Sök i Ratio Lex

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:98 angående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid anställning på svenska handelsfartyg, m.m. jämte motion

1973-05-17 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1973:SfU23, Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:98 angående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid anställning på svenska handelsfartyg, m.m. jämte motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 23 år 1973

SfU 1973:23

Nr 23

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen
197358 angående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid
anställning på svenska handelsfartyg, m. m. jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1973:98 har Kungl. Majit (socialdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks
pensionering,

5. lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift,

6. förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift,

7. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

8. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

I propositionen läggs fram förslag om att de utländska sjömän som till
följd av det gällande kravet på bosättning i Sverige är utestängda från
möjlighet att tjäna in rätt till tilläggspension (ATP) skall få sådan rätt.
Villkoret för detta skall vara att sjömannen är anställd i redarens tjänst
ombord på svenskt handelsfartyg. Kvalifikationskraven och förmånsformerna

avses i princip bli desamma som eljest gäller inom ATP.

Den lägre ATP-avgift som f. n. gäller för redare föreslås successivt höjd
så att den från det åttonde året efter reformens genomförande utgår efter
samma procentsats som gäller för övriga arbetsgivare.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

I propositionen läggs även fram vissa förslag till författningsändringar
föranledda av propositionerna 1973:40, 1973:45, 1973:46 och 1973:47.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

2

Författningsförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 §, 2 kap. 7 och 9 §§, 11 kap. 1 §
och 19 kap. 1 och 4 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §!

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som
utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket.

Den som ej är svensk medborgare

men är anställd i redarens tjänst
ombord på svenskt handelsfartyg
är försäkrad för tilläggspension,
även om han ej är bosatt i riket.
Detta gäller dock icke den som är
anställd uteslutande för fartygs
iständsättande eller uppläggning
eller för tillsyn eller betjäning vid
fartygs uppehåll i hamn. Med
svenskt handelsfartyg likställes i
denna lag utländskt handelsfartyg,
som svensk redare förhyr obemannat.

Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension är den som enligt
11 kap. 6 § tillgodoräknats pensionspoäng

försäkrad, även om
han ej längre uppfyller förutsättningarna

enligt första eller andra
stycket.

Såvitt angår försäkringen för
tilläggspension är den som enligt
11 kap. 6 § tillgodoräknats pensionspoäng

försäkrad, även om
han ej längre uppfyller förutsättningarna

enligt första stycket.

2 kap.

7 §2

Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med läkare eller
på annat sätt vidtagit åtgärder för att bereda medellösa eller mindre

1 Senaste lydelse 1967:206.

2 Senaste lydelse 1965:144. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning
av bifall till prop. 1973:40 och 1973:45.

s. 3 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bemedlade personer läkarvård, må allmän försäkringskassa på framställning

av kommunen förordna, att kommunen efter grunder som fastställas
av Konungen skall vara berättigad att av kassan erhålla ersättning för
kostnad för läkarvård, som sålunda beretts försäkrad. Sådan ersättning
må i varje särskilt fall utgivas allenast i den mån ersättning i anledning av
vården ej tillkommit den försäkrade själv samt må ej överstiga vad som
skolat utgivas till denne, därest han fått vidkännas motsvarande kostnad.

Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som anordnar läkarvård
eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter för
sjukvårdsersättning kunna antagas minska, överenskomma om skälig
gottgörelse för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jämväl med kommun, landstingskommun
eller transportföretag, som åtager sig att ombesörja transporter, för vilka
ersättning från sjukförsäkringen må utgivas, träffa överenskommelse om
skälig gottgörelse härför samt om avgifter, vilka kommunen, landstingskommunen

eller företaget må uttaga av de försäkrade för utförda
transporter.

Överenskommelse som avses i andra eller tredje stycket skall för att
vara gällande fastställas av riksförsäkringsverket.

Om redare för svenskt fartyg Har arbetsgivare för sjöman
jämlikt sjömanslagen haft att vid jämlikt sjömanslagen (1973:000)

sjömans sjukdom vidkännas kostnad

som avses i 2 §, 3 § första
stycket, 4, 5 eller 6 §, äger han
hos allmän försäkringskassa erhålla

gottgörelse för kostnaden enligt
bestämmelserna i denna lag.

haft att vid sjömans sjukdom vidkännas

kostnad som avses i 2- 0 §§, äger han hos allmän försäkringskassa

erhålla gottgörelse för
kostnaden enligt bestämmelserna i
denna lag.

9 §3

Ersättning för sjukvård utom riket utgår endast i den utsträckning

Konungen föreskriver.

Har redare för svenskt fartyg
jämlikt sjömanslagen haft att för
sjömans sjukvård utom riket vidkännas

kostnad, som omfattas av
föreskrifter meddelade med stöd
av första stycket, äger han från
allmän försäkringskassa i den ordning

Konungen bestämmer erhålla
gottgörelse för kostnaden enligt
nämnda föreskrifter.

Har arbetsgivare för sjöman
jämlikt sjömanslagen (1973:000)
haft att för sjömans sjukvård
utom riket vidkännas kostnad,
som omfattas av föreskrifter meddelade

med stöd av första stycket,
äger han från allmän försäkringskassa

i den ordning Konungen bestämmer

erhålla gottgörelse för
kostnaden enligt nämnda föreskrifter.

Har genom utrikesförvaltningens försorg åt försäkrad lämnats ekono
3

Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning av bifall till prop. 1973:40
och 1973:45.

1* Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 23

s. 4 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

miskt bistånd avseende sjukvård utom riket, äger utrikesförvaltningen
från allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse därför enligt vad i andra
stycket sägs.

11 kap.
1 §

Rätt till tilläggspension grundas på
För vaije år, varunder någon
varit försäkrad enligt 1 kap. 3 §
första stycket, skall för honom
enligt vad nedan sägs beräknas
pensionsgrundande inkomst på
grundval av hans inkomst av anställning

och inkomst av annat
förvärvsarbete under året. Sådan
beräkning skall icke göras för år
före det då den försäkrade uppnår
sexton års ålder, ej heller för år då
den försäkrade avlidit eller för år
efter det då han fyllt sextiofem år
eller för tidigare år, varunder han
åtnjutit ålderspension eller förtidspension

enligt denna lag.

inkomst av förvärvsarbete.

För vaije år, varunder någon
varit försäkrad enligt 1 kap. 3 §
första eller andra stycket skall för
honom enligt vad nedan sägs beräknas

pensionsgrundande inkomst

på grundval av hans inkomst

av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete under
året. Sådan beräkning skall icke
göras för år före det då den försäkrade

uppnår sexton års ålder, ej
heller för år då den försäkrade
avlidit eller för år efter det då han
fyllt sextiofem år eller för tidigare
år, varunder han åtnjutit ålderspension

eller förtidspension enligt
denna lag.

19 kap.

1 §4

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels
till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under
året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört
arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för
utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande
det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade

genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året.
Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full

4 Lydelse enligt förslag i prop. 1973:46.

s. 5 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året
varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det
antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full
arbetstid fastställes av Konungen efter förslag av riksförsäkringsverket.
Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda

skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från
vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor, och
ej heller till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet.

Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap.
2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift
bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension
skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års
ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till
honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas
såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk
medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära

enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 §.

Om redares avgift för lön till
vissa sjömän stadgas särskilt.

4 §s

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och åtta
tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. Influtna
avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till
deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de
utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, samt för förvaltning.
Konungen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till en fond,
benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas

enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.

I fråga om sådan arbetstagare
hos redare som avses i 1 § första
stycket förordningen (1958:295)
om sjömansskatt beräknas avgiften

till sjukförsäkringen enligt
procentsats som Konungen fastställer.

Procentsatsen skall för

5 Lydelse enligt förslag i prop. 1973:46.

s. 6 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

visst år utgöra bestämd andel av
den i första stycket angivna procentsatsen.

Nämnda andel skall
svara mot förhållandet mellan antalet

svenska sjömän och hela antalet

sjömän på svenska handelsfartyg

i medeltal för den 31 oktober

under de tre år, som närmast
föregått det är då procentsatsen
fastställes. Hänsyn tages härvid ej
till fartyg med en bruttodräktighet

understigande trehundra registerton.

Procentsatsen beräknas
med två decimaler.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1959:
555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän
försäkring upphör att gälla. De nya bestämmelserna i 2 kap. 7 och 9 §§
tillämpas dock för tid från och med den 1 juli 1973.

Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla i fråga om avgift för tid före
ikraftträdandet.

För åren 1974—1980 skall 2 § förordningen (1959:555) angående
redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring fortfarande
äga tillämpning i fråga om beräkningen av den procentsats, varmed
avgiften till försäkringen för tilläggspension skall utgå. Därvid skall dock
det med bestämmelsen åsyftade medelantalet svenska sjömän ökas, såvitt
gäller beräkningen av procentsatsen
för år 1974 med en åttondel,
för år 1975 med en fjärdedel,
för år 1976 med tre åttondelar,
för år 1977 med hälften,
för år 1978 med fem åttondelar,
för år 1979 med tre fjärdedelar,
för år 1980 med sju åttondelar,
av motsvarande medelantal utländska sjömän på svenska handelsfartyg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

7

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 8 §§ förordningen (1959:551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §J

För här i riket bosatt eller mantalsskriven försäkrad skall pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestämmas av den
lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade
taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt,
därest han varit bosatt i riket eller icke haft att erlägga sjömansskatt.

Pensionsgrundande inkomst för
sjöman, som icke är bosatt eller
mantalsskriven i riket, skall bestämmas

av den lokala skattemyndigheten

i Göteborg.

För annan försäkrad än som i
första eller andra stycket sägs skall
den pensionsgrundande inkomsten
bestämmas av den lokala skattemyndigheten

i Stockholm.

För annan försäkrad än som i
första stycket sägs skall den pensionsgrundande

inkomsten bestämmas

av den lokala skattemyndigheten

i Stockholm.

Pensionsgrundande inkomst
skall, i den mån den utgöres av
annan inkomst än som avses i 3 §,
bestämmas med ledning av den
försäkrades taxering till statlig inkomstskatt

eller, såvitt gäller inkomst

för vilken den försäkrade
haft att erlägga sjömansskatt, med
ledning av redares kontrolluppgift
enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten

taxeringsförordningen. Vid
taxeringsändring eller eftertaxering

skall dock verkställd beräkning

av pensionsgrundande in
1

Förordningen omtryckt 1962:395.

Kungörelsens rubrik 1962:395.

2 Senaste lydelse 1966:244.

Pensionsgrundande inkomst
skall, i den mån den utgöres av
annan inkomst än som avses i 3 §,
bestämmas med ledning av den
försäkrades taxering till statlig inkomstskatt

eller, såvitt gäller försäkrad

som avses i 1 § första stycket

förordningen (1958:295) om
sjömansskatt, med ledning av redares

redovisning enligt 14 §
nämnda förordning. Vid taxeringsändring

eller eftertaxering skall
verkställd beräkning av pensionsgrundande

inkomst ändras endast

s. 8 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse
komst ändras endast om taxeringsändringen

eller eftertaxeringen
föranleder avvikelse från nämnda
beräkning med minst femhundra
kronor.

8 §3

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör
inkomst av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp
hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne
underrättas om beslutet. Likaså skall underrättelse lämnas om beslut om
sådant avdrag som i 4 § tredje stycket sägs.

Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad, vilken icke
avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om beslutet.

Pensionsgrundande inkomst
skall angivas på debetsedel å slutlig

skatt när så kan ske. I annat
fall skall särskild underrättelse om
den pensionsgrundande inkomst
som bestämts sändas till den försäkrade.

Sådan underrättelse behöver

dock icke sändas till försäkrad

som avses i 1 kap. 3 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

Har verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändrats, skall
underrättelse om beslutet sändas till den försäkrade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i fråga om fastställande av pensionsgrundande inkomst för tid
före ikraftträdandet.

Pensionsgrundande inkomst
skall angivas på debetsedel å slutlig

skatt när så kan ske. 1 annat
fall skall särskild underrättelse om
den pensionsgrundande inkomst
som bestämts sändas till den försäkrade.

Föreslagen lydelse
om taxeringsändringen eller eftertaxeringen

föranleder avvikelse
från nämnda beräkning med minst
femhundra kronor.

3 Senaste lydelse 1971:1173.

s. 9 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

9

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 38 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring1

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 §2

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan
sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till
arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag,
såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall Vid beräkning av avgift skall
hänsyn icke tagas till arbetstagares hänsyn icke tagas till arbetstagares

lön i vad den för år räknat överstiger

sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.

Hänsyn skall ej heller tagas
till arbetstagare, vars lön under
året understigit femhundra kronor,

såvida fråga ej är om arbetstagare,

som avses i 1 § första stycket

förordningen (1958:295) om
sjömansskatt.

lön i vad den för år räknat överstiger

sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.

Hänsyn skall ej heller tagas
till arbetstagare, vars lön under
året understigit femhundra kronor.

Avgift erlägges icke för arbetstagares

lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller
med anledning av barns födelse till
den del lönen motsvarar sjukpenning

eller föräldrapenning,
som arbetsgivare äger uppbära enligt

bestämmelserna i 3 kap. 16 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1962:408.

2 Senaste lydelse 1972:561. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning
av bifall till prop. 1973:46 och prop. 1973:47.

s. 10 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

10

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering
Härigenom

förordnas, att 2 § lagen (1961:300) om redareavgift för
sjöfolks pensionering1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Redareavgift utgår för varje år å vad redaren sammanlagt under året
utgivit i lön till sådana arbetstagare, som avses i 1 § första stycket
förordningen den 16 maj 1968 (nr 295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje redare

å lön i penningar och naturaförmåner

i form av kost eller bostad,

sedan därifrån för varje arbetstagare

dragits sådan del av lön,
som för år räknat överstiger sju
och en halv gånger det i 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring

avsedda basbelopp som
gäller vid årets ingång. Vid beräkningen

skall bortses från arbetstagare,

vars lön under året understigit

femhundra kronor, och arbetstagare

som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares

lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller
med anledning av barns födelse till
den del lönen motsvarar sjukpenning

eller föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 § lagen
om allmän försäkring.

Konungen fastställer procentsats för redareavgiften med hänsyn till det
avgiftsbehov som föranledes av de enligt 1 § bestämda eller eljest gällande
grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas
tidigast för året näst efter det år varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1968:612.

2 Förslaget framläggs under förutsättning av bifall till prop. 1973:46 och
1973:47.

Avgiften beräknas för varje redare

å lön i penningar och naturaförmåner

i form av kost eller bostad,

sedan därifrån för varje arbetstagare

dragits sådan del av lön,
som för år räknat överstiger sju
och en halv gånger det i 1 kap. 6 §
lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring avsedda basbelopp

som gäller vid årets ingång.
Vid beräkningen skall bortses från
lön till arbetstagare som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen

den 14 maj 1954 (nr 243) om
y rkesskadeförsäk ring.

s. 11 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

11

5 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift
Härigenom

förordnas, att 2 § förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift1

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Byggnadsforskningsavgift utgår Byggnadsforskningsavgift utgår

för kalenderår med fem tiondels för kalenderår med fem tiondels

procent av den lön i penningar procent av den lön i penningar

eller naturaförmåner i form av eller naturaförmåner i form av

kost eller bostad, som arbetsgivare kost eller bostad, som arbetsgivare

under året utgivit till arbetstagare, under året utgivit till arbetstagare,

för vilken arbetsgivaren skall påfö- för vilken arbetsgivaren skall påföras

avgift enligt lagen om yrkes- ras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och vilken är att skadeförsäkring och vilken är att

hänföra till näringsgrenen bygg- hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri

i närings- nadsindustri i närings
grensindelningen

för yrkes skade- grensindelningen för yrkesskade
försäkringsstatistik.

statistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas till
arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till femhundra

kronor, och ej heller till arbetstagares lön i vad lönen för år

räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 § lagen (1962:381)

om allmän försäkring avsedda basbeloppet som gäller vid årets ingång.

Avgift erlägges icke för arbetstagares

lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller
med anledning av barns födelse till
den del lönen motsvarar sjukpenning

eller föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 § lagen
om allmän försäkring.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt
är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

1 Förordningen omtryckt 1962:134.

2 Senaste lydelse 1972:564. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning
av bifall till prop. 1973:46 och 1973:47.

s. 12 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

12

6 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift
Härigenom

förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen (1968:419) om
allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §'

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift

med belopp motsvarande

fyra procent av summan
av vad arbetsgivaren utgivit under
året som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad. I fråga
om sådan arbetstagare hos redare
som avses i 1 § första stycket förordningen

(1958:295) om sjömansskatt

beräknas dock allmän
arbetsgivaravgift efter den lägre
procentsats som Konungen fastställer

med motsvarande tilllämpning

av 19 kap. 4 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift

med belopp motsvarande

fyra procent av summan
av vad arbetsgivaren utgivit under
året som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad. I fråga
om sådan arbetstagare hos redare
som avses i 1 § första stycket förordningen

den 16 maj 1958 (nr
295) om sjömansskatt beräknas
dock allmän arbetsgivaravgift efter
den lägre procentsats som Konungen

fastställer med motsvarande

tillämpning av 2 § andra
stycket förordningen den 18 december

1959 (nr 555) angående
redares avgifter i vissa fall enligt
lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön
under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares

lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller
med anledning av barns födelse till
den del lönen motsvarar sjukpenning

eller föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 § lagen
om allmän försäkring.

1 Senaste lydelse 1972:565. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättningav

bifall till prop. 1973:46 och 1973:47.

s. 13 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§2

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11
kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket
bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som
brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande

fyra procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att
erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna förordning.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig
inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej
sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret
anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till
femhundra kronor för år tages den ej i beräkning.

Avgift erlägges icke för inkomst,

som avses ill kap. 3 §
första stycket d) lagen om allmän
försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter den 31
december 1973 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den 31
december 1973 och som upptages till beskattning vid 1975 eller senare
års taxering.

Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1974 års
taxering eller vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

Senaste lydelse 1972:376. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning
av bifall till prop. 1973:46.

s. 14 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

14

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §'

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar

en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året
utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av
kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för
utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages

icke hänsyn till arbetstagares
lön eller ersättning i vad den för år
räknat överstiger sju och en halv
gånger det vid årets ingång gällande

basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare

som avses i 1 § första
stycket förordningen (1958:295)
om sjömansskatt. Vidare bortses
vid denna beräkning från arbetstagare,

som icke är obligatoriskt försäkrad

enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, om ej fall
som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten lagen om
allmän försäkring är för handen.

Vid beräkningen av avgiften tages

icke hänsyn till arbetstagares
lön eller ersättning i vad den för år
räknat överstiger sju och en halv
gånger det vid årets ingång gällande

basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor. Vidare bortses vid denna
beräkning från arbetstagare, som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

om ej fall som avses

i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten lagen om allmän försäkring

är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares

lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller
med anledning av barns födelse till
den del lönen motsvarar sjukpenning

eller föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt be
-

1 Senaste lydelse 1972:566. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning

av bifall till prop. 1973:46 och 1973:47.

s. 15 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stämmelserna i 3 kap. 16 § lagen
om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

16

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som
motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit
som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages

icke hänsyn till arbetstagares
lön i vad den för år räknat överstiger

sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Hänsyn tages ej heller
till arbetstagare, vars lön under
året understigit femhundra kronor,

såvida fråga ej är om arbetstagare

som avses i 1 § första stycket
förordningen (1958:295) om sjömansskatt.

Vidare bortses vid denna

beräkning från arbetstagare,
som icke är obligatoriskt försäkrad

enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages

icke hänsyn till arbetstagares
lön i vad den för år räknat överstiger

sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Hänsyn tages ej heller
till arbetstagare, vars lön under
året understigit femhundra kronor.

Vidare bortses vid denna beräkning

från arbetstagare, som
icke är obligatoriskt försäkrad enligt

lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares

lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller
med anledning av barns födelse till
den del lönen motsvarar sjukpenning

eller föräldrapenning, som arbetsgivare

äger uppbära enligt bestämmelserna

i 3 kap. 16 § lagen
om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1972:567. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning

av bifall till prop. 1973:46 och 1973:47.

s. 17 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

17

Motionen

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1973:1921 av
herr förste vice talmannen Bengtson (c) yrkas att riksdagen vid
behandlingen av propositionen

1. i avvaktan på utredning beslutar att avgiftshöjningarna för åren
1974—1980 fastställs till hälften av de i propositionen föreslagna,

2. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av kostnaderna för
tilläggspensioneringen av utländska sjömän i enlighet med vad i motionen
anförts.

Utskottet

Då ATP infördes gavs på flera punkter olika regler för svenska och
utländska medborgare. Sedan det efter hand blivit en alltmer uttalad
uppfattning att utländska medborgare, vilka genom sin arbetsinsats bidrar
till landets produktion, bör vara i huvudsak likställda med landets egna
medborgare i fråga om pension av den typ som ATP representerar, har
särreglerna för utländska medborgare inom ATP-systemet successivt
tagits bort. Ett krav har emellertid bibehållits, nämligen kravet på
bosättning i Sverige. Eftersom anställning och därmed förenad vistelse på
svenskt handelsfartyg inte anses som bosättning i Sverige, utestängs
emellertid de utländska sjömännen vid sådan anställning från möjligheterna

att intjäna rätt till tilläggspension. På grund av särskild
bestämmelse i den nordiska konventionen om social trygghet kan dock
sjömän från de nordiska länderna förvärva rätt till svensk tilläggspension
vid anställning på svenskt handelsfartyg. Som förutsättning härför gäller
att sjömannen är bosatt i ett nordiskt land och att han beskattas i Sverige
för inkomsten ombord.

För närvarande erlägger redare avgift till tilläggspensioneringen och
sjukförsäkringen enligt särskilda bestämmelser som tagits in i förordningen

(1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om
allmän försäkring. Bestämmelserna innebär att avgift skall utgå med så
stor andel av motsvarande avgift enligt AFL som svarar mot förhållandet
mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska
handelsfartyg i medeltal under de tre år, som närmast föregår det år då
procentsatserna fastställs. Procentsatsen för år 1973 är bestämd till 6,69.
Den eljest för år 1973 gällande arbetsgivaravgiften till tilläggspensioneringen

uppgår enligt beslut av 1972 års riksdag till 10,5 procent.

Anledningen till att särskilda bestämmelser infördes för redare var att
dessa — om de erlade full persionsavgift för samtliga anställda ombord —
skulle åsamkas betydande kostnader vilka endast delvis motsvarades av
pensionsrätt för svenskt sjöfolk.

Propositionens förslag innebär att utländska sjömän fr. o. m. den 1
januari 1974 erhåller rätt till ATP. I anslutning härtill föreslås att redares

s. 18 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

18

avgift till tilläggspensioneringen fr. o. m. nämnda tidpunkt höjs med ca
0,5 procentenheter per år så att den — efter en övergångstid om 8 år —
kommer att utgå efter samma procenttal som för övriga arbetsgivare.

Utskottet delar den av departementschefen framförda uppfattningen
att starka principiella skäl talar för att pensionsrätt införs för utländska
sjömän anställda på svenska fartyg. Utskottet biträder därför propositionen

på denna punkt.

I motionen 1973:1921 yrkas att kostnaderna för reformen blir
föremål för särskild utredning och att avgifterna i avvaktan på resultatet
av en sådan fastställs till hälften av de i propositionen föreslagna.
Motionären påpekar att det på goda grunder kan antas att kostnaderna
för utländska sjömäns pensionering endast utgör en ringa del av den
normala pensioneringskostnaden och menar att redarna av rättviseskäl
inte bör åläggas att bestrida pensionskostnader som vida överstiger de
verkliga.

Som utskottet tidigare vid upprepade tillfällen framhållit bygger
tilläggspensioneringen på ett fördelningssystem. Arbetsgivaravgifter debiteras

och inbetalas kollektivt. De avgifter en redare betalar för dem som
är anställda på hans fartyg är alltså inte hänförliga just till dessa anställda.
Utskottet har i olika sammanhang avstyrkt bifall till motioner med
yrkanden om en differentiering av ATP-avgiften och därvid framhållit att
enligt dess mening fördelningssystemet måste anses vara förenat med
uppenbara fördelar. Utskottet anser sig böra vidhålla denna ståndpunkt
och kan alltså inte dela den i motionen framförda uppfattningen att man
bör differentiera avgiften till ATP på grund av att pensionskostnaderna
inom någon grupp ligger högre eller lägre än normalt. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionen och tillstyrker således bifall till propositionen

även på denna punkt.

Mot de delar av propositionen som inte upptagits till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till propositionen 1973:98 och med
avslag på motibnen 1973:1921 antar de vid propositionen
fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för
sjöfolks pensionering,

5. lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift,

6. förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift,

s. 19 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

19

7. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

8. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

Stockholm den 17 maj 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar:

TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Jonsson i Mora (fp), herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s),
Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s), fru Håvik (s),
fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö (m), fröken
Bergström (fp), herrar Signell (s), Lindström (s) och Hagberg* (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med
”Sorn utskottet” och slutar med ”även på denna punkt” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har vid tidigare tillfällen avstyrkt bifall till motioner med
yrkanden om en differentiering av ATP-avgiften. Vid dessa tillfällen har
motionsyrkandena om differentiering emellertid inte gällt en så klart
begränsad grupp som den nu aktuella. Med hänsyn till de alldeles
speciella förhållanden som råder beträffande denna grupp finner utskottet

att några principiella betänkligheter inte möter i fråga om en
differentiering av ATP-avgiften. Utskottet delar den i motionen framförda

uppfattningen att det kan antas att kostnaderna för utländska sjömäns
pensionering kommer att utgöra endast en ringa del av den normala
pensioneringskostnaden. Propositionens förslag beträffande avgiftsuttag
bygger inte på någon beräkning av de faktiska kostnaderna för reformen
och bör därför ej ligga till grund för lagstiftning. Riksdagen bör därför
anhålla om utredning av kostnaderna för reformen och i avvaktan på
resultatet av denna utredning — på sätt föreslagits i motionen — besluta
att avgiftshöjningarna för åren 1974—1980 fastställs till hälften av de i
propositionen föreslagna. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till
motionen 1973:1921.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1921 och med
anledning av propositionen 1973:98 antar de vid propositionen

fogade författningsförslagen med den ändringen att
övergångsbestämmelserna i förslaget till lagen om ändring i
lagen (1962381) om allmän försäkring erhåller följande
såsom motionärens förslag betecknade lydelse:

s. 20 Kontrollera mot PDF

SfU 1973:23

20

Motionärens förslag

juli 1973.

före ikraftträdandet.

Kungl. Maj.ts förslag

Denna lag

Äldre bestämmelser -

För åren 1974-1980 skall 2 §
förordningen (1959:555) angående

redares avgifter i vissa fall
enligt lagen om allmän försäkring
fortfarande äga tillämpning i fråga
om beräkningen av den procentsats,

varmed avgiften till försäkringen

för tilläggspension skall utgå.

Därvid skall dock det med
bestämmelsen åsyftade medelantalet

svenska sjömän ökas, såvitt
gäller beräkningen av procentsatsen
för

år 1974 med en åttondel,
för år 1975 med en fjärdedel,
för år 1976 med tre åttondelar,
för år 1977 med hälften,
för år 1978 med fem åttondelar,

för år 1979 med tre fjärdedelar,

för år 1980 med sju åttondelar,
av motsvarande medelantal utländska

sjömän på svenska handelsfartyg.

För åren 1974-1980 skall 2 §
förordningen (1959:555) angående

redares avgifter i vissa fall
enligt lagen om allmän försäkring
fortfarande äga tillämpning i fråga
om beräkningen av den procentsats,

varmed avgiften till försäkringen

för tilläggspension skall utgå.

Därvid skall dock det med
bestämmelsen åsyftade medelantalet

svenska sjömän ökas, såvitt
gäller beräkningen av procentsatsen
för

år 1974 med en sextondelj
för år 1975 med en åttondel,
för år 1976 med tre sextondelar,

för år 1977 med en fjärdedel,
för år 1978 med fem sextondelar,

för år 1979 med tre åttondelar,
för år 1980 med sju sextondelar,

av motsvarande medelantal
utländska sjömän på svenska handelsfartyg.

Särskilt yttrande

av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Magnusson i Nennesholm (c) och
fröken Pehrsson (c).

Utskottet har i betänkandet avvisat uppfattningen att man bör
differentiera avgiften till ATP på grund av att pensionskostnaderna inom
någon grupp ligger högre eller lägre än normalt. Vid remissbehandlingen
har framkommit önskemål om att kostnads- och avgiftsfrågoma borde
utredas ytterligare. Förslag om ytterligare utredning har framförts av
Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för
mindre fartyg, SAF, Sveriges fartygsbefälsförening, HPA och sjöfartsverket.

Vi delar uppfattningen att det varit till fördel för det slutliga
ställningstagandet till kostnads- och avgiftsfrågoma om en ytterligare
utredning hade kommit till stånd.

GOTAB 73 3867 S Stockholm 1973

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.