Betänkande 1975/76:UU13
1976-03-23 · 2 sidor
Så kom texten hit
Texten är maskinläst ur en skanning, enligt Ratio Lex bedömning (riksdagens sidformat för skannade dokument); riksdagen märker inte dokumentet som inskannat. Fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1975/76:UU13, Betänkande 1975/76:UU13
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
UU 1975/76: 13
Utrikesutskottet betänkande
1975/76:13
med anledning av propositionen 1975/76:120 om avgivande av förklaring
enligt artikel 46 i den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
-
Propositionen
Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ratificerades
den 4 februari 1952 (prop. 1951:165, UU 1951:11. rskr 1951:251). Senare
har Sverige också ratificerat fem tilläggsprotokoll till konventionen (prop.
1953:32, UU 1953:1. rskr 1953:124 samt prop. 1964:87, UU 1964:4, rskr
1964:137).
Den 15 juni 1966 deponerade Sverige hos Europarådets generalsekreterare
en förklaring enligt artikel 46 i konventionen av innebörd att Sverige, för
en tid av fem år räknat från den 13 maj 1966 och under förutsättning av
ömsesidighet i förhållande till andra konventionsstater, erkände att i alla
frågor om tolkning eller tillämpning av konventionen samt det första och
det fjärde tilläggsprotokollet domstolens jurisdiktion skulle vara tvingande
i och för sig och utan särskild överenskommelse (prop. 1966:33, UU 1966:3,
rskr 1966:152). Det svenska erkännandet av domstolens behörighet har senare
förnyats för ytterligare en femårsperiod (prop. 1971:13, UU 1971:7,
rskr 1971:127) och utlöper alltså den 13 maj 1976. Sverige har således under
sammanlagt nära tio år varit underkastat domstolens jurisdiktion.
Det är enligt föredragande statsrådet naturligt att Sverige, när den nu
gällande förklaringens giltighetstid utlöper, avger en ny förklaring enligt
artikel 46 i konventionen, varigenom domstolens behörighet erkänns under
en ny femårsperiod. Erkännandet bör även i fortsättningen förknippas med
ömsesidighetsvillkor och avse domstolens behörighet enligt såväl konventionen
som det första och det fjärde tilläggsprotokollet.
1 Riksdagen 1975/76. 9 sami. Nr 13
opaginerad Kontrollera mot PDF
UU 1975/76:13
2
Utskottet
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot regeringens förslag,
hemställer
att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:120 godkänner
att Sverige avger sådan förklaring som avses i artikel 46 i den
europeiska konventionen angående skydd förde mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna, med de begränsningar
som angetts i propositionen.
Stockholm den 23 mars 1976
På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER
Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson i Jönköping (c), herr
Lange (s), fru Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad
(c), herrar Palm (s). Turesson (m). Korpås (c). Hellström (s), fru
Frändås (s) och herr Ångström (fp).
GOTAB 51570 Slockholm 1976
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.