Sök i Ratio Lex

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner om motorfordons utrustning och trafiksäkerhet m. m.

1971 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:TU22, Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner om motorfordons utrustning och trafiksäkerhet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Trafikutskottets
betänkande nr 22 år 1971 TU 1971:22

Nr 22

Trafikutskottets
betänkande i anledning av motioner om motorfordons utrustning och
trafiksäkerhet m. m.

Motionerna

I motionen 1971:264 av herrar Wååg (s) och Engkvist
(s) har hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemstäUer om
skyndsam utredning av frågan om typgodkännande av avgassystem till motordrivna
fordon.

I motionen 1971:265 av herrar Wååg (s) och
Gustavsson i Ängelholm (s) har hemstäUts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer om skyndsam utredning av frågan om belysningsanordningar på
traktorer och motorredskap.

I motionen 1971:266 av herrar Wååg (s) och
Johansson i Simrishamn (s) har hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl.
Maj:t hemstäUer om att frågan om fordons och fordonskomponenters tillförUtUghet
bUr föremål för närmare utredning.

I motionen 1971:267 av herr Wååg m. fl. (s) har
hemstäUts att riksdageii i skrivelse till Kungl. Maj:t hemstäUer om skyndsam
utredning av frågan om förbud mot användandet av hjälpljus tUlsammans med
fordonets ordinarie halvljus.

I motionen 1971:402 av herrar Lindahl (s) och Högström
(s) har hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t måtte begära sådan
författningsändring att nya ändamålsenUga bestämmelser för fordons konstruktion
och utrustning skall komma tiU stånd. Samtidigt bör möjUgheterna att ålägga
tillverkaren ett större ansvar beträffande fordonens konstruktion från
säkerhetssynpunkt tUlvaratagas.

I motionen 1971:915 av herr förste vice talmannen
Bengtson (c) har hemstäUts att riksdagen måtte i skrivelse tUl Kungl. Maj:t
uttala att sådana bestämmelser må utfärdas att stötfångarna på bilar ges sådan
konstruktion och placering på sådant sätt att den avsedda skyddande effekten
uppnås.

1
Riksdagen 1971. 15 samL Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

TU
1971:22 2

Remissyttrandena

Över motionerna har yttranden
inhämtats från statens trafiksäkerhetsverk, rikspoUsstyrelsen och Svensk
bUprovning AB. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Motionen 1971:264

Såväl rikspoUsstyrelsen som Svensk
bUprovning AB framhåUer i sina yttranden att en effektivare kontroll av
fordonen från buUersynpunkt skuUe möjliggöras om krav på typgodkännande av
avgassystem infördes. Även säkerhetssynpunkterna understryks i sammanhanget.
Den föreslagna utredningen anses därför snarast böra komma tiU stånd.

Trafiksäkerhetsverket erinrar om det omfattande
utredningsarbete som f. n. pågår genom den av Kungl. Maj :t tUlkaUade
trafikbullerutredningen och som bl. a. avser buller från motorfordon. Frågan
härom återfinns vidare i trafiksäkerhetsverkets arbetsprogram för ökad trafiksäkerhet
avseende tiden 1.7.1970 30.6.1972 där den redovisas som "nya
föreskrifter; ljuddämpning, tillåtna buUergränser" med hänvisning till
såväl internationeUt reglemente som trafikbullemtredningen. Trafiksäkerhetsverket
studerar för närvarande olika mätmetoder främst för kontroll av fordon i drift
och insamlar data men är i övrigt hänvisat till att avvakta utredningens
resultat.

Det är enUgt verket ännu för tidigt att bestämma vilken
utformning föreskrifterna skall ha. Ett tänkbart alternativ är att föreskriva att
fordon av vissa kategorier inte får godkännas vid besiktning om de inte är
försedda med typgodkända, för fordonen avsedda avgassystem inklusive
ljuddämpare. Verket kommer att pröva detta alternativ i samband med att
föreskrifter grundade på resultatet av trafikbuUerutredningen framdeles skall
utformas. Om verket skulle stanna för ett sådant alternativ kommer detta att
redovisas för Kungl. Maj:t inom ramen för erhållet uppdrag i detta avseende.

Med hänsyn tUl sålunda redan
pågående utredningsarbete på området finner utskottet någon särskild åtgärd i
frågan från riksdagens sida f. n. ej erforderUg. Utskottet förutsätter dock att
utredningsarbetet bedrives med skyndsamhet samt att därest så skuUe befinnas
påkallat - förslag tUl separata åtgärder i det av motionärerna angivna syftet
föreläggs Kungl. Maj :t innan det mera omfattande utredningsarbetet om
fordonsbuller i dess helhet slutförts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 3

Motionen 1971:265

I sitt yttrande över denna motion framhåUer Svensk
bUprovning AB att det enUgt bolagets mening ej torde medföra några tekniska
problem att utrusta samtUga traktorer och motorredskap med sådan belysning som
i dag krävs vid färd i mörker på aUmän väg. Ej heller kan kostnaden för denna
utrustning anses motivera ett bibehållande av nuvarande regler. Bolaget anser
att den förordade skärpningen av bestämmelserna bör kunna genomföras snabbt och
utan någon mera omfattande utredning.

Enligt rikspoUsstyrelsens uppfattning fordrar
trafiksäkerheten att fordon aUtid vid färd under mörker på väg, såsom detta
begrepp definieras i 1 § 1 mom. vägtrafikförordningen, är försedda med
tillfredsställande belysnings- och reflexanordningar samt att även andra fordon
än bU och motorcykel skall ha belysningen tänd när sikten är nedsatt på grund
av dimma eller annan anledning. Styrelsen säger sig även dela motionärernas
åsikt att mycket talar för att traktor- och motorredskap aUtid skaU vara
utrustade med de belysnings- och reflexanordningar som f. n; krävs vid färd på
aUmän väg under mörker. En sådan ändring skuUe medföra väsentUgt förbättrade
kontrollmöjUgheter. EnUgt rikspolisstyrelsens uppfattning borde den i motionen
åsyftade ändringen i vägtrafikförordningen kunna ske utan en föregående
utredning. Om så inte är fallet tillstyrker rikspolisstyrelsen en skyndsam
utredning i ärendet.

Trafiksäkerhetsverket erinrar om att frågor rörande bl. a.
motorredskapens tekniska beskaffenhet och utrustning för närvarande utreds
genom den av Kungl. Maj:t tUlkaUade motorredskapsutredningen. Man kan förvänta
att de förslag som utredningen kommer att framlägga omfattar även förslag om
förbättrade belysningsanordningar.

Verket har vidare i sitt arbetsprogram för ökad
trafiksäkerhet 1.7.1970 - 30.6.1972 i avsnitten II ÅTGÄRDER MED SIKTE PÄ FORDONET tagit upp frågan om
nya föreskrifter samt översyn av gäUande föreskrifter för traktorer och
motorredskap m. m. Arbetet skall enligt programmet grundas på
motorredskapsutredningens förslag. Vidare har frågan om reflexanordningar och
belysning på traktorer diskuterats i verkets arbetsgrupp med representanter för
lantbruksstyrelsen och jordbmkets organisationer. Gruppen har uttalat att
belysningsanordningar bör utgöra obUgatorisk utrustning på traktorer liksom på
bUar.

Inom ramen för arbetsprogrammet pågår dessutom för
närvarande inom trafiksäkerhetsverket en fullständig översyn av bestämmelserna
om belysningsanordningar på fordon. Samtidigt som största möjUga anpassning
tUl internationella reglementen och rekommendationer eftersträvas kommer
strängare och mera specificerade krav att ställas på belysningsanordningarnas
beskaffenhet, placering, montering etc. Verket skaU i detta syfte studera ett
förslag tiU nytt reglemente som helt nyUgen färdigstäUts

s. 4 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 4

av den under ECE:s expertgrupp för fordonens konstruktion
lydande rapportörsgruppen för allmänna säkerhetsbestämmelser.

Utskottet kan för sin del med
beaktande av vad trafiksäkerhetsverket sålunda anfört inte finna det
motiverat att från riksdagens sida hos Kungl. Maj:t begära särskilda åtgärder i
ämnet. Utskottet förutsätter dock även i detta faU att utredningsarbetet
bedrives med skyndsamhet. Vad beträffar det inom motorredskapsutredningen
pågående arbetet beräknas detta, såsom utskottet i sitt utlåtande nr 21 ang.
förbud mot användning av åktruck på landsväg anfört, i sin helhet kunna
avslutas under första halvåret 1972.

Motionen 1971:267

Svensk bilprovning AB delar
motionärernas uppfattning att man med hjälpljus monterade och inställda enligt
nu gäUande bestämmelser i regel ej får någon ökning av siktsträckan.

Enligt bolagets mening medför korrekt instäUda hjälpljus
endast obetydUga förbättringar från siktsynpunkt vid köming på halvljus. Ä
andra sidan kan felaktig montering och inställning av dessa belysningsanordningar
få allvarliga konsekvenser i trafiken med hänsyn tUl risken för blandning.
Bolaget anser därför att frågan om förbud mot användning av hjälpljus
tUlsammans med halvljus allvarUgt bör övervägas och tiUstyrker därför att den
av motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd.

RikspoUsstyrelsen förklarar sig i allt väsentUgt ansluta
sig till vad motionärerna anfört mot användandet av hjälpljus tUlsammans med
ordinarie halvljus. Styrelsen anser vidare att så länge hjälpljus i nuvarande
form tiUåts försvårar dessa en effektiv kontroll av halvljusets inställning.
Hjälpljusens placering och fastsättning gör att en från början rätt inställning
mycket lätt rubbas. Styrelsen har mget att erinra mot en skyndsam utredning i
ärendet. Dock ifrågasätter styrelsen om inte, med hänsyn bl. a. till den
trafikfara som ett bländande ljus utgör, ett direkt förbud mot användande av
hjälpljus tillsammans med ordinarie halvljus kunde utfärdas utan en föregående
utredning.

Trafiksäkerhetsverket förklarar att det för närvarande
företar en total översyn av bestämmelserna om belysningsanordningar på fordon.
Samtidigt som därvid största möjliga anpassning till internationeUa reglementen
och rekommendationer eftersträvas kommer strängare och mera specificerade krav
att stäUas på belysningsanordningamas beskaffenhet, placering, montering etc.
Av betydelse för denna översyn är det tidigare nämnda förslaget tUl nytt
reglemente, som helt nyligen färdigställts av den under ECEs expertgrupp för
fordons konstmktion lydande rapportörsgruppen för allmänna
säkerhetsbestämmelser. Trafiksäkerhetsverkets arbetsprogram för ökad
trafiksäkerhet 1.7.1970 - 30.6.1972 omfattar även frågor rörande montering och
användning av extra lyktor på bilar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 5

Verket delar motionärernas
uppfattning att frågan om användande av extra lyktor tillsammans med halvljus
från fordonens huvudstrålkastare skyndsammast måste utredas och åtgärder
vidtagas för effektivt stävjande av det missbruk av extra lyktor som nu
förekommer. Verket avser därför att utföra denna del av översynen för sig med
förtursrätt.

Redan i trafikutskottets utlåtande
1971:8 - i anledning av motioner rörande trafiksäkerheten m. m. framhöUs att
utskottet anser det angeläget att tiUåtUgheten av hjälpljus närmare regleras.
Med hänsyn tiU att inom trafiksäkerhetsverket en särskild arbetsgrupp tUlsatts
med uppgift att noggrant studera och pröva möjligheter tiU förbättrad
fordonsbelysning m. m. ansågs någon riksdagens särskilda åtgärd i ämnet då ej
påkallad. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning och hänvisar därvid tUl
vad trafiksäkerhetsverket anfört innebärande bl. a. att berörda översyn avses
skola företagas med förtursrätt.

Motionerna 1971:266 och 1971:402

Beträffande förstnämnda motion
framhåller Svensk bUprovning AB att strävan mot säkrare fordon genom skärpta
krav ofta medför att tidigare använda enkla konstruktioner ej längre kan godtas
utan måste ersättas med mera komplicerade och därmed ofta mindre funktionssäkra
konstruktioner. Bolaget anser att man bör tillvarata möjUghetema att med
moderna metoder bestämma fordonets tillförUtUghet. En redovisning av de
väsentUga säkerhetsdetaljemas tiUförUtUghet anses ha en gynnsam effekt från
trafiksäkerhetssynpunkt. Även från konsument-poUtisk synpunkt bör en
deklaration av fordonets tUlförUtUghet bedömas som synnerligen värdefull.

Enligt bolagets mening är det därför angeläget att den i
motionen behandlade frågan blir föremål för närmare utredning.

I anledning av motionen 1971:402 framhåller bolaget att de
fordonstekniska kraven bör bygga på utredningsmaterial som bl. a. belyser hur
utformningen av olika fordonskomponenter påverkar fordonets trafiksäkerhet.
Genom bl. a. en ingående analys av trafikolyckorna bör det vara möjligt att i
ökad omfattning bedöma den fordonstekniska faktorns roll i olycksförloppen och
på grundval härav uppställa säkerhetskrav som tar sikte på att eliminera de
fordonsberoende olycksorsakerna.

Om bestämmelserna skaU få avsedd effekt krävs att de även
innehåller preciserade anvisningar rörande provning och kontroll. Enligt
bolagets mening bör fordonstUlverkare alltid ansvara för att levererade fordon
i alla avseenden överensstämmer med gäUande krav. Bolaget anser det vara av
synnerlig vikt att de av motionärerna aktuaUserade frågorna ägnas ökad
uppmärksamhet och tUlräckligt beaktas i arbetet med föreskrifter på
fordonsområdet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 6

RikspoUsstyrelsen anser frågan om
fordons och dess komponenters tUlföriitlighet angelägen. Den i motionen
1971:266 avsedda tillförUtUg-hetstekniken anses erbjuda vissa möjUgheter att på
ett säkrare sätt än hittills bedöma olika komponenters tillförUtUghet och
hållbarhet. RikspoUsstyrelsen tillstyrker därför att frågan härom närmare
utreds.

Styrelsen anser det vidare ej acceptabelt ur
trafiksäkerhetssynpunkt att viktiga fordonsdetaljer saknas i
utrustningsbestämmelsema. Styrelsen tUlstyrker därför motionen 1971:402 och
anser att en författningsändring som medför både ändamålsenUga bestämmelser
för fordons konstruktion och utrustning och ett ökat ansvar för tUlverkaren
kommer att bU tUl gagn för trafiksäkerheten. Det framhåUs också att ett
internationellt samarbete syftande tiU Ukartade bestämmelser som tillgodoser
säkerhetskravet vore önskvärt.

Trafiksäkerhetsverket framhåUer att
- med hänsyn till bilindustrins och bilhandelns internationeUa karaktär - de i
motionen 1971:266 behandlade frågorna rörande bilars konstruktion och
beskaffenhet inkluderande livslängd och tUlförUtUghet rätteligen bör regleras
genom internationeUa reglementen och normer. Frågor av denna art har också vid
flera tUlfäUen dryftats såväl inom ECEs expertgrupp för fordons konstruktion
som under expertgruppen lydande rapportörsgrupper. Det har emellertid inom
dessa grupper bestämt hävdats att de reglementen med krav på fordons
beskaffenhet och utmstning som det närmast är gruppemas uppgift att utarbeta
och fastställa inte skaU innehålla dimensions-, material- eller kvaUtetskrav.
Sådana krav skall i stäUet säkerstäUas genom att vid konstruktion och
tiUverkning internationeUa standard och normer tUlämpas. Det internationeUa
arbetet rörande dessa standard och normer handhas av ISO International
Organization for Standardization med den tekniska kommittén ISO/TC 22, BUar.
Den svenska medverkan inom kommittén organiseras av Sveriges Mekanför-bund.
Trafiksäkerhetsverket har representanter i flertalet svenska arbetsgrupper
deltagande i den tekniska kommitténs och underlydande sub-kommittéers arbete.

Oaktat detta har i de svenska säkerhetsbestämmelserna, som
återfinns i trafiksäkerhetsverkets föreskrifter, medtagits krav som har direkt
att göra med komponenters livslängd och tUlförUtUghet. En avgörande faktor i
detta sammanhang är svårigheterna att finna praktiskt användbara metoder att
vid besiktning av fordon eller utrustningsdetaljer för fordon kontrollera att
uppstäUda krav syftande till långsiktig funktionsduglighet och tiUförlitlighet
är uppfyUda. Trafiksäkerhetsverket är emeUertid berett att i avvaktan på
internationeUa normer i detta avseende i det fortsatta arbetet med tekniska
bestämmelser tillgodose önskemålen om krav rörande livslängd och tUlförUtUghet
i den utsträckning därför erforderliga kontrollmetoder kan åstadkommas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 7

Frågor rörande fordons och
fordonskomponenters tiUförlitlighet är även föremål för den av Kungl. Maj:t
tUlkaUade konsumentutredningen.

I anledning av motionen 1971:402 erinras om att i
trafiksäkerhetsverkets arbetsprogram för ökad trafiksäkerhet 1.7.1970 -
30.6.1972 under rubriken ÅTGÄRDER MED SIKTE PÄ FORDONET ett stort antal projekt
redovisas avseende utveckling av nya säkerhetskrav i fråga om konstmktion,
utrustning m. m. för nya bilar. Bland de konstruktions-och utrustningsdetaljer
som sålunda skaU bU föremål för åtgärder märks ram och hjulupphängning med
fjädring och stötdämpare som också omnämns i motionen. Resultatet av nämnda
arbete skaU i den mån trafiksäkerhetsverket inte med stöd av gäUande författningsbetämmelser
själv kan fastställa skärpta eller utökade krav på fordonens konstmktion och
utrustning redovisas för Kungl. Maj:t i form av förslag till
författningsändringar.

BUamas säkerhetsbälten har redan tidigare ägnats stor
uppmärksamhet såväl vad avser utveckling av förbättrade konstruktioner som
propaganda för ökad användning. Kungl. Maj:t har nyligen beslutat att uppdra åt
trafiksäkerhetsverket att utreda och fastslå nya normer för säkerhetsbälten.
Verket skall bl. a. undersöka om fördelarna med s. k. milbälten är så stora att
man bör prioritera denna bältestyp.

Kungl. Maj:t har även beslutat införa krav på anordningar
för rengöring av strålkastarna under färd från och med 1974 års modeller.
Närmare bestämmelser med krav på sådana anordningar skall snarast faststäUas av
trafiksäkerhetsverket.

Det ovan beskrivna utvecklingsarbetet bedrivs av
trafiksäkerhetsverket i samråd med verkets arbetsgrupp för säkerhetskrav på nya
bilar samt verkets arbetsgrapp för anvisningar om trafiksäkerhetskrav vid
statlig upphandUng av bilar.

De båda nu förevarande motionerna
berör delvis samma frågor, varför utskottet anser det lämpligt att pröva dem i
ett sammanhang.

I likhet med motionärerna finner utskottet därvid i och
för sig angeläget att ändamålsenUga bestämmelser för fordons konstruktion och
utrustning samt tUlföriitlighet kommer tUl stånd. MöjUghetema synes också böra
undersökas att ålägga tiUverkaren ett större ansvar beträffande fordonens
konstmktion från säkerhetssynpunkt. Såsom av trafiksäkerhetsverkets yttrande
framgår bedrivs emeUertid på här ifrågavarande område ett omfattande
utrednings- och utveckUngsarbete såväl utomlands som i Sverige. I sistnämnda
fall hänvisas bl. a. tiU verkets eget utredningsarbete samt tiU det inom
konsumentutredningen pågående arbetet. Utskottet kan med beaktande bl. a.
häravinte finna det påkallat att från riksdagens sida f. n. begära ytterUgare
utredning i ämnet. Ej heller finner utskottet det lämpUgt att redan nu hos
Kungl. Majrt föreslå de av motionärerna begärda författningsändringarna. Innan
sådana vidtas

s. 8 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 8

bör nämligen enligt utskottets uppfattning ytterligare
resultat av pågående utredningsarbete avvaktas. Med hänsyn inte minst tUl de
trafiksäker-hetsmässiga aspekterna finner utskottet dock arbetet härmed böra
effektiviseras och påskyndas.

Motionen 1971:915

Svensk bilprovning AB framhåller
att de påtalade svagheterna hos dagens stötfångare även uppmärksammats i andra
länder. Hösten 1970 pubUcerades i USA ett förslag tUl ny Federal Motor Vehicle
Safety Standard med krav på bättre stötfångare på personbilar. Man vill
åstadkomma en stötfångare, som dels minskar risken för skador på förare och
passagerare vid koUisioner i hög fart, dels skyddar fordonet, i första hand
oUka säkerhetssystem, såsom belysning, bränsle- och avgassystem, liuvlås m. m.
vid koUisioner i låg fart. En sådan åtgärd bedöms dessutom minska
försäkringsbolagens kostnader för s. k. parkeringsskador vilka ofta är mycket
höga. Stötfångarna skaU enligt förslaget förutom angivna håUfasthetskrav ha ett
enhetUgt utförande och en enhetUg placering. Bestämmelserna avses träda i kraft
den 1.8.1972 och har enligt uppgift redan medfört att biltillverkarnas
konstruktionsavdelningar börjat utveckla stötfångare för 1972 års modeUer i
enlighet med förslaget.

Enligt bolagets mening är det lämligt att undersöka i vad
mån de amerikanska bestämmelsema kan läggas till grund för svenska föreskrifter
om stötfångare. Bolaget tUlstyrker därför förslagen i motionen.

RikspoUsstyrelsen säger sig i huvudsak dela motionärens
åsikt att bUarnas stötfångare i vissa faU är behäftade med bristfälUgheter samt
att enhetliga bestämmelser vore önskvärda. Enhetliga bestämmelser för
stötfångares konstruktion och placering medför emeUertid stora praktiska
svårigheter. InternationeUt likartade regler kunde emeUertid bidraga till
lösning av problemet.

Trafiksäkerhetsverket framhåller till en början att
stötfångare inte är en i vägtrafikförordningen omnämnd utrustning som är
obligatorisk för bUar. Det föreligger därför inte något hinder att vid
besiktning godkänna bil som. saknar stötfångare. Anledningen tiU att de flesta
bilar är försedda med stötfångare som standardutrustning är främst den att de
vid mycket lätta koUisioner skyddar bilens karosseri mot skador som kan vara
svåra och dyrbara att reparera. Ur denna synpunkt skulle det onekligen vara
till stor fördel om stötfångarna på aUa bilar var placerade på samma höjd. En
sådan standardisering är dock mycket svår att genomföra på grund av bilamas
varierande storlek och utförande. Arbetet därmed har pågått och pågår alltjämt,
främst inom den internationella standardiseringsorganisationen, ISO. I
anslutning härtiU erinras om det förut nämnda amerikanska förslaget i bl. a.
denna fråga, vars genomförande anses komma att få återverkningar även på det
europeiska bUsäkerhetsarbetet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 9

Slutligen erinras om att i statens
trafiksäkerhetsverks arbetsprogram för ökad trafiksäkerhet 1.7.1970 - 30.6.1972
under rubriken ÅTGÄRDER MED SIKTE PA FORDONET stötfångare på bilar upptas som
objekt för ett utvecklingsarbete som syftar till framtagning av underlag för
bedömning av behovet av och utarbetande under den aktuella perioden eller
senare av nya föreskrifter. Verket följer därvid med uppmärksamhet det tekniska
utvecklingsarbete, som bedrivs inom National Highway Traffic Safety
Administration samt inom ECEs Inland Transport Committée och ISO:s Technical
Committée.

Då utskottet för sin del anser sig
kunna utgå från att trafiksäkerhetsverket i enlighet med det anförda
uppmärksamt följer utvecklingen på området såväl utomlands som i Sverige samt
också föranstaltar om vidtagande av lämpUga åtgärder finner utskottet det f. n.
inte påkallat att från riksdagens sida göra en särskild framstäUning i ämnet
hos Kungl. Maj:t. Motionen avstyrks därför.

Under
åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1971:264,

2.
att riksdagen
avslår motionen 1971:265,

3.
att riksdagen
avslår motionen 1971:267,

4.
att riksdagen
avslår motionen 1971:266,

5.
att riksdagen
avslår motionen 1971:402,

6.
att riksdagen
avslår motionen 1971:915.

Stockholm den 19 oktober 1971 På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Hjorth (s), Persson i
Heden (c), SeUgren (fp), Rosqvist (s). Brundin (m), Lindberg (s), Håkansson
(c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s), Torwald (c), Taube
(fp). Clarkson (m), fru ThunvaU (s) och herr Sundgren (s).

s. 10 Kontrollera mot PDF

TU
1971:22 10

Yttranden över motionerna 1971:264, 1971:265,1971:266,
1971:267, 1971:402 och 1971:915

Motionen 1971:264

Statens trafdcsäkerhetsverk (14.4.1971)

TUl 1958 års överenskommelse om antagande av enhetUga
regler för typgodkännande av utrustning och delar tUl motorfordon samt ömsesidigt
erkännande av sådant godkännande, vUken Sverige biträtt den 21.4.1959 (SFS
1960:167, 1967:680), finns bL a. fogat ett reglemente nr 9 avseende godkännande
av fordon med avseende på buUer (E/ECE/ TRANS/505/Add8). Reglementet tiUämpas
t. v. av ItaUen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Reglementet innehåUer dock
inte något krav att avgassystem på bU skall vara typgodkänt.

För närvarande pågår genom den av Kungl. Maj:t tUlkaUade
trafikbullerutredningen ett omfattande utredningsarbete som bl. a. avser buUer
från motorfordon. Trafiksäkerhetsverket har biträtt utredningen bl. a. genom
fältprov i stor skala.

Frågan om buller från motorfordon återfinns i trafiksäkerhetsverkets
arbetsprogram för ökad trafiksäkerhet avseende tiden 1.7.197030.6.1972 där den
redovisas som "nya föreskrifter; ljuddämpning, tillåtna
buUergränser", med hänvisning tiU såväl ECE reglemente som
trafikbuUemtredningen. Trafiksäkerhetsverket studerar för närvarande oUka
mätmetoder främst för kontroll av fordon i drift och insamlar data, men är i
övrigt hänvisat tUl att avvakta utredningens resultat.

Det är ännu för tidigt att bestämma vilken utformning
föreskrifterna skaU ha. Ett tänkbart alternativ är att föreskriva att fordon av
vissa kategorier inte får godkännas vid besiktning, om de inte är försedda med
typgodkända, för fordonen avsedda avgassystem inklusive ljuddämpare. Verket
kommer att pröva detta alternativ i samband med att föreskrifter grundade på
resultatet av trafikbuUerutredningen framdeles skaU utformas. Om verket skulle
stanna för ett sådant alternativ kommer detta att redovisas för Kungl. Maj:t
inom ramen för erhåUet uppdrag i detta avseende.

Rikspolisstyrelsen (14.4.1971)

RikspoUsstyrelsen delar motionärernas åsikt om att
avgaserna i form av luftföroreningar och buUer inverkar menUgt på vår miljö.

Registrerat motorfordon, som är minst två år gammalt, skaU
årligen undergå kontroUbesiktning, varvid bl. a. avgassystemet undersöks. Dämtöver
sker huvudsakUgen av poUsen stickprovsvis flygande inspektion

s. 11 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 11

av
motorfordon och mopeder innefattande bl. a. kontroll av avgassystemet. Både
vid kontroUbesiktning och flygande inspektion prövas huruvida fordonet är
utrustat i enUghet med bestämmelserna 3 § 1 mom j, 4 § 1 mom g
vägtrafikförordningen eUer beträffande moped 3 § d mopedförordningen, dvs. med
avseende bL a. på förekomsten av effektiv anordning för att hindra störande
ljud från avgaserna (ljuddämpare). Trafiksäkerhetsverket har till ovannämnda
paragrafer utfärdat närmare föreskrifter.

PoUsen
har dessutom möjlighet att ingripa jml 58 § vägtrafikförordningen samt 10 §
mopedförordningen om någon t. ex. behandlar sitt fordon så att onödigt buller
uppstår.

MöjUgheten
tiU effektivare kontroU av fordonens avgassystem ur buUersynpunkt skuUe utan
tvekan bU avsevärt större om typgodkända avgassystem fordrades. Dock måste
godkännandet utmärkas på sådant sätt, att det vid kontroUbesiktning och
flygande inspektion lätt kan avgöras om godkänt avgassystem används.

Med
hänsyn till de ökade kontrollmöjligheter som ett typgodkännande skuUe medföra
samt det förhåUandet att avgassystemet ej påverkas av andra system tUlstyrker
styrelsen en skyndsam utredning av frågan om typgodkännande av avgassystem till
motordrivna fordon.

AB
Svenskbilprovning(23.4.1971)

I
motionen nr 264 av herrar Wååg och Engkvist behandlas möjligheterna att genom
typgodkännande av avgassystem tUl motordrivna fordon minska fordonsbuUret.

Som
påpekas i motionen härrör en stor del av buUret i vår omgivning från ohka slag
av motorfordon. Avloppsgaserna från fordonens motorer torde svara för en icke
oväsentUg del av det totala fordonsbullret. Nuvarande bestämmelser i
vägtrafikförordningen om att bU med förbränningsmotor skaU vara försedd med
avgasrör och effektiv anordning för att hindra störande ljud från avgaserna
(ljuddämpare) är inte tUhäckUga för att komma tUl rätta med buUerstörningarna
från motorfordon. Även om fordonet som nytt har en acceptabel buUernivå finns
inga garantier för att detta förhåUande består under fordonets brukstid.

Som
motionärerna framhåUit finns möjligheter att vid den löpande fordonskontroUen
vidta sanktioner mot de mest buUrande fordonen. Avsaknaden av närmare
föreskrifter om högsta tUlåtna gränsvärden för fordonsbuUer samt mättekniska
problem begränsar emeUertid möjligheterna att effektivt kontroUera det stora
flertalet fordon. De krav, som enligt gäUande ISO-standard stäUes på
matplatsens beskaffenhet vid buUermätning, går endast i undantagsfaU att
uppfylla vid rutinmässig fordonskontrolL

Genom
typgodkännande av avgassystem skuUe det bU möjUgt att åstadkomma en effektivare
kontroU av fordonen från bullersynpunkt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 12

Typprovningen öppnar även möjligheter att i ökad
utsträckning beakta de särskilda problem från bl. a. säkerhetssynpunkt, som
sammanhänger med att nuvarande avgassystem i aUmänhet har kort Uvslängd. Med
lämpUg provningsmetod, som simulerar påfrestningarna i trafiken, bör det vara
möjligt att uppställa särskilda krav, som även säkerställer en minimilivslängd
hos systemet. Bolaget ansluter sig tUl motionärernas hemstäUan och anser att den
föreslagna utredningen snarast bör komma tiU stånd.

Motionen 1971-265

Statens trafiksäkerhetsverk (14.4.19 71)

Frågor bl, a. rörande motorredskapens tekniska
beskaffenhet och utrustning utreds för närvarande genom den av Kungl. Maj:t
tUlkaUade motorredskapsutredningen. Man kan förvänta att de förslag, som
utredningen kommer att framlägga, omfattar även förslag om förbättrade
belysningsanordningar.

Trafiksäkerhetsverket har i sitt arbetsprogram för ökad
trafiksäkerhet 1.7.1970-30.6.1972 i avsnittet II ÅTGÄRDER MED SIKTE PÅ FORDONET tagit upp frågan om
nya föreskrifter samt översyn av gällande föreskrifter för traktorer och
motorredskap m. m. Arbetet skaU enUgt programmet grundas på
motorredskapsutredningens förslag. Vidare har frågan om reflexanordningar och
belysning på traktorer diskuterats i verkets arbetsgrupp med representanter
från lantbmksstyrelsen och jordbrukets organisationer. Gruppen har uttalat att
belysningsanordningar bör utgöra obUgatorisk utrustning på traktorer Uksom på
bilar.

Inom ramen för arbetsprogrammet pågår dessutom för
närvarande inom trafiksäkerhetsverket en fuUständig översyn av bestämmelserna
om belysningsanordningar på fordon. Samtidigt som största möjliga anpassning
tUl internationeUa reglementen och rekommendationer eftersträvas kommer
strängare och mera specificerade krav att stäUas på belysningsanordningarnas
beskaffenhet, placering, montering etc. Verket skaU i detta syfte studera ett
förslag tUl nytt reglemente som helt nyUgen färdigställts av den under ECE:s
expertgrupp för fordons konstmktion (WP 29) lydande rapportörsgruppen för
aUmänna säkerhetsbestämmelser (GRSG).

Rikspolisstyreben (14.4.1971)

De frågor, som tas upp i motionen, har upptagits av
rikspoUsstyrelsen i en framstäUning tUl Konungen den 17.6.1969, dnr
B-332-2726/69, avseende bl. a. ändringar i vägtrafikförordningen beträffande
belysning på traktorer och motorredskap.. Ändringsförslagen grundade fig på
erfaren-

s. 13 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 13

heter
som vunnits främst under poUsens fältarbete. Enligt styrelsens uppfattning
fordrar trafiksäkerheten att fordon aUtid vid färd under mörker på väg, såsom
detta begrepp definieras i 1 § 1 mom vägtrafikförordningen, är försedda med
tiUfredsstäUande belysnings- och reflexan-ordningar samt att även andra fordon
än bU och motorcykel skaU ha belysningen tänd när sikten är nedsatt på gmnd av
dimma eller annan anledning.

På
gmnd härav hemstäUde styrelsen dels att "aUmän väg, gata eUer annan aUmän
plats" i 5 § 2 mom första stycket och 6 § 4 mom andra stycket
vägtrafikförordningen skulle ändras tUl "väg" dels ock att reglerna
måtte ändras beträffande belysning på fordon under färd när sikten är nedsatt
tiU följd av dimma eUer annan anledning, t. ex. tätt regn eUer snöfaU.

Styrelsen
delar även motionärernas åsikt, att mycket talar för att traktor och
motorredskap alltid skaU vara utrustade med de belysnings-och
reflexanordningar, som f. n. krävs vid färd på allmän väg under mörker. En dyUk
ändring skulle medföra väsentUgt förbättrade kontrollmöjligheter.

EnUgt
rikspoUsstyrelsens uppfattning borde den i motionen åsyftade ändringen i
vägtrafikförordningen kunna ske utan en föregående utredning. Om så inte är
faUet tiUstyrker rikspoUsstyrelsen en skyndsam utredning i ärendet.

AB
Svensk bflprovning (23.4.1971)

I
motionen nr 265 av herrar Wååg och Gustavsson i Ängelholm angående
belysningsanordningarna på traktor och motorredskap föreslås en skyndsam
utredning av vUka krav, som bör gäUa för dessa anordningar. De skäl, som anförs
för ett obUgatoriskt krav på belysningsanordningar på dessa fordon, är enligt
bolagets mening tungt vägande.

1
den aUt tätare trafiken på våra vägar är det från trafiksäkerhetssynpunkt
nödvändigt att aUa fordon, som framföres under dåUga siktförhål-landen, har
belysning i sådan omfattning att de lätt kan upptäckas av andra trafikanter.
Detta krav är minst Uka viktigt för långsamgående fordon som för övriga.

Vid
färd i dagsljus med traktor eUer motorredskap, som ej brukas i mörker och
följaktUgen saknar belysningsanordningar, kan siktförhåUan-dena snabbt
förändras på grund av regn, dis, dimma eller snöfaU. Endast i undantagsfaU
torde man kunna räkna med att föraren avbryter färden och inväntar bättre
väderleksförhåUanden.

Enligt
bolagets mening torde det ej medföra några tekniska problem att utrusta samtUga
traktorer och motorredskap med sådan belysning som idag krävs vid färd i mörker
på aUmän väg. Ej heUer kan kostnaden för denna utrustning anses motivera ett
bibehåUande av nuvarande regler.

s. 14 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 14

Som
motionärerna framhåUit skuUe ett aUmänt krav på belysningsanordningen på
ifrågavarande fordon vara till fördel även från besiktningssynpunkt. Bolaget
anser att den förordade skärpningen av bestämmelserna bör kunna genomföras
snabbt och utan någon mera omfattande utredning. Bolaget tUlstyrker därför
förslagen i motionen.

Motionen
1971:266

Statens
trafiaksäkerhetsverk (15.4.1971)

Med
hänsyn tUl biUndustrins och bUhandeUis internationeUa karaktär bör de i
motionen behandlade frågorna rörande bUars konstruktion och beskaffenhet
inkluderande Uvslängd och tUlförUtUghet rätteUgen regleras genom internationeUa
reglementen och normer. Frågor av denna art har också vid flera tUlfäUen
dryftats inom såväl ECEs expertgrupp för fordons konstmktion (WP 29) som under
expertgruppen lydande rapportörgrupper. Det har emeUertid inom dessa grupper
bestämt hävdats att de reglementen med krav på fordons beskaffenhet och
utmstning, som det närmast är gruppernas uppgift att utarbeta och fastställa,
inte skaU innehåUa dimensions-, material- eUer kvaUtetskrav. Sådana krav skaU i
stället säkerstäUas genom att vid konstruktion och tillverkning internationella
standard och normer tUlämpas. Det internationeUa arbetet rörande dessa standard
och normer handhas av ISO International Organization for Standardization
med den tekniska kommittén ISO/TC 22, Bilar. Den svenska medverkan inom
kommittén organiseras av Sveriges Mekanförbund. Trafiksäkerhetsverket har
representanter i flertalet svenska arbetsgrupper deltagande i den tekniska
kommitténs och underlydande sub-kommittéers arbete.

Oaktat
detta har i de svenska säkerhetsbestämmelserna, som återfinns i
trafiksäkerhetsverkets föreskrifter, medtagits krav som har direkt att göra med
komponenters Uvslängd och tUlförUtUghet. En avgörande faktor i detta sammanhang
är svårigheterna att finna praktiskt användbara metoder att vid besiktning av
fordon eUer utrustningsdetaljer för fordon kontroUera att uppställda krav
syftande tiU långsiktig funktionsdugUghet och tillförUtUghet är uppfyUda.
Trafiksäkerhetsverket är emeUertid berett att i avvaktan på internationeUa
normer i detta avseende i det fortsatta arbetet med tekniska bestämmelser
tillgodose önskemålen om krav rörande livslängd och tiUförUtUghet i den
utsträckning därför erforderUga kontrollmetoder kan åstadkommas.

Frågor
rörande fordons och fordonskomponenters tiUförUtUghet är även föremål för den
av Kungl. Maj:t tiUkaUade konsumentutredningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

TU
1971:22 15

Rikspolisstyrelsen (14.4.1971)

RikspoUsstyrelsen anser frågan om fordons och dess
komponenters tiUförUtUghet angelägen. Det är ur trafiksäkerhetssynpunkt av stor
betydelse att tUlvarata alla tekniska framsteg som är av sådan art att de kan
praktiskt utnyttjas tUl kostnader som står i rimlig proportion till
säkerhetsvinsterna. Den i motionen avsedda tiUförUtUghetstekniken syns erbjuda
vissa möjligheter att på ett säkrare sätt än hittills bedöma oUka komponenters
tiUförUtUghet och håUbarhet. RikspoUsstyrelsen tiUstyrker därför att frågan om
fordons och fordonskomponenters tillförUtUghet närmare utreds.

Styrelsen har i anledning av motion 1971:402 avgivit
yttrande och därvid tillstyrkt att nya bestämmelser för fordons konstruktion
och utrustning borde komma till stånd. Föreliggande motion syns delvis upptaga
samma fråga.

AB Svensk bilprovning (23.4.1971)

Motionen nr 266 av herrar Wååg och
Johansson i Simrishamn utmynnar i en hemstäUan om att frågan om fordons och
fordonskomponenters tiUförUtUghet bUr föremål för närmare utredning.

Strävan mot säkrare fordon genom skärpta krav medför ofta
att tidigare använda enkla konstruktioner ej längre kan godtas utan måste
ersättas med mera komplicerade och därmed ofta mindre funktionssäkra
konstruktioner. Bolaget anser att man bör tUlvarata möjligheterna att med
moderna metoder bestämma fordonets tUlförUtUghet. Som framhålles i motionen
torde en redovisning av de väsentUga säkerhetsdetaljernas tillförUtUghet ha en
gynnsam effekt från trafiksäkerhetssynpunkt. Även från konsumentpoUtisk
synpunkt bör en deklaration av fordonets tillförUtUghet bedömas som synnerUgen
värdefuU. Det borde nämUgen vara naturUgt för en bUköpare att inte köpa enbart
prestanda och design utan också en viss förväntad funktionsmängd.
TiUförUtUghetsnivån hos fordon och dess komponenter kan följaktUgen förväntas
bU ett positivt konkurrensmedel.

I detta sammanhang bör framhåUas nödvändigheten av väl
definierade provnings- och kontroUmetoder. TUlverkaren skaU kunna använda sig
av en metodik, som dels tiUfredsstäUande simulerar verkligheten, dels
presenterar data från provningen enligt en faststäUd rutin.

Enligt bolagets mening är det angeläget att den i
förevarande motion behandlade frågan bUr föremål för närmare utredning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 16

Motionen
1971:267

Statens
trafiksäkerhetsverk (15.4.1971)

Trafiksäkerhetsverket
företar för närvarande en total översyn av bestämmelserna om
belysningsanordningar på fordon. Samtidigt som därvid största möjliga
anpassning tUl internationeUa reglementen och rekommendationer eftersträvas
kommer strängare och mera specificerade krav att ställas på
belysningsanordningarnas beskaffenhet, placering, montering etc. Av betydelse
för denna översyn är det förslag tiU nytt reglemente, som helt nyUgen
färdigstäUts av den under ECEs expertgrupp för fordons konstruktion (WP 29)
lydande rapportörsgruppen för aUmänna säkerhetsbestämmelser (GRSG).

Såsom
framgår av trafiksäkerhetsverkets arbetsprogram för ökad trafiksäkerhet
1.7.197030.6.1972 omfattar ovan nämnda översyn även frågor rörande montering
och användning av extra lyktor på bilar. Verket delar motionärernas uppfattning
att frågan om användandet av extra lyktor tillsammans med halvljus från
fordonens huvudstrålkastare skyndsammast måste utredas och åtgärder vidtagas
för effektivt stävjande av det missbruk av extra lyktor som nu förekommer.
Verket avser därför att utföra denna del av översynen för sig med förtursrätt.

Rikspolisstyrelsen
(14.4.1971)

Styrelsen
delar i aUt väsentligt vad motionärerna anfört mot användandet av hjälpljus
tillsammans med ordinarie halvljus. SpecieUt vill rikspoUsstyrelsen understryka
att hjälpljusen skaU anses bländande, om belysningsstyrkan mätt 25 m framför
strålkastaren sett i de utgående strålarnas riktning i någon punkt ovanför
horisontalplanet genom strålkastarens centmm överstiger 1,0 lux. Samma värden
gäller för bedömandet om halvljuset skaU anses bländande. Hjälpljuset ger
således vid korrekt instäUning i aUmänhet ej någon siktsträcka utöver
halvljusets under förutsättning att halvljuset håUer den högsta tUlåtna
belysningsstyrkan.

Genom
felaktig montering och instäUning har många halvljus en bländande effekt, som
utgör stor trafikfara. Styrelsen anser att så länge hjälpljus i nuvarande form
tiUåts försvårar dessa en effektiv kontroll av halvljusets instäUning.
Hjälpljusens placering och fastsättning gör att en från början rätt instäUning
mycket lätt rubbas.

RikspoUsstyrelsen
har inget att erinra mot en skyndsam utredning i ärendet. Dock
ifrågasätter styrelsen om inte, med hänsyn bl. a. till den trafikfara som ett
bländande ljus utgör, ett direkt förbud mot användande av hjälpljus tiUsammans
med ordinarie halvljus kunde utfärdas utan en föregående utredning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 17

AB Svensk bUprovning (23.4.1971)

Motionen nr 267 av herr Wååg m. fL behandlar användandet
av hjälpljus på motorfordon.

Motionärernas uppfattning att man med hjälpljus monterade
och instäUda enUgt nu gäUande bestämmelser i regel ej får någon ökning av
siktsträckan delas helt av bolaget. Vid fordonsbesiktningar hos bolaget
påträffas dagUgen hjälpljus, som är så instäUda, att de avger bländande sken.
Antalet fordon, som brukas med bländande mötesljus, torde emellertid vara
betydUgt större beroende på dels att fordonsägarna före besiktning ofta torde
"ställa ner" ljuset, dels att hjälpljusen relativt ofta är
bortkopplade vid besiktningstUlfäUet.

Under tiden 18,11.7011.12.70 utfördes på en av bolagets
stationer en särskild undersökning av hjälpljus, avsedda att användas
tUlsammans med halvljus. Av 50 kontroUerade hjälpljus hade 30 bländande sken
medan 31 var bristfäUigt fastsatta och endast 8 hade godtagbar fastsättning och
inställning.

EnUgt bolagets mening medför korrekt instäUda hjälpljus
endast obetydUga förbättringar från siktsynpunkt vid körning på halvljus. A
andra sidan kan felaktig montering och instäUning av dessa belysningsanordningar
få allvarliga konsekvenser i trafiken med hänsyn tUl risken för blandning.
Bolaget anser därför att frågan om förbud mot användning av hjälpljus
tillsammans med halvljus allvarUgt bör övervägas och tiUstyrker därför att den
av motionärerna föreslagna utredningen kommer tUl stånd.

Motionen 1971:402

Statens trafiksäkerhetsverk (14.4.1971)

1 trafiksäkerhetsverkets arbetsprogram för ökad
trafiksäkerhet 1.7.1970-30.6.1972 redovisas under rubriken ÅTGÄRDER MED SIKTE
PA FORDONET ett stort antal projekt avseende utveckUng av nya säkerhetskrav i
fråga om konstruktion, utmstning m. m. för nya bilar. Bland de konstruktions-
och utrustningsdetaljer som sålunda skall bU föremål för åtgärder märks ram och
hjulupphängning med fjädring och stötdämpare som också omnämns i motionen.
Resultatet av nämnda arbete skaU i den mån trafiksäkerhetsverket inte med stöd
av gäUande författningsbestämmelser själv kan faststäUa skärpta eUer utökade
krav på fordonens konstmktion och utrustning redovisas för Kungl. Maj:t i form
av förslag tUl författningsändringar.

Bilarnas säkerhetsbälten har redan tidigare ägnats stor
uppmärksamhet såväl vad avser utveckUng av förbättrade konstruktioner som
propaganda för ökad användning. Kungl. Maj:t har nyUgen beslutat att uppdra åt
trafiksäkerhetsverket att utreda och fastslå nya normer för säkerhets-

2 Riksdagen 1971. 15 saml. Nr 22

s. 18 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 18

bälten. Verket skall bl. a. undersöka om fördelarna med s.
k. ruUbälten är så stora att man bör prioritera denna bältestyp.

Kungl. Maj:t har även beslutat införa krav på anordningar
för rengöring av strålkastarna under färd från och med 1974 års modeller.
Närmare bestämmelser med krav på sådana anordningar skaU snarast fastställas av
trafiksäkerhetsverket.

Det ovan beskrivna utvecklingsarbetet bedrivs av
trafiksäkerhetsverket i samråd med verkets arbetsgrupp för säkerhetskrav på nya
bUar samt verkets arbetsgrupp för anvisningar om trafiksäkerhetskrav vid statUg
upphandling av bUar.

Rikspolisstyrelsen (14.4.19 71)

RikspoUsstyrelsen delar motionärernas åsikt att gäUande
bestämmelser beträffande fordons beskaffenhet och utrustning är ofullständiga i
vissa väsentUga delar.

Ett fordons beskaffenhet och utrustning kontroUeras dels i
samband med att fordonet skaU tas i bruk genom typ- eUer
registreringsbesiktning dels ock genom löpande kontroU i form av flygande
inspektion och kontroUbesiktning. Den aUmänt formulerade bestämmelsen i 2 §
vägtrafikförordningen om att fordon får tas i bruk på väg endast om fordonet
är tUlförlitligt ur säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpUgt för trafik kan synas
ge goda möjligheter att förhindra trafik med undermåUga fordon. Bestämmelsen
ger emellertid föga ledning vid bedömandet av sådana detaljer som inte är
närmare reglerade i vägtrafiklagstiftningen. Genom komplettering av 36 §§
vägtrafikförordningen med bestämda krav på bl. a. de fordonsdetaljer, som
omnämns i motionen, och en allmän översyn av gällande utrustnings- och
konstruktionsbestämmelser, skulle möjligheterna öka att vid ovannämnda
förrättningar ingripa mot undermåliga fordonsdetaljer. En dylik översyn och
komplettering med mer detaljerade bestämmelser skulle medföra ökade krav vid
registrerings- och typbesiktning. Härigenom skuUe tUlverkarna tvingas ta ökat
ansvar för fordonets säkerhetsmässiga konstruktion.

RikspoUsstyrelsen anser det ej acceptabelt ur
trafiksäkerhetssynpunkt att viktiga fordonsdetaljer saknas i
utrustningsbestämmelserna. Styrelsen tiUstyrker därför motionen och anser att
en författningsändring som medför både ändamålsenUga bestämmelser för fordons
konstruktion och utrustning och ett ökat ansvar för tUlverkaren kommer att bli
tUl gagn för trafiksäkerheten.

Bestämmelser om fordons konstruktion och utrustning får
emeUertid ofta stora praktiska konsekvenser inte minst genom det förhåUandet
att motorfordon tUlverkas och saluförs i många oUka länder med skilda
bestämmelser i dessa frågor. Ett internationellt samarbete syftande till
Ukartade bestämmelser som tiUgodoser säkerhetskravet vore därför önskvärt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 19

I motionerna 1971:266 och 915 har
upptagits frågor som styrelsen anser inrymmas i förevarande motionärers begäran
om författningsändring.

AB Svensk bilprovning (23.4.1971)

I motionen nr 402 av herrar Lindahl och Högström angående
motorfordons trafiksäkerhet påpekas vissa brister i nuvarande bestämmelser om
fordons beskaffenhet och utrustning. För sådana från trafiksäkerhetssynpunkt
viktiga detaljer som ram, axlar, fjädrar, stötdämpare och hjulupphängning
saknas grundläggande krav i vägtrafikförordningen. EnUgt bolagets mening är det
otiUfredsstäUande att preciserade bestämmelser angående den säkerhetsstandard,
som fordonet minst skaU uppfyUa, ej finns faststäUda. KontroUen vid besiktning
kommer därmed att bygga på en viss praxis i stäUet för fasta regelsystem.
Avsaknaden av närmare föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning
medför problem även för fordonstiUverkarna, reparationsbranschen och fordonsägarna.
Det måste anses rimUgt att dessa kategorier skall ha åtminstone en teoretisk
möjUghet att avgöra om t. ex. en viss fordonskonstruktion eUer viss
fordonsdetalj är så beskaffad att den uppfyUer de krav, som bör ställas på den
från trafiksäkerhetssynpunkt.

De fordonstekniska kraven bör bygga på utredningsmaterial,
som bl. a. belyser hur utformningen av ohka fordonskomponenter påverkar fordonets
trafiksäkerhet. Genom bl. a. en ingående analys av trafikolyckorna bör det vara
möjligt att i ökad omfattning bedöma den fordonstekniska faktorns roU i
olycksförloppen och på grundval härav uppställa säkerhetskrav, som tar sikte
på att eUminera de fordonsberoende olycksorsakerna. I bestämmelsearbetet är det
även viktigt att beakta människans begränsade förmåga som fordonsförare.

Om bestämmelserna skaU få avsedd effekt krävs att de även
innehåller preciserade anvisningar rörande provning och kontroll. I anslutning
till förslagen i prop. 1967:166 med skärpta säkerhetskrav på bUar diskuterades
även kontroUmetoderna. Då flera av de uppställda kraven endast kan kontroUeras
genom förstörande provning föreslogs att fordonstiUverkaren med intyg styrker
att kraven är uppfyUda. Enligt bolagets mening bör fordonstiUverkare aUtid
ansvara för att levererade fordon i aUa avseenden överensstämmer med gäUande
krav. Bolaget anser det vara av synnerUg vikt att de av motionärerna
aktuaUserade frågorna ägnas ökad uppmärksamhet och tillräckUgt beaktas i
bestämmelsearbetet på fordonsområdet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

TU
1971:22 20

Motionen 1971:915

Statens trafiksäkerhetsverk (14.4.1971)

Det bör tUl en början framhåUas att stötfångare inte är en
i vägtrafikförordningen omnämnd utrustning som är obUgatorisk för bUar. Det
föreligger därför inte något hinder att vid besiktning godkänna bil som saknar
stötfångare. Anledningen tUl att de flesta bUar är försedda med stötfångare som
standardutrustning är främst den att de vid mycket lätta koUisioner skyddar
bilens karosseri mot skador, som kan vara svåra och dyrbara att reparera. Ur
denna synpunkt skuUe det onekUgen vara tiU stor fördel om stötfångarna på aUa
bUar var placerade på samma höjd. En sådan standardisering är dock mycket svår
att genomföra på grund av bUarnas varierande storlek och utförande. Arbete
därmed har pågått och pågår aUtjämt, främst inom den internationeUa
standardiseringsorganisationen, ISO.

I USA har i november 1970 framlagts förslag till federala
bestämmelser om "yttre skydd" för personbilar. I dessa föreslås att
personbilars främre och bakre "ytor", varmed förstås främre och bakre
stötfångare, skall vara så beskaffade att de vid slagprov med en pendel av viss
form och med samma vikt som det fordon som skaU provas vid en anslagshastighet
av c:a 2,2 m/sek (8 km/tim) skyddar fordonet i övrigt mot skador. Genom att
anslagspunktens höjd över marken är bestämd blir även stötfångarens läge
fixerat. Om de föreslagna bestämmelserna genomförs har ett första betydelsefuUt
steg mot enhetUga bestämmelser tagits, vilka säkerUgen kommer att få
återverkningar även på det europeiska bilsäkerhetsarbetet.

I statens trafiksäkerhetsverks arbetsprogram för ökad
trafiksäkerhet 1.7.1970-30.6.1972 upptas under rubriken ÅTGÄRDER MED SIKTE PÄ
FORDONET stötfångare på bUar som objekt för ett utvecklingsarbete, som syftar
tUl framtagning av underlag för bedömning av behovet av och utarbetande under
den aktuella perioden eller senare av nya föreskrifter. Verket följer därvid
med uppmärksamhet det tekniska utvecklingsarbete, som bedrivs inom National
Highway Traffic Safety Administration samt inom ECE:s Inland Transport
Committée och ISOs Technical Committée.

Rikspolisstyrelsen (14.4.1971)

Rikspolisstyrelsen delar i huvudsak motionärens åsikt, att
bilarnas stötfångare i vissa fall är behäftade med bristfälUgheter samt att
enhetUga bestämmelser vore önskvärda.

Vägtrafikförordningens 3 §, som avser bilars beskaffenhet
och utrustning, upptar ej någon bestämmelse om stötfångare. Det är således
formellt tiUåtet att bruka en bU utan stötfångare under förutsättning att

s. 21 Kontrollera mot PDF

TU 1971:22 21

eventueUt kvarvarande fästen ej utgör säkerhetsrisk.

Enhetliga bestämmelser för stötfångares konstruktion och
placering medför emellertid stora praktiska svårigheter. InternationeUt
Ukartade regler kunde emeUertid bidraga till lösning av problemet.

RikspoUsstyrelsen har i anledning av motion 1971:402
avgivit yttrande och därvid tUlstyrkt att nya bestämmelser för fordons
konstruktion och utrustning borde komma tiU stånd. FöreUggande motion torde
uppta en delfråga av nämnda motion.

Styrelsen har inget att erinra mot att stötfångare upptas
bland de i motion 1971:402 exempUfierade och ur trafiksäkerhetssynpunkt viktiga
detaljer, beträffande vUka för närvarande saknas bestämmelser.

AB Svensk bilprovning (23.4.1971)

I motionen nr 915 av herr förste vice talmannen Bengtson
efterlyses bestämmelser om stötfångares konstruktion och placering.

De påtalade svagheterna hos dagens stötfångare har även
uppmärksammats i andra länder. Hösten 1970 pubUcerades i USA ett förslag tiU
ny Federal Motor Vehicle Safety Standard med krav på bättre stötfångare på
personbUar. Man viU åstadkomma en stötfångare, som dels minskar risken för
skador på förare och passagerare vid kolUsioner i hög fart, dels skyddar
fordonet, i första hand ohka säkerhetssystem, såsom belysning, bränsle- och
avgassystem, huvlås m. m. vid koUisioner i låg fart. En sådan åtgärd bedöms
dessutom minska försäkringsbolagens kostnader för s. k. parkeringsskador, vUka
ofta är mycket höga. Stötfångarna skall enUgt förslaget fömtom angivna
håUfasthetskrav ha ett enhetUgt utförande och en enhetlig placering. Bestämmelserna
avses träda i kraft den 1.8.1972 och har enUgt uppgift redan medfört att
biltillverkarnas konstruktionsavdelningar börjat utveckla stötfångare för 1972
års modeller i enUghet med förslaget.

EnUgt bolagets mening är det lämpligt att undersöka i vad
mån de amerikanska bestämmelserna kan läggas till grund för svenska
föreskrifter om stötfångare. Bolaget tiUstyrker därför förslagen i motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.