Sök i Ratio Lex

Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om en konvention mot ekocid

1971 · 3 sidor


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:UU17, Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om en konvention mot ekocid

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

utrikesutskottets
betänkande nr 17 år 1971 UU 1971:17

Nr 17

Utrikesutskottets
betänkande i anledning av motion om en konvention mot ekocid.

Motionen

I motionen 1971; 336 av herr Takman m. fl. (vpk)
föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om initiativ
med stöd av art. 13 i Förenta nationernas stadga eller på annat sätt för att
få till stånd en internationell konvention som förbjuder ekocid.

Med
»ekocid» menar motionärerna en förstörelse av ekologiska system och därmed en
förstörelse eller allvarlig rubbning av de framtida betingelserna för växtliv,
djurliv och mänskligt liv. En konvention, som gjorde ekocid till ett brott
enligt folkrätten skulle, anser motionärerna, få omedelbar tillämpning på
Sydvietnam och Laos.

Motionen
återger uppgifter ur officiella rapporter, press och litteratur om amerikanska
truppers användning av växtbekämpningsmedel i samband med krigföringen i
Vietnam.

Utskottet

De stridsmetoder som beskrivs i motionen 336 är
huvudsakligen att hänföra till kemisk krigföring. Det internationella arbetet
på nedrustningens och rustningsbegränsningens område har under senare år i hög
grad varit inriktat på åtgärder mot biologisk och kemisk krigföring.

Ett
förbud mot biologisk och kemisk krigföring finns nedlagt i 1925 års
GenéveprotokoU rörande förbiid mot användande i krig av kvävande, giftiga eller
liknande gaser m. m. Genéveprotokollet bekräftade ett redan före första
världskriget existerande förbud mot biologisk och kemisk krigföring.

Ett
antal av de stater som antagit Genéveprotokollet har gjort det med
reservationer av oUka slag. Förenta staterna har undertecknat men ej
ratificerat protokollet.

TiU
följd av vissa oklarheter i protokollets skrivning har omfattningen av dess
förbudsregler ibland ifrågasatts. Under årens lopp har den meningen alltmer
gjort sig gällande i den folkrättsliga doktrinen att det i Genéveprotokollet
nedlagda förbudet mot biologisk och kemisk krigföring är av sedvanerättslig
karaktär. Enligt detta synsätt råder ett allmänt förbud som gäller för
staterna, oberoende av om de antagit

Riksdagen
1971. 9 saml. Nr 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

UU
1971:17 2

Genéveprotokollet
eller inte. Förbudet är totalt och gällande för aUa former av biologisk och
kemisk krigföring, således inte bara de i 1925 års protokoll speciellt nämnda.

När
FN för några år sedan på allvar började angripa problemkomplexet biologisk och
kemisk krigföring, var bakgrunden inte minst den omfattande användningen av
avlövningsgifter och andra herbicider samt tårgas under striderna i Vietnam. De
internationella ansträngningarna har inriktat sig på två uppgifter, nämligen
dels att få uttryckligen fastslaget att det existerar ett användningsförbud av
total karaktär, dels att komplettera detta med förbud också mot utprovning,
tillverkning och lagring av alla biologiska och kemiska stridsmedel.

Beträffande
den första uppgiften antog FN;s generalförsamling hösten 1969 en resolution,
efter förslag av bl. a. Sverige, i vilken deklareras att Genéveprotokollet är
ett uttryck för de allmänt erkända folkrättsliga regler som förbjuder användningen
i internationella väpnade konflikter av alla biologiska och kemiska
stridsmetoder, oberoende av den tekniska utvecklingen. Resolutionens definition
av kemiska stridsmedel inkluderar växtförstörande gifter, som ju inte fanns
1925, och tårgas. Resolutionen antogs med 80 ja-röster. 3 stater röstade emot,
nämligen Förenta staterna, Australien och Portugal. 36 stater nedlade sina
röster, flertalet av dem förklarade emellertid att de delade den i resolutionen
uttalade folkrättsliga uppfattningen. De hade främst avstått av juridiska
eller konstitutionella skäl. En uppfattning var t. ex. att generalförsamlingen
inte var behörig att tolka Genéveprotokollets bestämmelser.

Det
kan nu med stöd av generalförsamlingens resolution hävdas att det existerar ett
förbud mot användning i krig av alla former av biologiska och kemiska
stridsmedel.

Det är bekant att det finns ett betydande
opinionstryck inom Förenta staterna för att Genéveprotokollet skall ratificeras
och för att detta skall ske utan någon form av reservation beträffande
förbudets totala karaktär. Något beslut om att upphöra med användande av
växt-bekämpningsmedel och tårgas i krigföringen har dock inte tillkännagivits.

Även frågan om förbud mot utveckling, tillverkning
och lagring av ifrågavarande stridsmedel har förts framåt i det internationella
nedrastningsarbetet. Nedrustningskommittén i Geneve har sålunda enats om ett
avtalsförslag innehållande förbud mot utveckling, tillverkning och lagring av
biologiska vapen och toxiner. Toxiner är till sina verkningar att jämställa
med biologiska stridsmedel. På grund av oenighet mellan stormakterna om
kontrollmetoderna har ett motsvarande förslag avseende de kemiska stridsmedlen
inte hittills kunnat framläggas. Delförslaget rörande biologiska vapen och toxiner
kommer inom kort att behandlas i FN:s generalförsamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

UU 1971:17 3

Ett betydande internationellt arbete har således
redan utförts för att få till stånd ett effektivt förbud mot sådana stridsmedel
som avses i motionen 336. Sverige har gjort en uppmärksammad insats i detta
sammanhang.

Det
är nu syrmerligen angeläget att söka slutföra det pågående förhandhngsarbetet
genom att komplettera rådande folkrättsliga förbud mot användningen i krig av
biologiska och kemiska stridsmedel med fullständiga förbud också mot
utveckling, tillverkning och lagring av sådana stridsmedel.

Utskottet
anser att initiativ i enlighet med motionen 336, syftande till att få till
stånd ytterhgare en konvention, som förbjuder användningen av bl. a.
växtbekämpningsmedel i krig eller »ekocid», skulle kunna minska den
internationella tilltron till det folkrättshga förbud som redan existerar på
detta område. Ett sådant initiativ skulle därför motverka sitt syfte.

Utskottet
vill slutligen erinra om att Sverige, som bl. a. framgår av utrikesministerns
anförande i riksdagen den 31 mars 1971, har påtalat att Förenta staternas
användning av växtbekämpningsmedel i krigföringen i Indokina strider mot
folkrätten.

Av de skäl som här anförts hemställer utskottet att
riksdagen avslår motion 1971: 336.

Stockholm
den 24 november 1971

På
utrikesutskottets vägnar OLLE DAHLÉN

Närvarande:
herr Dahlén (fp), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Johansson i Jönköping (s).
Palm (s). Turesson (m), Göransson (s), Hellström (s), fröken Bergegren (s),
herrar Virgin (m), Hugosson (s), Wirmark (fp), Korpås (c) och Ericson i Örebro
(s).

K LBeckmansTryckerlerAB. Stockholm 0106991

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.