt ägnad att ytterUgare försämra respekten för gäUande
parkeringsbestämmelser.
Enligt styrelsens bedömning kan därför det i motionen
framförda förslaget inte tillstyrkas som en separat åtgärd. Huruvida förslaget
i modifierad form eller i kombination med andra åtgärder kan visa sig
ändamålsenligt i ett framtida system för uppföljning av parkeringsböter anses
kunna avgöras först vid en samlad bedömning av hela problemkomplexet. En sådan
bedömning avser styrelsen redovisa snarast efter det ovan angivna arbete
slutförts.
Utskottet
Utskottet delar i och för sig
motionärens uppfattning att det är angeläget att på något sätt åstadkomma en
effektivare efterlevnad av gällande bestämmelser på förevarande område. Den i
motionen anvisade metoden härför synes emeUertid inte utgöra en lämpUg lösning
av frågan.
Såsom riksrevisionsverket framhåUit torde förslaget
innebära en avkriminaUsering av de överträdelser som för närvarande i första
hand beivras med parkeringsbot och i andra hand med strafföreläggande eUer åtal
inför domstol. I anslutning härtUl erinras om ett av föredragande
departementschefen i prop. 1969:140 gjort uttalande att en sådan
avkriminaUsering måste föregås av ytterUgare utredning och övervägas i ett
större sammanhang, där också andra slag av ordningsförseelser bör innefattas i
bedömningen. Det framhålls vidare att bilregistreringen samt debiteringen och
uppbörden av bilskatt för närvarande sker manueUt hos länsstyrelserna tiU
skillnad mot rutinerna för parkeringsbot och strafföreläggande, vilka utförs
med automatisk databehandUng hos rikspoUsstyrelsen. Även om en automatisering
kommer att ske inom några år också i fråga om fordonsregistreringen torde det
enUgt verkets mening vara enklare att handlägga parkeringsärendena genomgående
inom rättsväsendets informationssystem än att för ändamålet skapa någon form
av sidorutin tiU bilbeskattningen. Försök bör emellertid enUgt verket göras
TU 1971:16 4
att
effektivisera tUlämpningen av nu gällande bestämmelser genom en kraftfuUare
uppföljning av ärendena angående parkeringsförseelser.
RikspoUsstyrelsen
förklarar sig i sitt yttrande ha inlett ett brett upplagt arbete i samarbete
med övriga berörda myndigheter för att dels undersöka hur systemet för
beivrande av parkeringsförseelser på lång sikt bör vara uppbyggt, dels vidta
nödvändiga åtgärder på kort sikt för att avhjälpa de akuta svårigheterna.
Resultatet av detta arbete kommer enUgt vad utskottet erfarit att redovisas i
en nära framtid. Styrelsen finner vidare frånsett principieUa juridiska
betänkUgheter att den praktiska effekten av det av motionären föreslagna
systemet knappast skulle bU den som eftersträvas, nämligen att i ökad omfattning
förmå felparkerarna att betala dem ålagda böter. SlutUgen förklarar sig
styrelsen ämna redovisa en samlad bedömning av hela frågekomplexet snarast
efter det att det tidigare nämnda arbetet slutförts.
Utskottet
kan i huvudsak ansluta sig tiU de sålunda anförda synpunkterna. Resultatet av
det pågående utredningsarbetet m. m. bör aUtså avvaktas innan andra åtgärder
övervägs. Utskottet vill dock i sammanhanget understryka det angelägna i att
arbetet bedrives med skyndsamhet samt förutsätter att Kungl. Majrt med
uppmärksamhet följer utvecklingen på området.
Under hänvisning tUl det anförda hemstäUer
utskottet att riksdagen avslår motionen 1971:945.
Stockhohn
den 14 oktober 1971 På trafikutskottets vägnar SVEN MELLQVIST
Närvarande:
herrar Mellqvist (s), Lindahl (s), Hjorth (s), Persson i Heden (c), SeUgren
(fp), Rosqvist (s). Brundin (m), Lindberg (s), Håkansson (c), Magnusson i
Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s), Torwald (c), Taube (fp), Clarkson
(m) och Sundgren (s).
K L Beckmans Tryckerier AB. 1971
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.