Sök i Ratio Lex

Civilutskottets betänkande i anledning av motion om tillämpning av lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet på kommun tillhörig fastighet

1972-04-06 · 2 sidor


Så kom texten hit

Texten är maskinläst ur en skanning, enligt Ratio Lex bedömning (riksdagens sidformat för skannade dokument); riksdagen märker inte dokumentet som inskannat. Fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1972:CU12, Civilutskottets betänkande i anledning av motion om tillämpning av lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet på kommun tillhörig fastighet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

CU 1972:12

12

Nr 12

Civilutskottets betänkande i anledning av motion om tillämpning av lagen
(1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet på kommun tillhörig

fastighet

Motionen

I motionen 1972:1451 av herrar Werner i Malmö (m) och Turesson
(m) har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om ändring i
1 § i Lag om tvångsförvaltning av bostadsfastighet (5 juni 1970) enligt
nedanstående

1 §

Om ägare enligt denna lag. Fastighet, som äges av staten kan ej

ställas under förvaltning. Bestämmelserna fastigheten.

Gällande ordning m. m.

Statsmakternas beslut (prop. 1970:133, 3LU 56) att anta ifrågavarande
lag — och ändring i expropriationslagen för att ge möjlighet att
expropriera bostadsfastighet vid föreliggande eller befarad grov vanvård —
utgick enligt propositionen (s. 56) från huvudsyftet ”att komma till rätta
med illojala fastighetsägare som mera systematiskt åsidosätter hyresgästernas

och samhällets intresse av en tillfredsställande fastighetsskötsel”.
Lagen syftar inte till att vidga fastighetsägarens skyldigheter att vårda sin
fastighet och att sörja för sundhet, ordning och skick. I fråga om
tillämpningsområdet anförde chefen för justitiedepartementet i propositionen

(s. 59) bl. a. följande:

Enligt min mening är det — bl. a. med hänsyn till de kostnader och det
administrativa besvär som lagens tillämpning för med sig - viktigt att
dess tillämpningsområde inte blir mer omfattande än vad som är
nödvändigt för att syftet med lagen skall tillgodoses. Till en böljan bör, i
enlighet med vad som föreslås i promemorian, undantag göras för hus
som ägs av stat och kommun. Många kommuner innehar visserligen
åtskilliga nergångna fastigheter, men det rör sig då i allmänhet om
fastigheter som har förvärvats i saneringssyfte. Det kan antas att dessa
fastigheter regelmässigt får ett bättre underhåll i kommunens ägo än om
de hade varit kvar hos förre ägaren.

Tredje lagutskottet anförde i sitt enhälliga utlåtande bl. a. följande:

Enligt förslaget kan fastighet, som ägs av staten eller kommun, inte
ställas under förvaltning. Härmed avses fastigheter som ägs direkt av
staten eller kommun. Fastigheter som ägs av särskilda kommunala
rättssubjekt såsom bostadsbolag och bostadsstiftelser avses däremot
kunna bli föremål för förvaltning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

CU 1972:12

13

Åtskilliga dåliga fastigheter är f. n. i kommunal ägo. Som departementschefen

anfört torde emellertid dessa fastigheter regelmässigt få ett
bättre underhåll än om de varit kvar hos förre ägaren. Den förvaltningsordning

som finns inom kommunerna och det ansvar som kan utkrävas
erbjuder också goda möjligheter att komma till rätta med försummelser.
Det kan därför förutsättas att lagstiftningens anda och mening blir
avgörande även för kommunernas handlande. Mot denna bakgrund bör
undantaget godtas.

Saneringsutredningen (SOU 1971:64 och 65) har föreslagit införandet
av en bostadssaneringslag, enligt vilken kommun äger vid vite ålägga ägare
av fastighet att upprusta hus m. m. till viss standard. Åiäggandena skall
enligt förslaget syfta till att, med hänsyn till tidens krav och ortens sed,
undanröja brister från bostadsfunktionella och byggnadstekniska synpunkter

så att en lägsta godtagbar standard uppnås. Tvångsförvaltningslagen

har därvid avsetts bestå. Samordningsregler förordas för att lösa
kompetenskonflikter mellan den föreslagna lagen, å ena, samt hälsovårdsstadgan

och byggnadsstadgan, å andra sidan. Utredningens förslag har
remissbehandlats. Proposition i ämnet torde komma att föreläggas 1973
års riksdag.

Utskottet

Såväl lagens syfte att komma till rätta med illojala fastighetsägare som
pågående beredning av saneringsutredningens förslag gör överväganden i
enlighet med motionsyrkandet olämpliga. Med hänsyn därtill och till att
inte heller förhållandena i övrigt påkallar ett föreslaget riksdagens
initiativ avstyrks motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:1451.

Stockholm den 6 april 1972
På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i
Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s),
Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Ullsten (fp), Henrikson (s),
Wennerfors (m), Jadestig (s), Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Werner i
Tyresö (vpk).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.