Sök i Ratio Lex

om ändring i luftfartslagen (1957:297), m. m. (prop. 1984/85:212)

1985-12-03 · 86 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 85 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1985/86:TU6, om ändring i luftfartslagen (1957:297), m. m. (prop. 1984/85:212)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Trafikutskottets betänkande

1985/86:6

om ändring i luftfartslagen (1957:297), m. m. (prop.
1984/85:212) 1985/86:6

Sammanfattning

I proposition 1984/85:212 föreslås ändringar i luftfartslagen (1957:297) jämte
följdändringar i viss annan lagstiftning. De föreslagna ändringarna i luftfartslagen

är till stora delar av språklig och redaktionell natur. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1987. Om vissa av de föreslagna
ändringarna i luftfartslagen antas kan ett tillägg till den s. k. Chicagokonventionen

godkännas. I propositionen föreslås att så sker.

I överensstämmelse med vad som enligt luftfartslagen gäller för närvarande

skall i princip tillstånd av regeringen krävas för luftfart i förvärvssyfte. För
närvarande får emellertid regeringen delegera tillståndsgivningen beträffande

annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart till luftfartsverket. I propositionen

föreslås att regeringen skall få delegera tillståndsgivningen beträffande
all luftfart i förvärvssyfte, således även beträffande linjefart. I de två
motionerna i ärendet (m resp. c) motsätter man sig detta förslag.

Utskottet föreslår att riksdagen antar de i propositionen föreslagna
lagändringarna och godkänner tillägget till Chicagokonventionen. Utskottet
som sålunda tillstyrker propositionsförslaget i ovannämnda delegeringsfråga
avstyrker därmed motionerna.

Propositionen

I proposition 1984/85:212 föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet)

att riksdagen
dels antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

2. lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd
av luftfart,

3. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg,

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

5. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m.,

dels godkänner det i regeringsprotokollen den 24 januari och den 30 maj
1985 redovisade, i Montreal den 6 oktober 1980 undertecknade protokollet
angående ett tillägg till den i Chicago den 7 december 1944 avslutade
konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen).

Över lagförslagen 1^1 har lagrådets yttrande inhämtats. 1

1 Riksdagen 1985186.15sami. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

De i propositionen framlagda lagförslagen har tagits in i bilaga 1 till
betänkandet.

Med anledning av propositionen har väckts två motioner.

Motionerna

1985/86:11 av Agne Hansson (c) vari yrkas att luftfartslagen 7 kap. 1 § första
stycket skall ha följande lydelse:

Luftfart i förvärvssyfte får inte utövas här i riket utan tillstånd av
regeringen.

1985/86:12 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari likaledes yrkas att riksdagen
beslutar att den föreslagna luftfartslagens 7 kap. 1 § första stycket skall ges
lydelsen:

Luftfart i förvärvssyfte får icke utövas här i riket utan tillstånd av
regeringen.

Bakgrund

Den centrala författningen på luftfartens område är luftfartslagen
(1957:297). Tillämpningsföreskrifter till luftfartslagen finns i luftfartskungörelsen

(1961:558). Luftfartslagen och luftfartskungörelsen trädde i kraft
den 1 januari 1962. Till dessa båda författningar ansluter vissa regeringsförfattningar

av mera speciell karaktär.

Förslaget till luftfartslag utarbetades av 1945 års lufträttssakkunniga i nära
samarbete med utredningar i Danmark, Finland och Norge. De sakkunniga
ansåg att en av de viktigaste uppgifterna i lagstiftningsarbetet var att bringa
den svenska civila lufträtten i överensstämmelse med internationella konventioner

och överenskommelser på luftfartens område. Allteftersom sådana
konventioner och överenskommelser efter tillkomsten av luftfartslagen har
ändrats eller tillkommit har luftfartslagen ändrats i motsvarande mån. En
kortfattad redogörelse för internationella konventioner och överenskommelser

som påverkat utformningen av luftfartslagen m.fl. författningar på
luftfartens område finns i proposition 1984/85:212 på s. 75-80.

Luftfartslagen omtrycktes i SFS 1979:643 och har även därefter ändrats
(1981:811 och 1985:133). Luftfartskungörelsen har ändrats vid ett flertal
tillfällen, senast enligt SFS 1985:850.

År 1979 tillkallade regeringen flyglagutredningen (K 1979:09) för att göra en
samlad översyn av luftfartsförfattningarna. Översynen skulle enligt direktiven

för utredningsarbetet i första hand ha karaktären av en språklig och
redaktionell överarbetning. Därutöver skulle vissa frågor av saklig innebörd
behandlas.

Flyglagutredningen överlämnade år 1981 till chefen för kommunikationsdepartementet

betänkandet (Ds K 1981:12-13) Reviderad luftfartslagstiftning,

varmed uppdraget slutfördes. Betänkandet remissbehandlades därefter.

Lagförslagen 1-4 i den här aktuella propositionen grundar sig på förslag av
flyglagutredningen och däröver avgivna remissyttranden. Flyglagutredning
-

TU 1985/86:6

2

s. 3 Kontrollera mot PDF

en framlade även förslag till ändring i luftfartskungörelsen och till vissa andra
regeringsförfattningar.

Flyglagutredningen har vid besök i Danmark, Norge och Finland samrått
om sitt arbete med dessa länder beträffande frågor, i vilka nordisk
samordning bedömts som väsentlig.

Inom kommunikationsdepartementet förbereds bl. a. utfärdandet av en
luftfartsförordning, som avses träda i kraft samtidigt med att de i propositionen

förordade ändringarna i luftfartslagen träder i kraft och som då skall
ersätta luftfartskungörelsen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i luftfartslagen (1957:297). Ändringarna
innebär till stora delar en språklig och redaktionell överarbetning av lagen.
Därutöver tas också upp vissa frågor av saklig innebörd. En av dessa är
regleringen av vad som skall gälla beträffande luftvärdighet m. m. vid
internationell uthyrning av luftfartyg. En annan fråga berör lagens tillämpning

på luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation.
Grundläggande bestämmelser om erhållande och återkallelse av luftfartscertifikat

och elevtillstånd m.fl. kompetens- och behörighetsbevis föreslås bli
överflyttade från luftfartskungörelsen till luftfartslagen. Prövningen av
frågor om återkallelse av certifikat m.m. och om varning flyttas över från
luftfartsverket till länsrätt. Det allmännas talan i dessa mål skall föras av
luftfartsverket.

Den föreslagna regleringen av vad som skall gälla beträffande luftvärdighet

m.m. vid internationell uthyrning av luftfartyg grundar sig på ett i
Montreal den 6 oktober 1980 undertecknat protokoll angående ett tillägg till
den i Chicago den 7 december 1944 avslutade konventionen angående
internationell civil luftfart - den s. k. Chicagokonventionen (SÖ 1946 nr 2).
Tillägget har tagits in som en artikel 83 bis i konventionen. Regeringen
hemställer att riksdagen godkänner protokollet.

Med anledning av ändringar som föreslås i luftfartslagen föreslås ändringar
i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart, lagen
(1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg, lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar samt lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m. m.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.

Utskottet

Utskottet behandlar i det följande propositionsförslagen i den ordning de har
upptagits i propositionen. Då erinran genom motioner endast framförts mot
ett förslag om att i 7 kap. 1 § luftfartslagen skall inrymmas ett utökat
bemyndigande för regeringen att delegera beslutanderätten i fråga om
tillstånd till luftfart i förvärvssyfte kommer utskottet att behandla detta
förslag närmare. I övrigt kommer utskottet att redovisa propositionsförslagen

kortfattat.

TU 1985/86

s. 4 Kontrollera mot PDF

I Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen
(1957:297)

1.1 Propositionsförslaget (utskottets ställningstagande härtill
s. 9-12)

De ändringar som föreslås i luftfartslagen (LL) - vilka huvudsakligen är av
språklig och redaktionell natur - berör samtliga paragrafer i lagen utom två,
nämligen 2 kap. 2 och 8 §§. En redogörelse för dessa paragrafer lämnas
nedan (s. 5).

Några väsentliga förändringar av dispositionen av LL föreslås inte. I en
första avdelning, som omfattar 1-14 kap., finns sålunda bestämmelser om
civil luftfart och i en andra avdelning omfattande 15 kap. bestämmelser om
militär luftfart och annan luftfart för statsändamål. Nedan redovisas översiktligt

de olika kapitlen i LL såsom de framstår om ändringsförslagen godtas.
Ändringsförslag av mera väsentlig natur redovisas utförligare - däribland det
ändringsförslag som kritiseras i de med anledning av propositionen väckta
motionerna.

II kap. meddelas vissa grundläggande bestämmelser i fråga om rätten att
utöva luftfart i Sverige m. m.

Luftfart i Sverige får i princip endast äga rum med svenska luftfartyg eller
med luftfartyg från annan stat med vilken Sverige har träffat avtal om rätt till
luftfart inom svenskt område. Regeringen har möjlighet att bl. a. av militära
skäl inskränka eller förbjuda luftfart inom en viss del av landet eller, under
utomordentliga förhållanden m. m., i hela landet.

I en ny 5 § föreskrivs att de bestämmelser i LL som gäller i fråga om
luftfartyg som är registrerade i en annan stat skall på motsvarande sätt
tillämpas i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en internationell
organisation.

Vidare införs en ny bestämmelse (6 §) om att bestämmelser som gäller för
svenska luftfartyg också skall kunna tillämpas på utländska luftfartyg som
innehas med nyttjanderätt av svenska brukare. Enligt en annan ny bestämmelse

(7 §) kan för ett svenskt luftfartyg, som innehas med nyttjanderätt av
en utländsk brukare, i vissa avseenden föreskrivas undantag från vissa
bestämmelser. I 13 kap. 5 § andra stycket tas in en bestämmelse om att
utländska luftfartyg, som omfattas av 6 §, såvitt gäller brott mot luftfartsförfattningarna

i straffrättsligt avseende skall kunna betraktas som svenska.

Bakgrund till de nya bestämmelserna i 6 § och 7 § är ett tillägg till den s. k.
Chicagokonventionen med bestämmelser om överföring från registreringsstaten

till brukarens stat av vissa funktioner och förpliktelser vid uthyrning av
luftfartyg. Tillägget godkändes vid det tjugotredje församlingsmötet med
Internationella civila luftfartsorganisationen, ICAO (Internationel Civil
Aviation Organization), i Montreal i oktober 1980 och har redovisats i ett den
6 oktober 1980 dagtecknat protokoll från församlingsmötet. Tillägget har
tagits in i Chicagokonventionen efter artikel 83 som artikel 83 bis. Den nya
artikeln återges i bilaga 2 i originalversion på engelska och i översättning till
svenska. I artikeln behandlas det fall då ett luftfartyg som är registrerat i en
fördragsslutande stat används av en brukare som driver näringsverksamhet

TU 1985/86:6

4

s. 5 Kontrollera mot PDF

med huvudkontor i en annan fördragsslutande stat eller av en brukare som är
stadigvarande bosatt i en sådan stat. Mellan dessa stater kan då träffas en
överenskommelse, varigenom registreringsstaten till den andra staten kan
överföra förpliktelser såsom registreringsstat att beträffande luftfartyget
iaktta konventionens bestämmelser om trafik (artikel 12), radioutrustning
(artikel 30), luftvärdighetsbevis (artikel 31) och luftfartscertifikat (artikel
32 a).

I 2 kap. finns bestämmelser om registrering, nationalitet och märkning av
luftfartyg.

Registrering sker i luftfartygsregistret som förs av luftfartsverket och är en
förutsättning för att luftfartyget skall få användas vid luftfart. Ytterligare
regler om registrering finns för närvarande i kungörelsen (1955:635) med
närmare bestämmelser om luftfartygsregistret m. m. (Flyglagutredningen
har föreslagit en ny förordning i ämnet.) Ett luftfartyg som har förts in i
registret äger svensk nationalitet. Luftfartsverket utfärdar bevis om registreringen

(nationalitets- och registreringsbevis). Luftfartyget skall vidare märkas

med sin nationalitets- och registreringsbeteckning. Om det är registrerat i
främmande stat skall det vid luftfart inom svenskt område vara märkt i
enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

De enda paragrafer som inte berörs av föreslagna ändringar i LL finns i 2 kap.
och är som nämnts ovan 2 och 8§§ i kapitlet.

Enligt 2 § får luftfartyg registreras i Sverige bara om det ägs av svenska
staten, svensk kommun eller landstingskommun, svensk medborgare eller av
dödsbo, bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk nationalitet.

Luftfartsverket får dock medge att ett luftfartyg får registreras i Sverige
även om nämnda krav inte är uppfyllda. Sådant medgivande får bara lämnas
om luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige.

Enligt 8 § skall ett luftfartyg föras ur registret 1) om ägaren begär det, 2) om
kraven i 2 § inte är uppfyllda, 3) om det har förolyckats eller förstörts, 4) om
det efter flygning inte har hörts av på tre månader eller 5) om det inte har haft
giltigt luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis på tre år. Ägaren är
skyldig att anmäla om något har hänt som enligt punkterna 2-4 medför att ett
luftfartyg skall avregistreras. När ett fall enligt punkt 5 inträffar, behöver
luftfartyget inte avregistreras om ägaren inom en viss tid som bestäms av
luftfartsverket visar att luftfartyget är luftvärdigt och miljövärdigt.

I 3 kap. finns bestämmelser om luftvärdighet och miljövärdighet.

Bestämmelserna går tillbaka på Chicagokonventionen. Huvudregeln är att
luftfartyg skall vara luftvärdiga och miljövärdiga när de används vid luftfart.
Ansvaret härför åvilar ägaren eller, om någon brukar luftfartyget i ägarens
ställe, brukaren. Luftvärdigheten och miljövärdigheten står under tillsyn av
luftfartsverket. Verket utfärdar luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis.
Svenskt luftfartyg skall, när det använts i luftfart, ha svenskt och/eller av
luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis.

I 4 kap. finns bestämmelser om luftfartygs bemanning, luftfartscertifikat
m. m.

TU 1985/86:6

5

s. 6 Kontrollera mot PDF

Luftfartscertifikat krävs för tjänstgöring som förare, navigatör eller
flygmaskinist på ett luftfartyg och utfärdas av luftfartsverket. De hittillsvarande

bestämmelserna om luftfartscertifikat i LL har varit allmänt hållna.
Den närmare regleringen av bl. a. förutsättningarna för erhållande, förnyelse
och återkallelse av certifikat har skett i luftfartskungörelsen. Mot bakgrund
av att de för den enskilde och från rättssäkerhets- och trafiksäkerhetssynpunkt

mest betydelsefulla bestämmelserna om körkort har tagits in i en lag,
körkortslagen (1977:477), föreslås att bestämmelser om erhållande och
återkallande av luftfartscertifikat och av elevtillstånd - som i princip krävs för
antagande till utbildning för erhållande av luftfartscertifikat - m. m. tas in i
LL.

Prövningen av de administrativa sanktionerna - återkallelse och varning - mot innehavare av luftfartscertifikat och elevtillstånd föreslås ankomma på
länsrätten. I förslaget till ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

föreslås att länsrätten i Östergötlands län skall vara forum för
prövningen. Det allmännas talan hos länsrätten skall föras av luftfartsverket.

Behörighetsbevis kan krävas för den som innehar luftfartscertifikat och för
annan medlem av besättningen på ett luftfartyg. Även bestämmelserna om
erhållande, förnyelse och återkallelse av behörighetsbevis m. m. förslås
överflyttade till LL.

I 5 kap. finns bestämmelser om befälhavare på luftfartyg och tjänsten
ombord.

Luftfartyg skall när det används vid luftfart ha en befälhavare. Denne skall
ha tillsyn över luftvärdigheten, bemanningen m.m. Om någon genom sitt
uppträdande utgör en omedelbar fara för luftfartygets säkerhet eller för
säkerheten ombord får befälhavaren mot denne vidta de åtgärder som
behövs för att avvärja faran. Under vissa förutsättningar får våld brukas.

Om det inträffar en olyckshändelse som medför att någon avlider, att
någon blir allvarligt skadad, att luftfartyget får betydande skador eller att
egendom får betydande skada skall befälhavaren rapportera detta. Det
förutskickas att det i den kommande luftfartsförordningen skall föreskrivas
att rapporteringsskyldigheten skall fullgöras hos luftfartsverket - i överensstämmelse

med vad som gäller för närvarande.

16. kap. finns bestämmelser om flygplatser och markorganisationen i övrigt.

Flygplatser för allmänt bruk (allmänna flygplatser) får inte inrättas eller
drivas utan tillstånd och får inte tas i bruk innan de har godkänts. Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva vilka flygplatser
som får användas för olika slag av luftfart.

Tjänstgöring som flygledare i flygtrafikledningstjänst, flygtekniker eller
flygklarerare får fullgöras bara av den som har certifikat. I fråga om
erhållande, förnyelse och återkallelse av certifikat m.m. gäller samma
bestämmelser som i dessa avseenden gäller i fråga om luftfartscertifikat. För
andra som fullgör tjänst inom markorganisationen får föreskrivas krav på
behörighetsbevis. I fråga om dessa behörighetsbevis gäller i viss utsträckning
samma bestämmelser som de som gäller i fråga om behörighetsbevis för
medlemmar av besättningen på luftfartyg.

TU 1985/86:6

6

s. 7 Kontrollera mot PDF

I 7 kap. finns regler om tillstånd till luftfartsverksamhet.

För luftfart i förvärvssyfte krävs i princip och skall i princip krävas tillstånd
av regeringen. I överensstämmelse med vad som gäller för närvarande skall
regeringen få föreskriva att viss luftfart i förvärvssyfte får utövas utan
tillstånd, om det är lämpligt med hänsyn till luftfartens art eller omfattning.

Regeringen har för närvarande möjlighet att delegera tillståndsgivningen
beträffande annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart till luftfartsverket. I
propositionen föreslås regeringen få ett bemyndigande att delegera tillståndsgivning

beträffande all luftfart i förvärvssyfte, alltså även beträffande
linjefart. I motionerna motsätter man sig propositionsförslaget. Utskottet
återkommer nedan (s. 9) till frågan om bemyndigande för regeringen att
delegera tillståndsgivningen beträffande luftfart i förvärvssyfte, där frågan
behandlas närmare.

Tillstånd till inrikes linjefart får i princip bara ges till svenska företag eller
företag med kvalificerade svenska ägarförhållanden. Detsamma skall i
princip gälla för annan luftfart i förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet
som inte är linjefart. Regeringen får liksom hittills bestämma att tillstånd inte
skall krävas för sådan luftfart i förvärvssyfte som omfattas av avtal mellan
Sverige och en främmande stat. I LL skrivs nu in att en utlänning eller ett
utländskt företag som driver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt LL
eller med stöd av ett avtal skall ha en här bosatt föreståndare, som är ansvarig
för verksamheten.

I 8 kap. finns vissa bestämmelser för lufttrafiken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om flygvägar som luftfartyg skall följa inom svenskt område.
Bestämmelser finns också om bl. a. landningsskyldighet, om förbud mot
transport av krigsmateriel och annat gods, om fotografering och om
fartygshandlingar.

I 9 kap. finns bestämmelser om transporter med luftfartyg av passagerare,
resgods eller gods.

Bestämmelser finns sålunda om biljetter, resgodsbevis, flygfraktsedlar
samt om rätten att förfoga över godset och om utlämning av godset samt om
fraktförarens ansvar för personskador, skador på resgods och gods m. m.

Reglerna bygger i huvudsak på den i Warszawa den 12 oktober 1929
undertecknade konventionen om internationell luftbefordran (SO 1937
nr 19) - den s.k. Warszawakonventionen - och ändringsprotokoll till
konventionen.

I redovisningen i propositionen av den nuvarande lydelsen av 9 kap. 22 §
LL har beaktats en ändring av denna paragraf (1985:133) som trätt i kraft den
1 juli i år (1985:444).

I en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1985:3)
Flygfraktförares ansvar för passagerare och gods har föreslagits att Sverige
skall tillträda de den 25 september 1975 i Montreal undertecknade protokollen

nr 3 och nr 4 med ändringar av Warszawakonventionen m.m. Samtidigt
har förslag framlagts till ändringar i LL som är nödvändiga vid ett sådant
tillträde. Efter remissbehandling är promemorian föremål för fortsatt
beredning inom regeringskansliet.

TU 1985/86:6

7

s. 8 Kontrollera mot PDF

110 kap. finns bestämmelser om ansvaret för skador genom luftfart.

11 § anges att bestämmelser om ansvaret för skador, som genom luftfart
tillfogas personer eller egendom som inte transporteras med luftfartyget,
finns i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart. I
propositionen föreslås, som nämnts, ändring i denna lag. Ändringsförslaget
kommer att behandlas nedan (s. 12).

111 kap. finns bestämmelser om flygräddningstjänst, bärgning och undersökning

av luftfartsolyckor.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter

angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt
eller fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst). Den som medverkar vid
bärgning av ett luftfartyg som har förolyckats eller befinner sig i nöd har rätt
till bärgarlön enligt bestämmelser härom i sjölagen.

Inträffar det en olycka vid användningen av ett luftfartyg och medför
olyckan att någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att fartyget får
betydande skador, att egendom som inte transporteras med fartyget får
betydande skador eller att fartyget är oåtkomligt, skall det göras en
undersökning om olyckan, dess orsaker och de uppkomna skadorna.
Undersökningen skall göras av den myndighet som regeringen föreskriver.
Denna myndighet kan i sin tur få överlåta åt annan att göra undersökningen.
Nödvändig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap skall vara företrädd vid
undersökningen.

Bestämmelserna om flygräddningstjänst har i princip lämnats oförändrade
i avvaktan på generell lagstiftning om samhällets räddningstjänst.

112 kap., som har rubriken Särskilda bestämmelser, finns bl. a. bestämmelser

om rätt för luftfartsverket eller den som verket utser att besluta att
luftfärd inte får äga rum och att hindra luftfartygets avgång om krav enligt LL
m. m. inte är uppfyllda.

113 kap. finns ansvarsbestämmelser m.m.

Straffet för brott mot LL:s bestämmelser m.m. blir antingen fängelse i
högst två år, böter eller fängelse i högst sex månader eller enbart böter.

114 kap. finns vissa bestämmelser om tillämpningen av LL, bemyndiganden
och definitioner.

Luftfartsverkets beslut enligt LL eller enligt föreskrifter som har meddelats

med stöd av LL överklagas i frågor som rör certifikat, elevtillstånd,
behörighetsbevis, tillstånd att tjänstgöra på luftfartyg utan certifikat, registrering

av luftfartyg eller förbud för luftfartyg att avgå hos kammarrätten
och i övriga frågor hos regeringen.

115 kap. finns som nämnts ovan bestämmelser om militär luftfart och annan
luftfart för statsändamål.

TU 1985/86:6

8

s. 9 Kontrollera mot PDF

1.2 Utskottets ställningstagande m. m.

TU 1985/86:6

Utskottet behandlar här närmare frågan om bemyndigande för regeringen
att delegera tillståndsprövningen beträffande luftfart i förvärvssyfte. Härefter

redovisar utskottet sitt ställningstagande till propositionsförslaget om
ändring i luftfartslagen i övrigt.

1.2.1 Bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsprövningen
beträffande luftfart i förvärvssyfte

I här aktuellt avseende gör luftfartslagen för närvarande skillnad mellan
linjefart - dvs. luftfart i regelbunden trafik - och luftfart i icke regelbunden
trafik.

Enligt 7 kap. 1 § första stycket LL får sålunda luftfart i regelbunden trafik
(linjefart) i förvärvssyfte ej utövas här i riket utan tillstånd av regeringen.

För annan luftfart i förvärvssyfte - dvs. annan luftfart än linjefart - erfordras enligt andra stycket i paragrafen tillstånd av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

I 87 § luftfartskungörelsen har regeringen bemyndigat luftfartsverket att
meddela tillstånd till annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart utom i vissa fall
då regeringen har förbehållit sig tillståndsprövningen. Sålunda äger luftfartsverkett.

ex. pröva frågor om tillstånd till sällskapsreseflygningar mellan orter
i Sverige och orter i Europa, i utomeuropeiska stater med kust mot
Medelhavet, på Kanarieöarna och på Madeira. Regeringen har förbehållit
sig prövningen av frågor om tillstånd till interkontinentala sällskapsreseflygningar.

Inom luftfartsverket avgör generaldirektören ärenden om tillstånd till
annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart.

I propositionen föreslås att regeringen skall ges möjlighet att delegera
tillståndsgivningen både beträffande linjefart i förvärvssyfte och annan
luftfart i förvärvssyfte. Enligt 7 kap. 1 § första stycket i förslaget till lag om
ändring i LL skall sålunda gälla att luftfart i förvärvssyfte inte får utövas här i
riket utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

I propositionen (s. 117-119) anförs bl. a. att luftfartsverket år 1976 tog upp
fråga om huruvida tillståndsprövningen för vissa arter av linjefart kunde
delegeras till verket. En ändring motiverades som en beredskapsåtgärd inför
den kommande utvecklingen. Avsikten var inte att beslutanderätten omedelbart

skulle överflyttas till verket. Enligt luftfartsverket var en från såväl
praktiska som formella synpunkter lämplig lösning att till verket delegera
tillståndsgivningen för linjefart med mindre luftfartyg - luftfartyg med en
högsta tillåtna flygvikt ej överstigande 5 700 kg.

Flyglagutredningen föreslog att det i 7 kap. 1 § LL skulle införas ett
bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsprövningen beträffande
luftfart i förvärvssyfte såväl i regelbunden som i icke regelbunden trafik.
Utredningen ansåg emellertid att någon bestämmelse om delegering till
luftfartsverket inte borde införas för närvarande och föreslog inte heller
någon sådan i utredningens förslag till förordning om ändring i luftfartskungörelsen.

Utredningen menade att frågan om delegering fick bedömas i

s. 10 Kontrollera mot PDF

samband med att definitiv ställning togs till den framtida trafikpolitiken.

Föredragande departementschefen anför bl. a. att den s. k. linjetaxitrafiken

torde ligga närmast till hands för den i propositionen föreslagna utökade
delegeringen av tillståndsgivningen. Med linjetaxitrafik avses trafik med
luftfartyg med en högsta tillåten flygvikt ej överstigande 5 700 kg som äger
rum med fasta avgångs- och ankomsttider och icke obetydlig turtäthet.
Föredraganden förklarar sig dock i huvudsaklig överensstämmelse med den
uppfattning som flyglagutredningen redovisat inte nu vara beredd att uttala
sig om den närmare omfattningen av en sådan delegering. Saken får enligt
föredraganden övervägas i samband med den allmänna trafikpolitiska frågan
om linjenätets framtida utformning.

Luftfartsverket förutsätts i propositionen - i enlighet med den ordning som
för närvarande gäller - vara den myndighet till vilken en delegering av
prövningen av tillståndsärenden skall kunna ske.

I de båda motionerna - 1985/86:11 (c) och 1985/86:12 (m) - föreslås att i
7 kap. 1 § första stycket LL skall föreskrivas att luftfart i förvärvssyfte inte får
utövas här i riket utan tillstånd av regeringen. Motionsförslagen innebär att
regeringen inte skulle få något bemyndigande alls att delegera tillståndsprövningen

beträffande luftfart i förvärvssyfte.

I c-motionen anför motionären bl. a. att delegationsfrågan bör övervägas
först i samband med den mer övergripande frågan om linjenätets framtida
utformning och att skäl inte finns att riksdagen nu skall besluta att ge
regeringen delegationsrätt.

Motionärerna i m-motionen anför bl. a. att de för närvarande ej kan
ansluta sig till att regeringen skall ges möjlighet att delegera tillståndsgivning
såsom föreslås i propositionen. De framhåller bl. a. att överklaganden av
beslut av luftfartsverket i tillståndsärenden skulle komma att bli relativt
frekventa, varigenom en delegering av tillståndsprövning kunde komma att
innebära ytterligare byråkratisering och fördröja beslut i viktiga ärenden.
Motionärerna framhåller vidare att regeringen och dess organ intar en
central position inom luftfartspolitiken, bl. a. med tanke på samarbetet med
SAS och de ofta komplicerade förhandlingar som föregår beviljande av
koncessioner från flera länder.

I fråga om överväganden om det inrikes flyglinjenätets omfattning m. m. vill
utskottet erinra om att i proposition 1981/82:98 om vissa luftfartspolitiska
frågor ett interregionalt flyglinjenät avgränsades omfattande SAS och
Linjeflyg AB:s inrikeslinjer som trafikerades med tyngre jetplan (primärnätet).

Detta flyglinjenät ansågs enligt propositionen (s. 25) böra gälla fram till
mitten av 1980-talet. Riksdagen hade inte något att erinra mot avgränsningen
av primärnätet (TU 1981/82:28, rskr. 339). Det förutskickades i propositionen

att regeringen skulle återkomma till frågan om ett sekundärnät.

I den senaste budgetpropositionen (prop. 1984/85:100 bil. 8) togs frågor
om ett sekundämät upp. I ett särskilt avsnitt i propositionen (s. 174-187)
redogjorde sålunda kommunikationsministern för sin syn på ”vissa frågor
rörande regelbunden luftfart med mindre flygplan - sekundärtrafik”. Mot
bakgrund av att flygplanet Saab-Fairchild SF 340 (med en högsta startvikt ca
12 300 kg) skulle komma att sättas in i sekundärtrafik förordades att trafik

TU 1985/86:6

10

s. 11 Kontrollera mot PDF

med flygplan med en kapacitet och standard av typ SF 340 skulle gälla som
övre gräns för vad som borde anses vara sekundärtrafik. En skiss till ett
framtida linjenätssystem för sekundärflyget eller - med en term som
förordades av kommunikationsministern - regionalflyget lades fram. Enligt
kommunikationsministern kunde det skisserade linjenätssystemet bilda en
allmän referensram vid tillståndsgivningen.

I ovannämnda redogörelse nämnde kommunikationsministern i fråga om
tillstånd (koncessioner) till linjefart bl. a. att SAS förutsatts ha en prioriterad
ställning i fråga i företagets inrikestrafik, dvs. linjerna från Stockholm till
Kiruna, Luleå, Göteborg och Malmö, vilka ingår i primärnätet. För trafiken i
övrigt på primärnätet har Linjeflyg AB tillstånden.

På regionalflygnätet har Linjeflyg AB och andra flygföretag tillstånden. I
redogörelsen för sin syn på regionalflyget framhöll kommunikationsministern

att regionalflyget är en delmarknad, där det är angeläget att det även i
fortsättningen finns flera oberoende företag, vilket borde stimulera till en
fortsatt positiv utveckling av detta slag av luftfart. Han påpekade att det
varken enligt lagstiftningen eller en klart utbildad praxis fanns någon
företrädesrätt för visst företag vid tillståndsprövningen. Någon sådan
företrädesrätt borde inte heller införas. Kommunikationsministern förutskickade

att förslag i annat sammanhang skulle läggas fram om bemyndigande

för regeringen att delegera tillståndsgivningen beträffande vissa slag av
regelbunden luftfart. Detta sker genom den nu aktuella propositionen.
Riksdagen hade inte något att erinra mot vad kommunikationsministern
enligt den ovan lämnade redogörelsen anförde om regionalflyget (TU
1984/85:26, rskr.333).

Den inrikes linjefarten växer för närvarande kraftigt. Enligt uppgifter som
lämnats i luftfartsverkets treårsplan för verksamheten under budgetåren
1986/87-1988/89 ökade sålunda antalet passagerare år 1984 med 15 %. I detta
ökningstal ingår en ökning i sekundärtrafiken med 32 %. Antalet passagerare

i inrikes linjefart beräknas enligt en prognos som avser tiden t. o. m. år
1990 öka med 6,5 % om året. Man torde enligt utskottets mening kunna
räkna med att önskemål kommer att föras fram om att inlemma allt fler orter i
den inrikes linjefarten och om att ge allt fler orter direkta flygförbindelser
med varandra, m. m.

Inför den utveckling som sålunda kan förutses bör regeringen enligt
utskottets mening i detta sammanhang ges möjlighet att delegera tillståndsgivningen

även beträffande inrikes linjefart i förvärvssyfte.

Att närmast komma i fråga för delegering synes dock böra vara frågor om
tillstånd till linjefart av mera lokal eller inomregional karaktär. Utskottet vill
emellertid understryka att prövningen av sådana ärenden om tillstånd till
linjefart, vilka kan inrymma intressekonflikter mellan SAS och tillståndssökanden,

bör underställas regeringen.

Utskottet förutsätter att sådana frågor om tillstånd till inrikes linjefart,
som delegeras till luftfartsverket, skall avgöras av verkets styrelse.

En delegering av tillståndsprövningen beträffande linjefart i förvärvssyfte
med de utgångspunkter som utskottet sålunda föreslagit torde i huvudsak
tillgodose syftena med motionerna.

TU 1985/86:6

11

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet tillstyrker sålunda den i propositionen föreslagna lydelsen av
7 kap. 1 § första stycket LL och avstyrker motionerna.

1.2.2 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen i övrigt

Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen i övrigt har inte föranlett någon
erinran från utskottets sida.

Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslaget.

2 Övriga lagförslag

Enligt lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart har
luftfartygs ägare s. k. strikt ansvar för skada, som i följd av luftfartygs
begagnande i luftfart tillfogas person eller egendom, som inte transporteras
med luftfartyget.

Den föreslagna ändringen av lagen innebär att - när det gäller luftfartyg
som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt - nämnda ansvar åvilar köparen. Här aktuellt ansvar för skada skall under
vissa villkor även kunna åvila innehavaren vid långtidsuthyrning (leasing) av
luftfartyg. I andra fall skall ansvaret kunna vara delat.

I förslaget till ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg
föreslås i 7 § en följdändring till förslaget att i en ny 5 § i 1 kap. luftfartslagen
bestämmelser skall tas in om vad som skall gälla beträffande luftfartyg som är
registrerade hos en internationell organisation. Vidare föreslås vissa redaktionella

ändringar.

Som nämnts ovan (s. 6) innebär förslaget till ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar att länsrätten i Ostergötlands län skall vara
forum för prövningen av vissa frågor om luftfartscertifikat m. m.

I förslaget till ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. föreslås att möjlighet enligt 1 § i lagen till förverkande av
alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel som för närvarande är
knuten till brott mot 13 kap. 6§ luftfartslagen i stället skall vara knuten till
brott mot 13 kap. 1 § luftfartslagen enligt den i propositionen föreslagna
lydelsen av lagen. Vidare föreslås en ändring av redaktionell natur.

Utskottet har inte något att erinra mot ändringsförslagen. Utskottet föreslår
att riksdagen antar desamma.

3 Det i Montreal den 6 oktober 1980 undertecknade
protokollet angående ett tillägg till
Chicagokonventionen

Utskottet har genom sitt ställningstagande till förslaget till lag om ändring i
luftfartslagen bl. a. tillstyrkt de mot bakgrund av Montrealprotokollet
föreslagna nya paragraferna 6 och 7 i lkap. luftfartslagen. Om dessa
paragrafer antas kan Sverige ansluta sig till protokollet. Utskottet föreslår att
riksdagen godkänner detsamma.

TU 1985/86:6

12

s. 13 Kontrollera mot PDF

4 Hemställan

TU 1985/86:6

Utskottet hemställer

1. beträffande förslaget till lag om ändring i luftfartslagen
att riksdagen

a. med bifall till propositionen i denna del och med avslag på
motionerna 1985/86:11 (c) och 1985/86:12 (m) godkänner vad utskottet

anfört om bemyndigande för regeringen att delegera viss tillståndsprövning,

b. antar det i propositionen framlagda och i bilaga 1 till betänkandet
redovisade förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

2. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda och i bilaga 1 till
betänkandet redovisade förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada
i följd av luftfart,

b. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till
luftfartyg,

c. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

d. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m. m.,

3. beträffande ett tillägg till Chicagokonventionen

att riksdagen godkänner det i Montreal den 6 oktober 1980 undertecknade

protokollet angående ett tillägg till den i Chicago den 7 december
1944 avslutade konventionen angående internationell civil luftfart.

Stockholm den 3 december 1985

På trafikutskottets vägnar

Kurt Hugosson

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Olle Östrand (s), Olle Grahn (fp), Sven-Gösta Signell (s), Per Stenmarck
(m), Rune Johansson (s), Hugo Bergdahl (fp), Agne Hansson (c), Ingrid
Andersson (s), Yngve Wernersson (s), Rune Thorén (c), Wiggo Komstedt
(m) och Jan Jennehag (vpk).

13

s. 14 Kontrollera mot PDF

TU 1985/86:6

Bil. 1

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (1957:297)1
dels att 2 kap. 6, 7 och 13 §§, 6 kap. 10 § och 13 kap. 7—13 §§ skall
upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 6 kap. 10 § skall utgå,
dels att nuvarande 1 kap. 5§ skall betecknas 1 kap. 8§ och ha nedan
angivna lydelse,

dels att nuvarande 3 kap. 10 a § skall betecknas 3 kap. 11 § och ha nedan
angivna lydelse,

dels att 1 kap. 1—4§§, 2 kap. 1, 3-5, 9-12 och 14-16§§, 3 kap. 1-

10 §§, 4 kap. 1 —9 §§, 5 kap. 1-4 och 5-11 §§, 6 kap. 1-9 och 11 —16§§, 7
kap., 8 kap. 1-4 och 5—9§§, 9-12 kap., 13 kap. 1-6 §§, 14 kap. 1-4§§
samt 15 kap., rubrikerna till första och andra avdelningen, rubrikerna till
2-7, 9-11 samt 13 och 14 kap., rubrikerna närmast före 2 kap. 1, 12 och
16 §§, 6 kap. 4 och 9 §§ samt 9 kap. 3, 12, 17, 31 och 37 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 5-7§§, 2 kap.

11 a§, 4 kap. 10-28 §§, 5 kap. 4a§, 8 kap. 4a och 4b §§ och 14 kap. 5§
samt närmast före 6 kap. 8 och 11 §§ samt 13 kap. 1 och 6§§ nya rubriker
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA AVDELNINGEN

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Om civil luftfart Civil luftfart

1 KAP.

Inledande bestämmelser

Luftfart må här i riket äga rum
allenast med de inskränkningar och
under de villkor, som följa av denna

lag och med stöd därav meddelade

föreskrifter eller som eljest
stadgas i lag eller författning.

2

Luftfart må ej äga rum med andra

luftfartyg än sådana som hava
svensk nationalitet eller nationali
1

Lagen omtryckt 1979:643.

Luftfart får i Sverige äga rum
bara på de villkor, som följer av
denna lag, av bestämmelser som
har meddelats med stöd av denna
lag eller av andra lagar eller förordningar.

Luftfart får äga rum med svenska
luftfartyg. Med luftfartyg som har
nationalitet i en annan stat får luft
-

14

s. 15 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tet i främmande stat, med vilken
slutits överenskommelse om rätt till
luftfart inom svenskt område.

När särskilda skäl äro därtill,
äger regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket

medgiva att luftfart må äga
rum utan hinder av vad i första
stycket sägs, så ock bestämma villkoren

därför.

2a

Luftfart må ej inom svenskt område

äga rum i överljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga,
äger regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket

medgiva luftfart utan hinder
av vad som sägs i första stycket så
ock bestämma villkoren därför.

Regeringen äger att av militära
skäl eller av hänsyn till allmän ordning

och säkerhet inskränka eller
förbjuda luftfart inom viss del av
riket. Efter regeringens bemyndigande

må ock luftfartsverket av
hänsyn till allmän ordning och säkerhet

inskränka eller för högst två
veckor förbjuda luftfart inom visst
område.

Under utomordentliga förhållanden

eller då eljest hänsyn till allmän
säkerhet kräver det äger regeringen
tillfälligt inskränka eller förbjuda
luftfart inom hela riket.

Föreslagen lydelse

fart äga rum endast om det har
träffats avtal med den andra staten
om rätt till luftfart inom svenskt
område.

Om det finns särskilda skäl får
regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer medge att luftfart

äger rum även med andra luftfartyg

och bestämma på vilka villkor

detta får ske.

§

Luftfartyg får inte inom svenskt
område framföras med överljudsfart.

Om det finns synnerliga skäl, får
regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer medge undantag

från förbudet. I samband därmed

får anges på vilka villkor luftfarten

får äga rum.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får av militära

skäl föreskriva inskränkningar
av eller förbud mot luftfart inom
viss del av riket. Sådana föreskrifter

får också meddelas av regeringen

eller den myndighet regeringen
bestämmer, om det behövs av hänsyn

till allmän ordning och säkerhet
eller till natur- eller miljövård. Föreskrifter

om förbud som meddelas
av annan myndighet än regeringen
får avse högst två veckor.

Under utomordentliga förhållanden

eller när det i övrigt krävs av
hänsyn till allmän säkerhet/år regeringen

tillfälligt föreskriva inskränkningar

av eller förbud mot luftfart
inom hela riket.

Denna lag skall, där ej annat
följer av vad i lagen är stadgat,
med avseende å svenskt luftfartyg
lända till efterrättelse jämväl vid
luftfart utom riket, såvitt det är förenligt

med lag i främmande stat
som efter överenskommelse eller
eljest är tillämplig.

När inte annat följer av denna
lag skall den gälla för svenska luftfartyg

även vid luftfart utom riket,
om detta är förenligt med den främmande

lag som är tillämplig.

TU 1985/86:6

Bil. 1

15

s. 16 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. äro,
ändå att luftfartyget icke är av
svensk nationalitet, tillämpliga
jämväl vid luftfart utom riket, i den
mån det följer av överenskommelse
med främmande stat eller eljest av
allmänna rättsgrundsatser.

5§

Om atomskada gälla särskilda
bestämmelser.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. gäller
också vid luftfart utom riket med
utländska luftfartyg, i den mån det
följer av avtal med andra stater eller

av allmänna rättsgrundsatser.

5§

De bestämmelser i denna lag
som gäller i fråga om luftfartyg
som är registrerade i en annan stat
skall på motsvarande sätt tillämpas
ifråga om luftfartyg som är registrerade

hos en internationell organisation.

6§

Regeringen får föreskriva att sådana

bestämmelser i denna lag och
med stöd av denna lag utfärdade
föreskrifter som avser skydd för liv,
personlig säkerhet eller hälsa samt
trafik skall, om detta är förenligt
med lagen i registreringsstaten, tilllämpas

på utländska luftfartyg som
innehas med nyttjanderätt av
svenska brukare.

7§

Regeringen får beträffande
svenska luftfartyg som innehas
med nyttjanderätt av utländska
brukare föreskriva undantag från
sådana bestämmelser i denna lag
och med stöd av denna lag utfärdade

föreskrifter som avser skydd
för liv, personlig säkerhet elter hälsa

samt trafik.

8§

Om atomskador gäller särskilda
bestämmelser.

TU 1985/86:6

Bil. 1

16

s. 17 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
2 KAP.

TU 1985/86:6

Bil. 1

Om registrering av luftfartyg,
dess nationalitet och märkning

Registrering

Över luftfartyg skall hos luftfartsverket

föras register (luft fartygsregister).

Om inskrivning av rätt till luftfartyg

samt om vissa internationella
förhållanden beträffande rätt till
luftfartyg är särskilt stadgat.

Registrering, nationalitet och
märkning

Registreringen

15

Luftfartsverket för register över
luftfartyg (luftfartygsregister).

Om inskrivning av rätt till luftfartyg

och om vissa internationella
förhållanden beträffande rätt till
luftfartyg finns det särskilda bestämmelser.

3 §

Ej må luftfartyg, som är registrerat

i främmande stat, registreras
här i riket, med mindre det avföres
ur den främmande statens register.

Ett luftfartyg, som är registrerat i
en främmande stat, får inte registreras

i Sverige, om det inte avregistreras

i den främmande staten.

4 §

Luftfartyg må icke registreras
med mindre det har luftvärdighetsbevis

och, i den utsträckning regeringen

eller efter regeringens bemyndigande

luftfartsverket föreskriver,

miljövärdighetsbevis. Bevis
skall ha utfärdats eller godkänts
här i riket.

Ett luftfartyg får registreras bara
om det har luftvärdighetsbevis. Regeringen

eller den myndighet regeringen

bestämmer får föreskriva att
luftfartyg för registrering också
skall ha miljövärdighetsbevis.

Luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis

skall vara utfärdade
eller godkända i Sverige.

5 §

Ansökan om registrering av luftfartyg

skall göras skriftligen av
ägaren och innehålla för registreringen

nödiga upplysningar rörande

fartyget, ägaren och dennes förvärv

av fartyget. Ansökningen skall
åtföljas av utredning till styrkande
av att sökanden är ägare av fartyget

och att i övrigt de i 2—4 §§ upptagna

villkoren äro uppfyllda, så
ock av handling som utmärker när,
var och av vem fartyget är byggt.

Ansökan om registrering av ett
luftfartyg skall göras av ägaren. Till
ansökningen, som skall vara skriftlig,

skall fogas de upplysningar och
den utredning som behövs för registreringen.

17

2 Riksdagen 1985186.15 sami. Nr 6

s. 18 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TU 1985/86:6

9§

Bil. 1

Luftfartyg, som är intecknat, må
ej på grund av ägarens begäran eller

annan i 8 § avsedd omständighet
avföras ur registret, med mindre i
ärendet företes bevis från inskrivningsdomaren,

att inteckningshandlingen

uppvisats för honom
samt att inteckningshavaren samtyckt

till åtgärden, men i registret
skall göras anmärkning om vad i
ärendet förekommit.

Avföres luftfartyg ur registret eller

sker i registret anmärkning som
i första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren

ofördröjligen underrättas

därom.

Om ett luftfartyg är intecknat, får
det avregistreras endast om inteckningshavaren

har medgett det.

10§

Innehaves luftfartyg på grund av
köp utan att äganderätten övergått
å innehavaren, skola i registret antecknas

innehavarens namn och
den rätt som tillkommer honom.
Det åligger dem som slutit avtalet
att ofördröjligen göra anmälan därom

till luftfartsverket.

Upplåter någon luftfartyg för
obestämd tid eller för en tid av
minst två veckor till annan för att
av denne nyttjas för egen räkning,
skall på begäran av upplåtaren eller

innehavaren i registret göras
anteckning om upplåtelsen.

Om någon innehar ett registrerat
luftfartyg på grund av kreditköp
med förbehåll om återtaganderätt,
skall innehavet antecknas i luftfartygsregistret.

De som träffar avtal
om ett sådant köp skall genast anmäla

det till luftfartsverket.

Om någon innehar ett registrerat
luftfartyg med nyttjanderätt för
obestämd tid eller för bestämd tid
om minst två veckor, skall anteckning

om innehavet göras i luftfartygsregistret

om ägaren eller innehavaren

begär det.

11 §

Har å utrikes ort luftfartyg
byggts för svensk räkning eller
övergått i svensk ägo och äro de i 2
och 3§§ för registrering angivna
villkoren uppfyllda, må fartyget, i
enlighet med bestämmelser som regeringen

meddelar, för viss tid antecknas

i ett särskilt bihang till luftfartygsregistret.

Om ett luftfartyg har byggts utomlands

för svensk räkning eller
om ett luftfartyg som finns utomlands

har övergått till en svensk
ägare, får fartyget för viss tid antecknas

i ett bihang till luftfartygsregistret,

om förutsättningarna i 2
och 3 §§ är uppfyllda.

11 a §

Luftfartsverket för en förteckning

över de utländska luftfartyg
som innehas med nyttjanderätt av
svenska brukare (b ru kar för
teckning).

18

s. 19 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse
Nationalitet

Sedan luftfartyg införts i luftfar^ygsregistret,

äger det svensk nationalitet.

Om införandet i registret skall
luftfartsverket utfärda bevis (nationalitets-

och registreringsbevis).

Luftfartyg, sorn antecknats i hillänget

till luftfartygsregistret, äger
svensk nationalitet så länge anteckningen

gäller.

Om anteckningen i bihanget skall
luftfartsverket utfärda interimistiskt

nationalitets- och registreringsbevis.

Svenskt luftfartyg skall, när det
nyttjas till luftfart, hava svenskt nationalitets-

och registreringsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart

inom svenskt område hava
motsvarande bevis från främmande
stat, med vilken slutits överenskommelse

om rätt till sådan luftfart.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande

som avses i 1 kap. 2 § andra
stycket, gäller vad regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket föreskriver.

Föreslagen lydelse

Nationaliteten

12 §

Luftfartyg sorn är införda i luftfartygsregistret

har svensk nationalitet.

Luftfartsverket utfärdar bevis
om registreringen (nationalitets-

och registreringsbevis).

14 §

Luftfartyg som har antecknats i
bihanget till luftfartygsregistret har
svensk nationalitet så länge anteckningen

gäller.

Luftfartsverket utfärdar bevis om
anteckningen i bihanget (interimistiskt

nationalitets- och
registreringsbevis).

15 §

Ett svenskt luftfartyg skall ha
svenskt nationalitets- och registreringsbevis

när det används vid luftfart.

Ett utländskt luftfartyg skall ha
motsvarande bevis från registreringsstaten

vid luftfart inom
svenskt område.

Om luftfartyg används på grund
av medgivande enligt 1 kap. 2§
andra stycket, gäller de bestämmelser

som meddelas av regeringen eller

den myndighet regeringen bestämmer.

Märkning

Märkningen

16 §

Luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret

eller antecknats i bihanget,

skall märkas i enlighet med
sin nationalitets- och registreringsbeteckning.

Märkena skola föras så
länge fartyget kvarstår i registret
eller bihanget.

Luftfartyg som är införda i luftfartygsregistret

eller antecknade i
bihanget skall vara märkta med
sina nationalitets- och registreringsbeteckningar.

TU 1985/86:6

Bil. 1

19

s. 20 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Luftfartyg, som är registrerat i
främmande stat med vilken slutits
överenskommelse om rätt till luftfart

inom svenskt område, skall vid
sådan luftfart vara märkt i enlighet
med föreskrifterna i hemlandet.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande

som avses i 1 kap. 2§ andra
stycket, gäller vad regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket föreskriver.

Föreslagen lydelse

Utländska luftfartyg skall vara
märkta i enlighet med föreskrifterna

i registreringsstaten vid luftfart
inom svenskt område.

Om luftfartyg används på grund
av medgivande enligt 1 kap. 2§
andra stycket, gäller de bestämmelser

som meddelas av regeringen eller

den myndighet regeringen bestämmer.

3 KAP.

Om luftvärdighet och miljövärdighet
Luftfartyg

skall, när det nyttjas
till luftfart, vara luftvärdigt och miljövärdigt.

Ej må luftfartyg anses luftvärdigt,

med mindre det är så konstruerat,

byggt, utrustat och vidmakthållet

samt äger sådana flygegenskaper,

att säkerhetens krav
är o tillgodosedda.

Ej må luftfartyg anses miljövärdigt

med mindre det är konstruerat,
byggt, utrustat och vidmakthållet
så att luftfartyget ej vållar skada
genom buller, luftförorening eller
likartad störning. Närmare föreskrifter

för tillämpningen av detta
stycke meddelas av regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande,

av luftfartsverket.

Luftvärdighet och miljövärdighet
1§
Luftfartyg

skall vara luftvärdiga
och miljövärdiga när de används
vid luftfart.

Ett luftfartyg anses luftvärdigt,
om det är konstruerat, byggt, utrustat

och hållet i stånd på ett sådant
sätt samt har sådana flygegenskaper

att säkerhetens krav är uppfyllda.

Ett luftfartyg anses miljövärdigt,
om det är konstruerat, byggt, utrustat

och hållet i stånd på ett sådant
sätt att det inte orsakar skada genom

buller eller luftförorening eller
genom annan liknande störning.

Luftfartyg skall undergå besiktning

enligt vad regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande,
luftfartsverket föreskriver, så ock i
övrigt med avseende å luftvärdigheten

vara underkastat tillsyn av
luftfartsverket.

Besiktning och tillsyn må enligt
vad regeringen bestämmer av luftfartsverket

uppdragas åt särskild
sakkunnig eller myndighet inom eller

utom riket.

Luftfartyg skall beträffande luftvärdigheten

stå under tillsyn av
luftfartsverket. Detsamma gäller
tillbehör och reservdelar till luftfartyg

och annan sådan utrustning för
fartyg och ombordvarande som har
betydelse för säkerheten.

Om regeringen föreskriver det,
får luftfartsverket uppdra åt särskild

sakkunnig att sköta besiktning
och tillsyn.

TU 1985/86:6

Bil. 1

20

s. 21 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Sedan luftfartyg vid besiktning
eller annorledes funnits vara luftvärdigt,

skall luftfartsverket utfärda

bevis därom (luft värdighet

sbevis). Beviset må utfärdas
för viss tid och begränsas till att
avse luftfart av viss art eller inom
visst område. Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande,
luftfartsverket äger föreskriva, att i
beviset eller därvid fogad handling
skall angivas vad vid fartygets nyttjande

skall iakttagas för att det
skall anses luftvärdigt.

Luftvärdighetsbevis må förnyas,
om fartyget finnes vara luftvärdigt
enligt de krav som gälla då förnyelsen

skall ske. Luftfartsverket äger
åt sakkunnig eller myndighet som
avses i 2 § andra stycket uppdraga
att förnya luftvärdighetsbevis.

Svenskt luftfartyg skall, när det
nyttjas till luftfart, hava svenskt eller

av luftfartsverket godkänt utländskt

luftvärdighetsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart

inom svenskt område hava luftvärdighetsbevis

som i första
stycket sägs eller i främmande stat
utfärdat eller godkänt bevis som
enligt överenskommelse med den
staten skall erkännas här i riket.

Luftfartsverket må enligt vad regeringen

bestämmer medgiva, att
luftfartyg må nyttjas till luftfart
utan hinder av vad i första och andra

styckena sägs.

Där luftfartyg, för vilket luftvärdighetsbevis

utfärdats här i riket,
icke undergår föreskriven besiktning

eller med avseende å fartyget
eller dess utrustning vidtages ändring

som må antagas hava betydel
-

Föreslagen lydelse

När ett luftfartyg har visats vara
luftvärdigt, utfärdar luftfartsverket
ett bevis om detta (luftvärdighetsbevis).

Beviset kan begränsas

till att avse viss tid, viss luftfart
eller luftfart inom visst område.

Ett luftvärdighetsbevis kan förnyas,

om luftfartyget är luftvärdigt
enligt de krav som gäller när förnyelsen

skall ske.

Om regeringen föreskriver det,
får luftfartsverket uppdra åt särskild

sakkunnig att utfärda och förnya

luftvärdighetsbevis.

§

När ett svenskt luftfartyg används

vid luftfart, skall det ha ett
svenskt luftvärdighetsbevis eller ett
utländskt sådant bevis som har
godkänts av luftfartsverket.

Vid luftfart inom svenskt område
skall utländska luftfartyg ha sådana

luftvärdighetsbevis som
anges i första stycket eller bevis
som har utfärdats eller godkänts i
en annan stat och som skall erkännas

här i riket enligt avtal med den
staten.

Om regeringen föreskriver det,
kan luftfartsverket medge att ett
luftfartyg får användas vid luftfart,
även om villkoren i denna paragraf
inte är uppfyllda.

Om ett svenskt luftfartyg inte underhålls

på föreskrivet sätt, om föreskrivna

ändringar ej utförs, om
ändringar som kan antas ha betydelse

för luftvärdigheten görs i fartyget

eller i dess utrustning eller om

TU 1985/86:6

Bil. 1

21

s. 22 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TU 1985/86:6

Bil. 1

se för luftvärdigheten, vare beviset,
om ej luftfartsverket bestämmer
annat, ogiltigt intill dess fartyget
förklarats luftvärdigt. Samma lag
vare, där fartyget eller dess utrustning

lidit skada som uppenbarligen
är av betydelse för luftvärdigheten
och skadan icke avhjälpts i den ordning

luftfartsverket bestämmer.

Förekommer eljest omständighet
som må antagas hava betydelse för
luftvärdigheten, äger luftfartsverket

förklara beviset ogiltigt intill
dess fartyget förklarats luftvärdigt.

Är luftvärdighetsbevis ogiltigt,
skall det på anmaning ofördröjligen
avlämnas till luftfartsverket.

av luftfartsverket föreskriven besiktning

elter kontroll ej utförs, blir
luftvärdighetsbeviset ogiltigt till
dess fartyget förklaras luftvärdigt.
Detsamma gäller, om fartyget eller
utrustningen har skadats på ett sätt
som uppenbarligen har betydelse
för luftvärdigheten. Luftfartsverket
kan dock medge undantag från dessa

bestämmelser.

Om det inträffar andra omständigheter

som kan antas ha betydelse

för luftvärdigheten, kan luftfartsverket

besluta att luftvärdighetsbeviset

är ogiltigt till dess luftfartyget

förklaras luftvärdigt.

Ett ogiltigt luftvärdighetsbevis
skall efter anmaning genast avlämnas

till luftfartsverket.

Vad i 3 och 5§§ är stadgat om
svenskt luftvärdighetsbevis skall
äga motsvarande tillämpning i fråga

om godkännande av utländskt
luftvärdighetsbevis samt förnyelse
och ogiltighet av sådant godkännande.

Bestämmelserna i 3 och 5 §§ gäller

på motsvarande sätt i fråga om
godkännande av utländskt luftvärdighetsbevis

och om förnyelse och
ogiltighet av ett sådant godkännande.

7 §

Ägare av luftfartyg som nyttjas
till luftfart eller, om annan i ägarens

ställe brukar fartyget, denne
skall vaka över fartygets luftvärdighet

samt, i enlighet med bestämmelser

som meddelas av luftfartsverket,

så snart ske kan till verket
anmäla omständighet av betydelse
för luftvärdigheten, så ock i övrigt
lämna för tillsynen nödiga upplysningar.

Luftfartsverket så ock den som
erhållit uppdrag varom i 2 § andra
stycket sägs äger tillträde till luftfartyg

för verkställande av förrättning

enligt detta kapitel och må
därvid påkalla erforderlig medverkan

av fartygets ägare eller, om annan

i ägarens ställe brukar fartyget,

denne samt av dess befälhava
-

Den som äger ett luftfartyg som
används vid luftfart eller, om fartyget

inte används av ägaren, den
som brukar det i hans ställe skall se
till att fartyget är luftvärdigt.
Ägaren eller brukaren skall därvid
till luftfartsverket snarast anmäla
sådant som har betydelse för luftvärdigheten

och även i övrigt lämna
de upplysningar som behövs för tillsynen.

§

Vid en förrättning enligt detta
kapitel skall förrättningsmannen
lämnas tillträde till luftfartyget.
Fartygets ägare eller brukare liksom

dess befälhavare och besättning

skall medverka i den utsträckning

som behövs. Förrättningen
skall utföras så, att minsta möjliga
olägenhet uppstår.

22

s. 23 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

re och besättning. Förrättningen
skall så utföras, att såvitt möjligt
fartygets trafikförhållanden icke
rubbas och i övrigt större olägenhet
ej förorsakas än som är oundvikligt.

9§

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
äger, för prövning av luftfartygs
flygegenskaper eller eljest av särskild

anledning, medgiva att luftfartyg

må nyttjas till luftfart utan
hinder av vad förut i detta kapitel är
stadgat.

Om det behövs för att pröva ett
luftfartygs flygegenskaper eller av
andra särskilda skäl, får regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer

medge att fartyget används

vid luftfart, även om villkoren

i detta kapitel inte är uppfyllda.

10§

För rätt att bygga luftfartyg eller
å sådant fartyg utföra underhålls-,
reparations- och ändringsarbeten
må regeringen, där hänsyn till säkerheten

kräver det, föreskriva att
tillstånd erfordras av regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande,

av luftfartsverket. Vad nu
sagts skall äga motsvarande
tillämpning beträffande tillbehör
och reservdelar till luftfartyg.

10 a §

Bestämmelserna i 2—9§§ om
luftvärdighet och luftvärdighetsbevis

gälla i tillämpliga delar även
miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

Om det krävs av säkerhetsskäl,
får regeringen föreskriva att det behövs

tillstånd för att bygga luftfartyg

och tillverka tillbehör och reservdelar

till dem och för att utföra
underhålls-, reparations- och ändringsarbeten

på fartyg, tillbehör
och reservdelar. Frågan om tillstånd

prövas av regeringen eller
den myndighet regeringen bestäm
-

Il§

Bestämmelserna i 2-9 §§ om
luftvärdighet och luftvärdighetsbevis

gäller i tillämpliga delar också i
fråga om miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

4 KAP.

Ont luftfartygs bemanning Luftfartygs bemanning, luftfarts
certifikat

m. m.

1§

Luftfartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

Närmare föreskrifter om bemanningen

meddelas av regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande,

av luftfartsverket.

TU 1985/86:6

Bil. 1

23

s. 24 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fartygets ägare eller, om annan i
ägarens ställe brukar fartyget, denne

skall sörja för att fartyget är behörigen

bemannat.

Ett luftfartygs ägare eller, om
fartyget inte används av ägaren,
den som brukar det i ägarens ställe
skall se till att fartyget är bemannat
på föreskrivet sätt.

2 §

Luftfartygs bemanning skall vara Luftfartsverket har tillsyn över

underkastad tillsyn av luftfartsverket.

Luftfartsverket må enligt vad regeringen

bestämmer uppdraga åt
särskild sakkunnig eller myndighet
inom eller utom riket att biträda vid
tillsynen.

bemanningen.

Om regeringen föreskriver det,
får luftfartsverket uppdra åt särskild

sakkunnig att biträda vid tillsynen.

3 §

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
meddelar föreskrifter om de villkor
som, beträffande medborgarskap,
ålder, skicklighet, lämplighet och i
övrigt, skola gälla för behörighet
att tjänstgöra å luftfartyg.

Endast den som har ett luftfartscertifikat,

som är utfärdat

eller godkänt i Sverige, är behörig

att tjänstgöra som förare, navigatör

eller flygmaskinist på ett
luftfartyg.

Behörig enligt första stycket är
också den som har ett luftfartscertifikat,

som är utfärdat eller godkänt
i en annan stat, om ett sådant certifikat

enligt avtal med den staten
skall erkännas i Sverige. För tjänstgöring

på svenska luftfartyg i internationell

trafik krävs dock ett sådant

certifikat som anges i första
stycket.

Luftfartsverket får bestämma att
ett luftfartscertifikat, som i en annan

stat har utfärdats för en svensk
medborgare, inte gäller för luftfart
inom svenskt område.

För den som uppfyller fastställda
villkor för behörighet att vara förare

å luftfartyg eller därå förrätta
annan tjänst som regeringen bestämmer

utfärdar luftfartsverket
bevis därom Certifikatet skall utfärdas för
viss tid. Det må begränsas till att
avse viss typ av luftfartyg eller till
luftfart av viss art eller inom visst
område.

Luftfartscertifikat utfärdas eller
godkänns av luftfartsverket för viss
tid. Utfärdandet eller godkännandet

kan begränsas till att gälla under

vissa förutsättningar.

TU 1985/86:6

Bil. 1

24

s. 25 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Luftfartscertifikat må förnyas,
om innehavaren finnes uppfylla de
villkor som gälla då förnyelsen
skall ske.

5 §

Den som å luftfartyg förrättar
tjänst som avses i 4 § skall hava
svenskt eller av luftfartsverket godkänt

utländskt luftfartscertifikat eller

i främmande stat utfärdat eller
godkänt certifikat som enligt överenskommelse

med den staten skall
erkännas här i riket. I internationell
luftfart skall dock den som förrättar
sådan tjänst å svenskt fartyg hava
svenskt eller av luftfartsverket godkänt

utländskt certifikat.

När skäl äro därtill, äger luftfartsverket

bestämma att certifikat,
som för svensk medborgare utfärdats

i främmande stat, ej må godtagas

för luftfart inom svenskt område.

Luftfartsverket må enligt vad regeringen

bestämmer meddela tillstånd

att tjänstgöra å luftfartyg
utan hinder av vad i första stycket
första punkten sägs.

Den som vill genomgå utbildning
för luftfartscertifikat skall ha elevtillstånd.

Elevtillstånd utfärdas av luftfartsverket.

Tillståndet gäller för
viss tid. Det kan begränsas till att
gälla under vissa förutsättningar.

Elevtillstånd får endast ges till
den som med hänsyn till sin ålder,
sitt hälsotillstånd, sina fysiska och
psykiska förhållanden och sina personliga

förhållanden i övrigt kan
anses lämplig att inneha certifikat.
Vid prövningen skall beaktas om
sökanden är känd för nykterhet och
ordentlighet och om det kan antas
att han kommer att visa det ansvar
och omdöme som krävs av en certifikatsinnehavare.

För den som inte har elevtillstånd

men som ändå kan anses
uppfylla de krav som anges i tredje
stycket får luftfartsverket medge
undantag från kravet på sådant tillstånd.

6§

Svenskt luftfartscertifikat må av
luftfartsverket återkallas för viss
tid, tills vidare eller för dess återstående

giltighetstid, om innehavaren

begår förseelse i tjänsten eller
av betydelse för denna eller om han
eljest icke uppfyller de villkor som
gälla för tjänsten.

Förekommer anledning antaga
att förhållande som avses i första
stycket är för handen, må luftfartsverket

omedelbart sätta certifikatet
ur kraft intill dess frågan om återkallelse

prövats.

När certifikat blivit återkallat eller

satt ur kraft, skall det ofördröjligen

avlämnas till luftfartsverket.

För att ett luftfartscertifikat skall
utfärdas eller utökas krävs att sökanden

har gällande elevtillstånd,
att han fortfarande uppfyller de
krav som anges i 5 § tredje stycket
och att han uppfyller för certifikat
fastställda krav i fråga om ålder,
kunskaper, erfarenhet och skicklighet.

Elevtillstånd krävs inte, om luftfartsverket

har medgett undantag
enligt 5 § fjärde stycket eller om det
i annat fall finns särskilda skäl.

TU 1985/86:6

Bil. l

25

s. 26 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Vad i 4 och 6§§ är stadgat om
svenskt luftfartscertifikat skall äga
motsvarande tillämpning i fråga
om godkännande av utländskt luftfartscertifikat

samt förnyelse och
återkallelse av sådant godkännande.

Om skyldighet för innehavare av
luftfartscertifikat att anmäla omständighet

av betydelse för hans
behörighet samt att underkasta sig
undersökningar och prov bestämmer

regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
äger, för utbildningsändamål eller
eljest av särskild anledning, medgiva

att luftfartyg må nyttjas till
luftfart utan hinder av vad förut i
detta kapitel är stadgat.

Föreslagen lydelse

Elevtillstånd och luftfartscertifikat

får inte utfärdas under sådan
tid som har fastställts enligt 14 §
första stycket.

Elevtillstånd eller luftfartscertifikat

kan förnyas, om innehavaren
vid tiden för utgången av elevtillståndets

eller certifikatets giltighet
fortfarande uppfyller de krav med
avseende på en tillstånds- eller certifikatsinnehavares

personliga förhållanden

som följer av 5 eller 6 §.

Ett luftfartscertifikat skall återkallas
1.

om innehavaren i sin tjänstgöring

har varit så påverkad av alkoholhaltiga

drycker eller andra medel

att han inte har kunnat utföra
sina uppgifter på ett betryggande
sätt,

2. om innehavaren i sin tjänstgöring

har gjort sig skyldig till grov
oaktsamhet eller har visat uppenbar

likgiltighet för andra människors

liv eller egendom,

3. om innehavaren genom att
upprepade gånger överträda de bestämmelser

som gäller för luftfarten

i väsentlig mån har visat bristande

vilja eller förmåga att rätta
sig efter bestämmelserna,

4. om innehavaren har grovt åsidosatt

sina förpliktelser i något annat

avseende som har väsentlig betydelse

för flygsäkerheten,

5. om innehavaren på grund av
ett onyktert levnadssätt eller andra
personliga förhållanden inte längre
kan anses lämplig att inneha luftfartscertifikat,

6. om innehavarens förutsättningar

att fullgöra den tjänstgöring
som certifikatet avser har minskat

TU 1985/86:6

Bil. 1

26

s. 27 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

så väsentligt genom sjukdom eller
skada eller av någon annan sådan
orsak att han av flygsäkerhetsskäl
inte längre bör inneha certifikat,

7. om innehavaren annars inte
uppfyller fastställda krav i fråga
om kunskaper, erfarenhet och
skicklighet,

8. om innehavaren inte längre
uppfyller de krav i fråga om fysisk
och psykisk lämplighet som gäller
för utfärdande av elevtillstånd,

9. om innehavaren inte rättar sig
efter ett föreläggande att genomgå
kontroll av att han kan förrätta den
tjänst som certifikatet avser eller
ett föreläggande att lämna intyg
angående sin fysiska eller psykiska
lämplighet som certifikatsinnehavare.

Beslut om återkallelse gäller
omedelbart, om inte annat förordnas.

10 §

I fall som avses i 9§ första
stycket 5—9 får certifikatet i stället
för att återkallas begränsas till att
gälla under vissa förutsättningar.
Ett sådant beslut gäller omedelbart.

11 §

Till grund för återkallelse på
grund av brottslig gärning skall beträffande

frågan om brott föreligger

läggas lagakraftvunnen dom eller

åklagares beslut enligt 20 kap.
7§ rättegångsbalken eller motsvarande

bestämmelse i en annan författning

att underlåta åtal för brottet.

12 §

Om det förekommer sannolika
skäl att ett luftfartscertifikat kommer

att återkallas eller begränsas,
skall det försättas ur kraft i avvaktan

på slutligt avgörande i frågan.
Ett beslut om försättande ur kraft
gäller omedelbart.

TU 1985/86:6

Bil. 1

27

s. 28 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

Bestämmelserna i 9-12§§ gäller
också i fråga om elevtillstånd.

14 §

Om en ansökan angående luftfartscertifikat

eller elevtillstånd
inte kan bifallas på grund av sökandens

personliga förhållanden eller
om ett luftfartscertifikat eller ett
elevtillstånd återkallas med stöd av
9 § första stycket 1 —5, skall en tid
fastställas som skall förflyta innan
luftfartscertifikat eller elevtillstånd
får utfärdas. Tiden skall bestämmas

till tvä år vid återkallelse enligt
9 § första stycket 1 eller 2 och till
ett år i övriga fall. Om det finns
synnerliga skäl, kan bestämmas
kortare tid, dock lägst ett år vid
återkallelse enligt 9 § första stycket
1 eller 2 och tre månader i övriga
fall. Vid återkallelse räknas tiden
från det behörigheten fråntogs innehavaren

av certifikatet eller elevtillståndet.

En tid som har fastställts enligt
första stycket får, sedan beslutet
om fastställande av tiden har vunnit

laga kraft, sättas ned om nya
omständigheter inträffar eller
framkommer och det finns synnerliga

skäl för nedsättning. Det får
dock ej bestämmas kortare tid än
som anges i första stycket tredje
meningen.

15 §

I sådana fall som avses i9§ första

stycket 3—5 skall innehavaren
meddelas varning i stället för att
certifikatet eller elevtillståndet
återkallas eller begränsas, om varning

av särskilda skäl kan anses
vara en tillräcklig åtgärd.

Om det inte finns tillräckliga skäl
för varning, skall luftfartsverket erinra

innehavaren om de krav som
gäller för certifikat eller elevtill
-

TU 1985/86:6

Bil. 1

28

s. 29 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

stånd (erinran). Ett sådant beslut
får inte överklagas.

16 §

Ett luftfartscertifikat skall omhändertas,

om innehavaren i sin
tjänstgöring

1. har visat tydliga tecken på påverkan

av alkoholhaltiga drycker
elter andra medel, eller

2. har gjort sig skyldig till grov
oaktsamhet eller har visat uppenbar

likgiltighet för andra människors

liv eller egendom.

Ett certifikat får också omhändertas,

om innehavaren på grund
av sjukdom eller skada eller av någon

annan sådan orsak inte kan
fullgöra tjänsten på ett trafiksäkert
sätt.

Certifikatet gäller inte när det är
omhändertaget.

17 §

Om ett luftfartscertifikat eller ett
elevtillstånd har varit försatt ur
kraft enligt 12 § eller ett certifikat
har varit omhändertaget enligt 16 §
under minst så lång tid som skulle
ha bestämts enligt 14 § första
stycket, får återkallelse av certifikatet

eller tillståndet underlåtas.

18 §

Innehavare av luftfartscertifikat
är skyldiga att genomgå undersökningar

och prov, som anordnas av
den myndighet regeringen bestämmer.

De är också skyldiga att anmäla

sådana omständigheter som
kan antas ha betydelse för behörigheten.

Om regeringen föreskriver det,
får myndigheten uppdra åt annan
att genomföra proven.

19§

Bestämmelserna i 6—12 och 14
18 §§ skall tillämpas också i fråga
om godkännande av utländska luftfartscertifikat.

TU 1985/86:6

Bil. 1

29

s. 30 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Godkännandet får inte avse
längre tid än det utländska certifikatets

giltighetstid.

20 §

Om det behövs av hänsyn till
flygsäkerheten, får luftfartsverket
besluta att innehavaren av ett luftfarlscertifikat

inte får fullgöra vissa
uppgifter vid luftfart, om han inte
har ett gällande bevis om att han
uppfyller särskilda villkor (behörighetsbevis).

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får föreskriva

att andra medlemmar av besättningen

på ett luftfartyg än de som
anges i 3 § skall ha gällande behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer fastställer
de krav sökanden av ett behörighetsbevis

skall uppfylla i de avseenden

som anges i 5 och 6 §§.

Bestämmelserna i 7—12 och 14—
18 §§ skall också tillämpas i fråga
om behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter angående godtagande i
Sverige av utländska behörighetsbevis.

Vad som föreskrivs i 18 § om
skyldighet att genomgå undersökningar

och prov gäller även innehavare

av sådana bevis.

21 §

Luftfartsverket prövar, med de
undantag som anges i 22 §, frågor
om luftfartscertifikat och elevtillstånd.

Om luftfartsverket finner anledning

anta att någon på grund av ett
onyktert levnadssätt inte bör ha
certifikat, får verket höra socialnämnden.

22 §

Länsrätten prövar

1. frågor om återkallelse av luftfartscertifikat

och elevtillstånd
samt frågor om varning,

TU 1985/86:6

Bil. 1

30

s. 31 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2. frågor om nedsättning av tid
som bestämts av länsrätten enligt
14 § första stycket.

Frågor om omhändertagande av
certifikat prövas av de myndigheter
som regeringen bestämmer. Regeringen

får också uppdra åt annan
att pröva sådana frågor.

Frågor huruvida certifikat skall
försättas ur kraft prövas av länsrätten,

om certifikat et har omhändertagits

enligt 16 § första stycket eller
om i annat fall fråga om återkallelse

av certifikatet är anhängig vid
länsrätten.

23 §

Mål som avses i 22 § första
stycket anhängiggörs genom ansökan.

24 §

I mål om luftfartscertifikat och
elevtillstånd får rätten förelägga
den enskilda parten att lämna

1. läkarintyg och andra intyg angående

sin fysiska och psykiska
lämplighet,

2. bevis om att han har avlagt
certifikatprov,

3. bevis om att han har genomgått

certifikatkontroll.

Ett sådant föreläggande får
överklagas endast i samband med
ett överklagande av det beslut varigenom

målet avgörs.

Rätten får, under den förutsättning

som anges i 21 § andra
stycket, höra socialnämnden.

25 §

Om rätten i ett mål om återkallelse

av luftfartscertifikat eller elevtillstånd

beslutar att återkallelse inte
skall ske, får rätten meddela särskilda

villkor för certifikatet eller
besluta att ny personutredning
skall göras vid en senare tidpunkt.

TU 1985/86:6

Bil. 1

31

s. 32 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TU 1985/86:6

Bil. 1

26 §

I mål om luftfartscertifikat och
elevtillstånd som prövas av länsrätten

förs det allmännas talan av luftfartsverket.

27 §

Bestämmelserna i2l—26§§ skall
tillämpas också i fråga om behörighetsbevis

och om godkännande av
utländska luftfartscertifikat.

28 §

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får föreskriva

eller i enskilda fall medge undantag

från kravet på luftfartscertifikat

i 3§ eller, av utbildningsskäl
eller annan särskild anledning, från
föreskrivna krav på luftfartygs bemanning.

5 KAP.

Om luftfartygs befälhavare och
om tjänsten ombord

Å svenskt luftfartyg skall, när det
nyttjas till luftfart, finnas befälhavare.

Befälhavaren äger högsta myndighet

ombord.

Befälhavaren skall vaka över fartygets

luftvärdighet ävensom tillse
att fartyget är behörigen utrustat,
bemannat och lastat samt att luftfärd

jämväl i övrigt förberedes och
genomföres i enlighet med gällande
bestämmelser.

Vad i 3 kap. 7§ stadgas om skyldighet

att anmäla omständighet av
betydelse för luftvärdigheten och i
övrigt lämna för tillsynen nödiga
upplysningar äger motsvarande
tillämpning beträffande befälhavaren.

Befälhavare pa luftfartyg och
tjänsten ombord

§

Ett svenskt luftfartyg skall ha befälhavare

när det används vid luftfart.

Befälhavaren har den högsta
myndigheten ombord.

§

Befälhavaren skall övervaka att
luftfartyget är luftvärdigt. Han
skall se till att det är utrustat, bemannat

och lastat på föreskrivet
sätt. Vidare skall han se till att luftfärden

förbereds och genomförs i
enlighet med gällande bestämmelser.

Befälhavaren har samma skyldighet

att göra anmälan och lämna
upplysningar som ägaren har enligt
3 kap. 7§.

32

s. 33 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Det åligger befälhavaren att
hava uppsikt över fartyget och dess
besättning samt passagerare och
gods.

När så prövas nödigt, må befälhavaren

tillfälligt ålägga medlem
av besättningen att utföra annat arbete

än det för vilket han anställts.
Passagerare skall noggrant iakttaga

vad befälhavaren föreskriver i
fråga om ordningen ombord.

Befälhavaren må vägra att taga
ombord och äger landsätta medlem
av besättningen, passagerare och
gods, när omständigheterna kräva
det.

Föreslagen lydelse

§

Befälhavaren får bestämma att
medlemmar av besättningen tillfälligt

skall arbeta med annat än det
som deras anställning avser, om
det är nödvändigt. Passagerarna
skall rätta sig efter vad befälhavaren

bestämmer om ordningen
ombord.

Befälhavaren får sätta i land eller
vägra att ta ombord besättningsmedlemmar,

passagerare och gods,
när omständigheterna kräver det.

4§

När det påkallas av hänsyn till
luftfartygets säkerhet eller säkerheten

för ombordvarande person eller
egendom eller för upprätthållande
av lydnaden och ordningen ombord,

äger befälhavaren bruka det
våld och vidtaga de åtgärder i övrigt

som kunna anses försvarliga
med hänsyn till omständigheterna.

I fall som avses i första stycket
skall medlem av besättningen utan
särskild anmaning lämna befälhavaren

det bistånd han behöver. Efter

anmaning av befälhavaren äger
även passagerare lämna sådant bistånd.

Om det till förebyggande av att
luftfartygets säkerhet eller säkerheten

för person eller egendom ombord

äventyras är nödvändigt att

Om någon genom sitt uppträdande

utgör en omedelbar fara för luftfartygets

säkerhet eller för säkerheten

ombord, får befälhavaren vidta
de åtgärder mot denne som behövs
för att avvärja faran.

För att genomföra dessa åtgärder

får befälhavaren inte använda
strängare medel än förhållandena
kräver.

Befälhavaren bör i första hand
försöka tala den som skapat faran
till rätta genom upplysningar och
anmaningar. Våld får tillgripas endast

när andra medel inte hjälper.
Om våld tillgrips, skall den lindrigaste

form användas som kan förväntas

leda till det avsedda resultatet.

Våld får inte brukas längre än
som är absolut nödvändigt.

Medlemmar av besättningen
skall i fall som avses i första stycket
lämna befälhavaren den hjälp han
behöver. Passagerare får efter anmaning

av befälhavaren lämna sådan

hjälp. Om en åtgärd med hänsyn

till den föreliggande faran måste

vidtas omedelbart, får besättningsmän

och passagerare själva
genomföra den utan anmaning av
befälhavaren.

TU 1985/86:6

Bil. 1

33

3 Riksdagen 1985186.15sami. Nr 6

s. 34 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

åtgärd som avses i första stycket
vidtages utan dröjsmål, äger medlem

av besättningen och passagerare

vidtaga åtgärden utan anmaning
av befälhavaren.

Förövas å fartyget svårare brott,
skall befälhavaren såvitt möjligt
vidtaga för utredning i saken nödiga

åtgärder, som ej utan våda
kunna uppskjutas.

Befälhavaren skall, så långt omständigheterna

medgiva, sörja för
att den brottslige icke avviker och
äger för sådant ändamål taga honom

i förvar. Bestämmelserna i 4 §
andra stycket äga motsvarande
tillämpning. Den brottslige får ej
utan eget samtycke hållas i förvar
längre än till dess han kan överlämnas

till svensk polisman eller, utom
riket, till behörig utländsk myndighet

eller till svensk konsul.

Föremål som kan antagas äga
betydelse för utredning om brottet
får befälhavaren taga i förvar. Befälhavaren

skall tillhandahålla polisman

eller myndighet som avses i
andra stycket de upplysningar och
de föremål i hans besittning som
kunna vara av betydelse för utredning

om brottet.

Befälhavaren skall tillse att föreskrivna

fartygshandlingar finnas
ombord och föras i enlighet med
givna bestämmelser.

Föreslagen lydelse

Besättningsmän och passagerare
som lämnar hjälp eller annars vidtar

åtgärd enligt fjärde stycket har
samma rätt som befälhavaren att
bruka våld.

4a§

Har någon i fall som avses i 4 §
gjort större våld än i varje fall är
medgivet, skall han ändå inte dömas

till ansvar, om omständigheterna

var sådana att han svårligen
kunde besinna sig. Om gärningen
anses brottslig, får dömas till lindrigare

straff än vad som annars är
föreskrivet.

§

Om något svårare brott begås
ombord, skall befälhavaren om
möjligt vidta de åtgärder som behövs

för utredningen och som inte
kan uppskjutas.

Befälhavaren skall om möjligt se
till att gärningsmannen inte avviker

och får omhänderta honom
för att hindra det. I sådant fall gäller

bestämmelserna i 4§. Gärningsmannen

får inte utan sitt medgivande

vara omhändertagen längre än
till dess han kan överlämnas till en
behörig svensk eller utländsk myndighet.

Befälhavaren får ta i förvar sådana

föremål som kan ha betydelse
för utredningen. Han skall till den
myndighet som avses i andra
stycket ge de upplysningar och
överlämna de föremål som kan ha
betydelse för utredningen.

En befälhavare på ett utländskt
luftfartyg, som enligt lagen i den
stat som har tillsyn över fartygets
luftvärdighet har sådan behörighet
som anges i 3—5 §§, har samma behörighet

inom svenskt område.

TU 1985/86:6

Bil. 1

34

s. 35 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Råkar fartyget i nöd, vare befälhavaren

pliktig att göra allt som
står i hans makt för att rädda ombordvarande

samt bevara fartyg
och gods. Måste fartyget övergivas,
skall befälhavaren såvitt möjligt
sörja för att fartygshandlingarna
bringas i säkerhet.

Inträffar vid fartygets nyttjande
olyckshändelse, som medför att någon

avlider eller får allvarlig
kroppsskada eller att betydande
skada uppstår å fartyget eller egendom

som icke befordras därmed,
skall befälhavaren ofördröjligen
sörja för att luftfartsverket underrättas

om händelsen och snarast
möjligt avgiva rapport till verket.
Samma lag vare, när allvarlig fara
för sådan händelse förelegat eller
något inträffat som tyder på väsentligt

fel hos fartyget eller markorganisationen.

Är befälhavaren ur stånd att uppfylla

vad sålunda föreskrivits, skall
det fullgöras av fartygets ägare eller,

om annan i ägarens ställe brukade

fartyget, av denne.

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
äger begränsa underrättelseplikten
ävensom utsträcka den till att åvila
jämväl medlem av besättningen, så
ock föreskriva att underrättelse
skall givas även annan än luftfartsverket.

Envar som gör tjänst ombord
skall noggrant efterkomma förmans

order angående tjänsten, vederbörligen

tillgodose ombordvarandes

säkerhet och bästa, sorgfälligt

vårda fartyg och gods samt i
övrigt med omsorg och nit fullgöra
sina åligganden.

Föreslagen lydelse

Om ett luftfartyg råkar i nöd,
skall befälhavaren göra allt vad han
kan för att rädda ombordvarande,
fartyg och gods. Måste fartyget
överges, skall han om möjligt se till
att fartygshandlingarna tas om
hand.

Inträffar det en olyckshändelse
vid användningen av ett luftfartyg
och medför olyckan att någon avlider,

att någon blir allvarligt skadad,

att fartyget får betydande skada

eller att egendom som inte transporteras

med fartyget får betydande

skada, skall befälhavaren rapportera

det inträffade. Han skall
också rapportera, när det har funnits

någon allvarlig fara för att en
sådan olycka skulle inträffa eller
när något har hänt som tyder på ett
väsentligt fel hos fartyget eller
markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgöra

dessa skyldigheter, skall fartygets

ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får begränsa
underrättelseskyldigheten och får
besluta att den skall gälla också för
medlemmar av besättningen.

Den som tjänstgör ombord skall
sköta sina arbetsuppgifter omsorgsfullt

och följa sin förmans order

angående tjänsten.

TU 1985/86:6

Bil. 1

35

s. 36 Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

10§

Nuvarande lydelse

Ej må någon göra tjänst ombord,
därest han på grund av påverkan av
starka drycker eller andra stimulerande

eller bedövande ämnen eller
till följd av sjukdom eller utträttning

eller av annan sådan orsak
icke kan på betryggande sätt fullgöra

vad honom åligger.

Den får inte tjänstgöra ombord
som på grund av sjukdom, uträttning,

påverkan av alkoholhaltiga
drycker eller andra medel eller av
andra sådana skäl inte kan fullgöra
sina uppgifter på ett betryggande
sätt.

Regeringen bestämmer, i vad
mån föreskrifterna i detta kapitel
skola tillämpas i fråga om utländskt
luftfartyg vid luftfart inom svenskt
område.

Regeringen får föreskriva i vilken
utsträckning föreskrifterna i detta
kapitel, utöver vad som följer av
6§, skall tillämpas i fråga om utländska

luftfartyg vid luftfart inom
svenskt område.

6 KAP.

Om flygplatser och markorgani- Flygplatser och markorganisa
sationen

i övrigt tionen i övrigt

Allmänna bestämmelser
1§

Flygplats så ock annan anläggning

för luftfarten skall uppfylla säkerhetens

krav.

Närmare bestämmelser om inrättande

samt om underhåll och
drift av sådan anläggning och om
tillsyn därå meddelas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,

av luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
äger bestämma huruvida och under
vilka förutsättningar, utan intrång i
enskild rätt, sjö eller annat område
må nyttjas för luftfartygs landning
och uppstigning utan att hava särskilt

inrättats för ändamålet.

Flygplatser och andra anläggningar

för luftfarten skall uppfylla
säkerhetens krav.

Befattningshavare, som fullgör
säkerhets- och ordningstjänst vid
en allmän flygplats eller vid godkänd

enskild flygplats, får från flygplatsområdet

avvisa den som stör
ordningen eller uppför sig så att
han äventyrar luftfartens säkerhet.

I fråga om användande för start
och landning av områden, som inte
har inrättats för sådana ändamål,
gäller de föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Den myndighet som i enlighet
med vad regeringen bestämmer utövar

tillsyn över allmänna flygplatser

och utrustningen där skall ges
tillträde till anläggningen för att utöva

tillsynen.

TU 1985/86:6

Bil. 1

36

s. 37 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Regeringen äger förordna om inrättande

av luftled ävensom bestämma

annat område, inom vilket
lufttrafiken skall vara underkastad
särskild reglering.

Till tryggande och underlättande
av luftfarten anordnas flygsäkerhetstjänst.

Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om flygvägar och om
luftrum, beträffande vilka särskild
reglering skall finnas för lufttrafiken.

Den myndighet som i enlighet
med vad regeringen bestämmer utövar

tillsyn över anläggningar,
vilka skall underlätta lufttrafiken i
sådana områden som avses i första
stycket, skall ges tillträde till anläggningen

för att utöva tillsynen.

Flygtrafiktjänst skall finnas för
att trygga och underlätta luftfarten.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om flygtrafiktjänsten.

Om regeringen bestämmer det,
får den myndighet som svarar för
flygtrafiktjänsten uppdra åt annan
att ombesörja sådan tjänst.

Om tillstånd i vissa fall Tillstånd till allmänna flygplatser

För inrättande och drift av flygplats

till allmänt bruk (allmän
flygplats) erfordras tillstånd av
regeringen, såvida annan än staten
skall utöva driften.

Regeringen äger föreskriva, att
allmän flygplats med hänsyn till
dess art, trafikens ringa omfattning
eller kortvarighet eller andra särskilda

omständigheter må inrättas
eller drivas utan tillstånd varom i
första stycket sägs.

Tillstånd att inrätta eller driva
allmän flygplats må meddelas allenast

där hinder icke möter av
hänsyn till det allmänna.

Flygplatser för allmänt bruk (allmänna

flygplatser) får inte inrättas

eller drivas utan tillstånd av
regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer.

Tillstånd får beviljas bara om
hinder inte möter av hänsyn till det
allmänna. Vid prövningen skall
hänsyn, förutom till annat, tas till

TU 1985/86:6

Bil. 1

37

s. 38 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

markförhållandena, till störningar
som kan uppkomma för omgivningen

och till totalförsvaret. Vidare
skall hänsyn tas till sökandens tekniska

och ekonomiska förutsättningar

att driva flygplatsen.

6§

Vid meddelande av tillstånd skola

bestämmas de villkor som finnas
erforderliga. Regeringen må förordn

i luftfartsverket att i särskilda
avseenden bestämma villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss
tid och lösningsrätt förbehållas kronan.

När tillstånd meddelas, får villkor

föreskrivas för tillståndet. Om
tillståndet meddelas av regeringen,
får sådana villkor föreskrivas av
den myndighet regeringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas.
Rätt till inlösen kan förbehållas staten.

7§

Åsidosätter innehavare av tillstånd

i väsentlig mån för verksamheten

gällande föreskrifter eller
mäste det antagas att han är oförmögen

att behörigen fullgöra sina
förpliktelser med avseende å anläggningen

och dess drift, må regeringen

återkalla tillståndet.

Om en tillståndshavare i väsentlig

mån åsidosätter föreskrifterna
för verksamheten, får regeringen
återkalla tillståndet. Detsamma
gäller, om det måste antas att tillståndshavaren

inte kan fullgöra
sina förpliktelser i fråga om anläggningen

och dess drift.

Om tillståndet har meddelats av
annan myndighet än regeringen får
också denna myndighet återkalla
tillståndet.

Regeringen äger bestämma, att
för inrättande och drift av annan
anläggning för luftfarten än allmän
flygplats erfordras tillstånd av regeringen

eller, efter regeringens
bemyndigande, av luftfartsverket.

Villkoren bestämmas av regeringen

eller, efter regeringens bemyndigande,

av luftfartsverket.

Andra tillstånd

Regeringen får föreskriva att det
krävs tillstånd för att inrätta och
driva även andra anläggningar för
luftfarten än allmänna flygplatser.
Frågor om tillstånd och om villkoren

för detta prövas av regeringen

eller den myndighet regeringen
bestämmer.

TU 1985/86:6

Bil. 1

38

s. 39 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TU 1985/86:6

Bil. 1

Om godkännande Godkännande

9 §

Allmän flygplats så ock annan Allmänna flygplatser får inte tas

anläggning för luftfarten som regeringen

bestämmer skall, innan den
tages i bruk, godkännas i den ordning

regeringen förordnar. Vid
godkännandet skola knytas erforderliga

villkor.

Där fastställda villkor i väsentlig
mån åsidosättas eller anläggningen
eljest, till följd av ändrade bestämmelser

eller annan omständighet,
icke uppfyller de krav som gälla för
sådan anläggning, ankommer på
den myndighet som meddelat godkännandet

att återkalla det.

Förekommer omständighet som
kan medföra att kraven för godkännande

ej längre är o uppfyllda, åligger

det anläggningens innehavare
att så snart ske kan göra anmälan
därom till luftfartsverket. Är omständigheten

av beskaffenhet att
medföra fara vid anläggningens begagnande,

skall innehavaren, utan
att avvakta vederbörande myndighets

beslut, vidtaga de åtgärder
som påkallas för att hindra att anläggningen

eller den del därav,
varom fråga är, vidare användes.

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
äger meddela bestämmelser som,
utan att avsevärt men tillskyndas
ägare av mark eller innehavare av
särskild rätt därtill, äro ägnade att
förebygga att märken, belysningsanläggningar

eller andra inrättningar

så anordnas, att trafiksäkerheten

ut sättes för fara. Regeringen
äger föreskriva vilka åtgärder som
må vidtagas, därest sådana bestämmelser

överträdas.

i bruk innan de har godkänts av den
myndighet regeringen bestämmer.
Regeringen får föreskriva att detsamma

skall gälla i fråga om andra
anläggningar för luftfarten. I samband

med godkännandet skall fastställas

de villkor som behövs.

Om villkoren åsidosätts i väsentlig

mån, skall godkännandet återkallas

av den myndighet som har
meddelat det. Detta gäller också,
om anläggningen annars inte uppfyller

de krav som gäller för sådana
anläggningar.

Anläggningens innehavare skall
anmäla om något inträffar som
medför att kraven för godkännande
inte längre är uppfyllda. Om det
krävs av säkerhetsskäl, skall han se
till att anläggningen inte används.

Anläggningar till hinder för luftfarten

§

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får beträffande

märken, belysning och andra
anordningar meddela föreskrifter
som syftar till att förebygga fara
för trafiksäkerheten. Föreskrifterna
får dock inte innebära något avsevärt

menför markägarna eller dem
som har särskild rätt till marken.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får föreskriva

åtgärder, som kan vidtas när föreskrifter

enligt första stycket åsidosätts.

39

s. 40 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Övriga bestämmelser

12 §

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
äger föreskriva vilka flygplatser
som må nyttjas för internationell eller

inrikes luftfart eller eljest för olika

slag av luftfart.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får föreskriva

vilka flygplatser som får användas

vid olika slag av luftfart.

13 §

För begagnande av allmän flygplats

eller annan anläggning för
luftfarten, som är upplåten till allmänt

bruk, må avgift uppbäras enligt

grunder som bestämmas av regeringen.

Sådan avgift må, när den är förfallen

till betalning, uttagas genom
utmätning utan föregående dom eller

utslag.

Regeringen får meddela föreskrifter

om avgifter för användning
av allmänna flygplatser eller andra
allmänna anläggningar eller tjänster

för luftfarten.

Beslut angående avgift som är
förfallen till betalning får verkställas

enligt utsökningsbalken.

14 §

Allmän flygplats så ock annan
anläggning för luftfarten, som är
upplåten till allmänt bruk, skall på
enahanda villkor som för svenska
luftfartyg i internationell fart vara
öppen för utländska luftfartyg i
motsvarande fart, såvida de äro
hemmahörande i stat med vilken
slutits överenskommelse om sådan
förmån.

Allmänna flygplatser och andra
allmänna anläggningar för luftfarten

skall på samma villkor som för
svenska luftfartyg i internationell
trafik vara öppna för utländska luftfartyg

i sådan trafik, om dessa är
registrerade i en stat som har träffat

överenskommelse med Sverige
om denna förmån.

15 §

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
äger fastställa villkor för behörighet

att inom markorganisationen
eller eljest, annorstädes än å luftfartyg,

förrätta tjänst varav trafiksäkerheten

är beroende, så ock
meddela bestämmelser om certifikat

för sådan tjänst.

Tjänstgöring som flygledare i
flygtrafikledningstjänst, flygtekniker

eller flygklarerare får fullgöras

bara av den som har gällande
certifikat. Certiflkatet skall vara utfärdat

eller godkänt i Sverige. Ifråga

om certifikat gäller bestämmelserna

i4 kap. 4—19 och 2I—28§§.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får föreskriva

att andra som fullgör tjänst
inom markorganisationen eller annan

tjänst av betydelse för säkerheten

än som avses i 4 kap. skall ha
behörighetsbevis. Bestämmelserna
i 4 kap. 20§ tredje och fjärde

TU 1985/86:6

Bil. 1

40

s. 41 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

styckena gäller i fråga om behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får beträffande

arbete som utförs inom vissa
angivna organisationer medge undantag

från kravet på certifikat.

16 §

Vad i 5 kap. 10 § stadgas skall Bestämmelsen i 5 kap. 10 § gäller
äga motsvarande tillämpning i frå- också flygledare i flygtrafikled
ga

om trafikledare och flygmekani- ningstjänst, flygtekniker och flyg
ker,

så ock den som förrättar annan klarerare samt, i den mån regeringtjänst

som regeringen med hänsyn en föreskriver det, annan personal

till trafiksäkerheten bestämmer. inom markorganisationen med

tjänstgöring som är av betydelse
för säkerheten.

7 KAP.

Om tillstånd till luftfartsverksamhet
Luftfart

i regelbunden trafik (Iinjefart)

i förvärvssyfte må ej utövas

här i riket utan tillstånd av
regeringen.

För annan luftfart i förvärvssyfte
inom riket erfordras tillstånd av regeringen

eller, efter regeringens
bemyndigande, av luftfartsverket.
Regeringen må dock bestämma, att
sådan luftfart med hänsyn till dess
art eller ringa omfattning må utövas

utan tillstånd.

Regeringen äger föreskriva, att
tillstånd av luftfartsverket erfordras
för luftfart som avser utbildning,
för flyguppvisning eller flygtävling
samt för annan luftfartsverksamhet
av särskild art, ändå att verksamheten

icke äger rum i förvärvssyfte.

Tillstånd till luftfartsverksamhet

Luftfart i förvärvssyfte får inte
utövas här i riket utan tillstånd av
regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer.

Regeringen får dock föreskriva
att annan luftfart i förvärvssyfte än
luftfart i regelbunden trafik (linjefart)

får utövas utan tillstånd, om
det är lämpligt med hänsyn till luftfartens

art eller omfattning.

Regeringen får föreskriva att det
krävs tillstånd för att driva skola
med utbildning för certifikat och för
att utöva luftfart som avser utbildning,

även om verksamheten inte
äger rum i förvärvssyfte. Detsamma

gäller i fråga om flyguppvisningar,

flygtävlingar och annan
luftfartsverksamhet av särskild art.
Frågor om sådana tillstånd prövas
av den myndighet regeringen bestämmer.

Om regeringen bestämmer

det, får myndigheten uppdra åt
annan att göra prövningen.

TU 1985/86:6

Bil. l

41

s. 42 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Tillstånd må meddelas allenast Tillstånd får beviljas bara om det

där hinder icke möter av hänsyn till inte möter hinder av hänsyn till det

det allmänna. allmänna.

Vid prövning av ansökan om till
stånd

skall de tekniska och ekonomiska

förutsättningarna för trafiken

beaktas.

3 §

Såvitt angår befordran av passagerare

eller gods allenast från ort
till annan inom riket eller annan inrikes

fart, må tillstånd meddelas
endast svenska staten, svensk kommun

eller annan sådan menighet,
svensk medborgare eller svenskt
dödsbo, svenskt aktiebolag, vars
aktiebrev äro ställda till viss man,
ävensom svenskt handelsbolag,
vari ej finnes utländsk bolagsman,
samt förening, annat samfund, stiftelse

eller annan sådan inrättning
här i riket, såframt styrelsens samtliga

medlemmar äro svenska medborgare.

Tillstånd må dock icke
meddelas aktiebolag, med mindre
dess aktier till ett kapitalvärde och
ett röstvärde av minst två tredjedelar

tillkomma den, åt vilken tillstånd

enligt denna paragraf må
meddelas; är denne svenskt aktiebolag,

skall det svenska inflytandet
däri vara säkerställt i samma omfattning

som i det tillståndssökande
bolaget.

Äro de sålunda uppställda förutsättningarna

ej längre för handen,
vare tillståndet förfallet, där icke
rättelse sker inom tid, som bestämmes

av den myndighet vilken meddelat

tillståndet.

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
äger medgiva undantag från vad i
denna paragraf stadgas, när särskilda

skäl äro därtill.

Tillstånd till luftfart i inrikes trafik

får ges endast till

1. svenska staten,

2. svenska kommuner eller landstingskommuner,

3. svenska medborgare eller
dödsbon,

4. svenska handelsbolag, som
inte har någon utländsk bolagsman,

5. svenska föreningar, samfund
eller stiftelser, som inte har någon
utländsk medborgare i styrelsen,

6. svenska aktiebolag, om aktierna

i bolaget är ställda till viss
man och till ett kapitalvärde och ett
röstvärde av minst två tredjedelar
ägs av någon som kan få tillstånd
enligt denna paragraf.

Om ägaren till ett aktiebolag som
ansöker om tillstånd enligt denna
paragraf är ett annat aktiebolag,
skall vad som sägs i första stycket 6
också gälla det bolaget.

Tillstånd till luftfart med svenskt
luftfartyg i förvärvssyfte mellan
Sverige och utlandet som inte är
linjefart får ges endast till den som
uppfyller kraven enligt första och
andra styckena.

Ett tillstånd förfaller, om kraven i
första och andra styckena inte
längre är uppfyllda och rättelse inte
sker inom den tid som bestäms av
den myndighet som har meddelat
tillståndet.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får medge
undantag från denna paragraf, om
det finns särskilda skäl.

TU 1985/86:6

Bil. 1

42

s. 43 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§

Vid meddelande av tillstånd skola

bestämmas de villkor som finnas
erforderliga. Ankommer det på regeringen

att giva tillståndet, må regeringen

förordna luftfartsverket
att i särskilda avseenden bestämma
villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss
tid och lösningsrätt förbehållas kro
-

När tillstånd meddelas, får villkor

föreskrivas för tillståndet. Om
tillståndet meddelas av regeringen,
får sådana villkor föreskrivas av
den myndighet regeringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas.
Rätt till inlösen kan förbehållas staten.

En utlänning eller ett utländskt
företag, som driver verksamhet i
Sverige med stöd av ett tillstånd
enligt denna lag, skall ha en här
bosatt föreståndare, som är ansvarig

för verksamheten.

5 §

Åsidosätter innehavare av tillstånd

i väsentlig mån för verksamheten

gällande föreskrifter eller
måste det antagas att han är oförmögen

att behörigen upprätthålla
verksamheten, må den myndighet
som meddelat tillståndet återkalla
det.

Om en tillståndshavare i väsentlig

mån åsidosätter föreskrifterna
för verksamheten, kan den som har
meddelat tillståndet återkalla detta.
Tillståndet kan också återkallas,
om det måste antas att innehavaren

inte kan upprätthålla verksamheten.

6§

Har regeringen genom överenskommelse

med främmande stat
medgivit luftfart inom svenskt område,

vare, där regeringen iå bestämmer,

särskilt tillstånd enligt
detta kapitel ej behövligt. Regeringen

må i sådant fall förordna luftfartsverket

att meddela de närmare
bestämmelser som finnas erforderliga.

Om regeringen genom ett avtal
med en främmande stat eller en internationell

organisation medger
att luftfart får äga rum inom
svenskt område, kan regeringen besluta

att något tillstånd inte krävs
enligt detta kapitel. Regeringen eller

den myndighet regeringen bestämmer

får föreskriva de villkor
för luftfarten som behövs.

1 fråga om den verksamhet som
utlänning eller ett utländskt företag
driver i Sverige med stöd av ett avtal

gäller bestämmelsen i 4 § tredje
stycket.

7 §

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
må föreskriva, under vilka förutsättningar

luftfartyg eller tillbehör
eller reservdelar till luftfartyg må

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får, om det
behövs med hänsyn till flygsäkerheten

eller annars till luftfarten inom
riket, föreskriva att det krävs till
-

TU 1985/86:6

Bil. 1

43

s. 44 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

upplåtas till annan för att av denne stånd för upplåtelse av luftfartyg

nyttjas för egen räkning. till brukare. Detsamma gäller i frå
ga

om upplåtelse av tillbehör eller
reservdelar till luftfartyg.

8 KAP.
Vissa bestämmelser för lufttrafiken

Angående vad vid luftfärd skall
iakttagas för att undvika sammanstötning

eller annan olyckshändelse

och för att i övrigt förebygga
skada eller olägenhet förordnar regeringen

eller, efter regeringens
bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
äger bestämma flygvägar som luftfartyg

har att följa vid färd inom
svenskt område samt meddela särskilda

föreskrifter beträffande färd
över rikets gräns, såsom angående
var gränsen må passeras och vilken
flygplats som skall brukas vid luftfartygs

avgång eller ankomst.

När allmän ordning och säkerhet
kräver det, må luftfartyg anmanas
att landa. Anmaningen skall ofördröjligen

efterkommas. Har annan
anvisning ej givits, skall fartyget
landa på närmaste allmänna flygplats

inom riket, å vilken landning
är möjlig. Inkommer luftfartyg i
område, där luftfart enligt 1 kap.
3 § är förbjuden, skall det omedelbart

lämna området och anmälan
om vad som inträffat göras på
snabbaste sätt. Fartyget skall, om
annan anvisning ej givits, så snart
ske kan landa såsom nyss sagts.

Eftersättes vad sålunda är stadgat,

må fartygets färd hindras med

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vad som skall iakttas

vid luftfärder för att olyckor och
olägenheter skall undvikas.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om flygvägar som luftfartyg

skall följa inom svenskt område.

Vidare får föreskrifter meddelas

om flygningar över rikets
gränser.

När det krävs av hänsyn till allmän

ordning och säkerhet, får ett
luftfartyg anmanas att landa. Fartyget

skall då tanda på den plats som
anvisas. Om ingen anvisning lämnas,

skall landningen ske på närmaste

allmänna eller godkända enskilda

flygplats inom riket som är
lämplig.

Ett luftfartyg, som utan tillstånd
kommer in i ett sådant område som
avses i 1 kap. 3§, skall omedelbart
lämna området. Det inträffade skall
snarast anmälas. Om ingen annan
anvisning lämnas, skall fartyget
snarast möjligt landa enligt vad
som sägs i första stycket.

Om fartyget bryter mot bestämmelserna

i första och andra stycke
-

TU 1985/86:6

Bil. 1

44

s. 45 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

erforderliga medel.

Regeringen eller den regeringen
bemyndigar bestämmer vem som
äger utöva befogenhet varom i
första eller andra stycket sägs samt
meddelar närmare föreskrifter om
tillämpningen i övrigt av vad där
stadgas.

Föreslagen lydelse

na, får den fortsatta färden hindras.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer föreskriver
vem som får besluta om åtgärder
enligt denna paragraf och får meddela

ytterligare föreskrifter i de avseenden

som avses i paragrafen.

4§

Krigsmateriel må icke utan medgivande

av regeringen eller den regeringen

bemyndigar befordras
med luftfartyg. Vad i denna lag
skall förstås med krigsmateriel bestämmer

regeringen.

Regeringen eller den regeringen
bemyndigar äger att av hänsyn till
allmän ordning och säkerhet förbjuda

befordran med luftfartyg av annat

gods än krigsmateriel eller meddela

närmare bestämmelser om sådan

befordran.

Regeringen eller den regeringen
bemyndigar äger ock bestämma,
huruvida och under vilka villkor fotografiapparat

må medföras och
brukas å luftfartyg inom svenskt
område.

Krigsmateriel/år inte transporteras

med luftfartyg utan tillstånd av
regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer.

Om det krävs av hänsyn till allmän

ordning och säkerhet, får regeringen

eller den myndighet regeringen

bestämmer förbjuda transporter

med luftfartyg av annat gods
än krigsmateriel.

4a§

Fotografering får inte utan tillstånd

av överbefälhavaren ske från
luftfartyg i linjefart inom sådana
restriktionsområden som bestämts
av regeringen enligt l kap. 3 § första

stycket första meningen.

Från andra luftfartyg får fotografering

inte i något fall ske utan
tillstånd. Frågan om tillstånd prövas

beträffande fotografering för
kartläggning av regeringen och i
övriga fall av överbefälhavaren.

Bestämmelserna i denna paragraf

gäller inte fotografering för
statens lantmäteriverk.

4b §

Kameror får utan tillstånd medföras

inom riket på sådana luftfar
-

TU 1985/86:6

Bil. 1

45

s. 46 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tyg som anges i 4a§ första stycket
och på luftfartyg som används vid
fotografering för statens lantmäteriverk.

Kameror får medföras på andra
luftfartyg bara om tillstånd har
meddelats till fotografering eller
om de förvaras så att de inte kan
användas under flygningen. Befälhavaren

skall se till att dessa föreskrifter

iakttas.

5 §

Såvitt ej i denna lag eller eljest
förordnas annat, bestämmer regeringen

eller, efter regeringens bemyndigande,

luftfartsverket vilka
fartygshandlingar som skola finnas
för luftfartyg, huruvida de skola
medföras ombord samt huru de
skola upprättas, föras och förva
-

I den mån annat inte särskilt föreskrivs

i denna lag, meddelar regeringen

eller den myndighet regeringen

bestämmer föreskrifter om
fartygshandlingar.

6§

Ej må någon förvägras att taga
del av innehållet i fartygshandlingar,

såvitt hans rätt är beroende där
-

Om någon för att kunna ta till
vara sin rätt behöver ta del av innehållet

i en fartygshandling, skall
han få det.

I det allmännas verksamhet gäller

i stället bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen

och sekretesslagen

(1980:100).

Angående skyldighet för den som
förrättar tjänst å luftfartyg att medföra

luftfartscertifikat eller annan
handling förordnar regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande,

luftfartsverket.

Luftfartsverket må, där så prövas

nödigt, visitera luftfartyg samt
granska fartygshandlingarna och de
handlingar som skola medföras av
dem som förrätta tjänst å fartyget.

Om vad vid luftfärd skall iakttagas

i hälsovårds-, pass-, tull- och

7 §

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om skyldighet för dem
som tjänstgör ombord på luftfartyg
att medföra luftfartscertifikat och
andra handlingar.

8§

Om det behövs, får luftfartsverket

visitera luftfartyg och granska
fartygshandlingarna och de andra
handlingar som skall finnas ombord.

9§

Det finns särskilda bestämmelser
om vad som skall iakttas vid luft
-

TIJ 1985/86:6

Bil. 1

46

s. 47 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

andra sådana hänseenden stadgas
särskilt.

Föreslagen lydelse

färder i fråga om hälsovård, pass
och tull och i andra liknande avseenden.

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg Lufttransporter

Bestämmelsernas tillämpningsområde

Vad i detta kapitel stadgas gäller
befordran med luftfartyg av passagerare,

resgods eller gods, vilken
utföres mot vederlag eller av lufttrafikföretag

verkställes vederlagsfritt.

I detta kapitel förstås med
Warszawakonventionen den i Warszawa

den 12 oktober 1929 undertecknade

och genom det i Haag
den 28 september 1955 avslutade
protokollet reviderade konventionen

om internationell luftbefordran

samt med Guadalajarakonventionen

den i Guadalajara den 18
september 1961 undertecknade
konventionen om internationell
luftbefordran som utföres av annan
än den avtalsslutande fraktföraren.

Bestämmelserna i detta kapitel
äga icke tillämpning å postbefordran.

Vad i 3—9 §§ stadgas om befordringshandlingar

skall icke gälla i
fråga om befordran, som utföres
under osedvanliga förhållanden och
faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet.

§

Detta kapitel gäller transporter
med luftfartyg av passagerare, resgods

eller gods som utförs av lufttrafikföretag.

Kapitlet gäller också
om sådana transporter utförs av
andra mot ersättning.

§

Detta kapitel gäller inte transporter

av post.

Bestämmelserna i 3-9 §§ gäller
inte i fråga om transporter som utförs

under osedvanliga förhållanden

och som inte utgör normal luftfartsverksamhet.

Befordringshandlingar

Vid befordran av passagerare
skall utfärdas biljett, innehållande:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
-

Transporthandlingar

För passagerartransporter skall
biljetter utfärdas. En biljett skall innehålla
a)

uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,

TU 1985/86:6

Bil. 1

47

s. 48 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TU 1985/86:6

Bil. 1

b) där avgångsorten och bestämmelseorten

åro belägna i samma
stat och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum i annan
stat, uppgift å platsen för minst en
sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen
kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag av motsvarande

innehåll och att konventionen

eller lagen i regel begränsar
fraktförarens ansvarighet i fråga
om skada på person liksom då resgods

förkommer, minskas eller skadas.

Biljetten skall, där ej annat
styrkes, gälla såsom bevis om befordringsavtalets

slutande och om
villkoren för befordringen.

Är biljett ej utfärdad, har den ej
föreskrivet innehåll eller har den
förkommit, skall befordringsavtalet
ändock gälla och vara underkastat
bestämmelserna i detta kapitel.
Har passageraren med fraktförarens

samtycke gått ombord å luftfartyg

utan att biljett utfärdats eller
innehåller biljetten icke meddelande

som avses i första stycket under
c), äger fraktföraren dock icke åberopa

sådan begränsning av ansvarigheten

som stadgas i 22 §.

Vid befordran av inskrivet resgods

skall utfärdas resgodsbevis.
Har beviset ej fogats vid biljett som
uppfyller föreskrifterna i 3 § första
stycket eller intagits i sådan biljett,
skall det innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b)

där avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna i samma
stat och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum i annan
stat, uppgift å platsen för minst en
sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen
kan vara underkastad Warszawa
-

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten

ligger i samma stat
och en eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel begränsar

fraktförarens ansvar för
personskador och för skador genom

att resgods kommer bort,
minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller biljetten

som bevis om att ett transportavtal

har träffats och om villkoren

för transporten.

Transportavtalet skall gälla och
bestämmelserna i detta kapitel
skall tillämpas, även om någon biljett

inte har utfärdats, om en utfärdad

biljett inte har föreskrivet innehåll

eller om biljetten har kommit
bort. Om passageraren med fraktförarens

samtycke har gått ombord
på luftfartyget utan att någon biljett
har utfärdats eller om en utfärdad
biljett saknar ett meddelande enligt
första stycket c), får fraktföraren
dock inte åberopa ansvarsbegränsningen

enligt 22 §.

För transporter av inskrivet resgods

skall resgodsbevis utfärdas.
Ett resgodsbevis, som inte har fogats

till eller tagits in i en biljett
som uppfyller kraven i 3 § första
stycket, skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten

ligger i samma stat
och en eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag

48

s. 49 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

konventionen eller lag av motsvarande

innehåll och att konventionen

eller lagen i regel begränsar
fraktförarens ansvarighet då resgods

förkommer, minskas eller skadas.

Resgodsbeviset skall, där ej annat

styrkes, gälla såsom bevis om
resgodsets inskrivning och om villkoren

för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har
det ej föreskrivet innehåll eller har
det förkommit, skall befordringsavtalet

ändock gälla och vara underkastat

bestämmelserna i detta kapitel.

Har fraktföraren mottagit resgodset

i sin vård utan att resgodsbevis

utfärdats eller innehåller, i fall
då beviset icke fogats vid eller intagits

i biljett som uppfyller föreskrifterna

i 3 § första stycket under c),
beviset ej meddelande som avses i
första stycket under c) av förevarande

paragraf, äger fraktföraren
dock icke åberopa sådan begränsning

av ansvarigheten som stadgas
i 22 § andra stycket.

Vid befordran av gods äger fraktföraren

fordra, att avsändaren upprättar

och avlämnar en befordringshandling,

betecknad flygfraktsedel.
Avsändaren äger fordra, att sådan
handling mottages av fraktföraren.

Är flygfraktsedel ej utfärdad, har
den ej föreskrivet innehåll eller har
den förkommit, skall befordringsavtalet

ändock gälla och, med det
undantag som följer av 9§„ vara
underkastat bestämmelserna i detta

kapitel.

Föreslagen lydelse

med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel begränsar

fraktförarens ansvar för
skador genom att resgods kommer
bort, minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller resgodsbeviset

som bevis om att resgodset

har skrivits in och om villkoren

för transporten.

Transportavtalet skall gälla och
bestämmelserna i detta kapitel
skall tillämpas, även om något resgodsbevis

inte har utfärdats, om ett
utfärdat bevis inte har föreskrivet
innehåll eller om beviset har kommit

bort. Om fraktföraren har tagit
emot resgodset i sin vård utan att
något resgodsbevis har utfärdats
får fraktföraren dock inte åberopa
ansvarsbegränsningen enligt 22 §
andra stycket. Detsamma gäller
om ett utfärdat bevis, som inte har
fogats till eller tagits in i en biljett
som uppfyller kraven i 3 § första
stycket c), saknar meddelande enligt

första stycket c).

§

För godstransporter kan fraktföraren

kräva att avsändaren upprättar

och lämnar en flygfraktsedel.
Avsändaren får kräva att fraktföraren

tar emot en sådan handling.

Transportavtalet skall gälla och
bestämmelserna i detta kapitel med
det undantag som följer av 9§ skall
tillämpas, även om någon flygfraktsedel

inte har utfärdats, om en
utfärdad fraktsedel inte har föreskrivet

innehåll eller om fraktsedeln

har kommit bort.

Flygfraktsedeln skall upprättas
av avsändaren i tre originalexemplar

och avlämnas tillsammans med
godset. Det första exemplaret skall
förses med beteckningen ”för
fraktföraren” och undertecknas av

Flygfraktsedeln skall upprättas
av avsändaren i tre originalexemplar

och lämnas tillsammans med
godset. Exemplar I förses med beteckningen

”för fraktföraren” och
undertecknas av avsändaren. Ex
-

TU 1985/86:6

Bil. 1

49

4 Riksdagen 1985186.15 sami. Nr 6

s. 50 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

avsändaren. Det andra exemplaret
skall betecknas ”för mottagaren”;
det undertecknas av avsändaren
och fraktföraren samt åtföljer godset.

Det tredje exemplaret undertecknas

av fraktföraren och återställes

av honom till avsändaren efter

godsets mottagande.

Fraktförarens underskrift skall
tecknas innan godset tages ombord
å luftfartyget; den kan ersättas med
stämpel. Avsändarens underskrift
kan vara tryckt eller ersättas med
stämpel.

Har fraktföraren på avsändarens
begäran upprättat flygfraktsedeln,
anses han, där ej annat styrkes,
hava handlat för avsändarens räkning.

emplar 2 förses med beteckningen
”för mottagaren”, undertecknas av
avsändaren och fraktföraren och
följer med godset. Exemplar 3 undertecknas

av fraktföraren och
lämnas till avsändaren när fraktföraren

har tagit emot godset. Fraktföraren

skall skriva under fraktsedlarna

innan godset tas ombord.

Avsändarens underskrift kan
vara tryckt. Såväl fraktförarens
som avsändarens underskrift kan
ersättas med en stämpel.

Om inte annat visas, anses fraktföraren

handla för avsändarens
räkning, om han på dennes begäran
upprättar flygfraktsedeln.

7 §

Avser befordringen flera kolli,
skall avsändaren, där fraktföraren
begär det, upprätta särskilda flygfraktsedlar.

När transporten avser flera kolli,
skall särskilda flygfraktsedlar upprättas,

om fraktföraren begär det.

8 §

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b)

där avgångsorten och bestämmelseorten

äro belägna i samma
stat och en eller flera mellanlandningar

avses skola äga rum i annan
stat, uppgift å platsen för minst en
sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen
kan vara underkastad Warszawakonventionen

eller lag av motsvarande

innehåll och att konventionen

eller lagen i regel begränsar
fraktförarens ansvarighet då gods
förkommer, minskas eller skadas.

Flygfraktsedeln skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och bestämmelseorten

,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten

ligger i samma stat
och en eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel begränsar

fraktförarens ansvar för
skador genom att gods kommer
bort, minskas eller skadas.

9§

Har gods med fraktförarens sam- Om gods har tagits ombord på ett
tycke tagits ombord å luftfartyg luftfartyg med fraktförarens sam
utan

att flygfraktsedel utfärdats el- tycke utan att någon flygfraktsedel

ler innehåller fraktsedeln icke med- har utfärdats eller om en utfärdad

TU 1985/86:6

Bil. 1

50

s. 51 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

delande som avses / 8 § under c),
äger fraktföraren icke åberopa sådan

begränsning av ansvarigheten
som stadgas i 22 § andra stycket.

fraktsedel saknar meddelande enligt

8 § c), får fraktföraren inte åberopa

ansvarsbegränsningen enligt
22 § andra stycket.

Avsändaren svarar för skada
som fraktföraren eller annan, iförhållande

till vilken fraktföraren är
ansvarig, lider till följd av att uppgifter

rörande godset, vilka avsändaren

upptagit i flygfraktsedeln, ej
hava föreskrivet innehåll eller eljest
äro oriktiga eller ofullständiga.

Om avsändaren i flygfraktsedeln
har lämnat uppgifter i fråga om
godset som är oriktiga eller ofullständiga,

svarar han för de skador
som detta medför för fraktföraren
eller någon som denne har ansvaret
mot.

11 §

Flygfraktsedeln skall, där ej annat

styrkes, gälla såsom bevis om
avtalets slutande, om mottagandet
av godset och om villkoren för befordringen.

Vad i flygfraktsedeln uppgives
angående godsets vikt, mått, förpackning

och stycketal skall, där ej
annat styrkes, äga vitsord. Annan
uppgift i flygfraktsedeln om godsets
myckenhet eller rymd samt uppgift
i densamma om godsets tillstånd
äga däremot ej vitsord mot fraktföraren,

med mindre han i avsändarens

närvaro undersökt uppgiften
och tecknat intyg därom å flygfraktsedeln

eller ock uppgiften
avser godsets synliga tillstånd.

Om inte annat styrks, gäller flygfraktsedeln

som bevis om att ett avtal

har träffats, om att godset har
tagits emot och om villkoren för
transporten.

Flygfraktsedelns uppgifter om
godsets vikt, mått och förpackning
och om antalet kolli gäller, om inte
annat visas. Andra uppgifter i fraktsedeln

om godsets mängd eller volym

eller om godsets tillstånd gäller
mot fraktföraren bara om han på
flygfraktsedeln intygar, att han har
kontrollerat uppgifterna i avsändarens

närvaro, eller om uppgifterna
avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och god- Rätt att förfoga över godset m.m.
sets utlämnande

Mot uppfyllande av sina förpliktelser

på grund av befordringsavtalet

äger avsändaren, där det kan
ske utan skada för fraktföraren eller

annan avsändare, förfoga över
godset genom att återtaga det å avgångs-

eller bestämmelseflygplatsen,

stoppa det vid landning under
resan, låta på bestämmelseorten eller

under resan utlämna det till annan

än den i flygfraktsedeln an
-

Om avsändaren uppfyller sina
förpliktelser enligt transportavtalet,

kan han återta godset på avgångs-

eller bestämmelseflygplatsen

eller stoppa det vid landning
under resan. Detta gäller dock inte,
om åtgärden medför skada för
fraktföraren eller någon annan avsändare.

Under samma förutsättningar
kan avsändaren bestämma att god
-

TU 1985/86:6

Bil. 1

51

s. 52 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

givne mö/tagaren eller begära dess
återsändande till avgångsflygplatsen.

Avsändaren skall dock gälda
kostnad som uppkommer därav.
Kan avsändarens order ej verkställas,

skall fraktföraren omedelbart
underrätta honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens
order utan att det till denne avlämnade

exemplaret av flygfraktsedeln
företes, är fraktföraren ansvarig för
skada, som därigenom tillskyndas
rätte innehavaren av flygfraktsedeln,

fraktföraren obetaget att söka
sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, då
mottagarens rätt inträder efter vad
i 13 § stadgas. Vägrar mottagaren
att mottaga fraktsedeln eller godset
eller är han icke att träffa, går rätten

att förfoga över godset åter till
avsändaren.

set under resan eller på bestämmelseorten

skall lämnas ut till någon
annan ån den som år angiven som
mottagare på flygfraktsedeln eller
begära att det skickas tillbaka till
avgångsflygplatsen.

Avsändaren skall ersätta de extra

kostnader som uppkommer genom

en åtgärd enligt denna paragraf
Om

avsändarens order inte kan
verkställas, skall fraktföraren omedelbart

underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer avsändarens

order utan att dennes exemplar

av flygfraktsedeln visas
upp, ansvarar fraktföraren för de
skador som därigenom uppstår för
fraktsedelns rätte innehavare. Den
ersättning som fraktföraren måste
utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, när
mottagaren får rätt att förfoga över
godset enligt bestämmelserna i
13 5. Om mottagaren vägrar att ta
emot flygfraktsedeln eller godset eller

om han inte är anträffbar, får
avsändaren åter rätt att förfoga
över godset.

135

När godset framkommit till bestämmelseorten,

äger mottagaren,
där ej annat föranledes av vad i 12 §
stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln

och godset, därest han
gäldar vad denne äger fordra och i
övrigt fullgör de befordring svillkor
som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren,

så snart godset framkommit,

underrätta mottagaren därom.

Om inte annat följer av 12 §, har
mottagaren rått att av fraktföraren
få ut flygfraktsedeln och godset när
detta har kommit fram till bestämmelseorten.

Detta gäller dock endast

om han betalar vad fraktföraren

har rätt att fordra och uppfyller
flygfraktsedelns villkor för transporten.

Om inte något annat har avtalats,
skall fraktföraren genast underrätta
mottagaren när godset har kommit
fram.

14 §

Vidgår fraktföraren att godset
förkommit eller har det ej framkommit

senast inom sju dagar efter det
godset bort anlända, äger motta
-

Om godset inte har kommit fram
inom sju dagar efter den dag då det
borde ha anlänt, kan mottagaren
göra sina rättigheter enligt trans
-

TU 1985/86:6

Bil. 1

52

s. 53 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

garen mot fraktföraren göra gällande

de rättigheter som härflyta ur
befordringsavtalet.

portavtalet gällande mot fraktföraren.

Detsamma gäller om fraktföraren

erkänner att godset har kommit

bort.

15 §

Förbehåll, som innefattar avvikelse

från bestämmelserna i 12, 13
eller 14 §, skall ej gälla, med mindre
det intagits i flygfraktsedeln.

Förbehåll som avviker från bestämmelserna

i 12—14§§ gäller
bara om de är intagna i flygfraktsedeln.

16 §

Avsändaren är pliktig att lämna
de upplysningar och att vid flygfraktsedeln

foga de handlingar, som
erfordras för att tull-, accis- och
ordningsföreskrifter må kunna fullgöras

före godsets avlämnande till
mottagaren. Tillskyndas fraktföraren

skada till följd av att sådan
upplysning eller handling saknas
eller är oriktig eller ofullständig, är
avsändaren pliktig att ersätta skadan,

utan så är att fel eller försummelse

ligger fraktföraren eller hans
folk till last.

Fraktföraren är icke pliktig att
undersöka, om dessa upplysningar
och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Avsändaren skall lämna de upplysningar

och till flygfraktsedeln
foga de handlingar som behövs för
att skyldigheter enligt tull-, accisoch

ordningsföreskrifter skall kunna

fullgöras innan godset avlämnas
till mottagaren. Avsändaren skall
ersätta de skador som uppstår för
fraktföraren på grund av att sådana

upplysningar eller handlingar
saknas eller är oriktiga eller ofullständiga.

Detta gäller dock inte om
fraktföraren, någon av dennes anställda

eller någon som denne har
anlitat har gjort sig skyldig till fel
eller försummelser.

Fraktföraren är inte skyldig att
undersöka om upplysningarna och
handlingarna är riktiga och fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet Fraktförarens ansvar

Såvitt ej annat följer av vad nedan

stadgas är fraktföraren ansvarig

för personskada, vilken drabbar
passagerare till följd av händelse
som inträffar ombord å luftfartyget
eller i samband med att han går ombord

å fartyget eller lämnar detta.
Skadeståndet skall bestämmas enligt

de i strafflagen stadgade grunderna.

Fraktföraren ansvarar för sådana

personskador som drabbar
passagerare till följd av händelser
som inträffar ombord på luftfartyget

eller i samband med att passageraren

går ombord på eller lämnar
fartyget. Skadeståndet bestäms enligt

skadeståndslagen (1972:207).

18 §

Förkommer, minskas eller ska- Fraktföraren ansvarar för skador

das inskrivet resgods eller gods till genom att inskrivet resgods eller

TU 1985/86:6

Bil. 1

53

s. 54 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

följd av händelse som inträffar medan

det är i fraktförarens vård vare
sig på flygplats, ombord å luftfartyg
eller, vid landning utanför flygplats,
varhelst godset befinner sig, är
fraktföraren, med nedan stadgade
undantag, ansvarig därför.

Har på grund av befordringsavtalet

vid lastning, avlämnande eller
omlastning befordran verkställts
till lands eller sjöledes utanför flygplats,

skall dock, där ej fraktföraren

visar annat, skada som drabbat
resgodset eller godset anses härröra

av händelse som inträffat under

den i första styckt t avsedda tiden.

Föreslagen lydelse

gods kommer bort, minskas eller
skadas medan godset är i fraktförarens

vård på en flygplats, ombord
på ett luftfartyg eller, vid landning
utanför en flygplats, var godset än
finns.

Om en transport vid lastning, avlämnande

eller omlastning utförs
till lands eller sjöledes utanför en
flygplats och transporten sker på
grund av transportavtalet, skall
skador på resgodset eller godset
anses ha uppkommit till följd av en
händelse under lufttransporten om
inte annat visas.

19 §

För skada till följd av dröjsmål
vid luftbefordran av passagerare,
inskrivet resgods eller gods är
fraktföraren ansvarig, där ej nedan
annorlunda stadgas.

Fraktföraren ansvarar för skador
till följd av dröjsmål vid transporter
med luftfartyg av passagerare, inskrivet

resgods eller gods.

20 §

Fraktföraren är fri från ansvarighet,

där han visar att han och hans
folk vidtagit alla nödiga åtgärder för
att undvika skadan eller att det varit

omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

Fraktföraren ansvarar inte för
uppkomna skador, om han visar att
han, hans anställda och de som han
har anlitat har vidtagit alla nödvändiga

åtgärder för att undvika skadorna

eller att det har varit omöjligt
för dem att vidtaga åtgärderna.

21 §

Visar fraktföraren att den som lidit

skadan medverkat därtill genom
eget vållande, gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen

(1972:207).

Om fraktföraren visar att den
skadelidande har medverkat till
skadan genom eget vållande, gäller
6 kap. 1 § skadeståndslagen
(1972:207).

22 §2

Vid befordran av passagerare är
fraktförarens ansvarighet för envar
av dem begränsad till sextontusensexhundra

särskilda dragningsrätter;

och må förty, där ersättningen
skall utgå i form av ränta, dennas
kapitaliserade värde icke överskri
-

Vid passagerartransporter är
fraktförarens ansvar för varje passagerare

begränsat till 16600 särskilda

dragningsrätter. När ersättningen

skall utgå som livränta, får
det kapitaliserade värdet inte överstiga

denna gräns. Om transporten

Senaste lydelse 1985:133.

TU 1985/86:6

Bil. 1

54

s. 55 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

da sagda gräns. Utföres befordringen

av svenskt lufttrafikföretag
skall gränsen för ansvarigheten
dock vara etthundratusen särskilda
dragningsrätter. Företaget skall i
biljetten eller i sina standardvillkor
för befordran utfästa sig att tillämpa

denna gräns för ansvarigheten. I
fråga om befordran som endast
delvis utföres av svenskt lufttrafikföretag

skall vad nu sagts om användning

av det högre begränsningsbeloppet

och om skyldighet
att utfästa sig att tillämpa detta belopp

gälla endast i fråga om den del
av befordringen som utföres av sådant

företag. Avtal må träffas om
högre gräns för ansvarigheten än
som föreskrives i detta stycke.

Beträffande inskrivet resgods eller

gods är fraktförarens ansvarighet

begränsad till sjutton särskilda
dragningsrätter för kilogram. Har
passageraren eller avsändaren vid
godsets överlämnande till fraktföraren

särskilt uppgivit det intresse,
som är förbundet med befordringen,

och guldit föreskriven tilläggsavgift,

gäller det uppgivna beloppet
såsom gräns för fraktförarens ansvarighet,

där han ej visar att passagerarens

eller avsändarens intresse

är lägre. Har av inskrivet resgods

eller gods viss del eller något
av dess innehåll förkommit, minskats,

skadats eller fördröjts, skall
vid bestämmandet av gränsen för
fraktförarens ansvarighet endast
den sammanlagda vikten av det eller

de kolli, om vilka fråga är, tagas
i beräkning; dock att, om förlusten,
minskningen, skadan eller dröjsmålet

påverkar värdet av andra kolli
som omfattas av samma resgodsbevis

eller flygfraktsedel, den sammanlagda

vikten jämväl av dessa
kolli skall tagas i beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren

behåller i sin vård, är ansvarigheten

begränsad till trehundratrettiotvå

särskilda dragningsrätter

för envar passagerare.

Föreslagen lydelse

utförs av ett svenskt lufttrafikföretag,

är gränsen för ansvaret i stället
100000 särskilda dragningsrätter.
Företaget skall i biljetten eller i sina
standardvillkor för transporter utfästa

sig att tillämpa denna gräns.
Vid en transport som bara delvis
utförs av ett svenskt företag gäller
reglerna om det senare begränsningsbeloppet

och om utfästelse att
tillämpa detta bara i fråga om den
del av transporten som det svenska
företaget utför. Avtal kan träffas
om högre gränser för ansvaret än
de som gäller enligt detta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskrivet

resgods eller gods är begränsat
till 17 särskilda dragningsrätter per
kilo. Om passageraren eller avsändaren

när godset överlämnas till
fraktföraren särskilt anger det intresse

som är knutet till transporten
och betalar fastställda tilläggsavgifter,

gäller det då uppgivna beloppet

som gräns för fraktförarens ansvar.

Detta gäller dock inte, om
fraktföraren visar att intresset är
lägre än detta belopp. Om bara en
del av det inskrivna resgodset eller
godset kommer bort, minskas, skadas

eller fördröjs, räknas endast
den sammanlagda vikten av berörda

kolli, när gränsen för fraktförarens

ansvar skall bestämmas. Om
värdet av även andra kolli som omfattas

av samma resgodsbevis eller
flygfraktsedel påverkas, skall dock
även dessa kolli medräknas.

Ansvaret för sådana föremål som
passagerarna behåller i sin vård är
begränsat till 332 särskilda dragningsrätter

för varje passagerare.

TU 1985/86:6

Bil. 1

55

s. 56 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Skyldighet att gälda rättegångskostnad

må åläggas fraktföraren
utan hinder av att de i denna paragraf

stadgade gränserna för ansvarigheten

därigenom överskridas.
Vad nu sagts skall dock icke gälla,
där fraktföraren inom sex månader
från den händelse av vilken skadan
härrör eller före det talan väckts
skriftligen erbjudit den skadelidande

ersättning som frånsett rättegångskostnaden

ej understiger vad
som utdömes.

Med uttrycket ”särskilda dragningsrätter”

avses i denna lag de
av Internationella valutafonden använda

särskilda dragningsrätterna.
Föres talan om ersättning, skall
omräkning från särskilda dragningsrätter

till svenskt mynt ske efter

kursen den dag dom meddelas.
Därvid skall kronans värde bestämmas

i enlighet med den beräkningsmetod,

som Internationella valutafonden

sagda dag tillämpar för sin
verksamhet och sina transaktioner.

Föreslagen lydelse

Fraktföraren kan åläggas att
utge ersättning för rättegångskostnader,

även om gränserna för hans
ansvar därigenom överskrids. Detta

gäller dock inte, om han skriftligen

har erbjudit den skadelidande
minst lika mycket i ersättning som
det utdömda beloppet frånsett rättegångskostnaderna.

Erbjudandet
skall ha lämnats inom sex månader
från den händelse som medförde
skadan eller innan talan har väckts,
om detta har skett senare.

Med ”särskilda dragningsrätter”
avses de särskilda dragningsrätter
som används av Internationella valutafonden.

När talan förs om ersättning,

skall omräkning till
svenskt mynt ske efter kursen den
dag domen meddelas. Kronans värde

skall bestämmas i enlighet med
den beräkningsmetod som Internationella

valutafonden den dagen
tillämpar för sin verksamhet och
sina transaktioner.

23 §

Förbehåll, som innefattar inskränkning

i fraktförarens ansvarighet

eller bestämmer lägre gräns
därför än i 22 § sägs, är ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i
första stycket stadgas ej äga
tillämpning å förbehåll, avseende
förlust, minskning eller skada, som
härrör av godsets egen beskaffenhet

eller fel i godset.

Förbehåll, som inskränker fraktförarens

ansvar eller som anger
lägre gränser för ansvaret än 22 §,
är ogiltiga.

Detta gäller dock inte vid transport

av gods, om förbehållet avser
förlust, minskning eller skada som
beror på det transporterade godsets

egen beskaffenhet eller på fel i
godset.

24 §

De gränser för ansvarigheten
som stadgas i 22 § skola ej äga
tillämpning, där det visas att fraktföraren

själv eller hans folk i tjänsten

orsakat skadan uppsåtligen eller
ock, med insikt att skada sannolikt
skulle uppkomma, under grovt åsidosättande

av tillbörlig aktsamhet
och hänsyn.

Gränserna för ansvar enligt 22 §
gäller inte om det visas att fraktföraren,

någon av hans anställda eller

någon som han har anlitat i
tjänsten har orsakat skadan uppsåtligen

eller genom att, med insikt om
att skador sannolikt skulle uppstå,
grovt åsidosätta den aktsamhet och
hänsyn som kan krävas.

TU 1985/86:6

Bil. 1

56

s. 57 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25 §

Föres talan mot någon av fraktförarens

folk på den grund att han
vållat skada genom fel eller försummelse

i tjänsten av ringare grad än i
24 § sägs, må vad han och fraktföraren

kunna förpliktas att sammanlagt

utgiva i ersättning icke överskrida

den gräns för ansvarigheten
som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning i vissa fall av skadeersättning

stadgas i 10 kap. 3 §.

Om talan förs mot någon av fraktförarens

anställda eller någon som
fraktföraren har anlitat för att han
har vållat skador genom lindrigare
fel eller försummelse i tjänsten än
som avses i 24§,/ ersättning som han och fraktföraren

kan åläggas att utge inte
överskrida de gränser som fraktföraren

kan åberopa.

Bestämmelser om jämkning av
skadeersättning/mns i 10 kap. 3 §.

26 §

Mottages inskrivet resgods eller
gods utan anmärkning, skall godset,

där ej annat styrkes, anses avlämnat

i oskadat skick och i överensstämmelse

med befordringshandlingen.

Om skada eller minskning skall
anmärkning göras hos fraktföraren
omedelbart efter upptäckten och
senast, beträffande resgods, inom
sju dagar samt, beträffande gods,
inom fjorton dagar från mottagandet.

Vid dröjsmål skall anmärkning
framställas inom tjuguen dagar från
den dag, då resgodset eller godset
ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom
anteckning på befordringshandlingen

eller eljest i skrift, avsänd inom
tid som i andra stycket sägs.

När inte annat visas, anses inskrivet

resgods och gods som tas
emot utan anmärkning vara oskadat

och i överensstämmelse med
transporthandlingen.

Skador och minskningar skall anmärkas

hos fraktföraren omedelbart

efter upptäckten. Anmärkningen

skall alltid göras senast sju dagar

från mottagandet, när det gäller
resgods, och senast fjorton dagar
från mottagandet i fråga om gods.
Dröjsmål skall anmärkas inom 21
dagar från den dag då resgodset eller

godset ställdes till mottagarens
förfogande.

Anmärkning skall göras genom
anteckning på transporthandlingen
eller i en särskild skrift, som skall
avsändas inom den tid som anges i
andra stycket.

Har ej anmärkning enligt 26 §
framställts inom tid som där sägs,
är rätten till talan mot fraktföraren
förlorad, utan så är att han förfarit
svikligen.

Talan om ansvarighet enligt detta
kapitel skall föras vid rätten i den
ort, där fraktföraren har sitt hemvist,

där hans huvudkontor eller

Om inte en anmärkning enligt
26 § har framställts i tid, är rätten
till talan mot fraktföraren förlorad.
Detta gäller dock inte, om fraktföraren

har handlat svikligt.

Talan om ansvar enligt detta kapitel

skall väckas vid domstolen i
den ort där

fraktföraren har sitt hemvist,

TU 1985/86:6

Bil. 1

57

s. 58 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TU 1985/86:6

Bil. 1

det kontor finnes, genom vars medverkan

avtalet slutits, eller ock på
bestämmelseorten.

Talan må icke föras annat än vid
svensk domstol eller domstol i annan

till Warszawakonventionen ansluten

stat, med mindre enligt avtalet

avgångsorten eller bestämmelseorten

är belägen i stat som ej biträtt

konventionen.

fraktförarens huvudkontor finns,
eller

det kontor som har medverkat
vid avtalets tillkomst finns.

Talan får också väckas vid domstolen

i bestämmelseorten.

Talan får väckas bara vid svenska

domstolar eller vid domstolar i
andra stater som är anslutna till
Warszawakonventionen. Detta gäller

dock inte, om enligt avtalet avgångsorten

eller bestämmelseorten
ligger i en stat som inte har biträtt
konventionen.

Väckes ej talan om ansvarighet
inom två år från luftfartygets ankomst

till bestämmelseorten eller
från den dag, då det skolat anlända
eller då befordringen avbröts, är
rätten till talan förlorad.

Skall befordran, som enligt vad
därom avtalats är att anse såsom
en enhet, utföras av flera fraktförare

var efter annan, är envar av
dem, sedan han mottagit passageraren,

det inskrivna resgodset eller
godset, ansvarig för den del av befordringen,

vars utförande ankommer

på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods

eller gods må avsändaren jämväl

hålla sig till den förste fraktföraren

och den som äger utfå godset
till den siste, ändå att förlusten,
minskningen, skadan eller dröjsmålet

inträffat medan godset var i annan

fraktförares vård. Äro två
fraktförare ansvariga efter vad nu
sagts, skola de svara en för båda
och båda för en.

Rätten till talan om ansvar är
förlorad, om inte talan väcks inom
två år från luftfartygets ankomst till
bestämmelseorten, från den dag det
skulle ha ankommit eller från den
dag transporten avbröts.

Har det avtalats att en transport
som i olika delar skall utföras av
flera fraktförare efter varandra
skall anses som en enhet, ansvarar
varje fraktförare för sin del av
transporten sedan han har tagit
emot det som skall transporteras.

När transporten avser inskrivet
resgods eller gods,/ hålla sig till den förste fraktföraren,
även om förlusten, minskningen,
skadan eller dröjsmålet har inträffat
medan godset var i en annan fraktförares

vård. Den som har rätt att
få ut godset kan hålla sig till den
siste. Om två fraktförare på grund
av detta är ansvariga, svarar de solidariskt.

58

s. 59 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Befordran som utföres av annan än
den avtalsslutande fraktföraren

31 §

I fråga om befordran som helt eller

delvis utföres av annan än den
som genom befordringsavtalet åtagit

sig befordringen (den avtalsslutande

fraktföraren) äga 32—36 §§
tillämpning, om det ej visas att befordringen

utförts utan den avtalsslutande

fraktförarens bemyndigande.

Bestämmelserna i 33, 35 och
36 §§ tillämpas dock endast i fråga
om den del av befordringen som
utföres av annan än den avtalsslutande

fraktföraren.

Både den avtalsslutande fraktföraren

och den som utför befordringen

anses vid tillämpning av detta
kapitel som fraktförare, den förre i
fråga om hela befordringen och
den senare i fråga om den del av
befordringen som han utför.

Vid tillämpning av bestämmelserna

om fraktförarens ansvarighet
jämställas vardera fraktföraren och
hans folk med den andre fraktförarens

folk. Detta medför dock icke
att ansvarigheten för den som utför
befordringen i den avtalsslutande
fraktförarens ställe överskrider de i
22 § angivna gränserna.

Har den avtalsslutande fraktföraren

åtagit sig längre gående förpliktelser

än som följer av detta kapitel
eller har passagerare eller avsändare

enligt 22 § andra stycket särskilt

uppgivit det intresse som är
förbundet med befordringen, är den
som utför befordringen i den avtalsslutande

fraktförarens ställe
icke utan eget godkännande bunden

härav.

Föreslagen lydelse

Transporter som utförs av någon annan

an den avtalsslutande fraktföraren
I

fråga om en transport som helt
eller delvis utförs av någon annan
än den avtalsslutande fraktföraren
gäller 32-36§§, om det inte visas
att transporten har utförts utan bemyndigande

från denne. Bestämmelserna

i 33, 35 och 36§§ gäller
dock bara i fråga om de delar av
transporten som utförs av den andre.

Den avtalsslutande fraktföraren
anses som fraktförare för hela
transporten. Den som utför transporten

anses som fraktförare i fråga
om den del av transporten som han
utför.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

om fraktförarens ansvar jämställs

vardera fraktföraren, hans
anställda och de som han har anlitat

med den andre fraktförarens anställda

och dem som denne har anlitat.

Detta medför dock inte att ansvaret

för den som utför transporten

i den avtalsslutande fraktförarens

ställe överstiger gränserna i
22 §.

Om den avtalsslutande fraktföraren

har åtagit sig förpliktelser utöver

bestämmelserna i detta kapitel
är den som utför transporten i hans
ställe inte bunden av detta utan sitt
eget godkännande. Detsamma gäller,

om en passagerare eller en avsändare

i enlighet med 22 § andra
stycket särskilt har angett det intresse

som är knutet till transporten.

TU 1985/86:6

Bil. 1

59

s. 60 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 §

Anvisning eller anmärkning, som
enligt bestämmelse i detta kapitel
tillställes den ene fraktföraren,
äger verkan även mot den andre.
Sådan order som avses i 12 § äger
dock verkan endast om den tillställes

den avtalsslutande fraktföra
-

Anvisningar eller anmärkningar
som enligt detta kapitel tillställs
den ene fraktföraren gäller också
mot den andre. En order enligt 12 §
gäller dock bara om den ges till den
avtalsslutande fraktföraren.

ren.

35 §

Vad de båda fraktförarna och
deras folk kunna förpliktas att sammanlagt

utgiva i ersättning må icke
överskrida det högsta ersättningsbelopp

som någon av fraktförarna
kan åläggas att utgiva. Varje skadeståndsskyldig

är ansvarig endast
intill den gräns som är tillämplig för
honom.

Den sammanlagda ersättning
som de båda fraktförarna, deras anställda

och de som fraktförarna har
anlitat kan åläggas att utge får inte
överstiga det högsta belopp som
gäller för någon av fraktförarna.
Varje skadeståndsskyldig ansvarar
bara upp till den gräns som gäller
för honom.

Talan om ansvarighet får, vare
sig den riktas mot båda fraktförarna
eller en av dem, föras vid domstol
som enligt 28 § är behörig vid talan
mot någon av fraktförarna.

Talan mot endera av eller båda
fraktförarna får föras vid en domstol

som enligt 28 § är behörig vid
talan mot någon av dem.

Sammansatt befordran

Där befordran skall utföras delvis

med luftfartyg och delvis med
annat befordringsmedel, gälla bestämmelserna

i detta kapitel allenast

beträffande luftbefordringen.

Villkor, som avser befordringen
med annat befordringsmedel, må
intagas i luftbefordringshandlingen.

Sammansatta transporter

När en transport skall utföras
delvis med luftfartyg och delvis
med något annat transportmedel,
gäller bestämmelserna i detta kapitel

bara lufttransporten.

Villkor för den andra delen av
transporten får tas in i lufttransporthandlingen.

Övriga bestämmelser

Göres i befordringsavtal eller eljest

innan skada timot, med avvikelse

från vad i detta kapitel stadgas,

förbehåll om tillämplig lag eller
om domstols behörighet, är förbehållet

utan verkan.

Förbehåll om tillämplig lag eller
om domstols behörighet som avviker

från bestämmelserna i detta
kapitel är ogiltiga, om de görs innan

någon skada har inträffat.

TU 1985/86:6

Bil. 1

60

s. 61 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Skiljeavtal i fråga om befordran
av gods, vilket träffats innan skada
timat, gäller utan hinder av bestämmelsen

i första stycket, om skiljemannaförfarandet

skall äga rum
inom en i 28 § avsedd domstols
domvärjo och tvistefrågan, i den
mån Warszawakonventionen och
Guadalajarakonventionen äro tilllämpliga

därpå, skall prövas enligt
konventionernas bestämmelser.

Föreslagen lydelse

Ett skiljeavtal i fråga om godstransport

gäller dock alltid, om skiljemannaförfarandet

skall äga rum
inom en behörig domstols domkrets
och om tvisten, i den mån
Warszawakonventionen och Guadalajarakonventionen

är tilllämpliga,

skall prövas enligt konventionernas

bestämmelser.

39 §

I fråga om befordringshandling
som utfärdats utom riket eller som
avser internationell befordran skall
/ 3 § första stycket under c), 4§
första stycket under c) eller 8 § under

c) stadgad fordran å meddelande

anses uppfylld, när handlingen
innehåller uppgift om att befordringen

kan vara underkastad
Warszawakonventionen och att
denna i regel begränsar fraktförarens

ansvarighet i de fall, som angivas

i det lagrum varom fråga är.

Är vid internationell luftbefordran

den avtalade avgångsorten eller
bestämmelseorten belägen i stat
som icke biträtt Warszawakonventionen,

äger fraktföraren, ändå att
befordringshandlingen icke innehåller

meddelande som avses i första

stycket, åberopa sådan begränsning

av ansvarigheten som stadgas
/ 22 §.

I fråga om transporthandlingar
som utfärdas utom riket eller som
gäller internationella transporter är
kravet på meddelande enligt 3 §
första stycket c), 4§ första stycket
c) eller 8 § c) uppfyllt, om handlingen

innehåller uppgifter om att
Warszawakonventionen kan gälla
för transporten och att denna konvention

i regel begränsar fraktförarens

ansvar i de fall som anges i
den av dessa bestämmelser som är
tillämplig.

Om den avtalade avgångsorten
eller bestämmelseorten vid en internationell

lufttransport ligger i en
stat som inte har biträtt Warszawakonventionen,

får fraktföraren åberopa

ansvarsbegränsningen enligt
22 §, även om transporthandlingen
inte innehåller något meddelande
som nämns i första stycket.

40 §

Såvitt angår inrikes luftbefordran,

vid vilken mellanlandning
utom riket ej avses skola äga rum,
äger regeringen meddela bestämmelser,

avvikande från vad i 3, 4, 8
och 9§§ stadgas angående biljett,
resgodsbevis och flygfraktsedel.

Biljetter och resgodsbevis behövs
inte vid inrikes lufttransporter, om
luftfartyget inte skall mellanlanda
utom riket.

Vid sådana lufttransporter får begränsningen

av fraktförarens ansvar
enligt 22 § åberopas även om biljetter,

resgodsbevis eller flygfraktsedlar
inte är utfärdade eller om de saknar
meddelande om begränsningen. Att
meddelande om begränsningen skall
finnas i standardvillkoren för passagerartransporter

följer av 22 § första
stycket.

TU 1985/86

Bil. 1

s. 62 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Har stat, då den biträdde den i
Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade

konventionen om internationell

luftbefordran, avgivit förklaring

som avses i tilläggsprotokollet
till samma konvention, skola bestämmelserna

i detta kapitel ej äga
tillämpning å internationell luftbefordran,

som utföres omedelbart av
den staten eller av territorium för
vars utländska angelägenheter den
staten svarar.

Såframt en till den reviderade
konventionen ansluten stat förklarat,

att konventionen icke skall gälla

luftbefordran, som utföres för
dess militära myndigheter ombord
å luftfartyg vilka äro registrerade i
den staten och vilkas hela lastförmåga

reserverats av dessa myndigheter

eller för deras räkning, skola
bestämmelserna i detta kapitel ej
heller äga tillämpning å sådan befordran.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i detta kapitel
gäller inte i fråga om sådana internationella

lufttransporter som utförs

direkt av en viss stat om denna
stat, när den tillträdde den konvention

som undertecknades i Warszawa

den 12 oktober 1929, lämnade
en sådan förklaring som avses i tilläggsprotokollet

till konventionen.
Detsamma gäller om transporten
utförs direkt av ett territorium för
vars utländska angelägenheter en
sådan stat svarar.

Under förutsättning att en stat
som har tillträtt Warszawakonventionen

har förklarat att konventionen

inte skall gälla i fråga om en
lufttransport som utförs för den
statens militära myndigheter med
ett luftfartyg som är registrerat i
den staten, om fartygets hela lastförmåga

har reserverats av dessa
myndigheter eller för deras räkning,

gäller inte bestämmelserna i
detta kapitel beträffande en sådan
lufttransport.

10

Om ansvarighet för skada i följd
av luftfart

Om ansvarighet för skada, som i
följd av luftfartygs begagnande i
luftfart tillfogas person eller egendom

som icke befordras med fartyget,

stadgas i lagen angående ansvarighet

för skada i följd av luftfart.

För ansvarighet för skada som
avses i 1 § skall, där regeringen så
förordnar, finnas försäkring eller
motsvarande säkerhet som regeringen

bestämmer.

KAP.

Ansvaret för skador genom luftfart
1§
Bestämmelser

om ansvaret för
skador, som genom luftfart tillfogas
personer eller egendom som inte
transporteras med luftfartyget,
finns i lagen (1922:382) angående
ansvarighet för skada i följd av luftfart.

2 §

Om regeringen föreskriver det,
skall det finnas trafikförsäkring för
ansvar enligt 1 §. Försäkringen kan
ersättas av någon motsvarande säkerhet

som regeringen bestämmer.

TU 1985/86:6

Bil. 1

62

s. 63 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Är någon, vilken förrättar tjänst
å luftfartyg, pliktig att ersätta skada

som i följd av luftfart uppkommit
genom hans fel eller försummelse i
tjänsten, äger rätten att, med hänsyn

tili felets eller försummelsens
lindriga beskaffenhet, skadans
storlek eller omständigheterna i övrigt,

nedsätta ersättningen efter vad
som prövas skäligt. Vad sålunda
stadgats skall äga motsvarande
tillämpning beträffande den som
inom markorganisationen eller eljest,

annorstädes än å luftfartyg,
förrättar tjänst varav trafiksäkerheten

är beroende. I fråga om skadeståndsansvaret

för den som är arbetstagare

gäller dock 4 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972: 207).

Föreslagen lydelse

Om någon sorn tjänstgör på luftfartyg

är ersättningsskyldig för skada

genom luftfart som har uppkommit

genom hans fel eller försummelse

i tjänsten, får rätten jämka
ersättningen med hänsyn till felets
eller försummelsens beskaffenhet,
skadans storlek eller omständigheterna

i övrigt. Detsamma gäller i
fråga om andra med tjänst som liar
betydelse för trafiksäkerheten.

I fråga om skadeståndsansvaret
för arbetstagare gäller 4 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972: 207).

11 KAP.

Om flygräddningstjänst och Flygräddningstjänst, bärgning

bärgning samt om undersökning och undersökning av luftfarts
av

luftfartsolyckor olyckor

Flygräddningstj anst

Föreskrifter angående åtgärder,
då luftfartyg är saknat, förolyckat
eller nödställt eller fara hotar
lufttrafiken (flygräddningstjänst),

meddelas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,

av luftfartsverket.

Regeringen må ålägga ägare eller

innehavare av luftfartyg samt
dem som göra tjänst å sådant fartyg

eller vid flygplats eller annan
anläggning för luftfarten skyldighet
att medverka i flygräddningstjänsten,

så ock meddela bestämmelser
om ersättning av allmänna medel
för sådan medverkan. I fråga om

§

Föreskrifter angående åtgärder,
då luftfartyg är saknat, förolyckat
eller nödställt eller fara hotar
lufttrafiken (flygräddningstjänst),

meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer.

Om regeringen föreskriver

det, får myndigheten överlåta
åt annan att leda flygräddningstjänsten.

Ett luftfartygs ägare eller innehavare

och de som tjänstgör på luftfartyg

eller vid flygplatser eller
andra anläggningar för luftfarten
är skyldiga att delta i flygräddningstjänsten.

Regeringen meddelar

bestämmelser om ersättning av
allmänna medel för deltagandet. I
fråga om ersättning vid personska
-

TU 1985/86:6

Bil. 1

63

s. 64 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ersättning vid personskada gäller
lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd och lagen

(1977: 266) om statlig ersättning vid
ideell skada.

Föreslagen lydelse

dor gäller lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd och lagen
(1977: 266) om statlig ersättning vid
ideell skada.

Bärgning

2 §

Den som bärgar förolyckat eller
nödställt luftfartyg eller ombordvarande

gods elter något, som hört
till sådant fartyg eller gods, så ock
envar som medverkar vid bärgningen

har rätt att, vare sig bärgningen
ägt rum till sjöss, på land eller i
luften, få bärgarlön i enlighet med
de grunder, som jämlikt 225—227 §§
sjölagen gälla vid bärgning av fartyg

och gods. Till andel i lön som
skall utgå för bärgningen vare ock
den berättigad, vilken under den
nöd som föranlett bärgningen räddat

människor från fartyget eller
medverkat vid deras räddning. Har
någon eljest för bevarande av luftfartyg

eller gods vidkänts särskilda
kostnader, som varit oundgängliga
för bevarandet av fartyget eller
godset, varde ock dessa honom ersatta.

Har gods eller något, som hört
till gods, bärgats eller bevarats,
häfte ägaren med det bärgade eller
bevarade, men svare ej personligen.

Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma

den som medverkat vid
bärgningsföretag trots uttryckligt
och befogat förbud av fartygets befälhavare,

ägare eller innehavare.
Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning beträffande

kostnader för bevarande av
fartyg och gods.

Den som bärgar ett luftfartyg
som har förolyckats eller befinner
sig i nöd och alla som medverkar
vid bärgningen har rätt till bärgarlön.

Detsamma gäller vid bärgning
av gods ombord på ett sådant fartyg

eller av något som hör till fartyget

eller godset. / fråga om bärgarlönen

tillämpas bestämmelserna i
225—227 §§ sjölagen (1891:35 s.l).
Den som i en sådan nödsituation
räddar människor från fartyget eller

medverkar vid deras räddning
har också rätt till en del av bärgarlönen.

De särskilda kostnader som
någon i övrigt har haft för bevarandet

av ett luftfartyg eller av gods
skall också ersättas, om kostnaderna

har varit nödvändiga.

Om gods eller något som hör till
gods har bärgats eller bevarats,
svarar ägaren inte personligen utan
endast med det som har bärgats
eller bevarats.

Den som deltar i en bärgning
trots ett uttryckligt och befogat förbud

av fartygets befälhavare, ägare
eller innehavare har inte rätt till
bärgarlön. Detsamma gäller i fråga
om ersättning för kostnader för bevarande

av fartyg och gods.

3 §

Borgenär, som har fordran å bär- Den som har en fordran på bärgarlön

eller å ersättning för kostna- garlön eller ersättning för kostnader

der som avses i 2 §, njute i fartyget enligt 2 § har luftpanträtt i fartyget

eller godset luftpanträtt med för- eller godset med förmånsrätt enligt

TU 1985/86:6

Bil. 1

64

s. 65 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

månsrätt enligt 4§ förmånsrättslagen

(1970:979), såframt bärgarlönen

eller ersättningen hänför sig
till åtgärder vilka slutförts här i riket.

I första stycket avsedda fordringar

skola, var i förhållande till fordringens

belopp, njuta lika rätt om
de härröra av samma händelse; eljest

skall yngre fordran äga företräde

framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må
icke, innan betalning för dennes
fordran gnidits eller säkerhet därför

blivit ställd, luftfartyget lämna
det ställe, där åtgärderna för bärgningen

eller bevarandet slutfördes,
eller godset av ägaren tagas i besittning.

Luftpanträtt omfattar ej ersättning,

som på grund av försäkring
eller eljest utgår för skada på luftfartyget

eller godset.

Försäljes luftfartyg eller gods efter

utmätning eller under konkurs i
den ordning som för försäljning av
utmätt sådan egendom är stadgad,
upphöre luftpanträtten i fartyget eller

godset, men borgenären äge få
del i köpeskillingen enligt vad därom

är särskilt stadgat.

Lossas gods, som häftar för fordran,

till avsändares eller lastemottagares

förfogande, upphöre luftpanträtten

i godset. Utlämnas godset

utan borgenärens tillstånd, vare
den som mottager godset med kunskap

om fordringen ansvarig för
denna, dock icke utöver det värde
godset hade vid lossningen.

Luftpanträtt i luftfartyg, som är
registrerat här i riket, upphöre efter
tre månader från det åtgärderna för
bärgningen eller bevarandet av far
-

Föreslagen lydelse

4 § / förmånsrättslagen (1970:979),
om bärgarlönen eller ersättningen
avser åtgärder som har avslutats i
Sverige.

En yngre fordran har företräde
framför en äldre. Fordringar som
har uppkommit på grund av samma
händelse har lika rätt till betalning.

För att ett luftfartyg skall få lämna

den plats, där åtgärderna för
bärgningen eller bevarandet avslutades,

eller ägaren skall ta godset i
besittning, krävs att borgenärerna
medger det. Detta gäller dock inte,
om borgenärerna har fått betalt för
sina fordringar eller säkerhet har
ställts.

Luftpanträtten omfattar inte den
ersättning för skador på luftfartyg
eller gods som utgår på grund av
försäkring eller av andra skäl.

Säljs luftfartyget eller godset
exekutivt, upphör luftpanträtten sedan

försäljningen har vunnit laga
kraft och köpeskillingen erlagts.
Borgenärerna har rätt till betalning
ur köpeskillingen enligt bestämmelserna

i utsökningsbalken.

Luftpanträtten i godset upphör,
om det genom lossning ställs till
avsändarens eller mottagarens förfogande.

Om godset lämnas ut utan
borgenärens tillstånd, svarar den
som tar emot godset för fordringen,
om han kände till denna. Han svarar

dock inte för mera än det värde
som godset hade vid lossningen.

§

Luftpanträtten i ett luftfartyg,
som är registrerat i Sverige, upphör
efter tre månader från den dag åtgärderna

för bärgningen eller be
-

TU 1985/86:6

Bil. 1

65

5 Riksdagen 1985186.15sami. Nr 6

s. 66 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tyget avslutades, såvida icke inom
nämnda tid borgenärens anspråk på
panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren

för anteckning i inskrivningsboken

för luftfartyg samt
dessutom överenskommelse träffats

om panträttens belopp eller talan

om panträtten väckts i laga ordning.

Är fartyget registrerat i främmande

stat, som biträtt den i Genéve

den 19 juni 1948 avslutade
konventionen rörande internationellt

erkännande av rätt till luftfartyg,

vare lag som i första stycket
sägs, med iakttagande av att anmälan

skall ske hos den myndighet
som för inskrivningsboken för fartyget.

/ fall då fartyget icke är registrerat

eller då det är registrerat i annan
främmande stat än i andra stycket
sägs, upphöre luftpanträtten i fartyget

efter ett år från det åtgärderna
för bärgningen eller bevarandet avslutades,

såframt ej inom nämnda
tid överenskommelse träffats om
panträttens belopp eller talan om
panträtten väckts i laga ordning.

Föreslagen lydelse

varandet av fartyget avslutades.
Detta gäller dock inte, om borgenärens

anspråk på panträtt inom samma

tid har anmälts till inskrivningsdomaren

för anteckning i inskrivningsboken

för luftfartyg och dessutom

överenskommelse har träffats
om panträttens belopp eller talan
om panträtten har väckts i laga ordning.

Bestämmelserna i första stycket
gäller också om fartyget är registrerat

i en annan stat som har biträtt

Genévekonventionen. Borgenärens

anspråk på panträtt skall i
sådant fall anmälas hos den myndighet

som för inskrivningsboken
för fartyget.

Om fartyget inte är registrerat eller

om det är registrerat i en annan
främmande stat än som anges i andra

stycket, upphör luftpanträtten
efter ett år från den dag åtgärderna
för bärgningen eller bevarandet av
fartyget avslutades. Detta gäller
dock inte, om inom samma tid
överenskommelse har träffats om
panträttens belopp eller talan om
panträtten har väckts i laga ordning.

Undersökning av luftfartsolyckor

7 §

Inträffar vid luftfartygs nyttjande
olyckshändelse, som medför att någon

avlider eller får allvarlig
kroppsskada eller att betydande
skada uppstår å fartyget eller egendom

som icke befordras därmed,
skall undersökning verkställas angående

olyckshändelsen och dess
orsaker samt uppkomna skador.

När allvarlig fara för sådan
olyckshändelse förelegat eller något

inträffat som tyder på väsentligt
fel hos fartyget eller markorganisationen,

skall ock undersökning äga
rum.

Inträffar det en olycka vid användningen

av ett luftfartyg och
medför olyckan att någon avlider,
att någon blir allvarligt skadad, att
fartyget får betydande skador, att
egendom som inte transporteras
med fartyget får betydande skador
eller att fartyget är oåtkomligt,
skall det göras en undersökning om
olyckan, dess orsaker och de uppkomna

skadorna.

Detsamma gäller, om det har
funnits någon allvarlig fara för att
en sådan olycka skulle inträffa, om
något har hänt som tyder på ett väsentligt

fel hos luftfartyget eller
markorganisationen eller om ett

TU 1985/86:6

Bil. 1

66

s. 67 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

fartyg har försvunnit under flygning

och inte har kunnat återfinnas.

8 §

Undersökning varom i 7 § sägs
skall verkställas av den myndighet
regeringen bestämmer.

Vid undersökningen skall erforderlig

operativ, teknisk och juridisk
sakkunskap vara företrädd.

En undersökning enligt 7 § skall
göras av den myndighet som regeringen

föreskriver. Om regeringen
föreskriver det, får myndigheten
överlåta åt annan att göra undersökningen.

Nödvändig operativ, teknisk och
juridisk sakkunskap skall vara företrädd

vid undersökningen.

10§

På sätt regeringen förordnar
skall den myndighet som undersöker

olyckan underrätta dem saken

kan angå samt bereda dem tillfälle

att anföra vad de akta nödigt
till bevakande av sin rätt. De äga,
såvitt det kan ske utan men för utredningen,

närvara vid undersökning

å olycksplatsen samt eljest vid
utredningsarbetet.

Den myndighet som undersöker
olyckan skall underrätta dem som
kan vara berörda och bereda dem
tillfälle att yttra sig. De har rätt att
närvara vid undersökningen på
olycksplatsen och vid utredningsarbetet

i övrigt, om det kan ske utan
men för utredningen.

11 §

Undersökning skall utföras i
samråd med polismyndighet eller
åklagare, som i saken leder förundersökning

jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

I avvaktan på att undersökningen
inledes har luftfartsverket att i
samråd med polismyndighet eller
på annat lämpligt sätt företaga de
åtgärder för säkerställande av utredningen,

som finnas nödiga och
icke utan våda kunna uppskjutas.

Undersökningen skall ske i samråd

med den som enligt 23 kap. rättegångsbalken

leder förundersökning

av det inträffade.

I avvaktan på att undersökningen
inleds skall luftfartsverket vidta de
åtgärder som behövs för att säkerställa

utredningen och som inte kan
uppskjutas.

12 §

Den myndighet som undersöker
olyckan må hålla förhör med envar
som antages kunna lämna upplysning

av betydelse för utredningen
samt granska föremål som kan antagas

äga sådan betydelse.

Den myndighet som undersöker
olyckan får hålla förhör med den
som antas kunna ge upplysningar
av betydelse för utredningen. Myndigheten

får också granska de föremål

som kan antas vara av sådan
betydelse.

TU 1985/86:6

Bil. 1

67

s. 68 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Såframt undersökningen finnes
eljest icke kunna behörigen fullföljas,

må myndigheten påkalla utredning

genom polismyndighet. Vid
sådan utredning skall vad i 23 kap.
rättegångsbalken är stadgat gälla i
tillämpliga delar; tvångsmedel som
avses i 24-28 kap. rättegångsbalken

må dock användas allenast i
den mån anledning förekommer att
brott som hör under allmänt åtal
förövats.

Finner den myndighet som undersöker

olyckan nödigt att vittne
eller sakkunnig höres vid domstol
eller att föreläggande meddelas någon

att såsom bevis tillhandahålla
skriftlig handling eller föremål, må
myndigheten göra framställning
därom hos den allmänna underrätt,
inom vars område händelsen timot
eller den vistas som skall höras eller

åtgärden eljest angår. Rätten
skall anställa förhör eller meddela
föreläggande, därest laga hinder ej
möter. Angående åtgärd som nu
sagts skall i tillämpliga delar gälla
vad som är stadgat om bevisupptagning

i rättegång utom huvudförhandling.

Anträffas luftfartyg eller gods,
som befordrats med luftfartyg, eller
något, som hör till sådant fartyg
eller gods, och förekommer anledning

antaga att luftfartsolycka timot,

må vad som anträffats icke
avlägsnas eller rubbas utan tillstånd

av polismyndighet eller den
myndighet som undersöker olyckan,

med mindre det sker för att
rädda människoliv eller eljest synnerliga

skäl äro därtill.

Har någon tillvaratagit egendom
som avses i första stycket, skall anmälan

därom ofördröjligen göras
hos myndighet som avses i första
stycket. Myndigheten äger omhändertaga

egendomen när det finnes
påkallat.

Föreslagen lydelse

Myndigheten får begära att polismyndigheten

biträder vid utredningen,

om undersökningen inte
kan fullföljas på annat sätt. Bestämmelserna

i 23 kap. rättegångsbalken

gäller i fråga om en sådan
utredning. Tvångsmedel enligt 24- 28 kap. rättegångsbalken får dock
användas bara om det finns anledning

att anta att det har begåtts ett
brott som lyder under allmänt åtal.

Myndigheten kan begära att vittnen

eller sakkunniga hörs vid domstol

eller att någon föreläggs att tillhandahålla

handlingar eller föremål
som bevis. En sådan begäran skall
göras hos den tingsrätt, inom vars
område olyckan har skett eller den
person som berörs av begäran vistas.

Om något laga hinder inte möter,

skall rätten hålla förhör eller
meddela föreläggande. Därvid gäller

bestämmelserna om bevisupptagning

utom huvudförhandling.

§

Om det finns anledning att anta
att en luftfartsolycka har inträffat,
får luftfartyget, det gods som har
transporterats med fartyget och det
som hör till fartyget eller godset
inte rubbas utan tillstånd av polismyndigheten

eller den myndighet
som undersöker olyckan. Detta
gäller dock inte, om det sker för att
rädda människoliv eller om det i övrigt

finns synnerliga skäl.

Den som har tillvaratagit egendom

som avses i första stycket skall
genast anmäla det till polismyndigheten

eller den myndighet som
undersöker olyckan. Om det behövs,

får myndigheten omhänderta
egendomen.

TU 1985/86:6

Bil. 1

68

s. 69 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 KAP.
Särskilda bestämmelser

Förekommer, då luftfärd skall
anträdas, anledning antaga att luftfartyg

icke är luftvärdigt eller behörigen

bemannat eller att eljest
för sådan färd i denna lag eller med
stöd därav fastställda villkor ej äro
uppfyllda, må luftfärden förbjudas
och fartyget hindras att avgå. Beslut

härom meddelas av luftfartsverket

eller av den som erhållit verkets

bemyndigande därtill. I sistnämnda

fall skall beslutet omedelbart

underställas verkets prövning.

Innehavaren av allmän flygplats
må hindra luftfartyg att lämna flygplatsen

innan avgifter, som enligt 6
kap. 13 § skola utgå med anledning
av fartygets senaste ankomst, uppehåll

och avgång, blivit guldna eller

säkerhet ställts.

Regeringen äger förordna, att
vad i första stycket sägs ej skall
gälla internationell fart som regeringen

bestämmer.

Om det då en luftfärd skall påbörjas

kan antas att det luftfartyg,
med vilket färden skall ske, inte
uppfyller de villkor som anges i
denna lag eller som har jästställts
med stöd av lagen eller annars att
för luftfärden fastställda villkor inte
är uppfyllda, får luftfartsverket eller

den som verket utser besluta att
luftfärden inte får äga rum och
hindra luftfartygets avgång. Om
någon annan än luftfartsverket har
meddelat beslutet, skall beslutet
genast anmälas till verket och prövas

av detta.

Innehavaren av en allmän flygplats

får hindra ett luftfartygs avgång,

om de avgifter enligt 6 kap.
13 § som avser fartygets senaste ankomst,

uppehåll och avgång inte
har betalats och säkerhet inte har
ställts.

Regeringen får föreskriva att
första stycket inte skall gälla ifråga
om viss internationell luftfart.

3 §3

Angående frihet från kvarstad
för vissa luftfartyg är särskilt stadgat.

Regeringen förordnar efter vilka
grunder avgifter och övriga kostnader

för förrättningar enligt denna
lag skola bestämmas.

I lagen (1939:6) om frihet från
kvarstad för vissa luftfartyg finns
bestämmelser om att kvarstad inte
får läggas på vissa luftfartyg.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter och övriga
kostnader för förrättningar enligt
denna lag.

3 Senaste lydelse 1981:811.

TU 1985/86:6

Bil. 1

69

s. 70 Kontrollera mot PDF

TU 1985/86:6

Bil. 1

5 §

Om innehav och nyttjande av ra- Det finns särskilda bestämmelser
dioanläggning och radiomottag- om innehav och användning av ra
ningsapparat

å luftfartyg eller inom dioanläggningar ombord på luftfar
markorganisationen

stadgas sär- tyg och inom markorganisationen.

skilt.

13 KAP.

Nuvarande lydelse

Sådan kostnad må, när den är
förfallen till betalning, uttagas genom

utmätning utan föregående
dom eller utslag.

Föreslagen lydelse

Beslut angående kostnad som är
förfallen till betalning får verkställas

enligt utsökningsbalken.

Ansvarsbestämmelser Ansvarsbestämmelser m. m.

Överträder någon förbud enligt 1
kap. 2a§ eller villkor vid medgivande

enligt detta lagrum eller förbud
eller föreskrift som regeringen
meddelat med stöd av I kap. 3§,
dömes till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

Överträdelse av förbud eller föreskrift

som eljest meddelats med
stöd av 1 kap. 3§ straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

Ansvar

1§

Till fängelse i högst två år döms
den som vid tjänstgöring ombord
på ett luftfartyg är sa påverkad av
alkoholhaltiga drycker eller andra
medel att han inte kan fullgöra sina
uppgifter på ett betryggande sätt.
Detsamma gäller i fråga om den
som utövar tjänst som anges i 6
kap. 16 §.

Om brottet är ringa, döms till
böter.

Lämnar någon oriktig uppgift vid
ansökan om luftfartygs införande i
luftfartygsregistret eller antecknande

i bihanget till registret eller
vid annan ansökan eller anmälan
enligt 2 kap., straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

Framför någon luftfartyg, som är
märkt med oriktig nationalitetsoch

registreringsbeteckning eller
eljest saknar i denna lag eller med
stöd därav föreskrivna märken,
dömes till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som

1. bryter mot 1 kap. 2a§ första
stycket eller mot villkor som har
meddelats enligt 1 kap. 2a§ andra
stycket,

2. bryter mot förbud eller föreskrifter

som har meddelats med
stöd av 1 kap. 3§,

3. lämnar oriktiga uppgifter vid
ansökan eller anmälan enligt 2
kap.,

4. framför luftfartyg som ej är
märkt enligt 2 kap. 16 § eller enligt
föreskrifter som har meddelats med
stöd därav,

70

s. 71 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse TU 1985/86:6

Bil. 1

5. bryter mot 3 kap. I§ första
stycket eller 4 kap. I eller 3 §,

6. vid tjänstgöring ombord på
luftfartyg vägrar att följa befälhavarens

order,

7. bryter mot 5 kap. 7§,6 kap. 4 §
eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av 6 kap. 8 §,

8. upplåter eller driver en anläggning

i strid med 6 kap. 9§ första
stycket,

9. bryter mot 6 kap. 15 § första
stycket,

10. utövar luftfart utan tillstånd
enligt 7 kap.,

11. vid utövande av luftfart åsidosätter

de villkor som har meddelats

med stöd av 7 kap. 4 § första
stycket eller 6 § första stycket,

12. bryter mot trafikföreskrifter
som har meddelats med stöd av 8
kap. 1 eller 2 §,

13. underlåter att landa enligt
vad som sägs i 8 kap. 3 §,

14. bryter mot 8 kap. 4 §,

15. använder ett luftfartyg vid
luftfart utan föreskriven försäkring
eller säkerhet enligt 10 kap. 2 §.

Till böter döms den som

1. uppsåtligen lämnar oriktiga
uppgifter i ett ärende, som rör innehav

av certifikat eller behörighetsbevis

eller frågan om annan behörighet,

eller vid prov, kontroller eller

annan tillsyn över behörigheten,

2. bryter mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 4 kap. 20§
första och andra styckena eller 6
kap. 15 § andra stycket första meningen,

3. bryter mot 8 kap. 4a§ eller
mot 4 b§ första stycket eller andra
stycket första meningen,

4. utför passagerartransporter
utan att det i biljetter eller standardvillkor

finns föreskrivna utfästelser

enligt vad som anges i 9 kap.
22 § första stycket, eller

5. bryter mot 11 kap. 13§.

Nyttjas luftfartyg utan lov till
luftfart, ehuru det saknar luftvärdighetsbevis

eller miljövårdighetsbevis

eller eljest icke är luftvärdigt
eller miljövärdigt enligt vad i 3 kap.
sägs, dömes till dagsböter eller
fängelse i högst ett år.

Samma lag vare, om luftfartyg
utan lov nyttjas till luftfart ehuru
det icke är bemannat enligt vad i 4
kap. sägs.

71

s. 72 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Den som å luftfartyg förrättar
tjänst varom i 4 kap. 4§ sägs utan
att hava erforderligt luftfartscertifikat,

dömes till dagsböter eller fängelse

i högst sex månader. Till samma

straff dömes den som utan att
hava erforderligt certifikat förrättar

tjänst som avses i 6 kap. 15 §.

Sätter sig någon som gör tjänst å
luftfartyg upp mot befälhavaren
och vägrar honom lydnad, dömes
till dagsböter eller fängelse i högst
ett år.

Till samma straff dömes befälhavare

som försummar att, när luftfartyg

är i nöd, göra vad på honom
ankommer enligt 5 kap. 7§.

Föreslagen lydelse

Till böter döms också den som i
andra fall än som anges i 1 och 2 §§
försummar någon skyldighet enligt
1—6 eller 8 kap.

Om en gärning har skett av ringa
oaktsamhet, skall den inte föranleda

ansvar enligt denna lag.

För gärning som är belagd med
straff enligt brottsbalken skall inte
dömas till ansvar enligt denna lag.

Den som i fråga om sådant utländskt

luftfartyg, som avses i I
kap. 6§, utom riket har begått gärning

som är belagd med straff enligt

denna lag eller med stöd därav
utfärdade föreskrifter döms, om
han befinner sig i Sverige, enligt
svensk lag och vid svensk domstol,
även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken

inte är tillämplig. Åtal får
väckas utan förordnande enligt 2
kap. 5 § andra stycket samma balk.

4 §

5 §

Den som vid förande av luftfartyg

eller utövning av annan tjänst
ombord eller vid utövning av tjänst
som avses i 6 kap. 16§ varit så påverkad

av starka drycker eller andra

stimulerande eller bedövande
ämnen som i 5 kap. 10 § sägs,
dömes till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till dagsböter,

dock ej under tjugufem.

Förverkande

Om ägaren eller någon som är i
hans ställe uppsåtligen begår eller
medverkar till en sådan gärning
som anges i 2 § 1 eller 2, kan luftfartyget

förklaras förverkat, om det
behövs för att förebygga brott eller
om det i övrigt finns särskilda skäl.
Detta gäller dock inte, om förverkande

är uppenbart oskäligt. Om
fartyget inte finns i behåll, kan värdet

förklaras förverkat.

Första stycket gäller inte mot
den som i god tro har förvärvat luft
-

TU 1985/86:6

Bil. 1

72

s. 73 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fartyget eller någon särskild rätt till
det.

Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller också i fråga
om sådant gods som avses i 8 kap.
4 § första och andra styckena, om
dess ägare eller någon som är i
ägarens ställe begår eller medverkar

till en sådan gärning som anges
i 2 § 14.

14

Vissa bestämmelser om lagens
tillämpning

I fråga om luftfartyg som icke
hava förare ombord eller som framdrivas

annorledes än med motor eller

eljest äro av särskild beskaffenhet

äger regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket

att, där hinder ej möter av
hänsyn till trafiksäkerheten eller
det allmänna, medgiva undantag
från vad i 2—8 kap. stadgas, så ock
meddela de särskilda föreskrifter
som finnas erforderliga.

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, luftfartsverket
äger ock meddela föreskrifter om
sådana för rörelse i luften inrättade
föremål, som icke äro att hänföra
till luftfartyg.

Talan mot sådant luftfartsverkets

beslut i särskilt fall enligt denna

lag eller med stöd därav meddelade

föreskrifter, som rör certifikat
eller behörighetsbevis för personal
inom luftfarten, medgivande att
utan certifikat göra tjänst å luftfartyg,

registrering av luftfartyg eller
förbud mot luftfartygs avgång,
föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot annat beslut av luftfartsverket

enligt denna lag föres talan hos

KAP.

Lagens tillämpning, bemyndiganden

och definitioner

1§

I fråga om luftfartyg som inte har
någon förare ombord eller inte är
motordrivna eller som i övrigt är av
särskild beskaffenhet får regeringen

eller den myndighet regeringen
bestämmer föreskriva eller i enskilda

fall medge undantag från bestämmelserna

i 2—8 kap. samt i övrigt

meddela de särskilda föreskrifter

som behövs. Undantag och föreskrifter

får inte utformas, så att
de strider mot säkerhetens eller det
allmännas intresse.

I fråga om sådana föremål som
är inrättade för rörelse i luften men
som inte är att anse som luftfartyg
gäller de föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Luftfartsverkets beslut enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen

överklagas i frågor, som rör
certifikat, elevtillstånd, behörighetsbevis,

tillstånd att tjänstgöra
på luftfartyg utan certifikat, registrering

av luftfartyg eller förbud för
luftfartyg att avgå, hos kammarrätten

och i övriga frågor hos regeringen.

TU 1985/86:6

Bil. 1

73

6 Riksdagen 1985/86.15 sami. Nr 6

s. 74 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

regeringen genom besvär.

Beslut, som avses i denna paragraf,

skall omedelbart lända till efterrättelse,

om ej annorlunda förordnas.

Närmare föreskrifter rörande
tillämpningen av denna lag meddelas

av regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen må bestämma, att
vad i denna lag sägs om luftfartsverket

skall i ett eller flera hänseenden

i stället gälla annan myndighet
som regeringen förordnar.

Föreslagen lydelse

Beslut som avses i denna paragraf

gäller omedelbart, om inte annat

förordnas.

/ den mån det behövs får regeringen

eller den myndighet regeringen

bestämmer, i de avseenden
som behandlas i denna lag, meddela

ytterligare föreskrifter som gäller
skydd för liv, personlig säkerhet eller

hälsa eller trafik.

Förvaltningsuppgift som ansluter

till föreskrifterna får, om regeringen

föreskriver det, av myndighet

som avses i första stycket överlämnas

åt annan, även om uppgiften

innefattar myndighetsutövning.

Ar Sverige i krig eller krigsfara
får regeringen, i den utsträckning
rådande förhållanden påkallar det,
föreskriva eller i enskilda fall medge

undantag från bestämmelserna i
denna lag, från föreskrifter som har
meddelats med stöd av denna lag
och från andra lagar och författningar

som avser luftfarten. Regeringen

får därvid meddela de föreskrifter

som behövs.

Detsamma gäller, om det räder
sådana utomordentliga förhållanden

som är föranledda av krig eller
av krigsfara som Sverige har befunnit

sig i.

Om regeringen i andra fall än då
Sverige är i krig har meddelat föreskrifter

enligt denna paragraf skall
föreskrifterna underställas riksdagens

prövning inom en månad efter
utfärdandet. Om någon sådan underställning

inte sker eller om föreskrifterna

inte godkänns av riksdagen

inom två månader från underställningen,

upphör föreskrifterna
att gälla.

3 §

4 §

TU 1985/86:6

Bil. 1

74

s. 75 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Vid tillämpningen av denna lag
och föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen avses

med Chicagokonventionenden

konvention angående internationell

civil luftfart som avslutades

i Chicago den 7 december
1944,

med Genévekonventionen

den konvention rörande internationellt

erkännande av rätt till
luftfartyg som avslutades i Genéve
den 19 juni 1948,
med Warszawakonvent

io nen den konvention om internationell

luftbefordran som undertecknades

i Warszawa den 12 oktober

1929 och reviderades genom
det i Haag den 28 september 1955
avslutade protokollet och

med Guadalajarakonvent

i o nen den konvention om internationell

luftbefordran som utförs
av annan än den avtalsslutande
fraktföraren, som undertecknades i
Guadalajara den 18 september
1961.

TU 1985/86:6

Bil. 1

75

s. 76 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ANDRA AVDELNINGEN

Om militär luftfart och annan
luftfart för statsändamål

Militär luftfart och annan luftfart

för statsändamål

15 KAP.

Ii

I fråga om luftfart med svenska
militära luftfartyg samt om militära
flygplatser och annan militär markorganisation

meddelas, i de ämnen
i vilka beträffande civil luftfart
stadganden äro givna i denna lag,
bestämmelser av regeringen eller
den regeringen bemyndigar.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § ävensom

II kap. 2 § första och tredje
styckena samt 13 § är stadgat med
avseende å civil luftfart skall dock
gälla jämväl i fall som avses i första
stycket.

Bestämmelserna i 6 kap. 15 §, 9
kap., 10 kap. 3§ samt 11 kap. 2§
första och tredje styckena och 13 §
gäller även i fråga om luftfart med
svenska militära luftfartyg och i fråga

om den militära markorganisationen.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar i
övrigt föreskrifter för den militära
luftfarten och markorganisationen i
de ämnen som anges i första avdelningen

och som inte gäller förhållandet

mellan enskilda eller annars
måste meddelas i lag.

2§

Beträffande luftfart med svenska
luftfartyg, som utan att vara militära

nyttjas uteslutande för statsändamål

och icke för affärsdrift, gäller

vad i denna lag, med undantag
av 11 kap. 3-6§§, är stadgat om
civil luftfart.

Regeringen eller den regeringen
bemyndigar äger ifråga om luftfartyg

som avses i första stycket medgiva

ytterligare undantag från vad
som enligt denna lag gäller om civil
luftfart, dock icke såvitt angår de i
1 § andra stycket angivna lagrummen,

så ock meddela de särskilda
föreskrifter som finnas erforderliga.

Bestämmelserna i denna lag
utom 8 kap. 4 a och 4 b §§ och 11
kap. 3-6§§ gäller även i fråga om
luftfart med svenska luftfartyg, som
utan att vara militära används endast

för statsändamål och inte för
affärsdrift.

För sådana luftfartyg får regeringen

eller den myndighet regeringen

bestämmer föreskriva eller i
enskilda fall medge ytterligare undantag

från bestämmelserna i 1—8
kap. samt i övrigt meddela de särskilda

föreskrifter som behövs.

Huruvida och på vilka villkor
främmande militära luftfartyg eller
andra främmande luftfartyg, som
nyttjas uteslutande för statsändamål

och icke för affärsdrift, må vinna

tillträde till svenskt område, bestämmer

regeringen eller den regeringen

bemyndigar.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter i fråga om tillträde lill
svenskt område för utländska militära

luftfartyg och andra utländska
luftfartyg som används endast för
statsändamål och inte för affärsdrift.

TU 1985/86:6

Bil. 1

76

s. 77 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Beslut om antagande till utbildning för luftfartscertifikat, som har meddelats

före ikraftträdandet, skall vid tillämpningen av de nya bestämmelserna

anses som ett enligt dessa utfärdat elevtillstånd.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

TU 1985/86:6

Bil. 1

77

s. 78 Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i
följd av luftfart

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1922:382) angående ansvarighet
för skada i följd av luftfart

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Innehar någon luftfartyg med
nyttjanderätt, och ingick i upplåtelsen

tillika befogenhet att anställa
förare eller befälhavare å luftfartyget,

vare sådan brukare lika med
luftfartygets ägare ansvarig för
skada, som i följd av luftfartygets
begagnande i luftfart inträffar; och
må ägaren söka sitt åter av brukaren.

Lag samma vare, därest
brukaren ej innehar luftfartyget
med sådan befogenhet, som nyss
sagts, men likväl anlitar annan förare

eller befälhavare än den av
ägaren anställde, samt skada in
-

Föreslagen lydelse
3a§

När ett luftfartyg innehas på
grund av kreditköp med förbehåll
om återtaganderätt, är köparen ansvarig

enligt denna lag.

När ett luftfartyg innehas med
nyttjanderätt, är nyttjanderättshavaren

i stället för ägaren ansvarig,
om

1. ägaren och nyttjanderättshavaren

har träffat avtal om att ansvaret

skall vila pä nyttjanderättshavaren,

2. nyttjanderätten avser en bestämd

tid om minst ett år,

3. nyttjanderättshavaren enligt
avtalet har rätt att skaffa förare eller

befälhavare eller att använda
fartyget för luftfart i förvärvssyfte,
och

4. anteckning om nyttjanderätten
har gjorts i luftfartygsregistret.

När ett luftfartyg innehas med
nyttjanderätt men 3 a§ andra
stycket inte är tilllämplig, är nyttjanderättshavaren

solidariskt med
ägaren ansvarig enligt denna lag,
om han

1. enligt nyttjanderättsavtalet
har rätt att skaffa förare eller befälhavare,

eller

2. trots att han saknar sådan rätt
använder sig av en annan förare
eller befälhavare än den som
ägaren har anställt och skador inträffar

vid ett sådant tillfälle.

Den ersättning ägaren kan ha

TU 1985/86:6

Bil. 1

78

s. 79 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

träffar under denne förares eller
befälhavares handhavande av luftfartyget.

gett ut i ett sådant fall som avses i
första stycket får han kräva åter av
nyttjanderättshavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

TU 1985/86:6

Bil. 1

79

s. 80 Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg
Härigenom

föreskrivs i fråga om lagen (1955:227) om inskrivning av rätt
till luftfartyg

dels att i 24, 39, 43, 46 och 50 §§ ordet ”luftfartsstyrelsen” skall bytas ut
mot ”luftfartsverket” och att i 53 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Inteckning i luftfartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit
inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.

Är ansökan om inteckning ej Är ansökan om inteckning ej
grundad på medgivande av den som grundad på medgivande av den som

enligt vad luftfartygsregistret utvi- enligt vad luftfartygsregistret utvisar

byggt fartyget, skall i ärendet sar byggt fartyget, skall i ärendet

styrkas att från honom äganderät- styrkas att från honom äganderätten

övergått till den som medgivit ten övergått till den som medgivit

inteckningen. Har fartyget tidigare inteckningen. Har fartyget tidigare

varit registrerat i främmande stat, varit registrerat i en främmande stat

skall dock, såframt ej eljest laga eller hos en internationell organisa
hinder

möter, inteckning beviljas, tion, skall dock, såframt ej eljest

där den som medgivit inteckningen laga hinder möter, inteckning bevil
blivit

vid fartygets införande i det jas, där den som medgivit inteck
svenska

registret upptagen såsom ningen blivit vid fartygets införande

ägare eller ock härleder sin rätt från i det svenska registret upptagen sädén

däri först införde ägaren. som ägare eller ock härleder sin rätt

från den däri först införde ägaren.

Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregistret

och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den
tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från den
som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökningen,
ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest
laga hinder möter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

TU 1985/86:6

Bil. 1

80

s. 81 Kontrollera mot PDF

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom

föreskrivs att 14 och 18 §§ lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §2

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna

i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda

bestämmelser om vård av unga, lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare

i vissa fall, utlänningslagen (1980: 376), smittskyddslagen (1968: 231),
lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge
för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen
(1977:477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål
enligt 6 kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken,

3. mål som avses i 24 § lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om vitén.

Länsrätten i Östergötlands län
prövar mål enligt luftfartslagen
(1957:297) i den utsträckning som
är föreskrivet i den lagen.

18 §3

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan
länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980:376)
som begärts med stöd av 57 § samma lag,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd
eller traktorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt
körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

5. vid beslut enligt luftfartslagen
(1957:297) om försättande ur kraft
av ett certifikat, elevtillstånd eller
behörighetsbevis, när det är uppenbart

att ett sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som inte inne- 6. vid annat beslut som inte innefattar

slutligt avgörande av mål. fattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten

rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som
inte innefattar prövning av målet i sak.

1 Lagen omtryckt 1981: 1323.

2 Senaste lydelse 1985:212.

3 Senaste lydelse 1984:868.

TU 1985/86:6

Bil. 1

81

s. 82 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TU 1985/86:6

Bil. 1

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen,

enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om
handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan
granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift
enligt taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av unga och 8§ lagen (1981:1243) om vård
av missbrukare i vissa fall,

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag
av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastighetstaxeringslagen

(1979: 1152),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 2500 kr.,

7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer

med parternas samstämmiga mening,

8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan
myndighet,

9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något
körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är
uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas
eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,

10. mål enligt luftfartslagen, om
beslutet innebär att varning meddelas

eller om det är uppenbart att ett
certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis

skall återkallas,

10. mål i vilket saken är uppen
-

11. mål i vilket saken är uppenbar.

bar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

82

s. 83 Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos
den som gör sig skyldig till gärning som avses i 21 kap. 13 eller 14 §
brottsbalken och därvid är berusad, så att det framgår av hans åtbörder
eller tal, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

Samma lag vare, om sådana Samma lag vare, om sådana
drycker eller berusningsmedel på- drycker eller berusningsmedel påträffas

hos den som brutit mot 4 § träffas hos den som brutit mot 4 §

lagen om straff för vissa trafikbrott, lagen (1951:649) om straff för vissa

13 kap. 6 § luftfartslagen eller 325 § trafikbrott, 13 kap. 1 § luftfartsla
sjölagen

eller hos någon som med- gen (1957:297) eller 325 § sjölagen

följt vid tillfället, såframt berus- (1891:35 s. 1) eller hos någon som

ningsmedlen må antagas hava varit medföljt vid tillfället, såframt be
av

sedda även för den som begått rusningmedlen må antagas hava vagärningen.

rit avsedda även för den som begått

gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser spritdrycker, vin eller
starköl vid offentlig tillställning, skola de ock vara förverkade som i första
stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

TU 1985/86:6

Bil. 1

1 Senaste lydelse 1977: 297.

83

s. 84 Kontrollera mot PDF

Artikel 83 bis i Chicagokonventionen

Article 83 bis Artikel 83 bis

TU 1985/86:6

Bil. 2

Transfer of certain funcitions and
duties

(a) Notwithstanding the provisions

of Artides 12, 30, 31 and 32

(a), when an aircraft registered in a
contracting State is operated pursuant

to an agreement for the lease,
charter or interchange of the aircraft
or any similar arrangement by an
operator who has his principal place
of business or, if he has no such place
of business, his permanent residence
in another contracting State, the
State of registry may, by agreement
with such other State, transfer to it
all or part of its functions and duties
as State of registry in respect of that
aircraft under Artides 12,30,31 and
32 (a). The State of registry shall be
relieved of responsibility in respect
of the functions and duties transferred.

(b) The transfer shall not havé
effect in respect of other contracting
States before either the agreement
between States in which it is embodied

has been registered with the
Council and made public pursuant to
Article 83 or the existence and scope
of the agreement havé been directly
communicated to the authorities of
the other contracting State or States
concerned by a State party to the
agreement.

(c) The provisions of paragraphs
(a) and (b) above shall also be applicable

to cases covered by Article 77.

Överföring av vissa funktioner och
förpliktelser

a) Oaktat bestämmelserna i artiklarna

12,30,31 och 32 (a), då ett i en
fördragsslutande stat registrerat luftfartyg

på grundval av hyres-, charter-

eller ömsesidigt bytesavtal gällande

luftfartyget eller på grundval
av någon liknande reglering används
av en brukare som driver näringsverksamhet

med huvudkontor eller,
om verksamheten saknar huvudkontor,

är stadigvarande bosatt i annan
fördragsslutande stat, kan registreringsstaten

genom överenskommelse

med sådan annan stat överföra till
denna samtliga eller en del av sina
funktioner eller förpliktelser såsom
registreringsstat i fråga om detta
luftfartyg i enlighet med artiklarna
12, 30, 31 och 32 (a). Registreringsstaten

befrias från ansvar i fråga om
de överlåtna funktionerna och förpliktelserna.

b) Överlåtelsen har inte verkan
gentemot andra fördragsslutande
stater innan antingen överenskommelsen

mellan staterna om densamma

har registrerats hos rådet och
offentliggjorts i enlighet med artikel
83 eller stat som är part i överenskommelsen

direkt har meddelat
myndigheterna i annan vederbörlig
fördragsslutande stat eller stater förekomsten

och omfattningen av
överenskommelsen.

c) Bestämmelserna i styckena a)
och b) ovan tillämpas även på de fall
som avses i artikel 77.

84

s. 85 Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning tu 1985/86:6

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Bakgrund 2

Propositionens huvudsakliga innehåll 3

Utskottet 3

1 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) 4

1.1 Propositionsförslaget 4

1.2 Utskottets ställningstagande m. m 9

1.2.1 Bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsprövningen

beträffande luftfart i förvärvssyfte

9

1.2.2 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen i övrigt. 12

2 Övriga lagförslag 12

3 Det i Montreal den 6 oktober 1980 undertecknade protokollet

angående ett tillägg till Chicagokonventionen 12

4 Hemställan 13

Bilagal. Propositionens lagförslag 14

Bilaga 2. Artikel 83 bis i Chicagokonventionen 84

85

opaginerad Kontrollera mot PDF

gotab Stockholm 1985 83610

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.