Sök i Ratio Lex

om åtal mot offentliga funktionärer m.m. (prop. 1981/82:34 jämte motion)

1981-12-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1981/82:JuU17, om åtal mot offentliga funktionärer m.m. (prop. 1981/82:34 jämte motion)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

JuU 1981/82:17

Justitieutskottets betänkande
1981/82:17

om åtal mot offentliga funktionärer m. m. (prop. 1981/82:34 jämte
motion)

Propositionen m. m.

I proposition 1981/82: 34 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande

av lagrådet föreslagit riksdagen att anta genom propositionen framlagda

förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad

i vissa mål m. m.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 5.

I samband med propositionen behandlar utskottet den med anledning av
propositionen väckta motionen 1981/82:81 av Lars Werner m.fl. (vpk).

Motionsyrkandet redovisas på s. 5.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1981182. 7 sami. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

JuU 1981/82:17

2

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4§, 20 kap. 10§ och 22 kap. 8§ rättegångsbalken

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

4 §'

Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller distriktsåklagare
-

Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid hovrätt i mål som
avses i 2 kap. 2 § första stycket.

Riksåklagaren är dock allmän
åklagare vid underrätt och hovrätt i
mål om ansvar eller enskilt anspråk
på grund av brott som i utövningen
av tjänsten eller uppdraget har begåtts

av

1. den som innehar eller uppehåller

sådan ordinarie domartjänst
eller tjänst som byråchef eller därmed

jämställd eller högre tjänst vid
statlig myndighet eller annan
tjänst, som omfattas av 15 kap. 4 §
lagen (1976:600) om offentlig anställning;
2.

ledamot av domstol eller central

statlig förvaltningsmyndighet,
som ej är anställd hos staten; eller

3. krigsman, som bestrider regementschefs

eller därmed likställd
eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må
åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna

meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

20 kap
10 §2

Vad i 8 och 9§§ stadgats om rätt
för målsäganden att väcka åtal eller
övertaga eller i högre rätt fullfölja
väckt åtal gäller icke i fråga om
brott, som avses i 3 kap. 3§ och 7
kap. 4 § andra stycket.

Bestämmelserna i 8 och 9§§ om
rätt för målsäganden att väcka åtal
eller övertaga väckt åtal gäller icke
i fråga om brott, som i utövningen
av tjänsten eller uppdraget har begåtts

av

1 Senaste lydelse 1976:602

2 Senaste lydelse 1974:573

s. 3 Kontrollera mot PDF

JuU 1981/82:17

3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. statsråd,

2. justitieråd, eller regeringsråd,

3. justitiekanslern eller den som
har tjänstgjort i hans ställe,

4. någon av riksdagens ombudsmän

eller den som har tjänstgjort i
hans ställe, eller

5. någon annan befattningshavare,

mot vilken enligt riksdagsordningen

eller annan författning endast

något av riksdagens utskott eller

annat riksdagsorgan är behörigt
att besluta om åtal för sådant brott.

22 kap.

8 §3

Talan om enskilt anspråk på Talan om enskilt anspråk på
grund av brott, som avses i 3 kap. grund av sådant brott under all
3§

och 7 kap. 4 § andra stycket, må mänt åtal som avses i 20 kap. 10§

ej väckas av målsäganden, med får ej väckas av målsäganden, om

mindre åtal för brottet äger rum el- inte åtal för brottet äger rum eller

ler talan biträdes av någon som är talan biträds av någon som är behö
behörig

att besluta sådant åtal. rig att besluta sådant åtal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

I fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet tillämpas dock
fortfarande 20 kap. 10 § och 22 kap. 8 § i deras äldre lydelse.

2 Förslag till

Lag om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad

i vissa mål m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med offentliga funktionärer avses i denna lag

1. arbetstagare hos staten,

2. arbetstagare hos kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund,

församlingar, kyrkliga samfälligheter eller allmänna försäkringskassor,

3. arbetstagare hos andra allmänna inrättningar, om anställningen är
statligt reglerad,

4. ledamöter av sådana styrelser, verk, nämnder, kommittéer eller andra

myndigheter som hör till staten eller till någon kommun eller landstingskommun

eller andra organ som avses i 2 eller 3.

5. de som utövar uppdrag åt staten eller åt en kommun eller annat organ
som avses i 2, om de har valts till uppdraget eller inte äger undandra sig
detta liksom eljest om uppdraget är reglerat i författning,

3 Senaste lydelse 1974:573

tl Riksdagen 1981182. 7 sami. Nr 17

s. 4 Kontrollera mot PDF

JuU 1981/82:17

4

6. krigsmän och andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

7. de som utövar myndighet utan att ha sådan anställning eller sådant
uppdrag som anges i 1—5 och utan att fullgöra sådan tjänsteplikt som
nämns i 6.

2 § Med statligt reglerade anställningar avses anställningar där enligt lag
eller särskilt beslut av riksdagen avlöningsförmånerna fastställs under
medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Vad som i lagen sägs om tjänst tillämpas också på uppdrag och
tjänsteplikt. Bestämmelserna i lagen om arbetsgivare gäller i dessa fall
uppdragsgivaren eller den hos vilken tjänstplikten fullgörs.

4 § Om enskilt åtal förs mot den som är offentlig funktionär under
påstående att han har begått brott i utövningen av nuvarande eller tidigare
tjänst som sådan funktionär och funktionären med anledning av åtalet har
att inställa sig personligen vid en domstolsförhandling, avge skriftligt svaromål

eller vidta någon annan åtgärd för rättegångens förberedande eller
talans utförande, får åtgärden vidtas i tjänsten.

Första stycket tillämpas även när någon annan än arbetsgivaren, utan
samband med allmänt åtal, för talan mot den som är offentlig funktionär
om enskilt anspråk på grund av åtgärd i utövningen av tjänst som sådan
funktionär.

5 § Har domstolen i ett mål om enskilt åtal mot den som är eller har varit
offentlig funktionär för brott i utövningen av tjänsten genom lagakraftvunnet

avgörande förpliktat målsäganden att ersätta den tilltalade dennes
rättegångskostnad, skall den som var den tilltalades arbetsgivare vid tiden
för den åtalade gärningen på ansökan av den tilltalade utge det utdömda
beloppet till denne, i den mån målsäganden inte har betalt det. Arbetsgivaren

inträder då intill det utgivna beloppet i den tilltalades rätt gentemot
målsäganden.

Första stycket tillämpas även när någon annan än arbetsgivaren, utan
samband med allmänt åtal, har fört talan mot den som är eller har varit
offentlig funktionär om enskilt anspråk på grund av åtgärd i utövningen av
tjänsten.

6 § 1 fråga om den offentlige funktionärens rätt att av arbetsgivaren få
ersättning för rättegångskostnad skall staten anses som arbetsgivare i
förhållande till arbetstagare med statligt reglerade anställningar hos kommuner,

landstingskommuner, kommunalförbund, församlingar, kyrkliga
samfälligheter, allmänna försäkringskassor eller andra allmänna inrättningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Den gäller inte i fråga om i
mål som har anhängiggjorts före ikraftträdandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

JuU 1981/82:17

5

Motionen

I motion 1981/82:81 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar uttala att verkan av de i propositionen föreslagna förändringarna
inte bör begränsas genom kommande förändringar i processuella regler.

Utskottet

Inledning

Enligt gällande lagstiftning saknar målsäganden rätt att väcka enskilt åtal
eller att självständigt föra skadeståndstalan mot vissa högre statliga funktionärer

för brott som har begåtts i utövningen av tjänsten. I motioner till
riksdagen och i den allmänna debatten har kritik riktats mot denna ordning.

Motionerna har behandlats av justitieutskottet i de av riksdagen
godkända betänkandena 1978/79:5 och 1979/80: 5. I det sistnämnda betänkandet

uttalade utskottet att det kunde finnas anledning att överväga andra
vägar än att genom inskränkningar i målsägandens talerätt tillgodose det
skydd mot obefogade åtal eller krav som åsyftats med gällande bestämmelser.

Utskottet hänvisade i sammanhanget till att en planerad utredning
rörande ansvaret för offentliga funktionärer avsågs få i uppdrag att överväga

ändringar i den riktningen.

Enligt regeringens bemyndigande i december 1979 tillkallade dåvarande
chefen för justitiedepartementet en kommitté med uppdrag att företa en i
princip förutsättningslös granskning av det straff- och disciplinansvar som
gäller för funktionärer i offentlig verksamhet. Kommittén har i delbetänkandet

(Ds Ju 1980:13) Åtal mot offentliga funktionärer behandlat den i
direktiven särskilt upptagna frågan om rätten för målsägande att väcka åtal
och skadeståndstalan på grund av brott som har begåtts i utövningen av
offentlig tjänst. Betänkandet har remissbehandlats.

Betänkandet och remissyttrandena däröver har legat till grund för de
förslag som läggs fram i propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i reglerna i rättegångsbalken om rätten

för en enskild person att väcka enskilt åtal eller skadeståndstalan mot
vissa offentliga funktionärer för brott som har begåtts i utövning av tjänst
eller uppdrag. Ändringarna innebär att den nu gällande begränsningen i
rätten att föra sådan talan i princip avskaffas. En begränsning föreslås
dock alltjämt gälla beträffande talan mot statsråd, justitieråd, regeringsråd,
riksdagens ombudsmän och vissa andra funktionärer hos rikdagen samt
justitiekanslern. Reglerna härom utgör i huvudsak en konsekvens av bestämmelser

i regeringsformen och riksdagsordningen.

I propositionen föreslås också ändringar i de regler i rättegångsbalken
som ger riksåklagaren ensam behörighet att föra ansvarstalan i hovrätt och

s. 6 Kontrollera mot PDF

JuU 1981/82:17

6

tingsrätt mot offentliga funktionärer med vissa högre tjänster. Ändringarna
innebär att andra åklagare får vidgad behörighet i detta hänseende.

Slutligen föreslås i propositionen en ny lag om offentliga funktionärers
rätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m. m. Enligt den lagen
får offentliga arbetstagare, mot vilka enskilt åtal eller anspråk har väckts
på grund av brott i tjänsteutövningen, rätt att av sina arbetsgivare utfå
sådan ersättning för rättegångskostnad som en domstol har förpliktat motparten

att ge ut. Arbetsgivaren får återkravsrätt mot denne.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

Överväganden

Begränsningar i åtalsrätten för den enskilde beträffande brott som i
utövningen av tjänst eller uppdrag begås av vissa högre tjänstemän har
funnits sedan länge och fick sin nuvarande utformning i samband med
följdlagstiftningen till grundlagsreformen år 1974.

I likhet med departementschefen anser utskottet att de särskilda åtalsreglerna

för vissa högre tjänstemän numera får anses ha en mycket begränsad

praktisk betydelse. Enligt utskottets mening är det från allmän synpunkt

angeläget att rättsordningen inte innehåller regler som kan uppfattas
så att en grupp medborgare tillerkänns en särskilt gynnad ställning i rättsligt

hänseende. Utskottet ansluter sig därför till de i propositionen föreslagna

ändringarna i denna del. Såsom föreslås i propositionen bör de särskilda
åtalsbegränsningsreglema, liksom begränsningarna i rätten att föra talan
om skadestånd, bibehållas beträffande en begränsad grupp högre funktionärer.

Införs den av utskottet förordade ordningen beträffande målsägandens
talerätt är det enligt utskottets mening följdriktigt att, såsom också föreslås
i propositionen, riksåklagarens nuvarande exklusiva åtalsbehörighet enligt
rättegångsbalken begränsas. Utskottet godtar det förslag som i detta hänseende

läggs fram i propositionen. Det kan tilläggas att också i militära
rättegångslagen (1948:472) finns regler om exklusiv behörighet för justitiekanslern

och riksåklagaren att vara åklagare i vissa mål mot högre befattningshavare

inom försvarsmakten. Reglerna härom torde komma att övervägas

av militäransvarskommittén (Ju 1977:09).

Utskottet godtar också den nya reglering som föreslås beträffande offentligt

anställda arbetstagares rätt att av arbetsgivare få gottgörelse för
rättegångskostnader i vissa mål.

Konstitutionsutskottet har nyligen i ett av riksdagen godkänt betänkande

(KU 1981/82:7) uttalat att uttrycket ”allmänna inrättningar” om möjligt
bör undvikas i nya lagar. I linje härmed bör göras en justering av 1 och 6 §§
i den föreslagna nya lagen om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse
för rättegångskostnad i vissa mål m. m. Även i den föreslagna lagtexten till
20 kap. 10 § rättegångsbalken bör göras en redaktionell ändring. De nu
berörda paragraferna bör ges den lydelse som framgår av utskottets hemställan

nedan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Juli 1981/82:17

7

När det härefter gäller sådana bestämmelser om förenklad processordning

som avses i motion 81, och som alltså inte tar sikte på talerätt och
åtalsbehörighet, skall till en början erinras om att förslag härom inte läggs
fram i propositionen.

I direktiven till den i inledningen omnämnda kommittén angavs att
kommittén skulle överväga om förekommande behov av skydd mot obefogade

åtal och krav kunde tillgodoses på annat lämpligt sätt, t. ex. genom
regler som gör det möjligt för domstolen att på handlingarna avgöra mål,
där talan är uppenbart ogrundad. Regler av detta slag borde i så fall gälla
för alla offentligt anställda.

I det delbetänkande som ligger till grund för den nu aktuella propositionen

föreslogs för dispositiva tvistemål och för mål om enskilt åtal i allmänhet

en regel som skulle göra det möjligt för domstolen att avstå från att
utfärda stämning i vissa fall. Detta skulle gälla när målsägandens framställning

av omständigheterna i målet inte innefattar laga skäl för käromålet
liksom när kärandens resp. målsägandens talan stöder sig på omständighet
som strider mot vad som är allmänt veterligt eller det eljest uppenbart
framgår att käromålet eller åtalet är ogrundat. Vidare föreslogs att talan av
den berörda arten skall kunna ogillas under förberedelsen.

Vid sitt ställningstagande till de i betänkandet föreslagna rättegångsbestämmelsema

anför departementschefen att han delar den i betänkandet
framförda uppfattningen att en förenklad processordning inte bör genomföras

enbart med sikte på att ge offentliga funktionärer skydd mot obefogade

straff- eller skadeståndsanspråk. En mera generell ordning med möjlighet

att avgöra mål utan stämning och delgivning bör emellertid enligt
departementschefen inte införas utan ytterligare överväganden. Sådana
överväganden görs f. n. av rättegångsutredningen (Ju 1977:06), och departementschefen

anser att resultatet av dessa inte bör föregripas genom en
lagstiftning i förevarande sammanhang. Departementschefen förordar därför

att någon lagstiftning på området inte genomförs nu.

I motion 81 riktas kritik mot att det i propositionen inte klart framgår
vilken inställning regeringen har till frågan om en förenklad processordning
av det slag som föreslagits i betänkandet. Motionärerna anser det önskvärt
att riksdagen som sin mening uttalar att begränsande bestämmelser av
aktuellt slag inte heller framdeles bör införas.

Utskottet vill för sin del i linje med departementschefen framhålla att det
skulle inge betänkligheter att för vissa mål om ansvar eller skadestånd mot
offentliga funktionärer införa en sådan förenklad processordning som berörs

i propositionen. En sådan lösning skulle nämligen på samma sätt som
de nuvarande talebegränsningsreglerna kunna ge underlag för uppfattningen

att rättsordningen ger en viss grupp i samhället en särskilt gynnad
ställning. Frågan om att införa regler på området av mera generellt slag
övervägs f. n. av rättegångsutredningen. Riksdagen bör inte göra något
sådant uttalande rörande en framtida reglering på området som förespråkas

i motion 81. Motionen avstyrks.

s. 8 Kontrollera mot PDF

JuU 1981/82:17

8

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

I. att riksdagen antar det genom proposition 1981/82: 34 framlagda
förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken med den ändringen

att 20 kap. 10 § erhåller följande som Utskottets förslag betecknade

lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

20 kap.

10§

Bestämmelserna i 8 och 9 §§ om rätt för målsäganden att väcka åtal elier
övertaga väckt åtal gäller icke i fråga om brott, som i utövningen av
tjänsten eller uppdraget har begåtts av

1. statsråd,

2. justitieråd, eller regeringsråd,

3. justitiekanslern eller den som
har tjänstgjort i hans ställe,

4. någon av riksdagens ombudsmän

eller den som har tjänstgjort i
hans ställe, eller

5. någon annan befattningshavare,

mot vilken enligt riksdagsordningen

eller annan författning endast

något av riksdagens utskott eller

annat riksdagsorgan är behörigt
att besluta om åtal för sådant brott.

2. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad

i vissa mål m. m. med den ändringen att 1 och 6 §§
erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1§

Med offentliga funktionärer avses i denna lag

1. arbetstagare hos staten,

2. arbetstagare hos kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund,

församlingar, kyrkliga samfälligheter eller allmänna försäkringskassor,

3. arbetstagare hos andra all- 3. arbetstagare hos andra arbets
männa

inrättningar, om anställ- givare, om anställningen är statligt

ningen är statligt reglerad, reglerad,

3. någon av riksdagens ombudsmän

eller den som har tjänstgjort i
hans ställe,

4. någon annan befattningshavare,

mot vilken enligt riksdagsordningen

eller annan författning endast

något av riksdagens utskott eller

annat riksdagsorgan är behörigt
att besluta om åtalför sådant brott,
eller

5. justitiekanslern eller den som
har tjänstgjort i hans ställe.

s. 9 Kontrollera mot PDF

JuU 1981/82:17

9

Regeringens förslag Utskottets förslag

4. ledamöter av sådana styrelser, verk, nämnder, kommittéer eller andra

myndigheter som hör till staten eller till någon kommun eller landstingskommun

eller andra organ som avses i 2 eller 3,

5. de som utövar uppdrag åt staten eller åt en kommun eller annat organ
som avses i 2, om de har valts till uppdraget eller inte äger undandra sig
detta liksom eljest om uppdraget är reglerat i författning,

6. krigsmän och andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

7. de som utövar myndighet utan att ha sådan anställning eller sådant
uppdrag som anges i 1-5 och utan att fullgöra sådan tjänsteplikt som
nämns i 6.

I fråga om den offentlige funktionärens

rätt att av arbetsgivaren få
ersättning för rättegångskostnad
skall staten anses som arbetsgivare
i förhållande till arbetstagare med
statligt reglerade anställningar hos
kommuner, landstingskommuner,
kommunalförbund, församlingar,
kyrkliga samfälligheter, allmänna
försäkringskassor eller andra allmänna

inrättningar.

I fråga om den offentlige funktionärens

rätt att av arbetsgivaren få
ersättning för rättegångskostnad
skall staten anses som arbetsgivare
i förhållande till alla arbetstagare
med statligt reglerade anställningar.

3. beträffande en förenklad processordning
att riksdagen avslår motion 1981/82:81.

Stockholm den 1 december 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne
Nygren (s), Björn Körlof (m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans
Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), KarlGustaf

Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Stina Eliasson (c), Margareta
Andrén (fp) och Elis Andersson (c).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.