Sök i Ratio Lex

Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigsmaterielexport jämte motioner

1971 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1971:UU21, Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigsmaterielexport jämte motioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

utrikesutskottets
betänkande nr 21 år 1971 UU
1971: 21

Nr 21

Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående krigsmaterielexport jämte motioner.

Propositionen

Genom propositionen 1971:146,
dagtecknad. den 22 oktober 1971, vill Kungl. Maj;t bereda riksdagen tillfälle
att avge yttrande över vad i propositionen anförts om riktlinjer för
krigsmaterielexport.

I propositionen redovisas gällande riktlinjer för svensk
krigsmaterielexport, krigsmaterielexportutredningens betänkande. samt
remissyttrandena över detta. Departementschefen framlägger några allmänna överväganden
samt nya riktlinjer som avses gälla för krigsmaterielexporten. Dessutom
redovisas departementschefens synpunkter på frågan om en rådgivande nämnd för
krigsmaterielexportärenden samt frågan om lämpligheten av ändringar i den
nuvarande förteckningen över krigsmateriel.

I det följande redogöres för
gällande riktlinjer liksom för vissa avsnitt av propositionen, som synes vara
av särskilt intresse med hänsyn, till innehållet i de väckta motionerna, samt
för de preciserade riktlinjer som fortsättningsvis avses gälla. I övrigt
hänvisas till propositionens text.

Gällande riktlinjer

Enligt kungörelsen (1949: 614)
angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel är huvudregeln den att
krigsmateriel inte får utföras från Sverige utan tillstånd. Frågor om
utförseltillstånd prövas av chefen för handelsdepartementet. Avser ärendet
utförsel i större omfattning eller är det eljest av större vikt, skall frågan
underställas Kungl. Maj:t.

Med krigsmateriel avses i kungörelsen sådana varor som är
upptagna i bilaga till kungörelsen. Denna varuförteckning upptar i princip
sådan materiel som är utformad för militärt bruk.

Beträffande riktlinjer för tillståndsgivningen angav
dåvarande statsministern i ett interpellationssvar den 25 april 1956 att den
svenska regeringen i allmänhet har tillämpat principen att över huvud taget vägra
licenser för export av krigsmateriel till stater, som för tillfället är
invecklade i akuta internationella konflikter eller i vilka inbördeskrig

1 Riksdagen 1971. 9 saml. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

UU 1971:21 2

är rådande eller där det internationella eller det interna
läget är så hotande att fara för oroligheter eller krig föreligger.

Krigsmaterielexportutrednmgen

1969 års riksdag begärde en
utredning om principerna för de svenska krigsmaterielexporterna (UU 1969: 3,
rskr 1969: 225). Med anledning därav tillsattes samma år
krigsmaterielexportutredningen.i Utredningen har avlämnat betänkandet (SOU
1970: 63) Svensk krigsmaterielexport.

Efter en redogörelse för utländsk rätt, för neutralitets-
och andra folkrättsliga regler för krigsmaterielexport samt för sina synpunkter
av utrikes-, försvars- och arbetsmarknadspolitisk karaktär kommer utredningen
i sitt betänkande fram till bl. a. följande slutsatser;

Viss krigsmaterielexport gagnar svenska försvarsintressen
och bör därför få förekomma även i fortsättningen. Denna export bör dock enligt
.utredningen endast få ske under dels starkt aktgivande på de utrikespolitiska,
ofta snabbt växlande förhållandena, dels strikt kontroll från statsmakternas
sida. Exporten bör därför även i fortsättningen ha karaktären av undantag från
en huvudregel, som förbjuder export av krigsmateriel. Denna konstruktion
möjliggör en stark begränsning av undantagen.

Ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska överväganden
stärker enligt utredningen argumenteringen för en viss, begränsad
krigsmaterielexport. Utredningen framhåller bl. a. att nackdelarna av
ojämnheten i beställningar från det svenska försvaret kan motverkas av
tillgång till export-order.

Utredningen finner att mera preciserade riktlinjer för
krigsinateriel-export än de nu tillämpade är önskvärda, bl. a. av hänsyn till
de exporterande företagens planering. Riktlinjerna bör ange vilka
omständigheter som kan föranleda totalt exportförbud eller inskränkningar eller
särskild försiktighet vid licensgivning.

Exempel anges på olika situationer, där ovillkorligt
exportförbud bör råda eller där export av viss materiel bör vara tillåten.

Utredningen föreslår bl. a. tillsättandet av en rådgivande
nämnd, som skall ge råd i mera betydelsefulla ärenden, särskilt sådana som
avgöres av Kungl. Maj;t.

Utredningen framhåller att den allmänna debatten
om.enskilda krigsmaterielexportärenden kan bli ofullständig och missvisande
till följd av att ärendena ofta innehåller uppgifter och beslutsgrunder, som
inte kan offentliggöras. Det är av stor vikt att besluten i dessa ärenden är
föremål för fortiöpande kontroll och insyn. Den konstitutionella kontroll som
sker genom konstitutionsutskottets granskning är enligt utredningens åsikt
inte från alla synpunkter tillräckligt effektiv, främst därför att

' Landshövdingen Gösta Elfving,
ordförande, samt riksdagsledamöterna Astrid Bergegren, Olle Dahlén, Allan
Hernelius, Stig Josefson, Valter Kristenson, Yngve Möller och Nils Erik Wååg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

UU 1971:21 3

den
sker i efterhand. För att öka den allmänna insynen i denna typ a\ ärenden och
göra insynen aktuell föreslår utredningen att en rådgivande parlamentarisk
nämnd tillsätts.

Krigsmaterielexportutredningens
betänkande har remissbehandlats.

Departementschefen

Under rubriken allmänna överväganden diskuterar
departementschefen de skäl som talar för och emot svensk export av
krigsmateriel. Sammanfattningsvis är det hans bedömning att beredskapshänsynen
utgör ett vägande skäl för att även i fortsättningen tillåta en viss export. De
beredskapsskäl som sålunda talar för svensk krigsmaterielexport måste ställas
mot de utrikes- och neutralitetspolitiska skälen som talar emot sådan export.

Departementschefen
framhåller att en huvudlinje i svensk utrikespolitik är att aktivt verka för
en fredlig lösning av internationella konflikter och för internationella
överenskommelser om nedrustning. Internationell handel med krigsmateriel står
allmänt sett i principiell motsättning till dessa politiska mål. Undantag
finns dock. Handel med rent defensiva vapen bör t. ex. i regel vara förenlig
med de angivna målen. Vidare bör beaktas att olika stater i legitim strävan
att bygga upp ett försvar kan vilja köpa krigsmateriel i en neutral och från
politiska och militära blockbildningar fristående stat.

Neutralitetsrättsliga
regler om krigsmaterielexport finns i 1907 års Haag-konventioner, vilka närmare
redovisats i krigsmaterielexportut-redningens betänkande. Dessa regler, som
inte avser annan export än den som sker från statiiga eller statskontrollerade
organ, gäller dock endast i fall av krig. För krigsmaterielexport i fredstid
finns inga generella folkrättsliga regler. Emellertid kan det uppenbarUgen
vara i en neutral stats intresse att begränsa exporten av krigsmateriel även om
det inte föreligger krig.

Neutralitetspolitiska
skäl kan emellertid också anföras till stöd för svensk krigsmaterielexport. Den
svenska neutralitetspolitiken förutsätter att Sverige har ett starkt försvar
och i den mån krigsmaterielexporten bidrar till att vidmakthålla
försvarsberedskapen har den sålunda ett värde från neutralitetssynpunkt.

Departementschefen
delar uppfattningen att krigsmaterielexporten även med beaktande av dess
begränsade omfattning bidrar till att upprätthålla en större
produktionskapacitet än som krävs för det svenska försvaret i fredstid. Denna
kapacitet behövs för att behovet i ett avspärrningsläge skall kunna tryggas.

Ekonomiska
och arbetsmarknadspolitiska överväganden stärker argumenteringen för en viss
krigsmaterielexport, men de bör inte i och för sig anses avgörande.

It
Riksdagen 1971. 9 saml. Nr 21

s. 4 Kontrollera mot PDF

UU 1971:21 4

Departementschefen framhåller att
tillämpningen av nu gällande principer för krigsmaterielexport har medfört
problem, framför allt på grund av svårigheterna att bedöma om "fara för
oroligheter eller krig föreligger". Det politiska läget inom en viss stat
eller en grupp av stater kan ibland förändras mycket snabbt, och den
information som finns är inte alltid tillräcklig för en tillfredsställande
bedömning av situationen i det konkreta fallet. Tillkomsten av nya stater och
en delvis ny typ av konflikter bidrar också till att försvåra bedömningen.
Detta talar enligt departementschefens uppfattning för en ännu större
restriktivi-tet än som hittills tillämpats vid prövningen av frågan till vilka
mottagarländer svensk krigsmateriel skall få exporteras. Nya och preciserade
riktlinjer bör i detta syfte ställas upp för prövningen.

Preciserade riktlinjer är angelägna också därför att de
underlättar för de krigsmaterielexporterande företagen att planera och ger dem
möjlighet att med större säkerhet förutse om exporttillstånd i det enskilda
fallet kan påräknas.

Avsnittet
om riktlinjer innehåller följande.

Huvudregeln måste vara ett generellt förbud mot att
exportera krigsmateriel utan tillstånd. Riktiinjerna avser att ge närmare
ledning för tillståndsprövningen.

I vissa fall föreligger ovillkorligt hinder mot
krigsmaterielexport. Detta kan vara fallet på grund av internationella avtal,
beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrättsliga regler om export av neutral
stat under krig. I dessa fall skall exporttillstånd vägras.

Utrikes- och neutralitetspolitiska skäl saknar betydelse i
fråga om krigsmaterielexport till de nordiska staterna och till de neutrala
staterna i Europa. Därför bör i fredstid tillstånd beviljas för export till
dessa stater. I fråga om andra stater måste från fall till fall bedömas om de
utrikes- och neutralitetspolitiska skälen har så ringa vikt att export bör
tillåtas. Tillstånd bör inte beviljas för export till stat som befinner sig i
väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller
ej, stat som är invecklad i internationell konflikt, som kan befaras leda till
väpnad konflikt, eller stat som har inre väpnade oroligheter.

Vid tillämpningen av dessa regler bör man dock skilja
mellan materiel av utpräglat defensiv karaktär och krigsmateriel i övrigt.
Allmänna utrikespolitiska skäl mot krigsmaterielexport har inte samma tyngd i
fråga om defensiva vapen. Visserligen bör sådana vapen inte kunna exporteras
till stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, men i övriga fall
bör export av sådan materiel, som inte kan utnyttjas för att påverka den
föreliggande krissituationen, kunna tillåtas.

Starka utrikespolitiska skäl talar mot att Sverige
exporterar krigsmateriel, som kan bli utnyttjad för att undertrycka mänskliga
rättigheter. Även om denna princip redan nu kan sägas vara vägledande för
praxis

s. 5 Kontrollera mot PDF

UU 1971:21 5

i tillståndsärenden, är det angeläget att det uttryckligen
slås fast som en grundläggande regel att export inte kan medges i dessa fall.
Regeln avses medföra ökad restriktivitet i fråga om urvalet av mottagare för
svensk krigsmaterielexport i överensstämmelse med det allmänna syfte som förut
angetts för de nya riktlinjerna. Regeln bör uttryckas så, att tillstånd inte
skall ges för export av krigsmateriel till stat, som på grund av deklarerade
avsikter eller rådande politiska förhållanden kan antas använda materielen för
att undertrycka mänskliga rättigheter som anges i FN-stadgan.

Reservdelar till tidigare exporterad materiel bör få
exporteras oavsett förhållanden som enligt de föreslagna riktlinjerna angivits
som hinder för export. Ovillkorliga exporthinder gäller dock även i detta
fall. Med den stränga restriktivitet som propositionen förordar för urvalet av
de stater till vilka krigsmaterielexport skall medges är det osannolikt att
tveksamhet uppstår i fråga om export av reservdelar till materiel, för vilken
licens en gång lämnats. Skulle detta ändå inträffa, bör avgörande vikt fästas
vid att reservdelarna är ett komplement till materiel, som exporterats med
vederbörligt tillstånd. För att svensk krigsmate-rielindustri skall kunna verka
på exportmarknaden inom de ramar som anges i propositionen, är det angeläget
att köparna har goda garantier för att de får reservdelar till inköpt materiel.

Utredningen och flera remissinstanser har betonat de
svårigheter som uppstår i företagens planering, om påbörjade eller
kontrakterade leveranser måste avbrytas. Dessa svårigheter måste enligt
departementschefens mening beaktas. Om krigsmaterielexport av viss omfattning
skall tillåtas av beredskapshänsyn, bör man, anser departementschefen, också
beakta de konsekvenser för sysselsättningen som kan uppstå, om en för export
utbyggd kapacitet plötsligt inte kan utnyttjas. Utfärdad exportlicens bör
därför indragas, förutom vid ovillkorliga exporthinder, endast om den
mottagande staten kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre
väpnade oroligheter. Även i fall av väpnad konflikt bör indragning av licensen
kunna underlåtas, om det är förenligt med de neutralitetsrättsliga reglerna och
mottagarstaten deltar i konflikten endast symboliskt.

Vid samarbetsavtal mellan företag i Sverige och i andra
länder om gemensam utveckling och produktion av krigsmateriel bör sådan utförsel
till det andra landet som föranletts av avtalet medges, oavsett förhållanden
som tidigare angivits som hinder för krigsmaterielexport. Dock gäller även i
detta fall de tidigare angivna ovillkorliga exporthindren. Avtal av detta slag
förutsätter en mycket restriktiv prövning vid val av utländsk samarbetspartner.
Departementschefen förutsätter att avtalen alltid skall underställas Kungl.
Maj;t och att myndigheterna skall ha full insyn i den svenska
samarbetspartnerns verksamhet.

Endast
statliga myndigheter eller av staten auktoriserade vapenimpor-

s. 6 Kontrollera mot PDF

UV 1971:21 6

törer
skall godtas som köpare. Utländska köpare av svensk krigsmateriel bör, om det
inte av särskilda skäl kan underlåtas, skriftligen förklara att materielen
under de närmaste fem åren från köptillfället är avsedd för köparens eget
behov.

Principen
att endast etablerade stater och av vårt land erkända regeringar eller deras
ombud skall kunna uppträda som köpare bör gälla generellt.

I
fråga om export av krigsmateriel till befrielserörelser hänvisar departementschefen
till den grundläggande principen, vilken bl. a. fastslagits i ett av riksdagen
godkänt utlåtande från statsutskottet (SU 1969: 82), att ingen stat har rätt
att ingripa i en annan stats inre angelägenheter.

Departementschefen
är inte beredd förorda att en parlamentarisk nämnd av rådgivande karaktär
inrättas för krigsmaterielexportärenden. Han åberopar konstitutionella skäl för
denna ståndpunkt. Om en parlamentarisk nämnd kopplas in vid Kungl. Maj;ts
avgörande av enskilda ärenden, skulle detta innebära en principiell nyhet som
är främmande för vår författning. EnUgt denna har riksdagen inte att befatta
sig med Kungl. Maj:ts beslut i enskilda ärenden på annat sätt än genom den i
grandlagen föreskrivna granskningen. Inte heller finns behov av en sådan nämnd
för att Kungl. Maj:t i viktiga principfrågor skall kunna samråda med
företrädare för riksdagen. Rätt forum för sådant samråd är enligt
departementschefens mening utrikesnämnden. Departementschefen anser dessutom
att önskemålet att öka den allmänna insynen i ärenden om krigsmaterielexport
inte tillgodoses genom den föreslagna nämnden, eftersom det med hänsyn till
ärendenas art är uppenbart att insynen inte skulle utsträckas längre än till
nämndens ledamöter. Departementschefen delar uppfattningen att det t. o. m.
finns risk att inrättandet av en nämnd av denna art kan leda till att den allmänna
politiska debatten i de berörda frågorna hämmas och att effekten således blir
den motsatta mot vad som avsetts.

Motionema

I
detta sammanhang har utskottet behandlat

dels
motionen 1971: 1568 av herr Björk i Göteborg (s) vari hemställes att
vederbörande utskott vid behandlingen av propositionen 1971: 146 måtte beakta i
motionen anförda synpunkter,

dels
motionen 1971:1582 av herr Bergqvist m. fl. (s) vari hemställes att riksdagen
uttalar att även en icke rättsligt bindande resolution från FN;s säkerhetsråd
skall betraktas som ett ovillkorligt exporthinder, vilket omedelbart stoppar
all utförsel av krigsmateriel och reservdelar, samt att reservdelsleveranser
och krigsmaterielutförsel i övrigt inte under några omständigheter skall ske
till stat, som på grand

s. 7 Kontrollera mot PDF

UU 1971:21 7

av
deklararerade avsikter eller rådande politiska förhållanden kan antas använda
materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter som anges i FN-stadgan,

dels
motionen 1971: 1583 av fröken Eliasson och herr Andersson i Nybro (c) vari
hemställes att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj;ts proposition 146
måtte uttala att vid överväganden om huruvida krigsmaterielexport skall
beviljas samma bedömningsgrand skall gälla för defensiv materiel som för
krigsmateriel i övrigt,

dels
motionen 1971; 1584 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) vari, såvitt nu
är i fråga, föreslås att riksdagen i anledning av propositionen 146 hos
regeringen hemställer om förslag om generellt förbud mot export av
krigsmateriel,

dels
motionen 1971; 1585 av herr Oskarson (m) vari hemställes att riksdagen vid
behandling av propositionen 1971: 146 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla att de synpunkter som framförts i motionen vinner beaktande vid
tillämpningen av licensgivning för svensk export av krigsmateriel.

Utskottet

Utskottet finner att de preciserade riktlinjer som
föreslås av departementschefen i propositionen 1971; 146 utgår från att en
större, restriktivitet än hittills skall tillämpas vid prövningen av frågan
till vilka länder svensk krigsmateriel skall få exporteras. Samtidigt medger
riktlinjerna en viss flexibilitet beträffande export av vissa typer av varor,
framför allt defensiv materiel. Dessutom är riktlinjerna så utformade att de
ger exportörerna vissa garantier mot indragning av licenser som en gång har
utfärdats.

De
preciserade riktlinjerna överensstämmer med den hittillsvarande grundsynen på
svensk krigsmaterielexport. Huvudregeln, som motiveras av utrikes- och
neutralitetspolitiska hänsyn, är sålunda att sådan export är förbjuden. Av
beredskapshänsyn tillåts emellertid export i sådana fall, då utrikes- eller
neutralitetspolitiska skäl mot exporten saknas eller har ringa betydelse.

Riktiinjerna
ger inte svar på alla principfrågor som kan tänkas uppkomma i samband
med.behandlingen av hithörande.ärenden. Krigs-materielexportutredningen har
föreslagit att en rådgivande parlamentarisk nämnd inrättas, vilken, skulle
diskutera mera betydelsefulla ärenden och yttra sig innan beslut fattas.
Departementschefen anser att konstitutionella skäl talar emot inrättande av en
sådan nämnd och hänvisar i detta sammanhang till utrikesnämnden som ett forum
för samråd mellan Kungl. Maj:t och företrädare för riksdagen.

Utskottet förutsätter att
viktiga frågor av utrikespolitisk natur som

s. 8 Kontrollera mot PDF

UU 1971:21 8

aktualiseras
i samband med ärenden rörande svensk krigsmaterielexport blir föremål för
samråd med utrikesnämnden enligt RF § 54.

Ett
särskilt problem som under senare år tilldragit sig uppmärksamhet är att i
vissa väpnade konflikter använts krigsmateriel, som haft en sådan utformning
att den kunnat förväxlas med i Sverige tillverkad materiel. 1 allmänhet har det
varit fråga om utomlands tillverkade vapentyper, varav tillverkning även
förekommer i Sverige på utländska företags tillverkningslicenser. I några fall
har i väpnade konflikter använts vapen av svensk modell som tillverkats
utomlands för ett antal år sedan utan tillstånd från ifrågavarande svenska
företag. Endast i undantagsfall har använts materiel som tillverkats på svenska
företags licenser.

Av
krigsmaterielexportutredningens betänkande framgår att berörda svenska
exportföretag, trots att formell skyldighet därtill inte föreligger, kontaktar
krigsmaterielinspektören innan eventuell försäljning av tillverkningslicens
äger rum. Företagen har därvid följt de råd som krigsmaterielinspektören
meddelat om lämpligheten av att försäljning sker eller inte sker till visst
land. Samarbetet har fungerat bra ur kontrollsynpunkt, och utredningen har inte
ansett att en skärpning av lagstiftningen torde fylla något praktiskt ändamål.

1
propositionen betonas att samarbetsavtal mellan företag i Sverige och i andra
länder om gemensam utveckling och produktion av krigsmateriel förutsätter en
mycket restriktiv prövning vid val av utländsk samarbetspartner.
Departementschefen förutsätter att avtalen alltid skall underställas Kungl.
Maj:t och att myndigheterna skall ha full insyn i den svenska
samarbetspartnerns verksamhet.

Utskottet
utgår ifrån att vederbörande myndigheter kommer att begagna sina möjligheter
att förhindra att avtal om produktionssamarbete eller försäljning av
tillverkningslicenser utnyttjas för ett kringgående av gällande förbud mot
krigsmaterielexport.

Motionen
1568 tar upp frågan om precisering av vad som uttalas i propositionen
beträffande förbud mot export av krigsmateriel till stater, som kan antas
använda materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter. Utskottet finner
att det vid tillämpningen av de föreslagna riktlinjerna på denna punkt inte är
fråga om att göra folkrättsliga tolkningar av internationellt överenskomna
texter. Det som vid prövningen av tillståndsfrågan i dessa fall måste beaktas
är huruvida det i vederbörande mottagarland förekommer systematiskt
undertryckande av mänskliga rättigheter i FN-deklarationens mening och
huruvida svensk krigsmateriel kan komma att utnyttjas i sådana sammanhang.
Förtryck av detta slag mot individer eller folkgrupper i förening med
frihetsberövanden och användning av väpnade enheter för att upprätthålla
ordningen torde vara den typiska situationen som avses med detta kriterium.

s. 9 Kontrollera mot PDF

UU 1971:21 9

I motionen 1568 yrkas vidare på ett
klargörande av vilka stater som avses med beteckningen "de neutrala
staterna i Europa". I propositionen förklaras att utrikes- och
neutralitetspolitiska skäl saknar betydelse i fråga om export av krigsmateriel
till de nordiska staterna och de neutrala staterna i Europa.

Utskottet anser att de stater som här avses tillhör dem
som med all sannolikhet, såvitt nu kan bedömas, kommer att vara förskonade från
sådana krissituationer som utgör hinder för svensk krigsmaterielexport. De
utgör därför exempel på länder till vilka export av krigsmateriel kan ske. Med
den utformning som de preciserade riktlinjerna i övrigt har synes några
särskilda regler beträffande export till vissa stater inte behöva uppställas.

I motionen 1582 föreslås att även icke rättsligt bindande
rekommendationer av FN;s säkerhetsråd skall betraktas som ovillkorliga hinder
för svensk krigsmaterielexport. Utskottet anser att Sverige i framtiden liksom
hittills självklart bör efterkomma även rekommendationer av säkerhetsrådet om
förbud av export av krigsmateriel. Skulle tveksamhet råda beträffande
tillämpningen av en rekommendation av detta slag, bör frågan bli föremål för
samråd med utrikesnämnden.

I motionen 1582 behandlas även frågan om
reservdelsleveranser i sådana fall, när köparlandet kan antas använda
materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter. Det är osannolikt att
sådana fall som motionärerna avser skulle inträffa i praktiken. Om så ändå
sker, finns möjlighet att dra in licenserna. Att införa en särskild bestämmelse
som tar sikte på inskränkningar i fråga om reservdelsleveranser synes därför
inte nödvändigt för att uppnå motionens syften.

I motionen 1583 behandlas frågan om skillnaden mellan
defensiv materiel och krigsmateriel i övrigt. Utskottet delar uppfattningen att
gränsen mellan defensiv materiel och annan materiel är flytande och att leveranser
av materiel som betecknas som defensiv kan innebära en förstärkning av den
totala krigspotential som mottagarlandet förfogar över och därmed kan påverka
styrkebalansen i en rådande eller hotande konflikt. Emellertid kan man urskilja
viss materiel, som kan exporteras på sådant sätt att den effekt som
motionärerna befarar inte inträffar. Utskottet förutsätter att nödvändig
försiktighet iakttas vid tillämpningen av riktlinjerna på denna punkt.

I motionen 1971; 1584 yrkas, såvitt nu är i fråga, på ett
generellt förbud mot krigsmaterielexport. Under hänvisning till vad som tidigare
anförts avstyrker utskottet detta motionsyrkande. Över motionens övriga
yrkanden torde yttrande avges av näringsutskottet, till vilket motionen jämväl
hänvisats.

1 motionen 1585 framhålles att krigsmaterielexport bör ske
för att bevara en nödvändig produktionskapacitet. Vidare förklaras att svensk
vapenexport skulle kunna i vissa fall bidra till att stärka små län-

s. 10 Kontrollera mot PDF

UU 1971:21 10

ders
oberoende och självständighet gentemot stormakterna. Dessa synpunkter strider
inte mot tankegångarna i propositionen. Motionären yrkar inte på någon ändring
av de riktlinjer som departementschefen föreslår.

Utskottet hemställer att riksdagen

1.
avslår motionen 1971: 1584,
såvitt angår generellt förbud mot export av krigsmateriel,

2.
som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet har anfört med anledning av motionerna 1971: 1568,
1971: 1582, 1971; 1583 och 1971: 1585,

3.
godkänner i propositionen
förordade riktlinjer för svensk export av krigsmateriel.

Stockholm
den 7 december 1971

På
utrikesutskottets vägnar ARNE GEIJER

Närvarande:
herrar Arne Geijer i Stockholm (s), Lange (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar
Bengtson i Jönköping (c), Johansson i Jönköping (s). Palm (s). Turesson (m),
Göransson (s). Antonsson (c), Hugosson (s), Wirmark (fp), Korpås (c), Ericson i
Örebro (s) och Ullsten (fp).

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710029

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.