Bet. 1990/91:AU11

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1990/91:AU11

Arbetsmarknadspolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

AU11

I betänkandet behandlas proposition 1990/91:100 bilaga 12

(arbetsmarknadsdepartementet) såvitt gäller avsnittet B.Arbetsmarknad m.m.

anslagspunkterna B1--B5 och B9--B10. Dessa punkter har i regeringen

föredragits av statsrådet Mona Sahlin.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp 36 motioner från

allmänna motionstiden i år.

Betänkandet är indelat i avnitt med rubriker som i huvudsak ansluter till

anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i övrigt av

innehållsförteckningen i slutet av betänkandet.

Punkterna A1--A4 beträffande anslag till arbetsmarknadsdepartementet m.m.

och B6--B8 beträffande anslag till arbetsdomstolen m.m. behandlas i

betänkande 1990/91:AU19. Avsnittet C.Arbetslivsfrågor behandlas i betänkandet

1990/91:AU12 med undantag för punkt C7 mom. 1 om ändrade regler för

arbetshjälpmedel åt handikappade samt förslaget till lag om tillfällig

avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift, som behandlas i

betänkande 1990/91:AU22.

Sammanfattning

Medelsanvisning

För arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1991/92 tillstyrker

utskottet att 14045milj.kr. anvisas över budget. Härav räknas

2619milj.kr. för arbetsmarknadsverket m.m. och 11419milj.kr. för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning och förutsättningar m.m.

Nuvarande obalanser i ekonomin samt den vikande internationella konjunkturen

gör att arbetsmarknadsutsikterna för det kommande budgetåret är sämre än för de

senaste åren. Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning att det i

längden inte är möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi med

prisstegringar, som är snabbare än i omvärlden. Full sysselsättning -- arbete

åt alla -- förutsätter en sund ekonomisk utveckling, varvid inflationen

varaktigt måste nedbringas. Arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska

politiken måste enligt utskottets mening bestämt avvisas. Arbetsmarknadsläget

följs uppmärksamt av utskottet. Under våren 1991 kan det finnas anledning att

ompröva omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för nästa år.

Reservation har avgetts av moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna,

centern och miljöpartiet de gröna gemensamt. Även vänsterpartiet har reserverat

sig.

Utskottet tillstyrker regeringens uppläggning av arbetsmarknadspolitiken.

Denna inriktning innebär en utbudsinriktad politik med bl.a. effektiv

arbetsförmedling och en kraftig satsning på jobb-sökar-aktiviteter, ytterligare

förstärkning av arbetsmarknadsutbildningen samt en särskild uppmärksamhet på de

svaga gruppernas situation. Vidare ställer sig utskottet bakom den i

propositionen föreslagna anslagskonstruktionen med en sammanläggning av flera

befintliga anslag. Detta resulterar i ett sammanhållet anslag för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder (B 2), resp. för särskilda åtgärder för

arbetshandikappade (C 7).

Reservation har avgetts av m, fp och c gemensamt. V och mp har reserverat sig

var för sig.

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till nya principer för

finansiering av kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och vissa utbildningsbidrag

från den s.k. arbetsmarknadsfonden. Därigenom kommer KAS och dessa

utbildningsbidrag att finansieras på samma sätt som arbetslöshetsersättningen,

vilket medför en minskad belastning på statsbudgeten.

Moderata samlingspartiet resp. centern har reserverat sig till förmån för

annan finansieringsordning.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att arbetsmarknadsverket får

rätt att fritt välja hur de arbetsmarknadspolitiska medlen skall fördelas på

åtgärdsform. I fördelningen bör dock den principen gälla att utbudsstimulerande

åtgärder skall väljas före sysselsättningsstimulerande sådana. Av det totala

anslaget på 11419milj.kr. beräknas 80% avse utbudsstimulerande insatser.

Utskottet avstyrker ett antal motioner med krav på åtgärder på olika områden

bl.a. med hänvisning till arbetsmarknadsverkets möjligheter att i varje

situation välja den lämpligaste åtgärden.

Genom den föreslagna resursförstärkningen för arbetsmarknadsutbildning

beräknas att ytterligare 11000personer varje månad skall kunna få tillgång

till utbildning i upphandlade kurser och att ytterligare 4000personer skall

kunna genomgå företagsförlagd utbildning. Beredskapsarbeten skall användas

restriktivt. Utskottet pekar dock på att det kan finnas situationer där

beredskapsarbete i det enskilda fallet framstår som en mer lämplig åtgärd.

Ett förslag att viss del av den ökade kostnaden för arbetsmarknadsutbildning

och jobb-sökar-verksamheten under nästa budgetår skall finansieras genom en

engångsdisposition ur arbetsmarknadsfonden godtas av utskottet. Utskottet

föreslår att beloppet som på detta sätt förs över från fonden skall uppgå till

1647,6 milj.kr.

Reservationer har i denna del avgetts av moderata samlingspartiet och

centern.

Vidare godkänner utskottet ett förslag i propositionen om utvidgad rätt till

bidrag vid utbildning i företag vid nyanställning.

I betänkandet behandlas också ett regeringsförslag om att utvecklingsstörda

ungdomar skall kunna få särskild inskolningsplats i och med att skolplikten

upphör för dem. Utskottet godtar förslaget men förordar en annan lydelse av den

lagändring som förslaget föranleder.

I avsnittet tas också upp frågor om olika former av flyttningsbidrag. Vidare

berörs invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Frågor med anknytning till

arbetslöshetsförsäkringen behandlas, däribland yrkanden om en allmän

arbetslöshetsförsäkring. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Reservationer har i dessa delar avgetts av samtliga oppositionspartier.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I reservationer förordar moderaterna, centern

och miljöpartiet lägre anslag.

Propositionen

I proposition 1990/91:100 bilaga 12 föreslår regeringen under punkterna

B1

1. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS

bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1991/92 besluta om

avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75000kr. uppkommen inom

arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1990/91

(avsnitt 2.5),

2. att riksdagen godkänner att högst 50000000kr. av medlen under

anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

(avsnitt 2.5),

3. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för

budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 2619139000 kr.

B2

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (avsnitt 2.4.5),

2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentlig

arbetsgivare (avsnitt 2.11),

3. att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda förslaget om

utvidgad rätt till bidrag vid utbildning i företag vid nyanställning (avsnitt

2.4.3),

4. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1991/92

anvisar ett reservationsanslag på 11418687000kr.

B3

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om antalet AMU-myndigheter

(avsnitt 2.1.3),

2. att riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 1000kr.

B4

att riksdagen till AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1000000kr.

B5

att riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1991/92 anvisar

ett förslagsanslag på 1000kr.

B9

att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr.

B 10

att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 6500000kr.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.

Motionerna

1990/91:A208 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att noga följa utvecklingen på de lokala och regionala

arbetsmarknaderna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om decentralisering av AMS,

7. att riksdagen till B. Arbetsmarknad, Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader (prop. 1990/91:100, bil. 12) för budgetåret 1991/92

anvisar 175000000kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således

2444139000kr.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsförmedlingens organisation och inriktning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrade regler för erhållande av s.k. merkostnadsbidrag,

11. att riksdagen till B. Arbetsmarknad, Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

(prop. 1990/91:100, bil. 12) för budgetåret 1991/92 anvisar 225000000kr.

mindre än vad regeringen föreslagit, eller således 11193687000kr.,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om användningen av medel från arbetsmarknadsfonden till närings- och

regionalpolitiska åtgärder.

1990/91:A210 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en översyn av möjligheterna att förlänga den tid under vilken bidraget

skall utgå.

1990/91:A212 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts beträffande behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser i

Västernorrlands län.

1990/91:A216 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hantverkskunnig

personal i arbetsmarknadsutbildningen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr230.

1990/91:A218 av Sigge Godin och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till omprövning av

arbetslöshetsersättningens tidsgränser i arbetslöshetskassan.

1990/91:A221 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

allmän sysselsättningsgaranti.

1990/91:A223 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rörlighet på arbetsmarknaden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning i företag,

5. att riksdagen beslutar om förändrade regler vid utnyttjande av

merkostnadsbidraget i enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän

arbetslöshetsförsäkring,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet.

1990/91:A227 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel och åtgärder för

vidareutbildning av arbetslösa byggnadsarbetare till skickliga hantverkare.

1990/91:A230 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetens beträffande

hörselskadade/vuxendöva inom länsarbetsnämnderna.

1990/91:A231 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

komma till rätta med deltidsarbetslösheten.

1990/91:A235 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att utarbeta förslag till

bättre arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i andra länder.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U511.

1990/91:A241 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

förbättra arbetsmarknadssituationen för invandrarakademikerna.

1990/91:A248 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att beredskapsarbeten och generella ekonomiska

stimulansåtgärder används på ett offensivt sätt för att förhindra arbetslöshet,

3. att riksdagen hos regeringen begär ändrad inriktning av AMUs och AMS

verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:A252 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en friare

användning av arbetsmarknadspolitiska resurser.

1990/91:A256 av Lola Björkquist m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

arbetsmarknadsutbildning och turism.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr519.

1990/91:A257 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt åldersgräns för

berättigande till kontant arbetsmarknadsstöd.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So310.

1990/91:A266 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för en väl fungerande arbetsmarknad och om

arbetsmarknadspolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående lönebildningens betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av arbetsmarknadsverkets

verksamhet och ledning i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av resultatet av den

förändrade budgetprocessen beträffande verksamhet som tidigare stötts genom

arbetsmarknadspolitiska insatser i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att hjälpa unga arbetslösa,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadsutbildning,

10. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av stödformen

utbildning i företag,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder,

12. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen beslutar att sänka ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen

till 80 % av tidigare lön under den första till åttionionde ersättningsdagen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om om äldre arbetslösa,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att underlätta för arbetslösa invandrare.

1990/91:A267 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemresebidrag för kulturarbetare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om starthjälp för arbetslösa,

3. att riksdagen till B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret

1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 10642187000kr.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskild arbetsmarknadsutbildning inom tekoföretag,

5. att riksdagen bifaller regeringens förslag till lag om tillfällig

avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter, dock med ändringar i

enlighet med vad i motionen anförts om utbildningsbidrag,

6. att riksdagen bifaller regeringens förslag (delvis, se även 1990/91:AU12)

till lag om ändring i 4 kap. 8 § lagen (1981:691) om socialavgifter med

ändringen att femte stycket skall lyda:

4. utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning enligt

förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad

rehabilitering enligt förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten.

1990/91:A269 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en tvåårig

arbetsmarknadsutbildning som komplettering för dem med enbart treårig

grundutbildning som önskar fullständig psykologutbildning.

1990/91:A272 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen om som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre som

förvärvsarbetar (avsnitt 2.2).

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf357.

1990/91:A419 av Lennart Brunander (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadsutbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beredskapsarbeten.

1990/91:A494 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar om ytterligare 50 milj.kr. i arbetsmarknadsinsatser

utöver vad som anges i budgetpropositionen.

1990/91:A499 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar Karlsson i

Bengtsfors (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av allmän arbetslöshetsförsäkring.

1990/91:A501 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beredskapsarbeten i Norrbotten.

1990/91:Sf516 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vuxenutbildningsbidrag till vuxna som har läs- och skrivsvårigheter.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub813.

1990/91:A709 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fackets roll vid beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

1990/91:A723 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

A-kassebestämmelsernas koppling till barnomsorg.

1990/91:A724 av Hans Nyhage m.fl. (m,fp,c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till reglering av A-kassornas verksamhet angående

ansökan från arbetstagare eller företagare i enlighet med vad som i motionen

anförts.

1990/91:A736 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i

arbetstidslagen normalarbetstid skall utgöra 39 timmar/vecka från 1992-01-01,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att arbetstiden bör

sänkas med ytterligare en timme/vecka från 1993-01-01,

4. att riksdagen under förutsättning att yrkandena 2 och 3 bifalls, beslutar

att antalet semesterdagar minskas med 2 dagar från 1992-01-01,

5. att riksdagen under förutsättning att yrkande 2 bifalls under anslaget B

2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anslår 500000000kr. mindre än vad

regeringen har föreslagit eller således till 10918687000kr.

1990/91:A738 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om semesterersättning i

arbetslöshetsförsäkringen.

1990/91:A744 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till åtgärder som förbättrar egenföretagarnas sociala

situation och därvid särskilt deras ekonomiska situation vid personlig konkurs

och arbetslöshet.

1990/91:A767 av Jan-Olof Ragnarsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning mot

etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K247.

1990/91:A768 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en parlamentariskt sammansatt kommitté med direktiv att lägga

förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad i motionen

anförts.

1990/91:A770 av Lars Ahlström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslöshetsförsäkringen för

företagare.

1990/91:A771 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

att hos regeringen begära ett förslag om lag mot diskriminering på

arbetsmarknaden.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf646.

1990/91:A812 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän

arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Allmän bakgrund

Antalet sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) fortsatte

att öka under år 1990 men sysselsättningsökningen -- i genomsnitt 42000

personer -- är väsentligt lägre än de två föregående åren. Antalet

industrisysselsatta har minskat kraftigt under det sista kvartalet 1990 och låg

i december på 986000 personer jämfört med 1048000 personer i december

1989. Inom byggsektorn, bank- och försäkringsverksamhet samt offentliga

tjänster ligger sysselsättningen fortfarande på en märkbart högre nivå än året

innan.

Både kvinnor och män har under år 1990 ökat sitt deltagande i arbetskraften;

kvinnornas ökning är dock större än männens. År 1990 tillhörde 82,6% av

kvinnorna och 87,0% av männen i åldrarna 16--64 år arbetskraften.

Antalet deltidsarbetande uppgick år 1990 till 1046000 personer

(1059000år1989).

En successiv dämpning av efterfrågan på arbetskraft har ägt rum sedan

slutet av år 1989. Den genomsnittliga inströmningen av lediga platser under år

1990 har minskat med 11900 platser eller 18% jämfört med året innan.

Nedgången har varit särskilt markant under årets sista månader och inom

tillverkningsindustrin.

Arbetslösheten uppgick under år 1990 genomsnittligt till 69000

personer, motsvarande 1,5% av arbetskraften. Under första halvåret 1990 låg

arbetslösheten kvar på en mycket låg nivå men den ökade gradvis under det sista

halvåret. AKU-statistiken för januari 1991 innebär att arbetslösheten denna

månad uppgår till 2,3% av hela arbetskraften (2,6% för män och 1,9% för

kvinnor). För ungdomar 16--19 år redovisas 7,3% arbetslöshet. Under januari

varslades 11100 personer om uppsägning jämfört med 2000 personer vid

motsvarande tidpunkt i fjol. Detta är den högsta månadsnoteringen sedan den

nuvarande varselstatistiken infördes i början av 1970-talet.

Den arbetslöshet på 2,3% som redovisats ovan motsvarar en arbetslöshet på

2,5% i internationella redovisningar. Skälet till detta är att enligt ILO bör

antalet heltidsstuderande som aktivt söker arbete och är beredda att anta

arbete definieras som arbetslösa. Denna kategori särredovisas i AKUs

grundtabeller men ingår inte som arbetslösa i den månatliga AKU-statistiken

över arbetsmarknadsläget. Enligt den internationella definitionen är

januarisiffrorna för arbetslösheten för svenska ungdomar mellan 16 och 19 år

9,9%.

Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder framgår av följande

tabell som gäller januari månad resp. år.

00>00>Stödform43>198557>198771>198985>1991

00>Arbetsmarknadsutbildning

00>03>exkl. företagsutbildning 52>41 000 66>39 400

80>45 900 94>45 000

00>Utbildning i företag 52>1 700 66>3 200 80>4 100 94>3

200

00>Arbetsmarknadsinstitut*)52>5 300 66>5 200 80>5 800 94>6

900

00>Beredskapsarbete 52>29 900 66>20 000 80>13 200 94>8

700

00>Ungdomslag/inskolningspl.52>39 000 66>26 500 80>10 000 94>9

000

00>Rekryteringsstöd 52>15 200 66>5 700 80>4 100 94>2

000

00>Lönebidrag 52>36 400 66>41 800 80>44 400 94>45

700

00>Offentligt skyddat arbete52>- 66>4 800 80>5 600 94>5

700

00>Samhall 52>25 900 66>28 200 80>29 700 94>30

100

00>00>Totalt antal personer52>194 40066>174 80080>162 80094>156

300

00>00>*) Ny statistik fr.o.m. 1990

00>00>Källa: AMS

I finansplanen konstateras att den internationella konjunkturen försvagades

under år 1990. Bedömningen för perioden 1991--1992 är behäftad med stora

osäkerhetsmoment beroende på oljeprisutvecklingen, effekterna av den tyska

återföreningen, svagheter i det finansiella systemet m.m. Enligt finansplanen

beräknas tillväxten för OECD-länderna mattas av till knappt 2% under år 1991.

Vidare förutses att inflationen ökar till ca 5,5% i år, jämfört med ca 5%

år 1990. Avmattningen väntas leda till att sysselsättningstillväxten förblir

svag. Arbetslösheten beräknas öka inom OECD-området från drygt 6% år 1990

till ca 7% år 1992.

För Sveriges del gjordes den bedömningen i finansplanen att om en nedväxling

av löneökningarna sker (prognosalternativet 1, dvs. låglönealternativet)

stannar arbetslösheten på 2,2% år 1991 resp. 2,7% år 1992.

För att åstadkomma en sådan utveckling med begränsade löneökningar tillsatte

regeringen en förhandlingsgrupp med uppgift att undersöka förutsättningarna för

ett stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden. Förhandlingsgruppen har i

december 1990 presenterat ett förslag till tvåårsavtal, som innebär att

lönekostnadsökningarna -- inkl. löneglidning och överhäng -- kan begränsas till

ca 5% år 1991 och ca 3% år 1992. I detta sammanhang bör redovisas att

förhandlingsgruppen har träffat överenskommelser med representanter för

dagligvaruhandeln, bl.a. ICA, DAGAB och KF, om att begränsa prisökningstakten.

Ett stabiliseringsavtal på de nivåer som föreslagits innebär enligt

finansplanen att en omsvängning vad gäller industriproduktion och

sysselsättning kan ske redan under år 1991. Visserligen är det troligt att

arbetslösheten fortsätter att öka under 1991 och 1992, men i en långsammare

takt.

I finansplanens prognosalternativ 2 (höglönealternativet), som bygger på en

mer marknadsstyrd lönebildning, beräknas arbetslösheten öka till 2,5 resp.

3,4% under åren 1991 resp. 1992.

Enligt industriförbundets konjunkturrapport från den 8februari 1991 är

utsikterna för konjunkturutvecklingen sämre än vad som tidigare har kunnat

beräknas. Under det fjärde kvartalet blev industriproduktion och världshandel

väsentligt svagare än vad som tidigare antagits inom t.ex. OECD-sekretariatet.

Industriförbundets prognos i konjunkturrapporten innebär en svensk arbetslöshet

på 4,0% för år 1991.

Den svenska industrins produktion sjönk med 3,1 % från år 1989 till 1990.

Orderingången till den svenska industrin minskade från november till december

1990 med 18 % och låg därmed hela 25% lägre än i december 1989. Under fjärde

kvartalet föll orderingången med 5% jämfört med tredje kvartalet. (Dessa

preliminära uppgifter har lämnats i mitten av februari av SCB.)

Enligt AMS rapport Var finns jobben 1991? sker de största förändringarna från

brist på arbetskraft inom många yrkeskategorier till balans och överskott först

i Syd- och Mellansverige med undantag av de tre storstadsregionerna.

Försämringarna kommer senare i Norrlandslänen. Sammantaget för hela landet

beräknas fortfarande brist på vissa yrkeskategorier som verktygsmakare,

svetsare m.fl. Fler anställda väntas inom yrken som räknas till socialt och

pedagogiskt arbete. Tendenser till överskott på arbetssökande kommer att synas

inom lantbruks- och skogsarbete, transportarbete, administrativt och

kommersiellt arbete m.m.

I början av februari 1991 presenterades rapporten Spelreglerna på

arbetsmarknaden (SOU 1991:13), i vilken löneförhandlingsutredningen lägger

fram vissa förslag angående det svenska förhandlingssystemet. Bakgrunden till

utredningen är bl.a. att arbetsmarknadskonflikterna har ökat och att

löneökningstakten i Sverige varit för hög i jämförelse med våra

konkurrentländer. Utredningens förslag till åtgärder innebär en förstärkt

medlingsorganisation, bildande av ett ekonomiskt råd samt framtagande av en

jämförbar lönestatistik för hela arbetsmarknaden m.m. Betänkandet bereds för

närvarande inom regeringskansliet. Bl.a. remitteras rapporten till berörda

parter. Remisstiden går ut den 20 juni.

OECDs bedömning på arbetsmarknadsområdet (1990/91 OECD Economic Surveys

Sweden) är att den svenska arbetsmarknaden är en av de mer effektiva inom

OECD-området. Detta kan innebära, enligt OECDs bedömare, att

inflationsbekämpningen åtföljs av en måttlig ökning av arbetslösheten.

Otvivelaktigt, slutar OECD, är det en fördel att Sverige går in i denna fas

från en mycket hög nivå i realinkomster och levnadsstandard samt en låg

arbetslöshetsnivå. Detta underlättar de nödvändiga åtgärderna.

Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

Propositionen

Konjunkturutvecklingen kännetecknas enligt propositionen av snabb inflation,

ett kapacitetsutnyttjande som från en rekordhög nivå under första kvartalet

1990 successivt minskat, en dämpning av arbetskraftsefterfrågan, en försvagning

av den svenska exporten samt avtagande tillväxttakt i ekonomin. Enligt

propositionen måste den svenska ekonomins pris- och lönekostnadsutveckling

brytas för att välfärd och sysselsättning skall kunna värnas på ett bestående

sätt.

Sveriges arbetsmarknadspolitik har varit framgångsrik under flera decennier i

jämförelse med andra länders, som visserligen fått ner inflationstakten men på

bekostnad av en hög arbetslöshet. Sveriges väg har varit att satsa resurserna

på aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att rusta arbetskraften och för att

underlätta arbetsmarknadens funktionsförmåga. I många europeiska länder har

resurserna i stället gått till passiviserande inkomststöd.

Arbete åt alla skall allt framgent vara arbetsmarknadspolitikens främsta

rättesnöre enligt propositionen. Det gäller att undvika en inlåsning i

arbetslöshet, en tillvänjning till passivitet och bidragstänkande. Emellertid

kan inte arbetsmarknadspolitiken i sig garantera full sysselsättning om inte

tillväxten i ekonomin kan hållas tillräckligt hög.

Lönebildningen är avgörande för möjligheterna att begränsa inflationen, och

ett stabiliseringsavtal måste därför snabbt komma till stånd.

Arbetsmarknadsparternas del av ansvaret för ekonomin och för arbetsmarknadens

funktion och utveckling måste återställas. Detta innebär att lönebildningen

måste reformeras.

Mot den bakgrund som ovan redovisats i fråga om ökande varsel om uppsägningar

och ökande arbetslöshetstal måste beredskapen höjas hos

arbetsmarknadsmyndigheterna under våren 1991. Med hänsyn till att

avtalsrörelsen för år 1991 inte är slutförd och till krisen i Mellersta Östern

är utvecklingen på arbetsmarknaden under det kommande budgetåret svår att

bedöma. Det kan därför komma att finnas anledning att under våren 1991 ompröva

omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för nästa budgetår.

Motionerna

Enligt moderata samlingspartiets kommittémotion A266 ger regeringen en

realistisk bild av utvecklingen men visar oförmåga att angripa de strukturella

problemen i den svenska ekonomin. Den tidigare bristen på arbetskraft och den

starka expansionen inom den icke-utlandskonkurrerande sektorn har varit

starkt pådrivande i de senaste årens snabba löneutveckling. Denna har medverkat

till en alltför hög inflationstakt, förlorade marknadsandelar och stigande

underskott i bytesbalansen. Regeringens olika brandkårsutryckningar innebär att

stabiliteten och långsiktigheten offras gång på gång. Motionärerna ser

lönebildningen som en form av prisbildning på en marknad. Efter statsmakternas

bedömning av det samhällsekonomiska löneutrymmet är lönebildningen en uppgift

för parterna, som bör ta det fulla ansvaret för konsekvenserna i form av

arbetslöshet, konkurser etc.

I folkpartiet liberalernas kommittémotion A223 framhålls att problemen

med höga pris- och kostnadsökningar m.m. har dolts av en osedvanligt lång

internationell högkonjunktur. Ansvaret för den akuta krisen vilar på regeringen

och inte på arbetsmarknadens parter. De höga lönekostnadsökningarna är inte

främst en följd av träffade löneavtal utan av den allmänna överhettningen på

arbetsmarknaden. Folkpartiet avvisar tanken på en partiell lagstiftning i

samband med stabiliseringsavtalet. Enligt motionärerna får arbetslöshet aldrig

vara ett medel i den ekonomiska politiken, eftersom detta skulle innebära

slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser.

Centern anser i motion A208 att konjunkturbilden med arbetskraftsbrist

och löneglidning i storstadsregionerna och lågt kapacitetsutnyttjande på andra

håll inte beaktats i regeringens ekonomiska politik. I stället har den förda

politiken förstärkt de regionala obalanserna. Löneutvecklingen måste nu växlas

ner för att motverka arbetslöshet. Arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar

att sluta avtal som förstärker konkurrensförmågan. Centern slår vakt om den

fulla sysselsättningen, varvid kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder

inte är tillräckliga. För en långsiktig trygghet krävs att industrin och

särskilt småföretagen är mer konkurrenskraftiga.

I vänsterpartiets kommittémotion A248 anförs att regeringens fortsatta

högervridning innebär en stor fara för ökad arbetslöshet, varvid

inflationsbekämpningen är överordnad sysselsättningsmålet om arbete åt alla.

Syftet enligt motionärerna är att med arbetslöshetsinstrumentet begränsa

löneökningar och höja vinsterna.

Utskottets överväganden

Utskottet vill anföra följande om förutsättningarna för

arbetsmarknadspolitiken. I finansplanen i årets budgetproposition (prop.

1990/91:100 bil. 1) framhålls att det centrala stabiliseringspolitiska

problemet är inflationen. Inflationen innebär att den fulla sysselsättningen

hotas. Utskottet delar regeringens bedömning att det i längden inte är möjligt

att trygga sysselsättningen i en ekonomi med prisstegringar, som är snabbare än

i omvärlden. Full sysselsättning -- arbete åt alla -- förutsätter en sund

ekonomisk utveckling. Därvid måste inflationen varaktigt nedbringas.

I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt lägger regeringen

fram olika förslag för att på sikt öka den ekonomiska tillväxten i landet genom

att underlätta näringslivets utveckling och strukturomvandling. Bl.a. föreslås

åtgärder för att öka tillgången på väl utbildad arbetskraft, skapa bättre

kommunikationer och infrastruktur, utveckla de affärsdrivande verken, få till

stånd effektivare marknader samt en förnyelse av företagsamheten.

Finansutskottet har nyligen i sitt betänkande FiU20 behandlat den ekonomiska

politiken. Enligt finansutskottet har den svenska ekonomin -- med sitt starka

utlandsberoende -- nu kommit in i en lågkonjunktur. Om finansplanens alternativ

2 realiseras leder utvecklingen till en recession under år 1991. Denna

utveckling kan innebära en arbetslöshet på över 4% i slutet av år 1992. I

alternativ 1 med en från samhällsekonomisk synpunkt mer fördelaktig pris- och

löneutveckling blir den ekonomiska utvecklingen under de kommande två åren inte

lika negativ, och den snabba ökningen i arbetslöshet uteblir. Finansutskottet

vill i likhet med finansministern understryka att arbetet med att stabilisera

ekonomin måste fullföljas med kraft. En nedväxling från inflationslöner till

reallöner måste ovillkorligen komma till stånd. För att försvara

sysselsättningen, vilket måste vara centralt för den ekonomiska politiken,

krävs att politiken med all kraft inriktas på att varaktigt nedbringa

inflationen så att konkurrenskraften kan återställas.

Utskottet vidhåller sin många gånger tidigare redovisade uppfattning att det

övergripande målet för arbetsmarknadspolitiken är arbete åt alla. Arbetslöshet

som ett medel i den ekonomiska politiken måste enligt utskottets uppfattning

bestämt avvisas med hänsyn till mänskliga, sociala och ekonomiska aspekter.

Alldeles särskilt viktigt är att förhindra att långtidsarbetslöshet får fäste

på arbetsmarknaden. Långtidsarbetslöshetens nedbrytande effekter för den

enskilda kan aldrig accepteras enligt utskottet. Dess konsekvenser för

samhället på längre sikt är dessutom förödande.

Mot bakgrund av utvecklingen på såväl det nationella som det internationella

planet följs läget och utsikterna på arbetsmarknaden mycket uppmärksamt av

arbetsmarknadsutskottet. Enligt utskottets uppfattning är förutsättningen för

en fortsatt framgångsrik arbetsmarknadspolitik en framgångsrik ekonomisk

politik. Regeringens förslag om inriktning av den ekonomiska politiken syftar

till full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser, rättvis

fördelning, regional balans och god miljö. Initiativ för att dämpa

löneökningstakten, reformera lönebildningen samt öka tillväxten i näringslivet

har utskottet redogjort för. Arbetsmarknadspolitiken är ett viktigt

kompletterande instrument för att förverkliga det övergripande målet för den

ekonomiska politiken om full sysselsättning. Genom en fortsatt utveckling av

arbetsmarknadspolitiken i riktning mot utbudsstimulerande och

tillväxtbefrämjande åtgärder tillsammans med en reformering av

lönebildningssystemet ges enligt utskottet förutsättningar för att kunna värna

om välfärd och full sysselsättning.

Arbetsmarknaden under det kommande budgetåret är för närvarande svår att

bedöma; i likhet med propositionen (se ovan) anser utskottet att det kan komma

att finnas anledning att under våren 1991 ompröva omfattningen av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för nästa budgetår.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A208 (c), A223 (fp), A248 (v)

och A266 (m) i nu behandlade delar.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Propositionen

I propositionen framhålls att arbetsmarknadspolitiken måste inriktas mot att

maximalt utnyttja den öppna arbetsmarknadens möjligheter och fortsätta den

utbudsinriktade politiken. Genom att underlätta arbetsmarknadens funktionssätt

kan stora samhällsekonomiska vinster göras. Företagens produktionsvilja

utnyttjas och människors önskan att arbeta tas till vara.

För det kommande budgetåret föreslås följande riktlinjer gälla:

Arbetslinjen skall hävdas, vilket innebär att aktiva arbetsmarknadspolitiska

åtgärder som arbetsmarknadsutbildning och rörlighetsstimulanser skall

tillgripas före sysselsättningsskapande åtgärder.

Utsatta grupper som flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade,

ungdomar och långtidsarbetslösa måste särskilt uppmärksammas.

Effektivt resursutnyttjande inom arbetsmarknadsverket.

Insatserna för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden skall

intensifieras.

Industrins och vårdens arbetskraftsbehov bör tillgodoses.

För att nå dessa mål föreslås i propositionen att arbetsmarknadspolitiken

inriktas mot fortsatt utbudsinriktad politik. Därvid skall förmedlingsinsatser,

förstärkning av arbetsmarknadsutbildningen liksom av jobb-sökar-aktiviteterna

särskilt prioriteras (se nedan). Beredskapsarbeten bör användas restriktivt.

Kontantstöd skall utnyttjas som sista utväg när inga andra åtgärder står till

buds.

I propositionen redogörs för en ny anslagskonstruktion under såväl littera B.

Arbetsmarknad m.m. som littera C. Arbetslivsfrågor. Denna innebär en

sammanläggning av flera befintliga anslag enligt följande:

1. De nuvarande anslagen B2. Arbetsmarknadsservice, B3.

Arbetsmarknadsutbildning, B4. Kontant arbetsmarknadsstöd och

utbildningsbidrag, B5. Sysselsättningsskapande åtgärder och B6. Statsbidrag

till inskolningsplatser läggs ihop till ett anslag för arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. (I följande avsnitt redovisas vissa andra ändringar i fråga om

kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.)

2. De nuvarande anslagen C6. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och

sysselsättning, C7. Lönebidrag för förtidspensionerade och C8. Statsbidrag

till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare samt strukturstödet till

byggarbetsmarknaden (för närvarande en delpost inom anslaget B5.

Sysselsättningsskapande åtgärder) läggs ihop till ett anslag för särskilda

åtgärder för handikappade.

De nya anslagen bör vara reservationsanslag. En dylik omläggning av

anslagsstrukturen medför enligt propositionen en stor frihet för

arbetsförmedlingen att i varje situation välja den lämpligaste åtgärden för en

arbetssökande. Denna ökade frihet i medelsutnyttjandet för arbetsmarknadsverket

måste kombineras med krav på löpande uppföljning och periodvis avrapportering

till arbetsmarknadsdepartementet. Vidare aviseras i propositionen ett kommande

förslag om tillsättning av en utvärderingsgrupp.

Motionerna

I moderata samlingspartiets kommittémotion A266 anförs att en fungerande

arbetsmarknad kräver en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, en väl

fungerande arbetsförmedling med fristående arbetsförmedlingar som komplement

till den statliga samt en geografiskt och yrkesmässigt rörlig arbetsmarknad.

Vidare bör den framtida ledningsfunktionen och verksamheten inom

arbetsmarknadsverket utredas. Det är enligt motionärerna viktigt att statliga

organ får kompetenta styrelser men det är likaledes viktigt att de inte

domineras av partsintressenter. Förändringsprocessen inom verket måste leda

till en mindre men effektivare organisation. Den nya anslagskonstruktionen är

positiv men ställer stora krav på uppföljning. Med hänsyn till att miljö- och

kulturvård inte längre kan räkna med regelbundna arbetsmarknadspolitiska medel

bör regeringen återkomma till riksdagen med en redovisning av konsekvenserna av

den förändrade budgetprocessen.

Folkpartiet liberalerna anser i motion A223 att arbetsmarknadspolitikens

uppgift som smörjmedel på arbetsmarknaden innebär att de viktigaste medlen är

arbetsförmedling, rörlighetsstimulanser samt utbildningsinsatser.

Beredskapsarbete och kontantstöd kommer i sista hand. Geografisk men främst

yrkesmässig rörlighet bör stimuleras. Den nya anslagsstrukturen är positiv men

bör följas upp såväl inom AMS som av riksrevisionsverket. Utvecklingen

beträffande AMS regelorienterade arbetssätt bör noga följas av regeringen.

Enligt centerns mening i motion A208 måste större uppmärksamhet riktas

mot de lokala arbetsmarknaderna. Genom att följa utvecklingen på de lokala och

regionala arbetsmarknaderna kan statsmakterna sätta in åtgärder där de bäst

behövs. Beredskapsarbeten bör användas restriktivt. Centern godtar den nya

anslagsstrukturen. Decentraliseringen inom arbetsmarknadsverket bör gå vidare

med hänsyn till den kompetensuppbyggnad som skett vid de lokala

arbetsförmedlingarna. AMS centralt och länsarbetsnämnderna kan minska med 500

tjänster.

Vänsterpartiet anser i motion A248 att inriktningen måste vara en

ekonomisk politik för arbete åt alla. Arbetsmarknadsutbildningen bör vara en

del av samhällets vuxenutbildning och ha funktionen att stödja dem som har den

svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Vidare är det nödvändigt att använda

beredskapsarbeten och generella ekonomiska stimulansåtgärder på ett offensivt

sätt för att förhindra arbetslöshet. AMUs och AMS verksamhet bör ändras i

enlighet härmed.

I motion A221 begär Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) ett

tillkännagivande om en allmän sysselsättningsgaranti. En sådan garanti skulle

ge utrymme för rörlighet men inte för långtidsarbetslöshet. Såväl tillväxt- och

stabiliseringspolitiska som fördelningspolitiska skäl talar för en sådan

reform.

Margareta Israelsson m.fl. (s) förordar i motion A252 en friare användning av

arbetsmarknadspolitiska resurser, t.ex. rekryteringsstöd. Vidare anser

motionärerna att regeringen bör ta initiativ för att öka samarbetet mellan

kommunförbundet och arbetsmarknadsverket i syfte att få fram fler

beredskapsarbeten inom kommunerna.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att utvecklingen under större delen av 1980-talet på

flera sätt, inte minst ur arbetsmarknadssynpunkt, varit gynnsam för Sverige. De

obalanser i ekonomin som bl.a. finansutskottet pekar på i sitt nyligen

framlagda betänkande FiU20 samt den vikande internationella konjunkturen gör

emellertid att arbetsmarknadsutsikterna för det kommande budgetåret är sämre än

för de senaste åren.

Utskottet har i föregående avsnitt ställt sig bakom målet om full

sysselsättning -- arbete åt alla. I fråga om medlen att uppnå detta mål

förordar utskottet den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som regeringen

föreslagit i propositionen. Detta innebär en utbudsinriktad politik som i

första hand skall inriktas på en effektiv arbetsförmedling, ytterligare

förstärkning av arbetsmarknadsutbildningen samt

särskild uppmärksamhet på de svaga gruppernas situation. Regeringens förslag om

en kraftig satsning på jobb-sökar-aktiviteter hälsas med tillfredsställelse av

utskottet. Om utvecklingen på arbetsmarknaden så kräver måste även de

traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, t.ex. beredskapsarbeten,

sättas in. Som utskottet ser situationen har det ovan behandlade

stabiliseringsavtalet en avgörande inverkan på utvecklingen av

arbetslöshetstalen och därmed även på utnyttjandet av de olika

arbetsmarknadspolitiska medlen. Motionsuppfattningen om arbetsmarknadspolitiken

som smörjmedel på arbetsmarknaden har utskottet inget att invända mot.

Utskottet vill dock lägga till att arbetsmarknadspolitiken har funktioner både

som smörjmedel och drivmedel.

Utskottet konstaterar att den under våren aviserade propositionen om

arbetsmiljö och rehabilitering kommer att ta upp frågor om minskad utslagning

genom att fler människor kan återgå till arbetslivet. Utskottet har tidigare

tagit upp frånvarons betydelse för det totala arbetskraftsutbudet (se t.ex.

1988/89:AU11). I detta betänkande har utskottet uttalat att utöver den

"positiva" frånvaron för föräldraledighet, studier m.m. föreligger en ökande

sjukfrånvaro, som inger oro. Utskottet kan nu konstatera att sjuktalet (antal

ersatta sjukpenningdagar per försäkrad och år), som successivt har ökat från

18,4 dagar år 1983 till 25,3 dagar år 1988, under år 1989 minskade till 24,5

dagar. Hur sjukfrånvaron påverkas av olika faktorer som hälsan, arbetsmiljön,

sjukersättningens storlek och utformning samt arbetslösheten har studerats av

bl.a. riksförsäkringsverket. I publikationen "RFV anser, 1990:5, Särskild

rapport till regeringen om ohälsan och insatser mot den" rapporteras att det

sedan länge finns ett känt negativt samband mellan arbetslöshet och

sjukfrånvaro, dvs. att sjukfrånvaron minskar när arbetslösheten ökar och

tvärtom. Den minskade arbetslösheten under perioden 1983--1988 beräknas enligt

rapporten ha ökat sjuktalet med 1,8--3,6 dagar.

Nyligen påbörjade utredningar som kan komma att få betydelse för

arbetsmarknaden är utredningen av vissa frågor rörande

arbetslöshetsförsäkringen samt utredningen om flexibla arbetstider m.m. I den

förra (Dir. 1990:69) är uppgiften att utvärdera det nya finansieringssystem för

arbetslöshetsförsäkringen som infördes vid ingången av år 1989. Vidare skall

utredaren analysera konsekvenserna av och föreslå former för en höjning av

egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen. Utredningsuppdraget bör redovisas

senast i slutet av maj 1991. Arbetstidsutredningen (Dir. 1991:7) innebär

utredning av semesterlönegrundande frågor samt en undersökning huruvida mer

flexibla regler för arbetstid och semester bör införas i svensk lagstiftning.

I slutet av februari lade regeringen fram en proposition på

jämställdhetsområdet. Regeringen föreslår en ny jämställdhetslag, som siktar

till att förbättra främst kvinnornas villkor i arbetslivet, en utredning om

löneskillnader mellan kvinnor och män m.fl. åtgärder.

Utskottet kan konstatera att folkpartiet liberalerna redovisar en syn på

arbetsmarknadspolitikens inriktning som i stort sett överensstämmer med

utskottets uppfattning. Centerpartiets förslag att statsmakterna regionalt och

lokalt skall sätta in åtgärder där de bäst behövs ligger helt i linje med

utskottets mening. De arbetsmarknadspolitiska resurserna och

åtgärdsutformningen har -- såsom också anförs i propositionen -- en klar

regionalpolitisk profil.

Flera av de åtgärder som efterlyses i motionerna har enligt utskottets

uppfattning redan initierats. Inte minst gäller detta beträffande kraven på

effektivisering inom arbetsmarknadsverket, den framtida uppföljningen av den

nya anslagsstrukturen och förslaget om en friare användning av de

arbetsmarknadspolitiska resurserna. Beträffande ledningsfunktionen i

arbetsmarknadsverkets styrelse vill utskottet redovisa sin principiella

uppfattning att det är ändamålsenligt att parterna på arbetsmarknaden är

företrädda i verkets styrelse. Utskottet beklagar därför SAFs beslut att

utträda ur arbetsmarknadsverkets styrelse.

Utskottet avvisar den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som

vänsterpartiet för fram. I likhet med finansutskottet anser utskottet att

generella efterfrågestimulanser inte kan vara rätt åtgärd om man vill undvika

nya inflationstendenser.

Inte heller förslaget i motion A221 om en allmän sysselsättningsgaranti är

enligt utskottets uppfattning en åtgärd som leder till den nödvändiga

omorienteringen bort från en inflationsekonomi. Arbetsmarknadsutbildning och

åtgärder som främjar geografisk och yrkesmässig rörlighet förefaller utskottet

vara mera adekvata medel för att på sikt försäkra sig om välfärd och full

sysselsättning.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning av

arbetsmarknadspolitiken som tas upp i budgetpropositionen. De i sammanhanget

behandlade motionerna avstyrks i aktuella delar.

Finansieringsprinciper

Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen betalas inte av anslagsmedel

utan med arbetsgivaravgifter och finansieringsavgifter från

arbetslöshetskassorna. Däremot täcks statens kostnader för kontant

arbetsmarknadsstöd (KAS) och utbildningsbidrag helt via anslag på statsbudgeten

sedan år 1988. I propositionen föreslås vissa förändringar i detta

finansieringssystem.

Enligt propositionen bör fortsättningsvis såväl statsbidraget till de erkända

arbetslöshetskassorna som KAS finansieras på samma sätt, dvs. via den del av

arbetsgivaravgifterna som benämns arbetsmarknadsavgiften och uppgår till

2,16% av löneunderlaget. En bakgrund är att arbetslöshetsförsäkringens

betydelse som stödform har ökat under de senaste åren, medan KAS har fått en

alltmer marginell betydelse.

Vidare föreslås i propositionen att utbildningsbidragen vid

arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering avseende de personer

som uppfyller medlems- och arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringslagen

finansieras på samma sätt, dvs. via arbetsmarknadsavgiften. Kassamedlemmar som

deltar i arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering erhåller

utbildningbidrag med samma belopp som arbetslöshetsersättningen. Därför bör

dessa utbildningsbidrag finansieras i samma ordning som

arbetslöshetsersättningen, vilket medför minskad belastning på statsbudgeten.

De nämnda förslagen kräver ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Enligt moderata samlingspartiet i kommittémotion A267 bör

arbetsmarknadsavgiften finansiera alla utbildningsbidrag oavsett om mottagaren

uppfyller arbetslöshetsförsäkringens krav eller ej. Det finns inte någon

anledning att göra skillnad mellan dessa mottagare. Regeringsförslaget är

ologiskt, menar motionärerna, eftersom förslag samtidigt läggs att KAS skall

finansieras från arbetsmarknadsavgiften.

Centern godtar i motion A208 att KAS och statsbidragen till de erkända

arbetslöshetskassorna finansieras på samma sätt. Däremot vill centern att även

andra aktiva insatser för att förhindra öppen arbetslöshet, bl.a. närings- och

regionalpolitiska satsningar, skall delfinansieras via arbetsmarknadsavgiften.

Vad gäller finansieringsprinciperna för arbetslöshetsförsäkring, KAS och

utbildningsbidrag vill utskottet anföra följande. År 1974 infördes ett nytt

system för arbetslöshetsersättning och kontantstöd (prop. 1973:56, InU 23,

rskr. 251). Till skillnad från tidigare föreslogs att även arbetsgivarna skulle

bli skyldiga att bidra till finansieringen av arbetslöshetsskyddet. Som motiv

anges att de försäkrades sysselsättningssituation på ett avgörande sätt

påverkas av arbetsgivarnas dispositioner samt att starka skäl talar för en

samordnad finansiering av den frivilliga försäkringen och det kontanta

arbetsmarknadsstödet. Beträffande finansieringen av arbetsmarknadsutbildning

inkl. utbildningsbidrag anförde dåvarande inrikesutskottet (InU 1975:14) att

det är rimligt att de som efterfrågar utbildad arbetskraft åläggs att betala

åtminstone en del av utbildningskostnaderna.

Enligt utskottets uppfattning är de angivna motiveringarna alltjämt i stor

utsträckning giltiga. Utskottet kan emellertid inte biträda moderata

samlingspartiets förslag om en permanent finansiering av utbildningsbidragen

såväl för dem som uppfyller kraven för arbetslöshetsförsäkringen som för övriga

via arbetsmarknadsavgiften. Som utskottet har informerat om i det föregående

skall arbetslöshetsförsäkringens finansieringssystem utvärderas. Nytt

underlagsmaterial kommer således att framtagas.

Beträffande centerns förslag om en vidare användning av

arbetsmarknadsavgiften även för närings- och regionalpolitiska satsningar vill

utskottet erinra om att motioner av likartat slag har behandlats tidigare av

utskottet. Därvid har utskottet anfört att överskottsmedel borde behållas inom

systemet för att kunna utnyttjas vid perioder med ökande utbetalningar.

Utskottet vill därutöver erinra om att i propositionen 1990/91:85 om

gymnasieskolan och vuxenutbildningen föreslås att arbetsmarknadsavgiften sänks

med 0,12procentenheter och vuxenutbildningsavgiften höjs med motsvarande

belopp. Utskottet gör den bedömningen att regeringens förslag om utvidgning av

arbetsmarknadsavgiften som finansieringskälla för KAS och vissa

utbildningsbidrag är väl avvägt. Regeringens förslag om användning av

arbetsmarknadsavgiften ur medelstilldelningssynpunkt m.m. tas upp i samband med

utskottets behandling av anslaget B2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Motsvarande lagparagraf behandlas av utskottet i dess betänkande AU12. Med

hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet de finansieringsprinciper som

föreslagits i budgetpropositionen och avstyrker motionerna A208 (c) och A267

(m) i aktuella delar.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

00>1989/9015>Utgift 50>2 210 956 000 57>Anslagssparande61 026

000

00>1990/9115>Anslag 50>2 231 239 000

00>1991/9215>Prop. 50>2 619 139 000

Från anslaget betalas utgifterna för arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader, exkl. utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen

inom arbetsmarknadsinstituten (Ami). Utgifterna avser löner m.m. för

verksamheten vid arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnderna och AMS.

Under anslaget B1. (s. 56--62) föreslår regeringen att riksdagen skall

1. medge att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS bestämmande,

länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1991/92 besluta om avskrivning av

lånefordran som inte överstiger 75 000 kr. uppkommen inom arbetsmarknadsverket

under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1990/91,

2. godkänna att högst 50000000kr. av medlen under anslaget får användas

för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,

3. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92

anvisa ett ramanslag på 2619139000kr.

00>

00>49>1990/91 73>Beräknad ändring 1991/92

00> 73>Föredraganden

00>00>Personal 66>7 366 100>-

00>Budget

00>Förvaltningskostnader 66>2 231 239 000 100>+387 900 000

00>03>(därav lönekostnader)66>(1 487 285 000) 100>(+247 502 000)

00>Kulturarbetsförmedling 66>0 100>-

00>Aske kursgård 66>0 100>-

00>Inkomster 66>0 100>-

00> 66>2 231 239 000 100>+387 900 000

00>

Budgetramen för budgetåren 1991/92--1993/94 har beräknats till

7340713000kr.

Som framgår av ovanstående sammanställning är lönekostnaderna den största

utgiftsposten inom anslaget.

I propositionen lämnas följande sammanställning över tjänstgörande,

årsarbetare och lönekostnad den 1 juli1990 finansierade dels över anslaget B

1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, dels över andra anslag.

00>Placering39>Antal 59>Antal 79>Löne-

00> 39>tjänst- 59>årsar- 79>kostnad

00> 39>görande 59>betare 79>(1000-tal

00> 79>kr.)

00>00>AMS 50>484 70>459 94>125 289

00>Länsarbetsnämnder50>1 817 70>1 644 94>387 221

00>Arbetsförmedling 50>5 705 70>4 989 94>1 097 262

00>AMU-förläggningar50>67 70>58 94>10 053

00>Ami 50>2 339 70>2 043 94>504 308

00>

00>00>Summa 50>10 412 70>9 193 94>2 124 133

00>

00>Fördelning av lönekostnader budgetåret 1989/90 (1000-tal kr.)

00>

00>Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (B1) 100>1 509 335

00>Ami (C 4) 100>494 480

00>Anställda med lönebidrag 100>125 233

00>

00>Summa 100>2 129 048

00>

Arbetsförmedlingens verksamhetsinriktning m.m.

I motion A272 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) tar motionärerna upp frågan om

förutsättningarna att fortsätta arbeta efter pensioneringen. Arbetsgivaren

bör t.ex. informera om dessa möjligheter inför pensionsdagen. En

arbetsförmedling som enbart vänder sig till äldre skulle kunna bidra till ökad

flexibilitet och anpassning på arbetsmarknaden. En arbetsgivare som är

intresserad av att anställa äldre arbetskraft skulle därigenom ges möjlighet

att finna den. Motionärerna pekar på de goda erfarenheter man har från ett

pågående projekt med arbetsförmedling för äldre i Linköping.

Utskottet konstaterar följande. Arbetsmarknadsverket har särskilda

förmedlingar för pensionärer förutom i Linköping även i Stockholm och Göteborg.

På ytterligare ett antal kontor finns förmedlare som särskilt har ansvaret för

arbetsförmedling åt pensionärer. Mot bakgrund av särskilda önskemål som många

pensionärer har beslöt regeringen i september 1990 att ge klartecken till en

organisationsarbetsförmedling för äldre.

Utskottet vill slutligen -- i likhet med vad som också sägs i motionen --

upplysa om att arbetsförmedlingen inte tillämpar någon åldersgräns när det

gäller att hjälpa arbetssökande att finna lämpligt arbete.

Med det anförda anser utskottet att motion A272 i stor utsträckning är

tillgodosedd. Den bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion A235 av Åsa Domeij m.fl. (mp) efterlyses en bättre

arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i andra länder. Motionärerna

anser att det för den som vill söka arbete i andra länder praktiskt taget inte

ges någon service av landets arbetsförmedlingar. Inte ens när det gäller de

nordiska länderna finns en fungerande arbetsförmedling.

Redan i samband med behandlingen av en liknande motion av samma motionärer i

betänkandet 1989/90:AU11 konstaterade utskottet att det sedan länge finns ett

utbyte av information om lediga platser i Norden. Samtliga länder har

kontaktpersoner för nordisk arbetsförmedling, i Sverige såväl i varje län som

på AMS centralt. Sedan år 1987/88 finns ett utbyte av information om lediga

platser via ADB-teknik. Under år 1990 startade den nya platslistan "Nytt jobb i

Norden". Tills vidare är det bara Sverige och Finland som deltar. Inom det

nordiska samarbetet pågår dessutom för närvarande ett projekt för

effektivisering av den nordiska arbetsförmedlingen. Arbete pågår också med att

underlätta ADB-utbyte av platser mellan länderna.

Vad gäller motionärernas yrkande att en internationell förmedling måste

byggas upp kan utskottet notera att man har påbörjat uppbyggnaden av en

internationell arbetsförmedling. I oktober 1990 anställdes en chef för

förmedlingen. Denne arbetar nu med att bygga upp förmedlingen som beräknas

kunna starta sin verksamhet inom kort. Förmedlingen ligger i Stockholm men

skall svara för service över hela landet.

Motion A235 synes därför redan tillgodosedd och bör således inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

I motion A230 framhåller Nils T Svensson (s) behovet av kompetens inom

länsarbetsnämnderna för hörselskadade/vuxendöva. Motionären refererar till

hörselvårdsutredningen, som redovisat vissa resultat

om hörselskadades och dövas behov av samhällsstöd. Enligt motionären ligger

hörselvårdsutredningens förslag i linje med regeringens mål för

arbetsmarknadspolitiken, nämligen att det vid länsarbetsnämnderna måste finnas

personal som har kompetens beträffande hörselskadades/vuxendövas behov. Rätten

till kompetent service för denna grupp måste säkerställas, och det bör vara

länsarbetsnämndernas ansvar att så sker, anser motionären.

Utskottet behandlade en likartad motion i sitt betänkande 1989/90:AU11.

Liksom vid detta tillfälle vill utskottet även nu uttrycka sin förståelse för

behovet av ökad service åt vuxendöva. Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionären beträffande länsarbetsnämndernas -- och ytterst AMS -- ansvar för

denna grupp. Utskottet vidhåller därför sin tidigare redovisade uppfattning att

det bör ankomma på AMS att ta ställning till vilka komplement till

arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut som behövs för att tillgodose

behovet av service åt hörselskadade/vuxendöva. Kravet i motion A230 ligger

således i linje med den förda politiken och bör därför inte föranleda någon

åtgärd.

Medelsanvisning

I det föregående har utskottet tagit ställning till vad som anförts i

propositionen om personal vid arbetsmarknadsverket. Utskottet tillstyrker även

vad som i övrigt anförts under anslaget. Till anslaget Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader föreslås för nästa budgetår 2619139000kr., varav

1 734,8 milj.kr. för de sammanlagda lönekostnaderna. Av lönemedlen bör enligt

propositionen 5milj.kr. avsättas för tillfälliga förstärkningar av

arbetsförmedlingen, medel som bör få utnyttjas först efter särskilt beslut av

regeringen.

Som en konsekvens av motionsförslaget beträffande antalet tjänster inom

arbetsmarknadsverket föreslås i motion A208 (c) ett med 175milj.kr. reducerat

belopp när det gäller medelsanvisningen i denna del.

Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen beträffande anvisning

av medel till det här aktuella anslaget. Den i sammanhanget upptagna motionen

avstyrks i aktuell del.

Slutligen tillstyrker utskottet att AMS eller efter AMS bestämmande

länsarbetsnämnd bemyndigas avskriva vissa lånefordringar inom verket.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

00>1989/90 15>Utgift 54>8 528 330 000 57>Reservation 2 298 556 245

(1)

00>1990/91 15>Anslag 54>9 473 770 000

00>1991/92 15>Prop. 54>11 418 687 000

(1) Avser reserverade medel från anslagen B3. Arbetsmarknadsutbildning,

B5. Sysselsättningsskapande åtgärder (exkl. strukturstöd för

byggarbetsmarknaden) samt B6. Statsbidrag till inskolningsplatser.

Inledning

Anslaget B2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder motsvarar de tidigare

anslagen B2. Arbetsmarknadsservice, B3. Arbetsmarknadsutbildning, B4.

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag, del av B5.

Sysselsättningsskapande åtgärder samt B6. Statsbidrag till

inskolningsplatser. Från det nya anslaget B2. skall betalas utgifter för dels

utbudsstimulerande åtgärder, dels sysselsättningsstimulerande åtgärder.

De utbudsstimulerande åtgärderna syftar i första hand till att befrämja den

yrkesmässiga och geografiska rörligheten och att bidra till

kompetensutvecklingen i arbetslivet. Åtgärderna avser utredningskostnader,

flyttningsbidrag m.m., arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag,

utbildningsbidrag vid vidgad arbetsprövning samt bidrag till arbetslösa för att

starta egen verksamhet.

De sysselsättningsfrämjande åtgärderna är främst avsedda för de mest utsatta

grupperna på arbetsmarknaden, nämligen långtidsarbetslösa, deltidsarbetslösa,

arbetshandikappade samt flyktingar och invandrare. Dessa åtgärder avser

beredskapsarbeten, rekryteringsstöd, otraditionella insatser, insatser för

flyktingar och invandrare samt inskolningsplatser.

Som framgått av inledningen till detta betänkande föreslår regeringen att

arbetsmarknadsverket får rätt att fritt välja hur de arbetsmarknadspolitiska

medlen skall fördelas på åtgärdsform. Den principen bör dock gälla att

utbudsstimulerande åtgärder skall väljas före sysselsättningsstimulerande

åtgärder. Av det föreslagna totala anslaget om 11,4 miljarder kronor beräknar

arbetsmarknadsministern att omkring 80% skall avse utbudsstimulerande

åtgärder.

Enligt propositionen bör regeringen disponera 50 milj.kr. av anslaget för

särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på krisorter och liknande.

I bilaga 3 till detta betänkande redovisas regeringens beräkning av

kostnader för olika slag av åtgärder inom anslaget.

I fyra motioner framförs yrkanden som avser storleken av det totala anslaget

B2.

I motion A267 yrkande 3 av Sonja Rembo m.fl. (m) hemställs att riksdagen

anvisar ett 776,5 milj.kr. lägre belopp än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna anser att regeringen inte bör disponera några medel för insatser

på krisorter och liknande, vilket innebär en minskning med 50 milj.kr. Denna

typ av medel har enligt motionen använts för s.k. paket som mer varit avsedda

att tillfredsställa en opinion än att ge förutsättningar för en god utveckling

på arbetsmarknaden. Motionärernas yrkande i fråga om det totala beloppet

baserar sig i övrigt på beräkningar av kostnaderna för de olika slagen av

åtgärder m.m. under anslaget. Dessa från propositionen avvikande beräkningar

redovisas i de skilda avsnitten i det följande.

Vad gäller de i moderatmotionen framförda synpunkterna på de särskilda medlen

för insatser på krisorter och liknande konstaterar utskottet att dessa medel

beräknats tillsammans med medlen för beredskapsarbete. Utskottet anser det

angeläget att regeringen har tillgång till resurser av detta slag och kan

följaktligen inte ansluta sig till motionen i detta hänseende.

Även centern föreslår ett i förhållande till propositionen lägre totalt

anslag. I motion A208 yrkar partiet ett 225milj.kr. mindre belopp. Detta

redovisas i avsnittet om Flyttningsbidrag m.m. nedan.

Miljöpartiet de gröna kopplar ihop de totala kostnaderna för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder med frågan om en allmän

arbetstidsförkortning och en förkortning av semestern. I motion A736 av Inger

Schörling m.fl. framförs att kortare arbetstid innebär att det befintliga

arbetet delas solidariskt. Det medför mindre stress och leder till minskad

varuproduktion, vilket i sin tur spar miljö och råvaror. En förkortning av

arbetstiden kan komma till stånd, förutom genom en rätt att individuellt välja

kortare arbetstid, genom en allmän arbetstidsförkortning i arbetstidslagen.

Förkortningen bör enligt motionen genomföras stegvis så att veckoarbetstiden

blir 39 timmar från den 1 januari 1992 och 38 timmar från den 1januari 1993.

Om riksdagen bifaller detta yrkande hemställer miljöpartiet de gröna dels att

etapp 1 i den sjätte semesterveckan rivs upp, dels att det totala anslaget

under B2. minskas med 500 milj.kr., detta eftersom behovet av

arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir mindre.

Utskottet kan med anledning av motionen konstatera att det i dag inte finns

några lagliga hinder mot att individuellt träffa avtal med arbetsgivaren om

kortare arbetstid. Med hänsyn till den låga produktivitetstillväxten i landet

är emellertid ambitionerna från statsmakternas sida att på olika sätt öka

arbetskraftsutbudet och minska frånvaron från arbetet. I nuvarande ekonomiska

läge finns enligt utskottets mening inte utrymme för någon allmän

arbetstidsförkortning. Vad gäller den sjätte semesterveckan motiveras reformen

främst av kravet på ökad rättvisa mellan olika löntagargrupper. Frågan om

flexibla regler för arbetstid och semester kommer att belysas av en nyligen

tillsatt utredning (A 1991:01, Dir. 1991:7). Utskottet vill därtill framhålla

att man inte kan utgå ifrån att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

skulle minska vid en allmän arbetstidsförkortning. Insatser som stimulerar

yrkesmässig och geografisk rörlighet och som ökar kompetensen i arbetslivet lär

vara nödvändiga även om fler personer delar på det befintliga arbetet.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A736 i de nu berörda delarna.

Utskottet tar i detta sammanhang upp två motioner som rör

arbetsmarknadspolitiska insatser i olika län.

Gunnar Björk och Karin Starrin (båda c) anser i motion A494 att

sysselsättningsläget i Gävleborgs län med 2,8% arbetslösa motiverar att

länsarbetsnämnden tillförs ytterligare arbetsmarknadsresurser med 50 milj.kr.

Mot bakgrund av det bekymmersamma sysselsättningsläget i Västernorrlands län

med 5500 öppet arbetslösa framför Sigge Godin (fp) i motion A212 att hela

arsenalen av arbetsmarknadspolitiska insatser behövs i länet, inte minst med

tanke på de sämst ställda, arbetshandikappade, ungdomar och invandrare.

Hittillsvarande insatser har enligt honom inte varit tillräckliga.

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom den nya anslagsstrukturen som

innebär en stor frihet för arbetsmarknadsverket att i varje situation välja den

lämpligaste åtgärden. Att tyngdpunkten skall ligga på de utbudsstimulerande

åtgärderna såsom arbetsmarknadsutbildning hindrar inte att andra slag av

insatser kan vara befogade i enskilda fall. Vid AMS fördelning av resurser

mellan länen tas hänsyn till arbetsmarknadsläget i respektive län. Såväl

Västernorrland som Gävleborg hör till de högprioriterade länen. Enligt

utskottets mening ryms behövliga åtgärder inom ramen för det totala anslaget

B2. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna A212 och A494.

Deltidsarbetslösa

De deltidsarbetslösa utgör drygt en fjärdedel av de kvarstående sökandena,

exkl. personer i åtgärder och ombytessökande, vid arbetsförmedlingen.

Som redovisats i 1990 års kompletteringsproposition har

arbetsmarknadsministern haft överläggningar om deltidsarbetslösheten med de

främst berörda parterna på arbetsmarknaden, dvs. inom det statliga och

kommunala området samt inom handeln. Överläggningarna har resulterat bl.a. i

att arbetsgivarsidan uppmanat sina medlemmar att uppmärksamma frågan, att

uppsökande verksamhet bedrivs och i en del fall att åtgärdsprogram utarbetats.

I sammanhanget har arbetstagarsidan föreslagit ändringar i lagen om

anställningsskydd (LAS) i skilda hänseenden. I den nu behandlade propositionen

anför arbetsmarknadsministern att utfallet av det pågående arbetet ute i landet

bör avvaktas innan hon är beredd att tillstyrka lagändringar för att komma till

rätta med problemet. Arbetet med att lösa problemet med de deltidsarbetslösa

kommer enligt propositionen att bedrivas på bred front under våren och under

nästa budgetår. Det betonas att deltidsarbetslösheten är nära förknippad med

arbetsorganisationen som sådan och att det därför är angeläget att

arbetsgivarna angriper problemet med strukturella åtgärder.

I motion A231 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) framförs förslag till

regeländringar liknande dem som arbetstagarsidan begärt vid överläggningarna

med regeringen. Motionärerna anser att en deltidstjänst inte skall få

ledigförklaras innan det klargjorts att vakansen inte kan användas för att öka

sysselsättningsgraden för andra tjänster och att LAS bör kompletteras med en

företrädesrätt till utökad arbetstid för deltidsarbetande.

Utskottet instämmer i att det pågående arbetet bör avvaktas innan frågan om

regeländringar övervägs vidare. Som sägs i propositionen är det dock med hänsyn

till det stora antalet deltidsarbetslösa av yttersta vikt att

arbetsmarknadsverket ökar sina ansträngningar för denna kategori arbetssökande,

framför allt med syfte att öka gruppens genomströmning och korta sökandetiden.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A231.

Flyttningsbidrag m.m.

I propositionen framförs att arbetsmarknaden i början av 1990-talet kommer

att kännetecknas av betydande yrkesmässiga och regionala obalanser. Bristen på

personal inom vissa yrken är på en del håll stor samtidigt som arbetslösheten

stiger i hela landet. Geografisk rörlighet är nödvändig för att möta

arbetsmarknadens behov, sägs det i propositionen.

Flyttningsbidrag kan utges vid flyttning som sker av arbetsmarknadsskäl. Det

kan vara respenning, starthjälp och merkostnadsbidrag. En arbetsgivare som

anställer en medflyttande familjemedlem kan få medflyttandebidrag.

Tre motioner rör villkoren för erhållande av olika former av

flyttningsbidrag.

Merkostnadsbidrag får lämnas till en arbetslös som trots aktiva insatser av

arbetsförmedlingen under två månader inte fått arbete på hemorten och som

flyttar för att tillträda en anställning på annan ort. Bidrag får dock inte

lämnas vid anställning i Stockholms län eller i Malmö eller Göteborgs kommun.

Det framgår av propositionen att AMS har föreslagit att bidraget i

fortsättningen skall benämnas starthjälp och att kravet på två månaders

arbetslöshet tas bort. Villkoret bör i stället vara att den arbetssökande är

eller riskerar att bli arbetslös. Enligt AMS bör även de som tar anställning i

de tre storstadsområdena omfattas av bidraget. Regeringen har inte tillstyrkt

dessa förslag.

Sonja Rembo m.fl. (m) anser i motion A267 (m) i likhet med AMS att sådan

"starthjälp" bör utges oavsett vart man flyttar. Något krav på två månaders

arbetslöshet bör inte heller uppställas. Motionärerna beräknar till följd härav

ett förhöjt medelsbehov med 30 milj. kr.

I folkpartiet liberalernas motion A223 framförs likaledes att kravet på två

månaders arbetslöshet bör slopas eftersom det är angeläget att

arbetslöshetsperioden blir så kort som möjligt. Partiet ansluter sig till AMS

uppfattning att villkoret i stället bör vara att den arbetssökande är eller

riskerar att bli arbetslös.

Centern vill enligt motion A208 att flyttningsbidragen får en mer

regionalpolitisk inriktning. Merkostnadsbidraget bör utges bara vid flyttning

till stödområdena, Bergslagskommunerna och sydöstra Sverige. Flyttningsbidrag i

form av respenning m.m. skall komma i fråga endast vid utflyttning till

regionalpolitiskt prioriterade områden. Nya riktlinjer i enlighet med detta

skulle enligt partiet leda till en minskad belastning på statsbudgeten med 225

milj.kr.

Med anledning av m- och fp-motionernas krav att tvåmånadersregeln skall

slopas vill utskottet betona merkostnadsbidragets karaktär av

arbetsmarknadspolitiskt instrument. Insatser under en viss tid med försök att

få arbete på hemorten bör ske innan bidrag kan komma i fråga. Det skulle annars

bli ett generellt flyttningsbidrag. Utskottet anser också att den geografiska

begränsningen bör vara kvar. Med hänvisning till det anförda avstyrks de nu

behandlade motionerna A223 och A267 i berörda delar.

När det gäller de geografiska villkoren för flyttningsbidragen m.m. vill

utskottet hänvisa till sina tidigare ställningstaganden med anledning av

likartade motionsyrkanden. Utskottet har framhållit att en inskränkning av

rätten till flyttningsbidrag i enlighet med förslagen skulle innebära att

ersättning för de reella flyttningskostnaderna inte längre skulle kunna utgå

vid arbetsmarknadspolitiskt motiverade flyttningar i andra delar av landet än

avfolkningsbygderna. Frågan om villkoren för merkostnadsbidraget har prövats i

samband med att bidraget fick sin nuvarande utformning (1988/89:AU1y) och även

därefter. Utskottets uppfattning har varit att centerns förslag skulle innebära

en alltför snäv avgränsning med hänsyn till de arbetslösas intressen. Uskottet

gör inte någon annan bedömning nu och finner alltså att motion A208 bör avslås

i den nu berörda delen.

Kulturarbetare är en yrkesgrupp med hög arbetslöshet. Sedan 1987 bedrivs

en försöksverksamhet med fria hemresor. Ett högstbelopp om 2 milj.kr. per

budgetår har utnyttjats till 86%. Enligt den uppföljning av verksamheten som

gjorts genom arbetsmarknadsdepartementets försorg fyller den en viktig

funktion. Regeringen föreslår att verksamheten får bedrivas även under nästa

budgetår och att högstbestämningen för bidraget tas bort till undvikande av

administrativt belastande ramar för mindre belopp inom anslaget.

Sonja Rembo m.fl. (m) anser enligt motion A267 att det inte bör skapas

särregler för olika grupper på arbetsmarknaden. Av detta skäl bör enligt

motionen det totala anslaget minskas med 2,5 milj.kr.

Enligt utskottets mening motiverar den höga arbetslösheten bland

kulturarbetare liksom de speciella omständigheter som de arbetar under att

försöksverksamheten med hemresebidrag får fortsätta. Motion A267 bör därför

avslås i nu behandlad del.

Arbetsmarknadsutbildning

Som framgått inledningsvis måste arbetsmarknadspolitiken inriktas mot

utbudsstimulerande insatser. Arbetsmarknadsutbildningen är därvid av största

betydelse vid sidan av förmedlingsinsatser och jobb-sökar-aktiviteter. I

propositionen sägs att insatserna måste förstärkas ytterligare. Personer med

bristfällig utbildning som blir arbetslösa till följd av svagare efterfrågan på

arbetskraft måste ges tillfälle att förstärka sin kompetens för att stå bättre

rustade när efterfrågan ökar igen. Även kompetenshöjande insatser för personer

som riskerar permittering eller uppsägning är angelägna för att stärka den

enskildes förutsättningar att möta de ökade kraven på arbetsmarknaden. Som

redovisas nedan föreslår regeringen resursförstärkningar av

arbetsmarknadsutbildningen. Ytterligare 15000 personer per månad skall kunna

erbjudas arbetsmarknadsutbildning vid upphandlade kurser eller inom det

reguljära utbildningsväsendet och ytterligare 4000 personer per månad skall

ges möjlighet till företagsutbildning.

Sonja Rembos m.fl. (m) motion A266 behandlar arbetsmarknadsutbildningens

allmänna inriktning. Utbildning är den viktigaste insatsen mot arbetslöshet,

sägs det i motionen, men arbetsmarknadsutbildningen bör varvas med

jobb-sökar-verksamhet för att hindra inlåsning. En hög grad av flexibilitet är

nödvändig. De arbetslösa måste styras mot utbildningar som motsvarar

kompetenskraven för de lediga arbetena och den enskildes intressen och

förutsättningar. I fråga om arbetsmarknadsutbildning i det reguljära

utbildningsväsendet framförs att det är otillfredsställande att

studiefinansieringen vid samma utbildningsinnehåll varierar mellan olika

elever.

Utskottet instämmer i stort med vad som framförts i motionen rörande

arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning och önskvärdheten av att

anpassa utbildningen till både arbetsmarknadens och de sökandes behov. Med

anledning av de i motionen uttryckta farhågorna för inlåsningseffekter vill

utskottet erinra om att deltagarna i AMU-utbildning börjar sitt arbetssökande

under utbildningstiden genom de platsförmedlare som i stor utsträckning finns

vid AMU-centrerna. Avbrott i utbildningen på grund av erhållet arbete

förekommer. Enligt vad utskottet inhämtat avbröt 6% av deltagarna

utbildningen av detta skäl under 1989. I fråga om studiefinansieringen hänvisar

utskottet till den utredning (U 1990:01) om vuxnas möjligheter att finansiera

studier som enligt direktiven (Dir. 1990:2) bör slutföra sitt arbete sommaren

1991. En av utredarens uppgifter är att belysa samordningen mellan studiemedel,

vuxenstudiestöd, utbildningsbidrag och sjukförmåner. Detta utredningsarbete bör

enligt utskottets mening avvaktas innan några mer principiella överväganden

görs i fråga om arbetsmarknadsutbildningen i det reguljära utbildningsväsendet.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A266 i berört hänseende.

Ämnesinriktningen

I propositionen lämnas en redogörelse för verksamheten med

arbetsmarknadsutbildning. Det framgår i fråga om ämnesinriktningen att en stor

andel av utbildningen avsett yrken inom tillverkningsindustri samt inom vård-

och omsorgssektorn. En minskning har skett av utbildningsvolymen inom det

administrativa området samtidigt som de grundläggande kontorsutbildningarna

fått ge plats för utbildningar med ett mer kompetenshöjande innehåll.

I sex motioner begärs arbetsmarknadsutbildning för särskilda ändamål.

Folkpartiet liberalerna vill enligt motion A216, med motivering i Kr230, att

utbildning av yrkeskunniga hantverkare inom kulturmiljövården skall kunna

erbjudas som arbetsmarknadsutbildning. Kaj Larsson m.fl. (s) anför i motion

A227 att sysselsättningsstödet för arbetslösa byggnadsarbetare i första hand

bör avse vidareutbildning, varvid de kulturella byggnaderna är ett lämpligt

område. Lola Björkquist m.fl. (fp) efterlyser i motion A256 insatser för

turistnäringen, även inriktade mot småföretagare. I motion A269 av Berndt

Ekholm (s) påtalas att bristen på psykologer har försvårat möjligheterna att

genomföra reformer på arbetslivsområdet. Motionären anser att en

kompletteringsutbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen borde kunna

erbjudas personer med treårig utbildning som saknar legitimation. Lennart

Brunander (c) anser enligt motion A419 att den svåra situationen i

Sjuhäradsbygden, särskilt inom teko, ställer krav på ökad utbildning av

arbetslösa. Utbildning bör enligt honom ges även på gymnasie- och högskolenivå.

I motion Sf516 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) slutligen krävs utbildningsbidrag

från AMS för vuxna med läs- och skrivsvårigheter som studerar på folkhögskola.

Utskottet vill med anledning av motionerna betona att det är

arbetsmarknadsverkets uppgift att med utgångspunkt i de övergripande mål och

riktlinjer som fastställts av regering och riksdag bestämma vilka utbildningar

som bör anordnas. Arbetsmarknadens efterfrågan och de sökandes behov skall vara

styrande. Den generella utökning som föreslås av arbetsmarknadsutbildningen

innebär självfallet att ökade insatser är tänkbara på de områden som särskilt

anges i motionerna. Vad gäller kravet på utbildning även på gymnasie- och

högskolenivå kan konstateras att sådan kan förekomma redan med nuvarande

regler. Som framgått ovan har under senare tid getts plats för utbildningar med

mer kompetenshöjande innehåll. Frågan om arbetsmarknadsutbildning för personer

med läs- och skrivsvårigheter behandlades av utskottet senast i förra årets

betänkande AU11. Utskottet har avstyrkt motioner med likartat innehåll med

hänvisning till den grundregel som innebär att alla vuxna som saknar kunskaper

och färdigheter i att läsa, skriva och räkna på en nivå som normalt uppnås på

grundskolans mellanstadium skall erbjudas utbildning inom grundvux och att

bidrag efter individuell bedömning kan utges för yrkesinriktad utbildning för

den som är över 20 år. Utskottet är medvetet om att arbetslivets allt högre

krav på läs- och skrivförmåga kan göra det särskilt svårt för denna grupp att

hävda sig men är inte berett att tillstyrka en generell rätt till

utbildningsbidrag. Frågan får avgöras med utgångspunkt i de allmänna

principerna för rätt till arbetsmarknadsutbildning. Det kan tilläggas att den

tidigare nämnda utredningen om vuxnas möjligheter att finansiera studier på

grundskole- och gymnasieskolenivå särskilt skall belysa bl.a. samordningen

mellan studiemedel, vuxenstudiestöd, utbildningsbidrag och sjukförmåner.

Utredningen kan väntas lägga fram sitt utredningresultat under året.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna A216, A227, A256, A269,

A419 i nu berörd del och Sf516 likaså i nu berörd del.

Särskilt anordnad utbildning

Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning är sådan utbildning som upphandlas

från AMU-gruppen eller från bl.a. kommunernas uppdragsutbildning, högskola,

folkhögskola, studieförbund eller företag.

I propositionen förordas en omfattning av utbildningen som svarar mot

129000 deltagare i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning, vilket är

43000 fler än vad som föreslogs förra året. Av ökningen beräknas 9000

genomgå utbildning i företag. 34000 deltagare kommer att genomgå utbildning

som berättigar till utbildningsbidrag. Ökningen innebär att 11000 fler

personer varje månad kommer att befinna sig i upphandlade kurser.

Kostnaden för den särskilt anordnade utbildningen, exkl. utbildningsbidrag

till deltagare, beräknas till 3 978,7 milj.kr. enligt vad som under hand

inhämtats från regeringskansliet. I beloppet ingår kostnaden för upphandling av

utbildning till de tillkommande 34000 deltagarna med utbildningsbidrag, 1

082,2 milj.kr. Det inkluderar även kostnaden för bidrag till utbildning i

företag och elevsocial verksamhet. Av de totala medlen bör enligt propositionen

15 milj.kr. avsättas till utbildning av såväl nyanställda som redan anställda

inom tekoindustrin och 10 milj.kr. till kompetenshöjande insatser inom Blekinge

län. Även andra kostnader täcks av anslaget.

Sonja Rembo m.fl. (m) förutser enligt motion A266 liksom regeringen en stor

ökning av placeringar i upphandlad arbetsmarknadsutbildning. De betonar att

detta kommer att ställa stora krav på länsarbetsnämnderna att upphandla

tillräcklig volym. Det kan antas att huvuddelen kommer att upphandlas hos AMU.

Enligt motionärerna är det knappast möjligt för AMU att öka kapaciteten så

snabbt som förutsätts i propositionen. För att inte kvaliteten skall försämras

bör ökningen vara något mindre än enligt regeringens förslag. Det innebär

enligt motionen att antalet placerade i upphandlad utbildning under hösten 1991

kommer att vara lägre. Som en konsekvens av detta beräknas i Sonja Rembos m.fl.

motion A267 ett 196,5 milj.kr. lägre belopp än i propositionen för

upphandlingen av utbildningen. Vad gäller det särskilda stödet till teko sägs i

den sistnämnda motionen att detta står i strid med moderaternas syn på

frihandel. Inget särskilt bidrag bör utges, vilket leder till ett 15 milj.kr.

lägre belopp än enligt regeringens förslag. Inte heller bör enligt motionärerna

något särskilt stöd utges för insatser i Blekinge. Det bör täckas inom ramen

för ordinarie anslag, anser motionärerna, som därför beräknar ett 10 milj.kr.

lägre belopp.

Enligt vad utskottet inhämtat grundar sig den i propositionen föreslagna

utbildningsvolymen på en bedömning av såväl de arbetssökandes behov, den

framtida arbetsmarknadssituationen och utbildningsanordnarnas möjligheter att

tillhandahålla den utbildning som arbetsmarknadsverket behöver upphandla.

För att få belyst bl.a. den i motionen aktualiserade frågan om AMUs förmåga

att snabbt öka utbildningskapaciteten har generaldirektören vid AMU-styrelsen

Berit Rollén hörts inför utskottet. Den bild som lämnades ger enligt utskottets

mening inte anledning att hysa oro för att AMU inte skulle kunna öka

utbildningsutbudet i den takt som efterfrågas. Det finns därför inte anledning

att av de skäl som åberopas i motionen beräkna en lägre kostnad för

upphandlingen.

Det särskilda stödet till teko ingår i ett treårsprogram för

rekryteringsutbildning som riksdagen ställt sig bakom. Verksamheten går nu in

på det sista året. I förra årets betänkande AU11 avstyrktes ett motsvarande

motionsyrkande av Sonja Rembo m.fl. med motiveringen att programmet borde

fullföljas. Utskottet har inte ändrat den uppfattningen.

Även det särskilda stödet till Blekinge är en tidsbegränsad verksamhet för

att bl.a. öka kunskaperna kring utbildningsbehoven i företagen. Också denna

verksamhet går in på sitt sista år och bör enligt utskottets mening fullföljas.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna A266 och A267 i nu

behandlade delar.

Utbildning i företag

Medlen för bidrag till utbildning i företag beräknas, som framgått ovan,

tillsammans med medlen för särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning. I

propositionen sägs att stödet bör få starkare inriktning mot nyrekrytering av

arbetskraft. Enligt nuvarande regler får bidrag till utbildning av nyanställda

lämnas enbart inom vårdområdet och tillverkningsindustrin samt generellt vid

anställning av flyktingar och invandrare. För att underlätta

omställningsprocessen på arbetsmarknaden och avhjälpa den brist på arbetskraft

som trots en minskad efterfrågan finns inom delar av den konkurrensutsatta

sektorn föreslår regeringen att bidrag, som en försöksverksamhet, skall kunna

lämnas till utbildning av nyanställda inom expansiva företag med uttalad brist

på arbetskraft enligt de regler som i övrigt gäller för bidrag till utbildning

i företag. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner detta förslag.

Sonja Rembo m.fl. (m) anser enligt motion A266 att hela systemet med

utbildning i företag snarast bör utvärderas eftersom det är principiellt

tvivelaktigt. Intill dess utvärdering sker bör verksamheten inte utvidgas

enligt motionärerna. Detta leder enligt motion A267 till ett 270 milj.kr. lägre

anslag än vad regeringen föreslagit.

Även folkpartiet liberalerna anser (motion A223) att en utvärdering av

systemet är viktig. Partiet motsätter sig inte att visst stöd ges till denna

utbildningsform men åberopar en rapport från RRV enligt vilken statsbidragen

inte haft så stor betydelse för hur företagen väljer att organisera sin

utbildning.

Även i förra årets arbetsmarknadspolitiska betänkande behandlades frågan om

en utvärdering av systemet med utbildning i företag. Utskottet avstyrkte en

m-motion med yrkande om sådan utvärdering med hänvisning till att

arbetsmarknadsministern aviserat att hela frågan om utbildning i företag skulle

sättas in i ett större sammanhang. Den i april 1990 tillsatta utredningen (A

1990:02) om kompetensutveckling i arbetslivet har till uppgift att lämna

förslag till åtgärder för att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet,

särskilt vad avser personalutbildning. Som underlag för förslagen skall

kommittén kartlägga och analysera den nuvarande personalutbildningens

omfattning, inriktning och fördelning samt ge en helhetsbild av

personalutbildning, samhällelig vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning.

Vidare skall kommittén närmare precisera de framtida behoven av

kompetensutveckling i företag och förvaltningar. Förslagen till åtgärder skall

enligt direktiven (Dir. 1990:25) finansieras inom ramen för givna resurser.

Kommittén skall därvid överväga möjligheterna till effektiviseringar i

utnyttjandet av resurser inom bl.a. arbetsmarknadsutbildningen. En slutrapport

bör enligt direktiven föreligga den 1 maj i år. Utskottet har härutöver

inhämtat att AMS för närvarande genomför en undersökning genom enkäter både

till företag som erhållit bidrag och till de anställda i dessa företag som

genomgått utbildning för att få en belysning av bidragets effekter.

Med hänsyn till det arbete som sålunda pågår anser utskottet att någon

särskild utvärdering av det slag som begärs i de två motionerna inte är

påkallad. Motionerna A223 och A266 avstyrks således i nu behandlade delar.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens nyss beskrivna förslag om

utvidgad rätt till bidrag vid utbildning i företag vid nyanställning och

ställer sig följaktligen inte bakom m-motionens beräkning av kostnaderna för

sådan utbildning.

Utbildningsbidrag m.m.

Regeringen har nyligen fastställt nivåerna för utbildningsbidragen för år

1991. Ersättningarna har därvid anpassats till löneutvecklingen för vuxna

arbetare inom egentlig industri. Utbildningsbidraget är under 1991 högst 543

kr. per dag för den som är berättigad till ersättning från erkänd

arbetslöshetskassa. För den som är lägst 20 år och inte har rätt till

ersättning från arbetslöshetskassan är bidraget 326 kr. I övriga fall är

bidraget 230 kr.

I propositionen beräknas den totala kostnaden för utbildningsbidrag, inkl.

traktamentshöjning och stimulansbidrag till deltagare i

arbetsmarknadsutbildning, till 4 658,6 milj.kr. Antalet deltagare i

arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag har då uppskattats till 116000

i särskilt anordnad utbildning med en genomsnittlig utbildningstid om 17 veckor

och 31000 i utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med en

genomsnittlig utbildningstid om 29 veckor.

Som redovisats ovan i avsnittet Särskilt anordnad utbildning utgår Sonja

Rembo m.fl. (m) enligt motion A267 från att AMU inte kan öka utbildningsvolymen

under hösten 1991 i den takt som förutsatts av regeringen. Som en följd härav

beräknar motionärerna enligt samma motion ett 240,5 milj.kr. lägre belopp för

utbildningsbidrag.

Utskottet har i det föregående anslutit sig till regeringens beräkningar i

fråga om utbildningsvolymen under det kommande budgetåret. Utskottet ansluter

sig även till uppskattningen av kostnaden för utbildningsbidrag.

Finansiering

Regeringen föreslår, som utskottet berört i inledningen till detta

betänkande, ett nytt sätt att finansiera kostnaden för

arbetsmarknadsutbildningen och den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom

arbetsmarknadsavgiften. Kassamedlemmar som deltar i arbetsmarknadsutbildning

och yrkesinriktad rehabilitering erhåller utbildningsbidrag med samma belopp

som enligt arbetslöshetsförsäkringen. Utbildningsbidragen i samband med sådan

verksamhet, som i dag helt betalas av anslagsmedel, bör enligt propositionen

finansieras på samma sätt som arbetslöshetsersättningarna såvitt gäller

personer som uppfyller medlems- och arbetsvillkoren i

arbetslöshetsförsäkringslagen. Därför föreslås att de medel, 1951,2

milj.kr., som beräknas för utbildningsbidrag till personer som uppfyller

medlems- och arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringslagen överförs från

"influtna arbetsmarknadsavgifter" eller den s.k. arbetsmarknadsfonden till

inkomsttitel 1251.

Även i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) föreslås ändrad

finansiering. KAS är i dag helt anslagsfinansierat men föreslås nu bli

finansierat på samma sätt som utbildningsbidragen till de kassaberättigade,

dvs. via arbetsmarknadsavgiften.

De framlagda förslagen föranleder ändring i 4 kap. 7 § lagen (1981:691) om

socialavgifter. Förslaget såvitt gäller själva lagändringen behandlas i AU12. I

det följande tar utskottet ställning i sak till regeringens förslag om

arbetsmarknadsfonden som källa till finansiering av utbildningsbidrag och

KAS.

Den totala ökade kostnaden för arbetsmarknadsutbildning inkl.

utbildningsbidrag, bidrag till utbildning i företag och kostnaden för de

utökade jobb-sökar-aktiviteterna beräknas till sammanlagt 3 040 milj.kr. I

fråga om finansiering av detta belopp föreslås att 700 milj.kr. tas ur

reserverade medel vid ingången av nästa budgetår, att 692,4 milj.kr., avseende

utbildningsbidrag till kassaberättigade, finansieras via arbetsmarknadsavgiften

på sätt som beskrivits ovan och att återstående medel, 1 647,6 milj.kr.,

finansiseras genom en engångsvis särskild disposition av medel i

arbetsmarknadsfonden. Ett förslag läggs fram till lag om tillfällig avvikelse

från lagen om socialavgifter. I propositionens lagförslag anges ett felaktigt

belopp, 2,34 miljarder kronor, för överföring. Det rätta beloppet skall som

framgått vara 1 647,6 milj.kr. (Se bilaga2 till detta betänkande).

Sonja Rembo m.fl. (m) anser enligt motion A267, såsom har redovisats tidigare

i detta betänkande, att den permanenta finansieringen ur arbetsmarknadsfonden

även bör avse utbildningsbidrag till dem som inte uppfyller medlems- och

arbetsvillkoren enligt arbetslöshetsförsäkringslagen. I motionen framförs att

propositionens gränsdragning framstår som ologisk eftersom KAS -- som

regeringen föreslår skall finansieras permanent via arbetsmarknadsfonden --

avser just den kategori som inte uppfyller villkoren. Motionärerna yrkar därför

att det belopp som förs över engångsvis minskas med vad som motsvarar

utbildningsbidragen till denna kategori samtidigt som den permanenta ändringen

i lagen om socialavgifter utvidgas till att avse även kategorin i fråga.

Centern godtar, såsom redovisats ovan, i motion A208 att KAS och

statsbidragen till de erkända arbetslöshetskassorna finansieras på samma sätt.

I motionen föreslås att den engångsvisa dispositionen utökas till att gälla

även 1,5miljarder kronor från arbetsmarknadsfonden för närings- och

regionalpolitiska satsningar under budgetåret 1991/92.

Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget i m-motionen att

utbildningsbidragen även för den som inte uppfyller kraven i

arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras permanent genom

arbetsmarknadsavgiften. Utskottet har erinrat om att arbetslöshetsförsäkringens

finansieringssystem skall utvärderas och att nytt underlagsmaterial således

kommer att tas fram. Därtill kommer att arbetsmarknadsavgiften knappast förslår

till att finansiera den årliga kostnaden för samtliga utbildningsbidrag. Större

delen av kostnaderna för bidragen utges nämligen till personer som inte är

kassaberättigade. Den tillfälliga finansieringen beträffande denna kategori

avser endast en del av volymökningen för nästa budgetår. Utskottet ansluter sig

således i sak till vad regeringen föreslagit i fråga om finansieringen och

avstyrker därmed motion A267 i berörd del.

Centerns argument för en tillfällig finansiering av närings- och

regionalpolitiska satsningar motsvarande 1,5miljarderkronor från

arbetsmarknadsfonden har inte övertygat utskottet om nyttan av en sådan

disposition.

Förslaget om ändrad lydelse av lagen om socialavgifter behandlas som nämnts i

AU12. Vad gäller den engångsvisa dispositionen anser utskottet att förslaget

till lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter bör ha den

lydelse som framgår av "Utskottets lagförslag" i bilaga 2 till detta

betänkande. Motionerna A208 och A267 avstyrks i nu behandlade delar.

Beredskapsarbeten m.m.

Antalet personer i beredskapsarbete har minskat stadigt under 1980-talet.

Under budgetåret 1989/90 var varje månad i genomsnitt knappt 8300 personer

sysselsatta i sådant arbete, att jämföra med 11600 personer året innan.

Jämfört med budgetåret 1983/84, då antalet var som högst, har det skett en

minskning med ca 48 200 personer. Andelen investeringsarbeten minskar medan

arbeten inom tjänstesektorn ökar. Föregående budgetår var andelen

investeringsarbeten 3%, beredskapsarbeten inom natur, skogs- och fornvård

17% och övriga arbeten 80%. Kostnaderna per sysselsättningsdag, dvs.

statsbidrag per dagsverke, har hållits i stort sett oförändrade under en följd

av år. I fasta priser har kostnaderna minskat från 788 kr. budgetåret 1980/81

till 637 kr. budgetåret 1989/90.

Under senare år har det skett en minskning av omsättningen i

beredskapsarbete. Detta har medfört bl.a. att den genomsnittliga tid en person

befinner sig i beredskapsarbete har ökat. Under budgetåret 1989/90 hade i

genomsnitt en knapp fjärdedel av de kvarstående i beredskapsarbete varit mer än

sex månader i åtgärden.

Knappt 40% av dem som lämnat ett beredskapsarbete fick under föregående

budgetår ett arbete eller påbörjade en arbetsmarknadsutbildning. Detta är en

lägre andel än efter övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andelen har dock

ökat något under senare år. Enligt propositionen kan den sjunkande omsättningen

i åtgärden och det faktum att förhållandevis få personer som lämnat

beredskapsarbetet erhåller arbete eller arbetsmarknadsutbildning delvis bero på

att beredskapsarbetena allt mer har kommit att inriktas mot sökandegrupper som

har svårt att få ordinarie arbete.

Den allmänna inriktning av arbetsmarknadspolitiken som förordas i

propositionen är, som sagts tidigare, att utbudsstimulerande åtgärder skall

väljas före sysselsättningsstimulerande sådana. Detta innebär en restriktiv

användning av beredskapsarbeten. Enligt arbetsmarknadsministern bör

beredskapsarbete väljas först när arbetsförmedling, utbudsstimulerande åtgärder

samt andra lämpliga insatser har prövats. Det är enligt propositionen också

nödvändigt att effektiviteten ökar bl.a. genom att jobb-sökar-aktiviteter i

större utsträckning kombineras med åtgärden. Beredskapsarbeten med höga

dagsverkskostnader, såsom exempelvis investeringsarbeten, bör enligt

propositionen undvikas i största möjliga utsträckning.

För nästa år beräknas kostnaderna för beredskapsarbeten till 1555 milj.kr.,

vilket efter prisomräkning innebär oförändrade resurser jämfört med innevarande

budgetår. Medlen beräknas motsvara en volym om ca 1,8 miljoner

sysselsättningsdagar.

Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning i fråga om omfattningen

och inriktningen av beredskapsarbetena. Liksom regeringen anser utskottet att

tyngdpunkten i de arbetsmarknadspolitiska insatserna bör ligga på de

utbudsstimulerande åtgärderna där, förutom jobb-sökar-aktiviteter,

arbetsmarknadsutbildningen står i fokus. Utskottet instämmer i att personer med

bristfällig utbildning som blir arbetslösa till följd av den svagare

efterfrågan på arbetskraft måste ges tillfälle att förstärka sin kompetens för

att stå bättre rustade när efterfrågan ökar igen. Strukturomvandlingen innebär

att andelen arbeten som fordrar högre utbildning och ställer högre

kvalifikationskrav ökar samtidigt som det finns många anställda med låg

utbildning. Behovet av en ökad satsning på arbetsmarknadsutbildning är således

tydligt.

Utskottet vill emellertid betona att värdet av beredskapsarbete inte får

underskattas, även om resultatet av sådana insatser är sämre än efter andra

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns grupper av arbetslösa för vilka

arbetsmarknadsutbildning av olika skäl måste te sig mindre meningsfull. Det kan

gälla äldre personer som inte har långt kvar till pensionering, yngre

"skoltrötta" som inte fått en fast förankring på arbetsmarknaden och

överhuvudtaget personer som saknar och inte heller kan uppmuntras till en

tillräcklig studiemotivation. Man kan inte bortse från att ett visst mått av

sådan motivation bör vara en förutsättning för ett gott studieresultat.

Beredskapsarbete ger möjlighet till referenser från arbetslivet, vilket kan

vara nog så värdefullt för den som inte kan åberopa någon arbetslivserfarenhet.

Här skall inte heller glömmas gruppen flyktingar och invandrare, där utbildning

kanske inte alltid är den mest adekvata åtgärden. För åter andra kan ett

beredskapsarbete erbjuda nödvändig stadga och en fast dygnsrytm i tillvaron.

Utskottet vill med det anförda understryka att beredskapsarbete måste kunna

komma i fråga när detta framstår som den mest ändamålsenliga åtgärden i det

enskilda fallet.

I Sonja Rembos m.fl. (m) kommittémotion A 266 yrkas i likhet med föregående

år att statsbidraget till sysselsättningsskapande åtgärder sänks till

maximalt 50%. Kommuner och andra som får möjlighet att få arbete utfört som

beredskapsarbete bör således själva svara för minst halva kostnaden. Detsamma

bör enligt motionen gälla de nya former av sysselsättningsinsatser som

arbetsmarknadsverket självt får möjlighet att utforma.

Motionärernas förslag att kommunerna skall stå för minst hälften av kostnaden

för beredskapsarbete skulle innebära att staten skjuter över kostnader på

kommunerna med ca 100 milj.kr. Med tanke på de kategorier som

beredskapsarbetena i första hand kommer i fråga för är det enligt utskottets

mening rimligt att det finns möjlighet att lämna en högre bidragsprocent än vad

som förordas av motionärerna. Utskottet utgår från att de nya former av

sysselsättningsinsatser som nämns i motionen avser de s.k. otraditionella

insatserna, till vilka utskottet återkommer i det följande. Dessa ej

regelstyrda medel skall användas bl.a. för förnyelse av arbetsmetoderna inom

förmedlingsorganisationen och av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Eftersom det är fråga om insatser som skall styras efter den enskilde

arbetssökandens behov kan det säkerligen finnas fall där det är motiverat med

en högre bidragsprocent än vad som kan godtas enligt motionen. Utskottet

avstyrker således det nu behandlade motionsyrkandet.

Utskottet tar i detta sammanhang upp två motioner som behandlar resurser för

beredskapsarbete i olika landsdelar.

Lennart Brunander (c) framför i sin motion A419 om Sjuhäradsbygden att det

med hänsyn till den bekymmersamma situationen där krävs resurser för

beredskapsarbeten. Bengt Hurtig (v) pekar i motion A501 på den ökade

arbetslösheten bland byggnadsarbetare i Norrbotten och anser att offentligt

byggande i Gällivare och Haparanda delvis bör utföras genom beredskapsarbete

liksom visst vägarbete. Det är ett samhällsekonomiskt slöseri att låta stora

grupper gå arbetslösa när samhälleliga behov av arbeten finns, menar

motionären.

Med anledning av dessa två motioner vill utskottet hänvisa till vad som sagts

ovan med anledning av motioner med allmänna krav på arbetsmarknadsåtgärder i

olika delar av landet. Det ankommer på AMS att fördela resurserna för

arbetsmarknadspolitiska insatser länen emellan varvid hänsyn tas till

situationen i respektive län. Såväl Sjuhäradsbygden som Norrbottens län är

därvid prioriterade regioner. Det ankommer sedan på länsarbetsnämnder och

arbetsförmedlingar att i varje situation välja den mest lämpliga åtgärden. Som

framhållits i flera tidigare betänkanden är beredskapsarbetena tillfälliga till

sin natur. Medlen utgör inte någon basresurs för t.ex. offentligt byggande

eller vägunderhåll. Med den inriktning av beredskapsarbetena som utskottet nyss

ställt sig bakom -- beredskapsarbeten med höga dagsverkskostnader såsom

investeringsarbeten bör undvikas i största möjliga utsträckning -- blir

utrymmet mindre för åtgärder av det slag som Bengt Hurtig efterlyser. De nu

behandlade motionerna A419 och A501 avstyrks i berörda delar med hänvisning

till vad som anförts.

I motion A709 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) påtalas

den intressekonflikt som kan uppstå mellan en redan anställd s.k.

deltidsmarkerare och den som får temporärt arbete hos samme arbetsgivare som en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Motionärerna anser att yttrande bör inhämtas

från den fackliga organisationen vid ansökan om arbetsmarknadspolitiskt

stöd.

Motioner med motsvarande innehåll har behandlats av utskottet tidigare år. I

förra årets betänkande 1989/90:AU11 avstyrktes yrkandet med hänvisning till att

företrädare för de lokala arbetsmarknadsparterna ingår i

arbetsförmedlingsnämnderna och att principiella frågor av detta slag kan tas

upp där. Utskottet var inte berett att ställa sig bakom motionärernas begäran

eftersom de arbetsmarknadspolitiska stöden måste sättas in snabbt. Utskottet

hänvisade även till informationsreglerna i medbestämmandelagen. Eftersom

utskottet står fast vid detta avstyrks det nu behandlade motionsyrkandet.

Otraditionella insatser

Medlen för otraditionella insatser syftar till att dels, utöver ordinarie

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, möjliggöra tillsvidareanställning för

arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska ågärder, dels stödja

försöksverksamhet i form av icke traditionella arbetsmarknadspolitiska

åtgärder med syfte att skapa nya arbetstillfällen för enskilda personer i orter

och regioner med undersysselsättning.

RRV har gjort en förvaltningsrevision av arbetsmarknadsverkets hantering av

den friare resursanvändning som införandet av dessa medel har inneburit. RRV

konstaterar att det är svårigheter förknippade med att ha två parallella

system; dels åtgärder som styrs med regler och anslagsramar, dels de icke

traditionella insatserna som innebär en friare resursanvändning styrd genom mål

och resultatkrav. Å andra sidan konstateras att medlen haft en positiv effekt

på arbetsförmedlingens arbetssätt.

Departementschefen anser att behovet av dessa medel minskar väsentligt i och

med den förenkling av anslagsstrukturen som förelås för nästkommande budgetår.

Vissa resurser bör dock enligt propositionen avsättas för att stimulera

nytänkande och kreativitet. Behovet av dylika medel beräknas till 60 milj.kr.

varav regeringen får disponera 10 milj.kr. Dessa inte regelstyrda medel skall

enligt propositionen användas för förnyelse av arbetsmetoderna inom

förmedlingsorganisationen och av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Inriktningen skall, som sagts i föregående avsnitt, avse insatser som styrs av

individens behov. En viss mindre del föreslås för projektledning och kostnader

av förvaltningskaraktär i samband med specifika projekt. Medlen bör även få

användas för insatser för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden. Av de

medel som disponeras av regeringen bör enligt propositionen en del av de

reserverade medlen få avse insatser för utvecklingen av arbetsmarknadspolitiken

i Öst- och Centraleuropa.

I Sonja Rembos m.fl. (m) kommittémotion A267 anförs i anslutning till

beräkningen av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder att de otraditionella

insatserna måste kraftsamlas. RRVs granskning ger enligt motionärerna vid

handen att anslaget inte använts på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna

beräknar därför ett 30 milj.kr. lägre belopp än regeringen.

Utskottet instämmer med regeringen i att behovet av dessa medel minskar med

en förenkling av anslagsstrukturen. Medlen framstår dock som väsentliga för att

möjliggöra förnyelsearbete på olika områden. Utskottet ställer sig därför bakom

regeringens förslag om medelsberäkning.

Starta-eget-bidrag

Åtgärdsformen avser bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet.

Bidrag kan utges till personer som har fyllt 20 år för att dessa vid start av

eget företag skall klara sin försörjning under ett initialskede, högst sex

månader.

Sedan 1988 bedrivs en treårig försöksverksamhet i Norrbottens län, som

innebär att inte bara arbetslösa utan även personer som riskerar arbetslöshet

kan beviljas bidrag. Försöksverksamheten utvidgades från förra året till att

även omfatta Jämtlands län.

En utvärdering av verksamheten i Norrbottens län görs av högskolan i Luleå. I

en preliminär delrapport konstateras bl.a. att bidraget är mycket värdefullt i

startskedet men att sex månader är för kort tid framför allt för företagare med

konsultverksamhet. Ett förslag som framförs är att bidraget borde utbetalas

under något längre tid med successiv avtrappning av bidragsbeloppets storlek. I

propositionen föreslås att bidraget får ha samma omfattning som hittills i

avvaktan på utvärderingen av den pågående försöksverksamheten. Medelsbehovet

beräknas till 109 milj.kr. inkl. pris- och löneuppräkning.

Sonja Rembo m.fl. (m) anser enligt kommittémotionen A267 att alla arbetslösa

oavsett fackföreningstillhörighet bör ha rätt att söka bidrag. Med anledning

härav beräknar motionärerna ett 8milj.kr. högre belopp.

Med anledning av kommittémotionen vill utskottet erinra om villkoren för rätt

till bidrag. Sådant får lämnas till arbetslösa som har fyllt 20 år och söker

arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen. Ytterligare förutsättningar är

att den arbetslösa inte kan få ett lämpligt arbete och inte heller lämpligen

bör erbjudas någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Med den nya

anslagsstrukturen kan AMS avgöra om en ökning av medlen för denna åtgärd är

motiverad.

I motion A210 av Britta Bjelle (fp) begärs en översyn av möjligheterna att

förlänga den tid under vilken starta-eget-bidraget skall utgå så att det

nystartade företaget hinner stabilisera sig något. Bidrag borde enligt motionen

kunna beviljas under ett år.

Bidraget för att starta egen rörelse är som nämnts avsett att utgöra ett

tillskott till rörelseidkarens försörjning under inledningsskedet av

verksamheten. Det är således inte tänkt att helt ersätta lön och andra

omkostnader. I avvaktan på den nyssnämnda utvärderingen av försöksverksamheten,

där även frågan om tiden för bidraget aktualiserats, är en översyn av det slag

som motionären begär inte påkallad enligt utskottets mening. Motionen A210

avstyrks med hänvisning till detta.

Invandrare och flyktingar

Under budgetåret 1989/90 har AMS disponerat 122 milj.kr. till särskilda

insatser för flyktingar och invandrare. Dessa medel har inneburit vidgade

möjligheter för arbetsförmedlingen att sätta in åtgärder som styrs av den

enskilde flyktingens eller invandrarens förutsättningar och arbetsmarknadens

behov. Målet för budgetåret 1989/90 att 6000 fler flyktingar och invandrare

skall få arbete eller utbildning genom arbetsförmedlingen har endast uppnåtts

till hälften. Under de två senaste åren har ändå antalet utomnordiska

invandrare som placerats i arbete eller utbildning ökat med 20%.

I propositionen konstateras att det s.k. förhöjda rekryteringsstödet varit

ett effektivt hjälpmedel trots att det använts i begränsad omfattning.

Bristande flexibilitet inom svenskundervisningen har angetts som ett avgörande

hinder för att utnyttja stödet i större omfattning. Allt fler

arbetsförmedlingar anvisar flyktingar till beredskapsarbete på halvtid

kombinerat med grundläggande svenskundervisning för invandrare. Andelen

utomnordiska medborgare i arbetsmarknadsutbildning har ökat och är för

närvarande 20%. Utvecklingen av yrkesprövningen (YPI) har visat sig vara ett

effektivt instrument. Även insatser som görs av arbetsförmedlare på

flyktingförläggningarna har haft stor betydelse enligt propositionen. Ca 10%

av de 10400 vuxna flyktingar som flyttade till en kommun under år 1989

flyttade till arbete eller utbildning.

Enligt AMS är en av de främsta orsakerna till att målet inte uppnåtts om

ytterligare 6000 utländska medborgare i arbete eller utbildning att

länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar inte avdelat tillräckligt med

personal. Det har också tagit tid att få i gång användningen av de särskilda

åtgärdsmedlen och av aktiva förmedlingsinsatser redan under den grundläggande

svenskundervisningen för invandrare. Vidare har ambitionen att snabbt minska

antalet boende på flyktingförläggningarna inte sammanfallit med förmedlingens

strävan att placera flyktingar i arbete eller utbildning på orter med

efterfrågan på arbetskraft.

En överenskommelse har träffats i maj 1990 mellan AMS och SIV om ökade

insatser för att flyktingar och invandrare snabbare skall få en egen

försörjning och komma bort från bidragsberoendet. Vikten av att varva

svenskundervisning med arbetsmarknadspolitiska insatser för att flyktingar på

kortare tid skall komma i arbete betonas i övenskommelsen.

Arbetsmarknadsministern konstaterar att arbetskraftsdeltagandet trots vissa

förbättrade placeringsresultat stadigt sjunkit under 1980-talet.

00>Andel i arbetskraften (%) 51>1980 61>1985 71>1989

00>00>Utomnordiska medborgare 51>77,4 61>71,8 71>68,7

00>Hela befolkningen 51>81,5 61>82,6 71>84,5

På uppdrag av arbetsmarknadsdepartementet har en undersökning genomförts vid

högskolan i Växjö med syfte att beskriva invandrarnas situation på svensk

arbetsmarknad (Rapporter från högskolan i Växjö, Ser. 1 Ekonomi och politik 26,

December 1990). I rapporten ges en aktuell bild av sysselsättning och

arbetslöshet men vissa historiska jämförelser görs också. I rapporten

konstateras att de hittillsvarande kunskaperna är tämligen fragmentariska både

när det gäller de tidigare arbetskraftsinvandrarnas rörlighet på

arbetsmarknaden och sysselsättningen bland de senaste 10--15 årens

flyktinginvandrare. Rapporten utmynnar i ett konstaterande att de som invandrat

under 1980-talet har en mycket låg förvärvsintensitet och betydligt högre

arbetslöshet än svenskbefolkningen.

Utskottet underströk i förra årets betänkande AU11 hur viktigt det är att en

utlänning som tillåtits bosätta sig i Sverige fortast möjligt kommer in i den

gemenskap som arbetslivet innebär. Utskottet betonade att det också från

samhällets synpunkt är angeläget att ta till vara den arbetskraftsresurs som

invandraren utgör.

Mot den bakgrunden ter sig vissa av de förhållanden som uppgifterna i

rapporten visar på som helt oacceptabla. Det är i och för sig förklarligt om

det tar en viss tid innan invandraren får en fast förankring på

arbetsmarknaden, men uppgifterna tyder på att många av dem som anlände redan i

början på 1980-talet fortfarande har en mycket svag, om ens någon, anknytning.

Detta skall ses i ljuset inte bara av den ihållande högkonjunkturen under

1980-talets senare del utan också av de särskilda insatser som gjorts under

senare år för invandrare och flyktingar bl.a. på det arbetsmarknadspolitiska

området. Insatserna har tydligen inte varit tillräckliga, eller möjligen inte i

alla delar adekvata. Utskottet vill understryka behovet av fortsatt och

fördjupad forskning för att finna orsakerna till det sjunkande

arbetskraftsdeltagandet och den ökande arbetslösheten. Utskottet utgår från att

dessa studier också måste göras på individnivå. Kunskap måste vinnas om hur

invandraren själv ser på och reagerar inför samhällets olika insatser. Här kan

man inte utesluta att ett nytänkande måste till. Självfallet är det också

angeläget att få mera kunskap om i vilken utsträckning arbetsgivares och

blivande arbetskamraters inställning försvårar invandrares och flyktingars

inträde på arbetsmarknaden.

Utskottet vill i sammanhanget upplysa om att riksdagens revisorer i november

1990 fattat beslut om att granska invandrarpolitikens inriktning och resultat.

Granskningen koncentreras till utomnordisk invandring och avgränsas till sådana

åtgärder som samhället vidtar efter det att invandrare fått uppehållstillstånd

och skall slussas ut till kommuner, framför allt utbildning, bostäder och

arbete. En fråga som enligt beslutsunderlaget bör tas upp är varför inte AMS

med ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärder i större utsträckning lyckas

förmedla arbete till invandrare. Utskottet ser med tillfredsställelse på att

denna granskning kommer till stånd.

Två motioner rör invandrares situation på arbetsmarknaden.

Sonja Rembo m.fl. (m) framför i motion A266 att de höga arbetslöshetstalen

bland invandrare måste uppmärksammas. Bristande kunskaper i svenska är ett

avgörande hinder. Därför måste invandrare med svaga kunskaper fås att inse att

goda språkkunskaper ofta är en nödvändig förutsättning för att få en fast fot

på arbetsmarknaden. Den grupp invandrare som fått sin utbildning i hemlandet

möter ibland en tvivlande inställning till kvaliteten och användbarheten av

utbildningen. UHÄs arbete med att utvärdera och jämföra utbildningar i andra

länder är värdefullt men detta räcker inte. Invandrare borde också ges

möjligheter att genom objektiva tester visa sina kunskaper.

Arbetsmarknadsverket och UHÄ borde undersöka förutsättningarna för ett sådant

system. Motionärerna anser också att provanställningstiden för

långtidsarbetslösa invandrare bör kunna utökas till ett år i de fall där

arbetsförmedlingen tillstyrker.

Invandrarakademikernas svårigheter på arbetsmarknaden uppmärksammas i Berndt

Ekholms m.fl. (s) motion A241. Motionärerna anser att förstärkta insatser

behövs i flera avseenden. Viktigast är att öka möjligheterna till

provanställning. Rekryteringsstöd bör kunna lämnas under längre tid. Den

offentliga sektorn bör påverkas att anställa invandrarakademiker i

kvalificerade befattningar.

Med anledning av motioner av likartat innehåll under föregående riksmöte

erinrade utskottet i sitt betänkande AU11 om de olika slag av åtgärder som

vidtagits för att underlätta flyktingars och invandrares inträde på

arbetsmarknaden. Vad särskilt gäller förslag om förlängd provanställningstid

uttalade utskottet att den nuvarande gränsen på sex månader i lagen om

anställningsskydd får anses tillräcklig för att bedöma en invandrares

lämplighet för arbetsuppgifterna. Utskottet kan tillägga att

kollektivavtalsparterna har möjlighet att bestämma om avvikande regler.

Den maximala tiden för rekryteringsstöd är enligt huvudregeln sex månader.

Utskottet anser inte att det är befogat att förlänga tiden men vill erinra om

möjligheten till förhöjt rekryteringsstöd med en bidragsnivå upp till 85% av

lönekostnaden i sex månader för invandrare som kombinerar anställningen med

nödvändiga studier i svenska.

Sedan 1986 bedriver AMS och SIV ett utvecklingsarbete som syftar till att

utveckla metoder för att bedöma utländska utbildningar och yrkeskunskaper.

Bedömningen görs av olika myndigheter beroende på utbildningsnivå och

yrkesinriktning. Det sker inom AMU-gruppen, AMS, luftfartsverket,

skolöverstyrelsen (SÖ), socialstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet och UHÄ.

Till grund för bedömningen ligger såväl de dokument över utbildningen som

invandraren har med sig som praktiska eller teoretiska prov. I utlåtandet anges

vilka kompletteringar som eventuellt behöver göras för att kunskaperna skall

motsvara kraven på svensk arbetsmarknad. Dessa kompletteringar kan ske som

arbetsmarknadsutbildning hos AMU-gruppen eller annan utbildningsanordnare.

Nivån kan omfatta upp till 40 poäng inom högskolan.

Utskottet kan informera om att AMS, SÖ, socialstyrelsen, SIV och UHÄ i

dagarna i en skrivelse till regeringen hemställt om en utredning av

bedömningsverksamheten. Myndigheterna hänvisar till en arbetsgrupp som haft i

uppgift att bl.a. kartlägga begrepp och funktioner samt behovet av samverkan

mellan myndigheterna. I en slutrapport konstaterar arbetsgruppen bl.a. att det

fortfarande finns brister i bedömningsverksamheten såsom att en rationell

samordning saknas, vilket medfört att verksamheten inte har kunnat användas som

ett effektivt instrument för att ta till vara invandrarnas kompetens. Hittills

har en utvärdering och resultatanalys av bedömningsverksamheten saknats så gott

som fullständigt. När det gäller verksamhetens relation till arbetsmarknadens

krav konstateras i skrivelsen att yrkesprövningen uppfattats mycket positivt av

arbetsmarknadens parter. Mot bakgrund av arbetsgruppens slutsatser anser

myndigheterna att det är angeläget med en allsidig utredning om den framtida

bedömningsverksamheten. De hemställer att en sådan utredning görs så skyndsamt

som möjligt.

Det kan således konstateras att hela frågan om hur bedömningsverksamheten

skall bedrivas för att svara mot det övergripande målet för verksamheten -- att

ta till vara invandrarna som en resurs på svensk arbetsmarknad -- aktualiserats

genom myndigheternas skrivelse. Det finns därför inte anledning för utskottet

att ta något initiativ i saken.

De synpunkter som i övrigt framförs i motionerna ligger väl i linje med den

förda politiken på området och bör därför inte heller föranleda något särskilt

uttalande från riksdagens sida. Motionerna avstyrks således i berörda delar.

I sammanhanget behandlar utskottet även två motioner med krav på lag mot

etnisk diskriminering i arbetslivet.

Folkpartiet liberalerna framför i motion A771 (motivering i Sf646) att det

blivit alltmer uppenbart under de senaste åren att det förekommer en omfattande

diskriminering av icke-svenskar på arbetsmarknaden. Det framhålls att

huvudsyftet med en lag är att påverka attityder så att inte diskriminering

inträffar. Partiet anser att regeringen bör återkomma med ett lagförslag.

Jan-Olof Ragnarsson m.fl. (v) anser enligt motion A767, med motivering i

K247, att en lag mot etnisk diskriminering bör införas i stort i enlighet med

ett förslag som lagts fram av ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO).

Med anledning av de nu berörda motionsyrkandena hänvisar utskottet till

utredningen (A 1990:04) för åtgärder mot etnisk diskriminering. I

utredningsuppdraget (Dir. 1990:37) ingår att behandla frågan om behovet av en

lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet och att lägga fram förslag till en

sådan lag. Utredningen skall vara avslutad och redovisad före utgången av 1992.

Med hänvisning till att en utredning således fått regeringens uppdrag att ta

ställning till frågan om en lag mot etnisk diskriminering anser utskottet att

motionerna är tillgodosedda. De påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.

För nästa budgetår föreslår arbetsmarknadsministern ett belopp om 140

milj.kr. för särskilda insatser för flyktingar och invandrare. Utskottet har

inget att erinra häremot.

Inskolningsplatser m.m.

Antalet ungdomar i åldern 18--19 år sysselsatta inom ramen för den s.k.

ungdomsgarantin har minskat från 26000 i ungdomslag budgetåret 1985/86 till 4

250 i ungdomslag/inskolningsplatser budgetåret 1989/90.

I en AMS-rapport redovisas en utvärdering av det nya åtgärdssystemet som

infördes den 1 juli 1989. Detta innefattar bl.a. intensifierade

förmedlingsinsatser med jobb-sökar-aktiviteter. Dessa insatser har enligt

rapporten gett gott resultat.

Under budgetåret 1989/90 har drygt 4000 ungdomar börjat på avtalade

inskolningsplatser. Enligt rapporten fick 78% av dessa ungdomar arbete på

den reguljära arbetsmarknaden efter arbete på sådan plats. I propositionen

understryks att det är viktigt med en kontinuerlig uppföljning från

arbetsförmedlingarnas sida av de ungdomar som anvisats arbete på avtalad

inskolningsplats.

Med anledning av att AMS rapporterat om betydande svårigheter att få fram

avtalade inskolningsplatser erinrar arbetsmarknadsministern om arbetsgivarnas

ansvar för de arbetslösa ungdomarna.

För nästa budgetår beräknas behovet av avtalade inskolningsplatser till

5000, dvs. 1 000 färre än under innevarande år.

I fråga om särskilda inskolningsplatser uppges att 4 500 ungdomar

arbetade på sådan under redovisningsperioden. 15% av dessa hade

arbetshandikapp. Totalt 41% av de ungdomar som lämnade

ungdomslag/särskild inskolningsplats budgetåret 1989/90 fick arbete. Nära

10% fortsatte till utbildning, arbetsmarknadsinstitut eller beredskapsarbete

medan omkring 30% blev arbetslösa. Av de arbetshandikappade ungdomarna fick

41% arbete varav 10% med lönebidrag. Färre än av övriga ungdomar, drygt

20%, blev arbetslösa medan en större andel av dem gick till ny åtgärd.

Regeringen föreslår två regeländringar i fråga om de särskilda

inskolningsplatserna.

Ungdomar med dokumenterade handikapp, som arbetar på särskilda

inskolningsplatser hos kommunen, föreslås få utföra arbetsuppgifter åt enskilda

arbetsgivare efter medgivande av länsarbetsnämnden.

Vidare föreslås att ungdomar som omfattas av omsorgslagen skall ha rätt till

särskild inskolningsplats i och med att skolplikten för dem upphör vid utgången

av vårterminen det kalenderår de fyller 17 år.

Förslagen föranleder ändringar i lagen (1989:425) om särskilda

inskolningsplatser hos offentlig arbetsgivare. Lagändringen föreslås träda i

kraft den 1 juli 1991.

I propositionen beräknas ett ökat behov av rekvirerade särskilda

inskolningsplatser från nuvarande 2 500 till 3 500. Behovsökningen är en effekt

av att målgruppen ungdomar som arbetar hos kommunen och som får utföra

arbetsuppgifter åt enskild arbetsgivare föreslås vidgad.

Utskottet godtar de föreslagna regeländringarna. Propositionens lagförslag

finns fogad som bilaga 1 till detta betänkande. För att markera att rätten

till inskolningsplats för den som omfattas av omsorgslagen skall inträda i och

med att skolplikten upphör och inte vid en viss ålder föreslår utskottet dock

en annan lydelse av 3§ lagen om särskilda inskolningsplatser hos offentliga

arbetsgivare. Den av utskottet förordade lydelsen redovisas i bilaga 2

under Utskottets förslag.

I motion A266 av Sonja Rembo m.fl. (m) påtalas den snabbt försämrade

arbetsmarknaden för ungdomar. Svårigheterna förvärras av att det finns en

klyfta mellan skolsystemet och arbetslivet. Det förekommer enligt motionen i

alltför stor utsträckning att ungdomar kommer ut på arbetsmarknaden med

kvalifikationer som inte är efterfrågade. Ungdomar som efter egna försök och

aktiva förmedlingsinsatser inte får anställning bör få hjälp och stöd. I första

hand bör kompletterande utbildning aktualiseras, i andra hand hjälp inom

arbetsmarknadspolitikens ram. Motionärerna understryker vikten av att

subventionerade arbeten inte får bli mer attraktiva än arbeten på den öppna

arbetsmarknaden. Möjligheten till statsbidrag till inskolningsplatser

kan leda till att arbetsgivare blir mindre benägna att fylla sitt personalbehov

på normalt sätt. Därmed får stödet inte den nödvändiga inriktningen mot de

ungdomar som har verkliga problem. I fråga om de handikappade ungdomarna anser

motionärerna att ett flexibelt lönebidrag avsevärt skulle underlätta inträdet

på den öppna arbetsmarknaden.

Moderatmotioner av likartat innehåll har tidigare behandlats av utskottet.

Utskottet har inte haft och har inte heller nu någon principiell invändning mot

motionärernas syn på arbetsmarknadspolitikens roll i förhållande till de

arbetslösa ungdomarna. Ansträngningarna skall således i första hand inriktas

mot den reguljära arbetsmarknaden. I sammanhanget är den ökade satsningen på

jobb-sökar-aktiviteter av stor betydelse. Som redovisats ovan har dessa

insatser gett ett gott resultat. Först sedan sådana åtgärder prövats utan

framgång och då inte heller utbildning kommer i fråga kan den unge erbjudas en

inskolningsplats. Utskottet kan däremot inte dela motionärernas farhågor i

fråga om effekterna av statsbidragen till inskolningsplatserna. Vad gäller

frågan om flexibla lönebidrag för arbetshandikappade ungdomar hänvisar

utskottet till betänkandet om arbetslivsfrågor. Motion A266 avstyrks med

hänvisning till det anförda i nu berörd del.

Arbetslöshetsförsäkring

Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen betalas inte av anslagsmedel

utan med arbetsgivaravgifter och finansieringsavgifter från

arbetslöshetskassorna.

I propositionen redovisas att kostnaden för arbetslöshetsunderstödet ökat

kraftigt under 1980-talet. Kontantstödets andel av den totala kostnaden för

arbetsmarknadspolitiken har varit ca 30%. Arbetslöshetsförsäkringens

betydelse som stödform har ökat kraftigt samtidigt som det kontanta

arbetsmarknadsstödet (KAS) har fått en alltmer marginell betydelse. I

propositionen anges ett antal faktorer som bidragit till den markanta

kostnadsökningen för försäkringen. Det är bl.a. ändrade utbetalningsvillkor, en

ökad anslutningsgrad till kassorna, utnyttjandet av försäkringen för s.k.

58,3-åringar och en stigande andel deltidsarbetslösa som uppbär

kontantersättning. Vidare konstateras att arbetslösheten bland kassornas

medlemmar har varit något högre än för befolkningen totalt.

Den högsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen har av regeringen

fastställts till 543 kr. under 1991. KAS lämnas under samma tid med högst 191

kr. Kostnaderna för statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen bestäms

huvudsakligen av nivån på arbetslösheten bland kassornas medlemmar och

storleken på den genomsnittliga dagpenningen. Arbetsmarknadsministern bedömer

att arbetslösheten bland medlemmarna i kassorna kommer att motsvara 7,3 dagar

per medlem och år under nästa budgetår. Med denna arbetslöshet och en

genomsnittligt utbetalad dagpenning på ca 460 kr. samt 3,6 miljoner medlemmar i

kassorna beräknas kostnaderna för statsbidragen för nästa år till 11 346

milj.kr. efter avdrag för finansieringsavgifter.

Antalet stöddagar inom KAS beräknas till 1,7 miljoner under budgetåret

1991/92. Det genomsnittliga stödbeloppet uppskattas då till ca 172 kr. Den

totala kostnaden för KAS blir därigenom 292,2 milj.kr.

Som redovisats tidigare föreslås att KAS fortsättningsvis skall finansieras

genom den s.k. arbetsmarknadsavgiften.

Statsbidragen till permitteringslöneersättningarna betalas helt med

arbetsgivaravgifter. Kostnaderna för statsbidrag beräknas till oförändrat

50milj.kr., motsvarande 115000 statsbidragsberättigade permitteringsdagar.

I fem motioner berörs frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Sonja Rembo m.fl. (m) vill enligt motion A266 ha till stånd en skyndsam

utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring som bör omfatta alla

förvärvsarbetande, löntagare som företagare. Försäkringen skall ge

grundläggande skydd med möjlighet till tilläggsförsäkring. Även folkpartiet

liberalerna vill enligt sin motion A223 ha en allmän arbetslöshetsförsäkring av

liknande slag som förespråkas i den moderata kommittémotionen. Enahanda yrkande

framställs i centerns kommittémotion A768 liksom i två enskilda c-motioner,

A499 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar Karlsson i Bengtsfors resp.

A812 av Gunilla André och Karin Starrin. I den sistnämnda åberopas ökad

rättvisa för kvinnor som ett skäl för begäran.

Motioner med yrkanden om en allmän arbetslöshetsförsäkring har framställts

alltsedan arbetslöshetsförsäkringen reformerades efter riksdagsbeslut 1988.

Utskottet har avstyrkt motionerna med motiveringen att effekterna av reformen

borde avvaktas innan man tog ställning till om en utredning i frågan kunde

anses påkallad (se t.ex. förra årets betänkande 1989/90:AU11). Därefter har

regeringen i november förra året tillsatt en utredning (A 1990:06) för att

bl.a. utvärdera det nya finansieringssystemet för arbetslöshetsförsäkringen. I

uppdraget ingår bl.a. att analysera konsekvenserna av och föreslå formerna för

en höjning av egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen och att föreslå åtgärder

för en förenkling av det gällande systemet för att utjämna medlemsavgifterna

inom försäkringen. Enligt utskottets mening bör utredningens arbete -- som

enligt direktiven (Dir. 1990:69) bör bedrivas skyndsamt och redovisas före den

31 maj i år -- avvaktas innan slutlig ställning tas till frågan om en utredning

om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utskottet avstyrker därför de nu

behandlade motionerna A223, A266, A499, A768 och A812 i berörda delar.

Vad gäller den i den nyssnämnda moderata kommittémotionen väckta frågan om

ersättning till äldre arbetslösa kan konstateras att riksdagen i våras

beslutat att ta bort möjligheten till förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl

(prop. 1989/90:62, SfU12). I den ifrågavarande propositionen betonas att den

principiellt riktiga utgångspunkten bör vara att arbetslöshetsproblemen skall

lösas inom arbetsmarknadspolitikens ramar. För äldre arbetstagare som blir

arbetslösa och har sin arbetsförmåga kvar skall kraftfulla

arbetsmarknadspolitiska åtgärder sättas in. Att rätten till förtidspensionering

av arbetsmarknadsskäl tas bort innebär å andra sidan inte att sådana skäl helt

försvinner som skäl för bedömningen av rätt till förtidspension. Det

understryks i propositionen att arbetsmarknadsskäl också i fortsättningen

kommer att vägas in som en del av en samlad bedömning då det gäller att ta

ställning till pensionsrätten och att detta är av betydelse inte minst vad

gäller äldre försäkrade. Arbetsmarknadsutskottet, som yttrade sig till

socialförsäkringsutskottet med anledning av propositionen (AU2y), anförde att

det är givet, att för de arbetstagare det här gäller blir det

sysselsättningsskapande åtgärder som beredskapsarbeten som i första hand kommer

i fråga.

Utskottet kan med hänvisning till detta inte dela motionärernas farhågor att

kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska insatser kan bli orimligt höga för

denna grupp arbetslösa. Det skall dessutom framhållas att de mildare villkoren

för äldre för att få rätt till förtidspensionering på medicinska grunder

alltjämt kvarstår. Motion A266 avstyrks således i de nu berörda delarna.

I moderatmotionen framförs vidare att ersättningsreglerna i

arbetslöshetsförsäkringen bör ändras. Med hänsyn till

marginalskattesänkningen och den minskade sjukersättningen bör ersättningen

justeras till 80% av tidigare lön under de första 89 dagarna och därefter

till 90%, anser motionärerna.

Ett motsvarande yrkande avstyrktes under det föregående riksmötet, varvid

utskottet hänvisade till att det inte haft någon erinran mot de förändringar i

ersättningssystemet som genomfördes 1988. I 1990 års kompletteringsproposition

redovisades att egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas från 5 till

10%, detta som en åtgärd för att dämpa den privata konsumtionen. Den förut

berörda utredningen om arbetslöshetsförsäkringens finansiering skall som nämnts

göra en analys av konsekvenserna av en sådan höjning och lämna förslag om

formerna. Enligt utskottet kan det inte komma i fråga att aktualisera en

sänkning av ersättningsnivåerna innan utredningens analys och förslag

föreligger. Motion A266 avstyrks alltså i denna del.

I vänsterpartiets motion A257 med motivering i So310 begärs att

åldersgränsen för KAS sänks från 20 till 18 år. Åldersgränsen innebär att

arbetslösa ungdomar hänvisas till socialhjälp eftersom de sällan är berättigade

till a-kassa. Detta är enligt vänsterpartiet helt oacceptabelt.

Utskottet anser att andra åtgärder än kontant stöd skall tillämpas för

arbetslösa i denna åldersgrupp. Om inte reguljärt arbete eller utbildning kan

komma i fråga bör inskolningsplatser erbjudas. Något skäl finns alltså inte att

sänka åldersgränsen för KAS. Motionen avstyrks.

I en likartad motion som förra året föreslår Sigge Godin och Ingrid

Hasselström Nyvall (båda fp) en periodisering av arbetslöshetsersättningen

(motion A218). Motionärerna anser att stämplingstiden bör delas in i tre

perioder om vardera 100 dagar för att undvika passivering.

Utskottet konstaterade i sitt betänkande AU11 att det redan finns regler med

delvis samma syfte som motionärerna efterlyser. Då liksom nu anser utskottet

att en effektiv arbetsförmedling och kraftfulla utbildningsinsatser är de

viktigaste instrumenten för att minska behovet av arbetslöshetsförsäkring. Med

den ökade satsningen på jobb-sökar-aktiviteter som utskottet i det föregående

ställt sig bakom blir behovet av den föreslagna periodiseringen än mindre.

Eftersom några åtgärder således inte kan anses påkallade på grund av motionen

avstyrks densamma.

Lisbeth Staaf-Igelström (s) pekar i motion A723 på det dilemma som en

arbetslös förälder kan hamna i. Motionären anför att en sådan förälder i många

kommuner inte har rätt att uppehålla en plats för sitt barn i barnomsorgen. Med

nuvarande a-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg kan den arbetslöse

inte stämpla och få ut sin ersättning. Föräldern får alltså ingen barnomsorg

för att han eller hon är arbetslös och ingen a-kasseersättning därför att

barnomsorg saknas.

Utskottet behandlade motioner med likartat innehåll i början av 1980-talet

och hänvisade då till den grundläggande förutsättningen för rätt till

arbetslöshetsersättning, nämligen att sökanden skall vara oförhindrad att ta

ett arbete. En viss uppmjukning har skett i praxis. Enligt de föreskrifter som

AMS har utfärdat i frågan skall speciell hänsyn tas till småbarnsföräldrarnas

situation. Barntillsynen behöver inte vara ordnad under själva arbetslösheten

men skall kunna ordnas utan längre dröjsmål vid ett arbetserbjudande. En

småbarnsförälder som är ofrivilligt arbetslös och genom sin arbetslöshet

oförskyllt mister sin barnomsorgsplats på grund av de kommunala reglerna har

rätt till ersättning under den tid som behövs för att ordna barntillsynen på

orten. Sökanden måste dock vidta de åtgärder som är möjliga för att ordna

barntillsyn. Samma regler gäller för medlem som är ofrivilligt arbetslös och

erbjuds arbete med ändrade arbetstider. I nuvarande system tas alltså viss

hänsyn till småbarnsföräldrarnas situation. Enligt utskottets mening måste man

dock stå fast vid den nyssnämnda grundförutsättningen för erhållande av

arbetslöshetsersättning. Vad som krävs är en utbyggd barnomsorg men inte minst

en generös och flexibel attityd hos kommunerna. Med åberopande av det anförda

anser utskottet inte att någon särskild åtgärd är påkallad med anledning av

motion A723.

I trepartimotionen A724 (m, fp, c) anser Hans Nyhage m.fl. att det bör

ställas krav på att separata ansökningsblanketter tillhandahålls den som söker

inträde i arbetslöshetskassa utan att samtidigt ansöka om medlemskap i

fackföreningen. Motionärerna anser att en reglering också är nödvändig bl.a. i

fråga om den tid inom vilken a-kassan skall behandla en ansökan om inträde.

Liknande motioner har behandlats av utskottet under en följd av år varvid

utskottet hänvisat till den tillsyn som AMS utövar över kassornas verksamhet.

Utskottet har pekat på att AMS ingripit i en del fall av det slag som åberopas

i motionen. Utskottet står fast vid att det saknas anledning att reglera

verksamheten såsom motionärerna begär. Motionen avstyrks således.

Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) framför i motion A738 att

arbetslöshetsförsäkringen bör ge rätt till semesterersättning. När

arbetslöshetsperioden blir lång kan följden bli en fördröjd ekonomisk

belastning för den drabbade genom att semesterersättningen blir mindre

påföljande år. Denna effekt bör elimineras genom regler om semesterersättning

i arbetslöshetsförsäkringen, anser motionärerna.

Frågan om arbetslöshet skall ge rätt till betald semester har behandlats i

utskottets betänkande 1989/90:AU21. Där konstateras att saken övervägts av

semesterkommittén som i betänkandet (SOU 1988:54) om semester avvisat tanken

med motiveringen att semesterlagen även i fortsättningen bör bygga på ett

avtalsförhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare. Remissbehandling har

ägt rum. I dagarna har regeringen tillsatt en utredning om flexibla

arbetstidsregler m.m. som har i uppdrag bl.a. att se över semesterlagens regler

om semesterlönegrundande frånvaro (Dir. 1991:7). I avvaktan på detta

utredningsarbete anser inte utskottet det motiverat att gå in på en närmare

prövning av förslaget i motionen, som således avstyrks.

Kjell Ericsson m.fl. (c) vill enligt motion A744 se ett förslag till åtgärder

som förbättrar egenföretagarnas sociala situation och därvid särskilt deras

ekonomiska förhållanden vid personlig konkurs och arbetslöshet. För att

stimulera småföretagandet krävs enligt motionärerna att egenföretagarna ges ett

rimligt socialt trygghetssystem. Gällande bestämmelser i

arbetslöshetsförsäkringen tar inte hänsyn till de speciella förutsättningar och

problem som råder för dessa. Med samhällets stöd borde någon form av frivillig

socialförsäkring kunna tecknas för att mildra effekterna av en konkurs eller

företagsnedläggning, anför motionärerna.

Flera av de aspekter på egenföretagarnas sociala trygghetssystem som berörs i

motionen hör till andra utskotts beredningsområden. Såvitt gäller rätten till

arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder kan utskottet konstatera att arbetslösa

företagare därvidlag har samma rättigheter som andra arbetslösa. Från de

synpunkter som arbetsmarknadsutskottet har att beakta föreligger enligt

utskottets mening inte något behov av en utredning av det slag som begärs.

Motionen avstyrks således.

I motion A770 av Lars Ahlström (m) sägs att en översyn behövs av

arbetslöshetsbegreppet för företagare t.ex. i fråga om kortare uppehåll i

rörelsen. Särskilt inför den kraftiga ökningen av arbetslösa småföretagare vore

det önskvärt med regler som möjliggjorde ett återupptagande av verksamheten den

dag konjunkturen vänder. Det skulle också minska samhällets kostnader, menar

motionären.

Med anledning av motionen vill utskottet hänvisa till att

arbetslöshetsbegreppet för företagare, liksom arbetslöshetsbegreppet för

arbetstagare, anges i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Det är

därvid de erkända arbetslöshetskassorna, AMS och försäkringsöverdomstolen som i

sin rättstillämpning uttolkar bestämmelsernas innebörd. Den allmänna

grundförutsättningen för att erhålla ersättningen är att personen i fråga står

till arbetsmarknadens förfogande. Frågan om ersättning under en övergångstid

för att möjliggöra senare återgång till rörelsen, på det sätt som motionären

beskriver, bör enligt utskottets mening lösas genom andra försäkringsformer.

Motion A770 avstyrks därför.

Medelsanvisning

Som redovisats tidigare föreslår regeringen för budgetåret 1991/92 ett

reservationsanslag på 11418687000 kr. till Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Även motioner med förslag som avviker från regeringens beräkningar

har redovisats. Utskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens

förslag vad avser de olika åtgärdernas omfattning och inriktning. Som en

konsekvens av dessa ställningstaganden tillstyrks den av regeringen begärda

medelsanvisningen. Motionerna A208 (c), A267 (m), A494 (c) och A736 (mp) bör

därför avslås i motsvarande delar.

AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet

00>1989/90 15>Utgift 40>0

00>1990/91 15>Anslag 40>1000

00>1991/92 15>Prop. 40>1000

Regeringen föreslår under punkt B3. (s. 88--95) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta om antalet AMU-myndigheter,

2. till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr.

AMU-gruppens främsta uppgift är att anordna arbetsmarknadsutbildning på

uppdrag av arbetsmarknadsverket. Därutöver kan utbildning anordnas för andra

uppdragsgivare, t.ex. företag och kommuner. Varje AMU-myndighet har ansvar för

det ekonomiska resultatet av sin verksamhet.

I propositionen redovisas AMU-styrelsens resultaträkning för budgetåret

1989/90. Resultatet för detta budgetår är ett underskott på 40,4 milj.kr.

Regeringen har i december 1990 beslutat att resultatet får balanseras i ny

räkning. För innevarande budgetår räknar AMU-styrelsen med ett mindre

underskott i verksamheten. Arbetsmarknadsministern föreslår att regeringen

bemyndigas att besluta om antalet AMU-myndigheter mot den bakgrunden att det på

lång sikt är osäkert om nuvarande länsorganisation är den mest effektiva.

Utskottet godkänner förslaget enligt propositionen att regeringen bemyndigas

att besluta om antalet AMU-myndigheter. Det begärda beloppet bör anvisas av

riksdagen.

AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter

00>1989/90 15>Utgift 46>1630000051>Reservation 0

00>1990/91 15>Anslag 46>12300000

00>1991/92 15>Prop. 46>1000000

Regeringen föreslår under punkt B4. (s. 95--96) att riksdagen till

AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 1000000 kr.

Driftbidrag föreslås under nästa budgetår lämnas för att täcka ökande

administrationskostnader i samband med avveckling av lokaler som inte behövs

för arbetsmarknadsutbildningen. Bidrag för utvecklingsarbete,

personalutbildning och marknadsföring skall fr.o.m. nästa budgetår inte längre

utgå.

Utskottet har inget att invända mot medelsberäkningen i propositionen.

AMU-gruppen: Investeringar

00>1989/90 15>Utgift 40>0

00>1990/91 15>Anslag 40>1000

00>1991/92 15>Prop. 40>1000

Regeringen föreslår under punkt B5. (s. 96) att riksdagen till AMU-gruppen:

Investeringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr.

Anslaget avser tillskott av statskapitalet i det fall anskaffning av

erforderlig utrustning inte kan finansieras genom avskrivningsmedel.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag.

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar

00>1989/90 15>Utgift 40>0

00>1990/91 15>Anslag 40>1 000

00>1991/92 15>Prop. 40>1 000

Regeringen föreslår under punkt B9. (s. 100) att riksdagen till Bidrag till

vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 1000kr.

Från anslaget skall betalas tidigareläggningsbidrag till

affärsverksinvesteringar utanför statsbudgeten. Anslaget har hittills under

innevarande budgetår inte utnyttjats.

Anslaget bör som regeringen föreslagit föras upp med ett formellt belopp på

1000 kr.

Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

00>1991/9215>Prop.60>(nytt anslag)6 500 000

Regeringen föreslår under punkt B10. att riksdagen till Bidrag till

Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 6500000 kr.

Fr.o.m. den 1 januari 1991 ombildas Nordkalottens AMU-center till en svensk

stiftelse. Under de tre första verksamhetsåren skall stiftelsen erhålla bidrag

för att finansiera personalutvecklings- och marknadsföringsinsatser samt

elevsocial verksamhet.

Utskottet har inget att erinra mot medelsberäkningen i propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen avslår motionerna

1990/91:A208 yrkande 1, 1990/91:A223 yrkande 1 i motsvarande del, 1990/91:A248

yrkande 1 och 1990/91:A266 yrkande 1 i motsvarande del samt yrkande 2,

res. 1 (m, fp, c, mp)

res. 2 (v)

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna

1990/91:A208 yrkandena 2, 6 och 8, 1990/91:A221, 1990/91:A223 yrkande 1 i

motsvarande del, 3 och 8, 1990/91:A248 yrkandena 2 och 3, 1990/91:A252 samt

1990/91:A266 yrkande 1 i motsvarande del, 3 och 7,

res. 3 (m, fp, c)

res. 4 (v)

res. 5 (mp)

3. beträffande finansieringsprinciper

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i motsvarande del avslår

motionerna 1990/91:A208 yrkande 12 i motsvarande del och 1990/91:A267 yrkande 6

i motsvarande del,

res. 6 (m)

res. 7 (c)

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

4. beträffande förutsättningarna att fortsätta arbeta efter

pensioneringen

att riksdagen avslår motion 1990/91:A272,

res. 8 (m, fp)

5. beträffande arbetsförmedling för dem som vill söka arbete i andra

länder

att riksdagen avslår motion 1990/91:A235,

6. beträffande hörselskadade/vuxendöva

att riksdagen avslår motion 1990/91:A230,

7. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag

på motion 1990/91:A208 yrkande 7 till Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar

ett ramanslag på 2619139000kr.,

res. 9 (c) - villk. 3

8. beträffande avskrivning av lånefordran

att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS

bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1991/92 besluta om

avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75000kr. uppkommen inom

arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret

1990/91,

9. beträffande insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr. av medlen under anslaget får

användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

10. beträffande allmän arbetstidsförkortning m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:A736 yrkandena 2--4,

res. 10 (mp)

11. beträffande arbetsmarknadspolitiska insatser i olika län

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A212 yrkande 1 och 1990/91:A494

yrkande 4 i motsvarande del,

res. 11 (mp)

12. beträffande företrädesrätt till utökad arbetstid för deltidsarbetande

att riksdagen avslår motion 1990/91:A231,

13. beträffande flyttningsbidrag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A208 yrkande 10, 1990/91:A223 yrkande

5 och 1990/91:A267 yrkande 2,

res. 12 (m)

res. 13 (fp)

res. 14 (c, mp)

14. beträffande kulturarbetare

att riksdagen avslår motion 1990/91:A267 yrkande 1,

res. 15 (m)

15. beträffande arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning

att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkande 9 i motsvarande del,

res. 16 (m, mp)

16. beträffande arbetsmarknadsutbildning för särskilda ändamål

att riksdagen avslår motionerna

1990/91:A216, 1990/91:A227, 1990/91:A256, 1990/91:A269, 1990/91:A419 yrkande 3

och 1990/91:Sf516 yrkande 1,

17. beträffande upphandlad arbetsmarknadsutbildning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A266 yrkande 9 i motsvarande del och

1990/91:A267 yrkande 4,

res. 17 (m)

18. beträffande utvärdering av systemet med utbildning i företag

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A223 yrkande 4 och 1990/91:A266

yrkande 10,

res. 18 (m)

19. beträffande utvidgad rätt till bidrag vid utbildning i företag vid

nyanställning

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om utvidgad rätt

till bidrag vid utbildning i företag vid nyanställning,

20. beträffande arbetsmarknadsfonden som finansieringskälla för

utbildningsbidrag och KAS

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag

på motion 1990/91:A267 yrkande 6 i motsvarande del godkänner vad utskottet

anfört i fråga om finansieringen,

res. 19 (m) - villk. 6

21. beträffande lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om

socialavgifter

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på

motionerna 1990/91:A208 yrkande 12 i motsvarande del och 1990/91:A267 yrkande 5

antar utskottets lagförslag i bilaga 2,

res. 20 (m) - villk. 19

res. 21 (c)

22. beträffande statsbidraget till sysselsättningsskapande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkande 11,

res. 22 (m)

23. beträffande beredskapsarbete i olika landsdelar

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A419 yrkande 4 och 1990/91:A501

yrkande 3,

res. 23 (v)

24. beträffande yttrande från den fackliga organisationen vid ansökan om

arbetsmarknadspolitiskt stöd

att riksdagen avslår motion 1990/91:A709,

25. beträffande starta-eget-bidraget

att riksdagen avslår motion 1990/91:A210,

res. 24 (m, fp)

26. beträffande invandrares situation på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motionerna

1990/91:A241 och 1990/91:A266 yrkande 17,

res. 25 (m)

27. beträffande lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A767 och 1990/91:A771,

res. 26 (v)

28. beträffande inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser

hos offentliga arbetsgivare enligt bilaga 1 med den ändringen att 3 § erhåller

den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,

29. beträffande statsbidrag till inskolningsplatser m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkande 8,

res. 27 (m)

Arbetslöshetsförsäkring

30. beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A223 yrkande 7, 1990/91:A266 yrkande

12 i motsvarande del, 1990/91:A499 yrkande 2, 1990/91:A768 och 1990/91:A812

yrkande 4,

res. 28 (m, fp, c, mp)

31. beträffande ersättning till äldre arbetslösa

att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkandena 12, i motsvarande del, och

16,

res. 29 (m)

32. beträffande ersättningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkande 13,

res. 30 (m)

33. beträffande åldersgränsen för KAS

att riksdagen avslår motion 1990/91:A257,

res. 31 (v, mp)

34. beträffande periodisering av arbetslöshetsersättningen

att riksdagen avslår motion 1990/91:A218,

35. beträffande a-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg

att riksdagen avslår motion 1990/91:A723,

res. 32 (mp)

36. beträffande inträde i arbetslöshetskassa

att riksdagen avslår motion 1990/91:A724,

res. 33 (m, fp, c)

37. beträffande semesterersättning i arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen avslår motion

1990/91:A738,

38. beträffande egenföretagarnas sociala situation

att riksdagen avslår motion 1990/91:A744,

39. beträffande arbetslöshetsbegreppet för företagare

att riksdagen avslår motion 1990/91:A770,

res. 34 (m)

40. beträffande anslagsvillkor i övrigt

att riksdagen avslår motion 1990/91:A267 yrkande 3 i motsvarande del,

res. 35 (m)

Medelsanvisningar

41. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag

på motionerna 1990/91:A208 yrkande 11, 1990/91:A267 yrkande 3 i motsvarande

del, 1990/91:A494 yrkande 4 i motsvarande del och 1990/91:A736 yrkande 5 till

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1991/92 under tionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11418687000 kr.,

res. 36 (m) - villk. 12, 15, 17, 35

res. 37 (c) - villk. 14

res. 38 (mp) - villk. 10

42. beträffande antalet AMU-myndigheter

att riksdagen bemyndigar

regeringen att besluta om antalet AMU-myndigheter,

43. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet

att riksdagen till AMU-gruppen:

Uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar

ett förslagsanslag på 1000 kr.,

44. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Bidrag till vissa

driftutgifter

att riksdagen till AMU-gruppen:

Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1991/92 under tionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1000000kr.,

45. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Investeringar

att riksdagen till AMU-gruppen:

Investeringar för budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 1000kr.,

46. beträffande medelsanvisning till affärsverksinvesteringar

att riksdagen till Bidrag till

vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1991/92 under tionde

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

47. beträffande medelsanvisning till Utbildning Nordkalotten

att riksdagen till Bidrag till

Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1991/92 under tionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6500000 kr.

Stockholm den 7 mars 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),

Sonja Rembo (m), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Anders G Högmark (m),

Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Monica Öhman (s), Mona Saint Cyr (m),

Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn

af Rantzien (mp) och Eivor Husing (s).

Reservationer

1. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom.1)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr

(m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af Rantzien

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med

"Utskottet vill" och på s. 15 slutar med "behandlade delar" bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att Sveriges ekonomi präglas av allvarliga och ökande

problem. Arbetslösheten och hoten om arbetslöshet ökar dramatiskt (se

nedanstående diagram), tillväxten uteblir, inflationen är snabb, bytesbalansen

försvagas för varje år och sparandet är otillräckligt. Utskottet drar

slutsatsen att den svenska ekonomin är på väg in i en allvarlig recession. Det

finns -- tvärtemot vad regeringen hävdar -- inga tecken på att någon

omsvängning skulle vara på väg redan mot slutet av detta år. De svenska

problemen med höga pris- och löneökningar har tidigare dolts av en osedvanligt

lång internationell högkonjunktur. Nu när den internationella konjunkturen är

vikande framgår det med all önskvärd tydlighet att problemen har sin grund i

svenska fastlåsta tänkesätt. Regeringen är delvis medveten om förekomsten av

dessa problem men förmår inte dra riktiga slutsatser om de strukturella

problemen i den svenska ekonomin på ett sådant sätt att den negativa

utvecklingen kan brytas.

Balansproblemen i ekonomin förstärks i det regionala perspektivet.

Olikheterna är stora regionalt. Såväl inom regioner som branscher bör

balansproblem och flaskhalsar uppmärksammas för att åtgärderna skall kunna

sättas in där de bäst behövs.

Utskottet slår vakt om den fulla sysselsättningen. Arbetslöshet innebär

otrygghet, ekonomiska problem, dåligt resursutnyttjande och efter någon tid

stor risk för permanent utslagning från arbetsmarknaden. Enligt utskottets

mening måste kampen mot arbetslösheten föras offensivt. Statsmakternas uppgift

är att föra en sådan politik att lönehöjningarna inte behöver överstiga vad som

förekommer i jämförbara länder. Lönebildningen skall vara ett resultat av vad

parterna på arbetsmarknaden överenskommer. Lagstiftning är i det sammanhanget

ingen lösning.

För att försvara sysselsättningen är det ett absolut krav att inflationen

varaktigt nedbringas så att konkurrenskraften återställs. Den långsiktiga

tryggheten kan bäst tillgodoses genom en mer konkurrenskraftig industrisektor.

Småföretagens villkor är särskilt viktiga för utvecklingen, eftersom de ofta

står för flexibilitet och dynamik i näringslivet.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna A208 (c), A223 (fp) och

A266 (m) i berörda delar bör ges regeringen till känna. Uppfattningen i motion

A248 (v) kan utskottet däremot inte ställa sig bakom. Motion A248 bör därför

avslås i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen med bifall till

motionerna 1990/91:A208 yrkande 1, 1990/91:A223 yrkande 1 i motsvarande del och

1990/91:A266 yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 2 samt med avslag på

motion 1990/91:A248 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom.1)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med

"Utskottet vill" och på s. 15 slutar med "behandlade delar" bort ha följande

lydelse:

Förutom allvarliga ekonomiska problem kännetecknas nuvarande läge av starkt

stigande arbetslöshetstal och dramatiskt ökande varsel. Enligt utskottets

uppfattning framstår det nu helt klart att den s.k. tredje vägens politik

aldrig på lång sikt skulle kunna eliminera obalanserna i den svenska ekonomin

och trygga den fulla sysselsättningen. I stället har klyftorna vidgats och

arbetslösheten hotar nu att nå nivåer som varit otänkbara i vårt land under

efterkrigstiden. Utskottet anser att det är ytterst allvarligt att regeringen,

som tidigare sagt sig vilja prioritera målet om full sysselsättning, nu överger

detta mål. Den förda politiken innebär att inflationsbekämpningen har blivit

det överordnade målet. Syftet är att begränsa löneökningarna med hjälp av den

stigande arbetslösheten.

Utskottet anser i likhet med motion A248 (v) att den övergripande

målsättningen måste vara arbete åt alla vid sidan om en rättvis

fördelningspolitik och en generell välfärdspolitik. Det anförda innebär ett

tillstyrkande av motion A248 i denna del. Övriga i sammanhanget upptagna

motioner bör lämnas utan bifall.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen med bifall till

motion 1990/91:A248 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1990/91:A208

yrkande 1, 1990/91:A223 yrkande 1 i motsvarande del och 1990/91:A266 yrkande 1

i motsvarande del och yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr

(m), Charlotte Branting (fp) och Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med

"Utskottet konstaterar" och på s. 19 slutar med "aktuella delar" bort ha

följande lydelse:

Sverige befinner sig i dag i en allvarlig ekonomisk kris. Arbetslöshetskurvan

visar brant uppåt och många bedömare menar att arbetslösheten kan stiga till

både 4 och 5 %. Regeringens ständigt återkommande krispaket de senaste åren

visar att det inte finns någon genväg som innebär att vi slipper ta itu med de

grundläggande problemen i svensk ekonomi. Utskottet förordar en politik som

skapar förutsättningar för tillväxt och därigenom stigande välstånd. Denna

politik inriktas på att skapa arbetstillfällen i stället för arbetslöshet och

lägre prisökningar i stället för rekordhög inflation.

Arbetsmarknadspolitiken är en viktig del av den allmänna ekonomiska

politiken. Utskottet delar uppfattningen i motionerna A266 (m), A223 (fp) och

A208 (c) att arbetsmarknadspolitiken skall fungera som ett smörjmedel på

arbetsmarknaden. Detta kräver en effektiv arbetsförmedling, där den offentliga

arbetsförmedlingen kompletteras av privata förmedlingar. En viktig

förutsättning för att arbetsmarknaden skall fungera smidigt är bl.a. den

yrkesmässiga rörligheten.

Målet är att varje person som blir arbetslös skall ha möjlighet att snabbt

komma tillbaka till arbetslivet. Arbetsmarknadsutbildning är det främsta

instrumentet för att göra arbetslösa mer attraktiva på arbetsmarknaden och för

att expanderande verksamhet skall kunna få utbildad arbetskraft. Metoder bör

utvecklas för att även långtidsarbetslösa aktivt skall stå till

arbetsmarknadens förfogande. Även anpassning av de lediga arbetstillfällena så

att de bättre passar de arbetslösa är ett viktigt medel. Om utvecklingen på

arbetsmarknaden så kräver måste även de traditionella arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna, t.ex. beredskapsarbeten, kunna sättas in. Slutligen anser utskottet

att de regionala och lokala arbetsmarknaderna bör följas så att

arbetsmarknadsinsatserna "träffar rätt", dvs. inriktas på att ge

förutsättningar för arbete och utbildning över hela landet.

Kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder är emellertid inte tillräckligt.

Den långsiktiga tryggheten kan bäst tillgodoses genom en mer konkurrenskraftig

industrisektor. Framtidsinriktade åtgärder inbegriper skapande av ett bättre

företagsklimat med bl.a. sänkt skattetryck samt en offensiv politik för att

främja småföretagens utveckling över hela landet. Framför allt måste en sådan

ordning råda att företagen vill investera i Sverige. Vidare krävs en allmän

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som ger en grundtrygghet åt alla.

Den av regeringen föreslagna anslagsstrukturen är positiv och ligger i linje

med den förordade politiken från de borgerliga oppositionspartierna. Den bör

innebära en mer flexibel och rationell användning av budgeterade medel. Med

hänsyn till arbetsmarknadsverkets regelorienterade arbetssätt är det dock

viktigt att verket växer med uppgiften och att denna nya frihet följs upp och

noga utvärderas såväl av regeringen som av extern expertis. Med hänsyn både

till den kompetensuppbyggnad som pågår inom arbetsmarknadsverket och de nya

förutsättningarna som den föreslagna anslagsstrukturen ger anser utskottet att

decentraliseringen och effektiviseringen inom verket bör drivas vidare.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till den övergripande syn

beträffande arbetsmarknadspolitiken som framförs i motionerna A208 (c), A223

(fp) och A266 (m) i här aktuella delar. Med utskottets ställningstagande bör

övriga i sammanhanget behandlade motioner avslås.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till

1990/91:A208 yrkandena 2, 6 och 8, 1990/91:A223 yrkande 1 i motsvarande del, 3

och 8 samt 1990/91:A266 yrkande 1 i motsvarande del, 3 och 7 samt med avslag på

motionerna 1990/91:A221, 1990/91:A248 yrkandena 2 och 3 samt 1990/91:A252 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med

"Utskottet konstaterar" och på s. 19 slutar med "aktuella delar" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är de från regeringen föreslagna insatserna

inte tillräckliga för att möta en stor arbetslöshet. Utskottet delar

uppfattningen i vänsterpartiets motion A248 att den ekonomiska politiken på

alla sätt bör befrämja arbete åt alla samt att det är nödvändigt att

statsföretag, löntagarfonder och regionalpolitik omvandlas till redskap för en

arbetsskapande politik.

Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras och inriktas på att skapa bestående

arbeten. Enligt utskottets uppfattning bör ansträngningar och stimulanser

sättas in för att få en del av förtidspensionärerna tillbaka till arbetslivet.

Dessutom måste arbetsmarknadspolitiken på ett kraftfullt sätt motverka dagens

könssegregerade arbetsmarknad. Ökade satsningar bör ske på information om

yrkesval, "omvänd" prao-inriktning m.m.

I nuvarande allvarliga läge krävs såväl generella ekonomiska

stimulansåtgärder som förhandsplanering av beredskapsarbeten för att förhindra

arbetslöshet. Utskottet som i likhet med motion A248 betraktar

arbetsmarknadsutbildning som en del av samhällets vuxenutbildning anser att den

bör vara ett instrument för att stödja dem som har den svagaste ställningen på

arbetsmarknaden.

Det anförda innebär ett tillstyrkande av motion A248 (v) i fråga om

arbetsmarknadspolitikens inriktning. Övriga i sammanhanget behandlade yrkanden

bör lämnas utan bifall.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till

motion 1990/91:A248 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motionerna

1990/91:A208 yrkandena 2, 6 och 8, 1990/91:A221, 1990/91:A223 yrkande 1 i

motsvarande del, 3 och 8, 1990/91:A252 samt 1990/91:A266 yrkande 1 i

motsvarande del, 3 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med

"Utskottet konstaterar" och på s. 19 slutar med "aktuella delar" bort ha

följande lydelse:

I likhet med vad miljöpartiet de grönas företrädare i finansutskottet har

anfört (1990/91:FiU20) anser utskottet att en kraftigt ökad arbetslöshet inte

kan uteslutas. Det är därför angeläget att redovisa hur bl.a. en aktiv

arbetsmarknadspolitik kan utnyttja konjunkturnedgången positivt. Arbetslinjen

bör hävdas. Följande områden bör prioriteras vid en ytterligare aktivering av

arbetsmarknadspolitiken:

massiv satsning för att komma tillrätta med arbetsmiljöproblemen

miljöanpassning av industrin

satsning på naturvården

utbyggnad och modernisering av kollektivtrafiken

minskning av normalarbetstiden

sänkt arbetsgivaravgift

avveckling av den sjätte semesterveckan.

Utskottet vill med anledning av centerns motion A208 betona att i en

framtidsinriktad arbetsmarknadspolitik måste man bättre beakta de regionala

skillnaderna så att inte vissa delar av landet får problem med överhettning

medan andra delar av landet går på lågvarv. Utvecklingen på de regionala och

lokala arbetsmarknaderna måste följas av regeringen så att

arbetsmarknadsinsatserna inriktas på att ge förutsättningar för arbete och

utbildning över hela landet.

En arbetsmarknadspolitik som på lång sikt skall kunna garantera ekonomisk

stabilitet måste också inbegripa åtgärder för att främja att små företag kan

startas och utvecklas.

Övriga behandlade motioner avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen med anledning av

motion 1990/91:A208 yrkandena 2, 6 och 8 samt med avslag på motionerna

1990/91:A221, 1990/91:A223 yrkande 1 i motsvarande del, 3 och 8, 1990/91:A248

yrkandena 2 och 3, 1990/91:A252 samt 1990/91:A266 yrkande 1 i motsvarande

del, 3 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Finansieringsprinciper (mom. 3)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Vad

gäller" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med moderata samlingspartiet i motion A267 att det

inte finns skäl till den märkliga gränsdragningen i regeringens förslag till

finansieringsprinciper. Å ena sidan föreslås KAS (för personer som ej uppfyller

medlems- och arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen) finansieras via

arbetsmarknadsavgiften; å andra sidan föreslås utbildningsbidragen skiktas på

ett sådant sätt att endast de som uppfyller medlems- och arbetsvillkoren

permanent skall finansieras via arbetsmarknadsavgiften. Enligt utskottets

uppfattning bör principen vara att arbetsmarknadsavgiften skall finansiera alla

utbildningsbidrag oavsett om mottagaren uppfyller arbetslöshetsförsäkringens

krav eller ej. På längre sikt bör villkoren för utbildningsbidrag regleras i

samband med överväganden om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Det anförda innebär ett tillstyrkande av motion A267 i denna del. Den i

sammanhanget upptagna motionen A208 avstyrks i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande finansieringsprinciper

att riksdagen med bifall till

motion 1990/91:A267 yrkande 6 i motsvarande del, med anledning av propositionen

i motsvarande del samt med avslag på motion 1990/91:A208 yrkande 12 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Finansieringsprinciper (mom. 3)

Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Vad

gäller" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har inget att invända mot att KAS och statsbidragen till

arbetslöshetsförsäkringen finansieras på samma sätt, dvs. via

arbetsmarknadsavgiften. Emellertid bör arbetsmarknadsavgiften kunna ha ett

vidare användningsområde än vad som föreslås i propositionen. De medel som

finns i arbetsmarknadsfonden bör till viss del även kunna aktivt användas för

regionalpolitiska åtgärder i syfte att förhindra öppen arbetslöshet. Sociala

och ekonomiska skäl talar för en inriktning mot insatser som ger arbetssökande

arbete eller utbildning framför kontantstöd. Närings- och regionalpolitiska

satsningar i stället för kontantstöd är åtgärder som ger stabilare och bredare

arbetsmarknader och därmed ett bättre ekonomiskt utfall än kontantstödet.

Regionalpolitik och infrastrukturella insatser bör i lågkonjunktur riktas till

områden där arbetslösheten är hög och sysselsättningsgraden är låg.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A208 i aktuell

del. Föreliggande motionsförslag i övrigt på detta område bör avslås av

riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande finansieringsprinciper

att riksdagen med bifall till

motion 1990/91:A208 yrkande 12 i motsvarande del, med anledning av

propositionen i motsvarande del samt med avslag på motion 1990/91:A267 yrkande

6 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. Förutsättningarna att fortsätta arbeta efter pensioneringen (mom. 4)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Charlotte Branting

(fp) och Mona Saint Cyr (m) anser

dels den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Utskottet

konstaterar" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:

Många pensionärer tror att de är för gamla att gå till arbetsförmedlingen.

Men arbetsförmedlingen har aldrig tillämpat några åldersgränser. Därför bör

äldre informeras om sin rätt att vända sig till arbetsförmedlingen om de skulle

vilja söka ett arbete.

Privat arbetsförmedling är förbjuden i Sverige. I likhet med

folkpartimotionen A272 anser utskottet att detta är en brist i vår

arbetsmarknadspolitik som även drabbar de äldre som skulle vilja arbeta. En

arbetsförmedling som enbart vänder sig till den äldre arbetskraften skulle

kunna bidra till ökad flexibilitet och anpassning på arbetsmarknaden.

Arbetsgivare som skulle vara intresserade av arbetskraft som är äldre skulle

ges bättre möjlighet att finna denna. Erfarenheter av de försök som bedrivs,

bl.a. i Linköping, är enbart positiva.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A272 anfört bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande förutsättningarna att fortsätta arbeta efter

pensioneringen

att riksdagen med bifall till

motion 1990/91:A272 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservation 3

Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "I det"

och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i motion

A208 (c) om en minskning med sammanlagt 500 tjänster vid AMS och

länsarbetsnämnderna. Som en konsekvens härav bör det förevarande anslaget

räknas ned med 175 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till

motion 1990/91:A208 yrkande 7 och med avslag på propositionen i motsvarande

del till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92

under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 444 139 000 kr.,

10. Allmän arbetstidsförkortning m.m. (mom. 10)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med

"Utskottet kan" och slutar med "berörda delarna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skulle en kortare arbetstid ge många människor

möjlighet att ordna sitt liv mer harmoniskt i överensstämmelse med den livsfas

som de för tillfället befinner sig i. Om vi arbetar mindre produceras mindre

kvantitet varor, vilket spar på miljö och råvaror. Utskottet instämmer med

miljöpartiet de grönas motion A736 att samhället på olika sätt bör verka för en

förkortning av arbetstiden där målet skall vara sex timmars arbetsdag eller

trettio timmars arbetsvecka. Enligt utskottets mening bör i ett första steg

normalarbetstiden enligt lagen sänkas med två timmar, varav en i januari 1992

och en i januari 1993.

Med en allmän arbetstidsförkortning uppkommer frågan hur kostnaderna skall

kompenseras. Utskottet ansluter sig till miljöpartiets förslag att detta bör

ske dels genom att arbetsgivaravgifterna sänks -- ett förslag som behandlas i

ett annat sammanhang -- dels genom att beslutet om förlängd semester återtas.

Utskottet anser liksom miljöpartiet att en förkortad veckoarbetstid är att

föredra framför längre semester.

Att flera delar på det befintliga arbetet bör ge viss effekt på

arbetslösheten. Behovet av arbetslöshetsersättning minskas liksom kostnaden för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet delar alltså miljöpartiets

uppfattning att kostnaderna under anslaget B 2. kommer att minskas till följd

av arbetstidsreformen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande allmän arbetstidsförkortning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A736 yrkandena 2 --4 hos

regeringen begär förslag till lagstiftning i enlighet med vad som förordats i

motionen,

11. Arbetsmarknadspolitiska insatser i olika län (mom. 11)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "och A494" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de uppfattningar som framförs i motionerna A494 och A212 om

att det besvärliga arbetsmarknadsläget i Gävleborgs resp. Västernorrlands län

motiverar förstärkta insatser i dessa landsdelar. Som framförs i den senare

motionen krävs förstärkta insatser av många olika slag, det räcker inte med

ökad satsning på arbetsmarknadsutbildning.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande arbetsmarknadspolitiska insatser i olika län

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A212 yrkande 1 och

1990/91:A494 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

12. Flyttningsbidrag m.m. (mom. 13)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Med

anledning" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att AMS föreslagit ändrade regler i fråga om rätten

till merkostnadsbidrag. Utskottet kan inte sträcka sig så långt som att det

skall vara tillräckligt att någon riskerar arbetslöshet, däremot bör kravet på

två månaders arbetslöshet slopas såsom föreslås i motion A267 (m). Med hänsyn

till vikten av en geografiskt rörlig arbetsmarknad anser utskottet att den

nuvarande begränsningen vid flyttning till storstadsområdena bör slopas. En

mindre kontanthjälp kan, såsom påpekas i motionen, behövas för att en person

skall kunna flytta till en ny ort. Med dessa nya regler bör medelsbehovet

beräknas till ett 30 milj.kr. högre belopp än vad regeringen föreslagit.

Utskottets tillstyrker alltså motion A267 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande flyttningsbidrag m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1990/91:A208 yrkande 10 och 1990/91:A223 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Flyttningsbidrag m.m. (mom. 13)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Med

anledning" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att AMS föreslagit ändrade regler för rätten till

merkostnadsbidrag. Med hänsyn till vikten av att arbetslöshetsperioden blir så

kort som möjligt, vilket framhålls i motion A223 (fp), godtar utskottet att

villkoret för rätt till merkostnadsbidrag skall vara att den arbetssökande är

eller riskerar att bli arbetslös. Tvåmånadersregeln bör alltså slopas vilket

innebär att utskottet tillstyrker motion A223 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande flyttningsbidrag m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A223 yrkande 5 och med avslag på

motionerna 1990/91:A208 yrkande 10 och 1990/91:A267 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Flyttningsbidrag m.m. (mom. 13)

Kersti Johansson (c) och Anna Horn af Rantzien ( mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "När det"

och slutar med "berörda delen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i centerns kommittémotion A208 beträffande

flyttningsbidragen. Dessa bidrag bör utformas på sådant sätt att de både

främjar en bättre regional balans och ytterligare minskar belastningen på

statsbudgeten. Enligt utskottets uppfattning bör arbetsgivarna i

expansionsorterna svara för kostnaderna vid rekrytering av arbetskraft från

utflyttningsorter. Flyttningsbidrag bör därför i framtiden bara utges vid

flyttningar till regionalpolitiskt prioriterade områden. Merkostnadsbidrag bör

komma i fråga bara vid flyttning till stödområdena, Bergslagskommunerna och

sydöstra Sverige.

Regeringen bör fatta beslut om riktlinjer och regler för ett sådant system.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A208 i berörd del bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande flyttningsbidrag m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A208 yrkande 10 och med avslag

på motionerna 1990/91:A223 yrkande 5 och 1990/91:A267 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Kulturarbetare (mom. 14)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Enligt

utskottets" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med moderata samlingspartiet i motion A267 att det inte

bör skapas särregler för olika yrkesgrupper. Det särskilda hemresebidraget för

kulturarbetare bör därför avskaffas, såsom föreslås i motionen. Detta innebär

ett 2,5 milj.kr. lägre anslag.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande kulturarbetare

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning (mom. 15)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) och Anna Horn af

Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med

"Utskottet instämmer" och på s. 30 slutar med "berört hänseende" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna i A266 (m) att arbetsmarknadsutbildningen

är den viktigaste statliga insatsen för att bekämpa arbetslöshet. Detta gäller

särskilt när det både finns många arbetslösa och en ökande efterfrågan på

arbetskraft, dvs. när konjunkturen vänder uppåt. Trots förhållandevis hög

arbetslöshet kan det samtidigt finnas brist på utbildad arbetskraft inom vissa

yrkesområden. Det ställs höga krav på flexibilitet för att denna efterfrågan på

arbetsmarknadsutbildning skall kunna tillgodoses. De arbetslösa måste enligt

utskottets mening styras mot utbildningar som motsvarar både de krav som ställs

för de lediga arbetena och den enskildes intressen och förutsättningar. Såsom

framhålls i motionen får arbetsmarknadsutbildningen inte i sig bli en

inlåsningsfaktor. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att

utbildningen varvas med jobb-sökar-verksamhet och att en sökande som får ett

lämpligt arbete kan avbryta sin utbildning. När det gäller

arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet delar utskottet

motionärernas uppfattning om det otillfredsställande i att studiefinansieringen

kan variera mellan olika elever som genomgår samma utbildning.

Utskottet instämmer alltså i vad som sägs i motion A267 om de allmänna

riktlinjerna för arbetsmarknadsutbildningen. Vad utskottet anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 9 i motsvarande del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Upphandlad arbetsmarknadsutbildning m.m. (mom. 17)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Enligt

vad" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening viktigt att de arbetslösa har en adekvat

kompetens för de nya arbetstillfällena. Erfarenheterna från utlandet visar att

arbetslösa ofta inte har kunnat återinträda på arbetsmarknaden eftersom de helt

saknar kunskaper inom de yrkesområden som expanderar.

Arbetsmarknadsutbildningen ger möjlighet att överbrygga detta problem. Liksom

regeringen förutser utskottet därför ett väsentligt ökat antal platser i

upphandlad arbetsmarknadsutbildning under det kommande året. Detta ställer

stora krav på länsarbetsnämnderna att upphandla tillräcklig volym. Även om

länsarbetsnämnderna kan köpa utbildning även från annat håll kommer i

realiteten huvuddelen att upphandlas från AMU. Såsom framhålls i Sonja Rembos

m.fl. motion A266 (m) kommer stora krav att ställas på AMU att snabbt utöka

kapaciteten. Utskottet utgår från att det knappast är möjligt att utvidga i den

takt som regeringen förutsatt utan att kvaliteten på utbildningen blir lidande.

Den utbildningsvolym på vilken regeringen grundat sin kostnadsberäkning bör

därför vara något mindre. Under våren, då behovet kommer att vara större, bör

den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen ha minst samma omfattning som

regeringen föreslagit.

Vidare delar utskottet den i motion A267 av Sonja Rembo m.fl. (m) framförda

uppfattningen om det särskilda stödet till teko. Detta stöd, som beräknas till

15 milj.kr. i propositionen, måste betraktas som en kvarleva från den tid då

teko-industrin skyddades mot utländsk konkurrens genom diverse subventioner och

gränshinder. Denna utbildning bör nu kunna rymmas inom ramen för ordinarie

anslag i den mån den är arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Det anförda innebär

att motion A267 bör bifallas såvitt avser yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande upphandlad arbetsmarknadsutbildning m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A266 yrkande 9 i motsvarande

del och 1990/91:A267 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Utvärdering av systemet med utbildning i företag (mom. 18)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Även i"

och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom moderaterna i motion A266 av Sonja Rembo m.fl. att

hela systemet med bidrag till utbildning i företag är tvivelaktigt. Det innebär

att företagen genom statliga anslag får hjälp med att utbilda sin personal. Det

är enligt utskottets mening angeläget att regeringen snarast utvärderar

systemet. Intill dess bör, såsom framhålls i motionen, verksamheten inte

utvidgas.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A266 yrkande 10.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande utvärdering av systemet med utbildning i företag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 10 och med

anledning av motion 1990/91:A223 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

19. Arbetsmarknadsfonden som finansieringskälla för utbildningsbidrag och KAS

(mom. 20)

Under förutsättning av bifall till reservation 6

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att det finns någon anledning att göra åtskillnad mellan

dem som uppfyller kraven för arbetslöshetsförsäkringen och dem som inte gör

det. Såsom sägs i motion A267 av Sonja Rembo m.fl. (m) framstår förslaget som

ologiskt eftersom det samtidigt innebär att det kontanta arbetsmarknadsstödet

(KAS) skall finansieras från arbetsmarknadsavgiften. KAS utges ju till dem som

inte uppfyller medlems- och arbetsvillkoren. Arbetsmarknadsavgiften uttas

från all lön, oavsett om den anställde är medlem i arbetslöshetskassa eller ej.

Utskottet anser således liksom motionärerna att arbetsmarknadsavgiften bör

finansiera utbildningsbidrag även till dem som inte uppfyller medlems- och

arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Motion A267 tillstyrks i

motsvarande del.

I fråga om antagande av ändringen i 4 kap 7 § lagen om socialavgifter -- där

utskottet noterar att yrkandet i motion A267 avser 4 kap. 7 § ehuru texten i

yrkandet av misstag pekar på 4 kap. 8 § -- hänvisar utskottet till AU12.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande arbetsmarknadsfonden som finansieringskälla för

utbildningsbidrag och KAS

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 6 i motsvarande del

och med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

20. Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (mom.

21)

Under förutsättning av bifall till reservation 19

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med

"Förslaget om" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Som framgått ovan delar utskottet uppfattningen i motion A267 (m) att

arbetsmarknadsfonden bör finansiera utbildningsbidragen även till dem som inte

uppfyller medlems- och arbetsvillkoren

i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Det belopp som skall föras över engångsvis

bör i konsekvens med detta minskas med vad som motsvarar utbildningsbidragen

till denna kategori.

Utskottet noterar att det i propositionen angetts ett felaktigt belopp för

engångsöverföring. Utskottet förordar att lagen får den lydelse som framgår i

hemställan under Utskottets förslag.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om

socialavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 5, med anledning av

propositionen och med avslag på motion 1990/91:A208 yrkande 12 i motsvarande

del antar det som Reservanternas förslag betecknade förslaget till Lag om

tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förslag till

Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

Propositionens förslag Reservanternas förslag

Av de arbetsmarknadsavgifter Arbetsmarknadsavgifter som

som enligt 4 kap. 7 § lagen enligt 4 kap. 7 § lagen

(1981:691) om socialavgifter (1981:691) om socialavgifter

förs till staten skall förs till staten skall

under budgetåret 1991/92 under budgetåret 1991/92

sammanlagt 2,34 miljarder även användas för

kronor användas för finansiering av

finansiering av

1. utbildningsbidrag till

sådan deltagare i

arbetsmarknadsutbildning

enligt förordningen

(1987:406) om

arbetsmarknadsutbildning som

inte uppfyller medlems- och

arbetsvillkoren i 6 § lagen

(1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

2. bidrag enligt 1. bidrag enligt

förordningen (1984:518) om förordningen (1984:518) om

utbildning i företag, utbildning i företag,

3. upphandling av särskilt 2. upphandling av särskilt

anordnad anordnad

arbetsmarknadsutbildning, arbetsmarknadsutbildning,

4. arbetsmarknadsverkets 3. arbetsmarknadsverkets

kostnader för att anordna kostnader för att anordna

jobb-sökar-aktiviteter. jobb-sökar-aktiviteter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller till utgången av juni

1992.

21. Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (mom.

21)

Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Centerns

argument" och på s. 36 slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom centern i motion A208 att vissa intäkter från

arbetsmarknadsavgiften under budgetåret 1991/92 bör avdelas till bl.a. närings-

och regionalpolitiska satsningar. Dessa bör inriktas på områden där

sysselsättningsgraden är lägst och behoven av arbetstillfällen störst.

Utskottet, som konstaterar att ett felaktigt belopp angivits i propositionens

lagförslag, förordar att 1,5 miljarder kronor avdelas för detta ändamål och att

det i propositionen framlagda lagförslaget ändras i enlighet härmed.

Med det anförda tillstyrks motion A208 i den nu berörda delen.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om

socialavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A208 yrkande 12 i motsvarande

del, med anledning av propositionen och med avslag på motion 1990/91:A267

yrkande 5 antar det som Reservanternas förslag betecknade förslaget till

lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,

Förslag till

Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

Propositionens förslag Reservanternas förslag

Av de arbetsmarknadsavgifter Av de arbetsmarknadsavgifter

som enligt 4 kap. 7 § lagen som enligt 4 kap. 7 § lagen

(1981:691) om socialavgifter (1981:691) om socialavgifter

förs till staten skall förs till staten skall

under budgetåret 1991/92 under budgetåret 1991/92

sammanlagt 2,34 miljarder sammanlagt 1647,6 milj.kr.

kronor användas för användas för

finansiering av finansiering av

1. utbildningsbidrag till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbildning enligt

förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning som inte uppfyller medlems-

och arbetsvillkoren i 6 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. bidrag enligt förordningen (1984:518) om utbildning i företag,

3. upphandling av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning,

4. arbetsmarknadsverkets kostnader för att anordna jobb-sökar-aktiviteter.

Vidare skall av dessa avgifter

under budgetåret 1991/92

sammanlagt 1500milj.kr.

användas för

finansiering av närings-

och regionalpolitiska

satsningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller till utgången av juni

1992.

22. Statsbidraget till sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 22)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med

"Motionärernas förslag" och på s. 38 slutar med "behandlade motionsyrkandet"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att de flesta beredskapsarbeten utförs i kommunal

regi. Det är enligt utskottets mening rimligt att kommuner och andra som får

möjlighet att få arbete utfört som beredskapsarbete svarar för minst halva

kostnaden. Utskottet instämmer alltså med motion A266 (m) att de maximala

statsbidragen bör sänkas. Även när det gäller de nya former av

sysselsättningsinsatser som arbetsmarknadsverket nu självt får möjlighet att

utforma bör 50 % bidragsandel tillämpas.

Utskottet anser att motion A266 bör bifallas i nu berörd del. Vad utskottet

anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande statsbidraget till sysselsättningsskapande åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Beredskapsarbete i olika landsdelar (mom. 23)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Med

anledning" och slutar med "som anförts" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att åtstramningen av kommunernas ekonomi medfört att

de kommunala bygginvesteringarna hålls tillbaka. Den höjda momsen kommer också

att verka dämpande på byggandet. Lågkonjunkturen medför sannolikt att

arbetslösheten bland byggnadsarbetare i glesbygden ökar. Även om

beredskapsmedel numera skall användas restriktivt finns det, såsom sägs i

motion A501 av Bengt Hurtig (v), anledning att använda dem när

utbildningsinsatser och andra insatser inte känns meningsfulla. Det är ett

samhällsekonomiskt slöseri att låta stora grupper gå arbetslösa när

samhälleliga behov av arbete finns. Sedan många år finns t.ex. behov av både

nybyggnad, tillbyggnad och underhållsåtgärder i Norrbottens län. Enligt

utskottets mening bör beredskapsmedel i viss utsträckning kunna användas för

sådana objekt.

Utskottet tillstyrker således motion A501 i den nu behandlade delen.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande beredskapsarbete i olika landsdelar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A501 yrkande 3 och med anledning

av motion 1990/91:A419 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

24. Starta-eget-bidraget (mom. 25)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

samt Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Bidraget

för" och slutar med "till detta" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med Britta Bjelle (fp) i motion A210 att stödet för att

starta eget i vissa fall bör kunna förlängas utöver de sex månader som gäller i

dag. Det är svårt att få ett nystartat företag att på sex månader bli så

inarbetat att det ger inkomster som både täcker företagarens lön och övriga

omkostnader i verksamheten. En rapport från statens industriverk visar att det

övervägande antalet konkurser är att hänföra till småföretag och att flertalet

var nystartade företag. Av det skälet borde de som startar nya företag kunna få

stöd upp till ett år så att företaget hinner stabilisera sig något.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande starta-eget-bidraget

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A210 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom.26)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser:

dels att utskottets yttrande på s. 43 som börjar med "Med anledning" och

slutar med "i svenska" bort ha utgått och att yttrandet på s. 44 som börjar med

"De synpunkter" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det anledning att på olika sätt uppmärksamma

de högre arbetslöshetstalen bland invandrare. Det är, vilket framhålls av Sonja

Rembo m.fl. (m) i motion A266, uppenbart att invandrare möter speciella problem

på arbetsmarknaden som avspeglar sig i att arbetslöshetstalen även under en

högkonjunktur är högre än för svenskar.

Som utskottet ser det är språket ett avgörande hinder för att komma in på

arbetsmarknaden. Utbudet av arbeten blir med nödvändighet mycket begränsat utan

ordentliga möjligheter att kommunicera med arbetsledning och arbetskamrater.

Därför måste invandrarmyndigheter och arbetsförmedling intensifiera sina

ansträngningar att få arbetslösa invandrare med dåliga kunskaper i svenska att

inse vikten av goda språkkunskaper.

Utskottet kan notera att den grupp invandrare som fått sin utbildning i

hemlandet ofta möter en tvivlande inställning bland svenskar till kvaliteten

och användbarheten av utbildningen. Det beror delvis på att

universitetsutbildningen i flera utvecklingsländer är grundad på andra

traditioner än de som förekommer i den industrialiserade världen och att

kunskaperna därmed ibland inte är relevanta eller användbara i det svenska

samhället. Försöken att utvärdera och jämföra utbildningar i olika länder möter

stora svårigheter. Därför är det enligt utskottets mening bra att UHÄ har

erhållit mer resurser, och utskottet ser också med tillfredsställelse på att

bl.a. UHÄ efterlyst en allsidig utredning om den framtida

bedömningsverksamheten.

Utskottet anser emellertid att det också vore värdefullt om man gav

invandrare möjlighet att genom objektiva tester visa sina kunskaper.

Arbetsmarknadsverket och UHÄ bör undersöka förutsättningar för ett sådant

system med tester. Utskottet noterar i sammanhanget att yrkesprövningen (YPI)

-- som ju innebär en direkt jämförelse av invandrarnas yrkeskunskaper med

arbetsmarknadens krav -- uppfattats mycket positivt av arbetsmarknadens parter.

Även när det gäller trovärdigheten i fråga om kvalifikationerna är dåliga

språkkunskaper ett handikapp, såsom sägs i motion A266. Dålig språkbehandling

gör att en person framstår som lägre utbildad än hon eller han egentligen är.

Sådana personer kan behöva hjälp att kommunicera mera felfritt.

Många arbetsgivare anser sig behöva tid att bedöma en persons kunskaper och

förmåga. Utskottet anser därför att provanställningstiden borde kunna förlängas

till ett år i de fall arbetsförmedlingen tillstyrker.

I andra sammanhang har motionärerna föreslagit att asylsökande skall kunna få

temporära arbetstillstånd. Långa väntetider utan rätt att arbeta är psykiskt

och moraliskt nedbrytande.

dels att utskottet hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande invandrares situation på arbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 17 och med

anledning av motion 1990/91:A241 som sin mening ger regeringen tillkänna vad

utskottet anfört,

26. Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet (mom. 27)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Med

anledning" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet ser det som utomordentligt beklagligt att regeringen ännu inte lagt

fram något förslag till en lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. En

sådan lagstiftning skulle väl överensstämma med målsättningen i FNs

rasdiskrimineringskonvention. Diskrimineringsutredningens undersökningar visar

också att en stor del av svenskarna anser att det borde vara förbjudet att

vägra anställa en person enbart därför att han eller hon är invandrare.

Det är enligt utskottets mening en illusion att tro att

kollektivavtalsreglering skulle kunna utgöra ett alternativ till lagstiftning.

Parterna på arbetsmarknaden har hittills inte visat något intresse för detta.

Dessutom skulle ett kollektivavtal inte täcka hela arbetsmarknaden.

Med vissa kompletteringar skulle DOs förslag till lag på området kunna tjäna

som utgångspunkt för en proposition. Utskottet anser att regeringen snarast bör

återkomma med ett lagförslag i ämnet och tillstyrker således motion A767 i den

nu berörda delen. Ställningstagandet tillgodoser även motion A771 i viss del.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A767 och med anledning av motion

1990/91:A771 begär att regeringen återkommer med ett lagförslag med den

inriktning som förordats av utskottet,

27. Statsbidrag till inskolningsplatser m.m. (mom. 29)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med

"Moderatmotioner av" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening förekommmer det i dag i alltför stor utsträckning

att ungdomar kommer ut på arbetsmarknaden med kvalifikationer som inte är

efterfrågade. Detta bör angripas genom studie- och yrkesvägledning som ger en

realistisk bild av arbetsmarknaden och som visar fördelarna med att välja

utbildningar där god efterfrågan på arbetskraft kan förutses.

De som inte trots egna försök och aktiva förmedlingsinsatser får en

anställning måste få hjälp och stöd. I första hand bör kompletterande

utbildning aktualiseras, i andra hand hjälp inom arbetsmarknadspolitikens ram.

Det är såsom framhålls i moderatmotionen A266 viktigt att inte de

arbetsmarknadspolitiska stöden utformas så att subventionerade arbeten framstår

som mer attraktiva än arbeten på den öppna arbetsmarknaden. Det finns anledning

att vara uppmärksam på att inskolningsplatserna inte utvecklas till generella

subventioner till arbetsgivare som anställer ungdomar. Möjligheterna till

statsbidrag kan medföra att såväl privata som offentliga arbetsgivare blir

mindre benägna att fylla sitt personalbehov på normalt sätt, vilket i sin tur

kan medföra att stödet inte får nödvändig inriktning mot de ungdomar som har

verkliga problem.

När det gäller handikappade ungdomar anser utskottet liksom motionärerna i

A266 att ett flexibelt lönebidrag avsevärt skulle underlätta inträdet på den

öppna arbetsmarknaden.

Utskottet tillstyrker således motion A266 i den nu berörda delen. Vad

utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande statsbidrag till inskolningsplatser m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 30)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr

(m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af Rantzien

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Motioner

med" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i de nu behandlade

motionerna. Det är hög tid att tillsätta en utredning om en allmän

arbetslöshetsförsäkring. Det nuvarande systemet är klart otillfredsställande

och fyller inte de krav som i dag bör ställas på socialt skydd. En

socialförsäkring som praktiskt taget helt finansieras med allmänna medel bör

komma alla till del på likvärdiga villkor.

Enligt utskottets mening bör en allmän arbetslöshetsförsäkring vara

obligatorisk och omfatta alla förvärvsarbetande, såväl löntagare som

företagare. Försäkringen bör ge ett rimligt grundskydd vid arbetslöshet med

möjlighet till påbyggnad genom frivilliga tilläggsförsäkringar.

Utredningen bör också överväga möjligheten att indela stämplingstiden i flera

perioder. Efter varje period bör en genomgång ske mellan arbetsförmedlaren och

den arbetslöse för att utvärdera de åtgärder som vidtagits. En sådan

periodisering skulle kunna förhindra att den arbetslöse passiveras.

Utredningen, som bör vara parlamentariskt sammansatt, bör ges direktiv att

lägga fram förslag i enlighet med det anförda.

Utskottet biträder således i allt väsentligt motionerna A223 (fp), A266 (m)

och A768 (c). Även syftet med motionerna A499 och A812 får anses tillgodosett.

Ställningstagandet bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A223 yrkande 7, 1990/91:A266

yrkande 12 i motsvarande del och 1990/91:A768 samt med anledning av motionerna

1990/91:A499 yrkande 2 och 1990/91:A812 yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

29. Ersättning till äldre arbetslösa (mom. 31)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Vad

gäller" och på s. 48 slutar med "berörda delarna" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att möjligheterna till s.k. 58,3-avgångar nu har

upphört, vilket innebär att arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan bli aktuella

också för äldre som blir arbetslösa. I nuvarande läge innebär detta problem

såväl med hänsyn till arbetsmarknadsverkets resurser som till möjligheten för

den öppna arbetsmarknaden att absorbera arbetskraft.

Såsom påtalas i motion A266 (m) kan det finnas stora problem att ordna

meningsfulla arbetsuppgifter åt personer som blir arbetslösa i den åldern.

Personliga förhållanden, transportmöjligheter, hälsoförhållanden etc. kan

hindra dem att delta i t.ex. beredskapsarbete. Kostnaderna för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan, såsom sägs i motionen, bli orimligt höga.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det ekonomiska skyddet i sådana

fall bör tillgodoses inom arbetslöshetsförsäkringen. Inom ramen för en

utredning om en allmän sådan försäkring bör man även söka finna lämpliga

ersättningsformer för äldre arbetslösa.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A266 i de nu

behandlade delarna. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande ersättning till äldre arbetslösa

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkandena 12, i motsvarande

del, och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Ersättningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 32)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Ett

motsvarande" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom moderaterna i motion A266 att ersättningsreglerna i

arbetslöshetsförsäkringen bör ändras i avvaktan på en utredning om en allmän

arbetslöshetsersättning. Med hänsyn till marginalskattesänkningen och den

minskade sjukersättningen bör även nivån i arbetslöshetsförsäkringen justeras

till 80 % av tidigare lön under de första 89 dagarna av en arbetslöshetsperiod

och därefter till 90 %.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att regeringen i samband med de

förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som genomfördes från den 1 januari

1989 uttalade att det är naturligt att anpassa arbetslöshetsförsäkringens

kompensationsnivå till vad som gäller inom sjukförsäkringen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion A266 i nu berörd del. Regeringen

bör snarast återkomma med förslag i enlighet med vad utskottet förordat.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande ersättningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 13 beslutar att

sänka ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen till 80% av tidigare lön

under den första till åttionionde ersättningsdagen i enlighet med vad utskottet

anfört,

31. Åldersgränsen för KAS (mom. 33)

Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Liksom vänsterpartiet i motion A257 anser utskottet det helt oacceptabelt att

arbetslösa 18--19-åringar i allmänhet är hänvisade till socialhjälp, eftersom

de sällan har arbetat tillräckligt länge för att vara berättigade till

ersättning från en a-kassa. Utskottet delar partiets uppfattning att

åldersgränsen för KAS bör sammanfalla med myndighetsåldern, dvs. 18 år, då ju

också föräldrarnas försörjningsplikt och kommunernas uppföljningsansvar upphör

att gälla.

Utskottet tillstyrker således motion A257.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande åldergränsen för KAS

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A257 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om ny åldersgräns för rätt till KAS,

32. A-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg (mom. 35)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med

"Utskottet behandlade" och slutar med "motion A723" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionären i A723 att en bättre samordning är

nödvändig mellan villkoren för rätt till a-kasseersättning och kommunernas

barnomsorgsregler. Regeringen bör återkomma med förslag till ny utformning av

a-kassereglerna så att den situation som motionären beskriver kan förhindras.

Motion A723 tillstyrks således av utskottet. Vad som anförts bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande a-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A723 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Inträde i arbetslöshetskassa (mom. 36)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr

(m), Charlotte Branting (fp) och Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Liknande

motioner" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Av bestämmelserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring följer att var och en

som uppfyller föreskrift i arbetslöshetskassans stadgar om arbete inom dess

verksamhetsområde har rätt att bli medlem i kassan. Något undantag görs inte

för personer som inte är fackligt anslutna. Det har emellertid i praktiken

visat sig att arbetstagare som inte är medlemmar i en facklig organisation kan

få avsevärda svårigheter att vinna medlemskap i kassan. Likaså är servicen till

dessa medlemmar många gånger otillräcklig.

Eftersom kassornas verksamhet i stort sett helt finansieras av allmänna medel

borde det enligt utskottets mening vara ett oavvisligt krav att alla

arbetstagare behandlas på ett likvärdigt sätt. Med hänsyn härtill bör det

ankomma på regeringen att uppdra åt AMS att göra sådana ändringar i

anvisningarna för kassornas verksamhet att ansökningsförfarandet underlättas

för sådana sökande som endast önskar medlemskap i arbetslöshetskassa, t.ex.

genom att arbetsförmedlingen tillhandahåller en blankett för ändamålet.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A724 (m, fp, c) bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande inträde i arbetslöshetskassa

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A724 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Arbetslöshetsbegreppet för företagare (mom. 39)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Med

anledning" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Såsom påpekas i motion A770 (m) har arbetslöshetsförsäkringen helt byggts upp

efter de anställdas förhållanden. Trots att försäkringen även gäller företagare

är många regler fortfarande inte tillräckligt väl anpassade efter de speciella

förhållanden som råder för dem. Utskottet anser liksom motionären att

arbetslöshetsbegreppet bör ses över liksom över huvud taget småföretagarnas

sociala trygghetssystem.

Utskottet tillstyrker således motion A770. Vad utskottet anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande arbetslöshetsbegreppet för företagare

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A770 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Anslagsvillkor i övrigt (mom. 40)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att utskottet i stället för vad som anförts i de olika delarna av

avsnittet om arbetsmarknadspolitiska åtgärder (s. 24--50) bort ha anfört

följande:

I enlighet med vad som föreslås i motion A267 av Sonja Rembo m.fl. (m) bör

kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas på följande sätt.

Inga särskilda medel för insatser på krisorter och liknande

(= ./. 50 milj.kr. i förhållande till regeringens beräkning).

Mindre volym på arbetsmarknadsutbildningen under hösten 1991 (= ./. 196,5

milj.kr. i förhållande till regeringens beräkning).

Oförändrat anslag för utbildning i företag (= ./. 270 milj.kr. i förhållande

till regeringens beräkning).

Inget särskilt bidrag för insatser i Blekinge (= ./. 10 milj.kr. i

förhållande till regeringens beräkning).

Lägre utbildningsbidrag till följd av mindre utbildningsvolym (= ./. 240,5

milj.kr. i förhållande till regeringens beräkning).

Kraftsamling av s.k. otraditionella insatser (= ./. 30 milj.kr. i förhållande

till regeringens beräkning).

Ändrade regler för starta-eget-bidrag (= + 8 milj.kr. i förhållande till

regeringens beräkning).

I övrigt ansluter sig utskottet till regeringens beräkningar av olika

kostnader inom anslaget.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande anslagsvillkor i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 3 i motsvarande del

godkänner vad utskottet anfört,

36. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 41)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 12, 15, 17 och 35

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anför:

Med hänvisning till vad som anförts i reservationerna 12, 15, 17 och 35 borde

utskottets hemställan under 41 ha haft följande lydelse:

41. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 3 i motsvarande del

samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna

1990/91:A208 yrkande 11, 1990/91:A494 yrkande 4 i motsvarande del och

1990/91:A736 yrkande 5 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret

1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

10642187000 kr.,

37. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 41)

Under förutsättning av bifall till reservation 14

Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Som

redovisats" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion A208 (c) framförda uppfattningen om

villkoren för rätten till merkostnadsbidrag. Riksdagen bör anvisa 25 milj.kr.

för Flyttningsbidrag till regionalpolitiskt prioriterade områden m.m. vilket

innebär en minskad belastning på statsbudgeten med 225 milj.kr. Det totala

anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör därför i enlighet med

motionens förslag uppgå till 11193687000 kr.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A208 yrkande 11 samt med avslag

på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna 1990/91:A267 yrkande 3

i motsvarande del, 1990/91:A494 yrkande 4 i motsvarande del och 1990/91:A736

yrkande 5 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1991/92 under

tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11193687000 kr.,

38. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 41)

Under förutsättning av bifall till reservation 10

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Som

redovisats" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom miljöpartiet de gröna i motion A736 att en allmän

arbetstidsförkortning bör införas fr.o.m. den 1 januari 1992. Som en konsekvens

av detta minskar kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet

uppskattar liksom motionärerna besparingen till 500 milj.kr. vilket innebär att

ett belopp om 10918687000 kr. bör anslås för arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande medelsanvisningen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A736 yrkande 5 samt med avslag

på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna 1990/91:A208 yrkande

11, 1990/91:A267 yrkande 3 i motsvarande del och 1990/91:A494 yrkande 4 i

motsvarande del till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1991/92

under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

10918687000kr.,

Särskilda yttranden

1. Arbetsmarknadsutbildning för särskilda ändamål (mom. 16)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

Enligt Granadakonventionen bör staten ta ansvar för en förbättrad utbildning

om kulturmiljöfrågor. Vi kan konstatera att det i dag knappast finns

undervisning för de yrkesgrupper som är verksamma inom t.ex. byggnadsväsendet

med undantag för arkitekturutbildningen. Man kan räkna med att det rådande

konjunkturläget kommer att kräva omskolning av personal till nya uppgifter.

Enligt vår mening är yrkesutbildning av kunniga hantverkare inom

kulturmiljövården därvid en angelägen uppgift. Sådan utbildning bör kunna ges

inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

2. Arbetsmarknadsutbildning för särskilda ändamål (mom. 16)

Kersti Johansson (c) anför:

Enligt min uppfattning är det angeläget att man vid bedömningen av rätten

till arbetsmarknadsutbildning ser till vad som ger det bästa resultatet för

såväl den enskilde som för samhället. Även en arbetssökande med en relativt god

grundutbildning bör efter individuell prövning kunna få vidareutbildning, t.ex.

kurser vid våra mindre högskolor. Jag anser att reglerna bör utformas så att de

inte lägger hinder i vägen för att på detta sätt beakta förhållandena i det

enskilda fallet.

3. Utvärdering av systemet med utbildning i företag (mom. 18)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

Det är enligt vår mening viktigt att utbildningsinsatser görs för redan

anställda. Detta är primärt naturligtvis en uppgift för företagen, men vi

motsätter oss inte att visst statligt stöd också ges. Vi vill i sammanhanget

peka på den utredning som gjorts av RRV i vilken man konstaterat att

statsbidraget till utbildning i företag tidigare inte har haft så stor

betydelse för hur företagen väljer att organisera sin utbildning. Av detta skäl

är det enligt vår mening angeläget att regeringen utvärderar resultatet av den

utvidgade satsningen på utbildning i företag.

4. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom.26)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

I folkpartiet liberalernas motion Sf646 utvecklas partiets syn på invandrar-

och flyktingpolitiken. Vi hänvisar i fråga om vår uppfattning i dessa frågor

till den motionen.

5. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom.26)

Kersti Johansson (c) anför:

I fråga om min syn på behovet av ändrade regler för flyktingars och

invandrares rätt till arbete på den öppna arbetsmarknaden vill jag hänvisa till

centerns motion Sf241, som behandlas i socialförsäkringsutskottet.

6. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom.26)

Anna Horn af Rantzien (mp) anför:

I miljöpartiets motion Sf626 utvecklas partiets syn på flykting- och

invandrarpolitiken. Jag hänvisar i fråga om min uppfattning i dessa frågor till

den motionen.

7. Egenföretagarnas sociala situation (mom. 38)

Kersti Johansson (c) anför:

Det behövs ett stort inslag av småföretag för att göra näringslivet i sin

helhet mer dynamiskt. För att stimulera och utveckla småföretagandet erfordras

olika åtgärder. I detta sammanhang måste man beakta att småföretagarna får ett

rimligt socialt trygghetssystem.

8. Egenföretagarnas sociala situation (mom. 38)

Anna Horn af Rantzien (mp) anför:

Småföretagen står för en idérikedom och livskraft som är nödvändig för

förnyelsen och utvecklingen av vårt näringsliv samtidigt som de ofta har sämre

möjligheter både att få personal och riskkapital än de stora företagen. Därför

har miljöpartiet de gröna i annat sammanhang föreslagit inrättande av lokala

näringslivsfonder (närfonder). Fonderna skall ge och förmedla råd och

finansiering till lokala projekt och företag och vid behov också själva kunna

satsa riskkapital. Det är enligt min uppfattning viktigt att man också beaktar

småföretagarnas sociala trygghetssystem. Därför bör en utredning tillsättas med

uppgift att se över dessa frågor.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691)* om socialavgifter

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs följande.

Av de arbetsmarknadsavgifter som enligt 4 kap. 7 § lagen (1981:691) om

socialavgifter förs till staten skall under budgetåret 1991/92 sammanlagt 2,34

miljarder kronor användas för finansiering av

1. utbildningsbidrag till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbildning enligt

förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning som inte uppfyller medlems-

och arbetsvillkoren i 6 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. bidrag enligt förordningen (1984:518) om utbildning i företag,

3. upphandling av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning,

4. arbetsmarknadsverkets kostnader för att anordna jobb-sökar-aktiviteter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller till utgången av juni

1992.

* Fel SFS-nr i propositionen.

Utskottets lagförslag

1 Förslag till

Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Av de arbetsmarknadsavgifter Av de arbetsmarknadsavgifter

som enligt 4 kap. 7 § lagen som enligt 4 kap. 7 § lagen

(1981:691) om socialavgifter (1981:691) om socialavgifter

förs till staten skall förs till staten skall

under budgetåret 1991/92 under budgetåret 1991/92

sammanlagt 2,34 miljarder sammanlagt 1647,6 milj. kr.

kronor användas för användas för

finansiering av finansiering av

1. utbildningsbidrag till sådan deltagare i arbetsmarknadsutbildning enligt

förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning som inte uppfyller medlems-

och arbetsvillkoren i 6 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. bidrag enligt förordningen (1984:518) om utbildning i företag,

3. upphandling av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning,

4. arbetsmarknadsverkets kostnader för att anordna jobb-sökar-aktiviteter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller till utgången av juni

1992.

2 Förslag till lydelse av 3 § lagen (1989:425) om särskilda

inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

3§

Lagen tillämpas på Lagen tillämpas på

ungdomar som har ungdomar som

1. fyllt arton men inte tjugo 1. har fyllt arton men inte

år, eller tjugo år, eller

2. fyllt sjutton men inte 2. har fyllt sjutton men inte

tjugo år, om de har tjugo år, om de har

fullföljt en minst fullföljt en minst

tvåårig gymnasial tvåårig gymnasial

utbildning. utbildning, eller

3. omfattas av 1 § lagen

(1985:568) om särskilda

omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda m.fl. om

de har fullgjort sin skolplikt

och inte fyllt tjugofem år.

Lagen tillämpas också Lagen tillämpas också

på ungdomar som har fyllt på ungdomar som har fyllt

tjugo men inte tjugofem år tjugo men inte tjugofem år

och som och som fått sin

skolgång fördröjd

till följd av ett varaktigt

fysiskt funktionshinder.

1. avses i 1 § lagen

(1985:568) om särskilda

omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda m.fl.

eller

2. fått sin skolgång

fördröjd till följd

av ett varaktigt fysiskt

funktionshinder.

Komponenter i anslaget B2.Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Bilaga 3

(Anslaget motsvarar föregående års anslag B2. Arbetsmarknadsservice, B3.

Arbetsmarknadsutbildning, B4. Kontant arbetsmarknadsstöd och

utbildningsbidrag, B5. Sysselsättningsskapande åtgärder och B6. Statsbidrag

till inskolningsplatser)

00>Åtgärd80>Tusental kronor

00>00>I.05>Utbudsstimulerande åtgärder

00>00>05>Utredningskostnader 80>10 182

05>Flyttningsbidrag 80>251 670

80>_____

80>261 852

00>00>05>Upphandlad arbetsmarknadsutbildning80>3 897 537

05>Elevsocial verksamhet 80>46 127

05>Företagsutbildning, försöksverksamhet 80>20 000

05>Motprestationsbidrag, TEKO 80>15 000

80>______

80>3 978 66481>*)

00>00>05>Utbildningsbidrag, upphandlad utbildning 80>3 385 200

05>Utbildningsbidrag, reguljär utbildning 80>1 233 800

05>Stimulansbidrag, försöksverksamhet 80>30 000

05>Traktamentshöjning 80>9 600

80>______

80>4 658 600

00>00>05>Jobbsökaraktiviteter, inskolning 80>44 446

05>VAP 80>27 125

05>Starta-eget 80>109 000

80>____

80>180 571

00>00>Totalt utbudsstimulerande 80>9 079 687

00>00>00>II.05>Sysselsättningsstimulerande åtgärder

00>00>05>Beredskapsarbete 80>1 555 000

05>Otraditionella insatser(för regeringen) 80>10 000

05>Flyktingar och invandrare 80>140 000

05>Inskolningsplatser 80>634 000

80>______

80>2 339 000

00>00>Hela anslaget 80>9 079 687

80>2 339 000

80>______

80>11 418 687100>(+1 944 917)

00>*) Fel siffra (3 943,7 mkr) angiven i prop:en s.74

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen3

Motionerna4

Utskottet9

Allmän bakgrund9

Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken12

Propositionen12

Motionerna13

Utskottets överväganden14

Arbetsmarknadspolitikens inriktning15

Propositionen15

Motionerna16

Utskottets överväganden17

Finansieringsprinciper19

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader21

Arbetsförmedlingens verksamhetsinriktning m.m.22

Medelsanvisning24

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder24

Inledning24

Deltidsarbetslösa27

Flyttningsbidrag m.m.27

Arbetsmarknadsutbildning29

Ämnesinriktningen30

Särskilt anordnad utbildning31

Utbildning i företag32

Utbildningsbidrag m.m.34

Finansiering34

Beredskapsarbeten m.m.36

Otraditionella insatser39

Starta-eget-bidrag39

Invandrare och flyktingar40

Inskolningsplatser m.m.44

Arbetslöshetsförsäkring46

Medelsanvisning51

AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet51

AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter51

AMU-gruppen: Investeringar52

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar52

Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten52

Hemställan53

Reservationer57

1. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom. 1) (m, fp, c, mp)57

2. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom. 1) (v)60

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2) (m, fp, c)60

4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2) (v)62

5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2) (mp)63

6. Finansieringsprinciper (mom. 3 (m)63

7. Finansieringsprinciper (mom. 3) (c)64

8. Förutsättningarna att fortsätta arbeta efter pensioneringen (mom. 4) (m,

fp)65

9. Medelsanvisning till Arbetmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 7)

(c)65

10. Allmän arbetstidsförkortning m.m. (mom. 10) (mp)66

11. Arbetsmarknadspolitiska insatser i olika län (mom. 11) (mp)67

12. Flyttningsbidrag m.m. (mom. 13) (m)67

13. Flyttningsbidrag m.m. (mom. 13) (fp)68

14. Flyttningsbidrag m.m. (mom. 13) (c, mp)68

15. Kulturarbetare (mom. 14) (m)69

16. Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning (mom. 15) (m, mp)69

17. Upphandlad arbetsmarknadsutbildning m.m. (mom. 17) (m)70

18. Utvärdering av systemet med utbildning i företag (mom. 18) (m)71

19. Arbetsmarknadsfonden som finansieringskälla för utbildningbidrag och KAS

(mom. 20) (m)71

20. Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (mom.

21) (m)72

21. Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter (mom.

21) (c)73

22. Statsbidraget till sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 22) (m)74

23. Beredskapsarbete i olika landsdelar (mom 23) (v)75

24. Starta-eget-bidraget (mom. 25) (m, fp)75

25. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom. 26) (m)76

26. Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet (mom. 27) (v)77

27. Statsbidrag till inskolningsplatser m.m. (mom. 29) (m)78

28. Utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 30) (m, fp, c,

mp)79

29. Ersättning till äldre arbetslösa (mom. 31) (m)79

30. Ersättningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 32) (m)80

31. Åldersgränsen för KAS (mom. 33) (v, mp)81

32. A-kasseregler för föräldrar utan barnomsorg (mom. 35) (mp)81

33. Inträde i arbetslöshetskassa (mom. 36) (m, fp, c)82

34. Arbetslöshetsbegreppet för företagare (mom. 39) (m)82

35. Anslagsvillkor i övrigt (mom. 40) (m)83

36. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 41) (m)83

37. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 41) (c)84

38. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 41) (mp)84

Särskilda yttranden85

1. Arbetsmarknadsutbildning för särskilda ändamål (mom. 16) (fp)85

2. Arbetsmarknadsutbildning för särskilda ändamål (mom. 16) (c)85

3. Utvärdering av systemet med utbildning i företag (mom. 18) (fp)86

4. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom. 26) (fp)86

5. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom. 26) (c)86

6. Invandrares situation på arbetsmarknaden (mom. 26) (mp)86

7. Egenföretagarnas sociala situation (mom. 38) (c)87

8. Egenföretagarnas sociala situation (mom. 38) (mp)87

Propositionens lagförslag, bilaga 188

Utskottets lagförslag, bilaga 290

Tabell. Komponenter i anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bilaga

392