Bet. 1990/91:AU1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1990/91:AU01

Jämställdhet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1990/91

AU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 18 motioner från den allmänna

motionstiden vid föregående riksmöte om jämställdhet mellan

kvinnor och män. Motionerna gäller bl.a. allmän inriktning och

förutsättningar för jämställdhet, kvinnor och ekonomi, kvinnors

ställning på arbetsmarknaden, övergrepp och våld mot kvinnor,

inflytande i offentliga organ och det framtida

jämställdhetsarbetet.

Samtliga motioner avstyrks främst med hänvisning till pågående

utredningsarbete och projektverksamhet.

Reservationer har anmälts av m, fp, c, v och mp bl.a. i fråga

om förutsättningar och riktlinjer för jämställdhet, skärpning av

jämställdhetslagen samt de offentliga monopolen och kvinnors

företagande. Till betänkandet har också fogats ett särskilt

yttrande.

Motionerna

1989/90:A291 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett kvinnopolitiskt perspektiv på

ekonomin.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi212.

1989/90:A724 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

31. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet så

att arbete enligt 4 § p.1 skall betraktas som lika eller

likvärdigt efter en fri bevisprövning i enlighet med vad i

motionen anförts under avsnitt 5.8.1,

32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet

för tillförande av regler riktade mot kollektiv

könsdiskriminering i enlighet med vad i motionen anförts under

avsnitt 5.8.2,

33. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet

för införande av ett förbud mot alla sexuella trakasserier i

lagen i enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt 5.8.3,

34. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet så

att en bestämmelse tillförs som skyddar den som utnyttjat sina

rättigheter enligt lagen i enlighet med vad i motionen anförts

under avsnitt 5.8.4,

35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet så

att rätt till ekonomiskt skadestånd vid brott mot 3 § införs i

enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt 5.8.5,

36. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet så

att arbetsledningen enligt 4 § inte skall behöva vara uppenbart

oförmånlig för att grunda ett skadeståndsansvar i enlighet med

vad i motionen anförts under avsnitt 5.8.6,

1989/90:A801 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att riktlinjerna för

jämställdheten skall gälla även rådgivande arbetsgrupper.

1989/90:A802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjerna för jämställdhetsarbetet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetsgivarverket

får i uppdrag att ta erforderliga initiativ i syfte att stödja

och uppmuntra jämställdhet bland män i enlighet med vad i

motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande valfrihet och flexibilitet i

fråga om arbetstider,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den ofrivilliga deltidsarbetslösheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppmuntran för män att utnyttja

föräldraledighet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsvärdering,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

6 § jämställdhetslagen på sätt som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställdhetslagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om jämställdhetsarbetets utveckling.

1989/90:A803 av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att bryta de offentliga

monopolen för att ge kvinnorna möjligheter till egenföretagande,

entreprenadverksamhet och en vidgad arbetsmarknad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att bryta de offentliga

monopolen för att ge kvinnor möjlighet att välja arbetsgivare,

arbetsmiljö och inriktning och att få verkligt inflytande och

utveckling i sitt arbete.

1989/90:A804 av Birthe Sörestedt och Maja Bäckström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förhindra sexuella trakasserier i

arbetslivet.

1989/90:A806 av Kristina Svensson och Ingegerd Sahlström (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av statistik och forskning

om mäns och kvinnors löner.

1989/90:A807 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att arbetsgivarna ges förnyad

information om vikten av att motverka könssegregation vid

nyanställningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en skärpning av

jämställdhetslagen.

1989/90:A808 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en samlad utredning om kvinnors arbets- och

livssituation i storstad.

1989/90:A809 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts om de

samhällsekonomiska konsekvenserna av bristen på jämställdhet i

samhället.

1989/90:A810 av Gunilla André (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär redogörelse och analys av kvinnolönernas

utveckling inom den statliga sektorn.

1989/90:A811 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en kartläggning av kvinnornas situation

och önskemål i arbetslivet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att stärka kvinnors

ställning.

1989/90:A812 av Görel Bohlin och Ann-Cathrine Haglund (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående parlamentarikernas direkta

inflytande på jämställdhetsarbetet.

1989/90:A813 av Maggi Mikaelsson (vpk) vari yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen framförts om

behovet av en översyn av JÄMO:s roll och uppgifter.

1989/90:A814 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av lagstiftning gentemot sexuella trakasserier på

arbetsplatser.

1989/90:A815 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ideologiska utgångspunkter och vikten av

att bryta koncentrationspolitiken för möjligheterna att uppnå

jämställdhet mellan kvinnor och män,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställdhetspolitikens fortsatta

inriktning avseende kvinnornas roll i ekonomin, jämställdhet

mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, i utbildningen och i

familjen samt kvinnors inflytande i samhället,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om satsningar på ökat företagande och

regional balans för att främja kvinnligt företagande och ökade

möjligheter till sysselsättning för kvinnor i landets alla

delar,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt

sammansatt kommitté skall tillkallas med direktiv att genomföra

en arbetsvärdering av olika yrkessektorer i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insatser för att skydda kvinnor som

utsätts för misshandel, trakasserier och förföljelse,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om formerna för nomineringar till statliga

styrelser m.m.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökat kvinnligt företagande som en del av

den offentliga sektorns förnyelse.

1989/90:A816 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förutsättningarna för

jämställdhetsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen för jämställdheten av

förändringar inom och av den offentliga sektorn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rättstrygghetens betydelse för

jämställdhetssträvanden.

1989/90:A817 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

parlamentarisk utredning med uppgift att kartlägga

kvinnodominerade yrkens löneläge och lämna förslag om

arbetsvärdering,

5. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsorganisation,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en kampanj med inriktning att förbättra

förtroendevalda kvinnors arbetssituation.

Utskottet

Bakgrund

Våren 1988 antogs en femårig handlingsplan för jämställdhet

(prop. 1987/88:105, AU17, rskr. 364). Ett flertal aktiviteter

pågår på såväl central som lokal nivå. Enligt årets

budgetproposition har i stort sett samtliga de åtgärder som

föreslogs i handlingsplanen vidtagits. Jämställdhetsministern

anför att även om det ännu är för tidigt att göra en samlad

bedömning av resultaten av det pågående arbetet så kan man redan

nu konstatera att handlingsplanen haft en medvetandehöjande och

opinionsbildande verkan i samhället. Diskussionen om

jämställdhetsfrågornas roll i förhållande till andra

politikområden har konkretiserats, och insikten om betydelsen av

att på skilda sakområden belysa både kvinnors och mäns villkor

har ökat. Jämställdhetsministern anför att erfarenheten visar

att synlighet är viktig i arbetet för jämställdhet. Att

förverkliga de mål för jämställdhet som bör vara uppfyllda år

1993 kommer även i det fortsatta arbetet att ges högsta

prioritet.

Under den allmänna motionstiden våren 1990 framställdes ett

drygt fyrtiotal motionsyrkanden som rör jämställdhet mellan

kvinnor och män i samhället. De avser bl.a. den allmänna

inriktningen av jämställdhetspolitiken, kvinnor och ekonomi,

jämställdhet i arbetslivet, kvinnors egenföretagande och den

offentliga sektorn, deras inflytande i offentliga organ samt

våld och övergrepp mot kvinnor. I viss utsträckning har liknande

motionsyrkanden behandlats av utskottet under föregående

riksmöte i betänkandet 1989/90:AU1.

Allmän inriktning -- förutsättningar för jämställdhet

I motion A816 av Sonja Rembo m.fl. (m) framförs att kampen för

jämställdhet också är kampen för att erkänna individuella

skillnader. Alla kvinnor och män måste utvecklas efter sina egna

förutsättningar. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt

eftersom det tar tid att förändra attityder. Det kräver insatser

inom många delar av samhället och av många individer. Den

sortens påverkan uppnås inte genom politiska beslut och lagar

utan enbart genom att enskilda känner ett personligt, praktiskt

och moraliskt ansvar. Det politiska arbetet med jämställdhet

måste nu inriktas på att göra förändringar inom olika politiska

områden som främjar förutsättningarna för jämställdhet.

Som framhållits med anledning av liknande motioner vid flera

tidigare tillfällen har utskottet ingen annan uppfattning än

motionärerna i fråga om behovet av ett långsiktigt

jämställdhetsarbete som griper in i en rad skilda

samhällsområden och som också kräver insatser av enskilda

människor. Förutsättningarna för jämställdhet skapas, såsom

motionärerna framhåller, genom de politiska besluten i fråga om

ekonomi, arbetsmarknad, utbildning, familj etc. Det är därför

glädjande att insikten ökat om betydelsen av att på skilda

sakområden belysa både kvinnors och mäns villkor. Detta är

emellertid inte tillräckligt. Det krävs nämligen också

opinionsbildande insatser från samhällets sida som mera direkt

syftar till attitydförändringar och andra förändringar.

Utskottet ser därför positivt på det arbete som bedrivs inom

regeringskansliets ram i form av projektverksamhet och liknande.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att motion

A816 i denna del bör föranleda något initiativ från riksdagens

sida.

I motion A802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) anförs om

riktlinjerna för jämställdhetsarbetet att det avgörande i en

ny offensiv för jämställdhet måste vara att göra jämställdheten

till en mansfråga lika mycket som en kvinnofråga. En nyckel för

att engagera männen är deras roll som pappor. Männen måste

uppmuntras att utnyttja de olika formerna av föräldraledighet.

Det krävs arbetsgivare som inser att det är utvecklande för alla

att ta hand om barn, en erfarenhet som i många sammanhang kan

vara en merit också i arbetslivet.

Utskottet anser att ett jämställt samhälle förutsätter att

männen tar större del i ansvaret för hem och barn. Det handlar

inte bara om det som folkpartiet tar upp i sin motion -- att det

är utvecklande för mannen och kan vara av värde i arbetslivet.

Ett ökat engagemang från männens sida kan också bidra till en

ökad förståelse mellan kvinnor och män och ett närmande mellan

kvinnovärld och mansvärld. I samverkan mellan social- och

civildepartementen görs för närvarande informationssatsningar

för att öka männens uttag av föräldraledighet. På sikt bör denna

satsning, "Pappa kom hem", kunna bidra till att andelen män som

utnyttjar möjligheterna till sammanhängande ledighet ökar. Den

senaste statistiken visar också att andelen fäder som till någon

del utnyttjar föräldraförsäkringen ökat klart sedan mitten av

1980-talet. Nämnas bör också idégruppen för mansrollsfrågor som

genom sin opinionsbildande verksamhet har en viktig roll att

spela. Med hänvisning till det anförda bör motion A802 inte

föranleda något initiativ från riksdagens sida i denna del.

I centerns kommittémotion A815 understryks vikten av att det

politiska arbetet och den offentliga verksamheten inte bedrivs

på ett sådant sätt att endast ett fåtal har möjligheter att

delta. Koncentrationspolitiken måste brytas för att

jämställdhet skall uppnås. Regional balans och samhällsplanering

har stor betydelse för jämställdhet och ökad

kvinnosysselsättning. Jämställdhetsarbetets fortsatta inriktning

måste enligt motionärerna vara att både kvinnors och mäns

värderingar och erfarenheter får komma till uttryck i arbetet på

skilda samhällsområden. Det ger ett breddat och bättre underlag

för ställningstaganden och beslutsfattande, och det kan ge det

politiska och fackliga arbetet nya infallsvinklar och

dimensioner och även på andra sätt bidra till ett mänskligare

samhälle. Strävandena att skapa likvärdiga ekonomiska och

sociala villkor för alla ställer krav på att var och en är

beredd och ser som sin skyldighet att ta sin del av

föräldraansvar, personlig service och ett fungerande familjeliv.

Parallellt med politiska, ekonomiska och sociala reformer måste

ett långsiktigt arbete bedrivas genom opinionsbildning,

information och ökad kunskapsspridning.

Utskottet kan konstatera att steg har tagits i de av

regeringen framlagda och av riksdagen under våren godkända

förslagen rörande regionalpolitik för 90-talet (prop.1989/90:76,

AU13) för att främja kvinnors villkor på landsbygden. Det har

understrukits att de regionalpolitiska målen uttrycker en

jämlikhetsuppfattning som också innefattar jämställdhet. Därtill

har glesbygdsdelegationen under våren antagit ett särskilt

handlingsprogram för kvinnor på landsbygd. Vidare har

jämställdhetsministern beslutat om en glesbygdssatsning inom

ramen för de medel ur allmänna arvsfonden till fostran av

ungdom som Barn- och ungdomsdelegationen skall fördela. 2 milj.

kr. kommer att anslås främst till projekt inriktade på flickors

situation i glesbygd. Flickors egna aktiviteter, behov och ideér

skall vara utgångspunkten för sådana projekt. Insatser görs

således på bred front på det område som centerns kommittémotion

vill fästa uppmärksamheten på. Utskottet återkommer senare i

detta betänkande till den särskilda frågan om kvinnligt

företagande. När det mer generellt gäller den fortsatta

inriktningen på jämställdhetsarbetet konstaterar utskottet --

liksom tidigare när dessa frågor behandlats -- att det råder en

bred politisk enighet om jämställdhetsmålen men, på vissa

områden, delade meningar om medlen. Utskottet instämmer i stora

delar med motionen hur det fortsatta arbetet skall bedrivas. Det

är förutom direkt opinionsbildning fråga om kontinuerliga

insatser på en rad skilda politikområden. Motionen i nu berörda

delar bör därför inte föranleda några ytterligare initiativ från

riksdagens sida.

I motion A811 av Margareta Winberg m.fl. (s) efterlyses en rad

åtgärder för att stärka kvinnors ställning. Vad som krävs är

enligt motionärerna bl.a. att rätten till barnomsorg läggs fast

i lag, att fadern vid fullt utbyggd föräldraförsäkring

garanteras tre månaders försäkring, sex- och

samlevnadsutbildning för värnpliktiga, insatser mot prostitution

samt utbildning inom området kvinnoförtryck för personal inom

sjukvården, polisen, domstolarna, socialtjänsten, kriminalvården

m.m. Motionärerna yrkar ett tillkännagivande om detta.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att en väl

fungerande barnomsorg är en viktig förutsättning för kvinnors

yrkesarbete liksom att föräldraförsäkringen är nödvändig för

föräldrarnas förvärvsarbete. Frågor om barnomsorg och

föräldraförsäkring ligger emellertid utanför

arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. När det gäller sex-

och samlevnadsutbildning för värnpliktiga noterar utskottet att

försvarsutskottet under våren i sitt betänkande 1989/90:FöU7

behandlat motionsyrkanden om detta. Försvarsutskottet

konstaterade att könsrollsfrågor och därmed sammanhängande

attitydpåverkan ingår i den militära ledarskapsutbildningen. När

det gäller dessa frågor som ämne under grundutbildningen för

värnpliktiga hänvisade försvarsutskottet bl.a. till uttalanden

av försvarsministern i budgetpropositionen om angelägenheten av

utbildning i jämställdhet och samlevnad. Försvarsutskottet

förutsatte att dessa uttalanden tillsammans med vissa

utbildningsinitiativ som förekommit skulle leda till de effekter

som motionären efterlyste. Beträffande motionen i övrigt kan

noteras att frågor om våld mot kvinnor -- till vilket utskottet

återkommer senare i detta betänkande -- för närvarande övervägs

inom en av regeringen tillsatt arbetsgrupp med företrädare för

civil-, justitie- och socialdepartementen. Med hänsyn till det

anförda bör motionen A811 i nu berörd del inte föranleda någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Kvinnor och ekonomi

Två vpk-motioner, A291 och A809, gäller kvinnor och

ekonomi. Kvinnorna har praktiskt taget ingen politisk makt om

man jämför med män, säger motionärerna. Trots att de genom sin

ökade förvärvsfrekvens räddat hushållens standard under 80-talet

har kvinnorna de lägsta lönerna, de tyngsta jobben och de sämsta

arbetstiderna. Därför kommer främst kvinnorna att drabbas av den

ökande utslagningen i arbetslivet. Den nuvarande ekonomiska

utvecklingen är ett direkt hot mot kvinnorna. Merparten av dem

kommer att förlora på skatteomläggningen, eftersom de flesta har

låga löner även vid heltidsarbete. Det är inte marginalskatterna

som avgör om kvinnor kan arbeta mer utan sådant som möjligheten

att få barnomsorg, tillgången på arbetstillfällen, möjligheten

att åka kollektivt och inte minst männens beredskap att ta

större del av ansvaret för barnen och hushållet. Vad kvinnor

kräver är i stället sex timmars arbetsdag med full

lönekompensation. Det behövs ett kvinnopolitiskt perspektiv på

ekonomin. I motion A809 begär partiet en utredning om de

samhällsekonomiska konsekvenserna av bristen på jämställdhet i

samhället.

Med anledning av motionsyrkandena vill utskottet anföra

följande. Kvinnor och ekonomi har under senare år ägnats ökad

uppmärksamhet från statsmakternas sida. Området utgör ett av de

fem huvudområdena i den förut nämnda handlingsplanen för

jämställdhet. Enligt vad utskottet inhämtat skall arbetet på

detta område förstärkas under den femårsperiod som

handlingsplanen gäller. Det kan vidare nämnas att det numera

görs en årlig redovisning i budgetpropositionen av hur vissa

ekonomiska resurser fördelas mellan kvinnor och män.

Långtidsutredningen 1990 har ägnat en särskild bilaga åt

kvinnors roll i ekonomin. Till detta kommer att en särskild

grupp skall följa upp och analysera skattereformen och dess

effekter för kvinnor resp. män. På anförda grunder bör de nu

behandlade motionerna A291 och A809 avslås i berörda delar.

Arbetsmarknad

Arbetsmarknaden fortsätter att vara könsuppdelad. Kvinnor och

män arbetar fortfarande i stor utsträckning inom olika branscher

och yrkesområden och de har olika villkor. Flera motionsyrkanden

tar sikte på olika förhållanden i arbetslivet från

jämställdhetssynpunkt. Det gäller bl.a. krav på ändringar i

jämställdhetslagen, lönefrågor, föräldraledighet, arbetstid och

arbetsorganisation.

Jämställdhetslagen

Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet har

varit i tillämpning i tio år. I juni 1988 tillsatte regeringen

en särskild utredare med uppdrag att göra en utvärdering av

lagen och föreslå de förändringar som utvärderingen påkallade

för att göra lagen mer verksam och ändamålsenlig. Utredningen,

som kallat sig jämställdhetsutredningen, har i juni i år till

jämställdhetsministern överlämnat sitt betänkande (SOU 1990:41)

Tio år med jämställdhetslagen -- utvärdering och förslag. Efter

remissbehandling bereds ärendet för närvarande i

regeringskansliet. En proposition i ämnet skall enligt vad

utskottet under hand har inhämtat avlämnas i början av 1991.

Folkpartiet framför i motion A802 synpunkter på

utvärderingen av jämställdhetslagen. Partiet ser lagen som

ett viktigt instrument i arbetet med att motverka diskriminering

och främja jämställdhet på arbetsplatserna. I motionen erinras

om de frågor som bör beaktas; möjligheten för den diskriminerade

att få den tjänst som hon eller han gått miste om, skyddet mot

sexuella trakasserier och mot trakasserier av den som gjort

anmälan om diskriminering, definitionen av vad som skall anses

som könsdiskriminering, beviskravet, sanktionsregler i fråga om

rätten att ta del av uppgifter från arbetsgivaren samt

domstolens sammansättning i jämställdhetstvister. När det gäller

regeln i 6 § om arbetsgivarens aktiva åtgärder för jämställdhet

anser folkpartiet att lagens bestämmelser har förfuskats. På

många avtalsområden har nämligen kollektivavtal träffats, vilket

innebär att JämO inte kan kräva några aktiva åtgärder av

arbetsgivaren. Möjligheten för de centrala parterna att avtala

bort 6 § bör upphävas, enligt motionärerna.

I motion A724 av Lars Werner m.fl. (vpk) ställs bl.a. följande

krav på förändringar i jämställdhetslagen. Skydd bör införas

för den som utnyttjat sina lagliga rättigheter. Annars finns

risk att den som diskriminerats inte vågar använda sig av lagen.

Vid brott mot 3 § genom utebliven anställning eller befordran

bör rätt till ekonomiskt skadestånd införas. Det ideella

skadestånd som nu finns som enda sanktion har inte en

tillräcklig preventiv effekt. Vid könsdiskriminerande ledning

eller fördelning av arbetet enligt 4 § skall det inte behöva

krävas att behandlingen är "uppenbart" oförmånlig. Ett sådant

rekvisit gör det mycket svårt att praktiskt använda

bestämmelsen.

Utskottet utgår från att samtliga de frågor om förändringar i

lagen som berörs i de nu behandlade motionerna kommer att

övervägas i samband med den nyssnämnda beredningen av

jämställdhetsutredningens betänkande. Regeringens

ställningstaganden till utredningens förslag och remissyttranden

däröver bör avvaktas. Utskottet avstyrker på den grunden

motionerna A724 och A802 i de berörda delarna.

I Lars Werners motion A724 framställs även krav på

lagstiftning med förbud mot alla sexuella trakasserier.

Lagens skydd är otillräckligt, menar motionärerna. I två

enskilda motioner, A804 av Birthe Sörestedt och Maja Bäckström

(båda s) resp. A814 av Alf Wennerfors (m), framställs

motsvarande krav. S-motionärerna menar att lagstiftning krävs

förutom insatser på forsknings- och informationsområdet. Alf

Wennerfors hänvisar till ett fall ur verkligheten som

aktualiserar frågan om vilket stöd en av sexuella trakasserier

eller övergrepp drabbad anställd har i lagstiftningen. Enligt

motionären är det angeläget att riksdagen så snart som möjligt

erhåller ett regeringsförslag i ämnet.

I det nyssnämnda betänkandet av jämställdhetsutredningen

föreslås en skadeståndssanktionerad bestämmelse till skydd mot

sexuella trakasserier av en arbetstagare eller arbetssökande.

Frågan om lagstiftning övervägs alltså för närvarande i

regeringskansliet. Enligt utskottets mening finns därför inte

anledning för riksdagen att nu ta ställning till frågan.

Motionerna A724, i berörd del, samt A804 och A814 avstyrks

således.

Utskottet återkommer i det följande till ytterligare

motionsyrkanden med krav på förändringar i jämställdhetslagen.

Anställning

I motion A807 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp)

påtalas att könssegregationen vid nyanställningar fortsätter

trots att samhället på olika sätt stöder flickor som valt

teknisk utbildning. De gamla argumenten mot att anställa kvinnor

finns kvar, trots lag och avtal och trots efterfrågan på

arbetskraft. Det förestår enligt motionärerna ett intensivt

informationsarbete, både på den offentliga och enskilda sektorn.

Även jämställdhetslagen behöver skärpas till skydd för kvinnliga

arbetssökande, framför allt sådana som söker sin första

anställning efter genomgången utbildning.

Som framhålls av jämställdhetsministern i årets

budgetproposition har det visat sig att flickor med tekniskt

inriktad yrkesutbildning i gymnasieskolan möter stora

svårigheter att få anställning i de yrken som de är utbildade

för. Mot den bakgrunden är det naturligt att unga flickor, trots

starkt intresse, tvekar inför sådana studieval.

Jämställdhetsministern anför att hon i samråd med chefen för

arbetsmarknadsdepartementet kommer att ta initiativ som kan ge

dessa flickor ett mer aktivt stöd i samband med övergången från

utbildning till arbete. När det gäller eventuella ändringar i

jämställdhetslagen bereds, som utskottet nyss konstaterat, saken

för närvarande inom regeringskansliet.

Utskottet vill tillägga följande. För att bryta det motstånd

som på sina håll alltjämt finns mot att anställa kvinnor i

mansdominerade yrken krävs olika slag av insatser på flera

fronter. Med anledning av de mål som satts upp på

arbetsmarknadsområdet i den förut nämnda handlingsplanen har

arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) valt ut ett antal yrkesområden där

särskilda ansträngningar skall göras i syfte att åstadkomma en

jämnare könsfördelning. Enligt vad som framgår av

budgetpropositionen har AMS även haft överläggningar med

arbetsmarknadens parter och skolöverstyrelsen (SÖ) om vilka

insatser som kan vidtas för att bredda kvinnors och mäns

yrkesval i den riktning som handlingsplanen anger. Som ett led i

denna verksamhet har styrelsen nyligen färdigställt ett antal

videofilmer som visar kvinnor och män i för dem otraditionella

yrken -- en kvinnlig tryckare, en manlig laboratorieassistent

osv. Filmerna är tänkta att användas i samband med

arbetsförmedlingarnas information till olika kategorier

arbetssökande.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A807.

Lönefrågor

Frågan om kvinnors löner och arbetsvärdering återkommer i

flera motioner.

Folkpartiet anser i motion A802 att de s.k. kvinnojobben måste

uppvärderas. Lönens storlek påverkas inte bara av tillgång och

efterfrågan utan styrs också av värderingar. Kraven för olika

befattningar jämförs, men framför allt görs bedömningar av vilka

arbetsuppgifter som anses vara de viktiga. Sådana värderingar

kan i många fall vara otydliga. Vid en systematisk

arbetsvärdering blir de tydliga. Enligt motionen bör ett krav

uppställas i jämställdhetslagen att en överenskommen

arbetsvärdering beträffande arbete av lika värde skall

finnas tillgänglig.

Centern framför i motion A815 att de kvarstående och t.o.m.

växande löneskillnaderna mellan kvinnor och män motiverar en

parlamentarisk kommitté med direktiv att genomföra en

arbetsvärdering av olika yrkessektorer för att kartlägga

skillnader och analysera bakgrunden till att kvinnodominerade

yrken oftast värderas lägre än yrken där män dominerar. Förslag

bör läggas fram om hur missförhållandena skall åtgärdas utan att

det inkräktar på det ansvar som parterna på arbetsmarknaden har.

Även Gunilla André och Karin Starrin (båda c) uppehåller sig i

motion A817 vid det förhållandet att yrken som av tradition

domineras av kvinnor är lågt betalda. Lika lön till kvinnor och

män för arbete av lika värde är enligt dem en av 90-talets

viktigaste frågor. De instämmer i det i centerns kommittémotion

framförda kravet på en utredning.

Lars Werner m.fl., vpk, begär i motion A724 att 4 § punkt 1

jämställdhetslagen ändras så att arbete skall kunna betraktas

som lika eller likvärdigt efter en fri bevisprövning. Den

nuvarande regeln är i det närmaste helt oanvändbar för att komma

till rätta med könsdiskriminerande arbetsvillkor. Lagen behöver

även regler mot kollektiv könsdiskriminering, eftersom den

faktiska lönediskrimineringen av kvinnor huvudsakligen sker

genom att kvinnodominerade yrken betalas sämre än motsvarande

yrkesgrupper där män dominerar. Efter förebild från USA bör

regler finnas som möjliggör uppvärdering av hela kollektiv.

I motion A806 av Kristina Svensson och Ingegerd Sahlström (s)

pekar motionärerna på att olika vetenskapliga undersökningar

visar tecken på att kvinnors arbete värderas lägre än mäns. För

att få svar på frågan om kvinnor efter utjämningen under 60- och

70- talen åter igen är på väg att bli diskriminerade på

arbetsmarknaden behövs mer forskning och mer exakt statistik

om kvinnors och mäns löner, enligt motionärerna.

Motion A810 av Gunilla André (c) rör kvinnolönernas

utveckling inom den statliga sektorn. Enligt henne ger den nya

anställnings- och lönepolitiken inom den statliga sektorn

anledning att mycket noggrant följa utvecklingen och att vara

medveten om faran för kvinnodiskriminering. Risken finns att

lämpligheten för en tjänst avgörs med utgångspunkt i

traditionellt manliga omdömen. Subjektiva värderingar kan bli

vägledande då individuella marknadsmässiga löner skall

tillämpas. Unga män, som enligt mångas uppfattning inte behöver

ta ansvar för barnen, blir mer eftertraktade än unga kvinnor.

Lokalt bundna redan anställda kvinnor blir förlorare i

lönematchen. Motionären anser att riksdagen därför hos

regeringen bör begära en redogörelse och analys av

kvinnolönernas utveckling inom den statliga sektorn.

Utskottet vill för egen del anföra följande. En viktig orsak

till inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är, vilket

påpekas i flera av de nu behandlade motionerna, att

traditionellt kvinnligt arbete avlönas sämre än traditionellt

manligt arbete. Även om löneskillnaderna i Sverige är mindre i

jämförelse med många andra länder visar tillgänglig statistik

från olika avtalsområden att den tidigare successiva

löneutjämningen mellan kvinnor och män har avstannat under

1980-talet. På vissa områden kan snarast ökade löneskillnader

iakttas. Senare forskning visar t.ex. att jämförbar utbildning

genomsnittligt betalar sig bättre för män än för kvinnor. Inom

civildepartementet har påbörjats ett arbete för att öka

kunskaperna om dessa löneskillnader och deras orsaker. Bl.a.

genom ett större nordiskt projekt om likalön ökar kunskaperna om

kvinnors resp. mäns löner. Lönestatistiken är givetvis av

särskild betydelse i sammanhanget, liksom forskning på området.

Utskottet anser att en utjämning av löneskillnaderna mellan

kvinnor och män är en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna

under 90-talet. Kunskaper saknas i dag i stor utsträckning t.ex.

i fråga om lönebildning och löneskillnader ur ett könsperspektiv

samt om hur dessa skillnader kan relateras till förhållanden

såväl på arbetsmarknaden som i familjen. Frågans centrala

betydelse i den framtida politiken för jämställdhet understryks

av att riksdagen under våren godkänt ett förslag i

forskningspropositionen om inrättande av en professur avseende

ekonomisk forskning med inriktning på kvinnors och mäns

inkomster och löner (prop. 1989/90:90, UbU25). Det särskilda

spörsmålet om lönediskriminering och arbetsvärdering behandlas

för närvarande i regeringskansliet bl.a. i samband med

beredningen av jämställdhetsutredningens betänkande. Med

hänvisning till det anförda saknas enligt utskottet anledning

för riksdagen att nu ta några initiativ i frågan. Motionerna

A724, A802, A806, A815 och A817 avstyrks därför i berörda delar.

Utvecklingen av kvinnors resp. mäns löner i statsförvaltningen

följs av SAV och av den vid SCB inrättade lönestatistiknämnden.

Dessutom har parterna på det statliga området redan själva tagit

initiativ till ett gemensamt arbete för att utveckla

arbetsvärderingssystem m.m. Parterna har därvid uttalat att

såväl manliga som kvinnliga värderingsgrunder skall beaktas i

samband med arbetsvärdering. På nu anförda grunder avstyrks även

motion A810.

Föräldraledighet

I sin motion A802 tar folkpartiet upp

jämställdhetsaspekterna på föräldraledigheten. För att

kvinnor inte skall bli bortkopplade från förvärvslivet under

lång tid måste föräldrarna dela på ansvaret. Partiet arbetar för

att stegvis bygga ut mäns fristående rätt till ersättning i

samband med barns födelse. Det kan förhoppningsvis vara en väg

att locka fler män att ta en större del av föräldraledigheten.

Staten måste som arbetsgivare försöka stimulera föräldrarna att

dela på ansvaret. Verksamheten måste anpassas till att både

kvinnor och män kommer att vara borta under längre och kortare

tider. För att uppmuntra männen att ta ut föräldraledighet

föreslår folkpartiet att staten under en femårsperiod skall ge

männen en extra semesterdag för varje ledig månad.

Utskottet har redan i det inledande avsnittet framhållit

föräldraförsäkringens betydelse för att nå ett jämställt

samhälle. Det är självfallet önskvärt att staten som

arbetsgivare går i spetsen både genom att ge kvinnor och män

praktiska möjligheter att kombinera förvärvsarbete med hemarbete

och föräldraskap och genom att uppmuntra männen att utnyttja sin

rätt till föräldraledighet. På vilka sätt detta lämpligen bör

ske är enligt utskottets mening i första hand en fråga för

statens arbetsgivarverk (SAV) och berörda

arbetstagarorganisationer. Utskottet vill i sammanhanget erinra

om att SAV numera har fått ett utökat ansvar för

jämställdhetsfrågorna i statsförvaltningen. Med hänvisning till

det anförda saknas anledning att bifalla nu behandlade

motionsyrkanden.

Arbetstid och arbetsorganisation m.m.

Folkpartiet framför i sin motion A802 synpunkter på

arbetstiderna. Det är enligt partiets mening bättre att arbeta

för mer flexibla arbetstider än sex timmars arbetsdag.

Arbetsdagens eller arbetstidens längd behöver inte regleras mer

genom politiska beslut. Offentliga arbetsgivare bör gå i spetsen

för en mer flexibel arbetsorganisation och arbetstider som ger

större möjlighet till individuell anpassning för alla kategorier

anställda. I motionen berörs även det ofrivilliga

dell>tidsl>arl>bel>tet. Många arbeten har av

lönsamhetsskäl organiserats som deltidsarbete, vilket lett till

deltidsarbetslöshet. Samhället måste träda in med

arbetslöshetsstöd, socialbidrag osv. Detta är olyckligt och står

i direkt strid med jämställdhetssträvandena, menar motionärerna,

särskilt som det framför allt är unga kvinnor som drabbas. Målet

borde vara att de flesta tjänster som inrättas är

heltidstjänster med möjlighet för den anställda att välja hur

mycket hon vill arbeta.

I motion A817 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c)

framförs att en nyckel till rättvisa levnadsförhållanden mellan

kvinnor och män är förkortad arbetsdag för alla där sex timmars

arbetsdag skall vara det normala. Givetvis kommer det att finnas

människor som yrkesarbetar längre tid. Enligt motionärerna finns

det inget motsatsförhållande mellan sextimmarsdagen och flexibel

arbetstid. Det handlar i stället om arbetsorganisation.

Frågor om valfrihet och flexibilitet när det gäller

arbetstider bereds för närvarande i arbetsmarknadsdepartementet

med anledning av arbetstidskommitténs betänkande (SOU 1989:53)

Arbetstid och välfärd. Något initiativ från riksdagens sida är

därför inte påkallat enligt utskottets mening. Med anledning av

den i motion A817 framförda synpunkten att frågan om

sextimmarsdag eller flexibel arbetstid egentligen är en fråga om

arbetsorganisation har utskottet inhämtat att det under hösten

1990 på initiativ av arbetsmiljöfondens KOM-program, "Kvinnor

och män i samverkan", kommer att startas försök med bl.a. en

arbetsorganisation som mer utgår från kvinnors behov samt med

förläggning av arbetstider som underlättar förenandet av

förvärvsarbete med föräldraskap. Vidare skall den av regeringen

i maj 1990 tillsatta utredningen (Dir. 1990:25) om

kompetensförsörjnings- och personalutbildningsfrågor särskilt

belysa hithörande frågor.

Deltidsarbetslösheten och olägenheterna med den -- både för

den enskilde och för samhället -- har uppmärksammats alltmer

under senare tid. Utskottet har erfarit att diskussioner pågår

mellan AMS och de arbetsmarknadsorganisationer som framför allt

berörs om hur problemet lämpligen bör lösas. Resultatet av dessa

diskussioner bör avvaktas enligt utskottets mening. Det är

därför inte heller i denna fråga påkallat med någon åtgärd från

riksdagens sida. Nu behandlade motioner, A802 och A817, avstyrks

alltså i berörda delar.

Kartläggning av kvinnors situation på arbetsmarknaden

I motion A811 av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs en

kartläggning av kvinnors situation på arbetsmarknaden.

Motionärerna framför att kvinnornas bristande fackliga och

politiska inflytande har lett till att deras problem och behov

aldrig riktigt kommit till uttryck i uppbyggnaden av den svenska

arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsdepartementet bör undersöka

kvinnornas totala situation på arbetsmarknaden. Det bör gälla

bl.a. arbetsmiljö, arbetsorganisation, förmåga och

förutsättningar för arbete, arbetstider, ekonomi, utbildning

m.m. Kartläggningen skall läggas till grund för åtgärder som

under 1990-talet gör kvinnor och män till likaberättigade parter

på arbetsmarknaden.

Med anledning av motionsyrkandet vill utskottet anföra

följande. Liksom motionärerna anser utskottet att kvinnornas

situation på arbetsmarknaden måste ägnas stor uppmärksamhet.

Många förändringar som utgår från kvinnors behov och önskemål

måste komma till stånd. Arbetsmarknaden är en del av samhället

som i hög grad formats av män och för män. Mäns tankar,

förutsättningar och värderingar har i stor utsträckning varit

styrande. En ökad medvetenhet om detta och en strävan efter

förbättringar har lett till att insatser pågår och förslag

övervägs på en rad områden. Samlade bedömningar och analyser av

kvinnors villkor i arbetslivet görs bl.a. i de propositioner om

jämställdhet som regeringen lägger fram. I den senaste

redovisas, som nämnts tidigare, en femårig handlingsplan för

jämställdhet på arbetsmarknaden som avser flertalet av de

områden som motionärerna särskilt pekar ut. Det förekommer även

forskning med denna inriktning. Från senare tid kan nämnas en

doktorsavhandling vid Lunds universitet, "Kvinnors vardag". I

avhandlingen analyseras kvinnor i olika samhällsklasser och

deras attityder till arbetet, könsroller på arbetet,

arbetsfördelningen i hemmet m.m. Med hänvisning till det anförda

saknas enligt utskottets mening behov av en kartläggning av det

slag som motionärerna efterlyser. Motion A811 avstyrks därför i

denna del.

Kvinnors företagande och den offentliga sektorn

I moderata samlingspartiets kommittémotion A816 sägs att det

krävs en flexibel arbetsmarknad och att om detta skall vara

möjligt måste den offentliga sektorns monopolställning inom

många områden brytas. Utrymmet för individuella variationer är

mera begränsat. Kvinnors valfrihet handlar inte bara om att

tränga in på männens yrkesområden. Det gäller i lika hög grad

att utveckla de stora kvinnodominerade yrkesområdena, som

samtidigt är de hårdast reglerade på den svenska

arbetsmarknaden. Genom att möjliggöra alternativ breddas

arbetsmarknaden inom bl.a. vård- och omsorgssektorerna.

Konkurrensen mellan olika arbetsgivare skulle kunna medföra mer

marknadsanpassade löner vilket också skulle göra arbetena mer

attraktiva för män. Ökad valfrihet ökar också

utvecklingsmöjligheterna och främjar därmed jämställdheten.

Liknande synpunkter framförs i motion A803 av Ann-Cathrine

Haglund och Margareta Gard (båda m). I motionen pekas på

övervikten av kvinnor inom offentlig sektor, främst vård och

omsorg. För dem är det så gott som omöjligt att välja

arbetsgivare eftersom det i praktiken råder offentligt monopol

på dessa områden. Nyföretagande måste stimuleras och olika slag

av hinder mot enskild verksamhet tas bort, menar motionärerna.

Kersti Johansson m.fl. (c) kräver i motion 815 att det satsas

mer på kvinnligt nyföretagande för att utveckla utsatta

regioner och bredda kvinnors arbetsmarknad. Kvinnliga företagare

inom servicenäringarna bör få bättre möjligheter till stöd via

utvecklingsfonderna. Motionärerna anför vidare att centerns

förslag om vårdnadsbidrag underlättar valet av olika

driftsformer inom barnomsorgen. Möjligheter öppnas till bildande

av kooperativa och enskilda tjänsteföretag. Ett nytt fält för

kvinnligt företagande skapas, vilket enligt centerns

kommittémotion kan vara ett verksamt bidrag till förnyelsen av

den offentliga sektorn.

Vid behandlingen av likartade motionsyrkanden under senare år

har utskottet understrukit vikten av en väl utbyggd offentlig

sektor för att möjliggöra kvinnors insatser i näringslivet och

även i annat förvärvsarbete. Utskottet har framhållit att frågan

om de offentliga monopolen och frågan om kvinnors företagande

har helt olika dimensioner. De offentliga monopolen tycks

nämligen inte ha haft någon avgörande roll vad gäller framväxten

av nya företag drivna av kvinnor. I förra årets betänkande om

jämställdhet hänvisades till en rapport som visade att den

kvinnliga företagsamheten är på stark frammarsch och att de

kvinnliga företagarna ofta finns på orter där det är svårt att

få arbete.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagen under

våren behandlat propositioner om regionalpolitik (prop.

1989/90:76) och näringspolitik (prop. 1989/90:88). Riksdagen har

därvid ställt sig bakom att kravet på ökad jämställdhet skall

vara en utgångspunkt för strävandena att öka det kvinnliga

företagandet. Särskilt viktigt har ansetts vara att främja

möjligheterna till kvinnligt företagande i stödområdena.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt betänkande om regionalpolitik

för 90-talet (1989/90:AU13) biträtt industriministerns

uppfattning att det är angeläget att öka kunskapen om de

eventuella hinder som kan möta kvinnor som vill starta företag

liksom att det är önskvärt att förstärka insatserna för att

skapa nätverk för kvinnliga företagare. Utskottet har sett det

som värdefullt att regeringen på olika sätt uppmärksammat

behovet av åtgärder för att främja kvinnors möjligheter till

eget företagande och har utgått från att arbetet på att utveckla

dessa möjligheter drivs på.

När det gäller villkoren för de offentliganställda pågår ett

förändringsarbete. Inom t.ex. det kommunala området sker en

utveckling i riktning mot ökat inflytande och ansvar för

personalen, mer varierande arbets- och produktionsformer samt

alternativ organisation av verksamheter. Med hänvisning till det

anförda avstyrks de nu behandlade motionerna A803, A815 och A816

i de berörda delarna.

Övergrepp och våld mot kvinnor

I två motioner efterlyses insatser mot övergrepp och våld mot

kvinnor.

Sonja Rembo m.fl. (m) framför i motion A816 att

rättstrygghetsfrågorna i hög grad är en kvinnofråga.

Skrämmande många kvinnor utsätts för fysiska övergrepp och

misshandel. Påföljderna för misshandelsbrott är för milda enligt

motionärerna. Det krävs också stöd till misshandlade att skapa

sig en ny framtid. Motionärerna anser det otillfredsställande

att kvinnojourerna skall vara hänvisade till tillfälliga bidrag.

I centerns kommittémotion A815 anförs att rapporterna om

våld mot kvinnor har blivit allt fler. Kvinnor som

misshandlas, trakasseras och förföljs av män måste få mer stöd

och hjälp. Sekretesskyddet bör utvidgas, anser motionärerna, och

ekonomiskt stöd bör ges vid flyttning på grund av förföljelse.

Det måste vara möjligt att byta identitet utan alltför stort

byråkratiskt krångel. Lagen om besöksförbud måste skärpas, och

den som är utsatt för förföljelse måste få besked om när den

dömde avtjänat sitt straff eller får permission.

Våldet mot kvinnor är utbrett, och fortfarande utsätts kvinnor

för sexuella övergrepp. I årets budgetproposition anför

jämställdhetsministern att de samlade ansträngningarna mot och

synliggörandet av detta våld har ökat insikterna om problemen.

Fler fall av övergrepp leder numera till åtgärder inom

rättsväsendet.

Utskottet instämmer i jämställdhetsministerns uppfattning att

arbetet med att på olika sätt motverka detta våld nu måste

intensifieras och kvinnors rätt till samhällets stöd stärkas.

Åtgärder inom en rad olika samhällssektorer är nödvändiga. Som

redan nämnts har regeringen tillsatt en arbetsgrupp (C 1989:A)

inom civildepartementet i frågor som rör våld mot kvinnor.

Gruppen består av företrädare för justitie-, social- och

civildepartementen m.fl. Uppgiften är bl.a. att skaffa en samlad

bild av problemområdet, initiera försöks- och utvecklingsarbete

samt föreslå åtgärder som kan bidra till att göra arbetet med

dessa frågor mer effektivt. Arbetet skall vara avslutat före

utgången av år 1990. Gruppen skall samråda med den kommission

(Ju 1989:05) för att motverka våldet och förbättra stödet till

brottsoffren som chefen för justitiedepartementet tillsatt.

Jämställdhetsministern har särskilt betonat kvinnojourernas

viktiga arbete, och hon utgår ifrån att både kommissionen och

arbetsgruppen närmare studerar förutsättningarna under vilka

jourerna arbetar.

Vad gäller de i centerns kommittémotion mer preciserade kraven

på lagändringar -- frågor som inte hör till

arbetsmarknadsutskottets beredningsområde -- hänvisar utskottet

till justitieutskottets behandling av motsvarande frågor under

föregående riksmöte, 1989/90:JuU5. På förslag av

justitieutskottet har riksdagen bl.a. skärpt lagen om

besöksförbud. Utskottet noterar också att regeringen i

proposition 1989/90:158 om utvidgad rätt till målsägandebiträde,

m.m. föreslår att rätt till målsägandebiträde i princip alltid

skall finnas i mål om sexualbrott.

De nu behandlade frågornas prioritet i regeringens arbete

understryks av att statsministern i den nyligen avgivna

regeringsförklaringen deklarerat att särskilda åtgärder planeras

för att stärka skyddet för hotade och utsatta kvinnor. Med

hänvisning härtill och vad som anförts i övrigt anser utskottet

inte att några särskilda initiativ är påkallade från riksdagens

sida. Motionerna A815 och A816 får i berörda delar anses

tillgodosedda med det anförda.

Utredningar m.m.

I motion A808 av Eva Johansson m.fl. (s) begärs en samlad

utredning om kvinnors situation i storstaden. Man vet inte

särskilt mycket om hur kvinnors arbets- och livsvillkor i

storstad förändras och hur den snabba samhällsomvandlingen

påverkar kvinnans traditionella roll som den som har

huvudansvaret för hem och barn. Som en komplettering till

storstadsutredningen skulle en rad frågor behöva belysas: Hur

påverkar arbetsresor, arbetstider, barnomsorg, offentlig och

annan service, föreningsliv, sociala nätverk, kulturell

mångfald, omflyttning i bostadsområden etc. kvinnornas

situation?

Utskottet instämmer i att det finns ett omfattande behov av

kunskap på de områden som motionärerna nämner, inte minst för

den framtida samhällsplaneringen. Genom storstadsutredningens

arbete, som avslutats i och med betänkandet (SOU 1990:36)

"Storstadsliv. Rika möjligheter -- Hårda villkor" har villkoren

för människorna i storstaden blivit belysta. Enligt vad

utskottet inhämtat ligger i förlängningen av utredningens arbete

ett forskningsprogram i vilket frågan om kvinnornas situation

särskilt bör uppmärksammas. Någon utredning av det slag som

motionärerna efterlyser är därför enligt utskottets mening inte

påkallad. Motion A808 avstyrks således.

Inflytande i offentliga organ

Kvinnors inflytande i offentliga organ, särskilt statliga

styrelser, har behandlats av utskottet under tidigare riksmöten.

Utskottet har understrukit vikten av att kvinnorepresentationen

ökar. Målet skall vara att kvinnor och män skall vara lika

representerade i dessa organ. Staten har i den inledningsvis

berörda handlingsplanen för jämställdhet formulerat konkreta och

tidsbestämda mål: Kvinnorepresentationen i statliga organ bör ha

ökat till 30 % fram till 1992 och till minst 40 % år 1995.

Utskottet kan konstatera att kvinnorepresentationen i de

indirekt valda statliga organen fortfarande är låg. Den 1 juli

1989 var 29 % kvinnor och 71 % män av ordinarie ledamöter i de

centrala lekmannastyrelserna. 14 av 123 ordförande var kvinnor.

Det kan nämnas att på civildepartementets område -- det

departement som har ansvar för jämställdhetsfrågor -- var ingen

av de 11 ordförandena kvinna. Bland 334 styrelseordförande i

regionala myndigheters styrelser fanns 41 kvinnor, dvs. 12 %.

Kvinnorna utgjorde där 22 % av de ordinarie ledamöterna. Ett

välkänt mönster är att det finns en förhållandevis stor andel

kvinnor i styrelser som ägnar sig åt sociala frågor och

utbildningsfrågor -- i försäkringskassornas styrelser var 43 %

kvinnor och i studiemedelsnämnderna 37 %. Som jämförelse kan

nämnas länsvägnämnderna där kvinnorepresentationen var 10 % och

fiskenämnderna med 2 % kvinnor bland ledamöterna.

Att kvinnorepresentationen alltjämt är låg är dock inte

liktydigt med att arbetet med att öka den inte skulle ha varit

framgångsrikt. Som exempel kan nämnas att andelen kvinnliga

ledamöter i regionala myndigheters styrelser ökat från 15 till

22 % mellan 1988 och 1989. Jämställdhetsministern anför i årets

budgetproposition att hon har goda förhoppningar att målet om 30

% kvinnor i de statliga styrelserna skall kunna vara uppnått

till år 1992. Fortfarande återstår emellertid mycket arbete om

en jämn könsfördelning i dessa organ skall kunna uppnås inom en

tioårsperiod. Ministern utgår ifrån att myndigheter och

organisationer kommer att fortsätta sitt arbete i dessa frågor

med oförminskad intensitet.

Tre motioner tar upp frågan. Kersti Johansson m.fl. (c) menar

i motion A815 att det är en oundgänglig del i en fungerande

demokrati att kvinnors och mäns värderingar och erfarenheter får

komma till uttryck i det politiska arbetet. Mot den bakgrunden

är det viktigt att kvinnorepresentationen i beslutande organ

inom näringsliv, fackliga organisationer, politiskt liv m.m.

ökar. Men, anför motionärerna, utvecklingen bör så långt som

möjligt ske på frivillig väg och tvingande regler undvikas. De

yrkar ett tillkännagivande om detta.

Med anledning av centerns kommittémotion skall framhållas att

regeringen valt frivillighetens väg för att nå målet 30 %

kvinnor i statliga styrelser m.m. till 1992. Den bakomliggande

tanken är att politiska partier och arbetsmarknadens parter på

det sätt man finner lämpligt kan bidra till att nå målen.

Utskottet står fast vid vad som uttalats med anledning av

motsvarande motionsyrkanden under tidigare riksmöten. Den metod

som tillämpas i dag när regeringen skall utse ledamöter i

statliga styrelser -- dvs. en rekommendation om att för varje

plats begärs två namn, på en kvinna och på en man -- har klara

fördelar. Andra metoder, t.ex. lagstiftning, får prövas först om

den nuvarande ordningen inte ger resultat. Motion A815 bör med

hänvisning till det anförda avslås i nu behandlad del.

Gunilla André och Karin Starrin (båda c) vill enligt motion

A817 se en kampanj som en uppföljning av

kvinnorepresentationsutredningens slutbetänkande "Varannan

damernas" med inriktning på att underlätta förtroendevalda

kvinnors arbetssituation, detta mot bakgrund bl.a. av de många

avhoppen från kommunalpolitiken. Man kan enligt motionärerna

tänka sig kortare och effektivare sammanträden, fastställda

sluttider och ett mer decentraliserat beslutsfattande.

Med anledning av motionsyrkandet kan utskottet notera att den

verksamhet som pågår för att öka kvinnorepresentationen hittills

har varit inriktad på utbildningsprojekt av olika slag. Enligt

vad utskottet inhämtat riktas uppmärksamheten för närvarande

främst mot nya arbetsformer och andra strukturella

förändringar inom organisationerna. Ett flertal projekt med den

inriktningen har fått stöd. Arbete av det slag som efterlyses av

motionärerna pågår således. Motion A817 avstyrks därför i nu

berörd del.

Margitta Edgren (fp) framför i motion A801 synpunkter på

könsfördelningen i rådgivande grupper. Motionären anser att

det som riksdagen uttalat som målsättning för

jämställdhetsarbetet även bör gälla offentliga rådgivande

arbetsgrupper såsom Folkhälsogruppen inom socialdepartementet.

En viktig förutsättning för jämställdhet är att kvinnor och

män delar makt, inflytande och ansvar på samhällets alla

områden. Kvinnors och mäns erfarenheter skiljer sig från

varandra. De beslut som fattas i samhället måste vara väl

underbyggda och allsidigt belysta. Därför behövs underlag från

både kvinnors och mäns erfarenhetssfärer. Ansträngningarna har

hittills varit inriktade på att öka representationen i de organ

som är indirekt valda och därmed mindre synliga än de

direktvalda politiska församlingarna. Motionärens exempel avser

ett organ av annat slag, nämligen en grupp med rådgivande

uppgifter, sammansatt av representanter för olika berörda

myndigheter och organisationer under ordförandeskap av en

statssekreterare. Enligt utskottets mening är det, av samma skäl

som nyss angetts, självfallet önskvärt med en god balans mellan

kvinnor och män även i en grupp av detta slag. Utskottet är dock

inte berett att ställa sig bakom motionens förslag om att de

nyssnämnda riktlinjerna för nomineringar skall gälla även i

fråga om rådgivande arbetsgrupper. Utskottet förutsätter att det

pågående jämställdhetsarbetet på sikt skall få till följd en

ökande kvinnorepresentation även i grupper av det slag som

motionären åsyftar. Med hänvisning till det anförda avstyrks

motion A801.

Det framtida jämställdhetsarbetet

Folkpartiet framför i sin partimotion A802 synpunkter på det

framtida jämställdhetsarbetet. Det är partiets förhoppning att

JämOs verksamhet skall kunna breddas ytterligare och få ökat

stöd så att myndigheten kan fylla sin centrala roll i

jämställdhetsarbetet bl.a. när det gäller information till

allmänheten och till alla dem som skall driva frågorna ute på

arbetsplatserna. Den parlamentariska jämställdhetskommittén bör

återskapas. Partiet anser vidare att en kontinuerlig uppföljning

bör ske av jämställdhetens utveckling. Utredningar som kan

väntas ha direkta effekter på jämställdheten bör åläggas att

redovisa dessa. I samband med långtidsutredningarna bör

konsekvenserna av den ekonomiska utvecklingen och

ekonomisk-politiska åtgärder för jämställdheten kontinuerligt

utvärderas.

I motion A813 anser Maggi Mikaelsson (vpk) att JämO borde

ha en friare ställning och fungera mer som opinionsbildare i

jämställdhetsfrågor. Med tanke på utvecklingen under 1980-talet

med ökad lönediskriminering av kvinnor borde JämO ha rätt att

studera företagens lönestatistik. Sanktionsmöjligheterna borde

också ses över enligt motionären.

I motion A812 av Görel Bohlin och Ann-Cathrine Haglund (båda

m) efterlyses ett förstärkt parlamentariskt inflytande över

jämställdhetsarbetet. Motionärerna anser att en förutsättning

för framsteg i detta arbete är ett direkt engagemang. Med

nuvarande arbetsformer får inte riksdagen tillräckliga

möjligheter att påverka utvecklingen på idé- och

beredningsstadiet. Den politiska oppositionens kunskaper tas

inte heller till vara tillräckligt.

JämOs roll och uppgifter har behandlats i det förut nämnda

betänkandet Tio år med jämställdhetslagen. Utredningens förslag

övervägs för närvarande i regeringskansliet. Det finns därför

ingen anledning för utskottet att nu ta något initiativ i

frågan. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion A812 i

motsvarande del och A813.

När det gäller det parlamentariska inflytandet över

jämställdhetsarbetet har utskottet tidigare behandlat frågan,

senast i betänkandet 1989/90:AU1. Utskottets uppfattning har

varit att inrättandet av ännu ett organ med parlamentarisk

förankring inte skulle innebära någon förbättring av

jämställdhetsorganisationen. Utskottet har inte ändrat

ståndpunkt i detta avseende och avstyrker följaktligen motion

A802 i motsvarande del och A812.

Med anledning av folkpartiets önskemål om en bättre

uppföljning av jämställdhetens utveckling vill utskottet

framföra följande. Utredningar som har betydelse för

jämställdhetsarbetet skall i sina direktiv få i uppdrag att

analysera och redovisa effekterna av sina förslag från ett

jämställdhetsperspektiv. I övrigt följs och redovisas

jämställdhetsarbetets utveckling i lämpliga delar i

budgetpropositionen och andra propositioner. Årets

budgetproposition belyser sålunda jämställdhetsfrågorna på en

rad områden -- i ekonomin, arbetslivet, utbildningen, familjen

etc. Dessutom ger statistiska centralbyrån (SCB) löpande ut

publikationer som beskriver utvecklingen på området. I 1990 års

långtidsutredning förs en diskussion om jämställdheten och

fördelningen mellan kvinnor och män av marknads- resp.

hushållsarbete, ekonomisk ersättning för deras arbetsinsatser

m.m.

Det är enligt utskottets mening utomordentligt värdefullt med

en kontinuerlig belysning av jämställdhetsaspekterna av det slag

som efterlyses av motionärerna. Med hänvisning till den

redovisning av frågorna som faktiskt redan förekommer anser

utskottet emellertid inte att någon särskild åtgärd är påkallad

från riksdagens sida med anledning av motionen. Folkpartiets

motion A802 avstyrks således även i nu berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förutsättningarna för jämställdhet

att riksdagen avslår motion 1989/90:A816 yrkande 1,

res. 1 (m)

2. beträffande riktlinjerna för jämställdhetsarbetet

att riksdagen avslår motion 1989/90:A802 yrkande 1,

res. 2 (fp)

3. beträffande koncentrationspolitiken

att riksdagen avslår motion 1989/90:A815 yrkandena 1 och 2,

res. 3 (c, mp)

4. beträffande åtgärder för att stärka kvinnors ställning

att riksdagen avslår motion 1989/90:A811 yrkande 2,

5. beträffande kvinnor och ekonomi

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A291 yrkande 6 och

1989/90:A809,

res. 4 (v, mp)

6. beträffande utvärderingen av jämställdhetslagen

att riksdagen avslår motion 1989/90:A802 yrkandena 7 och 9,

res. 5 (fp)

7. beträffande förändringar i jämställdhetslagen

att riksdagen avslår motion 1989/90:A724 yrkandena 34--36,

res. 6 (v)

8. beträffande sexuella trakasserier

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A724 yrkande 33,

1989/90:A804 och 1989/90:A814,

9. beträffande könssegregationen vid nyanställningar

att riksdagen avslår motion 1989/90:A807,

10. beträffande arbetsvärdering

att riksdagen avslår motion 1989/90:A802 yrkande 6,

res. 7 (fp)

11. beträffande parlamentarisk kommitté

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A815 yrkande 4 och

1989/90:A817 yrkande 1,

res. 8 (c)

12. beträffande 4 § punkt 1 jämställdhetslagen

att riksdagen avslår motion 1989/90:A724 yrkandena 31 och 32,

res. 9 (v)

13. beträffande forskning om kvinnors och mäns löner

att riksdagen avslår motion 1989/90:A806,

14. beträffande kvinnolönernas utveckling inom den statliga

sektorn

att riksdagen avslår motion 1989/90:A810,

15. beträffande jämställdhetsaspekterna på

föräldraledigheten

att riksdagen avslår motion 1989/90:A802 yrkandena 2 och 5,

res.10 (fp)

16. beträffande det ofrivilliga deltidsarbetet

att riksdagen avslår motion 1989/90:A802 yrkandena 3 och 4,

17. beträffande arbetsorganisation

att riksdagen avslår motion 1989/90:A817 yrkande 5,

18. beträffande kvinnors situation på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motion 1989/90:A811 yrkande 1,

19. beträffande den offentliga sektorns monopolställning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A803 och 1989/90:A816

yrkande 2,

res. 11 (m, fp)

20. beträffande kvinnligt nyföretagande

att riksdagen avslår motion 1989/90:A815 yrkandena 3 och 9,

res. 12 (c)

21. beträffande rättstrygghetsfrågorna

att riksdagen avslår motion 1989/90:A816 yrkande 3,

22. beträffande våld mot kvinnor

att riksdagen avslår motion 1989/90:A815 yrkande 6,

res. 13 (c, mp)

23. beträffande kvinnors situation i storstaden

att riksdagen avslår motion 1989/90:A808,

24. beträffande kvinnorepresentationen

att riksdagen avslår motion 1989/90:A815 yrkande 8,

res. 14 (c)

25. beträffande förtroendevalda kvinnors arbetssituation

att riksdagen avslår motion 1989/90:A817 yrkande 7,

26. beträffande könsfördelningen i rådgivande grupper

att riksdagen avslår motion 1989/90:A801,

27. beträffande det framtida jämställdhetsarbetet

att riksdagen avslår motion 1989/90:A802 yrkande 10,

res. 15 (fp)

28. beträffande JämO

att riksdagen avslår motion 1989/90:A813,

res. 16 (v, mp)

29. beträffande parlamentariskt inflytande

att riksdagen avslår motion 1989/90:A812.

res. 17 (m)

Stockholm den 10 oktober 1990

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Elver Jonsson

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Anders

G Högmark (m), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson

(s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti

Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien

(mp), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m),

Sigrid Bolkéus (s), Gunilla Andersson (s) och Ines Uusmann (s).

Reservationer

1. Förutsättningarna för jämställdhet (mom. 1)

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "Som framhållits" och slutar med "riksdagens sida" bort ha

följande lydelse:

Som framförs i motion A816 av Sonja Rembo m.fl. (m) måste

jämställdhetsarbetet bedrivas långsiktigt. Attitydpåverkan måste

ske i alla delar av samhället: i hemmet, i skolan och på

arbetsplatserna. Både män och kvinnor har ansvar för detta,

främst genom att vara förebilder för det uppväxande släktet.

Flickor måste stimuleras att satsa på sådana längre utbildningar

för ekonomiska och tekniska yrken som för närvarande domineras

av män. Unga kvinnor får inte överlämna beslutsfattandet i olika

sammanhang till männen.

Jämställdhet skapas knappast genom politiska beslut. Genom det

politiska arbetet skapas i stället förutsättningarna för

jämställdhet. I dag motverkar utformningen av skattesystemet och

barnomsorgen jämställdhetssträvandena. En ökad valfrihet både i

fråga om barnomsorg och äldreomsorg skulle enligt utskottets

mening främja jämställdheten. Skatteomläggningen kommer att

missgynna kvinnorna. Eftersom skattetrycket inte sänks kommer

inflationen att öka. Detta tillsammans med den breddade momsen

och sämre bilersättningsregler kan försämra privatekonomin för

kvinnor med låga inkomster. Erfarenheten visar att kvinnor

gynnas i tider med god ekonomisk tillväxt. När tillväxten

däremot är låg och inflationstakten hög drabbas kvinnor

särskilt. En god balans i ekonomin är alltså av central

betydelse för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för jämställdhet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A816 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Riktlinjerna för jämställdhetsarbetet (mom. 2.)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Utskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs av folkpartiet i

motion A802. Det avgörande för en ny offensiv för jämställdhet

måste vara att göra jämställdheten till en mansfråga lika mycket

som en kvinnofråga. En nyckel är att engagera männen i deras

roll som pappor. Det räcker inte med att bygga ut barnomsorgen,

utan männen måste uppmuntras att utnyttja föräldraförsäkringen

mera. Här har staten som arbetsgivare ett särskilt ansvar. Den

allra mest effektiva åtgärden för att öka jämställdheten är dock

att bryta de offentliga monopolen. Därigenom skulle

löneskillnaderna mellan män och kvinnor minska. I dag sitter en

stor del av Sveriges yrkesarbetande kvinnor fast i en lönefälla.

Om konkurrens om arbetskraften rådde även inom områden som vård,

omsorg och utbildning skulle löneutvecklingen bli bättre för

kvinnorna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande riktlinjerna för jämställdhetsarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A802 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Koncentrationspolitiken (mom. 3)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) samt Anna Horn af

Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Utskottet kan" och slutar med "riksdagens sida" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser liksom centern i kommittémotion A815 att både

kvinnors och mäns värderingar måste få komma till uttryck i

arbetet på skilda samhällsområden. Det politiska och fackliga

arbetet får därigenom nya infallsvinklar och dimensioner vilket

kan bidra till ett mänskligare samhälle.

Strävandena att skapa likvärdiga ekonomiska och sociala

villkor för alla ställer krav på att var och en är beredd och

ser som sin skyldighet att ta sin del av föräldraansvar,

personlig service och ett fungerande familjeliv. Parallellt med

politiska, ekonomiska och sociala reformer måste ett långsiktigt

arbete bedrivas genom opinionsbildning, information och ökad

kunskapsspridning. Jämställdhetsarbetet måste utgå ifrån att

alla människor visar en ömsesidig respekt för varandras

integritet, egenart och lika värde.

Utskottet instämmer i den i motionen framförda uppfattningen

att det politiska arbetet och den offentliga verksamheten inte

får bedrivas på sådant sätt att endast ett fåtal har möjligheter

att delta. Genom att bryta koncentrationspolitiken ökas

förutsättningarna för ett jämställt samhälle. Som centern har

framhållit i flera tidigare motioner har regional balans stor

betydelse för jämställdheten. Det gäller att skapa

förutsättningar för en ökad kvinnosysselsättning.

Utskottet anser att familjens betydelse för

jämställdhetsarbetet ofta är förbisedd. Fungerande

familjerelationer där man och kvinna visar ömsesidig respekt och

beredskap att ta gemensamt ansvar för barn och familjeekonomi

skapar de nödvändiga förutsättningarna för verklig jämställdhet.

En central del i arbetet för att öka jämställdheten är också en

fungerande barnomsorg. Regeringspolitikens ensidiga inriktning

av familjepolitiken stider mot många familjers egna val och

prioriteringar och innebär att många gör sina dispositioner utan

hänsyn till de allmänna villkor som blir följden. Det har en

avgörande betydelse från jämställdhetssynpunkt att samhällets

regler utformas så att det är möjligt för den enskilde att med

full valfrihet i barnomsorgen bibehålla sina möjligheter i

arbetslivet och inte förlora sin sociala trygghet.

Motion A815 i nu behandlade delar tillstyrks således av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande koncentrationspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A815 yrkandena 1

och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Kvinnor och ekonomi (mom. 5)

Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn av Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Med anledning" och slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser liksom vänsterpartiet i motionerna A291 och

A809 att det behövs ett kvinnopolitiskt perspektiv på ekonomin.

I dag har kvinnorna praktiskt taget ingen politisk makt om man

jämför med män. De har de lägsta lönerna, de tyngsta jobben och

de sämsta arbetstiderna, samtidigt som de har huvudansvaret för

barnen och hemmet. Den nuvarande ekonomiska utvecklingen och

skatteomläggningen kommer dessutom att drabba kvinnorna

negativt. Det behövs enligt utskottets mening en annorlunda

inriktning av den ekonomiska politiken som gynnar kvinnorna och

skapar förutsättningar för ett deltagande i samhällsuppbyggandet

på jämlika villkor. Utskottet anser att regeringen bör tillsätta

en grupp med uppgift att studera de samhällsekonomiska

effekterna av bristen på jämställdhet och sedan redovisa detta

för riksdagen tillsammans med förslag till åtgärder. Motionerna

A291 och A809 bör således bifallas av riksdagen i nu berörda

delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande kvinnor och ekonomi

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A291 yrkande

6 och 1989/90:A809 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Utvärderingen av jämställdhetslagen (mom. 6)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Utskottet utgår" och slutar med "berörda delarna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar folkpartiets uppfattning i motion A802

beträffande de frågor som borde beaktas av

jämställdhetsutredningen -- en utredning som beklagligtvis

dragit ut på tiden. En förstärkning av lagen måste komma till

stånd snarast. Det är en brist att lagen inte ger en

diskriminerad arbetssökande rätt till den tjänst hon gått miste

om. Skyddet mot sexuella trakasserier måste stärkas. Det skall

inte behöva krävas att den arbetssökande har ett klart försteg i

fråga om meriter i fall då arbetsgivaren uttalat att

könstillhörighet är av betydelse. Beviskravet i

diskrimineringstvister bör sänkas, och rätten att få del av

uppgifter av arbetsgivaren måste förstärkas. Vidare bör regler

införas om att både män och kvinnor skall tjänstgöra då

jämställdhetsmål behandlas i domstol. Utskottet instämmer också

i att möjligheten att avtala bort regeln i 6 § om aktiva

åtgärder för jämställdhet bör upphävas. Folkpartiets motion A802

tillstyrks således av utskottet i nu behandlade delar.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande utvärdering av jämställdhetslagen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A802 yrkandena 7

och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Förändringar i jämställdhetslagen (mom. 7)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Utskottet utgår" och slutar med "berörda delarna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom de krav på förbättringar i

jämställdhetslagen som framförts i motion A724 (vpk). Skydd bör

införas för den som utnyttjat sina rättigheter enligt lagen,

eftersom det annars finns risk att den diskriminerade inte vågar

använda sig av lagen. Vid brott mot 3 § genom utebliven

anställning eller befordran bör rätt till ekonomiskt skadestånd

införas. Det ideella skadestånd som nu finns som enda sanktion

har inte tillräckligt preventiv effekt enligt utskottets mening.

Vid könsdiskriminerande ledning eller fördelning av arbetet

enligt 4 § skall det inte behöva krävas att behandlingen är

"uppenbart" oförmånlig, eftersom detta krav gör det mycket svårt

att praktiskt använda bestämmelsen. Utskottet anser således att

riksdagen bör bifalla motion A724 i nu berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande förändringar i jämställdhetslagen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A724 yrkandena

34--36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. Arbetsvärdering (mom. 10)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs av folkpartiet i

motion A802 rörande löneskillnaderna mellan kvinnor och män. De

s.k. kvinnojobben måste uppvärderas. Lagstiftningen lever i

fråga om skyddet mot lönediskriminering inte upp till innehållet

i de internationella konventioner som Sverige anslutit sig till.

I jämställdhetslagen bör därför införas en bestämmelse att en

överenskommen arbetsvärdering beträffande arbete av lika värde

skall finnas tillgänglig. Lönen styrs nämligen inte bara av

tillgång och efterfrågan utan även av värderingar av vilka

arbeten som skall anses vara de viktiga. Med en systematisk

arbetsvärdering blir dessa värderingar mera synliga. Motion A802

tillstyrks således i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande arbetsvärdering

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A802 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Parlamentarisk kommitté (mom. 11)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att löneskillnaderna mellan kvinnor

och män är stora och t.o.m. växande. På yrkesområden, där

kvinnorna utgör huvuddelen av de anställda, har de haft en

mycket svagare löneutveckling än på områden där män dominerar.

Av tradition värderas arbeten inom vård och servicesektor lågt i

förhållande till många andra yrken. Utskottet delar den

uppfattning som framförs i motion A815 (c) att utvecklingen

under den senaste tiden visat att förhållandena inom

kvinnodominerade yrkesområden blivit alltmer ohållbara. Kraven

på en bättre löneutveckling framförs allt starkare, och många

väljer att lämna sitt arbete. Av dessa skäl instämmer utskottet

i motionens krav på en parlamentarisk kommitté med direktiv att

genomföra en arbetsvärdering av olika yrkessektorer för att

kartlägga skillnader och analysera bakgrunden till att

kvinnodominerade yrken oftast värderas lägre än andra.

Utredningen bör också lägga fram förslag om hur rådande

missförhållanden skall åtgärdas, detta utan att man från

samhällets sida inkräktar på det ansvar som parterna på

arbetsmarknaden har.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande parlamentarisk kommitté

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A815 yrkande 4

och med anledning av motion 1989/90:A817 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. 4 § punkt 1 jämställdhetslagen (mom. 12)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med det i motion A724 (vpk) framställda

kravet om ändring av bestämmelsen i 4 § punkt 1

jämställdhetslagen. För att regeln mot lönediskriminering skall

vara användbar måste frågan om vad som skall betraktas som lika

eller likvärdigt arbete kunna avgöras efter en fri

bevisprövning. Det är enligt utskottets mening också nödvändigt

med en regel mot kollektiv lönediskriminering såsom föreslås i

motionen. Med en sådan regel skulle hela kollektiv kunna

uppvärderas i lönehänseende. Utskottet tillstyrker således

motion A724 i dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande 4 § punkt 1 jämställdhetslagen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A724 yrkandena 31

och 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Jämställdhetsaspekterna på föräldraledigheten (mom. 15)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlade

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Eftersom jämställdheten enligt utskottets mening måste vara en

mansfråga lika mycket som en kvinnofråga är männens roll som

pappor en nyckel. I det sammanhanget är föräldraförsäkringen av

största betydelse. Det finns risk för att en förlängning av

försäkringen blir en kvinnofälla. För att kvinnorna inte skall

bli bortkopplade från förvärvslivet under lång tid måste

föräldrarna dela på ansvaret. Utskottet instämmer med

folkpartiet i motion A802 att det är nödvändigt att staten som

arbetsgivare försöker stimulera det. I samband med

verksamhetsplaneringen måste ingående samtal föras mellan

arbetsgivaren och den anställde. Verksamheten måste, som påpekas

i motionen, anpassas till att både kvinnor och män kommer att

vara borta under längre och kortare tider. Arbetsgivaren måste

uppmuntra män att utnyttja rätten till ledighet. För att männen

skall känna sig extra motiverade att ta föräldraledigt kan det

enligt utskottets mening vara nödvändigt med en "morot". Detta

kan ske, såsom föreslås i motionen, genom att staten under en

femårsperiod ger männen en extra semesterdag för varje ledig

månad. Utskottet tillstyrker alltså motion A802 i de nu

behandlade delarna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande jämställdhetsaspekterna på

föräldraledigheten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A802 yrkandena 2

och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

11. Offentliga sektorns monopolställning (mom. 19)

Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m),

Charlotte Branting (fp) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Vid behandlingen" och slutar med "berörda delarna"

bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets mening flera skäl att bryta upp de

offentliga monopolen. Många anställda på den offentliga sektorn

har en inneboende skaparkraft som inte kan utvecklas i de

traditionella arbetsorganisationerna. Om enskilda alternativ

medgavs verka på lika villkor som de offentliga skulle denna

skaparkraft kunna frigöras. Fler privata alternativ skulle

medföra en breddad arbetsmarknad inom bl.a. vård- och

omsorgssektorerna med möjlighet att välja mellan anställning i

enskild eller offentlig verksamhet utan att behöva byta yrke.

Kvinnor skulle kunna ställa krav på högre löner. Arbetena skulle

också bli mer attraktiva för män.

En ökad mångfald i fråga om utbudet av tjänster inom vård,

omsorg och utbildning gagnar även dem som tar i anspråk dessa

tjänster.

Samtidigt som man bryter upp de offentliga monopolen måste man

satsa på en förnyelse av den offentliga sektorn genom att ge de

anställda bättre möjligheter att ta eget ansvar, att utvecklas

och göra karriär och genom att ge dem bättre erkänsla för

arbetet. Den offentliga sektorns personalpolitik kommer att bli

ett allt viktigare instrument i dessa strävanden.

Ökad valfrihet innebär ökade utvecklingsmöjligheter och

främjar därmed jämställdheten.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion A816. Motion A803

får anses tillgodosedd i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande den offentliga sektorns monopolställning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A816 yrkande 2

och med anledning av motion 1989/90:A803 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Kvinnligt nyföretagande (mom. 20)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Vid behandlingen" och slutar med "berörda delarna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med den i centerns kommittémotion A815

framförda uppfattningen att det måste satsas mer på kvinnligt

nyföretagande för att utveckla utsatta regioner och bredda

kvinnors arbetsmarknad. Erfarenheterna visar att kvinnliga

företagare väljer andra branscher än män. Kvinnorna är ofta

inriktade mot serviceområdet. De regionala utvecklingsfondernas

verksamhet har i stort inriktats på tillverkningsindustri och

turism. Utskottet anser liksom motionärerna att det är viktigt

att fondernas verksamhet breddas, inte minst med tanke på

kvinnors engagemang som företagare. Om kvinnliga företagare får

större möjlighet till hjälp via fonderna till företagande inom

tjänstesektorn skulle detta kunna bidra till den offentliga

sektorns förnyelse, vilket skulle vara särskilt betydelsefullt i

områden med dåligt utbyggd service. Kvinnornas möjligheter till

utveckling och avancemang inom kvinnodominerade yrken skulle

också förbättras. Utskottet anser därför att det är djupt

beklagligt att en riksdagsmajoritet våren 1990 beslutade om en

kraftig indragning av utvecklingsfondernas utlåningsmedel.

Med det vårdnadsbidrag som centern föreslagit uppstår bättre

möjligheter att bilda kooperativa och enskilda tjänsteföretag.

Därmed öppnas ett nytt fält för kvinnligt företagande som kan

vara ett verksamt bidrag till den offentliga sektorns förnyelse.

Även från konsumenternas synpunkt är det viktigt med ökad

mångfald i fråga om utbud av tjänster inom områden som vård,

omsorg och utbildning. Utskottet tillstyrker alltså motion A815

i nu behandlade delar.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande kvinnligt nyföretagande

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A815 yrkandena 3

och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

13. Våld mot kvinnor (mom. 22)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) samt Anna Horn af

Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "det anförda"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är rapporterna om våld mot kvinnor

oroande. Det är, vilket framhålls i centerns kommittémotion

A815, viktigt att de kvinnor som på olika sätt misshandlas,

trakasseras och förföljs av män får stöd och hjälp. Den under

våren genomförda skärpningen av lagen om besöksförbud var

angelägen, och det är tillfredsställande att information numera

skall lämnas till målsäganden om gärningsmannen friges från ett

fängelsestraff eller t.ex. rymmer. De hittillsvarande insatserna

är emellertid inte tillräckliga enligt utskottets mening.

Utskottet anser liksom motionärerna att det personliga skyddet

måste stärkas och sekretesskyddet utvidgas så att inte mannen

via dataregister kan spåra kvinnan eller barnen vid flyttning.

Kvinnan bör få ekonomiskt stöd vid flyttning på grund av

förföljelse. Det måste också bli lättare att byta identitet.

Utskottet tillstyrker alltså motion A815 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande våld mot kvinnor

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A815 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Kvinnorepresentationen (mom. 24)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Med anledning" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Som framförs i centerns kommittémotion A815 är det viktigt att

kvinnorepresentationen i beslutande organ inom näringsliv,

fackliga organisationer, politiskt liv m.m. ökar. Så långt som

möjligt bör dock denna utveckling ske på frivillig väg och

tvingande regler undvikas. Den metod som används i dag är enligt

utskottets mening inte någon bra väg att uppnå jämn

könsfördelning. Det är de berörda organisationerna själva som

bör svara för att kvinnorepresentationen ökar. Utskottet anser

liksom motionärerna att de medel som regeringen anslagit till

projektverksamhet för att öka kvinnorepresentationen skulle

komma till bättre användning om de i stället utnyttjades för att

stärka stödet till kvinnoorganisationerna. Utskottet noterar i

sammanhanget att motionärerna föreslagit att detta stöd dessutom

borde ökas med ytterligare 1 milj. kr. Med hänvisning till det

anförda tillstyrker utskottet motion A815 i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande kvinnorepresentationen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A815 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Det framtida jämställdhetsarbetet (mom. 27)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "JämOs roll" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Det är svårt för den som driver jämställdhetsfrågor på

regional och lokal nivå i myndigheter, kommuner, företag etc.

att skaffa sig den nödvändiga överblicken av vad som händer på

området. JämO är för detta ändamål tillgänglig för alla.

Myndigheten har ett ständigt växande krav på sig att informera

allmänheten. Utskottet instämmer därför med folkpartiet i motion

A802 att det är nödvändigt att bredda verksamheten ytterligare

och ge myndigheten ökat stöd.

Utskottet anser också, liksom folkpartiet, att den

parlamentariska jämställdhetskommittén bör återskapas, bl.a. i

syfte att sprida information. Det skulle också kunna bidra till

att fler engagerades i jämställdhetsarbetet.

Vidare är det, såsom påpekas i motionen, angeläget med en

kontinuerlig uppföljning av jämställdhetsarbetets utveckling.

Jämställdheten måste kopplas samman med den ekonomiska

politiken. Utredningar som kan väntas ha direkta effekter på

jämställdheten bör enligt utskottets mening åläggas att redovisa

detta. Konsekvenserna av den ekonomiska utvecklingen och

ekonomisk-politiska åtgärder bör utvärderas kontinuerligt,

lämpligen i samband med långtidsutredningarna.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motion

A802 bör bifallas av riksdagen i den nu behandlade delen.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande det framtida jämställdhetsarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A802 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. JämO (mom. 28)

Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn av Rantzien (mp) anser

dels att de delar av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "JämOs roll" och slutar med "och A813" bort ha

följande lydelse:

Trots olika slag av satsningar har jämställdhetsarbetet

stagnerat på sina håll. Den ökade lönediskrimineringen under

1980-talet motiverar en utvidgning av JämOs roll. Utskottet

instämmer med motion A813 att JämO borde ges en friare ställning

och fungera mer som opinionsbildare i jämställdhetsfrågor.

Myndigheten borde också ges rätt att studera företagens

lönestatistik. Man borde också se över

sankl>tionsl>regl>lerl>na.

Utskottet biträder således motion A813. Vad utskottet anfört

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande JämO

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A813 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Parlamentariskt inflytande (mom. 29)

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "När det" och slutar med "och A812" bort ha följande

lydelse:

Som påpekas i motion A812 (m) är det angeläget att

parlamentarikernas kunskaper och engagemang tas till vara bättre

än vad som är möjligt med nuvarande organisation för

jämställdhetsarbetet.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den tidigare

organisationen av jämställdhetsarbetet hade fördelar. Den

nuvarande organisationen ger inte riksdagen tillräckliga

möjligheter till initiativ och till att påverka utvecklingen på

idé- och beredningsstadiet. Den politiska oppositionens

kunskaper tas inte heller till vara tillräckligt. För att

jämställdhetsarbetet skall bli framgångsrikt måste politikerna

uppleva mer av delaktighet. Därför behövs en förändring som ökar

parlamentarikernas direkta inflytande.

Utskottet tillstyrker således motion A812.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande parlamentariskt inflytande

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A812 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Kvinnorepresentationen (mom. 24)

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)

anför:

För att åstadkomma en jämnare fördelning mellan kvinnor och

män krävs ett målmedvetet arbete inom de olika organisationerna.

Det är inte bara männen som måste ändra sina attityder.

Kvinnorna själva måste engagera sig och satsa tid och kraft för

att nå de positioner som eftersträvas. Vi vill därför stryka

under hur viktigt det är att kvinnor i högre grad än nu tar

ansvar för beslutsfattandet i olika sammanhang. För att uppnå

jämställdhet måste kvinnornas ställning grundas på egen kraft

och duglighet. Därmed är det möjligt att i valet mellan en

välmeriterad kvinna och en välmeriterad man nominera och välja

kvinnan i syfte att nå en bättre balans mellan kvinnor och män.