Bet. 1990/91:AU12

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1990/91:AU12

Arbetslivsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

AU12

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande olika arbetslivsfrågor med

utgångspunkt i årets budgetproposition, bilaga 12

(arbetsmarknadsdepartementet) och däröver avgivna motioner.

Inledningsvis behandlas arbetarskyddsverkets och

arbetsmiljöinstitutets anslag för nästa budgetår och därefter åtgärder

för att främja sysselsättning för arbetshandikappade, såsom

yrkesinriktad rehabilitering, lönebidrag och den skyddade verksamheten

vid Stiftelsen Samhalls företag.

Arbetarskyddsverket m.m.

Utskottet biträder regeringens framställning om att kostnaderna för

den föreslagna resursförstärkningen inom arbetarskyddsverket bör ske

genom en omfördelning av arbetarskyddsavgiften. Moderata

samlingspartiet reserverar sig för att verket helt bör finansieras

genom arbetarskyddsavgiften. Förslaget i budgetpropositionen om

ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter tillstyrks av utskottet.

Regeringens förslag till anslag till arbetarskyddsverket godtas av

utskottet, medan vänsterpartiet reserverar sig för ytterligare

medelspåslag. Vidare har moderata samlingspartiet och vänsterpartiet

andra uppfattningar än utskottet vad gäller budgetmedel till

arbetsmiljöinstitutet.

Lönebidrag

Lönebidragen är numera ett viktigt instrument för att främja

sysselsättning åt arbetshandikappade. Den nuvarande

bidragskonstruktionen innebär subventioner på upp till 100 eller 90 %

av lönekostnaderna om det gäller anställningar hos staten resp. s.k.

allmännyttiga organisationer. Subventionsgraden är lägre hos kommuner,

landsting och de privata företagen.

Såsom förutskickades i förra årets riksdagsbehandling av

lönebidragen har regeringen nu lagt fram förslag om att ersätta

nuvarande bestämmelser om skilda bidragsnivåer för olika

arbetsgivarkategorier. I stället införs ett system med flexibla

lönebidrag. Sådana bidrag har de senaste åren prövats på försök i viss

utsträckning. Den nya ordningen innebär att bidragen skall fastställas

med hänsyn uteslutande till den sökandes behov och förutsättningar

beträffande arbetsförmåga och graden av funktionsnedsättning och

således inte av arbetsgivarens ekonomiska möjligheter att svara för

lönekostnaderna.

Regeringsförslagen biträds av utskottet, som i sammanhanget

understryker att de nya reglerna inte får tillämpas på ett sådant sätt

att anställningstryggheten riskeras för de handikappade som i dag har

en lönebidragsanställning.

Bidragsförändringarna befaras i en rad motioner och i ett yttrande

från kulturutskottet medföra problem för bl.a. kulturinstitutionerna,

som har många lönebidragsanställda knutna till sin verksamhet. Uppstår

oönskade effekter för dessa institutioner förutsätter utskottet att

regeringen vidtar erforderliga åtgärder med hänsyn till den fortsatta

verksamheten. M, fp, c och mp anser i en reservation att utskottets

uppfattning skall delges regeringen i ett uttalande från riksdagens

sida.

Kostnaderna för lönebidragen har varit spridda på flera anslag och

avses i enlighet med regeringens förslag fr.o.m. nästa budgetår bli

sammanförda under ett nytt reservationsanslag, Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade, på 5 416 milj.kr. Moderaterna reserverar sig för

en anslagsminskning med 473 milj.kr. och centern för en anslagsökning

med 100 milj.kr.

När det gäller yrkesinriktad rehabilitering tillstyrker

utskottet en medelsanvisning med sammanlagt 1 205 milj.kr.

Samhall

Vad slutligen gäller den skyddade verksamheten inom Samhall

tillstyrks regeringens förslag av utskottet med reservation från

moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna i fråga om

inbyggda verkstäder. Vad gäller sysselsättningsvolym och

medelstilldelning reserverar sig folkpartiet och centern.

Till vissa förslag i budgetpropositionen om disposition av medel ur

arbetslivsfonden och om arbetshjälpmedel återkommer utskottet

i ett senare sammanhang.

Propositionen

I proposition 1990/91:100 bilaga 12 föreslår regeringen under

punkterna

C1. (s. 101--105)

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna

överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till

statsbudgetens inkomsttitel,

3. att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

362443000kr.

C2. (s. 105--108)

1. att riksdagen godkänner den föreslagna överföringen från fonden

för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel,

2. att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 94192000kr.

C3. (s.108)

att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av

vetenskaplig apparatur för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 4637000kr.

C4. (s. 108--111)

att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret

1991/92 anvisar ett ramanslag på 753153000kr.

C5. (s. 111--112)

att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

452230000kr.

C6. (s. 112--113)

att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr.

C 7. (s. 113--121)

2. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

ändrade regler för lönebidrag (avsnitt 2.3),

3. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

5416489000kr.

C8. (s. 121--128)

1. att riksdagen till driften för Samhallsgruppens verksamhet under

budgetåret 1991/92 anslår medel motsvarande 110,6% av lönesumman för

arbetstagare i skyddat arbete (inkl. lönebikostnader) upp till högst

31450000arbetstimmar (avsnitt 2.1),

2. att riksdagen medger regeringen att få besluta om att öka antalet

bidragsberättigade arbetstimmar med högst 1,5% under budgetåret

1991/92 (avsnitt 2.1),

3. att riksdagen medger att regeringen får besluta om ett särskilt

kapitaltillskott som motsvarar kompensation för ökad skattebelastning

(avsnitt 2.1),

4. att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4557000000kr.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta

betänkande.

Motionerna

1990/91:A202 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om platser med

lönebidrag hos ideella organisationer.

1990/91:A206 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1991/92

anslår 3 milj.kr. utöver regeringens förslag för inrättande av nya

tjänster och utvecklandet av ISA-systemet,

3. att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1991/92

anslår 4 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit till de ändamål som

anges i motionen.

1990/91:A207 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

översyn av främjandelagen och vad i övrigt anförts i motionen om de

arbetshandikappades villkor i arbetslivet.

1990/91:A212 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Härnösands lämplighet för lokalisering av

arbetsmarknadsinstitut inom hörsel- och synverksamheterna.

1990/91:A213 av Alexander Chrisopoulos m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen beslutar att statliga och allmännyttiga kulturinstitutioner

undantas från de av regeringen föreslagna förändringarna av

lönebidraget i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:A217 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

analys och förslag till lösning av för kulturinstitutionerna

uppkommande problem vid införande av ett flexibelt lönebidrag.

1990/91:A220 av Lars Svensson och Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av de nyinrättade yrkesinspektörstjänsterna.

1990/91:A222 av Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid

handikappanpassning nya rön inom tekniken tas till vara kontinuerligt

och i övrigt vad som i motionen anförts om handikappanpassning på

arbetsplatser.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So257.

1990/91:A228 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

sanktionsbestämmelserna i främjandelagen.

1990/91:A229 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lönebidragens betydelse för viktiga samhällsuppgifters

fortlevnad och utveckling.

1990/91:A233 av Ingegerd Wärnersson och Maja Bäckström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om arbetsmarknadsinstitutet med särskilda resurser

för rörelsehindrade i Vejbystrand.

1990/91:A237 av Marianne Jönsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

handikappades tillgång till arbetsmarknaden.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So283.

1990/91:A238 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lönebidragsanställda inom kultursektorn.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr288.

1990/91:A239 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda

åtgärder för dyslektiker i arbetslivet.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub814.

1990/91:A240 av Kenth Skårvik och Lars Leijonborg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrad

företagsform för Samhall från stiftelse till aktiebolag i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts beträffande AMS förslag om ett övertagande av

Samhalls anslag,

3. att riksdagen beslutar att verksamheten inom Samhall skall utökas

med 400 arbetstillfällen för arbetshandikappade utöver regeringens

förslag för 1991/92 och för detta ändamål anslår 50000000kr.

1990/91:A242 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lönebidrag för förtidspensionerade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att arbetsförmedlingarna skall ges ett

uppföljningsansvar för de handikappade ungdomar som nyligen avslutat

någon utbildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om möjligheten för handikappade att dela på en

anställning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om övergången till flexibla lönebidrag,

5. att riksdagen till Bidrag till stiftelsen Samhall för budgetåret

1991/92 anvisar 50000000kr. utöver vad regeringen föreslagit

eller således 4607000000kr.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inbyggda verkstäder,

1990/91:A243 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lönebidragsanställda hos allmännyttiga organisationer.

1990/91:A244 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

inrätta ett speciellt statsbidrag till kommuner och landsting.

1990/91:A245 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den

av arbetsmarknadsutskottet och regeringen beställda utvärderingen bör

slutföras och remissbehandlas innan riksdagen föreläggs förslag till

beslut avseende lönebidrag.

1990/91:A249 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

effekterna av ändrade villkor för lönebidragsanställningar.

1990/91:A254 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

konsekvenserna för vissa arbetsgivare vid en övergång till flexibla

lönebidrag.

1990/91:A258 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lönebidragsfrågor för folkrörelse- och kultursektorn.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr333.

1990/91:A261 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

den hos AMS beställda utvärderingen bör slutföras och remissbehandlas

innan riksdagen föreläggs förslag til beslut avseende lönebidrag.

1990/91:A262 av Margareta Gard (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om konsekvenserna

för kulturinstitutionerna vid en förändring av reglerna för

lönebidragsanställda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att inga förändringar av de lönebidragsanställdas

villkor bör genomföras förrän utredningen är klar.

1990/91:A263 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en samhällsekonomisk studie

kring effekterna av en arbetsgaranti för arbetshandikappade i enlighet

med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förändrade regler för introduktionsbidrag,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av vilka effekter

större flexibilitet i lönebidragssystemet för arbetshandikappade får

för kultursektorn och de ideella organisationerna,

4. att riksdagen till C 7. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

för budgetåret 1991/92 anvisar 100 000 000 kr. utöver vad regeringen

föreslagit eller således 5 516 489 000 kr.

1990/91:A264 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att för Samhalls verksamhet för 1991/92

skall gälla en ram för antalet arbetstimmar för arbetshandikappade

anställda om 32 350 000 timmar,

2. att riksdagen till C 8. Bidrag till stiftelsen Samhall för

budgetåret 1991/92 anvisar 100000000kr. utöver vad regeringen

föreslagit eller således 4657000000 kr.

1990/91:A265 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar att arbetsmiljöinstitutets verksamhet i

fortsättningen skall finansieras genom beslut av arbetsmiljöfonden i

enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att kostnader för arbetarskyddsstyrelsen

och yrkesinspektionen helt skall finansieras genom bidrag till staten

av influtna arbetarskyddsavgifter i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:A266 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om verksamheten vid Samhall,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om strukturstöd för byggnadsarbetare.

1990/91:A267 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen bifaller regeringens förslag (delvis, se även

1990/91:AU11) till lag om ändring i 4 kap. 8 § lagen (1981:691) om

socialavgifter, med ändringen att femte stycket skall lyda:

4. utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning

enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning eller

yrkesinriktad rehabilitering enligt förordningen (1987:405) om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten.,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att till

Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag

av 94192000 kr.,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att till

Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur för

budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag av 4637000kr.,

9. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av

4943489000kr.,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga

arbetsgivare.

1990/91:A273 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att

riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande

förslag till ändrade regler för lönebidrag.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr356.

1990/91:A499 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar Karlsson i

Bengtsfors (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar om ett med 100 milj.kr. ökat anslag till

Samhall varav 5 milj.kr. bör tillfalla Älvsborg län,

5. att riksdagen beslutar om ett med 100 milj.kr. förhöjt anslag

till lönebidrag varav 5 milj.kr. bör fördelas till Älvsborgs län.

Yttrande

I ärendet har yttrande inhämtats från kulturutskottet. Yttrandet,

1990/91:KrU5y, fogas till betänkandet som bilaga 2.

Utskottet

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen

1989/90 Utgift 332 421 000

1990/91 Anslag 318 703 000

1991/92 Prop. 362 443 000

Regeringens beräkning av det under punkt C 1 (s. 101--105) begärda

anslaget framgår av följande sammanställning.

__________________________________________________________________

1990/91 Beräknad ändring 1991/92

Föredraganden

________________________

S:a kostnader 347 853 000 + 52 840 000

Avgår

inkomster av

avgiftsbelagd

verksamhet 29 150 000 + 9 100 000

Nettoutgift =

anslag 318 703 000 (1) + 43 740 000 (2)

_________________________________________________________________

(1) Varav 5 900 000 kr. utgör engångsbelopp för förstärkning av

arbetet med anmälningar i ISA, kostnader för vissa ADB-investeringar

och medel för yrkesinspektionens 100-årsjubileum.

(2) Varav 2 500 000 kr. utgör engångsbelopp.

I propositionen erinras dels om de nya effektivitetskraven som

ställs på arbetarskyddsverket, dels att regeringen inom kort kommer

att presentera en proposition på arbetsmiljöområdet med förslag att

arbetarskyddsstyrelsen och framför allt yrkesinspektionen får

utvidgade och förändrade uppgifter.

Regeringens anslagsberäkning innebär att en resursförstärkning sker

genom att anslaget tillförs medel motsvarande kostnaderna för 50

yrkesinspektörer jämte vissa kringkostnader. Anslagsökningen bör ske

genom en omfördelning av arbetarskyddsavgiften, vilket förutsätter

ändringar i 4 kap. 8 § lagen (1981:691) om socialavgifter. För

närvarande förs 8,7 % av de influtna arbetarskyddsavgifterna till

staten som bidrag till kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och

yrkesinspektionens verksamhet. Denna procentandel föreslås i

propositionen öka till 9,7 %.

Moderata samlingspartiet anför i kommittémotion A265 att det är

rimligt att hela kostnaden för arbetarskyddsverket belastar

arbetarskyddsavgiften.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att arbetsgivarbidraget

till arbetarskyddet (arbetarskyddsavgiften) redan från början

planerades innefatta "ett visst bidrag till statens kostnader för

arbetarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens och arbetsmedicinska

institutets verksamhet, varigenom den fortsatta utbyggnaden av denna

verksamhet underlättas" (prop. 1971:22, SfU 17, rskr. 108). Att --

såsom moderata samlingspartiet tycks mena -- låta medelstilldelningen

till arbetarskyddsverket variera årsvis i förhållande till influtna

arbetarskyddsavgifter anser utskottet vara olämpligt. Enligt

utskottets mening är regeringens förslag till finansiering väl avvägt,

och utskottet avstyrker därför motion A265 i denna del. I enlighet

därmed bör den i propositionen föreslagna nya lydelsen av 4 kap. 8 § i

lagen (1981:691) om socialavgifter antas av riksdagen. Regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Utskottet har tidigare i sak behandlat vissa ändringar i

användningen av arbetsmarknadsavgiften (se AU11). Dessa ändringar

motsvaras i propositionen av förslag till ny lydelse i 4 kap. 7 §

lagen om socialavgifter. Med hänsyn till utskottets tidigare

ställningstagande bör regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter i denna del antas av riksdagen. Det av

moderata samlingspartiet i motion A267 framlagda förslaget till

lydelse av motsvarande paragraf avstyrks därmed. Utskottet har noterat

att moderata samlingspartiets yrkande avser 4 kap. 7 § ehuru texten i

yrkandet av misstag pekar på 4 kap. 8 §.

Inte heller mot lagförslagets återstående delar har utskottet

något att invända.

Vidare föreslås i propositionen att medel för

arbetarskyddsstyrelsens ADB-investeringar, motsvarande 2,5 milj.kr.

för budgetåret 1991/92, finansieras genom överföring av medel från

fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel.

Totalt föreslås en medelstilldelning på 362,4 milj.kr. till

arbetarskyddsverket.

Vänsterpartiet yrkar i motion A206 att riksdagen anslår 3 milj.kr.

utöver vad regeringen begärt till arbetarskyddsstyrelsen. Beloppet

skall användas för utveckling av ISA-systemet samt inrättande av nya

tjänster.

I motion A220 yrkar Lars Svensson och Ingegerd Sahlström (båda s)

att de nyinrättade yrkesinspektörstjänsterna fördelas på ett sådant

sätt att Göteborgs yrkesinspektionsdistrikt får utökade resurser och

Halland får bättre bevakning och service.

Utskottet gör följande bedömning. Arbetarskyddsstyrelsen har under

de senaste budgetåren fått extra medel för att bearbeta anmälningarna

till ISA-systemet. I årets budgetproposition föreslås 2,5 milj.kr. för

ADB-investeringar avseende ISA/SARA-systemet, ett datoriserat

diariesystem m.m. Därutöver föreslås en resursförstärkning motsvarande

kostnaderna för 50 yrkesinspektörer. Utskottet anser att regeringens

bedömning av medelsbehovet är väl avvägt. Beträffande resursernas

fördelning inom arbetarskyddsverket är det verket självt som beslutar.

Utskottet kan i detta sammanhang informera om att

arbetarskyddsstyrelsen i en gradvis process decentraliserar

budgetansvaret till de olika yrkesinspektionsdistrikten. Med det

anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i fråga om

medelstilldelning och överföring från fonden för

arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel. Vidare

avstyrker utskottet de i sammanhanget behandlade motionerna A206 (v) i

aktuell del samt A220 (s).

Arbetsmiljöinstitutet

1989/90 Utgift 89 270 000

1990/91 Anslag 85 539 000

1991/92 Prop. 94 192 000

Regeringen föreslår under punkt C 2 (s. 105--108) att riksdagen

1. godkänner föreslagen överföring från fonden för

arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel,

2. till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 94192000 kr.

Enligt propositionen bör de tre prioriterade forskningsområdena,

nämligen sjukvårdens arbetsmiljö, arbetsmiljön för ungdomar resp. för

äldre, prioriteras även under nästa budgetår. Mot denna bakgrund

föreslås att ytterligare 1,6 milj.kr. tillförs för dessa

forskningsområden. Till arbetsmiljöinstitutet hör

hybrid-DNA-delegationen. Regeringen tillsatte i juli 1990 en

parlamentarisk beredning om genteknikens användning. Förutom

lagstiftningsfrågor m.m. skall beredningen också ta ställning till

hybrid-DNA-delegationens arbetsuppgifter och organisatoriska

ställning. För delegationen föreslås i propositionen ett

medelstillskott på 200000 kr. för framför allt administrativ hjälp.

Den ökade medelstilldelningen, totalt 1,8 milj.kr., bör enligt

propositionen finansieras från fonden för arbetsmiljöförbättringar.

Medelsöverföringen tillstyrks av utskottet.

Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion A265 att

arbetsmiljöinstitutet bör ha en annan finansieringsstruktur. Enligt

motionärernas mening är det i samband med den initierade förändringen

av arbetsmiljöfondens uppgifter (prop. 1990/91:69) också naturligt att

fonden övertar hela ansvaret för arbetsmiljöinstitutet. Fonden kan

sedan fördela medel för arbetsmiljöforskningen dels mellan forskare

vid universitet och högskolor, dels till arbetsmiljöinstitutet. Detta

yrkande följs upp i kommittémotion A267 (m), där motionärerna anför

att något budgetanslag inte är erforderligt och yrkar avslag på

regeringens förslag till medelsanvisning.

Vänsterpartiet föreslår i motion A206 ytterligare resurser för

arbetsmiljöinstitutets utbildning av företagsläkare m.fl.,

informationsinsatser samt hybrid-DNA-delegationens verksamhet. 4

milj.kr. beräknar vänsterpartiet utöver regeringens förslag.

Utskottet vill erinra om att i dess betänkande AU16 behandlas

regeringens proposition 1990/91:69 om arbetslivsforskningens

organisation m.m. Vad gäller arbetsmiljöinstitutet konstateras i

proposition 69 att institutets forskning finansieras av medel dels

från arbetsmiljöfonden, dels från statsbudgeten, dels från externa

projektmedel. Totalt omfattar institutets budget ca 170 milj.kr./år.

Någon ändring i finansieringsstrukturen för institutet föreslås inte i

proposition 69. Utskottet uttalar i sitt betänkande AU16 att det är

tillfredsställande att arbetsmiljöfondens ansvar för

arbetslivsforskningen markeras och preciseras. Utskottet har inte

ändrat uppfattning på denna punkt och avvisar därför moderata

samlingspartiets förslag vad gäller finansieringsstrukturen för

arbetsmiljöinstitutet. De båda yrkandena i motionerna A265 och A267

avstyrks därmed. Vad gäller vänsterpartiets förslag i fråga om

medelstilldelning anser utskottet att utredningsresultaten av den

beredning som skall se över hybrid-DNA-delegationens arbetsuppgifter

och organisation bör föreligga innan några större förändringar kan

komma i fråga. Arbetet i beredningen bör slutföras före utgången av

mars 1992. Motion A206 bör därför avslås av riksdagen i denna del. Vad

regeringen anfört och föreslagit godtar således utskottet.

Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur

1989/90 Utgift 3 196 000 Reservation 1 253 000

1990/91 Anslag 4 282 000

1991/92 Prop. 4 637 000

Regeringen föreslår under punkt C 3 (s. 108) att riksdagen till

Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4637000 kr.

Moderata samlingspartiet yrkar i sin kommittémotion A267 avslag på

propositionens förslag till medelsanvisning till

arbetsmiljöinstitutets anskaffning av apparatur i konsekvens med den

ovan redovisade moderata uppfattningen om finansieringen av

arbetsmiljöinstitutet.

Som ovan framgått är utskottet av annan mening. Motion A267 avstyrks

således i denna del, och regeringens förslag tillstyrks av utskottet.

Arbetshandikappade: Allmänna frågor

Elver Jonsson m.fl. (fp) framhåller i kommittémotion A242 den

betydelse övergången från skola till arbetsliv har för handikappade

ungdomar. Samarbetet mellan arbetsförmedlingarna och skolans

syo-funktionärer bör förbättras och ett särskilt ansvar åläggas

arbetsförmedlingarna att följa upp de handikappade ungdomar som

avslutat sina studier.

Vidare påpekar motionärerna att själva handikappet i vissa fall

medför att handikappade periodvis har en hög frånvaro. Ett sätt att

lösa det problemet, fortsätter motionärerna, vore att pröva

möjligheten att låta två eller flera handikappade dela på en

heltidstjänst.

Motionärerna yrkar att regeringen skall delges vad de anfört.

Vad först gäller frågan om arbetsförmedlingarnas uppföljningsansvar

för handikappade ungdomar erinrar utskottet om projektet Arbete åt

unga handikappade. Det inleddes budgetåret 1986/87 och är fr.o.m.

innevarande budgetår en permanent del av verksamheten vid

arbetsförmedlingarna och arbetsmarknadsinstituten. Verksamheten är

inriktad på såväl unga förtidspensionerade som handikappade

skolungdomar. När det gäller skolungdomarna avser insatserna just att

utveckla formerna för en tidig samverkan mellan arbetsförmedling och

skola och att få till stånd planering och förberedelse för ungdomarnas

inträde i arbetslivet. En kortfattad redovisning för projektet och

hittills uppnådda resultat lämnas av arbetsmarknadsministern i årets

budgetproposition (s. 109--110).

Vad sedan beträffar motionens förslag om försök med att låta två

eller flera handikappade dela på en heltidsbefattning utgår utskottet

från att sådana arrangemang genomförs i de fall de visar sig praktiskt

möjliga att genomföra. När det är fråga om anställningar med

lönebidrag vill utskottet peka på att arbetsförmedlingarna utnyttjar

deltid och längre sjukfrånvaro för att sysselsätta fler handikappade

än det finns antal heltidsplatser för, vilket i praktiken är en

befattningsdelning i enlighet med motionens intentioner.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte är påkallat

för riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen med

anledning av motion A242, som alltså avstyrks i föreliggande delar.

Börje Hörnlund m.fl. (c) förordar i motion A263 att det görs en

samhällsekonomisk studie av effekterna av en arbetsgaranti för

handikappade. Motionärerna anger som sin uppfattning att om alla

handikappade som vill ha arbete också får arbete på den öppna

marknaden eller inom den skyddade sektorn så får man stora

samhällsekonomiska vinster i form av minskade pensionskostnader och

minskad belastning på sjukförsäkringen. Den föreslagna översynen bör

få parlamentarisk förankring.

Vidare föreslår Marianne Jönsson m.fl. (c) i motion A237 att

riksdagen skall uttala sig om åtgärder för att underlätta

handikappades tillgång till arbetsmarknaden. Motionärerna behandlar

särskilt frågan om unga handikappades övergång från skola till

arbetsliv och framhåller att förtidspension inte bör få beviljas

förrän försök till rehabilitering har genomförts och utvärderats.

När det först gäller yrkandet i motion A263 ifrågasätter utskottet

om det finns något behov av ytterligare samhällsekonomiska studier av

effekter av rehabiliteringsinsatser utöver de studier som redan

föreligger, se härom 1989/90:AU12 s. 9. Väsentligare är att den

arbetslinje som har gammal hävd inom arbetsmarknadspolitiken också har

fastställts som princip inom socialförsäkringssystemet. De första

stegen för att förverkliga principen inom detta system togs förra året

med de beslut riksdagen fattade med anledning av proposition

1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens

verksamhet, m.m. och däröver avgivna motioner. Förslag till nya

åtgärder är att vänta med anledning av den proposition om arbetsmiljö

och rehabilitering som regeringen väntas avge inom kort. Utskottet

anser därför att det inte är motiverat för riksdagen att ta initiativ

till fortsatta samhällsekonomiska studier i den ordning som föreslås i

motion A263.

Vad sedan angår den i motion A237 aktualiserade frågan om unga

handikappades övergång från skola till arbetsliv hänvisar utskottet

till vad ovan anförts med anledning av motsvarande synpunkter i

fp-motionen A242. Utskottet erinrar här på nytt om att efter det

tidigare försöksprojektet Arbete åt unga handikappade är det nu ett

permanent uppdrag för arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten

att i samverkan med skolan underlätta handikappade skolungdomars

inträde i arbetslivet och förebygga utslagning.

Med stöd av det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna A237 och

A263.

I motion A222 begär Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg (båda mp)

ett tillkännagivande till regeringen av vad som i motionen anförs om

handikappanpassning på arbetsplatserna med tillvaratagande av nya

tekniska rön, förkortad arbetstid, texttelefon för gravt hörselskadade

m.m.

Såsom utskottet anförde förra året med anledning av ett liknande

motionsyrkande stämmer de inslag i en handikappolitik som förespråkas

av motionärerna väl överens med den politik på området som sedan länge

är etablerad i vårt samhälle. Därför påkallar motionen inte något

särskilt uttalande från riksdagens sida utan avstyrks med det nu

anförda.

Eva Goës m.fl. (mp) föreslår i motion A239 att regeringen ges till

känna vad de anför om behovet av åtgärder för dyslektiker i

arbetslivet. Motionärerna påpekar att många dyslektiker i

arbetslivet har stora problem med datoriseringen i företagen. Det

behövs särskilda åtgärder för att hindra att de slås ut ut

arbetslivet. Datorer kan, tillägger motionärerna, om de används på

rätt sätt vara till stor hjälp för den som har läs- och

skrivsvårigheter.

Stigande kompetenskrav i arbetslivet bl.a. på grund av den utbredda

användningen av datorteknik är ett allvarligt problem för arbetstagare

med läs- och skrivsvårigheter. Utskottet är emellertid inte berett att

på grundval av motionen föreslå initiativ till särskilda

arbetsmarknadspolitiska insatser vid sidan av den reguljära

åtgärdsramen. Det kan tilläggas att utskottet i det samtidigt avgivna

betänkandet 1990/91:AU11 behandlar en fråga om utbildningsbidrag till

deltagare i kurser för vuxna med läs- och skrivsvårigheter med

anledning av en annan mp-motion. Med hänvisning till utskottets

ställningstaganden i det sammanhanget och till vad här anförts

avstyrker utskottet ett riksdagsuttalande med anledning av motion

A239.

Yrkesinriktad rehabilitering

1989/90 Utgift 627 838 000 Reservation 60 667 000

1990/91 Anslag 690 125 000

1991/92 Prop. 753 153 000

Från anslaget betalas anordnande och drift av

arbetsmarknadsinstituten (Ami) samt utveckling, forskning och

personalutveckling inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Anslag till yrkesinriktad rehabilitering har hittills anvisats i

statsbudgeten som reservationsanslag. Regeringen föreslår under den

förevarande anslagspunkten, C 4 (s. 108--111), att anslaget för nästa

budgetår anvisas som ramanslag. Förslaget biträds av utskottet, som

också godtar anslagsuppräkningen med 63 milj.kr.

Sigge Godin (fp) förespråkar i motion A212 att ett

arbetsmarknadsinstitut för hörsel- och synskadade förläggs till

Härnösand. Ingegerd Wärnersson och Maja Bäckström (båda s) yrkar i

motion A233 att riksdagen skall uttala sig mot att resurserna vid

arbetsmarknadsinstitutet i Vejbystrand splittras vid en

förestående omorganisation av institut med särskilda resurser för

bl.a. rörelsehandikappade.

Som erinras om i de båda motionerna har inom arbetsmarknadsverket

gjorts en översyn av Ami-S, dvs. arbetsmarknadsinstitut med särskilda

resurser för vissa handikappgrupper. Efter översynen har regeringen

underställts ett förslag till omorganisation. Förslaget är på remiss

hos bl.a. handikapporganisationerna. Med hänvisning härtill och till

att det får anses ankomma på regeringen och

arbetsmarknadsmyndigheterna att bestämma om regional organisation och

lokalisering av arbetsmarknadsinstituten avstyrker utskottet

motionerna A212 och A233.

Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag

1989/90 Utgift 368 050 000 (1)

1990/91 Anslag 413 313 000 (1)

1991/91 Prop. 452 230 000

(1) Utgifter och anslag ingår i anslaget B 4. Kontant

arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag för resp. budgetår.

Regeringen föreslår under denna anslagspunkt (C 5 s. 111--112) att

kostnaderna för utbildningsbidrag till inskrivna sökande vid

arbetsmarknadsinstituten i fortsättningen skall betalas från ett nytt

förslagsanslag med ovan angivna benämning. Bidragskostnaderna liksom

kostnaderna för utbildningsbidrag till deltagare i

arbetsmarknadsutbildning har under senare år täckts från anslaget B 4.

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.

Av skäl som redovisats i betänkande 1990/91:AU11 har regeringen

föreslagit att utbildningbidragen vid arbetsmarknadsutbildning i

fortsättningen skall betalas från ett nytt anslag till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som en följd av detta förslag

förordar regeringen att kostnaderna för utbildningsbidrag till

inskrivna vid arbetsmarknadsinstituten redovisas under och betalas

från ett separat anslag. Utskottet har ingen invändning häremot eller

mot regeringens beräkning av medelsbehovet för det nya anslaget.

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet

1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Prop. 1 000

I enlighet med regeringens förslag under punkt C 6 (s. 112--113) bör

riksdagen för det aktuella ändamålet anvisa ett formellt belopp på

1000 kr.

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

1989/90 Utgift 4 814 251 000 (1) Reservation 371 607 000

1990/91 Anslag 4 900 125 000 (1)

1991/91 Prop. 5 416 489 000

(1) I utgifter och anslag ingår medel från nedannämnda anslag.

Innevarande budgetår anvisas medel till stödåtgärder för

arbetshandikappade -- förutom under anslagen till Yrkesinriktad

rehabilitering och Bidrag till Stiftelsen Samhall -- under följande

tre anslag:

C 6. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

(avser kostnader för lönebidrag samt för arbetshjälpmedel för

handikappade och näringshjälp). Belopp innevarande budgetår:

4156125000kr.

C 7. Lönebidrag för förtidspensionerade. Belopp innevarande

budgetår: 288 000 000 kr.

C 8. Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare.

Belopp innevarande budgetår: 363 000 000 kr.

Regeringen föreslår att dessa tre anslag nästa budgetår slås samman

till ett nytt gemensamt anslag med benämningen Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade. I anslaget skall också ingå medel för fortsatt

strukturstöd för byggarbetsmarknaden, dvs. det statliga stödet till

Galaxen AB för rehabilitering av byggnadsarbetare. Medel för det

ändamålet har hittills anvisats under anslaget B 5.

Sysselsättningsskapande åtgärder, som i övrigt är avsett för

beredskapsarbeten, rekryteringsstöd m.m.

De nuvarande anslagen C 6, C 7 och C 8 samt strukturstödet för

byggarbetsmarknaden används till den helt övervägande delen för att

finansiera olika former av lönesubventioner. Undantaget är det belopp

under anslaget C 6 som används för bidrag till arbetshjälpmedel och

näringshjälp. Utskottet instämmer i att det kan vara en lämplig

ordning att anvisa medel för dessa ändamål under ett gemensamt anslag.

Till frågorna om anslagskaraktär m.m. återkommer utskottet i det

avslutande avsnittet om Medelsanvisning.

Arbetshjälpmedel åt arbetshandikappade

Regeringen beräknar under denna post ett belopp om 109 milj.kr., en

minskning i förhållande till innevarande budgetår med 75 milj.kr.

Minskningen betingas av att regeringen anser att arbetsmarknadsverket

i fortsättningen inte skall lämna bidrag till åtgärder för

arbetshandikappade som redan har en anställning. Regeringen avser att

återkomma till riksdagen om denna ersättningsfråga. Det belopp som

anges i propositionen gäller således bidrag till

arbetsplatsanpassningar och arbetshjälpmedel i samband med att

arbetslösa handikappade bereds anställning samt näringshjälp.

Regeringsförslaget beträffande arbetshjälpmedel för

arbetshandikappade som har en anställning har mött invändningar eller

avslagsyrkanden i fem motioner (s, m, fp, v resp. mp). Av en i

februari offentliggjord lagrådsremiss framgår att regeringen i likhet

med rehabiliteringsberedningen anser att bidragsgivningen i

fortsättningen skall hanteras av försäkringskassorna och finansieras

via sjukförsäkringen.

Utskottet tar mot denna bakgrund inte här ställning till vare sig

regeringens förslag i budgetpropositionen eller till de

motionsyrkanden detta förslag har föranlett. Till dessa frågor avser

utskottet att återkomma vid behandlingen av den proposition regeringen

har aviserat om arbetsmiljö och rehabilitering. I avvaktan på dessa

fortsatta överväganden godtar utskottet regeringens beräkning av

medelsbehovet för arbetshjälpmedel och näringshjälp men vill samtidigt

peka på att förutsättningarna för denna beräkning kan ändras vid den

kommande sakprövningen av organisationen för och finansieringen av

arbetshjälpmedel för anställda arbetshandikappade.

Anställning med lönebidrag

Regler och omfattning

Anställning med lönebidrag skall dels göra det lättare för den

handikappade att få arbete, dels kompensera arbetsgivaren för de

merutgifter som det innebär att ha en anställd med nedsatt

arbetsförmåga. Utskottet redovisar inledningsvis i detta avsnitt de

regler för anställning med lönebidrag som för närvarande gäller.

Anställning med lönebidrag budgetåret 1990/91

Introduktionsbidrag

Enskilda företag, affärs- 90 % av lönekostnaden i 960

drivande verk, kommuner timmar. Ram om högst 2,7

och landsting. Även stat- miljoner årsarbetstimmar

liga myndigheter m.fl. kan eller 3 000 platser.

få introduktionsbidrag om

anställning därefter kan

beredas utan lönebidrag.

Lönebidrag

Statliga myndigheter och 100 % av lönekostnaden, ingen

allmänna försäkringskassor tidsgräns.

m.fl. Ram om högst 5 792 platser.

Allmännyttiga organisationer 90 % av lönekostnaden, ingen

tidsgräns.

Ram om högst 15 100 platser.

Andra arbetsgivare 50 % av lönekostnaden i 2 år

25 % i ytterligare 2 år

25 % vid eventuell förlängning

Ingen ram fastställd.

Särskilt lönebidrag 90 % av lönekostnaden första

året

50 % under andra, tredje och

fjärde året

25 eller 50 % vid eventuell

förlängning

Ram om 4 200 platser samt

300 platser för gravt handi-

kappade ungdomar och ytter-

ligare platser i Malmöregionen.

Innevarande budgetår görs i tolv län fortsatta försök med s.k.

flexibla lönebidrag, varjämte sådana bidrag får lämnas i hela landet

för gravt handikappade ungdomar under 25 år.

Propositionen

I propositionen föreslås att nuvarande bestämmelser om olika

bidragsnivåer för skilda kategorier arbetsgivare upphävs och ersätts

med ett system med flexibla lönebidrag. Detta system förutsätter att

bidragsnivån fastställs med hänsyn till den sökandes behov och

förutsättningar beträffande arbetsförmåga och graden av

funktionsnedsättning och skall således inte bestämmas av

arbetsgivarens ekonomiska möjligheter att svara för lönekostnaderna.

Lönebidrag skall kunna lämnas med upp till 100 % av lönekostnaden

för den arbetshandikappade. Lönebidragsbesluten bör avse en begränsad

tid, högst fyra år, och regelbundet omprövas. I sammanhanget återger

arbetsmarknadsministern med instämmande för egen del ett uttalande av

AMS att avsikten är att ompröva bidraget efter ett år och vid

förlängning av bidragsperioden minst vartannat år.

Med nuvarande regler får bidragsgrundande lön räknad för månad inte

överstiga 40 % av basbeloppet inom den allmänna försäkringen. Denna

regel föreslås slopad och bli ersatt av föreskrifter om

bidragsgrundande lönekostnader som utfärdas av regeringen.

För närvarande gäller begränsningar av antalet lönebidragsplatser

med höga bidrag (gäller bl.a. lönebidragsanställningar hos staten och

allmännyttiga organisationer). Dessa volymbegränsningar föreslås

avskaffade som en följd av att bidragsgivningen i fortsättningen är

avsedd att finansieras från ett reservationsanslag. Hittills har

bidragskostnaderna bekostats från ett förslagsanslag. Detta innebär

att bidragsgivningens omfattning räknat i antal individer i

fortsättningen bestäms av statsmakternas medelstilldelning men också

av arbetsförmedlingens och arbetsmarknadsinstitutens förmåga att

förhandla om bidragsnivån.

Det nya flexibla lönebidraget förutsätts kunna gälla såväl kortare

introduktions- eller provanställningstid som längre

anställningsperioder. På grund härav behövs inte längre ett särskilt

introduktionsbidrag.

I propositionen framhålls att ett system med flexibla lönebidrag

medför att arbetsgivare som i dag får höga lönesubventioner på sikt

måste räkna med ett genomsnittligt lägre lönebidrag. I anslutning

härtill anför arbetsmarknadministern i propositionen (s. 119):

Ibland förs fram en oro för att ett flexibelt lönebidrag skulle

medföra att de, som nu är anställda hos myndigheter och organisationer

med en hög subventionsnivå, riskerar att förlora sina arbeten, därför

att arbetsgivarna inte kan betala en större del av lönekostnaden än de

gör i dag. För egen del utgår jag från att arbetsförmedlingarna kommer

att agera på ett sådant sätt att enskilda människor inte skall behöva

råka illa ut. Förmedlingarna har alla förutsättningar att bedöma de

arbetsmarknadsmässiga konsekvenserna för de berörda anställda, när de

tar upp överläggningar om flexibla lönebidrag.

För bidragsgivningen beräknas i propositionen ett belopp om 4462

milj.kr.

Motionerna

I det följande redovisas först 14 motioner, i vilka yrkas antingen

uppskov med eller undantag från bidragsreformen i avvaktan på att

konsekvenserna för reformen utreds när det gäller kulturinstitutioner

och allmännyttiga organisationer eller i vart fall att sådana

konsekvensanalyser kommer till stånd även om reformen nu genomförs.

Dessa motioner redovisas nedan partivis. Därefter återges några

motioner som berör andra lönebidragsfrågor.

s-motioner

Reynoldh Furustrand m.fl. (s) pekar i motion A229 på att en alltför

snabb ändring av bidragssystemet kan få svåra konsekvenser såväl för

de anställda som för vitala samhällsfunktioner och vill att riksdagen

skall ge regeringen till känna lönebidragens betydelse för viktiga

samhällsuppgifters fortlevnad och utveckling.

Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) yrkar i motion A243 ett

tillkännagivande om lönebidrag för anställda hos allmännyttiga

organisationer med framhållande av att förändringar i

lönebidragssystemet inte får betyda sämre villkor för de

lönebidragsanställda.

Sylvia Pettersson m.fl. (s) efterlyser i motion A254 en analys av

konsekvenserna av en övergång till flexibla lönebidrag för

myndigheter, institutioner och ideella organisationer med stor andel

lönebidragsanställda.

m-motioner

Ingrid Sundberg m.fl. (m) yrkar i motion A217 på en analys av

konsekvenserna för kulturinstitutionerna och på att riksdagen skall

uppdra åt regeringen att till nästa budgetårs budgetproposition lägga

fram förslag som gör "att inte verksamheten vid våra arkiv på sikt

närmast halveras och museer och bibliotek drabbas av oöverkomliga

svårigheter".

Även Margareta Gard (m) begär i motion A262 en utredning om

konsekvenserna för kulturinstitutionerna och yrkar därutöver att inga

förändringar av de lönebidragsanställdas villkor genomförs förrän

utredningen är klar.

fp-motioner

Folkpartiet liberalerna yrkar i partimotionen A238 -- samtidigt som

motionärerna i övrigt välkomnar regeringsförslagen -- ett

tillkännagivande till regeringen av innebörd att övergången till

flexibla lönebidrag bör anstå tills man utrett frågan hur negativa

effekter för kultursektorn, särskilt museer och arkiv, kan undvikas.

Elver Jonsson m.fl. (fp) uttalar sig i kommittémotionen A242 för en

varsam tillämpning vid varje beslut om en förändrad bidragsnivå, så

att lönebidragsanställda inte riskerar att förlora sina anställningar.

Vidare anser motionärerna att bidragsnivån bör kunna justeras inte

bara nedåt utan även uppåt i de fall de anställdas arbetsförmåga

försämras under anställningstidens gång.

c-motioner

Börje Hörnlund m.fl. (c) föreslår i motion A263 en utredning av

effekterna för kultursektorn och de ideella organisationerna av en

större flexibilitet i lönebidragssystemet. Innan en sådan utredning

gjorts bör inte reglerna ändras, dock att det bör finnas ett utrymme

för ett flexibelt system för den privata sektorn och för statliga

myndigheter exkl. kultursektorn.

Liknande yrkanden om uppskov med bidragsförändringen framställs

vidare i motionerna A245 av Karin Israelsson (c), A249 av Elving

Andersson (c), A258 av Jan Hyttring m.fl. (c) och A273 av Jan Hyttring

och Stina Gustavsson (båda c).

v-motion

Alexander Chrisopoulos m.fl. (v) yrkar i motion A213 att riksdagen

skall besluta att statliga och allmännyttiga kulturinstitutioner

undantas från de föreslagna förändringarna av lönebidraget tills

staten har funnit former för att ekonomiskt kompensera institutionerna

för bortfallet av lönebidragen.

mp-motion

Marianne Samuelsson (mp) framhåller i motion A261 betydelsen av att

konsekvenserna av bidragsförändringen får en ordentlig genomgång och

yrkar att den utvärdering som AMS och statskontoret förutsatts utföra

skall få slutföras och remissbehandlas före ett beslut i

bidragsfrågan.

Återstående motioner tar upp några andra frågor om lönebidragen.

Anita Stenberg m.fl. (mp) förordar i motion A244 ett speciellt

statsbidrag till kommuner och landsting för att täcka dessa huvudmäns

väntade ökade kostnader för stöd till handikapporganisationerna på

grund av det förändrade lönebidragssystemet. Motionärerna åsyftar att

kompletterande kommunala bidrag ofta ges ideella organisationer vid

sidan av det statliga lönebidraget om 90 %.

Kjell-Arne Welin (fp) föreslår i motion A202 en kraftig ökning av

antalet lönebidragsplatser hos de allmännyttiga organisationerna.

Börje Hörnlund m.fl. (c) föreslår i motion A263 att begränsningen av

antalet platser med introduktionsbidrag slopas.

Yttrande av kulturutskottet

I yttrandet, 1990/91:KrU5y, anförs bl.a. följande.

Kulturutskottet måste -- i ett läge då de ekonomiska påfrestningarna

på kultursektorn är mycket stora -- konstatera att det finns stor risk

för att följden av en övergång till flexibla lönebidrag kan bli dels

att kulturinstitutioner måste begränsa sin verksamhet, dels att

arbetshandikappade med adekvat utbildning eller som eljest är lämpade

för visst arbete på en kulturinstitution inte kommer att kunna få

denna anställning. Om inte ytterligare resurser tillförs

kulturinstitutionerna kommer den samverkan mellan kultursektorn och

arbetsmarknadssektorn som till ömsesidig båtnad ägt rum under en följd

av år att starkt begränsas.

Utskottet medger att det varken är möjligt eller lämpligt att på

längre sikt lösa kulturinstitutionernas resursbehov genom

lönebidragsanställningar. Då det gäller olika samhälleliga insatser

måste det emellertid göras en helhetsbedömning med beaktande av att

förändringar inom en sektor kan få negativa konsekvenser för en annan.

Arbetsmarknadsutskottet visade förra året stor förståelse för de

problem som kunde uppstå för kulturinstitutionerna vid en övergång

till flexibla lönebidrag och uttalade att det borde ske närmare

överväganden om effekterna för bl.a. kultursektorn vid riksdagens

ställningstagande till regeringsförslag på området.

Kulturutskottet tvingas konstatera att det inte har framlagts någon

redovisning som kan anses uppfylla ens lågt ställda krav på

konsekvenserna av flexibla lönebidrag för kultursektorn, den sektor

som oomtvistligt är mest berörd av omläggningen av bidragssystemet.

Detta är inte acceptabelt. Utskottet anser på grund härav att beslut i

frågan om flexibla lönebidrag på kultursektorn inte bör fattas förrän

den förutskickade analysen föreligger. Utan en sådan analys är det

inte möjligt för kulturutskottet -- och inte heller för regeringen --

att bedöma var de mest angelägna förstärkningsbehoven finns.

Oavsett om arbetsmarknadsutskottet biträder vad utskottet anfört om

uppskov med ikraftträdande av de nya reglerna är det av stor vikt att

det skapas övergångsregler som innebär att det inte sker någon

förändring i fråga om lönebidragsnivån för dem som vid ikraftträdandet

är anställda vid kulturinstitutionerna liksom vid de allmännyttiga

organisationerna.

I övrigt torde få hänvisas till kulturutskottets yttrande som i sin

helhet fogats till detta betänkande som bilaga 2.

Utskottets överväganden

Lönebidragen har utvecklats till ett betydelsefullt instrument för

att främja sysselsättningen för arbetshandikappade. År 1960

sysselsattes ca 1500 personer och tio år senare knappt 10000

personer (varav flertalet i s.k. arkivarbete). I dag sysselsätts i

runt tal 55000 personer eller drygt 1 % av arbetskraften i landet

med stöd av lönebidragen. De statliga bidragskostnaderna har ökat från

10 milj.kr. budgetåret 1960/61 och 165 milj.kr. budgetåret 1970/71

till beräknat drygt 4 miljarder kronor innevarande budgetår. Det var

alltså under 1970- och 1980-talen som lönebidragen utvecklades till

dagens arbetsmarknadspolitiska instrument med etappvisa

bidragsförstärkningar åren 1972, 1976, 1979 och 1984.

Som framgår av den tidigare redovisningen för de regler som gäller

för lönebidragen varierar lönesubventionerna från 25 till 100 % av de

totala lönekostnaderna för de handikappade. En självklar grund för

differentieringen är att ett svårare handikapp med lägre

arbetskapacitet som följd skall leda till högre bidrag. Denna princip

gäller för bidragen till enskilda företag och till kommuner och

landsting men gäller inte när staten eller allmännyttiga

organisationer är arbetsgivare. Dessa huvudmän, som sysselsätter

ungefär hälften av de lönebidragsanställda, får schablonmässigt bidrag

med 100 resp. 90 % av lönekostnaderna. Det har visserligen varit

meningen att endast svårt handikappade med långvarigt behov av

lönebidragsanställning skall anvisas platser hos staten eller

allmännyttiga organisationer, men detta har inte uppnåtts i någon

större utsträckning. Vid sidan av en differentiering av bidragen efter

handikappens svårighetsgrad har man alltså en faktisk differentiering

efter arbetsgivarkategori.

Att bidragsgivningen på detta sätt utgår från två skilda principer

har sin grund i att nuvarande bidragsregler i stort sett bevarat

grunddragen i tidigare stödformer. När lönebidragen infördes år 1980

(prop. 1978/79:78, AU20, rskr. 186) ersatte de stödformerna

arkivarbete och halvskyddad sysselsättning. Arkivarbetet tillkom redan

under 1930-talet som hjälp åt arbetslösa kontorister och användes

under krigsåren för att ge sysselsättning åt flyktingar. Efter hand

utvecklades arkivarbetet alltmer som stödform för arbetshandikappade.

Arkivarbete förekom framför allt hos staten och allmännyttiga

organisationer. Bidraget var 100 % av lönekostnaden. År 1979 var

16000 personer sysselsatta i arkivarbete, varav ungefär hälften hos

allmännyttiga organisationer.

Den halvskyddade sysselsättningen tillkom under 1950-talet och var

inriktad på att ge sysselsättning åt handikappade personer i det

enskilda näringslivet. Stödformen spelade då liksom under 1960-talet

en blygsam roll som sysselsättningsåtgärd. Efter kraftiga

bidragsförbättringar under 1970-talet fick den halvskyddade

sysselsättningen större betydelse och omfattade år 1979 ca 13000

personer.

Under 1980-talets senare del började alltmer ifrågasättas om inte

stelheterna i nuvarande system borde ersättas av flexibla lönebidrag

som mer deciderat än för närvarande låter bidragsnivåerna anpassas

till den enskilde handikappades arbetsförmåga och hjälpbehov. Det kan

påpekas att de bidragsförändringar som gjordes år 1984 syftade till

att göra bidragen mer flexibla. Redan året därpå väcktes dock en

motion (c) med uttryckligt krav på flexibla lönebidrag, och i en annan

motion (m) skisserades ett system med bidrag som skulle kunna justeras

både uppåt och nedåt med hänsyn till handikappets svårighetsgrad.

Under åren därefter har regelmässigt väckts motioner om flexibla

lönebidrag.

I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1987/88 föreslog

AMS en begränsad försöksverksamhet med flexibla lönebidrag, och

budgetåret 1988/89 inleddes sådana försök i Kronobergs och Kopparbergs

län. Försöken har utvidgats så att de innevarande budgetår omfattar

tolv län och dessutom gravt handikappade ungdomar under 25 år i hela

landet.

Vid förra årets riksdagsbehandling av lönebidragsfrågorna

förutskickades av såväl regeringen som utskottet att regeringen

påföljande år skulle presentera riksdagen förslag om övergång till

flexibla lönebidrag fr.o.m. budgetåret 1991/92. Utskottet var på denna

punkt inte enigt. Moderaterna reserverade sig för att man omgående

skulle införa flexibla lönebidrag enligt en modell de skisserade i

reservationen. Folkpartiet och centern med anslutning från

miljöpartiet de gröna förordade att den då pågående

försöksverksamheten skulle vidgas att omfatta hela landet såsom AMS

föreslagit i sin anslagsframställning.

Det är mot den ovan tecknade bakgrunden som man har att se de

förslag som regeringen nu lägger fram om att ersätta nuvarande

bestämmelser om skilda bidragsnivåer för olika arbetsgivarkategorier

med ett system med flexibla lönebidrag. Huvudpunkterna i förslaget är

att bidragsnivån i fortsättningen skall fastställas med hänsyn till

den sökandes behov och förutsättningar beträffande arbetsförmåga och

graden av funktionsnedsättning och således inte vara avhängig av

arbetsgivarens ekonomiska möjligheter att svara för lönekostnaderna.

Bidrag skall kunna lämnas med upp till 100 % av lönekostnaden.

Lönebidragen bekostas i dag från ett förslagsanslag. De avses i

fortsättningen bli finansierade från ett reservationsanslag. Detta

innebär att bidragsgivningens omfattning kommer att styras av

statsmakterna via anslagstilldelningen och inte som nu med hjälp av

maximering av antalet platser med höga lönebidrag. Omfattningen kommer

också att påverkas av resultaten av arbetsförmedlingarnas och

arbetsmarknadsinstitutens förhandlingar om bidragen till

arbetsgivarna. I försöken med flexibla lönebidrag i Kronobergs och

Kopparbergs län har man med hjälp av en generellt lägre bidragsnivå

kunnat bereda anställning åt 30 % fler arbetshandikappade än om det

ordinarie regelsystemet hade gällt.

Som redovisats i motionsreferaten ovan har regeringens förslag till

omläggning av bidragssystemet föranlett kritiska synpunkter i motioner

av företrädare från samtliga riksdagspartier. I flertalet av

motionerna yrkas att reformen tills vidare inte skall få genomslag på

kultursektorn och för de allmännyttiga organisationerna i avvaktan på

att effekterna för dessa huvudmän har utvärderats. I några av

motionerna går man ett steg längre och yrkar av samma skäl att

reformen i sin helhet skall anstå.

Uppskovsmotionerna har fått stöd av kulturutskottet i vad gäller

kultursektorn. I sitt yttrande uttalar kulturutskottet att beslut i

frågan om flexibla lönebidrag på kultursektorn inte bör fattas förrän

en konsekvensanalys för denna sektor föreligger. Oavsett om ett sådant

uppskov kommer till stånd, tillägger kulturutskottet, är det av stor

vikt med övergångsregler som innebär att lönebidragen inte förändras

för de personer som vid ikraftträdandet är verksamma på kultursektorn.

För egen del anser utskottet att det är tillfredsställande att det

nu skall bli möjligt att överge det nuvarande regelsystemet med dess

koppling av bidragsnivån till olika arbetsgivarkategorier och i

stället få ett system som på ett flexibelt sätt anpassar

lönesubventioneringen till den enskilde arbetstagarens arbetsförmåga

och behov av assistans i arbetet. Med de flexibla lönebidragen bör det

också bli möjligt -- de pågående försöken med sådana bidrag tyder på

det -- att skapa fler lönebidragsanställningar inom en given

anslagsram.

Till detta kommer att arbetstagare som på grund av svåra handikapp

behöver hög lönesubvention inte längre blir hänvisade till

anställningar hos statliga myndigheter eller allmännyttiga

organisationer utan kan söka sig till andra arbetsplatser, om dessa är

mer lämpliga med hänsyn till hans eller hennes utbildning, intressen

etc. Med hänvisning härtill avvisar utskottet de krav som rests på att

man helt eller delvis skall dröja med att genomföra denna angelägna

och länge önskade reform. De grunder för den fortsatta

bidragsgivningen som angivits i propositionen godtas av utskottet i

den mån de inte behandlas nedan.

De farhågor för reformens effekter som kommer till uttryck i

motionerna och kulturutskottets yttrande påminner i hög grad om de

invändningar som restes när statsbidragen till de allmännyttiga

organisationerna och icke statliga kulturinstitutioner i samband med

1979 års lönebidragsreform sänktes från 100 till 90 % (se KrU

1978/79:2y och AU 1978/79:20 s. 36--37). De befarade negativa

effekterna av bidragssänkningen för möjligheterna att skapa

sysselsättning för handikappade uteblev, och i själva verket kom

antalet lönebidragsplatser hos dessa huvudmän att därefter fördubblas.

Med vad nu sagts skall inte undanskymmas den oro som motionärer och

kulturutskottet hyser för särskilt kulturinstitutionernas fortsatta

verksamhet och för deras möjligheter att ge fortsatt sysselsättning åt

arbetshandikappade. Detta sysselsättningsansvar är nu avsevärt större

än vid tidpunkten för den nyssnämnda bidragssänkningen. Den första och

mest närliggande frågan är den som berörts av kulturutskottet,

nämligen vilka effekter som kan göra sig gällande vid reformens

ikraftträdande den 1 juli i år. Kommer de lönebidragsanställda att då

riskera sina anställningar på grund av krav från arbetsförmedlingarna

på omförhandlingar av bidragsnivåerna?

Arbetsmarknadsministern har för sin del klargjort i propositionen

att hon utgår från att förmedlingarna i denna situation inte skall

agera på ett sådant sätt att enskilda människor råkar illa ut. Också

utskottet anser att detta är den handlingslinje som skall gälla vid

arbetsmarknadsmyndigheternas bedömning av den fortsatta

bidragsgivningen för de personer som har anställning vid övergången

till det nya bidragssystemet. Det är självklart inte meningen att

anställningstryggheten för dessa arbetstagare skall försämras. Man får

samtidigt ta hänsyn till att de anställningar som det här är fråga om

ofta är långvariga. Det kan därför under anställningens gång av olika

skäl anses som legitimt att arbetsmarknadsmyndigheterna tar upp en

diskussion om bidragsnivån för nu avsedda arbetstagare. Men detta får

inte leda till att arbetstagarens fortsatta anställning blir

ifrågasatt.

Med den ordning för övergången till det nya bidragssystemet

utskottet nu har förordat kommer de berörda institutionernas och

organisationernas verksamhet som regel inte att påverkas av

bidragsförändringarna förrän det på grund av pensionsavgångar eller av

andra skäl blir aktuellt med nyanställningar. Inte heller i dessa fall

behöver det nödvändigtvis bli fråga om sänkta bidrag för dem som skall

nyanställas, men de arbetsgivare det här gäller får vara beredda att

acceptera anställning av personer med svårare funktionsnedsättning än

de gjort tidigare.

Till detta skall fogas att ett system med flexibla lönebidrag

innebär ett ökat förhandlingsutrymme vid överläggningarna mellan

arbetsgivare och arbetsmarknadsmyndigheterna om villkoren för att

anställa arbetshandikappade. I ett kärvt arbetsmarknadsläge, då

arbetsmarknadsmyndigheterna möter större svårigheter än vanligt att

ordna anställningar åt de handikappade, skall man inte ta för givet

att kulturinstitutioner och allmännyttiga organisationer är den

underlägsna parten vid förhandlingarna, allra helst som dessa

arbetsgivare har gjort och i fortsättningen säkert också kommer vara

beredda att göra viktiga insatser för att ge meningsfull

sysselsättning åt handikappade.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om

lönebidrag med anledning av dels propositionen, dels de i detta

sammanhang aktuella motionerna A213 (v), A238 (fp), A242 yrkande 4

(fp), A245 (c), A249 (c), A258 (c), A261 (mp), A262 (m), A263 yrkande

3 (c) och A273 (c).

Utskottet har härefter att redovisa de motioner som accepterar

reformen utan krav på uppskov med genomförandet men innehåller

yrkanden om tillkännagivande till regeringen om

kulturinstitutionernas och de allmännyttiga organisationernas

problem vid övergången till det nya bidragssystemet. De motioner det

här är fråga om är kommittémotion A217 (m) samt s-motionerna A229,

A243 och A254.

AMS har i sitt förslag till treårsbudget redovisat lönebidragens

utveckling med bl.a. detaljstatistik om andelen lönebidragsanställda

på de statliga kulturinstitutionerna. Lönebidragens betydelse för

dessa institutioner liksom för de allmännyttiga organisationerna är

självfallet väl känd i regeringens kansli -- det gäller ju här en

årlig satsning via arbetsmarknadsbudgeten på 1,5--2 miljarder kronor.

Med de uttalanden utskottet har gjort i det föregående kommer själva

övergången till flexibla lönebidrag inte att nämnvärt påverka

situationen för kulturinstitutionerna och allmännyttiga

organisationer. Lönebidragen kommer att betalas ut till dem för deras

anställda i samma omfattning som förut. Det är först på sikt, vid

efter hand uppkommande vakanser, som problem kommer att aktualiseras.

Det kommer alltså att finnas rådrum för erforderliga avvägningar

beträffande verksamheternas fortsatta omfattning och inriktning. Om

oönskade effekter uppstår inom kulturinstitutionerna på grund av

införandet av flexibla lönebidrag har regeringen att vidta

erforderliga åtgärder med hänsyn till den fortsatta verksamheten.

Någon särskild framställning härom från riksdagens sida är enligt

utskottets mening inte behövlig.

Med åberopande av det ovan anförda föreslår utskottet att de nu

behandlade motionerna inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Utskottet har härefter att avslutningsvis ta upp några återstående

motionsyrkanden om lönebidragen.

Förslaget i motion A244 av Anita Stenberg m.fl. (mp) om bidrag

till kommuner och landsting på grund av lönebidragsreformen för att

därmed säkra fortsatt kommunal bidragsgivning till

handikapporganisationerna kan utskottet inte biträda. Det kan f.ö.

påpekas att de reguljära statsbidragen till dessa organisationer har

fått en betydande uppräkning i årets budgetproposition (bilaga 7,

socialdepartementet, s. 159). Yrkandet avstyrks.

Kjell-Arne Welin (fp) föreslår i motion A202 fler

lönebidragsplatser hos ideella organisationer.

Sedan flera år tillbaka gäller en maximering av antalet

lönebidragsplatser hos de allmännyttiga organisationerna. I det nya

systemet med flexibla lönebidrag slopas denna och andra

antalsbegränsningar. Med den nya ordningen saknar motionsyrkandet

således aktualitet, och det avstyrks följaktligen av utskottet.

Även förslaget i motion A263 av Börje Hörnlund m.fl. (c) om ändrade

regler för introduktionsbidrag kommer att sakna aktualitet,

eftersom denna särskilda bidragsform inte behövs i det nya

bidragssystemet. Yrkandet avstyrks således.

Lönebidrag för förtidspensionerade

Bidraget, som infördes förra året (prop. 1989/90:62, SfU12, AU2y),

utgår med 50 % av lönekostnaden under fyra år, med möjlighet till

omprövning och förlängning vid bidragsperiodens slut. Efter beslut av

riksdagen i höstas kan bidraget också avse personer som uppbär

sjukbidrag.

Bidragsformen bör enligt propositionen fortsättningsvis vara

flexibel liksom övriga lönebidrag. För bidraget beräknar regeringen

ett oförändrat belopp av 288 milj.kr.

Moderaterna anser i kommittémotion A267 att samma regler för

lönebidraget för förtidspensionerade bör gälla som för andra

personer, för vilka lönebidrag utgår på grund av nedsättning av

arbetsförmågan.

Lönebidraget för förtidspensionerade behandlas vidare i motion A242

av Elver Jonsson m.fl. (fp), som framhåller vikten av att detta

instrument får en aktiv tillämpning.

Lönebidraget för förtidspensionerade är i dag förmånligare än det

allmänna lönebidraget till kommuner och företag. Såsom ovan nämnts

anser regeringen att även detta särskilda bidrag skall bli flexibelt.

Utskottet vill för dagen hålla öppet om det på sikt kommer att behövas

en särskild och förmånligare bidragsform för personer med

förtidspension eller sjukbidrag bl.a. för att underlätta att

bidragsmöjligheterna, såsom anförs i motion A242, utnyttjas på ett

aktivt sätt. Något uttalande med anledning av vare sig motion A242

eller motion A267 är utskottet inte berett att föreslå, utan

motionerna avstyrks i de förevarande delarna.

När det gäller finansieringen av lönebidragen för

förtidspensionerade anser man i den moderata kommittémotionen A267

att bidragskostnaderna bör belasta socialförsäkringssektorn med

påpekande att pensionen under perioden av förvärvsarbete förutsätts

vara vilande.

I motsats till motionärerna anser utskottet att bidraget som

hittills bör bekostas över statsbudgeten. Det belopp regeringen har

angivit godtas. En finansiering via socialförsäkringssektorn, dvs. med

arbetsgivaravgifter, såsom förespråkas av motionärerna, avstyrks med

andra ord av utskottet.

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

Med oförändrade bidragsregler (högst 75 % av lönekostnaden) beräknas

i propositionen ett medelsbehov av 464,5 milj.kr. (+ 101,5) milj.kr.

Moderaterna föreslår i kommittémotion A267 att statsbidraget sänks

till högst 50 %.

Vid tidigare prövning av liknande förslag (senast 1989/90:AU12 s.

19) har anförts att utskottet inte vill medverka till den

kostnadsöverföring från staten till kommunerna som skulle bli följden

av bidragssänkningen. Utskottet vidhåller denna uppfattning och

avstyrker därför motionen i denna del. Propositionens medelsberäkning

lämnar utskottet utan erinran.

Strukturstöd för byggarbetsmarknaden

Denna stödform har som inledningsvis nämnts hittills finansierats

från anslaget B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder. Som vidare redan

påpekats utgår bidrag till Galaxen AB för rehabilitering av

byggnadsarbetare. Stödformen har varit en temporär försöksverksamhet

som är avsedd att upphöra med utgången av innevarande budgetår.

Regeringen föreslår nu att stödformen får fortsätta även nästa

budgetår, dock att den statsunderstödda delen av verksamheten inte bör

öka i omfattning och skall förbehållas arbetslösa byggnadsarbetare.

För stödet beräknas ett oförändrat belopp av 93 milj.kr.

I kommittémotion A266 anför Sonja Rembo m.fl. (m) bl.a. att det

borde vara möjligt för branschen att själv ta ett större ansvar för

byggnadsarbetare som ådrar sig skador eller på grund av ålder inte

orkar med ett hårt tempo. Konsistenta spelregler för byggbranschen och

det flexibla lönebidraget borde göra det möjligt för många

byggnadsarbetare att i ökande utsträckning direkt få arbete utan att

gå omvägen över Galaxen. Någon särskild organisation eller stödform

för sysselsättning och rehabilitering av byggnadsarbetare erfordras

inte enligt motionärerna, som yrkar att vad de anfört skall delges

regeringen.

I propositionen sägs att AMS och Galaxen har tagit initiativ till en

utvärdering av verksamheten. AMS kommer att få i uppdrag att på

grundval av utvärderingen lägga fram förslag till hur en eventuellt

fortsatt verksamhet skall kunna inordnas i det ordinarie

arbetsmarknadspolitiska stödsystemet. Med hänsyn härtill anser

utskottet att det inte är aktuellt för riksdagen att uttala sig om

verksamheten i annan mån än att den, såsom regeringen har föreslagit,

bör få uppbära statligt stöd även nästa budgetår med de i

propositionen angivna förändringarna. Motion A266 avstyrks således i

denna del.

Medelsanvisningen

Det nya anslag som nu behandlas kommer som redan nämnts att motsvara

de nuvarande anslagen C 6. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och

sysselsättning, C 7. Lönebidrag för förtidspensionerade och C 8.

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare samt de

medel för strukturstöd för byggarbetsmarknaden som hittills anvisats

under anslaget B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder.

Av de ovannämnda anslagen är det förstnämnda ett förslagsanslag,

medan övriga anslag är reservationsanslag. Regeringen föreslår att det

nya anslaget uppförs som reservationsanslag. Förslagen om flexibla

lönebidrag har detta som förutsättning, och utskottet kan för sin del

ansluta sig till denna del av anslagsförändringen. Såsom föreslås i

propositionen bör eventuella reservationer på anslagen C 7 och C 8 och

medelsreservationer hänförliga till strukturstöd för

byggarbetsmarknaden vid utgången av innevarande budgetår få föras över

till det nya anslaget.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget anges i propositionen

till 5416489000 kr. Sonja Rembo m.fl. (m) yrkar i kommittémotion

A267 på en anslagsminskning med 473 milj.kr. Börje Hörnlund m.fl. (c)

i motion A263 och Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar Karlsson i

Bengtsfors (båda c) i motion A499 yrkar å andra sidan på en uppräkning

med 100 milj.kr., varav 5 milj.kr. enligt motion A499 bör användas för

insatser i Älvsborgs län.

Anslagsminskningen enligt den moderata kommittémotionen hänger

samman med moderaternas i det föregående redovisade förslag

beträffande lönebidrag för förtidspensionerade, skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare och strukturstödet för byggarbetsmarknaden.

Utskottet har inte biträtt dessa förslag och avstyrker i enlighet

härmed även yrkandet om anslagsnedskärning. Utskottet anser sig inte

på grundval av de båda centermotionerna kunna bedöma behovet av ett

ytterligare tillskott på anslaget utöver vad regeringen har

föreslagit. Med avstyrkande av motionerna A263, A267 och A499 i de här

förevarande delarna tillstyrker utskottet att anslaget förs upp med

det belopp regeringen har föreslagit.

När det gäller medelsberäkningen under anslaget vill utskottet

avslutningsvis tillägga följande. Yrkanden om anslagsuppräkning har

också framställts i motionerna A242 (fp) och A260 (v). Dessa yrkanden

är knutna till motionernas ändringsförslag i den tidigare redovisade

frågan om arbetshjälpmedel för redan anställda. Utskottet kommer, som

tidigare understrukits, att senare ta upp den frågan inkl.

finansieringsfrågan vid behandlingen av regeringens aviserade

proposition om arbetsmiljö och rehabilitering. Beroende på utgången av

den behandlingen kan det bli aktuellt att justera den ovan tillstyrkta

medelsanvisningen.

Bidrag till Stiftelsen Samhall

1989/90 Utgift 3 672 525 000

1990/91 Anslag 4 023 000 000

1991/92 Prop. 4 557 000 000

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Samhall dels för täckande

av merkostnaderna i verksamheten vid verkstäderna för skyddat arbete,

dels till företagsgruppens fastighetsförvaltning.

Samhallgruppens verksamhetsidé är att genom produktion av varor och

tjänster ge meningsfullt och utvecklande arbete till

arbetshandikappade. Arbetsplatsernas lokalisering och dimensionering

avgörs i samråd med arbetsmarknadsverket. De personer som behöver ett

arbete inom Samhallgruppen anvisas plats av arbetsförmedlingen.

Verksamheten skall bedrivas affärsmässigt.

Företagsgruppen omfattar den centrala Stiftelsen Samhall, de 24

regionala -- länsvisa -- företagen samt ett antal

marknadsföringsföretag. Såväl Samhall som de regionala företagen drivs

i stiftelseform. Utvecklingen av antalet anställda framgår av följande

sammanställning.

Antal anställda Antal arbets- Antal direkt- Totalt

(30/6) handikappade anställda

1981 22 580 5 469 28 049

1982 23 551 5 451 29 002

1983 24 707 5 266 29 973

1984 25 224 5 205 30 429

1985 26 481 5 044 31 525

1986 27 571 4 960 32 531

1987 28 127 4 902 33 029

1988 28 602 4 758 33 360

1989 30 006 4 682 34 688

1990 30 434 4 845 35 279

Anm. Arbetshandikappade avser anvisning från arbetsförmedlingen medan

direktanställda avser arbetsledare och tjänstemän m.fl.

Samhalls målsättning är att minst 50 % av den totala rekryteringen

skall avse gravt handikappade sökande ur grupperna psykiskt sjuka,

psykiskt utvecklingsstörda och flerhandikappade. Under budgetåret

1989/90 har 1337 anställda fått arbete utanför Samhall, vilket

motsvarar 4,4 % av antalet arbetshandikappade anställda. Det är en

minskning jämfört med året innan.

Faktureringen under budgetåret 1990/91 beräknas av Samhall uppgå

till 3190 milj.kr. För budgetåret 1991/92 beräknas motsvarande

belopp till 3450 milj.kr.

Verksamhetens allmänna inriktning

I propositionen redovisas att under de drygt tio åren sedan

Samhallgruppens tillkomst har verksamheten utvecklats och utvidgats

samtidigt som en ökad andel har kunnat gå över till arbete på den

reguljära arbetsmarknaden. Som en följd av att de stora

institutionerna inom vård och omsorg avvecklas har också

sammansättningen av de arbetshandikappade förändrats. Samhall och AMS

har mot denna bakgrund beslutat att vissa grupper skall prioriteras

särskilt vid rekryteringen till Samhall. Vidare har Samhall i en

skrivelse till regeringen i augusti 1990 hemställt om att stiftelserna

inom koncernen skall få omvandlas till aktiebolag. Vidare informeras i

propositionen att regeringen i november 1990 beslutat att tillsätta en

utredare (dir. 1990:73) som skall överväga Samhalls mål och roll i

samhället samt också utreda organisationsformen.

I moderata samlingspartiets kommittémotion A266 behandlas

verksamhetens allmänna inriktning. Det anförs att anställning vid

Samhallföretagen i första hand bör erbjudas dem som har störst behov

av de särskilda tekniska och personella resurserna. Det är därför

positivt att rekryteringen numera i större utsträckning än tidigare

sker från grupper med grava handikapp. Genom införande av flexibla

lönebidrag bör utslussningen till den öppna arbetsmarknaden kunna ge

bättre resultat. För att inte skapa onödiga inlåsningseffekter är det

angeläget att lönestrukturen vid Samhalls verkstäder överensstämmer

med den som gäller på resp. ort. Det finns emellertid enligt

motionärerna en risk för en segregerad arbetsmarknad för handikappade

om verksamheten blir alltför stor. Det är därför positivt att

regeringen nu tillsätter en utredare som skall ge underlag för

överväganden om Samhalls fortsatta verksamhet.

I motion A240 av Kenth Skårvik och Lars Leijonborg (båda fp) begärs

att regeringen redan nu under våren, utan ytterligare utredning,

presenterar ett förslag för riksdagen angående Samhalls övergång till

aktiebolag. Enligt motionärerna har stiftelseformen aldrig varit

avsedd för rörelsedrivande företag. Vidare avvisar motionärerna ett

förslag från AMS om att AMS skulle ta över det statliga anslag som

utgår till Samhall och för dessa medel köpa arbetstillfällen för

arbetshandikappade från Samhall.

Önskemålet i den moderata kommittémotionen att arbete vid Samhall i

första hand bör erbjudas dem som har störst behov av Samhalls resurser

har utskottet -- i likhet med tidigare år -- inte anledning att

motsäga. Självfallet skall andra alternativ prövas först såsom

anställning på öppna marknaden, utbildning, placering med lönebidrag

etc. Med hänsyn till att Samhalls verksamhet i nuvarande form har

pågått sedan år 1980 hälsar utskottet med tillfredsställelse att

verksamheten och dess mål nu blir föremål för en omfattande utredning.

Enligt direktiven skall utredaren beskriva hur de ursprungliga

sociala, arbetsmarknadspolitiska och ekonomiska målsättningarna för

företagsgruppen hittills har kunnat uppfyllas samt belysa olika

omvärldsfaktorers påverkan på Samhallgruppen framför allt ur ett

framtida perspektiv. Mot denna bakgrund skall utredaren överväga om

det finns skäl att precisera eller i några avseenden ändra Samhalls

mål och roll i samhället och om det finns anledning att ändra

organisationsform för företagsgruppen. Uppdraget skall redovisas

senast den 31 augusti 1991.

När det gäller organisationsform för Samhall vill utskottet tillägga

att riksrevisionsverket i enlighet med ett regeringsuppdrag har prövat

stiftelseformens lämplighet för olika statliga organ och därvid funnit

att något behov av helstatliga stiftelser inte finns (Stiftelser för

statlig verksamhet, dnr 1989:422). Stiftelseformen är otydlig och i

många fall olämplig för löpande statlig verksamhet enligt RRV. RRVs

utredningsresultat har redovisats till civildepartementet, där arbete

pågår med en ny lag för stiftelser. Sammanfattningsvis ser utskottet

att det beslutsunderlag som nu är under framtagande kommer att ge god

vägledning vid överväganden om Samhalls organisationsform. Utskottet

utgår ifrån att även de övriga frågor som motionärerna har tagit upp

kommer att belysas i det pågående utredningsarbetet. Motionerna A240

(fp) och A266 (m) i aktuella delar bör därför inte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Elver Jonsson m.fl. (fp) anför i motion A242 att de inbyggda

verkstäderna i Samhalls regi inte längre betraktas som

försöksverksamhet utan som normal verksamhetsform. Det är enligt

motionärerna angeläget att gå vidare och släppa kravet på att antalet

arbetshandikappade måste uppgå till minst fem personer på varje

arbetsplats med inbyggd verkstad. Därmed skulle även mindre företag

kunna ta emot arbetshandikappade. Regeringen bör uppdra åt Samhall att

bedriva sådan försöksverksamhet.

Utskottet ser i likhet med motionärerna positivt på inbyggda

verkstäder. När utskottet under de senaste åren behandlat likartade

yrkanden har utskottet anfört att det måste ankomma på företagsgruppen

själv att besluta i organisatoriska frågor av detta slag med

hänsynstagande till de allmänna riktlinjer och ramar som statsmakterna

anger.

Den inbyggda verksamheten har under 1989/90 varit föremål för en

utvärdering av Samhall vilket resulterat i att nya och delvis

förändrade och förenklade riktlinjer utfärdats. I de nya riktlinjerna

fastställs att

antalet anställda i normalfallet skall vara minst fem. Under

förutsättning att berörda fackliga organisationer, länsarbetsnämnden

och Samhallföretaget är överens kan undantagsvis verksamheter med tre

fyra helårsanställda accepteras,

avtalen med samarbetspartnern skall precisera hur många anställda

och vilka arbetsuppgifter samarbetet avser,

huvudprincipen skall vara att arbetsledningen är Samhallanställd på

heltid eller deltid,

det är av stor vikt vid etablering av inbyggd verksamhet att

samarbete sker med de fackliga organisationerna i det egna företaget

och hos samarbetspartnern. Enligt Samhall kommer utbyggnaden av den

inbyggda verksamheten att fortsätta i enlighet med vad som tidigare

fastställts.

Slutligen vill utskottet -- beträffande de små företagens

möjligheter att ge sysselsättning åt enstaka arbetshandikappade --

peka på möjligheten med de nya flexibla lönebidragen. Enligt de nya

riktlinjerna skall alltid möjligheterna till lönebidrag prövas, innan

beslut om inbyggd verksamhet fattas. Med det anförda avstyrker

utskottet motion A242 i denna del.

I två motioner berörs främjandelagen.

I motion A207 av Ove Karlsson m.fl. (s) anförs att främjandelagen,

vars syfte är att underlätta de arbetshandikappades

arbetsmarknadssituation, haft en begränsad effekt. En genomgripande

översyn av denna lagstiftning är därför nödvändig. Motionärerna

beklagar att administrationen inom Samhall håller på att bli för dyr.

Enligt motionärerna måste det finnas möjligheter att förbilliga

administrationen regionalt och framför allt centralt.

Jarl Lander m.fl. (s) berör i motion A228 sanktionsbestämmelserna i

främjandelagen. Enligt motionärerna har erfarenheten visat att dessa

sanktionsbestämmelser inte fungerar. Främjandelagen bör därför ändras

på ett sådant sätt att skyldighet att väcka talan vid varselbrott

åläggs arbetsmarknadsstyrelsen, samt att varselavgifterna höjs

väsentligt.

Utskottet har inhämtat att arbetsmarknadsstyrelsen i april 1990 har

gjort en framställning om översyn av främjandelagen till

arbetsmarknadsdepartementet. Bl.a. anför arbetsmarknadsverket att den

roll som verket har enligt främjandelagen inte i dag är förenlig med

intentionerna i arbetslivsreformen. Inom regeringskansliet är frågan

om översyn av främjandelagen för närvarande under övervägande. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna A207 och

A228.

Verksamhetens omfattning och driftbidraget budgetåret 1991/92

För innevarande budgetår har verksamhetsvolymen angivits till

31450000 timmar. För nästa budgetår föreslår Samhall -- i samråd

med AMS -- en sysselsättningsökning till 32,6 miljoner arbetstimmar.

Föredraganden är i propositionen inte beredd att ställa sig bakom

Samhalls förslag om en utökning av antalet bidragsberättigade

arbetstimmar. I stället föreslås en oförändrad timram om 31,45

miljoner timmar för budgetåret 1991/92. I likhet med Samhall bedömer

föredraganden att den konjunkturdämpning som redan inletts med

åtföljande minskning i orderingång etc. nödvändiggör en höjning av

bidragsprocenten till 110,6 % av lönesumman för de arbetshandikappade

anställda. Vidare begärs i propositionen ett medgivande att regeringen

får besluta om att öka antalet bidragsberättigade arbetstimmar med

högst 1,5 % under budgetåret 1991/92.

I folkpartiet liberalernas kommittémotion A242 framhålls att

sysselsättningsvolymen vid Samhall bör kunna öka under det

kommande budgetåret med 450000 arbetstimmar. Det är enligt

folkpartiet glädjande att inom ramen för Samhall förenas personlig

välfärd med samhällsekonomiska besparingar.

Enligt centerns kommittémotion A264 är det självklart att i en

situation med drastiskt försämrad arbetsmarknad insatserna i bl.a.

Samhall bör ökas. Ett positivt resultat av insatserna för att minska

sjukfrånvaron, färre övergångar till arbeten hos andra arbetsgivare

och fortsatt hög efterfrågan på arbetstillfällen inom Samhall har lett

till ett behov av fler arbetstimmar än vad den nuvarande ramen för

Samhall medger. Centern framhåller att en minskning av sjukfrånvaron

bland de anställda inte skall bestraffas. I motionen förordas en

timram på 32350000 timmar.

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag i fråga om

antalet bidragsberättigade timmar -- 31450000 timmar. I

propositionen föreslås vidare att regeringen får besluta om att öka

antalet timmar med högst 1,5 % under budgetåret 1991/92, dvs. mellan

400000 och 500000 timmar. Utskottet vill erinra om att införandet

av det flexibla lönebidraget (se tidigare avsnitt) på sikt kommer att

underlätta övergångarna till arbete utanför Samhall. Utskottet har

vidare inhämtat att den "vision" som man arbetar med inom Samhall för

år 1995 innebär 1600--1800 övergångar per år. Med tillstyrkan av

den i propositionen föreslagna sysselsättningsvolymen vid Samhall

avstyrker utskottet de i sammanhanget behandlade motionerna A242 (fp)

och A264 (c) i aktuella delar.

Vidare tillstyrks att regeringen får besluta om att öka antalet

bidragsberättigade arbetstimmar med högst 1,5 %.

Med hänsyn till konjunkturläget och inte minst det förhållandet att

successivt en allt större andel gravt handikappade kommer att ingå

bland de Samhallanställda ställer sig utskottet bakom regeringens

förslag till höjning av bidragsprocenten. Från 109,6 % under

innevarande budgetår bör bidragsprocenten höjas till 110,6 % av

lönesumman för arbetstagare i skyddat arbete (inkl. lönebikostnader).

Detta medför att driftbidraget beräknas till 4165000000 kr.

Samhall har i denna liksom i tidigare anslagsframställningar

beräknat avskrivningarna på fastighetsbeståndets

återanskaffningsvärde. I propositionen framhålls ånyo att bidraget

till fastighetsfonden bör beräknas på anskaffningsvärdet. Detta medför

att bidraget till fastighetsfonden för budgetåret 1991/92 bör beräknas

till 392 milj.kr.

Vidare har Samhall begärt ett särskilt kapitaltillskott om ca 170

milj.kr. som kompensation för ökad skattebelastning till följd av

den reformerade företagsbeskattningen. Stiftelseformen har inneburit

en skattemässig nackdel för företagsgruppen i jämförelse med

situationen om företagsgruppen haft en annan verksamhetsform. I

propositionen föreslås därför att regeringen bemyndigas att -- när

beloppet närmare kan fastställas -- göra en utbetalning för

ifrågavarande skattekompensation.

Utskottet har inga invändningar på denna punkt.

Medelsanvisningen

I folkpartiet liberalernas kommittémotion A242 yrkas på ett anslag

på 4607milj.kr., dvs. 50 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit

som en följd av folkpartiets uppfattning i fråga om

sysselsättningsvolym. Även i motion A240 (fp) begärs 50 milj.kr.

utöver regeringens förslag, vilket motsvarar en utökning med 400

arbetstillfällen.

I centerns kommittémotion A264 föreslås en i förhållande till

propositionen förhöjd medelsanvisning på 100 milj.kr. Även i motion

A499 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar Karlsson i Bengtsfors

(båda c) begärs ett med 100 milj.kr. förhöjt anslag till Samhall,

varav 5 milj.kr. bör fördelas till Älvsborgs län.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag

beträffande sysselsättningsvolym och driftbidrag till Samhall. I fråga

om motion A499 vill utskottet erinra om att det är Samhall centralt

som tillsammans med AMS fördelar resurserna till de olika länen. Som

en konsekvens av tidigare ställningstaganden beträffande

sysselsättningsvolym och driftbidrag tillstyrker utskottet den av

regeringen begärda medelsanvisningen på 4557 milj.kr. till Bidrag

till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1991/92. Motionerna A240 (fp),

A242 (fp), A264 (c) och A499 (c) bör avslås i motsvarande delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetarskyddsavgiftens användning

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A265 yrkande 7 antar 4

kap. 8 § i det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring

i lagen (1981:691) om socialavgifter,

res. 1 (m)

2. beträffande arbetsmarknadsavgiftens användning

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A267 yrkande 6 i

motsvarande del antar 4 kap. 7 § i det till propositionen fogade

förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

res. 2 (m) - villk. 19 i bet. 1990/91:AU11

3. beträffande lagförslaget i återstående delar

att riksdagen antar det till propositionen fogade förslaget till lag

om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån frågan inte

behandlats i föregående moment,

res. 3 (m) - villk. 1

4. beträffande medelsöverföring

att riksdagen godkänner den i propositionen under punkt C 1

föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till

statsbudgetens inkomsttitel,

5. beträffande anslag till arbetarskyddsverket

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt

med avslag på motionerna 1990/91:A206 yrkande 2 och 1990/91:A220 till

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionenför budgetåret

1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

362443000 kr.,

res. 4 (v)

6. beträffande medelsöverföring

att riksdagen godkänner den i propositionen under punkt C 2

föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar till

statsbudgetens inkomsttitel,

7. beträffande anslag till arbetsmiljöinstitutet

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt

med avslag på motionerna 1990/91:A206 yrkande 3, 1990/91:A265 yrkande

6 och 1990/91:A267 yrkande 7 till Arbetsmiljöinstitutet för

budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag

på 94192000 kr.,

res. 5 (m)

res. 6 (v)

8. beträffande anskaffning av apparatur

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt

med avslag på motion 1990/91:A267 yrkande 8 till

Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur för

budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 4637000 kr.,

res. 7 (m) - villk. 5

9. beträffande arbetsförmedlingens uppföljningsansvar för

handikappade skolungdomar

att riksdagen avslår motion 1990/91:A242 yrkandena 2 och 3,

res. 8 (fp, mp)

10. beträffande samhällsekonomisk studie av en arbetsgaranti för

handikappade

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A237 och 1990/91:A263

yrkande 1,

res. 9 (c, mp)

11. beträffande handikappanpassning på arbetsplatserna

att riksdagen avslår motion 1990/91:A222,

res. 10 (mp)

12. beträffande åtgärder för dyslektiker i arbetslivet

att riksdagen avslår motion 1990/91:A239,

res. 11 (mp)

13. beträffande anslag till yrkesinriktad rehabilitering

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till

Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1991/92 under tionde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 753153000 kr.,

14. beträffande förläggning till Härnösand av ett

arbetsmarknadsinstitut för syn- och hörselskadade

att riksdagen avslår motion 1990/91:A212,

15. beträffande arbetsmarknadsinstitutet i Vejbystrand

att riksdagen avslår motion 1990/91:A233,

16. beträffande anslag till utbildningsbidrag vid yrkesinriktad

rehabilitering

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till

Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret

1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

452230000 kr.,

17. beträffande anslag till uppdragsverksamhet inom den

yrkesinriktade rehabiliteringen

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret

1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000

kr.,

18. beträffande införande av flexibla lönebidrag

att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del samt

motionerna 1990/91:A213, 1990/91:A238, 1990/91:A242 yrkande 4,

1990/91:A245, 1990/91:A249, 1990/91:A258, 1990/91:A261, 1990/91:A262,

1990/91:A263 yrkande 3 och 1990/91:A273 godkänner vad utskottet anfört

om ändrade regler för lönebidrag,

19. beträffande tillkännagivande om kulturinstitutionernas och de

allmännyttiga organisationernas problem

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A217, 1990/91:A229,

1990/91:A243 och 1990/91:A254,

res. 12 (m, fp, c, mp)

20. beträffande bidrag till kommuner och landsting på grund av

lönebidragsreformen

att riksdagen avslår motion 1990/91:A244,

res. 13 (mp)

21. beträffande fler lönebidragsplatser hos ideella

organisationer

att riksdagen avslår motion 1990/91:A202,

22. beträffande introduktionsbidrag

att riksdagen avslår motion 1990/91:A263 yrkande 2,

23. beträffande reglerna för bidrag till förtidspensionerade

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A242 yrkande 1 och

1990/91:A267 yrkande 9 i motsvarande del,

res. 14 (m)

24. beträffande finansieringen av lönebidraget till

förtidspensionerade

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår

motion 1990/91:A267 yrkande 9 i motsvarande del,

res. 15 (m)

25. beträffande skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår

motion 1990/91:A267 yrkande 10,

res. 16 (m)

26. beträffande strukturstödet för byggarbetsmarknaden

att riksdagen avslår motion 1990/91:A266 yrkande 15,

res. 17 (m)

27. beträffande anslag till särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt

med avslag på motionerna 1990/91:A263 yrkande 4, 1990/91:A267 yrkande

9 i motsvarande del och 1990/91:A499 yrkande 5 till Särskilda

åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1991/92 under tionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5416489000 kr.,

res. 18 (m) - villk. 15, 16, 17

res. 19 (c)

28. beträffande verksamhetens allmänna inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A240 yrkandena 1 och 2 samt

1990/91:A266 yrkande 14,

29. beträffande inbyggda verkstäder

att riksdagen avslår motion 1990/91:A242 yrkande 6,

res. 20 (m, fp)

30. beträffande främjandelagen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A207 och 1990/91:A228,

31. beträffande sysselsättningsvolymen vid Samhall

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A242 yrkande 5 i

motsvarande del och 1990/91:A264 yrkande 1 bifaller propositionen i

motsvarande del,

res. 21 (fp, c)

32. beträffande bidragsberättigade arbetstimmar

att riksdagen medger att regeringen får besluta om att öka antalet

bidragsberättigade arbetstimmar med högst 1,5% under budgetåret

1991/92,

33. beträffande driftbidraget till Samhall

att riksdagen bifaller propositionen i motsvarande del,

34. beträffande kompensation för ökad skattebelastning

att riksdagen medger att regeringen får besluta om ett särskilt

kapitaltillskott som motsvarar kompensation för ökad skattebelastning,

35. beträffande medelsanvisning till Samhall

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt

med avslag på motionerna 1990/91:A240 yrkande 3, 1990/91:A242 yrkande

5 i motsvarande del, 1990/91:A264 yrkande 2 och 1990/91:A499 yrkande 4

till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1991/92 under

tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 4557000000 kr.

res. 22 (fp) - villk. 21

res. 23 (c) - villk. 21

Stockholm den 14 mars 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson

(s), Sonja Rembo (m), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Anders G

Högmark (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Monica Öhman (s), Mona

Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn

af Rantzien (mp), Eivor Husing (s), Kjell-Arne Welin (fp) och Kjell

Ericsson (c).

Reservationer

1. Arbetarskyddsavgiftens användning (mom. 1)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med

"Utskottet vill" och slutar med "till betänkandet" bort ha följande

lydelse:

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen finansieras delvis

genom att en andel av arbetarskyddsavgiften används som bidrag till

arbetarskyddsverkets kostnader. Regeringen föreslår i propositionen

att denna andel skall höjas från 8,7 till 9,7 % av influtna medel.

Utskottet anser i likhet med motion A265 (m) att principen för

finansiering av arbetarskyddsverket bör vara att hela kostnaden för

verket täcks av arbetarskyddsavgiften. Regeringen bör därför lägga

fram ett nytt lagförslag i enlighet med de av utskottet förordade

finansieringsprinciperna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande arbetarskyddsavgiftens användning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 7, med

avslag på propositionens förslag i motsvarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Arbetsmarknadsavgiftens användning (mom. 2)

Under förutsättning av bifall till reservation 19 i betänkande

1990/91:AU11

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "4 kap. 8 §" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i sitt betänkande AU11 i sak behandlat vissa ändringar

i användningen av arbetsmarknadsavgiften. Motsvarande förslag till ny

lydelse i 4 kap. 7 § lagen (1981:691) om socialavgifter tas upp i

detta sammanhang. Regeringens förslag till lydelse bör dock

kompletteras. Enligt utskottets uppfattning bör 7 § få den lydelse som

förordas i motion A267. (Utskottet har noterat att 7 § avses ehuru

texten i yrkandet pekar på annan paragraf.)

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadsavgiftens användning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 6 i

motsvarande del antar 4 kap. 7 § i det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter i

följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4 kap.

7 §

Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av

1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

2. bidrag till permitteringslöneersättning,

3. kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

4. utbildningsbidrag till 4. utbildningsbidrag till

sådan deltagare i deltagare i

arbetsmarknadsutbildning arbetsmarknadsutbildning

enligt förordningen enligt förordningen

(1987:406) om (1987:406) om

arbetsmarknadsutbildning eller arbetsmarknadsutbildning eller

yrkesinriktad rehabilitering yrkesinriktad rehabilitering

enligt förordningen enligt förordningen

(1987:405) om den (1987:405) om den

arbetsmarknadspolitiska arbetsmarknadspolitiska

verksamheten som uppfyller verksamheten.

medlems- och arbetsvillkoren i

6 § lagen om

arbetslöshetsförsäkring.

3. Lagförslaget i återstående delar (mom. 3)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med

"Inte heller" och slutar med "att invända" bort ha följande lydelse:

Lagförslagets återstående delar godtas med den ändring av ingressen

som föranleds av att 8 § kvarstår oförändrad.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lagförslaget i återstående delar

att riksdagen antar det till propositionen fogade förslaget till lag

om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter i övrigt med den

ändring av lagförslagets ingress som föranleds av vad utskottet

föreslagit i föregående moment,

4. Anslag till arbetarskyddsverket (mom. 5)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med

"Utskottet gör" och på s. 10 slutar med "samt A220 (s)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion A206 (v) att en central

kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador och dåliga arbetsmiljöer

måste ske i syfte att stärka arbetsmiljöarbetet. ISA-systemet inom

arbetarskyddsverket finns redan men behöver utvecklas ytterligare för

uppbyggnaden av en samordnad arbetsskadestatistik. Det måste göras

möjligt att enkelt följa vilka arbetsplatser och yrken som har en

förhöjd sjukfrånvaro eller skadefrekvens.

För att utveckla ISA-systemet, anskaffa ADB-utrustning, utveckla det

administrativa systemet och inrätta ytterligare tjänster tillstyrker

utskottet förslaget i motion A206 att det till arbetarskyddsstyrelsen

anslås 3 milj. kr. utöver regeringens förslag. Motion A220 har en

annan inriktning och avstyrks av utskottet. Regeringens förslag om

överföring från fonden för arbetsmiljöförbättringar till

statsbudgetens inkomsttitel godtas.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande anslag till arbetarskyddsverket

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A206 yrkande 2, med

anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på motion

1990/91:A220 till Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen för

budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag

på 365443 000 kr.,

5. Anslag till arbetsmiljöinstitutet (mom. 7)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med

"Utskottet vill" och slutar med "således utskottet" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion A265 (m) att

det -- i samband med att arbetsmiljöfonden nu kommer att få ett

övergripande ansvar för att följa forskningen på arbetsmiljöområdet --

också är naturligt att fonden övertar hela ansvaret för

arbetsmiljöinstitutet. För att på sikt få bättre förutsättningar för

en kvalitativt god arbetsmiljöforskning bör såväl forskarna på

arbetsmiljöinstitutet som på universitetet tilldelas medel från

fonden. Något budgetanslag är därmed inte aktuellt för det kommande

budgetåret. Motionerna A265 (m) och A267 (m) tillstyrks därför i

berörda delar. Andra motionsförslag under denna punkt bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande anslag till arbetsmiljöinstitutet

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A265 yrkande 6 och

1990/91:A267 yrkande 7 samt med avslag på motion 1990/91:A206 yrkande

3 avslår propositionens förslag att till Arbetsmiljöinstitutet för

budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

på 94192000 kr.,

6. Anslag till arbetsmiljöinstitutet (mom. 7)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med

"Utskottet vill" och slutar med "således utskottet" bort ha följande

lydelse:

Utskottet ansluter sig till vänsterpartiets förslag i motion A206

vad gäller 4 milj. kr. utöver regeringens förslag till

arbetsmiljöinstitutet. Det föreslagna anslaget i årets budget räcker

inte för att täcka behoven vad gäller vidareutbildning inom

företagshälsovården av företagsläkare, skyddsingenjörer m.fl. Vidare

har behovet av resurser till information ökat. Även för

Hybrid-DNA-delegationens verksamhet samt för den kvalificerade

skyddsombudsutbildningen krävs extra resurser. (Utskottet har noterat

att yrkandet i motion A206 avser arbetsmiljöinstitutet även om texten

pekar på arbetarskyddsstyrelsen.) Därmed tillstyrker utskottet motion

A206 i denna del, medan andra yrkanden på denna punkt bör avslås av

riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande anslag till arbetsmiljöinstitutet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A206 yrkande 3, med

anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på

motionerna 1990/91:A265 yrkande 6 och 1990/91:A267 yrkande 7 till

Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1991/92 under tionde

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 98192000 kr.,

7. Anskaffning av apparatur (mom. 8)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med

"Som ovan" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

I konsekvens med tidigare ställningstagande beträffande finansiering

av arbetsmiljöinstitutet anser utskottet att arbetsmiljöinstitutets

anskaffning av apparatur bör följa samma finansieringsordning. Motion

A267 tillstyrks således i denna del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande anskaffning av apparatur

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 8 avslår

propositionens förslag att till Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av

vetenskaplig apparatur för budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag på 4637000 kr.,

8. Arbetsförmedlingens uppföljningsansvar för handikappade ungdomar

(mom.9)

Elver Jonsson (fp), Anna Horn af Rantzien (mp) och Kjell-Arne Welin

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med

"Vad först" och slutar med "föreliggande delar" bort ha följande

lydelse:

Utskottet instämmer med fp-motionärerna i att för de handikappade

ungdomarna är insatserna vid övergången från skola till arbetsliv av

avgörande betydelse för att dessa skall få ett fotfäste på

arbetsmarknaden. Det gäller bl.a. vägledning inför yrkes- och

studieval, möjligheten att pröva olika arbetssituationer, tillgång

till hjälpmedel, personlig assistans och psykosocialt stöd. Vidare

måste ungdomar med omfattande funktionshinder få bättre möjligheter

att genom praktiskt sommararbete skaffa erfarenheter av arbetslivet.

Mot motgrund av de stora svårigheter unga handikappade möter när de

söker sig ut på arbetsmarknaden bör samarbetet mellan

arbetsförmedlingarna och skolans syo-funktionärer byggas ut och

förmedlingarna ges ett ansvar att följa upp de handikappade ungdomar

som har avslutat sina studier.

En faktor som försvårar handikappades inträde på arbetsmarknaden och

påverkar omgivningens negativa attityder är den höga frånvaro som

vissa handikappade har till följd av själva handikappet. Arbetsdelning

kan vara ett sätt att lösa detta problem. Genom att två eller tre

handikappade delar en heltidstjänst skulle frånvaron bli ett mindre

kännbart problem från arbetsgivarsynpunkt. Regeringen bör uppdra åt

arbetsmarknadsverket att göra praktiska försök med en sådan

konstruktion. Den bör underlättas av de smidigare regler för

delpension som förra året fastställdes av riksdagen.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A242 i föreliggande

delar bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande arbetsförmedlingens uppföljningsansvar för

handikappade ungdomar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A242 yrkandena 2 och 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Samhällsekonomisk studie av en arbetsgaranti för handikappade

(mom.10)

Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Kjell Ericsson

(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med

"När det" och på s. 13 slutar med "och A263" bort ha följande lydelse:

Många människor med olika funktionshandikapp slås i dag ut från

arbetsmarknaden. Trots stödåtgärder för att underlätta inträdet på

arbetsmarknaden är vissa handikappgrupper missgynnade. Övergången från

skola till arbetsliv måste underlättas. Det är ofta inte fråga om

några oöverstigliga hinder som måste övervinnas för att en handikappad

skall kunna fungera i ett arbete, utan den största svårigheten är att

komma in i arbetslivet.

Mot den bakgrunden bör förtidspension, som framhålls i motion A237,

inte beviljas förrän försök till rehabilitering har genomförts och

utvärderats. Så länge rehabiliteringsförsöken pågår skall alla unga

handikappade liksom nyhandikappade kunna erbjudas alternativ

försörjning till förtidspension på en nivå som inte understiger

pensionen.

Utvecklingen inom datatekniken innebär stora möjligheter för

handikappade att i allt större utsträckning delta i arbetslivet. Det

är därför viktigt att datatekniken även fortsättningsvis används på

ett för den handikappade utvecklande sätt i arbetslivet.

Det är en mänsklig tragedi när personer som vill arbeta inte får

anställning. Men även från samhällsekonomiska utgångspunkter är det

bäst att handikappade får arbete. I annat fall uppkommer stora

kostnader inte bara på statsbudgeten utan även inom sjukförsäkrings-

och pensionssystemen. Om alla handikappade som vill ha arbete också

får arbete antingen på den öppna marknaden eller inom den skyddade

sektorn kan göras stora samhällsekonomiska vinster. Av det skälet men

framför allt av hänsyn till de enskilda människor det här gäller bör

en samhällsekonomisk studie med den i motion A263 begärda inriktningen

snarast komma till stånd. Såsom förordas i motionen bör studien

genomföras under parlamentarisk medverkan för att underlätta de

offensiva åtgärder som studien ger anledning till.

Det anförda innebär att de aktuella yrkandena i motionerna A237 och

A263 tillstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande samhällsekonomisk studie av en arbetsgaranti för

handikappade

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A237 och

1990/91:A263 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Handikappanpassning på arbetsplatserna (mom.11)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med

"Såsom utskottet" och slutar med "nu anförda" bort ha följande

lydelse:

Många handikappade kan med relativt enkla medel leva i de flesta

miljöer och klara många situationer själva. Med modern teknik kan även

svårt handikappade beredas ett intressant och meningsfullt arbete. För

att genomföra detta måste arbetsplatserna så långt möjligt erhålla en

individuell handikappanpassning med kontinuerligt tillvaratagande av

nya rön inom tekniken.

I handikappanpassningen förutsätts ingå -- förutom lokalanpassningar

och tekniska hjälpmedel -- även lämpligt utformade arbetstider och

pausmöjligheter, tolkhjälp för hörselskadade, möjlighet för synskadade

att ha ledarhund även på arbetsplatsen etc. Målsättningen för

anpassningsarbetet skall vara att till de handikappades förfogande

ställa verktyg som ger dem inflytande över sin egen situation och

minskar deras beroende av andra.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion A222.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande handikappanpassning på arbetsplatserna

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A222 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Åtgärder för dyslektiker i arbetslivet (mom.12)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med

"Stigande kompetenskrav" och slutar med "motion A239" bort ha följande

lydelse:

Många dyslektiker får stora problem i arbetslivet på grund av

datoriseringen i företagen. Datorn kan dock om den används på rätt

sätt vara till stor hjälp för personer med läs- och skrivsvårigheter.

För att hindra att personer som lider av detta handikapp slås ut ur

arbetslivet behöver vidtas särskilda åtgärder. Det bör uppdras åt

regeringen att överväga sådana åtgärder av arbetsrättsligt och

arbetsmarknadspolitiskt slag och för riksdagen redovisa resultatet av

dessa överväganden.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande åtgärder för dyslektiker i arbetslivet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A239 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Tillkännagivande om kulturinstitutionernas och de allmännyttiga

organisationernas problem (mom.19)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona

Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp),

Kjell-Arne Welin (fp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med

"Med de" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:

Med de -- -- -- =utskottet -- -- -- och inriktning.

Problemen för kulturinstitutionerna har särskilt framhållits av

kulturutskottet. Med anledning härav vill utskottet för sin del

framhålla att om oönskade effekter uppstår inom dessa institutioner på

grund av införandet av flexibla lönebidrag får förutsättas att

regeringen vidtar erforderliga åtgärder med hänsyn till den fortsatta

verksamheten. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till

regeringen ansluter sig till vad utskottet med anledning av de

föreliggande motionerna här har anfört.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande tillkännagivande om kulturinstitutionernas och de

allmännyttiga organisationernas problem

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A217,

1990/91:A229, 1990/91:A243 och 1990/91:A254 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om kulturinstitutionernas

fortsatta verksamhet med hänsyn till lönebidragsreformen,

13. Bidrag till kommuner och landsting på grund av

lönebidragsreformen (mom.20)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med

"Förslaget i" och slutar med "Yrkandet avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Vid sidan av det statliga bidraget om 90 % får

handikapporganisationerna ofta ett kompletterande bidrag till

lönekostnaderna för handikappade anställda från kommuner och

landsting. Såsom påpekas i motion A244 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

medför den nya principen om flexibla bidragsnivåer att

handikapporganisationerna liksom andra ideella organisationer får

räkna med lägre statliga bidrag, vilket i sin tur innebär ett ökat

behov av kommunala bidrag om organisationerna skall kunna fortsätta

sina värdefulla sociala insatser för egna medlemmar och andra

handikappade. Med hänsyn till kommunernas och landstingens ansträngda

ekonomi bör staten kompensera dessa huvudmän för det ökade engagemang

i handikapporganisationernas verksamhet som blir följden av

omläggningen av lönebidragssystemet.

Utskottet tillstyrker således motion A244.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande bidrag till kommuner och landsting på grund av

lönebidragsreformen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A244 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Reglerna för bidrag till förtidspensionerade (mom.23)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med

"Lönebidraget för" och slutar med "förevarande delarna" bort ha

följande lydelse:

Med införandet av flexibla lönebidrag behövs inte något särskilt

lönebidrag för förtidspensionerade. Även regeringen anser att detta

särskilda bidrag skall vara flexibelt. Bidragsformen bör således

avskaffas.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A267 i denna del bör

regeringen underrättas om. Som en konsekvens av utskottets

ställningstagande avstyrks yrkandet i fp-motionen A242 om ett

riksdagsuttalande beträffande tillämpningen av den nu behandlade

bidragsformen.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande reglerna för bidrag till förtidspensionerade

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 9 i

motsvarande del och med avslag på motion 1990/91:A242 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Finansieringen av lönebidraget till förtidspensionerade

(mom.24)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med

"I motsats" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med moderaterna att kostnaderna för

förtidspensioneringen bör belasta socialförsäkringssektorn. När en

förtidspensionerad kan placeras i arbete, bör detta nämligen leda till

en utgiftsminskning för socialförsäkringssektorn, eftersom pensionen

under perioden av förvärvsarbete kommer att förklaras vilande.

Riksdagen bör uppdra åt regeringen att skyndsamt förelägga riksdagen

förslag om de åtgärder som behöver vidtas för att realisera den nu

förordade finansieringsformen.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande finansieringen av lönebidraget till

förtidspensionerade

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 9 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

16. Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (mom.25)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med

"Vid tidigare" och slutar med "utan erinran" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ansvaret för social rehabilitering av personer

med missbruksproblem primärt måste vara en kommunal uppgift.

Kommunerna bör med hänsyn härtill bära en större andel av kostnaderna

för verksamheten med skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare än vad

som för närvarande är fallet. Statsbidraget bör med den utgångspunkten

kunna sänkas från högst 75 % av lönekostnaderna till högst 50 % i

enlighet med förslaget i motion A267 (m).

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande

lydelse:

25. beträffande skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 10 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Strukturstödet för byggarbetsmarknaden (mom.26)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med

"I propositionen" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utslagningen från byggnadsbranschen är i hög grad beroende på dess

särskilda arbets- och avtalsförhållanden. Det borde vara möjligt för

branschen att själv ta ett större ansvar för de byggnadsarbetare som

ådrar sig skador eller som på grund av ålder inte orkar med ett hårt

tempo. Utslagningen från branschen förstärks av den oförutsebara

ryckighet som under decennier har präglat statsmakternas byggpolitik.

Konsistenta spelregler för byggbranschen och det flexibla

lönebidraget skulle göra det möjligt för många av de aktuella

byggnadsarbetarna att i ökande utsträckning direkt få arbete på

arbetsmarknaden utan att gå omvägen över Galaxen. Någon särskild

organisation eller stödform för sysselsättning och rehabilitering av

byggnadsarbetare är inte erforderlig.

En utvärdering av verksamheten vid Galaxen förestår enligt vad som

anges i propositionen. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att

vad utskottet ovan anfört med anslutning till motion A266 (m) delges

regeringen.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande strukturstödet för byggarbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A266 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Anslag till särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom.27)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 15, 16, 17

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med

"Anslagsminskningen enligt" och slutar med "har föreslagit" bort ha

följande lydelse:

Vid bifall till utskottets förslag i det föregående beträffande

lönebidraget för förtidspensionerade, skyddat arbete hos offentliga

arbetsgivare och strukturstöd för byggarbetsmarknaden kan

medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår i enlighet med

förslaget i motion A267 (m) beräknas bli 473 milj.kr. lägre än med

regeringens förslag. Anslagsuppräkningen i c-motionerna A263 och

A499 avstyrks. Anslaget bör i enlighet med det nu sagda uppföras med

4943489000 kr.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande anslag till särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A267 yrkande 9 i

motsvarande del, med anledning av propositionen i motsvarande del samt

med avslag på motionerna 1990/91:A263 yrkande 4 och 1990/91:A499

yrkande 5 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag av 4943489000 kr.,

19. Anslag till särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom.27)

Kersti Johansson och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med

"Anslagsminskningen enligt" och slutar med "har föreslagit" bort ha

följande lydelse:

De handikappades ökade svårigheter på arbetsmarknaden till följd av

det förändrade arbetsmarknadsläget motiverar att anslaget, såsom

förordas i c-motionerna A263 och A499, förstärks med 100 milj.kr.

utöver den anslagsökning regeringens förslag innefattar.

Anslagsminskningen enligt m-motionen A267 avstyrks med hänvisning till

utskottets ställningstaganden i det föregående till moderaternas

förslag beträffande lönebidraget för förtidspensionerade m.m. I

enlighet med vad nu sagts bör anslaget för nästa budgetår uppföras med

5516489000 kr.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande anslag till särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A263 yrkande 4 och

1990/91:A499 yrkande 5, med anledning av propositionen i motsvarande

del samt med avslag på motion 1990/91:A267 yrkande 9 i motsvarande del

till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret

1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av

5516489000 kr.,

20. Inbyggda verkstäder (mom. 29)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona

Saint Cyr (m) och Kjell-Arne Welin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med

"Utskottet ser" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motion A242 (fp) betona angelägenheten

av att utveckla verksamhetsformen inbyggda verkstäder. Bl.a. bör tiden

vara mogen att slopa regeln att antalet arbetshandikappade måste uppgå

till minst fem personer på varje arbetsplats. Om denna regel slopas

kan även mindre företag ta emot Samhallanställda. Ofta är de mindre

företagen särskilt lämpade för sådana uppgifter. De sociala målen för

arbetet bör kunna uppnås genom att den befintliga arbetsledningen

kompletteras av Samhalls kurativa insatser. Med hänvisning till det

anförda tillstyrks motion A242 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande inbyggda verkstäder

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A242 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Sysselsättningsvolymen vid Samhall (mom. 31)

Elver Jonsson (fp), Kersti Johansson (c), Kjell-Arne Welin (fp) och

Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med

"Utskottet ansluter" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande

lydelse:

Utvecklingen under det senaste året har visat att det finns ett

stort behov av arbetstillfällen inom företagsgruppen Samhall. De

ökande behoven beror bl.a. på den inledda lågkonjunkturen, den

minskade sjukfrånvaron inom Samhall samt ett färre antal avgångar till

arbeten hos andra arbetsgivare. Samhall har i samråd med

arbetsmarknadsverket föreslagit att fler arbetshandikappade bör

beredas arbete inom Samhall under budgetåret 1991/92. Enligt

utskottets uppfattning bör verksamheten mot bakgrund av de påtagliga

behoven byggas ut. Därmed tillstyrks motionerna A242 (fp) och A264 (c)

i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande sysselsättningsvolymen vid Samhall

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A242 yrkande 5 i

motsvarande del och 1990/91:A264 yrkande 1 samt med anledning av

propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

22. Medelsanvisning till Samhall (mom. 35)

Under förutsättning av bifall till reservation 21

Elver Jonsson och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande

lydelse:

Som framgått av det föregående bör Samhall ges ökade resurser för

att fler arbetshandikappade skall kunna beredas arbete där. För

budgetåret 1991/92 bör anslaget räknas upp med 50 milj. kr. i

förhållande till regeringens förslag. Motionerna A240 (fp) och A242

(fp) tillstyrks i berörda delar. Anslagsberäkningarna i övriga

föreliggande motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande

lydelse:

35. beträffande medelsanvisning till Samhall

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A240 yrkande 3 och

1990/91:A242 yrkande 5 i motsvarande del, med anledning av

propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna

1990/91:A264 yrkande 2 och 1990/91:A499 yrkande 4 till Bidrag till

Stiftelsen Samhall för budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 4607000000 kr.,

23. Medelsanvisning till Samhall (mom. 35)

Under förutsättning av bifall till reservation 21

Kersti Johansson och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande

lydelse:

Utskottet har i det föregående uttalat sig för en utökning av

Samhalls verksamhet. För att Samhall under budgetåret 1991/92 skall

ges möjlighet att fullt ut utnyttja sin kommersiella och

organisatoriska förmåga att bereda arbetshandikappade arbete bör

Samhalls anslag räknas upp med 100 milj. kr. i förhållande till

regeringens förslag. Motionerna A264 (c) och A499 (c) tillstyrks

därför i motsvarande delar. Anslagsberäkningen i övriga föreliggande

motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande

lydelse:

35. beträffande medelsanvisning till Samhall

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A264 yrkande 2 och

1990/91:A499 yrkande 4 samt med anledning av propositionen i

motsvarande del och motionerna 1990/91:A240 yrkande 3 och 1990/91:A242

yrkande 5 i motsvarande del till Bidrag till Stiftelsen Samhall

för budgetåret 1991/92 under tionde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 4657000000 kr.,

Särskilt yttrande

Samhällsekonomisk studie av en arbetsgaranti för handikappade

(mom.10)

Elver Jonsson och Kjell-Arne Welin (båda fp) anför:

Vad vi anfört i reservation 8 om arbetsförmedlingens

uppföljningsansvar för handikappade ungdomar bör enligt vår mening på

ett verksamt sätt kunna lösa den även i motion A237 (c) aktualiserade

frågan om unga handikappades övergång från skola till arbetsliv. Med

hänvisning härtill avstår vi från att reservera oss mot utskottets

skrivning under denna punkt.

Propositionens lagförslag

Förslag till

Bilaga 1

Kulturutskottets yttrande

1990/91:KrU5y

Bilaga 2

Lönebidrag

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har den 19 februari 1991 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att yttra sig över följande motioner om

lönebidrag inom kulturinstitutionerna, nämligen motionerna

l990/9l:A213, A217, A229, A238, A243, A244, A245, A249, A254, A258,

A261, A262, A263 i vad avser yrkande 3 och A273.

Till kulturutskottet har inkommit en skrivelse från Svenska

kommunförbundet och Landstingsförbundet, vilken överlämnats till

arbetsmarknadsutskottet.

Vissa bakgrundsuppgifter

Gällande bestämmelser, m.m.

De grundläggande bestämmelserna om lönebidrag finns i förordningen

(1984:519) om introduktions- och lönebidrag.

Bidrag lämnas till arbetsgivare för att stimulera denne att bereda

anställning åt sådana arbetshandikappade för vilka andra åtgärder inte

lämpligen kan vidtas för att underlätta en arbetsplacering. Under

budgetåret 1988/89 uppgick antalet personer i anställning med

lönebidrag till ca 47 000. Därutöver hade uppemot 10 000 personer

anställningar för vilka utgick introduktionsbidrag eller särskilt

lönebidrag.

Till statliga myndigheter och försäkringskassor samt till

allmännyttiga organisationer utgår utan tidsbegränsning lönebidrag med

100 % resp. 90 % av lönekostnaden. Regeringen kan föreskriva att

lönebidrag med 100 % av lönekostnaden skall utgå även till andra

arbetsgivare än de nämnda. Hitintills har årligen särskilda

antalsramar fastställts för bidrag till arbetsgivare, som angetts i

det föregående. För innevarande budgetår är ramen 5 792 platser för

vilka lönebidrag lämnas med hela lönekostnaden. Motsvarande siffra för

lönebidrag med 90 % av lönen är 15l00. För andra arbetsgivare utgår

50 % av lönekostnaden i två år och 25 % av samma kostnad i

ytterligare två år. Viss möjlighet att förlänga bidragstiden finns.

Under sådan tid utgår likaledes bidrag med 25 % av lönekostnaden.

Förslag i budgetpropositionen

I budgetpropositionen (bil. 12 s. 117 f.) föreslås -- mot bakgrund

av en gjord utvärdering av lönebidraget och av försök med flexibla

lönebidrag vid vissa länsarbetsnämnder som redovisats av AMS (se

avsnitt nedan) -- att flexibla lönebidrag införs generellt fr.o.m.

nästa budgetår. Förslaget innebär bl.a. följande. De nuvarande

bestämmelserna om vilka bidragsnivåer som skall tillämpas för skilda

kategorier arbetsgivare upphävs. I stället skall bidragsnivån

fastställas med hänsyn till den sökandes behov och förutsättningar

beträffande arbetsförmåga och graden av funktionsnedsättning.

Bidragets storlek skall således inte bestämmas av arbetsgivarens

möjligheter att svara för lönekostnader utan av den

arbetshandikappades förutsättningar. Lönebidrag skall kunna lämnas upp

till l00 % av lönekostnaden för den arbetshandikappade.

I budgetpropositionen anför arbetsmarknadsministern bl.a. följande.

Ett system med flexibla lönebidrag måste medföra att arbetsgivare,

som idag får höga lönesubventioner på sikt får räkna med

genomsnittligt lägre bidrag. Ibland förs fram en oro för att ett

flexibelt lönebidrag skulle medföra att de, som nu är anställda hos

myndigheter och organisationer med en hög subventionsnivå, riskerar

att förlora sina arbeten, därför att arbetsgivarna inte kan betala en

större del av lönekostnaden än de gör idag. För egen del utgår jag

från att arbetsförmedlingarna kommer att agera på ett sådant sätt att

enskilda människor inte skall behöva råka illa ut. Förmedlingarna har

alla förutsättningar att bedöma de arbetsmarknadsmässiga

konsekvenserna för de berörda anställda, när de tar upp överläggningar

om flexibla lönebidrag.

De nuvarande volymbegränsningarna som gäller för lönebidrag på högre

nivåer föreslås upphävda som en följd av att förslagsanslaget till

lönebidrag förändras till ett reservationsanslag. Med ett flexibelt

lönesystem kommer volymerna i stället att bestämmas av

medelstilldelningen och av arbetsförmedlingens och

arbetsmarknadsinstitutets förmåga att förhandla om bidragsnivån.

Här bör slutligen nämnas att arbetsmarknadsministern anför att

beslut om lönebidrag bör avse en begränsad tid, högst fyra år, och

regelbundet omprövas. Hon anger att AMS uttalat att man har för avsikt

att ompröva bidraget efter ett år och vid förlängning av

bidragsperioden minst vartannat år.

Tidigare riksdagsuttalanden

Frågan om införande av flexibla lönebidrag har varit aktuell under

flera år och arbetsmarknadsutskottet har vid en rad tillfällen

uppmärksammat de problem som kan uppstå för främst kultursektorn vid

införandet av sådana bidrag. Även i budgetpropositionen har sådana

problem uppmärksammats då lönebidragsfrågor behandlats. Eftersom detta

yttrande riktar sig till arbetsmarknadsutskottet, kan kulturutskottet

i detta sammanhang begränsa sig till att erinra om

riksdagsbehandlingen förra året (beträffande tidigare

budgetbehandling, se främst bet. 1986/87:AU11, bet. 1987/88:AU11 och

bet. 1988/89:AU12).

I budgetpropositionen 1990 (prop. 1989/90:100, bil. 12 s. 104)

avvisades förslag av AMS om att redan för innevarande budgetår införa

flexibla lönebidrag. Därvid hänvisades till att regeringen i sina

direktiv till AMS inför styrelsens arbete med anslagsframställningen

inför treårsbudgetperioden

1991/92--1993/94 begärt en prövning och bedömning av vilka effekter en

generell tillämpning av flexibla lönebidrag skulle få. I direktiven

uppmärksammades också bl.a. det förhållandet att vissa myndigheter

främst sysselsätter ett jämförelsesvis stort antal personer med

lönebidrag. AMS skulle, i samarbete med statskontoret, belysa

konsekvenserna för de mest berörda verksamheterna av en omläggning

till flexibla lönebidrag. Arbetsmarknadsministern ansåg att ett

system med flexibla lönebidrag borde övervägas i samband med att AMS

övergår till treåriga budgetperioder, dvs. fr.o.m. budgetåret 1991/92.

Vidare anförde hon följande (s. 105).

Ett förslag om förändringar kan då grundas på erfarenheterna av den

pågående försöksverksamheten. Också AMS framställning med de särskilda

redovisningar, som regeringen har begärt, kan bli ett viktigt underlag

vid utformningen av ett förslag om flexibla lönebidrag.

Ett ytterligare skäl att avvakta med förslaget är, att förändringar

av det nuvarande lönebidragssystemet får effekter för ett stort antal

myndigheter, institutioner och ideella organisationer. Det finns skäl

att anta att antalet platser med kontinuerligt högt bidrag hos dessa

arbetsgivare i många fall kommer att minska i ett längre

tidsperspektiv. Det är enligt min mening önskvärt att de ges rådrum

och möjlighet att anpassa sin planering till ändrade förutsättningar.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:AU12 (s. 17) anförde

arbetsmarknadsutskottet -- efter att i ett tidigare avsnitt ha

redovisat innehållet i de motioner som anges i texten -- följande.

Som redan nämnts tar några motioner upp frågan om effekterna av

flexibla lönebidrag för kultursektorn och allmännyttiga

organisationer. Yrkandena i dessa motioner och de synpunkter som

ligger bakom dem har refererats i det föregående.

Ett system med flexibla lönebidrag kommer som redan konstaterats att

påverka situationen för arbetsgivare som i dag får bidrag motsvarande

hela eller nästan hela lönekostnaden för de handikappade. För dessa

arbetsgivare kommer det nya systemet att innebära att de i

fortsättningen får räkna med lägre lönesubventioner. Om det nya

bidragssystemet inte medger en sådan utveckling kommer ju de flexibla

lönebidragen att i verklig mening endast omfatta privata arbetsgivare

samt kommuner och landsting, medan staten och de allmännyttiga

organisationerna som hittills tilldelas lönesubventioner på maximal

nivå utan avseende på skiftande svårighetsgrad i de anställdas

arbetshinder.

Man kan dock inte bortse från att en omläggning av denna innebörd

kommer att vålla svårigheter för de statliga och allmännyttiga

arbetsgivarna, som i dag tillsammans sysselsätter merparten av de

lönebidragsanställda. Därför är det tillfredsställande att AMS i

samråd med statskontoret även skall belysa konsekvenserna av

bidragsomläggningen för de mest berörda verksamheterna. Med hänvisning

till det uppdraget och till ställningstagandet ovan beträffande

tidpunkten för övergången till ett nytt system anser utskottet att det

inte är behövligt att nu ta ställning till konsekvenserna i de i

motionerna angivna hänseendena. Utskottet förutsätter att

frågeställningarna kommer att få övervägas närmare i samband med att

riksdagen tar ställning till det av regeringen förutskickade förslaget

till ett nytt bidragssystem. Med hänsyn härtill anser utskottet att

riksdagen inte behöver vidta någon åtgärd med anledning av yrkandena i

de i sammanhanget aktuella motionerna A221 (vpk), A245 (fp), A246 (s),

A268 (s) och A272 (fp).

När det gäller yrkandet i motion A267 (m) om överföring av

lönebidragsmedel till kulturhuvudtiteln anser utskottet liksom i

fjol, då ett liknande yrkande behandlades av utskottet, att

resursknapphet inom den angivna samhällssektorn inte bör tas till

intäkt för att minska insatserna för arbetshandikappade. Motionen

avstyrks.

AMS rapport inför treårsbudgeten

I AMS rapport inför treårsbudgeten 1991/92--1993/94 (En starkare

arbetsförmedling. Resultat och ambitioner) anförs om flexibelt

lönebidrag för arbetshandikappade i ett underavsnitt till

huvudavsnittet Framtidsanalys bl.a. följande (s. 127).

AMS anser det angeläget att även fortsättningsvis ta vara på de

arbetstillfällen för arbetshandikappade som finns såväl vid statliga

myndigheter som inom allmännyttiga organisationer. På den statliga

sidan torde en övergång till flexibla lönebidrag främst innebära

markanta ekonomiska förändringar för kultursektorn.

För att trygga anställningarna för de personer som redan vid

införandet av ett flexibelt lönebidrag har lönebidragsanställning vid

kulturinstitutioner eller vid allmännyttiga organisationer bör

lönebidragsnivån för dessa enskilda personer inte ändras. Om

institutionerna resp. organisationerna har intresse av att ändra

bidragen för dessa personer ska naturligtvis detta kunna göras. Vid

nyanställningar bör dock systemet med flexibelt lönebidrag tillämpas.

För de aktuella kulturinstitutionerna finns det dock skäl att

överväga om dessa framöver inte skulle få sina reguljära anslag

förstärkta för att bli kompenserade för bortfallet med de

100-procentiga lönebidragen. Därmed skulle även i en framtid

arbetshandikappade kunna vara aktuella för lönebidragsanställningar --

men med flexibla bidrag -- vid dessa institutioner.

I princip alla allmännyttiga organisationer kan idag anställa

personer med 90 procents lönebidrag. Bidragen är således en form av

organisationsbidrag som kan utgå även till de organisationer som har

en mycket god ekonomi. I de fall när arbetsförhållandena är särskilt

lämpliga för en arbetshandikappad person vid en allmännyttig

organisation med sämre ekonomiska förhållanden bör arbetsförmedlingen

-- efter ett införande av flexibla lönebidrag -- kunna gå upp till

nuvarande 90 procent i bidrag.

I rapporten finns vissa statistiska uppgifter om statliga

myndigheter med många lönebidragsanställda (s. 100). Vissa av

uppgifterna återges i följande avsnitt.

Vissa statistiska uppgifter

Av arbetsmarknadsstyrelsen i det föregående nämnda rapport inför

treårsbudgeten framgår bl.a. följande.

Budgetåret 1988/89 uppgick det totala antalet personer i

anställningar med lönebidrag (utom särskilt lönebidrag) till

46 929. Fördelningen mellan arbetsgivare var följande: staten m.fl. 6

772; allmännyttiga organisationer 19 077; kommun/landsting 8 340;

enskilda företag 12615; annan eller okänd arbetsgivare 124.

I rapporten konstateras att den största andelen lönebidragsanställda

inom den statliga sektorn finns inom kulturområdet. Detta framgår av

följande lista över de tio myndigheter som har flest

lönebidragsanställningar i förhållande till det totala antalet

anställda (procenttalen anger hur många procent av de anställda för

vilka lönebidrag utgår).

1. Landsarkiven 47 %

2. Arkitekturmuseet 33 %

3. Naturhistoriska riksmuseet 30 %

4. Statens musiksamlingar 27 %

5. Sjöhistoriska museet 23 %

6. Riksarkivet 21 %

7. Försvarshistoriska museerna 17 %

8. Handelsflottans kultur-

och fritidsråd 17 %

9. Nordiska Afrikainstitutet 15 %

10. Kungliga biblioteket 15 %

Bl.a. följande institutioner jämställs enligt beslut av regeringen

med statliga myndigheter i lönebidragshänseende (bidrag med 100 %),

nämligen Nordiska museet 29 %, Tekniska museet 40 %, Riksutställningar

3 %, Ajtte 19 % och Föremålsvården i Kiruna 38 %.

Då det gäller statliga lönebidrag har kulturutskottet tillgänglig

statistik avseende statliga lönebidrag den 1 mars l989 för personer

anställda hos centrala myndigheter och en rad andra myndigheter.

Enligt vad utskottet inhämtat har kulturinstitutionerna tagits med i

största möjliga utsträckning. Statistiken omfattar myndigheter med

totalt 184 402 anställda. Av dessa var 4 264 lönebidragsanställda.

Statistiken omfattar således grovt räknat två tredjedelar av de

statligt lönebidragsanställda. Statistiken omfattar samtliga de

myndigheter inom kultursektorn som enligt det ovan sagda har högst

andel lönebidragsanställda. Antalet lönebidragsanställda var följande,

varvid det totala antalet anställda anges inom parentes: riksarkivet

33 (156), landsarkiven 132 (278), talboks- och punktskriftsbiblioteket

4 (82), statens konstmuseer 8 (238), naturhistoriska riksmuseet 69

(230), etnografiska museet 5 (55), sjöhistoriska museet 26 (114),

statens musiksamlingar 20 (73), Arkitekturmuseet 6 (18),

riksantikvarieämbetet och statens historiska museer 51 (576) och

statens konstråd 1 (12). Det totala antalet lönebidragsanställda vid

dessa myndigheter var således 355, vilket motsvarar 16,7 % av det

totala antalet anställda (1 832). Här bör också nämnas motsvarande

siffror för de försvarshistoriska museerna, nämligen 14 (81) och

kungl. biblioteket, nämligen 41 (281).

Av statistik som utskottet inhämtat från statens kulturråd framgår

att vid länsmuseerna utgjorde år 1989 antalet årsverken med lönebidrag

387,56 av totalt 1 370 årsverken eller således 28,3 %.

I fråga om ett antal av folkrörelsearkiven har utskottet inhämtat

uppgifter rörande lönebidragsanställda år 1989 eller 1990. Dessa arkiv

har regelmässigt mycket få anställda och i många fall med en hög andel

lönebidragsanställda. Som exempel på relationen mellan antalet

lönebidragsanställda och det totala antalet anställda (anges inom

parentes) på sådana arkiv kan nämnas siffrorna förföljande arkiv,

nämligen Västerbotten 8 (l2), Jönköping 1,5 (3,5), Kronoberg 1 (2),

Uppsala 1 (5), Gävleborg 2 (5).

Utskottet

Innehållet i merparten av motionerna kan i stark sammanfattning

beskrivas på följande sätt. Den i propositionen föreslagna

förändringen av reglerna för lönebidragen bygger på en riktig princip.

För de statliga kulturinstitutionerna och för många allmännyttiga

organisationer -- länsmuseerna och andra institutioner inom

kultursektorn samt folkrörelseorganisationer -- bör emellertid en

övergång till flexibla lönebidrag inte göras förrän en utvärdering av

effekterna för institutionerna och organisationerna gjorts.

Arbetsmarknadsutskottet utgick förra året från att en sådan

konsekvensanalys skulle göras men det har ännu inte redovisats någon

analys.

Vissa av motionskraven har en sådan utformning att det direkt eller

indirekt förutsätts att den föreslagna reformen skall anstå i vart

fall på de här aktuella sektorerna tills förslag också kan läggas fram

om kompensation till institutionerna och organisationerna för de ökade

kostnader som uppstår för dem som en följd av reformen.

Beträffande de smärre avvikelser i motionernas innehåll som finns

hänvisar utskottet till motionerna.

Det ankommer inte på kulturutskottet att uttala sig i frågan om

huruvida det bör införas flexibla lönebidrag. Vad utskottet bör uttala

sig om är i första hand konsekvenserna av ett genomförande av

regeringsförslaget för institutioner och organisationer inom

utskottets beredningsområde. Vidare bör utskottet i fråga om sitt

beredningsområde kunna uttala sig om lämplig tidpunkt för ett

genomförande av reformen liksom om behovet av övergångsbestämmelser.

Som framgår av motionerna, av de statistiska uppgifter som

redovisats i ett föregående avsnitt och inte minst av vad

arbetsmarknadsutskottet tidigare anfört är många kulturinstitutioner,

statliga och icke-statliga, för sin verksamhet starkt beroende av den

arbetsinsats som görs av lönebidragsanställda. Detta gäller

naturligtvis i särskilt hög grad institutioner med -- i förhållande

till antalet övriga anställda -- många lönebidragsanställda, nämligen

bl.a. landsarkiven och ett stort antal museer, bland dem länsmuseerna,

naturhistoriska riksmuseet, Nordiska museet med verksamheten vid

Julita gård och Kulturarvet i Falun samt Arkitekturmuseet och Tekniska

museet. Även folkrörelsearkiven är mycket beroende av de resurser som

tillförs arkiven genom de lönebidragsanställdas insatser.

En övergång till flexibla lönebidrag kommer generellt sett att

innebära en lägre bidragsnivå för kulturinstitutionerna, och vid

vakanser kommer i många fall nuvarande lönebidragsplatser inte att

kunna tillsättas inom ramen för institutionernas nuvarande resurser.

AMS har gett ett klart uttryck åt uppfattningen att myndigheten är

medveten om att det inte kommer att finnas utrymme för

kulturinstitutioner, som i dag har rätt till 100-procentiga bidrag,

att i fortsättningen anställa personer med lönebidrag om

institutionerna inte får sina reguljära anslag förstärkta.

Kulturutskottet måste därför -- i ett läge då de ekonomiska

påfrestningarna på kultursektorn är mycket stora -- konstatera att det

finns stor risk för att följden av en övergång till flexibla

lönebidrag kan bli dels att kulturinstitutioner måste begränsa sin

verksamhet, dels att personer som är arbetshandikappade men som har

adekvat utbildning eller eljest är lämpade för visst arbete på en

kulturinstitution inte kommer att kunna få denna anställning.

Om ytterligare resurser inte kan tillföras kulturinstitutionerna,

blir, som kulturutskottet ser det, följden av en övergång till

flexibla lönebidrag att den samverkan mellan kultursektorn och

arbetsmarknadssektorn, som till ömsesidig båtnad ägt rum under en

följd av år, i vart fall starkt begränsas. I realiteten har

uppräkningen av de offentliga resurserna till kulturinstitutionerna

kunnat begränsas som en följd av de insatser som gjorts av

lönebidragsanställda. Utskottet kan nu konstatera att det finns skäl

att förändra det nuvarande lönebidragssystemet.

Utskottet medger att det varken är möjligt eller lämpligt att på

längre sikt lösa kulturinstitutionernas resursbehov genom

lönebidragsanställningar. Då det gäller olika samhälleliga insatser

måste emellertid, som framgår av arbetsmarknadsutskottets tidigare

ställningstagande i fråga om flexibla lönebidrag, det göras en

helhetsbedömning med beaktande av att förändringar inom en sektor kan

få negativa konsekvenser för en annan.

I den uppkomna situationen visade arbetsmarknadsutskottet förra året

stor förståelse för de problem som skulle kunna uppstå för

kulturinstitutionerna i samband med övergången till flexibla

lönebidrag. Arbetsmarknadsutskottet konstaterade nämligen att det var

tillfredsställande att AMS i samråd med statskontoret bl.a. skulle

belysa konsekvenserna av en omläggning till flexibla lönebidrag

för de mest berörda verksamheterna. Utskottets uttalande i

sammanhanget innebar också att det borde ske närmare överväganden om

effekterna för bl.a. kultursektorn av flexibla lönebidrag i samband

med riksdagens ställningstagande till regeringsförslag på området,

dvs. i det nu aktuella ärendet.

Kulturutskottet tvingas nu konstatera att det inte har framlagts

någon redovisning som kan anses uppfylla ens lågt ställda krav på

konsekvenserna av flexibla lönebidrag för kultursektorn, dvs. den

sektor som oomtvistligt är mest berörd av omläggningen av

bidragssystemet. Detta är inte acceptabelt. Riksdagen godtog

arbetmarknadsutskottets förslag i angivna del och såväl myndigheter

som arbetsmarknadsutskott och kulturutskott hade därför befogad

anledning utgå från att det inte skulle läggas fram förslag till

flexibla lönebidrag som skulle avse även kultursektorn utan att en

konsekvensanalys av angivet slag presenterats.

Kulturutskottet anser på grund av det anförda att beslut i frågan om

flexibla lönebidrag på kultursektorn inte bör fattas förrän den

förutskickade analysen föreligger. Utan en sådan analys är det inte

möjligt för kulturutskottet -- och inte heller för regeringen -- att

göra bedömningar av var de mest angelägna förstärkningsbehoven finns,

eftersom det inte är möjligt att endast på grundval av statistiska

uppgifter dra några säkra slutsatser om hur institutionerna drabbas av

förändringen av lönebidragsreglerna. Det framstår också som självklart

att en konsekvensanalys måste tas fram i sådan tid att regeringen har

möjlighet att beakta den i budgetpropositionen eller

kompletteringspropositionen för samma budgetår som ändringen i

reglerna träder i kraft. Om så inte sker finns det risk för att

resursförstärkningar inte sätts in där de bäst behövs.

Vid sin bedömning av frågan om tidpunkten för införande av flexibla

lönebidrag på kultursektorn har utskottet beaktat att antalet

personer med lönebidrag inom denna sektor utgör en mycket liten del av

det totala antalet personer med lönebidrag. Utskottet hänvisar till de

statistiska uppgifter som redovisats i det föregående.

I regeringens förslag om flexibla lönebidrag har inte

angivits vad som i bidragshänseende skall gälla i fråga om personer

för vilka det utgår lönebidrag vid den tidpunkt, den l juli i år, då

de nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft. Enligt

kulturutskottets mening är det -- oavsett om arbetsmarknadsutskottet

biträder vad utskottet anfört i det föregående om uppskov med

ikraftträdande av de nya reglerna -- av stor vikt att det skapas

övergångsregler som innebär att det inte sker någon förändring i fråga

om lönebidragsnivån för personer som vid ikraftträdandet är anställda

vid statliga kulturinstitutioner och kulturinstitutioner som enligt

beslut av regeringen jämställs med statliga myndigheter samt

länsmuseer och andra kulturinstitutioner som har 90 % i statsbidrag i

egenskap av allmännyttiga organisationer.

Utskottet vill tillägga att det även med en övergångslösning av det

slag utskottet förordat, mycket snabbt kan uppstå problem för

kulturinstitutioner, eftersom det även på dessa institutioner sker en

relativt snabb avgång av lönebidragsanställda. För mycket små

institutioner kan det naturligtvis slumpa sig så att problemen bli

akuta så snart de nya reglerna trätt i kraft.

Kulturutskottet vill i fråga om andra allmännyttiga institutioner än

kulturinstitutioner anföra följande.

Många allmännyttiga institutioner kommer, som bl.a. framgår av vissa

av motionerna, att få stora svårigheter att behålla och nyanställa

personer med lönebidrag om regeringens förslag genomförs.

Institutionerna har ofta begränsade ekonomiska resurser och som AMS

framhållit (s. 127 i den ovan angivna rapporten inför treårsbudgeten)

är lönebidragen till allmännyttiga organisationer i dag en form av

organisationsbidrag. Mot denna bakgrund vill utskottet starkt

understryka vad AMS också anför i angivna sammanhang, nämligen att i

de fall arbetsförhållandena är särskilt lämpliga för en

arbetshandikappad person vid en allmännyttig organisation med sämre

ekonomiska förhållanden bör även efter införandet av flexibla

lönebidrag sådant bidrag kunna gå upp till nuvarande 90 % av lönen.

Utskottet anser också att det är starkt motiverat att generösa

villkor skapas i fråga om lönebidrag till personer som vid

ikraftträdandet av de nya reglerna är anställda med sådant bidrag.

Skälen härför är i allt väsentligt desamma som för

kulturinstitutionerna.

Stockholm den 5 mars 1991

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Lars Ernestam (fp), Jan Hyttring

(c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s),

Erkki Tammenoksa (s), Leo Persson (s), Lars Ahlström (m), Margareta

Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos (v), Kaj

Nilsson (mp) och Ingegerd Sahlström (s).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 4

Yttrande 8

Utskottet 8

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen 8

Arbetsmiljöinstitutet 10

Arbetsmiljöinstitutet:Anskaffning av vetenskaplig apparatur 11

Arbetshandikappade: Allmänna frågor 11

Yrkesinriktad rehabilitering 14

Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag 14

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet 15

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 15

Arbetshjälpmedel åt arbetshandikappade 16

Anställning med lönebidrag 16

Lönebidrag för förtidspensionerade 26

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare 26

Strukturstöd för byggarbetsmarknaden 27

Medelsanvisningen 27

Bidrag till Stiftelsen Samhall 28

Verksamhetens allmänna inriktning 29

Verksamhetens omfattning och driftbidraget budgetåret 1991/92 32

Medelsanvisningen 33

Hemställan 33

Reservationer 37

1. Arbetarskyddsavgiftens användning (m) 37

2. Arbetsmarknadsavgiftens användning (m) 38

3. Lagförslaget i återstående delar (m) 39

4. Anslag till arbetarskyddsverket (v) 39

5. Anslag till arbetsmiljöinstitutet (m) 40

6. Anslag till arbetsmiljöinstitutet (v) 40

7. Anskaffning av apparatur (m) 41

8. Arbetsförmedlingens uppföljningsansvar för handikappade

ungdomar (fp, mp) 41

9. Samhällsekonomisk studie av en arbetsgaranti för handikappade

(c, mp) 42

10. Handikappanpassning på arbetsplatserna (mp) 43

11. Åtgärder för dyslektiker i arbetslivet (mp) 43

12. Tillkännagivande om kulturinstitutionernas och de

allmännyttiga organisationernas problem (m, fp, c, mp) 44

13. Bidrag till kommuner och landsting på grund av

lönebidragsreformen (mp) 44

14. Reglerna för bidrag till förtidspensionerade (m) 45

15. Finansieringen av lönebidraget till förtidspensionerade (m)

45

16. Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (m) 46

17. Strukturstödet för byggarbetsmarknaden (m) 46

18. Anslag till särskilda åtgärder för arbetshandikappade (m)

47

19. Anslag till särskilda åtgärder för arbetshandikappade (c)

47

20. Inbyggda verkstäder (m, fp) 48

21. Sysselsättningsvolymen vid Samhall (fp, c) 48

22. Medelsanvisning till Samhall (fp) 49

23. Medelsanvisning till Samhall (c) 49

Särskilt yttrande

Samhällsekonomisk studie av en arbetsgaranti för handikappade

(fp) 50

Bilaga 1 Propositionens lagförslag 51

Bilaga 2 Kulturutskottets yttrande 1990/91:KrU5y 53