Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner rörande den statliga trafikpolitiken m. m.
1971 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1971:TU6, Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner rörande den statliga trafikpolitiken m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Trafikutskottets
betänkande nr 6 år 1971 TU 1971:6
Nr 6
Trafikutskottets
betänkande i anledning av motioner rörande den statliga trafikpolitiken m. m.
Motionerna
I motionen 1971:24 av herr Hedlund m. fl. har
hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att en
parlamentarisk kommitté får i uppdrag att företa en översyn av trafikpolitiken
och framlägga härav föranledda förslag i enlighet med i motionen angivna riktlinjer.
I motionen 1971: 398 av herr Helén m. fl. har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att
vägkostnadsutredningens arbete forceras och att utredningen får en tidsplan för
fullföljande av sina uppgifter och erforderliga personella resurser för sitt
arbete, att en parlamentarisk kommitté får i uppdrag att företa en översyn av
trafikpolitiken och framlägga härav föranledda förslag i enlighet med i motionen
angivna riktlinjer samt att Kungl. Maj:t efter utredning framlägger förslag om
bildande av ett forsknings- och utvecklingsbolag för kollektiv-trafikteknik ägt
gemensamt av staten, intresserade kommuner och landsting samt industrier.
I motionen 1971: 36 av herr Börjesson i Falköping
m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om
en omprövning av trafikpolitiken med syfte att skapa trafikpolitiska
förutsättningar för en positiv utveckling i alla delar av landet.
I motionen 1971: 947 av herr Mellqvist m. fl. har
hemställts att riksdagen beslutar att genom särskild skrivelse ge Kungl. Maj:t
till känna vad i motionen uttalats om den fortsatta trafikpolitiken.
I motionen 1971: 944 av herr Lothigius m. fl. har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att en
totalbedömning görs av trafikpolitiken varvid även trafiksäkerhet, miljövård
och människans hälsa på grund av stressen i trafiken tas med i kalkylen samt
att vad i övrigt i motionen anförts beaktas vid bedömningen av trafikpolitiken.
I motionen 1971: 73 av herr Hermansson i Stockholm
m. fl. har föreslagits att riksdagen uttalar sig för ett upphävande av 1963
års trafikbeslut och i skrivelse till regeringen hemställer om att en skyndsam
utredning företas och förslag utarbetas om sådana riktlinjer som beaktar
sociala, närings- och lokaliscringspolitiska behov och som kan bli ett verksamt
bidrag till genomförandet av en regionpolitik, ägnad' att mot- .
\Riksdagen
1971. 15 saml. Nr 6
TU 1971: 6 2
verka avfolkningen av betydande landsdelar och som
samtidigt främjar strävandena att åstadkomma en prisbillig trafikservice,
vilken även beaktar vitala miljövårdsintressen.
I motionen 1971: 501 av herr
Westberg i Ljusdal har hemställts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t
anhåller om en omprövning av trafikpolitiken, varefter riksdagen bör beredas
tillfälle att på nytt besluta i ärendet.
I motionen 1971: 949 av herr Nilsson
i Kalmar har yrkats, såvitt nu är i fråga, att riksdagen beslutar att i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att vägkostnadsutredningen påskyndas,
att, intill dess vägkostnads-utredningen och bussbidragsutredningen framlagt
sina betänkanden och beslut fattats med anledning av dessa, stor restriktivitet
iakttages vid nedläggning av järnvägar och busslinjer, att
planeringsråden/länsstyrelserna alltid skall höras och ges tillfälle att yttra
sig om nedläggningsfrågor samt att man vid trafikplaneringen i övrigt beaktar
vad i motionen anförts.
I motionen 1971: 410 av herr
Söderström har hemställts att riksdagen vid behandlingen av
kommunikationsdepartementets huvudtitel måtte beakta vad i motionen anförts.
I motionen 1971:205 av herr Jansson
m. fl. har föreslagits att riksdagen beslutar att genom särskild skrivelse ge
Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om bl. a. vägtrafikens
kostnadsansvar.
I motionen 1971: 973 av herr
Zachrisson m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
ger till känna att inom nuvarande anslagsramar för tätorternas
trafikinvesteringar provisoriskt och i avvaktan på utredningsresultat en
prioritering av anslagen och långivningen till kollektivtrafiken bör kunna ske.
I motionen 1971:935 av herrar Olof Johansson
i Stockholm och Bengtsson i Göteborg har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller att utredningen avseende kollektivtrafiken i
tätorter i sitt arbete aktualiserar det bilfria innerstadsalternativet med
noll-taxa och avgasfri kollektivtrafikförsörjning för de större tätorterna i
syfte att främja en miljövänlig trafikförsörjning i enlighet med vad som
anförts i motionen.
I motionen 1971:927 av herr
Gustavsson i Nässjö m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller att den kollektiva trafiken prioriteras i syfte att bl. a.
överföra de tunga transporterna från landsväg till järnväg, att överväganden
görs att kraftigt nedskriva i SJ nedlagt kapital samt att Kungl. Maj:t för
övrigt genom reglerande åtgärder tillser att den kollektiva trafikens
förutsättningar att fullfölja sina sociala och allmänna samhällsuppgifter
främjas.
TU 1971: 6 3
I motionen 1971: 932 av herr Hellström m. fl. har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning om
utveckling av urbana transportsystem i enlighet med vad i motionen anförts.
I motionen 1971: 967 av herr Turesson m. fl. har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uppdrar åt glesbygdsutredningen
att verkställa försöksverksamhet med samordnad kollektiv trafikförsörjning inom
ett eller flera avgränsade glesbygdsområden.
I motionen 1971:1194 av herr Ängström m. fl. har
hemställts att riksdagen beslutar att bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder
för en sådan samordning mellan statens järnvägars zontaxa samt järnvägens och
postverkets busstaxor som avses i motionen. Samtidigt bör övervägas samordning
med enskilda trafikföretag i samma syfte.
I motionen 1971: 407 av herr Richardson m. fl. har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;t uttalar, att
biljettaxorna vid samtrafik buss-tåg utformas så, att sådan resa inte blir
dyrare än om resan i sin helhet kunnat genomföras med tåg.
I motionen 1971: 922 av herr Elmstedt m. fl. har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att statens
järnvägar får i uppdrag att bedriva försöksverksamhet med taxenedsättningar på
i motionen anförda grunder.
I motionen 1971:261 av herr Torwald m. fl. har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att SJ måtte
få i uppdrag att, på i motionen anförda grunder, ordna försöksverksamhet med
sänkta taxor och ökad turtäthet m. m. på några lämpliga bandelar.
I motionen 1971: 937 av fru Jonäng har, såvitt nu
är i fråga, hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Mai:t anhåller om
att statens järnvägar upptar försöksverksamhet med taxenedsättningar inom
tåg-och busstrafiken på i motionen anförda grunder.
I motionen 1971: 207 av herr Karlsson i Malung m.
fl. har, såvitt nu är i fråga, yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
om att ett större och mer samlat försök görs när det gäller rabatterad personbefordran
och att Kopparbergs län får utgöra försöksomåde.
I motionen 1971: 942 av herr Lothigius m. fl. har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att
persontrafiken på järnvägslinjen NässjöNybro för närvarande och i avvaktan på
de närmaste årens transportutvéckling icke blir föremål för nedläggning.
I motionen 1971: 913 av herrar Andersson i Nybro
och Fransson har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;t begär
att persontrafiken på bandelarna NässjöNybro samt VäxjöHultsfred bibe-hålles
i nuvarande omfattning.
TU 1971: 6 4
I motionen 1971: 139 av herr Ekström m. fl. har
föreslagits att riksdagen beslutar alt i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att frågan om överförande av trafiknämndernas uppgifter och verksamhet till de
av polisutredningen föreslagna polisstyrelserna blir föremål för utredning och
beaktande i anslutning till beredningen av den proposition som kan föranledas
av betänkandet »Polisen i samhället».
Utskottet
1963
års trafikpolitiska beslut m.jn.
Som en allmän bakgrund till sin behandling av
förevarande motioner vill utskottet erinra om innebörden av 1963 års beslut om
den statliga trafikpolitiken (prop. 191, S3LU 1, rskr. 424). Beslutet innebar
en nyorientering i syfte att skapa ett mer konkurrensbefrämjande system på
transportmarknaden. De konkurrenshämmande regleringarna på området skulle i
möjligaste mån avvecklas. Varje trafikgren skulle i princip svara för sina
kostnader och även i övrigt skulle förutsättningar skapas för en konkurrens på
lika villkor, vilket bedömdes vara av betydelse för att nå en
samhällsekonomiskt riktig uppdelning av trafiken mellan de olika
trafikgrenarna.
För
att få en mjuk övergång till den nya trafikpolitiken beslöts att
reformåtgärderna skulle samordnas i tre etapper av vilka den första inleddes
den 1 juli 1964. På järnvägssidan har enligt förutsättningarna för beslutet
nedläggningen av trafiksvaga bandelar fortsatt. SJ har tillerkänts full
kostnadstäckning för förpliktelsen att trafikera sådana trafiksvaga
järnvägslinjer som företaget inte finner företagsekonomiskt motiverade att
driva men som av olika skäl ansetts böra bibehållas. För innevarande bugetår
utgår sådan ersättning med 231,2 milj. kr. Enligt riksdagens beslut hösten 1965
(prop. 172, 3LU 35, rskr. 456) inleddes den andra reformetappen den 1 juli
1966. Etappen innebar bl. a. en ytterligare liberalisering av
tillståndsgivningen för den yrkesmässiga lastbilstrafiken samt borttagande
helt av behovsprövningen för fordon om högst 4 ton maximiläst och
specialfordon. Som riktpunkt för den tredje etappens påbörjande angavs den 1
juli 1968, då bl. a. för landsvägssidans dels lastbils- och traktortågtrafiken
skulle helt befrias från behovsprövning. Något förslag från Kungl. Maj:ts sida
rörande den tredje etappens genomförande har såsom av det följande framgår
ännu inte lagts fram.
I
enlighet med förut nämnda riksdagsbeslut har vidare den s. k. trafikpolitiska
delegationen tillsatts med uppgift att som rådgivande organ inom
kommunikationsdepartementet följa upp genomförandet av det av statsmakterna
beslutade reformprogrammet. Delegationen har under hösten 1967 utökats med
ytterligare två parlamentariska representanter. För sina erfarenheter under
programmets första år har de-
TU 1971: 6 5
legationen
lämnat en redogörelse som återgavs i prop. 1965: 172 och inte föranledde några
erinringar från departementschefens eller riksdagens sida.
Delegationen
har härefter fortsatt sin uppföljning av programmet. Liksom under den första
etappen har den haft kontakter och överläggningar på skilda orter ute i landet
för att ge läns- och lokalintressen möjlighet att direkt komma till tals
rörande reformprogrammets verkningar. Delegationen har lagt fram en den 17
december 1967 daterad redogörelse för sina erfarenheter härav. I denna
konstateras att genom de åtgärder som vidtagits i de båda första etapperna SJ
fått förbättrade möjligheter att inom stora delar av transportmarknaden
effektivt konkurrera med lastbilsföretagen. Järnvägsföretaget är sålunda inte
längre skyldigt att offentiighålla fraktavtal och har rätt att fördela sina
vagnar till kunderna efter företagsekonomiska bedömningar. Transportplikten på
affärsbanenätet har upphävts och företaget får som förut nämnts särskild
ersättning för driften av de olönsamma järnvägslinjer som upprätthålls av
andra än företagsekonomiska skäl. Den yrkesmässiga lastbilstrafiken har i
likhet med järnvägstrafiken fått möjlighet att utvecklas mera fritt på den del
av transportmarknaden där den har de bästa förutsättningarna.
Delegationens
majoritet konstaterar vidare, att erfarenheterna av reformprogrammets båda
första etapper är övervägande positiva och att det inte framkommit några sådana
negativa effekter som skulle motivera att genomförandet av programmet inte
skulle fortsättas. Den har därför förordat att den tredje etappen skulle
påbörjas den 1 juli 1968 i enlighet med de tidigare riktlinjerna.
Övervägande skäl ansågs emellertid vid prövning
inom Kungl. Maj:ts kansli tala för att vänta med genomförandet av nämnda etapp
tiUs frågorna rörande beskattning av de tunga lastbilarna och vissa frågor
rörande SJ:s kostnader säkrare kunde bedömas. Detta förmenades vara av värde
för strävandena att åstadkomma en konkurrens på likartade villkor mellan de
olika trafikmedlen och därmed för en samhällsekonomiskt bättre fördelning av
transporterna.
Delegationen har slutligen avgivit en den 4 maj
1970 dagtecknad promemoria rörande verkningarna av de redan genomförda
delarna av det trafikpolitiska reformprogrammet samt skrivelse samma dag med
förslag om vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m. i fråga om taxor i yrkesmässig biltrafik.
I statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande
1969: 167 över väckta motioner i ämnet framhölls att flera för bedömningen' av
hithörande frågor viktiga utredningar alltjämt pågick. Av dessa nämndes
särskillt vägkostnads-, vägplane-, bilskatte- och bussbidragsutred-ningarna
samt utredningen om företagsstrukturen inom den yrkes-
2Riksdagen
1971. 15 saml. Nr 6
TU 1971: 6 6
mässiga
vägtrafiken. I avvaktan på bl. a. utredningsarbetets slutförande samt en
ytterligare analys av erfarenheterna från genomförandet av de båda första
etapperna i det trafikpolitiska reformprogrammet ansågs det inte möjligt att
med någon större säkerhet överblicka utvecklingen i berörda hänseenden.
Motionsyrkandena
om en översyn och omprövning av 1963 års trafikbeslut avstyrktes därför.
I
anslutning härtill deklarerade utskottet sitt fasthållande vid de grundläggande
principerna för 1963 års beslut. Utskottet ansåg det emellertid vara
synnerligen angeläget att utredningarnas bedömningar och förslag snarast
möjligt blir tillgängliga. Vidare utgick utskottet från att Kungl. Maj:t
successivt följer upp och samordnar utredningsarbetet samt låter verkställa de
kompletterande analyser som erfordras för att efter hand förbättra underlaget
för det trafikpolitiska handlandet.
Utskottet
framhöll också att trafikpolitiken självfallet inte får ses som en isolerad
fråga samt att tillämpningen och uppföljningen av principerna måste anpassas
till utvecklingen på olika områden och till samhällsplaneringen i övrigt. Det
vore således angeläget att en fortlöpande uppföljning och effektiv samordning av
de trafikpolitiska åtgärderna sker med hänsyn till olika landsdelars behov och
intressen. Vid den integrerade trafikplanering som därvid erfordras borde hänsyn
tagas till inte blott de skilda trafikgrenarnas lönsamhet och kostnadsansvar
var för sig utan även deras inbördes beroende av varandra samt den totala
samhällsekonomiska effekten vid olika transportalternativ. Målet skulle vara
att i överensstämmelse med riksdagens beslut för landets olika delar trygga en
tillfredsställande transportförsörjning till från samhällsekonomisk synpunkt
lägsta möjliga kostnader. Hänsyn borde därvid, såsom också förutsatts i
samband med nämnda beslut, tagas till sociala, näringspolitiska och
lokaliseringspolitiska förhållanden. Även inverkan från trafiksäkerhets-,
arbetarskydds-och miljösynpunkter liksom de följdkostnader härav som samhället
har att bestrida i annan ordning borde beaktas.
Vad utskottet sålunda anfört gav riksdagen som sin
mening Kungl. Maj:t till känna.
Vägplaneutredningen har sedermera lagt fram sitt
betänkande Väg-plan 1970 (SOU 1969: 56 och 57). Bilskatteutredningen har lagt
fram betänkandet Fordonsbeskattningen (SOU 1969: 45), som föranlett beslut vid
fjolårets riksdag, samt betänkandet Kilometerbeskattning (SOU 1970:36). De
övriga utredningarna har ännu ej avgivit några slutbe-tänkanden.
Vid 1970 års riksdag fattades beslut om
transportstöd som regional-Dolitiskt medel (prop. 84, SU 105, rskr. 271) samt
om riktlinjer för
TU 1971: 6 7
lots-
och fyrväsendets organisation och för statliga sjöfartsavgifter (prop. 119, SU
143, rskr. 347).
För
att skapa bättre betingelser för en övergripande trafikplanering på det
regionala planet har vidare inom kommunikationsdepartementet tillsatts en
särskild arbetsgrupp (trafikplaneringsutredningen). Arbetsgruppen skall i en
första etapp utarbeta preliminära riktlinjer för en regional planering. I en
andra etapp skall dessa riktlinjer läggas till grund för en modell- och
försöksplanering inom ett par län. En tredje etapp avses bli att på grundval av
en utvärdering av erfarenheterna härifrån utarbeta en mera definitiv modell för
regional trafikplanering som kan underlätta planeringsarbetet på regional
nivå.
Trafikutskottet
vill i detta sammanhang också erinra om den av Kungl. Maj:t framlagda
propositionen om nedskrivning av statens järnvägars statskapital, som utskottet
tillstyrkt i sitt betänkande nr 5 denna dag. Slutligen må nämnas att med stöd
av Kungl. Maj:ts beslut den 14 januari innevarande år särskilda sakkunniga tillsatts
för utredning om kollektivtrafiken i tätorter.
Vägkostnadsutredningen
Av väsentlig betydelse för bedömningen av
utvecklingen på det trafikpolitiska fältet samt för en riktig avvägning av
erforderliga åtgärder torde vara de förslag som kan bli följden av
vägkostnadsutredningens arbete. Denna utredning tillsattes år 1965 och har
enligt vad utskottet erfarit nära samarbetat med bilskatteutredningen och verksamt
bidragit vid framläggandet av nämnda utrednings förslag. Arbetet inom
utredningen med avseende å dess egna arbetsuppgifter har vidare intensifierats.
Det oaktat förväntas dess uppdrag med hänsyn främst till de komplicerade
frågor utredningen enligt direktiven har att ta ställning till inte kunna
slutföras ännu på några år. Enligt vad utskottet erfarit har utredningen dock
nu till sitt förfogande en rad experter som arbetar inom olika delområden.
Åtskilligt material har redan färdigställts inom utredningen och en del har
publicerats belysande bl. a. frågan om trafikolyckorna. Ett arbete berörande
trängselproblemen och avgiftssättning på tätortstrafiken är under tryckning.
Ytterligare material förväntas bli framlagt inom en nära framtid.
I motionen 1971: 398 har yrkats att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att utredningens arbete forceras och att
utredningen får en tidsplan för fullföljandet av sina uppgifter och
erforderliga personella resurser för sitt arbete. Vidare har i motionen 1971:
949 yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att
vägkostnadsutredningen påskyndas samt i motionen 1971: 205 att riksdagen
be-
TU 1971: 6 8
slutar
att genom särskild skrivelse ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts
om bl. a. vägtrafikens kostnadsansvar.
Utskottet
finner för sin del, i överensstämmelse med riksdagens tidigare uttalanden,
angeläget att såväl denna utrednings som övriga utredningars arbete på området
påskyndas. Då utskottet förutsätter att så också sker synes med hänsyn jämväl
till det anförda någon särskild framställning i ämnet till Kungl. Maj: t i
anledning av motionerna 1971: 398 och 1971: 949 ej påkaUad.
Av
samma skäl och med beaktande av innehållet i direktiven för nämnda utredning
synes ej heller någon särskild framställning till Kungl. Maj:t erforderlig i
anledning av yrkandet i motionen 1971:205.
Trafikpolitikens
fortsatta utformning och inriktning
I motionerna 1971: 24 och 1971: 398 har hemställts
att riksdagen hos Kungl. Mai:t anhåller om att en parlamentarisk kommitté får i
uppdrag att företa en översyn av trafikpolitiken och framlägga härav föranledda
förslag. Enligt motionärerna har nämligen den målsättning som angivits i de
trafikpolitiska riktlinjerna och skilda uttalanden från riksdagens sida inte
kunnat förverkligas. För att det skall vara möjligt att få en väl fungerande
trafikapparat i hela landet krävs sålunda en effektivare planering med en mera
medveten samordning mellan olika trafikgrenar. Den kollektiva trafiken måste
enligt motionärerna givetvis bygga på kommersiell grund, men företagsekonomiska
bedömningar får inte vara avgörande för om sådan trafik skall förekomma eller
ej. Målsättningen skaU vara att tillgodose näringslivets behov av transporter
och de enskilda människornas behov av resmöjligheter. Den konkurrens som är
möjlig inom ramen för en trafikpolitik med ökade inslag av planering skall
naturligtvis stimuleras, och det anses vidare självklart att
trafikförsörjningen skall ske till lägsta möjliga kostnad.
I
motionen 1971: 947 har yrkats att riksdagen genom särskild skrivelse ger
Kungl. Maj:t till känna vad i motionen uttalats om den fortsatta
trafikpolitiken. Vidare har i motionen 1971:944 yrkats att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att en totalbedömning görs av
trafikpolitiken varvid även trafiksäkerhet, miljövård och människans hälsa på
grund av stressen i trafiken tas med i kalkylen samt att vad i övrigt i
motionen anförts beaktas vid bedömningen av trafikpolitiken.
Inom trafikutskottet har vid behandlingen av
motionerna en ingående prövning skett av de sålunda framförda yrkandena.
Utskottet har därvid funnit sig i allt väsentligt kunna ansluta sig till de för
1963 års trafikbeslut grundläggande principerna. Dessa bör sålunda inte frångås.
Beträffande tillämpningen och uppföljandet av principerna vill utskottet
anföra följande.
TU 1971: 6 9
Syftet med de trafikpolitiska riktlinjerna måste, i
enlighet med riksdagens tidigare nämnda uttalanden, vara att för landets olika
delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning i former som även
tillgodoser kraven på effektivitet och kostnadsansvar hos trafikföretagen.
Planeringen av åtgärderna härför bör ske i nära kontakt med samhällsplaneringen
i stort och samordnas med lokaliserings- och regionalpolitiken. Härvid måste
också arbetsmarknadspolitiska och allmänt näringspolitiska målsättningar
beaktas. Hänsyn måste vidare tas till hälso-och olycksfallsrisker samt risker
för miljöskador.
Genomförandet av den eftersträvade trafikpolitiska
ordningen kräver som också förutsattes vid antagandet av de trafikpolitiska
riktlinjerna ett omfattande utrednings- och utvecklingsarbete. Betydande
utredningsinsatser har redan gjorts och även resulterat i ställningstaganden
från statsmakternas sida på vägtrafikens, luftfartens och sjöfartens område.
Ytterligare utrednings- och utvecklingsinsatser krävs emellertid, och som
förut nämnts är flera utredningar sysselsatta med olika problem av
trafikpolitisk betydelse. Detta arbete bör enligt utskottets uppfattning
intensifieras och även åtgärder i övrigt vidtas i syfte att skapa ett fastare
underlag för det trafikpolitiska handlandet.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet, att
det skulle vara av värde om möjligheter skapades att genom ett lämpligt trafikpolitiskt
organ utvärdera och följa upp de trafikpolitiska åtgärderna samt aktivt
medverka i en samordning av utredningsarbetet. Utskottet har funnit att den
existerande trafikpolitiska delegationen i huvudsak har en sammansättning som
lämpar sig för en sådan uppgift. En förutsättning är dock att en utvidgning
sker av delegationens mandat, som f. n. är begränsat till en uppföljning av det
trafikpolitiska reformprogrammet.
Utskottet anser sålunda att delegationen, med ett
utvidgat mandat och även med viss komplettering i fråga om sammansättningen,
kan bli det organ som behövs för angivna uppgifter. Mot bakgrund bl. a. av
information, som i delegationen lämnas i fråga om trafikutvecklingen i stort
och inom de olika trafikgrenarna, skulle således inom delegationen övervägas
behovet av ytterligare åtgärder samt utrednings- och utvecklingsinsatser som
kan vara motiverade för att åstadkomma en regionalpolitiskt och
samhällsekonomiskt riktig anpassning och utveckling av transportapparaten på
det sätt som förutsatts vid antagandet av de trafikpolitiska riktlinjerna med
de av riksdagen 1969 gjorda preciseringarna. Delegationen som förutsätts bli
ett kontinuerligt arbetande och rådgivande organ skall till Kungl. Maj:t avge
de förslag, vartill dess verksamhet föranleder.
I sitt fortsatta arbete bör delegationen bl. a.
följa upp trafikpolitiken med hänsyn till behovet av en effektiv samordning av
densamma med
TU 1971:6 10
lokaliserings-
och regionalpolitiken i syfte att skapa det nödvändiga underlaget för
trafikpolitiken.
Trafikförsörjningens
omfattning och inriktning bör därvid syfta till en positiv befolknings- och
näringslivsutveckling för landets olika delar, vilket i sin tur kräver en väl
fungerande trafikapparat.
I
anslutning härtill vill utskottet erinra om att den kraftiga koncentration av
befolkningen till storstadsregionerna som ägt rum har inneburit att stora krav
kommit att ställas på investeringar i väg- och gatunät inom dessa områden.
Även om dessa krav i rimlig utsträckning måste tillgodoses får detta emellertid
inte medföra att vägupprustning-en i andra delar av landet eftersattes.
En
förutsättning vid planeringen måste också vara att försörjningen med kollektiv
trafik hålles på en tillfredsställande nivå. Stor försiktighet måste därför,
som riksdagen tidigare understrukit, iakttagas beträffande
järnvägsnedläggelser. Därest nedläggning av viss handel ändå anses böra komma
till stånd skall såvitt möjligt sådan ersättningstrafik ordnas att kravet på
en god trafikförsörjning kan tillgodoses.
Den
viktiga frågan om ansvaret för uppehållande av sådan olönsam busstrafik som
tillkommit i anledning av järnvägsnedläggelse samt kostnadstäckningen härför
måste också få en tillfredsställande lösning. Slutligen bör spörsmålet om
taxepolitikens utformning kunna tas upp till övervägande, varvid även en sådan
fråga som samordningen mellan statens järnvägars zontaxor och järnvägarnas och
postverkets busslinjetaxor bör uppmärksammas.
Från
trafikpolitisk synpunkt är det angeläget att begreppet »tillfredsställande
transportförsörjning» närmare konkretiseras och att utifrån ett sådant begrepp
samspelet mellan de olika trafikgrenarna närmare övervägs. Detta är den
centrala uppgiften för trafikplaneringsutredningen i nära samverkan med den
trafikpolitiska delegationen, syftande till att åstadkomma en övergripande
regional trafikplanering omfattande landets olika delar.
Vad
utskottet i berörda frågor anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.
Under hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen 1971: 73 om att riksdagen skall uttala sig för ett
upphävande av 1963 års trafikbeslut samt hemställa om skyndsam utredning jämte
utarbetande av förslag till sådana riktlinjer som beaktar sociala, närings-
och lokaliseringspolitiska behov, m. m.
Likaledes avstyrker utskottet de i motionerna 1971:
36 och 1971: 501 framförda yrkandena om en omprövning av trafikpolitiken.
I
motionen 1971:927 har hemställts att riksdagen hos Kungl, Maj:t
TU 1971:6 11
anhåUer
att den kollektiva trafiken prioriteras i syfte att bl. a. överföra de tunga
transporterna från landsväg till järnväg, att överväganden görs att kraftigt
nedskriva i SJ nedlagt kapital samt att den kollektiva trafikens
förutsättningar att fullfölja sina sociala och allmänna samhällsuppgifter
främjas.
I sitt betänkande nr 5 har utskottet redan
tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag om nedskrivning av SJ:s statskapital m. m.
Under hänvisning härtill samt till vad utskottet i det föregående anfört finner
utskottet de i motionerna framställda yrkandena ej böra föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.
Vissa
frågor rörande nedläggning av järnvägs- och busslinjer
I motionen 1971: 949 har yrkats att intill dess
vägkostnadsutredningen och bussbidragsutredningen framlagt sina betänkanden och
beslut fattats med anledning av dessa stor restriktivitet iakttas vid
nedläggningar av järnvägar och busslinjer. Vidare har yrkats att
planeringsråden/länsstyrelserna alltid skall höras och ges tillfälle att yttra
sig om nedläggningsfrågor samt att man vid trafikplaneringen i övrigt beaktar
vad i motionen anförts.
Såsom
senast vid fjolårets riksdag framhölls får nedläggningsfrågor inte bedömas från
enbart järnvägsekonomiska synpunkter utan skall avgöras med beaktande jämväl
av olika sociala och näringspolitiska aspekter. Vidare erinrades om det
förfarande som tillämpas vid behandling av nedläggningsärenden och som bl. a.
innebär att vägverket, arbetsmarknadsverket och Näringslivets trafikdelegation
deltar i beredningen av ärendena på verksplanet samt att länsstyrelser och
kommunala myndigheter m. fl. får tillfälle yttra sig såväl remissvägen som vid
olika sammanträden. Härvid diskuteras bl. a. servicefrågor, former för ersättningstrafik
samt behov av vägförbättringar och andra åtgärder som kan visa sig nödvändiga.
Riksdagen
underströk också den roll länsstyrelserna i samverkan med andra regionala och
lokala organ m. fl. naturligen bör ha i samband med bl. a. trafikplaneringen.
Med den ändrade organisation av länsstyrelserna som gäller fr. o. m. den 1
juli innevarande år torde f. ö. lek-mannainflytandet på denna planering öka.
I
vad gäller nedläggning av busslinjer torde också visst samrådsförfarande med
berörda kommuner, myndigheter etc. tillämpas ehuru inte så långtgående som
beträffande nedläggning av bandelar. Riksdagen har härvidlag tidigare (jfr SU
1969: 167) erinrat om de möjligheter som föreligger för kommun att positivt
medverka vid ordnandet av ersättningstrafik men samtidigt framhållit att det
inte kan vara nödvändigt att i varje enskilt fall behandla frågan om
nedläggning av busslinje i just de former som tillämpas vid nedläggning av
trafiksvaga bandelar.
TU 1971: 6 12
Under hänvisning tiU det anförda
samt till de uttalanden i övrigt utskottet gjort rörande den kollektiva
trafiken finner utskottet någon särskild framställning till Kungl. Maj:t i anledning
av förevarande motion ej påkallad och avstyrker därför densamma i berörda
delar.
Av samma skäl avstyrker utskottet
motionen 1971: 410,att riksdagen måtte beakta vad i motionen anförts angående
nedläggningen av järnvägar.
I motionen 1971: 913 har yrkats att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att persontrafiken på bandelarna NässjöNybro
samt VäxjöHultsfred bibehålles i nuvarande omfattning. Vidare har i motionen
1971: 942 hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att
persontrafiken på järnvägslinjen NässjöNybro för närvarande och i avvaktan
på de närmaste årens transportutveckling inte blir föremål för nedläggning.
I det föregående har erinrats om den praxis som gäller för
prövning av frågor om nedläggning av trafiksvaga järnvägslinjer. Utskottet
anser för sin del de i motionerna aktualiserade nedläggningarna böra prövas i
denna ordning och förutsätter också att så sker. Under hänvisning härtiU finner
utskottet någon särskild framställning till Kungl. Maj:t i dessa frågor ej erforderlig
och avstyrker därför motionerna.
Taxefrågor
I samband med den uppföljning av
trafikpolitiken och åtgärderna på det trafikpolitiska området, som av utskottet
förutsatts, avses även frågor rörande ersättningstrafik föranledd av
järnvägsnedläggningar samt spörsmålet om taxepolitikens utformning kunna tas
upp till prövning. Under hänvisning härtill avstyrks yrkandet i motionen 1971:
407 att riksdagen i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar sig rörande
biljetttaxorna vid samtrafik busståg.
Ej heller har utskottet funnit sig
berett att tillstyrka att riksdagen redan nu beslutar att bemyndiga Kungl.
Maj:t att vidtaga åtgärder för en sådan samordning mellan statens järnvägars
zontaxa samt järnvägens och postverkets busstaxor, m.m. som avses i motionen
1971: 1194. Utskottet erinrar dock om vad i det föregående anförts rörande den
trafikpolitiska delegationens uppgifter.
I motionen 1971: 922 har yrkats att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att SJ får i uppdrag att bedriva
försöksverksamhet med taxenedsättningar och i motionen 1971: 261 att SJ får
i.uppdrag att ordna försöksverksamhet med sänkta taxor och ökad turtäthet m.
m. på några lämp-
TU 1971:6 13
liga
bandelar. Vidare har i motionen 1971: 937 yrkats att SJ skall ta upp
försöksverksamhet med taxenedsättningar inom tåg- och busstrafiken.
Enligt
vad utskottet erfarit pågår inom SJ sedan länge en omfattande försöksverksamhet
på taxeområdet. I anslutning härtill må f. ö. erinras om de under senare år
intensifierade ansträngningarna från SJ:s sida att, genom skilda taxeåtgärder
och integrerade transporter på såväl varu- som persontransportsidan, öka sin
andel av transportmarknaden. Utskottet förutsätter att företaget även framdeles
prövar olika vägar i samma syfte samt i möjligaste mån utvidgar denna
verksamhet.
Under
hänvisning härtill samt till vad utskottet i det föregående i övrigt anfört
avstyrker utskottet motionerna i fråga.
Av samma skäl avstyrker utskottet yrkandet i
motionen 1971: 207 att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om ett större och
mer samlat försök när det gäller rabatterad personbefordran och att Kopparbergs
län får utgöra försöksområde.
Viss
kollektivtrafik m. m.
I anledning av vissa motioner rörande
kollektivtrafik m. m. får utskottet anföra följande.
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 januari innevarande år har, som
förut nämnts, särskilda sakkunniga tillkallats med uppgift att överväga
åtgärder och planeringsformer ägnade att skapa gynnsammare betingelser för kollektivtrafiken
i tätorter.
De
sakkunniga har enligt direktiven för sitt arbete att överväga de krav som under
olika förutsättningar kan ställas på dimensioneringen och utformningen av den
kollektiva trafikservicen. De anses därvid böra utgå från förhållandena i några
lämpligt utvalda tätorter av olika storlek och struktur. Därigenom skulle
vinnas att utredningsarbetet får en konkret inriktning, vilket anses ge
garantier för att ifrågakomman-de planeringsmetoder, åtgärder och
trafiklösningar kan omsättas i praktiken såväl i de utvalda orterna som mera
allmänt.
Ett
grundläggande problem i utredningsarbetet anges vara vilken innebörd som bör
ges åt det trafikpolitiska kravet på en tillfredsställande
transportförsörjning. Ett sådant krav anses innebära att den lokala
trafikservicen över huvud inte får ligga under en viss miniminivå i
kvantitativt och kvalitativt hänseende och att den i tillräcklig utsträckning
bör utformas med hänsyn till trafiksäkerhets- och miljöaspekter. Planeringen av
den lokala trafikförsörjningen är vidare, enligt direktiven, givetvis i första
hand en kommunal angelägenhet, och frågan om den trafikstandard som bör
eftersträvas måste därför lösas med beaktande av kommunala målsättningar och
med hänsyn tagen till de lokala förhållandena i övrigt.
TU 1971: 6 14
Frågan hur trafiken inom ramen för en
grundläggande målsättning i fråga om den lokala trafikförsörjningen och med
beaktande av olika tillväxtfaktorer skall fördelas på kollektiv och
individuell trafik sägs i första hand skola övervägas från samhällsekonomiska
utgångspunkter. Av stor vikt vid "avvägningen är därvid att
trafiksäkerhets- och miljöaspekter tillräckligt beaktas. Hänsyn bör också tas
till trafikantkategorier vilka av olika skäl enbart eller i huvudsak är
hänvisade till de kollektiva trafikmedlen.
De
sakkunniga skall vid sina överväganden av de angivna problemen skaffa sig en
uppfattning om de tids-, kostnads- och andra faktorer som påverkar
trafikanternas val av olika trafikmedel. I anslutning till de sakkunnigas
bedömning av dessa frågor skall även beaktas olika faktorer, som i övrigt kan
höja de kollektiva trafikmedlens attraktivitet och därmed påverka
trafikanternas val av dem som färdmedel. Som exempel härpå nämns utformningen
av bussar och hållplatser och på tidsbesparande arrangemang för
avgiftsupptagning.
Övervägandena
skall även avse de möjligheter som prissättningen i kollektivtrafiken erbjuder
att förverkliga en trafikpolitisk målsättning på det lokala planet. Härvid
nämns bl. a. de statsbidrag till tunnelbanor och snabbspårvägar etc som införts
inom ramen för väganslagen. Det bör sålunda åvila de sakkunniga att överväga i
vad mån förutsättningar finns för att även i andra fall och också med sikte på
mindre och medelstora tätorter skapa möjligheter för en prioritering inom
ramen för anvisade medel mellan mera konventionellt vägbyggande och anordningar
som direkt tar sikte på att främja den kollektiva trafiken.
Utredningsarbetet skall bedrivas med den
skyndsamhet som problemens kvalificerade art medger. Det konstateras att
övervägandena i åtskilliga fall sannolikt i och för sig skulle kunna motivera
ett mycket omfattande undersöknings- och utvecklingsarbete. Härvidlag måste
emellertid en avvägning ske av insatserna så att kraven på underlag koncentreras
till väsentliga frågeställningar. Ambitionsnivån måste därvid anpassas med
hänsyn till angelägenheten av att resultatet av utredningsarbetet så snart som
möjligt kan omsättas i den kommunala planeringen.
Utskottet finner det tillfredsställande att en
utredning för dessa angelägna uppgifter tillsatts. Av stort värde är därvid
att i direktiven uttryckligen förklarats att de sakkunniga vid sin bedömning
av dimensioneringen och utformningen av den kollektiva trafikservicen bör utgå
från förhållandena i några lämpligt utvalda tätorter av olika storlek och
struktur. Såsom i direktiven vidare framhållits bör utredningsarbetet bedrivas
med den skyndsamhet som problemens kvalificerade art medger. Utskottet
förutsätter att utredningen ges härför erforderliga resurser.
Med
beaktande av direktivens utformning och innebörd finner ut-
TU 1971: 6 15
skottet
det inte påkallat att såsom i motionen 1971: 935 yrkats riksdagen hos
Kungl. Maj:t i särskild skrivelse anhåller att utredningen i sitt arbete
aktualiserar det bilfria innerstadsalternativet med nolltaxa och avgasfri
kollektiv trafikförsörjning för de större tätorterna.
Ej heller har utskottet ansett sig kunna tillstyrka
yrkandet i motionen 1971: 973 att inom nuvarande anslagsramar för tätortemas
trafikinvesteringar en prioritering av anslagen och långivningen till
kollektivtrafiken bör kunna ske provisoriskt och i avvaktan på
utredningsresultatet.
I motionen 1971: 967 har yrkats att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t uppdrar åt glesbygdsutredningen att verkställa
försöksverksamhet med samordnad kollektiv trafikförsörjning inom ett eUer flera
avgränsade glesbygdsområden.
Utskottet
vill i anledning härav ermra om den modellplanering som i
kommunikationsdepartementets regi utförts avseende lokal trafikservice. I bl.
a. ett flertal Norrlandskommuner pågår en försöksverksamhet enligt
riktlinjerna i modellplanen. Avsikten är att planeringen och erfarenheterna
från försöksverksamheten skall vara vägledande för andra kommuner med liknande
trafikförsörjningsproblem. Även om det ekonomiska ansvaret härvidlag i första
hand åvilar kommunerna själva, beaktar staten kostnader för sådan
trafikservice vid prövning av framställningar om extra skatteutjämningsbidrag.
Utskottet
vill i detta sammanhang även erinra om den i det föregående omnämnda
arbetsgruppen, som inom kommunikationsdepartementet tillsatts för att skapa
bättre betingelser för en övergripande trafikplanering på det regionala
planet.
Med
hänsyn till det anförda synes någon särskild framställning i ämnet till Kungl.
Maj:t ej påkallad. Motionen avstyrks därför.
I motionen 1971: 398 har hemställts att riksdagen
begär att Kungl. Maj:t efter utredning lägger fram förslag om bildande av ett
forsknings-och utvecklingsbolag för kollektivtrafikteknik ägt gemensamt av
staten, intresserade kommuner och landsting samt industrier.
Utskottet
finner för sin del de av motionärerna aktualiserade frågorna förtjäna att
uppmärksammas. I de förut nämnda direktiven för utredningen om
kollektivtrafiken i tätorter har även denna fråga något berörts. I fråga om de
tekniska betingelserna för kollektivtrafiken bör sålunda enligt dessa de
sakkunniga närmast inrikta sig på de kollektiva färdmedel som f. n. används och
som under den närmaste tioårsperioden bedöms komma till användning, dvs.
främst bussar och i större städer olika spårbundna system. Även modifierade
former av dessa trafikmedel exempelvis efterfrågestyrda bussar bör beaktas
med hänsyn till deras sannolika användning under den ifrågavarande perioden.
TU 1971:6 16
Vidare må erinras om det år 1968 efter beslut av
statsmakterna (prop. 68, SU 131, rskr. 304) bildade Svenska utvecklings AB.
Bolagets uppgift är att utveckla, tillverka och marknadsföra nya produkter,
metoder och system, särskilt sådana som tillgodoser angelägna sam-hällsbehov
eller främjar verksamheten inom den statliga sektorn. I propositionen om
bolagets tillkomst angavs såsom exempel på sektorer, där samhället hade ett
speciellt ansvar och intresse för utvecklingen, såväl allmänna som interna
transportsystem och kommunikationsmedel samt främjande av trafiksäkerhet.
I
en inom företaget utarbetad promemoria har med tanke på att problemen rörande
kollektivtransporter alltmer kommer i förgrunden och att de kommersiella och
samhällsnyttiga vinsterna är svåra att beräkna bl. a. föreslagits att en
stiftelse för utveckling av nya kollektivtransportsystem bildas av staten,
kommuner, landsting och privata intressenter. Till denna stiftelse skulle
knytas ett institut för forskning om kollektivtrafik samt en avdelning för
internationella kontakter.
Det
framhålls vidare att frågor som avser utveckling av kommunikationsmedel ligger
inom ett av de områden, där bolaget med hänsyn till samhällets intressen bör
prioritera insatser. Den nuvarande mycket begränsade ekonomiska ramen för
bolaget har emellertid nödvändiggjort ett skärpt urval till ett fåtal områden
och till projekt som kan visa lönsamhet på relativt nära sikt.
Från
de synpunkter på tekniskt utvecklingsarbete som bolaget har att företräda
förklaras en utredning om kollektivtrafikens utformning vara angelägen. Bolaget
säger sig för sin del berett att utreda frågan, om medel härför kan ställas
till förfogande. En lämplig form skulle därvid vara att en statlig nämnd eller
kommitté tjänade som uppdragsgivare, med uppgift dels att efter samråd med
bolaget utforma arbetets uppläggning, dels ta ställning till det av bolaget
framtagna materialet. Skulle bolaget få ett dylikt uppdrag kommer det att
samråda med alla berörda intressenter, såväl olika nämnder inom styrelsen för
Teknisk utveckling som kommunala och statliga trafikföretag, företrädare för
kommunikationsforskningen m. m.
Ett uppdrag till bolaget av denna art sägs väl
ansluta till bolagets arbetsmetodik och möjliggöra ett utnyttjande av de
erfarenheter som vunnits genom den liknande uppdragsverksamhet, som bolaget
bedrivit i andra sammanhang.
Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att
en effektiv uppföljning sker av här berörda frågor såväl inom
Utvecklingsbolaget som i övrigt. Utskottet anser sig kunna utgå från att Kungl.
Maj:t uppmärksamt följer utvecklingen på området samt vidtar i anledning härav
eventuellt erforderliga åtgärder. Under hänvisning härtill synes någon särskild
framställning i ämnet till Kungl. Maj:t från riksdagens sida f. n. ej
erforderlig.
TU 1971: 6 17
Med beaktande av vad i det
föregående anförts beträffande bl. a. utredningen om kollektivtrafiken i
tätorter samt utredningsarbetet i fråga om kollektivtrafiktekniken har
utskottet ej heller funnit sig berett att tillstyrka yrkandet i motionen 1971:
932 om utredning rörande utveckling av urbana transportsystem.
Trafiknämnderna
I motionen 1971: 139 har
framställts yrkande rörande överförande av trafiknämndernas uppgifter och
verksamhet till de i polisutredningens betänkande Polisen i samhället (SOU
1970: 32) föreslagna polisstyrelserna.
Såsom motionärerna själva framhållit är polisutredningens
betänkande f. n. under beredning i Kungl. Maj:ts kansli. Enligt vad utskottet
erfarit har vidare en arbetsgrupp med representanter för trafiksäkerhetsverket,
rikspolisstyrelsen och Kommunförbundet m. fl. utrett frågan om inrättande av
ett särskilt kommunalt förvaltningsorgan för trafiksäkerhet och
trafikreglering m. m. Resultatet av utredningsarbetet beräknas föreligga inom
kort.
Under hänvisning till det anförda och i avvaktan på
resultatet av den fortsatta beredningen är utskottet inte nu berett att ta
ställning i frågan. Motionen avstyrks därför.
Utskottet hemställer att riksdagen
1.
avslår
motionerna 1971: 398 och 1971: 949 i vad de avser vägkostnadsutredningens
arbete,
2.
avslår motionen
1971: 205,
3.
i anledning av
motionerna 1971: 24, 1971:947, 1971:944 och 1971: 398, sistnämnda motion såvitt
nu är i fråga, samt med avslag å motionerna 1971:73, 1971:36 och 1971:501 som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande den
fortsatta trafikpolitikens utformning och inriktning m. m.,
4.
avslår motionen
1971:927,
5.
avslår motionen
1971: 949 till den del motionen behandlas i detta betänkande och inte berörs
under punkten 1,
6.
avslår motionen
1971: 410,
7.
avslår
motionerna 1971: 913 och 1971: 942,
8.
avslår
motionerna 1971: 407 och 1971: 1194,
9.
avslår
motionerna 1971: 922, 1971: 261 och 1971: 937, sistnämnda motion till den del
motionen behandlas i detta betänkande,
10. avslår
motionen 1971: 207 till den del motionen behandlas i
detta betänkande.
TU 1971:6 18
11.
avslår motionen
1971: 935,
12.
avslår motionen
1971: 973,
13.
avslår motionen
1971: 967,
14.
avslår motionen
1971:398 i vad den avser skrivelse till Kungl. Maj:t om bildande av ett
forsknings- och utvecklingsbolag för kollektivtrafikteknik,
15.
avslår motionen
1971: 932,
16.
avslår motionen
1971: 139.
Stockholm den 28 april 1971 På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON
Närvarande: herrar Gustafson i
Göteborg (fp), Mellqvist (s). Dahlgren (c), Lindahl (s), Lothigius (m), Hjorth
(s), Persson i Heden (c). Hugosson (s), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Lindberg
(s), Håkansson (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk). Clarkson (m) och fru
Thunvall (s).
Reservationer
1. beträffande vägkostnadsutredningen av herrar Gustafson
i Göteborg (fp) och Sellgren (fp) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med
»Av väsentlig» och på s. 8 slutar med »motionen 1971: 205» bort ha följande
lydelse:
»Enligt 1963 års beslut skall varje trafikgren bära sina
kostnader. För att närmare precisera vägtrafikens kostnadsansvar tillsattes år
1965 vägkostnadsutredningen.
I motion 1971: 398 har yrkats att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller att utredningens arbete forceras och att utredningen
får en tidsplan för fullföljandet av sina uppgifter och erforderliga
personella resurser för sitt arbete. Vidare har i motionen 1971: 949 yrkats att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att vägkostnadsutredningen
påskyndas samt i motionen 1971: 205 att riksdagen beslutar att genom särskild
skrivelse ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om bl. a.
vägtrafikens kostnadsansvar.
Utskottet finner det beklagligt att utredningen ännu efter
mer än fem års arbete inte kunnat redovisa resultatet av sitt arbete. I den
offentliga debatten namnes uppgifter om att en för stor kostnadsbörda lagts på
bilismen. Ä andra sidan görs gällande att vägtrafikens kostnadsansvar är
större än vad som nu erlägges i bil- och bensinskatter. Utredningen har enligt
vad utskottet erfarit ännu inte hunnit så långt i sitt arbete att den kan ange
kostnaderna ens på 1 000 milj. kr. när.
Visserligen
har vägkostnadsutredningen under den senaste tiden till-
TU 1971:6 19
förts viss förstärkning i fråga om de experter som står
till utredningens förfogande. Fortfarande kan den dock ej ange när dess förslag
kan föreligga. Utskottet finner det angeläget att dess arbete påskyndas och att
en tidsplan anges för fullföljandet av dess uppgifter och hemställer att
riksdagen ger Kungl. Maj: t detta till känna.
Genom vad utskottet sålunda anfört synes syftet med
yrkandet i motionen 1971: 205 i väsentliga avseenden tillgodosett. Någon
särskild framställning till Kungl. Maj:t från riksdagens sida i anledning av
nämnda motion torde därför inte vara påkallad.»,
dels att utskottets hemställan
under 1 bort ha följande lydelse: »1. med bifall till motionerna 1971: 398 och
1971: 949, båda motionerna såvitt nu är i,fråga, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört i fråga om påskyndande av vägkostnadsutredningens
arbete och uppgörande av en tidsplan för dess arbete,»
2. beträffande trafikpolitikens fortsatta utformning
och inriktning av
a. herrar Gustafson i Göteborg (fp) och Sellgren (fp)
som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med
»Inom trafikutskottet» och på s. 10 slutar med »olika delar» bort ha följande
lydelse:
»Inom trafikutskottet har vid behandlingen av motionerna
en ingående prövning skett av de sålunda framförda yrkandena. Utskottet har
därvid funnit sig i allt väsentligt kunna ansluta sig till de för 1963 års
trafikbeslut grundläggande principerna.
Sedan år 1963 har emellertid en ny lokaliserings- och
regionalpolitik börjat växa fram i vårt land, som syftar till att motverka den
kraftiga koncentrationen av arbetsplatser och boende i storstadsregionerna för
att i stället skapa en positiv befolknings- och näringslivsutveckling för
landets olika delar. Detta förhållande ställer ökade krav på målsättningen i
1963 års beslut att för landets olika delar trygga en tillfredsställande
transportförsörjning till lägsta möjliga kostnader. Trafikpolitiken måste
inordnas i denna regionalpolitik. Trafiksäkerhets-, arbetarskydds- och
miljösynpunkter har också fått ökad tyngd. Detta förhållande återspeglas i den
precisering av 1963 års trafikbeslut som riksdagen gjorde i sin skrivelse till
Kungl. Maj:t år 1969 och som åter-givits på s. 6 i detta betänkande.
Den starka kritik som finns i skilda läger mot den
nuvarande trafikpolitiken visar att denna målsättning inte förverkligats.
Väginvesteringar har inte gjorts enligt uppgjorda vägplaner. Arets väganslag
ligger avsevärt under det mmimialternativ som angivits i Vägplan 70. Indragning
av tåg, nedläggning av stationer och bandelar har skett utan att en
tillfredsställande ersättningstrafik kunnat ordnas på längre sikt. I fråga om
busstrafiken är bristerna särskilt iögonenfallande.
TU 1971: 6 20
En av huvudprinciperna i 1963 års beslut är att
varje trafikgren skall bära sina kostnader. Denna princip är värdefull som en mätare
på effektiviteten inom de olika trafikgrenarna. Ett exempel på att den inte kan
få vara avgörande för inriktningen av trafikpolitiken är frågan om
järnvägsnedläggningarna. Inför en sådan nedläggning gör SJ en företagsekonomisk
kalkyl. Metoderna för denna kalkyl har kritiserats Och behöver ses över. Det
viktiga är emellertid att i en företagsekonomisk kalkyl saknas bl. a. ökade
olycksfallsrisker, miljöskador, möjligheterna att uppehålla tillfredsställande
vägnät och transportförsörjning på längre sikt samt allmänna sociala och
regionalpolitiska synpunkter. Frågan om järnvägsnedläggningar måste liksom
andra trafikpolitiska avgöranden bedömas från en samhällsekonomisk helhetssyn.
Besluten Om nedläggningar fattas nu av regeringen men någon redovisning för de
grunder på vilka beslutet fattas har inte givits.
Mot
bakgrunden av de stora brister som föreligger i den nuvarande politiken anser
utskottet det vara angeläget att en översyn av trafikpolitiken nu kommer till
stånd. Denna bör ske i en parlamentarisk utredning som får till uppgift att
göra en översyn i syfte att med utgångspunkt från en samhällsekonomisk och
regionalpolitisk helhetsbedömning trygga en tillfredsställande
transportförsörjning i landets olika delar. Därvid bör inte bara de skilda trafikgrenarnas
lönsamhet och kostnadsansvar var för sig beaktas utan också deras inbördes
beroende av varandra samt den totala samhällsekonomiska effekten vid olika
transportalternativ. De år 1969 gjorda preciseringarna av det trafikpolitiska
beslutet bör läggas till grund för översynen, som bör utgå från en samhällsekonomisk
kalkylmetodik varvid nyttan av de olika trafikmedlen vägs mot de
samhällsekonomiska kostnaderna.
Redan
i samband med tillsättandet av vägkostnadsutredningen meddelade vederbörande
departementschef att en parlamentarisk utredning skulle tillsättas sedan
vägkostnadsutredningen avslutat sitt arbete. Utskottet, som anser det
angeläget att vägkostnadsutredningens arbete forceras, vill hemställa att den
nya utredningen redan nu tillsättes och att dess direktiv även innefattar de
riktlinjer för en översyn av trafikpolitiken som anges i detta betänkande.
Utredningen skall givetvis inte omfatta alla de
olika problem som redan behandlas i befintliga utredningar. Den skall
koncentrera sig på att ange inriktningen av trafikpolitiken och ange de ramar
inom vilken den bör utvecklas inom den närmaste framtiden. Utredningen bör
arbeta i nära samråd med den trafikpolitiska delegationen, som har till uppgift
att följa upp genomförandet av det trafikpolitiska programmet. Utredningen bör
också successivt tillföras material från vägkostnadsutredningen och andra
närliggande utredningar.
Översynen bör ta sikte på att konkretisera
begreppet, tillfredsställande transportförsörjning, och att övei'äga samspelet
mellan de olika tra-
TU 1971:6 21
fikmedlen
liksom de kostnader som skall belasta dessa i den integrerade trafikpolitik
som är nödvändig i dagens samhälle. Den bör omfatta ett program för långsiktiga
investeringar i trafiksektorn. För att möjliggöra jämförelser mellan
investeringar i olika trafikmedel måste riktlinjer för investeringsbedömningen
utarbetas. Principen för dessa riktlinjer skall vara att man med hjälp av de
härpå baserade investeringskalkylerna skall kunna fördela investeringsmedlen
så att medborgarnas nytta maximeras.
Den
kraftiga koncentrationen av befolkningen till storstadsregionerna som ägt rum
har inneburit stora krav på investeringar i väg- och gatunät inom dessa
områden. Utskottet vill emellertid med kraft understryka att detta inte får
innebära att vägupprustningen inom andra delar av landet åsidosattes.
En
förutsättning vid planeringen måste vara att försörjningen med kollektiv trafik
hålles på en tillfredsställande nivå. Stor försiktighet måste därför, som
riksdagen understrukit, iakttas beträffande järnvägsnedläggelser. En av de
första uppgifterna för utredningen bör vara att precisera de grunder efter
vilka sådana beslut skall fattas, i syfte att undvika att nedläggningar äger
rum i de fall då en tillfredsställande transportförsörjning på längre sikt inte
kan åstadkommas.
Busstrafikens
akuta problem bör lösas i samband med att busstrafikutredningen framlägger
sitt förslag innevarande år. Det är mycket angeläget att busstrafikens roll i
den långsiktiga trafikplaneringen också klariägges.»
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse: »3. med bifall till motionerna 1971:24 och 1971:398,
sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, i anledning av motionerna 1971: 947 och
1971: 944 samt med avslag å motionerna 1971: 73, 1971: 36 och 1971: 501 i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om att en parlamentarisk kommitté får i
uppdrag att företa en översyn av trafikpolitiken och framlägga härav föranledda
förslag enligt vad utskottet ovan angivit,»
b.
av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att
dels
den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med »Inom trafikutskottet»
och på s. 10 slutar med »av trafikpolitiken» bort ha följande lydelse:
»I
motionen 1971: 73 utvecklas synpunkter på riktlinjerna för den statliga
trafikpolitiken och hur dessa enligt motionärernas mening bör vara utformade.
Motionärerna drar slutsatsen att en genomgripande omprövning av 1963 års
trafikbeslut är nödvändig och understryker detta krav i yrkandet om att
riksdagen bör uttala sig för ett upphävande av omnämnda beslut. Utskottet delar
uppfattningen att en översyn eller omprövning inte är tillräcklig enbart vad
avser tillämpningen av de år
TU 1971: 6 22
1963
beslutade riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. Den måste gälla
väsentliga delar av riktlinjerna som sådana.
Utgångspunkten
måste vara att befolkningens och de olika landsdelarnas försörjning med goda
kommunikationer i första hand måste vara en samhällelig angelägenhet.
Trafikpolitikens utformning måste vara inriktad på att främja regionalpolitiska
målsättningar och strävanden. Den måste vara en organisk del av en verklig
riksplanering. Sociala hänsynstaganden vad gäller glesbygdsområden kan då inte
uteslutande tillfredsställas genom den s. k. kollektivbiljetten. Dessa hänsyn
måste på ett bättre sätt än tidigare prägla de statliga trafikföretagens
åtgärder inom respektive trafikområde. Därvid bör bl. a. beaktas att
kontinuerlig kontakt kommer tiU stånd med länsstyrelser och kommuner
beträffande trafikförsörjningens problem. Största försiktighet bör iakttagas
vid nedläggandet av bandelar, inte minst med tanke på de eventuella
lokaliseringspolitiska konsekvenserna. I anslutning härtill bör påtalas det
förhållandet att effekten av järnvägsnedläggningar inte har blivit utredda. I
de faU bannedläggningar inte kan undvikas måste en fullgod ersättningstrafik
ordnas. Därvid måste också betonas vikten av att denna ersättningstrafik ges
sådant stöd att den berörda befolkningen inte efter viss tid helt ställs utan
tillgång till kollektiva trafikmedel.
Huvudmoment
i 1963 års trafikpolitik har angetts vara att skapa ett 'mera
konkurrensfrämjande system på transportmarknaden' samt 'konkurrens på lika
villkor'. Dessa bärande principer i 1963 års beslut har emellertid inte
genomförts. Medan järnvägstrafiken fått arbeta under trycket av ett starkt
lönsamhetskrav har detta uppenbarligen icke varit fallet med bilismen, särskilt
inte den tunga lastbilstrafiken. Vid bedömningen av bilismens kostnader måste
då också hänsyn tas till sådana andrahandseffekter som trafikolyckor och därmed
sammanhängande kostnader, trafikövervakning, väg- och stadsplanering o. d. samt
miljöförstöring. Riktlinjernas utformning för den tredje reformetappen, vilka
innebär fritt fram för lastbils- och traktortågtrafiken, som helt skulle bli
befriad från behovsprövning, räknar emellertid inte med konsekvenserna ur vare
sig trafiksäkerhets- eller miljösynpunkter. Utskottet anser det i stället vara
nödvändigt att i ökad grad styra utvecklingen över från landsvägs- till
järnvägstrafik, vars kapacitet bör utnyttjas i långt högre grad. Detta är också
ur samhällsekonomisk synpunkt av stort intresse.
Vad
gäller SJ:s taxepolitik har den som riktpunkt haft full kostnadstäckning och
lönsamhet. Härvid har förbisetts de sociala följderna samt effekterna i fråga
om minskat utnyttjande av SJ:s tjänster, vilket i sin tur skapat behov av nya
taxestegringar. Vid varje tillfälle då taxehöjningar ägt rum, som t. o. m.
skett två gånger under loppet av ett år, har 1963 års trafikbeslut åberopats.
Mot
denna bakgrund ter sig enligt utskottets mening kravet på ett
TU
1971: 6 23
upphävande
av nämnda riktlinjer för den statliga trafikpolitiken som en trängande
nödvändighet. Utskottet finner, för sin del troligt att en omarbetning av
dessa riktlinjer på så sätt att de statliga trafikföretagen ges större
möjligheter att ta hänsyn till sociala, närings- och lokaliseringspolitiska
förhållanden skall kunna bedrivas med skyndsamhet och inom rimlig tid
föreläggas riksdagen. Det utredningsarbete som av statsmakterna igångsatts på
trafikpolitikens område och även gett vissa resultat bör kunna underlätta
utredningens arbete. Utskottet vill även ge uttryck för den uppfattningen att
personer verksamma på trafikpolitikens område liksom representanter för
fackliga organisationer, borde ingå i en sådan utredning. Utskottet tillstyrker
sålunda åberopade yrkande i motionen 1971: 73.
Genom utskottets sålunda intagna ståndpunkt synes
även vissa av yrkandena i övriga motioner, som behandlas i detta betänkande,
kunna tillgodoses."
dels
att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
»3. med bifall till motionen 1971: 73 och i
anledning av motionerna 1971: 24, 1971: 36, 1971: 501, 1971: 947, 1971: 944 och
1971: 398, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, måtte besluta att upphäva
1963 års trafikbeslut, samt i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en
skyndsam utredning och förslag om nya riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken i enlighet med vad utskottet anfört.»
3.
beträffande taxefrågor av herrar Gustafson i Göteborg (fp) och Sellgren (fp)
som anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med »I samband» och slutar med »delegationens uppgifter» bort ha
följande lydelse:
»I motionerna 1971:407 och 1971: 1194 har berörts
de ökade kostnader som uppstår för resenärerna på grund av att det som regel
inte finnes någon genomgående taxeberäkning för resor med av statliga företag
ägda buss- och järnvägslinjer. Särskilt stötande är det att nedläggning av
persontrafik på järnväg kan medföra en ökad biljettkostnad för en resa som
tidigare hela vägen kunnat företas med järnväg men nu måste ske med en
kombination av buss och tåg. Utskottet finner det angeläget att hela frågan om
samordning mellan statens järnvägars zontaxa samt järnvägens och postverkets
busstaxor blir föremål för prövning. Som ett första steg bör sådan samordning
ske på sträckor där järnvägstrafiken nedlagts. Självfallet bör också största
möjliga samordning av tidtabellerna ske i syfte att undvika långa väntetider.
Utskottet hemställer att detta uttalande i skrivelse bringas till Kungl. Maj:ts
kännedom.»
TU 1971: 6 24
dels
att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
»8. i anledning av motionerna 1971:407 och 1971:
1194 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag
beträffande genomgående taxeberäkning för av staten ägda järnvägs- och
busslinjer,»
4.
beträffande bildande av ett forsknings- och utvecklingsbolag för kollektiv
trafikteknik av herrar Gustafson i Göteborg (fp) och Sellgren (fp) som anser
att
dels
den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Det är» och slutar med
»ej erforderlig» bort ha följande lydelse:
»Det
av motionärerna föreslagna utvecklingsbolaget skulle i första hand ta upp tre
projekt, nämligen 1) snabbtåg för SJ och 2) spårtaxi-system för de större
städernas centrala delar samt 3) korthållsflygplan för trafikförsörjning av
inre Norrland och andra glesbygdsområden.
Forsknings-
och utvecklingsarbete i fråga om snabbtåg och spårtaxi förekommer nu inom olika
organ, men detta arbete försvåras av brist på resurser, I fråga orh
korthållsflygplan torde det f. n. inte förekomma något mera omfattande
utredningsarbete. Ett korthållsflygplan av måttlig storlek torde vara det enda
transportmedel som med nu känd teknik har förutsättningar att ge avlägsna
glesbygdsområden en transportservice med den snabbhet som krävs i framtiden.
Tillgång till ett sådant och en väl organiserad matartrafik med detta till
kuststäderna och till Stockholm skulle underlätta lokalisering av industri till
Norrlands inland. Det är också en förutsättning för en turistindustri i större
skala. Ett sådant flygplan bör rymma ca 20 personer och ha extremt små krav på
landningsbanans längd. Visst förberedande arbete har enligt uppgift utförts på
liknande projekt inom svensk industri och det bör kunna läggas till grund för
det fortsatta arbetet. De tre projekt som här skisserats har det gemensamt att
de fyller stora samhälleliga behov, att dessa behov inte överlappar varandra,
att de har många tekniska delproblem gemensamma och därför i viss mån kan
stötta varandra i utvecklingsskedet och att de är av sådan storlek att endast
samhället kan tänkas ha intresse och resurser att uppträda som beställare av
det erforderliga forsknings- och utvecklingsarbetet.
För
att undvika dubbelarbete och samtidigt ge detta viktiga forskningsarbete ökade
resurser anser utskottet att Kungl. Maj:t borde ta initiativet till startandet
av ett utvecklingsbolag med stat, intresserade kommuner och industrier som
ägare.»
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse: »14. med bifall till motionen 1971: 398, såvitt nu är i
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t tar
initiativet till bildande av ett forsknings- och utvecklingsbolag för kollektivtrafikteknik,
ägt gemensamt av staten, intresserade kommuner och industrier»,
K L Beckmans Tryckerier AB. Stockholm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.