Bet. 1990/91:AU7

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1990/91:AU07

Personalpolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

AU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motioner från allmänna motionstiden

under förra riksmötet rörande olika frågor inom

personalpolitiken. Motionerna rör den allmänna inriktningen av

den statliga personalpolitiken, personalutbildningen, pensions-

och försäkringsfrågor, vissa ersättningsfrågor, invandrare på

arbetsmarknaden och vissa frågor om tjänstemannaansvaret.

Samtliga motioner avstyrks av utskottet, i flertalet fall på

grund av att de frågor som tas upp för närvarande är föremål för

utredningar, vars resultat ännu inte föreligger.

Till betänkandet har fogats 11 reservationer.

Motionerna

1989/90:A601 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den statliga personalpolitiken m.m.

Motiveringen återfinns i motion Fi502.

1989/90:A602 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att prövningen av domares skiljande från tjänsten skall

överföras till allmän domstol.

1989/90:A603 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en ökning av nivån på det

statliga nattraktamentet till 200 kr. per övernattning.

1989/90:A604 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny

statlig lönepolitik som utgår från jämlikhet och rättvisa,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny statlig

personalpolitik innebärande att a) en satsning sker på en

teknisk-humanistisk utbildning, b) nya arbetsorganisationsformer

inom den statliga personalpolitiken inte får införas utan den

lokala fackföreningens godkännande i enlighet med vad som i

motionen anförts.

1989/90:A605 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en kartläggning av sambandet mellan

sjuklön/sjukbidrag och pensionering vid de statliga

myndigheterna.

1989/90:A606 av Sigge Godin m.fl. (fp, s, m, c, vpk, mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om pensionärers deltagande i yrkes- och

samhällslivet.

1989/90:A607 av Maria Leissner och Barbro Westerholm (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tjänstegrupplivförsäkring för

homosexuella.

1989/90:A608 av Helge Hagberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om personalutbildning.

1989/90:A609 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar uppmana regeringen att, i samverkan med muslimska

organisationer och arbetsmarknadens parter, försöka åstadkomma

regelsystem på arbetsplatser och i offentliga sammanhang som

respekterar muslimernas religiösa sedvänjor i den utsträckning

de inte strider mot svenskt rättsmedvetande.

1989/90:A610 av Barbro Sandberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statliga pensionsavtal.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf344.

1989/90:A611 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning som anger en miniminivå för en kompetenshöjande

personalutbildning för alla anställda,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag som

tillförsäkrar facket samma inflytande över all

personalutbildning som i dag gäller för personalutbildning i

förnyelsefondernas regi,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utbyggnad

av förnyelsefonderna med avsättningar baserade på företagens

vinster 1989 och 1990 enligt de riktlinjer som anges i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub308.

1989/90:A612 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att ett generellt

nattraktamente återinförs i det statliga resereglementet.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sk449.

1989/90:A724 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om offentlig anställning så att arbetsköparen åläggs en

skyldighet att undersöka omplaceringsmöjligheterna av tjänsteman

i vissa fall i enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt

5.9.1,

38. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av lagen om offentlig anställning så att tidsfristen att väcka

talan enligt 16 kap. 2 § förlängs på samma sätt som i

anställningsskyddslagen i enlighet med vad i motionen anförts

under avsnitt 5.9.2,

1989/90:A725 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts när det gäller lagstiftning som omöjliggör

avtal som överkompenserar ett inkomstbortfall,

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf262.

1989/90:A752 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i den statliga personalpolitiken vara

öppen för och stimulera att anställda vill driva verksamheten

vidare som egna företagare.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi515.

Utskottet

Inriktningen av personalpolitiken

Utskottet behandlar först i detta avsnitt några

motionsyrkanden som angår inriktningen på den statliga

personalpolitiken och övergår härefter till att behandla

motionsyrkanden om personalutbildning på arbetsplatserna.

I folkpartiets motion A601 med motivering i 1989/90:Fi502

anförs följande om den statliga personalpolitiken. Ett

övergripande mål för den offentliga löne- och personalpolitiken

är att underlätta rekrytering och utveckling av bra arbetskraft.

Den offentliga sektorn måste därför kunna erbjuda

konkurrenskraftiga arbetsvillkor i förhållande till den privata

sektorn. Enligt motionärerna behövs ett mer flexibelt lönesystem

bl.a. för att komma till rätta med regionala obalanser. Vidare

krävs att det "osynliga kontraktet" uppmärksammas, dvs. faktorer

såsom den anställdes befogenheter och ansvar, relationer till

chefer, yrkesstolthet, status osv.

Då stordriftfördelarna i servicesektorn ofta är små samtidigt

som den offentliga sektorns enheter är stora är det angeläget

med en decentralisering och en delegering. I motionen pekas på

att det finns mycket att lära av de enskilda alternativen, som

ofta är uppbyggda av en entreprenör och drivs i liten skala.

Mindre resultatenheter bör skapas. Den enskilde måste kunna

styra och planera sitt eget arbete. Det skall vara möjligt att

disponera åtminstone en del av ett budgetöverskott för att

förbättra verksamheten och flytta anslag mellan olika år.

De offentliga arbetsgivarna har enligt motionärerna ett ansvar

för att hjälpa dem som vill starta eget. Bättre belöningssystem

måste införas. De offentliga löneplanerna har blivit för

sammanpressade vilket medför att det knappast lönar sig att

vidareutbilda sig.

Den offentliga sektorn måste vidare kunna erbjuda sådana

villkor att lämpliga chefer kan rekryteras.

Slutligen framhåller motionärerna att för att de offentliga

verksamheterna skall kunna nå sina mål fordras ett gott

samarbete och ett ömsesidigt förtroende mellan politiker,

personal och fack. Politikerna bör lyssna på facket i frågor som

påverkar de anställdas arbetsvillkor. Facket bör dock inte få

någon vetorätt mot politiska beslut.

I motion A604 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) begärs en ny

statlig lönepolitik som utgår från jämlikhet och rättvisa.

Motionärerna tar avstånd från den pågående uppvärderingen av

chefsrollen som leder till stora höjningar av chefernas löner i

förhållande till arbete inom industri, vård, omsorg och

servicenäringar.

Med anledning av nyss refererade motionsyrkanden vill

utskottet erinra om följande. De övergripande målen för den

statliga personalpolitiken är att bidra till en effektiv

statsförvaltning och att främja ett demokratiskt arbetsliv. Ett

förnyelsearbete utifrån dessa utgångspunkter pågår. Som ett led

i detta arbete uppdrog regeringen i oktober 1989 åt en utredning

(C 1989:07) att göra en översyn av lagen om offentlig

anställning (LOA).

Enligt direktiven (dir. 1989:50) "bör utredaren pröva hur en

grundläggande rättslig reglering av offentlig anställning

samtidigt kan dels tillgodose kraven på decentralisering,

verksamhetsanpassning samt anpassning till den reglering som

gäller för arbetsmarknaden i stort, dels slå vakt om

medborgerliga krav på demokratisk styrning, insyn och

rättssäkerhet och på att offentliga uppgifter fullgörs på ett

riktigt sätt".

Vidare heter det i direktiven att översynen bör leda till

förslag "som skapar bättre förutsättningar att genom

personalpolitiska åtgärder förnya den offentliga sektorn.

Översynen bör vidare leda till en reglering som är så utformad,

att den svarar mot skilda verksamheters olika krav eller

konkurrenssituation".

Utredningen bör också beakta behovet av att i samverkan

åstadkomma större rörlighet bland statliga chefer, bland annat

på nivån närmast under verkschefen.

Det står utredningen fritt att utöver vad som anges särskilt i

direktiven ta upp de förslag till ändringar i LOA som

utredningen anser lämpliga och påkallade.

Utredningen bör samråda med bl.a. arbetsdomstolen, statens

arbetsgivarverk och statens ansvarsnämnd. Berörda fackliga

huvudorganisationer bör under arbetets gång ges tillfälle att

föra fram synpunkter i frågor som rör lagstiftningen om

offentlig anställning.

I folkpartimotionen understryks vikten av konkurrenskraftiga

anställningsvillkor för kompetent personal och goda arbets- och

utvecklingsmöjligheter. I vänsterpartiets motion riktas

invändningar mot uppvärderingen av chefsrollen med därav

följande höga löner för dessa i förhållande till andra grupper.

I budgetpropositionen, bil. 2, Utveckling av offentlig sektor

(1989/90:AU17, rskr. 137) konstateras att den offentliga sektorn

i stor utsträckning har specialiserade och högt kvalificerade

arbetsuppgifter. Medborgarnas ökade krav på den offentliga

sektorns effektivitet kommer att ställa medarbetarna inför nya

och delvis ännu mer krävande arbetsuppgifter. Konkurrensen om

välutbildad personal väntas under 1990-talet öka inom alla

sektorer av ekonomin. Åtgärder för en effektiv

personalförsörjning är därför strategiskt viktiga för att

säkerställa och utveckla de anställdas förmåga att genomföra

sina uppdrag i samhället.

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i

propositionen och vill för egen del framhålla följande. Staten

måste självfallet kunna anpassa sig till varierande

förutsättningar i arbetslivet för att ha goda möjligheter att

rekrytera och behålla kompetent personal på alla nivåer. När det

gäller personalförsörjningen, särskilt då chefsförsörjningen, är

lönefrågorna men också rörlighets- och utbildningsåtgärder

viktiga faktorer. För att stärka chefskompetensen tas

fortlöpande initiativ till utbildnings- och

utvecklingsverksamheter riktade till högre chefer inom

statsförvaltningen.

Utan att i detalj gå in på samtliga de spörsmål som behandlas

i folkpartimotionen kan utskottet konstatera att de framförda

kraven ligger i linje med den pågående utvecklingen. Genom den

ovan refererade utredningen tas ytterligare steg i den riktning

motionärerna efterlyser. Någon riksdagens åtgärd med anledning

av motion A601 kan därför inte anses påkallad.

Med det anförda avstyrker utskottet motion A601.

Utskottet kan inte ställa sig bakom uppfattningen i motion

A604 (vpk) att det finns behov av en ny personalpolitik, som

skulle innebära att den offentliga verksamheten inte kan

konkurrera med det privata näringslivet i fråga om arbetskraft.

Enligt utskottets sätt att se är det avgörande att staten -- för

att kunna utföra de uppgifter som medborgarna kräver -- kan

rekrytera och behålla kompetent personal, även under perioder då

arbetskraftsbrist råder. Utskottet avstyrker därför motion A604

i nu behandlad del.

Utskottet tar i detta sammanhang upp motion A752 av Lars

Leijonborg (fp) med motivering i motion 1989/90:Fi515.

Motionären anser att den statliga personalpolitiken skall vara

öppen för och stimulera att anställda vill driva verksamheten

vidare som egna företagare. Den situation som beskrivs i

motionen är den där man överväger att lägga ut statlig eller

kommunal verksamhet på entreprenad. De anställda kan i sådana

lägen känna sig hotade av förändringen. I dessa fall skulle man

kunna uppmuntra en eller flera anställda att starta ett eget

företag och driva verksamheten vidare. Det är enligt motionären

inte så ovanligt att offentliganställda vill bli egna företagare

men stanna i sitt gamla yrke.

I 1989-90 års ramavtal om löner för statstjänstemän (RALS)

ingår ett nytt trygghetsavtal som började gälla från och med den

1 april 1990. Målet för det nya trygghetsavtalet är att så långt

som möjligt skapa förutsättningar för att ingen anställd skall

bli arbetslös till följd av exempelvis arbetsbrist. För centrala

trygghetsåtgärder har staten och de statsanställdas

huvudorganisationer inrättat en gemensam stiftelse. Stiftelsen

bistår enskilda arbetstagare, som har sagts upp på grund av

arbetsbrist, i alla frågor som rör möjligheter till ny

anställning. Stiftelsen skall inom relativt vida ramar kunna

ersätta olika kostnader som uppkommer. Det kan t.ex. vara

kostnader för utbildning och starta-eget-hjälp.

Med det nya avtalet finns det således förutsättningar att få

hjälp om man så önskar och har förutsättningar för att bli egen

företagare om man blir arbetslös.

Motionen bör därför med det anförda inte föranleda någon

riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker därför bifall till motion

A752.

Utskottet övergår härefter till att behandla motionsyrkanden

som rör personalutbildning på arbetsplatserna.

I vänsterpartiets motion A611 med motivering i motion Ub308

understryks hur viktigt det är ur demokratisk synvinkel att alla

med kort skolgång får chansen att komplettera sin bristfälliga

utbildning. Kravet på en bra utbildning har ökat i takt med att

samhälle och arbetsliv ställer allt större krav på medborgarna.

Motionärerna hänvisar till en utredning om personalutbildningen

som gjordes av statistiska centralbyrån (SCB) år 1987. Av denna

framgår att gruppen med den kortaste utbildningen fick minst

personalutbildning. Generellt fick kvinnor mindre utbildning än

män. Dessutom har deltidsarbetande missgynnats. Mönstret är

detsamma i såväl privat som statlig verksamhet enligt den

refererade utredningen.

För att komma till rätta med den rådande situationen kräver

motionärerna lagstiftning om dels miniminivå för

kompetenshöjande personalutbildning för alla anställda, dels

fackligt inflytande över all personalutbildning. Dessutom vill

motionärerna ha en utbyggnad av förnyelsefonderna med avsättning

baserade på företagens vinster under åren 1989 och 1990. För att

alla grupper skall kunna få del av dessa pengar föreslås en

gemensam fond som inte är företagsanknuten.

Även motion A604 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) tar upp

behovet av att minska utbildningsklyftorna. I syfte att lyfta

den allmänna nivån på kunnandet föreslås en satsning på en

teknisk-humanistisk utbildning för dem som inte har mer än nio

års skolgång. Vidare måste enligt motionärerna krav ställas på

innehåll och inflytande i arbetet. De nya

arbetsorganisationsformer som måste växa fram skall inte få

införas utan den lokala fackföreningens godkännande.

Liknande tankegångar om behovet av personalutbildning

återfinns i motion A608 av Helge Hagberg m.fl. (s). Motionärerna

framhåller att en väl utbildad arbetskraft är den allra

viktigaste faktorn när det gäller att skapa förutsättningar för

ett utvecklat näringsliv. Att personalutbildningen bör ses över

är ett allmänt krav. I en sådan översyn är fördelning av

utbildning samt formerna för finansiering de viktiga

problemställningarna.

De synpunkter som framkommit i motionerna om behovet av

personalutbildning delas av utskottet. Det kan inte nog betonas

hur synnerligen angeläget det är att höja kompetensen hos

personalen, dels därför att vårt samhälle blir alltmer

komplicerat och kräver betydande kunskaper på snart sagt alla

samhällsområden, dels -- och inte minst -- för att ge personalen

möjligheter till utveckling i arbetet.

Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att en

utredning (A 1990:02) fått i uppdrag att lämna förslag till

åtgärder för att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet,

särskilt vad avser personalutbildning. I direktiven (dir.

1990:25) till utredningen sägs bl.a. följande.

För att kunna bibehålla den höga sysselsättningen och utveckla

välfärden i vårt land under 1990-talet krävs en stabilisering av

ekonomin och en ökad tillväxt. Av särskilt stor betydelse för

företagens möjligheter att hävda sig i en hårdnande

internationell konkurrens blir kompetens och utbildning hos

arbetskraften. Kompetens och utbildning blir också väsentligt

för att uppnå nödvändiga effektiviseringar inom förvaltningarna,

dvs. den offentliga sektorn.

Enligt direktiven skall utredningen göra en kartläggning och

en analys av den nuvarande personalutbildningens omfattning,

inriktning och fördelning samt ge en helhetsbild av

personalutbildningen, samhällelig vuxenutbildning och

arbetsmarknadsutbildning. Utredningen skall sedan precisera det

framtida behovet av kompetensutveckling i företag och

förvaltningar. Åtgärderna skall leda till att grupper, som i dag

missgynnas, får tillgång till kompetensutveckling i ökad

utsträckning. Personalutbildningen skall kunna vara av såväl

allmän som grundläggande karaktär.

Utskottet vill också peka på att det inom

utbildningsdepartementet bedrivs en omfattande översyn av

vuxenutbildningens struktur och organisation. I dagarna har en

inom utbildningsdepartementet tillsatt arbetsgrupp (U 1989:D)

för utvidgat samarbete mellan gymnasieskola och vuxenutbildning

den s.k. Samverkansgruppen färdigställt en rapport (Ds 1990:59)

Samverkan mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen, vilken

bl.a. tar upp samverkansperspektivet på olika typer av

vuxenutbildning. Förslagen avser att underlätta för

utbildningsanordnarna att samverka. Enligt årets

budgetproposition, bil. 10, är det skolministerns avsikt att

under år 1991 återkomma med förslag till strategi för

vuxenutbildningen på kort och lång sikt. Utskottet har under

hand inhämtat att en proposition om vuxenutbildningen kommer att

läggas fram för riksdagen i februari 1991. Mot bakgrund av bl.a.

planerade reformer på vuxenutbildningsområdet tillkallades i

februari 1990 en särskild utredare med uppgift att se över

vuxnas möjligheter att finansiera olika former av

vuxenutbildning (dir. 1990:2). Utredningen (U 1990:01) bör

enligt direktiven särskilt ägna uppmärksamhet åt

korttidsutbildade vuxna och vuxna som tillhör grupper, vilka är

svårast att rekrytera till studier och som också i minst

utsträckning får tillgång till personalutbildning.

De frågor som aktualiseras i motionerna är som framgått av

redovisningen ovan föremål för ett brett upplagt

utredningsarbete. I avvaktan på resultatet av detta anser

utskottet att det inte är påkallat med någon riksdagens åtgärd.

Motion A604 (vpk) i nu behandlade delar samt motionerna A608 (s)

och A611 (vpk) avstyrks följaktligen av utskottet.

Pension och försäkring m.m.

Utskottet tar i detta avsnitt upp motionsyrkanden som hänger

samman med rätten till rörlig pensionsålder, åtgärder för att

stimulera pensionärers deltagande i yrkes- och samhällslivet,

förhållandet mellan sjuklön och pensionering, frågan om

överkompensation vid sjukdom samt efterlevandeskyddet för

homosexuella sambor i statens tjänstegrupplivförsäkring.

I motion A606 av Sigge Godin m.fl. (fp, s, m, c, vpk, mp) tar

motionärerna upp frågan om hur pensionärers kunskaper och

erfarenheter skall kunna tillvaratas. Av landets ca 1,5

miljoner pensionärer är omkring 90 % friska och aktiva. Denna

växande grupps kunskaper och erfarenheter ställs på grund av

gällande regler och praxis utanför produktionssystemet och det

aktiva deltagandet i det demokratiska systemet som

förtroendevalda, heter det i motionen. Det är därför synnerligen

angeläget att förändra den nuvarande situationen. Det är en

grundläggande rättighet att erhålla ålderspension. Det är därför

viktigt att de åtgärder som vidtas för att engagera denna grupp

i samhällsarbetet bygger på frivillighet.

Mot den här bakgrunden föreslår motionärerna att en rad

åtgärder vidtas. Staten bör som arbetsgivare inleda

förhandlingar med arbetstagarorganisationerna om olika åtgärder

för att underlätta för och stimulera de pensionärer som önskar

fortsätta i sin hittillsvarande verksamhet eller annan

verksamhet till åtminstone 70 års ålder i de fall deras

kunskaper och insatser är önskvärda. AMS bör uppmanas att skapa

en aktiv arbetsmarknad för friska pensionärer. Reglerna inom

kommuner och landsting om pensionsuppräkning vid uppskjuten

pension bör tillämpas på det statliga området. Regeringen bör

vidta åtgärder för att stimulera pensionärers deltagande i

samhällslivet, bl.a. bör regeringen se till att kvarvarande

hinder undanröjs för dem som fyllt 70 år att vara offentligt

verksamma och att se över de marginal- och tröskeleffekter som

kan uppstå när pensionärer samtidigt uppbär lön/arvoden och

pension.

I motion A610 av Barbro Sandberg m.fl. (fp) föreslås att

arbetsgivarverket bör arbeta för att statligt anställda skall

ges rätt att arbeta fram till 67 års ålder.

Även utskottet är av den uppfattningen att det är viktigt att

ta till vara äldres erfarenheter och kunskaper i arbetslivet.

Det är därför angeläget att söka underlätta för äldre människor

som kan och så önskar att fortsätta sin yrkesverksamhet efter

uppnådd pensionsålder. Flera av de åtgärder som föreslås i

motion A606 är förhandlingsfrågor som aktualiseras i fortsatta

förhandlingar om ett nytt pensionsavtal. Detta gäller t.ex.

förslag som rör åtgärder för att stimulera pensionärer som så

önskar att fortsätta sin yrkesverksamhet efter pensionsåldern

och förslaget att se över de statliga reglerna för

pensionsuppräkning vid uppskjutet uttag av pension.

Utskottet konstaterar att enligt LOA 7 kap. 3 § och enligt

gällande pensionsavtal kan anställning inte förlängas efter

uppnådd övre pensionsgräns. Däremot har arbetsgivaren möjlighet

att behålla personal i princip så länge det är önskvärt för att

utföra lämpliga arbetsuppgifter. En förändring som skulle

innebära rätt för den enskilde att själv avgöra om man vill

kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder kräver ändring i

lagen om anställningsskydd (LAS) och LOA samt i kollektivavtal.

En förändring av LAS bl.a. i syfte att underlätta för äldre att

arbeta efter 65 års ålder har aviserats av regeringen.

Regeringen har i dagarna gett klartecken till en

organisationsarbetsförmedling för pensionärer.

Beträffande de marginal- och tröskeleffekter som påtalas i

motion A606 konstaterar utskottet att frågan om

marginaleffekterna var föremål för riksdagens behandling i

samband med förslaget om en reformerad inkomst- och

förmögenhetsbeskattning i juni i år (prop. 1989/90:110,

1989/90:SkU30, rskr. 356). Härutöver vill utskottet peka på att

övergången till krontalslöner inom den statliga sektorn har

inneburit att det är arbetsgivaren som bestämmer hur avdrag

skall göras, när pensionärer samtidigt uppbär lön/arvoden och

pension. Numera finns alltså möjlighet att göra en mer flexibel

anpassning än tidigare.

Flera av de frågor som motionärerna tar upp ligger som

framgått av det föregående i linje med pågående utveckling på

området. Utskottet kan inte finna att ytterligare åtgärder från

riksdagens sida är påkallade. Motionerna A606 och A610 bör

därför avslås.

I motion A605 av Sigge Godin (fp) begärs en kartläggning av

sambandet mellan sjuklön/sjukbidrag och pensionering vid de

statliga myndigheterna. Motionären pekar på att den pressade

ekonomiska situationen medfört att myndigheterna, som inte

erhåller kompensation för personal som är sjukskriven, inte

anställer personal som vikarier i erforderlig utsträckning. Den

kvarvarande personalen har, särskilt gäller detta vid små

myndigheter, tvingats utföra de sjukskrivnas arbetsuppgifter. I

längden leder detta till för hög arbetsbelastning med ökad

förslitning av personalen. Förhållandena innebär också att

myndigheten av ekonomiska skäl men också av omtanke om

personalen blir mer angelägen att medverka till sjukpensionering

av den sjukskrivna personalen.

Den aktuella frågan har varit föremål för riksdagens

behandling i samband med en liknande motion från samme motionär

(1988/89:FiU30, rskr. 327, 328). Finansutskottet förutsatte då

att den fråga som togs upp i motionen skulle övervägas i samband

med beredningen av rehabilitetsberedningens förslag.

Utskottet konstaterar först att en proposition om arbetslivets

förnyelse är aviserad till i december i år. I propositionen

kommer förslag till förändringar som möjliggör en aktiv politik

mot utslagning. Därutöver vill utskottet anföra följande. Frågan

som tas upp i motionen handlar ytterst om arbetsgivarinträde för

statliga myndigheter. Arbetsgivarinträdet är en fråga för

arbetsmarknadens parter. Problemen för myndigheterna i samband

med arbetsgivarinträde, sjukdom och rehabilitering m.m., har

enligt underhandsuppgifter från civildepartementet

uppmärksammats inom departementet. En utredning om detta pågår

inom regeringskansliet.

Mot bakgrund av det anförda synes det knappast föreligga något

behov av en ytterligare utredning i denna fråga. Utskottet

avstyrker därför motion A605.

I motion A725 av Karin Israelsson m.fl. (c) med motivering i

motion 1989/90:Sf262 vill motionärerna ha lagstiftning som

omöjliggör avtal som överkompenserar ett inkomstbortfall.

Utskottet ser detta yrkande mot bakgrund av och kopplat till

två andra yrkanden i samma motion (Sf262). Dessa yrkanden

handlar om arbetsskadeförsäkringens integrering i

sjukförsäkringen och hundraprocentig sjukpenning för alla

sjukpenningförsäkrade fr.o.m. den 1 januari 1991. Vid en

hundraprocentig kompensation försvinner behovet av särskilda

ersättningar från kompletterande försäkringar, som i många fall

innebär en överkompensation till den sjuke, anför motionärerna.

Riksdagen avslog i maj 1990 på förslag av

socialförsäkringsutskottet (1989/90:SfU15, rskr. 203) yrkandena

om integrering av arbetsskadeförsäkringen och frågan om full

kompensation i sjukförsäkringen. Utskottet anförde i betänkandet

att en översyn av arbetsskadeförsäkringen, sjukförsäkringen och

förtidspensioneringen pågår inom regeringskansliet. Vidare

pekade utskottet på den kommande redovisningen av

arbetsmiljökommissionens arbete. Även rehabiliteringsfrågorna är

enligt utskottet föremål för överväganden inom

regeringskansliet. Utskottet utgick från att i dessa sammanhang

överväganden även skulle komma att göras beträffande

samordningen mellan sjukförsäkringen och

arbetsskadeförsäkringen. Med hänsyn härtill och i avvaktan på

resultatet av beredningen av de nämnda frågorna inom

regeringskansliet avstyrkte socialförsäkringsutskottet

motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet.

Med hänvisning till vad sålunda anförts och till riksdagens

ställningstagande till de berörda motionsyrkandena finner

utskottet att nu ifrågavarande motionsyrkande inte kan vinna

bifall. Utskottet avstyrker därför motion A725 i nu behandlad

del.

Motion A607 av Maria Leissner och Barbro Westerholm (båda fp)

gäller de statliga grupplivförsäkringarna. Motionärerna

anser att även homosexuella sambor bör omfattas av

efterlevandeskyddet i försäkringarna.

Enligt 4 § i avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring

(TGL-S) avses med sambo en ogift man eller kvinna som under

äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans med en ogift

arbetstagare eller före detta arbetstagare av motsatt kön. I

förordningarna (1988:244--246) om grupplivförsäkring för

deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl., för doktorander

resp. för värnpliktiga m.fl., definieras sambobegreppet på samma

sätt som i avtalet. Enligt såväl avtalet som förordningarna har

endast sådan sambo förmånstagarrätt.

Motioner med motsvarande yrkanden har behandlats av utskottet

vid två tillfällen tidigare (1988/89:AU7 och 1989/90:AU7).

Utskottet konstaterade i betänkandet 1989/90:AU7 att frågan om

ändringar i avtalet tas upp vid förhandlingar mellan statens

arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer, om

någon av parterna begär det. Utskottet fortsatte:

I socialförsäkringsutskottets betänkande 1988/89:SfU13 har

motsvarande fråga behandlats såvitt gäller socialförsäkringens

efterlevandeskydd. Utskottet åberopade vad som förekommit i

anslutning till införandet av nya bestämmelser om

efterlevandeförmåner i den allmänna försäkringen (prop.

1987/88:171, SfU29, rskr. 401, SFS 1988:881). En utgångspunkt

för avgränsningen av den pensionsberättigade kretsen hade då

varit att det skulle röra sig om en samlevnad med

familjefunktioner och att parterna i och för sig skulle kunna

ingå äktenskap med varandra. Bl.a. mot den bakgrunden föll

efterlevande homosexuella utanför efterlevandepensioneringens

tillämpningsområde. Socialförsäkringsutskottet hade inte haft

någon erinran mot den i propositionen gjorda avgränsningen av

den pensionsberättigade personkretsen och ansåg inte heller nu

att det fanns skäl att utvidga kretsen.

Arbetsmarknadsutskottet fann såvitt gällde de tre

förordningarna inte anledning att göra annan bedömning i fråga

om homosexuella sambors ställning än som kommit till uttryck i

det nyss angivna betänkandet av socialförsäkringsutskottet. Vad

gällde TGL-S erinrade utskottet om att ändringar i avtalet tas

upp på begäran av avtalspart. Med hänvisning till vad utskottet

sålunda anfört avstyrktes motionerna.

I denna fråga har utskottet inte anledning att ändra

uppfattning. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A607.

Ersättningsfrågor

Motionerna A603 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c)

samt A612 av Lars Norberg (mp) med motivering i 1989/90:Sk449

avser de statliga nattraktamentena. I den första motionen

påtalas den låga nivån på nattraktamentet, 55 kr., för den som

inte haft styrkta kostnader. Med en sådan ersättning finns det

enligt motionärerna ingen stimulans att fundera på andra

alternativ än övernattning på hotell. I den andra motionen

hemställs att ett generellt nattraktamente återinförs. Sedan

nattraktamentena avskaffades har enligt motionären varje

incitament för den som är på tjänsteresa att hålla nere

kostnaderna försvunnit. På grund härav har hotellkostnaderna

stigit våldsamt.

Rese- och traktamentsersättningarna för statstjänstemän

regleras genom det allmänna reseavtalet (ARA). Det nuvarande

nattraktamentet har varit oförändrat under många år. Det har

lett till att en beloppshöjning aktualiserats vid olika

tillfällen i samband med förhandlingar om statstjänstemännens

löne- och anställningsvillkor. Frågan om en höjning av beloppet

diskuteras för närvarande återigen inom arbetsgivarverket. Det

får förutsättas att frågan återkommer i sådana sammanhang.

När utskottet de två senaste åren behandlat motioner om

nattraktamentets storlek (1988/89:AU7 och 1989/90:AU7)

hänvisades till att frågan tagits upp i ett bredare sammanhang,

nämligen inom ramen för utredningen om en reformerad

inkomstbeskattning. Utskottet konstaterar nu att frågan om

beskattning av traktamenten och övriga kostnadsersättningar vid

resor i samband med tjänsten behandlats av riksdagen i samband

med propositionen om en reformerad inkomstbeskattning (prop.

1989/90:110, 1989/90:SkU30, rskr. 356). Riksdagen godtog redan

under hösten 1989 principen att statliga och kommunala

kostnadsersättningar skulle beskattas med rätt till avdrag för

motsvarande merkostnader på samma sätt som för privatanställda.

Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa skulle vidare

enligt denna princip endast medges om tjänsteresan varit förenad

med övernattning. Denna princip genomfördes vad gäller

endagsförrättningar fr.o.m. inkomståret 1990. I samband med

behandlingen av nyssnämnda proposition fullföljdes denna

princip. Enligt riksdagens beslut medges avdrag för de faktiska

kostnaderna för övernattning. För den som uppburit traktamente

accepterades en nattschablon på 75 kr. när den skattskyldige

inte kan styrka kostnaderna.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna A603 och A612.

Tjänstemannaansvaret

LOA har särskilda bestämmelser om avskedande. I 11 kap.

stadgas att en arbetstagare får avskedas om han har begått brott

eller grov tjänsteförseelse som visar att han uppenbarligen är

olämplig att inneha sin anställning. Frågan om avskedande prövas

normalt av den myndighet som arbetstagaren lyder under.

Beträffande vissa högre befattningshavare och domare prövas

frågor om avskedande av en särskild nämnd, nämligen statens

ansvarsnämnd. Nämndens beslut kan överklagas till

tingsrätt/arbetsdomstolen enligt bestämmelserna i

arbetstvistlagen.

Enligt 11 kap. 5 § regeringsformen får den som utnämnts till

ordinarie domare skiljas från tjänsten om han genom brott eller

grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat

sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten. Har domaren

skilts från tjänsten genom beslut av annan myndighet än domstol,

skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet.

Allan Ekström (m) begär i motion A602 ett tillkännagivande om

att prövningen av domares skiljande från tjänsten skall

överföras till allmän domstol. Motionären framhåller att de

enskilda domarna måste vara garanterade integritet och

oavsättlighet. Prövningen av frågan huruvida en enskild domare

på grund av brott förverkat sin rätt att vara domare måste

således tillkomma allmän domstol och inte arbetsdomstolen med

sina intresseledamöter och där yrkesdomarna dessutom förordnas

på tre år i sänder. Enligt motionären måste den i 11 kap. 5 §

regeringsformen intagna skyddsbestämmelsen anses stödja

motionskravet.

Frågan om att överföra prövningen av domares skiljande från

tjänsten till allmän domstol har tidigare behandlats av

riksdagen i samband med liknande motionskrav (AU 1986/87:17,

1988/89:AU7, 1988/89:JuU24). I sistnämnda betänkande avstyrktes

motionsyrkandet med hänvisning till kommande översyn av LOA.

Enligt vad utskottet tidigare i framställningen redogjort för

har en översyn av LOA påbörjats. Enligt direktiven står det

utredningen fritt att utöver vad som direkt angetts i direktiven

ta upp de förslag till förändringar i LOA som utredningen finner

lämpliga. I en särskild bilaga till direktiven tas upp

speciella frågor där ändringar i LOA bör övervägas särskilt. I

denna bilaga nämns särskilt förhållandet till brottsbalken m.m.

Mot den bakgrunden bör motionen inte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A602.

Någon omplaceringsskyldighet åvilar i princip inte

arbetsgivaren i samband med avskedande enligt LOA. Lars Werner

m.fl. (v) vill i motion A724 ha en ändring i LOA på så sätt att

en arbetsgivare åläggs skyldighet att undersöka

omplaceringsmöjligheterna innan en tjänsteman -- på vilken

ställs höga krav på personligt uppträdande, som t.ex. polismän

-- avskedas. Som lagen är formulerad kan offentligt anställda

tjänstemän riskera avsked även vid relativt lindriga förseelser.

Den situation som motionärerna tar upp har särskilt noterats i

direktiven till LOA-utredningen, i vilken det beträffande denna

fråga heter:

I praxis har det förekommit att polismän har blivit avskedade

med stöd av 11 kap. 1 § LOA i fall där en sådan ingripande

åtgärd kanske inte skulle ha vidtagits, om det hade gällt en

statsanställd inom något annat yrke (jfr AD 1981 nr 168, 1989 nr

69). Avskedandet torde med andra ord främst ha grundats på de

särskilda krav som måste ställas på polismän.

Enligt direktiven bör det övervägas om det finns skäl att göra

ändring i lagen i syfte att öka möjligheterna för t.ex. den

felande polismannen att under ändrade villkor vara kvar i

tjänsten.

Med det anförda får motion A724 anses tillgodosedd och bör

inte påkalla någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker därför

bifall till motionen.

Utskottet tar i detta sammanhang upp ännu ett yrkande i motion

A724 (vpk) om ändring i LOA. Motionärerna vill ha förslag till

ändring i 16 kap. 2 § LOA på så sätt att tidsfristen att väcka

talan förlängs i överensstämmelse med vad som gäller i

anställningsskyddslagen (LAS).

Enligt 16 kap. 2 § gäller att en arbetstagare som vill söka

ändring i beslut om t.ex. avskedande skall väcka talan inom

fyra veckor från det att han fick del av beslutet.

Enligt 40--41 §§ LAS gäller följande tidsfrister. En

arbetstagare som avser att yrka ogiltigförklaring av ett

avskedande skall underrätta arbetsgivaren om detta senast två

veckor efter det att avskedandet skedde (40 §). Under vissa

omständigheter uppgår tidsfristen till en månad. Har förhandling

påkallats skall talan väckas inom två veckor efter det att

förhandlingen avslutades. Den som vill kräva skadestånd har fyra

månader på sig att underrätta motparten om detta (41 §). Har

förhandling påkallats skall talan väckas inom fyra månader efter

det att förhandlingen avslutades.

Utskottet konstaterar att LOA är föremål för en omfattande

översyn. Mot den bakgrunden finns det enligt utskottet inte

anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd i enlighet med

motionsyrkandet. Utskottet avstyrker därför bifall till motion

A724 i nu behandlad del.

Invandrare på arbetsmarknaden

I motion A609 av Pär Granstedt (c) hemställer motionären att

riksdagen beslutar uppmana regeringen att, i samverkan med

muslimska organisationer och arbetsmarknadens parter, försöka

åstadkomma ett regelsystem på arbetsplatser och i offentliga

sammanhang som respekterar muslimernas religiösa sedvänjor i den

utsträckning de inte strider mot svenskt rättsmedvetande.

Enligt motionären har politiker ett ansvar för att se till att

de lagar som man är med om att arbeta fram också kan efterlevas

praktiskt. Detta gäller i allra högsta grad även lagen om

religionsfrihet. Vad innebär ordet religionsfrihet för våra

invandrargrupper om vi inte också samtidigt tillförsäkrar dem en

möjlighet att utöva sin religion enskilt och i grupp, frågar

motionären.

Motionären anser därför att det svenska samhället bör försöka

bereda utrymme för muslimernas grundläggande kulturella behov.

Dit hör bl.a. deltagande i fredagsbönen, tillgång till bönelokal

på större arbetsplatser, vissa ledigheter vid religiösa

helgdagar som exempelvis vid Ramadans första och sista dag,

möjlighet t.ex. genom märkning att undvika grisprodukter, rätt

för kvinnor som av religiösa skäl vill bära slöja att avbildas

så på ID-kort.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att bereda

våra invandrare möjlighet att utveckla det egna kulturarvet inom

ramen för de grundläggande normer som i det svenska samhället

gäller för mänsklig samlevnad. Att utveckla det egna kulturarvet

ingår som en viktig del i det av statsmakterna fastlagda

valfrihetsmålet inom invandrarpolitiken.

Religionen är en del av det egna kulturarvet. För muslimer

liksom för andra trosbekännare är det därför viktigt att det

svenska samhället försöker underlätta för dem att utöva sin

religion. En sådan inställning innebär emellertid inte att man

genom lagstiftning skall skapa ett generellt regelsystem för

arbetsplatser angående ledigheter för olika religiösa

aktiviteter eller för inrättande av särskilda bönelokaler.

Dessa frågor bör i stället lösas i lokala avtal eller genom

överenskommelser på resp. arbetsplats. De lokala

förutsättningarna bör vara avgörande för hur den enskilde

arbetstagarens behov kan förenas med arbetsplatsens krav på

effektivitet.

Beträffande märkning av livsmedel konstateras att enligt

livsmedelslagen anges alla tillsatser i livsmedel på resp.

förpackning antingen med namn eller med ett entydigt nummer. Av

utrymmesskäl torde det emellertid inte vara möjligt att beskriva

varje substans på alla förpackningar. Enligt uppgift från

livsmedelsverket planerar man att ge ut en broschyr med

utförligare information om tillsatser i livsmedel så att det

t.ex. framgår vilka tillsatsämnen som innehåller grisprodukter.

Möjlighet för de kvinnor som av religiösa skäl vill bära slöja

och avbildas så på ID-kort har behandlats av

certifieringskommittén inom standardiseringskommissionen. Sedan

i juni i år finns medgivande att identitetshandling är godkänd

även om man av religiösa skäl vill bära t.ex. slöja som

huvudbonad.

Utskottet vill slutligen tillägga att det enligt vad utskottet

under hand har inhämtat pågår diskussioner mellan

invandrarverket och muslimernas organisationer i Sverige om

muslimernas situation i vårt land.

Med det anförda har motionen i viss utsträckning blivit

tillgodosedd. Motionen i övrigt bör inte föranleda någon

riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker därför bifall till motion

A609.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av den statliga

personalpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A601 och 1989/90:A604

yrkande 1,

res. 1 (m, fp, mp)

res. 2 (v)

2. beträffande stimulans att driva verksamhet vidare som

egna företagare

att riksdagen avslår motion 1989/90:A752 yrkande 2,

res. 3 (m, fp, mp)

3. beträffande personalutbildning på arbetsplatserna

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A604 yrkande 2,

1989/90:A608 och 1989/90:A611,

res. 4 (v)

4. beträffande tillvaratagande av pensionärers kunskaper

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A606 och 1989/90:A610,

res. 5 (m, fp, v, mp)

5. beträffande sambandet mellan sjuklön och pensionering

att riksdagen avslår motion 1989/90:A605,

res. 6 (m)

6. beträffande lagstiftning mot avtal som

överkompenserar inkomstbortfall

att riksdagen avslår motion A725 yrkande 1,

res. 7 (m, fp, c)

7. beträffande de statliga grupplivförsäkringarna

att riksdagen avslår motion 1989/90:A607,

res. 8 (v, mp)

8. beträffande nattraktamentena

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A603 och 1989/90:A612,

res. 9 (m, c)

res. 10 (mp)

9. beträffande domares skiljande från tjänsten

att riksdagen avslår motion 1989/90:A602,

res. 11 (m, c, mp)

10. beträffande omplaceringsmöjligheter

att riksdagen avslår motion 1989/90:A724 yrkande 37,

11. beträffande tidsfrister i LOA

att riksdagen avslår motion 1989/90:A724 yrkande 38,

12. beträffande invandrare på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motion 1989/90:A609.

Stockholm den 23 oktober 1990

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell

Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Börje

Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Sten

Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Kersti

Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien

(mp), Monica Öhman (s), Erik Holmkvist (m) och Ines Uusmann (s).

Reservationer

1. Inriktningen av den statliga personalpolitiken (mom.1)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),

Charlotte Branting (fp), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik

Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "Utskottet delar" och slutar med "motion A601" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser -- i likhet med motion A601 (fp) med

motivering i motion Fi502 -- att ett övergripande mål för den

statliga personalpolitiken är att kunna rekrytera och behålla

bra arbetskraft. Det är nämligen i mycket hög grad de anställdas

motivation och kompetens som är avgörande för kvalitet, service

och effektivitet inom den offentliga sektorn. Lönesystemet måste

bli mer flexibelt och faktorer som de anställdas befogenheter,

ansvar, relationer till chefer osv. måste uppmärksammas. En

decentralisering och delegering är nödvändig. Staten som

arbetsgivare har mycket att lära av de enskilda alternativen.

Belöningssystem, som är öppna och kända, måste användas mera.

Ett förtroendefullt samarbete krävs mellan politiker, personal

och fack. Dock är det politikerna som är ytterst ansvariga för

den offentliga verksamheten.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion A601. Motion

A604 (vpk) har helt andra utgångspunkter som utskottet inte kan

ställa sig bakom, varför den avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av den statliga

personalpolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A601 samt med

avslag på motion 1989/90:A604 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

BBB

2. Inriktningen av den statliga personalpolitiken (mom.1)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "Utskottet kan" på slutar med "behandlad del" bort ha

följande lydelse:

Samhället präglas alltmer av orättvisa förhållanden. På

arbetslivets område har SAFs syn på bl.a. chefsrollen kommit att

i ökad utsträckning påverka även förhållandena inom den

offentliga sektorn. Cheferna och andra "duktiga" medarbetare

uppvärderas. Det här går ut över de vanliga arbetarna som får

mycket måttliga löneökningar medan cheferna får jättelika löner.

Den utvecklingen måste stoppas. I stället skall arbetarrörelsens

klassiska jämlikhetsideal och rättvisekrav vara ledstjärnan för

lönepolitiken.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion

A604 (vpk) i nu behandlad del. Utskottet kan inte ställa sig

bakom motion A601 (fp), varför den avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av den statliga

personalpolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A604 yrkande 1

och med avslag på motion 1989/90:A601 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Stimulans att driva verksamhet vidare som egna företagare

(mom.2)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),

Charlotte Branting (fp), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik

Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "I 1989-90 års" och på s. 6 slutar med "motion A752" bort ha

följande lydelse:

När förslag uppkommer att en kommunal eller statlig verksamhet

skall läggas ut på entreprenad uppstår ofta ett motstånd bland

personalen. De anställda känner sig hotade av förändringen. En

metod som i vissa fall skulle kunna minska det problemet visas

på i motion A752 (fp). Genom att uppmuntra en eller flera

anställda att själva starta ett eget företag för att driva

verksamheten vidare skulle de offentliganställda som vill bli

egna företagare kunna stanna i sitt gamla yrkesområde. Härefter

skulle de kunna erbjuda sin arbetsgivare sina tjänster men på

nya villkor.

Regeringen bör därför ges i uppdrag att överväga vad som kan

göras för att uppmuntra offentliganställda att bli egna

företagare.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A752 i aktuell del

anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande stimulans att driva verksamhet vidare som

egna företagare

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A752 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Personalutbildning på arbetsplatserna (mom.3)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Utskottet hälsar" och på s. 7 slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Man måste som framhålls i vpk-motionerna A604 och A611 minska

de stora utbildningsklyftorna genom att satsa på dem som har

kortast utbildning. De fackliga organisationernas ställning bör

stärkas. Nya arbetsorganisationsformer måste växa fram. Den

lokala fackliga organisationens godkännande skall vara en

förutsättning för att få införa nya arbetsorganisationsformer.

För att personalutbildningen skall komma alla till del menar

utskottet att det behövs en lagstiftning som anger en miniminivå

-- t.ex. minst 5 dagar -- för en kompetenshöjande

personalutbildning för alla anställda. Denna miniminivå bör

sedan successivt höjas upp till de två veckors

personalutbildning som både LO och TCO sätter som mål.

Lagstiftning behövs även för att tillförsäkra facket

inflytande över all personalutbildning i företag och

myndigheter.

En utbyggnad av förnyelsefonderna behövs. En ny avsättning av

företagens vinster åren 1989 och 1990 måste ske. För att alla

grupper skall kunna få del av dessa pengar bör en gemensam fond

som inte är företagsanknuten inrättas.

Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A604 i aktuell

del och A611 har anfört bör ges regeringen till känna. Motion

A608 (s) får med det anförda i huvudsak anses vara tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande personalutbildning på arbetsplatserna

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A604 yrkande

2 och 1989/90:A611 samt med anledning av motion 1989/90:A608

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Tillvaratagande av pensionärers kunskaper (mom.4)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),

Charlotte Branting (fp), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af

Rantzien (mp) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Flera av" och slutar med "därför avslås" bort ha följande

lydelse:

Även om flera åtgärder således har vidtagits för att

underlätta för pensionärer som så önskar att fortsätta sin

aktiva yrkesverksamhet återstår enligt utskottets uppfattning

åtskilligt att göra. I likhet med motion A606 (fp, m, c, vpk, mp

och s) anser utskottet att staten som arbetsgivare bör ha ett

särskilt ansvar att vara föregångare på detta område. Staten bör

t.ex. i egenskap av arbetsgivare instruera statliga verk och

myndigheter att underlätta för och stimulera sina anställda att,

i rimlig omfattning, fortsätta i tjänst. De statliga

arbetsgivarna bör vidare uppmärksammas på att särskilda

uppgifter kan utföras av pensionerade arbetstagare och att

pensionärer med särskild kompetens härför kan anlitas för

utrednings- eller expertuppdrag.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A606 har anfört bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande tillvaratagande av pensionärers kunskaper

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A606 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Sambandet mellan sjuklön och pensionering (mom.5)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Mot bakgrund" och slutar med "motion A605" bort ha följande

lydelse:

Förhållandet mellan sjukersättning och pension samt effekterna

av bristande rehabilitering och arbetsanpassning vid de statliga

myndigheterna borde ha studerats av rehabiliteringsberedningen

innan dess arbete avslutades. I likhet med motion A605 (fp)

anser utskottet att det är viktigt att förhållandet mellan

sjukersättning och pensionering vid de statliga myndigheterna

kartläggs. Regeringen bör därför skyndsamt få i uppdrag att

göra en sådan kartläggning.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A605 har anfört bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande sambandet mellan sjuklön och pensionering

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A605 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Lagstiftning mot avtal som överkompenserar inkomstbortfall

(mom.6)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c),

Anders G Högmark (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson

(c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Utskottet ser" och på s. 10 slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

I dag erhåller i stort sett alla anställda full kompensation

vid sjukdom genom kompletterande försäkringar eller sjuklön som

täcker de 10 procent försäkringskassan inte betalat i

sjukpenning. Dessa kompletterande ersättningar innebär i många

fall en överkompensation till den sjuke.

Utskottet kan inte finna att en sådan ordning är acceptabel. I

likhet med motion A725 (c) anser därför utskottet att man bör

överväga lagstiftning som omöjliggör överkompensation vid

inkomstbortfall.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A725 har anfört bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande lagstiftning mot avtal som överkompenserar

vid inkomstbortfall

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A725 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. De statliga grupplivförsäkringarna (mom.7)

Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "I denna" och slutar med "motion A607" bort ha

följande lydelse:

Lagar och avtal som diskriminerar homosexuella efterlevande

sambor bör ändras. De statliga grupplivförsäkringarna ger i dag

inte sådana sambor något efterlevandeskydd. De bör därför

utvidgas i detta hänseende. Utskottet tillstyrker därför motion

A607 (fp).

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande de statliga grupplivförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A607 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Nattraktamentena (mom.8)

Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m),

Kersti Johansson (c) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "och A612" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang, i likhet med motion A603

(c), framhålla hur viktigt det är att staten som arbetsgivare

håller nere kostnaderna för personalens övernattningar. Detta

bör ske genom att i kommande avtal utforma regler för

nattraktamentena på ett sätt som stimulerar till sådana

övernattningsalternativ som medför lägre kostnader.

Ett sätt att minska övernattningskostnaderna är att justera

nattraktamentet på 55 kr. med hänsyn till

penningvärdeförsämringen. Många skulle då ordna annat nattlogi

än det allt dyrare hotellalternativet. Oavsett vad riksdagen

nyligen beslutat angående beskattning av traktamenten anser

utskottet att staten som arbetsgivare bör uppmärksamma

ovanstående utgångspunkter. Riksdagen bör därför hos regeringen

begära att nattraktamentena för tjänsteresor i offentlig tjänst

höjs.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A603 anfört bör därför

ges regeringen till känna. Motion A612 (mp) är därmed i huvudsak

tillgodosedd och bör därför inte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande nattraktamentena

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A603 och med

avslag på motion 1989/90:A612 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

10. Nattraktamentena (mom.8)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "och A612" bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer med vad som anförts i motion A612 (mp).

Sedan det generella nattraktamentet avskaffades har det skett en

våldsam ökning av övernattningskostnaderna vid tjänsteresor. Den

enskilde saknar helt enkelt anledning att hålla nere

kostnaderna. Oavsett riksdagens nyligen fattade beslut om

beskattning av traktamenten anser utskottet att riksdagen med

bifall till motionen hos regeringen bör begära förslag till

införande av generella nattraktamenten. Motion A603 (c) får

därmed anses i huvudsak tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande nattraktamentena

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A612 samt med

avslag på motion 1989/90:A603 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

11. Domares skiljande från tjänsten (mom. 9)

Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G Högmark (m),

Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp) och Erik

Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Frågan om" och slutar med "motion A602" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A602 (m) att det måste

vara en angelägenhet för riksdagen att värna om domarkårens

kvalitet. De enskilda domarna måste vara garanterade integritet

och oavsättlighet. Detta medför att prövningen av domares

skiljande från tjänsten måste tillkomma allmän domstol, i sista

hand högsta domstolen, vilket också får anses vara innebörden i

11 kap. 5 § regeringsformen.

Den nuvarande ordningen att man anförtrott åt en

korporativistiskt sammansatt särskild domstol -- arbetsdomstolen

-- att pröva denna fråga är inte ägnad att skapa sådana villkor

att domarkårens kvalitet kan främjas. Regeringen bör därför

svara för att den utredning som nu gör en översyn av LOA

särskilt överväger frågan om att överföra prövningen av domares

skiljande från tjänsten till allmän domstol. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande domares skiljande från tjänsten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A602 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.