Sök i Ratio Lex

med anledning av propositionen 1976/77:15 om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, m. m.

1976-12-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1976/77:AU13, med anledning av propositionen 1976/77:15 om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

AU 1976/77:13

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1976/77:13

med anledning av propositionen 1976/77:15 om ändring i lagen
(1970: 742) om lönegarantiavgift, m. m.

Propositionen

I propositionen 1976/77: 15 (arbetsmarknadsdepartementet) föreslås
att riksdagen skall

1. antaga ett i det följande återgivet förslag till lag om ändring i lagen

(1970: 742) om lönegarantiavgift,

2. medge att kammarkollegiet får disponera en rörlig kredit av
50 000 000 kr. i riksgäldskontoret för det ändamål som anges i propositionen.

Lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 742) om lönegarantiavgift

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1970: 742) om lönegarantiavgift

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§i

Arbetsgivare erlägger årligen Arbetsgivare erlägger årligen

lönegarantiavgift med belopp som lönegarantiavgift med belopp som

motsvarar en femtiondels procent motsvarar sju hundradels procent

av summan av vad arbetsgivaren av summan av vad arbetsgivaren

under året utgivit som lön till ar- under året utgivit som lön till arbetstagare

i pengar eller natura- betstagare i pengar eller naturaförmåner

i form av kost eller bo- förmåner i form av kost eller bostad.

stad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars
lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna
beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän för
1

Senaste lydelse 1976: 79.

1 Riksdagen 1976/77. 18 sami. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

AU 1976/77:13

2

säkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till
barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för
lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

Gällande bestämmelser

För att säkerställa arbetstagares lönefordran i arbetsgivares konkurs
beslöt statsmakterna år 1970 (prop. 1970:201, 1LU 1970:79, SFS
1970: 741—745) att införa lagstiftning om statlig lönegaranti vid konkurs.

Garantin avser sådana löne- och pensionsfordringar som har förmånsrätt

i konkurs samt vissa konkurskostnader.

Lönegarantin gäller sedan den 1 januari 1976 med tolv basbelopp
för varje arbetstagare såvitt avser fordran med förmånsrätt enligt 12 §
förmånsrättslagen men är i övrigt obegränsad (SFS 1975: 1250). Prövningen

av lönegarantianspråk ankommer på kronofogdemyndigheten vid
fattigkonkurs och på konkursförvaltaren i ordinär konkurs.

Länsstyrelsen är utbetalningsmyndighet. I fråga om utbetalat belopp
inträder staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären.

Lönegarantin finansieras med arbetsgivaravgifter enligt lagen (1970:
742) om lönegarantiavgift. Avgiften är 0,02 % av löneunderlaget
för anställda. Beräkningsunderlaget är i huvudsak detsamma som för avgiften

till sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring. Avgiftens

storlek har inte ändrats sedan lönegarantisystemet infördes. Lönegarantiavgifterna

förs till en fond som förvaltas enligt grunder som regeringen

fastställer. Från fonden rekvirerar länsstyrelserna medel för
utbetalning enligt garantin. Fondens inkomster utgörs förutom av arbetsgivaravgifter

av räntor och de medel som staten erhåller genom utdelning

i konkurser på grund av övertagna arbetstagarfordringar.

Propositionen

I propositionen redovisas att antalet konkurser i stort sett har varit
oförändrat under den tid lönegarantisystemet har varit i kraft. Lönegarantifondens

utbetalningar och intäkter (milj. kr.) under de tre senaste
budgetåren framgår av följande uppställning.

utbetalningar

intäkter

1973/74

33,4»

27,2

1974/75

27,7»

24,3

1975/76

46,6»

60,3

1 sju terminer

2 fem terminer

3 sju terminer

s. 3 Kontrollera mot PDF

AU 1976/77:13

3

Belastningen på budgetåret 1975/76 skulle rätteligen vara ännu större.
Utbetalning på 9,7 milj. kr. har nämligen överförts till innevarande
budgetår. Fonden visade för budgetåret 1975/76 ett underskott på 13,7
milj. kr.

I propositionen redovisas följande orsaker till den kraftiga ökningen
av utbetalningar av lönegarantiavgiften:

1. andelen konkurser som berör ett stort antal arbetstagare har ökat,

2. längre uppsägningstider enligt lagen om anställningsskydd,

3. höjningen den 1 januari 1976 av maximibeloppet per arbetstagare
till tolv basbelopp,

4. minskade regressmöjligheter för staten till följd av nedflyttning
den 1 januari 1976 av lönefordringar i förmånsrättsordningen,

5. konkursbon synes i ökad omfattning fortsätta att driva verksamhet

efter konkursutbrottet.

Enligt propositionen pekar uppgifterna om fondens intäkter och utgifter

under senaste året på att utbetalningarna kommer att uppgå till ca
100 milj. kr. per år. Härtill kommer att bristen för budgetåret 1975/76
måste täckas. Till en del antas dock bristen kunna täckas genom utdelningar

i ”äldre” konkurser. Kvar torde emellertid enligt departementschefen

stå ett krav på över 100 milj. kr. per år i utbetalningar medan
intäkterna i form av arbetsgivaravgifter med nuvarande procentsats kan
beräknas till ca 35 milj. kr. per år.

Mot ovan redovisade bakgrund föreslår departementschefen att lönegarantiavgiften,

fr. o. m. den 1 januari 1977, höjs till 0,07 % av avgiftsunderlaget.

Förslaget innebär en ändring av 2 § första stycket lagen
om lönegarantiavgift. För att övergångsvis täcka den föreliggande bristen

hos fonden föreslås i propositionen att en rörlig kredit i riksgäldskontoret

om 50 milj. kr. ställs till kammarkollegiets förfogande. Sedan
bristen har reglerats genom ianspråktagande av inflytande avgifter bör
krediten enligt departementschefen vid behov få utnyttjas för att tillfälligt

täcka eventuellt uppkommande brist hos fonden.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen bifaller regeringens proposition 1976/77: 15.

Stockholm den 14 december 1976

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: herrar Wirtén (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c),
Ingemund Bengtsson i Varberg (s), Nilsson i Östersund (s), Gustafsson
i Säffle (c), Johansson i Simrishamn (s), Fridolfsson (m), fru Berglund
(s), fru af Ugglas (m), fru Leijon (s), herrar Rämgård (c) och Johansson

i Arvika (s).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 7600SB

opaginerad Kontrollera mot PDF

. V • \

r' . . . - ':.v

: of . i ■;

' •, • ; ■/. j ' ■ ■ ■ . a ' '

,t.: ■■■

.i, ' ■ : ; -|' ■ ' . :

.

'

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.