Sök i Ratio Lex

om ny arbetstidslag m.m. (prop. 1981/82:154)

1982-05-27 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1981/82:SoU55, om ny arbetstidslag m.m. (prop. 1981/82:154)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

Socialutskottets betänkande
1981/82:55

om ny arbetstidslag m. m. (prop. 1981/82:154)

Propositionen

I proposition 1981/82:154 om ny arbetstidslag m.m. har regeringen
(arbetsmarknadsdepartementet), såvitt nu är i fråga, föreslagit riksdagen
att anta i propositionen framlagda förslag till

1. arbetstidslag,

2. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

3. lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete,

4. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn,
m. m.

Lagförslagen redovisas i bilaga till betänkandet.

Ett under mom. 5 i hemställan i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) har överflyttats till skatteutskottet,

som behandlar lagförslaget i böljan av riksmötet 1982/83.

Motioner

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1982

I motion 1981/82:293 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om en tidsplan för generell
nedtrappning av arbetstiden till sex timmar/dag med bibehållen lönestandard,

så att sextimmarsdagen genomförs under 1980-talet,

2. att riksdagen uttalar att arbeten som är så fysiskt tunga eller skadliga
för hälsan på annat sätt att de inte kan utföras på heltid skall kompenseras
med heltidslön,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i arbetstidslagen

så att

a) 10 § om allmän övertid och extra övertid samt 9 § om övertid för
förberedelse- och avslutningsarbete utgår,

b) att övertid för nödfall sarbete - vid överhängande fara för skada på
liv, hälsa eller egendom — får tillgripas, dock högst 150 timmar per år.

I motion 1981/82:957 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om begränsning av
skiftarbete och arbete på obekväm arbetstid i enlighet med vad som anförs
i motionen.

I motion 1981/82:961 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt
1 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 55

s. 2 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

2

utredningsarbete för att belysa effekterna av och förutsättningarna för en
allmän arbetstidsförkortning.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1 motion 1981/82: 2438 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om en tidsplan för generell
nedtrappning av arbetstiden till sex timmar/dag med bibehållen lönestandard

med målsättningen att sextimmarsdagen genomförs under 1980-talet,

2. att riksdagen beslutar anta följande förslag till ändring i proposition
1981/82: 154 om ny arbetstidslag

a) att 1 § ges följande såsom Motionärernas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag gäller, med de inskränkningar

som anges i 2 §, varje
verksamhet där arbetstagare utför
arbete för en arbetsgivares räkning.

1 §

Motionärernas förslag

Denna lag gäller, med de inskränkningar

som anges i 2 §, varje
verksamhet där arbetstagare utför
arbete för en arbetsgivares räkning.

Med arbetstid avses all den tid
arbetstagare är skyldig ställa sig
till arbetsgivarens förfogande. Arbetstiden

är en del av arbetsmiljön
och grundläggande för denna lag
är vad som stipuleras i arbetsmiljölagens

2 kap. / och 2 §§ samt 2 kap.
2 § första stycket och 3 §.

Om arbetstiden för minderåriga Om arbetstiden för minderåriga
finns ytterligare bestämmelser i 5 finns ytterligare bestämmelser i 5
kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).

b) att 2 § första stycket punkterna 1 och 2 utgår,

c) att 3 § om möjlighet till undantag och avvikelser från lagen utgår,

d) att 6 § om jourtid utgår,

e) att 8 § om allmän övertid utgår,

f) att 9 § om nödfallsövertid ges följande såsom Motionärernas förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag

9 §

Har en natur- eller olyckshändelse
fallsövertid).

Om det för arbetsstället finns en
lokal arbetstagarorganisation inom
vars avtalsområde arbetet faller, får
nödfallsövertid tas ut endast under
förutsättning att arbetsgivaren snarast

underrättar organisationen om
övertidsarbetet.

Motionärernas förslag

förhållandena kräver (nöd
Om

det för arbetsstället finns en
lokal arbetstagarorganisation inom
vars avtalsområde arbetet faller, får
nödfallsövertid tas ut endast under
förutsättning att arbetsgivaren snarast

underrättar organisationen om
övertidsarbetet och arbetet får endast

fortsättas med organisationens

godkännande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

3

Regeringens förslag

Nödfallsövertid får inte tas ut under

längre tid än två dygn från arbetets

början utan att tillstånd till arbetet

har sökts hos arbetarskyddsstyrelsen.

Motionärernas förslag

Nödfallsövertid får inte tas ut under

längre tid än två dygn från arbetets

början utan att tillstånd till arbetet

har sökts hos arbetarskyddsstyrelsen.

Nödfallsövertid får tas ut
högst 150 timmar under ett kalenderår.

g) att 13 § om nattvila ges följande såsom Motionärernas förslag betecknade

lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

13 §

Alla arbetstagare skall ha ledigt
för nattvila. I ledigheten skall ingå
tiden mellan klockan 24 och
klockan 5.

Avvikelse från första stycket får
göras, om arbetet med hänsyn till
dess art, allmänhetens behov eller
andra särskilda omständigheter
måste fortgå även nattetid eller bedrivas

före klockan 5 eller efter
klockan 24.

Alla arbetstagare skall ha ledigt
för nattvila. 1 ledigheten skall ingå
tiden mellan klockan 24 och
klockan 5.

Avvikelse från första stycket får
göras, om arbetet med hänsyn till
dess art eller allmänhetens behov
måste fortgå även nattetid eller bedrivas

före klockan 5 eller efter
klockan 24. Tillstånd för avvikelse
från nattvila sökes hos arbetarskyddsstyrelsen.

Avvikelse från
nattvilan får ej göras utan lokal arbetsorganisations

godkännande.

h) att 14 § om veckovila ges följande såsom Motionärernas förslag betecknade

lydelse:

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

14 §

Arbetstagarna skall ha minst trettiosex

timmars sammanhängande
ledighet under vaije period om sju
dagar (veckovila). Till veckovilan
räknas inte beredskapstid då arbetstagaren

får uppehålla sig utanför

arbetsstället men skall stå till
arbetsgivarens förfogande för att
utföra arbete när behov uppkommer.

Veckovilan skall så långt möjligt
förläggas till veckoslut.

Arbetstagarna skall ha minst fyrtioåtta

timmars sammanhängande
ledighet under vaije period om sju
dagar (veckovila). Till veckovilan
räknas inte beredskapstid då arbetstagaren

får uppehålla sig utanför

arbetsstället men skall stå till
arbetsgivarens förfogande för att
utföra arbete när behov uppkommer.

Veckovilan skall så långt möjligt
förläggas till veckoslut.

Undantag från första förutses av arbetsgivaren.

i) att 19 § punkterna 1, 2, 3 och 4 om dispens och s.k. extra övertid
utgår,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs i motionen
angående tolkningen av tidsbegreppet i 12 § förslaget till arbetstidslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

4

I motion 1981/82: 2455 av Gösta Bohman m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1981/82: 154 om ny arbetstidslag,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om kostnadsökningar för kommuner och landsting,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om förnyad utredning

av arbetstids- och arbetsmiljölagstiftningen i enlighet med vad som
anförts i motionen.

I motion 1981/82: 2456 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s) hemställs att riksdagen
avslår den i proposition 1981/82:154 föreslagna höjningen av den övre
gränsen för allmän övertid till 200 timmar.

Utskottet

Huvudsakligt innehåll i propositionen, m. m.

I propositionen läggs fram ett förslag till ny arbetstidslag. Förslaget
bygger på betänkandet (SOU 1981:5) Ny arbetstidslag som framlagts av
Utredningen av vissa arbetstidsfrågor. Den nya lagen skall ersätta 1970 års
allmänna arbetstidslag (1970:103) och reglerna i 4 kap. arbetsmiljölagen
(1977: 1160) om arbetstidens förläggning.

I förslaget ingår, i stort sett oförändrade, gällande bestämmelser om
ordinarie arbetstid, jourtid, nattvila, veckovila, raster och pauser. Däremot

föreslås att övertidsreglerna ändras i väsentliga delar. Förslaget
innebär i den delen att ledighet från arbetstagarens ordinarie arbetstid eller
jourtid vid beräkning av övertid skall likställas med fullgjord ordinarie
arbetstid resp. jourtid. De särskilda bestämmelserna om förberedelse- och
avslutningsövertid föreslås slopade. Vidare höjs gränsen för allmän övertid
från 150 timmar till 200 timmar per kalenderår.

Nya bestämmelser föreslås som begränsar mertiden, dvs. den arbetstid
som vid deltidsanställning överstiger arbetstagarens normala arbetstid och
jourtid. Vidare föreslås regler som ålägger arbetsgivarna skyldighet att i
rimlig tid lämna arbetstagarna besked om arbetstidens förläggning.

Som en ytterligare nyhet införs en möjlighet att träffa lokala kollektivavtal

om avvikelse från reglerna om övertid, mertid och nattvila under högst
en månad, räknat från dagen för avtalets ingående.

Förslaget innebär dessutom en omläggning av den ordning som hittills
har tillämpats vid myndighetshandläggningen av dispenser m. m. i arbetstidsärenden.

För att en dispensfråga skall kunna tas upp av myndigheten
krävs att parterna först har försökt att utnyttja de möjligheter som finns att
göra avvikelse från lagen genom kollektivavtal. Det nuvarande förfarandet
med anmälan till arbetarskyddsstyrelsen i ärenden om nödfall sövertid
ersätts av underrättelser till den lokala fackliga organisationen.

Även sanktionssystemet ändras, och som en nyhet införs vid sidan av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sol) 1981/82:55

5

straffbestämmelserna en bestämmelse om sanktionsavgift som påföljd för
arbetsgivare som överträder lagreglerna om övertid (övertidsavgift). Ärenden

om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan av åklagare.

Följdändringar föreslås i arbetsmiljölagen (1977:1160) och vissa andra
lagar.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1983.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels tre motioner som
väckts under den allmänna motionstiden 1982, dels tre motioner som
väckts med anledning av propositionen.

Frågan om avslag på propositionen, m.m.

I motion 1981182:2455 av Gösta Bohman m.fl. (m) uttrycks oro för att
genomförandet av regeringens förslag kommer att leda till kostnadsökningar

både för näringslivet och inom stat och kommun. Motionärerna gör
gällande att förslagen att betrakta alla ledighetsformer jämte kompensationsledighet

som arbetad tid vid övertidsberäkning, att slopa förberedelse-

och avslutningsövertid och att begränsa mertiden innebär förändringar
som kan leda till minskning av den till buds stående arbetstiden. 1 dagens
samhällsekonomiska situation hade det bort ankomma på regeringen att i
stället överväga åtgärder som skulle kunna leda till ett bättre utnyttjande
av arbetstiden, hävdar motionärerna. De anser att det borde vara uppenbart

för regeringen vad det redan omfattande ledighetsuttaget har medfört i
form av praktiska problem, kostnader och skattebortfall. Vidare menar
motionärerna att propositionen innebär förändringar i förhållande till nu
gällande ordning som inte bör regleras lagstiftningsvägen utan som hittills
bör lösas av berörda parter på arbetsmarknaden i samverkan. Sammanfattningsvis

begär motionärerna att riksdagen avslår propositionen (yrkande
1). Vissa arbetstidsregler bör dock samordnas i arbetstidslagstiftningen i
syfte att nå förenklingar och ökad effektivitet, anförs det i motionen.
Motionärerna förordar därför att arbetstids- och arbetsmiljölagstiftningen
blir föremål för en förnyad utredning med parlamentarisk medverkan (yrkande

3).

Utskottet delar inte motionärernas bedömning av de ekonomiska effekterna

av förslaget till ny arbetstidslag. Såsom arbetsmarknadsministern
påpekat i propositionen utgår den föreslagna lagen från att arbetsmarknadens

parter själva bestämmer den ordinarie arbetstiden, i vad mån deltidsarbete

skall anordnas, vikariatsfrågor och mycket annat som påverkar
arbetstiden. Arbetsmarknadsministern erinrar vidare om att parterna också

har möjlighet att själva lösa de övertids- och mertidsproblem eller
förläggningsfrågor som kan uppkomma och att i sista hand arbetarskyddsstyrelsen

i sin dispensprövning har att väga in de ekonomiska konsekvenserna

av alltför långtgående skyddsregler.

Vad gäller begränsningen av mertiden finns det enligt arbetsmarknadsministerns

mening gott fog för antagandet att mertidsbegränsningen totalt
sett inte kommer att beröra särskilt många arbetstagare (prop. s. 25).

s. 6 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

6

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion 1981/82:2455,
såvitt nu är i fråga (yrkande 1). Vid sådant förhållande finns heller ingen
anledning att tillsätta en sådan utredning som motionärerna begärt. Motionen

avstyrks därför även i den delen (yrkande 3).

I samma motion anlägger de moderata motionärerna kritiska synpunkter
på den samhällsekonomiska analysen i propositionen. Motionärerna gör
gällande att de föreslagna lagändringarna leder till nya kostnadsökningar
för den kommunala sektorn. Enligt deras bestämda mening bör åtgärder
som övervältrar nya kostnader på kommuner och landsting vara uteslutna.

1 vart fall borde en allsidig belysning av förslagens kostnadskonsekvenser
ha redovisats, menar man. Motionärerna anser att riksdagen med anledning

av propositionen bör göra ett särskilt uttalande om att lagförslag av
här berört slag inte bör framläggas utan ingående samhällsekonomiska
kostnadsanalyser. De hemställer att regeringen ges till känna vad som i
motionen anförts om kostnadsökningar för kommuner och landsting (yrkande

2).

Utskottet är väl medvetet om den restriktivitet som måste prägla kommunernas

budget under de närmaste åren (se bl. a. FiU 1981/82:21). Som
framgått av vad som ovan anförts delar utskottet emellertid inte uppfattningen

att ett genomförande av det här aktuella lagförslaget kommer att
leda till de kostnadsökningar som motionärerna befarar. Då det gäller
motionsyrkandet vill utskottet erinra om att finansutskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande FiU 1979/80:25 (s. 7) uttalat att regeringen bör
se till att ingen proposition läggs fram utan att eventuella kommunalekonomiska

konsekvenser av de framlagda förslagen är ingående analyserade
och utförligt redovisade. Utskottet anser det med hänsyn härtill inte påkallat

med något riksdagsuttalande med anledning av motion 1981/82:2455 i
här aktuell del (yrkande 2).

Innehållet i en ny arbetstidslagstiftning, m.m.

I propositionen föreslås att det i arbetsmiljölagen förs in en bestämmelse,

2 kap. 10 §, som hänvisar till arbetstidslagen. Härigenom avses att
markera att de allmänna reglerna i arbetsmiljölagen även tar sikte på
arbetstidsfrågor (prop. s. 45 och 46). Detta gäller, anfördes av utredningen,
framför allt de grundläggande föreskrifterna om arbetsmiljöns beskaffenhet

och om arbetsgivarnas skyldigheter.

Utskottet tillstyrker förslaget. Med hänsyn härtill påkallar motion 1981/
82:2438 av Lars Werner m.fl. (vpk) inte någon riksdagens åtgärd, såvitt
däri föreslås (yrkande 2 a delvis) att det i 1 § arbetstidslagen skall tas in en
bestämmelse av innehåll att arbetstiden är en del av arbetsmiljön och att
grundläggande för denna lag är vad som stipuleras i arbetsmiljölagen om
arbetsmiljöns beskaffenhet och arbetsgivarnas skyldigheter (2 kap. 1 och

2 §§ samt 3 kap. 2 § första stycket och 3 §).

Från tillämpningsområdet för den nya arbetstidslagen görs i 2 § första

s. 7 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

7

stycket 1 undantag för s.k. okontrollerbart arbete. Undantaget motsvarar
2 § a) i den gällande arbetstidslagen och — i fråga om bestämmelserna om
arbetstidens förläggning och arbetstiden för minderåriga - 1 kap. 3 § andra
stycket arbetsmiljölagen. I 2 § första stycket 2 undantas arbetstagare i
företagsledande eller i annars särskild förtroendeställning i arbetstidshänseende.

Detta motsvarar den gällande lagens undantag i 2 § b). Arbetsmiljölagen

innehåller dock inte något direkt motsvarande undantag.

I motion 1981182:2438 konstaterar motionärerna att arbetstidslagen inte
kommer att gälla vid hemarbete. Arbete i hemmet vid s.k. hemdatorer
förekommer redan i Sverige, om än i liten utsträckning, uppger man och
hävdar att det därför är nödvändigt att utveckla vad som avses med
arbetstid så att också hemarbete täcks in under arbetstidsbegreppet. Mot
den bakgrunden föreslår man ett tillägg till 1 § i lagförslaget, vilket lagrum
anger att lagen i princip gäller varje verksamhet där arbetstagare utför
arbete för en arbetsgivares räkning, kombinerat med en strykning av 2 §
första stycket punkt 1. Vidare föreslås att undantaget från arbetstidslagens
regler för arbetstagare i företagsledande ställning eller i annan särskild
förtroendeställning skall utgå (2 § första stycket 2).

Utskottet har inte funnit några övertygande skäl för att låta den nya
lagen reglera även arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars
under sådana förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens
uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat. Motsvarande gäller det föreslagna

undantaget beträffande arbetstagare i företagsledande ställning eller
annars i särskild förtroendeställning. Utskottet tillstyrker därför propositionens

förslag av innehåll att den hittills gällande ordningen i princip
behålls med den kompletteringen att bestämmelserna beträffande företagsledare

m.fl. anpassas till de förhållanden som faktiskt råder även när det
gäller arbetstidens förläggning (prop. s. 62 och 63).

Utskottet avstyrker motion 1981/82:2438 i här aktuella delar (yrkande 2
a delvis och yrkande 2 b).

Bestämmelser om möjligheten att genom kollektivavtal på förbundsnivå
göra undantag från lagens tillämpning i dess helhet samt om möjligheten att
på samma sätt göra avvikelser från vissa av lagens bestämmelser har förts
samman i 3 § första stycket i lagförslaget. Motsvarande bestämmelser
finns i den gällande allmänna arbetstidslagen. Bestämmelserna i första
stycket gör det också möjligt att helt avtala bort de regler om arbetstidens
förläggning som nu har sin plats i 4 kap. arbetsmiljölagen. Som en nyhet
har införts möjligheten att enligt 3 § andra stycket träffa lokala kollektivavtal

i situationer där kortvariga undantag behövs från lagbestämmelserna
om övertid, mertid och nattvila.

I motion 1981182:2438 yrkas att 3 § i lagförslaget utgår (yrkande 2 c).
Motionärerna understryker att lagen måste vara en skyddslag och anser att
några undantag eller avvikelser från lagen inte skall kunna göras.

Möjligheten att genom centrala kollektivavtal göra undantag från gällan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

de bestämmelser om arbetstidens längd och om raster, nattarbete och
veckovila har funnits sedan länge. Samtliga de remissinstanser som yttrat
sig beträffande möjligheten att genom lokala kollektivavtal avvika från
vissa lagbestämmelser, bl. a. LO och TCO, har sett positivt på förslaget.
Utskottet - som i sammanhanget vill erinra om att allt eftersom en förkortning

av arbetstiden har genomförts det ursprungliga skyddsmotivet bakom
arbetstidslagstiftningen fått mindre betydelse — tillstyrker propositionens
förslag och avstyrker därmed motion 1981/82:2438 i aktuell del (yrkande 2
c).

I samma motion gör motionärerna gällande att sedan begreppet allmän
övertid infördes genom allmänna arbetstidslagen år 1970 arbetsgivarna
kräver ökad övertid av dem som har ett arbete, medan andra blir utan
arbete. En sådan ordning kan aldrig accepteras menar motionärerna och
hävdar att övertid skall få förekomma endast vid natur- och olyckshändelse

eller annan liknande omständighet (nödfallsövertid) och då med högst
150 timmar per kalenderår samt under förutsättning att den lokala fackliga
organisationen ger sitt medgivande. Krav med liknande syfte har framställts

även i en motion från den allmänna motionstiden, motion 1981/
82:293, som likaledes väckts av Lars Werner m.fl. (vpk) (yrkande 3).

I den förstnämnda motionen, 1981/82:2438, yrkas att följande lagrum i
förslaget till arbetstidslag skall utgå, nämligen 6 § som reglerar jourtid
(yrkande 2 d), 8 § som reglerar allmän övertid (yrkande 2 e) och 19 §
punkterna 1—4 som reglerar möjligheterna för arbetarskyddsstyrelsen att
— då kollektivavtal som avses i 3 § inte träffats - ge dispens bl. a. i fråga
om uttagande av ytterligare övertid utöver allmän övertid och ytterligare
mertid utöver allmän mertid (yrkande 2 i). Vidare yrkar motionärerna att i
enlighet med det ovan sagda tillägg görs till 9 § som reglerar nödfallsövertid

(yrkande 2 f).

Utskottet vill först erinra om att propositionens förslag om beräkning av
övertiden och om avskaffande av den särskilda form av övertid som avser
förberedelse- och avslutningsarbeten är ägnade att minska övertidsuttaget.
Utskottet finner för sin del det föga realistiskt att införa en ordning som
förbjuder all övertid utom nödfallsövertid och kan med hänsyn till erfarenheterna

från tillämpningen av den nuvarande allmänna arbetstidslagen inte
instämma i vad som synes vara motionärernas uppfattning, nämligen att
förbjudandet av övertid skulle leda till ett i motsvarande mån ökat behov
av nyanställning.

När det gäller yrkandena om en maximigräns för uttaget av nödfallsövertid

vill utskottet anföra följande.

Bestämmelsen om nödfallsövertid motsvarar i stort sett vad som gäller
enligt 8 § allmänna arbetstidslagen. Då den bestämmelsen ändrades år
1976 gavs den en mer restriktiv utformning än tidigare. Vid ändringen
underströks bl. a. att nödfallsövertid inte fick tas ut i samband med vanligen

återkommande och därför förutsebara driftstörningar (prop. 1975/

s. 9 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

9

76:179 s. 13). Vid riksdagsbehandlingen framställdes i en motion, liksom
nu, krav på maximering av nödfallsövertiden till 150 timmar per år. I sitt av
riksdagen godkända betänkande fann socialutskottet att den mer restriktiva

utformning som bestämmelsen genom den då aktuella lagändringen
fått tillgodosåg de önskemål som vissa arbetstagarorganisationer framställt
om en begränsning av möjligheten att ta ut övertid för nödfallsarbete.
Utskottet såg därför ingen anledning att i lagen ange någon maximigräns
för denna form av övertid och avstyrkte motionen (SoU 1975/76:45).

Enligt utskottets bedömning har ingenting framkommit som skulle föranleda

utskottet att ändra sitt ställningstagande från riksmötet 1975/76. Såsom

utredningen framhållit (prop. s. 41) har, sedan bestämmelsen om
nödfallsövertid infördes, arbetstagarsidans ställning dessutom stärkts väsentligt,

bl. a. genom reglerna i medbestämmandelagen om tolkningsföreträde

för de fackliga organisationerna i tvister om arbetsskyldighet.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet propositionens förslag
om nödfallsövertid. Utskottet ansluter sig också till övervägandena i propositionen

då det gäller de övriga frågor som här behandlas. Det sagda
innebär att utskottet avstyrker motion 1981/82:293 yrkande 3 och motion
1981/82:2438 yrkandena 2 d, 2 e, 2 f och 2 i. I det följande behandlar
utskottet frågan om vilket timantal som skall fastställas för den allmänna
övertiden.

I motion 1981182:2456 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) yrkas att den i propositionen

föreslagna höjningen av den övre gränsen för allmän övertid från
150 till 200 timmar avslås (8 § förslaget till arbetstidslag). Motionärerna
anser att det är särskilt viktigt att uppmärksamma arbetstidsfrågorna ur
jämställdhetssynpunkt.

Man hänvisar till betänkandet (SOU 1979:89) Kvinnors arbete och pekar

på att många kvinnor söker sig ut på arbetsmarknaden på deltid då de
vet att de även i fortsättningen får huvudansvaret för barnens och hemmets
skötsel. Det är, säger man, mycket allvarligt att det är just män med barn
under sju år som arbetar mest övertid. Motionärerna menar att vi fått en
arbetsmarknad som kan sägas bestå av övertidsarbetande män och deltidsarbetande

kvinnor. Det är därför angeläget att åstadkomma en utjämning
av arbetstiderna, hävdar de. Motionärerna anser också att det även mot
bakgrund av den stora arbetslösheten och den snabbt ökande dolda arbetslösheten

i form av påtvingat deltidsarbete förefaller orimligt att nu föreslå
en ändring som tillåter ett ökat övertidsuttag.

Höjningen av övertidsuttaget inom ramen för den allmänna övertiden är
motiverad av det nya beräkningssättet för övertid som föreslås i propositionen

och som utskottet tillstyrker. Även den föreslagna regleringen av
mertiden, som motionärerna ser som en förbättring, utgör motiv till den
justerade gränsen för övertidsuttaget.

Utskottet vill framhålla att syftet med höjningen av gränsen för övertidsuttaget

inte är att öka övertidsarbetet utan endast att bibehålla de marginaler

som den nuvarande ordningen medger,
tl Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 55

s. 10 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

10

Utskottet godtar således förslaget att gränsen för allmän övertid höjs
från 150 till 200 timmar. Samtidigt vill utskottet emellertid understryka att
det av en rad skäl - inte minst från jämställdhetssynpunkt - är önskvärt
att övertidsuttaget begränsas så långt möjligt. Övertidsuttag måste förbli
ett extraordinärt inslag i arbetet. Skulle det trots allt visa sig att övertid blir
ett alternativ till nyanställning finns skäl att ompröva den angivna gränsen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet den i propositionen
föreslagna lydelsen av 8 § i arbetstidslagen och avstyrker motion 1981/
82:2456.

Som en nyhet har i 12 § i lagförslaget tagits in en bestämmelse om
skyldighet för arbetsgivaren att minst två veckor i förväg informera den
enskilde arbetstagaren om ändringar i fråga om den ordinarie arbetstidens
och jourtidens förläggning. Syftet med bestämmelsen är att tillgodose
framför allt de deltidsarbetandes möjlighet att planera fritiden och att sköta
personliga angelägenheter.

Jämställdhetskommittén har i sitt remissyttrande över utredningsförslaget

gjort gällande att två veckor är en alldeles för kort tid om den anställde
skall kunna planera barnomsorg, hushållsarbete och fritidsverksamhet av
olika slag. Enligt kommittén bör det i normalfallet vara så att besked om
arbetstidens förläggning lämnas långt tidigare än två veckor i förväg.
Kommittén har därför föreslagit att detta tydligare skall komma till uttryck
i lagens förarbeten än vad som framgått av det förslag som framlagts av
utredningen.

I motion 1981182:2438 hänvisar motionärerna till vad jämställdhetskommittén

anfört i detta hänseende. Motionärerna säger sig dela jämställdhetskommitténs

uppfattning i frågan. Enligt motionärerna har inga uttalanden i
önskad riktning gjorts vare sig i propositionens allmänna överväganden
eller i specialmotiveringen till 12 §. De föreslår därför att riksdagen gör ett
uttalande av den innebörd som föreslagits i jämställdhetskommitténs remissvar,

dvs. att i normalfallet besked om arbetstidens förläggning bör
lämnas långt tidigare än två veckor i förväg och att man endast i undantagsfall

bör kunna falla tillbaka på minimitiden i den föreslagna bestämmelsen
(yrkande 3).

I propositionen understryks att den föreslagna tiden för lämnande av
besked om arbetstidens förläggning är ett minimikrav (s. 33). Det betonas
att besked i många fall bör kunna lämnas tidigare än 14 dagar i förväg.
Vidare påpekas att det bör vara möjligt att genom kollektivavtal på förbundsnivå

anpassa bestämmelsen efter behoven inom olika branscher.

Enligt utskottets mening torde det i de allra flesta fall vara möjligt att
lämna besked om den ordinarie arbetstidens och jourtidens förläggning
avsevärt tidigare än två veckor i förväg. I propositionen har ju också
framhållits att 14-dagarsfristen är ett minimikrav. Utskottet anser därför
att i normalfallet arbetstagaren bör ges besked lång tid i förväg och att bara
undantagsvis besked om arbetstidens förläggning bör lämnas så sent som

s. 11 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

11

endast två veckor i förväg. Som också stadgas i 12 § i lagförslaget, och som
tillstyrks av utskottet, bör dock besked få lämnas kortare tid i förväg, om
verksamhetens art eller oförutsedda händelser ger anledning till det. Utskottet

förutsätter att delegationen för arbetstidsfrågor, DELFA, ges i
uppdrag att analysera effekterna av den nya bestämmelsen och att, om
erfarenheterna av bestämmelsens tillämpning ger anledning därtill, överväga

behovet av en justering av tidsfristen. Genom det anförda får motion
1981/82:2438 yrkande 3 anses besvarad.

I 13 § i förslaget till ny arbetstidslag har tagits in bestämmelser om
nattvila som i sak överensstämmer med de nuvarande bestämmelserna i 4
kap. 5 § arbetsmiljölagen. Bestämmelserna innebär att alla arbetstagare
skall ha ledigt för nattvila. I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 24
och klockan 5. Avvikelse härifrån får göras om arbetet med hänsyn till
dess art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste
fortgå även nattetid eller bedrivas före klockan 5 eller efter klockan 24.

Motionärerna bakom motion 1981182:2438 anser att de avvikelser från
nattvilan som medges i lagförslaget är alltför omfattande. Avvikelse från
nattvila skall bara få ske i de fall produktionsprocesser av tekniska skäl
kräver det eller när det gäller samhällsservice, t. ex. inom sjukvård och
kommunikationer, anförs det i motionen. För att avvikelse skall få göras
krävs tillstånd av arbetarskyddsstyrelsen. Ett villkor för sådant tillstånd
skall enligt motionärerna vara att lokal arbetstagarorganisation lämnat
medgivande till avvikelsen. Motionärerna föreslår en lydelse av 13 § i
lagförslaget som syftar till att tillgodose de angivna kraven (yrkande 2 g).

När den nuvarande bestämmelsen om nattvila infördes i arbetsmiljölagen

framhöll socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU
1977/78:1 s. 47) att den arbetsvetenskapliga expertisen torde stå ganska
enig bakom rekommendationer om begränsning av nattarbete till fall där
sådant arbete var starkt motiverat av arbetsuppgifterna. Mot den bakgrunder.

kunde utskottet helt ansluta sig till vad departementschefen uttalat
därom (prop. 1976/77:149 s. 308) att arbetsmiljölagens bestämmelser om
ledighet för nattvila måste bygga på att det från samhällets synpunkt var
önskvärt att nattarbete i möjligaste mån undveks. De bestämmelser som
gav den grundläggande regleringen av nattarbete borde liksom dittills och
enligt vad som föreslagits i propositionen ge uttryck för den i samhället
förhärskande synen på nattarbete och tjäna som grund för ett system som
erbjöd en tillfredsställande kontroll av att nattarbete inte tillgreps i andra
fall än då det vore försvarligt från allmän synpunkt, anförde utskottet
vidare och tillstyrkte den aktuella lagtexten. Beträffande avvikelse från
nattarbetsförbudet anförde utskottet.

Vissa samhällsfunktioner är så viktiga att de oundgängligen måste fortgå
även på natten. Detta gäller i främsta rummet vårdsektorn. Det finns
emellertid även andra samhällsviktiga arbetsuppgifter, där det med fog kan
hävdas att de måste utföras även nattetid. I propositionen nämns särskilt

s. 12 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

12

servicefunktioner inom kommunikationssektorn och arbeten inom den
kontinuerliga driften i processindustrin.

Utskottet tillstyrker mot den angivna bakgrunden att avvikelse från
nattarbetsförbudet liksom hittills skall gälla för arbeten som med hänsyn
till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste
utföras nattetid (4 kap. 5 § andra stycket). Enligt utskottets mening bör
denna bestämmelse få en restriktiv tillämpning med hänsyn till den allmänna

grundsyn på nattarbete som utskottet gett uttryck åt.

Utskottet vidhåller sin uppfattning rörande innehållet i en regel om
avvikelse från nattarbetsförbudet. 13 § i den nya arbetstidslagen bör därför
få det innehåll som föreslås i propositionen. Regeln i andra stycket om
avvikelse från nattarbetsförbudet bör liksom motsvarande regel i den
nuvarande arbetsmiljölagen få en restriktiv tillämpning. Utskottets ställningstagande

innebär samtidigt att motion 1981/82:2438 avstyrks i här
aktuell del (yrkande 2 g). Då det gäller yrkandet om godkännande av lokal
arbetstagarorganisation för att avvikelse från nattarbetsförbudet skall få
ske vill utskottet framhålla att överenskommelse om sådan avvikelse i
första hand bör ske genom kollektivavtal enligt 3 § - motionärerna har
som framgår av det föregående yrkat avslag på denna paragraf — men att
arbetarskyddsstyrelsen om sådant avtal inte träffas skall ha möjlighet att
ge dispens om det finns särskilda skäl (se 19 § 5).

I detta sammanhang behandlar utskottet också motion 1981182:957 av
Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk). Motionen, som väcktes under den allmänna

motionstiden, innehåller ett yrkande som i praktiken delvis sammanfaller

med det nyss behandlade yrkandet. Motionärerna anser att
skiftarbete och arbete på obekväm arbetstid endast bör få förekomma när
produktionsprocessen av tekniska skäl inte går att avbryta eller i samhällsservice,

t. ex. inom sjukvård och vissa kommunikationer. Enligt motionärerna

bör vidare skiftarbetare eller de som arbetar på obekväm arbetstid ha
rätt att vid en viss ålder eller efter en viss tids arbete övergå till andra
arbetsuppgifter. I motionen sägs också att tvåskiftsarbetare snarast bör få
en kortare arbetstid.

Utskottet vill med anledning av motionen hänvisa till den restriktiva syn
på nattarbete som utskottet gett uttryck åt i det föregående. Härutöver vill
utskottet erinra om att arbetsmarknadens parter, som är oförhindrade att
träffa avtal i skiftarbetesfrågor, år 1977 träffat avtal om 36 timmars arbetsvecka

för underjordsarbetare och alla som arbetar i kontinuerligt treskift.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1981/82:957.

Slutligen tar utskottet här upp till behandling motion 1981182:293, såvitt
däri föreslås att riksdagen skall uttala att så länge det finns arbeten som är
så fysiskt tunga eller av arbetsmiljöskäl skadliga på annat sätt att de inte
kan utföras på heltid de måste kompenseras med heltidslön (yrkande 2).

Riksdagen har i andra sammanhang uttalat att de differentierade anställningsförmåner

som kan vara motiverade med hänsyn till att olika arbeten

s. 13 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

13

är olika krävande i första hand bör lösas avtalsvägen (se bl. a. SoU
1972:34). Denna princip gör sig gällande även nu. Utskottet förutsätter att
arbetsmarknadens parter avtalsvägen kommer att anpassa arbetstagarnas
anställningsvillkor till de krav arbetena ställer. Utskottet anser därför inte
att det är påkallat med något initiativ av riksdagen i den fråga som aktualiserats

i motion 1981/82:293 i här aktuell del (yrkande 2).

Även en i propositionen föreslagen bestämmelse om minst 36 timmars
sammanhängande veckovila (14 §) motsvaras av en bestämmelse i arbetsmiljölagen,

4 kap. 6 §. Bestämmelsens ordalydelse har jämkats bl. a. så till
vida att det sägs att arbetstagare ”skall ha”, inte ”skall beredas” viss
ledighet. Veckovilan skall sålunda läggas ut oberoende av om arbetstagaren

vill avstå från ledigheten. Dessutom har den praxis som vuxit fram att
beredskapstjänst inte kan förenas med veckovila skrivits in i lagen.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen om arbetsmiljölagen (prop.
1976/77:149) yrkade vänsterpartiet kommunisterna i likhet med i den nu
aktuella motionen 1981182:2438 (yrkande 2 h), att veckovilan skulla fastställas

till minst 48 timmar. Socialutskottet avstyrkte motionsyrkandet och
anförde att erfarenheterna av den då nya regeln om veckovila fick bli
avgörande för frågan om man skulle kunna införa en bestämmelse om ännu
längre veckovila utan att tvingas vidga möjligheterna till undantag från
huvudregeln (SoU 1977/78: 1 s. 48). Riksdagen följde utskottet.

Remissinstanserna har av olika skäl varit kritiska till det nu aktuella
förslaget om veckovila. Arbetstagarorganisationerna har fört fram kravet
att veckovilan enligt lag bör vara 48 timmar. Från arbetsgivarsidan har
påtalats kostnadsökningar föranledda av den nuvarande ordningen. Efter
att ha tagit del av parternas sinsemellan oförenliga synpunkter på regleringen

av veckovilan har departementschefen funnit det lämpligast att inte
föreslå någon förändring av minimigränsen för veckovila (prop. s. 35).

Inte heller utskottet har funnit något stöd för att lagstiftningsvägen utöka
veckovilan från 36 till 48 timmar. Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att — vilket också framhålls i propositionen - bestämmelsen om veckovila
har formen av en minimiregtering och att i praktiken det stora flertalet
arbetstagare torde ha en veckoledighet av minst 48 timmar. Utskottet
tillstyrker således propositionens förslag såvitt nu är i fråga och avstyrker
därmed motion 1981/82:2438 yrkande 2 h.

Sex timmars arbetsdag, m. m.

Den ordinarie arbetstiden får enligt 5 § i förslaget till ny arbetstidslag
uppgå till högst 40 timmar i veckan. Bestämmelsen, som motsvarar 4 § i
den gällande allmänna arbetstidslagen, är konstruerad som en maximiföreskrift.

Kompletterande bestämmelser om arbetstiden lämnas bl. a. i kollektivavtal,

andra överenskommelser, tjänstereglementen m. m.

I propositionen berörs frågan om en förkortning av den ordinarie arbetstiden.

Arbetsmarknadsministern säger sig stå fast vid den uppfattning han

s. 14 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

14

gav uttryck åt i proposition 1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens
framtida inriktning, nämligen att det samhällsekonomiska läget för överskådlig

tid inte ger utrymme för någon generell arbetstidsförkortning (den
nu aktuella prop. s. 16). Han vill emellertid starkt understryka vikten av att
målsättningen om sex timmars arbetsdag trots detta hålls levande i den
fackliga och politiska debatten. Särskilt viktigt anser han det vara att
arbetstidsfrågorna uppmärksammas från jämställdhetssynpunkt.

I tre motioner tas upp frågan om en allmän arbetstidsförkortning. I
motion 1981/82:293 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hemställer hos regeringen om en tidsplan för generell nedtrappning av
arbetstiden till sex timmar/dag med bibehållen lönestandard, så att sextimmarsdagen

genomförs under 1980-talet (yrkande 1). Detta krav upprepas
av samma motionärer i motion 1981/82:2438 (yrkande 1). Motionärerna
hävdar att en sådan arbetstidsförkortning är en av förutsättningarna för att
nå jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt motionärernas uppfattning
har sextimmarsdagen också betydelse för den totala sysselsättningen, genom

att den skulle skapa ett ökat antal arbetstillfällen. Motionärerna anser
att arbetstidsförkortningen måste genomföras lagstiftningsvägen, bl. a. för
att man skall kunna samordna förkortningen av arbetstiden mellan olika
arbetstagargrupper och för att man skall kunna anpassa berörda delar av
samhällsservicen till de nya förutsättningarna.

I motion 1981182:961 av Olof Palme m.fl. (s) vill motionärerna ha en
utredning som skall belysa effekterna av och förutsättningarna för en
allmän arbetstidsförkortning. Motionärerna anser att sex timmars arbetsdag

för alla är ett nödvändigt led i det fortsatta arbetet med att förbättra
livsvillkoren i industrisamhället. I motionen pekas på ett antell faktorer
som motiverar en sådan arbetstidsförkortning, bl. a. önskemålet att alla
föräldrar på mänskliga villkor skall kunna förena rollen som förälder,
medborgare och förvärvsarbetande. Motionärerna framhåller att en övergång

till sex timmars arbetsdag för alla är en reform som medför höga
kostnader och stora omställningar på arbetsmarknaden och som därför
måste genomföras i flera etapper. Det utredningsarbete som förordas i
motionen skulle belysa bl. a. frågorna om ekonomiska och andra effekter
av en allmän arbetstidsförkortning, de deltidsarbetandes förhållningssätt
till en sådan reform, reformens inverkan på de skiftarbetandes situation
samt frågan om lagstadgad rätt för alla som arbetar minst 30 timmar per
vecka att fördela arbetet jämnt över arbetsveckans fem dagar.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen, senast vid riksmötet 1980/81,
behandlat motionsyrkanden om att riksdagen skall fatta principbeslut om
en generell nedtrappning av den ordinarie arbetstiden. Utskottet har därvid

genomgående avstyrkt motionsyrkandena med hänvisning främst till
att det i princip råder enighet om att 30 timmars arbetsvecka är det
långsiktiga målet, men att det måste vara en sak för arbetsmarknadens
parter att avgöra vilka prioriteringar som skall göras vid valet mellan olika

s. 15 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

15

former för uttag av standardhöjningar. I sitt av riksdagen godkända betänkande

SoU 1980/81:32 framhöll utskottet därutöver att det samhällsekonomiska

läget var sådant att det inte var realistiskt att ta ställning till genomförandet

av en så resurskrävande reform som förslaget i motionen innebar.

Utskottet vidhåller sin inställning att det ankommer på arbetsmarknadens

parter att avgöra vilka prioriteringar som skall göras vid valet mellan
olika former för uttag av standardhöjningar. Härtill kommer att det samhällsekonomiska

läget fortfarande är sådant att utrymme saknas för en
generell arbetstidsförkortning. Utskottet avstyrker således motion 1981/
82:293 yrkande 1 och motion 1981/82: 2438 yrkande 1.

Då det härefter gäller den socialdemokratiska partimotionen vill utskottet

erinra om det utredningsarbete som bedrivs av delegationen för arbetstidsfrågor

(DELFA). DELFA tillsattes år 1974 efter överläggningar mellan
den dåvarande regeringen och löntagarorganisationerna. I delegationens
uppgifter ingår bl. a. att göra analyser av arbetstidsförkortningars effekter
på ekonomi, sysselsättning, deltidsarbete, familjeförhållanden och fritidsvanor.

Hittills har DELFA publicerat två rapporter, Kortare arbetstid.
När? Hur? (SOU 1976:34) och Arbetstiderna inför 80-talet (SOU 1979:48).

I det sistnämnda betänkandet redovisades bl. a. de samhällsekonomiska
konsekvenserna av en arbetstidsförkortning med 2,5 timmar under 1980- talets första år samt hur en sådan kan tänkas påverka arbetskraftsresurserna

och arbetskraftsefterfrågan i landet. Delegationens kalkyler visade bl. a.
att det om produktionen inte skall minska vid en arbetstidsförkortning
krävs en betydande sysselsättningsökning även om en del av arbetstidsförkortningen

kan kompenseras med ökad produktivitet. Särskilt stora nyrekryteringsbehov

skulle uppstå inom den offentliga sektorn. Vidare visade
delegationen att det endast inom vissa regioner finns tillgång till den
arbetskraft som behövs för sysselsättningsökningen och konstaterade att
de regionala skillnaderna i sysselsättningsgraden och näringsgrensfördelningen

är en betydande restriktion inför en större arbetstidsförkortning
under de närmaste åren.

Det kan här också nämnas att jämställdhetskommittén (Ju 1976:08) i sitt
nyligen avgivna betänkande (SOU 1982:18) Förvärvsarbete och föräldraskap

framhållit att sextimmarsdagen enligt kommitténs mening är ett viktigt

mål, framför allt från barnens synpunkt. Kommittén har föreslagit att
DELFA ges tilläggsdirektiv att studera hur en allmän arbetstidsförkortning
med sextimmarsdag som mål kan förväntas påverka utvecklingen till jämställdhet.

Härvid skulle även analyseras behovet av kompletterande insatser

för att allmänna arbetstidsförkortningar skall leda till utjämnande av
skillnader i förvärvsarbetstider mellan kvinnor och män och därmed ökad
jämställdhet. Kommittén skulle vidare studera hur ett system med sparad
ledighet för att åstadkomma viss rörlighet i arbetstiden över arbetslivsperioden

skall utformas för att stimulera till jämställdhet i arbetsliv och familjeliv.

I båda fallen skulle systemets effekter på sysselsättning, ekonomi,

s. 16 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

16

familjeliv, fritidsvanor m.m. analyseras. Betänkandet remissbehandlas
f. n.

Med hänsyn till den lämnade redovisningen anser utskottet att det inte är
erforderligt med ett sådant utredningsarbete som de socialdemokratiska
motionärerna föreslagit. Motion 1981/82:961 avstyrks således.

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1981/82:154 och begäran om
förnyad utredning av arbetstids- och arbetsmiljölagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1981/82:2455 yrkandena 1 och 3,

2. beträffande kostnadsökningar för kommuner och landsting
att riksdagen avslår motion 1981/82:2455 yrkande 2,

3. beträffande lagens målsättning och tillämpningsområde

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2438 yrkandena 2 a
och 2 b antar 1 och 2 §§ i det vid propositionen fogade förslaget
till arbetstidslag,

4. beträffande möjligheten att genom kollektivavtal göra undantag
och avvikelser från lagen

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2438 yrkande 2 c
antar 3 § förslaget till arbetstidslag,

5. beträffande avskaffande av allmän övertid, extra övertid, extra
mertid och jourtid, reglerna om nödfallsövertid samt arbetarskyddsstyrelsens

möjligheter att ge dispens i vissa arbetstidsfrågor
att

riksdagen med avslag på motion 1981/82:293 yrkande 3 och
motion 1981/82: 2438 yrkandena 2 d, 2 e, 2 f och 2 i godkänner
vad utskottet anfört,

6. beträffande höjningen av den övre gränsen för allmän övertid
att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2456 godkänner vad
utskottet anfört,

7. att riksdagen antar 6, 8, 9 och 19 §§ förslaget till arbetstidslag,

8. beträffande besked om arbetstidens förläggning

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1981/
82: 2438 yrkande 3 godkänner vad utskottet anfört,

9. beträffande nativita

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2438 yrkande 2 g
antar 13 § förslaget till arbetstidslag,

10. beträffande begränsning av skiftarbete och arbete på obekväm
arbetstid

att riksdagen avslår motion 1981/82:957,

11. beträffande heltidslön för arbeten som är så fysiskt tunga eller
skadliga för hälsan att de inte kan utföras på heltid

att riksdagen avslår motion 1981/82: 293 yrkande 2,

s. 17 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

17

12. beträffande veckovila

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2438 yrkande 2 h
antar 14 § förslaget till arbetstidslag,

13. beträffande tidsplan för nedtrappning av den ordinarie arbetstiden
att

riksdagen avslår motion 1981/82:293 yrkande 1 och motion
1981/82:2438 yrkande 1,

14. beträffande en utredning för att belysa effekterna av och förutsättningarna

för en allmän arbetstidsförkortning

att riksdagen avslår motion 1981/82:961,

15. att riksdagen antar förslaget till arbetstidslag i den mån det inte
omfattas av utskottets hemställan under mom. 3, 4, 7, 9 och 12,

16. att riksdagen antar följande i propositionen framlagda förslag,
nämligen förslag till

lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1160),

lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt

arbete,

lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m. m.

Stockholm den 27 maj 1982

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson
(s), John Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s). Blenda Littmarck

(m), Kjell Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Kersti Swartz (fp),
Anita Bråkenhielm (m), Ann-Cathrine Haglund (m), Maria Lagergren (s),
Anita Persson (s) och Gertrud Hedberg (fp).

Reservationer

1. beträffande avslag på proposition I98II82:154 och begäran om förnyad
utredning av arbetstids- och arbetsmiljölagstiftningen (mom. 1 i hemställan)

anser Blenda Littmarck, Anita Bråkenhielm och Ann-Cathrine Haglund

(alla m)

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 5 börjar med
”Utskottet delar” och på s. 6 slutar med ”delen (yrkande 3)” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas farhågor beträffande de ekonomiska konsekvenserna

av genomförandet av regeringens förslag. Regeringen har
enligt utskottets mening tagit alltför lätt på de starkt kritiska synpunkter

s. 18 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

18

som framkom under remissbehandlingen från den sektor av arbetsmarknaden

som har att bära kostnaderna för de föreslagna ändringarna. I propositionen

har kritiken tillbakavisats bl. a. med hänvisning till att arbetsmarknadens

parter själva under eget ansvar äger disponera över arbetstid och
lönebildning och dessas anpassning till löneutrymme och samhällsekonomi.

Utskottet vill hävda att arbetstidslagen snarare, trots sin dispositiva
utformning, kommer att få en styrande inverkan på hela arbetsmarknaden.
Med hänsyn till att det råder så speciella förhållanden inom olika branscher
och företag lämpar sig arbetstidsfrågorna dessutom dåligt för en lagreglering

som inte beaktar behovet av flexibilitet och effektivitet i produktionen.

Information om arbetstidens förläggning, mertid för deltidsanställda

och beräkning av övertid regleras bättre i kollektivavtal än genom
generellt verkande lagstiftningsregler.

Till det som utskottet finnér särskilt tveksamt i det framlagda förslaget
hör principen att betrakta kompensationsledighet som arbetad tid vid
övertidsberäkning. Regeringen beslöt i början av år 1980 att låta se över
effekterna av ledighetslagstiftningen från samhällsekonomiska, företagsekonomiska,

administrativa samt lagtekniska utgångspunkter. Översynsarbetet

är nu slutfört. Remisstiden löper ut den 1 oktober 1982. Det är mot
den bakgrunden anmärkningsvärt att regeringen nu lägger fram ett förslag
som är ägnat att leda till ytterligare minskning av den till buds stående
arbetstiden genom att det uppmuntrar till ökat uttag av kompensationsledighet

i stället för kompensation i form av övertidsersättning.

Det anförda leder till slutsatsen att riksdagen bör avslå propositionen.
Arbetstids- och arbetsmiljöfrågorna bör, i enlighet med motionärernas
yrkande, bli föremål för en förnyad utredning med parlamentarisk medverkan.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande avslag på proposition 1981/82:154 och begäran om
förnyad utredning av arbetstids- och arbetsmiljölagstiftningen
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2455 yrkandena 1 och
3 dels avslår propositionen, dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om förnyad utredning,

2. beträffande kostnadsökningar för kommuner och landsting (mom. 2 i
hemställan) anser Blenda Littmarck, Anita Bråkenhielm och Ann-Cathrine
Haglund (alla m)

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 6 som börjar med
”Utskottet är” och slutar med ” del (yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Utskottet är väl medvetet om den restriktivitet som måste prägla kommunernas

budget under de närmaste åren (se bl. a. FiU 1981/82:21). Utskottet

delar därför motionärernas uppfattning att det inte är rimligt att nu
föreslå lagändringar som leder till nya kostnadsökningar för den kommuna
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

19

la sektorn. Riksdagen har tidigare uttalat att regeringen bör se till att ingen
proposition läggs fram utan att eventuella kommunalekonomiska konsekvenser

av de framlagda förslagen är ingående analyserade och utförligt
redovisade (se FiU 1979/80:25 s. 7).

Innehållet i arbetstidspropositionen visar att den nuvarande regeringen
inte lever upp till detta krav. Enligt utskottets mening bör det därför
återigen framhållas att lagförslag av här aktuellt slag inte bör framläggas
utan ingående samhällsekonomiska kostnadsanalyser och att i dessa effekterna

för kommunerna särskilt bör uppmärksammas.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande kostnadsökningar för kommuner och landsting
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2455 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande en utredning för att belysa effekterna av och förutsättningarna

för en allmän arbetstidsförkortning (mom. 14 i hemställan) anser
Göran Karlsson, Evert Svensson, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell
Nilsson, Maria Lagergren och Anita Persson (alla s)

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 15 börjar med "Då
det” och på s. 16 slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar arbetsmarknadsministerns uppfattning att det är av vikt
att målsättningen om sex timmars arbetsdag hålls levande i den fackliga
och politiska debatten. Såsom de socialdemokratiska motionärerna understrukit

är sex timmars arbetsdag för alla ett nödvändigt led i det fortsatta
arbetet med att förbättra människors livsvillkor i industrisamhället.

Trots att det ekonomiska utrymmet för en allmän arbetstidsförkortning
inom den närmaste framtiden måste anses mycket begränsat, är det därför
enligt utskottets mening ändå motiverat att utreda kostnaderna för och
effekterna av en sådan reform. F. n. saknas tillförlitliga bedömningar av de
totala kostnaderna, effekterna på produktiviteten i arbetslivet m. m. Även
om delegationen för arbetstidsfrågor, DELFA, analyserat bl. a. de samhällsekonomiska

konsekvenserna av en arbetstidsförkortning med 2,5 timmar

under 1980-talets första år, är det åtskilliga aspekter på en övergång till
sex timmars arbetsdag för alla som inte blivit belysta. Motionärerna har
bl. a. pekat på nödvändigheten av att se sambandet mellan sextimmarsdagen

och andra krav på förbättringar av levnadsvillkoren. De har därvid
syftat på risken för att den ökade fritiden exploateras av kommersiella
intressen om inte arbetstidsförkortningen kombineras med en utbyggnad
av barnomsorgen och kollektivtrafiken, bättre samhällsplanering som
minskar långa restider, en aktiv fritids- och kulturpolitik och insatser för
ökad jämställdhet. Även utskottet anser detta tala för att en arbetstidsförkortning

måste förberedas och genomföras med stor omsorg. Motionärerna

har vidare bl. a. understrukit vikten av att studera hur en allmän arbets
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

20

tidsförkortning bör utformas för att undvika att den leder till försämrade
arbetsvillkor, särskilt med tanke på dem som har skiftarbete och andra
former av arbete på obekväm tid. En viktig fråga i det sammanhanget är i
vilken utsträckning tvåskiftsarbete vid sextimmarsdag kan förläggas på ett
sätt som medför väsentligt mindre olägenheter än vad tvåskiftsarbete nu
gör vid åtta timmars arbetsdag. Även frågan om lagstiftning som styrmedel
för att ge arbetstidsförkortningen huvudinriktningen på sextimmarsdag bör
enligt utskottets mening utredas närmare. Utskottet finner således starka
skäl föreligga för att ta initiativ till ett sådant utredningsarbete som motionärerna

föreslagit. Den av utskottet sålunda förordade utredningen bör
också överta DELFA:s uppgifter. Utskottet tillstyrker i enlighet med det
anförda motion 1981/82:961.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa

14. beträffande en utredning för att belysa effekterna av och förutsättningarna

för en allmän arbetstidsförkortning
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:961 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

s. 21 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

21

Bilaga

I proposition 1981/82:154 framlagda lagförslag (1—4), vilka tillstyrkts av
utskottet.

1 Förslag till
Arbetstidslag

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje
verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning.

Om arbetstiden för minderåriga finns ytterligare bestämmelser i 5 kap.
arbetsmiljölagen (1977:1160).

2 § Lagen gäller inte

1. arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana
förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka
över hur arbetet är ordnat,

2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter

och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställning

eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har
förtroendet att själva disponera sin arbetstid,

3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,

4. skeppstjänst.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva

att lagen skall tillämpas på skeppstjänst som har undantagits från
sjöarbetstidslagen (1970:105).

3 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation får göras antingen undantag från lagens tillämpning

i dess helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 §
andra stycket, 8-10 §§, 12-14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena.
Vidare får raster bytas ut mot måltidsuppehåll genom sådana kollektivavtal.

Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § får göras
även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbetstagarorganisation.

Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en månad,
räknat från dagen för avtalets ingående.

En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i
första och andra styckena får tillämpa avtalet även på arbetstagare som
inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men
sysselsätts i arbete som avses med avtalet.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag.

Ordinarie arbetstid och jourtid

5 § Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veekan.
När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i

s. 22 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

22

övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid
av högst fyra veckor.

Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas
på arbetsstället.

6 § Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en arbetstagare

står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov
utföra arbete, får jourtid tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under
en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Som jourtid
anses inte tid då arbetstagaren utför arbete för arbetsgivarens räkning.

Övertid

7 § Med övertid förstås sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid

enligt 5 § och jourtid enligt 6 §. Om annan ordinarie arbetstid eller
jourtid gäller på grund av kollektivavtal som har tillkommit i den ordning
som anges i 3 § första stycket, eller på grund av medgivande om avvikelse
av arbetarskyddsstyreisen enligt 19 § 1, skall med övertid i stället förstås
sådan arbetstid som vid heltidsarbete överstiger ordinarie arbetstid och
jourtid enligt avtalet eller medgivandet.

Vid beräkning av övertid skall kompensationsledighet eller annan ledighet

som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid likställas

med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid.

8 § När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med
högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en
kalendermånad, dock med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän
övertid).

9 § Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet
som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren vållat avbrott i verksamheten

eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på
liv, hälsa eller egendom, får övertid tas ut för arbete i den utsträckning som
förhållandena kräver (nödfallsövertid).

Om det för arbetsstället finns en lokal arbetstagarorganisation inom vars
avtalsområde arbetet faller, får nödfallsövertid tas ut endast under förutsättning

att arbetsgivaren snarast underrättar organisationen om övertidsarbetet.

Nödfallsövertid får inte tas ut under längre tid än två dygn från arbetets
böljan utan att tillstånd till arbetet har sökts hos arbetarskyddsstyrelsen.

Mertid vid deltidsanställning

10 § Med mertid förstås sådan arbetstid som vid deltidsanställning överstiger

arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid enligt anställningsavtalet.

Bestämmelserna om beräkning av övertid i 7 § andra stycket skall
tillämpas även vid beräkning av mertid.

När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får mertid tas ut med
högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän mertid). Mertid får också
tas ut med tillämpning av de villkor för nödfallsövertid som anges i 9 §.

Anteckningar om jourtid, övertid och mertid

11 § Arbetsgivare skall föra anteckningar om jourtid, övertid och mertid.

s. 23 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

23

Arbetstagarna har rätt att själva eller genom någon annan ta del av anteckningarna.

Samma rätt tillkommer fackliga organisationer som företräder
arbetstagare på arbetsstället.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen

meddelar föreskrifter om hur anteckningar enligt första stycket skall
föras.

Arbetstidens förläggning

12 § Alla arbetsgivare som anlitar arbetstagare till arbete annat än tillfälligt

skall lämna arbetstagarna besked om ändringar i fråga om den ordinarie
arbetstidens och jourtidens förläggning minst två veckor i förväg. Sådant
besked får dock lämnas kortare tid i förväg, om verksamhetens art eller
händelser som inte har kunnat förutses ger anledning till det.

13 § Alla arbetstagare skall ha ledigt för nattvila. I ledigheten skall ingå
tiden mellan klockan 24 och klockan 5.

Avvikelse från första stycket får göras, om arbetet med hänsyn till dess
art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste fortgå
även nattetid eller bedrivas före klockan 5 eller efter klockan 24.

14 § Arbetstagarna skall ha minst trettiosex timmars sammanhängande
ledighet under varje period om sju dagar (veckovila). Till veckovilan
räknas inte beredskapstid då arbetstagaren får uppehålla sig utanför arbetsstället

men skall stå till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete
när behov uppkommer.

Veckovilan skall så långt möjligt förläggas till veckoslut.

Undantag från första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av
något särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren.

15 § Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under
vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället.

Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så
noga som omständigheterna medger.

Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer än
fem timmar i följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall vara
tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.

16 § Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är
nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall

eller annan händelse som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren.

Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.

17 § Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de
pauser som behövs utöver rasterna.

Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda arbetspauser
läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas
längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Pauser räknas in i arbetstiden.

18 § Utan hinder av 13-17 §§ kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, meddela särskilda föreskrifter om arbetstidens förläggning

vid vägtransporter och luftfart.

s. 24 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

24

Dispens av arbetarskyddsstyrelsen

19 § Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får arbetarskyddsstyrelsen,

om det finns särskilda skäl,

1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och 12 §,

2. medge undantag från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag
under en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad,

3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 timmar

under ett kalenderår,

4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar
under ett kalenderår,

5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena.

Tillsyn

20 § Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen skall utöva tillsyn
över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelas med
stöd av lagen.

Vid yrkesinspektionens tillsyn gäller i fråga om kommunala tillsynsmän
bestämmelserna i 7 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160).

21 § Tillsynsmyndigheterna har rätt att på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen.

För att utöva tillsynen har tillsynsmyndigheterna rätt att komma in på
arbetsställena. Polisen skall därvid lämna den handräckning som behövs.

22 § Yrkesinspektionen får meddela de förelägganden eller förbud som
behövs för efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelas
med stöd av lagen.

I beslut om föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen sätta ut
vitén.

Även arbetarskyddsstyrelsen får besluta om åtgärder enligt första och
andra styckena.

Straffbestämmelser m. m.

23 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en arbetsgivare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud
som har meddelats med stöd av 22 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet

eller förbudet har förenats med vite.

24 § Till böter döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
har

1. utan att avvikelse har gjorts enligt 3 eller 19 § anlitat arbetstagare i
strid mot 5-10 eller 12-16 §§ eller brutit mot 11 § eller mot föreskrifter som
har meddelats med stöd av 11 §,

2. lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsynsmyndighet

har begärt upplysningar eller handlingar enligt 21 § första stycket.

25 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivavtal

som avses i 3 §, gäller vad som föreskrivs om påföljd i avtalet eller i
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

25

Övertidsavgifter

26 § Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 8 eller 9 § utan
att ha stöd i kollektivavtal enligt 3 § eller ha fått dispens enligt 19 §, utgår en
särskild avgift (övertidsavgift). Avgiften tas ut av den fysiska eller juridiska

person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.

Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för varje
arbetstagare som har anlitats i strid mot 8 eller 9§, en procent av det
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid den
tidpunkt då överträdelsen begicks.

Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter föreligger.

27 § Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan
som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då
överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än
böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej
tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.

Beslut varigenom någon har påförts övertidsavgift skall genast sändas
till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får avgiften samt restavgift,
beräknad enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), drivas in i den
ordning som enligt den lagen gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåtgärder

får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann
laga kraft.

Överklagande

28 § Yrkesinspektionens beslut får överklagas hos arbetarskyddsstyrelsen

genom besvär.

29 § Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som avses i 19 § 1-4 eller
beslut om tillstånd enligt 9 § tredje stycket får inte överklagas.

Andra beslut som arbetarskyddsstyrelsen i särskilda fall har meddelat
enligt lagen, får överklagas hos regeringen genom besvär.

Arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter till allmän efterrättelse
får inte överklagas.

30 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt lagen får
beslut som avses i 28 eller 29 § överklagas av huvudskyddsombud eller, om
något sådant ombud inte finns, av annat skyddsombud. Finns det inte
något skyddsombud, får en arbetstagarorganisation överklaga ett sådant
beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse och organisationen
tidigare har yttrat sig i ärendet.

Om skyddsombud finns bestämmelser i 6 kap. arbetsmiljölagen
(1977:1160).

31 § Beträffande föreskrifter till allmän efterrättelse får arbetarskyddsstyrelsen

underställa regeringen frågor av särskild betydelse innan styrelsen

meddelar beslut i ärendet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

26

32 § En tillsynsmyndighet kan förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983, då allmänna arbetstidslagen

(1970:103) upphör att gälla.

2. Vid ikraftträdandet gällande föreskrifter som har meddelats med stöd
av 11 § allmänna arbetstidslagen, skall vid tillämpningen av den nya lagen
anses ha meddelats enligt denna.

3. Förelägganden eller förbud som har meddelats med stöd av bestämmelser

i 4 kap. arbetsmiljölagen och 7 kap. 7 eller 10 § samma lag, skall
såvitt avser tiden efter ikraftträdandet av den nya lagen anses ha meddelats
enligt motsvarande bestämmelser i denna.

4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1160)

dels att 4 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 och 4 §§, 5 kap. 5 §, 8 kap. 2 § och 9 kap. 2 § skall ha
nedan angivna lydelse

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 10 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 3 §

Lagen gäller ej

1. skeppstjänst på andra fartyg än örlogsfartyg,

2. arbete som utföres i arbetsgivarens hushåll.

Bestämmelserna i 4 kap. och 5
kap. gäller ej arbete som utföres i
arbetstagarens hem eller annars
under sådana förhållanden, att det
ej kan anses tillkomma arbetsgivaren

att vaka över hur arbetet är anordnat.

1 kap. 4 §

Utan hinder av denna lag kan re- Regeringen eller den myndighet
geringen eller förvaltningsmyn- som regeringen bestämmer får

dighet, som regeringen bestämmer, meddela särskilda föreskrifter för

beträffande försvarsmakten och ci- totalförsvaret med avvikelse från

vilförsvaret meddela särskilda före- denna lag.

skrifter i frågor som avses i lagen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. 10 §

Om arbetstid finns bestämmelser
i arbetstidslagen (1982:000) och
med stöd av denna meddelade föreskrifter.

Särskilda bestämmelser om arbetstid

för minderåriga finns i 5
kap. 5 §.

5 kap

Minderårig får icke anlitas till arbete

mer än nio timmar av dygnet
eller fyrtiofem timmar i veckan.
Minderårig arbetstagare skall för
nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva timmar

varje dygn. I ledigheten skall
ingå tiden mellan klockan 22 och
klockan 5.

Tillsynsmyndighet får medge undantag

från första och andra
stycket, om särskilda skäl föreligger.

8 kap.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot föreskrift eller

villkor som har meddelats med
stöd av 3 kap. 12 eller 14 § dömes
till böter eller fängelse högst ett år.

Till böter dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet

. 5 §

Regeringen eller, efter regeringens

bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen

meddelar föreskrifter om
arbetstidens längd och förläggning
för minderåriga som anlitas till arbete.

2 §

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot föreskrifter
eller villkor som har meddelats med
stöd av 3 kap. 12 eller 14 § döms till
böter eller fängelse i högst ett år.

Till böter döms den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet

1. bryter mot 5 kap. 2 § första stycket,

2. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 3 kap. 13
eller 15-17 § eller 5 kap. 2§ andra
stycket, 3 § andra stycket eller 4§,

3. vid fullgörandet av skyldighet
enligt 7 kap. i eller4 § lämnar uppgift

rörande förhållande av betydelse,

4. utan giltigt skäl borttager
skyddsanordning eller sätter sådan
ur bruk.

2. bryter mot föreskrifter som
meddelats med stöd av 3 kap. 13
eller 15-17 § eller 5 kap. 2 § andra
stycket, 3 § andra stycket, 4 eller
5§,

3. lämnar oriktiga uppgifter om
förhållanden av vikt, när en tillsynsmyndighet

har begärt upplysningar,

handlingar eller prov eller
begärt undersökningar enligt 7 kap.
3 eller 4 §,

4. utan giltigt skäl tar bort en
skyddsanordning eller sätter den ur
bruk.

s. 28 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 2 §

Mot arbetarskyddsstyrelsens beslut

i ärende som avses i 5 kap. 5 §
eller 6 kap. 2§ tredje stycket får
talan ej föras. Detsamma gäller styrelsens

beslut i ärende som avser
tillämpning av föreskrifter meddelade

med stöd av 5 kap. 2§ andra
stycket eller 3 § andra stycket.

Talan mot annat beslut, som arbetarskyddsstyrelsen

i särskilt fall
har meddelat enligt denna lag eller
med stöd av regeringens förordnande

enligt lagen, föres hos regeringen
Talan

får ej föras mot arbetarskyddsstyrelsens

belut om föreskrift

till allmän efterrättelse.

Arbetarskyddsstyrelsens beslut i
ärende som avses i 6 kap. 2 § tredje
tredje stycket får inte överklagas.
Detsamma gäller styrelsens beslut i
ärende som avser tillämpning av föreskrifter

meddelade med stöd av 5
kap. 2§ andra stycket, 3§ andra
stycket eller 5 §.

Andra beslut som arbetarskyddsstyrelsen

i särskilda fall har meddelat

enligt denna lag eller med stöd
av regeringens förordnande enligt
lagen, får överklagas hos regeringen

genom besvär.

Arbetarskyddsstyrelsens beslut
om föreskrifter till allmän efterrättelse

får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Till dess regeringen eller, efter dess bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen

enligt bemyndigande meddelar bestämmelser som motsvarar 5 kap. 5 §
i dess gällande lydelse skall dock den sistnämnda bestämmelsen fortfarande

gälla.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt
arbete skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §’

När särskilda skäl föreligger, får övertid tagas ut med högst 48 timmar
under en tid av fyra veckor, dock högst 300 timmar under ett kalenderår.

Vid beräkning av tillåten övertid Vid beräkning av övertid skall
enligt första stycket minskas den kompensationsledighet eller annan

ordinarie arbetstiden enligt 2 § för ledighet som förläggs till arbetsta
varje

infallande helgdag, som är garens ordinarie arbetstid likställas

arbetsfri och som ej är söndag, med fullgjord ordinarie arbetstid,

med den arbetstid som arbetstagaren

skulle ha fullgjort om helgdagen

i stället hade varit vardag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Senaste lydelse 1978:340.

s. 29 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

29

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn, m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Utöver vad som följer av 3 § har arbetstagare rätt till hel ledighet under
tid då arbetstagaren uppbär hel föräldrapenning enligt 4 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring och till förkortning av arbetstiden till
hälften eller till tre fjärdedelar under den tid då arbetstagaren uppbär halv
eller fjärdedels föräldrapenning.

Kvinnliga arbetstagare har vidare Kvinnliga arbetstagare har vidare
rätt till hel ledighet i samband med rätt till hel ledighet i samband med

barns födelse under minst sex vec- barns födelse under minst sex veckor

före den beräknade tidpunkten kor före den beräknade tidpunkten

för nedkomsten och sex veckor ef- för nedkomsten och sex veckor efter

nedkomsten. ter nedkomsten. De har också rätt

att vara lediga för att amma barnet.

Vid ledighet för amning gäller
ej bestämmelserna i5-9§§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

s. 30 Kontrollera mot PDF

SoU 1981/82:55

30

Innehållsförteckning Sid.

Propositionen 1

Motioner 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1982 1

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Utskottet 4

Huvudsakligt innehåll i propositionen, m. m 4

Frågan om avslag på propositionen, m. m 5

Innehållet i en ny arbetstidslagstiftning, m. m 6

Sex timmars arbetsdag, m. m 13

Utskottets hemställan 16

Reservationer 17

1. beträffande avslag på proposition 1981/82:154 och begäran om
förnyad utredning av arbetstids- och arbetsmiljölagstiftningen
(mom. 1 i hemställan) (av m-ledamöterna) 17

2. beträffande kostnadsökningar för kommuner och landsting (mom.

2 i hemställan) (av m-ledamöterna) 18

3. beträffande en utredning för att belysa effekterna av och förutsättningarna

för en allmän arbetstidsförkortning (mom. 14 i hemställan)

(av s-ledamöterna) 19

Bilaga

Förslag till arbetstidslag 21

Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) 26

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i

husligt arbete 28

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet
för vård av barn, m. m 29

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.