Sök i Ratio Lex

Finansutskottets betänkande angående konjunkturstimulerande åtgärder

1972-12-05 · 152 sidor, varav 151 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 151 av 152 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1972:FiU40, Finansutskottets betänkande angående konjunkturstimulerande åtgärder

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansutskottets betänkande nr 40 år 1972 FiU 1972: 40

Nr 40

Finansutskottets betänkande angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Med stöd av 55 § riksdagsordningen1 har vid höstsessionens början
följande motioner väckts

1. 1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om konjunkturstimulerande

åtgärder,

2. 1972: 1711 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om hyresstopp,

3. 1972: 1712 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om prisstopp,

4. 1972: 1713 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om slopande av mer
värdeskatten

på livsmedel,

5. 1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m) om sysselsättningsstimulerande

åtgärder,

6. 1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. (c) om sysselsättningsstimulerande

åtgärder samt

7. 1972:1723 av herr Helén m. fl. (fp) om sysselsättningsstimulerande
åtgärder.

För att få förslagen i motionerna närmare belysta har finansutskottet

inhämtat yttranden från skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet,
socialutskottet, trafikutskottet, näringsutskottet, inrikesutskottet och civilutskottet.

Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

I propositionen 1972: 125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder,

m. m. — som framlades för riksdagen den 7 november 1972 — har
Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 20 oktober 1972 dels föreslagit riksdagen att godkänna

den allmänna uppläggning av den ekonomiska politiken som förordats

i statsrådsprotokollet, dels i bilagorna 1—9 gjort anslagsframställningar

m. m.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts

1. 1972: 1804 av herr Norrby i Gunnarskog (c),

2. 1972: 1871 av herr Enlund (fp),

3. 1972: 1872 av herr Fälldin m. fl. (c),

4. 1972: 1873 av herr Fälldin m. fl. (c),

5. 1972: 1874 av herr Gernandt (c),

6. 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1 Det stycke i 55 § som därvid åberopats lyder: ”1 frågor, som omedelbart föranledas

av något av riksdagen redan fattat beslut eller av annan under riksdagen

inträffad händelse, må motion väckas, så länge session pågår.”

1 Riksdagen 1972. 5 sami Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

2

7. 1972: 1876 av herrar Johansson i Växjö (c) och Gustavsson i
Alvesta (c),

8. 1972: 1877 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c),

9. 1972: 1878 av herr Larsson i Umeå (fp),

10. 1972: 1879 av herr Sellgren (fp),

11. 1972: 1880 av herr Sjönell m. fl. (c),

12. 1972: 1881 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg (c),

13. 1972: 1882 av herrar Wiklund i Stockholm (fp) och Larsson i
Umeå (fp),

Dessa motionsyrkanden redovisas i det följande under de enskilda
huvudtitlarna respektive under Övriga frågor.

Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen och de med anledning

av denna väckta motionerna från skatteutskottet, justitieutskottet,

försvarsutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, kulturutskottet,

utbildningsutskottet, trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet,

inrikesutskottet och civilutskottet. Också dessa yttranden
återfinns i slutet av detta betänkande.

Motionerna väckta med stöd av 55 § riksdagsordningen

Yrkanden

1.1 motionen 1972:1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen uttalar sig för skyndsam projektering av statliga basindustrier,

finansierade med medel ur AP-fonderna och med ett avgörande

inflytande för de anställda,

2. att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma förslag till
samhällsnyttiga arbeten på framför allt följande områden: åtgärder
för att rädda miljön, utbyggnad av barnstugor och annan service för
hushållen, åtgärder för att bekämpa krisen inom vårdsektorn, åtgärder

för att skapa ökad trafiksäkerhet, framför allt genom utbyggnad
av den kollektiva trafiken, ökad inriktning på ombyggnad och reparationer

av bostäder, byggande av lokaler för hantverk och småindustrier,

ökad yrkesutbildning, särskilt av kvinnor och ungdom, samt att
erforderliga förslagsanslag föreläggs riksdagen,

3. att riksdagen uttalar sig för en allmän räntesänkning med minst 1
procent.

2. I motionen 1972:1711 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt utarbetande av
förslag till sådan ändring av prisregleringslagen att denna kan äga tilllämpning

även på hyresområdet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

3

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att — så snart formella möjligheter

härtill föreligger — hyresstopp med omedelbar tillämpning

utfärdas.

3. I motionen 1972:1712 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen hemställer hos regeringen att lagen om allmän prisreglering
skyndsamt åter sätts i kraft med priserna av den 15 oktober 1972 som
stoppriser.

4. I motionen 1972:1713 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås
att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om förslag om slopande

av mervärdeskatten på livsmedel från den 1 januari 1973.

5. I motionen 1972:1721 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att
riksdagen

A. beslutar

1. att upphäva sitt tidigare beslut om en fördubbling av arbetsgivaravgiften

från den 1 januari 1973,

2. att, för att stimulera sysselsättningen inom avfolkningsregionema,
borttaga arbetsgivaravgiften inom det s. k. allmänna stödområdet,

3. att sänka ATP-uttaget från den 1 januari 1973 med 2 procentenheter;
B.

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer

1. att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt skatteutredningen att skyndsamt

utarbeta och framlägga förslag om ändringar i skattesystemet
ägnade att stimulera arbete, företagande och initiativ i enlighet
med vad i motionen anförts,

2. att Kungl. Maj:t tillsätter en parlamentarisk besparings- och rationaliseringsutredning

med uppgift att, i samverkan med riksrevisionsverket,

föreslå åtgärder ägnade att begränsa den offentliga
sektorns tillväxt,

3. att Kungl. Maj:t måtte förelägga nästa års riksdag förslag till åtgärder

i de hänseenden som angivits i motionen för att förbättra
mindre och medelstora företags situation och underlätta deras försörjning

med riskvilligt kapital,

4. att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag om åtgärder
för att stimulera förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre fastigheter

och att åstadkomma en ökning av småhusbyggandet och
glesbebyggelsen (i vad avser skattefrågor, behandlingen av momentet

i övrigt överflyttad till civilutskottet),

5. att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att möjliggöra byggande

av speciella trafikleder genom enskilda entreprenörer och finansierade

med avgifter;

s. 4 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

4

C. beslutar uttala

1. att ett stabiliseringspolitiskt program bör utarbetas i syfte att hejda
de fortgående prisstegringarna,

2. att den offentliga sektorns expansion begränsas och att näringspolitiken

ges en generell utformning och inriktas på att stimulera
företagande och initiativ,

3. att den ekonomiska politiken fortsättningsvis anpassas till konjunkturutvecklingen

på ett sådant sätt att en upprepning av 1970
års extrema kreditpolitik icke skall behöva förekomma,

4. sin anslutning till de i motionen i övrigt angivna riktlinjerna för
den ekonomiska politiken.

6. I motionen 1972:1722 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen

beslutar

1. att det under vårriksdagen fattade beslutet att höja den allmänna
arbetsgivaravgiften från två till fyra procent av den utgivna lönesumman

inte skall träda i kraft,

2. att som sin mening uttala, att den statliga upplåningen samt kreditoch

räntepolitiken i övrigt inriktas så att näringslivets behov av långfristig

upplåning kan tillgodoses och en sänkning av räntan på långfristiga

lån komma till stånd,

3. att den som under perioden 1 november 1972—30 juni 1973 påbörjar
arbete med byggnad avsedd att utnyttjas i industri, jordbruk m. m.
skall åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag med 10 procent enligt i
motionen angivna grunder,

4. att medge att stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin

i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar

får utgå ur anslaget till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom
industrin m. m. enligt samma grunder, som i övrigt gäller för anslaget,

samt att hemställa hos Kungl. Maj:t om utfärdande av erforderliga

tillämpningsföreskrifter,

5. att uppdra åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext.

7. I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs

A. att riksdagen beslutar

1. att fördubblingen av den allmänna arbetsgivaravgiften efter den
1 januari 1973 inte skall träda i kraft,

2. att den nuvarande rätten till skattemässiga avskrivningar av gjorda
maskin- och inventarieinvesteringar utsträckes till att gälla även
första kvartalet 1973,

3. att en särskild rätt till skattemässiga avskrivningar med 10 procent

införes avseende byggnadsinvesteringar inom näringslivet
igångsatta före den 1 oktober 1973,

4. att fastighetsägare som under tiden fram till den 1 juli 1973 på
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

5

börjar upprustnings- eller ombyggnadsarbeten beviljas avdrag i
fastighetsdeklarationen med 20 procent av investeringsbeloppet i
de fall arbetet utförts av av arbetsförmedling anvisad s. k. svårplacerad

arbetskraft och i övriga fall med 10 procent,

5. att på tilläggsstat anslå erforderliga medel för drift av såväl statliga,

kommunala som enskilda vägar;

B. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

6. att de av statens järnvägar planerade investeringarna prövas med
förtur för att så långt möjligt tidigarelägga igångsättningen,

7. att särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder av det slag som redovisas

i denna motion vidtas mot ungdomsarbetslösheten,

8. att stabiliseringspolitiska konferenser snarast anordnas i enlighet
med vad som framhållits i denna motion; samt

C. att riksdagen uttalar sig för

9. att ett ensidigt utnyttjande av kreditpolitiken som stabiliseringsmetod

i en uppåtgående konjunktur ej bör ske.

Utskottet behandlar motionernas yrkanden dels under punkten 1, dels
under respektive huvudtitel.

Motivering

1. I motionen 1972:1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hävdar
motionärerna, efter att ha redovisat den senaste arbetslöshetsstatistiken,

att vänsterpartiet kommunisternas analys av arbetslöshetskrisen
— vilken vid flera tillfällen också presenterats för riksdagen — bekräftas

av utvecklingen. Partiet har visat att periodiskt återkommande
arbetslöshetskriser och en långsiktig ökning av reservarmén av arbetslösa

hör till det kapitalistiska systemet.

Vänsterpartiet kommunisterna har redan tidigare påvisat vilka omedelbara

åtgärder som måste vidtas för att nedbringa arbetslösheten.
Dit hör anläggande av statligt ägda basindustrier finansierade med medel

ur AP-fonderna, statligt finansierade arbeten på olika samhällsnyttiga

områden såsom miljövård, utbyggnad av daghem och annan
service samt insatser inom vårdsektorn. Dessa förslag är även i dagens
läge de viktigaste. Insatserna måste sättas in efter en medveten planering.

Målsättningen måste vara att göra slut på arbetslösheten.

I det aktuella läget måste det också enligt motionärerna vara riktigt
att den allmänna räntan sänks ytterligare. Detta skulle kunna få gynnsamma

följder såväl för hyres- och prisnivån som för sysselsättningen.

2. I motionen 1972:1711 av herr Hermansson m. fl. (vpk) sägs att
det höga kostnadsläget i nyproduktionen av bostäder utgör ett av de
främsta och angelägnaste inrikesproblemen. Talet om att vi har byggt
bort bostadsbristen är inte sant. 475 000 hushåll är fortfarande trångbodda.

Samtidigt står trots höjda familjebostadsbidrag tusentals lägen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

6

heter tomma, därför att folk inte har råd att hyra dem. De tomma lägenheterna

beror främst på de skyhöga hyrorna. Trots den enorma hyreshöjningen

fram till i fjol talar mycket för att 1972 kommer att bli
det verkliga rekordåret för hyreshöjningar. Hyreshöjningar är begärda
över hela hyresområdet.

Vänsterpartiet kommunisterna har mot bakgrund av den allt starkare
kritik som förts mot hyreshöjningspolitiken nyligen i ett brev till regeringen

begärt att hyresstopp införs. Under den tid som hyrorna låses
fast har man begärt att regeringen för höstriksdagen lägger fram förslag

om ett nytt bostadssocialt program med syfte att bryta den nuvarande

hyresstegringsvågen och anvisa vägar för att i stället sänka
hyrorna. Oeftergivliga krav i detta sammanhang är, enligt motionärernas

mening, att man snabbt genomför totalfinansiering av bostadsbyggandet

via en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank som tillhandahåller

kapital till låg och fast ränta samt vidare att man ingriper mot
monopoliseringen inom byggnadsmaterialindustrin och vidtar kraftåtgärder

mot markspekulationen.

3. I den gemensamma motiveringen till motionerna 1972:1712 och
1713 av herr Hermansson m. fl. (vpk) anförs att uppgifterna från statens
pris- och kartellnämnd om prisutvecklingen visar på en fortgående stegring.

Under perioden 1 januari—30 september 1972 steg priserna i dagligvaruhandeln

med 7,0 procent. Fortfarande är det matpriserna som
fortsätter att vara den främsta motorn i våra allmänna prishöjningar.

Den nuvarande indirekta beskattningen innebär också enligt motionärerna

en accelererad prisstegring. För varje kompensation till jordbrukarna

för inflationen följer ett ökat uttag av matmomsen. En ny sådan
prisstegring väntas i januari 1973 med ökat uttag av mervärdeskatt. Denna

utveckling måste stoppas.

Motionärerna föreslår därför att lagen om allmän prisreglering åter
sätts i kraft och att mervärdeskatten på livsmedel slopas.

4. I motionen 1972:1721 av herr Bohman m. fl. (m) sammanfattar
motionärerna sin syn på det ekonomiska läget i Sverige på följande sätt.

Under 1960-talets senare hälft har den ekonomiska utvecklingen i Sverige

varit ogynnsammare än under decenniets första del. Under de två
senaste åren har den totala resurstillväxten varit obetydlig. Industriproduktionen

har stagnerat.

Den otillfredsställande investeringsutvecklingen utgör en betydelsefull
förklaring härtill. De investeringar som kommit till stånd har företrädesvis

varit av defensiv natur och syftat till att genom arbetsbesparande rationaliseringar

dämpa kostnadsutvecklingen. De offensiva investeringarna
i nya projekt och anläggningar har i stor utsträckning uteblivit. Nyföretagandet

har gått tillbaka. Antalet konkurser har ökat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

7

Till följd härav har arbetslösheten successivt stigit. Sysselsättningsproblemen

är på sikt särskilt påfallande inom det regionalpolitiska stödområdet.

Nya arbetstillfällen har icke tillkommit i takt med tillskottet av ny
arbetskraft. Nya meningsfyllda arbetsuppgifter har icke kunnat skapas
åt dem som blivit friställda i samband med rationaliseringar och nedläggning

av företag.

Stagnationen i den svenska samhällsekonomin är inte i första hand
konjunkturpolitiskt betingad. Den har sin rot i den alltför snabba expansionen

av den offentliga sektorn. Tillräckliga resurser har icke avdelats
för produktiva investeringar och för en utbyggnad av den industriella
kapaciteten. Svårigheterna har ytterligare förvärrats genom regeringens
dåligt konjunkturanpassade politik.

För att komma till rätta med balansrubbningarna i den svenska ekonomin

och lägga en grund för ökad tillväxt, utveckling och sysselsättning

krävs enligt motionärerna framför allt åtgärder av långsiktig natur.
De bör emellertid utformas på sådant sätt att de såvitt möjligt får omedelbara

verkningar och minskar de nuvarande sysselsättningsproblemen
samt förhindrar en försämring av läget. Härvidlag bör framför allt tillgripas

generellt verkande ekonomisk-politiska åtgärder. Den av den inhemska

politiken orsakade konjunkturnedgången är till betydande del en
följd av regeringens ovilja att använda sådana. I stället har man sökt
komma till rätta med problemen genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder

— omskolning, beredskapsarbeten m. m. — eller genom selektiva
stödinsatser åt enskilda företag.

Beträffande motionärernas specialmotiveringar till olika förslag kan
följande nämnas.

Förbättring av näringslivets lönsamhet är en förutsättning för att företagen

skall ha möjlighet att göra investeringar i nya anläggningar och
därmed bereda ny sysselsättning. Den höjning av arbetsgivaravgiften,
den s. k. löneskatten, som regeringspartiet med hjälp av kommunisterna
genomdrev vid vårriksdagen kommer, om den genomförs den 1 januari
1973, att ytterligare sänka lönsamheten. I det läge som nu råder bör därför

riksdagen besluta att höjningen av löneskatten icke skall träda i kraft.
Om samhällsekonomin senare på grund av den väntade konjunkturuppgången

skulle drabbas av så hårda påfrestningar att restriktiva åtgärder
icke kan underlåtas är motionärerna beredda att medverka till genomförandet

av tjänliga stabiliseringspolitiska åtgärder.

Ett med 2 procentenheter sänkt ATP-uttag är enligt motionärernas
uppfattning fullt tillräckligt för att garantera utfästa pensionsförpliktelser
och ett högre uttag försäkringstekniskt omotiverat. Under förutsättning
att det klargörs att ett sänkt ATP-uttag inte skapar ökat utrymme för
lönelyft skulle en sådan sänkning leda till en direkt lönsamhetsförbättring.

De bedömer det inte heller som sannolikt att ett lägre ATP-sparande

skulle leda till en sänkning av det totala sparandet i samhället utan

s. 8 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

8

till en omfördelning från kollektivt sparande till ett ökat företagssparande

och sålunda till en investeringsbefrämjande högre självfinansieringsgrad

inom näringslivet.

Bättre balans mellan finanspolitik och penningpolitik bör eftersträvas.
Erfarenheterna från 1970 års kreditpolitik har varit ytterligare en investeringsdämpande

faktor under 1971 och 1972. Företagen har föredragit

att förbättra sin likviditet framför att engagera sig i projekt som ökar
deras beroende av kreditpolitiken för att därigenom kunna skydda sig
mot vådorna av en upprepning av vad som hände 1970. Kan statsmakterna

inte garantera en fungerande kreditmarknad även efter en konjunkturuppgång

torde det enligt motionärerna inte vara möjligt att i någon

nämnvärd omfattning stimulera näringslivets investeringsaktivitet
trots god tillgång på krediter under en lågkonjunktur.

Ett program mot prisstegringar bör utarbetas. Statsmakterna bör i
samarbete med oppositionspartierna samt näringslivets och arbetsmarknadens

parter sträva efter att åstadkomma en samordning av alla de skilda

åtgärder som kan komma i fråga för att förhindra eller dämpa den
fortgående inflationen. Samordningen måste utgå ifrån att förutsättningen

för prisstabilitet är bättre balans mellan löneökningar och produktivitetsförbättringar

samt att statsmakterna avhåller sig från alla åtgärder,
som kan vara ägnade att pressa priserna i höjden.

I motionen 1972:1722 av herr Fälldin m. fl. (c) anförs, att den stagnation,

som kännetecknat den svenska ekonomin sedan början av förra
året, alltjämt består. Visserligen har en begränsad återhämtning tidvis
gjort sig gällande inom vissa delar av näringslivet, men den tycks nu
ha stannat av. Någon påtaglig förbättring av utlandskonjunkturen har
inte heller skett. Det uppsving som finansministern räknade med under
hösten i den reviderade finansplanen i maj har därför inte kommit till
stånd. Det är inte heller troligt, att någon påtaglig förbättring kommer
att äga rum under vintern.

Att konjunkturförbättringen uteblivit har tillsammans med de fortgående

strukturförändringarna lett till att sysselsättningssituationen har
förvärrats ytterligare. Dagens arbetslöshetssituation och den ytterligare
säsongmässiga försämring som kan väntas under vintern är helt oacceptabel

och oförenlig såväl med målsättningen om full sysselsättning och
inkomsttrygghet som med en riktig användning av våra resurser. Enligt
motionärerna krävs omedelbara insatser och initiativ från riksdagen.

En sådan förstärkning av arbetsmarknadspolitiken, som regeringen
förklarat sig komma att föreslå i samband med framläggandet av förslaget

till tilläggsstat I för budgetåret 1972/73, finner motionärerna befogad.

Men arbetsmarknadspolitiken och andra selektiva åtgärder blir
verkligt effektiva först om de kombineras med generella ekonomiskpolitiska

åtgärder. Målsättningen måste alltid vara att så långt möjligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

9

förebygga arbetslöshet och inte vänta med åtgärderna tills den är ett
faktum.

Den ekonomiska politik, som regeringen fört de senaste åren, har
lett till att den finanspolitiska handlingsberedskapen nu är begränsad.
Det är ändå enligt motionärernas uppfattning nu nödvändigt att av
sysselsättningspolitiska skäl uppskjuta ikraftträdandet av den i våras
beslutade höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften. Arbetsgivaravgiften

drabbar i första hand de mest arbetskraftsintensiva företagen.
Till dessa hör flertalet småföretag. En höjning av arbetsgivaravgiften
nu skulle otvivelaktigt leda till en ännu snabbare nedläggning av mindre
företag, fortsatt minskning av nyetableringarna och ytterligare friställning

av arbetskraft.

De åtgärder som hittills vidtagits för att öka näringslivets investeringar

har inte varit tillräckliga. Det är därför angeläget, att den ekonomiska

politiken och näringspolitiken nu inriktas på att ge företagen
större möjligheter till konsolidering och investeringar i anläggningar,
forskning och marknadsföring än under de senaste åren. I det sammanhanget

spelar både tillgången på kapital och ränteläget en viktig roll.
Bl. a. utgör den nuvarande höga räntan på långa lån utan tvivel en
hämmande faktor på både näringslivs- och bostadsinvesteringama.
Räntan på långa lån har under den innevarande lågkonjunkturperioden
inte sänkts i motsvarande grad som diskontot.

Skillnaderna i räntesatser på korta och långa lån återspeglar bl. a.
inflationsförväntningar, ökad prisstabilitet skulle därför sannolikt automatiskt

leda till en viss utjämning. Men det är också uppenbart, att
regeringen och riksbanken genom en förändring av kreditpolitiken
skulle kunna medverka till en lägre ränta. Ett medel härför är att i
större utsträckning täcka statens budgetunderskott genom kortfristig
upplåning. AP-fondemas räntepolitik är likaså av mycket stor betydelse,

eftersom dessa nu på ett eftertryckligt sätt dominerar den långa
lånemarknaden. Det ligger givetvis i löntagarnas, övriga förvärvsarbetandes

och pensionärernas intresse, att ATP-medlen förvaltas på sådant
sätt, att medlen ger en god förräntning. Men det kan knappast ligga
i dessa gruppers intresse, att förräntningskraven drivs så långt, att det
leder till kraftiga hyreshöjningar och inskränkningar i industriinvesteringarna

med åtföljande negativa verkningar på sysselsättningen. Det
är mot denna bakgrund angeläget att söka bringa den långa räntan
i bättre överensstämmelse med diskontot och den allmänna räntenivån.

Inte minst byggnadsinvesteringarna spelar en framträdande roll för
industrins och andra näringsgrenars möjligheter att öka sin kapacitet.
Det är mot den bakgrunden olyckligt, att det särskilda investeringsavdrag

som infördes förra året har begränsats till att bara omfatta
maskininvesteringar. Avdraget för byggnadsinvesteringar bör liksom
avdraget för maskininvesteringar utgå för investeringar avsedda att ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

10

nyttjas i rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Det bör inte tillämpas generellt.

Flertalet investeringar, som räknats som oprioriterade i samband
med att vissa byggnadsobjekt varit belagda med investeringsavgift, bör
sålunda undantas. Avdraget bör utgå med 10 procent av byggnadskostnaden

och tills vidare få utnyttjas för byggnadsprojekt som sätts i gång
före den 1 juli 1973 och avse den byggnadskostnad som läggs ner före
den 31 december 1973.

På motsvarande sätt bör enligt motionärerna det befintliga statliga
stödet till miljövårdande åtgärder inom industrin få utnyttjas inte bara
till vatten- och luftreningsanläggningar utan även till åtgärder för bättre
arbetsmiljöer i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar.

Den föreslagna stimulansåtgärden bör inte få utnyttjas i de
fall då annat stöd utgår, såsom vid medgivande att ta i anspråk investeringsfond.

I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. (fp) anförs inledningsvis

att den höga arbetslösheten visar att regeringen har misslyckats
med den ekonomiska politiken. Andra tecken på detta är en fortsatt hög
inflationstakt, stagnation i den ekonomiska tillväxten och låg total investeringstakt.

Regeringen har felbedömt tidpunkten för en konjunkturuppgång

liksom hur snabbt en sysselsättningsökning, som följer med en
sådan uppgång, inträffar.

Trots att stor enighet råder om behovet av åtgärder mot arbetslösheten

har regeringen likväl inte önskat förelägga riksdagen beslutsunderlag

i en sådan omfattning och i så god tid att riksdagen snabbt kan
påverka sysselsättningsläget för instundande vintersäsong.

Debatten har under en längre tid främst gällt huruvida ekonomin
skall stimuleras med generella eller selektiva åtgärder. Regeringens politik

har i huvudsak varit inriktad på selektiva åtgärder. Det dominerande

inslaget har varit direkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Men dagens

arbetslöshetsstatistik visar att regeringens ensidigt selektiva åtgärder

varit helt otillräckliga och delvis felaktiga. Utvecklingen visar i
stället att generellt verkande åtgärder av det slag som folkpartiet föreslog

redan hösten 1971, som stimulerar både efterfrågan och investeringsverksamheten

på bred front, skulle varit det rätta greppet. Så har
inte skett och arbetslösheten har bara förvärrats. Vad som nu framstår
som särskilt olyckligt är att regeringen genom att envist avvisa varje
generellt verkande åtgärd allvarligt minskat sitt handlingsutrymme i
fråga om snabbt verkande åtgärder i ett förändrat konjunkturläge.

Sammantaget torde det behövas åtgärder för att hjälpa i gång en
väntad konjunkturuppgång, ge uppgången ett mera varaktigt verkande
stöd samt klara det besvärliga arbetsmarknadsläget i vinter. En konjunkturuppgång

löser inte i sig hela sysselsättningsproblemet. Den
strukturella utvecklingen fordrar åtgärder på en rad områden. En sak

s. 11 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

11

står dock klar: den gör det än mer nödvändigt att få i gång en industriexpansion

som både skapar nya resurser och ger fler sysselsättningstillfällen.

I dagsläget när de kommunala investeringarna och bostadsbyggandet

visar sjunkande tendens finns ett större utrymme för industrin

att expandera inom. En extra stimulans för byggnadsinvesteringar

inom näringslivet får anses som en adekvat konjunkturpolitisk åtgärd.

Folkpartiet föreslår sålunda att en tioprocentig skattemässig avdragsrätt

för byggnadsinvesteringar inom näringslivet införes att gälla
sådana byggnadsprojekt som är igångsatta före den första oktober
1973. Därvid vinner man en gynnsam inverkan på byggarbetssektoms
sysselsättning även vintern 1973—1974. Det är vidare motionärernas
förhoppning att denna extra konjunkturpolitiska stimulans kan medverka

till att arbetsmiljön kan förbättras genom att arbetslokaler repareras,

byggs om eller helt nyuppföres. Dessutom föreslås att den nu
t. o. m. utgången av 1972 skattemässigt gällande avdragsrätten för
maskininvesteringar utsträcks att gälla även första kvartalet 1973.

Det är viktigt att riksdagen klart uttalar sig för en ekonomisk politik,
som inte på nytt kan komma att innebära ett ensidigt utnyttjande av
kreditåtstramning som stabiliseringsmetod för den händelse konjunkturläget

skulle motivera åtstramande åtgärder.

Det måste löna sig att arbeta både för den enskilde och för företagen.
Ett skatte- och bidragssystem med starka inflationsdrivande inslag
som det nuvarande liksom stora prisökningar går knappast att förena
med kravet på en fortsatt ökad realstandard. Åtskilliga beräkningar
har gjorts — nu senast LO:s höstrapport — där man kan visa att stora
nominella löneökningar äts upp av skatter och priser. Inte minst för att
undvika en sådan utveckling och för att skapa balans i ekonomin är
det viktigt att regeringen i god tid före nästa avtalsrörelse i stabiliseringskonferensens

form söker samråd med riksdagen och arbetsmarknadens

parter.

Det är folkpartiets uppfattning att motiven för sådana överläggningar

har ökat och blivit ännu klarare i ljuset av de erfarenheter som
parterna på arbetsmarknaden redan nu dragit av innevarande treårsavtal.

De berörda ekonomisk-politiska åtgärderna kan sägas vara mer långsiktigt

inriktade. Men åtgärder måste också vidtagas med snabb inverkan.

Den just nu viktigaste åtgärden är att beslutet om löneskatten rivs
upp. Det är orimligt att mitt i en vinter med rekordhög arbetslöshet
fördubbla skatten på arbete. Riksdagen bör därför med förtur behandla

denna fråga.

Om man rev upp beslutet om arbetsgivaravgiften nu skulle företagen
få anledning och råd att inte bara behålla utan också nyanställa arbetskraft.

Inom industrin har man beräknat att den höjda löneskatten kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

12

omräknas till en rationaliserings- och sysselsättningspotential på ca
12 000 arbetstillfällen. Det gäller att direkt påverka själva den ekonomiska

möjligheten att nyrekrytera, när nu förestående konjunkturuppgång

troligen stimulerar rekryteringsbenägenheten i näringslivet.

Motionärerna för fram fem förslag mot ungdomsarbetslösheten:

Den viktigaste åtgärden är att inte höja löneskatten. Arbetsförmedlingen

måste få större möjligheter att hjälpa arbetslösa ungdomar. Fler
praktikplatser måste skapas. Myndigheterna bör gripa in och med kompletterande

yrkesanpassad utbildning fylla arbetslöshetstiden med meningsfylld

sysselsättning. En allmän sysselsättningsförsäkring skulle ge
arbetslösa ungdomar ett grundskydd, men genom att också leda till en
registrering av dem öka möjligheterna till samhälleliga insatser.

Behovet av en intensifierad upprustning av bostadshus är klart dokumenterat.

För att snabbt komma i gång med reparationsarbetena bör de
tomma lägenheterna i nya flerfamiljshus i viss utsträckning ställas till
förfogande som tillfälliga evakueringsbostäder. Den möjlighet att erhålla

förbättringslån, som enligt vad regeringen aviserat skall ges allmännyttiga

och kommunala företag, måste, enligt motionärerna, utsträckas
att gälla även kooperativa och enskilda fastighetsägare.

Den arbetslöshet som finns inom byggarbetskåren och bland hantverkare

måste även på kort sikt leda till en snar expansion av ombyggnadsoch

reparationsarbete på äldre fastigheter. Det av regeringen antydda
stimulansstödet på 40 procent för byggarbetskraft, som av arbetsförmedlingarna

bedöms som svårplacerad, är en väg som folkpartiet tidigare
anvisat. Den räcker dock inte utan måste kompletteras med ytterligare
åtgärder.

Det finansiella utrymme som skapats genom lägre igångsättning av
nyproducerade bostäder måste i första hand användas för lån till reparationsarbeten.

För att stimulera fastighetsägarna att snabbt komma i gång
med dessa arbeten bör ett investeringsavdrag på fastighetsdeklarationen
beviljas för arbeten som sätts i gång fram till 1 juli 1973.

En inventering av projekt som med kort varsel kan sättas i gång borde

oftare än vad fallet är i dag ingå som en naturlig del av en långsiktig
investeringsplanering.

Inom de statliga verken torde även på kort sikt ett stort antal arbeten
kunna påbörjas som förbättrar sysselsättningsläget. Såväl vägverkets som
SJ:s petita ger vid handen att planeringen inte lägger hinder i vägen för
att snabbt komma i gång med projekt som prioriteras högt av verken och
som också ger ett betydande sysselsättningstillskott.

Sålunda skulle ytterligare medel till underhåll av vägnätet vara ytterst
angelägna. Inte minst eftersläpningen av upprustningen av enskilda vägar

hade bort föranleda ökade anslag. Inför den stundande vintern med
befarad fortsatt hög arbetslöshet är det viktigt att ytterligare medel tilldelas

vägsektorn för att därigenom skapa fler arbeten. Detsamma gäller

s. 13 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

13

järnvägstrafiken. Den långa rad av angelägna investeringsprojekt som SJ
redovisar i sina petita bör prövas med förtur inom departementet för att
så långt möjligt tidigarelägga igångsättningen.

Biträdes i motionen framlagda förslag till åtgärder kommer samtidigt
behovet av selektiva åtgärder att minska, hävdar motionärerna, som också

anför att en underbalansering av statsbudgeten i rådande dåliga sysselsättningsläge

är konjunkturpolitiskt väl motiverad.

Med hänsyn till sysselsättningsläget förutsätter motionärerna att riksdagen

med största skyndsamhet behandlar förslagen.

Propositionen 1972:125

I propositionen begärs anslag på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder med sammanlagt

1 165 milj. kr. Vissa åtgärder som vidtagits för att skapa flera
arbetstillfällen leder inte till behov av anslag på tilläggsstat. Detta gäller
sålunda för åtgärder vilkas utgifter belastar förslagsanslag. I förhållande
till riksstaten beräknas en ökad kostnad på ca 80 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning

och ca 50 milj. kr. för bidrag till kommunala avloppsreningsverk.

Ytterligare kostnader till ett belopp om 250 milj. kr.
beräknas inträffa på begränsade anslag utan att ett omedelbart behov av
nya anslag framträder. Sammanlagt kan kostnaderna för ökningen av de
sysselsättningsstimulerande insatserna anges till drygt 1 500 milj. kr.

Underskottet på statsbudgeten för budgetåret 1972/73 kan, med hänsyn

till nu kända utgiftsanspråk och vid de bedömningar om statsinkomsternas

utveckling som riksrevisionsverket gjort, beräknas till i runt
tal 6,5 miljarder kr. I förhållande till riksstaten är det en saldoförsämring

på mer än 3 miljarder kr. Utgifterna kan förutses bli inemot 2 miljarder

kr. större än enligt riksstaten, huvudsakligen som en följd av de
ökade sysselsättningsstimulerande åtgärderna. Vidare kan statsinkomsterna

beräknas bli ca 1,2 miljarder kr. lägre än vad som togs upp i riksstaten,

bl. a. mot bakgrunden av storleken på det skatteinflöde som skett
sedan i våras och det numera kända taxeringsutfallet för år 1971.

I propositionen lämnas därefter en översiktlig redogörelse för den
ekonomiska utvecklingen.

En klar ökning av produktionen och efterfrågan i Sverige 1972 angavs

i finansplanen som den mest sannolika utvecklingen. Bedömningen

i kompletteringspropositionen blev i huvuddrag densamma som i
finansplanen. Samtidigt framhölls emellertid att beredskapen måste
hållas hög om den fortsatta konjunkturförbättringen mot förmodan
skulle låta vänta på sig.

Ser man till utvecklingen under hela året 1972 såvitt denna nu kan
bedömas kommer exporten att i stort sett motsvara förväntningarna,

s. 14 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

14

medan däremot efterfrågan inom landet utvecklas svagare än väntat.
Inom landet har efterfrågan stigit mindre än beräknat främst vad gäller
den privata konsumtionen och byggnadsinvesteringarna. Vidare har
lagerinvesteringama sjunkit mera än förutsett. För den privata konsumtionens

del finns det numera anledning att räkna med en något
svagare tillväxt för hela 1972 än som förutsattes i den reviderade finansplanen.

Även investeringarna väntas öka mindre än förutsett. Maskininvesteringarna

beräknas stiga tämligen kraftigt medan uppgången
för byggnadsinvesteringarna beräknas bli begränsad. Lagerinvesteringama

synes jämfört med 1971 få en avsevärt mindre tillbakagång 1972
men denna nedgång torde likväl bli större än beräknat. Det är främst
inom handeln samt inom industrins råvaruförråd som en vikande lagerutveckling

hållit i sig längre än väntat.

Med denna utveckling av den inhemska efterfrågan är det inte förvånande

att även importen under 1972 utvecklas i något långsammare
takt än man tidigare trott. Handelsbalansen väntas under sådana omständigheter

bli ytterligare förstärkt och bytesbalansen kan komma att
visa ett överskott även under 1972.

De internationella konjunkturutsikterna det närmaste året framstår
nu som gynnsamma. I Förenta staterna väntas en fortsatt snabb tillväxt
och återhämtningen förutses gå vidare i Västeuropa och Japan. För
Västeuropas del gäller frågan i första hand i vilken takt expansionen
fortsätter i de länder där en uppgång redan inletts. Mot bakgrund av
konjunkturutvecklingen den senaste tiden i flera länder kan lager- och
industriinvesteringar väntas spela en allt mer framträdande roll i uppsvinget.

Med dessa utsikter för den internationella ekonomiska utvecklingen
finns för Sveriges del förutsättningar för en tillfredsställande exporttillväxt

1973. En speciell omständighet som bidrar härtill är att EECtullarna

på flertalet svenska industrivaror kommer att sänkas med 20 %
den 1 april 1973 och med ytterligare 20 % årsskiftet 1973—1974.

För den privata konsumtionen finns det särskilda skäl att vänta en
förhållandevis betydande volymökning år 1973. Den av årets vårriksdag

beslutade skattereformen medför en lindring av den direkta statliga
skatten med mellan 2 och 2,5 miljarder kr. De kvarskatter som skall
inbetalas 1973 beräknas bli närmare 1 miljard kr. lägre än 1972. En
nedgång i preliminärskatteuttaget utöver vad som tidigare angetts tillkommer

som följd av att skattetabellerna justeras. Effekten härav har
uppskattats till 600 milj. kr. 1973. Det sammantagna resultatet av bl. a.
dessa åtgärder blir att skatteinbetalningarna påverkas i nedåtgående
riktning med drygt 4 miljarder kr. Kommunalskatterna kan beräknas
stiga förhållandevis obetydligt jämfört med 1972. Hushållens disponibla

inkomster kan sålunda med hänsyn till dessa omständigheter beräknas

stiga förhållandevis starkt år 1973. De ovanligt stora skatteåter
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

15

bäringarna i december 1972 — ca 1,4 miljarder kr. högre än föregående

år — kan förväntas få en stimulerande effekt på hushållens
efterfrågan också 1973.

Även lagerutvecklingen kan under 1973 väntas komma in i en mera
expansiv konjunkturfas. I synnerhet kan exportens och den privata
konsumtionens expansiva utveckling väntas bidra härtill. Bostadsbyggandet

och de kommunala investeringarna kan av nuvarande planer att
döma komma att representera svagare inslag i den inhemska efterfrågeutvecklingen.

Det finns emellertid anledning att räkna med en ökad
tillförsikt i den kommunala planeringen sedan kommunerna bättre
kunnat överblicka sitt finansiella läge och sina ekonomiska utsikter för
år 1973. Utvecklingen på det kommunala verksamhetsområdet måste
emellertid följas med noggrann uppmärksamhet.

En genomgång av olika efterfrågefaktorers utvecklingstendenser tyder

sammanfattningsvis på att den totala produktionen år 1973 kan
väntas stiga i en takt som väl ansluter till en normal utveckling.

Utvecklingen under året har motiverat att regeringen under sommaren

och hösten har vidtagit en rad åtgärder vilka nu redovisas för riksdagen.

Härutöver föreläggs riksdagen i propositionen ytterligare förslag.
Den inriktning av politiken som angavs i den reviderade finansplanen
bör alltjämt vara vägledande vid valet av åtgärder. Således bör åtgärderna

inriktas på att främja näringslivets investeringar, att stimulera
arbetskraftens rörlighet och att med punktvisa insatser hjälpa de grupper

som drabbas av arbetslösheten.

Näringslivets investeringar stimuleras genom en rad åtgärder. Industrins

investeringsfonder för investeringar i byggnader har genom beslut

av regeringen i maj 1972 i praktiken släppts fria. Genom beslut
i augusti 1972 utvidgades möjligheterna att använda investeringsfonderna

till att gälla företag även i andra branscher. Regeringen har nu
beslutat att dessa frisläpp skall förlängas till utgången av juni 1973.
Investeringsfondernas användning i stödområdet kommer liksom hittills

att ske utan tidsbegränsning och avse även maskininvesteringar.
Fondutnyttjande på dessa villkor får tills vidare ske även i Borås- och
Eskilstunaregionema.

Ett tjugoprocentigt skatteavdrag för företagens investeringar i maskiner

och andra inventarier infördes 1971 och har gällt även under

1972. Förslag läggs nu fram om en förhöjning och förlängning av detta
avdrag. Avdraget föreslås utgå med 30 % för maskiner och inventarier
beställda under tiden den 1 november 1972—30 juni 1973 och som
levereras senast före utgången av år 1974.

I syfte att ytterligare stimulera industrins byggnadsinvesteringar och
att under år 1973 åstadkomma en tidigareläggning av sådant byggande
föreslås införandet av ett särskilt, tillfälligt skatteavdrag. Avdraget föreslås

utgå med 10 % på byggnadsprojekt som sätts i gång under tiden

s. 16 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

16

den 1 november 1972—den 30 juni 1973 och avse kostnader som läggs
ned fr. o. m. den 1 november 1972 fram till utgången av år 1973. Skatteavdraget

bör även avse investeringar i jordbrukets ekonomibyggnader.

Vidare läggs förslag fram om en förlängning under 1973 av Kungl.
Maj:ts rätt att medge tillfällig nedsättning av energiskatten.

För att mer långsiktigt stödja den svenska industrins utvecklingsförmåga

och förnyelse har regeringen beslutat att ytterligare stimulera
forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin. Avsikten är att till
1973 års vårriksdag lägga fram förslag såväl om ett generellt extra
skatteavdrag i detta syfte som ett utökat direkt stöd till forsknings- och
utvecklingsarbete inom industrin.

För att främja industrins export har regeringen vidare beslutat att
vidta särskilda åtgärder för att öka svenska företags möjligheter att
i speciella fall lämna krediter för exportleveranser. En närmare prövning

av formerna härför pågår f. n. inom berörda departement.

Industrisektorn har beretts ett ökat utrymme på kapitalmarknaden.
I samma riktning verkar också det förslag som nu läggs fram om ytterligare

stödinsatser för industrins miljövårdsinvesteringar.

I fråga om investeringar inom andra områden av näringslivet än industrin

har under år 1972 till slutet av oktober byggnadstillstånd lämnats

för s. k. oprioriterat byggande till ett värde av inemot 1,6 miljarder

kr. I september beslöt regeringen att temporärt avskaffa begränsningarna

för flertalet sådana byggen i år.

I avvaktan på ställningstagande till dels den långsiktiga utvecklingen
av ATP-avgiften och dels föreliggande förslag om arbetsgivarfinansiering

av vissa sociala reformer, föreslås avgiftsuttaget till ATP under
år 1973 bibehållas på nuvarande nivå, dvs. 10,5 %. Regeringens förslag
i förstnämnda frågor kommer att redovisas till 1973 års vårriksdag.

Vad gäller de arbetsmarknadspolitiska insatserna redovisas att arbetsmarknadsutbildningen

ytterligare vidgats och kommer att ha en kapacitet

på ca 60 000 elever. Regeringen kommer att i samråd med kommunförbunden

vidta särskilda insatser för utbildning inom vårdsektorn.

Även när det gäller ungdomsarbetslösheten har särskilda insatser bedömts

nödvändiga. Ett särskilt tillfälligt utbildningsstöd föreslås utgå
till företag som anställer och utbildar ungdomar och andra som är arbetslösa

på grund av otillräcklig utbildning och med bristfällig förankring

på arbetsmarknaden. Stödet utgår med 5 kr. per timme. I syfte att
underlätta ungdomens utträde i arbetslivet har vidare möjligheter öppnats

för 18- och 19-åringar att genomgå en särskild arbetsmarknadskurs
med praktik. Arbetsförmedlingen har förstärkts med 100 tjänster samt
därutöver med särskild personal för att under vintern bistå arbetslös
ungdom.

s. 17 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

17

Inom inrikesdepartementet har sedan en tid pågått ett arbete med
en bred genomgång av ungdomens situation på arbetsmarknaden. Resultatet

av detta arbete kommer att läggas fram inom kort.

En väsentlig expansion av beredskapsarbetena har skett och förslag
läggs nu fram om den erforderliga medelsanvisningen. Sammanlagt begärs

nu 900 milj. kr. för detta ändamål. Departementschefen pekar i
sammanhanget på de betydande insatser som görs inom vägområdet och
inom naturvården.

Bidragen till kommunala investeringar som utförs som beredskapsarbeten

föreslås för tiden den 1 september 1972—den 30 april 1973
höjas till 50 %. Förhöjda statsbidrag för kommunala miljövårdsinvesteringar

har utgått under första halvåret 1972. Liknande förmåner
föreslås nu gälla för tiden den 1 september 1972—den 30 april 1973.

För att underlätta finansieringen av kommunernas investeringar har
regeringen beslutat medverka till att kommunerna bereds ett ökat låneutrymme

i förhållande till tidigare år med 500 milj. kr. En annan åtgärd

som har vidtagits för att underlätta finansieringen av kommunala
investeringar är tidigareläggningen av utbetalningarna av barnstugelån.

I propositionen hänvisas till i annat sammanhang anmälda förslag om
att genom förbättringslån stimulera saneringsverksamheten. Redan tidigare

har regeringen fattat beslut om beredskapsarbeten i samma
syfte.

Statliga byggnadsobjekt till ett värde av ca 300 milj. kr. har tidigarelagts

och regeringen har vidare medgivit tidigareläggning av ett antal
sjukhusbyggen.

Den samlade effekten av de redovisade åtgärderna tillsammans med
den pågående konjunkturuppgången torde enligt departementschefen
medföra en successiv förbättring av sysselsättningsläget första halvåret

1973.

Sammanfattningsvis anförs att konjunkturutvecklingen är på väg
uppåt. Utsikterna för det framförliggande året pekar mot en klar uppgång.

Risken för att denna uppgång leder till en överhettning får inte
förbises. En huvuduppgift för den ekonomiska politiken måste i detta
läge vara att med bibehållen flexibilitet slå vakt om sysselsättning, prisutveckling

och utrikesbalans. Behov av ytterligare selektiva sysselsättningsåtgärder

föreligger ännu. De förslag härom som läggs fram har
utformats med sikte på att snabbt kunna dras ned om läget så skulle
påkalla. Sammantagna representerar de föreslagna åtgärderna betydande

anspråk på statens budget. Som redovisats beräknas nu underskottet

1 budgeten innevarande budgetår stiga till ca 6,5 miljarder kr. De anspråk

på samhällsekonomin, som ett statligt lånebehov av denna omfattning

ställer, ter sig acceptabla i nuvarande konjunkturfas. Eftersom

2 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 40

s. 18 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

18

man bör undvika att i ett expansivt konjunkturläge behöva tillgripa en
drastisk kreditpolitik sätts bestämda gränser för budgetunderskottets
storlek.

Motionerna väckta med anledning av propositionen

Motionerna 1972: 1804 och 1871—1882 behandlas i det följande
under de enskilda huvudtitlarna respektive under Övriga frågor.

1. Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken

I det följande behandlar utskottet det avsnitt i propositionen 1972: 125
som rör den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken. I
anslutning härtill tar utskottet upp vissa därmed sammanhängande yrkanden

i motionerna

1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk)

1972: 1712 av herr Hermansson m. fl. (vpk)

1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m)

1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. (c)

1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp).

Utskottet

I propositionen framhålls tre positiva element i konjunkturutsikterna
för 1973. En fortsatt internationell konjunkturuppgång väntas för Sveriges

del skapa förutsättningar för en tillfredsställande exporttillväxt

1973. Konjunkturinstitutet beräknar, som framgår av dess höstrapport,
att den svenska exportens volym skall öka mer än dubbelt så snabbt nästa

år (10 %) som i år. För den privata konsumtionen finns, bl. a. till
följd av sänkta direkta skatter nästa år och ovanligt stora skatteåterbäringar

i december i år, anledning vänta en förhållandevis betydande volymökning

år 1973. Konjunkturinstitutet räknade — innan propositionen

om konjunkturstimulerande åtgärder lagts fram — med att den privata

konsumtionens volymmässiga ökning skulle bli ca 3 1/2%. Institutet

utgick härvid från att sparkvoten nästa år skulle nå samma höga
nivå som 1971, dvs. drygt 6 %. Den tredje expansiva faktorn är det
förväntade omslaget i lagerutvecklingen. Medan minskningen i lagerinvesteringarna

mellan 1971 och 1972 drog ned bruttonationalprodukten
med 1 procentenhet beräknas deras ökning nästa år medföra en stegring

med 0,8 procentenheter.

Konjunkturinstitutet sammanfattar sin bedömning av det ekonomiska
läget 1973 i följande prognos över försörjningsbalansens förändringar:

s. 19 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

Försörjningsbalans

19

Procentuella volymförändringar

1971—1972

1972—1973

Tillgäng

Bruttonationalprodukt

2,1

3,9

Import av varor

3,8

8,8

Summa tillgång

2,4

4,7

Efterfrågan

Totala bruttoinvesteringar

3,5

1,0

Byggnader och anläggningar

2,0

-1,5

Maskiner m.m.

6,3

5,2

Förändring i lagerinvestering1

(-1.0)

(0,8)

Privat konsumtion

2,8

3,5

2,4

Statlig konsumtion

1.1

Kommunal konsumtion

5,0

3,5

Tjänstenetto1

(-0,2)

(-0,2)

Export av varor*

4,7

9,8

Summa efterfrågan

2,4

4,7

1 Förändring i procent av BNP för basperioden.

s Nationalräkenskapernas volymutveckling för exporten skiljer sig från den som
redovisas i handelsstatistiken främst genom att prisdeflatorema för verkstadsprodukter

är olika.

Det bör understrykas att denna prognos gjordes innan propositionen
om konjunkturstimulerande åtgärder lagts fram. Tillsammantagna tyder
de olika efterfrågefaktorernas utvecklingstendenser på att den totala produktionen

1973 kan väntas stiga med ca 4 % jämfört med drygt 2 %
i år.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under den förflutna sommaren och
hösten har präglats av att efterfrågan på arbetskraft ökat endast långsamt.

En bidragande orsak härtill har varit en fortsatt snabb produktivitetsutveckling

inom industrin. Det totala antalet sysselsatta personer
har fortsatt att öka, en utveckling som bl. a. kan återföras på 1970 års
skattereform och på aktiva arbetsförmedlingsinsatser. Arbetslösheten
ligger dock i stort sett kvar på fjolårets nivå. På tjänstemannasidan har
problemen ökat i omfattning. Bland de redan etablerade på arbetsmarknaden

har sysselsättningen kunnat hävdas väl, men för de nytillträdande,

kvinnor och ungdom, har antalet lediga arbeten inte räckt till.

De sysselsättningspolitiska åtgärder som regeringen initierat under
sommaren och hösten, framför allt inom byggområdet, och som följs
upp med förslag i propositionen innebär en sammanlagd sysselsättningspolitisk

insats av mycket betydande mått. Utskottet finner denna insats
erforderlig under vintern och våren.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1973 hänger i hög grad
samman med i vilken utsträckning ett nyrekryteringsbehov kumulerats
under 1971—1972 och kan tänkas slå igenom i stegrad efterfrågan under

år 1973.

s. 20 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

20

En kraftig ökning av den privata konsumtionen kan förutses få betydelse

för utvecklingen av antalet anställda inom handeln. Industrin har
redan i nuläget problem att tillgodose efterfrågan på yrkesarbetare inom
vissa branscher. Vid en snabb uppgång i exporten och vid omslag i den
inhemska lagerutvecklingen kan efterfrågan på arbetskraft inom industrisektorn

snabbt skjuta i höjden. Inom byggnadsverksamhet och kommunal

sektor kan även under 1973 väntas stor återhållsamhet. För att
motverka nedgången i byggsysselsättningen har en särskild inventering
av ytterligare byggnadsprojekt inom den offentliga sektorn inletts.

Sammanfattningsvis bör utvecklingen under 1973 leda till att de särskilt

insatta arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under våren kan avlösas

av ett ökat arbetskraftsbehov som genereras från i första hand industrin

och handeln. Uppsvinget kan väntas få betydande omfattning
innan brist på arbetskraft utgör en hämmande faktor. Goda förutsättningar

synes nu vara för handen att under uppsvinget åstadkomma en
önskvärd inhemsk nyrekrytering till industrisektorn. Den säsongrensade
arbetslösheten bör successivt kunna bringas ned från nuvarande höga
tal. Även under år 1973 måste man emellertid räkna med att sysselsättningssvårigheter

kommer att kvarstå till följd av bl. a. det kärvare läget
inom byggnadsbranschen och i den kommunala verksamheten. En hög
yrkesmässig rörlighet är därför en viktig förutsättning för en framgångsrik

sysselsättningspolitik. Behovet av en hög arbetsmarknadspolitisk beredskap

kvarstår också.

Den nu redovisade bedömningen av konjunkturutsiktema för 1973
och arbetsmarknadsläget under den kommande vintern och våren kan
starkt förenklat sammanfattas på följande sätt. Genom att den hittillsvarande

konjunktursvackan blivit oväntat djup och utdragen kommer
det under tiden fram till sommaren 1973 att föreligga en situation med
outnyttjad kapacitet beträffande såväl arbetskraft som realkapital. Å
andra sidan ter det sig sannolikt att den redan inträdda konjunkturuppgången

kommer att successivt förstärkas och fr. o. m. andra halvåret
1973 nå en avsevärd styrka. Enligt utskottets mening bör de nu föreslagna

konjunktur- och sysselsättningsstimulerande åtgärderna bedömas
mot bakgrund av denna framtidsbild.

De förslag till åtgärder som lagts fram för riksdagen i propositionen
har framför allt inriktats på att främja näringslivets investeringar, att
stimulera arbetskraftens rörlighet och att med punktvisa insatser hjälpa
de grupper som drabbas av arbetslöshet. De ligger därmed i linje med
de mål för den ekonomiska politiken som utskottet i olika sammanhang
förordat. Samtidigt ter sig deras storlek och tidslokalisering väl avvägda
med hänsyn till den konjunktur- och arbetsmarknadsutveckling som nu
framstår som trolig. I princip kan utskottet därför ansluta sig till de
framlagda förslagen.

Den samlade bedömning som nu kan göras av statens inkomster och

s. 21 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

21

utgifter under innevarande budgetår ger vid handen att finanspolitiken
kommer att bli väsentligt mer expansiv än under budgetåret 1971/72. I
propositionen beräknas budgetunderskottet för 1972/73 komma att uppgå

till i runt tal 6,5 miljarder kr. Man har därvid förutsatt att förslagen
till konjunkturstimulerande åtgärder kommer att antas av riksdagen
och vidare utgått från de bedömningar av statsinkomsternas utveckling

som riksrevisionsverket gjort. Det sålunda beräknade budgetunderskottet

är närmare tre miljarder större än budgetunderskottet för föregående

budgetår, vilket uppgick till 3,7 miljarder kr.

Utskottet vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på ett par omständigheter,

som kan leda till att budgetunderskottet innevarande budgetår

blir ännu större än vad man räknat med i propositionen. Riksrevisionsverket

har nämligen i den budgetprognos, som offentliggjordes
vid månadsskiftet oktober—november, inte kunnat ta hänsyn till förslagen

till konjunkturstimulerande åtgärder. De åtgärder som främst kan
tänkas leda till ett ytterligare bortfall av statsinkomster och därmed till
ett större budgetunderskott är de generella skatteavdragen för näringslivets

investeringar och förlängningen av den tillfälliga nedsättningen
av energiskatten. Tyngst i sammanhanget väger det 30-procentiga avdraget

för näringslivets investeringar i maskiner och inventarier. Enligt
konjunkturinstitutet kan dessa investeringar för 1973 totalt beräknas till
ca 12 miljarder kr. i löpande priser. Härav kan ca 9 miljarder kr. antas
bli beställda inom det tidsintervall som i och för sig skulle ge rätt till
skatteavdrag. Maximalt — dvs. om samtliga investerande företag har
så stor vinst att de fullt ut kan utnyttja skatteavdraget — skulle detta
kunna leda till ett inkomstbortfall för staten av storleksordningen 1
miljard kr. för inkomståret 1973. Denna siffra reduceras emellertid av
att skatteavdragen inte kan utnyttjas av alla investerande företag.

Det föreslagna skatteavdraget för industrins och jordbrukets byggnadsinvesteringar

har betydligt mindre finanspolitisk effekt än maskininvesteringsavdraget.

För det första är avdraget begränsat till 10 procent
och för det andra kan dessa investeringar endast väntas komma att uppgå

till ca en fjärdedel av maskininvesteringarna under 1973. Maximalt
torde det här enligt utskottets uppskattning kunna bli fråga om ett skattebortfall

för inkomståret 1973 på mellan 50 och 100 milj. kr.

En fortsatt nedsättning av eller befrielse från energiskatt i oförändrad

omfattning, som föreslås i propositionen, kan med stöd av erfarenheterna

hittills beräknas leda till ett ytterligare skattebortfall för 1973
av ca 100 milj. kr. varav något mer än hälften torde falla på budgetåret

1972/73.

Tillsammantagna utgör de föreslagna skatteavdragen och dispensen
från energiskatt finanspolitiska åtgärder av sådan omfattning att de enligt

utskottets bedömning måste medföra en kraftig stimulans för näringslivets

investeringar under innevarande budgetår. Det framstår vi
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

22

dare med hänsyn till vad som nu anförts som sannolikt att budgetunderskottet

för 1972/73 kan bli större än de 6,5 miljarder som angivits i
propositionen. I sin budgetprognos den 4 december har riksrevisionsverket

uppskattat underskottet till 7 miljarder kr.

Enligt utskottets uppfattning är det mot bakgrund av detta finanspolitiska

perspektiv, som man framför allt har att bedöma de förslag till
ytterligare expansiva åtgärder som framförts i motionerna 1972: 1713
och 1972: 1721—1723. Utskottet syftar därvid i första hand på förslagen
att avskaffa mervärdeskatten på livsmedel, att upphäva vårriksdagens
beslut om höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från 2 till 4 %
fr. o. m. den 1 januari 1973 och att sänka ATP-avgiften med 2 procentenheter

fr. o. m. den 1 januari 1973. I samtliga fall är det fråga om åtgärder

som skulle medföra en betydande påspädning av den privata efterfrågan

och en minskning av det offentligas inkomster.

Som framgår av skatteutskottets bifogade yttrande skulle ett bifall
till förslaget om avskaffande av mervärdeskatten på livsmedel medföra
ett årligt skattebortfall på ca 4,5 miljarder kr. För budgetåret 1972/73
kan skattebortfallet uppskattas till ca 1,5 miljarder kr. Skulle riksdagen
återta beslutet om höjning av arbetsgivaravgiften skulle detta enligt vad
skatteutskottet inhämtat medföra ett inkomstbortfall för statsverket med
ca 2,2 miljarder kr. per år, varav ca 900 milj. kr. belöper på budgetåret
1972/73. Borttas dessutom arbetsgivaravgiften helt inom det allmänna
stödområdet, blir inkomstbortfallet ännu större.

Finansutskottet har känt en viss tveksamhet när det gällt att relatera
de vid höstsessionens början framförda förslagen till konjunkturstimulerande

åtgärder till de förslag som lagts fram i propositionen. Eftersom
de olika motionärerna inte därefter yrkat avslag på regeringsförslagen,
har utskottet kommit till slutsatsen, att de i detta sammanhang behandlade

motionsyrkandena i allt väsentligt är att betrakta som tillägg till
förslagen i propositionen. Under denna förutsättning skulle såväl ett
borttagande av mervärdeskatten på livsmedel som en 2-procentig reduktion

av arbetsgivaravgiften leda till kraftigt ökade budgetunderskott.
Skulle båda dessa åtgärder genomföras kan de som framgått av vad
skatteutskottet anfört beräknas medföra ett årligt skattebortfall på ytterligare

6,5 miljarder kr.

Med hänsyn till det väntade konjunkturuppsvinget är en sådan försvagning

av finanspolitiken enligt utskottets mening oacceptabel. Detsamma

gäller yrkandet i motionen 1972: 1721 om en sänkning av ATPavgiften

med 2 procentenheter. Även om den minskning av det offentliga

sparandet som en sådan sänkning medför till en del kan kompenseras

genom större privat sparande, skulle åtgärden lagd ovanpå motionärernas

övriga här behandlade förslag enligt utskottets bedömning i
hög grad öka riskerna för inflationistiska påfrestningar under nästa år.
Däremot har utskottet ur konjunkturpolitisk synpunkt intet att erinra

s. 23 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

23

mot att ATP-avgiften, som föreslås i propositionen, bibehålls oförändrad

vid 10,5 % under 1973.

Inflationsriskerna måste enligt utskottets uppfattning också tillmätas
stor vikt vid den fortsatta utformningen av penningpolitiken.

Efter den hårda åtstramningen 1969 och 1970 lättades kreditpolitiken

undan för undan. Diskontot sänktes under 1971 i fyra omgångar
från 7 till 5 %. Den långa räntan reducerades däremot endast obetydligt

— med 1/4 %. Den ökande skillnad mellan långa och korta räntor,
som därigenom uppstod, motiverade riksbanken bl. a. med att utrymmet
för näringslivets obligationsemissioner borde vidgas. Likviditeten hos
banker och företag har tillåtits öka väsentligt och sedan sommaren 1971
har riksbanken inte lagt några restriktioner på bankernas utlåning. Kreditexpansionen

har i år varit betydande. Nettoutlåningen på den totala
kreditmarknaden steg från 6,4 miljarder kr. första halvåret 1971 till
10,0 miljarder första halvåret 1972. Härav föll på näringslivet 4,5 respektive

5,9 miljarder kr.

Av erfarenhet vet vi att det tar avsevärd tid innan penningpolitiska
åtgärder påverkar den ekonomiska utvecklingen. Att nu ytterligare lätta

på kreditpolitiken skulle enligt utskottets mening innebära, att man
bäddade för inflatoriska påfrestningar under det fortsatta konjunkturuppsvinget.

I sammanhanget bör också beaktas att den svenska räntepolitiken

inte kan föras oberoende av ränteutvecklingen i andra länder.
Flera av våra viktigaste handelspartners — bl. a. Västtyskland, Frankrike,

Holland och Belgien — har under den senaste tiden genomfört
diskontohöjningar. Önskemålet att såvitt möjligt vidga den långa kapitalmarknaden

måste också enligt utskottets mening alltjämt tillmätas
stor betydelse vid utformningen av räntepolitiken.

Utskottet anser sig därför ej kunna biträda yrkandet i motionen
1972: 1722 om ett riksdagens uttalande att kredit- och räntepolitiken
inriktas så att en sänkning av räntan på långfristiga lån kommer till
stånd. Ej heller kan utskottet biträda yrkandet i motionen 1972: 1710
att riksdagen skall uttala sig för en allmän räntesänkning med minst
1 procent.

I propositionen uttalar departementschefen att man bör undvika att
i ett expansivt konjunkturläge behöva tillgripa en drastisk kreditpolitik.

Detta förhållande sätter bestämda gränser för budgetunderskottets
storlek. Utskottet instämmer häri och har i det föregående varnat för
inflationsriskerna. Därmed torde syftet med yrkandena i motionerna
1972: 1721 och 1972: 1723 om ett riksdagens uttalande beträffande kreditpolitiken

under en uppåtgående konjunktur få anses tillgodosett.

I motionen 1972: 1712 föreslås att allmänt prisstopp införs med priserna

den 15 oktober 1972 som stoppriser. Riksdagen avslog i våras
ett motsvarande krav med den 1 maj som prisstoppsbas. Finansutskottet
underströk i det sammanhanget (FiU 1972: 25) att det inte torde råda

s. 24 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

24

några delade meningar om önskvärdheten av att så långt möjligt hålla
tillbaka en inflatorisk prisutveckling. Pris- och kartellnämnden följer
noga utvecklingen av priser och handelsmarginaler och handelsministern

har deklarerat att regeringen inte kommer att tveka att på nytt införa

prisstopp, om priserna skulle utvecklas på ett sådant sätt att detta
skulle visa sig erforderligt.

Genom att införa ett allmänt prisstopp kan man såvitt utskottet förstår

knappast i och för sig stimulera konjunkturen. Tvärtom kan det
befaras att en sådan åtgärd skulle verka konjunkturdämpande. I förevarande

sammanhang avstyrker utskottet därför yrkandet i motionen
1972: 1712.

I motionen 1972: 1721 hemställs att riksdagen beslutar uttala att ett
stabiliseringspolitiskt program utarbetas i syfte att hejda de fortgående
prisstegringarna. I motiveringen anförs att statsmakterna i samarbete
med oppositionspartierna samt näringslivets och arbetsmarknadens parter

bör eftersträva en samordning av alla de skilda åtgärder som kan
komma i fråga för att förhindra eller dämpa den fortgående inflationen.

Utskottet har den uppfattningen att varje finansplan resp. reviderad
finansplan och därtill fogade förslag som regeringen lägger fram för
riksdagen utgör ett rullande stabiliseringspolitiskt program. På motsvarande

sätt borde oppositionspartiernas ställningstaganden i motioner
och utskottsbetänkanden kunna betraktas som alternativa stabiliseringspolitiska

handlingslinjer. Något uttalande från riksdagens sida om utarbetande

av ett stabiliseringspolitiskt program bedömer utskottet mot
denna bakgrund inte som erforderligt.

Av motiveringarna i motionen 1972: 1721 framgår att motionärerna
närmast vill ha till stånd någon form av samordnade stabiliseringspolitiska

överläggningar. Ett konkret yrkande om stabiliseringspolitiska konferenser

framförs i motionen 1972: 1723. Utskottet har tagit ställning
till denna fråga vid flera tidigare tillfällen. Utskottets bedömning framgår

av vad som anfördes i dess betänkande 1972: 1 (s. 18). På utskottets
hemställan avslog riksdagen yrkandet. Anledning till ändrat ställningstagande

föreligger enligt utskottets mening inte, varför det nu aktuella
yrkandet avstyrks.

I motionen 1972: 1721 begärs en parlamentarisk besparings- och rationaliseringsutredning

med uppgift att, i samverkan med riksrevisionsverket,

föreslå åtgärder ägnade att begränsa den offentliga sektorns tillväxt.

I samma motion begärs att den offentliga sektorns expansion begränsas

och att näringspolitiken ges en generell utformning och inriktas
på att stimulera företagande och initiativ.

Utskottet kan inte dela den grundläggande uppfattning som motionen

ger uttryck för, nämligen att den offentliga sektorn under lång tid
på ett olyckligt sätt skulle ha krympt utrymmet för näringslivets produktiva

investeringar. Enligt utskottets mening har samhällets insatser i hög

s. 25 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

25

grad inriktats på åtgärder av grundläggande betydelse för näringslivets
långsiktiga utbyggnad: kommunikationer, energiförsörjning, utbildning
och en förbättrad kommunal planering. Även om expansionen av framför

allt den kommunala verksamheten i vissa skeden tenderat att gå för
snabbt finns inte grundad anledning att betrakta huvuddragen i den
utveckling vi har bakom oss som annat än nödvändiga och lämpliga
inslag i samhällsutvecklingen. Inte minst debatten i riksdagen visar på
kvarstående uppgifter inom den offentliga sektorn: vuxenutbildning,
miljövård, regional utbyggnad osv.

Motionärerna yrkar att en parlamentarisk besparings- och rationaliseringsutredning

tillsätts. Självfallet anser utskottet det i hög grad angeläget

att alla möjligheter till besparingar i den offentliga verksamheten
tas till vara. Ansträngningarna i detta syfte har redovisats i utskottets
betänkande (FiU 1972: 29) i maj i år i anledning av ett motionsyrkande
av motsvarande innebörd som det nu aktuella. Utskottet pekade i sammanhanget

dels på den skiljaktiga expansionstakten inom kommunal
och statlig verksamhet, dels på betydelsen av att inom den statliga sektorn

skilja mellan mkomstöverföringar och reala resursanspråk. Utskottet

redovisade i betänkandet utförligt varför utredningsyrkandet borde
avvisas av riksdagen och finner inte anledning till annat ställningstagande

nu. Yrkandet avstyrks sålunda.

Vad slutligen angår yrkandet om ett uttalande om begränsning av
den offentliga sektorns expansion och näringspolitikens utformning har
utskottet redovisat sin syn på den offentliga sektom i det föregående.
Ett uttalande om att näringspolitiken bör ges en generell utformning
skulle, som utskottet ser saken, kunna tolkas så att de i propositionen
föreslagna sysselsättningspolitiska åtgärderna inte skulle vara erforderliga.

Det skulle dessutom kunna komma i konflikt med huvudlinjerna
i det regionalpolitiska program som riksdagen har att ta ställning till
under höstsessionen. Av anförda skäl kan utskottet inte biträda motionsyrkandet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

A. beträffande uttalande om en allmän räntesänkning med minst
1 procent att riksdagen avslår motionen 1972: 1710 såvitt nu
är i fråga,

B. beträffande den statliga upplåningen och kredit- och räntepolitikens

inriktning att riksdagen avslår motionen 1972: 1722
såvitt nu är i fråga,

C. beträffande utnyttjande av kreditpolitiken i en uppåtgående
konjunktur att riksdagen avslår motionen 1972: 1723 såvitt nu
är i fråga,

D. beträffande den ekonomiska politikens anpassning till konjunkturutvecklingen

att riksdagen avslår motionen 1972: 1721
såvitt nu är i fråga,

s. 26 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

26

E. beträffande ikraftsättande av prisregleringslagen att riksdagen
avslår motionen 1972: 1712,

F. beträffande stabiliseringspolitiskt program att riksdagen avslår

motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

G. beträffande stabiliseringspolitiska konferenser att riksdagen
avslår motionen 1972: 1723 såvitt nu är i fråga,

H. beträffande tillsättande av en parlamentarisk besparings- och
rationaliseringsutredning att riksdagen avslår motionen 1972:
1721 såvitt nu är i fråga,

I. beträffande begränsning av den offentliga sektorns expansion
och näringspolitikens utformning att riksdagen avslår motionen

1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

K. beträffande den allmänna uppläggningen av den ekonomiska
politiken att riksdagen

1. avslår motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

2. med godkännande av vad i statsrådsprotokollet förordats
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

s. 27 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

27

JUSTITIEDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

ANDRA HUVUDTITELN

2. Maskin- och verktygsutrustning m. m. Engångsanskaffning av inventarier

m. m. Finansutskottet tillstyrker — i likhet med justitieutskottet
— Kungl. Maj:ts i propositionen 1972: 125, bilaga 1, s. 13—14 framlagda

förslag (punkterna 1—2 i utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden

för den 20 oktober 1972) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73
anvisar

A. till Maskin- och verktygsutrustning m. m. ett reservationsanslag

av 335 000 kr.,

B. till Engångsanskaffning av inventarier m. m. ett reservationsanslag

av 1 300 000 kr.

KAPITALBUDGETEN

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

3. Polishus m. m. med flera anslag. Finansutskottet tillstyrker — i likhet

med justitieutskottet — Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 3—5, s.
14—17) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73
anvisar

A. till Polishus m. m. ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

B. till Byggnadsarbeten för domstolsväsendet ett investeringsanslag

av 1 200 000 kr.,

C. till Vissa byggnadsarbeten för kriminalvården ett investeringsanslag

av 5 900 000 kr.

s. 28 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

28

FÖRSVARSDEPARTEMENTET
K APIT ALBUDGETEN

FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND

4. Arméförband: Anskaffning av anläggningar m. fl. anslag. Finansutskottet

tillstyrker — i likhet med försvarsutskottet — Kungl. Maj:ts i
propositionen 1972: 125, bilaga 2, s. 19—21 framlagda förslag (punkterna

1—5 i utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 20
oktober 1972) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73

anvisar

A. till Arméförband: Anskaffning av anläggningar ett investeringsanslag

av 33 750 000 kr.,

B. till Marinförband: Anskaffning av anläggningar ett investeringsanslag

av 10 950 000 kr.,

C. till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar ett
investeringsanslag av 13 560 000 kr.,

D. till Central och högre regional ledning: Anskaffning av anläggningar

ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.,

E. till Gemensamma myndigheter m. m.: Anskaffning av anläggningar

ett investeringsanslag av 600 000 kr.

s. 29 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

29

SOCIALDEPARTEMENTET

KAPITALBUDGETEN

FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

5. Lån till anordnande av barnstugor. Lån till nybyggnader vid erkända
vårdanstalter för alkohoimissbrukare m. m. Finansutskottet tillstyrker
— i likhet med socialutskottet — Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:
125, bilaga 3, s. 23—24 framlagda förslag (punkterna 1—2 i utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 oktober 1972) och
hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73
anvisar

A. till Lån till anordnande av barnstugor ett investeringsanslag
av 10 000 000 kr.,

B. till Lån till nybyggnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare

m. m. ett investeringsanslag av 3 000 000 kr.

6. ATP-avgiften för år 1973. Kungl. Maj:t har (punkt 3, s. 24—25) föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till dels lag
om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring, dels lag om ändring

i lagen (1968: 243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren
1970—1974 till försäkringen för tilläggspension.

I propositionen föreslås som en bland flera sysselsättningsfrämjande
åtgärder att ATP-avgiften för år 1973 skall bibehållas på nuvarande
nivå, dvs. 10,5 %.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner

1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs

att riksdagen beslutar att sänka ATP-uttaget från den 1 januari
1973 med två procentenheter, samt

1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga
hemställs att riksdagen måtte avslå framställt förslag till Lag om ändring

i lagen (1968: 243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren
1970—1974 till försäkringen för tilläggspension.

I motionen 1972: 1721 anser motionärerna att ett uttag med 8,75 %
är fullt tillräckligt för att garantera utfästa pensionsförpliktelser. De
framhåller att den föreslagna sänkningen — förutsatt att den inte tillåts

s. 30 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

30

skapa utrymme för löneökningar — skulle leda till direkta lönsamhetsförbättringar

för företagen.

I motionen 1972: 1875 har yrkats avslag på propositionen i denna del.
Motionärerna menar att i propositionen inte redovisats någon bärande
motivering för att ändra redan fastställda regler för ATP-uttag under perioden

1970—1974.

Utskottet

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU 1972: 1 y) över
propositionen och motionerna att utskottet i första hand tagit ställning
från socialpolitiska utgångspunkter. Utskottet erinrar om de uttalanden
i princippropositionen år 1958 (nr 55), som låg till grund för lagstiftningen

om tilläggspensionering, nämligen att en betydande fondering var
motiverad i pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska
skäl. Fondmedlen skulle med beaktande av bortfall av annat sparande
medverka till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten och därmed

till en produktionsökning. Pensionsfonden skulle möjliggöra en utjämning

av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna för
utgående pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som de måste
bli om avsättningarna blev otillräckliga.

Denna inställning till fondbildningen har bekräftats av riksdagen,
senast när avgiftsuttag för perioden 1970—1974 fastställdes.

Socialförsäkringsutskottet framhåller att man under löpande avgiftsperiod

inte utan vägande skäl bör frångå det av riksdagen 1968 fattade
beslutet angående avgiftsuttaget för 1973. Med hänsyn till att förslaget
om oförändrat avgiftsuttag för år 1973 kan vara ägnat att bidra till att
det syfte man vill uppnå med propositionen tillgodoses, har utskottet i
nuvarande konjunkturpolitiska läge ansett sig böra biträda förslaget i
propositionen. Socialförsäkringsutskottet anger att man härvid särskilt
beaktat föreliggande utredningsförslag om att vissa sociala reformer
delvis bör finansieras med arbetsgivaravgifter och att förslag om det
fortsatta ATP-uttaget kan väntas till 1973 års riksdag.

Socialförsäkringsutskottet avstyrker följaktligen såväl yrkandet i motionen

1972: 1875 om avslag på propositionen som yrkandet i motionen
1972: 1721 om en nedsättning av avgiftsuttaget med två procentenheter
fr. o. m. den 1 januari 1973.

Utskottet har ingen erinran mot lagförslagen från teknisk synpunkt.

Finansutskottet ansluter sig till de i socialförsäkringsutskottets yttrande

framförda synpunkterna. Proposition om det fortsatta ATP-uttaget
kan väntas till 1973 års riksdag. Förslaget i propositionen 1972:125 om
oförändrat uttag för år 1973 bör ses som en av det konjunkturpolitiska
läget betingad tillfällig avvikelse från en utstakad handlingslinje.

Finansutskottet vill betona att ATP-systemet inte endast utgör ett

s. 31 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

31

socialt försäkringssystem utan även kommit att spela en betydelsefull
roll för kapitalbildningen i samhället. Frågan om avgiftsuttagets storlek
är sålunda inte endast en försäkringsteknisk fråga. Ett sänkt avgiftsuttag
av den omfattning som förespråkas av två ledamöter i socialförsäkringsutskottet,

som anmält avvikande mening, skulle allvarligt försvåra en
tillfredsställande kapitalbildning och finansiering av bl. a. bostadsbyggande

och viktiga kommunala investeringar. Det bör också påpekas att
ett kraftigt sänkt uttag kan tänkas rubba underlaget för de under år 1971
träffade löneuppgörelserna på arbetsmarknaden.

Mot denna bakgrund tillstyrker finansutskottet förslaget i propositionen

och avstyrker bifall till yrkandena i motionerna 1972: 1721 och
1972: 1875.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring (bilaga
1),

B. att riksdagen med avslag på motionerna 1972: 1721 och
1972: 1875, båda såvitt nu är i fråga, antar vid propositionen
fogat förslag till lag om ändring i lagen (1968: 243) om procentsatsen

för uttag av avgift under åren 1970—1974 till
försäkringen för tilläggspension (bilaga 2).

s. 32 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

32

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 19 kap. 5 § lagen (1962: 381) om allmän
försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

5 §

Avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 1 § samt tilläggspensionsavgift

enligt 3 § skola utgå efter en procentsats, som fastställes av
Konungen med riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd att avgifterna

i förening med andra tillgängliga medel förslå till bestridande av
pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen för
tilläggspension åvilande utgifter ävensom till den fondering som finnes
erforderlig.

Beslut om den procentsats, som Beslut om den procentsats, som
skall tillämpas för visst år, skall skall tillämpas för visst år, skall

fattas senast ett år dessförinnan, fattas senast under året dessförin
Riksförsäkringsverket

åligger att nan. Riksförsäkringsverket åligger

vart femte år framlägga förslag att vart femte år framlägga förbeträffande

procentsatserna under slag beträffande procentsatserna

nästföljande sju år, i den mån under nästföljande sju år, i den

uttaget icke redan beslutats. mån uttaget icke redan beslutats.

De avgifter, som avses i första stycket, skola ingå till en fond, benämnd

allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar
kostnaderna för försäkringen för tilläggspension skola bestridas.

Allmänna pensionsfonden förvaltas på sätt Konungen med riksdagen
förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 33 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

33

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 243) om procentsatsen för uttag av
avgift under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension

Härigenom förordnas, med ändring av vad som föreskrivits i lagen
(1968: 243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974
till försäkringen för tilläggspension, att den i 19 kap. 5 § lagen (1962:
381) om allmän försäkring nämnda procentsatsen för uttag av avgift till
försäkringen för tilläggspension skall för år 1973 utgöra tio och en halv
procent.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 40

s. 34 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

34

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

SJÄTTE HUVUDTITELN

7. Motion om ytterligare medel till drift av vägar. I motionen 1972: 1723
av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar

att på tilläggsstat anslå erforderliga medel för drift av såväl statliga,

kommunala som enskilda vägar.

Utskottet

Trafikutskottet hänvisar i sitt yttrande (TU 1972: 1 y) till att medel
föreslås anvisade på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73,
dels till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa ett reservationsanslag

av 645 000 000 kr., varav förslagsvis 225 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen, dels till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

ett reservationsanslag av 320 000 000 kr., varav förslagsvis
75 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. Ett bifall till
Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar synes också innebära ett tillgodoseende

av syftet med motionärernas yrkande.

Motionärerna begär att erforderliga medel skall anslås för drift av vägar.

Vad som i sammanhanget förstås med erforderliga medel har inte
angetts av motionärerna. Medel för drift av vägar för budgetåret 1972/73
har anvisats av riksdagen i ordinarie ordning. Därutöver tillförs vägväsendet

mycket betydande resurser genom anvisning av medel för beredskapsarbeten.

Finansutskottet finner denna form av medelsanvisning,
som medger hänsynstagande till sysselsättningsförhållandena regionalt
och lokalt, vara lämplig och avstyrker bifall till ifrågavarande yrkande i
motionen 1972: 1723.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 1723 såvitt nu är i fråga.

8. Motion om avgiftsfinansierade trafikleder. I motionen 1972: 1721 av
herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder

för att möjliggöra byggande av speciella trafikleder genom enskilda
entreprenörer och finansierade med avgifter.

s. 35 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

35

Utskottet

Trafikutskottet anför i sitt yttrande att förslag om avgiftsfinansierade
trafikleder under en lång rad av år prövats och avvisats av riksdagen. Så
skedde senast under riksdagens vårsession. Under hänvisning till vad
som härvid anfördes i trafikutskottets betänkande 1972: 1 (s. 16) avstyrker

trafikutskottet det nu aktuella motionsyrkandet.

Finansutskottet kan inte finna att frågan om avgiftsfinansierade trafikleder

har samband med de konjunkturpolitiska åtgärder, varom nu är
fråga. Skäl till ändring av riksdagens ställningstagande i våras föreligger

sålunda inte.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga.

K APIT ALBUDGETEN

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

9. Posthus m. m. Finansutskottet tillstyrker — i likhet med trafikutskottet

— Kungl. Maj:ts i propositionen 1972: 125, bilaga 4, s. 29 framlagda

förslag (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 20 oktober 1972) och hemställer

att riksdagen till Posthus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 3 000 000
kr.

10. Motion rörande statens järnvägars planerade investeringar. I motionen

1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att de av statens järnvägar planerade

investeringarna prövas med förtur för att så långt möjligt tidigarelägga

igångsättningen.

Utskottet

Trafikutskottet erinrar i sitt yttrande om den anslagsteknik som tilllämpas

bl. a. på detta område och som innebär att på respektive kollektivanslag

utöver ramen beräknas en marginal om ca 10 procent för att
möjliggöra en av främst konjunkturmässiga skäl påkallad höjning av medelsförbrukningen

under löpande budgetår. Trafikutskottet förutsätter
att investeringsplanen inom SJ är sådan att tidigareläggning av arbeten
i tillräcklig omfattning kan ske i mån av sysselsättningsbehov, varför motionsyrkandet

enligt trafikutskottet inte bör påkalla någon särskild åtgärd

från riksdagens sida.

Finansutskottet vill under åberopande av vad trafikutskottet anfört,
erinra om att Kungl. Maj:t under sommaren i sysselsättningsstödjande

s. 36 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

36

syfte tidigarelagt statliga arbeten i all den omfattning som med hänsyn
till planeringsläge och investeringarnas angelägenhetsgrad befunnits
lämpligt. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t och myndigheten att bedöma

möjligheterna att tidigarelägga ytterligare arbeten. Någon särskild
begäran härom hos Kungl. Maj:t synes inte erforderlig.

I sammanhanget bör uppmärksammas vad som i fråga om upprustning

av järnvägsstationer anförs under Inrikesdepartementet (punkten
23) i detta betänkande.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 1723 såvitt nu är i fråga.

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

11. Byggnadsarbeten för meteorologiska observationsstationer m. m.

Finansutskottet tillstyrker — i likhet med trafikutskottet — Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 2, s. 29—30) och hemställer

att riksdagen till Byggnadsarbeten för meteorologiska observationsstationer

m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 400 000 kr.

s. 37 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

37

FINANSDEPARTEMENTET

12. Skattepolitiska åtgärder m. m. Kungl. Maj:t har i propositionen
1972: 125, bilaga 5, s. 31—41 (punkterna 1—3 i utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 20 oktober 1972) föreslagit riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1. förordning om ändring i förordningen (1971: 928) om tillfällig
nedsättning av den allmänna energiskatten,

2. förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt,

3. förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten.

I motionen 1972:1713 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om förslag om slopande
av mervärdeskatten på livsmedel från den 1 januari 1973.

I motionen 1972:1721 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen

A. beslutar

1) att upphäva sitt tidigare beslut om en fördubbling av arbetsgivaravgiften

från den 1 januari 1973,

2) att, för att stimulera sysselsättningen inom avfolkningsregionerna,
borttaga arbetsgivaravgiften inom det s. k. allmänna stödområdet,

B. i skrivelse till Kungl. Majit hemställer

1) att Kungl. Majit måtte uppdraga åt skatteutredningen att skyndsamt

utarbeta och framlägga förslag om ändringar i skattesystemet
ägnade att stimulera arbete, företagande och initiativ i enlighet
med vad i motionen anförts,

3) att Kungl. Majit måtte förelägga nästa års riksdag förslag till åtgärder

i de hänseenden som angivits i motionen för att förbättra
mindre och medelstora företags situation och underlätta deras försörjning

med riskvilligt kapital,

4) att Kungl. Majit måtte förelägga riksdagen förslag om åtgärder
för att stimulera förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre fastigheter

och att åstadkomma en ökning av småhusbyggandet och
glesbebyggelsen.

I motionen 1972:1722 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen beslutar

1) att det under vårriksdagen fattade beslutet att höja den allmänna

s. 38 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

38

arbetsgivaravgiften från två till fyra procent av den utgivna lönesumman

inte skall träda i kraft;

3) att den som under perioden 1 november 1972—30 juni 1973 påbörjar

arbete med byggnad avsedd att utnyttjas i industri, jordbruk

m. m. skall åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag med 10 procent

enligt i motionen angivna grunder;

5) att uppdra åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext.

I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen

A. beslutar

1) att fördubblingen av den allmänna arbetsgivaravgiften efter den 1
januari 1973 inte skall träda i kraft;

2) att den nuvarande rätten till skattemässiga avskrivningar av gjorda
maskin- och inventarieinvesteringar utsträckes till att gälla även
första kvartalet 1973;

3) att en särskild rätt till skattemässiga avskrivningar med 10 procent

införes avseende byggnadsinvesteringar inom näringslivet
igångsatta före den 1 oktober 1973;

4) att fastighetsägare som under tiden fram till den 1 juli 1973 påbörjar

upprustnings- eller ombyggnadsarbeten beviljas avdrag i
fastighetsdeklarationen med 20 % av investeringsbeloppet i de fall
arbetet utförts av av arbetsförmedling anvisad s. k. svårplacerad arbetskraft

och i övriga fall med 10 %.

I motionen 1972:1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
såvitt nu är i fråga

2) att riksdagen upphäver Förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt;

3) att riksdagen måtte avslå i proposition 1972: 125 bilaga 5 (3) framställt

förslag till Förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa

byggnadsarbeten.

I motionen 1972:1876 av herrar Johansson i Växjö (c) och Gustavsson

i Alvesta (c) hemställs att riksdagen beslutar att arbete som avser
ny-, till- eller ombyggnad av reparationsverkstad för motorfordon skall
omfattas av rätten till särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten.

I motionen 1972:1882 av herrar Wiklund i Stockholm (fp) och Larsson

i Umeå (fp) hemställs att investeringsavdrag enligt förordningen om
särskilt investeringsbidrag jämväl skall gälla trafikskolornas övningsbilar

i likhet med vad som är stadgat för personbilar i yrkesmässig trafik.

s. 39 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

39

Utskottet

Energiskatten

Genom beslut vid 1971 års höstriksdag antogs en förordning om tillfällig

nedsättning av den allmänna energiskatten, varigenom Kungl.
Maj:t bemyndigades att förordna härom under tiden 1.12.1971—
31.12.1972. Med stöd av förordningen har Kungl. Maj:t fastställt riktlinjer

för skattenedsättningen dels beträffande energiskatt på elkraft och
annat bränsle än bensin eller gasol, som förbrukas vid industriell tillverkning,

dels beträffande bränslen, som förbrukas för drivhusuppvärmning.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj ris bemyndigande enligt förordningen

(1971: 928) om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten

förlängs till utgången av år 1973.

Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet (SkU 1972: 2 y) inte
något att erinra mot propositionen i denna del och tillstyrker förslaget.

Särskilt investeringsavdrag för maskiner och inventarier

För att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier

föreskrivs i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt att skattskyldig, som driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk och som under åren 1971 eller 1972 anskaffar
maskiner och andra döjla^ inventarier för stadigvarande bruk i verksamheten,

får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag vid taxeringen till statlig

inkomstskatt med belopp motsvarande 20 % av anskaffningskostnaden.

Rätt till investeringsavdrag föreligger också för maskiner och inventarier,

som beställts under 1971 eller 1972 för leverans senast vid utgången

av 1973 resp. 1974. När synnerliga skäl föreligger kan Kungl.
Maj:t medge att investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier, som beställts

under 1971 eller 1972 men som skall levereras först efter utgången

av 1973 resp. 1974.

I propositionen föreslås att särskilt investeringsavdrag skall medges
med 30 % av kostnaden för inventarier, som anskaffas under tiden

1.11.1972—30.6.1973 eller som beställs under nämnda tidsperiod för
leverans före utgången av 1974.

Motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. innehåller ett yrkande

om upphävande av förordningen om särskilt investeringsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt. Motionärerna anser bestämmelserna
alltför gynnsamma för företagen.

Det ligger i sakens natur att skattereglerna måste göras förhållandevis
gynnsamma, om sådana effekter som eftersträvas i propositionen skall
kunna uppnås. Avdrag av ifrågavarande slag innebär onekligen avse
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

40

värd stimulans, även om lagstiftningens generella karaktär givetvis medför

skattelättnader även för normala investeringar. Finansutskottet har
redan under punkten 1 i det föregående uttalat att utskottet i princip inte
har något att erinra mot den i propositionen föreslagna höjningen och
förlängningen av det särskilda investeringsavdraget för maskiner och
inventarier. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1972: 1875
i denna del. I det följande återkommer utskottet till vissa detaljfrågor.

Ett yrkande att nuvarande bestämmelser om särskilt investeringsavdrag

skall utsträckas att omfatta maskin- och inventarieinvesteringar
under första kvartalet 1973 framställs i motionen 1972: 1723 av herr
Helén m. fl.

Genom förslaget i propositionen torde berörda yrkande i motionen
vara tillgodosett.

I motionen 1972: 1882 av herrar Wiklund i Stockholm och Larsson i
Umeå yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges vid trafikskolors
anskaffning av övningsbil. Motsvarande yrkande har framförts i en till
skatteutskottet ingiven skrivelse från Sveriges trafikskolors riksförbund.

I fråga om personbil, som skattskyldig anskaffar som inventarium i
sin verksamhet, föreligger onekligen betydande svårigheter att avgöra
om bilen i verkligheten används i verksamheten eller huvudsakligen för
privat bruk. Endast om den skattskyldige visar, att personbil anskaffats
för att användas för yrkesmässig personbefordran eller uthyrningsverksamhet

medges därför avdrag. Den i motionen aktualiserade frågan prövades

senast vid årets vårriksdag. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande

SkU 1972:14 fann skatteutskottet inte anledning förorda ändring av
lagstiftningen på denna punkt. Med hänvisning härtill avstyrker finansutskottet

— liksom skatteutskottet — motionen 1972: 1882.

Vid sin granskning av författningsförslaget har skatteutskottet funnit
anledning till följande uttalanden.

Bortsett från risken för omdatering av redan ingångna leveransavtal i
syfte att erhålla största möjliga investeringsavdrag vid taxeringen har
skatteutskottet framhållit, att bestämmelsen i 4 § kan medföra vissa svårigheter

vid taxeringen. Skattskyldiga, vilkas räkenskapsår avslutas under

tiden 1.11.1972—28.2.1973, skall redan år 1973 deklarera för en
del av investeringsperioden 1.11.1972—30.6.1973, som ligger till grund
för beräkningen av det 30-procentiga investeringsavdraget. I speciella
fall kan det bli svårt att redan i 1973 års deklaration styrka att investeringen

under hela sistnämnda period kommer att uppgå till ett sammanlagt

belopp av minst 5 000 kr., som är den lägsta anskaffningskostnad,
som berättigar till sådant avdrag. Med anledning härav har skatteutskottet

framhållit, att taxeringsnämnderna för att undvika onödiga besvär
till länsskatterätterna i så stor utsträckning som möjligt bör bereda de
skattskyldiga tillfälle att före taxeringsarbetets avslutande den 30.6.1973

s. 41 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

41

inkomma med kompletterande uppgifter angående sina inventarieinvesteringar

efter beskattningsårets utgång.

Till de angivna svårigheterna kommer de problem som hänger samman

med skriftliga avtal för senare leverans. Enligt huvudregeln i 2 §
skall i dessa fall inventarierna anses anskaffade när skriftligt avtal om
förvärv träffas. Om emellertid såväl avtal som leverans hänför sig till
en och samma anskaffningsperiod men till olika beskattningsår, skall
anskaffningen anses ha skett först vid leveransen. Bestämmelsen har
hittills haft betydelse endast för den som haft brutet räkenskapsår. Eftersom

den nya anskaffningsperioden 1.11.1972—30.6.1973 innefattar
två kalenderår, kommer dessa regler i fortsättningen att få betydelse
även för det flertal, som har kalenderår som beskattningsår och som i
november eller december 1972 träffat skriftligt avtal för senare leverans.
Sker leveransen under första halvåret 1973 skall avdrag yrkas i 1974
års deklaration men i annat fall, dvs. om leverans sker före den 1.1.1973
eller efter den 30.6.1973, redan i 1973 års deklaration. Bestämmelsen
tillkom på sin tid i förenklingssyfte. Som framhållits bl. a. i en till skatteutskottet

inkommen skrivelse från Industriens skattesakkunnige medför
dessa regler i kombination med de nu föreslagna anskaffningsperioderna
vissa komplikationer. Det kan emellertid enligt skatteutskottets mening
inte komma i fråga att genomföra ändringar i detta hänseende med tillbakaverkande

kraft. Av flera skäl är det också olämpligt att ha olika
principer för avtal träffade före respektive efter den 1.11.1972 eller att
ändra de i propositionen föreslagna anskaffningsperioderna. Därtill
kommer att de svårigheter, som onekligen kan uppkomma i praktiken,
inte bör överdrivas. Skatteutskottet har i sitt yttrande förutsatt att de
blanketter och anvisningar som riksskatteverket kommer att utfärda rörande

avdraget blir till god vägledning för de skattskyldiga i dessa frågor.

Den föreslagna lagstiftningen får — som Industriens skattesakkunnige

också framhållit — i viss mån retroaktiva verkningar. På grund av
stadgandet i 4 § att avdrag endast får åtnjutas om kostnaden under respektive

anskaffningsperiod uppgår till minst 5 000 kr., kan en skattskyldig

förlora en avdragsrätt som han enligt 1972 års lagstiftning skulle
varit berättigad till. En skattskyldig, som gjort inventarieanskaffningar
före den 1.11.1972 till belopp understigande 5 000 kr., och efter nämnda
datum gör ytterligare anskaffningar, går, så som författningsförslaget utformats,

förlustig rätten till avdrag för de investeringar som gjorts före
den 1.11.1972. För att undvika sådana konsekvenser av lagstiftningen
har skatteutskottet föreslagit en övergångsbestämmelse av innebörd att
skattskyldig, som under 1972 anskaffat inventarier för sammanlagt minst
5 000 kr., äger åtnjuta särskilt investeringsavdrag med 20 % av kostnaden

för under tiden 1.1—31.10.1972 anskaffade inventarier, även om
anskaffningskostnaden för sistnämnda period inte uppgår till 5 000 kr.

s. 42 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

42

Finansutskottet kan ansluta sig till de av skatteutskottet gjorda uttalandena

och tillstyrker således det i propositionen framlagda förslaget
till förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt med det av skatteutskottet

förordade tillägget till ikraftträdandebestämmelserna.

Särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten

I syfte att stimulera vissa byggnadsinvesteringar föreslås i propositionen

att skattskyldig, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och
som under tiden 1.11.1972—30.6.1973 sätter i gång ny-, till- eller ombyggnad

på fastighet för användning i förvärvskällan, vid taxeringen till
statlig inkomstskatt år 1974 skall få åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag,

motsvarande 10 % av byggnadskostnad för arbete, som utförs under

tiden 1.11.1972—31.12.1973. Enligt förslaget skall sådant avdrag
dock inte medges för bostadsbyggnad, hotell- eller restaurangbyggnad
eller för s. k. oprioriterade byggnadsarbeten såsom bensinstation, parkeringshus,

butiks-, kontors- eller banklokaler. Till skillnad från vad som
gäller i fråga om investeringsavdraget för maskininvesteringar får investeringsavdraget

för byggnadsarbeten åtnjutas även om investeringsfond

för konjunkturutjämning tagits i anspråk för investeringen.

I motionen 1972:1875 av herr Hermansson m. fl. yrkas av samma
skäl som åberopas i fråga om inventarieinvesteringarna avslag på förslaget

i propositionen.

Under hänvisning till vad finansutskottet tidigare anfört under punkten

1 tillstyrker utskottet i princip departementschefens förslag och avstyrker

— liksom skatteutskottet — motionen 1972: 1875 även i denna
del.

Utskottet har emellertid funnit anledning att göra vissa uttalanden
i anledning av förslaget och förorda en mindre ändring i förtydligande
syfte.

Frågan om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten har också
uppmärksammats i vissa andra motioner. Således yrkas i motionen
1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. att ett sådant avdrag skall införas för
den, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under tiden

1.11.1972—30.6.1973 påbörjar byggnadsarbete på fastighet i förvärvskällan,

med 10 % av kostnad för byggnadsarbete — dock ej för oprioriterade

byggnadsarbeten — som utförs före den 31.12.1973. Även i motionen

1972: 1723 av herr Helén m. fl. yrkas att ett särskilt investeringsavdrag

på 10 % skall införas för sådana byggnadsinvesteringar
inom näringslivet, som påbörjas före den 1.10.1973.

Genom förslaget i propositionen torde de ovannämnda yrkandena i
motionerna 1972: 1722 och 1972: 1723 i allt väsentligt vara tillgodosedda.

I motionen 1972: 1876 av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson i

s. 43 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

43

Alvesta yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges för ny-, tilleller

ombyggnad av reparationsverkstad för motorfordon.

Förslaget i propositionen bygger på en vedertagen uppdelning i prioriterat

och icke prioriterat byggande. Att i detta sammanhang ompröva
denna indelning bör icke komma i fråga. Finansutskottet avstyrker —
i likhet med skatteutskottet — motionen 1972: 1876.

I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. framställs också ett lagstiftningsyrkande

av innebörd att fastighetsägare, som före den 1.7.1973
påbörjar upprustnings- eller ombyggnadsarbeten, skall medges ett särskilt

investeringsavdrag med 20 % av kostnad för arbete, som utförts av
svårplacerad arbetskraft, anvisad av arbetsförmedling, och med 10 %
av kostnad för arbeten i övriga fall. I motionen 1972: 1721 av herr
Bohman m. fl. begärs förslag till 1973 års riksdag om investeringsavdrag
för att uppmuntra förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre fastigheter.

Som redovisas i propositionen 1972: 125 har Kungl. Majit i avsikt

att främja sysselsättningen under vinterhalvåret för huvudsakligen
äldre byggnadsarbetare redan beslutat att statsbidrag får utgå med belopp

motsvarande 40 % av lönekostnaderna för sanerings- och upprustningsåtgärder

i äldre bostadsområden, när dessa arbeten bedrivs som enskilt

beredskapsarbete. Vidare har i propositionen 1972: 124 föreslagits
ändrade grunder för förbättringslån för upprustning av lägenheter i
omoderna flerfamiljshus, som ägs av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag,

och en väsentlig höjning av inkomstgränsen för förbättringslån

till enskild person. Med hänsyn härtill är skatteutskottet inte
berett tillstyrka, att ett särskilt investeringsavdrag också införs för förbättringsarbeten

på äldre fastigheter. Finansutskottet delar denna uppfattning.

Enligt förslaget i propositionen skall det särskilda avdraget för byggnadsinvesteringar

göras vid taxeringen till statlig inkomstskatt för det
beskattningsår, för vilket taxering i första instans sker år 1974.

I en till skatteutskottet ingiven skrivelse från Svenska byggnadsentreprenörföreningen

har framhållits att skattskyldig, som lägger om räkenskapsåret

helt eller delvis, kan förlora rätten till avdrag, eftersom avdrag
får åtnjutas endast vid 1974 års taxering.

I likhet med skatteutskottet har utskottet viss förståelse för synpunkterna

i skrivelsen, eftersom det inte utan olägenheter av skilda slag är
möjligt för företag med brutet räkenskapsår att enbart med hänsyn till
investeringsavdraget ändra redovisningsperioden. Förslaget i propositionen

har emellertid tillkommit av praktiska och administrativa skäl. Med
hänsyn främst till kontrollsvårighetema är utskottet inte berett förorda

någon ändring i berörda avseende.

Föreningen har i sin skrivelse till skatteutskottet också påtalat att
det inte klart framgår att byggnadsarbeten, som utförs av entreprenör,
berättigar till investeringavdrag.

s. 44 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

44

Av departementschefens uttalande framgår att med byggnadskostnad
avses bl. a. kostnader för underentreprenader. För undvikande av missförstånd

har skatteutskottet förordat ett förtydligande i 2 § av innebörd
att med byggnadskostnad förstås kostnad för arbete, som utförts av den
skattskyldige eller för dennes räkning på byggnad och för material som
fogats in i byggnad. Utskottet tillstyrker den av skatteutskottet föreslagna

ändringen i 2 §.

Enligt föreningens mening bör vidare avdragsrätt föreligga endast för
vad den skattskyldige utbetalat för entreprenadarbete på byggnad under
tiden 1.11.1972—31.12.1973.

Med anledning härav vill utskottet — i likhet med skatteutskottet —
framhålla att för avdragsrätt givetvis fordras att byggnadskostnaden kan
styrkas med fakturor på arbeten, infogat material o. d., som lagts ned
på byggnad under den ifrågavarande tidsperioden. Däremot bör inte
krävas att kostnaderna betalats av byggherren före den 31.12.1973.

Med det anförda tillstyrker utskottet det i propositionen framlagda
förslaget till förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

med den av utskottet ovan föreslagna ändringen av 2 §.

Mervärdeskatten på livsmedel

Skatt enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. m.
år 1971 med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av priset

inklusive skatt. Skattesatsen 15 % motsvarar 17,65 % av priset exklusive

skatt. I vissa fall utgår skatten på reducerade beskattningsvärden.

I motionen 1972: 1713 av herr Hermansson m. fl. yrkas att mervärdeskatten

på livsmedel slopas fr. o. m. den 1.1.1973. Som motivering för
yrkandet åberopas främst de ökande priserna på livsmedel bl. a. till
följd av prisregleringen av jordbruksprodukter.

Förslag om differentiering av mervärdeskatten till förmån för livsmedel

har — som skatteutskottet framhållit i sitt yttrande — avvisats
av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast vid årets vårriksdag (SkU
1972: 32). Mot en sådan åtgärd har främst åberopats statsfinansiella
skäl samt administrativa och kontrolltekniska svårigheter. I detta sammanhang

bör också framhållas att den i år tillsatta jordbruksutredningen

enligt sina direktiv bl. a. skall pröva valet av metod för att finansiera

jordbruksstödet och därvid även undersöka möjligheterna att gå
över till en s. k. lågprislinje.

Med hänvisning härtill och till vad utskottet under punkten 1 anfört
rörande de finanspolitiska konsekvenserna av motionärernas förslag avstyrker

utskottet motionen 1972: 1713.

s. 45 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

45

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Enligt nuvarande bestämmelser i förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift skall arbetsgivare erlägga sådan avgift med belopp
motsvarande 2 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad. Vidare skall fysisk person, som haft inkomst
av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet

som brukas av honom, erlägga allmän arbetsgivaravgift — s. k.
egenavgift — med belopp motsvarande 2 % av denna inkomst i den
mån arbetsgivare inte skall erlägga sådan avgift för inkomsten. Även
staten och kommunerna är skyldiga att erlägga allmän arbetsgivaravgift.

Enligt beslut vid 1972 års vårriksdag höjs den allmänna arbetsgivaravgiften

fr. o. m. den 1.1.1973 till 4 %. Enligt riksdagsbeslutet skall staten
kompensera primärkommuner och landsting för den merkostnad som
höjningen av arbetsgivaravgiften innebär i förhållande till den i propositionen

1972: 95 föreslagna men av riksdagen avvisade höjningen av
mervärdeskatten.

Ett upphävande av beslutet om höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften

fr. o. m. den 1.1.1973 anses i flera av motionerna som ett väsentligt

inslag i de konjunkturpolitiska åtgärderna. Yrkanden härom
framställs i motionerna 1972: 1721 av herr Bohman m. fl., 1972: 1722
av herr Fälldin m. fl. och 1972: 1723 av herr Helén m. fl. I motionen
1972: 1721 yrkas dessutom att den allmänna arbetsgivaravgiften skall
slopas inom det allmänna stödområdet.

1970 års skattereform syftade bl. a. till att åstadkomma en omfördelning

av skattebördan till förmån för låginkomsttagarna och flertalet
barnfamiljer. På grund av de senaste årens löne- och prisstegringar samt
kommunalskattehöjningar har emellertid de skattesänkningar som åsyftades

med skattereformen delvis eliminerats. Mot bakgrunden härav
beslutades vid årets vårriksdag skattelättnader på sammanlagt 2,4 miljarder

kr. genom sänkning av den statliga inkomstskatten för inkomsttagare

med små och medelstora inkomster samt ytterligare förbättringar
av stödet till barnfamiljerna. Enligt riksdagsbeslutet skall reformen finansieras

genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften och vissa
indirekta skatter.

Finansutskottet har tidigare redovisat det skattebortfall som blir följden

av motionärernas förslag. Med hänvisning härtill och till att ett bifall

till yrkandena om upphävande av vårriksdagens beslut om höjning
av den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m. den 1.1.1973 skulle innebära

en omfördelning av skattebördan, som strider mot de överväganden

som ligger till grund för vårriksdagens skattereform, avstyrker utskottet

— i likhet med skatteutskottet — motionerna 1972: 1721, 1972:
1722 och 1972: 1723 i denna del.

s. 46 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

46

Beträffande yrkandet i motionen 1972: 1721 om slopande av den allmänna

arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet vill utskottet

endast erinra om att riksdagen nyligen på förslag av skatteutskottet
i betänkande SkU 1972: 47 avslagit ett motsvarande motionsyrkande.

Övriga frågor

Utskottet behandlar slutligen vissa i motionen 1972:1721 av herr
Bohman m. fl. på nytt aktualiserade förslag, som först på längre sikt är
ägnade att påverka konjunkturutvecklingen.

Bl. a. begärs i motionen förslag till 1973 års riksdag till åtgärder för
att förbättra mindre och medelstora företags situation och underlätta
deras försörjning med riskvilligt kapital. De åtgärder på beskattningsområdet

som motionärerna åsyftar är skattefria avsättningar till självfinansierings-,

omställnings- och utbildningsfonder.

På förslag av skatteutskottet i betänkande SkU 1972: 22 har riksdagen
tidigare i år avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till att
frågan om företagares rätt att avsätta medel till självfinansieringsfond
faller inom företagsskatteberedningens (Fi 1970: 77) utredningsuppdrag
och bör prövas först i samband med beredningens allmänna översyn av
företagsbeskattningen. I beredningens utredningsuppdrag ingår också
frågor om utvidgning av det nuvarande investeringsfondssystemet och
avdrag för avsättning till riskfonder m. m. Utskottet vill också erinra om
att regeringen enligt uttalande i propositionen har för avsikt att dels
vidta åtgärder för att öka svenska företags möjligheter att i speciella fall
lämna krediter för exportleveranser, dels till 1973 års vårriksdag framlägga

förslag om ett generellt extra skatteavdrag och utökat direkt stöd
till forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin. Med det anförda
avstyrker utskottet — liksom skatteutskottet — motionen 1972:1721 i
denna del.

I motionen 1972: 1721 begärs också att 1972 års skatteutredning får i
uppdrag att skyndsamt framlägga förslag om ändringar i skattesystemet
ägnade att stimulera arbete, företagande och initiativ. Av motiveringen
till yrkandet framgår bl. a. att utredningen bör utarbeta en femårig
skattesänkningsplan.

Enligt direktiven för 1972 års skatteutredning skall utredningen konstatera

ett skatte- och avgiftssystem, som på ett tillfredsställande sätt beaktar

skattebördornas fördelning, avvägningen mellan direkt och indirekt
skatt och graden av progressivitet vid den statliga inkomstbeskattningen.
Dessutom skall utredningen pröva de marginaleffekter som uppstår vid
stigande inkomster, när progressiviteten i beskattningen kombineras med
avtrappningen av de inkomstprövade sociala bidragen. Utredningen skall
också pröva frågan om faktisk sambeskattning och söka åstadkomma
förenklingar av beskattningsreglerna.

Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden under vårriksdagen i

s. 47 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

47

samband med skattereformen framhöll skatteutskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande SkU 1972: 32 att det för en samlad bedömning

av skatte- och avgiftssystemet fordrades en noggrann planering av
utredningsarbetet och omfattande ekonomiska och tekniska utredningar.

Det borde givetvis ankomma på utredningen att själv planlägga och
bedöma arbetsuppgifterna. Med hänsyn härtill kunde skatteutskottet
inte biträda motionsyrkandena att vissa speciella frågor skulle behandlas
med förtur av utredningen. Vad som anförs i motionen 1972: 1721 har
inte givit finansutskottet anledning till annat ståndpunktstagande.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften
avslår

1. motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

2. motionen 1972: 1722 såvitt nu är i fråga,

3. motionen 1972: 1723 såvitt nu är i fråga,

B. att riksdagen beträffande mervärdeskatten på livsmedel
avslår motionen 1972: 1713,

C. att riksdagen beträffande energiskatten

med bifall till propositionen 1972: 125 antar det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen

(1971: 928) om tillfällig nedsättning av den allmänna
energiskatten (bilaga Ä)

D. att riksdagen beträffande särskilt investeringsavdrag för maskiner

och inventarier

med anledning av propositionen 1972: 125 och motionen
1972: 1723, såvitt nu är i fråga, samt med avslag på motionerna

1972: 1875, såvitt nu är i fråga, och 1972: 1882 antar
det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring

i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt (bilaga B) med den ändringen

att ikraftträdandebestämmelsema erhåller följande såsom

utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Skattskyldig, som under år 1972
anskaffat inventarier för sammanlagt

minst 5 000 kronor, får, trots
bestämmelserna i 4 §, åtnjuta särskilt

investeringsavdrag med tjugo
procent av kostnaden för under
perioden den 1 januari — den 31
oktober 1972 anskaffade inventarier,

även om anskaffningskostnaden

för nämnda period icke uppgår

till 5 000 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

48

E. att riksdagen beträffande särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten
1.

med anledning av propositionen 1972: 125 och med avslag

på motionerna 1972: 1875, såvitt nu är i fråga, och
1972: 1876 antar det vid propositionen fogade förslaget till
förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

(bilaga C) med den ändringen att 2 § erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

2 §

Särskilt investeringsavdrag utgör Särskilt investeringsavdrag utgör
tio procent av byggnadskostnad tio procent av byggnadskostnad

för arbete, som avses i 1 § första för arbete, som avses i 1 § första

stycket och som utföres under pe- stycket och som utföres under perioden

den 1 november 1972— rioden den 1 november 1972—den

den 31 december 1973. Med bygg- 31 december 1973. Med byggnadskostnad

förstås enligt denna nadskostnad förstås enligt denna

förordning kostnad för arbete som förordning skattskyldigs kostnad

utförts på byggnad och för mate- för arbete som utförts av den

rial som fogats in i byggnad under skattskyldige eller för dennes räk
denna

period. ning på byggnad och för material

som fogats in i byggnad under
denna period.

Har statsbidrag av bidraget.

Särskilt investeringsavdrag för fritidsändamål.

2. avslår

a. motionen 1972: 1721,

b. motionen 1972: 1722,

c. motionen 1972: 1723,

i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan under punkten 1 hemställt,

F. att riksdagen beträffande åtgärder för att förbättra de mindre
och medelstora företagens situation

avslår motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

G. att riksdagen beträffande tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning
avslår

motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga.

s. 49 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

49

Bilaga A

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1971: 928) om tillfällig nedsättning

av den allmänna energiskatten

Härigenom förordnas, att förordningen (1971: 928) om tillfällig nedsättning

av den allmänna energiskatten skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Utan hinder av bestämmelserna
i förordningen (1957: 262) om allmän

energiskatt kan Konungen i
konjunkturstimulerande syfte förordna

om nedsättning av eller befrielse

från allmän energiskatt, som
skall utgå under tiden den 1 december

1971—den 31 december

1972.

Föreslagen lydelse

Utan hinder av bestämmelserna
i förordningen (1957: 262) om allmän

energiskatt kan Konungen i
konjunkturstimulerande syfte förordna

om nedsättning av eller befrielse

från allmän energiskatt, som
skall utgå under tiden den 1 december

1971—den 31 december

1973.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 40

s. 50 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

50

Bilaga B

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 1—5 §§ förordningen (1971: 50) om särskilt

investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Fysisk eller juridisk person,
som driver rörelse, jordbruk eller
skogsbruk och som under år 1971
eller 1972 anskaffar maskiner eller
andra döda inventarier avsedda för
stadigvarande bruk i verksamheten,

får vid taxering till statlig inkomstskatt

åtnjuta särskilt investeringsavdrag

vid inkomstberäkningen

för den förvärvskälla vari verksamheten

ingår.

Fysisk eller juridisk person,
som driver rörelse, jordbruk eller
skogsbruk och som under någon
av följande anskaffningsperioder,
nämligen år 1971, den 1 januari—
den 31 oktober 1972 eller den 1
november 1972—den 30 juni 1973
anskaffar maskiner eller andra döda

inventarier avsedda för stadigvarande

bruk i verksamheten, får
vid taxering till statlig inkomstskatt

åtnjuta särskilt investeringsavdrag

vid inkomstberäkningen för
den förvärvskälla vari verksamheten

ingår.

Avdraget göres vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår,

under vilket anskaffningen sker, eller, i fråga om anskaffning
under sådan del av år 1971 som är att hänföra till beskattningsår för
vilket taxering i första instans skett samma år, vid 1972 års taxering.

Fysisk person får dock åtnjuta avdrag vid taxeringen högst med belopp

som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag
i förvärvskällan. Vad som ej sålunda kunnat utnyttjas får han vid senare
taxering till statlig inkomstskatt tillgodoföra sig genom avdrag i förvärvskällan,

dock senast under det beskattningsår för vilket taxering
sker sjätte kalenderåret efter det då anskaffningen skedde. Resterande
investeringsavdrag får därvid, sedan övriga avdrag i förvärvskällan åtnjutits,

icke överstiga återstående bruttointäkt.

2 §

Anskaffning anses ske när skriftligt

avtal om förvärv träffas eller,
om sådant avtal icke träffas, när
leveransen sker. Träffas skriftligt
avtal om förvärvet under år 1971
eller 1972 och sker leverans samma

år som avtalet träffats, men
hänför sig avtalet och leveransen

1 Förordningen omtryckt 1971: 923.

* Senaste lydelse 1972:71.

Anskaffning anses ske när skriftligt

avtal om förvärv träffas eller,
om sådant avtal icke träffas, när
leveransen sker. Träffas skriftligt
avtal om förvärvet under period
som avses i 1 § första stycket och
sker leverans under denna period,
men hänför sig avtalet och leve
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

51

Nuvarande lydelse

till skilda beskattningsår, anses anskaffningen

ha skett vid leveransen.

Maskin eller annat inventarium,
som den skattskyldige själv tillverkar,

anses anskaffat under år 1971
eller 1972 till den del kostnader
då nedlagts på tillverkningen.

Föreslagen lydelse

ransén till skilda beskattningsår,
anses anskaffningen ha skett vid
leveransen.

Maskin eller annat inventarium,
som den skattskyldige själv tillverkar,

anses anskaffat under period
som avses i 1 § första stycket till
den del kostnaden då nedlagts på
tillverkningen.

3 §3

Särskilt investeringsavdrag utgör
tjugo procent av anskaffningskostnaden.

Träffas skriftligt avtal om
förvärvet under 1971 eller 1972
för leverans efter det år, under vilket

avtalet träffats, utgör dock avdraget

tjugo procent av det avtalade

priset.

Särskilt investeringsavdrag utgör
tjugo procent av anskaffningskostnaden

för inventarier anskaffade
under år 1971 eller under perioden

den 1 januari—den 31 oktober

1972 och trettio procent av anskaffningskostnaden

för inventarier

anskaffade under perioden
den 1 november 1972—den 30
juni 1973. Träffas skriftligt avtal
om förvärvet under år 1971 eller
under perioden den 1 januari—
den 31 oktober 1972 för leverans
efter det år, under vilket avtalet
träffats, utgör dock avdraget tjugo
procent av det avtalade priset. Om
skriftligt avtal träffas under perioden

den 1 november 1972—den
30 juni 1973 för senare leverans
utgör avdraget trettio procent av
det avtalade priset.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier, nämligen
inventarier

med en beräknad varaktighetstid av högst tre år,
begagnade inventarier,

personbilar, som avses i vägtrafikförordningen (1951: 648) och som
icke användes i yrkesmässig trafik eller uthymingsrörelse,
inventarier, som den skattskyldige själv tillverkar, om tillverkningen
börjat före ingången av år 1971,

inventarier, om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1971
och som enligt avtalet skall levereras efter utgången av år 1973,

inventarier, om vars anskaffande

skriftligt avtal träffas under år
1972 och som enligt avtalet skall
levereras efter utgången av år

1974.

inventarier, om vars anskaffande
skriftligt avtal träffas under perioden

den 1 januari—den 31 oktober
1972 eller under perioden den 1
november 1972—den 30 juni 1973
och som enligt avtalet skall levereras

efter utgången av år 1974.

* Senaste lydelse 1972: 71.

s. 52 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Föreligger synnerliga skäl, får Kungl. Maj:t medge att särskilt investeringsavdrag

får åtnjutas för inventarier som skall levereras efter tidpunkt
som anges i andra stycket.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge att särskilt investeringsavdrag

får åtnjutas för anskaffning av begagnade inventarier. Mot
riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan icke föras.

För inventarier, som förvärvas från någon med vilken förvärvaren är
i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskilt investeringsavdrag

endast om säljaren är tillverkare och tillverkningen börjat efter ingången

av år 1971.

Särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes icke för
inventarier, för vilka investeringsfond enligt förordningen (1955: 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller motsvarande äldre
författning tagits i anspråk enligt beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen

eller för vilka förordningen (1963: 216) om extra
avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen skall
äga tillämpning enligt beslut av Kungl. Maj:t.

4 §

Särskilt investeringsavdrag åt- Särskilt investeringsavdrag åtnjutes

endast om den skattskyldi- njutes endast om den skattskyldige

ge framställer yrkande om sådant framställer yrkande om sådant av
avdrag

i allmän självdeklaration drag i allmän självdeklaration och

och företer tillfredsställande utred- företer tillfredsställande utredning

ning om den anskaffningskostnad om den anskaffningskostnad på

på vilken avdrag skall beräknas, vilken avdrag skall beräknas. Av
Avdrag

åtnjutes endast om sådan drag åtnjutes endast om sådan

kostnad i förvärvskällan uppgått kostnad i förvärvskällan under retin

minst 5 000 kronor under år spektive anskaffningsperiod upp
1971

eller, i fråga om inventarier gått till minst 5 000 kronor.
anskaffade under år 1972, under

detta år.

5 §*

Åtnjutes särskilt investeringsav- Åtnjutes särskilt investeringsavdrag

i fall då skriftligt avtal om drag i fall då skriftligt avtal om

förvärv träffas under år 1971 eller förvärv träffas under anskaffnings
1972

men leverans icke sker före period men leverans icke sker före

utgången av det år, under vilket utgången av denna period, gäller

avtalet träffats, gäller följande. följande.

Sker icke leverans före utgång- Sker icke leverans före utgången

av år 1973 eller, i fråga om av- en av år 1973 eller, i fråga om avtal

som träffas under år 1972, före tal som träffas under perioden den

utgången av år 1974, skall vid 1 januari—den 31 oktober 1972

taxering till statlig inkomstskatt eller under perioden den 1 novem
för

det beskattningsår, som omfat- ber 1972—den 30 juni 1973, före

tar den 31 december 1973 respek- utgången av år 1974, skall vid taxe
tive

den 31 december 1974, tillägg ring till statlig inkomstskatt för

göras med belopp som motsvarar det beskattningsår, som omfattar

en och en halv gång investerings- den 31 december 1973 respektive

* Senaste lydelse 1972: 71.

s. 53 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

53

Nuvarande lydelse

avdraget, överlåtes eller nedlägges
den förvärvskälla, vari avdraget
åtnjutits, före utgången av år 1973
eller, i fråga om avtal som träffas
under år 1972, före utgången av
år 1974 och innan leverans skett,
skall sådant tillägg göras vid taxeringen

för det beskattningsår då
förvärvskällan överläts eller nedlades.

Sker leverans före utgången

av år 1973 eller, i fråga om avtal

som träffas under år 1972, före
utgången av år 1974 och är den
slutliga anskaffningskostnaden lägre

än det belopp på vilket investeringsavdraget

beräknats, skall vid
taxering till statlig inkomstskatt för
det beskattningsår, då leveransen
skedde, tillägg göras med trettio
procent av skillnaden. Tillägg enligt

detta stycke göres vid inkomstberäkningen

för förvärvskällan i
fråga.

Föreslagen lydelse

den 31 december 1974, tillägg göras

med belopp som motsvarar en
och en halv gång investeringsavdraget.

Överlåtes eller nedlägges
den förvärvskälla, vari avdraget
åtnjutits, före utgången av år 1973
eller, i fråga om avtal som träffas
under perioden den 1 januari—den
31 oktober 1972 eller under perioden

den 1 november 1972—den
30 juni 1973, före utgången av år
1974 och innan leverans skett,
skall sådant tillägg göras vid taxeringen

för det beskattningsår då
förvärvskällan överläts eller nedlades.

Sker leverans före utgången
av år 1973 eller, i fråga om avtal
som träffas under perioden den 1
januari—den 31 oktober 1972 eller
under perioden den 1 november
1972—den 30 juni 1973, före utgången

av år 1974 och är den slutliga

anskaffningskostnaden lägre
än det belopp på vilket investeringsavdraget

beräknats, skall vid
taxering till statlig inkomstskatt
för det beskattningsår, då leveransen

skedde, tillägg göras med trettio

procent av skillnaden eller, i
fråga om avtal som träffas under
perioden den 1 november 1972—
den 30 juni 1973, med fyrtiofem
procent av skillnaden. Tillägg enligt

detta stycke göres vid inkomstberäkningen

för förvärvskällan i
fråga.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om investeringsavdrag

som åtnjutits efter beslut enligt 3 § tredje stycket.

Föreligger särskilda skäl får riksskatteverket medge att tillägg enligt
andra eller tredje stycket icke göres eller göres med lägre belopp än som
följer av samma stycke. Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får
talan icke föras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 54 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

54

Bilaga C

Förslag till

Förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk

och som under perioden den 1 november 1972—den 30 juni 1973
igångsätter ny-, till- eller ombyggnad på fastighet för användning i förvärvskällan,

får vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag

vid inkomstberäkningen för denna förvärvskälla.

Avdraget göres vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår

för vilket taxering i första instans sker år 1974.

2 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av byggnadskostnad för
arbete, som avses i 1 § första stycket och som utföres under perioden
den 1 november 1972—den 31 december 1973. Med byggnadskostnad
förstås enligt denna förordning kostnad för arbete som utförts på byggnad

och för material som fogats in i byggnad under denna period.

Har statsbidrag utgått till byggnadsarbete, inräknas i byggnadskostnaden

ej den del av kostnaden, som täckes av bidraget.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för arbete som avser
byggnad eller del därav avsedd för bostadsändamål,
bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller

parkeringsanläggning,

butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restauranglokaler,
kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,
sporthall eller annan idrottsanläggning,
byggnad avsedd uteslutande för fritidsändamål.

3 §

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige framställer

yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer
tillfredsställande utredning om den byggnadskostnad på vilken avdrag
skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan
uppgått till minst 10 000 kronor under perioden den 1 november 1972—
den 31 december 1973.

4 §

I fråga om handels- eller kommanditbolag beräknas särskilt investeringsavdrag

för bolaget.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 55 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

55

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

ÅTTONDE HUVUDTITELN

13. Inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m. Finansutskottet

tillstyrker — i likhet med utbildningsutskottet — Kungl. Maj:ts
i propositionen 1972: 125, bilaga 6, s. 43—44 framlagda förslag (punkt
1 i utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för den 20
oktober 1972) och hemställer

att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats angående

bestridande av utgifterna för viss inredning och utrustning

av lokaler vid universiteten m. m.

KAPITALBUDGETEN

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

14. Byggnadsarbeten för vissa kulturändamål. Finansutskottet tillstyrker

— i likhet med kulturutskottet — Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2,
s. 44—45) och hemställer

att riksdagen till Byggnadsarbeten för vissa kulturändamål på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett
investeringsanslag av 1 300 000 kr.

15. Byggnadsarbeten vid universiteten m. m. Kungl. Majit har (punkt 3,
s. 45—47) föreslagit riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet

förordat angående bestridande av utgifterna för vissa byggnadsarbeten

vid universiteten m. m.

I motionen 1972: 1878 av herr Larsson i Umeå (fp) hemställs att riksdagen

måtte besluta om uppförande av lärarhögskolan i Umeå och
att under utbildningsdepartementet, bilaga 6, punkt 17 Byggnadsarbeten
vid universiteten m. m. upptas ett belopp av 5 miljoner kronor för påbörjandet

av byggnader för lärarhögskola i Umeå samt att under kapitalbudgeten

däri upptagna belopp höjes med 5 miljoner kronor på tillläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1972/73.

Kungl. Maj ris förslag avser nybyggnad för institutionerna för hygien

och för naturvetenskaplig mikrobiologi i Lund samt för matsal

s. 56 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

56

m. m. inom medicinarområdet i Göteborg. För att dessa byggnadsarbeten

skall kunna påbörjas bör enligt förslaget i gällande investeringsplan
föras upp för nybyggnaden i Lund en kostnadsram av 10 600 000 kr.
och för nybyggnaden i Göteborg en kostnadsram av 10 950 000 kr., allt
enligt prisläget den 1 april 1972. Vidare förordas att de ökade utgifter
som hänger samman med de två objekten får bestridas av tillgängliga
medel under förevarande anslag.

Byggnadsstyrelsen redovisade den 23 november 1970 byggnadsprogram

för nybyggnad för lärarhögskolan m. m. i Umeå och för ett beteendevetenskapligt

centrum där. Kungl. Majit uppdrog den 7 maj 1971
åt byggnadsstyrelsen att projektera nybyggnad för lärarhögskolan m. m.
t. o. m. förslagshandlingar samt att därefter underställa ärendet Kungl.
Majits förnyade prövning. Enligt beslutet skulle de närmaste utbyggnadsetapperna

inom universitetsområdet inte omfatta nybyggnad för
beteendevetenskapligt centrum. Sedermera har byggnadsstyrelsen genom
skrivelse den 18 juli 1972 för prövning underställt Kungl. Majit kompletterande

förslagshandlingar och därvid hemställt bl. a. om uppdrag
att inom en kostnadsram av 35 milj. kr. utföra nybyggnaden för lärarhögskolan.

Utskottet

Finansutskottet har — i likhet med utbildningsutskottet (UbU 1972i
3 y) — inte funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Majit anfört
och föreslagit i fråga om nybyggnader i Lund och Göteborg.

Vad beträffar nybyggnad för lärarhögskolan i Umeå har skolöverstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Majit den 5 april 1972 redovisat vissa beräkningar

av intagningen till lärarutbildning under de närmaste fem
åren. Utbildningsutskottet har inhämtat att frågan om dimensioneringen
av lärarutbildningen f. n. övervägs inom utbildningsdepartementet, och
att förslag i ämnet torde komma att redovisas för nästa års riksdag.
Med hänsyn härtill anser utbildningsutskottet att riksdagen inte nu bör
ta ställning till frågan om nybyggnad för lärarhögskolan i Umeå.

Finansutskottet har inte funnit anledning till annan bedömning av
frågan än utbildningsutskottet. Utskottet hemställer

A. att riksdagen avslår motionen 1972i 1878,

B. att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats
angående bestridande av utgifterna för vissa byggnadsarbeten

vid universiteten m. m.

s. 57 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

57

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

NIONDE HUVUDTITELN

16. Inredning och utrustning av lokaler vid jordbrukets högskolor m. m.

Finansutskottet tillstyrker — i likhet med jordbruksutskottet — Kungl.
Maj:ts i propositionen 1972: 125, bilaga 7, s. 49 framlagda förslag (punkt
1 i utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 20 oktober

1972) och hemställer

att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats angående

bestridande av utgifter för inredning av lokaler vid
jordbrukets högskolor m. m.

17. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. Finansutskottet
tillstyrker — i likhet med jordbruksutskottet — Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 2, s. 50—51) och hemställer

att riksdagen

A. godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats rörande tillfälligt

höjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk,

B. medger att för budgetåret 1972/73 förhöjda statsbidrag till
kommunala avloppsreningsverk får beviljas intill ett belopp
av 100 000 000 kr.

18. Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. Kungl.
Maj:t har (punkt 3, s. 51—52) föreslagit riksdagen att dels godkänna vad
departementschefen förordat rörande tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande

åtgärder inom industrin, dels till Bidrag till miljövårdande
åtgärder inom industrin m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kr.

I motionen 1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen beslutar att medge att stöd till åtgärder för bättre
arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och
andra arbetsanordningar får utgå ur anslaget till Bidrag till miljövårdande

åtgärder inom industrin m. m. enligt samma grunder, som i övrigt

gäller för anslaget, samt att hemställa hos Kungl. Maj:t om utfärdande

av erforderliga tillämpningsföreskrifter.

I motionen 1972: 1873 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen

beslutar dels att till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom in
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

58

dustrin m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisa

ett reservationsanslag av 100 000 000 kr., dels att medlen får tas
i anspråk till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om
arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar efter samma grunder

som i övrigt gäller för anslaget.

I motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
såvitt nu är i fråga att riksdagen måtte avslå i propositionen framställt
förslag 1. rörande tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder

inom industrin m. m., 2. om att till bidrag till miljövårdande åtgärder

inom industrin m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kr.

Utskottet

Finansutskottet tillstyrker — i likhet med jordbruksutskottet (JoU
1972: 1 y) — vad departementschefen förordat beträffande tillfälligt höjda

statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin liksom i propositionen

gjord framställning om ytterligare medel till miljövårdande insatser.

Socialutskottet, som redovisar att utskottet flera gånger under åren
1971 och 1972 under hänvisning till arbetsmiljöutredningens pågående
arbete har avstyrkt motionsyrkanden om utredning eller åtgärder för
att ekonomiskt stimulera industrin till arbetsmiljöinsatser, har inte funnit

anledning till ändrat ställningstagande i frågan. Utskottet går i sitt
yttrande (SoU 1972:1 y) inte in på frågan om disposition av medel,
vilka anvisats under jordbrukshuvudtiteln.

Jordbruksutskottet avstyrker med hänvisning till socialutskottets yttrande

i sakfrågan hemställan i motionen 1972: 1873 att stöd till åtgärder

för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler,
maskiner och andra arbetsanordningar skall få utgå ur anslaget.

Finansutskottet, som avvisade ett förslag rörande bidrag till arbetslokaler,

arbetsanordningar m. m. i sitt betänkande 1971: 47, finner ej anledning

till ändrad inställning därför att medel nu föreslås utgå ur ett
existerande anslag.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 1875, såvitt nu är i fråga, godkänner

vad i statsrådsprotokollet förordats rörande tillfälligt
höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin,

B. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen

1972: 1873, såvitt nu är i fråga, samt med avslag på
motionen 1972: 1875, såvitt nu är i fråga, till Bidrag till miljövårdande

åtgärder inom industrin m. m. på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag

av 100 000 000 kr.,

s. 59 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

59

C. att riksdagen beträffande medgivande att ta i anspråk anslaget

till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin
m. m. för bättre arbetsmiljöer inom industrin avslår motionerna

1972: 1722 och 1972: 1873, båda såvitt nu är i fråga.

19. Motion om bidrag till miljövårdande åtgärder inom jordbruket.

I motionen 1972: 1877 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att bidrag till miljövårdande åtgärder inom jordbruket

får utgå med upp till 50 % av kostnaden för investeringar, som påbörjas

och till huvudsaklig del färdigställs under tiden 1 september 1972
—30 april 1973, i enlighet med vad som har anförts i motionen.

Utskottet

Jordbruksutskottet erinrar i sitt yttrande om att riksdagen i fjol avvisade

ett motsvarande förslag. Utskottet finner inte anledning för riksdagen

att frångå den då intagna ståndpunkten.

Finansutskottet hemställer med hänvisning till jordbruksutskottets
yttrande

att riksdagen avslår motionen 1972:1877.

KAPITALBUDGETEN

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

20. Byggnadsarbeten vid jordbrukets högskolor m. m. Finansutskottet
tillstyrker — i likhet med jordbruksutskottet — Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 4, s. 52—53) och hemställer

att riksdagen till Byggnadsarbeten vid jordbrukets högskolor
m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar

ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.

s. 60 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

60

HANDELSDEPARTEMENTET

KAPITALBUDGETEN

DIVERSE KAPITALFONDER
Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap

21. Förrådsanläggningar m. m. Finansutskottet tillstyrker — i likhet
med försvarsutskottet — Kungl. Maj:ts i propositionen 1972: 125, bilaga

8, s. 55 framlagda förslag (punkt 7 i utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 20 oktober 1972) och hemställer

att riksdagen till Förrådsanläggningar m. m. på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag
av 1 200 000 kr.

s. 61 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

61

INRIKESDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

ELFTE HUVUDTITELN

22. Särskilt utbildningsstöd. Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 125,
bilaga 9 (s. 57—59 i utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 20 oktober 1972) föreslagit riksdagen att godkänna av departementschefen

förordade bestämmelser om särskilt utbildningsstöd under
budgetåret 1972/73.

Förslaget innebär att företag som efter anvisning från arbetsförmedlingen

utöver normal rekrytering anställer och utbildar arbetslösa skall
erhålla bidrag med 5 kr. per elev och närvarotimme i högst sex månader
under förutsättning att de anställda får avtalsenlig lön och att utbildningen

sker under facklig tillsyn. Utbildningsstödet skall inte vara förbehållet

någon viss ålderskategori men bör särskilt inriktas på ungdomar
och kvinnor. Det föreslås kunna utgå till arbetsgivare inom alla näringsgrenar

utom statlig och kommunal förvaltning.

Utskottet

Inrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (InU 1972: 2 y) förslaget om
särskilt utbildningsstöd.

Finansutskottet, som finner förslaget passa väl in i den i det föregående

skisserade konjunkturbilden, tillstyrker i likhet med inrikesutskottet

förslaget och hemställer

att riksdagen godkänner de bestämmelser om särskilt utbildningsstöd

under budgetåret 1972/73 som förordats i statsrådsprotokollet.

23. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa. Kungl. Maj:t har
(punkt 1, s. 59—60) föreslagit riksdagen att dels godkänna den ändring
av grunderna för statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten under
budgetåret 1972/73 som departementschefen förordat, dels till Sysselsättningsskapande

åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 645 000 000 kr.,
varav förslagsvis 225 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

I propositionen redovisas de åtgärder för att främja sysselsättningen
som vidtagits under hösten och som planeras för den kommande vintern.

I syfte att förbättra arbetsmarknadsläget för byggnadsarbetare har
genom beslut den 13 oktober 1972 föreskrivits att statsbidrag får utgå
till sanerings- och upprustningsåtgärder i äldre bostadsområden när arbetet

bedrivs som enskilt beredskapsarbete. Bidraget har — i anslutning
till vad som gäller för statsbidrag till halvskyddad sysselsättning ■—
konstruerats så att det utgår med belopp motvarande 40 % av lönekostnaderna.

Bidrag utgår endast för kostnader som upparbetas under tiden

t. o. m. första halvåret 1973. Som allmän riktpunkt skall enligt
Kungl. Maj:ts föreskrifter dessutom gälla att till arbetena skall anvisas
företrädesvis lokalt bundna byggnadsarbetare över 55 år.

För att uppmuntra kommuner till extra insatser begärs riksdagens
godkännande av att det nuvarande statsbidraget till kommunala beredskapsarbeten,

som normalt utgör 33 %, höjs till högst 50 % för sådana
arbeten som till huvudsaklig del utförs under tiden den 1 september
1972 t. o. m. den 30 april 1973. Konstruktionen är i övrigt densamma
som föregående år, då statsbidraget tillfälligt höjdes till 75 %.

Kungl. Majit föreslår att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder

för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73
anvisar ett reservationsanslag av 645 milj. kr., varav förslagsvis 225
milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. Av det begärda anslaget

hänför sig 630 milj. kr. till allmänna beredskapsarbeten och 15
milj. kr. till industribeställningar.

I motionen 1972:1710 av herr Hermansson m. fl (vpk) yrkas, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma
förslag till samhällsnyttiga arbeten på framför allt vissa angivna områden

och att erforderliga förslagsanslag föreläggs riksdagen. De åsyftade
åtgärderna avser:

1. åtgärder för att rädda miljön,

2. utbyggnad av barnstugor och annan service för hushållen,

3. åtgärder för att bekämpa krisen inom vårdsektorn,

4. åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet, framför allt genom utbyggnad

av den kollektiva trafiken,

5. ökad inriktning på ombyggnad och reparationer av bostäder,

6. byggande av lokaler för hantverk och småindustrier samt

7. ökad yrkesutbildning, särskilt av kvinnor och ungdom.

I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen hos Kungl. Majit begär att särskilda arbetsmarknadspolitiska

åtgärder av det slag som anges i motionen vidtas mot
ungdomsarbetslösheten.

Åtgärderna preciseras i fem punkter. Motionärerna föreslår att för
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

63

dubblingen av den allmänna arbetsgivaravgiften inte skall träda i kraft,
att personalförstärkningar sker hos arbetsförmedlingarna, att fler praktikplatser

inrättas, i första hand inom statliga verk och myndigheter,
samt att kompletterande yrkesanpassad utbildning för ungdom anordnas,

exempelvis i den formen att kommunerna erhåller statsbidrag för
att starta kurser med yrkesinriktning. Slutligen framhålls att en allmän
sysselsättningsförsäkring skulle ge ifrågavarande ungdomar ett grundskydd

vid arbetslöshet.

I motionen 1972:1804 av herr Norrby i Gunnarskog (c) yrkas att
riksdagen vid sin behandling av propositionen 125, bilaga 9, beslutar att
hos Kungl. Maj:t hemställa att medel ställs till förfogande för en upprustning

av SJ:s järnvägsstationer inom ramen för anslaget B 2. Sysselsättningsskapande

åtgärder för arbetslösa i enlighet med vad som anförs

i motionen.

I motionen 1972:1871 av herr Enlund (fp) yrkas att riksdagen uttalar

att i motionen anförda önskemål beaktas vid arbetsmarknadsverkets

fördelning av medel för beredskapsarbeten i Västmanlands län.

Önskemålen avser vissa angivna vägprojekt som motionären anser
böra komma till utförande som beredskapsarbete.

I motionen 1972:1872 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645
milj. kr., varav förslagsvis 325 milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1972:1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen anvisar de medel, som inbesparas genom bifall

till de under punkterna 1—4 i motionen framställda yrkandena (avseende

avslag på Kungl. Maj:ts förslag om särskilda investeringsavdrag
samt förhöjt statsbidrag till miljövårdande insatser inom industrin), till
finansiering av samhällsnyttiga arbeten utförda i samhällelig regi på olika
områden: åtgärder för att rädda miljön, bostadsbyggande och upprustning

av bostäder, utbyggnad av barnstugor och annan service för hushållen,

åtgärder för att bekämpa krisen inom vårdsektorn, åtgärder för
att skapa ökad trafiksäkerhet m. m.

I motionen 1972:1879 av herr Sellgren (fp) yrkas att vid fördelningen

av de i propositionen nr 125 föreslagna tilläggsanslagen måtte beaktas

i motionen framförda synpunkter beträffande behov av sådan förstärkning

av broar och vägar med låg bärighet på vitala delar av det
sekundära vägnätet, att bärigheten höjs till ett axel-/boggitryck av 10/16
ton.

s. 64 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

64

I motionen 1972:1881 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg

(c) yrkas att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 125
beslutar uttala att det statliga stödet till ombyggnad och upprustning
av bostadsfastigheter m. m. i äldre bostadsområden bör ges sådan utformning

att det kan utnyttjas för upprustning av såväl småhus som
flerfamiljshus i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Inrikesutskottet anför i sitt yttrande bl. a. följande.

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget om ändrade

grunder för statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten. Likaså
tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts begäran om ytterligare anslag till
Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa. Till frågan i vad mån
det begärda anslaget bör avräknas mot automobilskattemedlen återkommer

utskottet nedan.

Det i motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) framförda

yrkandet rörande samhällsnyttiga arbeten överensstämmer till sitt
syfte med motsvarande yrkande i den vid höstsessionens början väckta
motionen 1972: 1710 med samma undertecknare. Motionsyrkanden
med likartat innehåll avslogs förra året i samband med behandlingen av
den då framlagda propositionen ang. konjunkturstimulerande åtgärder
(prop. 1971: 140, FiU 1971: 47, rskr 293) med hänvisning till att det i
propositionen föreslagits ökade insatser på så gott som alla de områden
som berördes i motionerna. Samma bedömning kan göras nu. Utan att i
detalj gå in på motionärernas förslag konstaterar inrikesutskottet att
flertalet av de i motionerna angivna samhällsnyttiga arbetena tillhör de
områden som berörs av redan ingångsatta eller i propositionen 1972: 125
föreslagna åtgärder. Inrikesutskottet avstyrker därför motionerna 1972:
1710 och 1972: 1875 i ifrågavarande delar.

Inrikesutskottet anför i fråga om de i motionen 1972: 1723 framförda

yrkandena rörande särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten att
det delar motionärernas uppfattning att det är ytterst viktigt att kraftfulla

åtgärder sätts in för att minska arbetslösheten bland ungdomen.
Motionen, som väcktes innan Kungl. Maj:t lade fram förevarande proposition,

har i väsentliga delar tillgodosetts genom de åtgärder Kungl.
Maj:t föreslagit eller vidtagit. Frågan om arbetsgivaravgiftens höjd synes
inte böra bedömas av inrikesutskottet och när det gäller en allmän sysselsättningsförsäkring

noterar utskottet att bearbetning av KSA-utredningens

förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring pågår i Kungl. Maj:ts
kansli. Motionen bör med hänsyn till det anförda inte föranleda någon
åtgärd.

s. 65 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

65

Motionen 1972: 1881 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg

(c) anknyter till det i propositionen redovisade beslutet om statsbidrag

till sanerings- och upprustningsåtgärder i äldre bostadsområden.
Motionärerna konstaterar att bestämmelserna härom torde ha utformats
främst med sikte på flerfamiljsbebyggelse och framhåller att det är
angeläget att stödet kan utnyttjas också för upprustning av äldre småhus.

Enligt motionärerna finns det ett påtagligt behov av förbättringsarbeten

beträffande en- och tvåfamiljsfastigheter, inte minst i fråga om sådana

som bebos av äldre. Motionärerna understryker också att sådana
arbeten ofta lämpar sig för den typ av arbetskraft som man särskilt haft
i åtanke vid utformningen av denna stödform.

Bestämmelserna om statsbidrag till saneringsåtgärder har getts en sådan

utformning att möjligheten att erhålla bidrag inte begränsats till
upprustning av flerfamiljshus utan i princip gäller alla typer av fastigheter,

även andra än bostadsfastigheter, under förutsättning att de är
belägna inom ett äldre bostadsområde. Något hinder för att statsbidrag
skall kunna utgå för den typ av förbättringsarbeten som åsyftas i motionen

föreligger således i och för sig inte. Samtidigt bör det emellertid
understrykas att den avgörande förutsättningen för att bidrag skall erhållas

är att arbetet är motiverat av sysselsättningsmässiga skäl. Det
torde kunna förutses att upprustningsarbeten som avser en- och tvåfamiljshus

mera sällan kommer att kunna anses motiverade från arbetsmarknadsmässiga

synpunkter. Med det sagda avstyrker utskottet motionen

1972: 1881.

Med anledning av yrkandet i motionen 1972: 1804 av herr Norrby
i Gunnarskog (c) att medel skall ställas till förfogande för upprustning
av SJ:s järnvägsstationer erinrar inrikesutskottet om att utskottet inte
har att ta ställning till hur anslag för beredskapsarbeten skall användas
i de särskilda fallen. Det ankommer på arbetsmarknadsmyndigheterna att
med utgångspunkt från en bedömning av föreliggande behov avgöra
vilka projekt som bör prioriteras inom ramen för tillgängliga anslag.
Något hinder att låta järnvägsstationer vara objekt för beredskapsarbeten

finns dock inte. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen

1972: 1804.

I motionen 1972: 1871 av herr Enlund (fp) begärs att riksdagen skall
uttala sig till förmån för vissa vägprojekt i Västmanlands län. Inrikesutskottet

anser det inte vara dess uppgift att göra dylika prioriteringar
och avstyrker därför motionen.

Utskottet är inte heller berett att ta ställning till sakfrågan i motionen

1972: 1879 av herr Sellgren (fp) angående användningen av beredskapsmedlen

till förstärkning av vissa vägar och broar med låg bärighet.

Utskottet noterar i sammanhanget att motionären tidigare i år fått
avslag i riksdagen på ett liknande yrkande (TU 1972: 1).

5 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 40

s. 66 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

66

Av de medel som i propositionen föreslås bli anvisade till sysselsättningsskapande

åtgärder för arbetslösa beräknas förslagsvis 225 milj. kr.
bli avräknade mot automobilskattemedlen. I motionen 1972: 1872 av
herr Fälldin m. fl. (c) anses detta belopp för litet och motionärerna begär

att av de anvisade beloppen ytterligare 100 milj. kr. skall avräknas
mot automobilskattemedlen.

Inrikesutskottet framhåller att den angivna avräkningen inte är en
fixerad summa utan närmast en riktpunkt för planeringen av beredskapsarbetena.

Om en annan fördelning skulle visa sig lämplig med
hänsyn till arbetslöshetens struktur och tillgången på arbetsobjekt kan
alltså det belopp som beräknas för vägarbeten över- eller underskridas.
När det gäller att ta ställning till yrkandet om satsning på ytterligare
vägarbeten måste det bedömas mot bakgrund av att utskottet tidigare
i år (InU 1972: 3) uttalat sig till förmån för en breddning av området
för beredskapsarbeten till andra typer av arbeten än de traditionella,
bland vilka vägarbeten intagit en framträdande plats. Detta uttalande
föreslogs för övrigt bli ytterligare skärpt i en från de borgerliga partierna

avgiven reservation. Utskottet erinrar också om att betydande
belopp redan anslagits till vägarbeten under innevarande budgetår. Sålunda

har, utöver ordinarie anslag till vägväsendet, av de medel som i
riksstaten anslagits till allmänna och särskilda beredskapsarbeten 225
milj. kr. beräknats för vägarbeten, vartill kommer ytterligare 300 milj.
kr. i föreliggande förslag till tilläggsstat. Med hänsyn till det anförda avstyrker

inrikesutskottet det i motionen 1972: 1872 framställda yrkandet
att ytterligare 100 milj. kr. skall beräknas för vägarbeten.

Finansutskottet har tagit ställning till behovet av omfattande arbetsmarknadspolitiska

insatser under punkten 1 i detta betänkande. Med
hänvisning härtill tillstyrks Kungl. Maj:ts förslag rörande sysselsättningsskapande

åtgärder för arbetslösa.

I fråga om de skilda motionsförslagen delar finansutskottet inrikesutskottets

bedömningar.

Utskottet hemställer

A. beträffande samhällsnyttiga arbeten att riksdagen avslår motionerna

1972: 1710 och 1972: 1875, båda såvitt nu är i fråga,

B. beträffande särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten att
riksdagen avslår motionen 1972: 1723, såvitt nu är i fråga,

C. beträffande statsbidrag till sanerings- och upprustningsåtgärder

i äldre bostadsområden att riksdagen avslår motionen
1972: 1881,

D. beträffande upprustning av SJ:s järnvägsstationer att riksdagen

avslår motionen 1972: 1804,

E. beträffande vissa vägprojekt i Västmanlands län att riksdagen

avslår motionen 1972: 1871,

s. 67 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

67

F. beträffande förstärkning av vissa broar och vägar att riksdagen

avslår motionen 1972: 1879,

G. beträffande ändring av grunderna för statsbidrag till kommunala

beredskapsarbeten under budgetåret 1972/73 att riksdagen

godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

H. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 1872 till Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645 000 000
kr., varav förslagsvis 225 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

24. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning. Finansutskottet tillstyrker
— i likhet med inrikesutskottet — Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 60—
61) och hemställer

att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på tillläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag

av 320 000 000 kr., varav förslagsvis
75 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

25. Motion om hyresstopp. I motionen 1972: 1711 av herr Hermansson
m. fl. (vpk) hemställs dels att riksdagen hos regeringen hemställer om
skyndsamt utarbetande av förslag till sådan ändring av prisregleringslagen

att denna kan äga tillämpning även på hyresområdet, dels att riksdagen

hos regeringen hemställer att — så snart formella möjligheter
härtill föreligger — hyresstopp med omedelbar tillämpning utfärdas.

Civilutskottet har i ett utförligt yttrande (CU 1972: 1 y) redogjort för
gällande lagstiftning och förhandlingsordning på hyresmarknaden samt
lämnat aktuella uppgifter över hyresutvecklingen. Enligt utskottet kan
varken överenskommelsen mellan hyresmarknadens organisationer på
den hyresreglerade sektom eller hittills kända förhandlingsresultat i fråga
om hyrorna i allmännyttiga företag anses tyda på en hyresutveckling,
som skulle kunna motivera en principiell ändring av gällande hyresprövningsregler.

Civilutskottet, som finner den av motionärerna föreslagna
metoden att undgå hyreshöjningar vara olämplig även om hyresutvecklingen

varit en annan, avstyrker ett bifall till förslagen i motionen.

Finansutskottet finner i likhet med civilutskottet inte de tekniska
hindren att använda prisregleringslagen i hyressammanhang vara avgörande

för riksdagens ställningstagande. Statsmakterna har relativt nyligen

överlåtit till parterna på hyresmarknaden att själva reglera villkoren.

Att i det läget riva upp det under stor möda uppbyggda systemet
för hyressättning bör knappast komma i fråga. Metoder att motverka
hyresstegringar bör, som civilutskottet anför, diskuteras från andra och

s. 68 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

68

mer grundläggande utgångspunkter. I likhet med civilutskottet avstyrker
finansutskottet bifall till ifrågavarande motionsyrkande. Utskottet hemställer
att

riksdagen avslår motionen 1972: 1711.

26. Motion om översyn av bostadspolitiken. I motionen 1972: 1875 av
herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen
uttalar sig för en skyndsam översyn av bostadspolitiken, dess sociala
innehåll, omedelbara åtgärder för att sänka bostadsbyggnadskostnaderna

samt för att trygga genomförandet av det av riksdagen antagna bostadsbyggnadsprogrammet

med målsättningen en miljon nya bostäder
på tio år.

Utskottet

Civilutskottet anför i sitt yttrande (CU 1972: 2 y) att boendeutredningens

och bostadsfinansieringsutredningens uppdrag i allt väsentligt täcker
de frågor som aktualiserats i motionen. Vidare har särskilda åtgärder
vidtagits bl. a genom användning av arbetsmarknadsmedel på bostadsområdet.

Förslag om vidgad användning av förbättringslån för upprustning

av bostadshus har lagts fram i propositionen 1972: 124. Ytterligare

förslag i anledning av betänkanden bl. a. från saneringsutredningen
och byggkonkurrensutredningen har aviserats till 1973 års riksdag. Någon
riksdagens åtgärd enligt motionsyrkandet anser civilutskottet inte erforderlig

eller lämplig.

Finansutskottet kan biträda vad civilutskottet anfört. Utskottet hemställer
att

riksdagen avslår motionen 1972: 1875 såvitt nu är i fråga.

s. 69 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

69

ÖVRIGA FRÅGOR

27. Motion om projektering av statliga basindustrier. I motionen
1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen skall uttala sig för skyndsam projektering av statliga

basindustrier, finansierade med medel ur allmänna pensionsfonden
och med ett avgörande inflytande för de anställda.

Utskottet

I yttrande över motionen har näringsutskottet (NU 1972: 1 y) anfört
att motionsyrkanden med liknande innebörd på senare tid årligen har
behandlats av riksdagen. Senast skedde detta i maj i år. Näringsutskottet

hänvisar till sitt då avgivna betänkande 1972: 36. Näringsutskottet
betonar att en utbyggnad av den statliga företagssektorn måste vara en
långsiktig process och grundas på ingående planering. Någon metod för
sådan konjunkturstimulans på kort sikt som de aktuella övervägandena
gäller kan inte sägas ha anvisats genom motionsyrkandet. Berörda instanser

kan förutsättas utan ytterligare påpekande från riksdagens sida
beakta möjligheterna att åstadkomma ett ökat antal arbetstillfällen genom

satsning på statliga företag. Frågan om utsträckning av allmänna
pensionsfondens placeringsrätt till att även omfatta aktier torde komma
att få prövas av 1973 års riksdag på grundval av en proposition. Med
hänvisning till det sagda avstyrker näringsutskottet motionsyrkandet.

Finansutskottet biträder vad näringsutskottet anfört i sitt yttrande.
En utbyggnad av den statliga företagssektorn måste vara en långsiktig
process och grundas på en ingående planering. Otillräckligt förberedda
projekt som sätts i gång utifrån en tillfällig situation kan lägga hinder
i vägen för en önskad långsiktig utbyggnad av sysselsättningstillfällena
i den statliga företagssektorn.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 1710 såvitt nu är i fråga.

28. Motion om främjande av teknisk utveckling. 1 motionen 1972: 1874
av herr Gernandt (c) hemställs att riksdagen i syfte att snarast komma
till rätta med den besvärliga konjunktursituationen skall vid behandlingen

av propositionen 1972: 125 uttala sig för

1. regionala åtgärder av typen ”innovationscentra”,

2. tillgodoseende av behovet av för småföretagare lättillgängliga,
snabba och prisbilliga utprovningsresurser såsom befintliga anstalter och
institutioner,

s. 70 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

70

3. inrättandet av en idébank i avsikt att snabbt och effektivt kunna
återfinna och hantera tekniska idéer och projekt till nytta för svenskt
näringsliv,

4. inrättandet av en effektiv dokumentationscentral för patentfrågor
och i övrigt frågor av teknisk och vetenskaplig art i nära anknytning till
patent- och registreringsverket, samt

5. ytterligare utökande av den planerade utlandsrepresentationen
med tekniskt inriktad personal av hög kapacitet för att i uppsökande
syfte undersöka vad svenskt näringsliv kan producera och leverera till
aktuella marknader.

Utskottet

Näringsutskottet har i sitt yttrande (NU 1972: 1 y) anfört att motionärens

förslag avser åtgärder som kan genomföras först efter visst
utredningsarbete och som knappast kan få påtagliga verkningar på kort
sikt. Vissa av förslagen, som motionären fört fram tidigare, har näringsutskottet

tagit upp i ett betänkande (NU 1972: 52), som i dagarna
behandlas av riksdagen. Andra uppslag åter är nya men hör enligt
näringsutskottets mening inte hemma inom ramen för ett ärende som
gäller omedelbara åtgärder i konjunkturstimulerande syfte. Näringsutskottet

avstyrker motionen.

Finansutskottet har mot bakgrunden av vad näringsutskottet anfört
inte anledning ta ställning till sakinnehållet i de framförda förslagen.
Frågorna är inte av intresse i förevarande konjunkturpolitiska sammanhang.

Finansutskottet avstyrker motionen och hemställer
att riksdagen avslår motionen 1972:1874.

29. Motion om investeringsbidrag. I motionen 1972: 1880 av herr
Sjönell m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1972/73 till Investeringsbidrag för maskininvesteringar

i rörelse, jordbruk och skogsbruk anvisa 20 000 000 kronor
i enlighet med vad som anförts i motionen samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext.

Utskottet

Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till att årets riksdag på utskottets

hemställan (NU 1972: 13) avvisat ett yrkande om utredning av
frågan. I detta betänkande erinrade utskottet om att direkta statliga
bidrag till företag förekommer i vissa fall, bl. a. inom ramen för den
regionalpolitiska stödverksamheten, och att det bidragsmottagande företaget

i sådana fall har att tillhandahålla en av samhället särskilt önskad
motprestation. Utskottet anförde att en ordning med generella investeringsbidrag,

grundade enbart på kriteriet att vederbörande företag inte

s. 71 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

71

uppvisar överskott på sin rörelse, syntes kunna medföra olägenheter som
inte gjorde sig gällande i samma grad när det var fråga om ett specialdestinerat

stöd. En utredning i det syfte som angivits i motionen fann
utskottet inte skäl att förorda. Näringsutskottet avstyrker med hänvisning

till vad som då anfördes även yrkandet om särskilt anslag till
investeringsbidrag.

Inte heller finansutskottet anser det vara välbetänkt att tillstyrka ett
anslagsyrkande i en fråga, där riksdagen nyligen på principiella grunder
avvisat ett utredningskrav. Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1972: 1880.

Stockholm den 5 december 1972

På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge
(c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Burenstam Linder (m),
Larsson i Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), Wirtén (fp), Josefsson i
Halmstad (s), Fågelsbo (c), Brundin (m), Gadd (s) och Rask (s).

Vid behandlingen av punkterna 13—29 ersattes herr Rask (s) av herr
Lindahl (s).

s. 72 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

72

Reservationer

1) vid punkten 1 (Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska
politiken) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam

Linder (m), Åsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m)
som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
”Utskottet

vill inledningsvis slå fast att sysselsättningsläget för den
närmaste tiden fortsätter att inge oro. Byggnadssektorn har drabbats
särskilt svårt genom det snabba efterfrågebortfallet på bostäder men
också genom att den offentliga sektorns byggnadsaktivitet sjunkit oväntat

kraftigt. Arbetslösheten drabbar nu också andra nya grupper såsom
kvinnor, ungdom och de breda tjänstemannaleden i en oroande snabb
takt. Som framhålls i motion 1972: 1722 är dagens arbetslöshetssituation

och den ytterligare försämring som kan väntas kommande vinter
helt oacceptabel och oförenlig såväl med målsättningen om full sysselsättning

— ”arbete åt alla” — och inkomsttrygghet, som med en riktig
användning av våra resurser. Som också framhålles i motion 1972: 1723
visar den höga arbetslösheten att regeringen har misslyckats med den
ekonomiska politiken. Andra tecken på detta är en fortsatt hög inflationstakt,

nästan stagnation i den ekonomiska tillväxten och låg total
investeringstakt. I motion 1972: 1721 pekar man också på den otillfredsställande

investeringsutvecklingen. De investeringar, som kommit
till stånd, har företrädesvis varit av defensiv natur och syftat till att genom

arbetsbesparande rationaliseringar dämpa kostnadsutvecklingen.
De offensiva och utvecklande investeringarna i nya projekt och anläggningar

har i stor utsträckning uteblivit. Nyföretagandet har gått tillbaka
samtidigt som antalet företagsnedläggelser genom bl. a. konkurser har
ökat.

Arbetslösheten har enligt AMS’ statistik varje månad under 1972 varit
högre än motsvarande månad 1971. Det totala antalet sysselsatta ligger
på ungefär oförändrad nivå. Sysselsättningen inom industrin ligger nu
5—6 procent lägre än i mitten av 1970, vilket motsvarar ungefär 50 000
arbetstillfällen. När man jämför antalet sysselsatta under olika perioder
måste man för den nu aktuella tiden ta med i beräkningen det ökade antalet

deltidssysselsatta och att antalet sysselsatta genom olika former av
arbetsmarknadspolitiska insatser aldrig varit större än nu. Prognoserna
för antalet industrisysselsatta pekar neråt och man har att räkna med
ökad benägenhet till friställningar av tjänstemän genom rationaliseringar.

Svensk ekonomi står således inför betydande strukturproblem. En
konjunkturuppgång löser inte i sig hela sysselsättningsproblemet. Såtillvida

är nedgången i byggandet — med betydande återverkningar också
utanför den egentliga byggnadsindustrin — än mera ett strukturproblem
än en fråga om konjunkturer. Inom en rad andra sektorer uppkommer

s. 73 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

73

gradvis nya strukturproblem. Därför är det så nödvändigt att snarast få
i gång en industriexpansion som både skapar nya resurser och ger fler
arbetstillfällen.

Mot denna bakgrund är det givetvis riktigt och nödvändigt att som
regeringen nu gör föreslå åtgärder som syftar till ökade investeringar i
byggnader, maskiner och inventarier. Även om utskottet menar att regeringen

onödigtvis fördröjt sitt framläggande av dessa förslag är utskottet

i stort sett positivt till de åtgärder, som regeringen nu lägger
fram. I väsentliga avsnitt motsvarar detta vad centerpartiet, folkpartiet
och moderata samlingspartiet redan vid höstriksdagens början föreslog.
Ett viktigt undantag finns, nämligen arbetsgivaravgiften eller den s. k.
löneskatten. Utskottet vill på nytt slå fast att vårriksdagens beslut om
en fördubbling av löneskatten måste rivas upp! Detta är ett oeftergivligt

krav.

Centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet har i flera motioner

under 1971 och 1972 i riksdagen enträget påtalat riskerna för en
underskattning av avmattningstendensema i den svenska ekonomin. Redan

i januari 1971 förordades en mer expansiv ekonomisk politik än
vad som förutsattes i finansplanen. Kraven på en mera expansiv politik

och generellt verkande stimulansåtgärder har sedan upprepats vid
flera olika tillfällen under 1971. Den utdragna sysselsättningskrisen och
den fortsatta stagnationen både i fråga om investeringar och konsumtion
visar att den ekonomiska politik, som centerpartiet, folkpartiet och moderata

samlingspartiet förordade redan hösten 1971 — med bl. a. ett
tillfälligt borttagande av löneskatten och en tillfällig sänkning av mervärdeskatten

— innebure riktiga åtgärder. En ytterligare stimulans av
den direkta efterfrågan vid denna tidpunkt skulle gynnsamt ha påverkat
sysselsättningen och i väsentlig grad undanröjt de nu aktuella problemen
i samhällsekonomin, inte minst den höga arbetslösheten.

Som reservanterna i utskottet framhöll senast i maj 1972 får givetvis
stimulansåtgärderna gradvis en positiv effekt på arbetsmarknaden. Men
utskottet vill på nytt framhålla att återhämtningen på arbetsmarknaden
kommer att ske med betydande eftersläpning. Alltför mycket resurser
står i dag outnyttjade för att den väntade konjunkturförbättringen på ett
avgörande sätt skall kunna öka den säsongrensade sysselsättningen under
första halvåret 1973. Tvärtom, med nuvarande höga arbetslöshet m. m.,
finns risker för en fortsatt låg sysselsättningsgrad även resten av 1973.

Beträffande konjunkturutsikterna för den närmaste tiden är det närmast

självfallet att inledningsvis instämma i uttalanden som att konjunkturuppgången

med tiden måste komma. Att en uppgång nu kan skönjas

får sitt stöd i ökad efterfrågan av våra exportprodukter och ökad
privat konsumtion. Däremot anser sig utskottet inte nu kunna bedöma
verkningarna av eventuella förändringar i lagerutvecklingen. Härvid är
osäkerheten beträffande erfarenhetsmaterialet av lagerfaktorn för stor.

s. 74 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

74

Sammantaget är konjunkturförväntningarna inför första halvåret 1973
enligt utskottet fortfarande osäkra och fortsatt hög arbetsmarknads- och
konjunkturpolitisk beredskap är därför ett nödvändigt inslag i den ekonomiska

politiken.

Den avgörande punkten för bedömningen och avvägningen av olika
sysselsättningsstimulerande åtgärder är givetvis vilken bedömning man
har av styrkan och takten i den kommande konjunkturutvecklingen. En
gräns sätts av det finanspolitiska utrymme som kan anses stå till förfogande.

Det förväntade budgetunderskottet under innevarande budgetår
förefaller bli mycket högt. Men utskottet menar att bedömningen i första

hand får bli beroende av hur man betraktar riskerna för en fortsatt
hög arbetslöshet. Dessutom menar vissa fackekonomer, t. ex. professor
Erik Lundberg, att det förväntade budgetunderskottet inte kan anses
för högt om det sättes i relation till storleken av bruttonationalprodukten.

En jämförelse mellan tidigare budgetunderskott och det nu förväntade

underskottet, mätt i relation till BNP, leder till en betydligt lugnare
slutsats beträffande inflationsfarhågor, menar professor Lundberg. När
utskottet därför nu bedömer de i propositionen 1972: 125 föreslagna åtgärderna

och de i motionerna 1972: 1722, 1723 och 1721 likaledes föreslagna

åtgärderna kommer utskottet närmast till den uppfattningen att
det finanspolitiska utrymmet — i första hand motiverat av sysselsättningsläget

— kan vidgas.

Utskottet menar att de i propositionen föreslagna åtgärderna måste
kompletteras med ett upprivande av beslutet om löneskattens höjning
för att de avsedda effekterna verkligen skall uppnås. Detta vore att föredra

framför en utökad rätt till investeringsavdrag. Utskottet behandlar i
övrigt frågan om särskilt investeringsavdrag under punkten 12.

Utskottet menar att om beslutet att fördubbla löneskatten inte träder
i kraft, kunde en lägre nivå väljas vad gäller investeringsavdraget för
maskiner och inventarier. Utskottet förordar att man i så fall följer det
i motion 1972: 1723 väckta förslaget om att det nuvarande 20 %-avdraget

utsträcks att gälla t. o. m. 31 mars 1973. I förhållande till regeringsförslaget

reduceras därvid avsevärt den budgetmässiga belastningen
av ett upprivande av beslutet om höjning av löneskatten, troligen omkring

700 miljoner. Utskottet anser sig dessutom ha anledning räkna med
vissa indirekta positiva effekter genom den ökade ekonomiska aktivitet,
som skulle följa på ett beslut om oförändrad löneskatt. Utskottet anser
att det framförallt skulle utlösa beslut om nya offensiva investeringar.
Om däremot förslaget om upprivande av beslutet att höja löneskatten
inte vinner bifall är det utskottets mening, att propositionens förslag om
förlängt och förhöjt investeringsavdrag bör accepteras.

Utskottet vill i sammanhanget betona nödvändigheten av att man
även vad gäller finanspolitiken har hög handlingsberedskap. Skulle konjunkturuppgången

med tiden komma hastigare eller med större kraft än

s. 75 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

75

vad utskottet nu anser sig ha anledning tro, måste givetvis olika motverkande

åtgärder sättas in för att bl. a. hejda överhettning och nya inflationshärdar.

Kampen mot inflationen måste föras med största möjliga skärpa och
ge utrymme för investeringar så att företagen kan klara kostnadsökningar

och slippa behöva skicka dem vidare till konsumenterna i form
av höjda priser. En fortsatt hög inflation leder till ännu mer ogynnsam
konkurrenssituation för våra exportindustrier och den importkonkurreraude

hemmamarknadsindustrin. I de kommande avtalsförhandlingarna

skulle också krav på kompensation framställas. Lägger man därtill
att vårt nuvarande skattesystem har alltför starka, inbyggda inflationsmekanismer

uppkommer på nytt kravet på särskilda åtgärder för att förhindra

en fortsatt skadlig inflationsutveckling.

En sådan åtgärd vore att regeringen nu, i god tid före den kommande
avtalsrörelsen i stabiliseringskonferensens form sökte samråd med riksdagen

och arbetsmarknadens parter. Överläggningarnas viktigaste uppgift

är att tjäna som ett forum för överläggningar rörande det förväntade

samhällsekonomiska läget, aktuella fördelningspolitiska problem
samt försök till bedömning av utfallet av olika alternativa händelseutvecklingar

vad gäller t. ex. priser och skatter. Utskottet uppmanar därför

regeringen att snarast ta ett sådant initiativ.

Stor betydelse för den fortsatta utvecklingen har kreditpolitiken. Även
om god tillgång på krediter inte är nog för att utlösa investeringsbeslut
är en fungerande kreditmarknad av stor betydelse. Detta framhålls i
motionen 1972: 1723. Utskottet vill i sammanhanget — och särskilt
mot bakgrunden av tidigare negativa erfarenheter — med skärpa uttala
att ett ensidigt utnyttjande av kreditpolitiken som stabiliseringsmetod
inte återigen får tillgripas.

Vad gäller räntepolitiken delar utskottet uppfattningen som uttryckes
i motion 1972: 1722 att skillnaderna i räntesatserna på korta och långa
lån återspeglar bl. a. inflationsförväntningar. Ökad prisstabilitet skulle
bidra till en utjämning av dessa skillnader. Eftersom räntan på långa
lån har stor inverkan på bl. a. hyresnivån — särskilt i nybyggda hus —
och dessutom utgör en betydande beslutskomponent vid nyinvesteringar
inom näringslivet, vore det därför önskvärt med en förändring av finans-

och kreditpolitiken som kunde bidra till en lämplig anpassning
av det rådande ränteläget.

Utskottet vill med anledning av motionen 1972: 1721 rörande den offentliga

sektorns expansion, budgetarbetets inriktning och prioritering
m. m. här endast kort påminna om vad utskottet helt nyligen framhållit
i betänkande FiU 1972: 38.

I nämnda betänkande betonade utskottets reservanter nödvändigheten
av att övergripande samhällsplaneringar måste få formen av en samplanering,

som preciserar riktlinjer, huvudmål och prioriteringar. Detta
möjliggör i sin tur en decentralisering av själva beslutsfunktionerna.

s. 76 Kontrollera mot PDF

I

I

FiU 1972: 40 76

Behovet av ett utvidgat beslutsunderlag hänger också samman med
den offentliga sektorns tillväxt. Detta har lett till att näringsliv, kommunikationsväsen

m. m. blivit alltmer beroende av politiska beslut. Under

1960-talet ökade de offentliga investeringarna med 6 å 7 % årligen
och den offentliga konsumtionen med ca 5 % årligen. Ökningen skedde
sålunda i en takt, som väsentligt översteg tillväxten av de samlade produktionsresurserna.

Inte minst den statliga och kommunala expansionen

var mycket kraftig. Det är osannolikt att statens och kommunernas
expansionsmöjligheter blir lika stora under det kommande årtiondet
som de har varit under 1960-talet. Också detta reser krav på en utvidgad

långsiktig ekonomisk planering och en mera noggrann resursawägning.

I ett tidigare betänkande — FiU 1972: 25 — påtalade utskottets reservanter

nödvändigheten av att effektivitets- och produktivitetsutvecklingen

inom den statliga och kommunala förvaltningen ägnas ökad och
stor uppmärksamhet. Den strävan att begränsa den kommunala förvaltningens

expansion som regeringen ådagalagt borde självklart också gälla

den statliga förvaltningen. ”God hushållning med offentliga medel är
en nödvändighet”, framhöll reservanterna i maj. Det uttalandet förtjänar
att här upprepas.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

A. beträffande uttalande om en allmän räntesänkning med minst
1 procent att riksdagen avslår motionen 1972: 1710 såvitt nu
är i fråga,

B—D. beträffande den statliga upplåningen och kredit- och räntepolitikens

inriktning, utnyttjande av kreditpolitiken i en
uppåtgående konjunktur samt den ekonomiska politikens anpassning

till konjunkturutvecklingen att riksdagen i anledning
av motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723, samtliga

såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört rörande kreditpolitiken och räntepolitiken,

E. beträffande ikraftsättande av prisregleringslagen att riksdagen
avslår motionen 1972: 1712,

F—G. beträffande stabiliseringspolitiskt program samt stabiliseringspolitiska

konferenser att riksdagen i anledning av motionerna

1972:1721 och 1972: 1723, båda såvitt nu är i fråga,
hos Kungl. Maj:t anhåller att en stabiliseringspolitisk konferens

sammankallas med representanter för regering och riksdag,

organisationerna på arbetsmarknaden och övriga berörda
parter i enlighet med vad utskottet anfört,

H—I. beträffande tillsättande av en parlamentarisk besparingsoch

rationaliseringsutredning samt begränsning av den offentliga

sektorns expansion och näringspolitikens utformning att

s. 77 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

77

riksdagen i anledning av motionen 1972: 1721, såvitt nu är i
fråga, hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i syfte att uppnå

såväl omedelbara besparingar som en på längre sikt ökad
effektivitet och bättre resursanvändning inom den offentliga
sektom i enlighet med vad utskottet anfört,

K. beträffande den allmänna uppläggningen av den ekonomiska
politiken att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1721,
såvitt nu är i fråga, och vad i statsrådsprotokollet förordats
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

”

2) vid punkten € (ATP-avgiften för år 1973) av herrar Burenstam
Linder (m) och Brundin (m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 30 börjar med ”Finansutskottet

ansluter” och på s. 31 slutar med ”och 1972: 1875.” bort
ha följande lydelse:

”AP-fondens främsta syfte är att garantera utfästa pensionsförpliktelser.

Såsom socialförsäkringsutskottet anfört är ett annat av dess syften
att garantera en tillräcklig kapitalbildning i samhället och därmed medverka

till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten. Enligt finansutskottets

uppfattning har vi emellertid för närvarande ett överuttag, som
varken är försäkringstekniskt motiverat eller nödvändigt ur kapitalbildningssynpunkt.

Genom att föreslå en sänkning av ATP-uttaget med 0,25
procent i förhållande till tidigare beslutade uttagsplan har även regeringen

medgivit detta.

Enligt finansutskottets uppfattning kan man inte bortse från ATPuttaget

som ett ekonomiskt-politiskt instrument. Den av regeringen föreslagna

uttagsändringen antyder att man medgivit också detta. Det är uppenbart

att ett för högt uttag medverkar till att sänka näringslivets lönsamhet

och självfinansieringsförmåga och därigenom att minska dess
investeringsvilja och sysselsättningsförmåga. En i förhållande till kapitalbildningen

inom näringslivet alltför hög kapitalbildning i AP-fonden
medverkar sålunda inte till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten.

Det är inte utskottets uppfattning att en sänkning av ATP-uttaget
skulle försvåra en tillfredsställande kapitalbildning. Minskningen av
ATP-sparandet torde till väsentlig del komma att uppvägas genom ett
ökat företagssparande och skulle därigenom medverka till att en nödvändig

ökning av näringslivets investeringar komme till stånd. Detta
skulle på sikt bidraga till en snabbare ekonomisk tillväxt. En sänkning
av ATP-uttaget skulle därtill ha en gynnsam psykologisk effekt på näringslivet.

Det är vidare enligt utskottets uppfattning en avsevärt bättre
metod att tillföra näringslivet kapital än de aktiespekulationer med APmedel,

som för närvarande diskuteras. Mot denna bakgrund anser ut
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

78

skottet att en sänkning av ATP-uttaget med ytterligare 0,75 procent utöver

vad regeringen föreslagit är motiverad.”

dels utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

”B. att riksdagen med anledning av motionen 1972: 1721, såvitt
nu är i fråga, och Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på
motionen 1972: 1875, såvitt nu är i fråga, beslutar anta följande
Förslag

till

Lag om ändring i lagen (1968: 243) om procentsatsen för uttag av avgift
under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension.

Härigenom förordnas, med ändring av vad som föreskrivits i lagen
(1968: 243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970—
1974 till försäkringen för tilläggspension, att den i 19 kap. 5 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring nämnda procentsatsen för uttag av
avgift till försäkringen för tilläggspension skall för år 1973 utgöra 9 3U
procent.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde
lad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.”

3) vid punkten 7 (Motion om ytterligare medel till drift av vägar) av
herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder
(m), Åsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anser
att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”Beträffande det berörda yrkandet i motionen 1972: 1723 vill utskottet

— i likhet med vad minoriteten i trafikutskottet anfört i detta utskotts

yttrande (TU 1972: 1 y) - understryka, att ytterligare medel till
underhåll av vägnätet är ytterst angelägna. Det nuvarande tillståndet
med en fortgående kapitalförstöring på grund av otillräckligt underhåll
ställer enligt utskottets uppfattning krav på en ökad medelstilldelning
till vägunderhållet. Till detta kommer att vägarbetena, inte minst i nuvarande

arbetsmarknadsläge, har stor betydelse ur sysselsättningssynpunkt.

I proposition 1972: 125 har medel beräknats på tilläggsstat för ytterligare

beredskapsarbeten och andra sysselsättningsskapande åtgärder
under vintern. Därigenom skapas bl. a. möjligheter att öka vägarbetena.
Utskottet vill emellertid samtidigt understryka angelägenheten av att
vägunderhållet även fortsättningsvis kan hållas på en hög nivå. Detta bör
ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1723 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört beträffande medel till drift av vägar.”

s. 79 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

79

4) vid punkten 10 (Motion rörande statens järnvägars planerade investeringar)

av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam

Linder (m), Åsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m)
som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
”Kommunikationsväsendet

har stor betydelse, då det gäller att skapa
nya arbetstillfällen i olika delar av landet. Som framhålls i motionen
1972: 1723 är det av stor vikt, att investeringsplaneringen i de statliga
trafikverken sker med hänsyn till möjligheten att snabbt påbörja arbeten,

som kan utföras i tider med svag sysselsättning.

I likhet med vad minoriteten i trafikutskottet anfört i detta utskotts
yttrande (TU 1972: 1 y) anser utskottet, att den långa råd av angelägna
investeringsobjekt, som SJ redovisar i sina petita, bör prövas med förtur
inom departementet i syfte att så långt möjligt tidigarelägga igångsättningen.

Projekten gäller såväl om- och nybyggnad av järnvägslinjer som
diverse husbyggnader och säkerhetsanordningar utefter järnvägarna
m. m.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1723 såvitt nu är i
fråga hos Kungl. Maj:t anhåller, att de av statens järnvägar
planerade investeringarna prövas med förtur för att så långt
möjligt tidigarelägga igångsättningen.”

5) vid punkten 12 (Skattepolitiska åtgärder m. m.)

a) beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften av herrar Löfgren
(fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c),
Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ”Finansutskottet

har” och på s. 46 slutar med ”motsvarande motionsyrkande”

bort ha följande lydelse:

”Utskottet delar den bedömning som gjorts i motionerna 1972: 1721,
1972: 1722 och 1972: 1723 att höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften

inte bör träda i kraft. Det är sannolikt att redan beslutet om
höjningen haft negativa verkningar på arbetsmarknadsutvecklingen under

senare delen av 1972 och att en fördubbling av skatten på arbete från
årsskiftet, även om en förbättring av konjunkturen skulle inträda under
1973, skulle motverka en normalisering av arbetsmarknadsläget och sålunda

bidraga till en även fortsättningsvis hög arbetslöshet. Särskilt allvarliga

verkningar får en höjning av arbetsgivaravgiften inom arbetsintensiva

branscher, som redan en sådan höjning förutan kan förväntas
komma att brottas med betydande strukturproblem.

Riksdagen har tidigare under hösten på förslag av skatteutskottet i betänkande

SkU 1972: 47 avslagit motionsyrkanden om en differentiering

s. 80 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

80

av den allmänna arbetsgivaravgiften som ett regionalpolitisk stödinstrument.

Enligt utskottets uppfattning vore ett borttagande av arbetsgivaravgiften

inom det allmänna stödområdet sysselsättningspolitiskt
önskvärt. Sysselsättningsläget i ifrågavarande områden i vårt land är särskilt

besvärligt. Exempelvis inom de s. k. skogslänen är arbetslösheten —
oberoende av konjunkturläget — betydande. Skogslänens andel av den
totala arbetslösheten är ungefär dubbelt så stor som deras andel av befolkningen.

Dessa förhållanden pekar på ett behov av en generell sysselsättningsstimulans

till stödområdet. Ett borttagande av arbetsgivaravgiften vöre
en lämplig sådan stimulansåtgärd. Genom en differentiering av arbetsgivaravgiften

bör det vidare vid en förbättring av konjunkturen bli möjligt

att undvika den splittrade konjunkturbild med överefterfrågan på
arbetskraft i främst storstadsregionerna och hög arbetslöshet inom stödområdet,

som tidigare varit vanlig. Det är enligt utskottets mening önskvärt

att frågan om skattepolitikens utnyttjande som regionalpolitisk
instrument blir föremål för en allsidig utredning. Redan ett sådant beslut
skulle sannolikt få positiva sysselsättningseffekter.

Vad gäller de statsfinansiella konsekvenserna av ett upphävande av
beslutet om höjning av arbetsgivaravgiften, vill utskottet framhålla, att
den uteblivna inkomstförstärkning detta skulle medföra till icke obetydlig

del torde komma att kompenseras genom den ökning av statens
inkomster via inkomstskatten, som ett förbättrat sysselsättningsläge skulle
medföra.”

dels utskottets hemställan under A. bort ha följande lydelse:

”A. att riksdagen beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

1) med bifall till motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och
1972: 1723, samtliga såvitt nu är i fråga, antar följande

Förslag till

Förordning om upphävande av förordningen (1972: 376) om ändring i
förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift.

Härigenom förordnas, att förordningen (1972: 376) om ändring i förordningen

(1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift skall upphöra att
gälla.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) med anledning av motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande skattepolitikens

användning som regionalpolitiskt instrument i enlighet
med vad utskottet anfört,”

s. 81 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

81

b) beträffande särskilt investeringsavdrag för maskiner och inventarier

av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam
Linder (m), Åsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som
— om reservationen 5 a bifalles — anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Det
ligger” och på s. 40 slutar med ”vara tillgodosett” bort ha följande lydelse:
”Det

ligger i sakens natur att skattereglerna måste göras förhållandevis
gynnsamma, om de eftersträvade effekterna skall kunna uppnås. Utskottet

avstyrker därför bifall till motionen 1972: 1875 i denna del.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten

på behovet av en jämnare fördelning mellan investeringsfrämjande

insatser och direkt sysselsättningsstimulerande åtgärder jämfört

med vad som föreslås i propositionen i en situation som den nuvarande

med mycket hög arbetslöshet. Man bör enligt utskottets mening
inte heller bortse från att systemet med investeringsavdrag är behäftat
med direkta svagheter.

Ett investeringsavdrag gynnar i första hand de redan tidigare vinstrika

och kapitalintensiva företagen medan nyetablerade företag och
företag med svag lönsamhet inte kan tillgodogöra sig förmånerna. Systemet

med investeringsavdrag bör därför kombineras med någon form av
bidrag till företag, som inte kan utnyttja de avdragsmöjligheterna. Till
denna företagskategori hör framför allt ett mycket stort antal mindre
och medelstora företag. Frågan om införande av ett investeringsbidrag
behandlar utskottet under punkten 29.

Lättnader i löneskatten gynnar å andra sidan däremot i första hand
de arbetskraftsintensiva företagen. Den utvidgning av avdragsrätten vid
investeringar, som föreslås i propositionen, i kombination med den beslutade

höjningen av löneskatten kommer således att innebära en betydande

övervältring av den samlade skattebördan på näringslivet från
de vinstrika företagen till arbetskraftsintensiva och lönsamhetssvaga
företag. Detta måste inte minst från sysselsättningssynpunkt betraktas
som en mycket tvivelaktig åtgärd och minska möjligheterna att åstadkomma

balans på arbetsmarknaden både på kort och lång sikt. Den avvägning

mellan investeringsfrämjande insatser och direkt sysselsättningsstimulerande

åtgärder, som förordas i motionerna 1972: 1721, 1972:
1722 och 1972: 1723, ger sålunda vid en viss given effekt på statens
budget ett betydligt större sysselsättningstillskott än den avvägning som
föreslås i propositionen.

Mot denna bakgrund förordar utskottet, att det nuvarande 20-procentiga

investeringsavdraget förlängs till den 31 mars 1973 i enlighet
med vad som föreslagits i motion 1972: 1723 och att den i våras beslutade

höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften från två till fyra
procent inte sätts i kraft. Skulle yrkandet om att bibehålla arbetsgivarav
6

Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 40

s. 82 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

82

giften på hittillsvarande nivå inte vinna riksdagens bifall, förordar utskottet

en utvidgning av investeringsavdraget i enlighet med förslaget i
propositionen, dvs. en höjning av avdragets storlek till 30 procent och en
förlängning av giltighetstiden till den 31 juli 1973.”
dels utskottets hemställan under D bort ha följande lydelse:

”D. att riksdagen beträffande särskilt investeringsavdrag för maskiner

och inventarier

med bifall till motionen 1972: 1723, såvitt nu är i fråga, och
med anledning av propositionen 1972:125 samt med avslag
på motionerna 1972: 1875, såvitt nu är i fråga, och 1972:
1882 antar bilagda förslag till förordning om ändring i förordningen

(1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering

till statlig inkomstskatt (bilaga),”

c) beträffande särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten av herrar

Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m),
Åsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Sorn
redovisas” och slutar med ”denna uppfattning” bort ersättas med text
av följande lydelse:

”Både av bostadspolitiska skäl och med hänsyn till arbetsmarknadsläget

inom byggarbetskåren och bland hantverkarna är det angeläget att
stimulera ombyggnads- och reparationsarbeten på äldre fastigheter.

I likhet med vad minoriteten i skatteutskottet anfört i detta utskotts
yttrande (SkU 1972: 2 y) anser utskottet, att sådana åtgärder för att stimulera

upprustnings- och ombyggnadsarbeten, som föreslås i motionerna

1972: 1721 och 1972: 1723, kan utgöra ett värdefullt komplement
till redan vidtagna åtgärder.

För att stimulera fastighetsägarna att snabbt komma i gång med
sådana arbeten bör ett investeringsavdrag beviljas för arbeten som sätts
i gång fram till den 1 juli 1973. Avdraget bör beräknas på hela kostnaden
för reparationsarbeten på flerfamiljshus, dvs. omfatta såväl bostadslägenheter

som lokaler för butiker, kontor och hantverk.

I de fall arbetena utförs av svårplacerad arbetskraft, för vilken det
utgår särskilt bidrag, kommer underlaget, på vilket investeringsavdraget

beräknas att sjunka i motsvarande mån. För att inte eliminera något
av den stimulans att anställa äldre arbetskraft, som detta bidrag till lönekostnaden

utgör, bör procentsatsen för investeringsavdraget i dessa fall
höjas. I enlighet med vad som föreslås i motionen 1972: 1723 bör sålunda

fastighetsägarna få göra ett investeringsavdrag för arbeten som
sätts i gång fram till den 1 juli 1973 med 20 procent för de arbeten som
utförts av arbetskraft för vilken särskilt sysselsättningsstöd utgår och för
övriga arbeten med 10 procent.

s. 83 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

83

Den rent lagtekniska utformningen bör enligt utskottets mening bli
föremål för ytterligare beredning och förslag till lagstiftning bör föreläggas

vårriksdagen 1973. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
att reglerna kommer att tillämpas först vid 1974 års taxering.”
dels utskottets hemställan under E 2 bort ha följande lydelse:

”2. i anledning av motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972:
1723, samtliga såvitt nu är i fråga, hos Kungl. Maj:t anhåller
om förslag till 1973 års vårriksdag beträffande rätt till avdrag
i vissa fall vid upprustning och ombyggnad av bostadsfastigheter

i enlighet med vad utskottet anfört,”

d) beträffande åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens

situation av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c),
Burenstam Linder (m), Åsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin

(m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”På förslag”

och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

”Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder ägnade att
förbättra i främsta rummet de mindre och medelstora företagens situation

är nödvändiga. De senaste årens ekonomiska politik, som främst
inriktats på selektiva åtgärder, har i betydande utsträckning missgynnat
denna typ av företag trots deras stora betydelse för sysselsättningen i
landet. Ofta torde de mindre och medelstora företagen därtill ha svårigheter

att utnyttja de stimulansåtgärder, varom beslut fattats. Detta
gäller t. ex. investeringsavdragen. De mindre företagens försörjning med
riskkapital måste ägnas ökad uppmärksamhet.”
dels utskottets hemställan under F bort ha följande lydelse:

”F. att riksdagen beträffande åtgärder för att förbättra de mindre
och medelstora företagens situation med anledning av motionen

1972: 1721 såvitt nu är i fråga hemställer att Kungl. Maj:t
måtte förelägga riksdagen förslag till åtgärder i enlighet med
vad utskottet anfört,”

e) beträffande tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning av herrar
Burenstam Linder (m) och Brundin (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Vid
behandlingen” och på s. 47 slutar med ”annat ståndpunktstagande” bort
ha följande lydelse:

”Utskottet delar motionärernas uppfattning att direktiven för 1972
års skatteutredning bör vidgas. Det är en allvarlig begränsning av dess
arbetsmöjligheter att utredningen endast kan diskutera olika alternativ
inom ramen för ett oförändrat skattetryck. Det faller därigenom utanför
utredningens uppdrag att t. ex. studera de effekter på den ekonomiska
tillväxten som en sänkning av skattetrycket genom exempelvis en reduktion

av de orimligt höga marginalskatterna skulle medföra.

s. 84 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

84

Motionärernas förslag om en femårig skattesänkningsplan är också
värt att beaktas. Enligt utskottets bedömning vore det av utomordentligt

värde för den ekonomisk-politiska debatten och skattedebatten om
utredningen utarbetade förslag till en sådan och undersökte dess konsekvenser.

Utskottet vill i detta sammanhang också framföra som sin
uppfattning, att redan ett beslut i riksdagen av denna innebörd sannolikt

skulle få icke obetydliga psykologiska effekter genom att det skulle
uppfattas som ett nytänkande på skattepolitikens område avsett att stimulera

till arbete, initiativ och företagande. Det skulle därigenom bidraga

till en eftersträvad uppgång i den ekonomiska aktiviteten i samhället.

”

dels utskottets hemställan under G bort ha följande lydelse:

”G. att riksdagen beträffande tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning

med bifall till motionen 1972: 1721 såvitt nu är
i fråga hos Kungl. Maj:t hemställer om tilläggsdirektiv till
1972 års skatteutredning i enlighet med vad utskottet anfört,

”

s. 85 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

85

Bilaga

(till reservation 5 b)

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 1—5 §§ förordningen (1971: 50) om särskilt

investeringsavdrag vid taxering till
angivna lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

1

Fysisk eller juridisk person, som
driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk

och som under någon av följande

anskaffningsp enoder, nämligen

år 1971, den 1 januari—den
31 oktober 1972 eller den 1 november

1972—den 30 juni 1973
anskaffar maskiner eller andra
döda inventarier avsedda för stadigvarande

bruk i verksamheten,
får vid taxering till statlig inkomstskatt

åtnjuta särskilt investeringsavdrag

vid inkomstberäkningen

för den förvärvskälla vari verksamheten

ingår.

Avdraget göres

Fysisk person

2

Anskaffning anses ske när skriftligt

avtal om förvärv träffas eller,
om sådant avtal icke träffas, när
leveransen sker. Träffas skriftligt
avtal om förvärvet under period
som avses i 1 § första stycket och
sker leverans under denna period,
men hänför sig avtalet och leveransen

till skilda beskattningsår,
anses anskaffningen ha skett vid
leveransen.

Maskin eller

3

Särskilt investeringsavdrag utgör
tjugo procent av anskaffningskost
-

statlig inkomstskatt skall ha nedan
(Utskottets förslag)

§

Fysisk eller juridisk person, som
driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk

och som under år 1971 eller
1972 eller den 1 januari—den 31
mars 1973 anskaffar maskiner eller
andra döda inventarier avsedda för
stadigvarande bruk i verksamheten,

får vid taxering till statlig inkomstskatt

åtnjuta särskilt investeringsavdrag

vid inkomstberäkningen

för den förvärvskälla vari
verksamheten ingår.

års taxering.

återstående bruttointäkt.

§

Anskaffning anses ske när skriftligt

avtal om förvärv träffas eller,
om sådant avtal icke träffas, när
leveransen sker. Träffas skriftligt
avtal om förvärvet under år 1971
eller 1972 eller den 1 januari—
den 31 mars 1973 och sker leverans

samma år som avtalet träffats,

men hänför sig avtalet och leveransen

till skilda beskattningsår,
anses anskaffningen ha skett vid
leveransen.

på tillverkningen.

§

Särskilt investeringsavdrag utgör
tjugo procent av anskaffningskost
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

86

(Kungl. Maj:ts förslag)

naden för inventarier anskaffade
under år 1971 eller under perioden

den 1 januari—den 31 oktober

1972 och trettio procent av anskaffningskostnaden

för inventarier

anskaffade under perioden den
1 november 1972—den 30 juni

1973. Träffas skriftligt avtal om
förvärvet under år 1971 eller under

perioden den 1 januari—den
31 oktober 1972 för leverans efter
det år, under vilket avtalet träffats,

utgör dock avdraget tjugo
procent av det avtalade priset. Om
skriftligt avtal träffas under perioden

den 1 november 1972—den
30 juni 1973 för senare leverans
utgör avdraget trettio procent av
det avtalade priset.

Särskilt investeringsavdrag

inventarier, om vars anskaffande

skriftligt avtal träffas under perioden

den 1 januari—den 31 oktober

1972 eller under perioden
den 1 november 1972—den 30 juni

1973 och som enligt avtalet skall
levereras efter utgången av år

1974.

Föreligger synnerliga

Föreligger särskilda

För inventarier

Särskilt investeringsavdrag

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes

endast om den skattskyldige
framställer yrkande om sådant avdrag

i allmän självdeklaration och
företer tillfredsställande utredning
om den anskaffningskostnad på
vilken avdrag skall beräknas. Avdrag

åtnjutes endast om sådan
kostnad i förvärvskällan under
respektive anskaffningsperiod uppgått

till minst 5 000 kronor.

5

Åtnjutes särskilt investeringsavdrag

i fall då skriftligt avtal om

(Utskottets förslag)

naden. Träffas skriftligt avtal om
förvärvet under år 1971 eller 1972
eller den 1 januari—den 31 mars
1973 för leverans under det år, under

vilket avtalet träffats, utgör
dock avdraget tjugo procent av
det avtalade priset.

år 1973,

inventarier, om vars anskaffande

skriftligt avtal träffas under år
1972 eller den 1 januari—den 31
mars 1973 och som enligt avtalet
skall levereras efter utgången av år

1974.

andra stycket.

icke föras.

år 1971.

av Kungl. Majit.

§

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes

endast om den skattskyldige
framställer yrkande om sådant avdrag

i allmän självdeklaration och
företer tillfredsställande utredning
om den anskaffningskostnad på
vilken avdrag skall beräknas. Avdrag

åtnjutes endast om sådan
kostnad i förvärvskällan under
respektive år uppgått till minst
5 000 kronor.

§

Åtnjutes särskilt investeringsavdrag

i fall då skriftligt avtal om

s. 87 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

87

(Kungl. Maj:ts förslag)

förvärv träffas under anskaffningsperiod

men leverans icke sker före
utgången av denna period, gäller
följande.

Sker icke leverans före utgången
av år 1973 eller, i fråga om avtal
som träffas under perioden den
1 januari—den 31 oktober 1972
eller under perioden den 1 november

1972—den 30 juni 1973, före
utgången av år 1974, skall vid
taxering till statlig inkomstskatt för
det beskattningsår, som omfattar
den 31 december 1973 respektive
den 31 december 1974, tillägg göras

med belopp som motsvarar en
och en halv gång investeringsavdraget.

Överlåtes eller nedlägges
den förvärvskälla, vari avdraget
åtnjutits, före utgången av år 1973
eller, i fråga om avtal som träffas
under perioden den 1 januari—
den 31 oktober 1972 eller under
perioden den 1 november 1972—
den 30 juni 1973, före utgången
av år 1974 och innan leverans
skett, skall sådant tillägg göras vid
taxeringen för det beskattningsår
då förvärvskällan överläts eller
nedlades. Sker leverans före utgången

av år 1973 eller, i fråga
om avtal som träffas under perioden

den 1 januari—den 31 oktober
1972 eller under perioden den 1
november 1972—den 30 juni
1973, före utgången av år 1974
och är den slutliga anskaffningskostnaden

lägre än det belopp på
vilket investeringsavdraget beräknats,

skall vid taxering till statlig
inkomstskatt för det beskattningsår,

då leveransen skedde, tillägg
göras med trettio procent av skillnaden

eller, i fråga om avtal som
träffas under perioden den 1 november

1972—den 30 juni 1973,
med fyrtiofem procent av skillnaden.

Tillägg enligt detta stycke göres

vid inkomstberäkningen för
förvärvskällan i fråga.

(Utskottets förslag)

förvärv träffas under år 1971 eller
1972 eller den 1 januari—den 31
mars 1973 men leverans icke sker
före utgången av det år, under vilket

avtalet träffats, gäller följande.

Sker icke leverans före utgången
av år 1973 eller, i fråga om avtal
som träffas under år 1972 eller
den 1 januari—den 31 mars 1973,
före utgången av år 1974, skall vid
taxering till statlig inkomstskatt
för det beskattningsår, som omfattar

den 31 december 1973
respektive den 31 december 1974,
tillägg göras med belopp som motsvarar

en och en halv gång investeringsavdraget.

Överlåtes eller
nedlägges den förvärvskälla, vari
avdraget åtnjutits, före utgången
av år 1973 eller, i fråga om avtal
som träffas under år 1972 eller
den 1 januari—den 31 mars 1973,
före utgången av år 1974 och innan

leverans skett, skall sådant tilllägg

göras vid taxeringen för det
beskattningsår då förvärvskällan
överläts eller nedlades. Sker leverans

före utgången av år 1973 eller,

i fråga om avtal som träffas år
1972 eller den 1 januari—den 31
mars 1973, före utgången av år
1974 och är den slutliga anskaffningskostnaden

lägre än det belopp

på vilket investeringsavdraget
beräknats, skall vid taxering till
statlig inkomstskatt för det beskattningsår,

då leveransen skedde,
tillägg göras med trettio procent
av skillnaden eller, i fråga om avtal

som träffats under tiden den 1
januari—den 31 mars 1973 med
fyrtiofem procent av skillnaden.
Tillägg enligt detta stycke göres
vid inkomstberäkningen för förvärvskällan

i fråga.

s. 88 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

88

Andra stycket tredje stycket.

Föreligger särskilda icke föras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 89 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

89

6) vid punkten 18 (Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin
m. m.) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam
Linder (m), Åsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som
anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 58, som börjar med ”Socialutskottet,

som” och slutar med ”existerande anslag” bort ha följande
lydelse:

”Utskottet delar den uppfattning, som kommer till uttryck i motionerna

1972: 1722 och 1972: 1873, att bidragen till miljövårdande åtgärder

bör få utnyttjas såväl för bidrag till vatten- och luftreningsanläggningar

som för bidrag till investeringar i arbetslokaler, maskiner och
andra anordningar som leder till bättre arbetsmiljöer.

Det råder ett nära samband mellan industrins omgivningsmiljöer och
dess arbetsmiljöer. I båda fallen måste man givetvis förutsätta att miljövårdskostnaderna

normalt och för framtiden skall ingå i produktionskostnaderna.

Men mycket har försummats under en följd av år i miljöpolitiken.

Med den vikt som man måste fästa vid kravet på förbättrade
arbetsmiljöer, anser utskottet i likhet med motionärerna det särskilt i
nuvarande sysselsättningsläge angeläget att stimulera till förbättringar av
olika arbetsmiljöer.

Med hänsyn till att arbetsmiljöfrågoma inte handläggs i samma departement

som miljöfrågorna i övrigt är det önskvärt, att statsbidraget till
miljövårdande åtgärder inom industrin i framtiden delas upp på två
olika anslag. Tills detta kan ske bör bidrag utgå ur det nu befintliga
anslaget till både vatten- och luftreningsanläggningar och arbetsmiljöfrämjande

åtgärder inom industrin.

Utskottet tillstyrker sålunda — i likhet med vad minoriteten i socialutskottet

och i jordbruksutskottet har anfört i dessa utskotts yttranden
(SoU 1972: 1 y och JoU 1972: 1 y) — förevarande yrkanden i motionerna

1972: 1722 och 1972: 1873.”

dels utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:

”C. att riksdagen beträffande medgivande att ta i anspråk anslaget

till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin
m. m. för bättre arbetsmiljöer inom industrin med bifall till
motionerna 1972: 1722 och 1972: 1873, båda såvitt nu är i
fråga, beslutar, att medlen får tas i anspråk till åtgärder för
bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler,
maskiner och andra arbetsanordningar efter samma grunder
som i övrigt gäller för anslaget.”

7) vid punkten 19 (Motion om bidrag till miljövårdande åtgärder inom
jordbruket) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam

Linder (m), Åsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m)
som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

90

”Jordbruket har fr. o. m. innevarande budgetår fått i princip samma
bidragsmöjligheter som industrin när det gäller miljövårdande åtgärder.
Statsbidraget, som också gäller investeringar inom trädgårdsnäringen,
utgår med högst 25 procent av godkänd kostnad. Den i propositionen
1972: 125 föreslagna tillfälliga höjningen av bidraget till miljövårdande
åtgärder avser däremot endast industrin.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte finns några
sakliga skäl, att i detta avseende upprätthålla någon skillnad mellan
industrin och jordbruket. Behovet av miljövårdsinvesteringar inom jordbruket

är väl dokumenterat. Sysselsättningseffekten är likaså densamma.

Utskottet tillstyrker därför — i likhet med vad minoriteten i jordbruksutskottet

anfört i detta utskotts yttrande (JoU 1972: 1 y) — hemställan

i motionen 1972: 1877 om en tillfällig höjning av bidraget till
miljövårdande åtgärder inom jordbruket så att bidrag kan utgå med
upp till 50 procent av den godkända kostnaden för investeringar som
påbörjas och till huvudsaklig del färdigställs under tiden 1 september
1972—30 april 1973.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1877 beslutar, att
bidraget till miljövårdande åtgärder inom jordbruket får utgå
med upp till 50 procent av godkänd kostnad för investeringar
som påbörjas och till huvudsaklig del färdigställs under tiden
1 september 1972—30 april 1973 i enlighet med vad utskottet
anfört.”

8) vid punkten 23 (Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa) av
herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m),
Åsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anser att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Inrikesutskottet

framhåller” och slutar med ”inrikesutskottets bedömningar”

bort ha följande lydelse:

”Utskottet vill — i likhet med vad minoriteten i utrikesutskottet anfört

i detta utskotts yttrande (InU 1972: 2 y) — framhålla, att tidigare
riksdagsbeslut i år förutsatt en inte oväsentlig breddning av beredskapsarbetena

till nya yrkesområden och yrkesgrupper inom det då beslutade
anslagets ram. Med hänsyn till den avsevärda utökning av anslagen för
beredskapsarbeten som nu föreslås, bör det vara möjligt att tillgodose
såväl den önskvärda breddningen av beredskapsarbetena till nya områden

som det stora behovet av ytterligare medel för vägbyggandet. En
viss utökning av beredskapsarbetena till vägsektorn innebär att dessa
arbeten får en synnerligen meningsfull inriktning. Utskottet vill också
framhålla att den angivna avräkningen mot automobilskattemedlen inte
är en fixerad summa utan närmast en riktpunkt för planeringen.”

s. 91 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

91

dels utskottets hemställan under H bort ha följande lydelse:

”H. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1972: 1872 till Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645 000 000
kr., varav förslagsvis 325 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

”

9) vid punkten 29 (Motion om investeringsbidrag) av herrar Löfgren
(fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c),
Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anser att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”Sorn framhålls i motion 1972: 1880 är det uppenbart, att ett system
med avdrag på maskin- och byggnadsinvesteringar har sina givna begränsningar,

då det gäller att åstadkomma den eftersträvade ökningen
av näringslivets investeringar. Den väsentligaste faktorn i detta sammanhang

är att rätten till avdrag bara kan utnyttjas av företag med
relativt god lönsamhet, dvs. sådana företag som kan uppvisa en vinst
på den nuvarande verksamheten som svarar mot avdragen. I dagens
pressade läge innebär detta att många företag i praktiken inte kan utnyttja

vare sig de redan existerande eller de föreslagna avdragsmöjligheterna.

Detta gäller i synnerhet många mindre och medelstora företag.
Det bör i detta sammanhang framhållas, att de små och medelstora företagen

svarar för bortåt 60 % av den totala sysselsättningen i industrin
och för nästan samma andel av produktionen.

De föreslagna avdragen bör därför, som motionärerna föreslår, kombineras

med ett direkt bidrag till investeringsvilliga företag, framför allt
sådana som inte har möjligheter att utnyttja något avdrag. Utskottet vill
— i likhet med vad minoriteten i näringsutskottet anfört i detta utskotts
yttrande (NU 1972: 1 y) — framhålla att förslaget i motionen närmast
innebär en vidareutveckling av en redan etablerad metod för stöd till
företag.

Bidragsprövningen bör kunna ske efter i stort sett samma principer,
som redan tillämpas inom företagarföreningarna i fråga om bl. a. lån
ur hantverks- och industrilånefonden. För att uppnå överensstämmelse
med avdraget för maskininvesteringar bör bidragen i regel begränsas
till högst 15 procent av anskaffningskostnaden, dvs. ett belopp som
motsvarar den skattevinst som ett företag uppnår, då det kan utnyttja
det föreslagna avdraget på 30 procent.

Stödets tekniska utformning behöver enligt utskottets uppfattning
bli föremål för viss utredning. Utskottet vill därför förorda att riksdagen

nu i princip beslutar om ett investeringsstöd av den typ, som föreslås

i motionen 1972: 1880, samt hemställer hos Kungl. Maj:t om förslag

snarast då det gäller stödets närmare utformning. Tidsmässigt bör

s. 92 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

92

stödet avse investeringar, som görs under samma period, som det särskilda

investeringsavdraget avser.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1880

1. beslutar i princip att det särskilda investeringsavdraget skall
kompletteras med ett investeringsbidrag i enlighet med vad
utskottet anfört,

2. hemställer att Kungl. Maj:t utarbetar och snarast förelägger

riksdagen förslag om utformningen av ett sådant investeringsstöd.

”

Särskilda yttranden

1) vid punkten 8 (Motion om avgiftsfinansierade trafikleder) av herrar

Löfgren (fp), Burenstam Linder (m), Wirtén (fp) och Brundin (m)
som anfört:

”Byggande av vägar och broar under perioder av arbetslöshet är ett
av de instrument som står till förfogande för en sysselsättningsbefrämjande

politik. Om ett ökat byggande av trafikleder kunde ske genom
bl. a. finansiering med vägavgifter skulle ytterligare sysselsättningseffekter

åstadkommas utan att betunga statskassan. Enligt vad utskottet
kunnat inhämta är regeringen inte främmande för principen med avgiftsfinansiering,

så skall exempelvis en planerad bro över Öresund finansieras

genom broavgifter.

Mot denna bakgrund anser utskottet det motiverat att regeringen
vidtar de åtgärder som erfordras för att — bl. a. med tanke på det sannolikt

även på längre sikt minskade byggandet — pröva en sysselsättningsmotiverad

försöksverksamhet med byggande av avgiftsfinansierade broar
och sammanhängande motorvägssträckor.”

2) vid punkten 12 (Skattepolitiska åtgärder m. m.) av herrar Löfgren
(fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c),
Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anfört:

”De upprepade höjningarna av mervärdeskatten har lett till betungande

prisökningar, inte minst i fråga om viktiga livsmedel. Möjlighet
föreligger att införa ett särskilt konsumtionsstöd, som eliminerar eller
väsentligt reducerar mervärdeskattens prishöjande effekter på viktiga
livsmedel. Ett sådant system innebär, att hela eller en del av mervärdeskatten

restitueras. Varken en differentiering av skatten eller ett konsumtionsstöd

påverkar jordbruksavtalet. I likhet med vad minoriteten
i skatteutskottet uttalat i detta utskotts yttrande (SkU 1972: 2 y), anser
vi det angeläget att man förutsättningslöst undersöker möjligheterna
att komma tillrätta med de problem, som hänger samman med mer
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

93

värdeskattens fördyrande verkan på livsmedel. Vi vill också erinra om
att 1972 års skatteutredning i sina direktiv fått i uppdrag att undersöka
bl. a. frågan om en differentiering av mervärdeskatten.”

3) vid punkten 15 (Byggnadsarbeten vid universiteten m. m.) av herrar
Löfgren (fp) och Wirtén (fp) som anfört:

”Planeringen för nybyggnad av lokaler för lärarhögskolan i Umeå har
avancerat så långt att byggnadsstyrelsen genom skrivelse den 18 juli
1972 underställt Kungl. Majit kompletta förslagshandlingar och hemställt

om uppdrag att inom en kostnadsram av 35 milj. kr. utföra nybyggnaden

för lärarhögskolan.

Detta byggnadsprojekt skulle snabbt kunna påbörjas och skulle vara
av stor betydelse för att förbättra sysselsättningsläget i Umeå-regionen.
Enda hindret för att snabbt igångsätta detta objekt synes vara vissa överväganden

inom utbildningsdepartementet beträffande dimensioneringen
av lärarutbildningen och förslag beräknas komma att redovisas för nästa
års riksdag.

Då sysselsättningsläget i Umeå-regionen inger allvarliga betänkligheter
vill vi starkt betona önskvärdheten av att ett slutgiltigt ställningstagande
redovisas så snart att ett påbörjande av nybyggnaderna för lärarhögskolan

i Umeå snabbt kommer i gång.”

4) vid punkten 23 (Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa) av
herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m),
Åsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anfört:

”Inrikesutskottet anför i sitt yttrande (InU 1972: 2 y) i fråga om de
i motionen 1972: 1723 framförda yrkandena rörande särskilda åtgärder
mot ungdomsarbetslösheten att det är ytterst viktigt att kraftfulla åtgärder

sätts in för att minska arbetslösheten bland ungdomen. Motionen,
som väcktes innan förevarande proposition lades fram, har delvis tillgodosetts

genom de åtgärder som senare föreslagits eller vidtagits.

Vi förutsätter att arbetet med att bearbeta KSA-utredningens förslag
forceras och att förslag om en allmän sysselsättningsförsäkring föreläggs
riksdagen.”

opaginerad Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

95

Yttranden från andra utskott

s. 97 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

97

Skatteutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972:125
och motioner angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Till finansutskottet

Genom beslut den 25.10, den 9.11 och den 22.11.1972 har finansutskottet

hemställt om skatteutskottets yttrande dels över de under höstsessionen

väckta motionerna 1972: 1713 av herr Hermansson m. fl.
(vpk), 1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m), 1972: 1722 av herr Fälldin
m. fl. (c) och 1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) i vad motionerna
avser yrkanden rörande beskattningen, dels över propositionen 1972:
125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/
73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder, m. m. (bil. 5) samt de
med anledning av propositionen väckta motionerna 1972: 1875 av herr
Hermansson m. fl. (vpk), 1972: 1876 av herrar Johansson i Växjö (c)
och Gustavsson i Alvesta (c) samt 1972: 1882 av herrar Wiklund i
Stockholm (fp) och Larsson i Umeå (fp), i vad avser beskattningsfrågor.

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Förslagen i propositionen 1972: 125 och i motionerna får ses mot bakgrunden

av det samhällsekonomiska läget och syftar till att åstadkomma

en förbättring av sysselsättningen och produktionsutvecklingen inom
landet. De i propositionen föreslagna konjunkturstimulerande åtgärderna
på beskattningsområdet är inriktade på att genom särskilda avdrag
främja näringslivets investeringar i maskiner, inventarier och byggnader
samt att ge företag inom branscher med hög relativ energiförbrukning
nedsättning av eller befrielse från energiskatt. Förslagen i motionerna
avser dels att stimulera investeringsverksamheten genom åtgärder av i
stort sett samma slag som förordas i propositionen, dels att påverka
konjunkturutvecklingen genom generellt verkande åtgärder och dels att
främja utvecklingen inom näringslivet på längre sikt.

Det ankommer i första hand på finansutskottet att göra en bedömning

av de olika åtgärder, som erfordras för att uppnå de eftersträvade
konjunkturpolitiska effekterna, och av det samhällsekonomiska utrymme,

som står till buds härför. Skatteutskottet behandlar därför i sitt
yttrande förslagen i propositionen och motionerna från i huvudsak rent
skattetekniska utgångspunkter.

7 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 40

s. 98 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

98

Energiskatten

Genom beslut vid 1971 års höstriksdag antogs en förordning om tillfällig

nedsättning av den allmänna energiskatten, varigenom Kungl.
Majit bemyndigades att förordna härom för tiden 1.12.1971—31.12.1972.
Med stöd av förordningen har Kungl. Majit fastställt riktlinjer för skattenedsättningen

dels beträffande energiskatt på elkraft och annat bränsle
än bensin eller gasol, som förbrukas vid industriell tillverkning, dels
beträffande bränslen, som förbrukas för drivhusuppvärmning.

I propositionen föreslås att Kungl. Majits bemyndigande enligt förordningen

(1971: 928) om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten

förlängs till utgången av år 1973.

Propositionen har i denna del utformats i enlighet med skatteutskottets

förslag förra året i yttrande till finansutskottet, SkU 1971: 2 y,
och föranleder inga erinringar från utskottets sida.

Särskilt investeringsavdrag för maskiner och inventarier

För att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier

föreskrivs i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt att skattskyldig, som driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk och som under åren 1971 eller 1972 anskaffar
maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande bruk i verksamheten,

får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag vid taxeringen till statlig

inkomstskatt med belopp motsvarande 20 % av anskaffningskostnaden.

Rätt till investeringsavdrag föreligger också för maskiner och inventarier,

som beställts under 1971 eller 1972 för leverans senast vid
utgången av 1973 resp. 1974. När synnerliga skäl föreligger kan Kungl.
Majit medge att investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier, som
beställts under 1971 eller 1972 men som skall levereras först efter utgången

av 1973 resp. 1974.

I propositionen föreslås att särskilt investeringsavdrag skall medges
med 30 % av kostnaden för inventarier, som anskaffas under tiden

1.11.1972—30.6.1973 eller som beställs under nämnda tidsperiod för
leverans före utgången av 1974.

Motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. innehåller ett yrkande

om upphävande av förordningen om särskilt investeringsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt. Motionärerna anser bestämmelserna
alltför gynnsamma för företagen.

Det ligger i sakens natur att skattereglerna måste göras förhållandevis
gynnsamma, om sådana effekter som eftersträvas i propositionen skall
kunna uppnås. Avdrag av ifrågavarande slag innebär onekligen avsevärd

stimulans, även om lagstiftningens generella karaktär givetvis medför

skattelättnader även för normala investeringar. Med hänvisning till
vad utskottet inledningsvis anfört har utskottet från rent skattetekniska

s. 99 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

99

utgångspunkter i princip inte något att erinra mot den i propositionen
föreslagna höjningen och förlängningen av det särskilda investeringsavdraget

för maskiner och inventarier. I det följande återkommer utskottet

till vissa detaljfrågor.

Ett yrkande att nuvarande bestämmelser om särskilt investeringsavdrag

skall utsträckas att omfatta maskin- och inventarieinvesteringar
under första kvartalet 1973 framställs i motionen 1972: 1723 av herr
Helén m. fl.

Genom förslaget i propositionen torde berörda yrkande i motionen
vara tillgodosett.

Enligt 3 § andra stycket förordningen om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt medges sådant avdrag vid anskaffning

av personbil endast om bilen används i yrkesmässig trafik eller i
uthymingsrörelse.

I motionen 1972: 1882 av herrar Wiklund i Stockholm och Larsson
i Umeå yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges vid trafikskolas

anskaffning av övningsbil. Motsvarande yrkande har framförts i en
till utskottet ingiven skrivelse från Sveriges trafikskolors riksförbund.

I fråga om personbil, som skattskyldig anskaffar som inventarium i
sin verksamhet, föreligger onekligen betydande svårigheter att avgöra
om bilen i verkligheten används i verksamheten eller huvudsakligen för
privat bruk. Endast om den skattskyldige visar, att personbil anskaffats
för att användas för yrkesmässig personbefordran eller uthyrningsverksamhet

medges därför avdrag. Den i motionen aktualiserade frågan prövades

senast vid årets vårriksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande

SkU 1972: 14 fann skatteutskottet inte anledning förorda ändring
av lagstiftningen på denna punkt. Det kan enligt utskottets mening ifrågasättas

om investeringsavdrag över huvud taget bör medges vid anskaffning

av personbil. Utskottet har emellertid inte funnit tillräckliga skäl
att förorda att personbilar undantas helt. Å andra sidan skulle bifall till
motionen innebära att även andra skulle kunna ställa krav på samma förmånliga

behandling. Utskottet avstyrker därför förslaget i motionen
1972: 1882.

Vid en granskning av författningsförslaget har utskottet funnit anledning

till följande uttalanden.

Bortsett från risken för omdatering av redan ingångna leveransavtal i
syfte att erhålla största möjliga investeringsavdrag vid taxeringen vill
utskottet framhålla, att bestämmelsen i 4 § kan medföra vissa svårigheter

vid taxeringen. Skattskyldiga, vilkas räkenskapsår avslutas under tiden

1.11.1972—28.2.1973, skall redan år 1973 deklarera för en del av
investeringsperioden 1.11.1972—30.6.1973, som ligger till grund för beräkningen

av det 30-procentiga investeringsavdraget. I speciella fall kan
det bli svårt att redan i 1973 års deklaration styrka att investeringen
under hela sistnämnda period kommer att uppgå till ett sammanlagt be
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

100

lopp av minst 5 000 kr., som är den lägsta anskaffningskostnad, som berättigar

till sådant avdrag. Utskottet vill med anledning härav framhålla,

att taxeringsnämnderna för att undvika onödiga besvär till länsskatterätterna

i så stor utsträckning som möjligt bör bereda de skattskyldiga
tillfälle att före taxeringsarbetets avslutande den 30.6.1973 inkomma
med kompletterande uppgifter angående sina inventarieinvesteringar efter

beskattningsårets utgång.

Till de angivna svårigheterna kommer de problem som hänger samman

med skriftliga avtal för senare leverans. Enligt huvudregeln i 2 §
skall i dessa fall inventarierna anses anskaffade när skriftligt avtal om
förvärv träffas. Om emellertid såväl avtal som leverans hänför sig till
en och samma anskaffningsperiod men till olika beskattningsår, skall
anskaffningen anses ha skett först vid leveransen. Bestämmelsen har
hittills haft betydelse endast för den som haft brutet räkenskapsår. Eftersom

den nya anskaffningsperioden 1.11.1972—30.6.1973 innefattar
två kalenderår, kommer dessa regler i fortsättningen att få betydelse
även för det flertal, som har kalenderår som beskattningsår och som i
november eller december 1972 träffat skriftligt avtal för senare leverans.
Sker leveransen under första halvåret 1973 skall avdrag yrkas i 1974 års
deklaration men i annat fall, dvs. om leverans sker före den 1.1 eller
efter den 30.6.1973, redan i 1973 års deklaration. Bestämmelsen tillkom
på sin tid i förenklingssyfte. Som framhållits bl. a. i en till utskottet
inkommen skrivelse från Industriens skattesakkunnige medför således
dessa regler i kombination med de nu föreslagna anskaffningsperioderna

vissa komplikationer. Det kan emellertid enligt utskottets mening
inte komma i fråga att genomföra ändringar i detta hänseende med tillbakaverkande

kraft. Av flera skäl är det också olämpligt att ha olika
principer för avtal träffade före respektive efter den 1.11.1972 eller att
ändra de i propositionen föreslagna anskaffningsperiodema. Därtill
kommer att de svårigheter, som onekligen kan uppkomma i praktiken,
inte bör överdrivas. Utskottet förutsätter att de blanketter och anvisningar

som riksskatteverket kommer att utfärda rörande avdraget blir
till god vägledning för de skattskyldiga i dessa frågor.

Den föreslagna lagstiftningen får — som Industriens skattesakkunnige
också framhållit — i viss mån retroaktiva verkningar. På grund av stadgandet

i 4 §, att avdrag endast får åtnjutas om kostnaden under respektive

anskaffningsperiod uppgår till minst 5 000 kr., kan en skattskyldig
förlora en avdragsrätt som han skulle varit berättigad till enligt 1972 års
lagstiftning. En skattskyldig, som gjort inventarieanskaffningar före den
1.11.1972 till belopp understigande 5 000 kr. och som efter nämnda datum

gör ytterligare anskaffningar, går så som författningsförslaget utformats

förlustig rätten till avdrag för de investeringar som gjorts
före den 1.11.1972. För att undvika sådana konsekvenser av lagstiftningen

föreslår utskottet en övergångsbestämmelse av innebörd att skatt
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

101

skyldig, sorn under 1972 anskaffat inventarier för sammanlagt minst
5 000 kr., äger åtnjuta särskilt investeringsavdrag med 20 % av kostnaden

för under tiden 1.1—31.10.1972 anskaffade inventarier, även om
anskaffningskostnaden för sistnämnda period inte uppgår till 5 000 kr.
Författningsförslaget är fogat som bilaga 1 till utskottets yttrande.

Särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten

I syfte att stimulera vissa byggnadsinvesteringar föreslås i propositionen

att skattskyldig, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och
som under tiden 1.11.1972—30.6.1973 sätter i gång ny-, till- eller ombyggnad

på fastighet för användning i förvärvskällan, vid taxeringen
till statlig inkomstskatt år 1974 skall få åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag,

motsvarande 10 % av byggnadskostnad för arbete, som utförs
under tiden 1.11.1972—31.12.1973. Enligt förslaget skall sådant avdrag
dock inte medges för bostadsbyggnad, hotell- eller restaurangbyggnad
eller för s. k. oprioriterade byggnadsarbeten såsom bensinstation, parkeringshus,

butiks-, kontors- eller banklokaler. Till skillnad från vad
som gäller i fråga om investeringsavdraget för maskininvesteringar får
investeringsavdraget för byggnadsarbeten åtnjutas även om investeringsfond

för konjunkturutjämning tagits i anspråk för investeringen.

I motionen 1972:1875 av herr Hermanssom m. fl. yrkas av samma
skäl som åberopas i fråga om inventarieinvesteringarna avslag på förslaget

i propositionen.

Som tidigare anförts är förslaget i propositionen motiverat av konjunkturpolitiska

skäl, som det ankommer på finansutskottet att bedöma.

Från skatteteknisk synpunkt har utskottet i princip inte något att
invända mot förslaget. Vid sin granskning av författningsförslaget har
utskottet emellertid funnit anledning att göra vissa uttalanden och förorda

en mindre ändring i förtydligande syfte.

Frågan om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten har
också uppmärksammats i vissa av motionerna. Således yrkas i motionen
1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. att ett sådant avdrag skall införas för
den, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under tiden

1.11.1972—30.6.1973 påbörjar byggnadsarbete på fastighet i förvärvskällan,

med 10 % av kostnad för byggnadsarbete — dock ej för oprioriterade

byggnadsarbeten — som utförs före den 31.12.1973. Även i
motionen 1972: 1723 av herr Helén m. fl. yrkas att ett särskilt investeringsavdrag

på 10 % skall införas för sådana byggnadsinvesteringar
inom näringslivet, som påbörjas före den 1.10.1973.

Genom förslaget i propositionen torde de ovannämnda yrkandena i
motionerna 1972: 1722 och 1972: 1723 i allt väsentligt vara tillgodosedda.

I motionen 1972: 1876 av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson
i Alvesta yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges för ny-, tilleller

ombyggnad av reparationsverkstad för motorfordon.

s. 102 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

102

Förslaget i propositionen bygger på en vedertagen uppdelning i prioriterat

och icke prioriterat byggande. Att i detta sammanhang ompröva
denna indelning bör icke komma i fråga. Utskottet avstyrker därför
motionen 1972: 1876.

I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. framställs också ett lagstiftningsyrkande

av innebörd att fastighetsägare, som före den 1.7.1973
påbörjar upprustnings- eller ombyggnadsarbeten, skall medges ett särskilt

investeringsavdrag med 20 % av kostnad för arbete, som utförts
av svårplacerad arbetskraft, anvisad av arbetsförmedling, och med
10 % av kostnad för arbeten i övriga fall. I motionen 1972: 1721 av
herr Bohman m. fl. begärs förslag till 1973 års riksdag om investeringsavdrag

för att uppmuntra förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre
fastigheter.

Som antyds i motionen 1972: 1723 har Kungl. Maj:t i avsikt att
främja sysselsättningen under vinterhalvåret för huvudsakligen äldre
byggnadsarbetare redan beslutat att statsbidrag får utgå med belopp
motsvarande 40 % av lönekostnaderna för sanerings- och upprustningsåtgärder

i äldre bostadsområden, när dessa arbeten bedrivs som enskilt
beredskapsarbete. Vidare har i propositionen 1972: 124 föreslagits ändrade

grunder för förbättringslån för upprustning av lägenheter i omoderna

flerfamiljshus, som ägs av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag,

och en väsentlig höjning av inkomstgränsen för förbättringslån

till enskild person. Med hänsyn härtill är utskottet för sin del inte
berett tillstyrka, att ett särskilt investeringsavdrag också införs för förbättringsarbeten

på äldre fastigheter.

Enligt förslaget i propositionen skall avdraget göras vid taxeringen
till statlig inkomstskatt för det beskattningsår, för vilket taxering i första

instans sker år 1974.

I en till utskottet ingiven skrivelse från Svenska byggnadsentreprenörföreningen

har framhållits att skattskyldig, som lägger om räkenskapsåret,

helt eller delvis kan förlora rätten till avdrag, eftersom avdrag får
åtnjutas endast vid 1974 års taxering.

Utskottet har viss förståelse för synpunkterna i skrivelsen, eftersom
det inte utan olägenheter av skilda slag är möjligt för företag med brutet
räkenskapsår att enbart med hänsyn till investeringsavdraget ändra redovisningsperioden.

Förslaget i propositionen har emellertid tillkommit
av praktiska och administrativa skäl. Med hänsyn främst till kontrollsvårigheterna

är utskottet inte berett förorda någon ändring i berörda
avseende.

Föreningen har i sin skrivelse också påtalat att det inte klart framgår
att byggnadsarbeten, som utförs av entreprenör, berättigar till investeringsavdrag.

Av departementschefens uttalande framgår att med byggnadskostnad
avses bl. a. kostnader för underentreprenader. För undvikande av miss
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

103

förstånd förordar utskottet ett förtydligande i 2 § av innebörd att med
byggnadskostnad förstås kostnad för arbete som utförts av den skattskyldige

eller för dennes räkning på byggnad och för material som fogats

in i byggnad. Ett förslag till ändring av 2 § har fogats som bilaga 2
till utskottets yttrande.

Enligt föreningens mening bör vidare avdragsrätt föreligga endast
för vad den skattskyldige utbetalat för entreprenadarbete på byggnad
under tiden 1.11.1972—31.12.1973.

Med anledning härav vill utskottet framhålla att för avdragsrätt givetvis

bör fordras att byggnadskostnaden kan styrkas med fakturor på
arbeten, infogat material o. d. som lagts ned på byggnad under den
ifrågavarande tidsperioden. Däremot bör inte krävas att kostnaderna
betalats av byggherren före den 31.12.1973.

Mervärdeskatten på livsmedel

Skatt enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. m.
år 1971 med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av priset

inklusive skatt. Skattesatsen 15 % motsvarar 17,65 % av priset exklusive

skatt. I vissa fall utgår skatten på reducerade beskattningsvärden.

I motionen 1972: 1713 av herr Hermansson m. fl. yrkas att mervärdeskatten

på livsmedel slopas fr. o. m. den 1.1.1973. Som motivering för
yrkandet åberopas främst de ökande priserna på livsmedel bl. a. till
följd av prisregleringen av jordbruksprodukter.

Förslag om differentiering av mervärdeskatten till förmån för livsmedel

har avvisats av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast vid
årets vårriksdag (SkU 1972: 32). Mot en sådan åtgärd har främst åberopats

statsfinansiella skäl samt administrativa och kontrolltekniska
svårigheter. Ett bifall till motionärernas förslag kan beräknas medföra
ett årligt skattebortfall på ca 4,5 miljarder kr. För budgetåret 1972/73
kan skattebortfallet uppskattas till ca 1,5 miljarder kr. I detta sammanhang

bör också framhållas att den i år tillsatta jordbruksutredningen
enligt sina direktiv bl. a. skall pröva valet av metod för att finansiera
jordbruksstödet och därvid även undersöka möjligheterna att gå över
till en lågprislinje. Om en sänkning av mervärdeskatten kan anses motiverad

av konjunkturpolitiska skäl bör således skatten enligt utskottets
uppfattning sänkas generellt och inte enbart för livsmedel. Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1972: 1713.

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Enligt nuvarande bestämmelser i förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift skall arbetsgivare erlägga sådan avgift med belopp
motsvarande 2 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad. Vidare skall fysisk person, som haft inkomst av
här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfas
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

104

tighet som brukas av honom, erlägga allmän arbetsgivaravgift — s. k.
egenavgift — med belopp motsvarande 2 % av denna inkomst i den
mån arbetsgivare inte skall erlägga sådan avgift för inkomsten. Även
staten och kommunerna är skyldiga att erlägga allmän arbetsgivaravgift.

Enligt beslut vid 1972 års vårriksdag höjs den allmänna arbetsgivaravgiften

fr. o. m. den 1.1.1973 till 4%. Enligt riksdagsbeslutet skall
staten kompensera primärkommuner och landsting för den merkostnad
som höjningen av arbetsgivaravgiften innebär i förhållande till den i
propositionen 1972: 95 föreslagna men av riksdagen avvisade höjningen
av mervärdeskatten.

Ett upphävande av beslutet om höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften

fr. o. m. den 1.1.1973 anses som ett väsentligt inslag i de konjunkturpolitiska

åtgärderna i flera av motionerna. Yrkanden härom
framställs i motionerna 1972: 1721 av herr Bohman m. fl., 1972: 1722
av herr Fälldin m. fl. och 1972: 1723 av herr Helén m. fl. I motionen
1972: 1721 yrkas dessutom att den allmänna arbetsgivaravgiften skall
slopas inom det allmänna stödområdet.

1970 års skattereform syftade bl. a. till att åstadkomma en omfördelning

av skattebördan till förmån för låginkomsttagarna och flertalet
barnfamiljer. På grund av de senaste årens löne- och prisstegringar
samt kommunalskattehöjningar har emellertid de skattesänkningar som
åsyftades med skattereformen delvis eliminerats. Mot bakgrunden härav
beslutades vid årets vårriksdag skattelättnader på sammanlagt 2,4 miljarder

kr. genom sänkning av den statliga inkomstskatten för inkomsttagare

med små och medelstora inkomster samt ytterligare förbättringar
av stödet till barnfamiljerna. Enligt riksdagsbeslutet skall reformen finansieras

genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften och vissa
indirekta skatter.

Fördubblingen av den allmänna arbetsgivaravgiften, som utgör den
väsentligaste finansieringskällan för sänkningen av den statliga inkomstskatten,

kan enligt av utskottet inhämtade uppgifter från finansdepartementet

beräknas medföra en årlig inkomstökning för staten med
ca 2,2 miljarder kr., varav ca 900 milj. kr. belöper på budgetåret 1972/
73. Som framgår av propositionen beräknas budgetunderskottet för
innevarande budgetår komma att uppgå till i runt tal 6,5 miljarder kr.
Därvid har hänsyn tagits till de utgifter för ytterligare sysselsättningsfrämjande

åtgärder på drygt 1,5 miljarder kr., varom förslag framläggs
i propositionen.

Bortsett från den budgetbedömning av motionärernas förslag, som
ankommer på finansutskottet, kan skatteutskottet för sin del inte biträda

yrkandena i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723
om upphävande av vårriksdagens beslut om höjning av den allmänna
arbetsgivaravgiften fr. o. m. den 1.1.1973, eftersom detta skulle inne
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

105

bära en omfördelning av skattebördan, som strider mot de överväganden

som ligger till grund för vårriksdagens skattereform.

Beträffande yrkandet i motionen 1972: 1721 om slopande av den allmänna

arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet vill utskottet

endast erinra om att riksdagen nyligen på förslag av skatteutskottet
i betänkande SkU 1972: 47 avslagit ett motsvarande motionsyrkande.

Övriga frågor

Utskottet behandlar slutligen vissa i motionen 1972: 1721 av herr
Bohman m. fl. på nytt aktualiserade förslag, som först på längre sikt är
ägnade att påverka konjunkturutvecklingen.

Bl. a. begärs i motionen förslag till 1973 års riksdag till åtgärder
för att förbättra mindre och medelstora företags situation och underlätta

deras försörjning med riskvilligt kapital. De åtgärder på beskattningsområdet

som motionärerna åsyftar är skattefria avsättningar till
självfinansierings-, omställnings- och utbildningsfonder.

På förslag av skatteutskottet i betänkande SkU 1972: 22 har riksdagen

tidigare i år avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till
att frågan om företagares rätt att avsätta medel till självfinansieringsfond

faller inom företagsskatteberedningens (Fi 1970: 77) utredningsuppdrag

och bör prövas först i samband med beredningens allmänna
översyn av företagsbeskattningen. I beredningens utredningsuppdrag
ingår också sådana frågor som utvidgning av det nuvarande investeringsfondsystemet

och avdrag för avsättning till riskfonder m. m. Utskottet
vill också erinra om att regeringen enligt uttalande i propositionen har
för avsikt att dels vidta åtgärder för att öka svenska företags möjligheter
att i speciella fall lämna krediter för exportleveranser, dels till 1973 års
vårriksdag framlägga förslag om ett generellt extra skatteavdrag och
utökat direkt stöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin.

I motionen 1972: 1721 begärs också att 1972 års skatteutredning får i
uppdrag att skyndsamt framlägga förslag om ändringar i skattesystemet
ägnade att stimulera arbete, företagande och initiativ. Av motiveringen
till yrkandet framgår bl. a. att utredningen bör utarbeta en femårig
skattesänkningsplan.

Enligt direktiven för 1972 års skatteutredning skall utredningen —
inom ramen för oförändrade skatteinkomster — konstruera ett skatteoch

avgiftssystem, som på ett tillfredsställande sätt beaktar skattebördornas

fördelning, avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och graden
av progressivitet vid den statliga inkomstbeskattningen. Dessutom skall
utredningen pröva de marginaleffekter som uppstår vid stigande inkomster,

när progressiviteten i beskattningen kombineras med avtrappningen

av de inkomstprövade sociala bidragen. Utredningen skall också
pröva frågan om faktisk sambeskattning och söka åstadkomma förenklingar

av beskattningsreglerna.

s. 106 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

106

Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden under vårriksdagen
i samband med skattereformen framhöll skatteutskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande SkU 1972: 32 att det för en samlad bedömning

av skatte- och avgiftssystemet fordrades en noggrann planering

av utredningsarbetet och omfattande ekonomiska och tekniska utredningar.

Det borde givetvis ankomma på utredningen att själv planlägga

och bedöma arbetsuppgifterna. Med hänsyn härtill kunde utskottet

inte biträda motionsyrkandena att vissa speciella frågor skulle behandlas

med förtur av utredningen. Vad som anförs i motionen 1972:
1721 har inte givit utskottet anledning till ändrat ståndpunktstagande.

Stockholm den 28 november 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora

(c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie
(c), Wärnberg (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m),
Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Hörberg (fp), Marcusson (s) och fru
Normark (s).

Avvikande meningar

1. Beträffande särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt

(fp), herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro
(m) och Hörberg (fp), som ansett att det stycke i utskottets yttrande på
s. 6, som börjar med ”Sorn antyds” och slutar med ”äldre fastigheter”,
bort ha följande lydelse:

”Utskottet finner att sådana åtgärder för att stimulera upprustningsoch

ombyggnadsarbeten, som föreslås i motionerna 1972: 1721 och 1972:
1723, är tekniskt möjliga och kan bli ett värdefullt komplement till övriga

stimulansmedel i syfte att öka sysselsättningsmöjligheterna, särskilt
för den äldre arbetskraften.”

2. Beträffande mervärdeskatten på livsmedel

av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
i Arrie (c), Sundkvist (c) och Hörberg (fp), som ansett att det stycke
i utskottets yttrande på s. 7, som börjar med ”Förslag om” och slutar
med ”motionen 1972: 1713”, bort ha följande lydelse:

”Inflationen och de upprepade höjningarna av mervärdeskatten har
lett till betungande prisökningar, inte minst i fråga om viktiga livsmedel.
Möjlighet föreligger att införa ett särskilt konsumtionsstöd, som elimi
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

107

nerar eller väsentligt reducerar mervärdeskattens prishöjande effekter
på viktiga livsmedel. Ett sådant system innebär, att hela eller en del av
mervärdeskatten restitueras. Varken en differentiering av skatten eller
ett konsumtionsstöd påverkar jordbruksavtalet. Utskottet anser det angeläget,

att man förutsättningslöst undersöker möjligheterna att komma
till rätta med de problem, som hänger samman med mervärdeskattens
fördyrande verkan på livsmedel.”

3. Beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt

(fp), herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro
(m) och Hörberg (fp), som ansett att det avsnitt i utskottets yttrande,
som på s. 8 börjar med ”1970 års” och på s. 9 slutar med ”motsvarande
motionsyrkande”, bort ha följande lydelse:

”Förslagen i propositionen 1972: 125 angående sysselsättningsskapande

åtgärder, har — i likhet med den hittills förda ekonomiska politiken
— sin tyngdpunkt i arbetsmarknadspolitiska insatser och andra punktåtgärder.

Som framhålls i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972:
1723 kan man emellertid inte räkna med att sådana insatser i nuvarande

läge är tillräckliga vare sig för att komma till rätta med arbetslösheten,

prisstegringarna eller den långsamma produktionstillväxten.

Det är i en sådan situation nödvändigt att kombinera arbetsmarknadspolitiska

åtgärder med generella ekonomisk-politiska åtgärder. Målsättningen

måste vara att så långt möjligt förebygga arbetslöshet och
inte vänta med åtgärder tills arbetslösheten är ett faktum. Om man lyckas

med detta, minskar också behovet av insatser i efterhand i form av
beredskapsarbeten, omskolning m. m.

Det är oundvikligt att en fördubbling av arbetsgivaravgiften i nuvarande

läge får allvarliga konsekvenser för sysselsättningen. Utskottet
delar därför den i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723
framförda uppfattningen att man av sysselsättningsskäl inte nu kan låta
det tidigare beslutet om att höja arbetsgivaravgiften träda i kraft.

Utskottet vill i detta sammanhang rikta uppmärksamheten på att statens

inkomster av skatt på inkomst och kapital nu beräknas bli 1,4 miljarder

kr. lägre än vad som upptagits i riksstaten (riksrevisionsverkets
budgetprognos 1.11 för budgetåret 1972/73). En fortsatt hög arbetslöshet

kommer givetvis att leda till en ytterligare minskning av både statens

och kommunernas inkomster.

Skatteutskottet tillstyrker således för sin del yrkandena i motionerna
1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723 om upphävande av vårriksdagens

beslut om en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från två
till fyra procent fr. o. m. den 1.1.1973. Beträffande yrkandet i motionen

1972: 1721 om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften inom
det allmänna stödområdet vill utskottet framhålla, att ett sådant slo
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

108

pande från skatteteknisk synpunkt är tekniskt möjligt men att det ankommer

på finansutskottet att göra den konjunkturpolitiska bedömningen.

Det är enligt utskottets mening önskvärt att frågan om skattepolitikens

utnyttjande som regionalpolitisk! instrument blir föremål
för allsidig utredning.”

4. Beträffande åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora
företagens situation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som ansett

att det stycke i utskottets yttrande på s. 9, som börjar med ”På
förslag” och slutar med ”inom industrin”, bort ha följande lydelse:
”Från skatteutskottets synpunkt är införande av de i motionen påtalade

åtgärderna tekniskt möjligt och skulle vara av stort värde för att
stimulera konjunkturen, då den mindre företagsamheten spelar en mycket

stor roll för sysselsättningen i vårt land.”

5. Beträffande tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som ansett
att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 9 börjar med ”Enligt
direktiven” och på s. 10 slutar med ”ändrat ståndpunktstagande”, bort
ha följande lydelse:

”Utskottet finner det synnerligen angeläget att 1972 års skatteutredning

skyndsamt framlägger förslag om ändringar i skattesystemet ägnade

att stimulera arbete och företagande. Utskottet finner att ett fullföljande

av de riktlinjer som angivits i motionen 1972:1721 skulle leda till
önskat resultat och utgöra en stimulans till ökad aktivitet och därmed
högre sysselsättning.”

s. 109 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

109

Bilaga 1

Skatteutskottets förslag till ändring av ikraftträdandebestämmelserna
i förslaget till förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt

investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Skattskyldig, som under år 1972
anskaffat inventarier för sammanlagt

minst 5 000 kronor, får, trots
bestämmelserna i 4 §, åtnjuta särskilt

investeringsavdrag med tjugo
procent av kostnaderna för under
perioden den 1 januari—den 31
oktober 1972 anskaffade inventarier,

även om anskaffningskostnaden

för nämnda period icke uppgår

till 5 000 kronor.

s. 110 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

110

Bilaga 2

Skatteutskottets förslag till ändring av 2 § i förslaget till förordning
om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Kungl. Maj:ts förslag

2 §

Särskilt investeringsavdrag utgör
tio procent av byggnadskostnad för
arbete, som avses i 1 § första stycket

och som utföres under perioden

den 1 november 1972—den 31
december 1973. Med byggnadskostnad

förstås enligt denna förordning

kostnad för arbete som
utförts på byggnad och för material

som fogats in i byggnad under

denna period.

Har statsbidrag

Särskilt investeringsavdrag

Utskottets förslag

Särskilt investeringsavdrag utgör
tio procent av byggnadskostnad
för arbete, som avses i 1 § första
stycket och som utföres under perioden

den 1 november 1972—den
31 december 1973. Med byggnadskostnad

förstås enligt denna förordning

skattskyldigs kostnad för
arbete som utförts öv den skattskyldige

eller för dennes räkning
på byggnad och för material som
fogats in i byggnad under denna
period.

av bidraget.

för fritidsändamål.

s. 111 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

lil

Justitieutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972:125

angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Till finansutskottet

Genom beslut den 9 november 1972 har finansutskottet hemställt att
justitieutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125 angående
utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 avseende
konjunkturstimulerande åtgärder, m. m., såvitt avser Kungl. Maj:ts i
propositionen, bilaga 1, framlagda förslag.

Justitieutskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts ifrågavarande förslag.

Stockholm den 28 november 1972

På justitieutskottets vägnar
ASTRID BERGEGREN

Närvarande: fröken Bergegren (s), herr Dockered (c), fröken Mattson (s),
herrar Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg
i Ljusdal (fp), Nygren (s), fru Hjelm-Wallén (s), herr Måbrink (vpk),
fru Bergander (s), herrar Fransson (c), Petersson i Röstånga (fp), Wijkman

(m) och Leuchovius (m).

s. 112 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

112

Försvarsutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972:125

angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Till finansutskottet

Genom beslut den 9 november 1972 har finansutskottet hemställt att
försvarsutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125 angående
utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 avseende
konjunkturstimulerande åtgärder, m. m., såvitt avser bilaga 2 och bilaga

8 jämte eventuella följdmotioner.

Med anledning härav får försvarsutskottet anföra följande.

1. Prop. 1972:125 bil. 2

Kungl. Maj:t (försvarsdepartementet) har föreslagit riksdagen att på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 under Försvarets fastighetsfond

anvisa investeringsanslag av sammanlagt 60 860 000 kr.
Medlen behövs under innevarande budgetår för att täcka en ökad investeringsverksamhet.

Genom beslut den 30 juni 1972 har Kungl. Majit uppdragit åt fortifikationsförvaltningen

att i konjunkturstimulerande syfte tidigarelägga
vissa investerings- och iståndsättningsobjekt till ett belopp av högst 75
milj. kr. Enligt föreliggande beräkningar kommer utgifterna att fördela

sig med 14140 000 kr. på iståndsättningsarbeten m. m. och
60 860 000 kr. på byggnadsobjekt under kapitalbudgeten. Iståndsättningsarbetena

belastar förslagsanslag, som får överskridas. Utgifterna
för den ökade investeringsverksamheten fördelar sig på följande anslag.

Arméförband: Anskaffning av anläggningar 33 750 000

Marinförband: Anskaffning av anläggningar 10 950 000

Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar 13 560 000

Central och högre regional ledning: Anskaffning av

anläggningar 2 000 000

Gemensamma myndigheter m. m.: Anskaffning av

anläggningar 600 000

60 860 000

Utgifterna för de konjunkturstimulerande åtgärderna avses belasta
utgiftsramen för det militära försvaret. Meningen är att utfallet av åt
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

113

gärderna under budgetåret 1972/73 skall regleras genom att utgiftsramarna

för budgetåren 1973/74 och 1974/75 minskas.

Försvarsutskottet tillstyrker att medel på tilläggsstat anvisas i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag.

2. Prop. 1972:125 bil. 8

Kungl. Maj:t (handelsdepartementet) har föreslagit riksdagen att till
Förrådsanläggningar m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1972/73 under Diverse kapitalfonder, Förrådsfonden för ekonomisk

försvarsberedskap, anvisa ett investeringsanslag av 1 200 000 kr.
Medlen behövs för att under innevarande budgetår utföra förbättringsåtgärder

vid ytterligare en bergrumsanläggning för oljelagring.

Försvarsutskottet tillstyrker att medel på tilläggsstat anvisas i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag.

Stockholm den 28 november 1972

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna
(s), Gustafsson i Stenkyrka (c), fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Enskog

(fp), Gustavsson i Ängelholm (s), Pettersson i Kvänum (c), Öhvall
(fp), Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), Gernandt (c), Ftedström
(s) och Runesson (s).

Särskilt yttrande

beträffande åtgärder inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
av herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog
(fp), Pettersson i Kvänum (c), Öhvall (fp) och Gernandt (c), som anfört:
Vi

anser det vara angeläget att stimulera sysselsättningen genom anvisning

av medel enligt Kungl. Maj:ts förslag. Enligt vår mening bör
emellertid utgiftsramen för det militära försvaret inte belastas med andra
utgifter för den ökade investeringsverksamheten än sådana som kan hänföras

till åtgärder vilka eljest skulle ha utförts senast under budgetåret
1974/75.

8 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 40

s. 114 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

114

Socialförsäkringsutskottets yttrande över viss del av propositionen

1972:125 angående konjunkturstimulerande åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 november 1972 har finansutskottet hemställt att
socialförsäkringsutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125,
såvitt avser Bilaga 3 Socialdepartementet, punkten 3 ATP-avgiften för
år 1973. Vidare har finansutskottet den 25 oktober 1972 beslutat inhämta
yttrande från socialförsäkringsutskottet över motionen 1972: 1721 av
herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser yrkandet under punkten A 3 om
sänkning av ATP-uttaget fr. o. m. den 1 januari 1973 med två procentenheter.

Slutligen har finansutskottet den 22 november 1972 beslutat inhämta

yttrande över en med anledning av propositionen väckt motion,
1972: 1875, av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt avser yrkandet under

punkten 1 om avslag på propositionens förslag om oförändrat avgiftsuttag.

Försäkringen för tilläggspension finansieras genom avgifter på inkomster

av förvärvsarbete. Avgift för inkomst av anställning erläggs av arbetsgivaren

och avgift för inkomst av annat förvärvsarbete av den försäkrade

själv. I båda fallen utgår avgift med samma procentsats av avgiftsunderlaget.

Denna fastställs av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt
och skall vara så avvägd att avgifterna i förening med andra tillgängliga
medel förslår till bestridande av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader

m. m. och till den fondering som är erforderlig. Avgifterna inflyter
till de allmänna pensionsfonderna. Beslut om den procentsats som skall
tillämpas under ett kalenderår skall fattas senast ett år dessförinnan.

Avgiftsuttaget för den allmänna tilläggspensioneringen har hittills bestämts

för tre femårsperioder. Uttaget för de första fem åren 1960—1964
fastställdes efter en skala som började med 3 % för år 1960 och därefter

steg med 1 % om året till 7 % för år 1964. Uttaget fastställdes därefter

till 7,5 % för år 1965 för att sedan öka med 0,5 % om året till
9,5 % för år 1969. För den nu löpande perioden åren 1970—1974 fastställdes

genom beslut av 1968 års riksdag avgiftsuttaget till 10 % för år
1970. Detta uttag skulle öka med 0,25 % om året till periodens slut och
för år 1974 alltså utgöra 11 %.

I propositionen föreslås som en bland flera sysselsättningsfrämjande
åtgärder att ATP-avgiften för år 1973 skall bibehållas på nuvarande
nivå, dvs. 10,5 %.

s. 115 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

115

1 motionen 1972: 1875 har yrkats avslag på propositionen i denna del.
Motionärerna menar att i propositionen inte redovisats någon bärande
motivering för att ändra redan fastställda regler för ATP-uttag under
perioden 1970—1974.

I motionen 1972: 1721 har yrkats att ATP-uttaget fr. o. m. den 1 januari

1973 sänks med två procentenheter till 8,75 %. Motionärerna anser

ett uttag av angiven storlek fullt tillräckligt för att garantera utfästa
pensionsförpliktelser och framhåller att en sådan sänkning — förutsatt
att den inte tillåts skapa utrymme för löneökningar — skulle leda till direkta

lönsamhetsförbättringar för företagen.

Socialförsäkringsutskottet, som anser sig i första hand ha att ta ställning

till propositionen och motionerna från socialpolitiska utgångspunkter,

vill erinra om att i den principproposition (nr 55 till 1958 års
A-riksdag) som låg till grund för lagstiftningen om tilläggspensionering
uttalades, att en betydande fondering var motiverad i pensioneringens
eget intresse och av samhällsekonomiska skäl. Fondmedlen skulle med
beaktande av bortfall av annat sparande medverka till en snabbare utbyggnad

av produktionsapparaten och därmed till en produktionsökning.

Det framhölls också att pensionsfonden skulle möjliggöra en utjämning

av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna för
utgående pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som de måste
bli om avsättningarna blev otillräckliga.

Den sålunda redovisade inställningen till fondbildningen har bekräftats

av riksdagen i samband med bestämmandet av avgiftsuttag för såväl
perioden 1965—1969 som perioden 1970—1974.

Enligt utskottets mening bör man under löpande avgiftsperiod inte
utan vägande skäl frångå det beslut angående avgiftsuttagets storlek riksdagen

fattade 1968 och som innebar att avgiftsuttaget för år 1973 skulle
utgöra 10,75 % och för år 1974 11 % på avgiftsunderlaget. Med hänsyn
till att förslaget om oförändrat avgiftsuttag för år 1973 enligt utskottets
mening kan vara ägnat att bidra till att det syfte man vill uppnå med propositionen

tillgodoses har utskottet i nuvarande konjunkturpolitiska läge
ansett sig böra biträda propositionen i förevarande del. Utskottet har därvid

särskilt beaktat föreliggande utredningsförslag om att vissa sociala
reformer delvis bör finansieras med arbetsgivaravgifter och att förslag
om det fortsatta ATP-uttaget kan väntas till 1973 års vårriksdag.

Av det anförda framgår att utskottet inte kan biträda vare sig yrkandet
i motionen 1972: 1875 om avslag på propositionens förslag om oförändrat

avgiftsuttag för år 1973 eller yrkandet i motionen 1972: 1721 om
nedsättning av avgiftsuttaget fr. o. m. den 1 januari 1973 med två procentenheter.

Med hänvisning till det anförda får socialförsäkringsutskottet för sin
del tillstyrka bifall till förslaget i propositionen 1972: 125 om att ATPuttaget

för år 1973 skall utgöra 10,5 % och avstyrka bifall till motioner
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

116

na 1972: 1721 och 1972: 1875 i vad de hänvisats till utskottet för yttrande.

En teknisk granskning av de i propositionen föreslagna ändringarna av
lagen (1962: 381) om allmän försäkring och lagen (1968: 243) om procentsatsen

för uttag av avgift under åren 1970—1974 till försäkringen
för tilläggspension har inte gett anledning till erinran.

Stockholm den 22 november 1972

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Jonsson

i Mora (fp), fröken Sandell (s), herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby

(s), Magnusson i Nennesholm* (c), Persson i Stockholm (s), Mundebo*

(fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s),
Björck i Nässjö (m), Olsson i Stockholm (vpk) och Signell (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Avvikande meningar

1. av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m), som ansett
att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Socialförsäkringsutskottet,

som” och slutar på s. 3 med ”till erinran.” bort
ha följande lydelse:

Socialförsäkringsutskottet delar motionärernas uppfattning att sysselsättningsläget

och den mycket svaga produktionsökningen är oroande
och att det krävs kraftåtgärder för att häva den ekonomiska stagnation
som nu råder.

En sänkning av ATP-avgiften med två procentenheter till 8,75 % för
1973, som föreslås i motionen, skulle vara en kraftigt sysselsättningsfrämjande

åtgärd, då den innebär att näringslivet utan ökade kostnader
skulle kunna nyanställa omkring 50 000 helårsarbetande.

ATP-avgiftema uppgick till 7 101,2 milj. kr. från och med den 1 januari

till den 1 november 1972, vilket är över 1 000 milj. kr. mer än motsvarande

tid i fjol. Detta avgiftsbelopp kunde i sin helhet tillföras ATPfonden,

som nu uppgår till 54 561,2 milj. kr. En sänkning av ATP-avgiften

med två procentenheter skulle bara innebära en något långsammare
ökningstakt av fondtillväxten.

Utskottet vill även betona att grundförutsättningen för att ATP-systemets

förpliktelser skall kunna infrias är att Sverige har ett konkurrenskraftigt

näringsliv med hög sysselsättning.

s. 117 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

117

Av det anförda framgår att utskottet anser sig böra biträda yrkandet
i motionen 1972: 1721 att det av 1968 års riksdag beslutade avgiftsuttaget

för år 1973 nedsätts med två procentenheter till 8,75 %. Utskottets
ställningstagande, som innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen
1972: 1875, i vad den hänvisats till utskottet, föranleder ändring av förslaget

till ändring i lagen (1968: 243) om procentsatsen för uttag av avgift

under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension. Utskottet

tillstyrker alltså att sistnämnda förslag — med bifall till motionen
1972: 1721 i berörda del — erhåller följande såsom motionärernas förslag

betecknade lydelse.

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas, med ändring

av vad som föreskrivits i lagen
(1968: 243) om procentsatsen för
uttag av avgift under åren 1970—
1974 till försäkringen för tilläggspension,

att den i 19 kap. 5 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring
nämnda procentsatsen för uttag av
avgift till försäkringen för tilläggspension

skall för år 1973 utgöra
tio och en halv procent.

Motionärernas förslag

Härigenom förordnas, med ändring

av vad som föreskrivits i lagen

(1968: 243) om procentsatsen
för uttag av avgift under åren
1970—1974 till försäkringen för
tilläggspension, att den i 19 kap.
5 § lagen (1962: 381) om allmän
försäkring nämnda procentsatsen
för uttag av avgift till försäkringen

för tilläggspension skall för år
1973 utgöra åtta och tre fjärdedels

procent.

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk), som anfört följande:

Förslaget i propositionen att ATP-avgiften för år 1973 skall bibehållas

på 1972 års nivå innebär en sänkning i förhållande till den plan för
ATP-avgiftens uttagande som riksdagen tidigare fastställt. I propositionen

redovisas inte några försäkringsmatematiska beräkningar som visar
att det skulle vara acceptabelt från försäkringstekniska utgångspunkter
att minska avgiftsuttaget. Tidigare riksdagar har med skärpa avvisat
krav om sänkning av avgiftsuttaget och understrukit att försäkringstagarna

måste ha fullgoda garantier för att fonderna är tillräckligt stora
för att trygga pensionssystemet. Den målsättningen synes man ha frångått

i propositionen. I stället framhålls att åtgärden skulle vara sysselsättningsfrämjande

och att en höjning av avgiftsuttaget bör anstå i avvaktan

på att man tar ställning till föreliggande utredningsförslag om
arbetsgivarfinansiering av vissa sociala reformer och till den långsiktiga

utvecklingen av ATP-avgiften. Uttalandet att man bör avvakta vissa
utredningsförslag skulle med förlängning av perspektivet innebära att
kommande sociala reformer, där arbetsgivarna skall bidra till finansieringen,

för med sig motsvarande minskning av ATP-avgiften och därmed

försvagning av AP-fondema. En sådan politik innebär att nödvän
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

118

diga sociala reformer genomförs på de ATP-berättigades bekostnad och
bör därför avvisas av riksdagen. Ställning till den långsiktiga utvecklingen

av ATP-avgiften har riksdagen tagit redan 1968 för tiden t. o. m.
1974, och någon risktagning med utlovade förmåner kan inte accepteras.

Propositionsförslaget är en av de gåvor till företagen som regeringen
föreslår i vad man kallar sysselsättningsfrämjande syfte. Detta visar att
regeringen godtagit de borgerliga partiernas inställning att vägen ur den
ekonomiska krisen är att höja företagens vinster.

Den av riksdagen tidigare fastställda planen för ATP-uttaget bör fullföljas.

En ökad sysselsättning kan säkras genom att fondmedlen investeras

i samhällsägda basindustrier som placeras främst i sysselsättningssvaga

orter. Därmed undviker man att utsätta pensionsfonderna för de
påfrestningar — till men för försäkringstagarna — som kan bli följden
om propositionen antas.

Jag anser således att socialförsäkringsutskottet bort avstyrka bifall till
propositionen 1972: 125, i vad den hänvisats till utskottet.

s. 119 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

119

Socialutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972:125

angående konjunkturstimulerande åtgärder jämte motion.

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 oktober 1972 har finansutskottet hemställt att
socialutskottet skyndsamt avger yttrande över motionen 1972: 1722 av
hen- Fälldin m. fl. (c) om sysselsättningsstimulerande åtgärder, såvitt
avser hemställan om stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljö inom industrin

(punkt 4 i hemställan). Vidare har finansutskottet — genom
beslut den 9 november 1972 — hemställt om socialutskottets yttrande
över propositionen 1972: 125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder,

m. m., såvitt avser Bilaga 3 Socialdepartementet, med undantag för
punkten 3.

Med anledning härav får utskottet anföra följande.

Statsbidrag till vatten och luftvårdande åtgärder inom industrin utgår

för närvarande från reservationsanslaget Bidrag till miljövårdande
åtgärder inom industrin m. m. Riksdagen har för innevarande budgetår
på hemställan av jordbruksutskottet i betänkande Joli 1972: 34 anvisat

medel under anslaget. I propositionen 1972: 125 föreslås en förstärkning

av stödet till miljövårdande åtgärder för att ytterligare stimulera
industrins investeringar och därigenom öka sysselsättningen. För tiden
den 1 september 1972—den 30 april 1973 föreslås det statliga bidraget
bli höjt från högst 25 % till högst 50 % av kostnaden.

I motionen 1972: 1722, som väcktes innan propositionen avlämnats
till riksdagen, yrkas att riksdagen skall besluta medge att stöd till åtgärder

för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler,
maskiner och andra arbetsanordningar får utgå ur ovannämnda anslag
enligt samma grunder som i övrigt gäller för detta, samt att riksdagen
skall hemställa hos Kungl. Maj:t om utfärdande av erforderliga tillämpningsföreskrifter.

I anslutning härtill bör nämnas följande. I anledning
av propositionen har väckts bl. a. motionen 1972: 1873 av herr Fälldin
m. fl. I motionen framställs ett yrkande om att de medel till Bidrag till
miljövårdande åtgärder inom industrin m. m., som äskas i propositionen,

skall få tas i anspråk även för sådana åtgärder för bättre arbetsmiljöer

som avses i motionen 1972: 1722. Finansutskottet har hemställt
om jordbruksutskottets yttrande över propositionen och motionen 1972:
1873 i nämnda delar.

s. 120 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

120

Socialutskottet har flera gånger under åren 1971 och 1972 och senast
i betänkandet 1972: 9 behandlat motionsyrkanden om utredning eller
åtgärder för att ekonomiskt stimulera industrin till arbetsmiljöinsatser.
Yrkandena har avstyrkts under hänvisning till arbetsmiljöutredningens
arbete. Utskottet har inte funnit anledning till ändrat ställningstagande
i denna fråga. Utskottet avstyrker därför att statsbidrag beviljas till
stöd för sådana åtgärder som avses i motionen 1972: 1722 i här aktuell
del. Ställningstagandet innebär att utskottet inte går in på frågan om
dispositionen av medel, vilka anvisats av riksdagen på hemställan av
jordbruksutskottet.

I Bilaga 3 till propositionen föreslås, såvitt bilagan remitterats till
socialutskottet, att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1972/73 anvisar dels till Lån till anordnande av barnstugor ett investeringsanslag

av 10 000 000 kr., dels till Lån till nybyggnader vid erkända

vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. ett investeringsanslag
av 3 000 000 kr. Utskottet tillstyrker de föreslagna medelsanvisningama.

Stockholm den 22 november 1972

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru
Skantz (s), herr Larsson i öskevik (c), fru Sigurdsen (s), herrar Hyllander

(fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), Nordberg (s), Åkerlind

(m) och fru Marklund (vpk).

Avvikande mening

av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Larsson

i Öskevik (c), Hyltander (fp), Andreasson (c) och Åkerlind (m),
som ansett att den del av utskottets yttrande på denna sida som börjar
med ”Socialutskottet har” och slutar med ”av jordbruksutskottet” bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara motiverat att man genom ekonomiska stimulansåtgärder

snabbt söker få till stånd investeringar för förbättring
av arbetsmiljön. Detta bör i första hand ske genom att statsbidrag tills
vidare får utgå till sådana investeringar efter motsvarande grunder som
gäller för bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin.
Då det gäller frågan huruvida det är lämpligt att på längre sikt genom
statsbidrag eller på annat sätt ekonomiskt stimulera industrin till arbets
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

FiU 1972:40

121

miljöinvesteringar får utskottet framhålla att denna fråga bör prövas vid
det fortsatta utredningsarbetet på arbetsmiljöområdet. I enlighet med
utskottets ställningstagande tillstyrker utskottet att statsbidrag beviljas
till stöd för sådana åtgärder som avses i motionen 1972: 1722 i här
aktuell del. Frågan om medelsanvisning bör tas upp vid behandlingen av
propositionen 1972: 125 och motionen 1972: 1873 i motsvarande delar.

s. 122 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

122

Kulturutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972: 125
angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Till finansutskottet

Genom beslut den 9 november 1972 har finansutskottet hemställt att
kulturutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125 angående
utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 avseende
konjunkturstimulerande åtgärder, m. m., bilaga 6, punkten 2.

Kulturutskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl.
Majits ifrågavarande förslag.

Stockholm den 22 november 1972

På kulturutskottets vägnar
LENNART MATTSSON

Närvarande: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Björk i Göteborg
(s), Larsson i Vänersborg (s), Källstad (fp), fru Sundström (s), herr
Nilsson i Agnäs (m), fru Berglund (s), fru Fraenkel (fp), herrar Leander
(s), Eriksson i Ulfsbyn (c), Green (s), fru Mogård (m), fru Ryding (vpk),
herr Norrby i Gunnarskog (c) och fru Johansson (s).

s. 123 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

123

Utbildningsutskottets yttrande över vissa delar av propositionen

1972:125 angående konjunkturstimulerande åtgärder jämte motion.

Till finansutskottet

Genom beslut den 9 och den 22 november 1972 har finansutskottet
hemställt att utbildningsutskottet avger yttrande över propositionen
1972: 125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder, m. m., bilaga
6 punkterna 1 och 3 jämte motionen 1972: 1878.

1. Inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m. I riksstaten

för innevarande budgetår är under denna anslagsrubrik uppfört ett
reservationsanslag av 72 milj. kr. (prop. 1972: 28, UbU 1972: 13, rskr
1972: 130).

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 125 (bilaga 6 punkten 1) föreslagit

riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet förordat angående

bestridande av utgifterna för viss inredning och utrustning av
lokaler vid universiteten m. m.

Kungl. Majit uppdrog den 28 januari 1972 åt byggnadsstyrelsen att
projektera nya lokaler på södra lasarettsområdet i Lund för icke-laborativa

institutioner och förvaltningen vid universitetet samt för socialhögskolan.

Som ett led i åtgärderna att stimulera sysselsättningen inom
byggnadssektorn har byggnadsstyrelsen fått i uppdrag att till vintermånaderna

1972—1973 tidigarelägga arbeten med ombyggnad av äldre
byggnader på området. För att inredning skall kunna anskaffas till det
tidigarelagda objektet föreslås att ifrågavarande i investeringsplanen
upptagen kostnadsram räknas upp till 2,1 milj. kr. samt att de ökade
utgifterna får bestridas av tillgängliga medel under förevarande anslag.

Utbildningsutskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag.

2. Byggnadsarbeten vid universiteten m. m. I riksstaten för innevarande

budgetår är under denna anslagsrubrik uppfört ett investeringsanslag av
180 milj. kr. (prop. 1972: 28, UbU 1972: 13, rskr 1972: 130).

Kungl. Majit har i propositionen 1972: 125 (bilaga 6 punkten 3) föreslagit

riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet förordat angående

bestridande av utgifterna för vissa byggnadsarbeten vid universiteten

m. m. Förslaget avser nybyggnad för institutionerna för hygien

s. 124 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

124

och för naturvetenskaplig mikrobiologi i Lund samt för matsal m. m.
inom medicinarområdet i Göteborg. För att dessa byggnadsarbeten skall
kunna påbörjas bör enligt förslaget i gällande investeringsplan föras upp
för nybyggnaden i Lund en kostnadsram av 10 600 000 kr. och för nybyggnaden

i Göteborg en kostnadsram av 10 950 000 kr., allt enligt prisläget

den 1 april 1972. Vidare förordas att de ökade utgifter som hänger
samman med de två objekten får bestridas av tillgängliga medel under
förevarande anslag.

I motionen 1972: 1878 av herr Larsson i Umeå (fp) har framställts
yrkande om beslut om nybyggnad för lärarhögskolan i Umeå m. m.

Byggnadsstyrelsen redovisade den 23 november 1970 byggnadsprogram

för nybyggnad för lärarhögskolan m. m i Umeå och för ett beteendevetenskapligt

centrum där. Kungl. Maj:t uppdrog den 7 maj 1971
åt byggnadsstyrelsen att projektera nybyggnad för lärarhögskolan m. m.
t. o. m. förslagshandlingar samt att därefter underställa ärendet Kungl.
Maj:ts förnyade prövning. Enligt beslutet skulle de närmaste utbyggnadsetappema

inom universitetsområdet inte omfatta nybyggnad för beteendevetenskapligt

centrum. Sedermera har byggnadsstyrelsen genom
skrivelse den 18 juli 1972 för prövning underställt Kungl. Maj:t kompletterande

förslagshandlingar och därvid hemställt bl. a. om uppdrag
att inom en kostnadsram av 35 milj. kr. utföra nybyggnaden för lärarhögskolan.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t
anfört och föreslagit i fråga om nybyggnader i Lund och Göteborg.

Vad därefter beträffar motionen 1972: 1878 har skolöverstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 april 1972 redovisat vissa beräkningar
av intagningen till lärarutbildning under de närmaste fem åren. I skrivelsen

presenteras tre skilda alternativ för intagning till mellanstadielärarlinjen

och lågstadielärarlinjen. Utskottet har inhämtat att frågan om
dimensioneringen av lärarutbildningen f. n. övervägs inom utbildningsdepartementet

i det nu pågående budgetarbetet och att förslag i ämnet
torde komma att redovisas för nästa års riksdag. Med hänsyn härtill anser

utskottet att riksdagen inte nu bör ta ställning till frågan om nybyggnad

för lärarhögskolan i Umeå, varför utskottet för sin del avstyrker
bifall till motionen 1972: 1878.

Stockholm den 22 november 1972

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

s. 125 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

125

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i
Staffanstorp (c), Mårtensson (s), Richardson (fp), Jönsson i Arlöv (s),
Nordstrandh (m), Wiklund i Härnösand (s), Elmstedt (c), Gustafsson
i Barkarby (s), Johansson i Skärstad (c), fru Dahl (s), herrar Berndtson
i Linköping (vpk), Sundgren (s) och Stålhammar (fp).

Särskilt yttrande

beträffande nybyggnad för lärarhögskolan i Umeå av herrar Richardson

(fp) och Stålhammar (fp):

Lärarhögskolans i Umeå behov av bättre lokaler är på skilda sätt dokumenterat.

Då en mindre revidering av programhandlingama eventuellt

kan bli erforderlig har vi ansett att det slutliga ställningstagandet
till nybyggnadsobjektet bör anstå. Huruvida objektet från sysselsättningssynpunkt

är så angeläget att det ändå bör påbörjas första halvåret 1973
måste bedömas i ett vidare sammanhang.

s. 126 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

126

Trafikutskottets yttrande

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 oktober 1972 har finansutskottet hemställt att
trafikutskottet avger yttrande över motionen 1972: 1721 av herr Bohman

m. fl. (m) såvitt avser yrkandet att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder

för att möjliggöra byggandet av speciella trafikleder genom enskilda

entreprenörer och finansierade med avgifter samt motionen 1972:
1723 av herr Helén m. fl. (fp) såvitt avser yrkandena att riksdagen beslutar

att på tilläggsstat anslå erforderliga medel för drift av statliga,
kommunala och enskilda vägar och att riksdagen hos Kungl. Majit begär

att de av statens järnvägar planerade investeringarna prövas med
förtur för att så långt möjligt tidigarelägga igångsättningen.

Finansutskottet har vidare — genom beslut den 9 november 1972 —
hemställt om trafikutskottets yttrande över propositionen 1972: 125,
bil. 4 jämte eventuella motioner.

Med anledning härav får trafikutskottet anföra följande.

Vad först beträffar yrkandet i motionen 1972: 1721 vill utskottet
framhålla att förslag om avgiftsfinansierade trafikleder under en lång
rad av år prövats och avvisats av riksdagen. Så skedde senast under riksdagens

vårsession (TU 1972: 1, s. 16—17, rskr 1972: 64). Under hänvisning

till vad utskottet därvid anförde avstyrks även det nu aktuella
motionsyrkandet.

Beträffande yrkandet i motionen 1972: 1723 om ytterligare anslagsmedel

för drift av statliga, kommunala och enskilda vägar kan utskottet
i och för sig vitsorda behovet av ytterligare anslagsmedel för dessa ändamål.

I bilaga 9 till propositionen 1972: 125 har emellertid Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1972/73 anvisa dels till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa

ett reservationsanslag av 645 000 000 kr., varav förslagsvis
225 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen, dels till Särskilda

åtgärder för arbetsanpassning ett reservationsanslag av
320 000 000 kr., varav förslagsvis 75 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar
synes också innebära ett tillgodoseende av syftet med motionärernas
yrkande.

I anledning av den i sistnämnda motion upptagna frågan om prövning

med förtur av de i SJ:s petita redovisade investeringsobjekten må
framhållas att den beredning härav som naturligen måste ske f. n. pågår

inom Kungl. Maj:ts kansli. Vidare må erinras om den anslagsteknik
som tillämpas bl. a. på detta område och som innebär att på resp. kolkeltivanslag

utöver ramen en marginal om ca 10 procent beräknas just

s. 127 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

127

för att möjliggöra en av främst konjunkturmässiga skäl påkallad höjning

av medelsförbrukningen under löpande budgetår.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet även eljest förutsätter

att investeringsplaneringen inom SJ är sådan att i mån av sysselsättningsbehov

tidigareläggning av arbeten i tillräcklig omfattning kan
ske synes motionsyrkandet inte böra påkalla någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

I bilaga 4 till propositionen 1972: 125 föreslås att riksdagen på tillläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1972/73 dels till Posthus m. m.
anvisar ett investeringsanslag av 3 000 000 kr., dels till Byggnadsarbeten
för meteorologiska observationsstationer m. m. ett investeringsanslag av
400 000 kr. De sålunda föreslagna medelsanvisningarna tillstyrks av utskottet.

Stockholm den 22 november 1972

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Lindahl (s), Lothigius (m), Hjorth (s), Persson i Heden (c), Hugosson

(s), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Håkansson (c), Lindberg (s), Clarkson

(m), Magnusson i Kristinehamn (vpk) och Karlsson i Malung (s).

Avvikande meningar

1. beträffande avgiftsfinansierade trafikleder av herrar Lothigius (m)
och Clarkson (m) som ansett att den del av utskottets yttrande på s. 1
som börjar med ”Vad först” och slutar med ”aktuella motionsyrkandet”
bort ha följande lydelse:

”Avgiftsfinansierade trafikleder byggda av enskilda företag skulle
kunna ge en betydande sysselsättningsstimulans utan att fördenskull anstränga

statskassan. Byggande av sådana leder bidrar till en förbättrad
transportkapacitet, minskad arbetslöshet och ökad effektivitet inom hela
samhällsekonomin, vilket i sin tur tillför såväl kommuner som staten
ökade inkomster. Samtidigt minskar kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken.

Ett system med avgiftsfinansiering efter de principer som ligger

till grund för motionärernas yrkanden skulle stimulera enskilda företag

eller konsortier att genom utnyttjande av svensk eller utländsk kapitalmarknad

igångsätta arbeten av denna karaktär. Även om införandet
av det system varom här är fråga bör ses ur ett mera långsiktigt perspektiv

kommer sålunda ett omedelbart beslut härom att ge berörda företag
möjligheter att behålla den arbetskraft som nu finns tillgänglig och annars

skulle friställas. Åtgärder i det av motionärerna angivna syftet
bör därför vidtas.”

s. 128 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

128

2. beträffande ytterligare anslagsmedel för drift av statliga, kommunala

och enskilda vägar samt prövning med förtur om SJ :s investeringsobjekt

av herrar Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m),
Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och Clarkson (m) som
ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”Beträffande

yrkandet” och på s. 2 slutar med ”riksdagens sida” bort ha
följande lydelse:

”Beträffande berörda yrkanden i motionen 1972: 1723 vill utskottet
understryka att ytterligare medel till underhåll av vägnätet är ytterst
angelägna. Det nuvarande tillståndet med en fortgående kapitalförstöring

på grund av otillräckligt underhåll av vägarna borde ha lett till att
den verksamheten starkare expanderat för att öka sysselsättningstillfällena.

Inte minst eftersläpningen av upprustningen av enskilda vägar hade
bort föranleda ökade anslag. Inför den stundande vintern med befarad
fortsatt hög arbetslöshet är det viktigt att ytterligare medel tilldelas vägsektorn

för att därigenom skapa fler arbeten.

Detsamma gäller järnvägstrafiken. Den långa rad av angelägna investeringsprojekt

som SJ redovisar i sina petita bör prövas med förtur
inom departementet för att så långt möjligt tidigarelägga igångsättningen.

Det gäller såväl om- och nybyggnad av järnvägslinjer som diverse
husbyggnader och säkerhetsanordningar utefter järnvägarna etc.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet motionärernas yrkanden

böra tillstyrkas.”

Särskilt yttrande

beträffande avgiftsfinansierade trafikleder av herrar Gustafson i Göteborg

(fp) och Sellgren (fp) som anfört:

”Sorn framgår av betänkandet TU 1972: 1 anser vi att man försöksvis
bör kunna pröva avgiftsfinansiering av större broar och sammanhängande

motorvägssträckor. Vi avser också att i lämpligt sammanhang på
nytt aktualisera denna fråga.”

s. 129 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

129

Jordbruksutskottets yttrande över vissa delar av propositionen
1972:125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder m. m. jämte
motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 9 och 22 november 1972 har finansutskottet hemställt

att jordbruksutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125
angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73
avseende konjunkturstimulerande åtgärder, m. m., bilaga 7, jämte motionerna

1972: 1873, 1972: 1875 mom. 4 och 1972: 1877. Med anledning

härav får jordbruksutskottet anföra följande.

Förslagen i propositionen 1972: 125, bilaga 7, avser bl. a. uppförande
i inredningsplanen för jordbrukets högskolor av en delram av 500 000 kr.
för inredning av vissa byggnadsobjekt som tidigarelagts av sysselsättningsskäl.

För vissa tidigarelagda byggnadsobjekt föreslås vidare att kostnadsramar

om tillsammans 1 810 000 kr. förs upp i innevarande budgetårs

investeringsplan för ifrågavarande högskolor. Samtidigt hemställs om
att på tilläggsstat I anvisas ett investeringsanslag av 2 milj. kr. för nyssnämnda

objekt.

Jordbruksutskottet har inte funnit anledning till erinran mot nu angivna

förslag. Inte heller har utskottet något att invända mot vad i propositionen

förordats rörande tillfälligt höjda statsbidrag till kommunala
avloppsreningsverk m. m.

Vad härefter gäller i propositionen framlagt förslag om tillfälligt höjda
statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin innefattande bl. a.
en medelsanvisning för ändamålet av 100 milj. kr. får utskottet framhålla,

att förslaget motsvarar från miljövårdssynpunkt angelägna önskemål.

Utskottet vill därför för sin del förorda att detsamma godtas av
riksdagen. Detta innebär bl. a. att utskottet ej biträder i motionen 1972:
1875 under punkten 4 framfört avslagsyrkande avseende propositionen
1972: 125 i förevarande del.

I motionen 1972: 1873 föreslås att medel under anslaget Bidrag till
miljövårdande åtgärder inom industrin får tas i anspråk till åtgärder
för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, ma
9

Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 40

s. 130 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

130

skiner och andra arbetsanordningar efter samma grunder som i övrigt
gäller för nämnda anslag. I anledning härav vill utskottet erinra om att
denna fråga i sak ligger inom socialutskottets ämnesområde. Socialutskottet

har i sitt yttrande den 22 november 1972 till finansutskottet
(SoU 1972:1 y) i anledning av ett yrkande i den vid höstsessionens
början väckta motionen 1972:1722 under hänvisning till arbetsmiljöutredningens

arbete avstyrkt att statsbidrag beviljas till stöd för åtgärder
i syfte att ekonomiskt stimulera industrin till arbetsmiljöinsatser. Jordbruksutskottet

finner mot bakgrund av det anförda och utifrån de synpunkter

utskottet har att anlägga motionen 1972: 1873 inte böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1972: 1877 erinras om att jordbruket fr. o. m. innevarande

budgetår fått i princip samma bidragsmöjligheter som industrin när
det gäller miljövårdande åtgärder. Statsbidraget, som också gäller investeringar

inom trädgårdsnäringen, utgår med högst 25 procent av godkänd

kostnad. Medel för ifrågavarande ändamål utgår från anslagen till
bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. resp. bidrag till trädgårdsnäringens

rationalisering m. m. I motionen påtalas att i propositionen
1972: 125 framlagt förslag om tillfällig höjning av bidraget till miljövårdande

åtgärder endast avser industrin. Enligt motionärernas mening
finns det inga sakliga skäl att i förevarande avseende upprätthålla någon
skillnad mellan industrin och jordbruket. Motionen utmynnar därför i en
hemställan om en tillfällig förhöjning av bidraget till miljövårdande åtgärder

inom jordbruket upp till 50 procent av kostnaden för investeringar,

som påbörjats och till huvudsaklig del färdigställs under tiden den
1 september 1972—den 30 april 1973. Utskottet vill i anledning härav
erinra om att utskottet föregående år när det gällde motsvarande anslagsanvisning

till miljövårdande åtgärder i sysselsättningssyfte fann att
bidragsgivningen borde koncentreras till industrisektorn (JoU 1971: 1 y).
Finansutskottet delade denna uppfattning som jämväl biträddes av riksdagen.

Utskottet finner ingen anledning för riksdagen att i dagens läge
frångå sagda ståndpunkt. Motionen 1972: 1877 avstyrks därför.

Stockholm den 28 november 1972

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Antby (fp), Johanson i Västervik (s), Hedström (s), Jonasson

(c), Magnusson i Grebbestad (s), Augustsson (s), Larsson i Borrby

(c), fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Takman (vpk), Berndtsson

i Bokenäs (fp) och Leuchovius (m).

s. 131 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

131

Avvikande meningar

1. av herr Takman (vpk) som anser att utskottet bort med bifall till
motionen 1972: 1875, yrkande 4, avstyrka i propositionen framlagda förslag

om bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m.

2. av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Jonasson (c), Larsson i
Borrby (c), Kronmark (m), Berndtsson i Bokenäs (fp) och Leuchovius
(m) som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med
”1 motionen” och slutar på s. 2 med ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

”1 motionen (lika med utskottet) socialutskottets

ämnesområde. Socialutskottet har i sitt yttrande den 22 november 1972
till finansutskottet (SoU 1972: 1 y) i anledning av ett yrkande i motionen

1972: 1722 avstyrkt att statsbidrag beviljas till stöd för åtgärder i
syfte att ekonomiskt stimulera industrin till arbetsmiljöinsatser. En betydande

minoritet inom socialutskottet anser dock att det är motiverat
att man genom ekonomiska stimulansåtgärder snabbt söker få till stånd
investeringar för förbättring av arbetsmiljön. Detta avses i första hand
böra ske genom att statsbidrag t. v. får utgå till sådana investeringar
efter motsvarande grunder som gäller till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin. Jordbruksutskottet vill i förevarande sammanhang

för sin del uttala att det från anslagstekniska synpunkter inte synes
finnas något att invända mot den i motionen 1972: 1873 förordade
kompletteringen av bidragsändamålen.

I motionen 1972: 1877 erinras om att jordbruket fr. o. m. innevarande

budgetår fått i princip samma bidragsmöjligheter som industrin
när det gäller miljövårdande åtgärder. Statsbidraget, som också gäller investeringar

inom trädgårdsnäringen, utgår med högst 25 procent av godkänd

kostnad. Medel för ifrågavarande ändamål utgår från anslagen till
bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. resp. bidrag till trädgårdsnäringens

rationalisering m. m. I motionen påtalas att i propositionen 1972:
125 framlagt förslag om tillfällig höjning av bidraget till miljövårdande
åtgärder endast avser industrin. Enligt motionärernas mening finns det
inga sakliga skäl att i förevarande avseende upprätthålla någon skillnad
mellan industrin och jordbruket. Motionen utmynnar därför i en hemställan

om en tillfällig förhöjning av bidraget till miljövårdande åtgärder

inom jordbruket upp till 50 procent av kostnaden för investeringar,
som påbörjats och till huvudsaklig del färdigställs under tiden den 1 september

1972—den 30 april 1973. Enligt utskottets mening kan övervägande

skäl anföras för angivna ståndpunkt. Sysselsättningseffekten av
miljövårdande investeringar inom jordbruket och trädgårdsnäringen

9f Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 40

s. 132 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

132

torde sålunda vara ungefär densamma som av investeringar inom industrin.

Utskottet tillstyrker i enlighet härmed yrkandet i motionen 1972:
1877.”

s. 133 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

133

Näringsutskottets yttrande över motioner om konjunkturstimulerande

åtgärder, m. m.

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 oktober och den 22 november 1972 har finansutskottet

hemställt om yttrande av näringsutskottet över motionen 1972:
1710 punkten 1 samt motionerna 1972: 1874 och 1972: 1880.

Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

Projektering av statliga basindustrier

I motionen 1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt

nu är i fråga, att riksdagen skall uttala sig för skyndsam projektering
av statliga basindustrier, finansierade med medel ur allmänna pensionsfonden

och med ett avgörande inflytande för de anställda.

Motionsyrkanden med liknande innebörd har på senare tid årligen behandlats

av riksdagen. Senast skedde detta i maj i år. Utskottet hänvisar
till sitt då avgivna betänkande 1972: 36, vari bl. a. redogörs för tidigare
behandling av motioner i ämnet. Vid föregående tillfällen har utskottet
erinrat om det åt 1968 års kapitalmarknadsutredning givna uppdraget
att göra en översyn av reglerna för allmänna pensionsfondens förvaltning
och därvid bl. a. pröva de skäl som kan tala för ett mera direkt — enligt
nu gällande regler icke tillåtet — engagemang i näringslivet från fondens
sida. Utredningen har nyligen avgivit betänkandet (SOU 1972: 63) Näringslivets

försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden,
vari föreslås att fondens medel i viss utsträckning skall få placeras i aktier

och konvertibla skuldebrev.

Utskottet har vid sina ställningstaganden hösten 1971 och våren 1972
till här avsedda motionsyrkanden erinrat om ett av riksdagen godkänt
uttalande av bankoutskottet 1968 (BaU 1968: 64), vari detta utskott underströk

”önskemålet att ökad uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att
genom ytterligare satsning på statliga företag tillgodose kravet på ett
växande antal arbetstillfällen i Norrland” och anförde att ytterligare
åtgärder på den statliga företagsamhetens område kunde tänkas vara
motiverade från samhällsekonomisk utgångspunkt. Under hänvisning till
att detta principuttalande alltjämt ägde giltighet har näringsutskottet
(NU 1971: 1 y, 1972: 36) avstyrkt förslag om nya uttalanden i ämnet
från riksdagens sida. I sammanhanget har utskottet framhållit att en om
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

134

fattande utbyggnad av den statliga företagsamheten uppenbarligen måste
vara en långsiktig process och grundas på ingående planering samt att
frågor om kapitalinvesteringar i statliga företag torde böra prövas inom
ramen för en totalbedömning av statens ekonomiska resurser. Vänsterpartiet

kommunisternas representant i utskottet har reserverat sig till förmån

för tillstyrkande av motionerna. Riksdagen har avslagit dessa.

En utbyggnad av den statliga företagssektorn enligt motionärernas
förslag måste — som utskottet i tidigare sammanhang betonat — vara
en långsiktig process och grundas på ingående planering. Någon metod
för sådan konjunkturstimulans på kort sikt som de aktuella övervägandena

gäller kan inte sägas ha anvisats genom motionsyrkandet. Vid sitt
nyss åberopade ställningstagande tidigare i år underströk utskottet att
berörda instanser kan förutsättas utan ytterligare påpekande från riksdagens

sida beakta möjligheterna att åstadkomma ett ökat antal arbetstillfällen

genom satsning på statliga företag. Frågan om utsträckning av
allmänna pensionsfondens placeringsrätt till att även omfatta aktier torde
komma att få prövas av 1973 års riksdag på grundval av en proposition.
Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Främjande av teknisk utveckling

I motionen 1972: 1874 av herr Gernandt (c) hemställs att riksdagen
i syfte att snarast komma till rätta med den besvärliga konjunktursituationen

skall vid behandlingen av propositionen 1972: 125 uttala sig för

1. regionala åtgärder av typen ”innovationscentra”,

2. [tillgodoseende av] behovet av för småföretagare lättillgängliga,
snabba och prisbilliga utprovningsresurser såsom befintliga anstalter och
institutioner,

3. inrättandet av en idébank (eller [institution med] annan lämplig benämning)

i avsikt att snabbt och effektivt kunna återfinna och hantera
tekniska idéer och projekt till nytta för svenskt näringsliv,

4. inrättandet av en effektiv dokumentationscentral för patentfrågor
och [frågor i] övrig[t av] teknisk och vetenskaplig art i nära anknytning
till patent- och registreringsverket, samt

5. ytterligare utökande av den planerade utlandsrepresentationen med
tekniskt inriktad personal av hög kapacitet för att i uppsökande syfte
undersöka vad svenskt näringsliv kan producera och leverera till aktuella
marknader.

Motionären berör först den av honom i början av året väckta motionen

1972: 1316, vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla

om skyndsam utredning om möjligheterna att bättre utnyttja kreativa

personer som en påtaglig produktionsfaktor. Denna motion behandlas

i utskottets betänkande 1972: 52, som i dagarna avlämnas till
kammaren.

Motionärens förslag avser åtgärder som kan genomföras först efter

s. 135 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

135

visst utredningsarbete och som knappast kan få påtagliga verkningar på
kort sikt. Till en del har samma förslag framförts i en tidigare motion,
som riksdagen inom få dagar skall ta ställning till; en förnyad prövning
efter ytterligare någon veckas förlopp synes omotiverad. Härutöver presenteras

flera nya uppslag. Dessa synes i och för sig intresseväckande
men hör enligt utskottets mening inte hemma inom ramen för ett ärende
som gäller omedelbara åtgärder i konjunkturstimulerande syfte. Det kan
i detta sammanhang antecknas att i propositionen 1972: 125 aviseras förslag

till 1973 års vårriksdag rörande åtgärder avsedda att ytterligare och
mera långsiktigt stimulera forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin.

Med hänvisning till vad här anförts avstyrker utskottet motionen.

Investeringsbidrag

I motionen 1972: 1880 av herr Sjönell m. fl. (c) hemställs att riksdagen
skall på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 till Investeringsbidrag

för maskininvesteringar i rörelse, jordbruk och skogsbruk
anvisa 20 000 000 kronor i enlighet med vad som anförts i motionen
samt att vederbörande utskott skall utarbeta förslag till härför erforderlig
lagtext.

Motioner med motsvarande innebörd har tidigare väckts dels hösten
1971 i anledning av propositionen 1971: 140 om konjunkturstimulerande
åtgärder, dels under allmänna motionstiden i år. Utskottet hänvisar till
sitt betänkande 1972: 13, där den i år väckta motionen — avseende en
utredning i ämnet — behandlas och där också en redogörelse för frågans
behandling hösten 1971 lämnas. I detta betänkande erinrade utskottet om
att direkta statliga bidrag till företag förekommer i vissa fall, bl. a. inom
ramen för den regionalpolitiska stödverksamheten, och att det bidragsmottagande

företaget i sådana fall har att tillhandahålla en av samhället
särskilt önskad motprestation. Utskottet anförde att en ordning med generella

investeringsbidrag, grundade enbart på kriteriet att vederbörande
företag inte uppvisar överskott på sin rörelse, syntes kunna medföra
olägenheter som inte gjorde sig gällande i samma grad när det var fråga
om ett specialdestinerat stöd. En utredning i det syfte som angivits i motionen

fann utskottet inte skäl att förorda. Reservanter från centerpartiet
och folkpartiet ville ha ett positivt ställningstagande. Riksdagen avslog
motionen.

Med hänvisning till sitt här åberopade ställningstagande tidigare i år
avstyrker utskottet motionen.

Stockholm den 23 november 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

s. 136 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

136

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson
i Örebro (fp), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Blomkvist (s), Wååg
(s), Gustafsson i Säffle (c), Jonsson i Husum (s), fru Hambraeus (c), fru
Hansson (s), herrar Hallgren (vpk) och Fridolfsson i Stockholm (m).

Avvikande mening

1. beträffande projektering av statliga basindustrier (motionen 1972:
1710 punkten 1) av herr Hallgren (vpk), som anser att det stycke i yttrandet

som börjar med ”En utbyggnad av” och slutar med ”avstyrker
utskottet motionsyrkandet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
Liksom

för ett år sedan kan konstateras att en ekonomisk kris råder
som ställer krav på en helt ny inriktning av näringspolitiken. En full
och effektiv sysselsättning i varje län är därvid ett självklart mål. För att
detta skall uppnås fordras bl. a., som motionärerna framhåller, att statliga

basindustrier i avfolkningsområdena skyndsamt projekteras och
kommer till stånd. Dessa basindustrier skall ha sin produktion inom
expansiva grenar: verkstadsindustri, elektronisk industri, kemisk och
petrokemisk industri osv. ökad malmbrytning i det inre Norrland och
en mera omfattande vidareförädling av skogsprodukter inom skogslänen
krävs också. Den nödvändiga utvidgningen av den statliga företagssektorn

bör, såsom föreslås i motionen, ske med hjälp av medel ur allmänna
pensionsfonden, vilket förutsätter en ändring av det gällande reglementet

angående fondens förvaltning. Utskottet anser följaktligen att riksdagen

bör göra en framställning till Kungl. Maj:t om åtgärder enligt motionsyrkandet.

För ett år sedan uttalade utskottet att en omfattande utbyggnad

av den statliga företagssektorn måste vara en långsiktig process
och grundas på ingående planering. I dagens läge framstår detta uttalande

som ett krav på omedelbar aktion.

2. beträffande investeringsbidrag (motionen 1972: 1880) av herrar
Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Säffle
(c), fru Hambraeus (c) och herr Fridolfsson i Stockholm (m), som anser
att det stycke i yttrandet som börjar med ”Med hänvisning till” och slutar

med ”avstyrker utskottet motionen” bort utbytas mot ett stycke av
följande lydelse:

Förslaget om direkta statliga bidrag till företag i vissa fall går inte ut
på någonting principiellt nytt utan på en vidareutveckling av en redan
etablerad metod för stöd till företag. Utskottet finner motionärernas argumentation

bärande och tillstyrker motionen. Detta innebär att utskottet

föreslår att erforderliga författningsbestämmelser utarbetas genom finansutskottets

försorg.

s. 137 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

137

Inrikesutskottets yttrande över bilaga 9 till propositionen 1972: 125
angående konjunkturstimulerande åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 oktober och den 9 november 1972 har finansutskottet

hemställt om inrikesutskottets yttrande över
dels följande med stöd av 55 § riksdagsordningen väckta motioner
1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om konjunkturstimulerande

åtgärder, såvitt angår yrkandet 2,

1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) om sysselsättningsstimulerande
åtgärder, såvitt angår yrkandet B 7,
dels propositionen 1972: 125 angående utgifter på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder,

m. m., såvitt angår bilaga 9, inrikesdepartementet,
dels ock följande i anledning av propositionen väckta motioner
1972: 1804 av herr Norrby i Gunnarskog (c),

1972: 1871 av herr Enlund (fp),

1972: 1872 av herr Fälldin m. fl. (c),

1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt angår yrkandet 5,
1972: 1879 av herr Sellgren (fp),

1972: 1881 av herrrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg (c).
Propositionen

I propositionen redovisas de åtgärder för att främja sysselsättningen
som vidtagits under hösten och som planeras för den kommande vintern.
Bland de åtgärder som redan vidtagits nämns att ett flertal statliga byggen

tidigarelagts och att byggnadstillstånd lämnats för ett antal privata
och kommunala oprioriterade byggen. Vidare har arbetsmarknadsutbildningen

fått ökad omfattning, vilket beräknas medföra en i förhållande
till riksstaten ökad kostnad av ca 80 milj. kr., något som dock inte anses
böra föranleda tilläggsanslag, eftersom utgifterna belastar förslagsanslag.

Arbetsförmedlingen bör enligt propositionen få möjlighet att anställa

ytterligare 100 extra tjänstemän under innevarande budgetår för
särskilda insatser för att bereda mer svårplacerad arbetskraft arbete i
öppna marknaden. Därutöver avses ytterligare 25 personer bli anställda
under vinterhalvåret 1972—1973 för att bistå arbetslös ungdom. I syfte
att underlätta ungdomens utträde i arbetslivet har ordnats möjlighet för

s. 138 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

138

arbetslösa i åldern 18—19 år att genomgå en särskild sexveckorskurs, kallad

Arbetsmarknadsinformation med praktik, för vilken bidrag utgår till
deltagarna med högst 100 kr. per vecka. För att motverka ungdomsarbetslösheten

har regeringen också uppdragit åt arbetsmarknadsstyrelsen

att inom den statliga sektom anordna tillfälliga praktikarbeten för
ungdom och att i samråd med kommunerna genomföra ytterligare beredskapsarbeten

med speciell inriktning på att skapa sysselsättning för
arbetslös ungdom. Vidare planeras särskilda insatser för utbildning inom
vårdsektorn.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner bestämmelser om ett
särskilt utbildningsstöd under budgetåret 1972/73. Dessa innebär att företag

som efter anvisning från arbetsförmedlingen utöver normal rekrytering

anställer och utbildar arbetslösa skall erhålla 5 kr. per elev och
närvarotimme i högst sex månader under förutsättning att de anställda
får avtalsenlig lön och att utbildningen sker under facklig tillsyn. Utbildningsstödet

skall inte vara förbehållet någon viss ålderskategori men bör
särskilt inriktas på ungdomar och kvinnor. Det föreslås kunna utgå till
arbetsgivare inom alla näringsgrenar utom statlig och kommunal förvaltning.

I syfte att förbättra arbetsmarknadsläget för byggnadsarbetare har
Kungl. Maj:t genom beslut den 13 oktober 1972 föreskrivit att statsbidrag
får utgå till sanerings- och upprustningsåtgärder i äldre bostadsområden
när arbetet bedrivs som enskilt beredskapsarbete. Bidraget har — i anslutning

till vad som gäller för statsbidrag till halvskyddad sysselsättning
— konstruerats så att det utgår med belopp motsvarande 40 % av lönekostnaderna.

Bidrag utgår endast för kostnader som upparbetas under
tiden t. o. m. första halvåret 1973. Som allmän riktpunkt skall enligt
Kungl. Maj:ts föreskrifter dessutom gälla att till arbetena skall anvisas
företrädesvis lokalt bundna byggnadsarbetare över 55 år.

För att uppmuntra kommuner till extra insatser begärs riksdagens godkännande

av att det nuvarande statsbidraget till kommunala beredskapsarbeten,

som normalt utgör 33 %, höjs till högst 50 % för sådana arbeten
som till huvudsaklig del utförs under tiden den 1 september 1972 t. o .m.
den 30 april 1973. Konstruktionen är densamma som föregående år frånsett

att statsbidraget då fastställdes till 75 %.

Kungl. Maj :t föreslår att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder

för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73
anvisar ett reservationsanslag av 645 milj. kr., varav förslagsvis 225 milj.
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. Av det begärda anslaget
hänför sig 630 milj. kr. till allmänna beredskapsarbeten och 15 milj. kr.
till industribeställningar.

Slutligen föreslås i propositionen att riksdagen till Särskilda åtgärder
för arbetsanpassning på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73
anvisar ett reservationsanslag av 320 milj. kr., varav förslagsvis 75 milj.

s. 139 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

139

kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. Av det begärda anslaget
avser 270 milj. kr. särskilda beredskapsarbeten och 50 milj. kr. arkivarbeten.

Motionerna

I motionen 1972:1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma
förslag till samhällsnyttiga arbeten på framför allt vissa angivna områden
och att erforderliga förslagsanslag föreläggs riksdagen. De åsyftade åtgärderna

gäller följande:

1. åtgärder för att rädda miljön,

2. utbyggnad av barnstugor och annan service för hushållen,

3. åtgärder för att bekämpa krisen inom vårdsektorn,

4. åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet, framför allt genom utbyggnad

av den kollektiva trafiken,

5. ökad inriktning på ombyggnad och reparationer av bostäder,

6. byggande av lokaler för hantverk och småindustrier samt

7. ökad yrkesutbildning, särskilt av kvinnor och ungdom.

I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att särskilda arbetsmarknadspolitiska

åtgärder av det slag som anges i motionen vidtas mot ungdomsarbetslösheten.

I motionen 1972:1804 av herr Norrby i Gunnarskog (c) yrkas att riksdagen

vid sin behandling av propositionen 125, bilaga 9, beslutar att hos
Kungl. Maj:t hemställa att medel ställs till förfogande för en upprustning

av SJ:s järnvägsstationer inom ramen för anslaget B 2. Sysselsättningsskapande

åtgärder för arbetslösa i enlighet med vad som anförs i
motionen.

I motionen 1972:1871 av herr Enlund (fp) yrkas att riksdagen uttalar

att i motionen anförda önskemål beaktas vid arbetsmarknadsverkets

fördelning av medel för beredskapsarbeten i Västmanlands län.

I motionen 1972:1872 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645
milj. kr., varav förslagsvis 325 milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1972:1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen anvisar de medel, som inbesparas vid bifall
till de under punkterna 1—4 i motionen framställda yrkandena, till finansiering

av samhällsnyttiga arbeten utförda i samhällelig regi på de
områden som anges i motionen 1972:1710.

I motionen 1972:1879 av herr Sellgren (fp) yrkas att vid fördelningen

av de i propositionen 125 föreslagna tilläggsanslagen måtte beaktas

s. 140 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

140

i motionen framförda synpunkter beträffande behov av sådan förstärkning

av broar och vägar med låg bärighet på vitala delar av det sekundära

vägnätet, att bärigheten höjs till ett axel-/boggietryck av 10/16 ton.

I motionen 1972:1881 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg

(c) yrkas att riksdagen vid behandlingen av propositionen 125
beslutar uttala att det statliga stödet till ombyggnad och upprustning av
bostadsfastigheter m. m. i äldre bostadsområden bör ges sådan utformning

att det kan utnyttjas för upprustning av såväl småhus som flerfamiljshus

i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Mot bakgrund av konjunkturläget är det angeläget med fortsatta
kraftfulla arbetsmarknadspolitiska insatser för att särskilt under vinterhalvåret

stimulera sysselsättningen. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse

de arbetsmarknadspolitiska förslag Kungl. Maj:t nu lägger

fram.

Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda förslagen om särskilt

utbildningsstöd och om ändrade grunder för statsbidrag till kommunala

beredskapsarbeten. Likaså tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
begäran om ytterligare anslag till Sysselsättningsskapande åtgärder för
arbetslösa och till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning med sammanlagt

965 milj. kr. Till frågan i vad mån de begärda anslagen bör avräknas

mot automobilskattemedel återkommer utskottet nedan.

Det i motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) framförda

yrkandet rörande samhällsnyttiga arbeten överensstämmer till
sitt syfte med motsvarande yrkande i den vid höstsessionens början
väckta motionen 1972: 1710 med samma undertecknare. Motionsyrkanden

med likartat innehåll avslogs förra året i samband med behandlingen

av den då framlagda propositionen angående konjunkturstimulerande

åtgärder (prop. 1971: 140, FiU 1971: 47, rskr 293) med hänvisning
till att det i propositionen föreslagits ökade insatser på så gott som alla
de områden som berördes i motionerna. Samma bedömning kan göras
nu. Utan att i detalj gå in på motionärernas förslag konstaterar utskottet

att flertalet av de i motionerna angivna samhällsnyttiga arbetena

tillhör de områden som berörs av redan igångsatta eller i propositionen

1972: 125 föreslagna åtgärder. Utskottet avstyrker därför motionerna

1972: 1710 och 1972: 1875 i ifrågavarande delar.

Kravet i motionen 1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) på särskilda
åtgärder mot ungdomsarbetslösheten preciseras i fem punkter. Motionärerna

föreslår att fördubblingen av den allmänna arbetsgivaravgiften

inte skall träda i kraft, att personalförstärkningar sker hos arbetsförmedlingarna,

att fler praktikplatser inrättas, i första hand inom statliga

s. 141 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

141

verk och myndigheter, samt att kompletterande yrkesanpassad utbildning

för ungdom anordnas, exempelvis i den formen att kommunerna
erhåller statsbidrag för att starta kurser med yrkesinriktning. Slutligen
framhålls att en allmän sysselsättningsförsäkring skulle ge ifrågavarande

ungdomar ett grundskydd vid arbetslöshet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är ytterst viktigt att
kraftfulla åtgärder sätts in för att minska arbetslösheten bland ungdomen.

Motionen, som väcktes före det Kungl. Maj:t lade fram förevarande
proposition, har i väsentliga delar tillgodosetts genom de åtgärder Kungl.
Maj:t föreslagit eller vidtagit. Frågan om arbetsgivaravgiftens höjd synes

inte böra bedömas av inrikesutskottet och när det gäller en allmän
sysselsättningsförsäkring noterar utskottet att bearbetning av KSA-utredningens

förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring pågår i Kungl.
Maj:ts kansli. Motionen bör med hänsyn till det anförda inte föranleda
någon åtgärd.

Motionen 1972: 1881 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg
(c) anknyter till det i propositionen redovisade beslutet om statsbidrag
till sanerings- och upprustningsåtgärder i äldre bostadsområden. Motionärerna

konstaterar att bestämmelserna härom torde ha utformats främst
med sikte på flerfamiljsbebyggelse och framhåller att det är angeläget
att stödet kan utnyttjas också för upprustning av äldre småhus. Enligt
motionärerna finns det ett påtagligt behov av förbättringsarbeten beträffande

en- och tvåfamiljsfastigheter, inte minst i fråga om sådana
som bebos av äldre. Motionärerna understryker också att sådana arbeten

ofta lämpar sig för den typ av arbetskraft som man särskilt haft i
åtanke vid utformningen av denna stödform.

Bestämmelserna om statsbidrag till saneringsåtgärder har getts en
sådan utformning att möjligheten att erhålla bidrag inte begränsats till
upprustning av flerfamiljshus utan i princip gäller alla typer av fastigheter,

även andra än bostadsfastigheter, under förutsättning att de är
belägna inom ett äldre bostadsområde. Något hinder för att statsbidrag
skall kunna utgå för den typ av förbättringsarbeten som åsyftas i motionen

föreligger således i och för sig inte. Samtidigt bör det emellertid
understrykas att den avgörande förutsättningen för att bidrag skall erhållas

är att arbetet är motiverat av sysselsättningsmässiga skäl. Det
torde kunna förutses att upprustningsarbeten som avser en- och tvåfamilj

shus mera sällan kommer att kunna anses motiverade från arbetsmarknadsmässiga

synpunkter. Med det sagda avstyrker utskottet motionen

1972: 1881.

Med anledning av yrkandet i motionen 1972: 1804 av herr Norrby i
Gunnarskog (c) att medel skall ställas till förfogande för upprustning
av SJ:s järnvägsstationer vill utskottet — i enlighet med den ståndpunkt

utskottet tidigare intagit till liknande krav — erinra om att utskottet

inte har att ta ställning till hur anslag för beredskapsarbeten
10 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 40

s. 142 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

142

skall användas i de särskilda fallen. Det ankommer i stället på arbetsmarknadsmyndigheterna

att med utgångpunkt från en bedömning av
föreliggande behov avgöra vilka projekt som bör prioriteras inom ramen

för tillgängliga anslag. Något hinder att låta järnvägsstationer vara
objekt för beredskapsarbeten finns dock inte. På grund av det anförda
avstyrker utskottet motionen 1972: 1804.

I tre motioner tar man upp frågor som rör vägarbeten.

I motionen 1972: 1871 av herr Enlund (fp) begärs att riksdagen skall
uttala sig till förmån för vissa angivna vägprojekt i Västmanlands län.
Utskottet kan inte se det som sin uppgift att göra dylika prioriteringar
och avstyrker därför motionen. Utskottet är inte heller berett att ta
ställning till sakfrågan i motionen 1972: 1879 av herr Sellgren (fp) angående

användningen av beredskapsmedlen till förstärkningar av vägar
och broar med låg bärighet i vissa landsdelar. Utskottet vill i sammanhanget

endast notera att motionären tidigare i år fått avslag i riksdagen

på ett liknande yrkande (TU 1972: 1).

Av de medel som nu föreslås bli anvisade beräknas förslagsvis 300
milj. kr. bli avräknade mot automobilskattemedlen. I motionen 1972:
1872 av herr Fälldin m. fl. (c) anses detta belopp för litet och motionärerna

begär att av de anvisade beloppen ytterligare 100 milj. kr. skall avräknas

mot automobilskattemedlen.

Utskottet vill först framhålla att den angivna avräkningen inte är en
fixerad summa utan närmast en riktpunkt för planeringen av beredskapsarbetena.

Om en annan fördelning skulle visa sig lämplig med hänsyn
till arbetslöshetens struktur och tillgången på arbetsobjekt kan alltså det
belopp som beräknas för vägarbeten över- eller underskridas. När det
gäller att ta ställning till yrkandet om satsning på ytterligare vägarbeten
måste det bedömas mot bakgrund av att utskottet tidigare i år (InU
1972: 3) uttalat sig till förmån för en breddning av området för beredskapsarbeten

till andra typer av arbeten än de traditionella, bland vilka
vägarbeten intagit en framträdande plats. Detta uttalande föreslogs för
övrigt bli ytterligare skärpt i en från de borgerliga partierna avgiven reservation.

Utskottet vill också erinra om att betydande belopp redan anslagits

till vägarbeten under innevarande budgetår. Sålunda har, utöver
ordinarie anslag till vägväsendet, av de medel som i riksstaten anslagits
till allmänna och särskilda beredskapsarbeten 225 milj. kr. beräknats för
vägarbeten, vartill kommer ytterligare 300 milj. kr. i föreliggande förslag

till tilläggsstat. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet
det i motionen 1972: 1872 framställda yrkandet att ytterligare 100 milj.
kr. skall beräknas för vägarbeten.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att finansutskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1972: 1710, yrkandet 2, och motionen

1972: 1875, yrkandet 5,

s. 143 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

143

2. att motionen 1972: 1723, yrkandet B 7, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

3. att riksdagen avslår motionen 1972: 1804,

4. att riksdagen avslår motionen 1972: 1871,

5. att riksdagen avslår motionen 1972: 1879,

6. att riksdagen avslår motionen 1972: 1881,

7. att riksdagen godkänner de bestämmelser om särskilt utbildningsstöd

under budgetåret 1972/73 som departementschefen
förordat,

8. att riksdagen godkänner den ändring av grunderna för statsbidrag

till kommunala beredskapsarbeten under budgetåret
1972/73, som departementschefen förordat,

9. att riksdagen med avslag på motionen 1972: 1872 till Sysselsättningsskapande

åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag
av 645 000 000 kr., varav förslagsvis 225 000 000 kr. att avräknas

mot automobilskattemedlen,

10. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på tillläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett
reservationsanslag av 320 000 000 kr., varav förslagsvis
75 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Stockholm den 28 november 1972

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren

(m), Fridolfsson i Rödeby (s), Peterson i Linköping (fp), Johansson

i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson
(m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s) och Mattsson i Skee (c).

Avvikande meningar

1. av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Det i”
och slutar med ”ifrågavarande delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den vid höstsessionens början väckta motionen 1972:
1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) måste de i rådande konjunkturläge
uppkomna sysselsättningsproblemen angripas dels med långsiktiga åtgärder

för att en varaktig lösning skall åstadkommas, dels med åtgärder
som kan få omedelbar sysselsättningsfrämjande effekt. För att åtgärder

s. 144 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

144

av det förstnämnda slaget skall få genomgripande verkan är det, som
motionärerna understryker, nödvändigt att följa en målmedveten plan,
som går ut på att uppföra statliga basindustrier finansierade med medel
ur AP-fondema. Detta skulle föra med sig etablering av service- och
andra företag med kompletterande produktion och bidra till en allmän
industriell uppblomstring. I fråga om åtgärder av mer kortsiktig karaktär

vill utskottet framhålla att det är angeläget att i större utsträckning
än vad som föreslås i propositionen vidta åtgärder av det slag som anges
i motionen 1972: 1710 för att skapa omedelbara sysselsättningstillfällen.

I motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas bl. a.
avslag på i propositionen framlagda förslag om olika åtgärder till stöd
för företagen. Som motionärerna påpekar har dessa åtgärder karaktär
av gåvor eller skattesubventioner. De kan på sin höjd bidra till att de
berörda bolagens vinstförutsättningar ökar. Deras verkan från sysselsättningsskapande

synpunkt är synnerligen ringa och dessutom av mycket

kortsiktig karaktär. Enligt utskottets mening bör de medel som inbesparas

genom ett avvisande av de föreslagna anslagen och subventionerna

i stället användas till finansiering av samhällsnyttiga arbeten i enlighet

med vad som anges i motionen 1972:1710.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1972:
1710 och 1972: 1875 i förevarande delar.

dels att utskottet i sammanfattningen under 1 bort föreslå finansutskottet

att hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1710, yrkandet 2,
och motionen 1972: 1875, yrkandet 5, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

2. av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Peterson i Linköping

(fp) och Oskarson (m) som anser

dels att den sista meningen i det stycke som börjar på s. 5 med ”Utskottet

delar” bort ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet förutsätter att arbetet forceras och att förslag om en allmän
sysselsättningsförsäkring föreläggs riksdagen. Vad här anförts bör ges
Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottet i sammanfattningen under 2 bort föreslå finansutskottet

att hemställa

2. a) att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1723, yrkandet
B 7, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om framläggande av förslag om en allmän sysselsättningsförsäkring,

b) att motionen 1972: 1723, såvitt angår yrkandet B 7, i den
mån det inte behandlas under a), inte föranleder någon riksdagens

åtgärd.

s. 145 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

145

3. av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren
(m), Peterson i Linköping (fp), Stridsman (c), Oskarson (m) och Mattsson

i Skee (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet

vill” och slutar med ”för vägarbeten” bort ersättas med text av följande

lydelse:

Utskottet vill framhålla att riksdagsbeslutet i anledning av InU 1972: 3
förutsatte en inte oväsentlig breddning av beredskapsarbetena till nya yrkesområden

och yrkesgrupper inom det då beslutade anslagets ram. Med
hänsyn till den avsevärda utökning av anslagen för beredskapsarbeten,
som nu föreslås, bör det vara möjligt att tillgodose såväl den önskvärda
breddningen av beredskapsarbetena till nya områden som det stora behovet

av ytterligare medel för vägbyggandet. Den vikande medelstilldelningen

till vägnätet under senare år har lett till en betydande kapitalförstöring.

En viss utökning av beredskapsarbetena till vägsektom innebär
således att de får en synnerligen meningsfull inriktning. Den angivna avräkningen

mot automobilskattemedlen är inte en fixerad summa utan
närmast en riktpunkt för planeringen. Om medlen på nytt visar sig otillräckliga

eller en annan fördelning skulle visa sig lämplig med hänsyn till
arbetslösheten kan beloppen över- eller underskridas. Om ytterligare medel

erfordras förutsättes att Kungl. Maj:t återkommer till riksdagen med
förslag syftande till hävande av arbetslösheten.

Med hänvisning till det anförda biträdes motionen 1972: 1872.

dels att utskottet i sammanfattningen under 9 bort föreslå finansutskottet

att hemställa

9. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1872 till Sysselsättningsskapande

åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av
645 000 000 kr., varav förslagsvis 325 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

s. 146 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

146

Civilutskottets yttrande över motion om hyresstopp.

Till finansutskottet

I den vid höstriksdagens början med stöd av § 55 1. fjärde stycket
riksdagsordningen väckta motionen 1972:711 av herr Hermansson
m. fl. (vpk) har hemställts

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt utarbetande
av förslag till sådan ändring av prisregleringslagen så att denna kan äga
tillämpning även på hyresområdet,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att — så snart formella
möjligheter härtill föreligger — hyresstopp med omedelbar tillämpning
utfärdas.

Finansutskottet, till vilket motionen hänvisats, har den 25 oktober
1972 beslutat inhämta civilutskottets yttrande över motionen. Enligt
beslutet borde yttrandet avges skyndsamt.

Gällande ordning och tidigare riksdagsbehandling, m. m.

Lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen) innehåller

bl. a. bestämmelser om hyrespriskontroll för bostadslägenheter.
Från och med oktober 1972 gäller hyresregleringslagen på 43 orter och
där endast i fråga om bostadslägenheter som färdigställts före utgången
av år 1957. Lagen gäller till utgången av år 1974. Lagen gäller inte för
bl. a. lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad eller för lägenhet

i av kommun eller allmännyttigt företag förvaltat hus.

En strängare hyrespriskontroll enligt 2—5 §§ hyresregleringslagen
innebär för tiden fr. o. m. den 1 oktober 1972 att för i princip alla lägenheter

som omfattas av regleringen skall gälla en bashyra. Som bashyra

avses i regel den hyra som gällde den 30 september 1972 eller som
fastställs särskilt. Bashyran får höjas om det är påkallat med hänsyn
till att lägenhetens värde ökats genom ombyggnad m. m. eller till att
förvaltningskostnaderna ökat. Bashyra fastställs och ändras primärt genom

avtal mellan å ena sidan hyresvärd eller organisation av fastighetsägare,

vari hyresvärden är medlem, och å andra sidan organisation av
hyresgäster.

En mildare hyrespriskontroll enligt 6 § hyresregleringslagen innebär
att avtalsfrihet i princip råder men att hyresnämnden kan i ett visst hyresförhållande

nedsätta hyra som är ”avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet

och övriga omständigheter föranleda” till skäligt belopp.

s. 147 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

147

Sådan fråga kan tas upp av hyresnämnden på framställning av hyresgästen

men i princip också utan att sådan framställning gjorts. Med
hänsyn till att någon fixerad hyresnivå sålunda inte anges, finns inte
något straff stadgat för att hyra fordras eller avtalas utöver den som kan
prövas vara skälig. I samband med beslut om nedsättning av hyra kan
nämnden föreskriva att lägenheten, även om det prövade avtalet upphör

att gälla, skall vara underkastad den strängare hyresregleringen,
dvs. gälla även för ett hyresförhållande som ersatt det prövade.

Mellan Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund

träffades i november 1971 överenskommelse om den ersättning
för ökade förvaltningskostnader som enligt 3 § andra stycket 2. hyresregleringslagen

skall utgå för tiden 1 oktober 1972—30 september 1973.
Överenskommelsen är så konstruerad att för hela landet större kostnadsökningar

skall kompenseras med enhetliga schablonbelopp (riksschabloner)

medan kostnadsökningar för kommunala taxor och löner skall kompenseras

med s. k. lokalschabloner. Riksschablonerna framgår av nedanstående

tabell.

Tabell 1. Mellan hyresmarknadens parter avtalade riksschabloner för
ökade fastighetsomkostnader. Belopp uttryckta i kronor per m2 lägenhetsyta

och år.

Stockholm

Landet i övrigt

Lägenheter i hus färdigställda före 1942
Omoderna1

4: 50

4: —

Modema

6: 50

6: —

Lägenheter i hus färdigställda 1942—1951

6: 50

6: —

Lägenheter i hus färdigställda 1952—1957

7: 50

6: —

1 Lägenhet i hus utan centraluppvärmning betraktas som omodern.

Lokalschablonen uppgår i de flesta fallen till mellan 1: 50 och 2: 50
per m2 lägenhetsyta och år.

Lagen (1956: 567) med vissa bestämmelser som skall iakttagas sedan
hyresregleringen upphört (övergångslagen) innebär i huvudsak att vad
som före avvecklingen gäller angående ett hyresförhållande skall gälla
också efter awecklingsdagen, även om hyresavtalet innehåller annat.
Avtalsfrihet råder emellertid i princip efter awecklingsdagen och det
sagda gäller därför endast om parterna inte överenskommer om annat.
Lagen (1968: 345) om ändring i nyssnämnda lag (1968 års lag om ändring

i övergångslagen) ger Kungl. Maj:t rätt att förordna om viss begränsning

under en övergångstid av det belopp med vilket hyran får
höjas vid förlängning av hyresavtal.

I den mån hyresregleringslagen inte är tillämplig gäller reglerna om
besittningsskydd och hyresprövning i 12 kap. jordabalken (hyreslagen).

s. 148 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

148

Hyreslagen bygger i princip på avtalsfrihet beträffande hyresöverenskommelser.

Dock kan hyresgäst enligt lagens 48 § påkalla prövning av
ett mot honom riktat krav på högre hyra som villkor för förlängning
av hyresavtal. Hyresgäst är inte skyldig att betala vad som väsentligt
överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.

Enligt lagens 54 och 55 §§ föreligger vidare rätt till prövning
av förstagångshyra i vissa orter. Prövning av förstagångshyra kan från
den 1 oktober 1972 ske i kommun där hyresregleringslagen gällde vid
utgången av september 1972.

Som ovan nämnts gäller hyresregleringslagen bl. a. inte för lägenheter
i hus förvaltade av allmännyttiga företag. År 1957 träffades en överenskommelse

mellan Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och
Hyresgästernas riksförbund om förhandlingsordning och inrättande av
en gemensam hyresmarknadskommitté. 1957 års förhandlingsordning
ersattes med en ny år 1971. Enligt 1971 års förhandlingsordning kan
såväl hyror som boendeförhållanden tas upp till förhandlingar. Om enighet

inte kan uppnås äger endera parten rätt att genom respektive huvudorganisation

begära att få tvisten prövad i den av organisationerna
bildade hyresmarknadskommittén. Till kommittén hänskjuts årligen ett
varierande antal tvister från hyresförhandlingar.

Vid de förhandlingar mellan allmännyttiga bostadsföretag och hyresgäströrelsen,

vid vilka bostadsföretagens centralorganisation (SABO)
medverkat, har avtal träffats för 26 företag under första halvåret 1972
och för 34 företag under tiden juli—oktober 1972. De genomsnittliga
hyreshöjningarna har därvid uppgått till 5,2 respektive 6,5 %. Dessa
hyreshöjningar avser företagens hela bestånd och sålunda förutom bostäder

även lokaler. Förändringar av bränsletillägg ingår inte. De större
städerna ingår inte i materialet.

Hyresmarknadskommittén har den 7 november 1972 rekommenderat
hyreshöjningar för de allmännyttiga bostadsföretagen i Stockholm
fr. o. m. den 1 januari 1973 om 4: 35—6: 10 kr per m2 lägenhetsyta.

Allmänna prisregleringslagen (1956: 236, ändrad senast 1971: 1160)
är en fullmaktslag som ger Kungl. Majit möjlighet att under vissa förutsättningar

införa olika former av prisreglering. Förutsättningarna för
tillämpning av lagen anges i dess 1 §. Första och andra styckena av denna

paragraf avser krig eller krigsfara. I paragrafens tredje stycke föreskrivs

att Kungl. Majit äger förordna om tillämpning av lagens bestämmelser

om prisreglering även i det fall att av annan orsak än krig eller
krigsfara ”uppkommit betydande fara för allvarlig stegring av allmänna
prisläget inom riket”. Sådant förordnande skall gälla för viss tid, högst
ett år varje gång. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en
månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början
av nästkommande session. Om underställning ej sker eller om riksdagen

s. 149 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

149

inte inom två månader från det underställningen skedde gillar förordnandet,

är detta förfallet.

Enligt lagens 2 § äger Konungen eller myndighet Konungen bestämmer

föreskriva visst pris som prövas skäligt att gälla såsom högstpris
vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller frivilligt utförande av
viss tjänst.

Den officiella hyresstatistiken innefattar bl. a. bostads- och hyresundersökningar

(BHU) i ett urvalsmaterial i flerfamiljshus och undersökningar

av inflyttningshyror i statsbelånade flerfamiljshus. Vidare kan
nämnas den i konsumentprisindex ingående posten för bostadskostnader

avseende ett urval såväl flerfamiljs- som småhus. Vissa uppgifter
ur statistiken redovisas i tabellerna 2—5 nedan.

Tabell 2. Genomsnittlig årlig bostadskostnad, inklusive alla obligatoriska

tillägg, åren 1969, 1970 och 1971 för lägenhet om 3 rum och kök
efter byggnadsperiod. Kostnad i kronor. (SCB—BHU)

Byggnadsperiod

1969

1970

1971

—1900

3 165

3 476

3 878

1901—1920

3 231

3 402

3 784

1921—1940

3 552

3 648

3 883

1941—1950

3 931

4 081

4 267

1951—1960

4 714

4 871

5 138

1961—1965

5 430

5 577

5 816

1966—1968

6 366

6 475

.

1966—1969

6 591

6 841

1966—1970

.

.

6 867

Samtliga lägenheter

4 874

5 161

5 531

. = uppgift saknas

Tabell 3. Årshyra i kronor, inklusive alla obligatoriska tillägg, per m2
åren 1969, 1970 och 1971 för lägenhet om 3 rum och kök efter byggnadsperiod.

(SCB—BHU)

Byggnadsperiod

1969

1970

1971

—1900

39

44

48

1901—1920

39

41

45

1921—1940

46

47

50

1941—1950

56

58

61

1951—1960

65

68

71

1961—1965

72

74

77

1966—1968

79

80

1966—1969

.

81

84

1966—1970

85

Samtliga lägenheter

64

68

72

. = uppgift saknas

s. 150 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

150

Tabell 4. Genomsnittliga — till största delen preliminära — inflyttningshyror

inkl. bränsle i nyproducerade lägenheter om 3 rum och kök i
statsbelånade hus, färdigställda åren 1969—1971, fördelade efter byggherrekategori.

(SCB)

1969

1970

1971

Allmännyttiga företag

Yta/lägenhet (m2)

81

79

79

Hyra/m* (kr)

81

83

88

Årshyra/lägenhet (kr)

6 523

6 582

6 894

Kooperativa företag

Yta/lägenhet (m*)
Avgift/ma (kr)

81

80

79

74

79

84

Årsavgift/lägenhet (kr)

6 043

6 305

6 667

Insats/lägenhet (kr)

7 310

6 795

6 946

Enskilda företag

Yta/lägenhet (ma)
Hyra/m! (kr)

82

80

79

84

87

100

Årshyra/lägenhet (kr)

6 903

6 959

7 927

Tabell 5. Konsumentprisindex. 1949 = 100. (SCB)

Total-

index

Bostads-

del

Livsmedels-

posten

1969

221

253

261

1970

236

278

283

1971

254

283

309

1972 sept.

272

297

345

Utskottet

Förslaget i motionen har ytterst aktualiserats av de hyreshöjningar
som avtalas under innevarande år. En samlad bild av dessa hyreshöjningar

kan självfallet ännu inte ges. Enligt utskottets mening kan emellertid

vare sig överenskommelserna mellan hyresmarknadens organisationer

på den hyresreglerade sektorn eller hittills kända förhandlingsresultat

i fråga om hyrorna i allmännyttiga företag anses tyda på en hyresutveckling

som skulle kunna motivera en principiell ändring av gällande

hyresprövningsregler. Förslaget i motionen torde närmast få uppfattas

som ett avståndstagande från av riksdagen godkända riktlinjer för
hyrespolitiken.

Den föreslagna metoden att undgå hyreshöjningar är — även om
hyresutvecklingen varit en annan — enligt utskottets mening olämplig.
Retroaktiv tillämpning på ingångna avtal synes inte ens förutsatt. Ett
hyresstopp som endast drabbade de fall där nya avtal ännu inte hunnit
träffas skulle få rent godtyckliga konsekvenser.

s. 151 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

151

Utskottet, som med hänvisning till det anförda anser att hyresutvecklingen

bör diskuteras ur andra och mer grundläggande utgångspunkter,
avstyrker ett bifall till förslagen i motionen.

Stockholm den 16 november 1972

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp),
Kristiansson i Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Andersson
i Knäred (c), Lindkvist (s), Henrikson (s), fru Olsson i Hölö (c), herrar
Högström (s), Claeson (vpk), Franzén (s), Strömberg (fp) och Adolfsson

(m).

Avvikande mening

av herr Claeson (vpk) som anser att utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:

”Förslagen i motionen har ytterst aktualiserats av de stora hyreshöjningar

som skett från den 1 oktober 1972 eller som kommer att ske senast

vid årsskiftet 1972—1973.

Även om någon samlad bild av dessa hyreshöjningar ännu inte kan
ges är det nu klart att det i de allra flesta fall handlar om hyreshöjningar

från ca 500 kronor per år och lägenhet till ca 1 200 kronor
eller mera. Till detta skall läggas att hyrorna i nyproduktionen mer än
fördubblats under de senaste 10—15 åren.

Avsikten med motionen är inte att införa ett permanent hyresstopp
utan att hyresstopp skall införas i avvaktan på olika åtgärder i syfte
att snabbt bryta den nuvarande hyresstegringsvågen och anvisa vägar
för att i stället sänka hyrorna. Åtgärder i denna riktning måste bl. a.
vara en totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar

via en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank, som tillhandahåller

kapital till en låg och fast ränta, ett ingripande mot monopoliseringen

inom byggnadsmaterialindustrin och ytterligare åtgärder mot
markspekul ationen.

Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka ett bifall till
förslagen i motionen.”

s. 152 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

152

Civilutskottets yttrande över motion i anledning av propositionen

1972:125, i vad motionen avser översyn av bostadspolitiken m. m.

Till finansutskottet

I den i anledning av propositionen 1972: 125 väckta motionen 1972:
1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) har bl. a. hemställts

att riksdagen uttalar sig för en skyndsam översyn av bostadspolitiken,
dess sociala innehåll, omedelbara åtgärder för att sänka bostadsbyggnadskostnadema

samt för att trygga genomförandet av det av riksdagen
antagna bostadsbyggnadsprogrammet med målsättningen en miljon nya
bostäder på tio år.

Finansutskottet, till vilket motionen hänvisats, har den 22 november

1972 beslutat inhämta civilutskottets yttrande över motionen i här upptagen

del.

Utskottet

Boendeutredningens och bostadsfinansieringsutredningens uppdrag
täcker i allt väsentligt de frågor som aktualiserats i motionen. Vidare
har särskilda åtgärder vidtagits bl. a. genom användning av arbetsmarknadsmedel

på bostadsområdet. Förslag om vidgad användning av förbättringslån

för upprustning av bostadshus har lagts fram i propositionen

1972: 124. Ytterligare förslag i anledning av betänkanden bl. a. från
saneringsutredningen och byggkonkurrensutredningen har aviserats till

1973 års riksdag.

Enligt utskottets mening kan någon riksdagens åtgärd enligt motionsyrkandet

inte anses erforderlig eller lämplig.

Stockholm den 28 november 1972

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp),
Kristiansson i örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Andersson i Knäred
(c), Lindkvist (s), Ullsten (fp), Henrikson (s), fru Olsson i Hölö (c), herrar
Högström (s), Wennerfors (m), Claeson (vpk) och Adolfsson (m).

s. 153 Kontrollera mot PDF

FiU 1972: 40

153

Avvikande mening

av herr Claeson (vpk) som anfört:

Vissa av de i motionen berörda frågorna faller inom tillsatta eller
slutförda utredningars arbetsområden. Vissa begränsade förslag har
förts fram till riksdagen. Eftersom emellertid utredningarnas direktiv inte
kan anses leda arbetet i önskvärd riktning och med önskvärd snabbhet
och vidare förslag i anledning av slutförda utredningar inte lagts fram
finns goda skäl att riksdagen genom ett uttalande i enlighet med motionsförslaget

ger sin mening till känna. Det får anses uppenbart att hyresutvecklingen

och nedgången i bostadsbyggandet kräver omedelbara och
kraftiga åtgärder för att inte bostadspolitikens sociala syften helt skall
gå om intet. Riksdagen bör därför föreslås uttala sig enligt motionsförslaget.

s. 154 Kontrollera mot PDF

FiU1972: 40

154

Innehåll

Översikt 1

Motionerna väckta med stöd av 55 § riksdagsordningen 2

Yrkanden 2

Motivering 5

Propositionen 1972: 125 13

Motionerna väckta med anledning av propositionen 18

Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken 18

Justitiedepartementet 27

Försvarsdepartementet 28

Socialdepartementet 29

Kommunikationsdepartementet 34

Finansdepartementet 37

Utbildningsdepartementet 55

Jordbruksdepartementet 57

Handelsdepartementet 60

Inrikesdepartementet 61

Övriga frågor 69

Reservationer 72

Särskilda yttranden 92

Yttranden från andra utskott 95

Skatteutskottets yttrande nr 2 97

Justitieutskottets yttrande nr 1 lil

Försvarsutskottets yttrande nr 2 112

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 1 114

Socialutskottets yttrande nr 1 119

Kulturutskottets yttrande nr 2 122

Utbildningsutskottets yttrande nr 3 123

Trafikutskottets yttrande nr 1 126

Jordbruksutskottets yttrande nr 1 129

Näringsutskottets yttrande nr 1 133

Inrikesutskottets yttrande nr 2 137

Civilutskottets yttrande nr 1 146

Civilutskottets yttrande nr 2 152

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1972 720045

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.