Sök i Ratio Lex

Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda förslag rörande det statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner

1971 · 73 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 73 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:UU2, Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda förslag rörande det statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

utrikesutskottets
betänkande nr 2 år 1971 UU 1971: 2

Nr 2

Utrikesutskottets
betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda
förslag rörande det statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner.

Kungl. Maj:t har i proposition nr 1, bilaga 5
(litt. C i utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för
den 4 januari 1971) framlagt förslag angående det statliga
utvecklingsbiståndet.

Allmänt

I
förevarande avsnitt i statsverkspropositionen (bilaga 5, s. 1321) lämnas
inledningsvis en översikt över utvecklingen i u-länderna, det internationella
utvecklingssamarbetet och Sveriges biståndspolitik i internationellt
perspektiv.

Departementschefen
redogör i stora drag för situationen i u-länderna efter "FN:s första
utvecklingsårtionde", dvs. 1960-talet. Den för utvecklingsårtiondet
överenskomna målsättningen, en ökning av u-länder-nas bruttonationalprodukt med
minst 5 "/o, har av allt att döma uppnåtts. Då befolkningstillväxten i
u-länderna under hela perioden legat över 2,5 »/o, har den årliga per
capita-tillväxten av BNP inte överstigit 3 "/o. I vissa u-länder har per
capita-inkomsten troligen sjunkit, och endast ett begränsat antal u-länder har
uppnått en ekonomisk tillväxt som medgivit en betydande förbättring av
människornas livsvillkor. Den rådande sociala och ekonomiska strukturen har
medfört att den ekonomiska tUlväxten ofta endast kommit begränsade
befolkningsgrupper tiU del.

Nettoresursflödet
från i-länder till u-länder har ökat endast i begränsad omfattning, vilket
inneburit att avståndet till det för det första utvecklingsårtiondet
fastställda målet för biståndsflödet, 1 »/o av nationalinkomsten, successivt
har vuxit. Vid utvecklingsårtiondets början uppgick flödet av offentligt
bistånd samt kommersiella krediter och privata investeringar från i-ländema,
mätt som en andel av OECD-ländernas samlade bruttonationalprodukt, till 0,96
"/o. Därefter har procentandelen sjunkit till 0,72 "/o år 1969. Vid
beräkningen har hänsyn inte tagits till u-ländernas räntebetalningar och
utflödet av utlandsägda företags investeringsinkomster. Behovet av att
finansiera dessa utflöden har tvingat flertalet u-länder till betydande
återhållsamhet på importsidan.

Ett
enprocentmål, i vilket ingår kommersiella.krediter och privata investeringar,
garanterar sålunda inte ett ökande reellt nettoresursflöde till u-ländema.

1
Riksdagen 1971. 9 saml. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

UU1971:2 2

Ett mera realistiskt mått på i-ländemas egentliga
bistånd till u-ländema får man genom att se på flödet av de offentliga
krediter och gåvor som lämnas i syfte att bistå u-ländernas utvecklingsansträngningar.
För OECD-ländemas del ökade detta flöde relativt snabbt under 1960-talets
första år men har sedan 1967 stagnerat. Det motsvarade 1969 cirka 0,36 o/o av
OECD-ländernas samlade BNP.

U-ländemas
av Sverige stödda krav på ett särskilt mål för biståndsflödet som endast
omfattar offentliga resurser har fått gehör vid utarbetandet av den s. k.
strategin för FN:s andra utvecklingsårtionde. Texten till FN-strategin, som
fastställdes av FN:s generalförsamling i oktober 1970, har bifogats
statsverkspropositionen.

I
strategin förklaras bl. a. att utvecklingens yttersta mål måste vara att
åstadkomma en fortgående förbättring av individens levnadsförhållanden och att
låta framstegen komma alla till godo. Det primära ansvaret för u-ländernas
utveckling åvilar dem själva. De egna insatserna kommer emellertid inte att
räcka till för att nå uppställda utvecklingsmål i tillräckligt snabb takt,
såvida de inte kompletteras med ett ökat flöde av finansiella resurser och av
gynnsammare politik från i-ländernas sida i vad avser ekonomi och handel.
Medlemsstaterna utfäster sig, var för sig och gemensamt, att föra en politik
avsedd att skapa en rättvisare och mer rationell ekonomisk och social ordning
i världen, där lika möjligheter skall vara en rättighet såväl för nationer som
för enskilda individer.

Utvecklingen
globalt och i de enskilda länderna skall vartannat år granskas av FN:s
generalförsamling på basis av rapporter från det ekonomiska och sociala rådet
(ECOSOC) samt rapporter från andra underlydande FN-organ.

Ett
antal delmål av såväl ekonomisk som social karaktär anges. Målet för den
ekonomiska tillväxten förutsätter en ökning av produktionen inom jordbruket
med 4 o/o och inom industrin med 8 '/o årligen. Produktionstillväxten per
invånare skall uppgå till minst 3,5 "/o per år. I detta mål ligger ett
antagande om en befolkningstillväxt om cirka 2,5 "/o per år. Då
befolkningstillväxten för närvarande torde överstiga 3 */o kan målet uppnås
endast genom ökade insatser på familjeplaneringens område. Det är nödvändigt
att få till stånd en rättvisare fördelning av inkomster och förmögenheter i
syfte att främja såväl social rättvisa som effektiv produktion, att avsevärt
höja sysselsättningen, att nå ett större mått av inkomsttrygghet samt att vidga
och förbättra möjligheterna till utbildning, hälsovård, näringstillförsel,
bostäder och social välfärd, liksom att skydda miljön. Kvalitativa och
strukturella samhällsförändringar måste således gå hand i hand med snabb
ekonomisk tillväxt. Existerande skillnader regionala, sektorala och sociala
bör minskas avsevärt. Dessa mål är på samma gång avgörande förutsättningar för
utveckling och dennas slutresultat. De bör därför ses som

s. 3 Kontrollera mot PDF

UU
1971:2 3

integrerade
delar i samma dynamiska process och kräva ett enhetligt synsätt. En jämnare
inkomstfördelning bör åstadkommas genom skattereformer, ökad skattekontroll
och jordreformer.

Förhandlingar
fömtsättes om marknadsregleringar, buffertlager och diversifieringsfonder för
ett antal råvaror, liksom förhandlingar om avskaffande av andra handelshinder
än tullar för industrivaruexporten från u-ländema.

I-ländema
bör eftersträva att från och med 1972 göra finansiella nettoresursöverföringar
i form av faktiska utbetalningar till ett minsta belopp motsvarande 1 "/o
av bruttonationalprodukten. Ett mål bör fastställas för offentligt
utvecklingsbistånd. Detta bör vid mitten av utvecklingsårtiondet uppgå till
0,7 */o av BNP. I-ländema bör i enlighet med tidigare antagna normer uppmjuka
och harmonisera villkoren för sitt bistånd. Finansiellt bistånd skall i princip
vara obundet. Den del av resursflödet för finansiellt och tekniskt bistånd som
kanaliseras genom multilaterala institutioner skall öka så mycket som möjligt
och metoder utvecklas så att dessa institutioner kan fullfölja sin uppgift på
effektivast möjliga sätt. Åtgärder skall vidtagas för att stimulera flödet av
privat kapital från i-länder till u-länder. Utländska privata investeringar
bör göras i överensstämmelse med de utvecklingsmål och prioriteringar som
fastställts i nationella utvecklingsplaner. Världsbanken anmodas fortsätta
ansträngningarna att utarbeta ett system för supplementär finansiering.

U-ländernas
inkomster av tjänster bör främjas. Nettoutflödet av utländsk valuta från
u-länderna i anledning av s. k. osynliga transaktioner inklusive sjöfart bör
reduceras till ett minimum.

Särskilda
ansträngningar bör göras för att de minst utvecklade länderna skall kuima
övervinna sina speciella svårigheter. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt
u-länder utan egen kust.

Gemensamma
ansträngningar skall göras för att utnyttja vetenskap och teknologi i
utvecklingssyfte. De u-länder som anser att takten i deras befolkningsökning
utgör ett hinder för utveckling skall vidtaga erforderliga åtgärder i
överensstämmelse med varje lands utvecklingssyn. IndustrUändema skall på
framställning ge stöd till dessa ansträngningar.

Utvecklingsländerna
skall vidtaga särskilda åtgärder för att öka produktionen och förbättra produktiviteten.
Beroende av de enskilda ländernas ekonomiska och sociala stmktur och speciella
förhållanden skall övervägas vilken roll den offentliga sektorn och kooperativa
organisationer skall spela när det gäller att öka produktionen. Produktionspolitiken
skall ses i ett globalt sammanhang för att möjliggöra ett optimalt utnyttjande
av världens resurser till fördel för både industriländer och u-länder.

En väsentlig del av
arbetet under utvecklingsårtiondet skall bestå i

s. 4 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 4

att
mobilisera den allmänna opinionen i både utvecklingsländer och industriländer
till stöd för utvecklingsårtiondets målsättningar och åtgärder.

I
statsverkspropositionen framhålles att FN:s utvecklingsstrategi i många fall
utgör kompromisser mellan skilda intressen. Detta medför att rekommendationerna
ofta måst göras vaga och stundom kommit att rymma sinsemellan svårförenliga
element.

Aktionsplaner
för verksamheten under 70-talet fömtses bli utarbetade inom FN:s fackorgan.
Utarbetandet av dessa delstrategier bör påskyndas och i möjligaste
utsträckning samordnas.

De
internationella strävandena att utarbeta en utvecklingsstrategi har i vissa
avseenden lett fram till principer som länge varit vägledande för de svenska
insatserna. I stället för den enkla tillväxtmålsättning som gällde för det
första utvecklingsårtiondet anger FN-strategin sålunda nu att målet för
utvecklingssamarbetet under det andra utvecklingsårtiondet är förbättrade
levnadsvillkor för människorna i u-länderna och medlet är ett program som
samordnar ekonomiska och sociala åtgärder.

Sverige
har länge förordat att i-ländema skall acceptera ett särskilt mål för det
offentliga biståndet, vilket nu skett. Sverige har också följt den princip som
nu börjat få internationell sanktion, att biståndet bör vara obundet. Den
svenska biståndsplaneringen överensstämmer med den s. k. Jackson-utredningens
huvudtanke, enligt vilken mottagarlandets långtidsplan skall vara styrande för
FN-organens och olika givar-länders bistånd.

De
direkta svenska biståndsinsatserna har inriktats på ett begränsat antal
huvudsektorer. I viss mån har ändamålskoncentrationen bestämts av vår kapacitet
att lämna bistånd till olika områden. I första hand är dock den av
mottagarländerna valda kursinriktningen avgörande. Därför kan en fortsatt
kraftig satsning på utbildning, landsbygdens utveckling och
livsmedelsförsörjningen förutses. Även den omständigheten att en del
ämnesområden tidigare inte uppmärksammats av andra biståndsgivare har påverkat
den svenska biståndsinriktningen. Detta gäller t. ex. beträffande
familjeplaneringen.

Inledningen
till förevarande avsnitt i statsverkspropositionen behandlar under rubriken
"Svensk biståndspolitik i internationellt perspektiv" även vissa
frågor rörande ländervalet i den bilaterala svenska biståndsverksamheten samt
de svenska insatserna på industrialiseringens, familjeplaneringens och
forskningens område. En redogörelse för statsverkspropositionens innehåll på
dessa punkter lämnas i samband med behandlingen av motionerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

UU 1971:2

Riktlinjer
för Sveriges insatser inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet

1.
Planeringsramar, anslagsutvecklingen och vägen till 1 "/o-målet

Propositionen

Sverige har sedan länge verkat för att i-länderna
skall acceptera ett särskilt mål för det offentliga biståndet. FN har nu
antagit ett sådant mål omfattande 0,7 "/o av bruttonationalprodukten med
en tidsgräns satt år 1975. Även om vissa länder, i första hand de stora
i-ländema, anförde invändningar mot beslutet, måste det betraktas som ett
väsentligt framsteg i riktning mot en mer rättvisande redovisning av biståndsflödet.
Det bör noteras att det nämnda 0,7 Vo-målet hänför sig till faktiska
utbetalningar, medan målet för den svenska biståndsplanen är att budgetanslag
m. m. för biståndsändamål skall nå upp till 1 "/o av
bmtto-nationalprodukten vid mitten av detta årtionde. Som ett led i förverkligandet
av 1968 års biståndsplan har de totala biståndsanslagen ökats med omkring 25
"/o per budgetår. För budgetåret 1971/72 förordas en total ökning av
biståndsanslagen med cirka 200 milj. ler. från drygt 800 milj. kr. till 1
miljard kr. Planeringen, främst avseende det direkta utvecklingssamarbetet,
kräver att vissa minimiramar fastlägges, I enlighet med 1968 års riksdagsbeslut
utformas planeringsramarna så att den fortsatta årliga anslagsökningen i
absoluta tal blir minst lika stor som under det löpande budgetåret.

Planeringsramar
för budgetåren 1971/721973/74

Budgetå

r, milj.
kr

1971/72 1973/74

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

Anslag

Förslag

Planeringsramar

Summa

Bidrag
till internationella

biståndsprogram

296

396

476

555

1427

Bilateralt
utvecklingssam-

arbete

476

572

685

800

2 057

Förvaltning,
utbildning.

rekrytering
och informa-

tion
samt utredningsverk-

samhet
m. m.

28

32

39

45

116

Totalt

800

1000

1200

1400

3 600

Anslagsförslaget för budgetåret 1971/72 Uksom
planeringsramarna för följande år innebär att den multilaterala andelen skulle
uppgå till omkring 40 o/o, dvs. en viss ökning jämfört med iimevarande
budgetår. Planeringsramarna är att betrakta som indikativa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

UU 1971:2 6

Motionsyrkandena

Utskottet
har under förevarande punkt behandlat

dels
motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att Kungl. Maj:t även i sin
fortsatta planering av det svenska biståndet utgår från att det s. k. 1
»/o-målet skall vara uppnått senast 1974/75 samt att anslagstilldelningen för
vart octi ett av budgetåren fram till denna tidpunkt måtte avpassas till den
jämnare stegringstakt som förordas i motionen (punkt 1),

dels
motionen 1971: 685 av herr Åkerlind (m), vari hemställes att riksdagen beslutar
att till det svenska u-hjälpsbiståndet föreslå för budgetåret 1971/72 900
milj. kr. samt att planeringsramarna för budgetåren 1972/73 och 1973/74 skall
utgå från oförändrat bistånd.

Utskottet

Enligt det av riksdagen år 1968 fattade
principbeslutet om utbyggnaden av det statliga utvecklingsbiståndet skulle
statsmedel tillhandahållna genom budgetanslag m. m. för internationellt
utvecklingssamarbete budgetåret 1974/75 uppgå till ett sammanlagt belopp som
motsvarade 1 o/o av bruttonationalprodukten (BNP). Målet skulle nås genom
successiv anslagsökning. Det beräknades att en ökningstakt motsvarande i
genomsnitt 25 */o per år skulle behövas. Utbyggnadsplanen innefattade
emellertid inget definitivt ställningstagande till storleken av den årliga
anslagsökningen. Den exakta anslagsökningen under de enskilda budgetåren
skulle bli beroende på den ekonomiska utvecklingen. För att möjliggöra
rationell och långsiktig planering beslutades emellertid en minimiram för
biståndsvolymens upptrappning. Sålunda skulle höjningen varje enskilt år under
planperioden i kronor räknat bli minst lika stor som höjningen under det
närmast föregående budgetåret.

I
motionen 1971: 472 hemställes beträffande I ofo-målets uppnående att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att Kungl. Maj:t även i planering av det
fortsatta biståndet utgår från att detta mål skall vara uppnått senast 1974/75.

Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om uttalandet i finansutskottets av riksdagen
godkända betänkande 1971: 1, där det beträffande utvecklingsbiståndet sägs
följande:

Riksdagen har här antagit en plan enligt vilken
detta bistånd budgetåret 1974/75 skall uppgå till 1 »/o av
bmttonationalprodukten. Utskottet noterar med tillfredsställelse att i linje
med denna plan i årets statsverksproposition har föreslagits en ökning av
anslagen för internationellt utvecklingsbistånd med 200 milj. kr. eller 25
"/o. Enligt utskottets mening är detta förenligt med strävandena att förbättra
den svenska betalningsbalansen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

UU 1971:2 7

Förslagen i statsverkspropositionen ligger sålunda
i linje med den av statsmaktema antagna utbyggnadsplanen som skall leda fram
till 1 o/omålets uppnående senast 1974/75. Utskottet finner därför inte motiverat
att ta upp denna fråga i en skrivelse till Kungl. Maj:t. Motionen 1971: 472
avstyrkes såvitt nu är i fråga.

I
motionen 1971: 472 hävdas beträffande stegringstakten i den årliga
anslagsökningen att hittills tillämpade riktlinjer avseende årliga ökningar om
25 o/o bör omprövas, eftersom man annars tvingas till en kraftig engångshöjning
med 48 o/o under budgetåret 1974/75 för att den totala anslagsvolymen då skall
nå 1 "/o av BNP. Motionärerna framhåller att en jämn ökning skulle komma
att med utgångspunkt i långtidsutredningens beräkningar kräva en årlig
anslagsökning på omkring 35 o/o från och med budgetåret 1972/73. Motionen
utmynnar, såvitt nu är i fråga, i förslaget att anslagstilldelningen skall
avpassas till den jämnare stegringstakt som förordas i motionen.

Utskottet
anser att en ökning av biståndsanslagen i den takt som hittills har följts med
all sannolikhet kommer att nödvändiggöra en kraftig anslagshöjning budgetåret
1974/75. I statsutskottets utlåtande 1969: 82 förklarades att det vore
olyckligt om det slutliga genomförandet av 1 o/o-planen skulle sättas i fara
inför en dylik kraftig höjning i slutskedet. Utskottet faim det emellertid inte
möjligt att fastställa vilken form av upptrappning av biståndsanslagen som
vore bäst ägnad att förhindra en sådan kraftig höjning under planperiodens
sista år. Olika antaganden kunde göras om tillväxttakten och om
prisförändringar i den svenska ekonomin. Den lämpUgaste fördelningen av
anslagshöjningen på olika budgetår betingades i viss utsträckning av vilka
antaganden som framstod som mest realistiska. Emellertid underströks vikten
av att den fortsatta budgetplaneringen tog hänsyn till önskemålet om en
någorlunda jämn höjning av biståndsanslagen.

I
SIDA:s anslagsframställning påpekas att det, för att man inte skall tvingas
sänka kraven på planering och kvalitet, skulle vara ändamålsenligt att
genomföra höjningen av biståndsanslagen i jämnare takt. Enligt vad utskottet
erfarit finns det emellertid ingenting som säger att en kraftig höjning mot
planperiodens slut skulle sätta det organisatoriska genomförandet av 1
o/o-planen i fara, under fömtsättning att förberedelserna för biståndsinsatser
av ifrågavarande omfattning kan börja redan nu.

Utskottet
anser emellertid önskvärt att Kungl. Maj:t eftersträvar en jämnare
stegringstakt i anslagstilldelningen i den mån det allmänna budgetläget så
tillåter. Avvägningen mellan anslagstilldelning för det expanderande
utvecklingsbiståndet och för andra ändamål bör ske på ett sådant sätt att en
fast ekonomisk gmnd skapas för en hög biståndsvolym som svarar mot Sveriges
internationella åtaganden i samband med strategin för FN:s andra
utvecklingsårtionde.

s. 8 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 8

Det ankommer på Kungl. Maj:t att framlägga förslag
om den anslagshöjning som behövs för att uppnå 1 o/o-målet budgetåret 1974/75
i enlighet med de riktlinjer statsmakterna fastställde 1968. Utskottet anser
att dessa riktlinjer förenar kravet på planmässig expansion med ett rimligt
mått av flexibilitet. De lägger inga hinder i vägen för en anslagstilldelning
i jämnare stegringstakt. Utskottet finner därför inte motiverat att föreslå en
ändring av dessa riktlinjer.

Vad utskottet sålunda
anfört torde böra ges Kungl. Maj:t till känna.

Motionen
1971: 685 förordar att anslagen för utvecklingsbistånd skall budgetåret 1971/72
höjas med 100 milj. kr. mindre än vad som föreslås i statsverkspropositionen
och att planeringsramen för budgetåren 1972/ 731973/74 skall utgå från oförändrat
bistånd.

Utskottet
konstaterar att yrkandena i motionen 1971: 685 är oför-enUga med de av
riksdagen år 1968 antagna principerna för de svenska biståndsinsatsernas
ökning, varför motionen avstyrkes.

Utskottet hemställer

1.
att riksdagen beträffande frågan
om en skrivelse till Kungl. Maj:t om tidpunkten för 1 "/o-målets uppnående
avslår motionen 1971: 472, såvitt nu är i fråga,

2.
att riksdagen beträffande
stegringstakten i det svenska utvecklingsbiståndet fram till 1 o/o-målets
uppnående 1974/75 med avslag på motionen 1971: 472, såvitt nu är i fråga, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

3.
att riksdagen beträffande
planeringsramarna för utvecklingsbiståndet fram till 1973/74 avslår motionen
1971: 685.

2.
Biståndspolitikens långsiktiga inriktning och utformning

Motionsyrkandena

I
detta sammanhang har utskottet behandlat

dels
motionen 1971:175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att en parlamentarisk
beredning tillsättes med uppdrag att utarbeta riktlinjer för den långsiktiga
utvecklingen av det svenska biståndet på grundval av de erfarenheter som
hittills vunnits (punkt 1),

dels
motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan
att en parlamentarisk beredning tillsättes med uppgift att göra en översyn av
det svenska biståndsarbetets inriktning, varvid beaktas såväl utformningen av
det tekniska och finansiella stödet som riktlinjerna för den svenska
handelspolitiken visavi u-ländema och förutsättningarna för den svenska
näringslivets och frivilligorganisationernas medverkan i svensk
biståndspolitik (punkt 3),

dels motionen 1971: 665 av
herr Andersson i Nybro m. fl. (c) i vad

s. 9 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 9

avser
hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att
parlamentariskt sammansatta kommittéer ges i uppdrag att göra en översyn av det
svenska biståndets mål och inriktning (punkt 1).

Utskottet

Motionen 175 pläderar för en helhetssyn på den
svenska biståndsverksamheten. Denna måste, utöver det direkta statliga stödet
över budgeten, omfatta åtgärder på det handelspolitiska området, näringslivets
investeringar, missionens och de humanitära organisationernas verksamhet samt
inte minst samordning av dessa insatser. FN-strate-gins mål bör omsättas i
praktisk handling. Motionen diskuterar planen för det svenska
utvecklingsbiståndets ökning och fäster uppmärksamheten vid de administrativa
svårigheter som storleken av det erforderliga anslaget mot periodens slut kan
medföra. Förberedelser bör i en nära framtid inledas för att få en ram för
biståndsverksamhetens omfattning och inriktning under åren närmast efter
1974/75.

I
motionen 472 framhålles att mittenpartierna två år i rad framfört krav på en
allmän översyn av den svenska biståndspolitiken. Avsikten med en sådan översyn
skulle inte vara att starta en stor förutsättningslös utredning med den
förlamande effekt på arbetet inom SIDA som en sådan kunde få. De allmänna
riktlinjerna för den svenska biståndspolitiken ifrågasätts ej. Däremot krävs
en omfattande inventering av aktuella problemställningar kring
biståndspolitikens utformning, inte minst för att få ökad kunskap om i vilken
utsträckning den allmäima målsättningen för vår biståndspolitik realiseras.
Några av de områden som motionärerna anser särskilt bör granskas är
resultatvärderingens organisation och omfattning, information om svensk
biståndspolitik och om situationen i u-länderna, handelspolitiken gentemot
u-länderna, det svenska näringslivets och frivilligorganisationernas medverkan
i utvecklingssamarbetet.

Motionen
665 uppställer inför 1970-talet ett antal prioriteringar för Sveriges bidrag
till utvecklingssamarbetet. Vi skall inrikta oss på en fortsatt betydande
satsning på iitvecklingsbistånd. Underutvecklingen är ett globalt problem, och
något motsatsförhållande mellan inrikespolitik och en aktiv biståndspolitik bör
därför inte finnas. Forskningen beträffande undemtvecklade regioner bör ökas.
Bistånd bör lämnas på sådant sätt att det ej kan missbrukas. Biståndet bör avse
hälsovård kombinerat med familjeplanering, utbildning, väl integrerad
småindustri, landsbygdsutveckling i kooperativa former etc. Förutsättningar
bör skapas för att fler skall kunna delta i biståndsarbetet. Informationen bör
förstärkas bl. a. för att motivera den allmänna opinionen för ökade biståndsinsatser.

Utskottet
erinrar om att riksdagen under senare år har avslagit motioner med krav på
utredningar om biståndspolitikens inriktning och

s. 10 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 10

utformning.
I statsutskottets utlåtande 1970: 84 över motionsyrkanden motsvarande dem som i
år framförts i motionerna 1971:175 och 1971: 472 sades bl. a.:

Av 1968 års riksdag fattades på grundval av propositionen
1968: 101 ett praktiskt taget enhälligt beslut rörande de stora linjerna för
den svenska biståndspolitikens inriktning och utformning under de närmaste
åren. Mera markerade meningsskiljaktigheter rådde vid detta tillfälle endast
beträffande tidpunkten för det s. k. 1 o/o-målets uppnående. En höggradig
enighet kunde sålunda inregistreras beträffande biståndsprogrammets motiv och
mål, om valet mellan olika biståndsvägar och om nödvändigheten av samordning
och integration, om utvecklingssamarbetets medel och metoder, om biståndets
ämnes- och länderinrikt-ning etc. De beslut som i enighetens tecken då fattades
i dessa principfrågor innebar vidare att de riktlinjer för svensk
biståndspolitik, som angetts av statsmaktema sex år tidigare på basis av prop.
1962:100, vilken hade föregåtts av ett brett och inträngande utredningsarbete,
på det hela taget bekräftades och fullföljdes. Man kan därför konstatera att
den svenska biståndspolitiken till sin allmänna utformning och inriktning
sedan sin begynnelse präglats av stor kontinuitet och stadga. Beständigheten i
de stora dragen har likväl inte hindrat att biståndspolitiken med ledning av
de praktiska erfarenheter som successivt vunnits och i anslutning till den
internationella utvecklingsdebatten på vissa punkter fortlöpande kunnat
modifieras, preciseras och vidareutvecklas. Ett flertal utredningar rörande
speciella biståndsområden och -former har genomförts. Statsmakternas
inställning till de biståndspolitiska frågorna har varit pragmatisk och öppen
för nya idéer. Regering och riksdag har aktivt sökt att befrämja den offentliga
debatten och informationen kring dessa spörsmål och har därför välkomnat den
breddning och fördjupning som biståndsdiskussionen kunnat uppvisa under senare
år. Också de politiska partierna och de stora folkrörelserna har genom egna
utredningar, analyser och förslag berikat denna debatt. Av särskilt värde från
denna synpunkt är även att SIDA:s styrelse genom sin sammansättning är
förankrad i såväl folkrörelser som näringsliv och politiska partier och att
värdefulla impulser och sakkunskap från dessa olika håll, som är av stor
betydelse för biståndsverksamhetens utformning, på så sätt kommer verket direkt
till godo.

Utskottet fann mot denna bakgnmd inte motiverat att
tillstyrka föreliggande motionsyrkanden om tillsättande av en parlamentarisk
beredning för översyn av det svenska biståndsarbetets inriktning.

Målet
för den långtidsplan som statsmakterna antog 1968 är att anslagen till
biståndsändamål på statens budget skall motsvara 1 o/o av BNP budgetåret
1974/75. Ett väsentligt element i långtidsplanen är systemet med
planeringsramar för det samlade biståndsprogrammet under tre budgetår.
Planeringsramarna kommer i 1972 års statsverksproposition att avse budgetåren
1972/731974/75, dvs. långtidsplanens sista treårsperiod, överväganden rörande
utvecklingsbiståndets långsiktiga utformning och inriktning kommer därför att
aktualiseras 1972. Vissa viktiga frågor är för närvarande föremål för utredning
eller kom-

s. 11 Kontrollera mot PDF

UU1971:2 11

mer
att utredas inom en nära framtid. En utredning om meritvärdet av anställning
inom biståndsverksamheten i u-länder m. m. pågår för närvarande inom
finansdepartementet. Utredningen rörande SIDA:s organisation och arbetsformer
väntas resultera i att ett ramförslag till ny SiDA-organisatioQ kan framläggas
under hösten 1971. Den fyraårsplan för informationsverksamhetens framtida
omfattning och innehåll, som nu utarbetas inom SIDA, väntas kimna framläggas i
SIDA:s anslagsframställning hösten 1971. Sakkunniga kommer att under den
närmaste tiden tillkallas för att studera frågor som rör inriktningen och organisationen
av forskning med anknytning till de fattiga ländernas utveckling.
Utrikesdepartementets kapacitet för utredningar beträffande
u-landsproblematiken har avsevärt ökats genom den under 1970 genomförda
förstärkningen av departementets avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete.

FN:s
utvecklingsprogram (UNDP) har nyligen varit föremål för granskning i
Jackson-utredningen. Arbetet inriktas nu på genomförandet av de reformer som
beslutats av FN-systemets biståndsverksamhet. Även inom internationella
utvecklingsfonden (IDA) diskuteras vissa reformförslag.

Utskottet
fömtsätter att de utredningar som sålunda pågår beträffande vissa frågor
rörande det svenska utvecklingsbiståndet slutföres snarast möjligt. Dessa
utredningar liksom reformarbetet inom de internationella
biståndsorganisationerna kan väntas ge material av betydelse för riksdagens
bedömning av hithörande frågor. På gmndval därav bör riksdagen nästa år kunna
ta ställning till frågan om tillsättandet av en utredning av det svenska
utvecklingsbiståndets inriktning och utformning efter budgetåret 1974/75.

Utskottet
kan mot deima bakgrund inte finna motiverat att tillstyrka yrkandena i
motionerna 1971: 175, 1971: 472 och 1971: 665 om att riksdagen i år skall
begära en utredning med parlamentarisk sammansättning om biståndspolitikens
inriktning och utformning.

Utskottet hemställer att riksdagen avslår
motionerna 1971:175, 1971:472 och 1971: 665 i vad avser översyn av riktlinjerna
för det svenska biståndsarbetet.

3.
Biståndets länderinriktning

Propositionen

Det måste anses väsentligt att samarbetet mellan
givare och mottagare på utvecklingsområdet kan baseras på en grandläggande
samstämmighet i fråga om värderingar och målsättning. Rena effektivitetsskäl
talar för detta. När givarlandets mål för utvecklingssamarbetet står i samklang
med de resultat mottagarlandet eftersträvar i sin praktiska politik ökar

s. 12 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 12

föratsättningarna
för att de enskilda biståndsinsatserna skall bU meningsfulla delar av en
sammanhållen utveckling. Strategin innebär ett framsteg genom att den bekräftar
nödvändigheten av detta samspel mellan i- och u-ländernas åtgärder.

Mot
denna bakgrand kan man se frågan om de svenska utvecklingsinsatsernas
inriktning på såväl ämnesområden som länder. För att pröva i vilken
utsträckning våra insatser stimulerar mottagarländernas egna
utvecklingsansträngningar och bidrar till ekonomisk och social utjämning
fordras en bedömning av dessa länders utvecklingspolitik. Den precisering av
principerna för ländervalet i den bilaterala svenska biståndsverksamheten som
gjordes i föregående års statsverksproposition och som vann anslutning i
riksdagens beslut är således en konsekvens av våra allmänna mål för
utvecklingssamarbetet med de fattiga länderna.

Vid
samma tillfälle betonades, och detta underströks ytterligare av riksdagen (SU
1970: 84, rskr. 191), att den förskjutning i det direkta biståndets
inriktning, som följer av att nya insatser görs i första hand i länder som i
sin egen politik eftersträvar ekonomisk och social utjämning, bör ske gradvis
och att principen om en långsiktig planering av biståndet ligger fast. Detta
följer f. ö. redan av den planeringsteknik med fastställda flerårsplaner som
tillämpas. Den inriktning av biståndsverksamheten som följer av de redovisade
riktlinjerna kommer således att först om några år ge mer bestämda utslag i
siffrorna för resursöverföringar till olika länder.

Motionsyrkandena

I
detta sammanhang har utskottet behandlat

dels
motionen 1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att svenskt biståndsarbete
framför allt bör inrikta sig på de särskilt fattiga u-ländema och att
följaktligen ökat bistånd till Cuba icke bör komma i fråga (punkt 2) samt
uttala att den föreslagna hjälpen till Vietnam skall omfatta såväl Nord- som
Sydvietnam (punkt 3),

dels
motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser att vad som
anförts i motionen beträffande ländervalet, bl. a. innebärande att Sverige
inte bör avbryta biståndssamarbetet med de nuvarande mottagarländerna ges
Kungl. Maj:t till känna (punkt 2) samt att SIDA får i uppdrag att på sätt som
anges i motionen lägga fram förslag till ökade svenska biståndsinsatser i
Zambia och Botswana (punkt 9),

dels
motionen 1971: 473 av herr Regnéll m. fl. (m, s, c), vari hemställes att
riksdagen vid behandlingen av de föreslagna riktlinjerna för bilateralt
utvecklingssamarbete ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts,

dels
motionen 1971: 664 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari yrkas att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att SIDA får i uppdrag

s. 13 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 13

att
göra upp en plan för väsentiigt ökat bistånd till Zambia och Botswana, utöver
de planeringsramar som angivits i SIDA:s petita,

dels
motionen 1971: 670 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad i motionen anförts beträffande
humanitärt bistånd till de av den provisoriska revolutionära regeringen i Sydvietnam
administrerade områdena,

dels
motionen 1971: 672 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen med bifall till förslaget i propositionen 1 om anslag under 3:e
huvudtiteln (bil. 5, s. 42) på sammanlagt 75 milj. kr. för bidrag till
Demokratiska republiken Vietnam måtte besluta att detta i sin helhet skall
kunna utgå under budgetåret 1971/72 samt att ingen ränta eller
återbetalningsskyldighet skall förekomma, att riksdagen på samma villkor såsom
förslagsanslag anvisar 75 milj. kr. till republiken Sydvietnams provisoriska
revolutionära regering,

dels
motionen 1971: 675 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen såsom förslagsanslag anvisar sammanlagt 20 milj. kr. till Cuba.

Utskottet

Principerna för länderinriktningen togs upp i 1970
års statsverksproposition och behandlades i statsutskottets utlåtande 1970: 84
som riksdagen enhälligt godkänt. Ur detta utlåtande må följande citeras:

I propositionen uttalas att den ledande principen,
då tillfälle ges till en utvidgning eller förnyelse av den länderkrets till
vilken det direkta biståndet koncentreras, och vid fördelningen av biståndet
mellan dessa länder bör vara att främja uppnåendet av det dubbla mål som
uppställts för vårt utvecklingssamarbete med u-länderna. Det är därför
naturligt att Sverige i första hand söker samarbeta med länder, vilkas
regeringar i sin ekonomiska och sociala politik strävar efter att genomföra
sådana strukturförändringar som skapar föratsättningar för en utveckling präglad
av ekonomisk och social utjämning. Vid utbyggandet av vårt direkta bistånd bör
vi därför enligt propositionen gradvis åstadkomma en för-»Kjutning, så att nya
insatser i första hand kommer i fråga i sådana länder.

Utskottet
är medvetet om att såväl ländervalet som utformningen av de enskilda
biståndsinsatserna har betydelse för möjligheterna att förverkliga de
uppställda målen för svensk biståndspolitik och att erhålla största möjliga
effekt av de enskilda insatserna. En långsiktig planering av biståndsinsatserna
är under alla förhållanden nödvändig. Vad som i propositionen särskilt anförs
om ländervalet innebär inte heller ett övergivande av principen om en
långsiktig planering av det bilaterala biståndet. Som konsekvens härav kan det
i praktiken endast bli fråga om en gradvis förskjutning av biståndsinsatsernas
fördelning mellan mottagarländerna. Propositionen aktualiserar inte heller ett
avbrytande av biståndssamarbetet med något av de nuvarande mottagarländerna. Utskottet
utgår från att den svenska biståndspolitikens målsättningar är möjliga att
uppnå i länder med olika politiska och ekonomiska system. Utskottet kan mot
bakgrund härav och med beaktande av de synpunkter

s. 14 Kontrollera mot PDF

UU 1971:2 14

som
utskottet anfört ge sin anslutning till propositionens uttalande vad avser
länderval och förskjutning vid utbyggandet av Sveriges direkta bistånd.

Utskottet
kan i detta sammanhang även ansluta sig till SIDA:s bedömning av hur bistånd
från Sverige skall komma de breda befolkningslagren i de fattiga länderna till
godo och medverka till social och ekonomisk utjämning i mottagarländerna.
Biståndsinsatser inom jordbruk, vattenförsörjning, hälsovård och
familjeplanering, skolbyggande och yrkesutbildning bör, såsom styrelsen
framhåller i sin senaste anslagsframställning, utformas så att de direkt når
gemene man i samhället. Varje överföring av finansiella resurser förutsätter
insyn i medlens användning i enlighet med de avtal som överenskommits mellan
parterna. Genom en sådan utformning bör även den kulturella och politiska utvecklingen
i de fattiga länderna på sikt påverkas på det sätt som är önskvärt. Den
samhällsutveckling i demokratisk riktning, som de svenska insatserna inom
utvecklingssamarbetet enligt statsmakternas uttalanden skall medverka till,
befordras genom att möjligheter skapas till utveckling och arbete och genom
att befolkningstillväxten hålls tillbaka så att en snabbare standardhöjning
möjliggörs.

Utskottets
ställningstagande överensstämmer med uttalandet i motionerna I: 450 och II: 497 att våra projekt naturligtvis rriåste få en inriktning, som gör
att insatsen bidrar till en bred ekonomisk och social utveckling till gagn för
den stora massan av folket. Som framhålls i de nämnda motionerna varierar
möjligheterna att bedöma resultatet beroende på vilken typ av projekt det
gäller. Det är också klart att utsikterna till goda resultat kan vara beroende
av i vilket land insatsen görs. Det finns länder vilkas regimer inte i första
hand är inriktade på att utnyttja biståndssamarbetet för att höja folkets
sociala och ekonomiska standard. I andra fall kan en bristfällig förvaltning
göra att mottagarlandet inte uppfyller sin del av ett ingånget avtal och att
insatsen av det skälet inte når avsett resultat. Återigen i andra fall kan
regimen ha en klart uttalad vilja att åstadkomma sociala effekter, men
svårigheter av annan art gör att resultaten ändå blir dåliga. Exempel på länder
där det råder i alla avseenden ideala förhållanden finns knappast. Utskottet
kan på samtliga ovan angivna punkter instämma i motionernas uttalanden.

Till
dessa i motionerna I: 450 och II:
497 anförda synpunkter vill utskottet
lägga, att omfattningen och varaktigheten av svenskt bilateralt utvecklingsbistånd
givetvis måste betingas av i vilken mån biståndet kan väntas bidra till de
uppställda målsättningarnas förverkligande. Det ställer sig ofta svårt att på
ett tidigt stadium föratsäga att så blir fallet. U-landsregimer som betecknar
sig själva som progressiva och inleder ambitiösa utvecklingsprogram kan drivas
att revidera sin politik eller störtas av grapper med mindre tilltalande
målsättningar. Eftersom biståndspolitiken måste arbeta på lång sikt, kan ett
projekt inte lämpligen avbrytas på grand av sådana förändringar. Omvänt kan
regimer, som framstår som föga framstegsvänliga, genom kontakt med olika biståndsgivare
förmås att inleda program som på lång sikt kan ha positiva effekter. En
schematisk uppdelning av u-länderna under olika etiketter är sålunda vansklig.

Även
om man beaktar ovan anförda reservationer och nyanseringar, synes det dock
möjligt att uppställa vissa principer för ett lämpligt länderval, då en
utvidgning av mottagarkretsen blir aktuell. I de fall då

s. 15 Kontrollera mot PDF

UU 1971:2 15

ett
u-Iand sedan länge har behärskats av en regim som har visat sig ointresserad
av en både ekonomisk och social utveckling finns det skäl att visa
återhållsamhet i fråga om nya svenska biståndsinsatser. I de fall då starka
indicier talar för att en u-landsregim allvarligt strävar till ekonomisk och
social utjämning och har realistiska förutsättningar att samtidigt öka den
allmärma utvecklingstakten, om den får bistånd utifrån, kan det vara särskilt
befogat för vårt land att underlätta dess strävanden. Sammanfattningsvis vill
utskottet betona riskerna med att döma u-ländernas interna politik efter
dagslägets växlingar. Det svenska utvecklingssamarbetet skall syfta till
reformer på lång sikt i en riktning, som är förenlig med våra ideal om social och
ekonomisk rättvisa och om allas delaktighet i kulturen och i samhällets
styrelse. När statsmakterna har att ta ställning till en utvidgning av
mottagarkretsen för bilateralt bistånd, bör de främst välja länder som förenar
fattigdomens och underutvecklingens behov med framstegsvilja och
utvecklingskraft. Från allmän utjämningssynpunkt ställer det sig naturligt att
utvälja särskilt fattiga länder som mottagare av svenskt bistånd, men detta
innebär inte att sådant bistånd endast skall vara förbehållet de allra
fattigaste länderna. En liknande tankegång synes SIDA:s styrelse i sin
anslagsframställning ha velat ge uttryck åt.

Den syn på utvecklingssamarbetet som ligger till
grand för de av riksdagen 1970 fastställda principerna för länderinriktningen
synes stå i samklang med FN-strategin för det andra utvecklingsårtiondet,
vilken antogs av FN:s generalförsamling vid dess senaste möte. I strategin understryks
att utvecklingens yttersta mål måste vara att åstadkomma en fortgående förbättring
av individens levnadsförhållanden och att låta framstegen komma alla till godo.
Därför är det nödvändigt att få till stånd en rättvisare fördelning av
inkomster och förmögenheter i syfte att främja såväl social rättvisa som
effektiv produktion, att avsevärt höja sysselsättningen, att nå ett större mått
av inkomsttrygghet samt att vidga och förbättra möjligheterna till utbildning,
hälsovård, näringstillförsel, bostäder och social välfärd, liksom att skydda
miljön. Kvalitativa och strukturella samhällsförändringar måste således gå hand
i hand med snabb ekonomisk tillväxt och existerande skillnader regionala,
sektorala och sociala bör minskas avsevärt. Dessa mål är på samma gång
avgörande förutsättningar för utvecklingen och dennas slutresultat. De bör
därför ses som integrerade delar i samma dynamiska process och kräver ett
enhetligt synsätt. Strategin betonar vidare nödvändigheten av att
utvecklingssamarbetet genomförs i en anda av konstruktivt samförstånd och
samarbete mellan regeringarna, baserad på ömsesidigt beroende av varandras
intressen och ägnad att främja ett rationellt system för internationell
arbetsfördelning samt återspeglande deras politiska vilja och gemensamma
föresats att uppnå dessa syften och målsättningar.

De
motionsyrkanden som tidigare nämnts avser dels principerna för
länderinriktningen, dels biståndsinsatser i enskilda länder bl. a. nya mottagarländer,
dvs. sådana som inte hittills mottagit svenskt bistånd annat än i relativt
ringa omfattning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

UU 1971:2 16

I motionen 472 framhålles beträffande principerna
för länderinriktningen att motiv inte finns för någon systematisk nedtrappning
av de svenska biståndsinsatserna i nuvarande mottagarländer. En sådan avveckling
skulle inte bara utgöra ett svek mot de människor som genom de svenska
insatserna börjar uppnå drägligare levnadsbetingelser utan också mot de
framstegsvänliga krafter för vilka de svenska insatserna inneburit stöd och
inspiration. Motionen utmynnar, såvitt nu är i fråga, i en hemställan att vad
som anförts i motionen beträffande ländervalet bl. a. innebärande att Sverige
icke bör avbryta biståndssamarbetet med de nuvarande mottagarländerna ges
Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet
erinrar om att de principer för biståndets länderinriktning som riksdagen
fastställt 1970 enligt ovan citerade utskottsutlåtande ger grund för fortsatt
biståndssamarbete med nuvarande mottagarländer. Något förslag av annan innebörd
har ej förelagts riksdagen. Utskottet finner att det sålunda ej föreligger
anledning att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen 472 anförts
beträffande ländervalet, varför motionen avstyrkes.

I
motionen 473 anföres bl. a. att de speciellt gynnsamma föratsättningar för
goda resultat som föreligger i fråga om länder där Sverige hos myndigheter och
befolkning blivit ett välkänt begrepp bör beaktas vid överväganden kring
utvecklingshjälpens länderinriktning. Motionen hemställer att riksdagen vid
behandling av de föreslagna riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete
ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts.

Utskottet
finner det självklart att biståndsinsatser underlättas av att nära och
vänskapliga förbindelser råder mellan Sverige och mottagarlandet. Det är
emellertid inte förenligt med de av riksdagen fastställda kriterierna för valet
av mottagarländer att fästa avgörande vikt vid existensen av bilaterala
vänskapsband, de må sammanhänga med traditionella handelsförbindelser, turism
eller andra gemensamma intressen. Inte heller skulle en sådan praxis ligga i
linje med FN;s strategi för det andra utvecklingsårtiondet, vilken betonar
utvecklingssamarbetets globala aspekter och syftar till att nå fram till ett
rationellt system för internationell arbetsfördelning. Det får dessutom
förutsättas, att biståndsinsatser i många fall är särskilt ägnade att främja
vänskapliga förbindelser mellan givare och mottagare samt att åstadkomma ett
närmande dem emellan i fråga om värderingar och målsättning. Med hänvisning
härtill avstyrkes motionen 1971: 473.

Ovan
refererade yrkanden i motionerna 175, 670, 672 och 675 berör planeringen av
biståndsinsatser i nya mottagarländer.

Den
långtidsplan som statsmakterna antog 1968 bygger på principen om koncentration
i det svenska biståndets länderinriktning. Enligt långtidsplanen kan
emellertid, när ökningen av biståndsresurser efter hand

s. 17 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 17

blir mera betydande, en försiktig utvidgning av kretsen av
sådana länder bli möjlig utan att effektiviteten fördenskull eftersatts.

Utan att huvudprincipen om biståndets koncentration
åsidosätts, kan de växande planeringsramarna för det svenska
utvecklingsbiståndet redan nu aktualisera frågan om biståndsinsatser i nya
mottagarländer. Riksdagen har tidigare förordat (SU 1969: 82) att en pragmatisk
handlingslinje därvid bör följas, så att biståndsmyndigheten till en början
försöksvis engagerar sig i nya länder i samarbete med FN-organ som redan är
verksamma där. Biståndsmyndigheten kan därigenom successivt vinna erfarenheter
av lämpligheten av direkta svenska insatser i större skala, utan att man
fördenskull hos vederbörande regering väcker förväntningar om att Sverige skall
binda sig för ett omfattande långsiktigt bistånd. Ett sådant engagemang måste
nödvändigtvis föregås av grundliga utredningar och analyser som i praktiken
endast kan utföras av statliga myndigheter.

Det är emellertid angeläget att riksdagen i lämpliga
former delges en helhetsbild av den planering som pågår för att, med
tillämpning av de tidigare fastställda principerna, utvidga kretsen av länder
som mottar svenskt bistånd. På grundval av en sådan redovisning av planeringen
kommer riksdagen att kunna ta ställning till konkreta förslag om utvidgning av
mottagarkretsen.

Vad
utskottet sålunda anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Motionerna 175, 472, 664, 670, 672 och 675 berör
biståndsinsatser i enskilda länder.

I motion 175 hemställes, under åberopande av principen att
svenskt bistånd framför allt bör inrikta sig på de särskilt fattiga länderna, att
ökat bistånd till Cuba inte bör komma i fråga.

Riksdagen har 1970 uttalat, såsom framgår av ovan citerade
utskottsutlåtande, att det från allmän utjämningssynpunkt ställer sig
naturligt att utvälja särskilt fattiga länder som mottagare av svenskt bistånd
men att detta inte innebär att biståndet skall vara förbehållet endast dessa
länder. Utskottet finner att inte heller FN-strategin har en så snäv syftning.
Med hänvisning till vad som nu anförts och av de principiella skäl som
tidigare nämnts avstyrkes motionen 175, i vad den avser biståndet till Cuba.

I motionen 675 föreslås att riksdagen såsom förslagsanslag
anvisar sammanlagt 20 milj. kr. till Cuba. 1970 uttalade statsutskottet (SU:
84)' i sitt av riksdagen godkända utiåtande, att utskottet ingalunda uteslutit
att ett väsentligt större utvecklingssamarbete med Cuba under kommande år
kunde bli möjligt och motiverat. Utskottet förutsatte dock att frågan i första
hand bedömdes av SIDA och Kungl. Maj:t.

Av statsverkspropositionen framgår att det svenska stödet
till Cuba bl. a. innefattar ett projekt i samverkan med UNESCO, för vilket det

2 Riksdagen 1971. 9 saml. Nr 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 18

svenska
stödet beräknas till drygt 10 milj. kr. under en femårsperiod. Biståndsmyndigheten
planerar för närvarande vissa ytterligare biståndsinsatser i landet. Mot denna
bakgrund och av de principiella skäl som tidigare nämnts avstyrker utskottet
motionen 675.

I
motionen 175 hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
uttala att den föreslagna hjälpen till Vietnam skall omfatta såväl Nord- som
Sydvietnam.

I
motionen 670 pläderas för större humanitära insatser i de områden i Sydvietnam,
som kontrolleras av den provisoriska revolutionära regeringen.

I
motionen 672 föreslås att riksdagen under budgetåret 1971/72 anvisar 75 milj.
kr. för bidrag.till Demokratiska republiken Vietnam på i motionen angivna
villkor samt 75 milj. kr. till Republiken Sydvietnams provisoriska
revolutionära regering på samma villkor.

I
statsverkspropositionen meddelas beträffande bistånd till Demokratiska
republiken Vietnam att för budgetåret 1971/72 beräknas motsvarande belopp som
för föregående budgetår, då 25 milj. kr. anvisades för humanitärt bistånd att
utgå under budgetåret och 50 milj. kr. att utnyttjas för återuppbyggnadsarbete
efter krigets slut. Dessa anslagsberäkningar utgör en tillämpning av
riksdagens beslut om hjälpen till Vietnam.

Beträffande
biståndsverksamheten i Sydvietnam meddelas i statsverkspropositionen bl. a.
att möjligheterna att förmedla humanitärt bistånd begränsas av det rådande
stridsläget. Några belopp har ej angivits för insatser i Sydvietnam.
Utskottet, som erinrar om riksdagens beslut år 1969 att biståndet skall avse
både Nord- och Sydvietnam, har erfarit att utrymme för nya humanitära
hjälpinsatser i Sydvietnam avseende både de av Republiken Vietnams regering
och de av den provisoriska revolutionära regeringen kontrollerade områdena
finns inom vederbörande anslag och att frågan om nya och ökade insatser aktualiserats
i biståndsmyndighetens planering. Vid fördelningen av insatser mellan olika
områden bör beaktas såväl det akuta biståndsbehovet som de insatser vilka andra
länder gör i ifrågavarande områden.

Med
hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionen 175, såvitt nu
är i fråga, samt motionerna 670 och 672.

I
motionen 472 hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att
SIDA får i uppdrag att på sätt som anges i motionen lägga fram förslag till
ökade svenska biståndsinsatser i Zambia och Botswana. I motionen 664 yrkas att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att SIDA får i uppdrag att
göra upp en plan för väsentiigt ökat bistånd till Zambia och Botswana. I
motiveringarna åberopas bl. a. politiska skäl för de föreslagna insatserna,
nämligen följdverkningarna av Rhodesia-konflikten, närheten till
apartheid-regimerna i södra Afrika och Botswanas beroende av Sydafrika.

s. 19 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 19

Frågan om biståndsinsatser i Zambia
behandlades i statsutskottets utlåtanden 1969 och 1970, som riksdagen godkänt.
1970 uttalade statsutskottet bl. a. följande:

Utskottet är väl medvetet om
Zambias utsatta position i södra Afrika liksom om de svårigheter av ekonomisk
och annan natur som motionärerna riktat uppmärksamheten på. Zambia har snabbt
kommit att inta en plats bland de länder till vilka Sverige koncentrerar sina
bilaterala biståndsinsatser. Det svenska biståndet dit har t. v. så gott som
helt utgått i form av förvaltnings- och annan expertis och av
fredskårsper-sonal, och en avsevärd utvidgning av sådant personellt bistånd har
förutsetts för de närmaste åren. Enligt vad utskottet erfarit har Zambia vid
diskussioner och förfrågningar om bistånd från Sverige klart prioriterat personalbistånd
framför andra biståndsformer. Indirekt har den svenska biståndskrediten i
samfinansiering med Världsbanken/IDA till Tanzania för iståndsättning av den
s. k. Tan-Zam-vägen givetvis även kommit Zambia till godo.

Zambia är med avseende på bruttonationalprodukt,
naturresurser, exportintäkter, skuldsättning och tillflöde av utiändskt
offentligt kapital bättre ställt än angränsande länder i exempelvis östra
Afrika. Med hänsyn till vad utskottet tidigare framhållit beträffande Zambias
utsatta läge utgår utskottet ändå från att ev. ansökningar om svenskt kreditbistånd
för infrastrukturella ändamål kommer att prövas i positiv anda.

Av SlDA:s anslagsframställning
framgår att en väsentlig ökning av biståndet till Zambia planeras. Enligt vad
utskottet erfarit har SIDA byggt ut sitt biståndskontor i Zambia. Utskottet
anser att planeringen för ökade insatser därigenom underlättas. Även för
biståndet till Botswana beräknas en betydande ökning. Med hänvisning till vad
som nu anförts och av de principiella skäl som tidigare nämnts avstyrker utskottet
motionen 472, såvitt nu är i fråga, och motionen 664.

Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under
punkten 13 (Bilateralt utvecklingssamarbete) till hemställan angående motionen
175, såvitt den avser bistånd till Cuba, samt motionerna 672 och 675.

Utskottet
hemställer

1.
att riksdagen
beträffande planeringen av biståndsinsatser i nya mottagarländer som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2.
att riksdagen
avslår motionen 1971: 472 i vad avser principerna för biståndets
länderinriktning,

3.
att riksdagen
avslår motionen 1971: 175 i vad avser biståndet till Vietnam,

4.
att riksdagen
avslår motionen 1971:472, i vad avser biståndet till Zambia och Botswana, samt
motionen 1971: 664,

5.
att riksdagen
avslår motionen 1971: 473,

6.
att riksdagen
avslår motionen 1971: 670.

s. 20 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 20

4.
U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, kapitalbildning i
u-ländema m. m.

Propositionen

Riksdagen har uttalat sig för ökat bistånd på
industrialiseringens område. En väsentlig ökning av åtagandena inom detta
område äger också rum bl. a. genom nationella utvecklingsbanker.
Återuppbyggnadsbiståndet till Demokratiska republiken Vietnam efter kriget
kommer att främst avse det industriella området.

SIDA
prövar även andra möjligheter att stödja u-ländernas industriutveckling, t.
ex. genom att kombinera personella och finansiella resurser vid uppbyggande av
småindustri. Härvid kan exempelvis s. k. industrial estates, dvs.
industriområden som utnyttjas gemensamt av ett antal mindre företag, komma att
ägnas uppmärksamhet. Styrelsen planerar vidare att i samverkan med olika
myndigheter och organisationer närmare undersöka hur man skall kunna tillgodogöra
sig tillgänglig expertis i fråga om industriutveckling.

Motionerna

I
detta sammanhang har utskottet behandlat

dels
motionen 1971: 41 av herr Björk i Göteborg (s) vari hemställes att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om översyn av systemet med statliga
investeringsgarantier för u-länder samt att riksdagen måtte uttala att
statliga åtgärder syftande till att främja enskilda svenska företags intressen
på u-landsmarknader bör övervägas endast inom ramen för av staten finansierade
åtgärder för främjandet av svensk export,

dels
motionen 1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att riktlinjer
utarbetas för hur samarbetet mellan näringslivet och de biståndsgivande
myndigheterna skall kunna utvecklas i enlighet med vad som anförts i motionen
(punkt 8), att ett särskilt utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar bildas
enligt i motionen uppdragna riktlinjer (punkt 9), att
investeringsgarantisystemet utsträckes och tillämpas på sätt som i motionen
anföres (punkt 10),

dels
motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att reglerna för
investeringsgarantierna bör ändras så att dessa i princip skall kunna gälla för
investeringar i alla länder som definitionsmässigt hänförs till u-länder (punkt
4), att en offentlig parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att på sätt
som i motionen anges utreda föratsättningarna för

a)
en särskild fond för
för-investeringsstudier i u-länderna,

b)
ett statligt svenskt
investeringsbolag för u-landsinvesteringar, och

s. 21 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 21

c) en fond att användas för att möta
kreditkonkurrens från företag, vars hemlands regeringar lämnar
räntesubventioner (punkt 5),

att
vad som i övrigt anföres i motionen beträffande formerna för svenska privata
u-landsinvesteringar m. m. måtte ges Kungl. Maj:t till känna (punkt 6), att
SIDA får i uppdrag att på sätt som anges i motionen undersöka möjligheterna
till svenska insatser för att främja sparandet i u-länderna (punkt 8).

Motionen
41 behandlar investeringsgarantisystemet. I motionen hänvisas till det
socialdemokratiska partiets u-hjälpsprogram, vari ut-tryckes önskemål om visst
samarbete mellan staten och svensk företagsamhet privat, kooperativ eller
offentlig i syfte att främja u-ländernas utveckling. Ett sådant samarbete har
också kommit till stånd på en del områden. Det uppstår emellertid besvärande
gränsdragningsproblem när det gäller att utveckla detta samarbete. Ett skäl
därtill är den allt klarare markeringen att endast offentligt bistånd bör
betecknas som u-landsbistånd som bl. a. sagts i uttalanden av 1970 års riksdag.
Motionären anser att orsaken till att det statliga garantisystemet för privata
investeringar i u-länderna inte hittills haft någon stimulanseffekt torde vara
att systemet uppställer vissa villkor avseende företagens sociala
förpliktelser i u-länderna. Sverige bör i enlighet med riksdagens tidigare
uttalanden verka för tillkomsten av ett internationellt
investeringsgarantisystem. Främjande av det privata näringslivets medverkan
till u-ländernas utveckling torde kunna ske i samband med de övriga
exportfrämjande åtgärder som staten finansierar. Genom en sådan handläggning
skapas möjligheter att diskutera en prioritering av åtgärder inriktade på
u-landsmarknader i relation till andra marknader. Motionen utmynnar i förslag
om översyn av det statiiga garantisystemet och om ett uttalande av riksdagen
att statliga åtgärder syftande till att främja enskilda svenska företags
intressen på u-landsmarknader bör övervägas endast inom ramen för av staten
finansierade åtgärder för främjande av svensk export.

I
motionen 175 hävdas att det svenska investeringsgarantisystemet försetts med
sådana begränsningar och villkor att det faktiskt ännu inte kommit till
användning. Bl. a. finns det inte sakligt skäl till att systemet endast skall
gälla de s. k. huvudmottagarländerna för svenskt bistånd. Prövningen får inte
vara för restriktiv. Grundläggande för bedömningen bör vara u-landets egen
mening, att investeringen är önskvärd och passar in i u-landets
utvecklingsplan. Motionen utmynnar i en hemställan att
investeringsgarantisystemet utsträckes och tillämpas på sätt som i motionen
anförs.

I
motionen 472 framhålles beträffande investeringsgarantisystemet att orsaken
till att systemet inte kommit till praktisk användning är att det begränsas
till att enbart gälla de länder som den bilaterala svenska u-hjälpen hittills
koncentrerats till. Dessa är i regel små marknader för

s. 22 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 22

svensk
företagsamhet. Motionärerna hemställer att reglerna ändras så att garantier i
princip skall kunna gälla investeringar i alla länder som definitionsmässigt
hänföres till u-länder.

Motionen
175 innehåller förslag om bildandet av ett utvecklingsbolag för investeringar
i u-länderna, ägt av staten och näringslivet gemensamt.
Investeringsbenägenheten skulle kunna öka genom att kreditförsörjningen liksom
kapitalanskaffningen blir enklare och att en jämnare riskfördelning skulle
kunna erhållas. Inom ramen för ett utvecklingsbolag borde också en samverkan
mellan SIDA och de u-landsinvesterande företagen kunna förenklas och
effektiviseras. Genom ett sådant utvecklingsbolag skulle vi i vårt land få ökad
förståelse för och kunskap om den betydelse som näringslivets investeringar har
för u-länderna. Motionärerna hemställer att ett utvecklingsbolag bildas enligt
i motionen uppdragna riktlinjer.

I
motionen 472 framhålles att ett svenskt statligt utvecklingsbolag för
u-landsinvesteringar skulle kunna bli ett verksamt medel att styra industrialiseringsinsatser
till branscher och regioner, där de är särskilt angelägna ur
utvecklingssynpunkt. En del av aktiekapitalet borde tillskjutas över
statsbudgeten; i övrigt finge bolaget uppta lån för sin verksamhet. Bolaget
borde arbeta i nära samverkan med SIDA och kunna stimulera privata svenska
företag att delta med kapital och personal i projekt som helt eller delvis
finansieras genom kreditstöd för bolaget. Särskilt kunde detta intressera sig
för att investera i små och medelstora företag som beräknas få en från
sysselsättningssynpunkt positiv effekt. I motionen hemställes att förslaget om
ett statligt utvecklingsbolag utreds av en parlamentarisk utredning.

Liknande
motioner om ett utvecklingsbolag avslogs av 1970 års riksdag. Statsutskottet
framhöll i sitt utlåtande 1970: 84 att det rådde viss oklarhet om den närmare
konstruktionen av och om uppgifterna för ett dylikt utvecklingsbolag.

Motionen
472 pläderar för inrättande av en särskild statlig förinvesteringsfond för
förundersökningar av tänkbara industriprojekt i u-länderna. En större satsning
skulle därigenom kunna ske inom den svenska biståndsverksamheten på
förinvesteringsstudier, vUka är av stor betydelse för u-länderna när det
gäller att kartlägga naturresurser och genomförbarheten av olika
investeringsprojekt. Även om fondens inrättande och den större satsningen på
förinvesteringsstudier kan väntas medföra att allt fler svenska företag
erbjuder sina tjänster och därmed också får u-landserfarenhet, bör fondens
medel ej vara knutna till svenska konsulttjänster. Principen om fri
anbudsgivning bör sålunda kunna upprätthållas. Motionen utmynnar i en
hemställan att förslaget om förutsättningarna för en särskild fond för
förinvesteringsstudier i u-länderna utreds av en parlamentarisk utredning.
Motsvarande mo-

s. 23 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 23

tionsyrkande
har avslagits av tre tidigare riksdagar. I statsutskottets utlåtande 1970: 84
erinrades om att behovet av stöd till förinvesteringsstudier redan delvis
synes tillgodosett genom att en del av anslagsbeloppet för utvecklingskrediter
regelmässigt beräknas för sådana ändamål, då uppdrag ges till främst svenska
konsultföretag i samband med projektförberedelser och projektkontroll i direkt
anslutning till svensk biståndskreditgivning.

Utskottet

I årets statsverksproposition beräknas 10 milj. kr.
för projektförberedelser och projektkontroll.

Beträffande
motionsyrkandena om investeringsgarantisystemet samt om bildandet av ett
utvecklingsbolag och en förinvesteringsfond vill utskottet anlägga följande
allmänna synpunkter. Gemensamt för dessa yrkanden är att de främst avser
statliga åtgärder för främjande av privata industriinvesteringar i u-länderna.

Det
framhålls i propositionen att den utbyggnad av u-ländernas industri som ägt
rum inte har spelat den avgörande roll för den ekonomiska utvecklingen och för
sysselsättningen som förutsetts. Industrialiseringen har främst kommit
städerna till del och varit en angelägenhet för utiändska företag, vilkas
teknik varit anpassad i första hand till marknadsförhållandena i de rika
länderna. Häri, och i produktionens inriktning, ligger en väsentlig orsak till
att industrisektorn endast i begränsad utsträckning bidragit till en lösning
av u-ländernas sysselsättningsproblem. Många u-länder utgår nu i sin planering
från att utvecklingsansträngningarnas tyngdpunkt måste ligga på landsbygden,
där majoriteten av befolkningen under lång tid framåt måste få sin försörjning.
En ökrting av jordbruksproduktionen är delvis beroende av existensen av en
viss kapitalvaruindustri. Samtidigt är utvecklingen av vissa industrigrenar
avhängig av en efterfrågan som måste komma via höjda och jämnare fördelade
inkomster i jordbrukssektorn. Det bör då också vara möjligt för industrin att
skapa fler arbetstillfällen genom arbetsintensiva produktionsmetoder.

Utskottet
vill för sin del instämma i dessa synpunkter i propositionen, vilka bör utgöra
en av utgångspunkterna för det svenska industrialiseringsbiståndet.

I
motionsyrkanden vid 1970 års riksdag framhölls i detta sammanhang bl. a.
önskvärdheten av en successiv tyngdpunktsförskjutning inom biståndspolitiken,
varvid bistånd till industriell verksamhet skulle ges samma vikt som övriga
prioriterade ändamål. Bl. a. föreslog motionärerna att en lämplig
samarbetsform för statiiga, fackliga och kooperativa organisationer borde
undersökas för att på bästa sätt tillvarata relevanta erfarenheter. Man borde
enligt motionärerna överväga inrätta

s. 24 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 24

en
statiig konsultorganisation för studier och rådgivning hksom förmedling av
tjänster och projektupphandling. Statsutskottet framhöll i sitt utlåtande 1970:
84 beträffande nämnda motioner bl. a. följande:

När det sedan gäller Sveriges bilaterala verksamhet
på detta område och motionärernas förord för en successiv tyngdpunktsförskjutning
så att bistånd till industriell verksamhet ges samma vikt som övriga prioriterade
ändamål, så kan utskottet i huvudsak ansluta sig till yrkandets allmänna
innebörd. Industrialiseringsbistånd bör enligt utskottets uppfattning få en
växande betydelse inom den bilaterala svenska biståndsverksamheten. Det bör
emellertid noteras att industriinriktat bistånd inte i obetydlig utsträckning
redan förekommer. Man finner sålunda beträffande ämnesfördelningen av de
svenska utvecklingskrediterna under perioden 1962/631958/69 att ca 25 "/o
av samtliga bruttoåtaganden avsett industriområdet (att jämföras med 24 o/o för
vägar och transporter, 19 o/o för vattenförsörjning på landsbygden, 14 o/o för
jordbrak osv.). En än mer prononcerad relativ betoning av industrisektorn
finner man vid studium av de utvecklingskrediter som är under aktuell planering
t. o. m. budgetåret 1971/72. SIDA har i sin senaste anslagsframställning sagt
sig avse att utvidga sitt stöd i olika former till u-ländernas industrialisering,
under förutsättning att nödiga personalresurser görs tillgängliga.

Utgångspunkten
på detta liksom på andra områden är dock och måste vara mottagarländernas
egna behov och den prioritering de själva fastställt. Såsom redan framhållits
och som erfarenheten bl. a. inom FN:s industriorganisation lärt, har det ofta
visat sig svårt att utan omfattande förstudier och expertrådgivning utforma och
få fram projekt som ägnar sig för direkt kapitalbistånd utifrån. De nationella
utvecklingsbankerna eller -bolagen torde framgent komma att spela en alltmer
betydande roll både som förmedlare av biståndsmedel och för att mobilisera
inhemskt och utländskt privatkapital. Behovet av expertbistånd på
industriområdet är emellertid mycket stort och kommer av allt att döma att göra
sig alltmer gällande framöver.

Utskottet
vill ansluta sig till motionärernas uttalande att svensk erfarenhet av statlig
och kooperativ företagsamhet bör delges våra mottagarländer i den utsträckning
dessa har intresse därav. Det är därvid även naturligt att man söker sig fram
till en lämplig samarbetsform för statliga, fackliga och kooperativa
organisationer för att på bästa sätt tillvarata relevanta erfarenheter, såsom
motionärerna även framhållit. Utskottet saknar emellertid möjlighet att ange
den institutionella form en sådan samverkan mellan olika intressenter
lämpligen bör ta. Den ledningsgrupp för biståndsverksamhetens organisation som
nyligen tillsatts bör kunna ägna uppmärksamhet även åt denna fråga.

De frågeställningar som sålunda berördes i
statsutskottets utlåtande 1970: 84 har behandlats och blivit föremål för
åtgärder inom Kungl. Maj:ts kansli och SIDA.

SIDA
främjar u-ländernas industrialisering och stöder deras export-ansträngningar
bl. a. genom omfattande utvecklingskrediter för industriella ändamål. Av
SIDA:s petita framgår dessutom att ökade insatser förbereds för
industrialiseringsbistånd. Bl. a. planerar SIDA att i samverkan med svenska
myndigheter och organisationer, som har speciellt

s. 25 Kontrollera mot PDF

UV 1971: 2 25

intresse
för u-ländernas industriutveckling till sig knyta en grupp industriexperter.
En sådan grupps första uppgift skulle bli att samla in material från
internationella organisationer, svenska universitet och handelsföretag,
industriföretag med omfattande internationella kontakter, konsulter m. fl. och
därigenom klargöra vilken kapacitet och vilka erfarenheter som skulle kunna
utnyttjas för ett utbyggt svenskt industribistånd.

SIDA
förmedlar vidare, i viss utsträckning, tekniskt kunnande och företagsledande
tjänster på industriområdet. Det är emellertid uppenbart att SIDA som statligt
verk endast indirekt kan tillhandahålla vissa typer av tjänster, såsom ansvar
för företagsledning (s. k. managementkontrakt), anskaffning av delägarkapital
m. m.

En
fortsatt och utvidgad verksamhet av detta slag aktualiserar frågan om vilka
handlingsmöjligheter som finns inom SIDA:s nuvarande organisatoriska form. Vid
en utveckling av sådan verksamhet bör vidare beaktas den principiella frågan om
i vilken utsträckning verksamheten har en biståndspolitisk snarare än
kommersiell - syftning och effekt. Som riksdagen tidigare uttalat bör en klar
distinktion göras mellan offentiigt bistånd och andra transaktioner med
u-länderna. Detta gränsdragningsproblem bör enligt utskottets mening
uppmärksammas. En översyn av svenska bilaterala åtgärder för att främja
u-länders industrialisering ter sig från dessa utgångspunkter önskvärd. Därvid
kan även behandlas åtgärder av det slag som avses i motionsyrkandena om ett
svenskt utvecklingsbolag.

Vid
en översyn av dessa problem bör man även beakta frågan huruvida effekterna av
svenska insatser för industrialisering i vissa avseenden blir större om de
sker i form av ökat stöd till u-ländernas egna nationella utvecklingsbolag
snarare än genom förmedling av kapital från Sverige via ett svenskt
utvecklingsbolag.

Frågan
om stöd åt u-ländernas industrialisering har även tagits upp i FN-strategin.
Den bärande idén i strategin är att relationerna mellan de rika och de fattiga
länderna skall utformas på ett sätt som gynnar det gemensamma målet att
"nå fram till ett bättre och effektivare system för internationellt
samarbete, varigenom rådande skillnader i världen kan avskaffas och välståndet
kan tillförsäkras alla". Särskilda verkställighetsåtgärder i detta syfte
har angivits, bl. a. att främja investeringar i enlighet med de utvecklingsmål
och den prioritering som fastställts i u-ländernas nationella
utvecklingsplaner. I- och u-länderna uppmanas överväga ytterligare åtgärder i
detta syfte. Det kan således även i ljuset av FN-strategins mål finnas
anledning att göra en översyn av Sveriges möjligheter att vidtaga ytterligare
åtgärder för att främja u-ländernas industrialisering.

Beträffande
motionsyrkanden om tillsättande av en utredning av åt-

s. 26 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 26

gärder för att stimulera svenska u-landsinvesteringar
framhölls i statsutskottets utlåtande 1970: 84 bl. a.:

Den biståndspolitiska målsättningen
synes principiellt böra hållas åtskild från frågan om stöd till olika grenar av
svenskt näringsliv, vare sig det rör industri, jordbruk eller fiske. Utskottet
ansluter sig i detta sammanhang till departementschefens uttalande i
propositionen att många skäl talar för att en klar distinktion görs mellan
offentiigt bistånd och andra transaktioner med u-länderna. Kommersiella transaktioner
kan inte betraktas som bistånd endast för att den ena parten är ett u-land. Den
av motionärerna aktualiserade frågeställningen torde därför snarare höra hemma
i den näringspolitiska debatten.

Utskottet delar uppfattningen att
det biståndspolitiska målet principiellt bör hållas åtskilt från frågan om
stöd till olika grenar av svenskt näringsliv. I detta sammanhang har utskottet
haft att behandla motion 41, där det hemställes att investeringsgarantisystemet
måtte bli föremål för översyn. I anslutning därtill yrkas att statliga åtgärder
syftande till att främja enskilda svenska företags intressen på
u-landsmarknader bör övervägas endast inom ramen för av staten finansierade
åtgärder för främjande av svensk export. I motionerna 175 och 472 yrkas att investeringsgarantisystemet
skall liberaliseras på olika sätt.

Utskottet har erfarit att det statiiga garantisystemet för
investeringar i u-länder som infördes 1968 inte hittills tillämpats, eftersom
inga ansökningar har inkommit. Utskottet anser det inte möjligt att med
ledning av föreliggande information ge svar på frågan vilken av flera tänkbara
faktorer som är huvudorsak till att systemet inte hittills kommit till praktisk
användning.

Den översyn som ovan nämnts bör även omfatta
investeringsgarantisystemet och de uppslag som framförts i motionen 41.
Riktmärket är även på detta område ett system som ökar näringslivets
möjligheter att göra insatser i enlighet med u-ländernas nationella mål och
prioritering och med beaktande av de sociala syftena. Det är viktigt att vid
översynen ta del av de utredningar och den debatt som pågår inom internationella
organ om möjligheten att inrätta ett multilateralt system för dylika garantier.
En redovisning av resultatet av översynen beträffande frågan om
investeringsgarantier bör lämnas riksdagen så snart som möjligt.

Översynen av industrialiseringsbiståndet och
investeringsgarantisystemet synes kunna utföras av Kungl. Maj:t med begagnande
av den utredningskapacitet som finns inom Kungl. Maj;ts kansli och SIDA samt
annan expertis. Vad utskottet sålunda anfört beträffande åtgärder för att
främja u-ländernas industrialisering torde ges Kungl. Maj;t till känna.
Motionen 41 samt motionerna 175 och 472, båda såvitt nu är i fråga, avstyrkes.

I motion 472 föreslås inrättandet av en särskild statlig
förinvesteringsfond för förundersökningar av tänkbara industriprojekt i u-län-

s. 27 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 27

derna.
Utskottet har erfarit att det inom SIDA:s projektförberedelse-anslag redan
finns tillräckligt utrymme för marknadsundersökningar och
förinvesteringsstudier. Inga projekt som önskats av ett mottagarland har
behövt avslås till följd av medelsbrist för dylika studier. Motionen 472
avstyrks i denna del.

I
motionen 175 förordas vissa former för samarbete mellan staten och näringslivet
med sikte på industriella investeringar i u-länderna. Möjligheten av gemensamma
s. k. paketprojekt, syftande till en allsidig utveckling av samhällsfunktioner
och näringsliv i en hel region, bör prövas. Särskilt bör den
arbetskraftsintensiva mindre och medelstora industrins betydelse för
u-ländernas sysselsättning uppmärksammas. Motionen hemställer att riktlinjer
utarbetas för samarbetet mellan näringslivet och de biståndsgivande
myndigheterna i enlighet med vad som anförts i motionen. Motion 472 har
motsvarande yrkande.

Utskottet
erinrar om att liknande förslag om samarbete mellan stat och näringsliv
behandlats vid tidigare riksdagar. Statsutskottet ansåg i sitt utiåtande 1970:
84 att det i praktiken sällan är vare sig möjligt eller önskvärt att ha en så
nära koppling som s. k. paketprojekt skulle kunna innebära. Det framhölls att
mellan de biståndsgivande myndigheterna och näringslivet redan upprätthålles
ett nära samråd och erfarenhetsutbyte på många områden. Vägledande för
dispositionen av de statliga biståndsmedlen är den prioritering som görs av
respektive mottagarland. En mera vidsträckt tillämpning av paketprojektidén
kan från biståndssynpunkt även innebära en viss risk för en sådan bindning
till leverantörer och investerare att mottagarlandets rörelsefrihet och valmöjligheter
blir beskurna.

Som
motionärerna påpekat planerar SIDA ökad verksamhet på industrialiseringens
område.

Utskottet
finner, med hänsyn till den verksamhet som sålunda redan pågår och planeras,
att något behov av specifika riktiinjer i enlighet med yrkandena i motionerna
175 och 472 icke synes föreligga. Ifrågavarande motioner avstyrkes därför,
såvitt nu är i fråga.

Motionen
472 tar upp frågan om inrättandet av en särskild fond för att möta snedvridande
kreditkonkurrens. Vid internationell anbudsgivning avseende projekt till
u-länder händer det ofta att svenska företag lämnar den fördelaktigaste
offerten i fråga om pris, kvalitet etc. men att beställningen går till en annan
leverantör som får stöd från sin regering i form av förmånliga kreditvillkor.
I sådana situationer skulle speciella kreditförmåner kunna utgå till det
svenska företaget. Därigenom skulle man slå vakt om den obundna hjälpens
princip och om u-landets rätt att köpa utan snedvridande kreditkonkurrens. I
motionen föreslås att frågan utreds av en parlamentarisk utredning.

Utskottet
erinrar om att motionsyrkanden om en dylik fond har av-slagits av 1970 års
riksdag. I statsutskottets utiåtande 1970: 84 fram-

s. 28 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 28

hölls
att motionärerna syntes vara inne på tanken på någon form av speciell statlig
räntesubventionering i samband med exportkrediter till u-länder. Ett dylikt
stöd till exportindustrin syntes lämpligen böra diskuteras i annat sammanhang
än i samband med den biståndspolitiska inriktningen och utnyttjandet av de
statliga anslagen till utvecklingsbistånd.

Utskottet
anser att Sverige, som tillsammans med u-länderna i internationella
organisationer kritiserat det av vissa i-länder tillämpade systemet som
beskrives i motionen 472, inte bör tillämpa samma system. Motionen 472
avstyrkes därför, såvitt nu är i fråga.

Frågan
om främjande av sparandet i u-länderna tas upp i motionen 472. Det understrykes
att kraftiga insatser kommer att erfordras när det gäller att öka sparandet i
u-länderna. I SIDA:s petita uttalas att man avser att vidga Sveriges medverkan
i biståndsarbetet med inriktning på att skapa finansiella resurser i u-länderna
bl. a. genom att främja det offentiiga och privata sparandet. Motionärerna
anser att SIDA bör ta kontakt med den expertis i olika spar- och
kreditinstitutioner i Sverige, vilken skulle bättre än hittills kunna utnyttjas
inom svensk biståndsverksamhet. Möjligheterna till samarbete med svenska spar-
och kreditinstitutioner bör undersökas. Motionen utmynnar i hemställan att
SIDA får i uppdrag att undersöka möjligheterna till svenska insatser för att
främja sparandet i u-länderna.

Utskottet
delar motionärernas åsikt om vikten av åtgärder för att främja sparandet i
u-länderna. Svenska biståndsinsatser har redan nu i vissa avseenden en sådan
inriktning bl. a. genom att ställa teknisk expertis till förfogande, och det
är att räkna med att den ytterligare kommer att betonas i de avväganden som
framgent göres rörande svenska biståndsinsatser. Härvid bör liksom tidigare
beaktas de kooperativa organisationsformernas roll. Vid sidan av åtgärder för
att stimulera personligt sparande är det vidare väsentiigt att betona
skattereformers roll för att mobilisera finansiella resurser för utveckling
såsom bl. a. sägs i FN-strategin. Motionens syfte i vad avser sparandet i
u-länderna får anses vara i huvudsak tillgodosett, varför motionen avstyrkes.

Utskottet hemställer

l.att riksdagen avslår motionerna 1971:41, 1971:
175 och 1971: 472 såvitt de avser det statliga garantisystemet för
investeringar i u-länder,

2.
att riksdagen avslår motionen
1971: 175 såvitt den avser bildandet av ett utvecklingsbolag för
u-landsinvesteringar,

3.
att riksdagen avslår motionen
1971: 472 såvitt den avser utredning av förutsättningarna för en särskild fond
för förinvesteringsstudier, ett statligt svenskt utvecklingsbolag för
u-landsinvesteringar och en fond för att möta kreditkonkurrens.

s. 29 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 29

4.
att riksdagen avslår motionerna
1971: 175 och 1971:472 i vad avser riktlinjer för samarbetet mellan
näringslivet och de biståndsgivande myndigheterna,

5.
att riksdagen avslår motionen
1971: 472 i vad avser insatser för att främja sparandet i u-länderna,

6.
att riksdagen som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande en översyn av
åtgärder för att främja u-ländernas industrialisering.

S.
Humanitärt bistånd och utbildningsstöd till befrielserörelser

Motionsyrkandena

I
detta sammanhang har utskottet behandlat

dels
motionen 1971: 93 av herr Björk i Göteborg (s), vari hemställes att riksdagen
måtte anhålla att SIDA inom ramen för sitt informationsanslag sprider
sakkunnig och korrekt information om svenskt humanitärt bistånd och
utbildningsbistånd till befrielserörelser, jämte därmed sammanhängande problem,

dels
motionen 1971: 124 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes
att riksdagen anvisar 10 milj. kr. till PAIGC, 10 milj. kr. till MPLA och 10
milj. kr. till FRELIMO,

dels
motionen 1971:472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan
att vad som anförts i motionen beträffande dels bilateralt svenskt stöd till
motståndsrörelserna i södra Afrika, dels svenska initiativ till förmån för
FN-insatser i samma syfte ges Kungl. Maj:t till känna (punkt 7),

dels
motionen 1971: 667 av fru Dahl m. fl. (s), vari hemställes att Sverige bör
lämna stöd i form av leveranser av varor, utrustning för skolor och sjukvård
samt transportfordon till befrielserörelsen MPLA i Angola,

dels
motionen 1971: 671 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes
att riksdagen anvisar 10 milj. kr. till Laos' patriotiska front och 10 milj.
kr. till den nationella befrielserörelsen FUNK i Kambodja,

dels
motionen 1971: 683 av herrar Wirmark (fp) och Ahlmark (fp), vari hemställes att
riksdagen måtte uttala sig för att ge ett vidgat stöd till motståndsrörelser i
södra Afrika i enlighet med vad som i motionen angives, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om att en plan för ett sådant vidgat
stöd till motståndsrörelserna i södra Afrika framlägges till nästa års riksdag
samt att riksdagen måtte uttala sin anslutning till de i motionen angivna
riktiinjerna för svensk stöd till motståndsrörelser i den s. k. tredje världen.

Utskottet

I motionen 1971: 683 föreslås att riksdagen uttalar
sin anslutning till de i motionen angivna riktlinjerna för svenskt stöd till
motståndsrörelser

s. 30 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 30

i
den s. k. tredje världen. I motionen räknas upp principer som skall vara
vägledande för valet av motståndsrörelser som skall få svenskt stöd, för arten
av och genomförande av detta stöd, för den svenska asylpolitikens tillämpning
på motståndspolitiker, för diplomatiskt agerande i syfte att stödja
motståndsrörelser och för den praxis som bör följas av svenska företag i
berörda länder.

Utskottet
erinrar om att ett liknande motionsyrkande avstyrktes vid 1970 års riksdag. I
utrikesutskottets utlåtande 1970:9 hänvisades till de principer som riksdagen
anslutit sig till 1969 som tillräckliga för att motivera det framtida stödet.

Enligt
dessa principer, som återfinnes i statsutskottets utiåtande 1969: 62,
tillstyrkes humanitärt stöd och utvecklingsstöd till afrikanska
befrielserörelser med beaktande av att utformningen av svenskt statligt stöd ej
kan tillåtas komma i konflikt med den folkrättsliga regeln att ej ingripa i en
annan stats inre angelägenheter. En sådan konflikt behöver inte uppstå, sägs i
utlåtandet, i de fall då FN entydigt tagit ställning mot förtryck av folk som
eftersträvar nationell frihet. Detta kan anses vara fallet beträffande
Sydvästafrika, Rhodesia och de under Portugals överhöghet stående områdena i
Afrika. Vad avser hjälp till apartheidpolitikens offer kan sådan hjälp
motiveras bl. a. med FN;s uttryckliga fördömande av den sydafrikanska
apartheidpolitiken.

I
samma utlåtande påpekas att de speciella förutsättningarna för stöd åt vissa
befrielserörelser i Afrika inte ger underlag för generella krav på statliga
stödåtgärder till rörelser och organisationer vilka betecknas som nationella
eller sociala befrielserörelser.

I
utlåtandet framhålles även att statiigt humanitärt bistånd som genom Röda
korset och därmed jämförliga hjälporganisationer förmedlas till olika
befolkningsgrupper i länder, vilka befinner sig i inbördeskrig, inte synes
möta betänkligheter från folkrättslig synpunkt.

Med
tanke på de principer som sålunda fastställts av riksdagen kan utskottet inte
se något skäl för att uppställa nya riktlinjer för bistånd till
befrielserörelser i den s. k. tredje världen enligt förslaget i motionen 1971:
683, som därför avstyrkes i förevarande del.

I
motionen 1971:472 föreslås bl. a. att den av Kungl. Maj:t tillsatta
flyktingberedningen, som bl. a. behandlar frågor om stöd till motståndsrörelser,
bör utvidgas till att även inkludera representation av de demokratiska
politiska partierna.

Ett
liknande motionsyrkande avslogs av 1970 års riksdag. Utrikesutskottet framhöll
i sitt utlåtande 1970: 9 att beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd
till afrikanska flyktingar och nationella befrielserörelser fungerar på ett
tillfredsställande sätt. Beredningen, som förordnats enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 27 juni 1969, åligger att till SIDA ge förslag till användningen och
fördelningen av statsmedel under utrikesdepartementets huvudtitel som ställts
till förfogande för hu-

s. 31 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 31

manitärt
bistånd i form av studiestöd eller humanitär hjälp för ifrågavarande ändamål.

Utskottet
kan inte finna att några nya argument tillkommit som motiverar en utvidgning
av flyktingberedningen och avstyrker därför motionen 1971: 472 såvitt nu är i
fråga.

Motionen
1971:472 tar även upp möjligheterna för Sverige att ta initiativ i FN till ett
utvidgat internationellt program för stöd åt motståndsrörelserna i främst
södra Afrika.

Utskottet
erinrar om att Sverige i FN har röstat för uppmaningar till stater att ge
moraliskt och materiellt stöd åt befrielserörelser, varvid från svensk sida
klargjorts att med begreppet materiellt stöd avses bistånd som ges i överensstämmelse
med FN-stadgans och folkrättens principer. Sverige har även 1970 röstat för en
resolution i vilken FN:s generalsekreterare uppmanas att i samarbete med OAU
vidta alla lämpliga åtgärder för att främja bistånd på de ekonomiska, sociala
och humanitära områdena från regeringar, organisationer och individer till det
förtryckta sydafrikanska folkets nationella rörelse i dess legitima kamp mot
apartheid. Sverige har 1970 i debatten i FN framfört olika förslag i detta
sammanhang, däribland tanken på en kartläggning dels av behovet av materiellt
stöd till offren för de vita minoritetsregimernas politik, dels av de kanaler
som är tillgängliga för dem som önskar lämna sådant stöd i enlighet med
FN-organens relevanta resolutioner.

Sverige
är redan nu en av de allra största bidragsgivarna till FN:s båda hjälpprogram
avseende södra Afrika, nämligen förvaltningsfonden för apartheidpolitikens
offer och utbildningsprogrammet för södra Afrika.

Utskottet
delar bedömningen att det vore önskvärt att ökat stöd ges i FN:s regi åt
ifrågavarande hjälpbehövande befolkningsgrupper och åt befrielserörelserna.
Sverige bör även framdeles aktivt stödja förslag härom och därest så befinnes
lämpligt ta egna initiativ. Denna fråga synes också vara föremål för
kontinuerligt samråd inom den afrikanska enhetsorganisationen (OAU). Med
hänvisning till de ställningstaganden och de initiativ som Sverige sålunda i
olika sammanhang tar i FN i de berörda frågorna finner utskottet inte anledning
att bifalla hemställan i motionen 1971: 472 avseende svenska initiativ i FN som
därför avstyrkes.

Motionen
1971: 93 behandlar behovet av information om det svenska humanitära biståndet
och utvecklingsstödet till vissa befrielserörelser. Det framhålles att i den
offentliga debatten synes förekomma betydande oklarhet om innebörden av det
svenska biståndet. På sina håll hyser man verklighetsfrämmande föreställningar
om möjligheterna att kanalisera en mera avsevärd del av det totala svenska
u-landsbiståndet till dessa speciella ändamål. Själva begreppet
"befrielserörelse" ges ibland en otydlig och missvisande innebörd. De
folkrättsliga problem som kan

s. 32 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 32

uppstå
i samband med bistånd av denna art ägnas ofta ringa uppmärksamhet. Motionären
påpekar att det även förekommer insinuanta framställningar om den reella
innebörden av det svenska biståndet. Motionen utmynnar i en hemställan att
SIDA sprider sakkunnig och korrekt information om detta bistånd och därmed
sammanhängande problem.

Utskottet
har erfarit att det nu pågår arbete inom SIDA för att inom ramen för
informationsverksamheten lämna mera ingående upplysningar om ifrågavarande
biståndsverksamhet och om problem och utvecklingslinjer som är förknippade
härmed. Motionens syfte torde därmed vara tillgodosett varför den avstyrkes.

I
flera motioner framföres förslag om ökning av det svenska humanitära biståndet
och utbildningsstödet till befrielserörelser. Motionen 1971: 472 pläderar
sålunda för en kraftig ökning av stödet till motståndsrörelserna i det
kolonialt administrerade Afrika. I motionen 1971: 683 föreslås vidgat bistånd
till motståndsrörelserna i södra Afrika samt att en plan för ett sådant vidgat
stöd framlägges vid nästa års riksdag. I motionen 1971: 124 hemställes att
riksdagen anvisar 10 milj. kr. till PAIGC, 10 milj. kr. till MPLA och 10 milj.
kr. till FRELIMO. I motionen 1971: 667 pläderas för stöd i form av leveranser
av varor, utrustning för skolor och sjukhus samt transportfordon till
befrielserörelsen MPLA. I motionen 1971: 671 hemställes att riksdagen anvisar
10 milj. kr. till Laos' patriotiska front och 10 milj. kr. till den nationella
befrielserörelsen FUNK i Kambodja.

1970
års riksdag uttalade (UU 1970: 9) i anledning av motioner om vidgat stöd till
motståndsrörelser att det bör vara möjligt att inom ramen för det svenska
utvecklingsbiståndet ägna stor uppmärksamhet åt bistånd till nationella
befrielserörelser i enlighet med de av riksdagen 1968 fastslagna principerna.

Utskottet
anser att det bör vara möjligt att på samma sätt öka det bistånd som förmedlas
genom Röda korset och därmed jämförliga hjälporganisationer till
befolkningsgrupper i krigsdrabbade områden. I fråga om humanitär hjälp till de
krigsdrabbade folken i olika delar av Indokina förutsätter utskottet att Kungl.
Maj:t följer utvecklingen med största uppmärksamhet och är beredd att pröva
möjligheten att ytterligare bistå dessa folk.

Av
statsverkspropositionen framgår att en väsentlig ökning beräknats för stödet åt
flyktingar från södra Afrika, till befrielserörelser och till offer för
rasdiskrimineringspolitiken.

Enligt
vad utskottet erfarit har till rörelsen för Guineas och Cap Verdeöarnas
självständighet (PAIGC) utgått humanitärt stöd till ett värde av 1 milj. kr.,
bestående av sjukvårdsutrustning, undervisningsmateriel och vissa civila
konsumtionsvaror såsom livsmedel och textilier m. m. samt två transportbilar.
Ytterligare leveranser till ett värde av 1 750 000 kr. förbereds. Sedan flera
år har svenska bidrag länmats till

s. 33 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 33

Mojambique
Institute som är den civila grenen av Mo§ambiques befrielsefront (FRELIMO).
1971 beräknas FRELIMO få humanitärt stöd till ett värde av 750 000 kr. och
folkrörelsen för Angolas befrielse (MPLA) till ett värde av 500 000 kr. Stödet
kommer att utgå i form av leveranser i första hand av sjukvårdsmateriel,
undervisningsmateriel och vissa civila konsumtionsvaror. Från nationalfronten
för Angolas befrielse (FNLA) föreligger inte någon formell framställning, men
behovslistor har överlämnats till SIDA.

Kungl.
Maj:t och biståndsmyndigheten bedömer inkomna ansökningar i enlighet med de av
riksdagen uppdragna riktlinjerna för denna form av humanitärt bistånd och under
hänsynstagande till de huvudprinciper som vägleder den svenska
utrikespolitiken. För genomförandet av de projekt som Sverige sålunda kan
stödja kommer, liksom hittills, medel att kunna påräknas inom anslagen till
utvecklingsbistånd.

Det
väsentliga syftet med motionerna 1971: 472 och 1971: 683 i vad avser stöd till
vissa befrielserörelser i Afrika samt motionerna 1971: 124, 1971: 667 och 1971:
671 synes tillgodosett, varför de avstyrkes, motionerna 1971: 472 och 1971:
683 såvitt nu är i fråga.

Utskottet
återkommer i samband med medelsanvisningen under punkten 13 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) till hemställan angående motionerna 124 och 671.

Utskottet hemställer

1.
att riksdagen avslår motionen
1971: 93,

2.
att riksdagen beträffande stöd
till motståndsrörelser i tredje världen avslår motionen 1971: 472 såvitt nu är
i fråga samt motionerna 1971: 667 och 1971: 683.

6.
Övriga frågor rörande de svenska biståndsinsatsernas ämnesinriktning

Motionsyrkandena

I
detta sammanhang har utskottet behandlat

dels
motionen 1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att den
aviserade utredningen om u-landsforskningen måtte tillsättas samt att i
direktiven därvid beaktas vad som i denna motion anföres (punkt 4),

dels
motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan
att vad som i motionen anföres beträffande hänsynen till miljövårdsaspekter när
det gäller utvecklingsarbete i u-länderna ges Kungl. Maj:t till känna (punkt
10) samt att vad som i motionen anföres beträffande de framtida insatserna på
familjeplaneringens område ges Kungl. Maj:t till känna (punkt 11),

dels motionen 1971: 666 av
fröken Andersson i Stockholm (c), vari

3
Riksdagen 1971. 9 saml. Nr 2

s. 34 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 34

hemställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att SIDA ges i uppdrag att
i sin fortsatta biståndsverksamhet beakta den betydelse det uppenbarligen har
för ett lands utveckling att kvinnor och män gemensamt tar ansvaret för
produktion och samhällsutveckling och att med hänsyn härtill se till att kvinnoutbildning
ingår som en integrerad del i de svenska biståndsprojekten,

dels
motionen 1971: 669 av herr Hedin m. fl. (m, s, c, fp), vari hemställes att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att Kungl. Maj:t
uppdrager åt SIDA att snarast vidtaga åtgärder avseende forskning och försök i
syfte att inom ramen för den statliga biståndsverksamheten väsentligt öka
Sveriges livsmedelshjälp till u-länderna i form av fiskprodukter,

dels
motionen 1971: 677 av herr Lothigius m. fl. (m, c, fp), vari hemställes att
riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning och förslag åsyftande
hjälp till utvecklingsländer och katastrofdrab-bade områden i form av
svensktillverkade monteringsfärdiga elementhus,

dels
motionen 1971: 681 av herrar Ullsten (fp) och Möller i Göteborg (fp), vari
föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att SIDA får i uppdrag att
planera för vidgade insatser på nutritionens område i u-ländema.

Utskottet

I motionen 472 yrkas att familjeplanering under
lång tid framöver bör vara ett huvudelement i den svenska biståndspolitiken. I
internationella organisationer bör Sverige i ökad utsträckning plädera för
ökad familjeplanering även i länder som inte är tätbefolkade och på allt sätt
opinionsmässigt stödja sådana insatser. Motionärerna framhåller också att inte
minst i Latinamerika med dess ovanligt snabba befolkningsökning och med de
problem i familjeplaneringshänseende som den katolska kyrkan ibland skapar är
insatser angelägna. Det finns anledning för SIDA att särskilt observera och
vara beredd att stödja familjeplaneringsinsatser där. I motionen föreslås
också en ökad satsning på forskning.

I
statsverkspropositionen framhålles att den ökade kapaciteten för insatser på
familjeplaneringens område inom de internationella organisationerna både de
mellanstatliga och de privata gör det möjligt såväl att öka de svenska
bidragen till dessa som att koncentrera de direkta svenska insatserna till ett
mer begränsat antal länder. Statsverkspropositionen understryker den särskilda
betydelse som forskningen har för fortsatta framsteg på detta område.

Det
framgår att Sverige deltar aktivt i forskningen bl. a. genom den verksamhet som
bedrivs vid det av Världshälsoorganisationen (WHO) i samverkan med svenska
myndigheter inrättade centrum vid Karolinska

s. 35 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 35

institutet
i Stockholm för forskning och utbildning inom den mänskliga fortplantningen.
Sverige finansierar även en av WHO utförd kartläggning av den internationella
forskningen på familjeplaneringsområdet.

Enligt
1968 års långtidsplan för det svenska utvecklingsbiståndet gäller principen om
biståndets länderkoncentration inte för insatser på familjeplaneringens område.
Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande 1968: 128 att det är av särskild
betydelse att biståndet på detta område inte är begränsat till vissa länder, i
varje fall så länge något effektivt koordinerat och välrustat internationellt
biståndsprogram inte förverkligats. I statsutskottets utlåtande 1969: 82
anfördes bl. a. att riksdagen vid flera tillfällen uttalat sig för den starka
satsning på familjeplaneringen som sker inom den svenska biståndsverksamheten.
Den utvidgning av programmet som nu skedde till flera länder i Latinamerika
fann utskottet tillfredsställande. Riksdagen godkände ifrågavarande
utiåtanden. Ingen ändring har föreslagits av de principer som riksdagen sålunda
fastställt.

Utskottet
noterar med tillfredsställelse att det pågår och planeras en betydande svensk
satsning på familjeplanering. Det har på senare år skett en internationell
förändring i positiv riktning med avseende på inställningen till
familjeplanering, markerad bl. a. genom tillkomsten av FN:s fond för
befolkningsfrågor (UNFPA). Sverige har ett fortlöpande nära samarbete med detta
organ liksom med den icke-statliga, internationella
familjeplaneringsorganisationen International Plaimed Parent-hood Federation
(IPPF) på grandval av Sveriges ställning som en av verksamhetens
huvudfinansiärer. Även inom Världsbanksgrappen börjar intresset nu inriktas på
familjeplaneringens område. Ökade insatser genom dessa internationella
organisationer kan, som Kungl. Maj:t framhåller, föranleda en viss
koncentration av de direkta svenska insatserna.

De
direkta utgifterna för bistånd på familjeplaneringens område beräknas stiga
från cirka 26 milj. kr. budgetåret 1969/70 till omkring 60 milj. kr. budgetåret
1971/72.

Syftet
med yrkandet i motionen 472 torde sålunda vara tillgodosett, varför motionen
avstyrkes.

I
motionen 175 hävdas att om Sverige gjort en vägledande insats inom delar av
utvecklingsbiståndet, så finns det också fält där vi släpar efter. Dit hör
utvecklingsforskningen. Antalet forskare som arbetar med utveckUngsprogram är
otillräckligt. Utvecklingsforskningen bör mål-inriktas på huvudområden:
livsmedelsproduktion, utbildningsmetodik, sysselsättning, miljövårdande
åtgärder m. m. samt metoder för resultat-värdering. 1970 års riksdag underströk
betydelsen av u-landsforskning. Den av riksdagen begärda utredningen bör arbeta
skyndsamt och komma med förslag om hur vårt u-landsbistånd i större
utsträckning skall kunna inriktas på forskning och högre utbildning i
u-landsproblemen. Därvid bör tanken på ett internationellt universitet för
u-landsforskning

s. 36 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 36

och
u-landsutbildning i vårt land prövas. I motionen hemställes, såvitt nu är i
fråga, att den aviserade utredningen om u-landsforskningen måtte tillsättas
samt att i direktiven därvid beaktas vad som i motionen anföres.

Utskottet
har erfarit att den av riksdagen begärda utredningen kommer att tillsättas
inom kort. Redan nu stöder Sverige u-landsorienterad forskning på olika
områden, bl. a. familjeplanering, jordbrak, skogsbruk och nutrition. Forskningen
sker delvis i anslutning till svenska biståndsprojekt i olika länder. Sverige
har nyligen givit sitt stöd till planernii på att i samarbete med Världsbanken,
UNDP och FAO upprätta en konsultativ grapp för fortsatt forskning beträffande
användningen av nya utsäden. SIDA har sedan hösten 1970 utlyst stipendier för
forskning om social utveckling i u-länder. För detta ändamål har innevarande
budgetår anslagits 100 000 kr. Stöd ges även till FN:s forskningsinstitut för
social utveckling. För att diskutera olika problem inom u-landsforskningen har
upprättats en samrådsgrupp med företrädare för SIDA, styrelsen för teknisk
utveckling, de naturvetenskapUga och medicinska forskningsråden samt
Riksbanksfonden och forskningsberedningen.

Förslag
om ett internationellt universitet utreds för närvarande av expertgrapper som
tillsatts av FN och UNESCO.

Syftet
med motionen 1971: 175 i vad avser utredningen om u-landsforskningen torde
vara i huvudsak tillgodosett, varför motionen avstyrkes.

I
motionen 681 framhålles betydelsen av åtgärder mot under- och felnäring som
stora delar av jordens befolkning lider av. Sverige har redan genomfört
insatser på detta område. Tillgången på svensk expertis är god och en
ytterligare ökning av nutritionsverksamheten ter sig angelägen. Åtgärder för
att främja deltagande av svensk livsmedelsindustri, särskilt i vad avser
produktion av billiga, proteinrika barnmatsprodukter, bör också övervägas.
Motionen utmynnar i en hemställan att SIDA får i uppdrag att planera för
vidgade insatser på nutritionens område.

Utskottet
erinrar om att de svenska biståndsinsatserna redan nu är inriktade på det
område som motionen behandlar. Detta gäller såväl den multilaterala som den
bilaterala hjälpverksamheten. Nutritions-insatser stöds inom ramen för Sveriges
bidrag till UNICEF och världslivsmedelsprogrammet samt genom Sveriges
medverkan i en av FAO, UNESCO och WHO uppsatt rådgivande grapp för
proteinfrågor. Sverige har engagerat sig i direkta nutritionsinsatser i
Etiopien och Tunisien. Insatser planeras i Tanzania och på Cuba. Svenskt
bistånd för att förbättra kreatursstammen bidrar på längre sikt till att höja
kött- och mjölkproduktionen och därmed till att öka tillgången på proteinrika
livsmedel.

Möjligheterna att
rekrytera personal för biståndsinsatser på nutritio-

s. 37 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 37

nens
område kommer alt öka som följd av tillkomsten av den nya avdelningen för
näringslära vid Uppsala universitet.

Utskottet
förutsätter att insatserna på detta område också fortsättningsvis successivt
byggs ut. Syftet med motionen 1971: 681 får anses vara tillgodosett, varför
motionen avstyrkes.

I
motionen 669 framhålles att det torde vara angeläget att skapa utrymme för en
väsentligt ökad livsmedelshjälp i form av fiskprodukter, vilka är en källa till
prisbilligt och högvärdigt protein. En sådan hjälp skulle också vara till nytta
för den hårt trängda svenska fiskerinäringen. Motionärerna föreslår att SIDA
snarast bör vidtaga åtgärder avseende forskning och försök i syfte att öka
livsmedelshjälpen till u-länderna i form av fiskprodukter.

Utskottet
har erfarit att en stor del av de svenska bidragen till världslivsmedelsprogrammet
under budgetåret 1971/72 totalt ca 21 milj. kr. sannolikt torde komma att
utnyttjas för inköp av fiskkonserver i Sverige. Den slutiiga fördelningen
mellan fiskkonserver och andra livsmedelsprodukter kommer att bero på
världslivsmedelsprogrammets önskemål och på tillgången av fisk.

Syftet
med motionen 669 synes i huvudsak vara tillgodosett, varför den avstyrkes.

I
motionen 666 hemställes att SIDA ges i uppdrag att i biståndsverksamheten
beakta betydelsen för ett lands utveckling av att kvinnor och män gemensamt tar
ansvar för produktion och samhällsutveckling. SIDA bör se till att
kvinnoutbildning ingår som en integrerad del i de svenska biståndsprojekten.

Utskottet
finner att motionen behandlar ett angeläget ämne och att dess förslag ligger i
linje med det svenska utvecklingsbiståndets inriktning. De utbildningsprojekt
som Sverige stöder är öppna för kvinnor. Sverige har sedan 1960-talets början
tagit initiativ till och aktivt stött olika kvinnoutbildningsprojekt i Afrika i
samarbete med FAO, ILO och UNESCO. Sverige är största bidragsgivare till det
internationella institutet i Haifa för utbildning av kvinnor i "community
development"-frågor. Tillsammans med UNESCO stöder Sverige sekundärskolor
i Tunisien, som i stor utsträckning tar sikte på undervisning av kvinnor.
Samarbete övervägs med FN:s ekonomiska kommission för Afrika (ECA) i kvinnoutbildningsfrågor.
Bland de bilaterala projekten kan nämnas sekreterarskolan i Tanzania och
utbildningen i kooperativa frågor för kvinnor i Östafrika. Det kan sålunda
hävdas att Sverige spelar en aktiv roll i vad avser bistånd som tar sikte på
kvinnors roll i sam hällsutvecklingen.

Syftet
med motionen 666 torde därför vara tillgodosett, varför den avstyrkes.

I
motionen 472 framhålles betydelsen av att man såväl i forskningen som i det
pågående biståndsarbetet ägnar stort intresse åt de miljöpoli-

s. 38 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 38

tiska
aspekterna på omdaningsprocesserna inom både industri och jordbruk. Sveriges
roll får inte inskränka sig till att påpeka risker och anvisa lösningar vi
bör också vara beredda att öka våra ekonomiska insatser med de extra kostnader
som hänsyn till miljöfaktorer oftast kräver. Motionärerna hemställer att
motionens synpunkter ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet
erinrar om att Sverige sedan länge drivit uppfattningen att det internationella
samarbetet på miljövårdsområdet inte får inskränka sig till i-ländernas problem
utan i lika hög grad bör ta hänsyn till dessa frågors betydelse för u-länderna.
SIDA förutskickar i sin anslagsframställning att svenska insatser med särskild
inriktning på den mänskliga miljöns och naturresursutnyttjandets områden i
u-länderna kan komma att bli angelägna. Miljövårdsaspekter beaktas numera i
växande utsträckning inom ramen för olika biståndsinsatser. Som exempel kan
nämnas att SIDA i samarbete med Världsbanken nyligen föranstaltat om en
särskild ekologisk studie i anslutning till ett kraftverksprojekt i Tanzania.
SIDA har också bekostat en miljömonografi över Zambia.

Sverige
har inför miljövårdskonferenson i Stockholm 1972 i likhet med ett antal andra
i-länder förklarat sig berett att positivt överväga framställningar från
u-länderna om bistånd för upprättandet av rapporter om deras nationella
miljöproblem.

Utskottet
noterar att miljövårdsaspekterna noga beaktas i de svenska biståndsprojekten
och vill särskilt betona forskningens betydelse i detta sammanhang. Syftet med
motionen 472, såvitt nu är i fråga, torde vara i huvudsak tillgodosett, varför
den avstyrkes.

I
motionen 1971: 677 hemställes om utredning och förslag åsyftande hjälp till
u-länder och katastrofdrabbade områden i form av svensktillverkade
monteringsfärdiga elementhus.

För
svenskt varubistånd gäller, som riksdagen tidigare framhållit, den för all
svensk biståndsverksamhet grandläggande regeln att det är mottagarlandets
prioritering som måste vara avgörande vid valet av insatser. Vidare måste
principen om det svenska biståndets obundenhet beaktas. Därest bistånd i form
av svenska elementhus befinnes angeläget av mottagaren det må vara ett
u-land eller en biståndsorganisation bör möjligheten av sådana leveranser
prövas med ledning av gällande biståndspolitiska principer. Motionen 677
avstyrkes av dessa skäl.

Utskottet hemställer

1.
att riksdagen avslår motionen
1971: 175 i vad avser utredning om u-landsforskning,

2.
att riksdagen avslår motionen
1971: 472 i vad avser hänsynen till miljövårdsaspekter i utvecklingssamarbetet,

3.
att riksdagen avslår motionen
1971: 472 i vad avser framtida insatser på familjeplaneringsområdet,

s. 39 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 39

4.
att riksdagen avslår motionen
1971: 666,

5.
att riksdagen avslår motionen
1971: 669,

6.
att riksdagen avslår motionen
1971: 677,

7.
att riksdagen avslår motionen
1971: 681.

7.
Bidrag till enskilda organisationers hjälpverlisamhet

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen
1971: 175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att de av SIDA nu
till-lämpade reglerna för u-landsbistånd genom missionen och frivilliga
organisationer måtte omarbetas så att sådant stöd väsentligt ökas (punkt 5),
att inom ramen för beviljade anslag ett belopp om lägst 20 milj. kr. skall utgå
till missionen och övrigt enskilt humanitärt hjälparbete (punkt 6) samt att
anslaget till missionen och de övriga enskilda humanitära organisationernas hjälparbete
måtte årligen öka med minst 25 o/o (punkt 7).

Utskottet

I motionen framhålles att missionen och övrigt
enskilt humanitärt hjälparbete i dag hotas av medelsbrist. Motionärerna yrkar
på väsentligt ökat statligt stöd. Ifrågavarande organisationer svarar själva
för personella insatser. SIDA:s biståndsregler bör vidgas t. ex. i vad avser
anslag till byggnader och inventarier samt startbidrag och resebidrag. Även
möjligheterna att införa driftbidrag bör prövas. Med hänsyn till de låga bidrag
som hittills utgått till enskilda organisationers biståndsverksamhet bör en
extra höjning nu genomföras. En större del av SIDA:s informationsanslag bör
fördelas mellan de humanitära organisationer som effektivt kan sprida
information till svenska folket, anser motionärerna.

Vid
1970 års riksdag avslogs motioner med liknande innehåll. I statsutskottets
utlåtande 1970: 84 framhölls att bidragsgivningen till missionen och övriga
enskilda organisationers biståndsverksamhet mångfaldigats under senare år.
Inga bidragsansökningar som uppfyllt de allmänna bidragsvillkoren hade
dittills avvisats av brist på medel. Utskottet hade anledning tro att
bidragsvolymen skulle visa en fortsatt stigande kurva till följd av
ansökningarnas egen bärkraft och kvalitet, utan att vare sig bidragsvillkoren
som sådana behövde ytterligare uppluckras eller minimibelopp för
bidragsgivningen anges.

Utskottet
noterar att SIDA i sin anslagsframställning beräknar 10 milj. kr. för bidrag
till enskilda organisationer, vilket innebär en ökning med omkring 2 milj. kr.
i förhållande till innevarande budgetår.

Sammanlagt
utbetalades till enskilda organisationer under 1969/70 8,2 milj. kr., vilket
innebär en ökning med 3,5 milj. kr. jämfört med

s. 40 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 40

föregående
år. Utbetalningarna avsåg dels tidigare gjorda åtaganden, dels delbetalningar
på under året ingångna åtaganden, vilka uppgick totalt till 4,95 milj. kr. mot
6 milj. kr. föregående år. Under innevarande budgetår beräknas utbetalningarna
komma att uppgå till 8 milj. kr. SIDA:s nuvarande åtaganden kan väntas leda
till utbetalningar av totalt ca 10 milj. kr. under 1971/72.

De
principer som legat till grund för beslutade statliga bidrag till enskilda
organisationer har liksom tidigare i huvudsak varit desamma som gäller för
direkta statliga biståndsinsatser. Den bidragssökande organisationens
framställning bör avse en insats så utformad att den kan förväntas bidra till
ekonomisk tillväxt och social utveckling i mottagarlandet. Vid prövning av inkomna
ansökningar om bidrag undersöks regelmässigt om en insats harmonierar med de
allmänna utvecklingssträvandena och med sektorplaneringen i respektive
mottagarländer.

SIDA
stöder främst verksamhet i länder, där Sverige är engagerat genom större biståndsinsatser
eller i övrigt har goda möjligheter att följa de enskilda organisationernas
utvecklingsarbete.

I
likhet med vad som gäller för det statliga biståndet ges prioritet till
insatser inom områdena undervisning, landsbygdsutveckling och livsmedelsförsörjning,
familjeplanering samt sjuk- och hälsovård. Den bidragssökande organisationen
förutsätts själv påtagligt bidra till kostnaderna för insatsen. Bidrag ges i
första hand tUl byggkostnader och utrustning. Driftbidrag kan enligt numera
tillämpade regler utgå under en begränsad tid för att täcka organisationens
ökade omkostnader i samband med utvidgning av en insats eller igångsättandet av
en ny.

Sedan
1968/69 har SIDA även lämnat bidrag till enskilda organisationers
volontärverksamhet i u-länderna. En avsevärd ökning av bidragen till sådan
verksamhet noterades under 1969/70. Antalet av SIDA delvis finansierade
volontärer uppgick den 1 juli 1970 till ca 35.

SIDA
har under de senaste två åren totalt fördelat drygt 850 000 kr. till enskilda
organisationers u-landsinformation. Bidrag har lämnats för genomförande av ett
hundratal informationsprojekt.

En
fråga som torde vara av intresse inte minst för den enskilda biståndsverksamheten
är vilka åtgärder som kan vidtas för att underlätta rekryteringen för tjänstgöringen
på fältet. Här må erinras om att meritvärdet av sådan tjänstgöring och
möjligheterna att tillgodoräkna den i löne- och pensionshänseende efter
hemkomsten nu utreds av särskilt tillkallade sakkunniga.

Utskottet,
som är väl medvetet om de värdefulla insatser i biståndsarbetet som utförs av
missionen och andra enskilda samt kooperativa organisationer, utgår ifrån att
det inom ramen för det växande svenska utvecklingsbiståndet kommer att finnas
utrymme för ökad bidragsgivning till nämnda organisationer. Fortsatta positiva
resultat för biståndsinsatser i samverkan mellan SIDA och nämnda organisationer
torde öka möjlig-

s. 41 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 41

heten
att ytterligare tillmötesgå organisationernas bidragsansökningar med beaktande
av de grandläggande kriterier som gäller för det statliga stödet. Syftet med
motionen 175, såvitt nu är i fråga, synes i huvudsak tillgodosett, varför
motionen avstyrkes.

Motionen
175 tar även upp frågan om en minimiram för det statliga stödet till missionens
och övrigt enskilt hjälparbete.

I
motionen hemställes att ett belopp om lägst 20 milj. kr. skall, inom ramen för
beviljade anslag, utgå till detta ändamål liksom att anslagen måtte årligen öka
med minst 25 o/o.

Som
utskottet ovan anfört bör det vara möjligt att gradvis öka det statliga stödet
till de enskilda organisationernas biståndsverksamhet. Totalbeloppet för det
statliga stödet är beroende av de ansökningar som inkommer och som
biståndsmyndigheten kan bifalla i enlighet med gällande riktlinjer. Utskottet
finner det inte ändamålsenligt att riksdagen fastställer en minimiram för de
statliga bidragen.

Yrkandet i motionen 1971:
175, såvitt nu är i fråga, avstyrkes därför.

Utskottet
återkommer i samband med medelsanvisningen under punkt-ten 13 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) till hemställan angående motionen 175 i vad den avser
beräkning av medelsbehovet för missionen och övrigt enskilt hjälparbete.

Utskottet hemställer

1.
att riksdagen avslår motionen
1971: 175 i vad avser årlig ökning av anslagen till missionen och övrigt
enskilt hjälparbete,

2.
att riksdagen avslår motionen
1971: 175 i vad avser omarbetning av reglerna för u-landsbistånd genom
missionen och frivilliga organisationer.

8.
Sveriges deltagande i de internationella biståndsorganisationernas verksamhet

Motionsyrkandena

I
detta sammanhang har utskottet behandlat

dels
motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att Kungl. Maj:t senast under
nästa års riksdag lägger fram förslag ägnade att öka Sveriges insyn i de
internationella biståndsorganen (punkt 12),

dels
motionen 1971:674 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes
att riksdagen av regeringen begär utredning och granskning av den verksamhet
som bedrivs av Världsbanken, IDA och IFC samt att riksdagen avslår förslaget i
prop. 1971: 1 Bilaga 5 om bidrag till Internationella utvecklingsfonden IDA
med 175,9 milj. kr.

s. 42 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 42

Utskottet

I motionen 1971: 472 ställes bl. a. frågan huruvida
Sveriges insyn i de internationella biståndsorganen är tillräcklig.
Motionärerna anser att vi inte har möjlighet att fortiöpande följa arbetets
gång i dessa organisationer och att vara med i diskussioner om hur de svenska
bidragen skall användas. Detta är otillfredsställande, inte minst för riksdagen
som an-slagsbeviljande myndighet. Motionärerna föreslår att riksdagen erhåller
en redovisning av hittills gjorda erfarenheter i detta avseende samt att
regeringen framlägger förslag ägnade att avhjälpa eventuella brister i fråga om
Sveriges insyn i de internationella biståndsorganen.

Utskottet
erinrar om att Sverige har varit i tillfälle att nära följa Jackson-utredningen
som har resulterat i förslag till reformer av FN:s biståndsorganisationer,
avsedda att öka deras effektivitet och kapacitet. Sverige utnyttjar aktivt
möjligheterna att följa arbetets gång i viktigare biståndsorganisationer genom
medlemskap i deras styrelser eller andra representativa organ, genom
fortlöpande underhandskontakter, genom förhandlingar inför bidragskonferenser
och i samband med genomförandet av multi-biprojekt m. m. I Världsbanksgruppen
har Sverige tillsammans med övriga nordiska länder en exekutivdirektör, vars
uppgift är att fortiöpande följa verksamheten. Detsamma gäller Asiatiska utvecklingsbanken.
Vederbörande svenska utlandsmyndigheter har genom sina permanenta kontakter med
de internationella organisationerna möjligheter att bevaka verksamheten mellan
styrelsemötena. Bevakningen av FAO:s och världslivsmedelsprogrammets verksamhet
kommer att kunna förbättras genom inrättandet av en särskild tjänst som förste
ambassadsekreterare vid ambassaden i Rom. Den förstärkning av utrikesdepartementets
avdelning för internationellt utvecklingsbistånd som beslöts 1970 (SU 1970: 85)
har bl. a. möjliggjort en effektivare svensk medverkan i ledningen och
samordningen av de internationella biståndsprogram till vUka Sverige lämnar
växande bidrag. Bl. a. har också utrikesdepartementet därigenom fått ökade
möjligheter att studera och analysera den rikhaltiga dokumentationen på
utvecklingssamarbetets område.

Sverige
får därför anses ha goda möjligheter till insyn i internationella
biståndsorganisationer, som erhåller svenska bidrag. Utskottet anser det
självklart att Sverige inte kan ställa villkor i fråga om de svenska bidragens
användning. Det multilaterala systemets bärande princip är att nationell
styrning av medlemsstaternas bidrag inte skall förekomma.

Den
redogörelse som Kungl. Maj:t årligen avger till riksdagen beträffande FN: s
generalförsamlings möten innehåller bl. a. sammandrag av debatter och
resolutioner i biståndsfrågor samt referat av grundläggande rapporter och
dokument. Ytterligare upplysningar rörande den internationella
biståndsverksamheten kan hämtas ur det informationsmaterial som SIDA utger.
Riksdagens möjligheter till insyn ökas genom att riks-

s. 43 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 43

dagsledamöter
regelbundet ingår i den svenska delegationen till FN:s generalförsamling och i
vissa andra delegationer.

Det
är av största betydelse, inte minst mot bakgrund av de växande svenska bidragen
till den multilaterala biståndsverksamheten, att riksdagen får ingående
redogörelser för de internationella organens arbete. Utskottet utgår ifrån att
utrikesdepartementet och SIDA även fortsättningsvis beaktar dessa synpunkter i
sin verksamhet. Syftet med motionen 1971: 472, såvitt nu är i fråga, synes
vara i huvudsak tillgodosett, varför motionen avstyrkes.

Motionen
1971:644 behandlar bl. a. Världsbanksgruppens verksamhet. Det hävdas att de i
gruppen ingående institutionerna har den bestämda målsättningen att främja
privat, dvs. kapitalistisk, företagsamhet samt att de arbetar inom ramen för
det imperialistiska systemet och fullföljer dess syften och intressen.
Utvecklade kapitalistiska stater har det avgörande inflytandet i
representantskapet och styrelsen. Motionärerna gör gällande att
Världsbanksgruppens långivning visar att den i främsta rummet stött mycket
reaktionära regimer och sådana som varit villiga att öppna respektive länder
för imperialistisk profitjakt. Riksdagen bör begära utredning och granskning av
Världsbanksgruppens verksamhet samt icke bifalla statsverkspropositionens
förslag om bidrag till IDA.

I
statsverkspropositionen framhålles att Världsbanksgruppen, vari ingår
Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA) och
Internationella finansieringsbolaget (IFC), under verksamhetsåret 1969/ 70
svarade för en utlåning av sammanlagt ca 12 miljarder kr. Dessa organisationer
är därmed den största källan för obunden internationell kreditgivning till
u-länderna.

I
förhållande till Världsbanksgruppen kanaliseras svenska biståndsmedel uteslutande
genom IDA. IDA:s medel tillhandahålls genom frivilliga direkta tillskott från
de industrialiserade medlemsländerna, de s. k. Part I-Iänderna. IDA:s
långivning är koncentrerad till de fattigaste länderna och avser i första hand
infrastrukturella investeringar. En växande del av utlåningen avser socialt
betydelsefulla projekt inom t. ex. utbildning, landsbygdsutveckling och
urbanisering. Detta reflekterar en grundligare och mer omfattande analys av
utvecklingens karaktär och orsakssammanhang. lDA:s utlåning sker på
synnerligen mjuka villkor lånen har en löptid på 50 år, varav 10 år är
amorteringsfria, och löper utan ränta bortsett från en administrationsavgift på
3/4 o/o. De nya kreditåtagandena under år 1970 uppgick till drygt 3 miljarder
kr.

I
statsverkspropositionen meddelas vidare att frågan om röstfördelningen inom
IDA:s styrelse nyligen aktualiserats. På grund av bidragsläget riskerade
u-ländernas sammanlagda röstetal att minska. Enighet nåddes om en ordning
enligt vilken deras relativa röststyrka 37,6 o/o av alla röster ej kommer
att förändras. IDA:s styrelse fick i uppdrag att studera frågan om
röstfördelningen i ett längre perspektiv och

s. 44 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 44

avge
förslag. Specifikt angavs, på svensk begäran, att en stadgeändring syftande
till bättre balans mellan i-ländernas och u-ländernas röstetal i IDA:s styrelse
vore en möjlig utväg.

Utskottet
anser att det finns anledning att i Världsbanksgruppen liksom i andra
multilaterala organ även framdeles noggrant följa verksamheten och arbeta för
en inriktning som främjar u-ländernas strävan mot ekonomisk och social
utveckling. Världsbanken har tidigare ställt sig avvisande till medverkan i
statsägd företagsamhet i u-länderna och visat en snäv hållning till vissa
sociala utvecklingsmål. Emellertid synes Världsbanksgrappen numera successivt
inrikta sig på utvecklingsorien-terad aktivitet inom ett vidare fält än
tidigare. Finansiering sker på nya områden såsom utbildning, forskning,
familjeplanering m. m. Riktlinjerna för IDA:s verksamhet och principerna för
svensk biståndspolitik överensstämmer allt bättre med varandra. IDA:s
biståndskrediter ges på mjuka villkor, de har stark inriktning på de fattigaste
länderna och avser i ej obetydlig utsträckning socialt betonade ändamål.
Sveriges möjligheter att i IDA:s styrelse få gehör för sina uppfattningar
påverkas i viss utsträckning av att Sverige även fortsättningsvis har ett
väsentligt finansiellt engagemang i IDA. Enligt svensk uppfattning är det
viktigt att IDA får en klar prägel av samarbetsorgan mellan fattiga och rika
länder.

Utskottet
kan sålunda konstatera att Sverige aktivt söker arbeta för att
Världsbanksgrappens verksamhet i största möjliga utsträckning tillgodoser
u-ländernas intressen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen 1971: 674. Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under
punkten 12 (Bidrag till internationella biståndsprogram) till hemställan
angående motionen 674, i vad avser bidrag till Internationella
utvecklingsfonden (IDA) under budgetåret 1971/72.

Utskottet hemställer

1.
att riksdagen avslår motionen
1971: 472 i vad avser Sveriges insyn i de internationella biståndsorganen,

2.
att riksdagen avslår motionen
1971: 674 i vad avser utredning och granskning av Världsbanksgruppens
verksamhet.

9.
Informationen i Sverige om u-landsproblemen

Propositionen

SIDA erinrar i sin anslagsframställning om att i
1970 års statsverksproposition förutskickades att SIDA med ledning av de
allmänna riktlinjer som tidigare angivits skulle utarbeta en fyraårsplan för
informationsverksamhetens framtida omfattning och innehåll.

SIDA;s
informationsverksamhet har genomgått en kraftiga expansion under de båda
senaste åren. Mellan budgetåret 1967/68 och 1969/ 70 sjudubblades
medelsanvisningen. Nya slag av informationsåtgärder

s. 45 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 45

har
kunnat prövas. På grand av att erfarenheterna av dessa nya åtgärder är
begränsade anser SIDA att underlaget för en utvidgad långtidsplanering av
informationsverksamheten ännu är bräckligt. SIDA har därför i sin
anslagsframställning begränsat sig till att beräkna medel för information under
budgetåret 1971/72 och avser att senare presentera en fyraårsplan för
informationsverksamheten.

För
detta ändamål beräknas budgetåret 1971/72 ett medelsbehov av 4 milj. kr.,
vilket innebär en ökning med 1,5 milj. kr. i jämförelse med budgetåret 1970/71.

Departementschefen
beräknar, i avvaktan på att den fyraårsplan som är under utarbetande inom SIDA
skall färdigställas, tills vidare ett medelsbehov för informationsverksamheten
om 2 750 000 kr. för budgetåret 1971/72. Detta innebär en uppräkning med 250
000 kr. i förhållande till innevarande budgetår. Anslagsökningens storlek bör
ses i relation till det förhållande, som SIDA påtalar i sin framställning, att
anslagen för informationsverksamheten ökats mycket kraftigt under senare
budgetår. Departementschefen understryker vikten av att SIDA fortsätter och
intensifierar sina ansträngningar att via löntagarorganisationerna och andra
folkrörelser få så stor spridning som möjligt av informationen.

Motionsyrkandena

I
detta sammanhang har utskottet behandlat

dels
motionen 1971: 176 av herr Möller i Göteborg m. fl. (fp), vari föreslås att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att SIDA får i uppdrag att
organisera en omfattande specialkampanj om u-hjälpen, vari bl. a. bör ingå en
broschyr att utdelas till alla hushåll,

dels
motionen 1971: 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser hemställan
att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 1, bil. 5,
punkt C 3 Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt
informationsverksamhet måtte bevilja ett med 800 000 kr. förhöjt förslagsanslag
på 10 821 000 kr., varav 3 550 000 kr. skall avsättas för SIDA:s
informationsverksamhet (punkt 13),

dels
motionen 1971: 665 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) i vad avser hemställan
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;t begär att en parlamentariskt
sammansatt kommitté ges i uppdrag att utreda vilka åtgärder som bör vidtas för
att en internationalisering av undervisningen snabbt skall kunna ske (punkt
3),

dels
motionen 1971: 678 av herr Nilsson i Agnas (m) m. fl. (c, fp) vari hemställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att SIDA låter utföra
forskning i enlighet med vad som i motionen anförts.

s. 46 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 46

Utskottet

I motionen 1971: 472 anföres att fortsatta ökade
anslagstilldelningar till SIDA.s informationsverksamhet är motiverade. Den av
Kungl. Maj:t föreslagna anslagshöjningen kommer ej, anser motionärerna, att
tillåta någon volymökning utan innebär endast viss kompensation för automatiska
kostnadsfördyringar. Flera ansökningar från olika frivilliga organisationer om
bidrag till informationsverksamheten skulle behöva avstyrkas av SIDA om inte
anslaget höjs ytterligare. Även i motionen 1971: 175 framhålles önskvärdheten
av att en större del av SIDA:s informationsanslag fördelas mellan de
humanitära organisationerna.

Utskottet
noterar att medelsanvisningen till SIDA:s informationsverksamhet har
sjudubblats mellan budgetåren 1967/68-1969/70 samt att Kungl. Maj:t föreslår
en uppräkning till 2 750 000 kr., dvs. med 10 o/o, för budgetåret 1971/72.
Utskottet har erfarit att den av SIDA aviserade fyraårsplanen kan väntas bli
framlagd tillsammans med SIDA:s petita i höst. Underlag kommer då att finnas
för en långsiktig bedömning av hithörande problem. Den i motionen 1971: 472
berörda frågan om bidragen till frivilliga organisationer har uppmärksammats i
statsverkspropositionen genom att departementschefen i sitt uttalande
understrukit vikten av att dessa organisationer begagnas för spridning av
information. Utskottet finner mot denna bakgrund inte anledning att tillstyrka
den i motionen 1971: 472 föreslagna ändrade beräkningen av medelsbehovet för
informationsverksamheten.

Motionen
1971: 176 berör uppläggningen av informationsverksamheten om u-landsproblemen.
Motionärerna påpekar att föratsättningarna för en fortsatt positiv inställning
hos den svenska opinionen till de allt större behoven av u-hjälp är att
realistisk information lämnas som fördjupar kunskaperna och upplyser om de med
hjälpverksamheten förenade svårigheterna. Beträffande informationens
uppläggning namnes möjligheten av en intensivkampanj som bl. a. kunde omfatta
utdelning av broschyrer till alla hushåll, ett intensivt pådrag i massmedia
samt anordnande av utställningar, konferenser och diskussioner på olika orter.

Utskottet
erinrar om att planering av informationsverksamheten för närvarande pågår inom
SIDA, varvid olika möjligheter till uppläggning av denna verksamhet övervägs.
Enligt vad utskottet erfarit kommer i detta sammanhang uppslag av den art som
presenterats i motionen 1971: 176 att diskuteras. Syftet med motionen 1971: 176
torde därmed i huvudsak vara tillgodosett, varför den avstyrkes.

Motionen
1971: 678 behandlar angelägenheten av att underlätta studier av det rikhaltiga
materialet om u-landsproblemen. Motionärerna anser att SIDA bör utdela
forskningsstipendier bl. a. för att katalogisera och registrera detta material.

Utskottet finner att
SIDA:s informationsverksamhet i hög grad är

s. 47 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 47

inriktad
på att tillgodose de önskemål som tas upp i motionen 1971: 678. SIDA utger en
månatlig förteckning över nyutkommen u-landslitteratur och en löpande serie
faktablad med detaljerade uppgifter om olika biståndsfrågor. SIDA:s u-katalog
innehåller en översiktlig sammanställning av material om u-länder och
u-landsproblem, uppdelat både efter länder och problemområden. Vidare har SIDA
utgivit länderbeskriv-ningar och skrifter rörande skilda frågor. SIDA:s
tidskrift "Rapport", som behandlar u-ländemas problem, utkommer med
tio nummer per år. Dessutom ger SIDA:s bibliotek sedvanlig service som
möjliggör käll-studier. Syftet med motionen 1971: 678 synes sålunda vara
tillgodosett, varför den avstyrkes.

Motionen
1971: 665 berör åtgärder för internationalisering av undervisningen. Häri
ingår bl. a. undervisning om u-landsproblematiken. Utskottet noterar att
frågan tagits upp i planeringsrådet för utbildningsfrågor. Statsministern
framhöll i öppningsanförandet vid skolveckan den 2.1.1970 att
internationalisering av utbildningen skall gälla all undervisning och alla
ämnen. Frågan beröres i statsverkspropositionens bilaga 10, där hänvisning bl.
a. sker till skolöverstyrelsens aktiviteter för att utveckla, förbättra och
förstärka undervisningen på detta området inom skolväsendet i dess helhet.
Förutom utbildningsdepartementet och skolöverstyrelsen har även bl. a.
universitetskanslersämbetet, Sveriges Radio, SIDA, Svenska FN-förbundet och
Svenska UNESCO-rådet ägnat sig åt frågan.

Gällande
läroplaner anger klart att undervisningen skall ha en internationell
inriktning. Skolöverstyrelsen har utgivit handledningar och annat material
rörande undervisningen om internationellt samförstånd och samarbete. Frågan om
undervisningens internationalisering har även börjat behandlas vid
lärarfortbildningen. Den första yrkesinriktade kursen i ämnet
"u-landsfrågor med biståndsteknik" startade vid Uppsala universitet
våren 1970. Kurser av detta slag kommer även att bedrivas vid andra universitet
och universitetsfilialer. Av SIDA:s petita framgår att SIDA bedriver en till skolväsendet
riktad information med klar koncentration till fortbildning av lärare. Bl. a.
har anordnats två u-lands-kurser i Kenya respektive Tanzania i samarbete mellan
skolöverstyrelsen och fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i Umeå. En
tredje kurs av detta slag anordnas nu i Etiopien. Framställningen av lämpliga
läromedel har också kommit i centram för SIDA:s insatser på
u-lands-undervisningens område.

Utskottet
finner att insatser syftande till internationaliserad undervisning sålunda nu
genomförs eller planeras på en rad skilda områden. Önskemålet att uppnå klarare
mål- och metodangivelser för dessa insatser har nu kommit i förgrunden.

Utskottet
noterar att försök pågår för att uppnå större samordning av insatserna.
Resultatet härav synes böra avvaktas innan behovet av

s. 48 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 48

ytterligare
samordningsåtgärder kan bedömas. Syftet med motionen 1971: 665, såvitt nu är i
fråga, synes vara i huvudsak tillgodosett, varför den avstyrkes.

Utskottet
återkommer i samband med medelsanvisningen under punkten 14 (Rekrytering och
utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet) till hemställan
angående motionen 472 i vad den avser anslag till SIDA:s informationsverksamhet
under budgetåret 1971/72.

Utskottet hemställer

1.
att riksdagen avslår motionen
1971: 176,

2.
att riksdagen avslår motionen
1971: 665 i vad avser åtgärder för internationalisering av undervisningen,

3.
att riksdagen avslår motionen
1971: 678.

10.
Organisations- och personalfrågor

Motionsyrkandena

I
detta sammanhang har utskottet behandlat

dels
motionen 1971:175 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att
beträffande i u-länderna tjänstgörande personal ett system med längre
tjänstgöringstider måtte övervägas liksom möjlighet för hemvändande personal
att under sex månader ägna sig åt forskning eller fortbildning (punkt 11),

dels
motionen 1971: 665 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) i vad avser hemställan
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att en parlamentariskt
sammansatt kommitté ges i uppdrag att utreda möjligheter till åtgärder som
underlättar rekrytering till tjänster inom biståndsverksamheten (punkt 2).

Utskottet

Motionerna 175 och 665 förordar åtgärder för att
underlätta rekrytering till biståndsarbete. Motionen 1971: 175 utmynnar
emellertid inte i något särskilt yrkande på denna punkt. I båda motionerna framhålles
önskvärdheten av att tjänstledighet beviljas för biståndsarbete samt att en
generös meritvärdering tillämpas för sådant arbete.

Utskottet
noterar att detta ämne är föremål för granskning av sakkunniga som tillkallats
inom finansdepartementet med uppgift att utreda frågan om meritvärdet av
anställning inom biståndsverksamheten i u-länder.

Syftet
med yrkandet i motionen 1971: 665 i vad avser underlättande av rekrytering till
biståndsarbete synes vara tillgodosett, varför motionen avstyrkes, såvitt nu
är i fråga.

I
motionen 175 föreslås vissa åtgärder för att höja effektiviteten i
biståndsarbetet nämligen dels förlängd tjänstgöring för biståndsexper-

s. 49 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 49

ter, dels möjlighet till forskning eller fortbildning
under sex månader efter hemkomsten.

SIDA tillämpar vanligen tjänstgöringsperioder på två år,
vilka, där så är lämpligt och möjligt, kan förlängas till tre eller fyra år.
Erfarenheten synes visa att denna ordning är tillfredsställande. Om tjänstgöringen
på fältet utsträckes till längre perioder bedömes risk uppstå för att
biståndspersonalen förlorar kontakten med den ordinarie yrkesutövningen i
hemlandet och att personalens effektivitet minskas. Det anses inte heller
önskvärt att göra biståndsarbetet till en separat karriär. Ingenting hindrar
dock att vederbörande efter någon tids tjänstgöring hemma rekryteras för en ny
period på fältet.

Utskottet har erfarit att SIDA, där så befinnes önskvärt,
kan bereda personal som återvänt från tjänstgöring i biståndsarbete på fältet
möjlighet att ägna sig åt vidareutbildning eller forskning. Hittills har det
ej funnits behov av att sätta en sådan uppföljning.av fälttjänstgöringen i
system.

Syftet med yrkandet i motionen 175 i vad avser längre
tjänstgöringstider för biståndspersonalen på fältet och fortbildning eller
forskning efter hemkomsten synes vara tillgodosett, varför motionen avstyrkes,
såvitt nu är i fråga.

Utskottet hemställer att riksdagen

1.
avslår motionen
1971: 175 i vad avser införande av längre tjänstgöringstider för
biståndspersonal och möjlighet till forskning eller vidareutbildning för
hemvändande personal,

2.
avslår motionen
1971: 665 i vad avser utredning rörande åtgärder för att underlätta
rekrytering till tjänster inom biståndsverksamheten.

11. Handelspolitiska förbindelser med u-länderna

I detta sammanhang har utskottet
behandlat motionen 1971: 1186 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari
föreslås att riksdagen uttalar sig för att Sverige förändrar sin handelspolitik
i enlighet med u-ländernas krav, sådana de uttryckts bl. a. i Alger-stadgan,
och av regeringen begär undersökning och förslag om konkreta åtgärder i detta
syfte.

Utskottet

I statsverkspropositionen
framhålles att vissa framsteg har kunnat noteras i förhandlingarna inom ramen
för FN;s världshandelskonferens (UNCTAD). Ett principbeslut har sålunda
fattats om ett generellt system för preferenser, varigenom färdigvaruexporten
från u-länderna skulle ges en gynnsammare behandling i tullhänseende än
motsvarande

4 Riksdagen 1971. 9 saml. Nr 2

s. 50 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 50

export
från i-länder. U-ländernas export av sådana varor skulle i fortsättningen
komma att i stor utsträckning kunna importeras till i-länderna helt tullfritt.

1
statsverkspropositionens bilaga 12 meddelas beträffande samarbetet inom UNCTAD
att proposition beträffande tullpreferenser för u-länderna avses föreläggas
1971 års riksdag. UNCTAD:s arbete på handels- och utvecklingsområdet ingår som
ett led i strategin för det andra utvecklingsårtiondet. Vidare meddelas att
inom råvaruområdet har nåtts överenskommelse mellan i-länder och u-länder om
syften och principer i fråga om bl. a. prispolitik samt om riktlinjer för det
fortsatta arbetet med diversifieringsfrågan. De sista kvarstående
resolutionsförslagen från andra världshandelskonferensen har under året
slutbehandlats. Strävandena att stabilisera priserna på u-ländemas råvaror har
i olika sammanhang stötts från svensk sida. Ansträngningarna att få till stånd
ytterligare råvaruavtal för bl. a. kakao fortsätter. Beträffande samarbetet i
andra internationella organisationer framhålles i statsverkspropositionens
bilaga 12 att strävandena inom GATT att ytterligare frigöra världshandeln
fortsätter. Särskild uppmärksamhet ägnas handeln med u-länderna, icke-tariffära
handelshinder och handeln med jordbraksva-ror. Sverige har genom unilaterala
bidrag fortsatt att öka stödet till GATT:s och UNCTAD:s gemensamma
handelsinformationscentrum (ITC).

En av lTC;s huvuduppgifter
är att främja u-ländernas export.

Utskottet
finner att den svenska handelspolitiken i hög grad är inriktad på att
tillgodose u-ländernas krav, sådana de bl. a. uttryckts i Alger-stadgan.

Syftet
med motionen 1186 synes sålunda vara i huvudsak tillgodosett, varför motionen
avstyrkes.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår
motionen 1971; 1186.

Medelsanvisningen

I statsverkspropositionen (s. 2122) framhålles att
budgeten för 1970/71 följer den anslagsuppdelning som varit motiverad av att biståndsfrågorna
tidigare handlades inom två olika departement. Det bör vara möjligt att i år
genomföra en mer ändamålsenlig anslagsuppdelning. I propositionen föreslås
sålunda ett gemensamt anslag för de multilaterala posterna med beteckningen C
1. Bidrag till internationella biståndsprogram. De bilaterala insatserna
redovisas på ett gemensamt anslag med beteckningen C 2. Bilateralt
utvecklingssamarbete. Detta motiveras inte minst av att biståndsplaneringen
numera tar sikte på en samordning av biståndsinsatserna i varje mottagarland.

I
samband med den ändrade anslagsuppdelningen kommer vissa in satser av
multilateral karaktär som innevarande budgetår helt eller del-

s. 51 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 51

vis redovisas tillsammans med bilateralt gåvobistånd på
anslaget C 2. Fältverksamhet att flyttas över och i fortsättningen redovisas på
anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.

12. Bidrag till internationella biståndsprogram

Propositionen

Kungl. Maj;t har (punkt C 1. s.
2331) föreslagit riksdagen att till Bidrag till internationella
biståndsprogram för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 395
920 000 kr., att medge att Kungl. Maj:t gör långtidsutfästelser för budgetåren
1972/73 och 1973/74 i enlighet med angivna riktlinjer samt att godkänna de i
propositionen angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete.

Motsvarande anslag är i gällande riksstat uppförda med
sammanlagt 295 947 000 kr.

På
ifrågavarande anslag redovisas följande.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Ländernas bidrag till UNDP
är frivilliga och uppgår f. n. till drygt 1 miljard kronor årligen. Härav
svarar Sverige för ca 10 '/o.

1970 års riksdag medgav att Kungl. Maj:t gjorde vissa
fasta förhandsutfästelser om svenska bidrag avseende budgetåret 1971/72 och
1972/73 till bl. a. UNDP. Riksdagen medgav vidare att utfästelser inom angivna
planeringsramar gjordes därutöver med de belopp som befanns lämpliga efter
närmare överväganden. Sedan principbeslut fattats om reformer av UNDP:s
verksamhet på grundval av Jackson-utredningen, vilka torde förbättra UNDP:s
förmåga att utnyttja större resurser, höjde även Sverige i likhet med flera
andra länder vid detta tillfälle sin bidragsutfästelse. Det utfästa bidraget
höjdes sålunda från 114,4 milj. kr. till 119,6 milj. kr. för vart och ett av
budgetåren 1971/72 och 1972/73. I propositionen begärs bemyndigande att, om
beslut om reformer av UNDP:s verksamhet visar sig bli genomförda snabbt och
effektivt, höja den gjorda utfästelsen för budgetåret 1972/73 (UNDP:s
verksamhetsår 1972) till motvärdet av 24 milj. dollar, dvs. 124,8 milj. kr.
Även för budgetåret 1973/74 bör en utfästelse kunna göras med samma belopp.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

Världsbanksgruppen, vari IDA ingår,
svarade under verksamhetsåret 1969/70 för en utlåning av sammanlagt cirka 12
miljarder kr. Denna grupp är därmed den största källan för obunden
internationell kreditgivning till u-länderna. Svenska biståndsmedel till
Världsbanksgruppen kanaliseras uteslutande genom IDA. Internationella
förhandlingar har ägt rum om påfyllnad av IDA;s resurser, då gällande
överenskommelse nu uflöper vid budgetårsskiftet. Förhandlingsresultatet innebär
att resurserna fördubblas i jämförelse med den föregående påfyllnadsperio-

4t Riksdagen 1971. 9 saml. Nr 2

s. 52 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 52

den, genom att i-ländernas bidrag ökas från 400 till drygt
800 milj. dollar årligen. Mot denna bakgrund har den svenska regeringen med
reservation för riksdagens godkännande utfäst sig att årligen bidra till den
tredje påfyllnaden med 34 milj. dollar, motsvarande omkring 176 milj. kr. per
år under en treårsperiod. Det svenska bidraget uppgick under den andra
påfyllnadsperioden till i genomsnitt cirka 88 milj. kr. per år.

Förhandlingar har även ägt rum om röstfördelningen inom
IDA:s styrelse. Risker förelåg för att u-ländernas sammanlagda röstetal (f. n.
37,6 o/o) skulle sjunka på grund av bidragsläget. Enighet nåddes om en ordning
enligt vilken u-ländernas röststyrka ej kommer att förändras. Metoden för
röstfördelning på längre sikt är nu föremål för utredning inom IDA:s styrelse.

Riksdagens godkännande sökes för bidrag till IDA med ett
sammanlagt belopp motsvarande 102 milj. dollar att fördelas lika över tre år.
För budgetåret 1971/72 skulle i enlighet härmed bidraget komma att uppgå till
175 950 000 kr.

FN:s barnfond (UNICEF)

UNICEF:s ökade satsning på
familjeplanering liksom kapaciteten att utnyttja ökade bidrag har motiverat en
snabb anpassning av de svenska bidragen till det av organisationen fastställda
nya bidragsmålet om 100 milj. dollar att uppnås 1975. I enlighet med riksdagens
beslut har utfästelser gjorts att de svenska bidragen under budgetåren 1971/72
och 1972/73 skall uppgå till 30 resp. 40 milj. kr. I statsverkspropositionen
begäres riksdagens bemyndigande att lämna fast utfästelse om bidrag uppgående
till 45 milj. kr. för budgetåret 1973/74.

Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) samt 1967 års
konvention om livsmedelshjälp (FAC)

WFP lämnar bistånd i form av
livsmedel till utvecklingsprojekt och till katastrofdrabbade områden. Sveriges
bidragsutfästelser för perioden 19711972 uppgår för vart och ett av åren till
4 milj. dollar dvs. nära 21 milj. kr.

Inom ramen för FAC skall de deltagande länderna årligen
under en treårsperiod (1968/691970/71) leverera 4,5 milj. ton spannmål eller
motvärdet i kontanter till behövande u-länder. Den för Sverige fastställda
kvoten uppgår till. 54 000 ton, vilket motsvarar ett värde av ca 18 milj. kr.
Sverige har därutöver åtagit sig att lämna bidrag för frakt- och
administrationskostnader med sammanlagt ca 4 milj. kr. per budgetår. I enlighet
med riksdagens bemyndigande har Sverige överenskommit med WFP om att denna
organisation skall ta hand om administrationen av de svenska veteleyeranserna
under FAC, vilka därigenom har integrerats med WFP:s normala verksamhet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 53

Konventionen upphör att gälla i och med innevarande
budgetårs utgång. Beslut har fattats att formella förhandlingar om en
förlängning av konventionen skall äga rum. Om FAC skulle upphöra eller svenska
bidrag av annan anledning ej skulle aktualiseras, skulle det totala svenska
bistånd som förmedlas genom WFP komma att minska kraftigt under innevarande och
kommande budgetår. I statsverkspropositionen beräknas det sammanlagda
medelsbehovet till internationellt livsmedelsbistånd för budgetåret 1971/72
till oförändrat 42 880 000 kr. Därest en förnyelse av livsmedelskonventionen ej
kommer till stånd eller svenskt bistånd av andra skäl ej kommer i fråga, bör en
väsentiig del av det för FAC beräknade beloppet kunna utnyttjas för ökade
bidrag till WFP.

Regionala
utvecklingsbanker

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB),
interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) och afrikanska utvecklingsbanken
(ADB) svarar för en ökande del av de resurser som ställs till u-ländernas
förfogande för ekonomisk och social utveckling. Bankernas verksamhet
finansieras genom medlemsländernas betalningsinsatser, men även via upplåning
på den internationella kapitalmarknaden och genom särskilda bidrag från de rika
länderna. Innevarande budgetår har anslagits 2,6 milj. kr. till AsDB, som utgör
den sista av fem årliga inbetalningar av den svenska kapitalinsatsen. Den
svenska utvecklingsfonden för Latinamerika, knuten till IDB, har helt
utnyttjats. IDB:s verksamhet är föremål för omprövning. Medel för svenskt
bidrag till ADB:s utvecklingsfond, uppskattat till 15,6 milj. kr. under
budgetåret 1971/72, har tidigare anvisats. Inga nya medel till de regionala
utvecklingsbankerna beräknas för det kommande budgetåret.

Övriga
multilaterala bidrag

FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Det samlade
svenska bidraget till UNHCR för 1970 uppgick tUl 5,2 milj. kr. Bidragen utgick
från två olika anslag enligt den tidigare anslagsuppdelningen, nämligen C 1.
Vissa FN-organs biståndsprogram och C 2. Fältverksamhet.

I
enlighet med riksdagens bemyndigande har utfästelse gjorts under det tidigare
anslaget C 1 till UNHCR med 3,1 milj. kr. för vart och ett av åren 1971, 1972
och 1973. Härutöver har, med förbehåll för riksdagens godkännande, uttalats
att ytterligare medel skulle komma att ställas till förfogande, så att det
samlade svenska bidraget skulle uppgå till motvärdet av 1,0, 1,1 resp. 1,2
milj. dollar under kalenderåren 1971, 1972 och 1973. Medelsbehovet för
budgetåret 1971/72 beräknas därför till 5,2 milj. kr. Riksdagens medgivande
söks för utfästelse för budgetåret 1973/74 (verksamhetsåret 1974) med
motvärdet till 1,3 milj. dollar eller 6,7 milj. kr.

I propositionen beräknas
oförändrat svenskt bidrag 11,5 milj kr.

s. 54 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 54

till FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar (UNRWA)
för budgetåret 1971/72. Med hänsyn till situationen i det berörda området
utesluter departementschefen emellertid inte att det svenska stödet kan behöva
ökas.

Till FN:s forskningsinstitut för social utveckling
(UNRISD), FN:s utbildnings- och forskningsinstitut (UNITAR) och FN:s
forskningsinstitut för socialskydd (UNSDRI) har för budgetåret 1970/71 utgått
bidrag med sammanlagt 860 000 kr. För budgetåret 1971/72 beräknas ett bidrag av
sammanlagt 1 milj. kr. Utfästelser om fortsatta bidrag för de båda följande
budgetåren inom ramen för motsvarande årliga totalsumma bör även göras.

Uppföljningen av strategin för FN:s andra
utvecklingsårtionde kommer i betydande utsträckning att bli beroende av de
sekretariatsresurser som FN kan ställa till förfogande. Detta kan leda till
behov av särskilda bidrag från svensk sida. Även för vissa andra grenar av
FN;s verksamhet kan det i framtiden visa sig önskvärt att lämna bidrag för att
göra särskilda insatser av brådskande natur. Totalt beräknas 9 790 000 kr. för
sådana extra insatser.

Motionsyrkandet

Utskottet har under punkt 8 ovan
behandlat motionen 1971: 674 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) i vad
avser hemställan att riksdagen avslår förslaget i propositionen 1971: 1, bil.
5, om bidrag till den internationella utvecklingsfonden IDA med 175,9 milj.
kr..

Utskottet

Utskottet har avstyrkt ovannämnda motionsyrkande.

Utskottet har erfarit att förhandlingar nyligen har förts
om en ny konvention om livsmedelsbistånd, vilka resulterat i ett nytt avtal benämnt
1971 års konvention om livsmedelsbistånd. Samtidigt nåddes enighet om en ny
vetekonvention innehållande i stort sett endast administrativa bestämmelser.
De båda konventionerna har försetts med en gemensam inledning och bildar
tillsammans 1971 års internationella veteavtal. Danmark, Norge och
Storbritannien deltar inte i den nya livsmedelskonventionen. Den totala
bidragsvolymen har minskats med drygt 12 o/o. Biståndsvillkoren har försämrats,
vilket föranlett kritik från såväl u-länder som vissa givarländer. Bl. a. skall
bidragen i viss utsträckning kunna ges på kreditbasis. Sverige framförde, med
stöd av u-ländernas representanter, vissa önskemål om att biståndspolitiska
hänsyn skulle beaktas i större utsträckning. Dessa önskemål kunde emellertid
inte godtas av flertalet övriga bidragsgivande länder. Med hänsyn till de
önskemål om fortsatta bidrag som framförts av u-ländernas representanter
beslöts att Sverige under förutsättning av riksdagens godkännande likväl
skulle biträda den nya konventionen. Då den totala bi-

s. 55 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 55

dragsnivån minskats och viktiga biståndspolitiska hänsyn
ej beaktats i den nya konventionen, fastställdes den svenska bidragsnivån till
35 000 ton vete. Meddelandet att Sverige avsåg biträda konventionen hälsades
med tillfredsställelse av u-ländernas representanter. I likhet med tidigare
praxis avses bidragen komma att förmedlas genom WFP. Sverige skulle likaledes
åtaga sig att lämna bidrag till frakt- och administrationskostnader. Det
sammanlagda medelsbehovet för Sveriges åtaganden i enlighet med 1971 års
konvention om livsmedelsbistånd beräknas uppgå till högst 16,5 milj. kr. per
år under treårsperioden 1971/721973/74.

Genom minskningen av de svenska åtagandena inom den nya
livsmedelskonventionens ram ökas utrymmet i motsvarande mån för insatser
genom i första hand WFP. Utskottet anser att den svenska bidragsutfästelsen
tUl WFP för år 1972 bör, i linje med vad som förutskickats i
statsverkspropositionen, höjas med ett belopp motsvarande värdet av den
förutsedda minskningen av livsmedelsbiståndet under FAC. U-länderna är
företrädda i WFP:s styrelse och har därigenom inflytande på biståndets
fördelning. WFP;s bistånd omfattar olika slags livsmedel. De svenska bidragen
till WFP har det senaste året omfattat korn, vegetabilisk olja och
fiskkonserver. Värdet för u-länderna av de svenska insatserna på livsmedelsområdet
synes sålunda öka genom förskjutningen mellan åtagandena i
livsmedelshjälpskonventionen och WFP:s ordinarie verksamhet.

Utskottet
hemställer

l.att riksdagen godkänner de av
Kungl. Maj:t föreslagna riktiinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

2.
att riksdagen
medger att Kungl. Maj:t i enlighet med angivna riktlinjer gör
långtidsutfästelser för budgetåret 1972/73 och 1973/74,

3.
att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj;ts förslag och med avslag på motionen 1971:674, i
vad avser medelsanvisning, till Bidrag till internationella biståndsprogram för
budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 395 920 000 kr.

13. Bilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen

Kungl. Maj:t har (punkt C 2. s.
3145) föreslagit riksdagen att till bilateralt utvecklingssamarbete för
budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 572 222 000 kr. samt att
godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för bilateralt
utvecklingssamarbete.

Motsvarande anslag är i gällande riksstat uppförda med
sammanlagt 476 340 000 kr.

Inom anslaget beräknas för utvecklingskrediter 246 milj.
kr. och för gåvobistånd ca 326 milj. kr. Inom posten för gåvobistånd torde i
enlig-

s. 56 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 56

het med SIDA;s förslag 25 milj. kr. beräknas för särskilda
insatser i samband med t. ex. naturkatastrofer. Inom posten för
utvecklingskrediter beräknas 10 milj. kr. för projektförberedelser och
projektkontroll. Antalet kreditavtal väntas den 30 juni 1971 uppgå till drygt
35.

I propositionen framhålles vidare att den slutiiga
fördelningen av medel på skilda ändamål inom ramen för anslaget torde i
sedvanlig ordning ske genom Kungl. Maj:ts beslut.

En redogörelse lämnas (prop. s. 3445) för vissa pågående
eller planerade svenska insatser. Redogörelsen avser insatser i Tunisien,
Sudan, Etiopien, Kenya, Uganda, Tanzania, Östafrikanska gemenskapen, Zambia,
Botswana, Lesotho och Swaziland, Södra Afrika (flyktingar och frihetsrörelser),
Indien, Pakistan, Vietnam, Ceylon, Afghanistan, Turkiet, Cuba, Chile och Pera,
ävensom SIDA:s biståndskontors verksamhet och organisation.

Tablåer över utbetalningar av bilateralt gåvo- och
kreditbistånd budgetåret 1969/70, fördelade på mottagarländer resp. på ändamål,
har intagits i propositionen.

Motionsyrkandena

Utskottet har tidigare behandlat

dels under punkt 5 här ovan motionen 1971: 124 av herr
Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes att riksdagen anvisar 10
milj. kr. till PAIGC, 10 milj. kr. till MPLA och 10 milj. kr. till FRELIMO,

dels under punkt 3 här ovan motionen 1971: 175 av herr
Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t uttala att svenskt biståndsarbete framför allt bör inrikta sig på
de särskilt fattiga länderna och att följaktligen ökat bistånd till Cuba icke
bör komma i fråga (punkt 2),

dels under punkt 7 här ovan motionen 1971; 175 av herr
Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att inom ramen för beviljade anslag
ett belopp om lägst 20 milj. kr. skall utgå till missionen och övrigt enskilt
humanitärt hjälparbete (punkt 6),

dels under punkt 5 här ovan motionen 1971: 671 av herr
Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes att riksdagen anvisar 10
milj. kr. till Laos' patriotiska front och 10 milj. kr. till den nationella
befrielserörelsen FUNK i Kambodja,

dels under punkt 3 här ovan motionen 1971: 672 av herr
Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställes att riksdagen med bifall
till förslaget i proposition nr 1 om anslag under tredje huvudtiteln (bilaga 5
s. 42) på sammanlagt 75 milj. kr. för bidrag till Demokratiska republiken
Vietnam måtte besluta att detta i sin helhet skall kunna utgå under budgetåret
1971/72, att ingen ränta eller återbetalningsskyldighet skall förekomma samt
att riksdagen på samma villkor så-

s. 57 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 57

som förslagsanslag anvisar 75 milj. kr. till
Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering,

dels under punkt 3 här ovan motionen 1971: 675 av herr
Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen såsom
förslagsanslag anvisar sammanlagt 20 milj. kr. till Cuba.

Utskottet Utskottet har avstyrkt
ovannämnda motionsyrkanden. Utskottet hemställer

1.
att riksdagen
avslår motionen 1971: 175, i vad den avser beräkning av medel för bistånd till
Cuba,

2.
att riksdagen
avslår motionen 1971: 175, i vad den avser beräkning av medelsbehovet för
missionen och övrigt enskilt hjälparbete,

3.
att riksdagen
godkänner de av Kungl. Maj;t föreslagna riktiinjerna för bilateralt
utvecklingssamarbete,

4.
att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1971:124,
1971:671, 1971:672 och 1971: 675 till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret
1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 572 222 000 kr.

14. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt
informationsverksamhet

Propositionen

Kungl. Maj:t har (punkt C 3, s.
4548) föreslagit riksdagen att till Rekrytering och utbildning av fältpersonal
samt informationsverksamhet för budgetåret 1971/72 anvisa ett
reservationsanslag av 10 021 000 kr.

Motsvarande
anslag är i gällande riksstat uppfört med 8 725 000 kr.

Från anslaget finansieras dels rekryteringen av personal
till det svenska utvecklingsbiståndet och till de internationella
biståndsorganens verksamhet, dels förberedelser och utbildning av utresande
personal, dels verksamhet för ökad upplysning om u-ländernas situation och om
biståndsverksamhetens inriktning och innehåll.

Motionsyrkandet

Utskottet har under punkt 9 ovan
behandlat motionen 472 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) i vad avser
hemställan att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition, bil.
5, punkten C 3. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt
inforrnationsverksamhet måtte bevilja ett med 800 000 kr. förhöjt
förslagsanslag på 10 821000 kr., varav 3 550 000 kr. skall avsättas för SIDA;s
informationsverksamhet (punkt 13).

s. 58 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 58

Utskottet Utskottet har avstyrkt ovannämnda
motionsyrkande. Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen 1971: 472, i vad den avser medelsanvisning, till Rekrytering
och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet för budgetåret
1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 10 021 000 kr.

15. Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA). Utskottet tillstyrker

Kungl. Maj:ts förslag (punkt C 4, s. 4849) och hemställer

att riksdagen till Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 20 837 000 kr.

16. Utredningsverksamhet.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj;ts förslag

(punkt C 5, s. 50) och hemställer

att riksdagen till Utredningsverksamhet för
budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 800 000 kr.

Stockholm
den 23 mars 1971

På
utrikesutskottets vägnar ARNE GEIJER

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har
närvarit: herrar Geijer i Stockholm (s), Dahlén (fp), fru Lewén-Eliasson (s),
herrar Möller i Gävle (s), Bengtson i Jönköping (c), Johansson i Jönköping (s).
Turesson (m), Göransson (s). Antonsson (c), Hellström (s), Virgin (m). Hugosson
(s), Wirmark (fp), Korpås (c) och Ericson i Örebro (s).

Reservationer

1. Vid punkten I (Planeringsramar,
anslagsutvecklingen och vägen till 1 o/o-målet) av herrar Dahlén (fp), Bengtson
i Jönköping (c). Turesson (m). Antonsson (c), Virgin (m), Wirmark (fp och
Korpås (c) som anser

de/5
att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Enligt
det" och på s. 8 slutar med "dessa riktlinjer" bort ha följande
lydelse;

"År
1968 fattade riksdagen principbeslut om utbyggnaden av det statliga
utvecklingsbiståndet. Detta skulle budgetåret 1974/75 uppgå till ett belopp som
motsvarade 1 o/o av bruttonationalprodukten (BNP). Målet

s. 59 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 59

skulle
nås genom successiva anslagsökningar. Det beräknades att en ökningstakt
motsvarande i genomsnitt 25 o/o per år skulle behövas. Det framhölls också, att
planen utgjorde en minimimålsättning och att en snabbare ökningstakt borde
eftersträvas om det allmänna budgetläget så tilläte.

Frågan
om de årliga anslagsökningarnas storlek har aktualiserats flera gånger i
riksdagen. I motioner har påpekats, att 25 o/o-iga anslagsökningar kunde komma
att visa sig otillräckliga för 1 o/o-målets uppnående, såvida man inte
accepterade en mycket kraftig höjning vid periodens slut. I ett av riksdagen
godkänt utlåtande 1969 uttalades förståelse för denna farhåga. Statsutskottet
förklarade, att det vore olyckligt, om det slutliga genomförandet av 1
o/o-planen skullle sättas i fara inför en dylik kraftig höjning i slutskedet.

Statsutskottet
ansåg sig emellertid inte då kunna göra någon säker bedömning av vilka
antaganden om prisutveckling och tillväxttakt som vore riktiga och fann ingen
anledning att frångå principen om 25 o/o-iga stegringar.

Långtidsutredningen
har som påpekats i motion 472 numera gjort beräkningar, som ganska klart tyder
på att den hittillsvarande ökningstakten är otillräcklig. Beräkningarna
utvisar, att anslagshöjningen det sista året skulle behöva bli ca 800 milj. kr.
eller motsvarande de totala biståndsanslagen för innevarande budgetår.
Motionärerna rekommenderar för sin del en jämnare anslagshöjning fr. o. m.
budgetåret 1972/73. I sina petita har också SIDA, som framhålls såväl i
förenämnda motion som i motion 175 ansett att riksdagen när den 1972 har att ta
ställning till planeringsramar som även omfattar 1 o/o-planens slutar inte kan
undgå att beakta detta förhållande.

De
uttalanden som gjorts både i motionerna och i SIDA;s petita tar sålunda fasta
på vad statsutskottet tidigare anfört om behovet av att, då säkrare bedömningar
kan föreligga, anpassa anslagstilldelningen till en jämnare stegringstakt om
inte 1 o/o-planens genomförande skall äventyras. Utskottet kan därför biträda
yrkandet i motion 472 om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t påtalar,
att 1 o/o-planens genomförande kräver en jämnare anslagsökning. Ett
genomförande av denna plan nödvändiggör en sådan anpassning av
anslagstilldelningarna under de närmaste åren att den mycket kraftiga höjningen
vid periodens slut, som nuvarande ökningstakt leder till, kan undvikas. Risken
för att ekonomiska skäl kommer att åberopas mot en sådan mycket kraftig
engångshöjning under planens slutar är överhängande och därför också faran för
att 1 o/o-målets uppnående måste skjutas på framtiden."

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort
ha följande lydelse: "1. att riksdagen beträffande tidpunkten för 1
o/o-målets uppnående i anledning av motionen 1971: 472 såvitt nu är i fråga som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

s. 60 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 60

2. att riksdagen beträffande stegringstakten i det
svenska utvecklingsbiståndet fram till 1 o/o-målets uppnående 1974/75 i anledning
av motionen 1971: 472 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj;t till
känna vad utskottet anfört,"

2. Vid punkten 2 (Biståndspolitikens långsiktiga
inriktning och utformning) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c).
Turesson (m). Antonsson (c), Virgin (m), Wirmark (fp) och Korpås (c) som anser

dels
att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet
erinrar" och på s. 11 slutar med "inriktning och utformning"
bort ha följande lydelse:

"I
motionerna 175 och 472 har begärts att en parlamentarisk utredning tillsätts
med uppgift att göra en översyn över riktlinjerna för biståndsarbetet på
grundval av de erfarenheter som hittills vunnits. I motionen 665 begäres
likaså på parlamentarisk väg en översyn av biståndets mål och inriktning.

I
dessa motioner ifrågasätts inte den nu gällande huvudmålsättningen för
biståndspolitiken. Motionärerna kräver i stället något precisare målangivelse
och en omfattande inventering av aktuella problemställningar kring
biståndspolitikens utformning.

Utskottet
vill för sin del ansluta sig till önskemålet om att en parlamentarisk
utredning tillsätts.

Detta
är desto mera angeläget som planeringen av biståndsinsatserna måste ske på lång
sikt och snart börjar beröra slutet av den period som täckes av den
långtidsplan för utvecklingsbiståndet som statsmakterna antog 1968 och som
sträcker sig fram t. o. m. budgetåret 1974/75. SIDA framhåller i sin
anslagsframställning att de finansiella totalramarna för planering av de
svenska insatserna under 19711975 rör sig om sammanlagt ca 6 miljarder kronor
och att anslagsvolymen därefter kan förväntas ligga över 2 miljarder kronor om
året.

Några
av de områden som utredningen bör ta upp är resultatvärderingens organisation
och omfattning, åtgärder på handelspolitikens område för att främja
handelsutbytet med u-länderna, formerna för det svenska näringslivets medverkan
i utvecklingssamarbetet med u-länderna, frivilligorganisationernas roll på
u-hjälpsområdet och samordningen mellan dessa organisationers och SIDA;s arbete
samt möjligheterna till ytterligare integrering av bilaterala och multilaterala
insatser. Dessutom bör utredningen granska frågan om biståndsverksamhetens omfattning
och inriktning efter 1974/75.

Utredningen
bör beakta de riktlinjer för det internationella utvecklingssamarbetet som
dragits upp i FN:s strategi för det andra utvecklingsårtiondet. Det är
önskvärt att de svenska biståndsinsatserna så långt som möjligt bidrar till att
omsätta strategin i praktisk handling.

s. 61 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 61

Utredningen bör i sitt arbete beakta de
erfarenheter som vunnits i det svenska biståndsarbetet hittills liksom i de
internationella organisationernas verksamhet. Den skulle dels kunna göra egna
studier av rapporter från svensk och intemationell biståndsverksamhet, dels
kunna tillkalla personer med särskilda biståndserfarenheter från SIDA, de
internationella biståndsorganen, näringslivet, missionen och andra frivilliga
organisationer etc. för att direkt få del av deras syn på aktuella frågeställningar
inom biståndsverksamheten.

Utskottet
finner det speciellt angeläget att mera effektivt knjrta samman de
erfarenheter av arbetet i u-länder som finns samlade inom näringslivet,
missionen, folkrörelserna, de humanitära frivilligorganisationerna etc. och
som i möjligaste mån bör tillgodogöras av den statliga biståndsverksamheten.

Utredningen
förutsattes resultera i rekommendationer till konkreta åtgärder och förslag
till vidare utredningar på speciella punkter.

Vad
utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna 175, 472 och 665, samtiiga
såvitt nu är i fråga, torde ges Kungl. Maj:t till känna."

dels att utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

"att riksdagen i anledning av motionerna 1971:
175, 1971: 472 och 1971: 665 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om en översyn av riktlinjerna för det svenska biståndsarbetet."

3. Vid punkten 3 (Biståndets länderinriktning)
beträffande biståndet till Cuba av herrar Turesson (m) och Virgin (m) som anser
att det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Riksdagen
har" och slutar med "biståndet till Cuba" bort ersättas med text
av följande lydelse:

"En
allvarlig brist i ländervalsdiskussionen i årets utrikeshuvudtitel är att där
helt saknas den princip som enligt vår mening bör vara ledmotiv för den svenska
utvecklingsansträngningen; att hjälpa där hjälpbehovet är störst, att bistå de
särskilt fattiga u-länderna. Avsaknaden av denna riktlinje är så mycket mer
anmärkningsvärd som speciella åtgärder för de fattigaste u-länderna har
diskuterats livligt inom FN under senare tid. Rapporterna från Pearson, Jackson
och Tinbergen förordar alla koncentrerade biståndsansträngningar för dessa
länder. FN förordar i sin strategi att i-länderna vidtar särskilda åtgärder
till förmån för de fattigaste u-länderna. Utskottet anser att principen att
hjälpbehovet skall vara ledmotivet i svenskt biståndsarbete ånyo bör slås fast
och att riksdagen bör uttala att svenskt biståndsarbete framför allt bör
inrikta sig på de fattigaste u-länderna. En anslutning från svensk sida till
FN:s rekommendation stämmer väl med vår önskan om internationell solidaritet
och social rättvisa och vår strävan att göra en kvalitativt betydande och
värdefull insats i utvecklingsarbetet.

5
Riksdagen 1971. 9 saml. Nr 2

s. 62 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 62

I enlighet med denna uppfattning och då Cuba enligt
tillgängliga uppgifter redan erhåller ett betydande stöd från öststaterna kan
utskottet inte finna det bistånd till Cuba som föreslås tillräckligt motiverat.
Motionen 1971: 175 tillstyrkes därför, såvitt nu är i fråga, och riksdagen bör
i enlighet därmed i skrivelse till Kungl. Maj:t ge sin mening till känna."

4. Vid punkten 3 (Biståndets länderinriktning)
beträffande biståndsinsatser i Zambia och Botswana av herrar Dahlén (fp),
Bengtson i Jönköping (c), Antonsson (c), Wirmark (fp) och Korpås (c) som anser

dels
att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Frågan
om" och slutar med "motionen 664" bort ha följande lydelse;

"Under
en följd av år har kravet på ökad hjälp till Zambia såväl
förvaltningsbistånd och annat tekniskt bistånd som kreditbistånd förts fram i
riksdagen. Biståndsinsatserna i Zambia från svensk sida har också ökat, men ej
i tillräcklig grad. Det bistånd som f. n. ges och som enligt angivna
planeringsramar planeras för Zambia är fortfarande sålunda begränsat. Något
fullföljande av riksdagens uttalande om beredvillighet att lämna kreditbistånd
till Zambia synes inte ha skett.

Utskottet
finner att Zambia väl motsvarar den beskrivning statsutskottet förra året
gjorde av ett land där starka indicier talar för att en u-landsregim
'allvarligt strävar till ekonomisk och social utjämning och har realistiska
förutsättningar att samtidigt öka den allmänna utvecklingstakten, om den får
bistånd utifrån'. Starka politiska skäl främst närheten till
apartheidregimerna i södra Afrika och de speciella följdverkningarna av
Rhodesiakonflikten talar jämväl för en väsentlig utökning av den svenska
hjälpen utöver vad som hittills planerats. Därvid bör bl. a. vidgat
förvaltningsbistånd, insatser beträffande jord- och skogsbruk och landsbygdens
utveckling liksom i fråga om utbildning och stöd till förverkligande av
infrastrukturella projekt kunna komma i fråga.

Utskottet
finner att liknande skäl kan anföras för en väsentlig utvidgning av det
svenska biståndet till Botswana, som är så gott som helt omgivet av
apartheidregimerna. Regering och riksdag har vid flera tillfällen betonat sin
vilja att aktivt stödja de små grannstaterna till de vita minoritetsregimerna i
södra Afrika. Betydligt större biståndsinsatser än de som rymmes inom de av
SIDA angivna planeringsramarna bör därför komma till stånd i Botswana i
enlighet med vad som anföres i motionerna 1971: 472 av herrar Helén och
Hedlund och 1971: 664 av herr Ahlmark m. fl. Utskottet vill speciellt
understryka möjligheten till vidgade insatser på undervisningens område,
insatser för boskapsskötsel och landsbygdens utveckling, liksom möjligheten att
bidra med infrastrukturella investeringar i fråga om kommunikationer med
yttervärlden. Därvid bör undersökas om Sverige kan biträda vid

s. 63 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 63

finansieringen
av projekt som i likhet med den planerade nya vägen mellan Botswana och
Zambia för dessa båda länder närmare varandra.

Mot
bakgrund av vad ovan anförts tillstyrker utskottet motionema 1971: 472, såvitt
nu är i fråga, och 1971; 664 och föratsätter att SIDA får i uppdrag att lägga
fram en plan för ett väsentligt ökat bistånd till Zambia och Botswana. Vad
utskottet anfört i anledning av motionerna 1971: 472, såvht nu är i fråga, och
1971: 664 torde ges Kungl. Maj:t till känna."

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse: "4. att riksdagen i anledning av motionerna 1971: 472,
såvitt nu är i fråga, och 1971: 664 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört beträffande väsentligt ökade svenska biståndsinsatser i
Zambia och Botswana,"

5. Vid punkten 4 (U-landsinvesteringar, u-ländernas
industrialisering, kapitalbildning i u-länderna m. m.) av herrar Dahlén (fp),
Bengtson i Jönköping (c). Turesson (m). Antonsson (c), Virgin (m), Wirmark (fp)
och Korpås (c) som anser

dels
att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Det
framhålls" och på s. 27 slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

"Utskottet
erinrar om att riksdagen har uttalat sig för att bistånd till u-ländernas
industrialisering skall ges ökad vikt och noterar att statsverkspropositionen
redogör för de begynnande insatserna på detta område. Av SIDA:s petita framgår
dessutom att ökade insatser förbereds för industrialiseringsbistånd. Bl. a.
planerar SIDA att i samverkan med svenska myndigheter och organisationer som
har speciellt intresse för u-ländernas industriutveckling till sig knyta en
grupp industriexperter. En sådan grupps första uppgift skulle bli att samla in
material från internationella organisationer, svenska universitet och
handelsföretag, industriföretag med omfattande internationella kontakter,
konsulter m. fl. och därigenom klargöra vilken kapacitet och vilka erfarenheter
som skulle kunna utnyttjas för ett utbyggt svenskt industribistånd.

SIDA
förmedlar vidare i viss utsträckning tekniskt kunnande och företagsledande
tjänster på industriområdet.

Frågan
om stöd åt u-ländernas industrialisering och frågan om utformningen av
utländska privata investeringar i u-länderna har tagits upp i FN-strategin. Den
bärande idén i strategin är att relationerna mellan de rika och de fattiga
länderna skall utformas på ett sätt som gynnar det gemensamma målet att 'nå
fram till ett bättre och effektivare system för internationellt samarbete,
varigenom rådande skillnader i världen kan avskaffas och välståndet
kan tillförsäkras alla'.

s. 64 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 64

Särskilda
verkställighetsåtgärder i detta syfte har angivits, bl. a. att främja
investeringar i enlighet med de utvecklingsmål och den prioritering som
fastställts i u-ländernas nationella utvecklingsplaner. I- och u-ländema
uppmanas överväga ytterligare åtgärder i detta syfte. Det kan, inte minst i
ljuset av FN-strategins mål, finnas anledning att göra en översyn av Sveriges
möjligheter att vidtaga ytterligare åtgärder för att främja industriella
investeringar i u-länderna. Som riksdagen tidigare framhållit synes det
biståndspolitiska målet principiellt böra hållas åtskilt från frågan om stöd
till olika grenar av svenskt näringsliv. Emellertid bör de myndigheter som är
ansvariga för utvecklingsbiståndet kunna ge impulser till åtgärder för att öka
det svenska näringslivets möjligheter att göra insatser som har
utvecklingsfrämjande effekt i enlighet med u-ländernas nationella mål och prioritering.
Härvid bör även beaktas de sociala mål som särskilt starkt understrukits av
Sverige under förberedelsearbetet för FN-strategin.

Utskottet
anser att den tidigare nämnda översynen bl. a. bör avse möjligheterna att
bredda den verksamhet på industrialiseringsbiståndets område som sålunda redan
inletts. Översynen bör ske under beaktande av de erfarenheter som SIDA kunnat
samla under sitt arbete med dessa frågor. Dessutom bör i detta sammanhang även
åtgärder av det slag som avses i motionsyrkandena om utvecklingsbolag och
förinvesteringsfond kunna tas i beaktande. Utskottet föratsätter också att
möjligheten att inrätta en fond mot snedvridande kreditkonkurrens prövas i
detta eller annat sammanhang. Resultatet av översynen torde redovisas till 1972
års riksdag.

Vad
gäller investeringsgarantisystemet anser utskottet inte möjligt att med ledning
av föreliggande information ge svar på frågan vilken av flera tänkbara faktorer
som är huvudorsak till att systemet inte hittills kommit till praktisk
användning. I motionerna 175 och 472 yrkas att systemet skall liberaliseras på
olika sätt. I motionen 41 hemställes att systemet måtte bli föremål för översyn
och i anslutning därtill yrkas att statliga åtgärder syftande till att främja
enskilda svenska företags intressen på u-landsmarknader bör övervägas endast
inom ramen för av staten finansierade åtgärder för främjande av svensk export.

Den
översyn som ovan nämnts bör även kunna omfatta investeringsgarantisystemet och
eventuella alternativ till detta system. Riktmärket är även på detta område ett
system som ökar näringslivets möjligheter att göra insatser i enlighet med
u-ländemas nationella mål och prioritering. Det är viktigt att vid översynen
beakta den utredning som pågår inom Världsbanken om möjligheten att inrätta ett
multilateralt system för dylika garantier. En redovisning av resultatet av
översynen beträffande frågan om investeringsgarantier bör lämnas riksdagen så
snart som möjligt.

Översynen av
industrialiseringsbiståndet och investeringsgarantissy-

s. 65 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 65

stemet
synes kunna utföras av Kungl. Maj:t med begagnande av den utredningskapacitet
som finns inom Kungl. Maj;ts kansli och SIDA samt med parlamentariskt inslag.
Utskottet förutsätter att översynen sker i samråd med expertis från
näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt kooperationen. Vad
utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1971:41 samt motionerna
1971:175 och 1971:472, de båda sistnämnda såvitt nu är i fråga, torde ges Kungl.
Maj;t till känna." dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som
börjar med "Utskottet erinrar om" och slutar med "är i
fråga" bort ha följande lydelse;

"Utskottet
har ovan uttalat att möjligheten att inrätta en dylik fond bör prövas i lämpligt
sammanhang. Motionens syfte, såvitt nu är i fråga, synes därmed tillgodosett.
Vad utskottet anfört i anledning av motionen 472, såvitt nu är i fråga, torde
ges Kungl. Maj:t till känna."

dels
att utskottets hemställan under 1, 2 och 3 bort ha följande lydelse;

"1. att riksdagen som sin mening ger Kungl.
Maj;ts till känna vad utskottet anfört i anledning av motionerna 1971:41, 1971:
175 och 1971: 472 såvitt de avser det statliga garantisystemet för investeringar
i u-länderna,

2.
att riksdagen som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i anledning av motionen 1971:
175 såvitt den avser bildandet av ett utvecklingsbolag för
u-landsinvesteringar,

3.
att riksdagen som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i anledning av motionen 1971:
472 såvitt den avser utredning av förutsättningarna för en särskild fond för
förinvesteringsstudier, ett statligt svenskt utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar
och en fond för att möta kreditkonkurrens,"

6. Vid punkten 5 (Humanitärt bistånd och
utbildningsstöd till befrielserörelser) av herrar Dahlén (fp). Antonsson (c),
Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp) och Korpås (c) som anser

dels
att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "Utskottet
erinrar" och slutar med "förevarande del" bort ha följande
lydelse:

"Utskottet
vill erinra om statsutskottets uttalande i utiåtande 1969; 82. I detta
tillstyrktes humanitärt stöd och utvecklingsstöd till afrikanska
befrielserörelser med beaktande av att utformningen av svenskt statligt stöd ej
kan tillåtas komma i konflikt med den folkrättsliga regeln att ingen stat har
rätt att ingripa i en annan stats inre angelägenheter. En sådan konflikt
behöver inte uppstå, säges i utlåtandet, i de fall då FN entydigt tagit ställning
mot förtryck av folk som eftersträvar nationell frihet. Detta kan anses vara
fallet beträffande Sydvästafrika, Rhodesia och de under Portugals överhöghet
stående

s. 66 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 66

områdena
i Afrika. Vad avser hjälp till apartheidpolitikens offer kan sådan hjälp
motiveras bl. a. med FN:s uttryckliga fördömande av den sydafrikanska
apartheidpolitiken.

I
samma utlåtande påpekas att de speciella förutsättningarna för stöd åt vissa
befrielserörelser i Afrika inte ger underlag för generella krav på statliga
stödåtgärder till rörelser och organisationer vilka betecknas som nationella
eller sociala befrielserörelser.

I
utlåtandet framhålles även att statligt humanitärt bistånd som genom Röda korset
och därmed jämförliga hjälporganisationer förmedlas till olika
befolkningsgrupper i länder, vilka befinner sig i inbördeskrig, inte synes
möta betänkligheter från folkrättslig synpunkt.

Med
tanke på den ökade betydelse som detta slag av bistånd kan väntas få i
framtiden kan, såsom föreslås i motion 1971: 683, det vara motiverat att
komplettera de riktlinjer riksdagen hittills fastställt. Utskottet vill därför
med bifall i detta avseende till motion 683 förorda att, utöver de uttalanden
som gjorts i statsutskottets utlåtande 1969; 82 och utrikesutskottets utiåtande
1970: 9, följande principer bör beaktas i det svenska stödet till
motståndsrörelser i den s. k. tredje världen:

1.
Vid bedömningen av vilka
motståndsrörelser som skall stödjas måste hänsyn tas till rörelsens politiska
målsättning lika väl som till omfånget av det stöd motståndsrörelsen har från
landets egen befolkning,

2.
Sverige måste kraftfullt och
långsiktigt verka för respekt för den folkrättsliga noninterventionsprincipen.
Varje svenskt stöd till motståndsrörelser måste utformas under iakttagande av
denna princip.

3.
Stöd i form av vapenhjälp eller
pengar till vapenhjälp till motståndsrörelser får därför inte komma i fråga
från statens sida och bör inte heller komma i fråga från frivilliga
organisationers sida. Inte heller ospecificerade statiiga anslag bör ges.

4.
Stöd till motståndsrörelser bör
inriktas på humanitärt-civila insatser.

5.
Sverige bör på ett generöst
sätt ge motståndspolitiker politisk asyl i vårt land.

6.
På ett aktivt och konsekvent
sätt bör vårt land också utnyttja möjligheten till diplomatiska påtryckningar i
olika internationella sammanhang för att ge politiskt och moraliskt stöd åt
motståndsrörelser som vi sympatiserar med. Avbrytande av diplomatiska
förbindelser skall däremot i regel inte betraktas som en lämplig metod för
kritik av annat lands regering, eftersom sådana relationer inte i och för sig
innebär en manifestation av vänskap utan i första hand utgör en praktisk
kommunikationskanal.

7.
Svenska företag som verkar i
länder av det slag som motionen handlar om, bör inom ramen för en normal
företagsverksamhet, söka stimulera intern-demokratiska processer inom
företaget och stödja

s. 67 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 67

och
uppmuntra initiativ på det fackliga, kooperativa och sociala området.

Vad
utskottet sålunda anfört i anledning av motion 1971: 683 i vad avser principer
för stöd till motståndsrörelser i den tredje världen torde ges Kungl. Maj:t
till känna."

dels
att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Ett
liknande" och på s. 31 slutar med "i fråga" bort ha följande
lydelse:

"Utskottet
finner det angeläget att de politiska partierna beredes ökade möjligheter att
deltaga i utformningen av detta bistånd. För detta talar såväl det faktum att
resurserna för det bistånd varom nu är fråga, kommer att öka som att denna
biståndsverksamhet ofta inrymmer mycket ömtåliga politiska bedömningar. Det
synes därför utskottet önskvärt att flyktingberedningen utvidgas till att även
inkludera representation för de demokratiska politiska partierna. Vad utskottet
sålunda anfört i anledning av motion 1971: 472 i vad avser flyktingberedningens
sammansättning torde ges Kungl. Maj:t till känna."

dels
att utskottets yttrande på s. 31 fr. o. m. den mening i fjärde stycket som
börjar med "Sverige har" t. o. m. det stycke som slutar med
"därför avstyrkes" bort ha följande lydelse:

"Utskottet
vill med instämmande i de synpunkter som anförs i motion 1971:472 understryka
vikten av att Sverige i FN tillvaratar de möjligheter som finns till att ta
egna initiativ i syfte att bygga upp ett FN-program för ett materiellt stöd
till motståndsrörelser främst i södra Afrika. Ett sådant internationellt
program skulle utgöra ett ytterst värdefullt komplement till de existerande
hjälpprogrammen för södra Afrika, förvaltningsfonden för apartheidpolitikens
offer och utbildningsprogrammet för södra Afrika. Det föreslagna programmet
borde inriktas på stöd till de moståndsrörelser som bedriver en betydande civil
förvaltning och avse bl. a. bidrag till sjukhus, medicin, skolor och annan
utbildning. Ett sådant stöd måste givetvis lämnas i former som faller inom
ramen för den typ av hjälp som enligt folkrättsliga principer kan ges via FN.
Beträffande den närmare utformningen och fördelningen av hjälpen bör samarbete
sökas dels med rörelsernas företrädare, dels med den afrikanska
enhetsorganisationen OAU. I likhet med vad som skett i andra sammanhang bör
Sverige förklara sig berett att lämna väsentiiga bidrag till ett dylikt
internationellt program inom FN med inriktning på att stödja motståndsrörelser
i södra Afrika. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motion 1971: 472 i
vad avser svenska initiativ till förmån för FN-insatser för stöd till
motståndsrörelser i södra Afrika torde ges Kungl. Maj:t till känna."

dels
att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Av
statsverkspropositionen" och som på s. 33 slutar med "i fråga"
bort ha följande lydelse;

s. 68 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 68

"Det bilaterala svenska stödet till afrikanska
motståndsrörelser har hittills främst gått till PAIGC i Guinea-Bissau och
FRELIMO i Mogam-bique. Detta stöd, som är av humanitär-civil karaktär, har hittills
uppgått till relativt blygsamma belopp under budgetåret 1969/70 ca 2 milj.
kr. Av statsverkspropositionen framgår att den anslagspost, under vilken detta
bistånd utgår, kommer att öka från 6 till 8 milj. kr. Detta anslag skall också
täcka visst flyktingbistånd, vilket innevarande budgetår uppgått till ca 4
milj. kr. Om flyktingbiståndet ej ökas, kommer således stödet till
motståndsrörelser att under 1971/72 kunna höjas till 4 milj. kr.

Utskottet
finner det angeläget att statsmakterna väsentligt vidgar sitt bistånd till ovan
nämnda rörelser liksom till andra representativa motståndsrörelser i södra
Afrika i enlighet med vad som förordats i motionerna 1971: 472 av herrar Helén
(fp) och Hedlund (c), 1971: 667 av fru Dahl m. fl. samt 1971: 683 av herrar
Wirmark (fp) och Ahlmark (fp). Det kan ske genom hjälp i form av
undervisningsmateriel och läroböcker, stipendier av olika slag, medicin,
utrustning för skolor och sjukvård, byggnadshjälp, civila konsumtionsvaror etc.
En sådan satsning bör medföra att stödet till motståndsrörelser i södra Afrika
under de närmaste åren uppgår tUl belopp av helt annan storleksordning än f. n.
Utskottet finner därvidlag lämpligt att i likhet med vad som förordats i motion
1971: 683 biståndsmyndigheten får i uppdrag att göra en samlad bedömning av
hur detta bör förverkligas. Denna bör redovisa de aktuella biståndsbehoven
inom de olika rörelserna och bör grundas på ett samråd mellan
biståndsmyndigheten och ifrågavarande motståndsrörelser. Syftet bör bl. a. vara
att inom ramen för den flexibilitet de politiska förhållandena kan motivera
möjliggöra en helhetsbedömning av den bilaterala biståndsverksamhet som här
från svensk sida erfordras.

Vad
utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna 1971:472, 1971: 667 och 1971:
683 i vad avser vidgat bilateralt stöd till motståndsrörelser i södra Afrika
torde ges Kungl. Maj:t till känna."

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse; "2. att riksdagen beträffande stöd till
motståndsrörelser i tredje världen i anledning av motionerna 1971:472 såvitt
nu är i fråga, 1971: 667 och 1971: 683 som sin mening ger Kungl. Maj;t till
känna vad utskottet ovan anfört."

7. Vid punkten 6 (Övriga frågor rörande de svenska
biståndsinsatsernas ämnesinriktning) beträfande familjeplanering av herrar
Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Turesson (m). Antonsson (c), Virgin (m),
Wirmark (fp) och Korpås (c) som anser

dels
att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Enligt
1968" och slutar med "motionen avstyrkes" bort ha följande lydelse:

s. 69 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 69

"Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla de
principer som sålunda tidigare fastställts. Familjeplanering bör under lång tid
framöver vara ett huvudelement i svensk biståndspolitik. Sverige bör i
internationella organ i ökad utsträckning argumentera för behovet av
familjeplanering även i länder som inte är tätbefolkade och på allt sätt
opinionsmässigt stödja sådana insatser. Över huvud taget bör Sverige mot
bakgrunden av sin erfarenhet på familjeplaneringens område ytterligare öka sin
aktivitet i berörda internationella organ för att därigenom både öka resurserna
och aktiviteten. Utskottet anser att det finns anledning för SIDA att efter
framställning från berörda länder och organisationer särskilt stödja
familjeplaneringsinsatser i Latinamerika med dess snabba befolkningsökning.

Forskningen
beträffande såväl kontraceptiv teknologi som motivation för familjeplanering
behöver kraftigt ökas. WHO:s centram för kontraceptiv forskning med
förläggning till Karolinska institutet och förgreningar i u-länderna torde
kunna effektivt använda betydligt större belopp än som nu står till
förfogande. En undersökning av biståndsbehovet för denna verksamhet under de
närmaste åren bör företas. Utskottet noterar med tillfredsställelse att
samarbete rörande familjeplaneringsinsatser kommit till stånd mellan SIDA och
Kyrkornas världsråd. Sådana nya kanaler är viktiga att utnyttja när det gäller
att nå nya skikt av människor.

Vad
utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1971: 472 bör ges Kungl. Maj:t
till känna."

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse; "3. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 472,
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört angående biståndsinsatser på familjeplaneringens område,"

8. Vid punkten 7 (Bidrag till enskilda
organisationers hjälpverksamhet) beträffande frågan om en minimiram för det
statliga stödet till missionen och övrigt enskilt hjälparbete av herrar
Turesson (m) och Virgin (m) som anser

dels
att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med "Som
utskottet" och slutar med "avstyrkes därför" bort ha följande
lydelse:

"Utskottet
anser att missionen och övriga enskilda organisationers hjälparbete med knappa
resurser har nått utomordentliga resultat i sin verksamhet i u-länderna.
Utskottet anser dock att ramen för bidragen till missionen och övriga enskilda
organisationers hjälparbete för budgetåret 1971/72 bör höjas till 20 milj. kr.
Härvid förutsattes dock att endast sådana projekt som uppfyller kriterierna för
offentligt bistånd skall erhålla bidrag. Utskottet föratsätter vidare att
anslagen ej förses med sådana föreskrifter att organisationernas
handlingsfrihet låses. För

s. 70 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 70

bidragsverksamheten
till de frivilliga organisationerna gäller nu att ovisshet om framtida bidrag
försvårar planeringen och är ett hinder för effektivaste arbete och bästa
utvecklingseffekt i mottagarlandet. Enligt utskottets mening bör därför
riksdagen även i detta sammanhang uttala att det är önskvärt med en årlig
anslagsökning av minst 25 o/o. Både effektiviteten i u-landsbiståndet och den svenska
hemmaopinionen skulle positivt påverkas av ett sådant uttalande.

Motionen
1971: 175 tillstyrkes därför, såvitt nu är i fråga, och riksdagen bör i
enlighet därmed i skrivelse till Kungl. Maj;t ge sin mening till känna."

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse: "1. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 175 i
vad avser årlig ökning av anslagen till missionen och övrigt enskilt hjälparbete
som sin mening ger Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört,"

9. Vid punkten 7 (Bidrag till enskilda
organisationers hjälpverksamhet) beträffande ökat stöd till missionen och
övrigt enskilt humanitärt hjälparbete av herrar Dahlén (fp), Bengtson i
Jönköping (c). Turesson (m). Antonsson (c), Virgin (m), Wirmark (fp) och Korpås
(c) som anser

dels
att det stycke i utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Utskottet
som" och på s. 41 slutar med "motionen avstyrkes" bort ha följande
lydelse:

"Utskottet,
som är väl medvetet om de värdefulla insatser i biståndsarbetet som utförs av
missionen och andra enskilda organisationer, anser att det inom ramen för det
växande svenska utvecklingsbiståndet bör finnas utrymme för ökad
bidragsgivning till nämnda organisationer. Fortsatta goda resultat för
biståndsinsatser i samverkan mellan SIDA och de enskilda organisationerna torde
öka möjligheten att ytterligare tillmötesgå organisationernas
bidragsansökningar med beaktande av de grundläggande kriterier som gäller för
det statliga stödet. Utskottet ifrågasätter därvid om inte som ett normalt inslag
i bidragssystemet skulle kunna ingå igångsättningsbidrag för nya projekt.
Sådana bidrag skulle avvecklas på förslagsvis fem år. Bördan på de frivilliga
organisationerna vid startande av projekt skulle därigenom bli lättare att
bära. Utskottet vill understryka, att det bör vara möjligt att öka antalet
länder där bidrag till frivilliga organisationer kan ges."

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse: "2. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 175 i
vad avser omarbetning av reglerna för u-landsbistånd genom missionen och
andra frivilliga organisationer som sin mening ger Kungl. Maj;t till känna vad
utskottet anfört."

s. 71 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 71

10. Vid punkten 8 (Sveriges deltagande i de
internationella bistånds

organisationernas verksamhet) beträffande Sveriges insyn i de inter

nationella biståndsorganen av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping

(c). Turesson (m). Antonsson (c), Virgin (m), Wirmark (fp) och Korpås

(c) som ansett

dels
att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med "Utskottet
erinrar" och på s. 43 slutar med "motionen avstyrkes" bort ha
följande lydelse:

"Utskottet
finner att frågan om insyn i de internationella biståndsprogrammen är ytterst
väsentlig. Budgetåret 1971/72 anslås närmare 400 milj. kr. till dessa program
och detta belopp förväntas snabbt stiga under de närmaste åren. Det måste vara
angeläget att få en så god insyn som möjligt i dessa organs verksamhet och
därmed i hur de svenska bidragen kommer till användning. Utskottet konstaterar
därvidlag, att Sverige inte kan och bör ställa villkor i fråga om de svenska
bidragens användning men finner det också väsentligt att vi inte på grund av
underlåtenhet avstår från att i andra former göra vårt inflytande gällande.
Utskottet konstaterar att både tillsättandet av en särskild tjänst som förste
ambassadsekreterare vid ambassaden i Rom och den förstärkning som ägt rum av
utrikesdepartementets avdelning för internationellt bistånd förbättrat möjligheterna
till insyn. Utskottet finner emellertid att ytterligare åtgärder i denna
riktning kan vara motiverade. Utskottet vill sålunda ifrågasätta om vi inte
behöver en förstärkt representation i detta avseende, t. ex. vid FN, vid
Världsbanken och vid UNDP. För att öka riksdagens insyn borde även möjligheten
studeras att upprätta en starkare förbindelselänk med riksdagen genom utbyggd
parlamentarisk representation i de organ som fortlöpande följer verksamheten.
Av vikt är att riksdagens möjligheter till insyn ökas genom en utvidgad
redovisning till riksdagen beträffande dessa organs verksamhet.

Utskottet
förutsätter därför, att Kungl. Maj:t senast i anslutning till
anslagsbehandlingen vid 1972 års riksdag redovisar de hittills gjorda
erfarenheterna i detta avseende samt lämnar förslag till de åtgärder som kan
vara motiverade för att förbättra Sveriges insyn i de internationella
biståndsprogrammen. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motion 1971:
472 torde ges Kungl. Maj:t till känna."

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse: "1. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 472 som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande insyn
i de internationella biståndsorganen,"

11. Vid punkten 9 (Information i Sverige om
u-landsproblemen) be

träffande fortsatta ökade anslagstilldelningar till SIDA:s informations-

s. 72 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 72

verksamhet
av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c), Wirmark (fp)
och Korpås (c) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 46 som
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "för
informationsverksamheten" bort ersättas med text av följande lydelse:

"Utskottet
noterar att SIDA i sina petita för nästa budgetår begärt en höjning av anslaget
med ca 1,5 milj. kr. Härav tillstyrker Kungl. Maj;t 250 000 kr. Utskottet kan
instämma i SIDA:s uppfattning att erfarenheten av informationsverksamheten i
dess nuvarande omfattning och inriktning är alltför kort för att hittills ha
gett ett tillräckligt underlag för en långsiktig bedömning. Det är därför
naturligt att SIDA avvaktar till kommande petita att redovisa en långtidsplan.

Utskottet
finner det emellertid angeläget att informationsverksamheten, som är av
avgörande betydelse för u-hjälpens förankring hos allmänheten, ges väsentiigt
ökade anslag redan budgetåret 1971/72. Den mindre ökning Kungl. Maj:t
föreslagit medger inte någon volymökning utan kommer av allt att döma endast
att innebära viss kompensation för inträdda kostnadsfördyringar. För att
undvika att väl motiverade ansökningar om bidrag till informationsverksamhet
från frivilligorganisationer skall behöva lämnas utan åtgärd tillstyrker utskottet
att, i enlighet med vad i motionen 472 förordats, anslaget till
informationsverksamheten för budgetåret 1971/72 uppräknas med 800 000 kr. i
jämförelse med statsverkspropositionens förslag till 3 550 000 kr."

12. Vid punkten 9 (Information i Sverige om
u-landsproblemen) beträffande åtgärder för internationalisering av
undervisningen av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c),
Wirmark (fp) och Korpås (c) som anser att

dels
den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Utskottet
finner" och på s. 48 slutar med "den avstyrkes" bort ha följande
lydelse:

"Utskottet
noterar att dessa åtgärder vidtagits resp. planerats men finner det också
oroande, att undervisningen som framgår av bl. a. docent Stig Lindholms i
motion nr 665 refererade undersökningar hittills inte lett till ett bredare
intresse för internationella frågor och en djupare förståelse för u-ländernas
problem.

Utskottet
finner det därför angeläget att de påbörjade och planerade insatserna syftande
till en internationaliserad undervisning konsekvent fullföljes på de olika
nivåerna, så att läroplanernas avsikter också helt kan genomföras i praktiken.
Utskottet föratsätter därvidlag dels att ytterligare samordningsåtgärder
eftersträvas och dels att redan nu orsakerna till att hittillsvarande
satsningar på en internationalisering av undervisningen inte lett till åsyftat
resultat undersökes."

s. 73 Kontrollera mot PDF

UU 1971: 2 73

dels
utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

'2. att riksdagen i
anledning av motionen 1971: 665 som sin mening

ger Kungl. Maj;t till
känna vad utskottet anfört beträffande åtgärder för

internationalisering av
undervisningen,"

13. Vid punkten 13 (Bilateralt
utvecklingssamarbete) av herrar Tures

son (m) och Virgin (m) som vid bifall till reservationerna 3 och 8

anser att

dels
den mening i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med "Utskottet
har" och slutar med "ovannämnda motionsyrkande" bort ha följande
lydelse:

"Utskottet
har avstyrkt ovannämnda motionsyrkanden utom yrkandena i motionen 1971:
175."

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha
följande lydelse: "1. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 175 i
vad den avser bistånd till Cuba som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört." 2. att riksdagen bifaller motionen 1971: 175 i vad den
avser beräkning av medelsbehovet för missionen och övrigt enskilt hjälparbete
inom ramen för beviljade anslag,"

14. Vid punkten 14 (Rekrytering och utbildning av
fältpersonal samt

informationsverksamhet) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping

(c), Antonsson (c), Wirmark (fp) och Korpås (c) som vid bifall till

reservation 11 anser att utskottets hemställan bort ha följande ly

delse:

"att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag och med bifall till motionen 1971: 472, i vad den avser
medelsanvisning, till Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt
informationsverksamhet för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 821 000 kr., varav 3 550 000
kr. skall avsättas för SIDA;s informationsverksamhet."

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7 10029

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.