Bet. 1990/91:AU2

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1990/91:AU02

Ledighet och arbetstid

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

AU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett tjugutal motioner från den

allmänna motionstiden 1990 om rätten till ledighet samt olika

frågor rörande arbetstid. Frågor rörande semester har utskottet

behandlat tidigare i år.

I de föreliggande motionerna begärs bl.a. översyn av

ledighetslagarna, rätt till ledighet för nya ändamål samt

utökade möjligheter till ledighet för vård av barn. Motioner om

arbetstiden berör dels önskemål om ökad flexibilitet, dels

minskning av arbetsdagen till sex timmar. Vidare berörs

arbetstiden inom vårdsektorn. Samtliga motioner avstyrks av

utskottet bl.a. med hänvisning till regeringskansliets fortsatta

beredning av de berörda frågorna.

Till utskottets betänkande har fogats elva reservationer och

ett särskilt yttrande. Moderata samlingspartiet, folkpartiet,

centern och miljöpartiet reserverar sig gemensamt för en översyn

av ledighetslagstiftningen. Folkpartiet, centern och

vänsterpartiet framför förslag om ytterligare rätt till ledighet

för vård av barn.

Motionerna

1989/90:A240 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att varje ökning av effektivitet

som tekniska framsteg ger skall tas ut i form av minskad

arbetstid.

1989/90:A270 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetstidslagstiftningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

ledighetslagarna i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:A702 av Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det fortsatta arbetet med

arbetstidsfrågorna skall syfta till att öka den enskildes

möjligheter till valfrihet och flexibilitet.

1989/90:A703 av Anita Persson och Birthe Sörestedt (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om rätt till förkortning av arbetstiden.

1989/90:A713 av Kersti Johansson och Rosa Östh (c) vari yrkas

att riksdagen beslutar om en utvidgning av rätten till

tjänstledighet för föräldrar i enlighet med vad som i motionen

anförts.

1989/90:A716 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en plan för minskning

av arbetsdagen till sex timmar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

begränsning av flexibla och konjunkturanpassade arbetstider,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

begränsning av övertiden till högst 50 timmar per år.

1989/90:A718 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

reglering av läkarnas sammanhängande arbetstid bör genomföras.

1989/90:A724 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om rätt till ledighet för vård av barn för att enligt

den anställdes önskemål kunna variera rätten till ledighet

mellan 5 och 25 % av arbetstiden i enlighet med vad i motionen

anförts under avsnitt 5.4.1,

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om rätt till ledighet för vård av barn så att rätten

till ledighet förlängs till dess barnet fyllt 12 år eller

avslutat femte skolåret i enlighet med vad i motionen anförts

under avsnitt 5.4.2,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om rätt till ledighet för vård av barn så att lagen

utökas till att gälla även för anställd som sökt kommunal

barntillsyn utan att få något erbjudande i enlighet med vad i

motionen anförts under avsnitt 5.4.3,

25. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om rätt till ledighet för vård av barn så att förbudet

mot omplacering i samband med att den anställde återgår till

arbetet skärps i enlighet med vad i motionen anförts under

avsnitt 5.4.4,

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om rätt till ledighet för vård av barn så att den

anställde får rätt till en aktualiserad befattningsbeskrivning

när ledigheten påbörjas i enlighet med vad i motionen anförts

under avsnitt 5.4.5,

1989/90:A727 av Birthe Sörestedt och Ingegerd Anderlund (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en strategi för hur

sextimmars arbetsdag skall införas.

1989/90:A729 av Ulla-Britt Åbark och Anita Johansson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en lagändring som jämställer

föreningsarbete inom boendet med facklig och politisk verksamhet

vad gäller rätten till ledighet från arbetet.

1989/90:A731 av Rune Backlund m.fl. (c,fp,m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående behovet av en översyn av

ledighetslagarna.

1989/90:A732 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

studieledighetslagen och förtroendemannalagen i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1989/90:A734 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätten till tjänstledighet för svenskt

biståndsarbete.

1989/90:A738 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätt till ledighet för föreningsarbete

relaterat till skola och socialtjänsten.

1989/90:A743 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att målet för arbetstidspolitiken skall

vara sex timmars arbetsdag för alla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av utredning om sextimmarsdagens

totala effekter för individ och samhälle.

1989/90:A759 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om arbetstidsförkortning.

1989/90:A763 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att utvidga rätten till hel ledighet för vård

av barn till dess att barnet fyllt tre år.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So644.

1989/90:A764 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anhörigvård,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So322.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

heltid inom äldreomsorgen skall vara 30 tim/vecka.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So322.

1989/90:A817 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts att målet är att alla skall få möjlighet till

en arbetstid på 30 timmar i veckan, vilket ger utrymme till en

normal arbetstid på sex timmar per dag,

Inledning

Det finns flera lagar om rätt till ledighet från arbetet. I

förra årets betänkande, 1989/90:AU2, redovisas översiktligt

lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för

utbildning, semesterlagen (1977:480), lagen (1978:410) om rätt

till ledighet för vård av barn, m.m., lagen (1979:1184) om rätt

till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, lagen

(1986:163) om rätt till ledighet för grundläggande

svenskundervisning för invandrare samt lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för närståendevård. Semesterfrågorna är

inte aktuella i detta sammanhang. De har behandlats tidigare i

år, dels i samband med regeringens proposition 1989/90:59 om den

sjätte semesterveckan, vilken behandlats i 1989/90:AU10, dels i

samband med utskottets yttrande till finansutskottet,

1989/90:AU4y, angående förslag i kompletteringspropositionen om

vissa avvikelser från semesterlagen. Därutöver har motioner från

den allmänna motionstiden rörande semesterfrågor behandlats i

utskottets betänkande 1989/90:AU21 om semesterlön m.m. samt i

utskottets yttrande till jordbruksutskottet, 1989/90:AU5y, om

animalieproducenternas ledighet.

Utskottet hänvisar till föregående års översikt över

lagstiftningen. Utöver lagreglerna kan det finnas kollektivavtal

som kompletterar eller ersätter lagen.

Individens ledighet motsvaras av frånvaro från arbetet. Enligt

arbetskraftsundersökningarna, där frånvaro från arbete mäts som

frånvaro under hela och del av mätveckan, var under år 1989

drygt en miljon människor frånvarande från arbetet (se tabell

1). Jämfört med föregående år har antalet frånvarande personer

-- såväl män som kvinnor -- ökat. Tabellen visar att semester

och sjukdom är de vanligaste frånvaroorsakerna; 9 % var

frånvarande på grund av semester under en normal vecka medan 8 %

var frånvarande på grund av sjukdom. Frånvaron för

föräldraledighet uppgick genomsnittligt till 3 % av de

sysselsatta, varvid männens frånvaro uppgick till 1 % och

kvinnornas till 6 %.

Tabell 1. Frånvaro från arbetet år 1989 under hela eller del

av mätveckan fördelad efter kön och frånvaroorsak (exkl.

frivecka/fridagar på grund av arbetstidens förläggning).

Årsmedeltal

Frånvaroorsaker Båda könen Män Kvinnor

(1 000-tal och

procent av

sysselsatta)

Sjukdom 339 (8 %) 151 (6 %) 188 (9 %)

Semester 411 (9 %) 215 (9 %) 196 (9 %)

Värnplikt 21 (0 %) 21 (1 %) 0 (0 %)

Vård av barn 148 (3 %) 25 (1 %) 124 (6 %)

Studier 48 (1 %) 18 (1 %) 30 (1 %)

Annan tj.ledighet 42 (1 %) 21 (1 %) 21 (1 %)

Arbetsmarknadsskäl 35 (1 %) 17 (1 %) 18 (1 %)

Övriga orsaker 10 (0 %) 7 (0 %) 4 (0 %)

Summa 1 056 (24 %) 475 (20 %) 581 (27 %)

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar.

Berednings- och utredningsarbete i arbetstidsfrågor

Under hösten 1989 påbörjades remissbehandling av betänkandena

(SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd och (SOU 1988:54) Om

Semester. Remisstiden gick ut i mars 1990. För en översikt av

huvuddragen i Arbetstid och välfärd hänvisas till utskottets

betänkande 1989/90:AU2 från föregående år.

I utskottets av riksdagen godkända betänkande 1989/90:AU21

Semesterlön m.m. från mars 1990 redovisade utskottet följande.

Utskottet har inhämtat att arbetsmarknadsdepartementets avsikt

är att -- sedan remisstiden gått ut -- ge direktiv till en ny

arbetstidsutredning som i första hand skall utreda om man kan

slå ihop arbetstidslagen och semesterlagen och övergå till att

beräkna arbetstiden på årsbasis, alltså lämna förslag till

eventuell allmän lag om årsarbetstid. Arbetstidskommittén pekar

på denna möjlighet i sitt betänkande utan att närmare komma med

något förslag. I detta sammanhang avser också departementet att

i direktiven uppdra åt utredningen att se på den

semesterlönegrundande frånvarons konsekvenser för små företag

med få anställda.

Vidare har utskottet berört arbetstidsfrågor i sitt av

riksdagen godkända betänkande 1989/90:AU10 Den sjätte

semesterveckan. I detta framlägger utskottet sin mening på

följande sätt.

Till skillnad från motionerna A4 och A6 kan utskottet inte

biträda tanken att den sjätte semesterveckan skulle vara

oförenlig med en arbetstidsförkortning. I propositionen nämns

nämligen att möjligheten att använda den femte och sjätte

semesterveckan för att förkorta veckoarbetstiden kan komma att

övervägas i samband med lagstiftningen för de senare etapperna i

semesterreformen. Utskottet anser det vara av intresse att denna

fråga övervägs liksom möjligheterna till flexibilitet i

arbetstidsuttaget.

Remissammanställning över de nämnda utredningarna har av

arbetsmarknadsdepartementet upprättats i maj 1990.

Departementets planering innebär att utredning angående

årsarbetstid m.m. tillsätts inom kort.

I föregående års betänkande 1989/90:AU2 fanns i inledningen

ett avsnitt Förkortad arbetstid för vårdpersonal. Bl.a.

redovisades att Kiruna kommun den 1 februari 1989 infört sex

timmars arbetsdag med heltidslön för vårdbiträdespersonalen inom

hemtjänsten. Under våren 1990 kom en utvärderingsrapport

"6-timmars arbetsdag 8-timmars lön" (Kiruna kommun, 1990-04-09)

över denna verksamhet. I rapporten beskrivs att denna förändring

av arbetsvillkoren har haft positiv effekt på

personalomsättning, sjukfrånvaro och arbetsskador. Huruvida

denna effekt kvarstår efter längre tid än ett år återstår att se

enligt rapporten. Vidare redovisas att reformen inneburit en

ökad kostnad för kommunen (mellan 2,2 och 7 milj. kr. beroende

på alternativ) men att den i ett samhällsekonomiskt perspektiv

har finansierat sig själv.

Landstingsförbundets uppfattning är nu liksom tidigare att

landstingen tills vidare inte bör påbörja försök med sex timmars

arbetsdag, främst av personalförsörjningsskäl. De senaste åren

har Landstingsförbundet bedrivit ett intensivt arbete för att

öka flexibiliteten i förläggningen av vårdpersonalens

arbetstider både vad avser daglig flexibilitet och

individanpassade arbetstider. Ökad uppmärksamhet riktas nu också

mot de anställdas sysselsättningsgrader.

I detta sammanhang skall vidare redovisas att den studie av

föräldraledighetslagen som arbetslivscentrum påbörjade år 1987

nu är avslutad men ännu ej publicerad. Studien gäller frågor om

hur föräldraledighetslagen tolkas och tillämpas av de lokala

parterna på arbetsmarknaden och av enskilda anställda.

I studien som bygger på svar från 1 419 anställda föräldrar

vilka fick barn år 1986 har undersökts hur vanligt det är att

föräldrar omplaceras. Resultatet är att bland männen som tagit

pappaledigt en månad eller mer (134 personer) knappast någon

blivit omplacerad. Av de kvinnor som kom tillbaka till sin

arbetsgivare efter heltidsledigheten var det 10 % (43 personer)

som blev omplacerade. De som förkortade sin arbetstid när de

återgick i arbete omplacerades i större utsträckning (14 %) än

de som återgick till heltid (8 %). Ytterligare 10 % av kvinnorna

uppgav att de fick förändrade arbetsuppgifter när de återkom

till sin arbetsgivare. Nästan hälften av de kvinnor som fick en

förändrad arbetssituation ansåg att de fick det sämre när de kom

tillbaka. Enligt forskarna tycks arbetsgivarna, framför allt de

små på privata sektorn, sakna kännedom om lagens

omplaceringsskydd. Forskarnas slutsats är att det inte i första

hand behövs en ändrad lagstiftning utan omfattande information

till arbetsgivare och fackliga företrädare om innebörden i

omplaceringsskyddet.

Utskottet

Översyn av ledighetslagstiftningen

I tre motioner begärs en översyn av

ledighetslagstiftningen.

Sonja Rembo m.fl. (m) anför i motion A270 att ledighetslagarna

utan tvivel var för sig varit motiverade och haft stor betydelse

för de anställda. De har dock fört med sig problem genom en hög

frånvarofrekvens, vilken innebär en kraftigt ökad belastning på

såväl samhället som företagen. Existerande ledighetsformer bör

vägas mot andra berättigade krav på ledighet och större hänsyn

tas till de ekonomiska konsekvenserna av olika ledigheter.

Särskild hänsyn måste tas till de förhållanden som råder i

mindre företag.

I motion A731 av Rune Backlund m.fl. (c, fp, m) framhålls att

ledighetslagarna har blivit mycket svårhanterliga för den

enskilde arbetsgivaren. Detta gäller inte minst i mindre företag

som ofta har små administrativa resurser. Lagarna bör därför ses

över och bl.a. anpassas till de mindre företagens situation.

Elver Jonsson m.fl. (fp) begär i motion A732 en översyn av

studieledighetslagen och förtroendemannalagen. Bl.a. från

småföretagarhåll har det påpekats att ledighetslagarna är

alltför vidlyftiga. Vid en översyn bör övervägas om den

nuvarande obegränsade rätten till studieledighet är rimlig.

Vidare bör tolknings- och tillämpningsproblem beträffande

förtroendemannalagen ses över.

Utskottet har behandlat likartade yrkanden om översyn av

ledighetslagstiftningen ett flertal gånger, senast i betänkandet

1989/90:AU2. Utskottet har inte skäl att frångå sin tidigare

uttalade uppfattning att man är positiv till en lagteknisk

översyn av ledighetslagarna. Beträffande de små företagens

problem konstaterar utskottet att den inledningsvis redovisade

planeringen i fråga om ytterligare utredning på arbetstids- och

semesterområdet innebär att de små företagens situation särskilt

kommer att utredas i samband med överväganden om

semesterlönegrundande frånvaro. Beträffande denna del har

utskottet uttalat att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med förslag till förändring (1989/90:AU21). Med hänsyn

till att de två områden som betyder mest för utbudet av

arbetstimmar -- arbetstiden och semestern -- är föremål för

ytterligare utredning och analys finner utskottet inte skäl att

nu ompröva målsättningen och intresseavvägningen av de här

upptagna ledighetslagarna. Utskottet avstyrker därför motionerna

A270 (m), A731 (c, fp, m) och A732 (fp) i tillämpliga delar.

Nya ledighetsformer

I två motioner föreslås ledighet för föreningsarbete.

I motion A729 av Ulla-Britt Åbark och Anita Johansson (båda s)

framhålls behov av en lagändring som jämställer föreningsarbete

inom boendet med facklig och politisk verksamhet vad gäller

rätten till ledighet från arbetet.

Bengt Kronblad m.fl. (s) begär i motion A738 rätt till

ledighet för föreningsarbete relaterat till skola och

socialtjänsten.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att

regeringskansliets vidare beredning med arbetstidsfrågorna

inrymmer en prövning av ökad flexibilitet i arbetstiderna.

Resultaten av den nu planerade utredningen om årsarbetstid m.m.

är av vikt för arbetet på detta område. Utskottet är för sin del

inte berett att förorda en utvidgning av rätten till ledighet.

Motionerna A729 (s) och A738 (s) avstyrks därför.

Elver Jonsson m.fl. (fp) föreslår i motion A734 att regeringen

får i uppdrag att lägga fram förslag angående rätt till

tjänstledighet för medverkan i det svenska katastrofbiståndet.

Vid ett flertal tillfällen har utskottet behandlat liknande

yrkanden, senast i betänkandet 1989/90:AU2. Utskottet har därvid

ansett att det med hänvisning till de möjligheter som redan i

dag föreligger till tjänstledighet vid biståndsverksamhet av

olika slag inte varit påkallat att införa en lagstadgad rätt

till ledighet för tjänstgöring inom katastrofbiståndet.

Utskottet har inte ändrat uppfattning, varför motion A734

avstyrks.

Ledighet för vård av barn och närstående

I flera motioner begärs att småbarnsföräldrarnas rätt till

ledighet för vård av barn utökas.

Daniel Tarschys m.fl. (fp) i motion A763 samt Kersti Johansson

och Rosa Östh (båda c) i motion A713 föreslår en förlängning av

småbarnsföräldrarnas rätt till hel ledighet. Motionärerna

anser att rätten till tjänstledighet på heltid bör byggas ut

till dess barnet fyllt tre år.

Motsvarande yrkande har återkommande behandlats av utskottet,

senast i yttrandet 1988/89:AU2y från februari 1989 till

socialförsäkringsutskottet. Den 1 juli 1989 byggdes

föräldraförsäkringen ut med tre månaders ersättning på

sjukpenningnivå. Utskottet förutsätter att den fortsatta

utbyggnaden av föräldraförsäkringen prioriteras. Utskottet

ställer sig liksom tidigare avvisande till tanken att förlänga

den obetalda ledigheten och avstyrker därför motionerna A713 (c)

och A763 (fp) i aktuella delar.

Frågan om rätten till förkortad arbetstid för

småbarnsföräldrar tas upp i motionerna A724 av Lars Werner

m.fl. (v), A713 av Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) samt

A703 av Anita Persson och Birthe Sörestedt (båda s). Denna rätt

bör enligt motionärerna utsträckas att gälla till dess barnet

fyllt tolv år eller har avslutat det femte skolåret. Detta är

viktigt för både barn och föräldrar bl.a. med hänsyn till att

tillgången på fritidshemsplatser varierar. För statligt

anställda finns redan rätten att förkorta arbetstiden till dess

barnet är tolv år genom kollektivavtal. Denna rätt bör dock

gälla alla föräldrar.

Utskottet gör för sin del följande överväganden.

Som tidigare redovisats har arbetstidskommitténs betänkande

(SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd remissbehandlats.

Remissinstanserna instämmer i stort med arbetstidskommittén att

större möjligheter för den anställde att påverka sin arbetstid,

dess längd och förläggning är viktigt. Ytterligare

beslutsmaterial skall inhämtas genom den nu planerade

utredningen om årsarbetstid. Med hänsyn till det

beredningsarbete som sålunda pågår i fråga om ökad flexibilitet

i arbetstidsfrågor är utskottet inte berett att förorda en

utvidgning av rätten till förkortad arbetstid för

småbarnsföräldrar. Motionerna A703 (s), A713 (c) och A724 (v)

avstyrks därför i tillämpliga delar.

Vänsterpartiet framlägger i motion A724 ytterligare förslag i

samband med bestämmelserna angående ledighet för vård av

barn. Motionärerna anser att rätten till förkortad arbetstid i

enlighet med den anställdes önskemål bör kunna variera mellan 5

och 25 % av arbetstiden. Vidare yrkas att en anställd som sökt

kommunal barntillsyn utan att få något erbjudande bör få rätt

till ledighet enligt föräldraledighetslagen. För närvarande

riskerar den anställde att bli uppsagd från sin anställning, om

bristande barntillsyn hindrar återgång till arbetet efter

föräldraledigheten. Vidare bör lagen skärpas vad gäller förbudet

mot försämringar av anställningsförhållandena i samband med att

den anställde återgår till arbetet. Vänsterpartiet anser i detta

sammanhang att det är väsentligt att alla anställda får en

befattningsbeskrivning i anslutning till påbörjande av en

anställning. När föräldraledighet inleds bör den anställde få

rätt till en aktualiserad befattningsbeskrivning. Enligt

motionärerna är det för närvarande många kvinnor som får mindre

kvalificerade arbetsuppgifter efter föräldraledigheten.

Utskottet har i sitt yttrande 1988/89:AU2y till

socialförsäkringsutskottet behandlat frågan om varierbar

arbetstid mellan trekvartstid och heltid. Utskottet anförde då

att det delade uppfattningen i proposition 1988/89:69 att

fördelarna för arbetstagarna av en ökad valfrihet får vägas mot

olägenheterna för arbetsgivarna i personalplaneringen. Frågan om

hur ledighetsreglerna framdeles bäst skall samordnas med

föräldraförsäkringens bestämmelser bör ytterligare analyseras

och den ökade valfriheten i fråga om arbetstider belysas närmare

innan förändringar föreslås. Utskottet vidhåller sin uppfattning

på denna punkt.

I den nämnda propositionen 1988/89:69, vilken godkändes av

riksdagen, föreslogs vissa ändringar i samband med

föräldraledigheten. Bl.a. föreslogs att antalet tillåtna

ledighetsperioder under ett kalenderår skulle utökas från två

till tre samt att föräldrapenning längst utges till dess barnet

har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har

avslutat det första skolåret. Enligt föräldraledighetslagen har

föräldrar rätt till ledighet under motsvarande tid som

arbetstagaren uppbär föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring. Som tidigare nämnts har föräldraförsäkringen

den 1 juli 1989 byggts ut med tre månaders ersättning på

sjukpenningnivå. Utskottet är inte berett att förorda

ytterligare ledighet inom ramen för lagen om rätt till ledighet

för vård av barn.

Vad gäller frågan om omplacering i samband med återgång till

arbetet efter föräldraledighet behöver en arbetstagare som

använder sin rätt till ledighet inte finna sig i att

anställningsförmånerna minskas eller arbetsförhållandena

försämras i annan mån än som följer av uppehållet i arbetet (11

§ föräldraledighetslagen). Arbetstagaren är inte heller skyldig

att godta annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för

anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

En anställd som återvänder till sin arbetsplats efter

föräldraledighet garanteras därmed att inte komma i en sämre

ställning än sina arbetskamrater. Däremot ges inte någon garanti

för att arbetstagaren under alla förhållanden skall kunna återgå

till samma befattning eller arbetsförhållanden som tidigare.

Inledningsvis har redovisats vissa resultat från en treårig

studie inom arbetslivscentrum av hur föräldraledighetslagen

tolkas och tillämpas av de lokala arbetsmarknadsparterna och av

enskilda. Studien är nu i sak avslutad men ännu inte publicerad.

Utskottet anser att forskningsresultaten innebär ett nytt

underlag som kan ligga till grund för prövning av hur man skall

gå vidare. Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten

av information till arbetsgivare, fackliga företrädare och

anställda om innebörden i omplaceringsbestämmelserna. Syftet med

yrkandet får därmed anses vara tillgodosett, och detsamma

påkallar inte någon riksdagens åtgärd.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

A724 i redovisade delar.

I motion A764 -- med motivering i motion So322 -- pekar

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) på behovet av ledighet för

anhörigvård. I motionen anförs att en del äldre vårdas i

hemmet av anhöriga eller närstående. Dessa bör få rätt till

anställningstrygghet och möjlighet att utbilda sig.

Förvärvsarbetande anhöriga bör ges ledighet enligt samma regler

som i dag gäller för vård av sjukt barn.

Utskottet vill erinra om att lagen (1988:1465) om ersättning

och ledighet för närståendevård trädde i kraft den 1 juli 1989.

Fr.o.m. detta datum har en anhörig eller närstående, som vårdar

en svårt sjuk person, rätt till ledighet med ersättning från

försäkringskassan under 30 dagar för varje person som vårdas.

Ersättning utgår med belopp motsvarande vårdarens sjukpenning.

Beroende på hur lång tid av dagen som vården ges kan vårdaren ta

ut hel, halv eller fjärdedels ersättning och ledighet. Med

hänvisning till det anförda finner utskottet att motion A764 i

aktuell del bör avslås av riksdagen.

Generella arbetstidsreformer

I motion A270 av Sonja Rembo m.fl. (m) och i motion A702 av

Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood (båda m) pekas på

behov av ökad flexibilitet i arbetstiderna. I framtiden torde

det finnas ett avsevärt behov av en individuell planering av

arbetstiden med hänsyn till familjeförhållanden, ideellt arbete,

studier etc. Det fortsatta reformarbetet bör inriktas på att

begränsa lagstiftningen på arbetstidsområdet till vad som är

absolut nödvändigt med hänsyn till hälso- och skyddsaspekter,

rätt till semester m.m. Arbetstagare och arbetsgivare bör ges

vida ramar att träffa avtal individuellt och kollektivt.

Vänsterpartiet begär i motion A716 en plan för att minska

arbetsdagen till sex timmar. Flexibla och konjunkturanpassade

arbetstider -- eftersträvade av SAF och storfinansen -- måste

begränsas och en snabb utveckling mot sex timmars arbetsdag

påbörjas. Sextimmarsdagen skall införas med full

lönekompensation för låg- och mellanlönegrupperna enligt

vänsterpartiet. Motionärerna anser att sextimmarsdagen är

nödvändig bl.a. för att barn skall få chansen att umgås mer med

sina föräldrar, för att minska kvinnors dubbelarbete och för att

möjliggöra för kvinnor att delta i arbetslivet på samma villkor

som männen. Omställningsproblemen är stora för samhället men

hanterbara, menar motionärerna. Vidare begärs i motionen att

övertiden begränsas till högst 50 timmar per år.

I motion A727 av Birthe Sörestedt och Ingegerd Anderlund (båda

s) pekas på behovet av en strategi för hur sextimmarsdagen skall

införas. Förslag om flexiblare arbetstid behöver inte ställas i

motsats till en daglig arbetstidsförkortning enligt motionen.

Margareta Winberg m.fl. (s) förordar i motion A743 att målet

för arbetstidspolitiken skall vara sex timmars arbetsdag för

alla. Sextimmarsdagen raderar ut större delen av den klyfta som

i dag finns mellan heltids- och deltidsarbetande och främjar

jämställdheten mellan könen i arbetslivet. Därutöver begär

motionärerna en utredning om sextimmarsdagens totala effekter

för individ och samhälle.

I motion A817 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c)

anförs att målet är att alla skall få möjlighet till en trettio

timmars arbetsvecka, vilket ger utrymme till en normal arbetstid

på sex timmar per dag. Kvinnor väljer i dag att förkorta sin

arbetsdag på egen bekostnad för att deras och familjens vardag

skall fungera, vilket leder till stora orättvisor mellan

kollektivet män resp. kvinnor. Motionärerna förordar en

försöksverksamhet med förkortad arbetsdag och bibehållen lön för

vårdpersonal och småbarnsföräldrar.

Eva Goës m.fl. (mp) menar i motion A759 att

arbetstidsförkortning borde kunna tas upp som en del i

löneförhandlingarna. På riksplanet kan man t.ex. enas om en

årsarbetstid motsvarande sex timmars arbetsdag. De anställda på

varje arbetsplats bör därefter i samråd med den lokala

arbetsledningen få bestämma hur denna tid skall fördelas.

I motion A240 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) anförs att

den gigantiska ökningen av datorisering och automatisering, som

ägt rum de senaste årtiondena, rimligtvis måste avspeglas i att

behovet av mänskligt arbete minskas. Motionärerna begär att

varje effektivitetsökning på grund av tekniska framsteg skall

tas ut i form av minskad arbetstid.

Utskottet gör för sin del följande överväganden.

Regeringskansliets remittering av arbetstidskommitténs

betänkande (SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd har inneburit att

ytterligare synpunkter kommit fram i samband med olika

arbetstidsfrågor. Även de i motionerna upptagna frågorna har

funnits med i bilden. För att få ett fullgott beslutsunderlag

planeras -- som inledningsvis redovisats -- visst ytterligare

utredningsarbete, bl.a. rörande frågor om årsarbetstid.

Utskottet anser självklart att det är väsentligt att allt

relevant material finns samlat inför eventuella förändringar i

det generella arbetstidssystemet. Utskottet ser därför positivt

på den nu planerade utredningen och förutsätter att

möjligheterna till flexibilitet i arbetstidsuttaget därvid blir

belysta.

Inte heller utskottet ser någon motsättning mellan strävandena

mot kortare arbetstid i olika former och ett system med ökad

flexibilitet i arbetstidsfrågor. Flexibla arbetstider bör enligt

utskottets mening kunna främja jämställdhet mellan kvinnor och

män samt ge ökad valfrihet utifrån den enskildes behov. Med

hänvisning till det anförda bör de i sammanhanget upptagna

yrkandena i motionerna A240 (mp), A270 (m), A702 (m), A716 (v),

A727 (s), A743 (s), A759 (mp) och A817 (c) inte påkalla någon

riksdagens åtgärd.

Arbetstid inom vården

I motion A718 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) begärs en

reglering av läkarnas sammanhängande arbetstid. Motionären

kritiserar att en läkare kan arbeta dag, natt och följande dag,

således omkring 32 timmar i sträck, vilket måste vara fel från

vårdsynpunkt. I många fall accepterar dock läkarna sina

arbetstider vilka i dag regleras genom avtal mellan

Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund.

Utskottet är medvetet om att de i motionen nämnda

arbetstidsförhållandena kan förekomma som ett resultat av de

centrala parternas avtal på detta område. I avtalet för år 1990

har en viss förändring inträtt, nämligen att arbetsgivaren och

lokal arbetstagarorganisation får träffa överenskommelse om

avvikelse från det centrala avtalet. Uppnås ej enighet i dessa

lokala förhandlingar gäller dock det centrala avtalet. Utskottet

förutsätter att parterna tar upp olämpliga

arbetstidsförhållanden till förhandling. Med det anförda

avstyrker utskottet motion A718.

I motion A764 -- med motivering i motion So322 -- av Marianne

Samuelsson m.fl. (mp) anförs att arbetet inom hemtjänsten är

mycket krävande. Få orkar arbeta heltid. Enligt motionärerna är

det därför rimligt att tjänstgöringsgraden för heltid begränsas

till 30 timmar per vecka.

Likartade yrkanden har behandlats av tidigare riksmöten.

Utskottet vidhåller sin uppfattning från föregående år, nämligen

att frågor om arbetstidens längd och förläggning i första hand

är en fråga som arbetsmarknadens parter har att besluta om.

Därutöver vill utskottet tillägga att en dålig arbetsmiljö i sig

måste åtgärdas och att en begränsning av arbetstiden inte medför

en förändring av arbetsmiljön. Det kan i detta sammanhang

erinras om att vårdyrkena särskilt uppmärksammats vid

arbetsmiljökommissionens kartläggning av de farligaste arbetena.

Det finns därför underlag för ett förändringsarbete inom

vårdsektorn. Motion A764 avstyrks därmed i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A270 yrkande 2,

1989/90:A731 och 1989/90:A732 yrkande 13,

res. 1 (m, fp, c, mp)

2. beträffande ledighet för föreningsarbete

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A729 och 1989/90:A738,

3. beträffande rätt till tjänstledighet för medverkan i det

svenska katastrofbiståndet

att riksdagen avslår motion 1989/90:A734,

res. 2 (fp, c, mp)

4. beträffande rätt till hel ledighet för

småbarnsföräldrar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A713 i motsvarande del

och 1989/90:A763,

res. 3 (fp, c)

5. beträffande rätt till förkortad arbetstid för

småbarnsföräldrar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A703, 1989/90:A713 i

motsvarande del samt 1989/90:A724 yrkande 23,

res. 4 (c, v)

6. beträffande bestämmelser angående ledighet för vård av

barn

att riksdagen avslår motion 1989/90:A724 yrkandena 22, 24, 25

och 26,

res. 5 (v)

res. 6 (m) - motiv.

7. beträffande ledighet för anhörigvård

att riksdagen avslår motion 1989/90:A764 yrkande 1,

res. 7 (mp)

8. beträffande generella arbetstidsreformer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A240 yrkande 2,

1989/90:A270 yrkande 1, 1989/90:A702, 1989/90:A716,

1989/90:A727, 1989/90:A743, 1989/90:A759 och

1989/90:A817 yrkande 3,

res. 8 (m)

res. 9 (v)

res. 10 (mp)

9. beträffande läkarnas arbetstid

att riksdagen avslår motion 1989/90:A718,

10. beträffande arbetstid inom hemtjänsten

att riksdagen avslår motion 1989/90:A764 yrkande 2.

res. 11 (mp)

Stockholm den 11 oktober 1990

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Elver Jonsson

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Marianne

Stålberg (s), Anders G Högmark (m), Gustav Persson (s), Sten

Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte

Branting (fp), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien

(mp), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Göran Engström (c),

Yngve Wernersson (s), Gunilla Andersson (s) och Kjell Ericsson

(c).

Reservationer

1. Översyn av ledighetslagstiftningen (mom.1)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),

Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Anna Horn af

Rantzien (mp), Göran Engström (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet har" och slutar med "tillämpliga delar" bort ha

följande lydelse:

Ett flertal lagar ger de anställda rätt att vara lediga från

arbetet med eller utan lön. Ledighetslagarna har på senare tid

utökats genom den successivt förlängda föräldraledigheten samt

lagen om ersättning och ledighet för närståendevård. Lagarna har

tillkommit i det goda syftet att skapa bättre villkor för de

anställda, bl.a. vad gäller fortbildning och facklig verksamhet.

Lagstiftningen har dock inneburit problem, inte minst för de

mindre företagen som upplever lagarna som både svårförståeliga

och svårhanterliga. Mot denna bakgrund påbörjades i början av

1980-talet en översyn av de olika ledighetslagarna.

Utredningsarbetet har emellertid legat nere sedan år 1982.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A270 (m), A731 (c,

fp, m) och A732 (fp) att det är angeläget att återuppta

översynsarbetet. Bl.a. bör studieledighetslagen granskas vad

gäller typ av studier samt effekter i form av vikariatskedjor.

Vidare bör rimligheten av den nuvarande ledigheten för fackligt

arbete studeras. Arbetet bör resultera i en bedömning av de

samlade effekterna av de olika ledighetslagarna. Särskilt bör

beaktas ledighetslagarnas inverkan på de mindre företagen.

Slutligen bör framhållas att ledighet för vård av barn bör ges

hög prioritet vid en avvägning mellan de olika

ledighetsformerna. Vad utskottet anfört i anslutning till de här

aktuella yrkandena bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande översyn av ledighetslagstiftningen

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A270 yrkande

2, 1989/90:A731 och 1989/90:A732 yrkande 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Rätt till tjänstledighet för medverkan i det svenska

katastrofbiståndet (mom. 3)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Anna Horn af

Rantzien (mp), Göran Engström (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Vid ett" och slutar med "A734 avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A734 (fp) att det är

viktigt att de svenska biståndsinsatserna inte hindras av

svårigheter att rekrytera lämplig personal.

Tjänstledighetsfrågan är därvid av stor betydelse för att

bistånds- och katastrofarbete skall fungera rationellt. Staten

har för sina egna anställda gjort långtgående medgivanden

beträffande tjänstledighet. Med hänsyn till vikten av bistånds-

och katastrofarbetet bör hela arbetsmarknaden omfattas av samma

regler när det gäller möjligheterna till tjänstledighet.

Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att komma med

förslag för att rätten till tjänstledighet skall kunna

realiseras.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande rätt till tjänstledighet för medverkan i

det svenska katastrofbiståndet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A734 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Rätt till hel ledighet för småbarnsföräldrar (mom.4)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Göran Engström

(c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Motsvarande yrkande" och slutar med "aktuella delar" bort

ha följande lydelse:

Småbarnsföräldrar har för närvarande rätt att ta ut ledighet

från sina anställningar till dess barnet har uppnått en ålder av

ett och ett halvt år. Det är viktigt att småbarnsföräldrar, både

kvinnor och män, kan kombinera förvärvsarbetet med ansvar för

barn. Många föräldrar anser att barn i ett- och tvåårsåldern bör

vårdas i hemmen. Ledighetsrätten bör därför byggas ut till dess

barnet är tre år. En sådan föräldraledighet som kan förutses

lång tid i förväg torde inte vålla betydande svårigheter för

företagen.

Vad utskottet anfört om rätt till hel ledighet, vilket innebär

att motionerna A713 (c) i motsvarande del och A763 (fp)

tillstyrks av utskottet, bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande rätt till hel ledighet för

småbarnsföräldrar

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A713 i

motsvarande del och 1989/90:A763 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. Rätt till förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar (mom.

5)

Karl-Erik Persson (v), Göran Engström (c) och Kjell Ericsson

(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet gör" och slutar med "tillämpliga delar" bort ha

följande lydelse:

Rätten till förkortad arbetstid är uppskattad och utnyttjas av

många föräldrar. Alla barn är emellertid inte mogna att före

tolv-årsåldern klara sig själva före och efter skoldagen. Med

hänsyn till detta och till att utbyggnaden av fritidshemmen

varierar mycket bör rätten till förkortad arbetstid utsträckas

tills barnet har fyllt tolv år.

Inom det statliga området skall förkortad arbetstid "i regel"

medges intill utgången av det skolår då barnet fyller tolv år

med möjlighet till förlängning även därefter (8 §

tjänstledighetsförordningen 1984:111). Enligt utskottets mening

är det motiverat att utvidga denna rätt att omfatta alla

föräldrar.

Vad utskottet anfört om rätt till förkortad arbetstid för

småbarnsföräldrar, vilket innebär att motionerna A703 (s), A713

(c) och A724 (v) i tillämpliga delar tillstyrks, bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande rätt till förkortad arbetstid för

småbarnsföräldrar

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A703,

1989/90:A713 i motsvarande del samt 1989/90:A724 yrkande 23 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Bestämmelser angående ledighet för vård av barn (mom. 6)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottet har" och slutar med "redovisade delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som framförs i motion A724

(v) att rätten till ledighet för vård av barn mellan 1,5 och 8

års ålder enligt föräldraledighetslagen bör kunna variera mellan

5 och 25 % av arbetstiden. En sådan förändring stämmer överens

med vad som förordats i den departementspromemoria som föregick

proposition 1988/89:69 om utbyggnad av föräldraförsäkringen och

förstärkt föräldraledighet. Promemorians förslag fördes

emellertid inte vidare i propositionen. Utskottet anser att

motionens lagstiftningsyrkande bör bifallas.

Vidare bör föräldraledighetslagen utökas till att gälla rätt

till ledighet för vård av barn för den som är anställd och har

sökt kommunal barntillsyn utan att få något sådant erbjudande.

Enligt utskottets uppfattning är det onöjaktigt att den

anställde kan riskera att bli uppsagd från sin anställning om

bristande barntillsyn hindrar återgång till arbetet efter

föräldraledigheten.

Beträffande omplacering i samband med återgång till arbetet

efter föräldraledighet vill utskottet understryka att den studie

angående tolkning och tillämpning av föräldraledighetslagen som

har genomförts på arbetslivscentrum dokumenterar det allvarliga

problemet med omplacering. Utskottet anser därför att riksdagen

bör uppdra åt regeringen att skyndsamt utarbeta förslag om

lagändring så att förbudet mot omplacering skärps. I detta syfte

bör lagen också ändras så att den anställde får rätt till en

aktualiserad befattningsbeskrivning när ledigheten påbörjas.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A724 i aktuella

delar bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande bestämmelser angående ledighet för vård av

barn

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A724 yrkandena

22, 24, 25 och 26 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Bestämmelser angående ledighet för vård av barn (mom. 6)

(motiveringen)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med

"Inledningsvis har" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottet är det självklart att arbetsgivare, fackliga

företrädare och anställda bör ha information om innebörden i

omplaceringsbestämmelserna. Inledningsvis har redovisats vissa

resultat från en studie inom arbetslivscentrum av hur

föräldraledighetslagen tolkas och tillämpas av de lokala

arbetsmarknadsparterna och av enskilda. Studien är i sak

avslutad med ännu ej publicerad. Utskottet avvaktar en

fullständig redovisning av studien. Med hänvisning till det

anförda avvisar utskottet motionskravet om skärpning av

omplaceringsreglerna.

7. Ledighet för anhörigvård (mom. 7)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort

ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i motion A764 (mp) att de

anhöriga och närstående som i hemmet vårdar äldre bör få rätt

till anställningstrygghet och utbildningsmöjligheter. Det är

viktigare att det finns människor som kan engagera sig än att

vården utförs på traditionellt sätt av anställd personal på

institutioner. Med hänsyn till att de äldres vårdbehov ofta

varar längre tid än 30 dagar bör den lagstadgade rätten till

ledighet för vård av anhörig utökas. Utskottet förordar att

förvärvsarbetande anhöriga får rätt till ledighet enligt samma

regler som i dag gäller för vård av sjukt barn.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A764 har anfört om

rätt till ledighet för vård av anhörig bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande ledighet för anhörigvård

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A764 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Generella arbetstidsreformer (mom. 8)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet gör" och slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna A270 (m) och

A702 (m) angående behovet av ökad flexibilitet i arbetstiderna.

Detta behov blir allt större i takt med en ökad decentralisering

av boende och arbetsplatser och den tekniska och ekonomiska

utvecklingen med en förskjutning mot tjänste- och

serviceproduktion. Betydligt större hänsyn än nu kan tas till

individuella önskemål med hänsyn till familjeförhållanden,

ideellt arbete, studier m.m. Arbetstidslagen liksom lagar

angående ledigheter m.m. innebär därvid en begränsning av såväl

arbetstagarnas individuella önskemål som produktionssidans krav.

Det fortsatta reformarbetet bör därför inriktas på att

begränsa lagstiftningen på arbetstidsområdet till vad som är

absolut nödvändigt med hänsyn till hälso- och skyddsaspekter,

rätt till semester m.m. I stället bör arbetstagare och

arbetsgivare ges vida ramar att träffa avtal individuellt och

kollektivt. I den mån ILO-konventioner anses lägga hinder i

vägen för övergång till en sådan moderniserad lagstiftning, bör

Sverige verka för förändringar i dessa avseenden.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av förslagen i motionerna

A270 och A702 bör ges regeringen till känna. Övriga i

sammanhanget upptagna motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande generella arbetstidsreformer

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A270 yrkande

1 och 1989/90:A702 samt med avslag på motionerna 1989/90:A240

yrkande 2, 1989/90:A716, 1989/90:A727, 1989/90:A743,

1989/90:A759 och 1989/90:A817 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Generella arbetstidsreformer (mom. 8)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet gör" och slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A716 (v) att det krävs

beslut om sex timmars arbetsdag nu. I över tio års tid har

kvinnor och män i sina fackliga och politiska organisationer

aktivt drivit kravet om en förkortning av arbetsiden till sex

timmars arbetsdag. De har mötts med allmän välvilja men också av

varierande förklaringar varför denna reform måste skjutas upp.

I enlighet med SAFs strategi är olika arbetstidsreformer som

innebär ökad flexibilitet och konjunkturanpassade arbetstider

förestående. Utskottet anser att dessa försök att leda in

arbetstidsfrågan i en återvändsgränd bör avvisas.

Enligt utskottets uppfattning är en lösning med sex timmars

arbetsdag bra för barn och föräldrar, för jämställdhet och

sysselsättning. Den skapar en rättvis fördelning genom att

förkortningen av arbetsdagen skall ske med full lönekompensation

till låg- och mellanlönegrupperna. Givetvis skall förkortningen

av arbetstiden kombineras med en kraftig begränsning av

övertiden. Redan nu bör övertiden begränsas till högst 50 timmar

per år.

Utskottet tillstyrker därför förslagen i motion A716. Övriga i

sammanhanget upptagna motioner avstyrks med hänvisning till

utskottets ovan gjorda ställningstaganden.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande generella arbetstidsreformer

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A716 samt med

avslag på motionerna 1989/90:A240 yrkande 2, 1989/90:A270

yrkande 1, 1989/90:A702, 1989/90:A727, 1989/90:A743,

1989/90:A759 och 1989/90:A817 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Generella arbetstidsreformer (mom. 8)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet gör" och slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Utskottet gör följande bedömning. En förkortad och flexibel

arbetstid är angelägen för många människor. Den skulle öka

möjligheterna till jämställdhet, ge ökad sysselsättning och

framför allt ge en bättre livskvalitet. Utskottet anser att stor

vikt bör läggas vid personliga valmöjligheter så att

arbetstiderna kan anpassas till olika familjers och individers

behov och önskemål. Det långsiktiga målet är att alla skall få

en arbetstid som motsvarar sex timmars arbetsdag, fem dagars

arbetsvecka och sex veckors semester. Flexibiliteten bör få slå

igenom på så sätt att de anställda på varje arbetsplats själva i

samråd med den lokala arbetsledningen får bestämma hur

arbetstiden skall läggas ut.

Enligt utskottets uppfattning kan den successiva

arbetstidsförkortningen genomföras i takt med den ökning i

ekonomisk effektivitet som följer av tekniska framsteg och

automatisering av olika slag.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna A240 (mp) och

A759 (mp). Utskottets ställningstagande tillgodoser till viss

del även förslagen i motionerna A727 (s), A743 (s) och A817 (c).

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande generella arbetstidsreformer

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A240 yrkande

2 och 1989/90:A759, med anledning av motionerna 1989/90:A727,

1989/90:A743 och 1989/90:A817 yrkande 3 samt med avslag på

motionerna 1989/90:A270 yrkande 1, 1989/90:A702 och

1989/90:A716 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Arbetstid inom hemtjänsten (mom. 10)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Likartade yrkanden" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motion A764 (mp) betona att

arbetet inom hemtjänsten är mycket krävande. Få orkar arbeta

heltid. Frånvaron från arbetet, höga tal för belastningsskador

och hög personalomsättning talar sitt tydliga språk. Det behövs

nu konstruktiva insatser för att lösa personalkrisen inom

vården. Enligt ESO-rapport 89:59 beräknas att vård- och

omsorgssektorn fram till år 2000 behöver rekrytera 85 000

personer årligen. Inte minst mot bakgrund av den redovisning som

finns från Kiruna kommun om konsekvenserna av en sextimmarsdag

inom hemtjänsten är det rimligt att begränsa arbetstiden till 30

timmar i veckan för heltid inom äldrevården.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande arbetstid inom hemtjänsten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A764 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Generella arbetstidsreformer (mom. 8)

Göran Engström och Kjell Ericsson (båda c) anför:

Vi vill lägga stor vikt vid de personliga valmöjligheterna så

att arbetstiderna kan anpassas till olika familjers och

individers behov och önskemål. Med hänsyn till att

arbetstidsfrågorna för närvarande bereds i regeringskansliet

avger vi i detta sammanhang endast ett särskilt yttrande.