Sök i Ratio Lex

om ändring i trafikskadelagen (prop. 1982/83:107)

1983-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1982/83:LU37, om ändring i trafikskadelagen (prop. 1982/83:107)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

LU 1982/83:37

Lagutskottets betänkande
1982/83:37

om ändring i trafikskadelagen (prop. 1982/83:107)

Ärendet

I betänkandet behandlas proposition 1982/83:107, vari regeringen (justitiedepartementet)

efter hörande av lagrådet föreslår riksdagen att anta ett i
propositionen framlagt förslag till lag om ändring i trafikskadelagen
(1975:1410).

Vidare behandlas motion 1982/83:1222 av Gunnar Hökmark (m), vari
yrkas att riksdagen begär förslag till ändringar i trafikskadelagen i syfte att ge
mc-förare rättvisare försäkringsvillkor.

Utskottet

Propositionen

I propositionen föreslås att trafikskadelagen (1975:1410) ändras så att
trafikförsäkring för registrerat motorfordon får sägas upp av försäkringstagaren

endast om fordonet har avställts, avregistrerats eller överlåtits till
någon annan. Förslag till vissa andra ändringar i trafikskadelagen läggs också
fram i propositionen, bl. a. när det gäller försäkringsplikten för mopeder.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

Förslagen i propositionen föranleder ingen erinran från utskottets sida och
utskottet tillstyrker att lagförslaget antas.

Motionen

I motion 1222 (m) yrkas att riksdagen begär förslag till ändringar i
trafikskadelagen i syfte att ge mc-förare rättvisare försäkringsvillkor.

Motionären erinrar om att principen beträffande trafikförsäkringar,
liksom för försäkringar i övrigt, är att varje försäkringskollektiv skall bära
sina risker och således betala de premier som risken för uppkomna kostnader
motiverar. I motionen görs en jämförelse mellan premierna för motorcykelförsäkring

och bilförsäkring. Motionären anför att mc-kollektivet i huvudsak
består av yngre förare medan bilkollektivet omfattar både äldre och yngre
bilförare. Eftersom varje försäkringskollektiv skall bära sina risker, får de
yngre förarna inom mc-kollektivet bära hela bördan av de yngre förarnas
högre risker. Inom bilkollektivet finns det däremot en utjämning, framhåller
motionären. De yngre bilförarna betalar nämligen inte fullt så höga premier
som risken inom denna ålderskategori motsvarar medan de äldre bilförarna
får betala något mer än vad deras risknivå berättigar till. Motionären pekar

1 Riksdagen 1982183. 8 sami. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

LU 1982/83:37

2

vidare på att kategorin äldre bilförare också består av f. d. yngre mc-förare.
Motionären anser att det ligger en viss orättvisa i att en person först som ung
mc-förare får betala full premie - medan den unge bilföraren har en något
subventionerad premie - och sedan som äldre bilförare får betala något mer
än vad som egentligen är skäligt med hänsyn till den risk han utgör.

Problemet skulle enligt motionären kunna lösas genom att mc-förare och
bilförare sågs som ett kollektiv men med olika risker och därmed olika
premier. Alternativt kan, menar motionären, andra metoder prövas för att
återföra en viss del av de äldre bilförarnas något högre premier till de yngre
mc-förarna.

Utskottet erinrar om att premierna för trafikförsäkringen inte regleras i
trafikskadelagen. Premiesättningen styrs i stället av den s. k. skälighetsprincipen

i försäkringsrörelselagen (1982:713). Reglerna härom innebär att
styrelsen och verkställande direktören i de bolag som meddelar försäkring av
annat slag än livförsäkring med hjälp av fortlöpande statistik eller på annat
sätt skall övervaka att premiesättningen är skäligt avvägd med hänsyn till den
risk som försäkringen är avsedd att täcka, nödvändiga driftskostnader för
försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Styrelsen och verkställande
direktören skall dessutom till försäkringsinspektionen, för den tid som
inspektionen bestämmer, sända in en redogörelse för den metod som har
använts för övervakning av premiesättningen och för erfarenheter av
övervakningen.

Enligt försäkringsrörelselagen skall försäkringsinspektionen verka för en
sund utveckling av försäkringsväsendet. Inspektionen kan bl. a. meddela
erinringar i fråga om försäkringsbolagens verksamhet. Vidare kan inspektionen

förelägga bolag eller styrelse att inom viss tid vidta erforderliga
åtgärder, om inspektionen finner t. ex. att avvikelse skett från försäkringsrörelselagen,

trafikskadelagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd
av dessa lagar eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot bolagets
verksamhet.

Ytterligare bestämmelser som rör trafikförsäkringspremier finns i trafikförsäkringsförordningen

(1976:359). Enligt förordningen skall försäkringsanstalt

lämna uppgift till försäkringsinspektionen om de premiesatser som
anstalten avser att tillämpa för trafikförsäkring. Också ändring av premiesatserna

skall anmälas till försäkringsinspektionen och anledningen till
ändringen anges. Premie för trafikförsäkring får inte bestämmas till högre
belopp än som med erforderlig säkerhet kan anses svara mot den risk
försäkringen är avsedd att täcka med tillägg för nödvändiga omkostnader.
Försäkringsinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om bl. a.
indelningen i riskklasser och beräkningen av nödvändiga omkostnader.

Vid 1977/78 års riksmöte behandlade näringsutskottet ett motionsyrkande
vari begärdes en översyn av bestämmelsen som reglerade skälighetsprincipen
i lagen om försäkringsrörelse för att erhålla rimligare försäkringspremier för
motorcyklar. I betänkandet med anledning av motionen (NU 1977/78:20)

s. 3 Kontrollera mot PDF

LU 1982/83:37

3

redovisades bl. a. att näringsfrihetsombudsmannen (NO) hösten 1977 i
skrivelse till försäkringsinspektionen begärt att få en ingående belysning av
hur försäkringsbolagen kalkylerar sina premier för motorfordonsförsäkringar.

Näringsutskottet anförde att det framgick av den redogörelse som lämnats
i betänkandet att utvecklingen i fråga om försäkringsbolagens premiesättning

för motorfordonsförsäkringar noga följs av försäkringsinspektionen och
NO. En sådan översyn som motionären föreslagit fann utskottet inte
motiverad.

På näringsutskottets begäran avslog riksdagen motionen.

Försäkringsinspektionen har sedermera till NO redovisat begärt utredningsmaterial.

NO fann i beslut den 6 februari 1981 att även om det genom
utredningen framkommit allvarliga brister från konkurrenssynpunkt på
marknaden för motorfordonsförsäkringar så hade det också framgått att
åtskilliga av dessa brister knappast kunde sägas vara primärt orsakade av
försäkringsbolagen. Bristerna torde enligt NO i stället väsentligen ha sin
grund i försäkringsinspektionens sätt att tillämpa skälighetsprincipen i lagen
om försäkringsrörelse. NO anförde att paradoxalt nog synes alltså konkurrensintresset

och intresset av skäliga premier strida mot varandra trots att de
båda intressena delvis har gemensamt syfte och rimligen borde kunna bringas
att samverka. Med hänsyn till vad som anförts om orsakerna till konkurrensbegränsningarna

fann NO inte skäl att i det ärendet ingripa mot
försäkringsbolagen med stöd av konkurrensbegränsningslagen.

Enligt lagutskottets mening är det självfallet angeläget att försäkringspremierna

hålls på en rimlig nivå både när det gäller mc-försäkringar och andra
skadeförsäkringar. Att som motionären bl. a. föreslagit låta försäkringsbolagen

subventionera kostnaderna för mc-försäkringarna med premier från
bilförsäkringarna kan utskottet inte tillstyrka eftersom ett sådant förfarande
skulle strida mot skälighetsprincipen. Beträffande frågan om mc-förarna och
bilförarna skall bilda ett försäkringskollektiv anser utskottet att det även i
fortsättningen bör ankomma på försäkringsbolagen och försäkringsinspektionen

att med tillämpning av skälighetsprincipen bestämma omfattningen av
de försäkringskollektiv som skall bära kostnaderna för olika typer av
försäkringar. Utskottet erinrar om att försäkringsverksamhetskommittén
(E 1979:01) som tillkallats i december 1978 enligt sina direktiv skall se över
bl. a. reglerna i försäkringsrörelselagen om skälighetsprincipen. I direktiven
framhålls att kommittén bör överväga om de omständigheter som avgör
huruvida premiesättningen för försäkringen är skälig bör närmare preciseras
i lagen. I detta sammanhang bör bl. a. uppmärksammas i vad mån olika
former av premiedifferentiering är till fördel för försäkringstagarna eller kan
innebära fördyringar för försäkringskollektivet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

LU 1982/83:37

4

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.
Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det i proposition 1982/83:107 framlagda
förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:1222.

Stockholm den 26 april 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s)*, Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s),
Mona Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Sigvard
Persson (c), Per Israelsson (vpk), Margit Gennser (m), Lars Hedfors (s)*,
Inga-Britt Johansson (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

minab/gotab Stockholm 1983 75302

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.