Bet. 1990/91:AU22

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1990/91:AU22

Arbetsmiljö och rehabilitering

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

AU22

I detta betänkande behandlar utskottet

proposition 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering

proposition 1990/91:100 (arbetsmarknadsdepartementet) bilaga

12 om medel från arbetslivsfonden för köp av yrkesinriktade

rehabiliteringstjänster

68 motionsyrkanden i 6 motioner väckta med anledning av

proposition 140

50 motionsyrkanden i 24 motioner från allmänna motionstiden

1991.

Sammanfattning

Arbetslivsfonden

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att 500

milj.kr. skall föras över till statsbudgeten från

arbetslivsfonden med hänvisning till kostnaderna för

försäkringskassornas köp av rehabiliteringstjänster. Med

anslutning till ett avslagsyrkande från centern avstyrker

utskottet detta regeringsförslag.

Folkpartiet yrkar i en reservation bifall till regeringens

förslag med den ändringen att 1 000 milj.kr. skall tas i anspråk

av fondmedlen. Moderata samlingspartiet uttalar i en annan

reservation att fonden bör avvecklas fr.o.m. år 1992.

Arbetsmiljölagen

Utskottet biträder de ändringar i arbetsmiljölagen som

regeringen har lagt fram i proposition 1990/91:140 med

utgångspunkt i vad arbetsmiljökommissionen har förordat.

Ändringsförslagen syftar till att lyfta fram de

arbetsorganisatoriska och därmed sammanhängande psykosociala

arbetsmiljöfaktorerna och den enskilde arbetstagarens

möjligheter att delta i utvecklingen av sitt arbete.

Arbetsgivarnas ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete och

ett aktivt rehabiliteringsarbete på arbetsplatserna vidgas.

Detta påverkar skyddskommittéernas och skyddsombudens roll i

arbetsmiljöarbetet och därmed formerna för den partssamverkan

lagen förutsätter skall ske på arbetsplatserna.

I dessa avsnitt har avgetts 15 reservationer, varav 4 från m,

1 från fp, 7 från v och 3 från mp.

Med anledning av en översyn av vissa bestämmelser i

arbetsmiljölagen som gjorts av en departemental arbetsgrupp

föreslås vidare lagändringar beträffande produktsäkerhet,

produktkontroll m.m. Arbetsmiljöansvar införs för dem som deltar

i projekteringen av byggnads- och anläggningsarbete. Härigenom

undanröjs hinder som funnits mot att Sverige ansluter till en

ILO-konvention (nr 167) på detta område.

Arbetsmiljöbrott

Regeringen föreslår att det i brottsbalken införs en ny

bestämmelse om arbetsmiljöbrott. Den nya bestämmelsen, 3 kap.

10 §, avses ta över det ansvar som hittills har utkrävts i

arbetsmiljösammanhang för vållande till annans död, vållande

till kroppsskada eller sjukdom eller framkallande av fara för

annan enligt 3 kap. 7--9 §§ brottsbalken. Regeringsförslaget

utgår från arbetsolycksutredningens betänkande. Även detta

lagändringsförslag biträds av utskottet.

Folkpartiet liberalerna yrkar i en reservation avslag på

lagändringen, medan vänsterpartiet förordar ett strikt

straffansvar för arbetsmiljöbrott och för ökad användning av

påföljden företagsbot.

Företagshälsovården

Enligt regeringens uppfattning har företagshälsovården tagit

på sig alltför mycket av sjukvårdande uppgifter, och

verksamheten bör därför omorienteras mot mera förebyggande

insatser. För att inte ge legitimitet till sjukvårdande

verksamhet bör patientavgifter slopas. Den fortsatta utbyggnaden

av företagshälsovården bör ske på frivillig väg genom avtal

mellan arbetsmarknadens parter och inte genom lagstiftning. För

att stimulera till ökad anslutning av små företag föreslår

regeringen vissa förändringar i statsbidragssystemet. För

basfinansiering av ett centralt organ för samverkan och

utveckling inom företagshälsovården bör ett belopp motsvarande

högst 1 % av de medel som avsätts till företagshälsovården utgå.

Moderata samlingspartiet avvisar nuvarande

statsbidragsfinansierade företagshälsovård till förmån för ett

helt annat system. Samtliga borgerliga partier ogillar förslaget

om slopande av patientavgift. Vänsterpartiet reserverar sig till

förmån för lagstiftning om fortsatt utbyggnad av

företagshälsovården.

Övriga frågor

Beträffande arbetarskyddsverkets roll anser regeringen att

yrkesinspektionens kontrollerande funktioner bör renodlas.

Vidare redovisar regeringen sin avsikt att åstadkomma ökad

samordning mellan myndigheterna på arbetsmiljöområdet och miljö-

och hälsovårdsområdet. Det informeras vidare om att en

arbetsgrupp tillsatts för att utarbeta lagförslag om

personalekonomisk redovisning.

Såväl moderata samlingspartiet som vänsterpartiet reserverar

sig för att yrkesinspektionens kontrollerande funktioner

ytterligare bör betonas. Vänsterpartiet förordar att ytterligare

medel avdelas för att sprida information om arbetsmiljöfrågor på

arbetsplatserna.

Propositionerna

Proposition 1990/91:140 (Arbetsmiljö och rehabilitering)

I propositionen har regeringen föreslagit att riksdagen

dels antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

3. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för

vård av barn, m.m.,

dels godkänner

4. vad som föreslagits i propositionen om villkor för bidrag

till företagshälsovården (avsnitt 4.7--4.10),

5. ILOs konvention (nr 167) om säkerhet och hälsa vid

byggnads- och anläggningsarbete (avsnitt 6.2),

Vidare har regeringen berett riksdagen tillfälle ta del av vad

som anförts i propositionen om

6. utbyggnaden av företagshälsovården (avsnitt 4.6),

7. inriktningen av arbetsmiljöarbetet.

Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen)

I propositionen har regeringen föreslagit riksdagen att

anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om

tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.

Propositionernas lagförslag återfinns i bilaga till

betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:140

1990/91:A40 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformningen av förordningar utifrån den

föreslagna lydelsen av 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformningen av förordningar utifrån den

föreslagna lydelsen av 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen

(1977:1160),

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om villkor för

bidrag till företagshälsovården,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om företagshälsovården.

1990/91:A41 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionens avsnitt 3 anförts om brister i undersöknings- och

mätmetoder på arbetsmiljöområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionens avsnitt 4 anförts om arbetsmiljö som i första hand

ett partsintresse för lönearbetarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionens avsnitt 5 anförts om risken för minskad offentlighet

i arbetslivet till följd av SAFs agerande,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

omorganisering av arbetsmiljömyndigheterna i enlighet med vad i

motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär att

arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att förändra sina

föreskrifter på ett sådant sätt att arbetsgivarnas skyldigheter

klart framgår,

6. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i 8 kap.

arbetsmiljölagen om direkt straffsanktionering av 2 och 3 kap.

arbetsmiljölagen som i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen -- vid avslag på yrkande 6 --

begär förslag till sådan ändring av straffsanktionering av

arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter som i motionen anförts,

8. att riksdagen beslutar att arbetarskyddsstyrelsens beslut i

tvisteärenden skall ha prejudikatsvärde,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om yrkesinspektionens inspektionsmeddelanden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om cost-benefit-kalkyler på

arbetsmiljöområdet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regeringens arbetsordningar och

instruktioner för arbetarskyddsverket,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i arbetarskyddsverkets instruktioner att det klart

framgår att arbetarskyddsverket är en kontrollmyndighet,

13. att riksdagen hos regeringen begär att yrkesinspektionerna

får i uppdrag att se över möjligheterna för inspektörer att

finnas tillgängliga även på obekväma arbetstider,

14. att riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna

skyldigheten för företag att upprätta handlingsplaner för

arbetsmiljöförbättringar skall vara straffsanktionerad,

15. att riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna

skyldigheten att upprätta handlingsplaner också skall innefatta

en skyldighet att tidsplanera och tidsange åtgärderna,

16. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i

arbetsmiljölagen att skyddsombuden får möjlighet att anmäla

brott mot eller fördröjningar av handlingsplanerna enligt vad

som anförts i motionen,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i yrkesinspektionernas instruktioner att det klart

framgår att det yttersta ansvaret för kontrollen av

arbetsgivarnas handlingsplaner finns hos yrkesinspektionen,

18. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i

arbetsmiljölagen att den enskilde arbetaren får möjlighet att

ställa rättsligt skyddade krav och agera i domstol avseende

hans/hennes arbetsmiljöförhållanden i enlighet med vad som i

motionen anförts,

19. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 18 -- hos

regeringen begär förslag till motsvarande ändring av

arbetsmiljölagen i samband med de kompletteringar av

medbestämmandelagen och arbetsmiljölagen som aviserats,

20. att riksdagen beslutar att möjligheten att stoppa arbetet

ändras till att även omfatta skador eller sjukdomar på sikt

enligt vad som anförts i motionen,

21. att riksdagen beslutar att rätten att stoppa arbetet skall

tillfalla också den lokala resp. regionala fackliga

organisationen i enlighet med vad som i motionen anförts,

22. att riksdagen beslutar att 3 kap. 4 § arbetsmiljölagen

ändras så att en mer långtgående möjlighet att vägra farligt

arbete finns i enlighet med vad som i motionen anförts,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetslösas möjligheter att tacka nej till

farliga arbeten utan att rätten till arbetslöshetsersättning

påverkas,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

bestämmelser enligt vad i motionen anförts om

arbetsförmedlingarnas skyldighet att upplysa om skaderisker i

utlysta arbeten,

25. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

bestämmelser som gör det möjligt för arbetsförmedlingarna att

inhämta relevanta uppgifter om skador m.m. på arbetsplatsen i

enlighet med vad som i motionen anförts,

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

arbetsmiljölagen så att fackföreningarna får möjlighet att

anmäla brott mot straffsanktionerade föreskrifter och lagrum

till allmänt åtal,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det lokala facket och fredsplikten,

28. att riksdagen beslutar att lagrummet om arbetsmiljöbrott

formuleras på ett sådant sätt att det framgår att arbetsgivaren

har ett strikt ansvar i enlighet med vad som i motionen anförts,

29. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av

företagsbotens maximibelopp i enlighet med vad som anförts i

motionen,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning av åklagare och domare,

31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förstärkning

av åklagarmyndigheterna i enlighet med vad som anförts i

motionen,

32. att riksdagen beslutar om sådan ändring i arbetsmiljölagen

att arbetsgivaren skall rådgöra med skyddskommitté eller annan

skyddsorganisation i samband med planering av arbete i enlighet

med vad som anförts i motionen,

33. att riksdagen beslutar om sådan ändring i arbetsmiljölagen

att arbetsgivare åläggs att samråda med relevanta fackliga

organisationer vid nystart av företag i enlighet med vad i

motionen anförts,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av specialistkunskaper i

företagshälsovården,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om veto vid nyanställningar i

företagshälsovården,

36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrat

huvudmannaskap av företagshälsovården i enlighet med vad som i

motionen anförts,

37. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad

skyldighet för arbetsgivare att ansluta sig till eller införa

företagshälsovård i enlighet med vad som i motionen anförts,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informationsspridning på

arbetsmiljöområdet,

39. att riksdagen beslutar att 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen

skall beträffande arbetstider utformas enligt vad som anförts i

motionen,

42. att riksdagen beslutar att ackord skall förbjudas,

43. att riksdagen beslutar att närvaropremier och liknande

belöningssystem förbjuds,

44. att riksdagen hos regeringen begär att JämO får i uppdrag

att föreslå bestämmelser angående sexuella trakasserier enligt

vad som anförts i motionen,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsdelningen.

1990/91:A42 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsmiljö och valfrihet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö,

3. att riksdagen med avslag på propositionens förslag rörande

patientavgifter till företagshälsovården som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

företagshälsovård och sjukvård,

4. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om

allmänna medel till organ för samverkan och utveckling av

företagshälsovården som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samverkan och utveckling av

företagshälsovården,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kompetens- och utvecklingsfrågor inom

företagshälsovården,

6. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om

ändring av brottsbalken hos regeringen begär förslag om ändring

i brottsbalken i enlighet med vad som anförts i motionen i

ärendet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i övrigt anförts i motionen om sanktionssystemet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om personalekonomiska redovisningar.

1990/91:A43 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson i

Vårgårda (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning inom området elöverkänslighet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att lämplig instans får

i uppdrag att utfärda föreskrifter eller allmänna råd om

elöverkänslighet.

1990/91:A44 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari

yrkas att riksdagen avslår proposition 1990/91:140 i den del som

omfattar patientavgiften.

1990/91:A45 av Inger Schörling och Anna Horn af Rantzien (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

statsrådets beskrivning av den goda arbetsmiljön skall fungera

som rättesnöre vid överläggningarna om EG-harmonisering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

nya hälsoproblem kräver kartläggning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kvinnan i stället för mannen skall gälla som norm på kvinnors

arbetsplatser.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991

1990/91:A203 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen av regeringen begär en lag, som tillgodoser syftena i

den ursprungliga utredningen.

1990/91:A204 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i arbetsmiljölagen att det klart framgår att

arbetsgivaren har en skyldighet att förebygga psykiska

trakasserier på arbetsplatsen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

5 kap. 5 § brottsbalken enligt vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i arbetsmiljölagen att rätten för skyddsombud och

facklig organisation att stänga arbetsplatser förstärks när det

gäller psykosociala missförhållanden enligt vad som i motionen

anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om yrkesinspektionens roll som arbetslivets

mobbningsombudsman.

1990/91:A206 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts vad gäller en förändrad lagstiftning på

arbetsmiljöns och arbetsrättens område.

1990/91:A208 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetslivsfondens möjligheter att

upphandla medicinsk rehabilitering.

1990/91:A211 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen i vårens proposition om

arbetsmiljö beaktar de i motionen framförda förslagen om vägar

till en bättre arbetsmiljö.

1990/91:A215 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en ökad samordning av arbetsmiljöfrågorna och de yttre

miljöfrågorna.

1990/91:A219 av Nils-Olof Gustafsson och Bengt-Ola Ryttar (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsamma åtgärder i

syfte att fastställa projektörers och konstruktörers ansvar för

arbetsmiljö och arbetsskydd.

1990/91:A225 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om klassificering av lokhytter och förarhytter som arbetslokal.

1990/91:A226 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att snarast påbörja avvecklingen av

arbetslivsfonden i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att avskaffa den allmänna

löneavgiften från den 1 januari 1992 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar fastställa barnomsorgsavgiften från

den 1 januari 1992 till 1,04 procentenheter i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1990/91:A232 av Sigge Godin och Bengt Harding Olson (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rehabiliteringsprogram för arbetstagare

som utsatts för mobbning.

1990/91:A234 av Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vidgade riktlinjer för

användande av arbetslivsfondens medel.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub281.

1990/91:A247 av Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att

arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att utfärda föreskrifter i

enlighet med motionens förslag.

1990/91:A253 av Eivor Husing (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ackordslönesystemets negativa inverkan på

trafiksäkerhetsarbetet.

1990/91:A255 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om klassificering av arbetsuppgifter och om

att sätta gränsvärden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av personalekonomiska bokslut,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av obligatoriska

introduktionsprogram,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att förbättra den

psykosociala miljön,

Motiveringarna återfinns i motion 1990/91:Sf320.

1990/91:A259 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för en bättre uppföljning av

arbetsmiljöbrott.

1990/91:A265 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om principerna för arbetet med

arbetsmiljöfrågorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om yrkesinspektionens uppgifter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ansvaret för psykosociala problem på

arbetsplatserna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om företagshälsovården i övrigt,

5. att riksdagen beslutar att statsbidraget till

företagshälsovården skall upphöra från den 1 januari 1992 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar att fastställa arbetarskyddsavgiften

för 1992 till 0,16 procentenheter,

9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av systemet

med skyddsombud och regionala skyddsombud,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konsekvensbeskrivningar av de bestämmelser

som utfärdas i enlighet med arbetsmiljölagen.

1990/91:A270 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m,fp,c) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen

får i uppdrag att utreda hur gravida kvinnor och ammande mödrar

skall skyddas från passiv rökning.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So334.

1990/91:A271 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av

ensamarbetets problem och behov av stimulans.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf355.

1990/91:A493 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för 90-talets

arbetsmiljöpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informativa styrmedel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokal samverkan och expertis,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetslivsfonden,

5. att riksdagen beslutar att lagen om avvikelse från lagen om

arbetsmiljöavgift ges den lydelse som föreslås i motionen,

6. att riksdagen beslutar att anslagen C 4. Yrkesinriktad

rehabilitering och C 5. Yrkesinriktad rehabilitering:

Utbildningsbidrag finansieras av medel från arbetslivsfonden i

enlighet med motionens förslag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsmiljön inom den offentliga sektorn,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skolan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om internationell samverkan.

1990/91:A602 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om missbruksproblemen på våra arbetsplatser.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So239.

1990/91:A713 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om ändring

av medbestämmandelagen på sätt som anförts i motionen.

1990/91:A751 av Magnus Persson och Leo Persson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av arbetsmiljölagen i syfte att

undanröja de besvär i arbetsmiljön som motorsågar och röjsågar

medför.

Utskottet

Inledning

I detta ärende behandlar utskottet dels proposition

1990/91:140 om arbetsmiljö och rehabilitering, dels ett i årets

budgetproposition bilaga 12 framlagt förslag om en lag om

tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.

Vidare behandlar utskottet

sex med anledning av proposition 140 väckta motioner

yrkanden i fyra motioner med anslutning till det aktuella

regeringsförslaget i budgetpropositionen samt

20 motioner om arbetsmiljöfrågor från allmänna motionstiden i

år.

Utskottet har tidigare i år behandlat arbetsmiljöfrågor i

betänkandena 1990/91:AU8 och AU12.

Vissa frågor om arbetshjälpmedel (jfr 1990/91:AU12 s. 16) har

av utskottet överlämnats för beredning i

socialförsäkringsutskottet, som behandlar frågorna i betänkande

1990/91:SfU16 i anslutning till regeringens förslag om

hjälpmedelsförsörjningen i proposition 1990/91:141.

Inriktning av arbetsmiljöarbetet

I proposition 1990/91:140, nedan kallad "propositionen",

beskrivs att villkoren i arbetslivet fortfarande är mycket

olika. Ofta är det så att arbeten som för med sig hälsorisker av

olika slag samtidigt är ensidiga och med små möjligheter till

utveckling för arbetstagarna. Dessa arbeten utförs ofta av

kvinnor.

Såväl för den enskilde som för arbetsgivarna och samhället är

det viktigt att uppnå målet om det goda arbetet. För

arbetstagarna är det inte bara fråga om lön och grundläggande

trygghet utan även om möjligheter till personlig utveckling,

gemenskap, ansvarstagande, mångkunnighet m.m. Arbetsmiljön måste

bättre anpassas till kvinnornas förutsättningar. För

arbetsgivarna är det av ekonomisk betydelse att ta till vara

arbetstagarnas engagemang och kreativitet. Samtidigt har de

blivit medvetna om de kostnader en dålig arbetsmiljö medför.

Därutöver finns risken för en fortsatt låg

produktivitetsutveckling under 1990-talet. För samhället är det

viktigt att förbättra arbetsmiljön dels i syfte att förbättra

folkhälsan, dels för att minska klasskillnaderna i hälsa.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att de

arbetsorganisatoriska och psykosociala arbetsmiljöfaktorerna

lyfts fram. Arbetsgivarens ansvar i arbetsmiljöarbetet måste

utvecklas samt skyddskommittéernas och skyddsombudens uppgifter

renodlas. Företagshälsovårdens utbyggnad stimuleras och

verksamheten orienteras ytterligare mot förebyggande vård.

Vidare bör arbetsmiljöfaktorer beaktas redan vid projekteringen

av en anläggning eller byggnad. Produktkontrollreglerna i

arbetsmiljölagen revideras, bl.a. i fråga om leverantörsansvar.

Propositionen syftar vidare till att arbetsmiljöbrottens allvar

betonas mer. Arbetslivsfondens resurser ger nya förutsättningar

för arbetsmiljöarbetet. Arbetarskyddsverkets kontrollerande roll

betonas.

Enligt regeringen bör riksdagen beredas tillfälle att ta del

av vad som anförts om inriktningen av arbetsmiljöarbetet.

Sex motioner behandlar inriktningen av arbetsmiljöarbetet.

Sonja Rembo m.fl. (m) anför i motion A265 att

ansvarsfördelningen mellan olika offentliga organ samt

partsorgan som handhar arbetsmiljöfrågor för närvarande är

oklar. Motionärerna framhåller att principen för

arbetsmiljöarbetet måste vara att det primära ansvaret åvilar

arbetsgivaren. Det är emellertid förhastat att utifrån

arbetsskadestatistiken dra slutsatsen att arbetsmiljön

försämrats under de senaste decennierna.

Folkpartiet liberalerna anser i motion A493 att riktlinjerna

för 90-talets arbetsmiljöpolitik bör innebära att

arbetsmiljöarbetet decentraliseras. I dag är arbetet alltför

uppsplittrat på en rad olika organ, vilket leder till tydliga

samordningsproblem. Vidare bör arbetsgivarnas ansvar preciseras

och ekonomiska styrmedel komma in i bilden.

I motion A42 instämmer Elver Jonsson m.fl. (fp) med

propositionen att en viktig förutsättning för arbetslivets

förnyelse är den fulla sysselsättningen, där arbetstagarna har

möjlighet att säga nej till dåliga arbetsmiljöer. Enligt

motionärerna är det dock en förutsättning att det finns flera

alternativa arbetsgivare att gå till. Först när de offentliga

monopolen bryts upp, vilket innebär att också kvinnorna får

möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare och att starta

eget, blir regeringens resonemang mer tillämpligt.

Vänsterpartiet har i motion A206 från den allmänna

motionstiden anfört att lagstiftningen på arbetsmiljöns och

arbetsrättens område måste förändras så att makten över

arbetsmiljön förskjuts från arbetsgivaren till de anställda och

fackföreningarna. Den nya lagstiftningen måste moderniseras,

effektiviseras och bl.a. innebära mer sanktionsbenägen

tillsynsverksamhet från statens sida. Principen med

differentierade arbetsgivaravgifter är riktig enligt

motionärerna.

Vänsterpartiet anser i motion A41 att regeringens proposition

både är vag och otillräcklig. Mest oroande är det att läget är

sämre än den officiella ISA-statistiken ger uttryck för.

Eftersom många arbetsskador över huvud taget inte anmäls till

försäkringskassan som arbetsskador kan mörkertalet vara så högt

som 75 %. Arbetsmiljökommissionens kartläggning är värd all

uppmärksamhet. Motionärerna avvisar bestämt att arbetsgivare och

arbetstagare skulle ha ett gemensamt intresse av en förbättrad

arbetsmiljö. Det är dock bra enligt motionen att arbetsgivarens

ansvar formuleras tydligare. Vidare beklagar vänsterpartiet att

SAFs utträde ur styrelserna kan leda till minskad offentlighet i

arbetslivet -- inflytandet kommer att utövas genom lobbying och

i diskussionsgrupper osv.

I motion A211 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) anförs att vägen

till en bättre arbetsmiljö innebär företag i mänsklig,

överblickbar storlek, större valfrihet i fråga om arbetstid,

förebyggande hälsovård med goda arbetsställningar, beaktande av

sambandet mellan yttre miljö och arbetsmiljö, en produktion i

cirkulära processer m.m. Den ekonomiska tillväxten som drivkraft

måste enligt motionärerna omformas.

Utskottet vill för sin del anföra följande. Resultaten av de

många utredningar som undersökt olika delar av

arbetsmiljöområdet har nu lett till förslag om en reviderad

arbetsmiljölagstiftning med flera förslag. Utskottet konstaterar

med tillfredsställelse att positionerna inom arbetsmiljöarbetet

därigenom kommer att flyttas fram, bl.a. vad gäller den starkare

betoningen av de psykosociala och arbetsorganisatoriska frågorna

samt genom att kvinnornas särskilda arbetsmiljöproblem lyfts

fram.

Motionssynpunkter angående ett tydligare arbetsgivaransvar

tillgodoses i stor utsträckning av propositionens förslag om den

nya lagfästa skyldigheten för arbetsgivarna att systematiskt

planera, leda och kontrollera arbetsmiljöarbetet. Bl.a. skall

arbetsgivarna fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten,

dokumentera arbetsmiljön och upprätta handlingsplaner. Vidare

skall arbetsgivarna se till att det finns en på lämpligt sätt

organiserad anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet.

Den av folkpartiet liberalerna och vänsterpartiet berörda

frågan om ekonomiska styrmedel, tas upp i proposition

1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning,

vilken behandlas av riksdagens socialförsäkringsutskott. Enligt

socialministerns bedömning bör regeringen tillsätta en utredning

med uppgift att se över möjligheterna och konsekvenserna av ett

system med differentierade arbetsgivaravgifter. Denna utredning

bör enligt ministern särskilt uppmärksamma de administrativa

konsekvenserna av ett sådant avgiftssystem och vidare beakta att

systemet inte får leda till ökad utslagning av arbetskraft.

Vissa övriga frågor som berörts i motionerna finner utskottet

vara aktualiserade i föreliggande proposition, i utredningar

eller i annat sammanhang. Det gäller exempelvis kravet på en mer

renodlad kontrollverksamhet från yrkesinspektionens sida, kravet

på beaktande av sambandet mellan yttre miljö och arbetsmiljö

(båda dessa frågor behandlas i avsnittet Arbetarskyddsverkets

roll) samt kravet på förändrad lagstiftning på arbetsrättens

område. Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:AU6 pekat på

behovet av en övergripande arbetsrättslig översyn. I proposition

1990/91:150 (kompletteringspropositionen) anförs att den

arbetsrättsliga lagstiftningen om fackliga organisationers och

enskilda arbetstagares inflytande över arbetslivet skall ses

över.

Beträffande ISA-systemet vill utskottet erinra om att

arbetarskyddsstyrelsen under de senaste budgetåren fått extra

medel för att bearbeta anmälningarna till ISA-systemet. Med

hänsyn till att informationsflödet på arbetsmiljöområdet

sannolikt kan samordnas och förbättras ser utskottet positivt på

att arbetsmarknadsministern avser att ta kontakt med

arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket och statistiska

centralbyrån för en diskussion om hur man kan åstadkomma

överblickbar information om arbetsmiljösituationen (se vidare

avsnittet Informationsfrågor).

Med hänvisning till vad som ovan anförts bör motionerna A41

(v), A42 (fp), A206 (v), A211 (mp), A265 (m) och A493 (fp) i

berörda delar inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Propositionen i denna del bör därmed kunna läggas till

handlingarna.

Lagstiftning

Inledning

De ändringar i arbetsmiljölagen och anslutande lagstiftning

som föreslås i propositionen har förberetts i tre utredningar.

Arbetsmiljökommissionen har föreslagit ändringar beträffande det

förebyggande arbetsmiljöarbetet och partssamverkan. En

departemental arbetsgrupp med uppgift att se över vissa

bestämmelser i arbetsmiljölagen har föreslagit ändringar

beträffande produktsäkerhet m.m. i en promemoria och beträffande

ansvaret vid projektering av byggnads- och anläggningsarbete i

en annan (Ds 1989:48 resp. 1990:6). Dessförinnan har

arbetsolycksutredningen i ett betänkande (SOU 1988:3)

föreslagit bl.a. ändring i brottsbalken beträffande påföljder

vid olyckor till följd av brister i arbetsmiljön.

Utskottet behandlar regeringens lagförslag och därtill

anslutande motionsyrkanden i nu angiven ordning.

Ny ändamålsbestämmelse i arbetsmiljölagen

Arbetsmiljölagen saknar för närvarande en övergripande

målangivelse. I enlighet med arbetsmiljökommissionens

rekommendation föreslår regeringen att en särskild

ändamålsbestämmelse skall få inleda lagen. Enligt denna (1 kap.

1 §) skall lagen säkerställa en arbetsmiljö som inte utsätter

arbetstagarna för ohälsa eller olycksfall och som är

tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den

sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Vidare skall

lagen främja att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för att

åstadkomma en god arbetsmiljö.

Den nya bestämmelsen sägs i propositionen inte innebära några

materiella nyheter eller förändringar. Delvis motsvaras den av

nuvarande 2 kap. 1 §. I de föreliggande motionerna har inte

ifrågasatts ändring av regeringens förslag till

ändamålsbestämmelse. Den tillstyrks av utskottet.

Arbetsmiljöns beskaffenhet

Ändringar i arbetsmiljölagens 2 kap. 1 § och 3 kap. 4 §

Regeringen föreslår att lagen skall ge generella kriterier för

vad som i propositionen benämns "det goda arbetet". Det

förutsätts att man i det lokala arbetsmiljöarbetet och i avtal

mellan parterna utifrån dessa kriterier preciserar de krav som

kan ställas på det goda arbetet efter lokala och branschmässiga

förutsättningar. Arbetarskyddsstyrelsen kan också komma att

utveckla kraven i de föreskrifter styrelsen utfärdar.

Enligt de generella kriterier regeringen föreslår i 2 kap. 1 §

införs uttryckliga krav på att teknik, arbetsorganisation och

arbetsinnehåll skall utformas så, att arbetstagaren inte utsätts

för fysiska eller psykiska arbetsbelastningar som kan medföra

ohälsa eller olycksfall. Arbetstagaren skall få möjlighet att

påverka den egna arbetssituationen och medverka i förändrings-

och utvecklingsarbete. Arbetstagarens skyldighet att medverka i

arbetsmiljöarbetet förtydligas genom en ändring i 3 kap. 4 §

första stycket.

Vidare innebär de nya kriterierna att starkt styrt eller

bundet arbete skall undvikas. Vid arbetsorganisationens

utformning skall beaktas betydelsen av löneformer och

förläggning av arbetstider. Det skall eftersträvas att arbetet

ger möjlighet till variation, social kontakt, samarbete och

sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter samt att det ger

möjlighet till personlig och yrkesmässig utveckling liksom till

självbestämmande och yrkesmässigt ansvar.

Som framgår av referatet ovan kommer 2 kap. 1 § i sin

förändrade form att innehålla bl.a. en föreskrift om

hänsynstagande till löneformer och arbetstider. Vänsterpartiet

anser i motion A41 att föreskriften är för vag och yrkar att

ackordslön skall förbjudas liksom närvaropremier och liknande

belöningssystem. När det gäller arbetstiden bör paragrafen

skrivas om, tillägger vänsterpartiet, så att det klart framgår

att skiftarbete bara får förekomma om det är helt nödvändigt.

En arbetstagare kan enligt 3 kap. 4 § andra stycket vägra att

utföra ett farligt arbete i avvaktan på besked från

arbetsledning eller skyddsombud om arbetet skall fortsätta.

Detta förutsätter att det gäller ett arbete som innebär

omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa. Vänsterpartiet

anser att denna regel bör förstärkas, så att den omfattar även

arbete som på sikt medför skador eller sjukdomar. Arbetstagaren

bör dessutom inte vara skyldig återuppta arbetet efter besked

från arbetsgivaren om arbetets fortsättning.

Arbetsmiljökommissionen föreslog i sitt betänkande ett

uttryckligt förbud mot löneformer och arbetstider som innebär

påtaglig risk för ohälsa och olycksfall. Arbetsmarknadsministern

uttalar i propositionen (s. 34--36) att hon inte kan biträda

förslaget om ett sådant förbud och refererar bl.a. till en

invändning från arbetsdomstolen om att en arbetsgivare kan ha en

avtalsenlig skyldighet att tillämpa en viss löneform eller en

viss arbetstidsordning. Förbudet kan enligt arbetsdomstolen inte

införas utan en grundlig analys av de rättsliga frågorna.

Utskottet godtar i denna del arbetsmarknadsministerns

överväganden, vilket innebär att utskottet samtidigt avstyrker

motionens ändringsförslag.

Den i motionen berörda regeln i 3 kap. 4 § -- som i sak inte

berörs av regeringens förslag -- innebär att en arbetstagare

utan risk för skadestånd tillfälligt kan upphöra med sitt arbete

för att konsultera en arbetsledare eller sitt skyddsombud i en

situation som arbetstagaren bedömer utgöra en överhängande fara.

I de lägen motionärerna syftar på -- att arbetet på sikt kan

medföra skada eller ohälsa -- finns rådrum för arbetstagaren att

för skyddsombudet eller annan facklig företrädare eller med

arbetsgivaren påtala riskerna med arbetet. Motionärernas förslag

avstyrks. Den nu aktuella frågan hänger för övrigt nära samman

med frågan om skyddsombudens s.k. stoppningsrätt, som utskottet

återkommer till i det följande.

Vad nu anförts innebär att utskottet med avstyrkande av motion

A41 i här behandlade delar föreslår att riksdagen antar 2 kap. 1

§ och 3 kap. 4 § i regeringens förslag om ändring i

arbetsmiljölagen.

I fråga om tillämpningen av 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen i

dess ändrade form yrkar Sonja Rembo m.fl. (m) i motion A40 ett

tillkännagivande till regeringen av vad de anfört om

utformningen av förordningar som utfärdas med stöd av denna

paragraf. Motionärerna betonar att frågor om arbetsorganisation,

arbetstider och löneformer i första hand skall lösas avtalsvägen

av parterna på arbetsmarknaden och således primärt fastställas

utanför arbetsmiljölagens ram. De konflikter som kan uppstå

mellan en generell lagstiftning som t.ex. arbetsmiljölagen och

avtal bör utredas från arbetsrättsliga utgångspunkter. Tills

detta skett måste regeringen ta ansvar för att de allmänna

formuleringarna i lagen inte får utgöra grund för alltför

långtgående förordningar.

Att frågor om arbetsorganisation, arbetstider och löneformer

regleras avtalsvägen innebär inte att arbetsmiljöaspekterna

skall lämnas därhän. Som påpekas i propositionen (s. 36) skall

arbetsmiljölagen ge riktlinjer inte bara för

tillsynsmyndigheternas handlande utan också för arbetsmarknadens

parter, inte minst när det gäller att sluta kollektivavtal som

berör arbetsförhållanden av betydelse för arbetsmiljön och

arbetstagarnas hälsa. Från den synpunkten är det betydelsefullt

att lagen innehåller en föreskrift om att löneformer och

arbetstider skall beaktas vid utformningen av arbetets

organisation. Behovet av föreskriften som sådan ifrågasätts inte

heller i motionen.

Vad sedan beträffar tillämpningen av lagbestämmelsen i den

aktuella delen finns restriktioner däri att hänsyn måste tas

till "arbetets natur" enligt 1 kap. 1 §. Exempelvis måste i

fråga om arbetstid hänsyn tas till att arbete på sjukhus eller i

processindustrier måste pågå även nattetid. En annan restriktion

är redan träffade kollektivavtal. En ytterligare restriktion i

form av ett riksdagsuttalande om en allmän återhållsamhet vid

tillämpningen anser utskottet inte vara befogad. Därför

avstyrker utskottet motionen på denna punkt.

I anslutning härtill tar utskottet upp motion A253 av Eivor

Husing (s) om yrkesförarnas arbetsmiljösituation och

löneformer. Motionären anför bl.a. att de fackliga

organisationernas val av löneform kan ge allvarliga negativa

konsekvenser på olika samhällsområden. Ackordslönesystemet inom

varudistributionen sägs sålunda ha en negativ inverkan på

trafiksäkerhetsarbetet.

Vad som anförs i motionen illustrerar det ovan berörda behovet

att via arbetsmiljölagen påverka även avtalsbildningen. Med

hänsyn till de nya direktiv som lagen kommer att ge om

löneformer och arbetstider bör motionens syfte komma att

tillgodoses i betydelsefulla avseenden. Motionen har också

trafiksäkerhetsaspekter. Dessa faller utanför utskottets vanliga

beredningsområde, och utskottet är med hänsyn härtill och till

vad i övrigt anförts inte berett att föreslå någon åtgärd med

anledning av motionen, som avstyrks med det anförda.

Enligt 2 kap. 1 § gäller enligt paragrafens både gällande och

föreslagna nya lydelse att arbetsgivaren skall anpassa

arbetsförhållandena till människors psykiska och fysiska

förutsättningar. Vänsterpartiet yrkar i motion A41 att lagen

skall byggas ut med möjlighet för den enskilde arbetstagaren att

i domstol ställa rättsliga krav på utformningen av

arbetstagarens arbetsmiljöförhållanden. Om riksdagen inte vill

fatta ett beslut härom nu yrkar motionärerna i andra hand att

frågan skall övervägas i samband med den i propositionen

aviserade översynen av det arbetsrättsliga regelsystemet.

Motionens förslag innebär bl.a. att de enskilda arbetstagarna

får en i förhållande till skyddsombud och fackliga

organisationer fristående rätt att agera och att de allmänna

domstolarna blir en ny instans, som vid sidan av

yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen har att ta

ställning till lagens krav på arbetsmiljöstandard på enskilda

arbetsplatser. Ytterligare invändningar kan riktas mot

motionsförslaget, men utskottet låter det stanna vid det nu

sagda.

Vidare uttalas i samma motion att arbetslösa skall ha rätt att

tacka nej till farliga arbeten utan att mista sin

arbetslöshetsersättning, att skyldighet bör införas för

arbetsförmedlingarna att upplysa om skaderisker i lediga arbeten

och att arbetsförmedlingarna för att få behövliga informationer

skall ha möjlighet att inhämta uppgifter om skador på

arbetsplatserna.

Ett av villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning är att

den arbetslöse är beredd att ta ett för honom eller henne

lämpligt arbete. Såsom lämpligt arbete i arbetsmiljöhänseende

definieras i lagarna om arbetslöshetsförsäkring resp. kontant

arbetsmarknadsstöd att förhållandena på arbetsplatsen skall

motsvara "vad som anges i författning eller myndighets

föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller

olycksfall". Därtill förutsätts i båda lagarna att skälig hänsyn

tas till arbetstagarens yrkesvana och förutsättningar i övrigt

samt andra personliga förhållanden. I den mån motionärerna med

sina yrkanden avser att ge arbetssökande en längre gående rätt

att avstå från arbetserbjudanden med bibehållen ersättningsrätt

än nu återgivna bestämmelser och tillämpad praxis medger är

utskottet för sin del inte berett att medverka. Inte heller i

övrigt vill utskottet föreslå någon åtgärd med anledning av de

ovan refererade motionsförslagen.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det anförda motion

A41 även i nu behandlade delar.

Psykiska trakasserier

Sonja Rembo m.fl. (m) uttalar i motion A265 att psykiska

arbetsmiljöproblem när de förekommer måste tas på allvar.

Problemen bör lösas av företagsledning och anställda, vid behov

med hjälp av företagshälsovården. Däremot anser motionärerna att

det är olämpligt med ingrepp från yrkesinspektionen för att

skapa bättre psykiska arbetsmiljöer. Likväl, tillägger

motionärerna, utnyttjas regelverket i arbetsmiljölagen av

yrkesinspektionen vid inspektioner på arbetsplatser efter det

att skyddsombud har anmält en skadlig psykisk arbetsmiljö.

Lars-Ove Hagberg m.fl. (v) yrkar i motion A204 att ett tillägg

görs till 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen som lagfäster skyldighet

för arbetsgivare att förebygga psykiska trakasserier och

mobbning. Med stöd av en sådan lagbestämmelse blir det möjligt,

fortsätter motionärerna, för arbetarskyddsverket att utfärda

preciserade föreskrifter samt att meddela förelägganden och

förbud i enskilda ärenden.

Vidare föreslår motionärerna att 5 kap. 5 § brottsbalken

kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt för åklagare

att åtala för förtal, grovt förtal och förolämpning efter

anmälan från yrkesinspektionen. I arbetsmiljölagen bör införas

en bestämmelse som ger skyddsombud och facket rätt att stänga

arbetsplatser med psykosociala missförhållanden. Med hänsyn till

att facket kan ha svårt att agera i personalkonflikter, i vilka

fackmedlemmar står mot andra fackmedlemmar, bör

yrkesinspektionen få möjlighet att ingripa som en arbetslivets

mobbningsombudsman, dvs. som en opartisk och från arbetsgivare

och facket fristående instans.

Yrkandena i m- och v-motionerna har det gemensamt att de vill

lägga ett ökat ansvar på arbetsgivarna att hantera problem med

psykiska trakasserier. Därutöver går synsätten isär. I

m-motionen förespråkas att problem av denna natur skall lösas

internt på arbetsplatserna, medan v-motionen vill ha ett

uttryckligt lagfäst stöd för de inskridanden från

yrkesinspektionens sida som m-motionen motsätter sig.

Psykiska trakasserier och vuxenmobbning är problem som inte

närmare berörts i vare sig arbetsmiljökommissionens

huvudbetänkande eller i den föreliggande propositionen.

Utskottet uttalade sig i frågan i höstas (1990/91:AU8 s. 18) och

vidhåller att vuxenmobbning i arbetslivet är ett problem som man

måste se allvarligt på och att det ligger ett stort ansvar på

arbetsgivare, facket och arbetskamrater att motverka sådant

psykiskt våld närhelst det förekommer. Från den synpunkten är

det tillfredsställande att en översyn av den straffrättsliga

regleringen av sådant våld har inletts inom

justitiedepartementet (jfr betänkande 1990/91:JuU3 s. 10--11).

Det fleråriga forskningsprojekt om vuxenmobbning som bedrivs av

arbetsmiljöinstitutet i samarbete med Praktikertjänst AB kan ge

anledning till ytterligare åtgärder.

De föreliggande yrkandena i motionerna A204 och A265 och deras

motstridiga synsätt beträffande arbetsledningarnas roll kan

enligt utskottets mening inte läggas till grund för ett

initiativ från riksdagens sida i detta sammanhang. Inte heller

är utskottet berett att föreslå någon åtgärd med anledning av

v-motionens övriga förslag. Utskottet avstyrker alltså motion

A265 (m) i förevarande del och motion A204 (v) i dess helhet.

Sigge Godin och Bengt Harding Olson (båda fp) förordar i

motion A232 särskilda rehabiliteringsprogram för mobbade för

att motverka utslagning av människor från arbetslivet som sedan

ofta blir stora vårdkonsumenter.

Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att

pröva nya vägar, så att människor som drabbas av vuxenmobbning

kan återföras till ett givande och effektivt yrkesliv. Av

motionen framgår att de rehabiliteringsprogram de efterlyser

redan finns. Frågan blir då närmast vem som i de enskilda fallen

skall ansvara för och finansiera programmens genomförande. Det

kan då hänvisas till det rehabiliteringsansvar i de enskilda

fallen som kommer att åläggas arbetsgivarna vid bifall till

förslagen om ändringar i lagen om allmän försäkring i den till

socialförsäkringsutskottet remitterade propositionen

1990/91:141. När det gäller finansiering vill utskottet utöver

den rehabiliteringsersättning som föreslås i samma

proposition peka på att arbetslivsfonden är beredd att stödja

introduktion av nya metoder och system samt

attitydpåverkan/information, kopplat till psykosociala insatser.

Från fondens sida framhålls särskilt att tendenser till

relationsproblem, konflikter och social utslagning behöver

identifieras och åtgärdas tidigt. Till vad nu sagts kommer det

vidgade rehabiliteringsansvar för arbetsgivarna inom

arbetsmiljölagens ram som utskottet kommer att behandla i det

följande. Sammantaget anser utskottet att det inte är motiverat

att föreslå någon åtgärd på grund av motion A232, som avstyrks

med det anförda.

I 34 § medbestämmandelagen finns bestämmelser som ger den

lokala fackliga organisationen s.k. tolkningsföreträde vid

tvister med arbetsgivaren om en arbetstagares arbetsskyldighet.

Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) yrkar i motion A713 att

paragrafen skall tillföras en bestämmelse om förbud mot

avstängning från meningsfulla arbetsuppgifter.

Motionärerna syftar på de fall som förekommer att en

arbetstagare sätts åt sidan för lång tid med bibehållen lön men

utan att tilldelas meningsfullt arbete. Utskottet instämmer i

att detta är ett betänkligt sätt att lösa personalproblem men

tror att en förbudsbestämmelse reser nya problem och avstyrker

motionens yrkande härom. Det är utskottets förhoppning att den

utvidgning av arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar som ovan

redan berörts skall leda till mer positiva metoder att lösa de

ofta svåra personalproblem det här gäller.

Vänsterpartimotionen A41 innehåller ett yrkande om att JämO

skall få i uppdrag att föreslå åtgärder mot sexuella

trakasserier på arbetsplatsen.

Utskottet har nyligen i betänkande 1990/91:AU17 behandlat

frågan om sexuella trakasserier med anledning av regeringens

förslag till ny jämställdhetslag och däröver avgivna motioner.

Utskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att

nu åter uttala sig i frågan utan avstyrker yrkandet.

Missbruksproblem

Karin Israelsson m.fl. (c) framställer i motion A255 ett

yrkande om åtgärder för att förbättra den psykosociala miljön på

arbetsplatserna. Vad motionärerna framför allt åsyftar är

behovet att komma till rätta med alkohol- och andra

drogproblem på arbetsplatserna. Motionärerna anser att

drogpolitiska program bör upprättas på varje arbetsplats och

hänvisar vidare till att det kan finnas möjlighet att införa

hasch- och alkoholtester. I motionen förespråkas också insatser

för att hindra mobbning på arbetsplatserna.

Utskottet anser liksom motionärerna att drogpolitiska program

kan vara ett värdefullt hjälpmedel på arbetsplatserna för att

där uppnå ett gott psykosocialt klimat. Det ligger i

arbetsplatsernas eget intresse att anta sådana program, och en

medverkan från statsmakternas sida är enligt utskottets mening

inte påkallad. När det gäller användning av tester av det slag

som anges i motionen vill utskottet erinra om de personliga

integritetsproblem som föreligger. Inte heller i denna del eller

i övrigt är utskottet berett att föreslå någon åtgärd med

anledning av det aktuella motionsyrkandet, som följaktligen

avstyrks.

Även Erik Holmkvist (m) behandlar i motion A602

missbruksproblem på arbetsplatserna. Motionärerna lägger därvid

särskild tonvikt vid kamratstödjande verksamhet.

Liksom vid tidigare behandling av ett motsvarande yrkande (jfr

1990/91:AU8) instämmer utskottet i betydelsen av en aktiv

kamratstödjande verksamhet men vill samtidigt framhålla att

ansvaret för att hantera missbruksproblem liksom andra

arbetsmiljöproblem primärt åvilar arbetsgivare och chefer. Med

hänvisning härtill och till den tidigare behandlingen av frågan

avstyrker utskottet att riksdagen gör det i motionen begärda

uttalandet.

Andra motionsyrkanden om arbetsmiljöns beskaffenhet

Inger Schörling och Anna Horn af Rantzien (båda mp) yrkar i

motion A45 att regeringen skall delges att nya hälsoproblem

kräver kartläggning. I motionen nämns bl.a. elallergier som

exempel.

De kartläggningar motionärerna begär faller enligt utskottets

uppfattning inom ramen för den forskning som bedrivs vid

exempelvis arbetsmiljöinstitutet och de yrkesmedicinska

klinikerna. Utskottet anser därför att det inte finns något

behov av riksdagsuttalande med anledning av motionen, som

avstyrks i denna del.

I motion A255 föreslår Karin Israelsson m.fl. (c) en

klassificering av arbetsuppgifter och gränsvärden för fysisk

arbetsbelastning. Vidare föreslår motionärerna föreskrifter om

obligatoriska introduktionsprogram för alla nyanställda med

tanke på de arbetsolyckor som drabbar särskilt ungdomar.

I regeringsförslaget till ändrad lydelse av 2 kap. 1 §

arbetsmiljölagen, som utskottet behandlat i det föregående, sägs

att "starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller

begränsas". Denna nya föreskrift avser att påskynda det lokala

förändringsarbetet och göra det möjligt för yrkesinspektionen

att ingripa mot upprepade, ensidiga arbetsrörelser som leder

till arbetsskador av i motionen påtalat slag.

Introduktionen i arbete är, trots de tydliga markeringar som

görs i arbetsmiljölagen om detta (3 kap. 3 §), enligt

arbetsmiljökommissionen bristfällig inom stora delar av

arbetslivet. Arbetsmarknadsministern ansluter sig i

propositionen till kommissionens uppfattning att både

företag/förvaltningar och tillsynsmyndigheter i större

utsträckning skall se till att det finns fungerade

introduktionsrutiner och att dessa löpande följs upp.

De nämnda lagreglerna och propositionens uttalande, som

utskottet ansluter sig till, bör tillgodose motionens syften i

nu behandlade hänseenden. Några ytterligare åtgärder är, som

utskottet ser det, inte behövliga. Utskottet avstyrker därför

motionen i motsvarande delar.

I sammanhanget behandlar utskottet ett i motion A41 (v) begärt

uttalande om arbetsdelning. Denna sägs leda till allt större

specialisering inom industrin men också inom den offentliga

sektorn, t.ex. sjukvården, med alltmer minskade möjligheter för

de enskilda arbetstagarna att skaffa sig en överblick över hela

produktionskedjan.

Motionärerna tror inte att vare sig deras eget eller

regeringens förslag är tillräckliga och tillägger: "De fackliga

organisationerna och arbetarrörelsens politiska organisationer

måste arbeta vidare med probleminventering och förslag till

lösningar". Med denna inställning kan det enligt utskottets

mening inte anses påkallat för riksdagen att uttala sig i

frågan. Utskottet avstyrker således bifall till yrkandet.

EG-frågor

Inger Schörling och Anna Horn af Rantzien (båda mp) uttalar i

motion A45 att propositionens beskrivning av det goda arbetet är

bra. De yrkar att denna beskrivning skall tjäna som rättesnöre

vid överläggningarna om EG-harmonisering.

Det är ett starkt svenskt intresse att i EG-förhandlingarna

tillgodose våra ambitioner på arbetsmiljöområdet. Ett

riksdagsuttalande för att ytterligare underbygga denna

inriktning av förhandlingsarbetet för Sveriges del kan inte

anses vara erforderligt. Motionens yrkande bör därför inte leda

till någon riksdagens åtgärd.

I motion A493 av folkpartiet liberalerna framställs ett

yrkande om tillkännagivande till regeringen om internationell

samverkan. Yrkandet innefattar två led. Motionärerna vill för

det första understryka som angeläget att Sverige deltar i

uppbyggnaden av en bättre arbetsmiljö i de f.d.

kommunistländerna i Central- och Östeuropa. För det andra

framhåller motionärerna betydelsen av ett svenskt medlemskap i

EG för att Sverige fullt ut skall kunna delta i och påverka

integrationen på arbetsmiljöområdet.

Utskottet utgår från att ett intresse från de i motionen

berörda ländernas sida om medverkan till förbättrad arbetsmiljö

kommer att mötas på ett positivt sätt från svensk sida. Formerna

härför får i så fall övervägas vid bilaterala förhandlingar.

Något initiativ från riksdagens sida bedömer utskottet inte som

motiverat. När det sedan gäller motionsyrkandets andra led vill

utskottet hänvisa till att riksdagen har uppdragit åt regeringen

att ansöka om medlemskap i EG. Motionens argumentering för en

sådan ansökan är således inte längre aktuell, varför

motionsyrkandet avstyrks även i denna del.

Arbetsgivaransvaret för arbetsmiljöarbetet

Regeringen föreslår att i arbetsmiljölagen införs en

bestämmelse i en ny paragraf (3 kap. 2a § första och andra

styckena) som skall ange en skyldighet för arbetsgivaren att

systematiskt planera, leda och kontrollera arbetsmiljöarbetet.

Bestämmelsen omfattar krav på att arbetsgivaren fortlöpande

skall undersöka riskerna i verksamheten och genomföra de

åtgärder som behövs. Arbetsmiljöfrågorna skall integreras med

övriga frågor om verksamheten i dess helhet. Arbetsmiljön och

arbetet med den skall dokumenteras i den utsträckning

verksamheten kräver. Handlingsplaner skall upprättas.

Den nya bestämmelsen har godtagits i motionerna, och utskottet

tillstyrker att den antas av riksdagen.

Sonja Rembo m.fl. (m) anför i kommittémotion A40 att det är en

rimlig del av arbetsgivarens ansvar att denne känner till

befintliga brister och planerar för de framtida förbättringar av

arbetsmiljön som är möjliga. Det är emellertid uppenbart,

fortsätter motionärerna, att lagtexten utformats utifrån

förhållandena vid större företag och förvaltningar. Det finns

risk för att arbetarskyddsstyrelsen i sina förordningar kommer

att ställa krav som går utöver vad som rimligen kan krävas av de

mindre företagen. Motionärerna tillägger att vad de avser är de

formella kraven på hur planer och redovisningar skall vara

utformade. De yrkar att vad de anfört om utformningen av

förordningar med stöd av 3 kap. 2a § arbetsmiljölagen skall

delges regeringen.

Av redovisningen i propositionen (s. 39) framgår att

arbetsmarknadsministern och arbetarskyddsstyrelsen var för sig

är beredda till modifieringar av kraven på systematiskt

arbetsmiljöarbete för de mindre företagens del. När det gäller

yrkesinspektionen sägs att dess inspektionsmetoder måste

anpassas till de små företagens och förvaltningarnas särskilda

förutsättningar. Mot den bakgrunden anser utskottet att det inte

är påkallat att härutöver markera behovet av förenklingar för de

mindre företagens del. Utskottet föreslår därför inte någon

åtgärd med anledning av motionen.

Vänsterpartiet yrkar i motion A41 en straffsanktionering av

de allmänna bestämmelserna i lagens 2 kapitel om arbetsmiljöns

beskaffenhet och 3 kapitel om allmänna skyldigheter för

arbetsgivarna. Detta föreslås ske genom ett tillägg till

lagens 8 kapitel. Om riksdagen inte kan biträda yrkandet,

föreslår motionärerna att de föreskrifter som

arbetarskyddsstyrelsen utfärdar med stöd av lagen skall

straffsanktioneras. Dessutom föreslås en straffsanktionering av

de handlingsplaner som arbetsgivarna blir ålagda att upprätta.

Slutligen förordar motionärerna att skyddsombud skall ha

möjlighet att anmäla brott mot eller fördröjning av

handlingsplaner till domstol eller till yrkesinspektionen.

I ett senare avsnitt av propositionen (s. 113) redovisas ett

påpekande av lagrådet att det finns goda skäl för att det i

arbetsmiljölagen inte införts någon kriminalisering av de mer

allmänt formulerade skyldigheter som finns föreskrivna i lagen.

Även arbetsmarknadsministern anser (se samma avsnitt i

propositionen) att en allmän kriminalisering av skyldigheterna

enligt arbetsmiljölagen från flera olika synpunkter skulle vara

direkt olämplig. Utskottet gör samma bedömning och avstyrker

motionsyrkandet om straffsanktionering av bestämmelserna i 2 och

3 kap. arbetsmiljölagen. Beträffande andrahandsyrkandet om

straffsanktionering av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter

skall påpekas att dessa föreskrifter, om också i begränsad

utsträckning, är sanktionerade på detta sätt enligt bestämmelsen

härom i lagens 8 kap. 2 §. I motsats till motionärerna anser

utskottet att det inte är aktuellt att utvidga denna

sanktionering av föreskrifterna.

Straffsanktionering av underlåtenhet att upprätta

handlingsplaner enligt den nya 2a § i lagens 2 kap. avvisas av

arbetsmarknadsministern i propositionen (s. 43). Utskottet har

samma mening och avstyrker yrkandet i motion A41 härom. Saknas

handlingsprogram på en arbetsplats eller är den bristfällig kan

yrkesinspektionen ingripa med föreläggande eller förbud,

eventuellt förbundet med vite. Detsamma gäller om programarbetet

förhalas.

Skyddsombud skall enligt en bestämmelse som redovisas i det

följande (6 kap. 4 §) delta i upprättandet av handlingsplanerna

och har enligt en bestämmelse som flyttas till samma kapitel (6a

§) en allmän rätt att hos yrkesinspektionen begära föreläggande

eller förbud för arbetsgivaren. Motionsyrkandet om

skyddsombudens befogenheter att tvinga fram handlingsplaner

synes med hänvisning härtill opåkallat.

Med åberopande av det anförda avstyrker utskottet motion A41 i

nu redovisade delar.

Arbetsgivaransvaret för arbetsanpassning och rehabilitering

Enligt regeringens förslag införs i arbetsmiljölagen en

bestämmelse (tredje stycket i nya 3 kap. 2a §) om att

arbetsgivaren skall se till att det i hans verksamhet finns en

på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassning och

rehabiliteringsverksamhet. Motsvarande ansvar för

arbetsanpassning och rehabilitering åligger nu skyddskommittén

enligt en bestämmelse härom i 6 kap. 9 §. Skyddskommittén

avlyfts detta ansvar.

Arbetsmiljölagens krav att arbetsgivaren skall anpassa

arbetsförhållandena till den enskilde arbetstagarens

förutsättningar förtydligas genom en ändring i 3 kap. 3 § andra

stycket.

De föreslagna bestämmelserna om arbetsgivarens ansvar för att

en lämplig arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet

organiseras på arbetsplatsen skall ses i sammanhang med de

förslag regeringen samtidigt lägger fram i proposition

1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning.

Genom nya bestämmelser i lagen om allmän försäkring, som får ett

nytt kapitel, 22 kap., regleras arbetsgivarens ansvar för att en

försäkrad arbetstagares rehabiliteringsbehov utreds och för att

erforderliga rehabiliteringsåtgärder vidtas i eller i anslutning

till arbetsplatsen.

De samtidigt av regeringen framlagda förslagen i

propositionerna 140 och 141 om rehabiliteringsarbetet och

rehabiliteringsansvaret reser frågor om rollfördelningen mellan

arbetsgivaren och de olika samhällsorganen och om hur

tillsynsansvaret skall fördelas mellan försäkringskassorna,

yrkesinspektionen och arbetsförmedlingen med hänsyn till dessa

organs funktioner enligt lagen om allmän försäkring,

arbetsmiljölagen resp. lagen om vissa anställningsfrämjande

åtgärder (främjandelagen). Frågorna diskuteras i den förevarande

propositionen 140 av arbetsmarknadsministern på s. 48--51.

Regeringens förslag till ändringar i arbetsmiljölagen om

arbetsanpassning och rehabilitering har inte föranlett

invändningar i motionerna. Utskottet lämnar för sin del

förslagen utan erinran och tillstyrker således att riksdagen

antar 3 kap. 2a § tredje stycket och 3 § i samma kapitel.

Partssamarbetet

En rad föreslagna ändringar i 6 kap. arbetsmiljölagen, som ger

bestämmelser om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare

m.m., sägs av arbetsmarknadsministern ha till uppgift att

renodla skyddskommittéernas och skyddsombudens uppgifter.

Som en följd av att arbetsgivarens huvudansvar för

arbetsmiljön skall utvecklas får skyddskommittéerna i

fortsättningen till uppgift att delta i planeringen av

arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet samt bevaka och följa

upp detta. Enligt nuvarande bestämmelse i 9 § i det aktuella

kapitlet ankommer det på skyddskommittén att planera och

övervaka skyddsarbetet på arbetsstället. Detta har enligt

arbetsmarknadsministern (prop. s. 54) lett till att

skyddskommittéerna, vilket aldrig har varit meningen, i många

fall i praktiken har tagit över arbetsgivarens huvudansvar och

till att detaljfrågor har kunnat remitteras till kommittéerna i

stället för att lösas på arbetsledarnivå. Renodlingen av

skyddskommitténs roll i förhållande till linjeorganisationen

innebär, säger arbetsmarknadsministern, att kommittén "skall

vara pådrivande och policyskapande i övergripande frågor och

delta i planering, kontroll och uppföljning av arbetsmiljö- och

rehabiliteringsarbetet".

Även bestämmelserna om skyddsombuden ändras. Förutom ändring i

nuvarande 6 kap. 4 § föreslår regeringen att en ny paragraf, 6a

§, tillförs kapitlet. Enligt de nya bestämmelserna får

skyddsombuden till uppgift att övervaka att arbetsgivaren

uppfyller de nya kraven på att denne skall driva ett

systematiskt arbetsmiljöarbete. De skall som tidigare delta i

planeringen av nya lokaler m.m. men också i ändringar av

arbetsorganisationen. Deras rätt att begära ingripande av

yrkesinspektionen flyttas från den av regeringen utfärdade

arbetsmiljöförordningen till lagen.

De motionsförslag om skyddsombuden och deras verksamhet som

redovisas nedan berör inte direkt de av regeringen aktualiserade

lagändringarna.

Sonja Rembo m.fl. (m) begär i motion A265 en utredning om

skyddsombudssystemet, varvid bör prövas de möjligheter som kan

finnas till olika modeller att organisera arbetet för en god

arbetsmiljö. Vid utredningen bör även göras en översyn av

systemet med regionala skyddsombud.

Det ingick i arbetsmiljökommissionens uppdrag att belysa hur

det lokala arbetsmiljöarbetet och särskilt

arbetstagarinflytandet i arbetsmiljöfrågor fungerar. I samband

härmed skulle också det lokala skyddsarbetets ställning och

organisation ses över. Regeringens förslag är ett fullföljande

av kommissionens arbete med dessa frågor. Att samtidigt som

bestämmelserna om det lokala partssamarbetet och skyddsombuden

ändras ta initiativ till en ny översyn på detta område anser

utskottet inte vara aktuellt utan avstyrker motionen i

föreliggande del.

Bestämmelserna i 6 kap. 7 § -- som inte omfattas av

regeringens ändringsförslag -- reglerar skyddsombudens s.k.

stoppningsrätt. Denna rätt innebär att skyddsombuden kan

bestämma att ett arbete skall avbrytas om arbetet medför

omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa och rättelse

inte genast kan nås genom hänvändelse till arbetsgivaren. Vid

ensamarbete ställs lägre krav för att stoppningsrätten skall få

tillgripas. I båda fallen gäller stoppen tills yrkesinspektionen

har tagit ställning till om arbetet skall fortsätta.

Vänsterpartiet föreslår i motion A41 att stoppningsrätten

vidgas så att den kan göras gällande även i de fall ett arbete

visserligen inte innebär omedelbar fara men på sikt kan leda

till skador eller sjukdom. Stoppningsrätten bör vidare kunna

utövas även av en lokal eller regional facklig organisation.

Motionsförslaget att stoppningsrätten skall omfatta även

arbeten som bedöms ge skador på sikt ansluter till

vad LO har förordat i remissyttrandet över

arbetsmiljökommissionens förslag. Arbetsmarknadsministern

uttalar i propositionen (s. 56) att hon inte kan dela LOs

uppfattning på denna punkt. Inte heller utskottet vill förorda

en sådan utvidgning av stoppningsrätten. I de icke överhängande

situationer det här gäller bör finnas erforderligt rådrum för

skyddsombuden att vid misstanke att ett arbete har skadliga

effekter hos arbetsgivaren begära åtgärder och, om hänvändelsen

blir resultatlös, koppla in yrkesinspektionen på frågan.

Utskottet avstyrker alltså motionens yrkande på denna punkt

liksom förslaget att stoppningsrätten skall tillkomma även

fackliga organisationer.

Motionärerna önskar vidare stärka de fackliga

organisationernas ställning i arbetsmiljöarbetet genom att ge

dem rätt att anmäla brott mot straffsanktionerade föreskrifter

och lagrum till allmänt åtal och därutöver, som en yttersta

möjlighet att få till stånd ändringar av

arbetsmiljöförhållandena på ett arbetsställe, att utan hinder av

fredspliktsreglerna lokalt tillgripa en arbetsmiljöstrejk.

Hinder föreligger inte för en facklig organisation att göra

åtalsanmälan i de fall det här är fråga om. Någon bestämmelse

härom behöver inte tillkomma. Motionen kan alltså i denna del

lämnas utan åtgärd. Yrkandet om rätt till lokala

arbetsmiljöstrejker strider mot allmänna principer för

fredsplikten och avstyrks av utskottet.

Härutöver föreslås i motionen att arbetsmiljölagen skall

föreskriva ett obligatoriskt samråd med skyddskommittén vid

planering av arbete. Vid start av nytt företag -- då personal

ännu inte anställts och någon skyddskommitté inte bildats -- bör

den blivande arbetsgivaren åläggas att samråda med de fackliga

organisationer som är relevanta i sammanhanget.

Föreskrifter om skyddskommitténs medverkan vid

arbetsplaneringen meddelas i 6 kap. 9 §. Behov av ytterligare

samrådsföreskrifter föreligger inte enligt utskottets mening.

Förslaget att införa skyldighet för blivande arbetsgivare att

samråda med fackliga organisationer om den tilltänkta

verksamheten biträds inte av utskottet.

Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella yrkandena i

motion A41.

Regeringens förslag till ändringar av bestämmelserna i 6 kap.

arbetsmiljölagen tillstyrks av utskottet.

Övriga regeringsförslag till ändringar i arbetsmiljölagen

Förslagen berör bestämmelserna i arbetsmiljölagen om

produktsäkerhet, produktkontroll, produktinformation,

leverantörers anmälnings- och uppgiftsskyldighet, skyddsansvar

för förpackningar samt om skyddsvaccinering som villkor för att

ett arbete skall få utföras. I anslutning till dessa frågor

föreslås även att ett nytt bemyndigande att meddela ytterligare

föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet m.m. skall införas i

arbetsmiljölagen.

I ett följande avsnitt i propositionen föreslås en ny regel om

arbetsmiljöansvar vid projektering av byggnader och

anläggningar. Detta ansvar kommer att läggas inte bara på

byggherren (motsvarande) utan även på arkitekter, konstruktörer

och andra som medverkar vid projekteringen. Vidare föreslås

regler som berör upplåtelse av arbetslokaler under jord och

samordningsansvaret vid gemensamma arbetsställen.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen A219 av

Nils-Olof Gustafsson och Bengt-Ola Ryttar (båda s) yrkas att

regeringen skall delges behovet av skyndsamma åtgärder i syfte

att fastställa projektörers och konstruktörers ansvar för

arbetsmiljö och arbetarskydd. Med framläggandet av propositionen

och dess regler om sådant ansvar påkallar motionen inte längre

någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet har vid granskningen av nu redovisade lagförslag

särskilt uppehållit sig vid de delar som aktualiserats genom

motionsyrkandena. I övrigt har utskottet inte någon erinran mot

regeringens förslag beträffande ändringar i arbetsmiljölagen.

På grund av ändringarna i arbetsmiljölagen föreslår regeringen

en ändring i föräldraledighetslagen. Ändringen är av

redaktionell natur och bör genomföras.

I anslutning till förslaget om arbetsmiljöansvar vid

projektering av byggnads- och anläggningsarbeten föreslår

regeringen att riksdagen skall godkänna ratificering av

ILO-konventionen, nr 167, om säkerhet och hälsa vid byggnads-

och anläggningsarbete. Med de ändringar av arbetsmiljölagen

som nu föreslås anser regeringen att de hinder som tidigare

förelegat mot svensk anslutning till denna konvention blir

undanröjda.

Utskottet biträder regeringens förslag även på denna punkt.

Arbetsmiljöbrott

Som framgått av den tidigare framställningen innehåller

arbetsmiljölagen särskilda straffbestämmelser. Dessa

bestämmelser meddelas i lagens 8 kapitel. För grövre brott kan

dessutom utkrävas ansvar enligt brottsbalken, nämligen enligt

bestämmelserna i 3 kap. 7--9 §§. Dessa paragrafer gäller brotten

vållande till annans död, vållande till kroppsskada eller

sjukdom resp. framkallande av fara för annan. Regeringen

föreslår att den som kan dömas för något av dessa brott i

stället skall dömas enligt en särskild bestämmelse om

arbetsmiljöbrott, om brottet begåtts genom att de i

arbetsmiljölagen angivna skyldigheterna att förebygga ohälsa

eller olycksfall har åsidosatts uppsåtligen eller av oaktsamhet.

En bestämmelse av denna innebörd föreslås bli införd som en ny

10 § i 3 kap. brottsbalken.

Den nya bestämmelsen förordas av regeringen mot lagrådets

avrådan.

Elver Jonsson m.fl. (fp) yrkar i motion A42 att förslaget om

ändring i brottsbalken skall avslås och att riksdagen skall

begära ett nytt förslag i enlighet med vad som anförs i

motionen. Dessutom föreslås ett tillkännagivande till regeringen

av vad som i övrigt anförts i motionen om sanktionssystemet.

Som skäl för avslagsyrkandet anför motionärerna bl.a. att en

av grundtankarna bakom arbetsmiljölagen är att de mer allmänna

bestämmelserna i lagen inte är ägnade att ligga till grund för

en straffrättslig prövning. Regeringens lagförslag innebär risk

för att domstolarna kommer att göra en sådan prövning. I det nya

lagförslag som motionärerna begär bör denna olägenhet

undanröjas.

Motionärerna uttalar vidare att ett effektiviserat

föreskrifts- och tillsynsarbete från arbetarskyddsverkets sida

är att föredra framför de i propositionen föreslagna ändringarna

i brottsbalken.

Vänsterpartiet yrkar i motion A41 att det aktuella lagrummet

skall formuleras på ett sådant sätt att det framgår att

arbetsgivaren har ett strikt ansvar för arbetsmiljöbrott. Det

innebär enligt motionärerna att frågan om en arbetsgivare har

handlat oaktsamt, vårdslöst eller med uppsåt blir

straffrättsligt ointressant.

Behovet av och innebörden av den nya bestämmelsen om

arbetsmiljöbrott i brottsbalken har ingående diskuterats i

propositionen, framför allt mot bakgrund av de invändningar som

lagrådet har gjort. Utskottet kan för sin del inte finna annat

än att regeringens förslag är välgrundat. Den ytterligare

invändning som rests i folkpartimotionen anser utskottet inte

vara av den arten att den bör hindra lagförslagets antagande.

Den domstolsprövning av arbetsmiljölagens standardkrav som

motionärerna ifrågasätter utvidgas inte i förhållande till vad

som sker i dag vid åtal mot arbetsgivare eller dennes

ställföreträdare för vållande till annans död m.fl. brott enligt

3 kap. 7--9 §§ brottsbalken.

Vad sedan beträffar vänsterpartiets ändringsförslag kan

hänvisas till att s.k. strikt ansvar i vissa fall förekommer

inom skadeståndsrätten. Det skulle dock strida mot svenska

rättsprinciper att utkräva ett motsvarande strikt ansvar i

straffrättsliga sammanhang.

Med avstyrkande av motionerna A41 och A42 i förevarande delar

tillstyrker utskottet således att riksdagen antar regeringens

förslag till ändring i brottsbalken.

I 36 kap. brottsbalken (7--9 §§) ges bestämmelser om

företagsbot. Denna påföljd kan åläggas en näringsidkare för

brott som denne har begått i utövningen av sin

näringsverksamhet. Företagsbotens lägsta belopp är 10 000 kr.

och högsta belopp är 3 milj.kr.

I den nyssnämnda motionen A41 (v) yrkas att regeringen skall

se över nuvarande maximibelopp för företagsboten. Med hänvisning

till att denna påföljd har använts i endast ett fåtal fall yrkas

vidare att regeringen skall ta reda på vad detta beror på och,

vid behov, ta initiativ till utbildning av domare och åklagare

om påföljdens användning.

Utskottet anser att företagsbotens storlek och användning m.m.

är frågor som bör prövas i ett vidare straffrättsligt sammanhang

än det förevarande. Utskottet är i vart fall för sin del inte

berett att tillstyrka initiativ av de i motionen förordade

slagen. Motionen avstyrks alltså i dessa delar. Utskottet

avstyrker också ett förslag i motionen om att regeringen skall

undersöka behovet att förstärka åklagarmyndigheterna. Behovet

hänger enligt utskottets bedömning samman med motionärernas i

det föregående avstyrkta förslag om vidsträckt

straffsanktionering av arbetsmiljölagens bestämmelser och

arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter.

Ove Karlsson m.fl. (s) yrkar i motion A259 åtgärder för

bättre uppföljning av arbetsmiljöbrott. Som sådana åtgärder

berörs ökad polisutbildning, bättre polisutredningar, högre

bötesstraff och ökad användning av företagsbot.

Motionsförslaget anknyter till vad som förordats av

arbetsolycksutredningen och prövades därmed av regeringen vid

beredningen av föreliggande proposition. Utskottet anser att det

med hänsyn härtill inte är påkallat för riksdagen att göra ett

tillkännagivande till regeringen i dessa frågor utan avstyrker

motionen.

Kvinnors arbetsmiljö

I propositionen informeras om att arbetarskyddsstyrelsen i

mars 1990 lämnade ett handlingsprogram för arbetsmiljöinsatser i

fyra kvinnodominerade branscher till regeringen. Den bild av

kvinnors situation i arbetslivet som rapporten ger är

oroväckande och kräver kraftfulla insatser enligt propositionen.

Kvinnors arbetsmiljöer och arbetsmiljöproblem har inte

uppmärksammats i lika hög grad som männens. Särskilda insatser

för kvinnor på arbetsplatserna har främst handlat om anpassning

till männens arbetsliv, sägs det i propositionen. Det faktum att

kvinnorna nu utgör nära 50 % av arbetskraften måste påverka

värderingarna i arbetslivet.

Arbetslivsfonden skapar helt nya förutsättningar att höja

ambitionsnivån i såväl det förebyggande arbetet som i arbetet

med aktiv rehabilitering på arbetsplatserna. Det är enligt

propositionen av stor vikt att fondens pengar används aktivt för

att förbättra kvinnors arbetsliv.

Elver Jonsson m.fl. (fp) instämmer i motion A42 i

propositionens syn på kvinnors arbetsmiljö. Enligt

folkpartiet liberalerna bör de offentliga arbetsgivarna gå i

spetsen för en mer flexibel arbetsorganisation och mer flexibla

arbetstider. I fråga om gravida kvinnor finns behov av att dessa

får ett bättre skydd mot arbetsmiljöer som är eller kan vara

skadliga för fostret.

De frågor som motionärerna tar upp har utskottet i april 1991

tagit ställning till i samband med behandlingen av proposition

1990/91:113 om en ny jämställdhetslag, m.m. Bl.a. hänvisade

utskottet i sitt betänkande 1990/91:AU17 till den nyligen

tillsatta utredningen (A 1991:01, dir. 1991:7) med uppdrag att

undersöka om mer flexibla regler för arbetstid och semester bör

införas i svensk lagstiftning. Vidare tog utskottet upp

arbetslivsfondens verksamhet samt sin syn på frågan om

omplacering vid graviditet. Utskottet har inte ändrat

uppfattning vad gäller dessa frågor och avstyrker följaktligen

motion A42 i denna del.

Inger Schörling och Anna Horn af Rantzien (båda mp) framhåller

i motion A45 att kvinnan bör gälla som norm på kvinnors

arbetsplatser.

Enligt utskottets uppfattning ligger motionärernas uppfattning

i linje med den nya formuleringen i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen,

enligt vilken arbetsförhållandena skall anpassas till människors

olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Utskottet

vill därutöver nämna vissa utvecklingslinjer enligt den

handlingsplan för jämställdhet som riksdagen antog i juni 1988.

I arbetsmiljöinstitutets regi pågår forskning och

utvecklingsarbete för att mer exakt kunna formulera de krav som

behöver ställas inför tillverkning av differentierade

handverktyg. Det fortsatta arbetet kommer bl.a. att inriktas på

att ta fram prototyper för olika verktyg som bättre skall passa

för både kvinnor och män än vad dagens arbetsredskap gör. Vidare

bör arbetsmiljöfondens programområde för jämställdhetsåtgärder

(KOM-programmet) nämnas. Programmet disponerar drygt 60 milj.

kr. under sin femåriga verksamhetsperiod 1989--1993. Fonden

prioriterar i första hand insatser som rör arbetsorganisation

och arbetstider, värdering av kvinnors och mäns arbete samt

rollfördelningen mellan kvinnor och män.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motion

A45 i aktuell del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) begär i motion A270 att

arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att utreda hur gravida

kvinnor och ammande mödrar skall skyddas från passiv

rökning. Enligt motionärerna är det ett problem att mångas

arbetsplatser är sådana att passiv rökning svårligen kan

undvikas.

Utskottet vill först erinra om att arbetarskyddsstyrelsen och

socialstyrelsen gemensamt publicerat allmänna råd angående

begränsning av tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär

(AFS 1983:10). I råden redogörs för risker med tobaksrökning,

frågor om tobaksrökning och arbetsmiljö, passiv rökning m.m.

Vidare ges exempel på åtgärder hur man kan uppnå en så rökfri

miljö som möjligt.

Utskottet har inhämtat att arbetarskyddsstyrelsen och

socialstyrelsen planerar att revidera de allmänna råden och

utfärda nya föreskrifter på området. Dock har man ansett det

lämpligt att invänta den proposition som planeras komma under

hösten 1991 och som bygger på betänkandet Tobakslag (SOU

1990:29). Enligt betänkandet är det en viktig arbetsmiljöfråga

att ingen mot sin vilja skall behöva utföra sitt arbete i en

rökig miljö. Utredningen anser därför att även arbetslokaler bör

tas med i lagstiftningen om rökfria miljöer. Beredningsarbetet

inför den kommande propositionen berörs något i proposition

1990/91:175 Om vissa folkhälsofrågor. Bl.a. redovisas

regeringens bedömning att lagregler bör tillskapas med

inriktning på att vissa miljöer skall hållas rökfria. Den

princip som bör gälla är att rökfritt skall vara det normala.

Särskilda regler bör införas för vissa typer av lokaler såsom

daghem, skolor, vårdinrättningar, arbetsplatser, hotell och

restauranger.

Med hänvisning till den väntade propositionen och vad som i

övrigt anförts anser utskottet att det aktuella motionsyrkandet

inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd. Motion A270 avstyrks

således.

Yrkesrelaterade arbetsmiljöfrågor

Arbetsmiljön inom den offentliga sektorn har tagits upp av

folkpartiet liberalerna i motion A493. Det är enligt

motionärerna uppenbart att förhållandena inom den offentliga

sektorn på ett helt annat sätt än tidigare måste lyftas fram i

arbetsmiljödebatten. Bl.a. tycks den psykosociala miljön för

personalen ha blivit sämre under senare år samtidigt som de

fysiska kraven, t.ex. tunga lyft inom vården, ofta är stora.

Motionärerna förespråkar decentralisering med ökad tilltro till

personalens förmåga att fatta egna beslut, bättre system för

belöning av goda insatser och ökade möjligheter till personlig

utveckling. I motionen tas även upp arbetsmiljön inom skolan --

för lärare, elever och övrig personal. Det anförs att eleverna

bör få ett ökat arbetsmiljömedvetande. Vidare bör

elevskyddsombuden ges en god introduktion i sina

arbetsuppgifter. Det begärs också att företagshälsovården skall

omfatta även eleverna.

Utskottet kan konstatera att de i motionen anförda kraven på

arbetsorganisation ligger i linje med ovan behandlade ändringar

i arbetsmiljölagen, där kraven utvecklats vad gäller

arbetsorganisation och psykosocial arbetsmiljö. Utskottet vill

också erinra om att direktiven (dir. 1989:50) till den nu

pågående översynen av lagstiftningen om offentlig anställning

anknyter till de frågor som motionärerna föreslår. Enligt

direktiven bör översynsarbetet i sin helhet vara slutfört före

utgången av år 1991. Vidare kan hänvisas till arbetsmiljöavtalet

på det statliga området från år 1989, där följande uttalas:

När de anställda ges möjlighet att påverka sin arbetssituation

och utvecklas efter sina förutsättningar, att känna gemenskap

med arbetskamrater och ta ansvar för sina egna och andras

arbetsförhållanden bidrar detta till en god arbetsmiljö.

När det gäller skolans arbetsmiljö vill utskottet hänvisa till

att arbetsmiljölagen ändrades genom det av riksdagen godkända

betänkandet från utbildningsutskottet (prop. 1989/90:61, bet.

UbU28, rskr. 240) angående elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet.

Lagen -- som trädde i kraft den 1 juli 1990 -- innebär ett ökat

inflytande och medansvar för eleverna i skolans hela verksamhet.

Riksdagen omfattade åsikten att elevmedverkan i

arbetsmiljöarbetet är av sådan betydelse att bl.a. frågor om

planering och genomförande av elevskyddsombudens utbildning --

-- -- bör tas upp i skolans ordinarie samverkansorgan och få en

för verksamheten tillfredsställande lösning enligt intentionerna

bakom regeringens förslag om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet.

Vidare utgick man från att myndigheterna inom skolväsendet och

högskolan inom ramen för sin allmänna tillsyn av verksamheten

kommer att följa upp elevernas och de studerandes reella

möjligheter att medverka i arbetsmiljöarbetet.

Utskottet kan också informera om att det i

arbetsmiljöinstitutets regi tagits fram ett material

"Lärarhandledning i arbetsmiljö", som kan användas inom olika

samhällsorienterande ämnen. Det nyligen färdigställda materialet

för grundskolan har bl.a. syftet att förbereda eleverna för

deras kommande yrkesverksamma liv. Även det praktiska

arbetsmiljöarbetet inom skolan berörs emellertid.

I likhet med utbildningsutskottet förutsätter

arbetsmarknadsutskottet att myndigheterna inom skolväsendet

följer upp elevernas reella möjligheter att medverka i

arbetsmiljöarbetet. Med hänvisning till det anförda anser

utskottet att motion A493 i berörda delar inte bör föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (båda v) begär i motion

A247 att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att utfärda bättre

anpassade föreskrifter för tandvårdspersonal vad gäller

användningen av amalgam. Enligt forskningen löper

tandvårdspersonal en potentiell förgiftningsrisk. Forskare som

slagit larm om miljöriskerna har dock ofta mötts av

likgiltighet.

Utskottet vill hänvisa till att sedan ett par år tillbaka

föreligger arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med

kvicksilver och amalgam inom tandvården (AFS 1989:7). I de

allmänna råden informeras om hälsoeffekter av kvicksilver och om

arbetsmiljölagens bestämmelser att arbetsgivare skall se till

att arbetstagare får god kännedom om de förhållanden under vilka

arbetet bedrivs samt upplyses om de risker som kan vara

förbundna med arbetet m.m. Därefter följer råd i olika avseenden

vad gäller tandvårdsarbetets olika moment samt hantering av

kvicksilverhaltigt avfall.

Inom kort kommer arbetarskyddsstyrelsens inventering av

tandvårdspersonalens totala arbetsmiljösituation att avslutas.

Projektet skall resultera i en ergonomihandbok med

åtgärdsförslag för tandvården. Enligt statistik från

ISA-systemet är den överväldigande delen av arbetssjukdomarna i

tandvården under perioden 1985--1989 orsakad av

belastningsskador.

Utskottet gör samma bedömning som tidigare att olämplig

hantering av amalgam kan medföra hälsorisker. I avvaktan på att

de nya material som skall ersätta amalgam blir utredda

förutsätter utskottet liksom föregående år att en

tillfredsställande arbetsmiljö kan uppnås genom att

arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med kvicksilver

och amalgam inom tandvården följs. Med hänvisning till

arbetarskyddsstyrelsens tillsynsansvar och de allmänna råden

samt till vad som i övrigt anförts avstyrker utskottet motion

A247.

I motion A203 begär Claes Roxbergh m.fl. (mp) en skärpt lag

för att minska riskerna för asbestos och silikos.

Miljöpartiet de gröna anser att myndigheterna inte gör

erforderliga insatser för att minska asbestos och silikos.

Utskottet behandlade frågan om asbestos och silikos i sitt

betänkande 1990/91:AU8 för ett halvår sedan. Utskottet vill

hänvisa till detta betänkande där det lämnas en beskrivning av

nu gällande föreskrifter om användning av kvarts -- som kan leda

till silikos (stendammlunga). En ändring av dessa bestämmelser

(AFS 1990:2) har nyligen utfärdats med föreskrift att

arbetsgivaren -- så snart läkarundersökningsresultat är kända --

skall meddela dessa till yrkesinspektionen (och ej som tidigare

till arbetarskyddsstyrelsen) samt till berörda arbetstagare.

Denna ändring i föreskrifterna hänger samman med att

yrkesinspektionen behöver dessa uppgifter för sin fortsatta

kontroll av arbetsplatsen i fråga medan arbetarskyddsstyrelsen

inte kunnat dokumentera någon användning, t.ex. för forskning,

av det centrala registret. De uppgifter som nu kommer att samlas

i de olika yrkesinspektionsdistrikten skall vid behov kunna

sammanställas på nationell nivå.

I fråga om asbest och asbesthaltigt material (AFS 1986:2, AFS

1986:22, omtryckt AFS 1990:4 med motsvarande ändring i fråga om

läkarundersökningsresultat som redovisats för kvarts) är

huvudregeln ett principiellt förbud mot användning. Skall sådant

material ändå användas, bearbetas eller behandlas krävs i varje

särskilt fall tillstånd av arbetarskyddsstyrelsen. Utskottet har

inhämtat att behov har uppstått att ändra föreskrifterna om

asbest, bl.a. på ett sådant sätt att kraven konkretiseras. Någon

ändring av kravnivån är inte aktuell. Arbetarskyddsstyrelsens

planering innebär att de nya föreskrifterna kan utfärdas år

1992.

Med hänvisning till vad som anförts i fråga om myndigheternas

arbete med berörda frågor avstyrker utskottet motion A203.

I motion A43 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson i

Vårgårda (båda c) tas frågor om elöverkänslighet upp.

Motionärerna begär att regeringen ges i uppdrag att intensifiera

forskningen på området samt att lämplig instans får i uppdrag

att utfärda föreskrifter eller allmänna råd om elöverkänslighet.

Enligt utskottets uppfattning finns det fortfarande olösta

frågor kring elöverkänslighet. För att få ökad kunskap om

forskningsläget inbjöds ett antal experter, forskare och andra

berörda till en hearing på Rosenbad i april månad 1991.

Hälsoeffekter, forskningsresultat m.m. redovisades vid detta

tillfälle. Arbetsmarknadsministerns avslutande sammanfattning

innebar att hon såg forskningen som en viktig del men att man

också måste ta symptomen på allvar i väntan på att forskningen

skall finna de relevanta sambanden. Arbetsmarknadsministern

hänvisade vidare till att de föreslagna ändringarna i

arbetsmiljölagen ger en grund för hur man skall hantera de

arbetsorganisatoriska frågorna på arbetsplatserna.

Med hänvisning till att såväl arbetsmiljöinstitutet som andra

forskningsorgan bedriver forskning på detta område, att

arbetarskyddsstyrelsen har uppmärksamheten riktad på problemet

och att arbetsmarknadsministern aviserade ett nytt seminarium om

dessa frågor inom ett år -- då ytterligare kunskap väntas

föreligga -- anser utskottet att motion A43 inte bör föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Maggi Mikaelsson (v) anför i motion A225 att

lokhytter och förarhytter måste klassificeras som

arbetslokal för att arbetsmiljölagen skall kunna tillämpas.

Bakgrunden är bl.a. de stora temperaturvariationerna vid

förarplatsen.

Arbetsmiljölagen gäller alla arbetstagare med vissa

inskränkningar som anges i lagen. Enligt 2 kap. 3 §

arbetsmiljölagen skall arbetslokal vara så utformad och inredd

att den är lämplig från arbetsmiljösynpunkt. I

arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 88 (reviderade i maj

1978) finns anvisningar för arbetslokaler m.m. (enligt

arbetarskyddsstyrelsens planering skall dessa anvisningar

omarbetas under år 1992). Som motionären redovisar räknas

emellertid inte en förarhytt som arbetslokal. I alla övriga

avseenden, t.ex. i fråga om arbetsmiljöns beskaffenhet, gäller

dock arbetsmiljölagen även för de i motionen berörda

arbetstagarna.

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer det av motionären

nämnda problemet med temperaturvariationerna i loken att minska

dels därför att alla nya fordon är utrustade med

klimatanläggning, dels därför att de äldre loken inom en

fem--tioårsperiod kan väntas vara ombyggda. 40 % av loken är för

närvarande utrustade med klimatanläggning. Beträffande

temperaturen i bilhytter vill utskottet erinra om

arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd 1989:10 "Värme i

bilhytter". Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion A225.

Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i motion A271 att riksdagen

uppdrar åt regeringen att utföra en analys av ensamarbetets

problem. Särskilt är detta ett problem inom hemtjänst,

jordbruk och viss administration enligt motionärerna.

Utskottet har ingående behandlat frågan om ensamarbete i sitt

betänkande 1990/91:AU8 för ett halvår sedan. Utskottet

redovisade särskilt hemtjänsten och jordbruket i detta

sammanhang. Det bör här tilläggas att arbetarskyddsstyrelsen nu

har utfärdat nya föreskrifter (AFS 1990:18) om omvårdnadsarbete

i enskilt hem. Bl.a. föreskrivs följande: "När arbetet innebär

påtaglig risk för att arbetstagare utsätts för våld, hot eller

andra starkt psykiskt påfrestande förhållanden får arbetet inte

utföras som ensamarbete." Utskottet vill vidare peka på att de

föreslagna ändringarna i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen har

betydelse för dessa frågor. Enligt den föreslagna lagtexten --

vilken behandlats ovan -- skall det eftersträvas att arbetet ger

möjligheter till variation, social kontakt och samarbete samt

sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion

A271 i denna del inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd.

I motion A751 begär Magnus Persson och Leo Persson (båda s) en

översyn av arbetsmiljölagen i syfte att undanröja de besvär i

arbetsmiljön som motorsågar och röjsågar medför.

Motionärerna föreslår att arbetarskyddsstyrelsen aktivt

medverkar till att styra användningen av motorsågsbränslen till

en mindre hälsovådlig bensin. I motionen redovisas att

skogsarbetare får besvär på grund av inandning av avgaser.

Utskottet vill redovisa att arbetarskyddsstyrelsen nyligen

utfärdat föreskrifter (AFS 1990:7) på området. Det föreskrivs i

13 § att den som arbetar med motorkedjesåg skall skyddas mot

olja, avgaser, buller m.m. I de allmänna råden om tillämpning av

sagda föreskrifter pekas på att risker för ohälsa eller

olycksfall motverkas genom lämpligt produktval. Enligt råden är

det "viktigt att man här väljer bränslen vilkas avgaser har så

liten skadlig inverkan på sågföraren som möjligt". Vidare berörs

i råden bortledande av gaserna samt användning inomhus.

Därutöver har utskottet inhämtat att ett mindre hälsovådligt --

men något dyrare -- bränsle finns tillgängligt över praktiskt

taget hela landet. Med hänvisning till det anförda anser

utskottet att motion A751 inte bör påkalla någon riksdagens

åtgärd.

Företagshälsovården

Propositionen

Företagshälsovårdens mål och arbetsuppgifter m.m.

I propositionen redovisas 1986 års företagshälsovårdsreform

(prop. 1984/85:89, SoU13, rskr. 172) och utvecklingen på

företagshälsovårdsområdet därefter. Det nya bidragssystem som

infördes den 1 januari 1986 hade som syfte att stimulera till

förebyggande arbetsmiljöarbete och förbättra anslutningen av de

små och medelstora företagen. Riksdagsbeslutet innebar en

fortsatt utbyggnad på frivillig väg.

I den nu föreliggande propositionen beskrivs att begreppet

arbetsmiljö med tiden fått ett vidgat innehåll samt att

företagshälsovårdens uppgift är att arbeta med en helhetssyn på

förhållandena på arbetsplatsen.

Enligt propositionen har företagshälsovården i många fall

tagit på sig alltför mycket av en vårdande och individuellt

problemlösande roll. Den bör få en tyngdpunktsförskjutning från

efterhjälpande till förebyggande, från individinriktade till

grupp- och organisationsinriktade insatser, anförs det.

Härvidlag är uppföljning och analys av sjukfrånvaro,

arbetsskador, personalomsättning m.m. viktiga inslag liksom även

medverkan i förändringsarbetet på arbetsplatserna. Allmänna

sjukvårdande, behandlande uppgifter ingår i princip inte i

företagshälsovårdens uppgifter. Trycket på företagshälsovården

att tillhandahålla sjukvård är dock fortfarande stort. Signaler

på ohälsa bör företagshälsovården fånga upp i ett tidigare

skede, innan det har uppstått ett behov av sjukvård.

Det är enligt arbetsmarknadsministern viktigt att det inom

företagshälsovården finns en nära koppling mellan

rehabiliterings- och arbetsmiljöinriktade åtgärder (se även

prop. 1990/91:141). Metodiken inom rehabiliteringsarbetet kan

emellertid behöva utvecklas. Företagshälsovården har enligt

arbetsmarknadsministerns mening speciella förutsättningar att

medverka i den yrkesinriktade rehabiliteringen -- dvs. åtgärder

inom arbetsorganisation, arbetsinnehåll, omplacering m.m. Den

rent medicinska rehabiliteringen åvilar den allmänna sjukvården,

och den sociala rehabiliteringen i första hand kommunernas

socialtjänst.

Vissa områden bör få ökad tyngd i

företagshälsovårdsutbildningen, t.ex. psykosociala frågor,

arbetsorganisation, kunskaper om kvinnornas arbetsmiljö och

rehabiliteringsmetodik.

Företagshälsovårdens utbyggnad

Enligt arbetsmarknadsministerns bedömning bör den fortsatta

utbyggnaden av företagshälsovården ske på frivillig väg genom

avtal mellan arbetsmarknadens parter och inte genom lagstiftning

(prop. avsnitt 4.6). Framför allt är det de små företagen med

färre än 20 anställda som i dag står utanför

företagshälsovården. För att stimulera till ökad anslutning av

små företag föreslås i det följande vissa förändringar i

bidragssystemet. Vad gäller utbyggnaden av företagshälsovården

anser regeringen att riksdagen bör beredas tillfälle att ta del

av vad som anförts.

Villkor för bidrag

I propositionen föreslås att villkoren för bidrag (prop.

avsnitt 4.7) till företagshälsovården renodlas och skall gälla

lika för all företagshälsovård. De innebär att

företagshälsovården

är en rådgivande expertresurs för hela arbetsstället

arbetar förebyggande och medverkar i anpassnings- och

rehabiliteringsarbetet på arbetsstället

aktivt medverkar i det lokala arbetsmiljöarbetet

samverkar med samhällets olika organ

styrs av ett organ med partsrepresentation

har en väl definierad ledningsfunktion

årligen upprättar en verksamhetsplan och

verksamhetsberättelse som överlämnas till yrkesinspektionen för

kännedom

drivs med för ändamålet utbildad personal.

Enligt propositionen bör den närmare utformningen av

verksamheten, som t.ex. dimensionering, styr- och

organisationsform, sammansättning av personal etc., vara en

uppgift för de lokala parterna.

Vidare föreslås att patientavgift inte skall tas ut inom

företagshälsovården med hänsyn till att en sådan kan ge

legitimitet åt sjukvårdande och behandlande verksamhet.

Bidragssystemet

Beträffande bidragssystemet (prop. avsnitt 4.8) föreslås att

grundbidraget kvarstår som en bas och omprövas varje år (för

innevarande år uppgår bidraget till 276 kr. per ansluten

anställd)

småföretagstillägget höjs till samma belopp som grundbidraget,

och gränsen för det antal anställda som småföretagstillägget

skall utgå för sänks från 50 till 20 anställda

nyanslutningstillägget utgår med två grundbidrag per anställd

under en tid av två år för varje företag som första gången

ansluter sig till företagshälsovård.

De föreslagna förändringarna ryms inom gällande ekonomiska

ramar för företagshälsovården. Bidragen till företagshälsovård

finansieras sedan företagshälsovårdsreformen år 1986 via

arbetarskyddsavgiften som uppgår till 0,35 % av

avgiftsunderlaget.

Övriga frågor

Vidare föreslås (prop. avsnitt 4.9) att den särskilda

förordning som reglerar bidraget till företagshälsovård för

vissa anställda inom byggbranschen skall upphöra att gälla i och

med utgången av år 1993.

Arbetsmarknadens parter har bildat ett centralt organ för

samverkan och utveckling av företagshälsovården. Som bidrag till

basfinansiering av detta organ bör enligt propositionen (avsnitt

4.10) ett belopp motsvarande högst 1 % av de medel som årligen

avsätts till företagshälsovården utgå.

I propositionen begärs riksdagens godkännande beträffande

förslagen om villkor för bidrag till företagshälsovården (prop.

avsnitten 4.7--4.10).

Tidpunkt för genomförande återfinns i propositionens avsnitt

4.11. De förordade ändringarna i bidragssystemet avses träda i

kraft den 1 januari 1992. Möjligheten att ta ut patientavgift

avses upphöra den 1 januari 1993. Den särskilda förordningen för

Bygghälsan (prop. avsnitt 4.9) avses upphöra den 1 januari 1994.

Utskottet

Företagshälsovårdens mål, arbetsuppgifter och personal

Tre motioner tar upp frågan om företagshälsovårdens

inriktning på förebyggande vård--sjukvård.

Sonja Rembo m.fl. (m) framhåller i motion A265 från den

allmänna motionstiden att inga hinder bör föreligga för

företagshälsovården att ge sjukvård. Enligt motionärerna är

sjukvård en viktig informationskälla till vilka problem som

förekommer inom företaget. Utan sjukvårdsanknytningen mister

läkarna dessutom sin professionella kompetens.

Företagshälsovården måste även känna ansvar för det förebyggande

arbetsmiljöarbetet.

Med anledning av propositionen återkommer samma motionärer i

motion A40 och vidareutvecklar sina åsikter. Det anförs att

flertalet av de anställda ser på företagshälsovården på ett

annat sätt än regeringen vad gäller tillhandahållande av

sjukvård. Motionärerna menar att propositionen betyder att

företagshälsovården i framtiden bemannas med personal som inte

kan ge vård. Förebyggande arbetsmiljöarbete och

sjukvårdsarbete måste gå hand i hand enligt motionen.

Företagsläkaren skall kunna vara husläkare för de anställda.

I motion A42 instämmer Elver Jonsson m.fl. (fp) med

propositionen att företagshälsovården i dag på sina håll ägnar

för mycket tid åt sjukvårdande insatser. Det förebyggande

arbetet förutsätter dock enligt motionärerna att sjukvård kan

ges i de fall sjukdomarna har samband med brister i

arbetsmiljön. En förändring förutsätter också att primärvården

blir mer tillgänglig. Motionärerna aktualiserar i detta

sammanhang sitt krav om husläkare, som förutsätts medföra större

tillgänglighet inom vården.

Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att

arbetsmiljön förbättras, att antalet arbetsskador kan minskas

och att samhällets totala kostnader för hälso- och sjukvård

minskar. En förutsättning för att uppnå dessa syften är att

företagshälsovården koncentrerar sina resurser på i första hand

förebyggande verksamhet, såväl generellt som för den enskilde.

Utskottet har förståelse för argumentet att den sjukvårdande

verksamheten inom företagshälsovården kan ge viktig information

om hälsoproblem i arbetsmiljön. Till skillnad från motion A42

anser dock utskottet att företagshälsovården måste fånga upp

arbetsmiljörisker i ett tidigare skede än vid akut sjukdom.

Detta kräver kontinuerlig kontakt med arbetsplatserna,

anställda, arbetsledning m.m. Utskottet har inte övertygats av

motion A265 att läkare inom företagshälsovården inte skulle

bibehålla sin kompetens vid en ökad koncentration till

förebyggande insatser. Enligt utskottets sätt att se kan en

sådan koncentration bidra till större skärpa i

kunskapsuppbyggnaden i fråga om det förebyggande arbetet.

Bemanningsstrukturen är -- som nämns i propositionen -- de

berörda parternas sak att förhandla om. Vad gäller

tillgängligheten av primärvården vill utskottet framhålla att

det förnyelsearbete som nu pågår syftar till att öka valfrihet,

tillgänglighet och kontinuitet i vården. Utskottet vill tillägga

att inom företagshälsovårdens medverkan vid den yrkesmässiga

rehabiliteringen även viss sjukvårdsbehandling kan ingå.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

A40 (m), A42 (fp) och A265 (m) i berörda delar.

Vänsterpartiet tar i motion A41 upp olika frågor om

företagshälsovårdens personal. Enligt vänsterpartiet måste

företagshälsovården förutom läkare och sjuksköterskor också ha

tillgång till sjukgymnaster och skyddsingenjörer. Det är vidare

viktigt att de arbetande kan känna förtroende för

företagshälsans personal. Bl.a. skall de anställda ibland kunna

svara på känsliga frågor om missbruk och hemförhållanden.

Motionärerna anser därför att en facklig organisation skall

kunna lägga in veto vid nyanställning inom företagshälsovården.

Vänsterpartiet framhåller också att företagshälsovårdens

personal bör stå oberoende av de anslutna företagen och föreslår

därför att landstingen respektive de landstingsfria kommunerna

övertar ansvaret för företagshälsovården.

Även utskottet finner det väsentligt att företagshälsovården

har kompetens inom alla de områden som får betydelse i och med

den nu föreslagna inriktningen av arbetsmiljöarbetet och

rehabiliteringen. Som nämns i propositionen är antalet sökande

till vidareutbildning i företagshälsovård för bl.a.

företagssjukgymnaster större än tillgången på

utbildningsplatser. Det kan således finnas anledning att öka

vidareutbildningen för särskilda yrkeskategorier inom

företagshälsovården. Angående facklig organisations möjlighet

att inlägga veto vid nyanställning inom företagshälsovården

föreligger det inga hinder för parterna att komma överens om en

sådan ordning. I de rekommendationer som är knutna till

arbetsmiljöavtalet för SAF, LO och PTK uttalas exempelvis att

innan tjänst som företagsläkare eller skyddsingenjör tillsätts i

företagshälsovårdscentralen skall företagshälsovårdskommittén ha

tillstyrkt valet. (De anställdas representanter har majoritet i

kommittén enligt samma rekommendationer.) Utskottet är av en

annan mening än motionärerna när det gäller frågan om huvudman

för företagshälsovården. En positiv samverkan mellan

företagshälsovård och den landstingsanknutna hälso- och

sjukvården är emellertid angelägen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A41

(v) i berörda delar.

Elver Jonson m.fl. (fp) tar i motion A42 upp vissa

utbildningsfrågor i företagshälsovården. Det finns enligt

motionärerna behov av alternativ till arbetsmiljöinstitutets

grundutbildning och ökad flexibilitet i utbildningssystemet.

Motionärerna förordar ett system med fristående kursveckor, som

kan sökas separat. Varje institution som önskar ordna en

kursvecka begär godkännande av sin kurs och får ersättning av

statsmedel om kursen får tillräckligt antal sökande.

Som anförs i motion A42 är arbetsmiljöinstitutet huvudsaklig

anordnare för utbildning av företagshälsovårdspersonal. I prop.

1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning framhöll

det föredragande statsrådet vikten av att företagshälsovården är

tillräckligt flexibel för att kunna möta de snabba

strukturförändringarna i arbetslivet samt anpassa

personalsammansättning och arbetsuppgifter därefter. I

betänkandet Företagshälsovård i omvandling (Ds 1990:42) --

resultatet av översynen av 1986 års företagshälsovårdsreform --

redogörs för företagshälsovårdsutbildningen.

Arbetsmiljöinstitutets utbildning bedrivs främst i institutets

lokaler i Solna och Umeå. Därutöver bedrivs viss utbildning i

Stockholm, Lund och Jönköping. Utbildningen är jämförbar med

högskoleutbildning och de studerande får tillgodoräkna sig poäng

enligt avtal mellan institutet och högskoleinstitutionen. Enligt

översynsgruppens uppfattning kan arbetsmiljöinstitutet inte stå

som ensam utbildningsanordnare för att kunna tillgodose de

skiftande behoven av utbildning och kompetensutveckling. Den

praktiskt och verksamhetsinriktade utbildningen kan enligt

översynsgruppen arrangeras av andra intressenter.

Utskottet har noterat att arbetsmarknadsministern ämnar ta upp

frågan om en central, övergripande referensgrupp för

utbildningsfrågor vid arbetsmiljöinstitutet. Enligt utskottets

uppfattning är det naturligt att frågan om utbildningsanordnare

m.m. tas upp i detta sammanhang. Med hänvisning till det anförda

anser utskottet att motion A42 (fp) i berörd del inte bör

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Företagshälsovårdens utbyggnad

I två motioner behandlas grunderna för den fortsatta

utbyggnaden av företagshälsovården.

Folkpartiet liberalerna vänder sig i kommittémotion A493 mot

tanken att påskynda utbyggnaden av företagshälsovården genom ett

lagfäst obligatorium. Bl.a. ser motionärerna problem med att

centralt definiera den önskvärda omfattningen av

företagshälsovården när behovet skiftar mellan olika företag och

arbetsplatser. För att öka anslutningen förordas flexiblare

lösningar inom företagshälsovården.

Vänsterpartiet menar i motion A41 att vi har kommit så långt

vi kan på frivillig väg. Nu återstår endast lagstiftning för att

få de ointresserade arbetsgivarna att organisera

företagshälsovård. Vänsterpartiet föreslår att regeringen får i

uppdrag att utforma en sådan lagstiftning.

Utskottet vill erinra om att ca 80 % av de anställda i dag har

tillgång till företagshälsovård. Främst är det de små företagen

som står utanför. Utskottet anser det viktigt att utbyggnaden

fortsätter -- inte minst med hänsyn till arbetsgivarnas ökade

ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering. Enligt propositionen

finns det emellertid även från företagshälsovårdens sida viss

tveksamhet att ansluta småföretagen, eftersom dessa drar

jämförelsevis stora resurser. En lagreglering kan dock inte vara

rätt väg att gå, enligt utskottets uppfattning, om staten inte

samtidigt lagstiftar om tillhandahållande av företagshälsovård.

Vidare skulle en lagstiftning minska parternas intresse och

engagemang. Mot denna bakgrund anser utskottet att utbyggnaden

av företagshälsovården även i framtiden skall ske på frivillig

grund. Företagshälsovården måste därvid anpassa sin tjänster så

att även de små företagen inser värdet av en anslutning.

Folkpartiets motion A493 ligger därvid i linje med den av

utskottet förordade politiken. Förbättrade bidragsmöjligheter

för de små företagen har också betydelse i sammanhanget.

Utskottet avvisar vänsterpartiets uppfattning att det inte

skulle gå att motivera även de mindre företagen att ansluta sig.

Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna A41 (v) och

A493 (fp) i ovan redovisade delar inte bör föranleda någon

riksdagens åtgärd. Det framgår vidare av det anförda att

propositionens framställning om företagshälsovårdens utbyggnad

(avsnitt 4.6) av utskottet lämnas utan erinran. Propositionen i

denna del bör därmed av riksdagen kunna läggas till

handlingarna.

Villkor för bidrag

De i propositionen föreslagna villkoren för bidrag till

företagshälsovården redovisas ovan. Bidragsvillkoren kommer att

behandlas av utskottet först vad gäller de grundläggande

villkoren (prop. avsnitt 4.7.1) och därefter vad gäller

patientavgift (prop. avsnitt 4.7.2).

Moderata samlingspartiet avvisar i kommittémotion A40 den

nuvarande konstruktionen med statsbidragsfinansierad

företagshälsovård till förmån för ett helt annat system. Enligt

moderata samlingspartiet bör företagshälsovården ha möjlighet

att inom ramen för en allmän sjukvårdsförsäkring ge sjukvård,

förebyggande vård och rehabilitering. Motionärerna yrkar därför

avslag på regeringens förslag om grundläggande villkor för

statsbidrag till företagshälsovården.

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag till

grundläggande villkor och anser att dessa villkor skall gälla

lika för all företagshälsovård. De angivna villkoren bör inte

vara något hinder för en anpassning av verksamheten till de

lokala förutsättningarna och behoven. Den närmare utformningen

av verksamheten bör allt framgent vara en uppgift för de lokala

parterna. Vad utskottet anfört innebär att utskottet avstyrker

motion A40 (m) i aktuell del och föreslår att riksdagen

godkänner propositionen i motsvarande del.

Tre motioner behandlar frågan om patientavgift inom

företagshälsovården.

I motion A40 avvisar moderata samlingspartiet propositionens

förslag på denna punkt och anför att det bör stå de

företagshälsovårdsanslutna företagen fritt att besluta huruvida

de vill svara för patientavgifterna eller låta patienterna

betala vid varje besök.

Folkpartiet liberalerna anför i motion A42 att frågan om

avskaffande av patientavgiften bör anstå tills

företagshälsovården omorienterats mot förebyggande vård. Ett

slopande av patientavgiften nu kan medföra att trycket på

företagshälsovården att ge sjukvård ytterligare ökar.

Även i motion A44 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson

(båda c) framhålls att andelen sjukvård snarare kommer att öka

än minska om möjligheten att ta ut patientavgift slopas.

Regeringens förslag bör därför avslås av riksdagen.

Utskottet anser i likhet med propositionen att möjligheten att

ta ut patientavgift kan ge legitimitet åt sådan sjukvårdande och

behandlande verksamhet som nu bör minska enligt den förordade

omorienteringen mot förebyggande verksamhet. Utskottet kan

förstå de motionärer som befarar ett ökat tryck mot

företagshälsovården att tillhandahålla mer sjukvård på grund av

att det relativa priset har minskat. Emellertid anser utskottet

att dessa farhågor kan och bör bemötas med mer information. Med

hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna A40 (m), A42

(fp) och A44 (c) i aktuella delar samt tillstyrks regeringens

förslag beträffande slopande av patientavgift inom

företagshälsovården.

Bidragssystemet

Moderata samlingspartiet framför i motion A265 uppfattningen

att systemet med statsbidrag till företagshälsovården bör

slopas från och med den 1 januari 1992. Detta innebär att

arbetarskyddsavgiften kan sänkas från 0,35 till 0,16

procentenheter. Moderata samlingspartiet förutsätter att den

minskade kostnadsbelastningen som arbetsgivaren får genom denna

sänkning kommer företagshälsovården till del. I ett sådant

system kommer arbetstagarna att sätta ökad press på

arbetsgivarna att ordna god företagshälsovård.

Enligt utskottets uppfattning är de av regeringen föreslagna

förändringarna i bidragssystemet ett lämpligt sätt att

vidareutveckla 1986 års företagshälsovårdssystem och stimulera

en större andel av de små företagen att ansluta sig till

företagshälsovård. Moderata samlingspartiets argument har inte

övertygat utskottet att de uppställda målen skulle kunna nås med

ett annat finansieringssystem. Därmed avstyrks motion A265 i

aktuella delar.

Utskottet har inga invändningar mot propositionens förslag

till bidragsstruktur med grundbidrag, små företagstillägg och

nyanslutningstillägg.

Övriga frågor

I motion A40 av Sonja Rembo m.fl. (m) avvisas regeringens

förslag om finansiering av ett centralt organ för samverkan

och utveckling av företagshälsovården med ett belopp motsvarande

en procent av statsbidragsmedlen för företagshälsovården. Detta

ställningstagande följer av att motionärerna avvisar

statsbidragssystemet i sig. Om behov finns av ett centralt organ

bör företagshälsovårdsenheterna själva finansiera detta, anförs

det.

Även Elver Jonsson m.fl. (fp) finner i motion A42 att

basfinansieringen av det centrala organet bör ske på annat sätt

än via allmänna medel.

Utskottet har noterat att bl.a. arbetsgruppen för översyn av

företagshälsovården har efterlyst ett partsövergripande organ,

som kan svara för hela branschen. Utskottet ser för sin del

positivt på uppbyggnaden av ett centralt organ som kan främja

samråd och erfarenhetsutbyte mellan avtalsområdena, ta initiativ

till forskning, bedriva övergripande marknadsföring av

företagshälsovård m.m. Utskottet tillstyrker därför regeringens

förslag till basfinansiering av organet med högst 1 % av de

medel som årligen avsätts för stöd till företagshälsovården.

Motionerna A40 (m) och A42 (fp) avstyrks i motsvarande delar.

Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens förslag om

villkor för bidrag till företagshälsovården (prop. avsnitten 4.7

-- 4.10) är ett led i utvecklingen av en ytterligare spridd och

ändamålsenlig företagshälsovård. I den mån regeringens förslag

inte behandlats ovan föreslår utskottet att riksdagen godkänner

vad som i propositionen föreslagits om villkor för bidrag till

företagshälsovården i återstående delar.

Arbetarskyddsverkets roll

Vid genomförande av de tidigare nämnda förslagen kommer

arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens tillsynsuppgifter

att utvidgas och förändras enligt propositionen.

Arbetsmarknadsministern anser i likhet med RRV och

arbetsmiljökommissionen att yrkesinspektionens roll måste

renodlas vad gäller den kontrollerande verksamheten. I detta

syfte aviseras en ny instruktion för arbetarskyddsverket. Vidare

bör yrkesinspektionen spela en betydligt mer aktiv roll när det

gäller att anmäla och utreda överträdelser av

arbetsmiljölagstiftningen. Beträffande sambandet mellan

arbetsmiljön och den yttre miljön bör möjligheterna till ökad

samverkan mellan myndigheterna på dessa områden, bl.a.

länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö- och

hälsoskyddsnämnderna undersökas.

Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i motion A265 ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om konsekvensbeskrivningar av de tillämpningsbestämmelser

som utfärdas med stöd av arbetsmiljölagen. Motionärerna anför

att myndigheternas normgivning tenderat att bli alltför

rikhaltig.

Ett likartat yrkande har behandlats av utskottet i dess

betänkande 1990/91:AU8. Utskottet vidhåller den uppfattning som

då redovisades. Utskottet hänvisade till att

arbetarskyddsstyrelsen i likhet med andra myndigheter är skyldig

enligt den s.k. begränsningsförordningen (1987:1347) att utreda

tänkbara kostnadsmässiga konsekvenser av planerade föreskrifter.

Önskemålet om konsekvensbeskrivningar kan därmed i rimlig mån

anses vara tillgodosett. Därutöver vill utskottet tillägga att

arbetsmiljölagen är en s.k. ramlag och att statsmakterna har

förutsatt att lagen skall kompletteras med

arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion A265 i nu redovisad del.

Yrkesinspektionens kontrollerande funktion tas upp i två

motioner.

Sonja Rembo m.fl. (m) anför i motion A265 att tyngdpunkten i

yrkesinspektionens arbete bör ligga på inspektionsverksamhet.

Den kunskapsförmedlande rollen måste dock kunna integreras med

den kontrollerande. För att den eftersträvade systemtillsynen

skall kunna lyckas krävs kunskap och utbildning hos

inspektörerna.

Också i motion A41 av vänsterpartiet framhålls att

arbetarskyddsverket måste betona den kontrollerande

verksamheten. Arbetarskyddsverket har anpassat sig till en

alltför försiktig strategi gentemot arbetsgivarna, och de

föreskrifter som utfärdas är alltför vaga till sin karaktär.

Föreskrifterna bör ändras på ett sådant sätt att arbetsgivarnas

skyldigheter klart framgår. Användandet av

inspektionsmeddelanden har varit ett enkelt sätt för

yrkesinspektörerna att slippa lämna förelägganden eller förbud.

Ett sådant meddelande har emellertid inga rättsliga effekter.

Motionärerna anser att arbetarskyddsverket och dess tjänstemän

måste vara konsekventa och ställa hårdare krav i sina kontakter

med företagen. Bl.a. måste det stå klart att det inte är

yrkesinspektörernas uppgift att slå vakt om jobben, ge råd eller

sprida information. Andra organ sköter dessa uppgifter.

Arbetarskyddsverkets kontrollerande uppgift bör klart framgå av

arbetsordning och instruktion. Bl.a. bör instruktionen innebära

att det yttersta ansvaret för kontrollen av arbetsgivarnas

handlingsplaner på arbetsmiljöområdet finns hos

yrkesinspektionen. Kontrollen bör skötas av en utomstående för

att kunna vara tillräckligt effektiv enligt motionärerna.

RRV har i sin rapport Kontroll och rådgivning,

yrkesinspektionens dubbla roller (1990-11-27) pekat på

yrkesinspektionens rollkonflikt mellan kontroll och rådgivning

och orsakerna bakom rollkonflikten. Bl.a. beskrivs hur den

rådgivande rollen medför att inspektörens förutsättningar att

använda sanktioner försämras. RRV föreslår för sin del att

inspektionsverksamheten renodlas och att företagshälsovården får

ta över en betydande del av yrkesinspektionens nuvarande

rådgivning.

Med hänsyn till yrkesinspektionens nya uppgifter enligt

propositionen utgår utskottet från att den aviserade

instruktionen kommer att spegla de nya förutsättningarna och

omorienteringen mot en mer renodlad inspektionsroll. Enligt

utskottets uppfattning ger den förestående omdaningen av

företagshälsovården möjligheter till mer rådgivningsverksamhet

inom företagshälsovårdens ram. Skyddsombudens respektive

yrkesinspektionens ansvar samt uppföljningen av att

arbetsgivarna uppfyller sina skyldigheter, t.ex. upprättar en

handlingsplan, har utskottet behandlat tidigare i avsnittet om

arbetsgivaransvaret för arbetsmiljöarbetet. Enligt utskottets

uppfattning har lagen skärpts väsentligt på denna punkt. Det kan

erinras om att de nya reglerna innebär att för det fall ett

skyddsombud inte får sin begäran till arbetsgivaren beaktad inom

skälig tid, kan skyddsombudet vända sig till yrkesinspektionen

angående prövning av föreläggande eller förbud.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att de

behandlade motionerna A41 (v) och A265 (m) i berörda delar inte

bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vänsterpartiet tar vidare i motion A41 upp vissa särskilda

frågor i arbetarskyddsverkets verksamhet. Tvister om hur

arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skall tolkas kan även

fortsättningsvis föras till arbetarskyddsstyrelsen, enligt

motionärerna. Dock bör besluten vara prejudicerande och utformas

på ett sådant sätt att de underlättar tillämpningen i framtiden.

Vidare tar motionärerna avstånd från att arbetarskyddsstyrelsen

i sitt föreskriftsarbete använder sig av en sorts

"cost-benefit-kalkyl". Människors hälsa kan inte värderas i

pengar enligt motionärerna, som menar att om åtgärder kan

vidtas, så skall de vidtas. Slutligen framhåller motionärerna

att inspektörerna bör finnas tillgängliga för kontakter även på

obekväma arbetstider.

Angående arbetarskyddsstyrelsens rutiner har utskottet

inhämtat följande. I sådana fall när yrkesinspektionens beslut

om föreläggande eller förbud har överklagats till

arbetarskyddsstyrelsen och styrelsen fattar beslut med anledning

därav sänds besluten regelmässigt ut till samtliga

yrkesinspektionsdistrikt. Styrelsebesluten fungerar

uppenbarligen till ledning för kommande ärenden på samma område,

eftersom likartade överklagningsärenden knappast återkommer till

styrelsen.

Utskottet vill vidare erinra om att arbetarskyddsstyrelsens

föreskriftsarbete vad gäller gränsvärden utförligt

redovisats i utskottets betänkande 1989/90:AU8. Med anledning av

motioner uttalade utskottet bl.a. följande.

Enligt utskottets uppfattning motsvarar gränsvärdessystemet de

allmänna krav som bör ställas för att så långt som möjligt

begränsa expositionen för ämnen som kan framkalla ohälsa. Med

hänsyn till att ogynnsamma effekter kan uppstå inom alla

arbetsområden konstaterar utskottet att det ofta gäller att

nedbringa dessa effekter utan att hindra verksamheten mer än

nödvändigt. -- -- -- Utskottet förutsätter -- i likhet med vad

som framförts av socialutskottet i bl.a. SoU 1987/88:9 -- att

arbetarskyddsstyrelsen fastställer de hygieniska gränsvärdena på

en så låg nivå som möjligt, så att betryggande marginal uppnås

till den nivå där oacceptabla skadeeffekter kan uppstå.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga.

Yrkesinspektörernas tjänstgöring på obekväm arbetstid är

enligt utskottet en arbetsledningsfråga som bör kunna lösas inom

yrkesinspektionens ram. Vad gäller ständig jourtjänst har

tidigare beräkningar visat att detta skulle ställa sig alltför

kostsamt i förhållande till de förväntade fördelarna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A41

i de berörda delarna.

I motion A215 av Bengt Kronblad (s) begärs ett

tillkännagivande om ökad samordning av arbetsmiljöfrågorna och

de yttre miljöfrågorna. Exempelvis kan tillsynsarbetet på den

lokala arbetsplatsen kraftigt förstärkas genom samarbete mellan

den lokala skyddsorganisationen och kommunernas miljö- och

hälsoskyddsnämnder.

Som redovisats ovan är det regeringens avsikt att åstadkomma

en ökad samverkan mellan myndigheterna på dessa områden, bl.a.

länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö- och

hälsoskyddsnämnderna. Utskottet kan i detta sammanhang informera

att regeringen 1991-04-18 har beslutat att ge

arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att i samråd med

naturvårdsverket och kemikalieinspektionen kartlägga

förutsättningarna för en ökad samverkan i den regionala och

lokala tillsynen av arbetsmiljön och den yttre miljön. Bl.a.

ingår det i uppdraget att undersöka vilket behov av samordning

som finns när det gäller de olika krav på kemikaliehanteringen,

som kan ställas för att tillgodose arbetsmiljön och den yttre

miljön. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast vid

årsskiftet 1991/92. Med hänvisning till vad som anförts anser

utskottet att motion A215 inte bör föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Informationsfrågor

Enligt propositionen kommer regeringen att överväga att även

fortsättningsvis undersöka yrken och arbetsmiljöer i linje med

det arbete som arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp

genomfört. Ministern avser bl.a. att ta kontakt med

arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket och statistiska

centralbyrån för en diskussion om hur man kan åstadkomma

överblickbar information om arbetsmiljösituationen.

I motion A41 av vänsterpartiet betonas vikten av att man

sprider de kunskaper som finns -- kanske särskilt nu när den

offentliga sektorn skall decentraliseras. Enligt vänsterpartiet

bör arbetsmiljöfonden, arbetslivscentrum, institutet för

vatten- och luftvårdsforskning, universiteten m.fl. tilldelas

medel för informationsspridning ute på arbetsplatserna.

Utskottet anser i likhet med propositionen och motion A41 att

informationsaspekterna är viktiga. Utskottet ser därför positivt

på de initiativ som nu tas från regeringen för att åstadkomma

lättillgänglig information som bl.a. kan ge en överblick över

förändringar i arbetsmiljösituationen. Det kan t.ex. gälla

uppgifter om arbetsskador, sjukfrånvaro, förtidspensioner,

arbetslöshet m.m., nedbrutna på bransch, yrke och kön.

Vidare vill utskottet informera om att

arbetsmarknadsdepartementet gemensamt med finans- och

civildepartementen under våren 1991 har lagt ut ett uppdrag till

riksrevisionsverket att granska informationsverksamheten inom

arbetslivsområdet. I linje med riksdagens beslut (prop.

1990/91:69, AU16, rskr. 166) skall i en första etapp

informationsflödet inom arbetslivsområdet kartläggas.

Kartläggningen skall visa på de kritiska punkterna inom

informationsområdet när det gäller spridning och tillämpning av

befintlig kunskap. Uppdraget skall redovisas till regeringen

senast den 1 juni 1991.

Med hänvisning till vad som anförts om pågående arbete m.m.

avstyrker utskottet motion A41 i denna del.

Fortsatt utredningsarbete

Enligt propositionen måste de mänskliga resurserna

uppmärksammas mer och mer, både i ett företagsekonomiskt och i

ett samhällsekonomiskt perspektiv. Personalekonomiska

redovisningar med information om frånvaro, personalomsättning,

kompetensutveckling, personalvård etc. är ett sätt att göra

frågorna om personal och personalekonomi synliga. En sådan

redovisning skall vara övergripande och i första hand tjäna som

underlag för styrelsens/ledningens beslut om investeringar i

arbetsmiljön. Även för aktieägare och långivare kan en

personalredovisning vara av intresse, liksom för myndigheter som

arbetsförmedlingen, yrkesinspektionen och försäkringskassan

m.fl. Arbetsmarknadsministern informerar om att en arbetsgrupp

tillsatts för att utarbeta lagförslag om personalekonomisk

redovisning enligt ovanstående riktlinjer.

Personalekonomiska redovisningar tas upp i tre motioner.

Enligt folkpartiet liberalernas motion A493 från den allmänna

motionstiden kan personalekonomiska bokslut utgöra ett viktigt

inslag i framtidens arbetsmiljöpolitik. I dagsläget är det

viktigast att stimulera utvecklingen av metoder genom

försöksverksamhet i stället för att införa ett stelbent

obligatorium.

I sin kommittémotion A42 instämmer folkpartiet med regeringen

att personalekonomiska redovisningar bör bli allmänt

förekommande. Efter en systematisk försöksverksamhet kan det

vara läge att gå längre än vad regeringen nu föreslår.

Karin Israelsson m.fl. (c) anför i motion A255 från den

allmänna motionstiden att en personalekonomisk redovisning kan

fungera som en varningssignal för försämrade arbetsmiljöer. För

stora arbetsplatser bör sådan redovisning ges i anslutning till

den ekonomiska årsredovisningen och för offentlig verksamhet i

anslutning till den årliga verksamhetsberättelsen.

Utskottet har ovan beskrivit regeringens planer på en

personalekonomisk redovisning. Utskottet har inhämtat att

regeringen 1991-03-14 beslutat tillkalla en arbetsgrupp inom

arbetsmarknadsdepartementet med uppdrag att utarbeta förslag

till lagreglering av personalekonomiska redovisningar.

Arbetsgruppen skall i sitt arbete samråda med arbetsmarknadens

parter och med företrädare för näringsliv, stat och kommun. En

utgångspunkt bör vara att regler om personalekonomiska

redovisningar skall gälla för hela arbetsmarknaden. De små

företagens situation måste beaktas. Arbetsgruppen skall bl.a.

analysera hur den personalekonomiska redovisningen skall

samordnas med företagens/förvaltningarnas övriga redovisning.

Arbetet skall vara avslutat senast den 15 augusti 1991. Med

hänsyn till det pågående beredningsarbetet bör motionerna A42

(fp), A255 (c) och A493 (fp) inte påkalla någon riksdagens

åtgärd.

Arbetslivsfonden

Den förra året inrättade arbetslivsfonden (prop. 1989/90:62

bil. 2 (arbetsmarknadsdepartementet), SfU12, AU2y, rskr. 327)

har till uppgift att genom stöd till arbetsgivarna främja dels

arbetsmiljöförbättrande åtgärder ute på arbetsplatserna

("arbetsplatsåtgärder"), dels rehabilitering och

arbetsanpassningsåtgärder ("individinriktade åtgärder"). För

verksamheten gäller -- förutom lagen (1989:484) om

arbetsmiljöavgift -- förordningen (1990:130) med instruktion för

arbetslivsfonden. Verksamheten bedrivs av en central

arbetslivsfond med säte i Nacka kommun och länsvis inrättade

regionala arbetslivsfonder.

Fonden har byggts upp av medel från en arbetsmiljöavgift på

1,5 % som togs ut på lönesumman under perioden september

1989--december 1990. Vid lagens tillkomst våren 1989 beräknades

avgifterna tillföra arbetslivsfonden 10,7 miljarder kronor,

vartill kommer avkastningen på fondmedlen.

Riksdagsbeslutet år 1989 om den särskilda arbetsmiljöavgiften

och om att inrätta en arbetslivsfond tillkom efter

överläggningar mellan socialdemokraterna och centern.

Med anledning av ett förslag i den ovannämnda propositionen

1989/90:62 bil. 1 (socialdepartementet) beslöt riksdagen vidare

att försäkringskassorna skulle få möjlighet att köpa

yrkesinriktade rehabiliteringstjänster inom en årlig ram på

högst 500 milj.kr., att bekostas från anslaget D 1. Bidrag till

sjukförsäkringen och inkomsttiteln 1221 Sjukförsäkringsavgift,

netto.

Regeringen föreslår i årets budgetproposition att medel ur

arbetslivsfonden skall få disponeras för att finansiera

försäkringskassornas köp av yrkesinriktad rehabilitering under

nästa budgetår. Medlen -- 500 milj.kr. -- är avsedda att

överföras till en inkomsttitel (2811 Statens övriga inkomster)

på statsbudgeten. För att möjliggöra den avsedda finansieringen

föreslår regeringen att riksdagen skall anta ett till

propositionen fogat förslag till lag om tillfällig avvikelse

från lagen om arbetsmiljöavgift.

Regeringens förslag avstyrks av centern, medan det tillstyrks

-- från skilda utgångspunkter -- av moderata samlingspartiet och

folkpartiet liberalerna. I motionerna från centern och

folkpartiet anförs följande.

Centern motiverar sitt avslagsyrkande i partimotionen A208 med

att regeringsförslaget innebär ett avsteg från den

överenskommelse som våren 1989 träffades med centern om att en

arbetslivsfond skulle inrättas. Detta avsteg avvisas bestämt av

centern, som föreslår att medel från arbetslivsfonden inom en

ram av 500 milj.kr. i stället skall få användas av fonden för

att upphandla även medicinsk rehabilitering, framför allt

inriktad på rörelseorganen.

Folkpartiet liberalerna godtar, som nämnts, regeringens

förslag men anser i motion A493 att ytterligare 500 milj.kr. bör

överföras till statsbudgeten för att med regeringens

finansieringsteknik täcka de kostnader som avses med anslagen C

4. och C 5. till yrkesinriktad rehabilitering och därtill knutna

utbildningsbidrag. I motionen föreslås sålunda att beloppet 500

milj.kr. i regeringens lagförslag byts ut mot beloppet 1 miljard

kronor.

Utskottet vill för sin del anföra följande.

Vid riksdagsbeslutet om arbetsmiljöavgiften och

arbetslivsfonden uttalade finansutskottet att fondens tillgångar

"skall i sin helhet användas till bidrag åt arbetsgivare för

olika rehabiliteringsinsatser och arbetsmiljöförbättrande

åtgärder" (se 1988/89:FiU30 s. 72). Samma sak framgår av den av

riksdagen antagna lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. I

lagens 2 § heter det att arbetsmiljöavgiften skall föras till en

fond benämnd arbetslivsfonden "vars tillgångar skall utgöra

bidrag till arbetsgivare" för de i paragrafen angivna ändamålen.

En överföring av fondmedel till statskassan i förevarande fall

är således ett avsteg från den nu angivna principen för

fondmedlens användning. Detta framgår också av att regeringen

ansett det vara nödvändigt att för sitt förslag anvisa

lagstiftning.

Arbetslivsfondens verksamhet inleddes under andra halvåret

1990. Fonden är således bara i början av sin verksamhet, och

utskottet anser att man i ett sådant skede inte skall överväga

förändringar i medelsanvändning och verksamhetsinriktning.

I sammanhanget vill utskottet på nytt understryka gällande

målsättning för fondens verksamhet, nämligen att främja

rehabilitering av arbetsskadade genom förändringar på

arbetsplatserna och medverka till att nya skador förebyggs genom

förbättringar av arbetsmiljö och arbetsorganisation. Med hänsyn

härtill liksom till övriga i ärendet föreliggande

omständigheter, som ovan redovisats, anser utskottet att

regeringens lagförslag inte bör antas av riksdagen. I denna del

bör följaktligen centermotionen A208 bifallas. Härav följer att

utskottet däremot avstyrker yrkandena i folkpartimotionen A493

att ta i anspråk 1 miljard kronor av arbetslivsfondsmedel för

att täcka även kostnaderna för reguljär verksamhet vid

arbetsmarknadsinstituten m.m.

Moderaterna föreslår i kommittémotionen A226 att

arbetslivsfonden avvecklas från den 1 januari 1992 med

motiveringen att fonden är dåligt lämpad för att förbättra

arbetsmiljön och i stället utgör en beskattning av företagen som

försvårar för dem att vidta de arbetsmiljöåtgärder som åligger

dem enligt arbetsmiljölagen.

Huvuddelen av de medel företagen betalat in i form av

arbetsmiljöavgift, fortsätter motionärerna, bör betalas tillbaka

genom att den allmänna löneavgiften avskaffas och

barnomsorgsavgiften sänks. Som kompensation för uteblivna

avgiftsintäkter skall statskassan tillföras motsvarande belopp

från arbetslivsfonden. Återstående medel i fonden förutsätter

motionärerna kunna täcka den medelsöverföring på 500 milj.kr.

som regeringen har föreslagit och kostnaderna för att avveckla

fondens byråkrati och för bidrag till påbörjade projekt.

I motsats till moderaterna anser utskottet att det inte finns

anledning för riksdagen att i detta sammanhang ompröva 1989 års

beslut om att införa en temporär arbetsmiljöavgift och förra

årets beslut om den med denna avgift finansierade

arbetslivsfonden. Fonden bör få fortsätta sin verksamhet, och

utskottet avstyrker därmed motion A226.

Samma utgångspunkt som ovan angivits -- att det är för tidigt

att överväga förändringar i fondverksamheten -- leder till att

utskottet avstyrker att riksdagen gör det i centermotionen A208

begärda uttalandet om arbetslivsfondens möjligheter att

upphandla medicinsk rehabilitering. Utskottet kan härutöver

hänvisa till att utskottet uttalat sig i frågan vid förra årets

riksdagsbehandling (se 1989/90:AU2y s. 3)

I fråga om arbetslivsfondens fortsatta verksamhet

understryker folkpartiet liberalerna i motion A493 vikten av att

regeringen noga följer densamma. I motionen erinras vidare om

folkpartiets förra året framförda förslag att återföra medel ur

arbetslivsfonden till företagen med rätt för skyddskommittéerna

att besluta om medelsanvändningen. Motionärerna föreslår ett

tillkännagivande till regeringen av vad de anfört.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget

att följa arbetslivsfondens verksamhet och utveckling. Utskottet

förutsätter att detta sker för regeringens del utan särskilt

påpekande från riksdagens sida. När det gäller en återföring av

arbetslivsfondsmedel till lokala fonder knutna till företag och

förvaltningar har utskottet i yttrande 1989/90:AU2y (s. 4--5)

redovisat skälen för att en sådan ordning inte bör realiseras.

Med hänvisning härtill och vad i övrigt anförts avstyrker

utskottet att riksdagen gör det i motion A493 begärda

tillkännagivandet till regeringen.

Slutligen i detta avsnitt har utskottet att redovisa yrkandet

i motion A234 av Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (båda

c) att arbetslivsfondsmedel skall få bekosta utbildning i

miljökunskap.

Ett motsvarande yrkande avstyrktes av utskottet förra året (se

1989/90:AU2y). Utskottet är inte heller nu berett att föreslå

ett initiativ till lagändring med föreslaget syfte utan

avstyrker motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av arbetsmiljöarbetet

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A41 yrkandena

1, 2 och 3, 1990/91:A42 yrkande 1, 1990/91:A206 yrkande 1,

1990/91:A211, 1990/91:A265 yrkande 1 och 1990/91:A493 yrkande 1

lägger till handlingarna vad som anförts i proposition

1990/91:140 i motsvarande del,

res. 1 (m)

res. 2 (fp)

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

2. beträffande arbetsmiljölagens ändamål

att riksdagen antar 1 kap. 1 § i det till propositionen fogade

förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

3. beträffande arbetsmiljöns beskaffenhet

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A41 yrkandena 22,

39, 42 och 43 antar 2 kap. 1 § och 3 kap. 4 § i regeringens

förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen,

res. 5 (v)

4. beträffande tillämpningen av 2 kap. 1 §

arbetsmiljölagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:A40 yrkande 1,

res. 6 (m)

5. beträffande yrkesförarnas arbetsmiljö och löneformer

att riksdagen avslår motion 1990/91:A253,

6. beträffande rättsliga krav på arbetsmiljöförhållandena

för enskilda arbetstagare, m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 18, 19, 23,

24 och 25,

res. 7 (v, mp)

7. beträffande åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A204 och 1990/91:A265

yrkande 3,

res. 8 (m)

res. 9 (v)

8. beträffande rehabiliteringsprogram för mobbade

att riksdagen avslår motion 1990/91:A232,

9. beträffande förbud mot avstängning från meningsfulla

arbetsuppgifter

att riksdagen avslår motion 1990/91:A713,

res. 10 (mp)

10. beträffande sexuella trakasserier

att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkande 44,

res. 11 (v)

11. beträffande alkohol- och andra drogproblem på

arbetsplatserna

att riksdagen avslår motion 1990/91:A255 yrkande 4,

12. beträffande kamratstödjande verksamhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:A602,

13. beträffande kartläggning av nya hälsoproblem

att riksdagen avslår motion 1990/91:A45 yrkande 2,

res. 12 (mp)

14. beträffande gränsvärden för fysisk arbetsbelastning

m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:A255 yrkandena 1 och 3,

15. beträffande arbetsdelning

att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkande 45,

res. 13 (v)

16. beträffande det goda arbetet som rättesnöre vid

EG-förhandlingarna

att riksdagen avslår motion 1990/91:A45 yrkande 1,

res. 14 (mp)

17. beträffande internationell samverkan

att riksdagen avslår motion 1990/91:A493 yrkande 10,

res. 15 (fp)

18. beträffande arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljöns

beskaffenhet

att riksdagen antar 3 kap. 2a § första och andra styckena i

regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen,

19. beträffande utformningen av förordningar med stöd av 3

kap. 2a § arbetsmiljölagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:A40 yrkande 2,

res. 16 (v)

20. beträffande straffsanktionering av allmänna bestämmelser

i arbetsmiljölagen m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 6, 7, 14, 15

och 16,

res. 17 (v)

21. beträffande arbetsgivaransvaret för arbetsanpassning och

rehabilitering

att riksdagen antar 3 kap. 2a § tredje stycket och 3 § i

regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen,

22. beträffande utredning om skyddsombudssystemet

att riksdagen avslår motion 1990/91:A265 yrkande 9,

res. 18 (m)

23. beträffande vidgad stoppningsrätt för skyddsombud m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 20, 21, 26,

27, 32 och 33,

res. 19 (v)

24. beträffande partssamarbetet i övrigt

att riksdagen antar 6 kap. 1, 4, 6a och 9 §§ i regeringens

förslag till ändring i arbetsmiljölagen,

25. beträffande övriga ändringar i arbetsmiljölagen

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A219 antar

regeringens förslag till ändring i arbetsmiljölagen i den mån

frågan inte har behandlats i föregående moment,

26. beträffande föräldraledighetslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.,

27. beträffande ILO-konvention om byggnads- och

anläggningsarbete

att riksdagen godkänner ILOs konvention (nr 167) om säkerhet

och hälsa vid byggnads- och anläggningsarbete,

28. beträffande arbetsmiljöbrott

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A41 yrkande 28

och 1990/91:A42 yrkandena 6 och 7 antar regeringens förslag till

lag om ändring i brottsbalken,

res. 20 (fp)

res. 21 (v)

29. beträffande företagsbot m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 29, 30 och

31,

res. 22 (v)

30. beträffande bättre uppföljning av arbetsmiljöbrott

att riksdagen avslår motion 1990/91:A259,

31. beträffande kvinnors arbetsmiljö

att riksdagen avslår motion 1990/91:A42 yrkande 2,

32. beträffande kvinnan som norm

att riksdagen avslår motion 1990/91:A45 yrkande 3,

33. beträffande passiv rökning

att riksdagen avslår motion 1990/91:A270,

34. beträffande arbetsmiljön inom den offentliga sektorn

att riksdagen avslår motion 1990/91:A493 yrkandena 8 och 9,

35. beträffande tandvårdspersonal och amalgam

att riksdagen avslår motion 1990/91:A247,

res. 23 (v)

36. beträffande asbestos och silikos

att riksdagen avslår motion 1990/91:A203,

37. beträffande elöverkänslighet

att riksdagen avslår motion 1990/91:A43,

res. 24 (c)

38. beträffande klassificering av lok- och förarhytter som

arbetslokal

att riksdagen avslår motion 1990/91:A225,

res. 25 (v)

39. beträffande analys av ensamarbetet

att riksdagen avslår motion 1990/91:A271 yrkande 1,

res. 26 (mp)

40. beträffande motorsågar och röjsågar

att riksdagen avslår motion 1990/91:A751,

41. beträffande företagshälsovårdens inriktning på

förebyggande vård--sjukvård

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A40 yrkande 4 i

motsvarande del, 1990/91:A42 yrkande 3 i motsvarande del och

1990/91:A265 yrkande 4,

res. 27 (m)

res. 28 (fp)

42. beträffande företagshälsovårdens personal

att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 34, 35 och

36,

res. 29 (v)

43. beträffande utbildningsfrågor i företagshälsovården

att riksdagen avslår motion 1990/91:A42 yrkande 5,

res. 30 (fp)

44. beträffande utbyggnaden av företagshälsovården

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A41 yrkande 37

och 1990/91:A493 yrkande 3 lägger till handlingarna vad som

anförts i propositionen i motsvarande del (avsnitt 4.6),

res. 31 (fp)

res. 32 (v)

45. beträffande grundläggande villkor för statsbidrag till

företagshälsovården

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:A40 yrkande 3 i

motsvarande del godkänner vad som föreslagits i propositionen i

motsvarande del (avsnitt 4.7.1),

res. 33 (m)

46. beträffande patientavgift inom företagshälsovården

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A40 yrkande 3 i

motsvarande del, 1990/91:A42 yrkande 3 i motsvarande del och

1990/91:A44 godkänner vad som föreslagits i propositionen i

motsvarande del (avsnitt 4.7.2),

res. 34 (m, fp, c)

47. beträffande statsbidrag till företagshälsovården

att riksdagen avslår motion 1990/91:A265 yrkandena 5 och 8,

res. 35 (m)

48. beträffande finansiering av centralt organ

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:A40 yrkande 4 i

motsvarande del och 1990/91:A42 yrkande 4 godkänner vad som

föreslagits i propositionen i motsvarande del (avsnitt 4.10),

res. 36 (m, fp)

49. beträffande villkor för bidrag till företagshälsovården

i återstående delar

att riksdagen godkänner vad som i propositionen föreslagits om

villkor för bidrag till företagshälsovården (avsnitten

4.7--4.10) i den mån frågan inte behandlats i föregående moment,

res. 37 (m) - villk. 35

50. beträffande konsekvensbeskrivningar av

tillämpningsbestämmelser

att riksdagen avslår motion 1990/91:A265 yrkande 10,

res. 38 (m)

51. beträffande yrkesinspektionens kontrollerande funktion

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A41 yrkandena 4, 5, 9,

11, 12 och 17 samt 1990/91:A265 yrkande 2,

res. 39 (m)

res. 40 (v)

52. beträffande särskilda frågor i arbetarskyddsverkets

verksamhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkandena 8, 10 och

13,

res. 41 (v)

53. beträffande samordning av arbetsmiljöfrågorna och de

yttre miljöfrågorna

att riksdagen avslår motion 1990/91:A215,

54. beträffande informationsspridning på arbetsplatserna

att riksdagen avslår motion 1990/91:A41 yrkande 38,

res. 42 (v)

55. beträffande personalekonomiska redovisningar

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A42 yrkande 8,

1990/91:A255 yrkande 2 och 1990/91:A493 yrkande 2,

56. beträffande medel ur arbetslivsfonden för att finansiera

kostnader för försäkringskassornas köp av yrkesinriktad

rehabilitering

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A208 yrkande 3

avslår dels det till proposition 1990/91:100 bilaga 12 fogade

förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484)

om arbetsmiljöavgift, dels motion 1990/91:A493 yrkandena 5 och

6,

res. 43 (fp)

57. beträffande avveckling av arbetslivsfonden

att riksdagen avslår motion 1990/91:A226,

res. 44 (m)

58. betäffande upphandling av medicinsk rehabilitering genom

arbetslivsfonden

att riksdagen avslår motion 1990/91:A208 yrkande 4,

59. beträffande arbetslivsfondens fortsatta verksamhet

att riksdagen avslår motion 1990/91:A493 yrkande 4,

res. 45 (fp)

60. beträffande arbetslivsfondsmedel till utbildning i

miljökunskap

att riksdagen avslår motion 1990/91:A234.

Stockholm den 14 maj 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Kjell Nilsson (s), Lahja

Exner (s), Börje Hörnlund (c), Gustav Persson (s), Sten Östlund

(s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting

(fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af

Rantzien (mp), Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m), Ines

Uusmann (s) och Anne-Marie von Essen (m).

Reservationer

1. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet vill" och på s. 13 slutar med "till

handlingarna" bort ha följande lydelse:

Allt större insatser görs för att skapa goda arbetsmiljöer.

Samtidigt ökar kunskaperna om olika faror och därmed också

skyldigheten att åtgärda skadliga arbetsmiljöer. Utskottet anser

i likhet med moderata samlingspartiet i motion A265 att

ansvarsfördelningen för arbetsmiljöfrågor är oklar. Ett stort

antal myndigheter och andra organ är ansvariga eller

delansvariga för olika delar av arbetsmiljöarbetet. En sådan

organisation ger dels upphov till konflikter och dubbelarbete

mellan aktörerna, dels svårigheter för den enskilde att få

information etc. Det kan också förekomma kollisioner mellan

arbetsmiljömyndigheternas krav och krav som andra myndigheter

uppställer med hänsyn till bl.a. yttre miljö eller

energibesparing. På sikt bör hela området bli föremål för en

förutsättningslös översyn i syfte att skapa en klarare

ansvarsfördelning och att underlätta för såväl anställda som

företag.

Det primära ansvaret för arbetsmiljön måste dock åvila

arbetsgivaren. Det är viktigt att denna princip inte går

förlorad. God arbetsmiljö kommer i framtiden att vara ett

konkurrensmedel för att få arbetskraft, inte minst med tanke på

de krympande ungdomskullarna. Enligt utskottets uppfattning är

en fullsysselsättningsekonomi där arbetstagarna har möjlighet

att avvisa dåliga arbetsmiljöer en förutsättning för en

förbättrad arbetsmiljö. Vantrivsel i arbetet är i dag en allt

vanligare orsak till psykosociala störningar. För speciellt

kvinnor inom de offentliga vårdmonopolen skulle en valfrihet på

en breddad arbetsmarknad många gånger kunna förebygga uppkomsten

av dylika arbetsmiljöproblem.

Utskottet ställer sig bakom de principer för

arbetsmiljöarbetet som förs fram i motion A265 (m). I viss mån

tillgodoses motionerna A42 (fp) och A493 (fp) av utskottets

ställningstagande. Övriga behandlade yrkanden har en annan

grundsyn och avstyrks av utskottet. Propositionens framställning

i övrigt i fråga om inriktningen av arbetsmiljöarbetet lämnas

utan erinran av utskottet. Propositionen i denna del bör därmed

av riksdagen kunna läggas till handlingarna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av arbetsmiljöarbetet

att riksdagen

dels med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 1 och med

anledning av motionerna 1990/91:A42 yrkande 1 och 1990/91:A493

yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1990/91:A41 yrkandena 1,

2 och 3, 1990/91:A206 yrkande 1 och 1990/91:A211 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels lägger till handlingarna vad som anförts i

proposition 1990/91:140 i motsvarande del,

2. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1)

Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet vill" och på s. 13 slutar med "till

handlingarna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med folkpartiet liberalernas motion

A493 att arbetsmiljöpolitiken bör baseras på följande principer:

Decentralisering. Tyngdpunkten i arbetet för en bättre

arbetsmiljö måste ligga lokalt. Det är på det lokala planet som

kunskaperna om de konkreta förhållandena finns, och det är där

som steget är kortast från identifiering av risker till behov av

åtgärder. Detta innebär bl.a. att rehabiliteringsarbetet bör

organiseras så att det i ökad grad kan initieras lokalt. Denna

synsätt präglar också regeringens proposition 1990/91:141 om

rehabilitering och rehabiliteringsersättning. Utskottet ser med

viss oro på att arbetsmiljöarbetet i dag är uppsplittrat på en

rad organ och att tydliga samordningsproblem kan konstateras.

Ekonomiska styrmedel. Genom ett system av ekonomiska

styrmedel bör de samhällsekonomiska kostnaderna för brister i

arbetsmiljön avspeglas i det enskilda företagets/den enskilda

myndighetens kalkyler.

Preciserat arbetsgivaransvar. Arbetsgivarens ansvar för

undersökning av arbetsmiljön, planering och genomförande av

åtgärder, redovisning av åtgärderna samt initiering av

rehabilitering bör preciseras. Propositionens förslag ligger i

viss mån i linje med dessa krav.

God arbetsmiljö kommer i framtiden att vara ett

konkurrensmedel för att få arbetskraft, inte minst med tanke på

de krympande ungdomskullarna. Utskottet instämmer med

motion A42 (fp) att en fullsysselsättningsekonomi där

arbetstagarna har möjlighet att avvisa dåliga arbetsmiljöer är

en förutsättning för en förbättrad arbetsmiljö. Även av denna

anledning bör den offentliga sektorns monopol brytas upp.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna A42 (fp) och

A493 (fp) i aktuella delar. Genom utskottets ställningstagande

blir motion A265 i motsvarande del i viss mån tillgodosedd.

Övriga behandlade yrkanden har en annan grundsyn och avstyrks av

utskottet. Propositionens framställning i övrigt i fråga om

inriktningen av arbetsmiljöarbetet lämnas utan erinran av

utskottet. Propositionen i denna del bör därmed av riksdagen

kunna läggas till handlingarna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av arbetsmiljöarbetet

att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1990/91:A42 yrkande 1 och

1990/91:A493 yrkande 1 och med anledning av motion 1990/91:A265

yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1990/91:A41 yrkandena 1,

2 och 3, 1990/91:A206 yrkande 1 och 1990/91:A211 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels lägger till handlingarna vad som anförts i

proposition 1990/91:140 i motsvarande del,

3. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet vill" och på s. 13 slutar med "till

handlingarna" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i vänsterpartiets

motioner A41 och A206 att det är dags att makten över

arbetsmiljön förskjuts från arbetsgivaren till de anställda och

facket. Man kan i detta sammanhang inte utgå från att

arbetsgivare och arbetstagare har ett gemensamt intresse av att

arbetsmiljön förbättras. Det står helt klart att det föreligger

en konflikt mellan företagens kortsiktiga vinstkalkyler och

satsningar på arbetsmiljön och människors hälsa. Det

statsmakterna å sin sida kan göra är att stifta lagar som

ålägger företagen vissa skyldigheter.

Den nu föreliggande propositionen är emellertid alltför

otillräcklig -- inte minst med hänsyn till alla de resultat som

föreligger efter arbetsmiljökommissionens arbete.

I lagstiftningsarbetet bör man vara medveten om de brister som

finns i dagens undersöknings- och mätmetoder. Bristen på kunskap

är dels ett problem för den enskilde som drabbas av ohälsa, dels

ett samhälleligt problem. Upplevda sjukdomssymptom måste tas på

allvar. I det arbete som nu förestår beklagar utskottet att SAFs

utträde ur styrelserna kan leda till minskad offentlighet i

arbetslivet.

Utskottet ställer sig bakom de principer för

arbetsmiljöarbetet som förordas i motionerna A41 och A206 i

aktuella delar. Övriga behandlade yrkanden har en annan grundsyn

och avstyrks av utskottet. Propositionens framställning i övrigt

i fråga om inriktningen av arbetsmiljöarbetet lämnas utan

erinran av utskottet. Propositionen i denna del bör med det

anförda av riksdagen kunna läggas till handlingarna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av arbetsmiljöarbetet

att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1990/91:A41 yrkandena 1, 2

och 3 och motion 1990/91:A206 yrkande 1 samt med avslag på

motionerna 1990/91:A42 yrkande 1, 1990/91:A211, 1990/91:A265

yrkande 1 och 1990/91:A493 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels lägger till handlingarna vad som anförts i

proposition 1990/91:140 i motsvarande del,

4. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Vissa övriga" och slutar med "till handlingarna"

bort ha följande lydelse:

Som konstateras i motion A211 av miljöpartiet de gröna är det

goda arbetet och den goda arbetsmiljön beroende av varandra.

Enligt utskottets uppfattning bör det goda arbetet ha lättare

att komma till stånd i ett samhälle som betonar den mänskliga

skalan. På företag som är överblickbara finns bättre möjligheter

för den enskilde arbetstagaren att ta ansvar och fatta beslut.

Mera valfrihet i synen på arbetstid är en annan komponent i det

goda arbetet. Minskad sjukfrånvaro och personalomsättning kan

förväntas i en sådan arbetsmiljö, där det är naturligt att

prioritera den förebyggande hälsovården. Yrkesinspektionen bör

lägga stor vikt vid att observera sambandet mellan yttre miljö

och arbetsmiljö. Utskottet instämmer med motionärerna att det

goda arbetet är lättare att åstadkomma i en ekonomi där

miljöfrågorna överordnas tillväxtekonomi och ekonomisk

vinstmaximering.

Utskottet tillstyrker därför motion A211. Övriga behandlade

yrkanden har en annan grundsyn och avstyrks av utskottet.

Propositionens framställning i övrigt i fråga om inriktningen av

arbetsmiljöarbetet lämnas utan erinran, och propositionen i

denna del bör därför av riksdagen kunna läggas till

handlingarna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av arbetsmiljöarbetet

att riksdagen

dels med bifall till motion 1990/91:A211 samt med avslag

på motionerna 1990/91:A41 yrkandena 1, 2 och 3, 1990/91:A42

yrkande 1, 1990/91:A206 yrkande 1, 1990/91:A265 yrkande 1 och

1990/91:A493 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

dels lägger till handlingarna vad som anförts i

proposition 1990/91:140 i motsvarande del,

5. Arbetsmiljöns beskaffenhet (mom. 3)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Arbetsmiljökommissionen föreslog" och slutar med "i

arbetsmiljölagen" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag till nya, i lag fastställda normer för

arbetsmiljöns beskaffenhet innebär att generella riktlinjer för

arbetsgivarna föreskrivs i 2 kap. 1 § och att vissa föreskrifter

om arbetstagarnas medverkan ges i 3 kap. 4 §.

Till arbetsmiljökommissionens lagförslag på denna punkt hörde

ett principiellt förbud mot "löneformer och arbetstider som

innebär risk för hälsa och olycksfall". Detta har tonats ned i

regeringens lagförslag. Det är inte troligt att en så allmänt

hållen föreskrift som att löneformen skall beaktas får någon

effekt på det inarbetade och allmänt spridda

ackordslönesystemet. Detta bör förbjudas liksom närvaropremier

och liknande belöningssystem för anställda med ingen eller låg

sjukfrånvaro.

När det gäller den lika vaga skrivningen i regeringens

lagförslag om arbetstiderna anser utskottet att skiftarbete

skall undvikas så långt möjligt och bara förekomma när det är

helt nödvändigt, t.ex. inom sjukvården.

Med hänvisning till det sagda föreslås att regeringen får i

uppdrag att arbeta om föreskriften om löneformer och arbetstider

i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen.

Enligt en bestämmelse i 3 kap. 4 § kan en arbetstagare

tillfälligt upphöra med sitt arbete utan risk för skadestånd om

han bedömer att arbetet innebär en omedelbar och allvarlig fara

för liv eller hälsa. Meningen är att arbetstagaren skall få

tillfälle att påtala saken hos en arbetsledare eller

skyddsombudet. Denna bestämmelse -- som inte berörs av

regeringens lagändringar -- bör förstärkas, så att den dels

omfattar även arbeten som på sikt kan medföra skador eller

sjukdomar, dels ger en mer långtgående möjlighet att skjuta upp

arbetet utan påföljder för arbetstagaren. Även i denna del bör

uppdras åt regeringen att lägga fram förslag till ny lydelse av

den sistnämnda paragrafen.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A41 i här behandlade

delar anfört bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande arbetsmiljöns beskaffenhet

att riksdagen

dels antar 2 kap. 1 § och 3 kap. 4 § i regeringens förslag

till ändring i arbetsmiljölagen,

dels med anledning av motion 1990/91:A41 yrkandena 22, 39,

42 och 43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om utarbetande av förslag till ändrad lydelse av nämnda

lagrum,

6. Tillämpningen av 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (mom. 4)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Att frågor" och slutar med "denna punkt" bort ha

följande lydelse:

Det principiella förbud mot löneformer och arbetstider i vissa

fall som arbetsmiljökommissionen föreslog har av regeringen

modifierats, men kvar står ändå risker för de konflikter med

gällande kollektivavtal som arbetsdomstolen pekat på i sitt

remissyttrande över kommissionens betänkande. Det är därför

angeläget att i detta lagstiftningsärende framhålla att

förläggning av arbetstider och löneformer är frågor som i första

hand skall lösas av parterna på arbetsmarknaden inom ramen för

det väl utvecklade avtalssystem som råder. Detta innebär att

frågor av detta slag även i fortsättningen primärt bör avgöras

utanför arbetsmiljölagens ram.

Utskottet anser att de konflikter som kan uppstå mellan en

generell lagstiftning som arbetsmiljölagen och avtal som sluts

med utgångspunkt från andra arbetsrättsliga lagar bör utredas,

exempelvis i samband med den allmänna översyn av arbetsrätten

som i olika sammanhang förutsatts komma till stånd.

I avvaktan på att ett sådant utredningsarbete genomförs bör

regeringen ta ansvar för att de nya och allmänt formulerade

bestämmelserna i arbetsmiljölagen inte leder till alltför

vittgående tillämpningsföreskrifter. Utskottet ansluter sig

härvidlag till vad som anförs i motion A40 (m) och föreslår att

detta ställningstagande bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande tillämpningen av 2 kap. 1 §

arbetsmiljölagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A40 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Rättsliga krav på arbetsmiljöförhållandena för enskilda

arbetstagare, m.m. (mom. 6)

Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Motionens förslag" och på s. 17 slutar med

"behandlade delar" bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att arbetsgivaren skall vara skyldig

att anpassa arbetsmiljön efter den enskilde arbetstagarens behov

och förutsättningar. Det är då naturligt att de arbetande också

får möjlighet att ställa rättsligt skyddade åtgärdskrav på sin

motpart och att en domstol kan ålägga arbetsgivaren att vidta

relevanta åtgärder. Vid genomförandet av detta kan man tänka sig

att antingen använda den processordning som redan finns inom

arbetsrätten eller en ny ordning, exempelvis att målen drivs

till försäkringsöverdomstolen i stället för arbetsdomstolen som

sista instans. Oavsett vilket bör dock den enskilde

arbetstagaren har rätt att driva ett mål själv, om den fackliga

organisationen inte vill eller kan ta sig an målet. Också för

detta finns ett väl fungerande system inom arbetsrätten.

Förslag med denna innebörd bör utarbetas av regeringen och

presenteras samtidigt med de kompletterande utredningarna om

bl.a. samordningen av medbestämmandelagen och arbetsmiljölagen

som har aviserats i propositionen.

Den enskilde arbetstagarens rätt bör stärkas även i andra

avseenden. I lågkonjunkturer minskar arbetstagarnas möjligheter

att välja mellan olika anställningar. Ingen bör dock känna sig

tvingad att acceptera farliga arbeten. Allmänt sett bör det vara

en mänsklig rättighet i ett välfärdssamhälle att inte av

ekonomiska skäl tvingas ta ett farligt arbete. Därför bör en

arbetssökande som tackar nej till en anställning av

arbetsmiljöskäl inte avstängas från sin rätt till

arbetslöshetsersättning. Likaså bör människor som slutar en

anställning på grund av befogad oro för skador kunna göra det

utan att straffas med minskad ersättning. Reglerna i lagarna om

arbetslöshetsersättningar och praxis på området bör utvecklas

till förmån för de arbetslösa.

En konsekvens av det sagda är att arbetsförmedlingarna bör

vara skyldiga att upplysa de arbetssökande om de risker som är

förbundna med olika typer av arbeten. För att kunna fullgöra

denna informationsskyldighet bör arbetsförmedlingarna få rätt

att infordra erforderliga uppgifter, t.ex. sådana

handlingsplaner och probleminventeringar som arbetsgivarna

åläggs att upprätta enligt de nya bestämmelserna i

arbetsmiljölagen.

Utskottet ansluter sig alltså till vad som anförts och

föreslagits i motion A41 (v) i motsvarande delar och föreslår

att detta bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande rättsliga krav på arbetsmiljöförhållandena

för enskilda arbetstagare, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 18,

19, 23, 24 och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem (mom.7)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Yrkandena i" och slutar med "dess helhet" bort ha

följande lydelse:

Psykiska problem på arbetsplatserna måste tas på allvar. I

dagens lagstiftning saknas -- även med de ändringar som är

aktuella i detta ärende och övriga regelverk -- användbara

definitioner på psykiskt olämpliga arbetsmiljöer. Det är

antagligen inte heller möjligt att skriva sådana definitioner.

Likväl åberopas regelverket vid yrkesinspektionens besök på

arbetsplatser efter anmälningar om skadlig psykisk arbetsmiljö.

Vid dessa kortvariga besök är det inte möjligt för

yrkesinspektörerna att skapa sig en egen uppfattning om de

anställdas arbetssituation, ännu mindre gäller det om enskilda

individer. Lagstiftning och ingrepp från yrkesinspektionen är

över huvud taget mindre lämpliga medel för att skapa bättre

psykiska miljöer. Därför avstyrks motion A204 (v) som

förespråkar ökade insatser av det slaget. De psykiska problemen

vare sig de gäller en eller flera anställda på en arbetsplats

bör i första hand lösas inom företaget av företagsledning och

anställda, vid behov med anlitande av företagshälsovården.

Utskottet föreslår att riksdagen med anslutning till motion A265

(m) i denna del gör ett uttalande härom och delger detta till

regeringen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 3

samt med avslag på motion 1990/91:A204 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem (mom.7)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Yrkandena i" och slutar med "dess helhet" bort ha

följande lydelse:

Den tilltagande vuxenmobbningen på arbetsplatserna är ett så

allvarligt problem att det måste uppmärksammas särskilt.

Mobbningen medför att den anställde utsätts för psykiska

trakasserier av arbetsgivaren eller arbetskamraterna.

Konsekvenserna för den drabbade kan ofta bli svåra. Det

rättsliga skyddet mot mobbning är svagt.

Mot den bakgrunden är det ett steg i rätt riktning att en

översyn av de straffrättsliga reglerna mot psykiskt våld har

inletts inom justitiedepartementet. Men detta är inte

tillräckligt. En eventuellt skärpt straffrättslig reglering

behöver kompletteras med andra åtgärder. Med anslutning till

förslagen i motion A204 (v) förordar utskottet följande:

I 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen införs en allmän skyldighet för

arbetsgivaren att förebygga uppkomsten av psykiska trakasserier

på arbetsplatsen. Detta ger arbetarskyddsverket möjlighet att

utfärda preciserade föreskrifter och att meddela förelägganden

och förbud.

Åtalsregeln i 5 kap. 5 § brottsbalken byggs ut så att åtal för

förtal, grovt förtal och förolämpning kan väckas efter anmälan

inte bara av den förfördelade själv utan även av

yrkesinspektionen.

Skyddsombuden och de fackliga organisationernas befogenheter

stärks genom att de får rätt att stänga en arbetsplats på grund

av psykosociala missförhållanden.

Med tanke på svåra personalkonflikter då en hel personalgrupp

kan komma att stå mot en annan bör finnas en opartisk instans

som kan ingripa som medlare. Uppgiften bör tilldelas

yrkesinspektionen, som därmed skulle få funktionen som

arbetslivets mobbningsombudsman.

Riksdagen bör uppdra åt regeringen att vidta de åtgärder som

behövs för att realisera ovanstående förslag.

Yrkandet i motion A265 (m) om andra åtgärder mot psykiska

trakasserier avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A204 och med

avslag på motion 1990/91:A265 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Förbud mot avstängning från meningsfulla arbetsuppgifter

(mom. 9)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Motionärerna syftar" och slutar med "här gäller"

bort ha följande lydelse:

Det är inte ovanligt att arbetstagare sätts åt sidan för lång

tid på sina arbetsplatser med bibehållen lön men utan att

tilldelas några meningsfulla arbetsuppgifter. Detta sätt att

kringgå personalproblem är oacceptabelt och bör förbjudas i lag.

Om så sker bör det leda till mer positiva åtgärder från

personalledningarnas sida för att lösa problemen för de utsatta

arbetstagare det här gäller.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A713 bör

regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande förbud mot avstängning från meningsfulla

arbetsuppgifter

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:A713 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Sexuella trakasserier (mom. 10)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrker yrkandet"

bort ha följande lydelse:

Frågan om sexuella trakasserier har nyligen behandlats av

utskottet från jämställdhetssynpunkt. Trakasserier av detta slag

är emellertid också en arbetsmiljöfråga. Det är en självklarhet

att de anställda på sin arbetsplats inte skall behöva utsättas

för vare sig sexuella eller andra trakasserier. En bestämmelse

bör införas i arbetsmiljölagen om att arbetsgivarna är skyldiga

att leda arbetet på ett sådant sätt att sexuella trakasserier

inte uppkommer. Det bör uppdras åt regeringen att för riksdagen

lägga fram förslag i denna fråga. Utskottet tillstyrker alltså

motion A41 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande sexuella trakasserier

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 44

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Kartläggning av nya hälsoproblem (mom. 13)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "De kartläggningar" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Med de högteknologiska hjälpmedel som införs på många

arbetsplatser får man inte bara lättnader i arbetet utan också

nya synergistiska hälsoproblem som måste ägnas ökad

uppmärksamhet, exempelvis elallergier, amalgamkänslighet och

andra metallsyndrom. Detta är hälsoproblem som kräver

kartläggning.

Ett annat kartläggningsbehov gäller problem som hänger samman

med den alltmer konstlade gränsdragningen mellan arbetsmiljö i

traditionell mening och den yttre miljön. Till att börja med

borde de mest utsatta arbetsmiljöerna i de mest utsatta yttre

miljöerna kartläggas.

Med tillstyrkan av motion A45 i förevarande del föreslår

utskottet att det anförda delges regeringen för kännedom.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande kartläggning av nya hälsoproblem

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A45 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Arbetsdelning (mom. 15)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Motionärerna tror" och på s. 21 slutar med "till

yrkandet" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag är inte tillräckligt för att säkerställa

"det goda arbetet" för de anställda. På arbetsplatserna

förekommer mobbning, ackord, sönderstyckade arbetsuppgifter,

kontroll in absurdum, utslagning av arbetstagare osv. Dessa

problem kan till stor del hänföras till samma grundproblem,

nämligen att arbetet i dag är organiserat på det sätt som passar

arbetsgivaren. En annan orsak är den långt gående

arbetsdelningen i samhället.

Arbetsdelning tar sig uttryck i allt fler specialistfunktioner

och i att många företag lever på att fungera som

underleverantörer till större företag. Specialiseringen märks

också inom den offentliga sektorn, framför allt inom sjukvården.

I detta perspektiv blir den enskilde arbetstagarens möjligheter

att överblicka hela produktionskedjan och att vara med och

framställa hela den färdiga produkten lätt utopiska.

Mot denna bakgrund är det angeläget att insatserna för att

förbättra den psykosociala arbetsmiljön på arbetsplatserna inte

stannar upp med de åtgärder som nu vidtas. Regeringen bör se

till att arbetet fullföljs med fortsatta probleminventeringar

och förslag till lösningar.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande arbetsdelning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 45

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Det goda arbetet som rättesnöre vid EG-förhandlingarna

(mom. 16)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Det är" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha

följande lydelse:

Regeringens beskrivning i proposition 140 av den goda

arbetsmiljön är bra och bör tjäna som rättesnöre för Sveriges

ståndpunkter i arbetsmiljöfrågorna vid överläggningarna om

EG-harmoniseringen. Utskottet föreslår att riksdagen med

anslutning till motion A45 (mp) gör ett uttalande i enlighet med

det nu anförda och underrättar regeringen härom.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande det goda arbetet som rättesnöre vid

EG-förhandlingarna

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A45 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Internationell samverkan (mom. 17)

Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Med anledning av yrkandet i partimotionen A493 (fp) om

tillkännagivande till regeringen av vad som anförs om

internationell samverkan vill utskottet understryka

angelägenheten av att vi från svensk sida uppmärksammar det

ökade intresse för arbetsmiljön som visas i andra länder.

Särskilt gäller det om de f.d. kommunistländerna i Östeuropa och

Centraleuropa. I dessa länder har inletts en process som innebär

att föråldrad teknologi ersätts med modern. I vårt land har

särskilt debatterats effekterna för den yttre miljön av brister

i den tekniska utvecklingen i dessa länder. Men där finns minst

lika stora brister när det gäller arbetsmiljön. Det är därför

angeläget att Sverige, som internationellt sett ligger långt

framme på arbetsmiljöområdet, även på det området deltar i

uppbyggnadsarbetet i de länder det nu gäller.

Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande internationell samverkan

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A493 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Utformningen av förordningar med stöd av 3 kap. 2a §

arbetsmiljölagen (mom. 19)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Av redovisningen" och slutar med "av motionen" bort

ha följande lydelse:

Det är en rimlig del av arbetsgivarens ansvar att denne känner

till befintliga brister och planerar för de framtida

förbättringar av arbetsmiljön som är möjliga. Det är emellertid

uppenbart att lagtexten om arbetsgivarnas skyldigheter

utformats utifrån förhållandena vid större företag och

förvaltningar. Det finns risk för att arbetarskyddsstyrelsen i

sina föreskrifter kommer att ställa krav som går utöver vad som

rimligen kan krävas av de mindre företagen. Det bör framhållas

att de praktiska arbetsmiljökraven skall vara lika för stora som

små företag. Vad som här avses är de formella kraven på hur

planer och redovisningar skall vara utformade. Utskottet

föreslår med hänvisning till det anförda att riksdagen ansluter

sig till motion A40 (m) i fråga om utformningen av föreskrifter

med stöd av 3 kap. 2a § arbetsmiljölagen och underrättar

regeringen härom.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande utformningen av förordningar med stöd av 3

kap. 2a § arbetsmiljölagen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A40 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Straffsanktionering av allmänna bestämmelser i

arbetsmiljölagen m.m. (mom. 20)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "I ett" och på s. 23 slutar med "redovisade delar"

bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag förutsätter att det inom företagen byggs

upp en internkontroll av arbetsmiljöarbetet, dvs. att

arbetsgivarna kontrollerar att deras egen verksamhet sker i

överensstämmelse med lagar och föreskrifter. Skyddsombud,

fackligt förtroendevalda och de anställda kan antas komma att se

till att åtgärdsplaneringen är bra och att den efterlevs. Detta

är dock inte tillräckligt, utan hårdare krav måste ställas på

arbetsgivarna.

Detta kan ske i enlighet med förslaget i motion A41 att

arbetsgivarnas allmänna skyldigheter enligt 2 och 3 kap.

arbetsmiljölagen straffsanktioneras, alternativt att de

föreskrifter arbetarskyddsstyrelsen utfärdar med stöd av lagen

straffsanktioneras generellt, inte bara till den mycket

begränsade del som nu är fallet. Under alla förhållanden bör de

handlingsplaner som skall upprättas enligt den nya bestämmelsen

i 2 kap. 2a § straffsanktioneras. Skyddsombuden bör få möjlighet

att anmäla brott mot eller fördröjning av handlingsplaner

antingen till domstol eller till yrkesinspektionen, så att

underlåtenhet att uppfylla en godkänd plan kommer att rendera

kraftiga böter eller viten. Arbetsmiljölagen bör ändras i

enlighet härmed.

Utskottet biträder alltså motion A41 (v) i de angivna delarna

och föreslår att det anförda ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande straffsanktionering av allmänna bestämmelser

i arbetsmiljölagen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 6,

7, 14, 15 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Utredning om skyddsombudssystemet (mom. 22)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Det ingick" och slutar med "föreliggande del" bort

ha följande lydelse:

Uppbyggnaden av systemet med skyddsombud är ett ytterligare

exempel på hur svensk arbetsmarknadslagstiftning utformas

utifrån de förutsättningar som gäller för de kollektivanställda

i stora industriföretag. Detta medför problem när en allt större

andel av de sysselsatta finns inom andra sektorer än industrin,

bl.a. serviceverksamheten. Inom en del företag kan nya former

för kontroll av arbetsmiljön vara mer ändamålsenliga. Det bör

utredas om inte lagstiftningen behöver anpassas till nya

förhållanden. De ändringar i arbetsmiljölagen som företas i

detta lagstiftningsärende innebär inte några förändringar i de

hänseenden som nu är aktuella. Målsättningen för det fortsatta

utredningsarbetet bör vara att skapa förutsättningar för en god

arbetsmiljö vid alla slags arbetsplatser samtidigt som det bör

öppnas möjlighet för olika organisatoriska modeller.

I samband med den här förordade utredningen bör även systemet

med regionala skyddsombud utvärderas.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A265 i den

förevarande delen bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande utredning om skyddsombudssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Vidgad stoppningsrätt för skyddsombud m.m. (mom. 23)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Motionsförslaget att" och slutar med "motion A41"

bort ha följande lydelse:

Med de förslag som har presenterats i det föregående får den

enskilde arbetstagaren vidgade möjligheter att agera. Det är

lika viktigt att fackföreningarna och arbetarkollektivet får

bättre möjligheter att tvinga arbetsgivarna att vidta

arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Med utgångspunkt i motion A41

(v) får utskottet anföra följande:

För det första skall fackföreningarna ha möjlighet att föra

talan vid domstol mot arbetsgivare som inte lever upp till de

krav arbetsmiljölagen eller arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter

ställer liksom också att anmäla brott mot straffsanktionerade

föreskrifter till allmänt åtal.

Därutöver bör skyddsombudens stoppningsrätt utvidgas så att

den omfattar även arbeten som på sikt kan leda till skador eller

ohälsa och inte bara kan tillgripas i situationer med

överhängande fara. Detta överensstämmer med krav som sedan länge

förts fram av fackföreningsrörelsen. Även en lokal eller

regional facklig organisation bör ha stoppningsrätt med hänsyn

till att arbetsmiljöarbetet är en facklig angelägenhet.

Stoppningsrätten måste kompletteras med långtgående

möjligheter att agera. En sådan möjlighet är att undanta

arbetsmiljöfrågorna från fredsplikt. Det är orimligt att de

lokala facken skall vara bundna av de materiellt intetsägande

arbetsmiljöavtalen. De lokala fackliga organisationerna bör ha

möjlighet att ta till en arbetsmiljöstrejk för att påverka

arbetsgivarna och slå vakt om arbetstagarnas hälsa.

Regeringen bör få i uppdrag att för riksdagen lägga fram

förslag till lagstiftning i enlighet med det ovan anförda.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande vidgad stoppningsrätt för skyddsombud m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 20,

21, 26, 27, 32 och 33 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

20. Arbetsmiljöbrott (mom. 28)

Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Behovet av" och slutar med "i brottsbalken" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser liksom folkpartiet liberalerna att regeringens

förslag till ändring i brottsbalken bör avslås och att

regeringen bör få i uppdrag att lägga fram ett nytt

ändringsförslag. Därvid kan hänvisas till att lagrådet och andra

juridiska instanser har riktat bestämda invändningar mot den

föreslagna straffregleringen av arbetsmiljöbrott.

Vidare vill utskottet erinra om att en av grundtankarna bakom

arbetsmiljölagen är att de mer allmänna bestämmelserna i lagen

inte är ägnade att ligga till grund för en straffrättslig

prövning. Regeringens lagförslag medför risk för att domstolarna

kommer att göra en sådan prövning. I det nya lagförslag som

utskottet förutsätter att regeringen får i uppdrag att förelägga

riksdagen bör olägenheter av detta slag undanröjas.

I anslutning till det nämnda uppdraget till regeringen bör

riksdagen uttala att ett effektiviserat föreskrifts- och

tillsynsarbete från arbetarskyddsverkets sida är att föredra

framför de i propositionen föreslagna lagändringarna.

Vid bifall till utskottets avslagsyrkande blir yrkandet i

v-motion A41 om strikt ansvar för arbetsmiljöbrott inaktuellt.

Yrkandet avstyrks redan av det skälet.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande arbetsmiljöbrott

att riksdagen

dels med bifall till motion 1990/91:A42 yrkande 6 samt med

avslag på regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken

och motion 1990/91:A41 yrkande 28 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om nytt förslag till ändring i

brottsbalken,

dels med bifall till motion 1990/91:A42 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

sanktionssystemet i övrigt,

21. Arbetsmiljöbrott (mom. 28)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Vad sedan" och slutar med "i brottsbalken" bort ha

följande lydelse:

Ett av problemen vid lagföring av försumliga arbetsgivare är

att det i vissa fall är svårt för polis och åklagare att bevisa

uppsåt eller oaktsamhet. Utskottet delar vänsterpartiets

uppfattning att strikt ansvar bör införas för arbetsgivarna.

Detta skulle innebära att frågan om arbetsgivaren har handlat

oaktsamt, vårdslöst eller med uppsåt blir juridiskt ointressant

och skulle väsentligt stärka efterlevnaden av

arbetsmiljöbestämmelserna. Regeringen bör utforma förslag till

en sådan förändring av rekvisiten för arbetsmiljöbrott enligt

den nya bestämmelsen om detta brott i 3 kap. 10 § brottsbalken.

I detta lagstiftningsärende bör riksdagen också uttala att det

bara i sällsynta undantagsfall skall komma i fråga att ställa

någon annan än företagsledaren till ansvar för arbetsmiljöbrott.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande arbetsmiljöbrott

att riksdagen

dels med avslag på motion 1990/91:A42 yrkandena 6 och 7

antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken,

dels med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 28 i

motsvarande del godkänner vad som ovan anförts om tillämpningen

av den nya lagbestämmelsen om arbetsmiljöbrott,

dels ock med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 28 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om förslag till riksdagen om strikt ansvar för

arbetsmiljöbrott,

22. Företagsbot m.m. (mom. 29)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Utskottet anser" och på s. 28 slutar med

"arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter" bort ha följande lydelse:

Påföljden företagsbot som kan användas mot företag i stället

för att enskilda personer straffas har hittills bara använts i

enstaka fall. Regeringen bör undersöka vad detta beror på. Om

det visar sig att domare och åklagare är osäkra på t.ex. sättet

att beräkna företagsboten bör regeringen föranstalta om

utbildning för dessa juristkategorier. Det är möjligt att det

också behövs klarare riktlinjer för beräkningsgrunderna.

Nuvarande maximibelopp för företagsboten, 3 milj. kr., kan

behöva höjas. Även sådana frågor bör ses över av regeringen.

Den nya bestämmelsen om arbetsmiljöbrott och

straffsanktioneringen av bestämmelserna i arbetsmiljölagen och

arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter som föreslagits i det

föregående kommer att ställa stora krav på åklagarväsendet de

närmaste åren. Regeringen bör undersöka behovet av

förstärkningar för de närmaste åren och finansieringen härav.

Resultatet bör redovisas för riksdagen.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A41 i de nu

berörda delarna bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande företagsbot m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 29,

30 och 31 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

23. Tandvårdspersonal och amalgam (mom. 35)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "motion A247" bort ha

följande lydelse:

I likhet med motion A247 (v) anser utskottet att

arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med kvicksilver

och amalgam inom tandvården inte är en tillräcklig åtgärd för

att skydda tandvårdspersonal från kvicksilverförgiftning. Det är

uppseendeväckande att forskare som slagit larm om miljöriskerna

på detta område ofta mötts av likgiltighet. I väntan på att

amalgam helt avvecklas bör frågan om arbetsmiljörisker

uppmärksammas ytterligare och arbetarskyddsstyrelsens

föreskrifter skärpas i syfte att skydda personalen. Motion A247

tillstyrks sålunda av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande

lydelse:

35. beträffande tandvårdspersonal och amalgam

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A247 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Elöverkänslighet (mom. 37)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "riksdagens

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med uppfattningen i motion A43 (c) att

frågan om elöverkänslighet inte tas på allvar och att de

drabbade kan få diagnosen psykiska besvär. Handläggningen kan

därför bli godtycklig från samhällets sida. För att komma till

rätta med problemen bör forskningen på området intensifieras och

föreskrifter/allmänna råd utarbetas av arbetarskyddsstyrelsen.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande

lydelse:

37. beträffande elöverkänslighet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A43 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Klassificering av lok- och förarhytter som arbetslokal

(mom. 38)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Arbetsmiljölagen gäller" och på s. 33 slutar med

"motion A225" bort ha följande lydelse:

Arbetarskyddsstyrelsen ger ut föreskrifter för att

arbetstagare skall ha en god och säker arbetsmiljö. Vissa

arbetstagare står dock utanför en del av detta skyddsnät genom

att deras arbetsplatser inte är klassificerade som arbetslokal.

Detta gäller exempelvis lok-, buss- och lastbilsförare. Det

största problemet är de stora temperaturvariationerna i

förarhytterna. Arbetarskyddsstyrelsen bör därför åläggas att

omarbeta sitt regelverk så att de nämnda arbetstagarkategorierna

får samma skydd som andra arbetstagare.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande

lydelse:

38. beträffande klassificering av lok- och förarhytter som

arbetslokal

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A225 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Analys av ensamarbetet (mom. 39)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33

börjar med "Utskottet har" och slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i motion A271 (mp) att

arbetsplatserna behöver "människoanpassas" både fysiskt och

psykiskt. Ensamarbete är ett stort problem för många människor,

kanske särskilt inom hemtjänst, jordbruk och viss

administration. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen

biträda det i motionen framförda kravet på en analys av

ensamarbetets problem och människans behov av stimulans.

Yrkandet i motion A271 tillstyrks därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande

lydelse:

39. beträffande analys av ensamarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A271 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Företagshälsovårdens inriktning på förebyggande

vård--sjukvård (mom. 41)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Enligt utskottets" och på s. 37 slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är det naturligt att företagshälsovård

omfattar såväl förebyggande insatser som sjukvård. Båda dessa

delar har betydelse för att företagshälsovårdens personal skall

ha en god kontakt med de anställdas hälsoläge. Utskottet

ansluter sig till uppfattningen i motion A265 (m) och A40 (m)

att sjukvårdsanknytningen är en god informationskälla vid

företagshälsovårdens bedömning av ett företags

arbetsmiljöproblem. Sjukvårdsanknytningen innebär också en

möjlighet för läkarna att behålla sin professionella kompetens.

Det finns enligt utskottets uppfattning överväldigande skäl till

att företagshälsovården bör ha funktionen som "husläkare" för de

anställda. Detta är också en vanlig uppfattning hos de anställda

och hos företagshälsovårdspersonalen. Mot denna bakgrund

tillstyrker utskottet motionerna A40 och A265. Motion A42

avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande

lydelse:

41. beträffande företagshälsovårdens inriktning på

förebyggande vård--sjukvård

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A40 yrkande 4

i motsvarande del och 1990/91:A265 yrkande 4 samt med avslag på

motion 1990/91:A42 yrkande 3 i motsvarande del som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Företagshälsovårdens inriktning på förebyggande

vård--sjukvård (mom. 41)

Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Enligt utskottets" och på s. 37 slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med propositionen och motion A42 (fp)

understryka vikten av att företagshälsovården nära medverkar i

förebyggande och rehabiliterande insatser. En effektiv medverkan

i det förebyggande arbetet förutsätter dock att

företagshälsovården även i fortsättningen får möjlighet att

utföra sjukvårdande insatser i de fall sjukdomarna har samband

med brister i arbetsmiljön. Utskottet vill därutöver tillägga

att vartefter husläkarreformen genomförs i Sverige kommer

företagshälsovården att få större möjligheter att lägga

tyngdpunkten vid det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet

motion A42 i denna del. Övriga motioner har en annan inriktning

och avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande

lydelse:

41. beträffande företagshälsovårdens inriktning på

förebyggande vård--sjukvård

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A42 yrkande 3 i

motsvarande del samt med avslag på motionerna 1990/91:A40

yrkande 4 i motsvarande del och 1990/91:A265 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Företagshälsovårdens personal (mom. 42)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37

börjar med "Även utskottet" och på s. 38 slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är företagshälsovården en mycket

viktig resurs i arbetsmiljöarbetet. Utskottet instämmer därför

med motion A41 (v) att det är väsentligt att företagshälsovården

kan knyta till sig olika specialister som t.ex. sjukgymnaster

och skyddsingenjörer förutom läkare och sjukvårdspersonal.

De arbetande måste kunna känna förtroende för

företagshälsovårdens personal. Vid nyanställning av

företagshälsopersonal bör det därför finnas en möjlighet för de

arbetande via sin fackliga organisation att lägga in veto mot

nyanställningen.

Vidare har utskottet den principiella uppfattningen att

landstinget bör vara huvudman för företagshälsovården. Detta

skulle garantera att företagshälsopersonalen står oberoende av

de anslutna företagen och dess ledningar. Med hänvisning till

det anförda tillstyrker utskottet motion A41 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande

lydelse:

42. beträffande företagshälsovårdens personal

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 34,

35 och 36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

30. Utbildningsfrågor i företagshälsovården (mom. 43)

Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Som anförs" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med folkpartiet liberalerna i motion

A42 att de ändringar som föreslås i propositionen kommer att

ställa ökade krav på utbildning och expertis inom

företagshälsovården. Många av de nuvarande utbildningarna är

bidragsberättigade om de bedrivs enligt uppställda regler.

Enligt utskottets uppfattning finns det en risk att stelbenta

regler kan hämma utvecklingen av nya utbildningar på detta

område.

Beträffande grundutbildningen finns inget alternativ till

arbetsmiljöinstitutets utbildning. Utskottet anser att ökad

flexibilitet måste skapas i utbildningssystemet. En modell som

kan prövas är ett system med fristående kursveckor, som kan

sökas separat. Varje institution som önskar ordna en kursvecka

begär godkännande av sin kurs och får ersättning av statsmedel

om kursen får tillräckligt antal sökande.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion

A42 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande

lydelse:

43. beträffande utbildningsfrågor i företagshälsovården

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A42 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Utbyggnaden av företagshälsovården (mom. 44)

Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "till handlingarna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motion A493 (fp) att obligatorium

beträffande utbyggnad av företagshälsovården skulle medföra

olägenheter. Bl.a. skulle det då vara nödvändigt att centralt

definiera företagshälsovårdens innehåll, vilket i sin tur

betyder mindre möjligheter till anpassning av verksamheten till

de lokala behoven. Utskottet vill förorda flexibla lösningar för

utnyttjande av företagshälsovård. Därmed tillstyrker utskottet

motion A493 i aktuell del och avstyrker motion A41 i motsvarande

del. Propositionen i denna del bör av riksdagen kunna läggas

till handlingarna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande

lydelse:

44. beträffande utbyggnaden av företagshälsovården

att riksdagen

dels med bifall till motion 1990/91:A493 yrkande 3 samt

med avslag på motion 1990/91:A41 yrkande 37 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels lägger till handlingarna vad som anförts i

propositionen i motsvarande del,

32. Utbyggnaden av företagshälsovården (mom. 44)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "till handlingarna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet befarar i likhet med motion A41 (v) att anslutningen

till företagshälsovården stått still eller ökat sakta de senaste

åren. Nu har utbyggnaden kommit till den punkt att alla

intresserade och tillräckligt resursstarka företag redan har

anslutit sig. Utskottet vill därför förorda lagstiftning för att

fortsätta utbyggnaden. Regeringen bör få i uppdrag att utforma

en sådan lagstiftning. Vad utskottet anfört innebär att

utskottet tillstyrker motion A41 i aktuell del. Motion A493

avstyrks i motsvarande del. Propositionen i denna del bör av

riksdagen kunna läggas till handlingarna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande

lydelse:

44. beträffande utbyggnaden av företagshälsovården

att riksdagen

dels med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 37 samt

med avslag på motion 1990/91:A493 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels lägger till handlingarna vad som anförts i

propositionen i motsvarande del,

33. Grundläggande villkor för statsbidrag till

företagshälsovården (mom. 45)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motsvarande del"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör det nuvarande systemet med

statsbidragsfinansierad företagshälsovård ändras till

förmån för ett annat system. Ett sådant system bör bl.a. ha

full frihet att ge sjukvård till de anställda. De av regeringen

föreslagna grundläggande villkoren för att få statsbidrag bör

avvisas i enlighet med uppfattningen i motion A40 (m).

Utskottet tillstyrker motion A40 i motsvarande del och

föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag om

grundläggande villkor för bidrag till företagshälsovården.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande

lydelse:

45. beträffande grundläggande villkor för statsbidrag till

företagshälsovården

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A40 yrkande 3 i

motsvarande del samt med avslag på propositionen i motsvarande

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

34. Patientavgift inom företagshälsovården (mom. 46)

Börje Hörnlund (c), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting

(fp), Kersti Johansson (c), Erik Holmkvist (m) och Anne-Marie

von Essen (m) anser,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "inom

företagshälsovården" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionerna A40 (m), A42 (fp) och

A44 (c) att patientavgifterna inom företagshälsovården inte

generellt bör slopas genom ett beslut i riksdagen. Denna fråga

bör överlämnas till de berörda intressenterna. Därvid kan beslut

fattas med hänsyn till alla relevanta faktorer, inkl. risken för

en alltför stor patienttillströmning. Utskottet tillstyrker

därför de aktuella yrkandena i motionerna A40, A42 och A44 och

anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag i motsvarande

del.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande

lydelse:

46. beträffande patientavgift inom företagshälsovården

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:A40 yrkande 3

i motsvarande del, 1990/91:A42 yrkande 3 i motsvarande del och

1990/91:A44 samt med avslag på propositionen i motsvarande del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Statsbidrag till företagshälsovården (mom. 47)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "aktuella delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i moderata

samlingspartiets kommittémotion A265 att alla arbetsgivare bör

känna ansvar för att ordna en väl fungerande företagshälsovård

för sina anställda. Formerna och omfattningen av denna

företagshälsovård bör fastställas i samförstånd mellan ledningen

och de anställdas representanter. Statsbidraget bör därvid

slopas, vilket innebär att arbetarskyddsavgiften kan sänkas från

0,35 till 0,16 procentenheter. Med dessa regler kommer

arbetstagarna att visa ökat intresse för företagshälsovården och

också utöva tryck på arbetsgivaren att ordna god

företagshälsovård.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker aktuella

yrkanden i motion A265.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande

lydelse:

47. beträffande statsbidrag till företagshälsovården

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkandena 5

och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

36. Finansiering av centralt organ (mom. 48)

Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Erik Holmkvist

(m) och Anne-Marie von Essen (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör det vara

företagshälsovårdens sak att bedöma behovet av ett centralt

organ för samverkan och utveckling av företagshälsovård.

Dimensionering och finansieringsaspekter bör ingå i en sådan

bedömning. Det kan inte vara rimligt att med automatik avdela

statsbidragsmedel till ett samverkansorgan. Utskottet

tillstyrker därför de aktuella kraven i motionerna A40 (m) och

A42 (fp) och anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag i

motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande

lydelse:

48. beträffande finansiering av centralt organ

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:A40 yrkande

4 i motsvarande del och 1990/91:A42 yrkande 4 samt med avslag på

propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

37. Villkor för bidrag till företagshälsovården i återstående

delar (mom. 49)

Under förutsättning av bifall till reservation 35

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Sammanfattningsvis anser" och slutar med

"återstående delar" bort ha följande lydelse:

Vid bifall till utskottets förslag angående upphörande av

nuvarande statsbidragssystem för företagshälsovården bör

regeringens förslag i övrigt angående företagshälsovården -- i

den mån de inte behandlats ovan -- avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande

lydelse:

49. beträffande villkor för bidrag till

företagshälsovården i återstående delar

att riksdagen avslår vad som i propositionen föreslagits om

villkor för bidrag till företagshälsovården (avsnitten

4.7--4.10) i den mån frågan inte behandlats i föregående moment,

38. Konsekvensbeskrivningar av tillämpningsbestämmelser (mom.

50)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Ett likartat" och på s. 42 slutar med "redovisad

del" bort ha följande lydelse:

Arbetsmiljölagen är en ramlag. I motsats till annan

arbetsrättslig lagstiftning kompletteras den inte bara med

kollektivavtal utan även med tillämpningsföreskrifter som

utfärdas på såväl regerings- som myndighetsnivå. Fördelen med en

ramlag på detta område är att det är möjligt att förhållandevis

snabbt ta hänsyn till ny teknik eller nya forskningsrön.

Samtidigt har emellertid myndigheternas normgivning tenderat att

bli alltför rikhaltig med risk att det övergripande målet skyms.

För att motverka en sådan utveckling bör krävas att alla

myndighetsbeslut som syftar till att utöka regleringen på

arbetsmiljöområdet skall följas upp. Detta bör ske genom

konsekvensbeskrivningar som redovisar de uppnådda målen,

kostnader och eventuella följdverkningar. Myndigheternas ansvar

för uppföljning bör således vidgas i förhållande till

föreskrifterna i den s.k. begränsningsförordningen (1987:1347).

Utskottets ställningstagande innebär att det aktuella yrkandet

i motion A265 (m) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande

lydelse:

50. beträffande konsekvensbeskrivningar av

tillämpningsbestämmelser

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Yrkesinspektionens kontrollerande funktion (mom. 51)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Med hänsyn" och på s. 43 slutar med "riksdagens

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Även med en ökad egenkontroll bland företagen förblir

inspektionsverksamheten viktig. Utskottet anser i likhet med

moderata samlingspartiet i motion A265 att tyngdpunkten i

yrkesinspektionens verksamhet bör ligga på

inspektionsverksamhet. Detta kräver att inspektörsrollen

konkretiseras vad gäller kontrollverksamhet och

rådgivningsverksamhet. Utskottet har noterat att även

riksrevisionsverket anser att inspektionsverksamheten måste

renodlas. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker

utskottet motion A265 i den behandlade delen och avstyrker

övriga aktuella yrkanden.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande

lydelse:

51. beträffande yrkesinspektionens kontrollerande

funktion

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A265 yrkande 2

samt med avslag på motion 1990/91:A41 yrkandena 4, 5, 9, 11, 12

och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

40. Yrkesinspektionens kontrollerande funktion (mom. 51)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Med hänsyn" och på s. 43 slutar med "riksdagens

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med vänsterpartiet i motion A41 att både

yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen har anpassat sig

till en försiktig strategi gentemot arbetsgivarna och företagen.

Försiktigheten framgår bl.a. av att yrkesinspektionen i hög grad

arbetar med inspektionsmeddelanden -- som inte har rättsliga

effekter -- i stället för att arbeta med förelägganden och

förbud. Ett annat exempel på försiktigheten är att

arbetarskyddsstyrelsen är obenägen att ta till sanktioner mot

företag som bryter mot föreskrifterna. Detta kan ha samband med

att själva föreskrifterna är alltför vaga till sin karaktär.

Föreskrifterna bör enligt utskottets mening vara formulerade med

preciserade värden och gränser för att företagens skyldigheter

klart skall framgå.

Ansvaret för den uppkomna situationen ligger emellertid inte

bara hos arbetarskyddsverket utan beror till stor del på

arbetsmiljölagens ramlagkaraktär. Därför bör arbetarskyddsverket

få stöd genom att instruktion och arbetsordning för verket

preciserar kravet på en hårdare linje gentemot företagen.

Instruktionen skall hjälpa arbetarskyddsverket att leva upp till

sin roll som tillsynsmyndighet. Bl.a. måste det göras klart att

det yttersta ansvaret för kontrollen av arbetsgivarnas

handlingsplaner på arbetsmiljöområdet finns hos

yrkesinspektionen.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker de behandlade

yrkandena i motion A41. Därigenom tillgodoses i viss

utsträckning även motion A265 i den behandlade delen.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande

lydelse:

51. beträffande yrkesinspektionens kontrollerande

funktion

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 4,

5, 9, 11, 12 och 17 samt med anledning av motion 1990/91:A265

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

41. Särskilda frågor i arbetarskyddsverkets verksamhet (mom.

52)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43

börjar med "Angående arbetarskyddsstyrelsens" och slutar med

"berörda delarna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion A41 (v) att tvister om hur

arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skall tolkas även

fortsättningsvis bör föras till arbetarskyddsstyrelsen. Däremot

bör besluten på ett mera tydligt sätt än i dag bli

prejudicerande för framtiden. De bör föreligga på ett samlat

sätt och ha en sådan form att informationen kan spridas på ett

enkelt sätt. Detta underlättar tillämpningen av föreskrifterna i

framtiden.

Utskottet vill i detta sammanhang ta avstånd från den

arbetsmetod som benämns "cost-benefit-kalkyl", vilken används av

arbetarskyddsstyrelsen i föreskriftsarbetet. Utskottet kan inte

acceptera denna metod, eftersom den förutsätter att människors

hälsa kan värderas i pengar.

Slutligen vill utskottet peka på vikten av att inspektörer

finns tillgängliga för kontakter även på obekväma arbetstider.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion

A41 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande

lydelse:

52. beträffande särskilda frågor i arbetarskyddsverkets

verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkandena 8,

10 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

42. Informationsspridning på arbetsplatserna (mom.54)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Utskottet anser" och på s. 45 slutar med "denna del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A41 att det

är viktigt att sprida tillgängliga kunskaper på

arbetsmiljöområdet när arbetsgivarna i och med den nya

lagstiftningen åläggs ett större ansvar för arbetsmiljö och

rehabilitering. Informationsaspekterna blir särskilt

betydelsefulla i och med decentraliseringen såväl inom den

offentliga sektorn som inom de stora företagen. Mot denna

bakgrund bör regeringen få i uppdrag att utreda hur mycket medel

som skall anslås och hur medlen skall fördelas mellan

arbetsmiljöfonden, arbetslivscentrum, universiteten etc.

Fackföreningsrörelsen -- framför allt de regionala och lokala

nivåerna -- bör självklart höras i detta sammanhang. Med

hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet motion A41

i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande

lydelse:

54. beträffande informationsspridning på arbetsplatserna

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A41 yrkande 38

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. Medel ur arbetslivsfonden för att finansiera kostnader för

försäkringskassornas köp av yrkesinriktad rehabilitering (mom.

56)

Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47

börjar med "Vid riksdagsbeslutet" och slutar med

"arbetsmarknadsinstituten m.m." bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder regeringens förslag att disponera medel ur

arbetslivsfonden för att under nästa budgetår finansiera

försäkringskassornas köp av yrkesinriktad rehabilitering. I

likhet med folkpartiet liberalerna anser utskottet att det även

bör vara möjligt att samtidigt ta medel ur fonden för att

finansiera kostnader för den reguljära

rehabiliteringsverksamheten vid arbetsmarknadsinstituten och för

utbildningsbidrag till personer som genomgår sådan

rehabilitering i enlighet med förslaget i folkpartimotionen

A493.

Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen antar den av

regeringen föreslagna lagen om tillfällig avvikelse från lagen

om arbetsmiljöavgift med den ändringen att det i lagtexten

angivna beloppet, 500 milj.kr., bör höjas till 1 000 milj.kr.

Ställningstagandet från utskottets sida innebär samtidigt att

yrkandet om avslag på regeringsförslaget i c-motionen A208

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande

lydelse:

56. beträffande medel ur arbetslivsfonden för att finansiera

kostnaderna för försäkringskassornas köp av yrkesinriktad

rehabilitering

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A493 yrkandena 5

och 6 samt med avslag på motion 1990/91:A208 yrkande 3 antar det

till proposition 1990/91:100 bilaga 12 fogade förslaget till lag

om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om

arbetsmiljöavgift med den ändringen att det i lagtexten angivna

beloppet, 500 milj.kr., byts ut mot beloppet 1 000 milj.kr.,

44. Avveckling av arbetslivsfonden (mom. 57)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47

börjar med "I motsats" och på s. 48 slutar med "motion A266"

bort ha följande lydelse:

Arbetslivsfonden är dåligt lämpad för att förbättra

arbetsmiljön. I stället har den beskattning av företagen med

drygt 10 miljarder kronor som uttaget av den extra

arbetsmiljöavgiften belöpte till försvårat för dem att vidta de

arbetsmiljöåtgärder som lagen förutsätter. Liksom moderaterna

anser utskottet att arbetslivsfonden bör avvecklas omgående.

Huvuddelen av medlen bör återgå till företagen.

Arbetsmiljöavgiften togs ut med 1,5 %. Under år 1992 bör därför

arbetsgivaravgifterna sänkas med samma procentsats.

Avgiftssänkningen bör från teknisk synpunkt ske på det sätt

som föreslås i motion A226 (m) genom att den allmänna

löneavgiften på 0,34 % avskaffas och barnomsorgsavgiften

reduceras med 1,16 procentenheter. Motsvarande belopp bör

överföras från arbetslivsfonden till statskassan. Fondmedel bör

också tas i anspråk för att avveckla fondens administration och

utbetala beviljat stöd till påbörjade projekt.

Riksdagen bör vid bifall till vad nu föreslagits uppdra åt

regeringen att dels vidta åtgärder för fondens avveckling till

årsskiftet, dels lägga fram förslag till erforderliga lagförslag

beträffande de ovannämnda avgiftsförändringarna.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande

lydelse:

57. beträffande avveckling av arbetslivsfonden

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A226 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

avveckling av arbetslivsfonden m.m.

45. Arbetslivsfondens fortsatta verksamhet (mom. 59)

Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "till regeringen"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med folkpartiet liberalerna

understryka vikten av att regeringen noga följer

arbetslivsfondens verksamhet och utveckling. Ett alternativt

inslag i fondens verksamhet bör vara att låta medel ur fonden

återgå till företagen med rätt för skyddskommittéerna att

besluta om medlens användning. En sådan åtgärd skulle vitalisera

skyddskommittéernas verksamhet samtidigt som byråkrati och

splittring på arbetsmiljöområdet minskar.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A493 (fp) i denna del

har anfört bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande

lydelse:

59. beträffande arbetslivsfondens fortsatta verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:A493 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Sexuella trakasserier (mom. 10)

Charlotte Branting (fp) anför:

För folkpartiet liberalernas del vill jag hänvisa till att vi

begärt att den nya jämställdhetslagen skall innehålla ett förbud

mot sexuella trakasserier på arbetsplatserna. Vid utskottets

behandling av denna lag har vi i en reservation även lagt fram

förslag till förbudsbestämmelse (bet. 1990/91:AU17, res. 45).

2. Alkohol- och andra drogproblem på arbetsplatserna (mom. 11)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:

Vi vill i likhet med vad som görs i motion A255 (c)

understryka angelägenheten av att komma till rätta med alkohol-

och andra drogproblem på arbetsplatserna. Med hänvisning till

det ökade rehabiliteringsansvar som läggs på arbetsgivarna i

enlighet med förslagen i propositionerna 140 och 141 och till de

stora rehabiliteringsresurser som därutöver skapats genom

tillkomsten av arbetslivsfonden bör det vara möjligt att ta nya

tag både när det gäller att förebygga missbruk och att sätta in

hjälpåtgärder i de enskilda fallen av missbruk.

3. Gränsvärden för fysisk arbetsbelastning m.m. (mom. 14)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:

I motion A255 (c) påtalas den bristfälliga introduktionen i

arbete, som leder till att särskilt ungdomar -- ofta minderåriga

-- i alltför hög grad drabbas av arbetsolyckor. De brister

motionärerna påtalar har också uppmärksammats av

arbetsmiljökommissionen. Det kan noteras att bristerna i

introduktionen av nyanställda förekommer trots att

arbetsmiljölagen ger mycket klara anvisningar på denna punkt. Vi

vill därför i anslutning till arbetsmarknadsministerns

konstateranden (prop. s. 42) för vår del understryka som mycket

angeläget att företagens internkontroll och yrkesinspektionens

tillsyn ger hög prioritet åt frågorna om introduktion och

inskolning av nyanställda.

4. Kvinnors arbetsmiljö (mom. 31)

Börje Hörnlund (c), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting

(fp), Kersti Johansson (c), Erik Holmkvist (m) och Anne-Marie

von Essen (m) anför:

Våra synpunkter på kvinnors arbetsmiljö har framförts i

utskottets betänkande 1990/91:AU17. Vi hänvisar till detta

betänkande.

5. Passiv rökning (mom. 33)

Börje Hörnlund (c), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting

(fp), Kersti Johansson (c), Erik Holmkvist (m) och Anne-Marie

von Essen (m) anför:

Med anledning av den väntade propositionen avstår vi från att

reservera oss i detta sammanhang. Vår grundinställning är att

det måste vara möjligt att skydda gravida kvinnor och ammande

mödrar från passiv rökning.

6. Arbetsmiljön inom den offentliga sektorn (mom.34)

Charlotte Branting (fp) anför:

Vi vill betona att den offentliga sektorn på ett helt annat

sätt än tidigare måste lyftas fram i arbetsmiljödebatten. Det

gäller att komma till rätta med offentliga sektorns

arbetsmiljöproblem med hjälp av lagstiftning, åtgärder som ökar

personalens frihet att själv fatta beslut, bättre system för

belöning av goda insatser etc.

7. Personalekonomiska redovisningar (mom. 55)

Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson

(c) och Anna Horn af Rantzien (mp) anför:

Vi instämmer med regeringen att personalekonomiska

redovisningar bör bli allmänt förekommande. Dock anser vi att

både redovisningsinnehållet och vilka som är

informationsmottagare bör diskuteras ytterligare. Vi återkommer

till denna diskussion när regeringens förslag föreligger.

8. Medel ur arbetslivsfonden för att finansiera kostnader för

försäkringskassornas köp av yrkesinriktad rehabilitering (mom.

56)

Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och Anne-Marie von Essen (alla

m) anför:

Utskottet avstyrker i föreliggande betänkande regeringens

förslag att ta 500 milj.kr. ur arbetslivsfonden och överföra

beloppet till statskassan för att finansiera viss

rehabiliteringsverksamhet. För moderaternas del vill vi markera

att vi inte anser oss ha anledning att ta ställning till vare

sig avstyrkandet som sådant eller motiveringen härför. Vi

hänvisar till att moderaterna från början motsatte sig att en

fond av detta slag skulle inrättas och till att vi i detta

ärende fullföljer tidigare av oss framförda krav att fonden

omgående skall avvecklas.

Propositionernas lagförslag

Bilaga

Proposition 1990/91:140

Proposition 1990/91:100

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 3

Motionerna 3

Utskottet 10

Inledning 10

Inriktning av arbetsmiljöarbetet 11

Lagstiftning 13

Inledning 13

Ny ändamålsbestämmelse i arbetsmiljölagen 14

Arbetsmiljöns beskaffenhet 14

Arbetsgivaransvaret för arbetsmiljöarbetet 21

Arbetsgivaransvaret för arbetsanpassning och

rehabilitering 23

Partssamarbetet 23

Övriga regeringsförslag till ändringar i

arbetsmiljölagen 25

Arbetsmiljöbrott 26

Kvinnors arbetsmiljö 28

Yrkesrelaterade arbetsmiljöfrågor 30

Företagshälsovården 34

Propositionen 34

Utskottet 36

Arbetarskyddsverkets roll 41

Informationsfrågor 44

Fortsatt utredningsarbete 45

Arbetslivsfonden 46

Hemställan 48

Reservationer 53

1. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (m) 53

2. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (fp) 54

3. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (v) 55

4. Inriktningen av arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (mp) 56

5. Arbetsmiljöns beskaffenhet (mom. 3) (v) 57

6. Tillämpningen av 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen

(mom.4) (m) 58

7. Rättsliga krav på arbetsmiljöförhållandena för

enskilda arbetstagare, m.m. (mom. 6) (v, mp) 59

8. Åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem (mom.7)

(m) 60

9. Åtgärder mot psykiska arbetsmiljöproblem (mom.7)

(v) 60

10. Förbud mot avstängning från meningsfulla

arbetsuppgifter (mom.9) (mp) 61

11. Sexuella trakasserier (mom. 10) (v) 62

12. Kartläggning av nya hälsoproblem (mom.13)

(mp) 62

13. Arbetsdelning (mom.15) (v) 62

14. Det goda arbetet som rättesnöre vid

EG-förhandlingarna (mom.16) (mp) 63

15. Internationell samverkan (mom.17) (fp) 63

16. Utformningen av förordningar med stöd av 3 kap. 2a §

arbetsmiljölagen (mom.19) (m) 64

17. Straffsanktionering av allmänna bestämmelser i

arbetsmiljölagen m.m. (mom.20) (v) 64

18. Utredning om skyddsombudssystemet (mom. 22) (m) 65

19. Vidgad stoppningsrätt för skyddsombud m.m.

(mom.23) (v) 67

20. Arbetsmiljöbrott (mom. 28) (fp) 66

21. Arbetsmiljöbrott (mom. 28) (v) 67

22. Företagsbot m.m. (mom. 29) (v) 68

23. Tandvårdspersonal och amalgam (mom.35) (v) 69

24. Elöverkänslighet (mom. 37) (c) 69

25. Klassificering av lok- och förarhytter som

arbetslokal (mom.38) (v) 69

26. Analys av ensamarbetet (mom. 39) (mp) 70

27. Företagshälsovårdens inriktning på förebyggande

vård--sjukvård (mom.41) (m) 70

28. Företagshälsovårdens inriktning på förebyggande

vård--sjukvård (mom.41) (fp) 71

29. Företagshälsovårdens personal (mom. 42) (v) 71

30. Utbildningsfrågor i företagshälsovården (mom.43)

(fp) 72

31. Utbyggnaden av företagshälsovården (mom.44)

(fp) 72

32. Utbyggnaden av företagshälsovården (mom.44)

(v) 73

33. Grundläggande villkor för statsbidrag till

företagshälsovården (mom.45) (m) 73

34. Patientavgift inom företagshälsovården (mom.46)

(m, fp, c) 74

35. Statsbidrag till företagshälsovården (mom. 47)

(m) 74

36. Finansiering av centralt organ (mom. 48)

(m,fp) 75

37. Villkor för bidrag till företagshälsovården i

återstående delar (mom.49) (m) 75

38. Konsekvensbeskrivningar av tillämpningsbestämmelser

(mom.50) (m) 76

39. Yrkesinspektionens kontrollerande funktion

(mom.51) (m) 77

40. Yrkesinspektionens kontrollerande funktion

(mom.51) (v) 77

41. Särskilda frågor i arbetarskyddsverkets verksamhet

(mom.52) (v) 78

42. Informationsspridning på arbetsplatserna (mom.54)

(v) 79

43. Medel ur arbetslivsfonden för att finansiera

kostnader för försäkringskassornas köp av yrkesinriktad

rehabilitering (mom.56) (fp) 79

44. Avveckling av arbetslivsfonden (mom.57) (m) 80

45. Arbetslivsfondens fortsatta verksamhet (mom. 59)

(fp) 80

Särskilda yttranden 81

1. Sexuella trakasserier (mom.10) (fp) 81

2. Alkohol- och andra drogproblem på arbetsplatserna

(mom.11) (c) 81

3. Gränsvärden för fysisk arbetsbelastning m.m.

(mom.14) (c) 81

4. Kvinnors arbetsmiljö (mom.31) (m,fp,c) 82

5. Passiv rökning (mom.33) (m,fp,c) 82

6. Arbetsmiljön inom den offentliga sektorn (mom.34)

(fp) 82

7. Personalekonomiska redovisningar (mom.55)

(fp,c,mp) 82

8. Medel ur arbetslivsfonden för att finansiera

kostnader för försäkringskassornas köp av yrkesinriktad

rehabilitering (mom.56) (m) 83

Bilaga Propositionernas lagförslag 84