Bet. 1990/91:AU15

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1990/91:AU15

Tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

AU15

I detta betänkande behandlar utskottet

proposition 1990/91:25 bilaga 6 såvitt avser punkterna 1--5

och bilaga 8,

två med anledning av propositionen väckta motioner samt

en under allmänna motionstiden 1990 väckt motion.

Punkterna 6 och 7 i propositionens bilaga 6 är hänvisade till

socialförsäkringsutskottet.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett regeringsförslag om ändrade

regler i lagen om anställningsskydd för avgång med pension m.m.

Om arbetsgivaren vill att arbetstagaren skall lämna

anställningen då denne fyller 65 år eller uppnår den ålder då

arbetstagaren enligt avtal är skyldig att avgå med pension

behöver uppsägning inte ske. I stället tillämpas ett förenklat

förfarande. Utskottet tillstyrker att den 65-årsgräns som gäller

i dag höjs till 67 år. Regeringen har föreslagit att de nya

reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1991. Utskottet

förordar att tidpunkten flyttas fram till den 1 april.

Moderaterna reserverar sig mot lagändringen och anser att den i

vart fall inte bör träda i kraft förrän den 1 juli 1991.

Utskottet behandlar också en motion som gäller

lönegarantilagen. Motionen avstyrks. Mot detta ställningstagande

har företrädarna för (m, fp, c) gemensamt reserverat sig.

Vidare behandlar utskottet förslag angående bidrag till

utbildning i företag, medel för arbetsmarknadsutbildning och

rekryteringsstöd, ändring av reglerna för bidrag till

arbetsbiträde samt användningen av medel på anslaget Lönebidrag

för förtidspensionerade. Regeringens förslag tillstyrks av

utskottet och motionsyrkanden på dessa avsnitt avstyrks.

Yrkandena följs upp av (m) i tre reservationer.

Slutligen tillstyrker utskottet ökade anslag för bidrag till

Statshälsan, administrationen av statens personskadeförsäkring

och externa arbetstagarkonsulter. I sammanhanget avstyrks ett

motionsyrkande om den framtida företagshälsovården för

statsanställda med reservation från (m) för bifall till

yrkandet.

Propositionen

I proposition 1990/91:25 föreslår regeringen

dels i bilaga 6 (arbetsmarknadsdepartementet)

under punkt 1 beträffande Vissa kompletterande åtgärder inom

arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde (s. 32--35)

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i

lagen (1982:80) om anställningsskydd,

under punkt 2 beträffande B 3. Arbetsmarknadsutbildning

(s.35--36)

att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen i

fråga om bidrag till utbildning i företag,

under punkt 3 beträffande B 5. Sysselsättningsskapande

åtgärder (s. 36)

att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen i

fråga om medel för arbetsmarknadsutbildning och

rekryteringsstöd,

under punkt 4 beträffande C 6. Särskilda åtgärder för

arbetsanpassning och sysselsättning (s. 36--37)

att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

ändring av reglerna för bidrag till arbetsbiträde,

under punkt 5 beträffande C 7. Lönebidrag för

förtidspensionerade (s. 37--38)

att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

användningen av medel på anslaget Lönebidrag för

förtidspensionerade,

dels i bilaga 8 (civildepartementet)

under C 10. Bidrag till Statshälsan (s. 63--64)

att riksdagen till Bidrag till Statshälsan på tilläggsbudget I

till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett

förslagsanslag på 58 600 000 kr.,

under C 14. Externa arbetstagarkonsulter (s. 64--65)

att riksdagen till Externa arbetstagarkonsulter på

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91

anvisar ett förslagsanslag på 1170000kr.,

under C 15. Administration av statens personskadeförsäkring

m.m. (s. 65)

att riksdagen till Administration av statens

personskadeförsäkring m.m. på tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag

på 8 100 000 kr.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till detta

betänkande.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:25

1990/91:A6 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande

utbildning i företag vid risk för permittering eller uppsägning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående formerna för anslagen till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att använda medel

från anslaget lönebidrag till förtidspensionerade till

lönebidrag åt sjukbidragsmottagare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående flexibla lönebidrag,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring av lagen (1982:80) om anställningsskydd vad avser

ändring av 5 §,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring av lagen (1982:80) om anställningsskydd vad avser

ändring av 33 §, första stycket,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder

för att tillförsäkra enskilda arbetstagare rätten att komma

överens med arbetsgivaren om anställning efter ordinarie

pensionsålder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående den framtida företagshälsovården för

statens anställda.

1990/91:A7 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att ändringar i lagen om anställningsskydd framflyttas

till den 1 januari 1992.

Motion från allmänna motionstiden 1990

1989/90:A748 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lönegarantilag i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

I den följande framställningen redovisas de till utskottet

hänvisade avsnitten i proposition 1990/91:25 om anslag på

tilläggsbudget I. De avsnitt det gäller är punkterna 1--5 i

bilaga 6 (arbetsmarknadsdepartementet) samt hela bilaga 8

(civildepartementet). I anslutning härtill behandlas två

motioner som väckts med anledning av regeringsförslagen. Efter

det lagstiftningsärende som aktualiseras i propositionen och som

övervägs i närmast följande avsnitt tar utskottet dessutom upp

en under allmänna motionstiden 1990 väckt motion om

lönegarantilagen.

Arbetsmarknadsdepartementet

Höjd åldersgräns i anställningsskyddslagen

I 33§ lagen (1982:80) om anställningsskydd finns regler om

ett förenklat förfarande i det fall arbetsgivaren vill att

arbetstagaren skall sluta sin anställning då denne uppnår

pensionsåldern. Uppsägning behöver inte ske utan anställningen

kan bringas att upphöra genom ett skriftligt besked till

arbetstagaren minst en månad innan denne fyller 65år eller

uppnår den ålder som enligt avtal medför skyldighet att avgå med

ålderspension. En tillsvidareanställd arbetstagare som uppnått

denna ålder har inte rätt till längre uppsägningstid än en månad

och har inte heller företrädesrätt enligt 22, 23 och 25§§.

Enligt 5§ punkt5 tillåts avtal om tidsbegränsad anställning

efter pensionering om arbetstagaren uppnått den nyssnämnda

åldern.

Pensionsberedningen (S 1984:03) föreslog i sitt delbetänkande

(SOU 1989:101) att det förenklade förfarandet skulle tillämpas

först när den anställde fyller 67 år. I propositionen framförs

att det är både i individens och samhällets intresse att den som

vill fortsätta som aktiv i arbetslivet efter fyllda 65år också

får möjlighet till det. Departementschefen pekar på att en höjd

medellivslängd och en förbättrad hälsosituation för äldre

innebär att många äldre personer har både krafter, förmåga och

vilja att fortsätta som yrkesverksamma. I enlighet härmed

föreslås att åldersgränsen i 33§ första stycket höjs till 67

år. Innebörden av den höjda åldersgränsen är att arbetstagare

har rätt att fortsätta förvärvsarbeta med bibehållet skydd mot

uppsägning utan saklig grund fram till 67 års ålder. Denna

åldersgräns skall gälla i det fall att någon avgångsskyldighet

inte finns föreskriven enligt kollektivavtal eller enskilt

avtal. Reglerna föreslås således alltjämt vara dispositiva.

Enligt propositionen kan förhållandena i olika branscher och

verksamheter, säkerhetskrav m.m. vara sådana att det behövs

särskilda regler om avgångsskyldighet. Situationen kan även vara

sådan att det oavsett arbetsmarknadsläget i stort inte är

ändamålsenligt att de anställda fortsätter arbeta sedan de fått

rätt till ålderspension.

I propositionen föreslås också -- för det fall att

avgångsskyldighet inte är föreskriven -- att den åldersgräns vid

vilken tidsbegränsad anställning är tillåten höjs från 65 till

67 år.

Till skillnad mot pensionsberedningen är departementschefen

inte beredd att förorda att äldre, som har rätt till

ålderspension, skall ha företräde i turordningshänseende enligt

22 och 23§§ eller företrädesrätt till återanställning enligt

25§. Den som har sin försörjning tryggad genom ålderspension

bör enligt propositionen inte ges företräde till fortsatt arbete

framför dem som inte har samma inkomsttrygghet. Åldersgränsen

65år i 33§ tredje stycket föreslås därför bibehållen. I

förtydligande syfte föreslås dock ändrad lydelse av bestämmelsen

såtillvida att det skall framgå att begränsningen av

företrädesrätten även gäller visstidsanställda, som har passerat

pensionsgränsen.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

Bestämmelserna i 33§ om förenklat förfarande föreslås bli

tillämpade på arbetstagare som fyller 65år den 1 februari 1991

eller senare. Detta innebär att de äldre reglerna tillämpas i

fråga om en arbetstagare som uppnår 65 års ålder inom en månad

efter ikraftträdandet och som har erhållit besked före

ikraftträdandet.

I två motioner har det framställts yrkanden med anledning av

det nu behandlade lagförslaget.

Sonja Rembo m.fl. (m) yrkar i motion A6 avslag på

propositionen såvitt avser förslagen till ändringar i 5§ och

33§ första stycket. Vidare yrkas att riksdagen begär förslag

till åtgärder för att tillförsäkra enskilda arbetstagare rätten

att komma överens med arbetsgivaren om anställning efter

ordinarie pensionsålder. Motionärerna anser att det för både

arbetstagare och arbetsgivare kan framstå som önskvärt att en

anställning kan fortsätta efter uppnådd pensionsålder. Lagar och

avtal bör utformas så att inte detta försvåras. Lagen om

anställningsskydd utgör i dag knappast något hinder för fortsatt

anställning efter denna tidpunkt. Avtal om tidsbegränsad

anställning kan träffas enligt 5§. Åldersgränsen för

tillåtligheten av sådan anställning bör inte höjas enligt

motionärerna. De framför att ändringen i 33§ första stycket,

som innebär ett i tiden utsträckt saklig-grund-skydd, kan bli

till nackdel för äldre arbetstagare. En ovillkorlig rätt för

personer att arbeta upp till 67 års ålder kan få till resultat

att arbetsgivare tvekar att anställa äldre arbetskraft och kan

också ge upphov till motsättningar mellan äldre och yngre

arbetstagare. Motionärerna påpekar vidare att de nya

bestämmelserna endast kommer att gälla på arbetsplatser som

saknar kollektivavtal. Med ett försämrat arbetsmarknadsläge

kommer kollektivavtalsparterna knappast att ändra avtalen så att

det blir lättare att stanna kvar i arbete efter uppnådd

pensionsålder. Det är ändå önskvärt att detta blir möjligt.

Trots ökande arbetslöshet kan det råda brist på kompetent

arbetskraft inom många områden, vilket hindrar en gynnsam

utveckling. Enskilda arbetstagare och arbetsgivare bör därför

kunna träffa avtal om fortsatt anställning utan hinder av

kollektivavtal som föreskriver avgångsskyldighet vid 65 års

ålder. Regeringen bör återkomma med förslag till åtgärder för

att möjliggöra detta, anför motionärerna.

I motion A7 av Margareta Gard (m) begärs att ändringarna i

lagen flyttas fram till den 1 januari 1992. Motionären anför att

den mycket korta tiden fram till det föreslagna ikraftträdandet

kan skapa problem framför allt i de mindre företagens

personalplanering. Arbetsuppgifterna kan vara sådana att det

krävs en längre överlappning t.ex. vid pensionsavgång. Med en

senareläggning underlättas planeringen för lagändringen

samtidigt som riskerna för dubbelanställningar elimineras i de

fall ersättningsanställningar redan skett.

Utskottet ansluter sig till att det är befogat att ändra lagen

i de hänseenden som föreslås i propositionen. Åldersgränsen för

det förenklade förfarandet och för tillåtligheten av

visstidsanställning bör således höjas till 67 år. Detta innebär

en ändring av 5 § och 33 § första stycket lagen om

anställningsskydd på det sätt som regeringen föreslagit.

Yrkandena i motion A6 om avslag på propositionen i denna del

avstyrks således.

Utskottet delar också uppfattningen att uppsägningstiden bör

vara begränsad för personer som fyllt 65år och att dessa bör

undantas från reglerna om företrädesrätt. Vid sin beredning av

ärendet har utskottet emellertid funnit att det föreslagna

33§ tredje stycket lagen om anställningsskydd bör ges en

annan lydelse för att bättre motsvara det uppgivna syftet, dvs.

att personer med rätt till ålderspension inte skall ha företräde

i turordningshänseende och inte heller rätt till längre

uppsägningstid än en månad. I bestämmelsen bör därför anges att

denna undantagsregel skall gälla en arbetstagare som fyllt

65år eller uppnått den lägre ålder som enligt avtal medför

skyldighet att avgå med pension. Om arbetsmarknadsparterna

skulle ändra sina avtal så att de ansluter till de höjda

åldersgränserna i LAS bör således 65-årsgränsen alltjämt vara

avgörande för frågan om uppsägningstid och företrädesrätt.

Föreskriver avtalet avgångsskyldighet vid en lägre ålder gäller

undantagsregeln från den tidpunkten.

I fråga om de nya reglernas ikraftträdande förordar

utskottet en senareläggning i förhållande till regeringens

förslag. Utskottet föreslår att lagen träder i kraft den 1 april

1991. Motion A7 bör således avslås.

Den nu gällande regeln i 33§ första stycket bör tillämpas i

fråga om arbetstagare som uppnår 65 års ålder inom en månad

efter ikraftträdandet. Anställningen upphör således enligt det

förenklade förfarandet om en sådan arbetstagare erhållit besked

före ikraftträdandet. Vidare bör i fråga om tidsbegränsade

anställningar enligt 5§ punkt5 föreskrivas att den nya

bestämmelsen endast gäller anställningsavtal som ingåtts efter

lagens ikraftträdande.

Vad gäller det i motion A6 (m) framförda kravet på åtgärder

för att möjliggöra fortsatt arbete utan hinder av

kollektivavtal som föreskriver avgångsskyldighet vid 65 års

ålder vill utskottet anföra följande. Som redan nämnts föreslås

lagens regler om avgång med pension m.m. alltjämt vara

dispositiva. Det framgår av propositionen att

pensionsberedningen liksom flertalet remissinstanser anslutit

sig till uppfattningen att parterna bör kunna avtala om

tidpunkten för avgångsskyldighet. Enligt utskottets mening finns

det starka skäl för att bibehålla denna ordning. Det är

avtalsparterna som har de bästa förutsättningarna att avgöra vid

vilken tidpunkt avgångsskyldigheten inom en viss bransch, en

viss verksamhet eller ett visst yrkesområde lämpligen bör

inträda. Med hänvisning till det anförda avstyrks det nu

behandlade motionsyrkandet.

Lönegarantilagen

I motion 1989/90:A748 från allmänna motionstiden yrkar Bengt

Harding Olson (fp) att riksdagen hos regeringen begär förslag

till ny lönegarantilag. Motionären hänvisar till tidigare

uttalanden av arbetsmarknadsministern i samband med vissa

ändringar av lönegarantilagen av i huvudsak formell karaktär. I

detta lagstiftningsärende, prop. 1987/88:2, berördes frågan om

inriktningen av en framtida reform av förfarandet vid

handläggningen av lönegarantiärenden. Diskussionen gällde bl.a.

frågan om denna uppgift borde ankomma på konkursförvaltaren

eller kronofogdemyndigheten. I propositionen förklarade

arbetsmarknadsministern att hon senare avsåg att återkomma med

ett mer genomarbetat förslag. Enligt vad motionären inhämtat

prövas i dag frågor om lönegaranti i allmänhet av förvaltaren

trots att uppgiften enligt lag skall fullgöras av

kronofogdemyndigheten. Förvaltarens utredningar attesteras

normalt av myndigheten utan närmare granskning, vilket

egentligen är ett kringgående av lagen. Motionären anser det

rimligt att denna provisoriska lösning ersätts med en slutlig

reglering.

Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om en reformering

av lönegarantilagen i regeringskansliet. Eftersom utskottet

således förutsätter att ett förslag i ämnet är att vänta

avstyrks bifall till motionen.

B3. Arbetsmarknadsutbildning

I propositionens bilaga 6 (s. 35) föreslår regeringen under

tionde huvudtiteln viss ändring beträffande anslaget B3.

Arbetsmarknadsutbildning.

Enligt propositionen bör bidraget till utbildning i företag

vid risk för permittering eller uppsägning återinföras med

hänsyn till de ökade varslen. Kostnaderna härför bör rymmas inom

de medel som redan har anvisats för arbetsmarknadsutbildning.

Sonja Rembo m.fl. (m) anser i kommittémotion A6 att

regeringens förslag på denna punkt bör avslås. Visserligen finns

det enligt motionärerna anledning att prioritera

utbildningsinsatser för att hjälpa arbetslösa att söka sig till

nya yrken. Regeringens förslag har inte detta syfte. I stället

finns det stor risk att regeringen upprepar misstagen att

subventionera en del av lönekostnaden för företag i kris.

Dessutom har regeringen inte beräknat kostnaderna för dessa

insatser.

Utskottet anser för sin del att utveckling av de anställdas

kompetens innebär en starkare ställning så väl för den enskilda

arbetstagaren som för företaget. I det nuvarande läget med en

försvagning av den svenska ekonomin är det därför motiverat att

återinföra bidraget till utbildning i företag vid risk för

permittering eller uppsägning. Utskottet tillstyrker därför

regeringens förslag på denna punkt och avstyrker det aktuella

yrkandet i motion A6.

B5. Sysselsättningsskapande åtgärder

Av medlen för beredskapsarbeten m.m. får AMS under innevarande

budgetår använda högst 200milj.kr. för

arbetsmarknadsutbildning och högst 240milj.kr. för

rekryteringsstöd. I propositionen föreslås (s. 36) att AMS under

innevarande budgetår får höja ramen för arbetsmarknadsutbildning

till högst 500 milj.kr. Dessutom bör ramen för rekryteringsstöd

höjas till högst 400milj.kr. för att öka möjligheterna att

skapa arbetstillfällen inom näringslivet. Omdisponeringarna bör

rymmas inom ramen för de medel som står till förfogande på

anslaget.

Formerna för anslagen till arbetsmarknadspolitiska

åtgärder tas upp i moderata samlingspartiets kommittémotion

A6. Motionärerna har i och för sig inte någon invändning mot att

ramen för arbetsmarknadsutbildning höjs med 300 milj.kr., men de

är kritiska mot att medlen till arbetsmarknadsutbildning delas

mellan olika anslag. Regeringen bör därför i budgetpropositionen

tydligt redovisa vilka medel som får utnyttjas för olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt också ansvarsfördelningen

mellan regeringen och arbetsmarknadsverket.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att AMS i sin

anslagsframställning från 1990-08-24 har begärt att få en ändrad

anslagsstruktur med bl.a. minskning av antalet anslag. Enligt

arbetsmarknadsverket skulle en enklare anslagsstruktur ge verket

ökade möjligheter till ett flexibelt utnyttjande av tillgängliga

medel vilket är en av förutsättningarna för en ökning av

effektiviteten i de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Utskottet förutsätter att regeringen i samband med övervägandena

vid budgetarbetet också tar ställning till det nämnda förslaget

från AMS. Budgetpropositionen avlämnas inom kort till riksdagen.

Formerna för anslagen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör

behandlas i detta sammanhang. Det aktuella yrkandet avstyrks

följaktligen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om medel för

arbetsmarknadsutbildning och rekryteringsstöd.

C6. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och

sysselsättning

I propositionens bilaga 6 (s. 36--37) begärs under tionde

huvudtiteln anslaget C6. Särskilda åtgärder för

arbetsanpassning och sysselsättning, ett godkännande i fråga om

ändring av reglerna för bidrag till arbetsbiträde. Ändringen

innebär att bidraget även skall kunna lämnas till annan än

arbetsgivaren inte bara i samband med praktisk

arbetslivsorientering utan också i samband med arbete. Det kan

exempelvis vara fallet när gravt handikappade personer har en

egen personlig assistent, som också fungerar som arbetsbiträde

på arbetsplatsen.

Enligt utskottets mening innebär den föreslagna ordningen en

smidigare hantering av bidragen. Utskottet tillstyrker därför

ett godkännande i fråga om ändring av reglerna till

arbetsbiträde.

C7. Lönebidrag för förtidspensionerade

Det nyinrättade lönebidraget för förtidspensionerade får

lämnas till arbetsgivare, som anställer någon som uppbär

förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med

upp till 50% av lönekostnaden. Regeringen föreslår i

propositionen (s. 37--38) att bidraget även skall kunna avse

anställning av personer som uppbär sjukbidrag enligt lagen om

allmän försäkring. En förtidspensionering föregås ofta av något

eller någraår med sjukbidrag. För innevarande budgetår har

288milj.kr. anvisats på anslaget C7.Lönebidrag för

förtidspensionerade.

Sonja Rembo m.fl. (m) framhåller i kommittémotion A6 att

regeringen nu har accepterat principen med flexibla lönebidrag

för arbetshandikappade. Motionärerna finner inte anledning att

ha två former av lönebidrag: en form för arbetshandikappade och

en form för förtidspensionerade. Personer som är

förtidspensionerade eller uppbär sjukbidrag bör kunna erhålla

anställning med hjälp av ett flexibelt lönebidrag. Regeringens

förslag bör därför avvisas enligt motionärerna.

Beträffande formerna för lönebidrag vill utskottet hänvisa

till vad som anförts under B 5. Sysselsättningsskapande

åtgärder, nämligen att utskottet förutsätter att regeringen i

samband med budgetarbetet också beaktar arbetsmarknadsverkets

förslag till förenklad anslagsstruktur. Med hänvisning till att

utskottet inom kort kommer att behandla budgetpropositionens

förslag anser utskottet att det är i detta sammanhang som

riksdagen bör ta ställning till åtgärder på detta område.

Utskottet avstyrker därför det aktuella yrkandet.

Motionärernas yrkande om avslag på regeringens förslag om

användning av medel på anslaget Lönebidrag för

förtidspensionerade kan inte biträdas av utskottet. Med hänsyn

till att möjligheterna för den enskilde att återgå i arbete ökar

om bortovaron från arbetet ej varit så lång tillstyrker

utskottet propositionens förslag angående användningen av medel

på anslaget C 7. Lönebidrag för förtidspensionerade. Motion A6

bör därför avslås i nu behandlad del.

Civildepartementet

I propositionens bilaga 8 (s. 63--65) föreslår regeringen

förstärkningar av nedannämnda, under trettonde huvudtiteln

anvisade anslag.

C10. Bidrag till Statshälsan

För innevarande budgetår har till rubricerade ändamål anvisats

ett förslagsanslag av 340 milj.kr. Regeringen hemställer om en

anslagsförstärkning med 58,6 milj.kr.

Stiftelsen Statshälsan har till uppgift att svara för

företagshälsovården för anställda hos staten. Liksom andra

anordnare av företagshälsovård får Statshälsan bidrag till

verksamheten från försäkringskassan enligt förordningen

(1985:326) om bidrag till företagshälsovård. Den finansiellt

sett viktigaste inkomstkällan är dock bidraget från det

förevarande, av civildepartementet disponerade anslaget.

Storleken på detta bidrag bestäms efter

kollektivavtalsförhandlingar med de statsanställdas

organisationer. Denna förhandlingsordning är fastlagd genom ett

av riksdagen godkänt avtal om riktlinjer för organisation m.m.

för statlig företagshälsovård (prop. 1978/79:133, AU30, rskr

294).

Verksamheten vid Statshälsan visar ett underskott för åren

1989 och 1990. Underskott väntas uppstå även förår 1991. Hur

underskottet för det sistnämnda året skall täckas är inte

aktuellt i detta ärende. Underskotten sägs i propositionen i

huvudsak bero på intäktsbortfall i samband med vissa ändringar i

finansieringssystemet och på att effekterna av dessa ändringar

inte analyserats tillräckligt.

I den uppkomna situationen har staten efter förhandlingar med

arbetstagarorganisationerna i avtal förbundit sig att som

ägartillskott tillföra Statshälsan ytterligare 21,6 milj.kr. för

år 1989 och 37 milj.kr. för år 1990 eller sammanlagt 58,6 milj.

kr., dvs. det belopp som regeringen nu föreslår riksdagen att

anvisa.

Utskottet har inte någon invändning mot denna medelsanvisning

utan tillstyrker densamma.

Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i kommittémotion A6 ett

tillkännagivande till regeringen av vad de anför om den

framtida företagshälsovården för statligt anställda. Med

hänvisning till att behov av och formerna för företagshälsovård

varierar för olika grupper statsanställda uttalar motionärerna

att varje myndighet själv bör ha kostnads- och

organisationsansvar för myndighetens företagshälsovård.

Utskottet vill för sin del hänvisa till att det av

propositionen framgår att förhandlingar för närvarande pågår om

ett nytt avtal om statlig företagshälsovård och att

civilministern förutsätter att parterna i det sammanhanget ser

över finansieringsformen för Statshälsan. Utskottet utgår från

att förhandlingarna är inriktade på en snar uppgörelse och anser

att riksdagen i avvaktan på förhandlingsresultatet bör avstå

från att uttala sig om de framtida formerna för den statliga

företagshälsovården. För ett sådant ställningstagande talar

också att företagshälsovårdens allmänna inriktning väntas bli

underställd riksdagen i den av regeringen aviserade

propositionen om arbetslivspolitiken (jfr utskottets nyligen

avgivna betänkande om arbetsmiljö, 1990/91:AU8 s. 7 och 14).

Motion A6 i den nu behandlade delen bör mot denna bakgrund inte

leda till någon riksdagens åtgärd.

C14. Externa företagskonsulter

I enlighet med regeringens förslag bör innevarande budgetårs

anslag för ändamålet, 7239000 kr., tillföras ytterligare

1170000 kr.

C15. Administration av statens personskadeförsäkring m.m.

Det ankommer på statens trygghetsnämnd att pröva ärenden som

gäller den statliga personskadeförsäkringen. I det arbetet

bistås nämnden av personal som är knuten till det privata

Konsortiet för AMF-trygghetsförsäkring. Beträffande konsortiets

medverkan hänvisas till civilministerns redogörelse i 1990 års

budgetproposition, bilaga 15 s. 55--57.

Det nu aktuella anslaget skall täcka kostnaderna för den

medverkan konsortiet lämnar. Efter förhandlingar mellan statens

förhandlingsnämnd och konsortiet har avtal träffats om

ersättning för år 1990 med 14,3 milj.kr. Detta innebär ett

medelsbehov av 8,1 milj.kr. utöver det anslag på 6,2 milj.kr.

som riksdagen anvisade i våras. Det ökade medelsbehovet sägs i

propositionen främst bero på en ökad skadevolym.

Utskottet godtar för sin del den begärda

anslagsförstärkningen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande 5§ och 33 § första stycket lagen om

anställningsskydd

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A6

yrkandena 5 och 6 antar det i proposition 1990/91:25 framlagda

förslaget till ändring av 5§ och 33 § första stycket lagen om

anställningsskydd,

res. 1 (m)

2. beträffande 33§ tredje stycket lagen om

anställningsskydd

att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till ändring av 33§ tredje stycket lagen om

anställningsskydd med den ändringen att detta stycke erhåller

den i bilagan som Utskottets förslag betecknade lydelsen,

3. beträffande ikraftträdande m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen samt

med avslag på motion 1990/91:A7 beslutar att ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna erhåller den i bilagan som Utskottets

förslag betecknade lydelsen,

res. 2 (m) - villk. 1

res. 3 (m) - villk. 1

4. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen om anställningsskydd i den mån det inte omfattas

av vad utskottet hemställt under mom. 1--3,

res. 4 (m) - villk. 1 och 2

5. beträffande åtgärder för att möjliggöra fortsatt arbete

att riksdagen avslår motion 1990/91:A6 yrkande 7,

res. 5 (m)

6. beträffande ny lönegarantilag

att riksdagen avslår motion 1989/90:A748,

res. 6 (m, fp, c)

7. beträffande B3. Arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A6

yrkande 1 godkänner vad som i propositionen föreslagits i fråga

om bidrag till utbildning i företag,

res. 7 (m)

8. beträffande formerna för anslagen till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen avslår motion 1990/91:A6 yrkande 2,

res. 8 (m)

9. beträffande B5. Sysselsättningsskapande åtgärder

att riksdagen godkänner vad som i propositionen

föreslagits i fråga om medel för arbetsmarknadsutbildning och

rekryteringsstöd,

10. beträffande C6. Särskilda åtgärder för

arbetsanpassning och sysselsättning

att riksdagen godkänner vad som i propositionen

anförts om ändring av reglerna för bidrag till arbetsbiträde,

11. beträffande C7. Lönebidrag för förtidspensionerade,

m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A6

yrkandena 3 och 4 godkänner vad som i propositionen anförts om

användningen av medel på anslaget Lönebidrag för

förtidspensionerade,

res. 9 (m)

12. beträffande medelsanvisning till C10. Bidrag till

Statshälsan

att riksdagen till Bidrag till Statshälsan på

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 under

trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 58600000

kr.,

13. beträffande den framtida företagshälsovården för

statligt anställda

att riksdagen avslår motion 1990/91:A6 yrkande 8,

res. 10 (m)

14. beträffande medelsanvisning till C14. Externa

arbetstagarkonsulter

att riksdagen till Externa arbetstagarkonsulter

på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91

under trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

1170000 kr.,

15. beträffande medelsanvisning till C15. Administration

av statens personskadeförsäkring m.m.

att riksdagen till Administration av statens

personskadeförsäkring m.m. på tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetåret 1990/91 under trettonde huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 8100000 kr.

Stockholm den 29 november 1990

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell

Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Lahja Exner (s), Anders G Högmark

(m), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona

Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c),

Karl-Erik Persson (v), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Inger

Schörling (mp) och Nils Häggström (c).

Reservationer

1. 5 § och 33 § första stycket lagen om anställningsskydd

(mom. 1)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks således" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser det i och för sig vara angeläget att äldre

personer som kan och vill fortsätta sitt yrkesarbete också ges

möjlighet till detta. Även för arbetsgivaren kan det framstå som

önskvärt att en anställd kan fortsätta att arbeta ytterligare

någon tid, bl.a. med hänsyn till eventuell brist på kompetent

arbetskraft. Lagen om anställningsskydd innebär i dag inte något

hinder mot fortsatt anställning efter uppnådd pensionsålder. Om

arbetsgivare och arbetstagare är överens om det löper

anställningen vidare. Lagen ger också möjlighet att träffa avtal

om tidsbegränsad anställning efter uppnådd pensionsålder. Såsom

påpekas i motion A6 (m) kan syftet bakom regeringens förslag

således uppnås redan inom ramen för nuvarande lagstiftning och

detta utan de negativa konsekvenser som den föreslagna

lagändringen skulle medföra. Man kan även befara att förslaget

skulle bli till nackdel för äldre. Om dessa skall ha rätt att

arbeta med saklig-grund-skydd ända fram till 67 års ålder finns

risk att arbetsgivare tvekar att anställa dem eftersom det

begränsar möjligheterna att anställa yngre arbetskraft. Den

föreslagna bestämmelsen kan också ge upphov till motsättningar

mellan yngre och äldre arbetskraft. På anförda grunder anser

utskottet att regeringens förslag till ändring av 5 § och 33 §

första stycket LAS bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande 5 § och 33 § första stycket lagen om

anställningsskydd

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkandena 5

och 6 avslår det i proposition 1990/91:25 framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

såvitt avser 5 § och 33 § första stycket,

2. Ikraftträdande m.m. (mom. 3)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "I fråga" och slutar med "lagens ikraftträdande" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att ändringen i 33 § tredje stycket lagen om

anställningsskydd bör träda i kraft den 1 april 1991.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande ikraftträdande m.m.

att riksdagen dels avslår propositionen såvitt

avser ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna, dels med

anledning av motion 1990/91:A7 beslutar att lagändringen skall

träda i kraft den 1 april 1991,

3. Ikraftträdande m.m. (mom.3)

Vid avslag på reservation 1

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "I fråga" och slutar med "således avslås" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att starka skäl talar för att senarelägga de

föreslagna ändringarna i lagen, detta särskilt med hänsyn till

småföretagarnas situation under nästa år. En mängd nya

författningar och det reformerade skattesystemet kommer att

kräva omfattande anpassningar av rutinerna ute i företagen. Det

är inte rimligt att i detta läge ytterligare tynga företagens

administration med regler av ifrågavarande slag, även om endast

det mindre antal företag som saknar kollektivavtal kommer att

beröras.

Man kan inte heller bortse från att lagändringen kan skapa

problem särskilt i småföretagens personalplanering, vilket

påpekas i motion A7. Arbetsuppgifterna kan vara sådana att det

krävs en längre överlappning vid en pensionsavgång. En

senareläggning ger företagen möjlighet att planera för

lagändringen samtidigt som riskerna för dubbelanställningar

elimineras i de fall ersättningsanställningar skett för redan

planerade pensionsavgångar.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att

ikraftträdandet bör bestämmas till den 1 juli 1991.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande ikraftträdande m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1990/91:A7 beslutar att ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft

den 1 januari 1991. den 1 juli 1991.

2. Den nya bestämmelsen i 5

2. De nya bestämmelserna i § gäller endast

33 § tillämpas på anställningsavtal som har

arbetstagare som fyller 65 ingåtts efter lagens

år den 1 februari 1991 ikraftträdande.

eller senare. Beträffande tidigare

sådana anställningsavtal

tillämpas även efter

ikraftträdandet den

äldre bestämmelsen.

3. I fråga om arbetstagare

som fyller 65 år före

den 1 augusti 1991

tillämpas 33 § första

stycket i den äldre

lydelsen.

4. Lagförslaget i övrigt (mom. 4)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 2

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar lagförslaget i övrigt med den ändring av

ingressen som följer av vad utskottet hemställt i det

föregående,

5. Åtgärder för att möjliggöra fortsatt arbete (mom.5)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Vad gäller" och slutar med "behandlade motionsyrkandet"

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A6 (m) är den föreslagna lagändringen

så utformad att reglerna fram till dess att kollektivavtalen

omförhandlats endast kommer att gälla på arbetsplatser som

saknar kollektivavtal. Med det försämrade arbetsmarknadsläge som

kan väntas är det inte sannolikt att kollektivavtalsparterna

vill underlätta för en anställd att stanna kvar i arbete efter

uppnådd pensionsålder. Utskottet anser emellertid att det är

önskvärt att detta blir möjligt i större utsträckning. Bristen

på arbetskraft med särskild kompetens kan nämligen vara

besvärande och hindra en gynnsam utveckling. Enligt utskottets

mening måste enskilda arbetstagare och arbetsgivare kunna komma

överens om fortsatt arbete efter ordinarie pensionsålder utan

hinder av att kollektivavtalet föreskriver avgångsskyldighet.

Därför bör regeringen återkomma med förslag till åtgärder som

tillförsäkrar de enskilda parterna denna möjlighet. Vad som

anförts med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande åtgärder för att möjliggöra fortsatt arbete

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Ny lönegarantilag (mom. 6)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),

Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson

(c) och Nils Häggström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Enligt vad" och slutar med "till motionen" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning om behovet av att

reformera lönegarantilagen. Regeringens dröjsmål med en sådan

reformering är så mycket mer anmärkningsvärd som

lönegarantisystemet under 1980-talet har blivit föremål för en

grundlig översyn av en särskilt tillkallad utredare. Denne har

avgivit tre betänkanden i ämnet. Uppdraget var slutfört våren

1988, och remissbehandling har skett. Underlag för ett

ställningstagande från statsmakternas sida föreligger alltså

sedan lång tid tillbaka.

För att undvika fortsatt fördröjning av ärendets handläggning

bör riksdagen i ett uttalande till regeringen framhålla

angelägenheten av att riksdagen föreläggs förslag till en

reformering av den aktuella, snart 20 år gamla lagstiftningen i

bl.a. de av motionären angivna hänseendena.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande ny lönegarantilag

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:A748 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en ny

lönegarantilagstiftning,

7. B 3. Arbetsmarknadsutbildning (mom. 7)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet anser" och slutar med "motion A6" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion A6 (m)

att regeringens förslag att satsa på utbildning i företag i

samband med permittering eller uppsägning inte är en effektiv

åtgärd. Tidigare erfarenheter visar att denna typ av statliga

subventioner inte bidragit till att stärka de enskilda

individernas ställning på arbetsmarknaden. Dessutom ifrågasätter

utskottet om det är företag i kris som bör stödjas. Utskottet

fruktar att bidrag till den nämnda utbildningsverksamheten

snabbt kan få stor omfattning utan att leda till varaktiga nya

anställningar.

Riksdagen bör därför såsom yrkas i motion A6 i denna del avslå

regeringens förslag beträffande utbildning i företag vid risk

för permittering eller uppsägning.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande B 3. Arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkande 1

avslår propositionen i motsvarande del,

8. Formerna för anslagen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

(mom. 8)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort

ha följande lydelse:

I likhet med moderata samlingspartiets kommittémotion A6 anser

utskottet att den nuvarande modellen för anslag till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder ger en alltför splittrad bild.

Hur olika medel får utnyttjas för olika slags åtgärder samt

ansvarsfördelningen mellan regeringen och arbetsmarknadsverket

bör redovisas på ett mer stringent sätt.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A6 i denna del

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande formerna för anslagen till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. C 7. Lönebidrag för förtidspensionerade, m.m. (mom. 11)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Beträffande formerna" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som kommer till

uttryck i moderata samlingspartiets kommittémotion A6, nämligen

att det inte finns anledning att ha två olika former av

lönebidrag. Med hänsyn till att regeringen har accepterat

principen med flexibla lönebidrag anser utskottet att det är

motsägelsefullt att en särskild form av lönebidrag till

förtidspensionerade har införts. Personer som är

förtidspensionerade eller uppbär sjukbidrag bör i allmänhet

uppfylla kvalifikationerna för att kunna erhålla anställning med

hjälp av ett flexibelt lönebidrag. Med hänvisning till det

anförda tillstyrker utskottet motion A6 i denna del. Regeringens

förslag om användning av medel på anslaget Lönebidrag för

förtidspensionerade bör avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande C 7. Lönebidrag för förtidspensionerade,

m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkandena 3

och 4 samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Den framtida företagshälsovården för statligt anställda

(mom. 13)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Det nuvarande finansieringssystemet innebär att

civildepartementet centralt för statsförvaltningens räkning

betalar de belopp som skall utgöra arbetsgivartillskott till

Statshälsan. Utskottet anser liksom motionärerna att kostnads-

och organisationsansvaret för företagshälsovården bör delegeras

ned till de enskilda myndigheterna. Därmed markeras ytterligare

att det är myndigheterna själva som har att ta ansvar för sina

arbetsmiljöproblem. I detta ligger vidare att det bör stå

myndigheterna fritt att själva efter sina förutsättningar

bestämma hur behovet av företagshälsovård skall tillgodoses inom

de ramar som ges för verksamheten.

Vad nu anförts bör från statens sida vara en utgångspunkt i

pågående förhandlingar om ett nytt avtal om statlig

företagshälsovård. Utskottet föreslår därför, med tillstyrkan av

motion A6 i förevarande del, att riksdagen delger regeringen det

anförda för kännedom.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande den framtida företagshälsovården för

statligt anställda

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A6 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bilaga