Sök i Ratio Lex

Lagutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:44 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken (sänkning av myndighetsåldern), m.m. jämte motioner

1974-04-18 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1974:LU12, Lagutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:44 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken (sänkning av myndighetsåldern), m.m. jämte motioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets betänkande nr 12 år 1974

LU 1974:12

Nr 12

Lagutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1974:44 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken (sänkning
av myndighetsåldern), m. m., jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:44 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken,

4. lag om ändring i rättegångsbalken,

5. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt,

6. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt,

7. lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951: 680),

8. lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

9. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare,

11. lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437).

Med anledning av propositionen väckta motioner redovisas på s.
19—20.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till vad utskottet anför nedan på s. 20—21.

1 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

2

Lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken1
dels att 9 kap. 3 a § skall upphöra att gälla,

dels att 4 kap. 1 och 5 §§, 6 kap. 1, 3, 4 och 12 §§, 9 kap. 1 och 2 §§
samt 10 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

kap.

I §2

Man eller kvinna, som fyllt tjugufem

år, må med rättens tillstånd
antaga adoptivbarn. Rätt att antaga

adoptivbarn tillkommer även
den som fyllt tjugu men ej tjugufem

år, om adoptionen avser eget
bam, makes barn eller makes
adoptivbarn eller om synnerliga
skäl eljest föreligga.

Man eller kvinna, som fyllt tjugufem

år, må med rättens tillstånd
antaga adoptivbarn. Rätt att antaga

adoptivbarn tillkommer även
den som fyllt aderton men ej tjugufem

år, om adoptionen avser
eget bam, makes bam eller makes
adoptivbarn eller om synnerliga
skäl eljest föreligga.

5 §s

Utan eget samtycke må den som fyllt tolv år ej adopteras; dock må,
utan hinder av att samtycke ej föreligger, adoption ske av den som är
under sexton år, därest det kan antagas lända honom till skada att han
tillfrågas.

Den som ej fyllt tjugu år må
ej adopteras utan föräldrarnas
samtycke. Moderns samtycke skall
hava lämnats sedan hon hunnit
tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten.

Vid adoption av adoptivbarn

skall i stället inhämtas
samtycke av adoptanten eller, om
make adopterat andre makens
bam, av makarna.

Den som ej fyllt aderton år må
ej adopteras utan föräldrarnas
samtycke. Modems samtycke skall
hava lämnats sedan hon hunnit
tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten.

Vid adoption av adoptivbarn

skall i stället inhämtas
samtycke av adoptanten eller, om
make adopterat andre makens
bam, av makarna.

Samtycke fordras ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i
vårdnaden eller å okänd ort. Är sådant fall för handen beträffande envar

av dem som enligt andra stycket skall samtycka till adoptionen, skall
i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndarens
samtycke.

1 Senaste lydelse av 9 kap. 3 a § 1973: 350.

* Senaste lydelse 1970: 840.

* Senaste lydelse 1970: 840.

s. 3 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

1 §4

Barn i äktenskap står under för- Barn i äktenskap står under föräldrarnas

vårdnad enligt vad ne- äldramas vårdnad enligt vad nedan

sägs till dess det fyllt tjugu dan sägs till dess det fyllt aderton

år eller ingått äktenskap. år eller ingått äktenskap.

3 §B

Föräldrarna skola utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig
med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter.

Om rätt för underårig, som har
fyllt aderton år, att själv hyra bostad

för eget bruk stadgas i 9 kap.

4 §

Barn, som fyllt aderton år, må
själv taga tjänst eller annat arbete.
Hava föräldrarna dessförinnan låtit

barnet taga tjänst eller annat arbete,

varigenom barnet blivit i
stånd att försörja sig, äge barnet,
sedan det fyllt sexton år, själv
uppsäga avtalet ävensom sluta avtal

om annat arbete av liknande
art.

Avtal, som barnet slutit efter
vad i första stycket sägs, äge föräldrarna

häva, om det må anses
erforderligt med hänsyn till barnets

uppfostran eller välfärd; tage
dock, om barnet fyllt aderton år,
rättens samtycke. Har avtalet
hävts, äge barnet ej därefter själv
sluta arbetsavtal.

Hava föräldrarna låtit barnet
taga tjänst eller annat arbete, varigenom

barnet blivit i stånd att försörja

sig, äge barnet, sedan det
fyllt sexton år, själv uppsäga avtalet

ävensom sluta avtal om annat
arbete av liknande art.

Avtal, som barnet slutit efter
vad i första stycket sägs, äge föräldrarna

häva, om det må anses
erforderligt med hänsyn till barnets

uppfostran eller välfärd. Har
avtalet hävts, äge barnet ej därefter

själv sluta arbetsavtal.

I fråga om verkan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke,

stadgas i 9 kap.

12 §«

Barn utom äktenskap står under
modems vårdnad till dess det fyllt
tjugu år eller ingått äktenskap.
På ansökan av fadern skall dock
rätten överföra vårdnaden till honom,

om det finnes skäligt med
hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna

ense, att vårdnaden skall
överföras till fadern, skall rätten

• Senaste lydelse 1969:157.

• Senaste lydelse 1969:157.

• Senaste lydelse 1973: 646.

Barn utom äktenskap står under
modems vårdnad till dess det fyllt
aderton år eller ingått äktenskap.
På ansökan av fadern skall dock
rätten överföra vårdnaden till honom,

om det finnes skäligt med
hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna

ense, att vårdnaden skall
överföras till fadern, skall rätten

s. 4 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

på anmälan besluta i enlighet där- på anmälan besluta i enlighet därmed,

om det ej är uppenbart stri- med, om det ej är uppenbart stridande

mot barnets bästa. dande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av föräldrarna som har vårdnaden om barnet
sådant fall som avses i 6 § eller dör han, skall rätten på ansökan av
den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd
förordna den andre att utöva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn
till barnets bästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Vad i 2—4 och 10 §§ stadgas med avseende på vårdnad om barn i
äktenskap skall äga motsvarande tillämpning beträffande barn utom
äktenskap.

9 kap.

1 §7

Den som är under tjugu år (un- Den som är under aderton år
derårig) är omyndig och äger icke (underårig) är omyndig och äger

själv råda över sin egendom eller icke själv råda över sin egendom

åtaga sig förbindelser i vidare mån eller åtaga sig förbindelser i vi
än

som följer av vad som skall dare mån än som följer av vad

gälla på grund av lag eller vill- som skall gälla på grund av lag

kor vid förvärv genom gåva eller eller villkor vid förvärv genom gå
testamente.

va eller testamente.

2 §8

Underårig, som har fyllt aderton
år, får själv hyra bostad för eget
bruk. Om den underårige ej kan
betala hyran med medel över vilka

han själv råder eller om hänsyn

till hans uppfostran eller välfärd

kräver det, kan förmyndaren
med överförmyndarens samtycke
uppsäga hyresavtalet att upphöra
omedelbart. Innan samtycke meddelas,

skall överförmyndaren bereda

den underårige tillfälle att
yttra sig. Har hyresavtal uppsagts
av förmyndaren, får den underårige

därefter ej själv sluta nytt hyresavtal.

Om rätt för underårig att själv taga tjänst eller annat arbete stadgas
i 6 kap.

10 kap.

1 §9

Den som fyllt tjugu år skall av Den som fyllt aderton år skall
rätten förklaras omyndig: av rätten förklaras omyndig:

’ Senaste lydelse 1969: 157.

• Senaste lydelse 1969:157.

* Senaste lydelse 1969:157.

s. 5 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

5

Nuvarande lydelse

1. om han på grund av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten är
ur stånd att vårda sig eller sin
egendom;

2. om han genom slöseri eller
annan grov vanvård av sin egendom

eller eljest genom otillbörligt

förfarande med avseende å
egendomen äventyrar sin eller sin
familjs välfärd;

3. om han är hemfallen åt missbruk

av rusgivande medel och i
följd därav icke kan vårda sig eller

sin egendom; eller

4. om han på grund av sjukdom,

försvagat hälsotillstånd, lyte,

oerfarenhet eller annan orsak
behöver annans bistånd i vården
av sina angelägenheter och av sådan

anledning själv begär att bliva

förklarad omyndig eller samtycker

därtill.

Föreslagen lydelse

1. om han på grund av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten är
ur stånd att vårda sig eller sin
egendom;

2. om han genom slöseri eller
annan grov vanvård av sin egendom

eller eljest genom otillbörligt
förfarande med avseende å egendomen

äventyrar sin eller sin familjs

välfärd;

3. om han är hemfallen åt missbruk

av rusgivande medel och i
följd därav icke kan vårda sig eller

sin egendom; eller

4. om han på grund av sjukdom,
försvagat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet

eller annan orsak behöver

annans bistånd i vården av sina

angelägenheter och av sådan
anledning själv begär att bliva förklarad

omyndig eller samtycker
därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas att 9 kap. 1 § ärvdabalken skall ha nedan angivna

lydelse.

9 kap.

1 §*

Den som fyllt tjugo år må genom

testamente förordna om sin
kvarlåtenskap. Testamente må ock
göras av underårig, som är eller
varit gift eller som efter fyllda
sexton år vill förordna om egendom,

över vilken han äger själv
råda.

Den som fyllt aderton år må
genom testamente förordna om
sin kvarlåtenskap. Testamente må
ock göras av underårig, som är
eller varit gift eller som efter fyllda

sexton år vill förordna om egendom,

över vilken han äger själv
råda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

1 Senaste lydelse 1969:159.

s. 6 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

6

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas att punkt 3 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen trätt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt

äldre lag, ärver barnet och
dess bröstarvingar fadern och dennes

släktingar endast under förutsättning

att annan dödsbodelägare,

boutredningsman eller den som
sitter i boet senast vid bouppteckningen

fått kännedom om arvingen

eller anteckning om barnet före

arvfallet gjorts i personakt för
arvlåtaren eller annan från vilken
arvingen härleder sin arvsrätt.

Föreslagen lydelse

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen trätt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt

äldre lag, ärver barnet och
dess bröstarvingar fadern och dennes

släktingar endast under förutsättning

att annan dödsbodelägare,

boutredningsman eller den som
sitter i boet inom tre månader
från dödsfallet eller, om bouppteckningen

förrättas senare, senast
vid bouppteckningen fått kännedom

om arvingen eller anteckning
om barnet före arvfallet gjorts i
personakt för arvlåtaren eller annan

från vilken arvingen härleder
sin arvsrätt.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Har arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.

4 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas att 5 kap. 2 § och 20 kap. 14 § rättegångsbalken

skall ha nedan angivna lydelse.

5 kap.
2§*

Tillträde till offentlig förhandling

må, när rättens ordförande
finner skäl därtill, vägras den som
enligt vad är känt eller må antagas
ej fyllt tjugu år.

Tillträde till offentlig förhandling

må, när rättens ordförande
finner skäl därtill, vägras den som
enligt vad är känt eller må antagas

ej fyllt aderton år.

1 Senaste lydelse 1969:168.

s. 7 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

7

Föreslagen lydelse
20 kap.

14 §

Nuvarande lydelse

Är målsäganden omyndig och
rör brottet egendom, varöver han
ej råder, eller rättshandling, som
han ej själv äger ingå, äge hans
ställföreträdare angiva brottet eller
tala därå. Rör brottet den omyndiges

person, äge den som har vårdnaden

om honom angiva brottet
eller tala därå; har den omyndige
fyllt aderton år, äge han ock själv
angiva brottet eller tala därå. Vad
i 11 kap. 2—5 §§ är stadgat om
part och ställföreträdare i tvistemål

äge motsvarande tillämpning
beträffande målsägande, även om
han ej för talan.

Är målsäganden omyndig och
rör brottet egendom, varöver han
ej råder, eller rättshandling, som
han ej själv äger ingå, äge hans
ställföreträdare angiva brottet eller

tala därå. Rör brottet den
omyndiges person, äge den som
har vårdnaden om honom angiva
brottet eller tala därå. Vad i 11
kap. 2—5 §§ är stadgat om part
och ställföreträdare i tvistemål äge
motsvarande tillämpning beträffande

målsägande, även om han
ej för talan.

Om rättegångsombud för målsägande gälle vad i 12 kap. är stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

5 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom förordnas att 28 § förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

28

Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling till barn,
make till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller
även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin
arvsrätt efter arvlåtaren.

Såsom skattefritt avdragas från
lott som tillkommer den avlidnes
efterlevande make 30 000 kronor,
från vad som tillkommer annan i
klass I 15 000 kronor och från
lott, som beskattas enligt klass II
eller klass III, 3 000 kronor. Har
barn eller avkomling till avlidet
barn vid skattskyldighetens inträde

ej fyllt 20 år, avdragas ytterli
-

Såsom skattefritt avdragas från
lott som tillkommer den avlidnes
efterlevande make 30 000 kronor,
från vad som tillkommer annan
i klass I 15 000 kronor och från
lott, som beskattas enligt klass II
eller klass III, 3 000 kronor. Har
barn eller avkomling till avlidet
barn vid skattskyldighetens inträde

ej fyllt 18 år, avdragas ytter
-

1 Senaste lydelse 1971: 895.

s. 8 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gare 3 000 kronor för varje helt ligare 3 000 kronor för varje helt

år eller del därav, som då återstod år eller del därav, som då åter
till

dess sagda ålder uppnås. stod till dess sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde
med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra

eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande

till den avlidnes barn, beträffande den som sammanlevt med
barnet. Styvbarns- och fosterbamsförhållande räknas lika med skyldskap.

Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande
vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som
eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad
som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles
vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan

som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap

med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga
kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet

tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen
fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,

som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla
allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes
jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den
klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet
eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst
skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör
skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor.

Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas
nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1974. Har skattskyldighet
inträtt dessförinnan tillämpas dock äldre bestämmelser.

s. 9 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

9

6 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom

förordnas att 8 § och 12 § 1 mom. förordningen (1947:

577) om statlig förmögenhetsskatt
Nuvarande lydelse

8

Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, skall,
därest barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara
inkomst icke uppgår till minst 100
kronor, den skattskyldige taxeras
jämväl för barnets förmögenhet. I
den skattskyldiges skattepliktiga
förmögenhet inbegripes i sådant
fall jämväl barnets förmögenhet.

ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
§x

Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 18 kr, skall,
därest barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara
inkomst icke uppgår till minst 100
kronor, den skattskyldige taxeras
jämväl för barnets förmögenhet. I
den skattskyldiges skattepliktiga
förmögenhet inbegripes i sådant
fall jämväl barnets förmögenhet.

12 §

1 mont.2 För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,

beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för
sig, varvid boets gemensamma förmögenhet inräknas i mannens skattepliktiga

förmögenhet. Har därvid skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis

ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens förmögenhet,

må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, och barn, som icke fyllt 18 kr, och

uppgår barnets till statlig inkomst- uppgår barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara skatt beräknade beskattningsbara

inkomst till minst 100 kronor, be- inkomst till minst 100 kronor, beräknas

den skattepliktiga förmo- räknas den skattepliktiga förmögenheten

för den skattskyldige och genheten för den skattskyldige och

barnet var för sig. . barnet var för sig.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i
första stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra
stycket gemensamt för föräldrar och barn. Frågan om skatteplikt enligt
10 § bedömes med hänsyn till den sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara

förmögenheten. Skatt beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet

och fördelas på envar efter hans skattepliktiga förmögenhet.
Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid iakttagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1974 och tillämpas första
gången vid 1975 års taxering.

1 Senaste lydelse 1969: 236.

• Senaste lydelse 1970:170.

s. 10 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

10

7 Förslag till

Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951: 680)

Härigenom förordnas att 5 § religionsfrihetslagen (1951: 680) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §*

Kloster må inrättas endast med Konungens tillstånd och på de villkor
Konungen föreskriver.

Ej må någon upptagas i kloster, Ej må någon upptagas i kloster,

förr än han fyllt tjugo år. förr än han fyllt aderton år.

Åsidosättes vid klosterverksamhet lag eller författning eller villkor
som Konungen föreskrivit eller drives klostret uppenbart i strid mot vad
som var förutsatt, då tillståndet gavs, äger Konungen återkalla tillståndet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

8 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

Härigenom förordnas att 16, 18, 24, 26—30, 32—34, 37, 42, 75, 80,
89 och 94 §§ bamavårdslagen (1960: 97)2 skall ha nedan angivna lydelse.

16 §

Om det erfordras för utredningen, bör yttrande inhämtas av läkare
eller annan sakkunnig.

Gäller ärendet ingripande med
stöd av 25 § eller förbud som avses

i 50 §, äger barnavårdsnämnden

eller dess ordförande förordna

att läkarintyg angående den
underårige skall anskaffas. Sådant
intyg skall, om ej särskilda skäl
föranleda annat, föreligga, innan
nämnden beslutar att omhändertaga

underårig för samhällsvård
enligt 29 § eller meddelar förbud
som avses i 50 § första stycket.

I fall som avses i andra stycket
må den underårige kallas till undersökning

hos anvisad läkare.

1 Senaste lydelse 1969: 170.

* Lagen omtryckt 1971: 308.

Gäller ärendet ingripande med
stöd av 25 § eller förbud som
avses i 50 §, äger barnavårdsnämnden

eller dess ordförande
förordna att läkarintyg angående
den unge skall anskaffas. Sådant
intyg skall, om ej särskilda skäl
föranleda annat, föreligga, innan
nämnden beslutar att omhändertaga

någon för samhällsvård enligt

29 § eller meddelar förbud
som avses i 50 § första stycket.

I fall som avses i andra stycket
må den unge kallas till undersökning

hos anvisad läkare. Skall barn

s. 11 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

11

Nuvarande lydelse

Skall barn under femton år kallas,
gäller vad som är stadgat i 15 §
tredje stycket.

18

Utredning i ärende enligt 4 eller 7

Är fråga om ingripande med
stöd av 25 § och kan ärendet icke
nöjaktigt utredas utan besök i den
underåriges hem, äger barnavårdsnämnden

eller dess ordförande vid
behov påkalla polishandräckning
för att vinna tillträde till hemmet.

Föreslagen lydelse

under femton år kallas, gäller vad
som är stadgat i 15 § tredje stycket.

§

kap. bör omfatta hembesök.

Är fråga om ingripande med
stöd av 25 § och kan ärendet icke
nöjaktigt utredas utan besök i den
unges hem, äger barnavårdsnämnden

eller dess ordförande vid behov

påkalla polishandräckning för
att vinna tillträde till hemmet.

24

Har barnavårdsnämnden enligt
29 eller 30 § beslutat att någon
skall omhändertagas för samhällsvård

eller utredning, skall beslutet
ofördröjligen delgivas honom själv,
om han fyllt femton år, och hans
föräldrar. Har i ärendet skiljaktig
mening antecknats i nämndens
protokoll, skall upplysning härom
lämnas. Den som delgives beslutet
skall samtidigt anmodas att skriftligen

förklara, huruvida han samtycker

till att det verkställes.

§

Har barnavårdsnämnden enligt
29 eller 30 § beslutat att någon
skall omhändertagas för samhällsvård

eller utredning, skall beslutet
ofördröjligen delgivas honom själv,
om han fyllt femton år, och hans
föräldrar, om han är under aderton

år. Har i ärendet skiljaktig
mening antecknats i nämndens
protokoll, skall upplysning härom
lämnas. Den som delgives beslutet
skall samtidigt anmodas att skriftligen

förklara, huruvida han samtycker

till att det verkställes.

Lämnas icke av envar som enligt första stycket skall erhålla del av
beslutet samtycke till verkställighet, skall beslutet underställas länsrättens
prövning. För sådant ändamål skall beslutet jämte samtliga handlingar
i ärendet utan dröjsmål och senast inom tio dagar från dagen för
beslutet tillställas länsrätten.

Föreligger sådant förhållande
som avses i 25 §, skall barnavårdsnämnden

söka att såvitt möjligt
åstadkomma rättelse genom en eller

flera förebyggande åtgärder,
nämligen

1. hjälpåtgärder, innefattande
råd och stöd,

2. förmaning och varning,

3. föreskrifter rörande den underåriges

levnadsförhållanden samt

4. övervakning.

Förejigger sådant förhållande
som avses i 25 §, skall barnavårdsnämnden

söka att såvitt möjligt
åstadkomma rättelse genom en eller

flera förebyggande åtgärder,
nämligen

1. hjälpåtgärder, innefattande
råd och stöd,

2. förmaning och varning,

3. föreskrifter rörande den
unges levnadsförhållanden samt

4. övervakning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nämnden äger för genomförande av vad från dess sida tillråtts eller
föreskrivits bestrida kostnader för rådgivning, undersökning, behandling,
utbildning och dylikt samt lämna bidrag till resor, kläder, annan utrustning

och omkostnader i övrigt.

27 §

Föreskrift rörande underårigs
levnadsförhållanden må meddelas
den underårige, hans föräldrar
eller annan fostrare. Sådan föreskrift

kan gälla anlitande av
bamavårdsanstalt, behandling för
sjukdom eller annan kroppslig eller

själslig brist eller svaghet, sysselsättning,

arbetsanställning, vistelseort

eller bostad, förfogande
över arbetsförtjänst eller andra tillgångar

eller förbud att använda
rusdrycker eller narkotiska medel.
Annan liknande föreskrift må även
meddelas.

Föreskrift rörande den unges
levnadsförhållanden må meddelas
honom själv, hans föräldrar eller
annan fostrare. Sådan föreskrift
kan gälla anlitande av bamavårdsanstalt,

behandling för sjukdom eller

annan kroppslig eller själslig
brist eller svaghet, sysselsättning,
arbetsanställning, vistelseort eller
bostad, förfogande över arbetsförtjänst

eller andra tillgångar eller
förbud att använda rusdrycker eller

narkotiska medel. Annan liknande

föreskrift må även meddelas.

På barnavårdsnämnd som meddelat föreskrift ankommer att ändra
eller upphäva denna, när så är påkallat. Behörigheten att ändra eller
upphäva föreskrift må dock överflyttas till annan barnavårdsnämnd,
om denna samtycker.

Föreskrift upphör att gälla senast

då den underårige fyller tjugo
år.

Föreskrift upphör att gälla senast

då den unge fyller aderton
år. Föreskrift som meddelats honom

själv i fall som avses i 25 §
b) får dock bestå längst till dess
han fyller tjugo år.

28 §

Förordnar barnavårdsnämnden om övervakning, skall nämnden till
övervakare utse lämplig person.

Övervakaren har att fortlöpande
följa den underåriges utveckling
och uppmärksamma hans levnadsförhållanden

samt att söka befordra

vad som kan vara till gagn för
honom.

Övervakaren har att fortlöpande
följa den unges utveckling och
uppmärksamma hans levnadsförhållanden

samt att söka befordra
vad som kan vara till gagn för
honom.

övervakning skall stå under tillsyn av den barnavårdsnämnd som
beslutat därom. Tillsynen må dock överflyttas till annan barnavårdsnämnd,

om denna samtycker.

Beslut om övervakning gäller
tills vidare men skall omprövas
med högst ett års mellanrum.

Beslut om övervakning gäller
tills vidare men skall omprövas
med högst ett års mellanrum.

L

s. 13 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

13

Nuvarande lydelse

Övervakning upphör senast då den
underårige fyller tjugo år.

29

Om förebyggande åtgärder bedömas

vara gagnlösa eller om sådana

åtgärder vidtagits utan att
medföra rättelse, skall den underårige

omhändertagas för samhällsvård.

Föreslagen lydelse

Övervakning upphör senast då den
unge fyller aderton år eller, i fall
som avses i 25 § b), senast när
han fyller tjugo år.

§

Om förebyggande åtgärder bedömas

vara gagnlösa eller om sådana

åtgärder vidtagits utan att
medföra rättelse, skall den unge
omhändertagas för samhällsvård.

30 §

Föreligga sannolika skäl för att
ingripande med stöd av 25 § är påkallat,

må barnavårdsnämnden i
avbidan på att ärendet kan slutligt
avgöras omhändertaga den underårige

för utredning, om detta anses

nödvändigt på grund av förefintliga

risker för den underåriges
hälsa eller utveckling eller för
brottslig eller annan skadlig verksamhet

från hans sida eller med
hänsyn till att eljest den fortsatta
utredningen kan allvarligt försvåras

eller vidare åtgärder hindras.

Föreligga sannolika skäl för att
ingripande med stöd av 25 § är påkallat,

må barnavårdsnämnden i
avbidan på att ärendet kan slutligt
avgöras omhändertaga den unge
för utredning, om detta anses nödvändigt

på grund av förefintliga
risker för hans hälsa eller utveckling

eller för brottslig eller annan
skadlig verksamhet från hans sida
eller med hänsyn till att eljest den
fortsatta utredningen kan allvarligt
försvåras eller vidare åtgärder
hindras.

Omhändertagande för utredning må bestå högst fyra veckor.

Beslut om sådant omhänderta- Beslut om sådant omhändertagande

förfaller, om den underårige gande förfaller, om den unge häkhäktas.

tas.

32 §

Beslut angående omhändertagande för samhällsvård förfaller, om

beslutet icke börjat verkställas inom
vann laga kraft.

Sådant beslut förfaller även, om
det icke börjat verkställas innan
den underårige fyllt aderton år eller,

i fall som avses i 25 § b), innan

han fyllt tjugo år.

sex månader från den dag då det

Sådant beslut förfaller även, om
det icke börjat verkställas innan
den unge fyllt aderton år eller, i
fall som avses i 25 § b), innan han
fyllt tjugo år.

33 §

Innebär underårigs uppträdande
eller levnadssätt fara för allmän
ordning eller säkerhet och föreligga

sannolika skäl för att ingripan
-

Innebär uppträdande eller levnadssätt

hos någon som är under
tjugo år fara för allmän ordning
eller säkerhet och föreligga san
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

14

Nuvarande lydelse

de med stöd av 25 § är påkallat
mot den underårige, äger polismyndighet

på lämpligt sätt taga
honom i förvar i avbidan på barnavårdsnämnds

beslut.

Då underårig sålunda tagits i
förvar, skall anmälan därom ofördröjligen

göras hos barnavårdsnämnden,

som har att skyndsamt
besluta, om han skall omhändertagas

eller frigivas. I sistnämnda
fall må han enligt nämndens bestämmande

kvarhållas till dess han
avhämtas av föräldrarna eller annan

fostrare.

Föreslagen lydelse

nolika skäl för att ingripande
med stöd av 25 § är påkallat mot
den unge, äger polismyndighet på
lämpligt sätt taga honom i förvar
i avbidan på barnavårdsnämnds
beslut.

Då någon sålunda tagits i förvar,

skall anmälan därom ofördröjligen

göras hos barnavårdsnämnden,

som har att skyndsamt
besluta, om han skall omhändertagas

eller frigivas. I sistnämnda
fall må han, om han är under
aderton år, enligt nämndens bestämmande

kvarhållas till dess han
avhämtas av föräldrarna eller annan

fostrare.

Föreligga, utan att fara som avses i första stycket är för handen,
sannolika skäl för ingripande med stöd av 25 § mot någon, som kan
antagas vara under aderton år, och kan hans namn eller bostad icke
utrönas, må han tills utredning i nämnda hänseende vunnits tagas i förvar

av polismyndighet eller i avbidan på dess beslut av polisman. Har
polisman sålunda tagit någon i förvar, skall anmälan skyndsamt göras
hos polismyndigheten.

34 §

Ingripande enligt detta kapitel
skall göras av barnavårdsnämnden
i den kommun, där den underårige
vistas, om ej annat följer av andra
stycket. Lämnar han kommunen
efter det att fråga om ingripande
väckts, är nämnden skyldig att
fullfölja ärendet, såvida icke annan

barnavårdsnämnd ingriper.

Ingripande enligt detta kapitel
skall göras av barnavårdsnämnden
i den kommun, där den unge vistas,

om ej annat följer av andra
stycket. Lämnar han kommunen
efter det att fråga om ingripande
väckts, är nämnden skyldig att
fullfölja ärendet, såvida icke annan

barnavårdsnämnd ingriper.

Då barn som vårdas på anstalt, där modern intagits, bör omhändertagas

för samhällsvård enligt 31 §, skall åtgärden vidtagas, om modem
är omhändertagen för samhällsvård, av den barnavårdsnämnd som har
befattningen med henne samt i annat fall av barnavårdsnämnden i den
kommun, där barnet är mantalsskrivet eller, om det till följd av sin
ålder ej blivit mantalsskrivet, där det har sin födelsehemort.

Ärende som avses i denna paragraf må överflyttas till annan barnavårdsnämnd,

om denna samtycker.

37

Har barnavårdsnämnd genom
beslut, som omedelbart skall gå i
verkställighet, av anledning som
avses i 25 § b) omhändertagit underårig

för samhällsvård eller ut
-

§

Har barnavårdsnämnd genom
beslut, som omedelbart skall gå i
verkställighet, av anledning som
avses i 25 § b) omhändertagit någon

för samhällsvård eller utred
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

15

Nuvarande lydelse

redning, eller har sådant omhändertagande

beslutats av nämndens
ordförande, ankommer det på polismyndighet

att, om den omhändertagne

på grund av sitt uppträdande

eller levnadssätt är farlig
för allmän ordning eller säkerhet,
efter framställning av nämnden eller

dess ordförande på lämpligt sätt
förvara den omhändertagne till
dess länsrätten eller nämnden
meddelat slutligt beslut i ärendet
eller annan placering ordnats.

Föreslagen lydelse

ning, eller har sådant omhändertagande

beslutats av nämndens ordförande,

ankommer det på polismyndighet

att, om den omhändertagne

på grund av sitt uppträdande
eller levnadssätt är farlig för allmän

ordning eller säkerhet, efter
framställning av nämnden eller
dess ordförande på lämpligt sätt
förvara den omhändertagne till
dess länsrätten eller nämnden
meddelat slutligt beslut i ärendet
eller annan placering ordnats.

Den som sålunda tages i förvar må ej kvarhållas längre än en vecka.
Om synnerliga skäl föreligga, må dock länsrätten på framställning av
nämnden eller dess ordförande medgiva förlängning av tiden med ytterligare

högst en vecka.

42 §

Barnavårdsnämnden skall förklara samhällsvården avslutad, så snart
ändamålet med vården får anses uppnått. Beträffande den som omhändertagits

enligt 31 § skall samhällsvården även förklaras avslutad, om
föräldrarna begära det, eller om den omhändertagne begär det efter det
att han fyllt femton år och särskilda skäl ej föranleda annat.

Samhällsvården skall upphöra
senast då den omhändertagne fyller

aderton år eller, om han omhändertagits

enligt 29 § efter det
att han fyllt femton år, senast tre
år efter omhändertagandet. Har
omhändertagandet skett med stöd
av 25 § a), får samhällsvården
dock ej i något fall bestå sedan den
omhändertagne fyllt tjugo år.

Finner nämnden att samhällsvård enligt 31 § icke kan upphöra utan
sådan fara för den omhändertagne som avses i 25 § a), skall nämnden
omhändertaga honom för fortsatt samhällsvård enligt 29 §. Fortsatt
omhändertagande må även beslutas, om sådant fall föreligger som avses
i 25 § b).

Samhällsvården skall upphöra
senast då den omhändertagne fyller

aderton år eller, om han omhändertagits

med stöd av 25 § b)
efter det att han fyllt femton år,
senast tre år efter omhändertagandet.

75 §

I fråga om förfarandet hos länsrätt

i underställningsmål skola bestämmelserna

i 15 § tredje stycket,
i 16 och 17 §§ om kallelse och
hämtning till läkarundersökning
av den underårige och om hämtning

till förhör av den som ären
-

I fråga om förfarandet hos länsrätt

i underställningsmål skola bestämmelserna

i 15 § tredje stycket,
i 16 och 17 §§ om kallelse och
hämtning till läkarundersökning av
den unge och om hämtning till
förhör av den som ärendet rör, i

s. 16 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

16

Nuvarande lydelse

det rör, i 19 § första stycket andra

punkten och tredje stycket samt
i 20 § i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

Föreslagen lydelse

19 § första stycket andra punkten
och tredje stycket samt i 20 § i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Vid muntlig förhandling skall representant för barnavårdsnämnden
beredas tillfälle att närvara.

Skall underställt beslut lända till efterrättelse oberoende av laga kraft,
åligger det länsrätten att utan dröjsmål pröva, huruvida beslutet må
verkställas innan målet slutligt avgöres.

80 §

Talan mot barnavårdsnämnds
beslut fores hos länsrätten genom
besvär, om nämnden
utdömt förelagt vite,
avvisat ombud eller biträde,
med stöd av 26 § meddelat föreskrift

rörande underårigs levnadsförhållanden

eller förordnat
om övervakning,

avslagit framställning om ändring

eller upphävande av föreskrift
eller övervakning som beslutats enligt

nämnda paragraf,
träffat avgörande i ärende angående

samhällsvård enligt 31 §,
meddelat bestämmelse enligt
41 § andra stycket om rätt till umgänge

med någon som är omhändertagen,

träffat avgörande i ärende angående

samhällsvårds upphörande eller

beslutat att samhällsvård skall
återupptagas efter villkorligt upphörande,

meddelat beslut som avses i 46 §
andra eller tredje stycket,
beslutat att ej meddela tillstånd
till mottagande av fosterbarn,
genom förhandsbesked förklarat

hem icke vara lämpligt som
fosterhem eller

träffat avgörande i ärende angående

förbud som avses i 50 eller

51 §.

Talan mot barnavårdsnämnds
beslut föres hos länsrätten genom
besvär, om nämnden
utdömt förelagt vite,
avvisat ombud eller biträde,
med stöd av 26 § meddelat föreskrift

rörande någons levnadsförhållanden

eller förordnat om
övervakning,

avslagit framställning om ändring

eller upphävande av föreskrift
eller övervakning som beslutats
enligt nämnda paragraf,

träffat avgörande i ärende angående

samhällsvård enligt 31 §,
meddelat bestämmelse enligt
41 § andra stycket om rätt till umgänge

med någon som är omhändertagen,

träffat avgörande i ärende angående

samhällsvårds upphörande
eller beslutat att samhällsvård
skall återupptagas efter villkorligt
upphörande,

meddelat beslut som avses i 46 §
andra eller tredje stycket,
beslutat att ej meddela tillstånd
till mottagande av fosterbarn,
genom förhandsbesked förklarat
hem icke vara lämpligt som fosterhem

eller

träffat avgörande i ärende angående

förbud som avses i 50 eller
51 §.

89 §

Har någon genom att bortföra Den som genom att bortföra eidler

dölja underårig eller genom ler dölja någon som är under tjugo

s. 17 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

17

Nuvarande lydelse

att medverka till att han avviker
eller genom att lämna vilseledande
uppgifter hindrat eller försvårat utredning

i ärende som avses i 4 eller

7 kap.,

eller har någon genom dylikt
förfarande hindrat eller försvårat
verkställighet av beslut, som avses
i 4 kap. eller rör behandlingen av
den som omhändertagits, eller
medverkat till att den omhändertagnes

vård i hem eller anstalt,
dit han överlämnats, avbrytes eller

efter avbrott icke återupptages,
straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, om
ej gärningen eljest är i lag belagd
med strängare straff.

Detsamma skall gälla, om någon lämnar alkoholhaltiga drycker, andra

berusningsmedel, injektionsspruta eller kanyl, som avses i 88 a §, åt
sådan omhändertagen, som är intagen i barnhem eller åtnjuter vård
inom ungdomsvårdsskola, eller eljest hjälper den omhändertagne att åtkomma

dylika berusningsmedel eller föremål eller om någon förleder
sådan omhändertagen till könsligt umgänge.

Föreslagen lydelse

år eller genom att medverka till att
han avviker eller genom att lämna
vilseledande uppgifter har hindrat
eller försvårat utredning i ärende
som avses i 4 eller 7 kap.,

eller som genom dylikt förfarande

har hindrat eller försvårat
verkställighet av beslut, som avses
i 4 kap. eller rör behandlingen av
den som omhändertagits, eller
medverkat till att den omhändertagnes

vård i hem eller anstalt, dit
han överlämnats, avbrytes eller
efter avbrott icke återupptages,
straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, om
ej gärningen eljest är i lag belagd
med strängare straff.

94 §

Polismyndighet har att på begäran

av barnavårdsnämnd eller dess
ordförande eller, efter nämndens
bemyndigande, av annan ledamot i
nämnden, eller befattningshavare
i kommunens tjänst lämna handräckning

för att efterforska underårig

som är föremål för utredning
i ärende enligt 25 §, för att verkställa

beslut angående omhändertagande,

för att efterforska och
återhämta sådan omhändertagen
som avvikit från hem eller anstalt,
dit han överlämnats, samt för att
ombesörja annan förflyttning av
någon som är omhändertagen.

Polismyndighet har att på begäran

av barnavårdsnämnd eller dess
ordförande eller, efter nämndens
bemyndigande, av annan ledamot i
nämnden, eller befattningshavare
i kommunens tjänst lämna handräckning

för att efterforska den
som är föremål för utredning i
ärende enligt 25 §, för att verkställa

beslut angående omhändertagande,

för att efterforska och
återhämta sådan omhändertagen
som avvikit från hem eller anstalt,
dit han överlämnats, samt för att
ombesörja annan förflyttning av
någon som är omhändertagen.

Handräckning skall även lämnas styrelse eller rektor för ungdomsvårdsskola

för att efterforska och återhämta elev som avvikit samt för
att ombesörja annan förflyttning av elev.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 12

s. 18 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

18

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas att 3 kap. 18 § lagen (1962: 381) om allmän
försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

18 §i

På framställning av nykterhetsnämnd eller styrelse för vårdanstalt
för alkoholmissbrukare äger allmän försäkringskassa besluta, att sjukpenning

eller föräldrapenning tillkommande försäkrad, som är hemfallen

åt alkoholmissbruk och beträffande vilken föreligger omständighet

i övrigt som i 15 § lagen (1954: 579) om nykterhetsvård sägs,
helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den försäkrades

make eller annan person att användas till den försäkrades samt,
vad angår sjukpenning, hans familjs och, i fråga om föräldrapenning,
barnets nytta.

Beträffande föräldrapenning, Beträffande föräldrapenning,
som tillkommer försäkrad vilken som tillkommer försäkrad vilken ej

ej uppnått tjugu års ålder, må för- uppnått aderton års ålder, må försäkringskassan

på framställning av säkringskassan på framställning av

barnavårdsnämnd besluta om ut- barnavårdsnämnd besluta om utbetalning

till annan enligt vad i betalning till annan enligt vad i

första stycket sägs. första stycket sägs.

Är kvinna vid tiden för barnets födelse intagen i barnhem, ungdomsvårdsskola,

fångvårdsanstalt eller vårdanstalt för alkoholmissbrukare,
må försäkringskassan på framställning av föreståndare för inrättningen
besluta, att kvinnan tillkommande föräldrapenning skall utbetalas till
honom att användas till kvinnans och barnets nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare

Härigenom förordnas att 9 § lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser

om unga lagöverträdare skall ha nedan angivna lydelse.

9 §2

Ej må den som icke fyllt tjugo Ej må den som icke fyllt aderton

år dömas till fängelse, skyddstill- år dömas till fängelse, skyddstillsyn

eller ungdomsfängelse, med syn eller ungdomsfängelse, med

mindre den som har vårdnaden mindre den som har vårdnaden om

om honom, där så lämpligen kun- honom, där så lämpligen kunnat

nät ske, blivit hörd i målet. ske, blivit hörd i målet.

* Nuvarande lydelse enligt prop. 1974:12.

Senaste lydelse 1971: 241.

s. 19 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Innan någon som är under tjugoett år dömes till påföljd som avses
i första stycket skall den som utfört personundersökning i målet höras,
om skäl äro därtill.

Vårdnadshavare som höres enligt första stycket äger rätt till ersättning

och förskott enligt vad om vittne är stadgat. Ersättningen skall
gäldas av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

11 Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437)

Härigenom förordnas att 14 § rennäringslagen (1971: 437) skall ha
nedan angivna lydelse.

14

Renskötande medlems dödsbo
får fortsätta den av medlemmen
bedrivna renskötseln under tre år
från dödsfallet. Är renskötselberättigad

dödsbodelägare under 20
år, räknas tiden från det han fyller

20 år.

Renskötande medlems dödsbo
får fortsätta den av medlemmen
bedrivna renskötseln under tre år
från dödsfallet. Är renskötselberättigad

dödsbodelägare under 18
år, räknas tiden från det han fyller
18 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Motionsyrkanden

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner.

A. 1974: 1619 av herr Boo m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär förslag innebärande vidgad information till dem
som uppnår 18 års ålder och med huvudsakligt innehåll att klargöra de
förändringar, i vad gäller rättigheter och skyldigheter som uppnådd myndighetsålder

innebär.

B. 1974: 1620 av herr Fiskesjö m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar att punkten 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1969: 621)
om ändring i föräldrabalken skall ha följande såsom motionärernas
förslag betecknade lydelse.

s. 20 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

20

Kungl. Maj:ts förslag

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen tratt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt

äldre lag, ärver barnet och dess
bröstarvingar fadern och dennes
släktingar endast under förutsättning

att annan dödsbodelägare, boutredningsman

eller den som sitter
i boet inom tre månader från dödsfallet

eller, om bouppteckningen
förrättas senare, senast vid bouppteckningen

fått kännedom om arvingen

eller anteckning om barnet
före arvfallet gjorts i personakt för
arvlåtaren eller annan från vilken
arvingen härleder sin arvsrätt.

Motionärernas förslag

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen trätt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt

äldre lag, ärver barnet och
dess bröstarvingar fadern och dennes

släktingar endast under förutsättning

att annan dödsbodelägare,
boutredningsman eller den som
sitter i boet inom sex månader
från dödsfallet eller, om bouppteckningen

förrättas senare, senast
vid bouppteckningen fått kännedom

om arvingen eller anteckning
om barnet före arvfallet gjorts i
personakt för arvlåtaren eller annan

från vilken arvingen härleder
sin arvsrätt.

C. 1974: 1621 av fru Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen hemställer

att studerande som fyllt 18 år skall räknas som äldre studerande
enligt studiestödssystemet om han så önskar.

D. 1974: 1622 av fru Troedsson (m), vari yrkas att riksdagen

1. avslår propositionen 1974: 44, såvitt avser sänkning av myndighetsåldern

till 18 år och därmed sammanhängande konsekvensändringar

inom andra lagområden,

2.— därest yrkandet under 1. inte skulle bifallas — uttalar att
en sänkning av myndighetsåldern inte nödvändigtvis måste
leda till motsvarande sänkning av åldersgränserna inom rusdrycksförordningen

eller i fråga om samhällets bama- och
ungdomsvård.

Utskottet

Inledning

På grundval av en inom justitiedepartementet upprättad promemoria
(Ds Ju 1973: 11), vilken har remissbehandlats, föreslås i propositionen
att myndighetsåldern sänks från 20 till 18 år. Som en konsekvens härav
föreslås motsvarande ändring av åtskilliga andra 20-årsgränser inom
vitt skilda rättsområden. Principen vid prövningen av olika åldersgränser

har varit att en anpassning till den föreslagna myndighetsåldern
skall ske överallt där det inte finns speciella skäl för annat. Bland
åldersgränser över 18 år som behålls kan nämnas de som finns inom påföljdssystemet

för unga lagöverträdare. I fråga om flera åldersgränser
tas inte slutlig ståndpunkt till om de bör ändras, eftersom de berörs av
pågående utredningar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

21

I propositionen föreslås vidare ändring i reglerna om den frist inom
vilken utomäktenskapligt barn, fött före den 1 januari 1970, får framställa

sina arvsanspråk efter fadern och dennes släktingar. Ändringen
är föranledd av en år 1973 på lagutskottets förslag gjord hemställan av
riksdagen om översyn av dessa regler (LU 1973: 29, rskr 1973: 307).

Utskottet kommer att nedan först behandla frågan om sänkning
av myndighetsåldern. Därefter kommer utskottet att ta upp behovet
av följdändringar i annan lagstiftning samt beröra vissa informationsproblem.

Avslutningsvis kommer utskottet att behandla den föreslagna
ändringen beträffande utomäktenskapliga barns arvsrätt samt frågan
om ikraftträdande av de föreslagna lagändringarna.

Myndighetsåldern

Den 1 juli 1969 sänktes myndighetsåldern från 21 till 20 år. Samma
år sänktes också rösträttsåldern så att den som uppnår 20 års ålder
senast under valåret fick rösträtt. I samband med sänkningen av myndighetsåldern

genomfördes vidare lagändringar som gett 18- och 19- åringar självständig ställning i flera viktiga hänseenden. De har sålunda

bl. a. rätt att själva hyra bostad för eget bruk och att ta upp statliga

lån som syftar till att bereda dem hjälp till utbildning eller bosättning.

Vidare har varje underårig med eget hushåll rätt att företa sedvanliga

rättshandlingar för den dagliga hushållningen eller för uppfostran

av barn som tillhör hushållet. Redan tidigare gällde att person
som fyllt 18 år har behörighet att själv ta tjänst eller annat arbete. Efter
lagändring år 1973, som trätt i kraft den 1 januari i år, fordras ej längre
att underårig skall ha vårdnadshavares samtycke till att ingå äktenskap.

Årets riksdag (KU 1974: 8) har slutligt antagit ett år 1973 som vilande

antaget förslag till ny regeringsform, vari bl. a. föreskrivs (3 kap.

2 §) att rösträtt vid val till riksdagen tillkommer varje i riket bosatt
svensk medborgare som har uppnått 18 års ålder senast på valdagen.
Samtidigt med att förslaget lades fram för riksdagen framhölls önskvärdheten

av att det nuvarande sambandet mellan rösträttsålder och
myndighetsålder behålls.

Såsom framgår av det föregående föreslås i propositionen att nu
även myndighetsåldern sänks till 18 år. I motionen 1974: 1622 yrkas
avslag på förslaget. Till stöd för yrkandet anför motionären bl. a. att
ungdomens ökade medvetenhet och mognad för ställningstagande i politik

och livsåskådningsfrågor visserligen kan motivera att 18-årsåldern
utgör gräns för rösträtt och valbarhet, men att därmed inte nödvändigtvis

följer den mognad och insikt i ekonomiska ting eller den överblick
av de ekonomiska konsekvenserna av vissa rättshandlingar som skulle
motivera att de unga inte längre behöver stå under förmyndares inseende.

Motionären anser också att en sänkning av myndighetsåldern medför

risker för framtida konsekvensändringar inom barnavårdens område

3 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 12

s. 22 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

22

och i fråga om rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka skulle kunna
medföra ökade svårigheter för många ungdomar, som har sociala
problem eller som missbrukar alkohol och narkotika.

Utskottet vill för sin del till en början erinra om att utvecklingen
under senare år i allt flera länder gått mot en sänkning av myndighetsåldern.

De nordiska överläggningar som föregick sänkningen av den
svenska myndighetsåldern till 20 år ledde sålunda under år 1969 till en
motsvarande sänkning av myndighetsåldern i samtliga nordiska länder.
I Storbritannien sänktes myndighetsåldern år 1970 till 18 år, och samma

myndighetsålder gäller i Sovjetunionen och övriga östeuropeiska
stater. År 1972 sänktes myndighetsåldern i österrike från 21 till 19 år.
Samma år antog Europarådets ministerkommitté en resolution i vilken
medlemsstaterna rekommenderas att sänka myndighetsåldern under
21 år och att, om det anses tillrådligt, bestämma den till 18 år. Därefter
har i Finland under förra året lagts fram en proposition, vilken ännu
inte slutbehandlats, med förslag till en 18-årsgräns. Sänkning av myndighetsåldern

till 18 år övervägs vidare för närvarande av flera andra
länder i Europa, bl. a. Västtyskland.

Även i Sverige har röster tidigare höjts för införandet av en 18-årsgräns.

Redan när nu gällande åldersgräns antogs yrkades sålunda att
myndighetsåldern i stället skulle bestämmas till 18 år. Förslag av sådan
innebörd har sedermera motionsledes väckts vid 1970, 1971 och 1972
års riksdagar. Motionerna har visserligen av olika skäl avslagits av riksdagen,

men riksdagen har uttryckt förståelse för de synpunkter som legat
bakom motionsförslagen. Opinionen inom riksdagen för en sänkning av
myndighetsåldern har också ständigt vuxit.

När en sänkning av rösträttsåldern till 18 år nu kommit till stånd
talar enligt utskottets mening starka skäl för en motsvarande sänkning
av myndighetsåldern. Visserligen måste, såsom motionären och några
remissinstanser påpekat, en sänkning av rösträttsåldern inte nödvändigtvis

föranleda en sänkning av myndighetsåldern. Det ter sig dock naturligt

att man söker behålla det nuvarande sambandet mellan rösträttsåldern

och myndighetsåldern. Utskottet har också tidigare förklarat sig
ha den uppfattningen att en sänkning av rösträttsåldern borde föranleda
motsvarande sänkning av myndighetsåldern (LU 1972:19). Någon anledning

till ändrat ställningstagande föreligger enligt utskottets mening
inte.

Utskottet vill vidare erinra om att det — med hänsyn till den rättshandlingsförmåga

som 18- och 19-åringar enligt vad utskottet ovan redovisat

redan har — inte är någon mer genomgripande ändring som föreslås.

Omyndigheten kommer för dessa åldersgrupper huvudsakligen
till praktiskt uttryck endast när det gäller viss skuldsättning, t. ex. i
samband med avbetalningsköp, och förfogande över tillgångar som
förvärvats på annat sätt än genom eget arbete eller genom upptagande

s. 23 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

23

av studie- eller bosättningslån. Utskottet delar föredragande statsrådets

uppfattning (s. 60) att det inte är några stora risker som öppnas,
om man på de angivna områdena slopar det skydd som omyndigheten
för närvarande ger. Utskottet vill i detta sammanhang peka på att man i
England, enligt vad utskottet vid ett studiebesök år 1971 erfor, inte
dittills hade haft några dåliga erfarenheter av sänkningen av myndighetsåldern

till 18 år. Självfallet kan det dock inte uteslutas att slopandet av
det skydd som omyndigheten ger i enstaka fall kan komma att innebära

en försämring för den unge. I syfte att söka motverka denna negativa

effekt av en sänkning av myndighetsåldern har några remissinstanser,

bl. a. Svea hovrätt och Stockholms barnavårdsnämnd, ifrågasatt

om möjlighet inte borde beredas ungdomar som känner behov av
biträde med sina ekonomiska angelägenheter att få en god man förordnad.

Enligt utskottets mening talar onekligen vissa skäl för en sådan

lösning. Med hänsyn bl. a. till att det inom justitiedepartementet
för närvarande pågår arbete med en översyn av förmynderskapslagstiftningen

vill utskottet dock inte nu förorda en sådan lagändring.

Som skäl mot en sänkning av myndighetsåldern till 18 år har riksdagen

tidigare anfört att gällande åldersgräns tillkommit i nordiskt
samarbete och att det är önskvärt att behålla den nordiska rättslikheten
på detta område (1LU 1970: 3 och LU 1971: 6). Såsom framgår av det
ovan anförda har emellertid i Finland redan lagts fram förslag till en
18-årsgräns. Oavsett vilken ståndpunkt man från svensk sida intar
kommer den nordiska rättslikheten sannolikt att upphöra, eftersom i de
övriga nordiska länderna någon ändring av myndighetsåldern inte är
aktuell. Såsom framhålls i propositionen (s. 61) finns därför inte längre
något skäl att av hänsyn till förhållandena i övriga Norden vänta med
en sänkning av myndighetsåldern.

I motionen har även gjorts gällande att en sänkning av myndighetsåldern

skulle innebära risk för konsekvensändringar i bamavårdslagen
och rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka skulle kunna medföra
negativa effekter för vissa ungdomar. Såsom kommer att framgå av vad
utskottet anför nedan under nästa avsnitt torde någon sådan risk inte
föreligga.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet den föreslagna sänkningen

av myndighetsåldern och avstyrker följaktligen motionen 1974:
1622, såvitt nu är i fråga.

Behovet av följdändringar i annan lagstiftning

Bestämmelser om en åldersgräns på 20 år finns på vitt skilda rättsområden.

När det gäller att ta ställning till om en sänkning av myndighetsåldern

med två år skall påverka andra åldersgränser har i propositionen,

såsom utskottet inledningsvis anfort, den principiella utgångspunkten

varit att en anpassning nedåt bör ske överallt där den nu
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

24

varande åldersgränsen i väsentlig grad påverkats av den gällande myndighetsåldern.

Om det på något område har funnits speciella skäl att
behålla 20-årsgränsen, föreslås däremot inte någon ändring bara för
att vinna likformighet. I vissa fall har resultatet av pågående utredningar

ansetts böra avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tas till om berörda
åldersgräns bör ändras.

Utskottet kan för sin del godta de i propositionen förordade principerna.

Såsom framhålls i propositionen (s. 63) stämmer dessa väl överens

med det synsätt som utskottet vid 1973 års riksdag (LU 1973: 31)
gav uttryck för vid behandlingen av en motion om översyn av gällande
åldersgränser för barn och underårig. Utskottet anförde då att man i
det fortsatta lagstiftningsarbetet borde eftersträva så enhetliga åldersgränser

som möjligt, dock att en samordning av dessa inte fick bli ett
självändamål utan att varje åldersgräns måste bestämmas så att den
verkligen tillgodoser det syfte som den avser att tjäna.

Utskottet kommer nedan att bl. a. i anledning av motionsyrkandena
behandla vissa av de rättsområden där en konsekvensändring av gällande
åldersgränser är aktuell. I övrigt föranleder Kungl. Maj:ts förslag i förevarande

del ingen erinran eller något särskilt uttalande från utskottets
sida.

Ett område där 20-årsgränsen är av stor betydelse är barnavårdslagstiftningen.

Ingripande med stöd av bamavårdslagen
(1960: 97) kan grundas antingen på förhållanden som kan hänföras till
barnets omgivning (25 § a) eller på förhållanden som kan hänföras
till den unges eget beteende (25 § b). I den förra typen av fall kan
ingripande inte företas sedan den unge har fyllt 18 år. Motsvarande
åldersgräns i de senare fallen är 20 år. Vidtagna åtgärder skall i princip
upphöra senast när den unge fyller 20 år. Samhällsvård som har anordnats

med stöd av 25 § b kan emellertid pågå längre. Samhällsvården
skall dock alltid upphöra senast tre år efter omhändertagandet. Motsvarande

gäller i fråga om utskrivning från ungdomsvårdsskola.

I propositionen har (s. 66) i likhet med i promemorian föreslagits att
de åtgärder som har beslutats med stöd av 25 § a bamavårdslagen skall
upphöra senast när den underårige fyller 18 år. Detta förslag har allmänt

godtagits under remissbehandlingen. Utskottet tillstyrker för sin
del förslaget.

När det gäller 20-årsgränsen i 25 § b föreslås däremot att man, i
avvaktan på den allmänna översyn av den sociala vårdlagstiftningen
som för närvarande pågår inom socialutredningen, tills vidare behåller
den nuvarande 20-årsgränsen och därtill knutna bestämmelser. I motionen

1974:1622 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen uttalar att
en sänkning av myndighetsåldern inte nödvändigtvis måste leda till en
sänkning av ifrågavarande 20-årsgräns.

s. 25 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

25

Utskottet vill för sin del understryka att det måste anses principiellt
olämpligt att ingripanden inom barnavårdens ram skall kunna ske mot
personer flera år efter det att de har uppnått myndig ålder. Såsom
framgår av bl. a. socialstyrelsens och socialutredningens remissyttranden
skulle emellertid en begränsning av möjligheterna att med stöd av
25 § b barnavårdslagen ingripa mot ungdomar över 18 år kunna få
olyckliga konsekvenser för nykterhets- och narkomanvården. Nykterhetsvården

kan nämligen inte överta ansvaret för vården av unga alkoholmissbrukare,

eftersom de allmänna vårdanstalterna för alkoholmissbrukare

saknar resurser att ta emot dessa åldersgrupper. För narkomanvårdens

del skulle begränsningen innebära att missbrukare över 18 år enbart

skulle kunna omhändertas med stöd av lagen om sluten psykiatrisk
vård i vissa fall. En sänkning av 20-årsgränsen i 25 § b har också kriminalpolitiska

aspekter. Bl. a. skulle domstols möjlighet att med stöd av
31 kap. 1 § brottsbalken överlämna unga lagöverträdare till vård enligt
barnavårdslagen i motsvarande grad begränsas. En anpassning av åldersgränsen

i 25 § b barnavårdslagen till den sänkta myndighetsåldern
skulle således försvåra möjligheterna till rehabilitering av asociala och
kriminella ungdomar i åldrarna närmast över 18 år.

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av det angelägna i
att missanpassad ungdom kan beredas en adekvat vård anser utskottet
att det, innan åldersgränsen i 25 § b kan sänkas, måste tillskapas lämpliga

vårdformer för nu ifrågavarande åldersgrupper. Det torde ankomma
på socialutredningen att lägga fram förslag därom. I avvaktan härpå bör
såsom föreslagits i propositionen (s. 67) den nuvarande åldersgränsen tills
vidare behållas. Genom vad utskottet nu anfört får syftet med motionen
1974:1622 i denna del anses tillgodosett. Något särskilt tillkännagivande

från riksdagens sida kan inte anses påkallat. Utskottet förordar att
motionen, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens vidare
åtgärd.

Rusdrycksförsäljningsförordningen (1954: 521) innehåller

bestämmelser som innebär att rusdrycker inte får säljas till den
som är under 20 år. Vid förordningens tillkomst ansågs det naturligt
att knyta åldersgränsen till myndighetsåldern. Departementschefen
framhöll att de problem som sammanhänger med ungdomens alkoholvanor

i första hand borde angripas med andra medel än begränsningar
i inköpsrätten. Om det förbehölls åt de äldre att köpa sprit, syntes däri
ligga en särskild anledning för de unga att betrakta spriten som något
eftersträvansvärt. Departementschefen ansåg det därför vara olyckligt
att ha en särskild högre myndighetsålder för spritinköp. En sådan
skulle f.ö. inte stämma överens med den större självständighet som
kommit ungdomen till del i andra hänseenden. När myndighetsåldern
1969 sänktes ansåg departementschefen att sambandet mellan myndighetsåldern

och inköpsåldern inte borde brytas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

26

Samma skäl som anfördes 1969 kan nu anföras för en sänkning av
inköpsåldem till 18 år. En sådan sänkning skulle innebära att inköpsåldern

anpassas till den gällande minimiåldern för utskänkning av rusdrycker

vilken redan är 18 år. Föredragande statsrådet anser emellertid,
i likhet med vad som anförs i promemorian, att frågan om den lämpliga
minimiåldern för rätt till inköp av rusdrycker i första hand bör bedömas
från alkohol- och nykterhetspolitiska synpunkter. I propositionen (s. 68)
föreslås att resultatet av alkoholpolitiska utredningens överväganden avvaktas,

innan man gör någon ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets bedömning och
tillstyrker propositionen i denna del. Att, såsom yrkas i motionen
1974: 1622, riksdagen nu skulle särskilt uttala, att en sänkning av
myndighetsåldern inte nödvändigtvis måste leda till en motsvarande
sänkning av 20-årsgränsen i förevarande förordning, kan utskottet inte
anse erforderligt eller ens lämpligt. Motionen bör således inte heller i
denna del föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Inom studiestödssystemet innebär 20-årsgränsen en avgränsning

mellan yngre och äldre studerande. Regler om studiestöd
finns i studiestödslagen (1973: 349). Studiehjälp skall enligt lagen utgå
till studerande på gymnasial nivå som fyller högst 19 år under det
kalenderår då läsåret börjar (3 kap. 1 §). Studiehjälp består av studiebidrag

jämte tillägg, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning.

Vissa tillägg samt återbetalningspliktiga studiemedel beviljas

efter behovsprövning. Vid denna tas hänsyn till den studerandes
och, om han inte är gift, hans föräldrars ekonomiska förhållanden
(3 kap. 12 §). Studiemedel skall enligt lagen i princip utgå till dels
studerande vid universitet och högskolor samt vissa andra läroanstalter
och utbildningslinjer, dels sådana studerande i gymnasieskolor och folkhögskolor

samt inom kommunal och statlig vuxenutbildning som fyller
lägst 20 år under det kalenderår då läsåret börjar (4 kap. 1 och 2 §§).
Rätten till studiemedel påverkas inte av föräldrarnas ekonomi.

I propositionen förordas att ingen ändring nu görs i fråga om
nämnda 20-årsgräns. Detta förslag kritiseras i motionen 1974: 1621. Motionären

pekar på att förslaget innebär att ungdomar, oaktat de enligt
föräldrabalken uppnår ekonomisk självständighet vid 18 års ålder, för
erhållande av studiehjälp alltjämt kommer att vara beroende av föräldrarnas

ekonomi. Motionären anser detta förhållande orimligt. Det
riktiga måste enligt motionärens mening vara att studerande som fyllt
18 år skall äga rätt att få sitt studiestöd prövat endast mot egen eller
makes inkomst enligt de regler som gäller för studiemedelssystemet. Motionären

föreslår därför att studerande som uppnått myndig ålder skall
räknas som äldre studerande om han så önskar. För vissa studerande

s. 27 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

27

som fyllt 18 år men går i den gymnasiala skolan bör nämligen valfrihet

råda.

Enligt utskottets mening talar vissa skäl för den av motionären hävdade

grundprincipen att den som är myndig inte skall, när han ansöker
om studiestöd, vara beroende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden.
En sänkning av 20-årsgränsen skulle emellertid i vissa fall innebära en
nackdel för den studerande och hans föräldrar därigenom att de skulle
gå miste om de möjligheter till särskilda tillägg som finns enligt studiehjälpssystemet.

Detta synes motionären också ha insett, eftersom i motionen

föreslås att den som fyllt 18 år men inte 20 år och går i den
gymnasiala skolan skall kunna välja om han skall ansöka om studiehjälp

eller om studiemedel. Utskottet anser att frågan om lämpligheten
av en sänkning av ifrågavarande 20-årsgräns inte kan riktigt bedömas
förrän de eventuella följderna därav blivit närmare utredda. I departementspromemorian

anfördes att avsikten var att centrala studiehjälpsnämnden

(CSN) skulle få i uppdrag att göra en utredning. Något sådant
uppdrag har CSN dock ännu inte fått. Utskottet erinrar med anledning
härav om att CSN i sitt remissvar till utskottet år 1973 i anledning av
den ovannämnda motionen om en översyn av gällande åldersgränser beträffande

unga underströk angelägenheten av att CSN fick det aviserade
uppdraget. I propositionen går föredragande statsrådet emellertid inte in
på frågan om ett uppdrag till CSN utan pekar endast på (s. 68) att vissa
frågor som rör det studiesociala systemet övervägs inom kommittén (U
1969: 51) för studiestöd åt vuxna (SVUX). Enligt vad utskottet inhämtat
har dock 20-årsgränsen inte behandlats inom SVUX och någon närmare
utredning av densamma har inte heller planerats. Med hänsyn till det
anförda och i anledning av motionen vill utskottet stryka under det
angelägna i att frågan huruvida 20-årsgränsen bör bibehållas eller inte
blir föremål för närmare utredning. Utskottet förutsätter att så kommer
att ske skyndsamt utan att riksdagen behöver göra någon särskild framställning

därom.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen

1974: 1621.

I detta sammanhang vill utskottet peka på att inom det skatterättsliga

området finns vissa bestämmelser som tillmäter 20-årsåldem

betydelse för beskattningen. Enligt förordningen (1947: 577) om
statlig förmögenhetsskatt är sålunda föräldrar i viss omfattning skattskyldiga

för förmögenhet som tillhör deras barn under 20 år (8 §).
Denna åldersgräns föreslås i propositionen sänkt till 18 år. Utskottet
kan för sin del instämma i föredragande statsrådets uttalande (s. 64)
att en sänkning av åldersgränsen framstår som en naturlig konsekvens
av att man sänker den ålder då barnen själva disponerar över sin förmögenhet.

En annan skattebestämmelse som tillmäter 20-årsgränsen betydelse

s. 28 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

28

återfinns i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt. Enligt
28 § medges viss lindring i arvsbeskattningen för barn under 20 år.
Denna bestämmelse har ursprungligen tillkommit för att tillgodose
underårigs behov av medel för uppfostran och utbildning. Åldersgränsen
sänktes 1969 från 21 till 20 år i samband med motsvarande sänkning
av myndighetsåldern. I propositionen föreslås gränsen nu sänkt till 18
år. En sådan sänkning kommer att i enstaka fall föra med sig en skatteskärpning

och kommer således att i dessa fall innebära en försämring
för de unga. Såsom framhålls i propositionen (s. 65) torde dock skatteskärpningen

i regel bli obetydlig. Någon anledning att nu frångå den
princip som fastslogs yid den förra sänkningen av myndighetsåldern
finns därför enligt utskottets mening inte.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet de föreslagna ändringarna

i förmögenhetsskatteförordningen och i arvsskatteförordningen.

Utskottet vill avslutningsvis peka på ytterligare en åldersgräns. Enligt

5 § första stycket lagen (1938: 318) om avbrytande av havandeskap
bör, innan ansökan om abort prövas, kvinnans vårdnadshavare få
tillfälle att yttra sig om det finns skäl därtill och kvinnan är under 20
år. Denna åldersgräns föreslogs i departementspromemorian bli satt till
18 år. Föredragande statsrådet anför i propositionen (s. 64) att han dock
anser att någon ändring inte bör göras i förevarande sammanhang, eftersom

abortlagstiftningen är föremål för översyn.

Proposition (1974: 70) med förslag till ny abortlag har därefter förelagts

riksdagen. I lagförslaget saknas bestämmelser om vårdnadshavares

hörande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975. Eftersom

sänkningen av myndighetsåldern föreslås träda i kraft redan den 1
juli 1974, vilket förslag utskottet såsom framgår nedan enhälligt tillstyrker,

torde ifrågavarande 20-årsgräns komma att bestå under ett halvt
år efter det att myndighetsåldern sänkts. Såsom framhålls i propositionen

1974: 70 (s. 84) torde detta dock inte ha någon betydelse, eftersom
det sedan myndighetsåldern och därmed också vårdnadsåldem sänkts,
självfallet inte finns någon vårdnadshavare som kan höras, när kvinnan
fyllt 18 år. Utskottet delar därför föredragande statsrådets uppfattning
att det i förevarande sammanhang inte bör göras någon ändring i 1938
års lag.

Vissa informationsproblem

I motionen 1974: 1619 anförs att det ökade samhällsansvaret och de
övriga rättsliga effekter som en sänkning av rösträtts- och myndighetsåldern

för med sig för ungdomarna gör det angeläget att dessa på allt
sätt ges en bred information om vad uppnådd rösträtts- och myndighetsålder

i praktiken innebär. Enligt motionärerna bör övervägas att tillställa

svenska medborgare inför deras 18-årsdag en broschyr med sådan

s. 29 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

29

information. Motionärerna yrkar med hänvisning till det anförda att
riksdagen begär förslag om vidgad information på området.

Utskottet vill för sin del stryka under det angelägna i att ungdomar
informeras om innebörden av inträdd myndighet. Sådan information
har i vissa fall redan lämnats från kommunalt håll. Utskottet, som finner

dessa initiativ lovvärda, utgår från att denna information kommer
att lämnas även i fortsättningen. En annan viktig kanal för spridande
av information om vad myndigheten innebär är skolan. Med hänsyn till
att i framtiden ett större antal barn än nu kommer att gå kvar i skolan
eller nyligen ha lämnat denna vid uppnådd myndighet ökas skolans
möjligheter att ge en aktuell information i hithörande frågor. Enligt utskottets

mening bör emellertid även andra vägar användas för att
sprida information. Härvid kommer självfallet, såsom motionärerna
föreslagit, i fråga att överväga att tillställa de unga en broschyr i ämnet.

Hur informationen närmare skall utformas bör dock inte bestämmas

av riksdagen. Enligt utskottets mening ankommer det på Kungl.
Majit att göra detta. Vad utskottet ovan anfört bör ges Kungl. Majit
till känna.

Utomäktenskapliga barns arvsrätt

Genom lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken (ÄB) upphävdes
särbestämmelserna om utomäktenskapliga barns arvsrätt och fr. o. m.
den 1 januari 1970 är barn utom äktenskapet i princip helt likställt
med barn i äktenskap i arvsrättsligt hänseende. Är barn utom äktenskapet

fött före angiven dag och skulle inte arvsrätt mellan barnet och
fadern ha förelegat enligt äldre lag gäller emellertid en specialregel om
arvsrättspreskription. Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till
1969 års lag ärver barnet och dess bröstarvingar i angivna fall fadern
och dennes släktingar endast under förutsättning att annan dödsbodelägare,

boutredningsman eller den som sitter i boet senast vid bouppteckningen

fått kännedom om arvingen eller anteckning om barnet före
arvfallet gjorts i personakt för arvlåtaren eller annan från vilken arvingen

härleder sin arvsrätt. Övergångsbestämmelsen har ansetts motiverad

med hänsyn till att registreringen av utomäktenskapliga barn
tidigare har varit bristfällig och att det därför är svårt och i vissa
fall omöjligt att utreda om en avliden man har barn utom äktenskapet.
För att frågan om arvsrätt efter avlidna män inte skulle hållas svävande
ända tills den allmänna preskriptionstiden inträder (fem år efter arvskungörelse

eller tio år efter arvfallet) infördes den speciella preskriptionsregeln

för de utomäktenskapliga barnen.

Vid 1973 års riksdag påtalades i en motion (1973: 410) att preskriptionsregeln

fått vissa icke önskade följder. Det hade sålunda i praktiken
inträffat fall då utomäktenskapliga barn gått förlustiga sin arvsrätt
därför att bouppteckning hade förrättats i nära anslutning till döds
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

30

fallet och barnets anmälan på grund härav kommit för sent. Utskottet
fann i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1973: 29) att detta
inte var tillfredsställande. Enligt utskottets mening borde den presumtive

arvtagaren beredas viss tid inom vilken han har att framställa sina
arvsanspråk. I motionen hade föreslagits en tidsfrist av två månader.
Utskottet fann att mycket talade för att denna tid i stället borde vara
tre månader, som är den tid inom vilken bouppteckning i regel måst
förrättas. Annan preskriptionstid kunde naturligtvis också tänkas. Utskottet

ansåg att frågan närmare borde utredas och hemställde att riksdagen

skulle begära en översyn av ifrågavarande övergångsbestämmelse.

I propositionen föreslås nu införandet av en tidsfrist på tre månader.
Vidare föreslås för de fall där bouppteckning förrättas senare att anmälan

skall anses ha blivit gjord i tid om den sker senast vid bouppteckningen.

Den föreslagna tidsfristen kritiseras i motionen 1974:1620. Motionärerna

anser att den i vissa fall är för kort, t. ex. när den presumtive
arvingen vistas utomlands eller är på resa. De förordar därför att tidsfristen

utsträcks till sex månader.

Utskottet vill till en början uttrycka sin tillfredsställelse över att förslag

om införande av en legal tidsfrist så snabbt har kunnat läggas
fram för riksdagen. När det gäller att bestämma tidsfristens längd
måste det givetvis bli fråga om en i viss mån skönsmässig bedömning.
Utskottet erinrar om att det vid remissbehandlingen av motionen 1973:
410 framfördes flera olika förslag till tidsfrister. Motionärernas nu
framlagda förslag om en sex månaders tidsfrist överensstämmer med
vad Stockholms läns landstings rättshjälpsnämnd då föreslog. Såsom
utskottet anförde redan vid 1973 års riksdag talar emellertid mycket
för att tidsfristen bör vara tre månader, varigenom överensstämmelse
kan nås med den tid inom vilken bouppteckning normalt skall förrättas.
Enligt utskottets mening skulle inte mycket kunna vinnas genom att
utsträcka tiden till sex månader. Utskottet ansluter sig därför till
föredragande statsrådets bedömning och avstyrker bifall till motionen
1974: 1620.

Avslutningsvis vill utskottet göra ett påpekande. I samband med
att föredragande statsrådet föreslår att, om bouppteckningen förrättas
senare än tre månader efter dödsfallet, anmälan skall anses ha gjorts i
tid om den sker senast vid bouppteckningen, anför statsrådet (s. 80) att
han anser det onödigt att, som kammarkollegiet (vid remissbehandlingen
av motionen 1973: 410) har förordat, föreskriva en yttersta tidsfrist motsvarande

den allmänna preskriptionstiden i 16 kap. 4 § ÄB. Något sådant

stadgande har emellertid inte förordats av kollegiet. I sitt remissvar
till utskottet anförde kollegiet endast att ett utomäktenskapligt barn alltid
borde kunna med laga verkan göra sin rätt gällande vid bouppteckningsförrättning

som hålls efter tidsfristens utgång men före den i 16 kap. 4 §
ÄB stadgade preskriptionstiden av tio år. Kollegiet föreslog att över
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

31

gångsbestämmelsen skulle få det innehåll som nu förordas i propositionen.

Att i övergångsbestämmelsen införa en yttersta tidsfrist synes
kollegiet i likhet med statsrådet ha ansett onödigt. Utskottet delar den
sålunda företrädda uppfattningen.

Ikraftträdande

Ändringen beträffande utomäktenskapliga barns arvsrätt bör enligt
propositionen träda i kraft snarast möjligt. Ändringarna i övrigt föreslås
träda i kraft den 1 juli 1974. Detta innebär att myndighetsåldern kommer

att sänkas före rösträttsåldern, eftersom sistnämnda ändring inte
träder i kraft förrän den 1 januari 1975. Vid ett eventuellt nyval under
hösten kommer således vissa ungdomar som uppnått myndig ålder att
vara uteslutna från möjligheten att rösta. Detta förhållande kan te sig
något ologiskt med hänsyn till det ovan förordade bibehållandet av
sambandet mellan myndighetsåldern och rösträttsåldern. Utskottet anser

dock att det inte finns någon anledning att endast på grund därav
låta ikraftträdandet av förevarande reform anstå till den 1 januari
1975. Utskottet tillstyrker följaktligen de föreslagna ikraftträdandebestämmelsema.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sänkning av myndighetsåldern och vissa därav
föranledda följdändringar

att riksdagen med avslag på motionen 1974: 1622, yrkandet 1,
antar de i propositionen 1974: 44 under 1—2 och 4—11
framlagda lagförslagen,

2. beträffande följdändringar i övrigt i bamavårdslagen och i
rusdrycksförsäljningsförordningen

att motionen 1974: 1622, såvitt avser yrkandet 2, inte föranleder

någon riksdagens vidare åtgärd,

3. beträffande följdändringar inom studiestödssystemet
att riksdagen avslår motionen 1974:1621,

4. beträffande information till dem som fyller 18 år

att riksdagen i anledning av motionen 1974: 1619 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet ovan anfört därom,

5. beträffande utomäktenskapligt barns arvsrätt

att riksdagen med avslag på motionen 1974:1620 antar det i
propositionen under 3 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken.

Stockholm den 18 april 1974

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

s. 32 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

32

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m)1, fru
Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp), Andersson i Södertälje (s), Winberg
(m)2*, fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson
(vpk), fru Fredgardh (c), fru Tillander (c), herr Gustafsson i Stockholm
(s)2*, fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s)1, fru Johansson i Hovmantorp

(s) och fru Karlsson (c).

1 Endast närvarande vid p. 3 i utskottets hemställan

2 gj »» »» »» »* »» >»

* Ej närvarande vid betänkandets justering

Reservation

beträffande utomäktenskapligt barns arvsrätt

av herrar Svanström (c), Olsson i Sundsvall (c), fru Fredgardh (c),
fru Tillander (c) och fru Karlsson (c), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med orden
”Utskottet vill” och slutar med orden ”motionen 1974:1620” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill till en början uttrycka sin tillfredsställelse över att
förslag om införande av en legal tidsfrist så snabbt kunnat läggas fram
för riksdagen. När det gäller tidsfristens längd kan i och för sig vissa
skäl tala för att, såsom föreslagits i propositionen, bestämma denna till
tre månader, varigenom överensstämmelse nås med den tid inom vilken
bouppteckning normalt skall förrättas. Såsom motionärerna påpekat
kan en tidsfrist på tre månader dock i vissa fall vara väl kort, t. ex. om
den presumtive arvingen är bosatt utomlands. Utskottet erinrar om att
vid remissbehandlingen av motionen 1973: 410 några remissinstanser
tillstyrkte längre tidsfrist och att en remissinstans förordade en ettårsfrist.

Den av motionärerna nu föreslagna sexmånadersfristen överensstämmer

med vad Stockholms läns landstings rättshjälpsnämnd då
föreslog. Enligt utskottets mening utgör en tidsfrist på sex månader en
lämplig avvägning mellan det utomäktenskapliga barnets intresse av att
ha en skälig tid, inom vilken det kan göra sitt arvsanspråk gällande, och
övriga dödsbodelägares berättigade intresse av att frågan om arvsrätt
efter den avlidne inte hålls svävande alltför länge.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen med bifall

till motionen 1974: 1620 antar förslaget till lag om ändring i lagen
om ändring i ärvdabalken med den av motionärerna föreslagna lydelsen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utomäktenskapligt barns arvsrätt att riksdagen
med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad

godtagas och med bifall till motionen 1974: 1620

s. 33 Kontrollera mot PDF

LU 1974:12

33

a. förordnar att punkten 3 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken skall ha följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen trätt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt

äldre lag, ärver barnet och dess
bröstarvingar fadern och dennes
släktingar endast under förutsättning

att annan dödsbodelägare, boutredningsman

eller den som sitter
i boet inom tre månader från dödsfallet

eller, om bouppteckningen
förrättas senare, senast vid bouppteckningen

fått kännedom om
arvingen eller anteckning om barnet

före arvfallet gjorts i personakt
för arvlåtaren eller annan från vilken

arvingen härleder sin arvsrätt.

Utskottets förslag

3. Är barn utom äktenskap fött
innan nya lagen trätt i kraft och
skulle icke arvsrätt mellan fadern
och barnet ha förelegat redan enligt

äldre lag, ärver barnet och dess
bröstarvingar fadern och dennes
släktingar endast under förutsättning

att annan dödsbodelägare, boutredningsman

eller den som sitter
i boet inom sex månader från dödsfallet

eller, om bouppteckningen
förrättas senare, senast vid bouppteckningen

fått kännedom om
arvingen eller anteckning om barnet

före arvfallet gjorts i personakt
för arvlåtaren eller annan från vilken

arvingen härleder sin arvsrätt.

b. antar det i propositionen under 3 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1969: 621) om ändring i ärvdabalken i
den mån förslaget ej omfattas av hemställan under a.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »74 740048

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.