Sök i Ratio Lex

Trafikutskottets betänkande i anledning av dels motion om åtgärder mot viss nöjeskörning med motorfordon, dels motion om rätt för trafiknämnd att förbjuda trafik av miljöskäl

1971 · 4 sidor


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:TU9, Trafikutskottets betänkande i anledning av dels motion om åtgärder mot viss nöjeskörning med motorfordon, dels motion om rätt för trafiknämnd att förbjuda trafik av miljöskäl

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Trafikutskottets
betänkande nr 9 år 1971 TU 1971:9

Nr 9

Trafikutskottets betänkande i anledning av dels motion om
åtgärder mot viss nöjesköming med motorfordon, dels motion om rätt för
trafiknämnd att förbjuda trafik av miljöskäl.

Motionerna

1 motionen 1971:959 av herr Regnéll
(m) har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om införandet av
sådana bestämmelser i allmänna ordningsstadgan att det i motionen angivna
syftet att komma till rätta med störande nöjesköming uppnås.

I motionen 1971:499 av fru Olsson i
Helsingborg m. fl. (c) har yrkats att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om skyndsam utredning av bestämmelserna i 61 §
vägtrafikförordningen om rätt för lokal trafiknämnd att förbjuda trafik av
miljöskäl.

Över motionen 1971:959 har yttrande
inhämtats från rikspolisstyrelsen. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

I motionen 1971:959 har framhållits
att i många tätorter nöjesköming med motorfordon i bullrande och
luftförorenande former blivit mycket besvärande genom att den koncentrerats
till centrala områden och bedrivs på tider då den för allmänheten är särskilt
störande. Möjligheter att komma till rätta med sådan störande körning borde
därför kunna ges genom att bestämmelser införs i allmänna ordningsstadgan som
t. ex. ger vederbörande myndigheter rätt att för vissa områden och vissa tider
avlysa annan trafik med motorfordon än nyttotrafik.

1 motionen 1971:499 har framhållits att den växande
opinionen för skapandet av en bättre miljö och de tungt vägande skälen för att
tillgodose trivsel i fråga om både boendeförhållanden och livsbetingelser i
övrigt visar att det finns ett allmänt intresse att åtgärder vidtas för att så
långt möjligt eliminera miljöfarliga trafikstörningar i form av buller och
föroreningar. Enligt motionärerna bör möjligheter därför ges åt trafiknämnd i
kommunerna att i särskilt utsatta och från miljösynpunkt känsliga områden
förbjuda viss trafik under vissa tider på dygnet.

Utskottet kan för sin del i stort sett ansluta sig till
den uppfattning motionärerna därvid givit uttryck åt. Det framstår således som
angeläget att åtgärder vidtas i syfte att i möjligaste mån eliminera
miljöfarliga trafikstörningar i form av buller och föroreningar.

Av rikspolisstyrelsens yttrande över förstnämnda motion
framgår emellertid att redan nu gällande bestämmelser i och för sig gör
det

Riksdagen 1971. 15 saml. Nr 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

TU 1971:9 2

möjligt att ingripa mot i vart fall de mest störande
formerna av nöjesköming. Vissa av Nordisk vägtrafikkommitté föreslagna skärpningar
av reglerna på detta område skulle formellt sett öka möjligheterna härför. Det
praktiska resultatet förmenas dock främst vara beroende av att polisen ges
sådana resurser att ytterligare effektivisering av trafikövervakningen kan
komma till stånd.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om ett av Kungl.
Maj:t den 5 februari innevarande år fattat beslut (kommunikationsdepartementet)
i anledning av besvär i fråga om lokal trafikföreskrift. 1 nämnda beslut
erinras om att föredragande departementschefen i prop. 1969:28 - med förslag
till miljöskyddslag m. m. i vad gäller frågan om bekämpningen av
motorfordonsbuller uttalade, att betydande förbättringar kan nås bl. a. genom
trafikreglerande åtgärder. Lokala trafikföreskrifter om exempelvis
hastighetsbegränsning eller förbud mot vissa fordonstyper inom särskilt
bullerkänsliga områden borde vidare införas i större omfattning än hittills.
Vad departementschefen härom anförde lämnades utan erinran av riksdagen.

Formellt hinder att med stöd av 61 § 1 mom.
vägtrafikförordningen meddela det i besvärsmålet begärda förbudet vilket
torde'vara av samma art som motionärerna åsyftat föreligger således enligt
Kungl. Maj:ts beslut inte. Det föreskrivs vidare i nämnda utslag att statens
trafiksäkerhetsverk skall underrätta samtliga länsstyrelser och trafiknämnder
om innehållet i beslutet.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet
motionärernas syften i allt väsentligt tillgodosedda. Några särskilda åtgärder
i ämnet från riksdagens sida synes med hänsyn härtill ej påkallade.

Utskottet
hemställer därför

att riksdagen

1.
avslår motionen
1971:959,

2.
avslår motionen
1971:499.

Stockholm
den 11 maj 1971 På trafikutskottets vägnar SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Lindahl (s),
Hjorth (s), Persson i Heden (c). Hugosson (s), Sellgren (fp), Rosqvist (s),
Lindberg (s), Håkansson (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Torwald (c).
Clarkson (m), Kristenson (s), Komstedt (m) och Sundgren (s).

opaginerad Kontrollera mot PDF

TU
1971:9

Bilaga Rikspolisstyrelsens yttrande
(14.4.1971) över motionen 1971:959

Är 1962 företogs ändring av 58 §
vägtrafikförordningen och 10 § mopedförordningen innebärande bl. a. skyldighet
för förare av motordrivet fordon att behandla fordonet så att icke onödigt
buller åstadkommes samt att vid färd särskilt nattetid inom område med
bostadsbebyggelse anpassa färdväg, hastighet och färdsätt så att de som bo
eller vistas inom området icke onödigtvis störas.

Av förarbetena framgår att nämnda regler får anses
innefatta förbud mot onödig upprepad körning, t. ex. fram och tillbaka på en
gata eller runt kvarter med bostadsbebyggelse.

1964 aktualiserades ånyo frågan om okynneskörning i motion
11:71 där motionären hemställde om sådan ändring av vägtrafikförordningens
bestämmelser att ordningsmakten bereddes möjlighet att ingripa mot ihållande
nöjesköming, som onödigtvis hindrar eller stör annan trafik eller eljest är
otillbörligt störande.

Tredje lagutskottet anförde i utlåtande 1964:5 över
motionen bl. a. att möjlighet ansågs föreligga till sådant ingripande som
avsågs i motionen redan med gällande bestämmelser samt att frågor om
ytterligare skärpning av ifrågavarande stadganden borde bedömas mot bakgrund
av de förslag till gemensamma nordiska trafikregler som skulle framläggas inom
kort. Utskottet hemställde att motionen inte måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen vidtog ej heller någon åtgärd.

Nordisk vägtrafikkommitté har behandlat ifrågavarande
problem i sitt betänkande Vägtrafikregler Del 1 (1966:2). Kommittén anförde
beträffande lydelsen i 58 § vägtrafikförordningen att de olägenheter av
framför allt sanitär natur som är förknippade med okynneskörning motiverade att
i författningstexten intaga ett klart förbud mot all körning med motordrivet
fordon där bostadsbebyggelse finns om körningen är onödig och störande, och att
förbudet skulle omfatta hela dygnet. 1 kommitténs förslag till enhetliga
nordiska trafikregler infördes i 4 kap. 24 § 2 mom. bestämmelser innebärande
förbud mot både vad som kallas nöjesköming och annan körning som är onödigt
störande.

Andra bestämmelser av intresse i detta sammanhang är 39 §
vägtrafikförordningen vari föreskrivs att vägtrafikant skall visa hänsyn till
andra vägtrafikanter och mot dem som bo eller uppehålla sig vid vägen samt 16
kap. 16 § brottsbalken om den som för oljud på allmän plats.

Av rättspraxis framgår att vägtrafikanter fällts till
ansvar för att de fört fordon, huvudsakligen under dygnets s. k. tysta timmar,
på sådant sätt att de som bott eller vistats inom område med bostadsbebyggelse
onödigtvis störts. (Se Svea HovR domar 1.4.1964 nr 1V:B 62, nr IV:63, NJA 1965
not C 508 och Svensk Juristtidning 1965 s. 65.)

Styrelsen anser att problem av den art som behandlas i
motionen bör lösas genom föreskrifter i trafiklagstiftningen och avstyrker
därför att bestämmelser härom införs i allmänna ordningsstadgan.

Vidare
finner styrelsen att redan nu gällande bestämmelser gör det i

opaginerad Kontrollera mot PDF

TU 1971:9 4

och för sig möjligt att ingripa mot i vart fall de mest
störande formerna av nöjesköming. De av Nordisk vägtrafikkommitté föreslagna
skärpningarna av reglerna skulle givetvis öka möjligheterna formellt sett. Det
praktiska resultatet är emellertid främst beroende av att polisen ges sådana
resurser att ytterligare effektivisering av trafikövervakningen kan komma till
stånd.

G ö teborgs Offsettryckeri AB, Sthim
71.235 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.