Bet. 1990/91:AU8

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1990/91:AU08

Arbetsmiljö

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1990/91

AU8

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 35 motioner om

arbetsmiljöfrågor från den allmänna motionstiden 1990. Med

anledning av motioner från folkpartiet och vänsterpartiet samt

en kommittémotion från moderata samlingspartiet yttrar sig

utskottet i fråga om principerna för arbetsmiljöarbetet.

Utskottet behandlar därefter olika frågor om regeländringar,

arbetarskyddsverket, skyddsombuden, företagshälsovården,

arbetsmiljöfonden, psykosociala frågor, yrkesrelaterade problem

och kvinnors arbetsmiljöproblem. Samtliga motioner avstyrks av

utskottet, främst med hänvisning till den pågående beredningen

inom regeringskansliet av en proposition om arbetslivspolitiken

på grundval av bl.a. arbetsmiljökommissionens förslag.

Till betänkandet har fogats 25 reservationer och 3 särskilda

yttranden.

Motionerna

1989/90:A201 av Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpta regler och bättre övervakning av

ljudnivåerna på diskotek och motsvarande lokaler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en informationskampanj i skolan om

bullerskador.

1989/90:A203 av Stina Eliasson och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om angelägenheten av bra och riktig belysning

på arbetsplatser samt om forskning om och försöksverksamhet med

ljusterapi.

1989/90:A205 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder mot mobbning i arbetslivet.

Motiveringen återfinns i motion Ju607.

1989/90:A209 av Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att

arbetarskyddsstyrelsen uppdras att utfärda föreskrifter i

enlighet med motionens förslag.

1989/90:A213 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändring av 1 § arbetsmiljöförordningen

enligt de intentioner som anges i motionen.

1989/90:A216 av Maja Bäckström och Johnny Ahlqvist (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om djupare utbildning för samtliga

tillsynsinnehavare avseende innehållet i samtliga

arbetsmiljöavtal.

1989/90:A217 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionens avsnitt 1 och 2 anförts om arbetsmiljöpolitikens

allmänna inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsmiljökommissionens arbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informativa styrmedel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen (avsnitt 8) anförts om lokal expertis,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om gravida kvinnors rätt till omplacering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsmiljöfrågor inom den offentliga

sektorn.

1989/90:A218 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder mot mobbning i arbetslivet.

1989/90:A220 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kvicksilverdrabbade patienter och

tandvårdspersonal samt amalgamfria kliniker.

1989/90:A234 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att

arbetsplatser blir rökfria.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So434.

1989/90:A236 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts vad gäller en förändrad lagstiftning på

arbetsmiljöns och arbetsrättens område,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en kvalificerad majoritet i styrelserna för

arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna samt

ordföranden skall utses av fackförbunden i enlighet med vad som

i motionen anförs,

3. att riksdagen begär att regeringen skall verka för en

utbyggnad av de yrkesmedicinska klinikerna och

företagshälsovården i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:A238 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av skyndsamma åtgärder för att

förebygga och avhjälpa akuta skador i de tyngsta arbetena inom

sjukvården.

1989/90:A241 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

vid fördelning av pengar ur arbetsmiljöfonden minst 100 milj.

kr. skall avsättas för förebyggande av psykiska arbetsskador,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en åtgärdsplan

utarbetas och verkställs.

1989/90:A243 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående principerna för arbetet med

arbetsmiljöfrågorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående arbetsmiljöproblemens orsaker och

sociala samband,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av de

sociala orsakssambanden i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående yrkesinspektionens uppgifter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående ansvaret för psykosociala problem på

arbetsplatserna,

6. att riksdagen begär förslag till nya regler för

företagshälsovården i enlighet med vad som i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av

systemet med skyddsombud och regionala skyddsombud,

8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av

arbetsmiljöfondens verksamhet i enlighet med vad som i motionen

anförts,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till överföring

av medel från Arbetsmiljöfonden till rehabiliteringsinsatser i

enlighet med vad som i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts angående konsekvensbeskrivningar av de

bestämmelser som utfärdas i enlighet med arbetsmiljölagen.

1989/90:A251 av Ingegerd Sahlström och Lars Svensson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts gällande inrättandet av ett

yrkesinspektionsdistrikt i Hallands län.

1989/90:A256 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen förbjuder ackordslön för förare av transporter på väg

med farligt gods.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T221.

1989/90:A257 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av

ensamarbetets problem och behov av stimulans.

1989/90:A259 av Erik Holmkvist m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om missbruksproblemen på våra arbetsplatser.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So259.

1989/90:A261 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för en bättre uppföljning av

arbetsmiljöbrott.

1989/90:A266 av Gunnar Nilsson och Jan Andersson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av reducering av

handläggningstiderna vid arbetarskyddsstyrelsen vad avser

besvärsprövningen i arbetsmiljöärenden.

1989/90:A269 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att SU-projektet uppföljes genom

att samtliga arbetsplatser med sten- och asbestdamm kontrolleras

vad beträffar utsug, skyddsutrustning och andra riskminimerande

åtgärder,

2. att riksdagen hos regeringen begär att berörda myndigheter

ges i uppdrag att granska om tidigare information om risker och

om möjliga motåtgärder på arbetsplatser med sten- och asbestdamm

är till fyllest och når samtliga ansvariga och anställda,

3. att riksdagen beslutar att ansvariga myndigheter och

ansvariga inom industrier skall se till att alla nödvändiga

motåtgärder mot asbestos och silikos vidtas inom bestämd tid --

bl.a. genom substitutionsprincipen,

4. att riksdagen hos regeringen begär att

"urkundsförfalskningen" i slutrapporten gällande omformulering

och försvagning av den ursprungliga målsättningen (se s.

163--164 i Göran Palms dikt) granskas och, om det visar sig vara

urkundsförfalskning eller annat från allmänhetens intresse

otillbörligt förfarande, leder till vidare åtgärder.

1989/90:A274 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om

behovet och betydelsen av ergonomiska åtgärder på

arbetsplatserna.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So516.

1989/90:A278 av Kersti Johansson och Rosa Östh (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av insatser för stöd till och

finansiering av arbetsmiljöåtgärder i hemtjänsten.

1989/90:A279 av Birger Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning i miljökunskap,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kampanj i miljökunskap.

1989/90:A280 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om delning av det nuvarande

yrkesinspektionsdistriktet för Blekinge och Kronobergs län, så

att Blekinge i framtiden kommer att utgöra ett eget distrikt.

1989/90:A289 av Marianne Andersson i Vårgårda och Jan Hyttring

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tandvårdspersonalens

arbetsmiljö.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So537.

1989/90:A292 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jordbrukarnas psykosociala situation.

1989/90:A296 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att gränsvärde för buller skall införas

senast före 1993 års utgång med 35 dB(A) på arbetsplatser vilka

i sig inte klassats som särskilt bullriga.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo878.

1989/90:A453 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen och omfattningen av

yrkesinspektionens arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av internationella initiativ på

arbetsmiljöområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsmiljöfondens roll i skapandet av

framtidens arbetsmiljöer i ett regionalt perspektiv och i

småföretag.

1989/90:A725 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts rörande företagshälsovårdens roll för att

förebygga arbetsskador.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf262.

1989/90:A735 av Lars Svensson och Ingegerd Sahlström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vidta åtgärder för att underlätta för

skyddskommittéer och regionala skyddsombud att fullgöra sina

uppdrag.

1989/90:A802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö.

1989/90:A805 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av forskning kring specifikt kvinnliga

arbetsmiljöproblem,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förändrad arbetsorganisation som utgår från

kvinnors sätt att organisera arbetet,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behoven av forskning om skiftarbetets effekter på

kvinnor samt arbetsmiljöns effekter på kvinnan och barnet under

graviditeten.

1989/90:A815 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsmiljön och arbetsorganisationen inom

kvinnodominerade yrkesområden.

1989/90:A817 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär att

arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att sätta in särskilda

resurser för att förebygga skador som enligt tillgänglig

statistik drabbar kvinnor mest.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlade allmänna arbetsmiljöfrågor i sitt

betänkande 1989/90:AU8 med anledning dels av två propositioner,

dels motioner från den allmänna motionstiden 1989. I det nämnda

betänkandet presenterades också andra aktuella arbetsmiljöfrågor

som kunde väntas bli förelagda riksdagens prövning i senare

sammanhang. Utskottet kommer nedan att redovisa arbetsläget

beträffande olika arbetsmiljöfrågor.

Utskottet kan konstatera att riksdagen i enlighet med

förslagen i proposition 1989/90:62 preciserat vissa riktlinjer

för arbetslivsfondens medelsanvändning och medelsförvaltning

m.m. Bidragsgivningens ändamål är fastlagda i lagen (1989:484)

om arbetsmiljöavgift. Bidrag kan ges till

rehabiliteringsåtgärder för anställda med långvarigt nedsatt

hälsa, åtgärder för att nedbringa anställdas sjukfrånvaro samt

sådana arbetsmiljöinvesteringar som inte åligger arbetsgivaren

enligt lag eller författning. I augusti 1990 har

arbetslivsfondens centrala styrelse beslutat om riktlinjer för

organisation, uppgift och arbetsformer för verksamheten. För

bidragsgivningen har nu byggts upp en regional organisation med

styrelser och kanslier i varje län. Ansökningar om bidrag har

börjat komma in från olika arbetsgivare.

Arbetsmiljökommissionen presenterade i juni 1990 sitt

betänkande (SOU 1990:49) Arbete och hälsa. I enlighet med

direktiven har kommissionen låtit kartlägga arbeten som är

utsatta för särskilda hälsorisker. Kommissionen tar i sitt

betänkande upp frågan om ekonomiska styrmedel, individen i

centrum och arbetsgivaransvaret, resurser och aktörer,

partssamarbete, kunskaper om arbetsmiljö m.m. Kommissionens

förslag inbegriper förslag till lagändringar i arbetsmiljölagen,

bl.a. vad gäller arbetsorganisatoriska frågor, internkontroll,

skyddskommitténs deltagande och arbetstagarrollen. Kommissionen

föreslår även en reglering i lagen om allmän försäkring med

syfte att fastslå ramarna för arbetsgivaransvaret samt att

förtydliga den enskilda arbetstagarens rättigheter i

rehabiliteringssammanhang. Som frågor för vidare beredning anger

kommissionen ett system med differentierade avgifter inom

socialförsäkringssystemets ram, bättre samordning mellan

arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen, sanktionssystemet m.m.

Regeringskansliets beredningsarbete med anledning av

arbetsmiljökommissionens arbete och andra utredningar med

anknytning till arbetsmiljöområdet innebär att regeringen avser

att förelägga riksdagen en proposition i februari 1991.

Utskottet har inhämtat att propositionen kommer att omfatta

överväganden på grundval av utredningsbetänkandena

Arbete och hälsa (SOU 1990:49)

Arbetsolycka -- "olycka" eller arbetsmiljöbrott? (SOU 1988:3)

Produktkontroll enligt arbetsmiljölagen, m.m. (Ds 1989:48)

Arbetsmiljöansvar vid projektering, m.m. (Ds 1990:6)

Företagshälsovård i omvandling (Ds 1990:42).

Slutligen skall erinras om att regeringskansliets

beredningsarbete även omfattar arbetslivsforskningen, vilken har

utretts av en särskild utredare. I betänkandet (SOU 1990:54)

Arbetslivsforskning föreslås bl.a. att arbetsmiljöfonden skall

satsa 25 % av sina medel på infrastrukturen vid högskolorna, att

verksamheten vid arbetslivscentrum ombildas från grunden, att

arbetsmiljöinstitutets forskning omorienteras mot

socialpsykologisk och arbetsorgansatorisk forskning m.m. I fråga

om arbetslivsforskningen planeras en proposition till december

1990.

Principer för arbetsmiljöarbetet

I folkpartimotionen A217 och kommittémotionen A243 av Sonja

Rembo m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall ansluta sig till de

principer för arbetsmiljöarbetet som anges i motionerna. Även

yrkandet i partimotionen A236 (vpk) om förändrad lagstiftning på

arbetsmiljöns och arbetsrättens område har en principiell

innebörd.

De huvudlinjer för arbetsmiljöpolitiken som förespråkas i

motion A217 (fp) är en decentralisering som förlägger

tyngdpunkten i arbetet för en bätte arbetsmiljö på det lokala

planet, vilket bl.a. bör gälla om rehabiliteringsverksamheten.

Vidare förordas ett system med ekonomiska styrmedel som skall

avspegla de samhällsekonomiska kostnaderna för brister för

företagets/myndighetens kalkyler och ekonomiska redovisning. För

det tredje framhålls arbetsgivarens ansvar för att initiera

rehabilitering samt undersöka arbetsmiljöns beskaffenhet och

årligen planera, genomföra och redovisa arbetsmiljöåtgärder --

informativa styrmedel. Arbetsmiljökommissionen bör få i uppdrag

att utreda ett system med sådana styrmedel. I sammanhanget

förordas att en försöksverksamhet inleds med personalekonomiska

redovisningar eller bokslut.

Den moderata kommittémotionen A243 påtalar att

ansvarsfördelningen för arbetsmiljöfrågorna är oklar. Som en

viktig princip bör därför framhållas att det primära ansvaret

för arbetsmiljön åvilar arbetsgivaren. Inte minst gäller det om

konflikter uppstår omkring den psykiska arbetsmiljön. Konflikter

av det slaget är yrkesinspektionen mindre lämpad att lösa i den

i övrigt viktiga inspektionsverksamheten för att tillse att

gällande skyddsbestämmelser uppfylls. Motionärerna kritiserar

att läkarna inom företagshälsovården inte får ge sjukvård och

anser att dessa läkare bör kunna behandla företagens anställda

även vid vanliga sjukdomsfall. I fråga om rehabilitering

poängteras försäkringskassornas övergripande ansvar, som

kassorna dock inte haft praktiska förutsättningar att leva upp

till. Resurser för ökade insatser bör kunna säkras genom

ändringar i sjukförsäkringssystemet och arbetsmiljöfondens

uppgifter. Härutöver berör motionärerna arbetsmiljöproblemens

orsaker och samband, och de framhåller därvid behovet av ett

socialt helhetsperspektiv. En utredning bör göras om de sociala

orsakssambanden.

Den ändrade lagstiftning vänsterpartiet förespråkar i motion

A236 innefattar en vidgad stoppningsrätt för skyddsombuden, rätt

till lokala miljöstrejker, förbud mot individuella ackordslöner,

ekonomiska sanktioner mot bristfällig arbetsmiljö genom en

differentierad arbetsgivaravgift, högre företagsbot vid

miljöbrott m.m. Vidare förordar motionärerna möjlighet för alla

anställda till miljöutbildning på betald arbetstid, att

företagen åläggs budgetera ekonomiska resurser för

arbetsmiljöförbättringar och redovisa kostnaderna för

arbetsskador. Slutligen berörs formerna för att genomföra

skyddsronder.

Vid bedömningen av förevarande mera principiellt övergripande

yrkanden såväl som av de konkreta förslagen till

arbetsmiljöförbättrande åtgärder som behandlas i det följande

har utskottet att beakta regeringens deklaration att riksdagen

kommande vinter skall presenteras en ny arbetslivsproposition

grundad på förslagen från arbetsmiljökommissionen och andra

utredningar. Från denna allmänna utgångspunkt gör utskottet

följande överväganden med anledning av de aktuella yrkandena i

partimotionerna från folkpartiet och vänsterpartiet och i den

moderata kommittémotionen.

De tre motionerna representerar skilda synsätt, men i ett

avseende föreligger en enig uppfattning: det starka betonandet

av arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön i vid mening.

Utskottet som har samma mening anser att det är värdefullt att

man på detta sätt har en fast grund att stå på i den kommande

reformeringen av arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena. Om

enighet således synes råda om denna grundläggande princip anser

utskottet dock att man inte i detta sammanhang bör gå närmare in

på hur principen skall utvecklas i bl.a. de avseenden som berörs

i motionerna. De betydelsefulla frågor som har tagits upp i dem

om rehabiliteringsansvar, styrmedel, differentierade avgifter,

skyddsombudens stoppningsrätt, företagshälsovårdens inriktning

m.m. har närmare behandlats i arbetsmiljökommissionens rapporter

och annat utredningsmaterial som har blivit tillgängligt efter

det att motionerna väcktes. Detta material jämte remissopinionen

och regeringens ställningstaganden bör ge riksdagen ett brett

underlag för de fortsatta ställningstagandena till

arbetslivspolitikens inriktning och innehåll. Av detta skäl

föreslår utskottet sammanfattningsvis att de tre motionerna i nu

redovisade delar inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

I folkpartimotionen (A217) ställs härutöver ett yrkande om att

riksdagen skall uttala att arbetsmiljökommissionens förslag

bör remitteras i vanlig ordning och att förslagen bör läggas

fram för bedömning i ett sammanhang. Kommissionens rapporter har

remissbehandlats och kommer att presenteras i den aviserade

propositionen. Motionen påkallar således inte heller i denna del

någon åtgärd från riksdagens sida.

Från centerpartiets sida yrkas i kommittémotion A453 av Börje

Hörnlund m.fl. att riksdagen skall uttala sig för behovet av

internationella initiativ på arbetsmiljöområdet.

Motionärerna anför att Sverige i förhandlingar med EG och genom

EFTA-samarbetet och i andra organ bör finna former som innebär

att arbetsmiljösatsningar inte belastar företagens relativa

konkurrenskraft. Man bör undvika att olika branscher hamnar i

den situationen att brister i arbetsmiljö blir ett

konkurrensmedel.

Även frågor av detta slag har belysts i

arbetsmiljökommissionens arbete, och de kan därför väntas bli

aktualiserade på nytt i det större sammanhang som ovan nämnts.

Med hänvisning härtill och till att det är given utgångspunkt

för svenskt vidkommande att i det internationella samarbetet på

arbetsmiljöområdet hävda en hög ambitionsnivå anser utskottet

att det inte är påkallat för riksdagen att i förevarande

sammanhang för regeringen göra en markering med det i motionen

begärda innehållet. Motionen bör således på denna punkt lämnas

utan åtgärd.

Förslag om regeländringar m.m.

Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i kommittémotion A243 ett

tillkännagivande till regeringen av vad som i motionen anförs om

konsekvensbeskrivning av de tillämpningsbestämmelser som

utfärdas med stöd av arbetsmiljölagen. Motionärerna anser att

myndigheternas normgivning tenderat att bli alltför rikhaltig.

Ett liknande yrkande behandlades av utskottet i betänkandet

1989/90:AU8 (s. 18--19). Utskottet hänvisade i det sammanhanget

till att arbetarskyddsstyrelsen i likhet med andra myndigheter

är skyldig enligt den s.k. begränsningsförordningen (1987:1347)

att utreda tänkbara kostnadsmässiga konsekvenser av planerade

föreskrifter. Därmed ansågs önskemålet om

konsekvensbeskrivningar vara i rimlig mån tillgodosett.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Med anledning av

motionens kritik av arbetarskyddsstyrelsens normgivning vill

utskottet tillägga att arbetsmiljölagen är en s.k. ramlag och

att statsmakterna har förutsatt att lagen skall kompletteras med

styrelsens föreskrifter om de närmare krav som skall uppfyllas i

arbetsmiljöhänseende. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion A243 i nu redovisad del.

Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) föreslår i

motion A213 en begränsning av anmälningsskyldigheten i fråga

om arbetslokaler. Enligt 1 § arbetsmiljöförordningen

(1977:1166) skall arbetsgivaren anmäla till yrkesinspektionen

när lokaler tas i bruk som arbetslokaler. Det gäller både nya

lokaler och lokaler som tidigare använts för annan verksamhet.

Motionärerna anser att anmälan inte skall behöva ske när det,

som ofta är fallet, gäller mindre lokalförändringar och

lokalerna godkänns av skyddsombudet och den berörda

arbetstagarorganisationen.

Den kritiserade bestämmelsen har sin grund i den stora

betydelse det har för en god arbetsmiljö att skyddsfrågorna

beaktas redan vid arbetsplatsernas planering. Yrkesinspektionen

har därvid en viktig uppgift att fylla. Betydelsen av denna

planering understryks av de nya bestämmelser om

arbetsmiljöansvar vid projektering av byggnadsarbete som har

lagts fram i betänkandet Ds 1990:6 i detta ämne. Beredningen av

dessa förslag bör avvaktas innan man överväger lämpligheten av

de förenklingsåtgärder motionärerna förordar. Motion A213

avstyrks därmed.

En bättre uppföljning av arbetsmiljöbrott förordas i

motion A261 av Ove Karlsson m.fl. (s) mot bakgrund av att enligt

motionärerna en anmärkningsvärt låg andel polisanmälda

arbetsolyckor leder till åtal. Som åtgärder föreslås bl.a. att

arbetsmiljöbrotten ägnas mer tid i polisutbildningen och att

rikspolisstyrelsens handledning för att utreda sådana brott

också följs.

Utökad undervisning om arbetsmiljöbrott i polisutbildningen

föreslås av arbetsolycksutredningen (betänkande SOU 1988:3),

varvid utredningen förutsätter att information om den ovannämnda

handledningen från rikspolisstyrelsen skall ingå i

undervisningen. De i motionen berörda frågorna är således redan

aktualiserade i regeringens kansli. Med hänsyn härtill och då

utskottet utgår från att regeringens ställningstagande till

utredningsförslaget redovisas i den kommande

arbetslivspropositionen är det inte påkallat med någon åtgärd

med anledning av motionen, som på grund härav avstyrks.

Maja Bäckström och Johnny Ahlqvist (båda s) förordar i motion

A216 utbildning om arbetsmiljöavtalen för

arbetarskyddsverkets tillsynspersonal på grund av bristande

kunskaper om avtalen hos de lokala parterna. Detta leder i sin

tur till att man kan befara "att det lokala skyddsarbetet

fungerar dåligt ute i arbetslivet. Detta gäller såväl stora som

små arbetsplatser."

Utbildningsbehovet på arbetsmiljöområdet har granskats av

arbetsmiljökommissionen, som dock inte berört den av

motionärerna anlagda aspekten. Utskottet anser att det i första

hand måste vara de avtalsslutande parternas sak att se till att

träffade avtal kommer i praktisk tillämpning. Utskottet utgår

vidare från att den ökade uppmärksamhet som nu och framdeles

kommer att ägnas arbetslivsfrågorna kommer att medföra en

aktivering av det lokala skyddsarbetet. Av de nu nämnda skälen

avstyrker utskottet att riksdagen vidtar någon åtgärd med

anledning av motionen.

Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp) yrkar i motion A274 på

ett tillkännagivande till regeringen om behovet av ergonomiska

åtgärder på arbetsplatserna med hänsyn till att redan en

måttlig belastning kan leda till tecken på muskelfiberskada.

Belastningsskadorna och behovet att komma till rätta med dem

genom bl.a. ergonomiska åtgärder av olika slag tillhör de

senaste årens mest debatterade arbetsmiljöfrågor. Det kan därför

inte anses påkallat med ett allmänt uttalande till regeringen i

enlighet med förslaget i motionen, som därmed avstyrks av

utskottet.

Slutligen i detta avsnitt tar utskottet upp yrkandena i motion

A279 av Birger Andersson (c) om utbildning i miljökunskap

och en kampanj i samma ämne. Motionären vill att i

grundutbildningen för all lärarpersonal (förskollärare,

grundskollärare m.fl.) skall ingå utbildning i vad han kan

kallar vardagsnära miljökunskap.

Förslag till fortbildning för lärare i miljökunskap och om

naturresursområdet behandlades i våras av utbildningsutskottet

(1989/90:UbU12 s. 6) med anledning av två motioner (s resp.

vpk). Motionerna ledde inte till någon riksdagens åtgärd. En

begäran i vpk-motionen 1989/90:Jo879 att regeringen skall

redovisa hur ämnet miljökunskap tillgodoses i dagens utbildning

behandlas i höst av jordbruksutskottet i betänkandet

1990/91:JoU7. Vad gäller yrkandet om miljökampanj hänvisar

utskottet till vad miljö- och energiministern anfört i 1990 års

budgetproposition (bilaga 16 s. 95) om att naturvårdsverket

arbetar med en bred miljöinformation i syfte att genom större

kunskaper om miljöproblemen och betydelsen av att lösa dem

åstadkomma en miljöanpassad utveckling i samhället. Med

hänvisning till denna redovisning för de aktuella

frågornas behandling i andra sammanhang är utskottet för sin del

inte berett att föreslå något initiativ med anledning av motion

A279 utan avstyrker den i de nu behandlade delarna.

Arbetarskyddsverket

De båda kommittémotionerna A243 (m) och A453 (c) för fram

synpunkter på inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet.

I den moderata kommittémotionen framhålls

inspektionsverksamheten som särskilt viktig och att den därför

bör prioriteras. Med nuvarande ordning, fortsätter motionärerna,

måste yrkesinspektionen vid sina besök ta ställning till interna

konflikter som anses skapa en skadlig psykisk miljö.

Lagstiftning och ingrepp från yrkesinspektionen är dock

olämpliga medel för att skapa bättre psykiska miljöer.

Uppkommande problem bör i första hand lösas av företagsledning

och de anställda med hjälp av företagshälsovården. Motionärerna

anser att det bör utredas om arbetsmiljölagen bör ändras på

denna punkt.

I centerns kommittémotion uttalas att yrkesinspektionen bör

flytta fram positionerna i sitt arbete med spetsen riktad mot de

nya, svåra arbetsmiljöerna. Som exempel på sådana anges vård-

och omsorgsarbete, bildskärmsarbete och arbete i jord och skog.

Inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet har tagits upp

till ingående diskussion i 1989 och 1990 års budgetpropositioner

vid behandlingen av anslagsframställningarna till

arbetarskyddsverket. De föredragande statsråden har gjort

bestämda uttalanden om en målmedveten planering och prioritering

och om att yrkesinspektionens besöksverksamhet skall leda till

uppföljbara krav på arbetsmiljöförbättringar. Dessa

effektivitetskrav har godtagits av utskottet (senast

1989/90:AU12 s. 7).

Arbetsmiljökommissionen anser att den rådgivande verksamhet

inspektionen hittills bedrivit gentemot företagen bör stå

tillbaka för en renodlad inspektionsverksamhet. Nya och ändrade

krav kommer att ställas på inspektionen vid genomförande av

kommissionens förslag beträffande ekonomiska styrmedel m.m.

När det gäller uppslaget i den moderata kommittémotionen att

eventuellt lagfästa arbetsgivarnas ansvar för den psykiska

arbetsmiljön kan påpekas att arbetsmiljökommissionen har

föreslagit en ny paragraf i arbetsmiljölagen som skall fastslå

arbetsgivarnas ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete i

företagen. I anslutning till det förslaget understryker

kommissionen kraftigt att "arbetsmiljöarbetet måste utgå från en

helhetssyn som vidgas till att också i praktiken omfatta

psykiska och organisatoriska frågor".

Inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet under

innevarande budgetår är, som framgår av det ovan anförda,

fastlagd genom de i budgetpropositionen uppdragna, av riksdagen

godtagna riktlinjerna. I fråga om de förslag till den mer

långsiktiga inriktningen av verksamheten som skisseras i de båda

kommittémotionerna noterar utskottet den överensstämmelse som

finns i synsättet, att det är inspektionsverksamheten som bör

skjutas fram, dvs. yrkesinspektionens myndighetspräglade

uppgifter. Mer generella överväganden från riksdagens sida om

verksamhetsinriktningen bör dock anstå till ställningstagandena

till regeringens förslag i den kommande propositionen om

arbetslivspolitiken. Utskottet föreslår därför inte någon åtgärd

med anledning av motionerna A243 (m) och A453 (c).

Gunnar Nilsson och Jan Andersson (båda s) vill i motion A266

att riksdagen skall uttala sig för en snabbare handläggning av

besvärsärenden i arbetarskyddsstyrelsen. I de fall

arbetsgivarna överklagar förelägganden eller förbud som meddelas

av yrkesinspektionen, anför motionärerna, tar handläggningen hos

styrelsen enligt arbetstagarparten alltför lång tid.

Föreligger problem av det slag motionärerna gör gällande bör

de lösas internt genom att arbetstagarföreträdarna i styrelsen

tar upp saken med verksledningen. Utskottet avstyrker alltså ett

ingripande från riksdagens sida med anledning av motionen.

Vänsterpartiet yrkar i partimotionen A236 på kvalificerad

majoritet för fackförbunden vid sammansättningen av

arbetarsskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna.

Fackförbunden bör dessutom utse ordförandena i styrelsen och i

nämnderna.

Arbetarskyddsstyrelsens styrelse består av elva ledamöter med

generaldirektören som ordförande. Av ledamöterna utses fyra på

förslag av arbetstagarnas huvudorganisationer (två på förslag av

LO, en på förslag av TCO och en på förslag av SACO). I

yrkesinspektionsnämnderna, som också har elva ledamöter, är

tillsynsdirektören ordförande. Av ledamöterna utses fem av

arbetstagarsidan (tre på förslag av LO, en efter förslag av TCO

och en efter förslag av SACO).

Den i motionen föreslagna åtgärden är enligt utskottets

uppfattning inte ägnad att gagna den partssamverkan som

arbetsmiljöarbetet bygger på. Yrkandet avstyrks.

Yrkesinspektionsdistrikten sammanfaller i regel med länen. I

några fall bildar dock två län ett distrikt. Så är fallet med

Kalmar och Gotlands län, Kronobergs och Blekinge län,

Kristianstads och Malmöhus län, Hallands och Göteborgs och Bohus

län samt Västernorrlands och Jämtlands län.

Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) yrkar i motion A280 att

Blekinge län skall bilda eget yrkesinspektionsdistrikt, och

Ingegerd Sahlström och Lars Svensson (båda s) yrkar i motion

A251 att Hallands län skall utgöra eget distrikt.

Vid tidigare behandling av liknande förslag har invänts att

yrkesinspektionens distrikt bör ha en viss storlek för att kunna

skaffa och vidmakthålla erforderligt expertkunnande. Därtill

kommer att de effektivitetsvinster motionärerna anser sig vinna

med förslaget får vägas mot att arbetarskyddsverkets resurser

får omfördelas för att täcka administrationskostnaderna för att

bygga upp två nya distriktskanslier. Utskottet är tveksamt till

om detta är till nytta för tillsynsverksamheten och avstyrker

därför motionerna.

Skyddsombuden

Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i kommittémotion A243 en

utredning om systemet med skyddsombud och regionala

skyddsombud. Det nuvarande systemet sägs ha utformats utifrån

förutsättningarna i de stora industriföretagen men kan knappast

sägas fungera i många andra branscher, bl.a.

serviceverksamheten. Nya former för kontroll av arbetarskyddet

kan därför vara mer ändamålsenliga.

Arbetsmiljökommissionens förslag lägger, som tidigare sagts,

ett ökat arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar på

arbetsgivarna. Förslagen berör också ansvarsfrågor för de

enskilda arbetstagarna, för skyddsombuden och för de lokala

fackliga organisationerna. Detta är frågor som först bör

övervägas av statsmakterna innan man tar ställning i sak till

behovet av ytterligare utredningar om skyddsombuden. Utskottet

avstyrker följaktligen det utredningsinitiativ som begärs i

motionen.

Lars Svensson och Ingegerd Sahlström (båda s) hemställer i

motion A735 om ett tillkännagivande till regeringen om behovet

av åtgärder till stöd för skyddskommittéer och regionala

skyddsombud i syfte att få till stånd en bättre fungerande

arbetarskyddsfunktion.

Förslagen från arbetsmiljökommissionen får sammantagna anses

ha det av motionärerna angivna syftet. I avvaktan på prövningen

av kommissionens förslag bör någon åtgärd inte vidtas med

anledning av motionen, som alltså avstyrks.

Företagshälsovården

Folkpartiet vänder sig i motion A217 mot tanken att påskynda

utbyggnaden av företagshälsovården genom ett lagfäst

obligatorium. I stället bör uppdras åt arbetsmiljökommissionen

att alternativt pröva modeller som innebär att företag kan

anlita en partsneutral lokal expertis för sitt

arbetsmiljöarbete utan fullständig anknytning till

företagshälsovården.

Den arbetsgrupp som sett över 1986 års

företagshälsovårdsreform har i sitt betänkande bestämt avrått

från att tillgripa lagstiftning för att tvinga fram anslutning

till företagshälsovården. Utredningen föreslår i stället ändrade

bidragsregler för att stimulera till anslutning av de företag

som fortfarande står utanför företagshälsovården. Huvudsakligen

är det småföretag. Det obligatorium motionärerna befarar synes

mot denna bakgrund för dagen inte vara aktuellt. Med hänsyn

härtill och till att företagshälsovårdens verksamhetsformer och

utbud av tjänster bör prövas i samband med statsmakternas

ställningstagande till arbetsgruppens förslag avstyrks motion

A217 i denna del.

Vpk förespråkar i motion A236 att regeringen skall få i

uppdrag att verka för en utbyggnad av yrkesmedicinen och

företagshälsovården.

Den fortsatta utbyggnaden av företagshälsovården är själva

kärnfrågan för det nyssnämnda utredningsarbetet. I väntan på

regeringens ställningstagande till utredningsförslagen saknas

anledning för riksdagen att avge den meningsyttring som begärs i

motionen, som sålunda avstyrks i den aktuella delen.

Sonja Rembo m.fl. (m) kritiserar i kommittémotion A243

reglerna för förebyggande vård och sjukvård inom

företagshälsovården. Reglerna innebär, säger motionärerna att

företagshälsovården har till uppgift att förebygga arbetsskador

och att behandla och rehabilitera arbetsskadade.

Företagshälsovårdens läkare skulle dock kunna utnyttjas bättre

om de får ta emot patienter vid akuta sjukdomstillstånd.

Företagsläkaren borde få bli en husläkare för de anställda.

Motionärerna föreslår att det uppdras åt regeringen att efter

utredning lägga fram förslag till ändrade statsbidragsregler i

enlighet med det anförda.

Avvägningen av förebyggande och sjukvårdande insatser inom

företagshälsovården diskuterades utförligt av 1976 års

företagshälsovårdsutredning och i proposition 1984/85:89 med

förslag till bl.a. nu gällande statsbidragsregler. Saken har

tagits upp på nytt till överväganden i den nya

företagshälsovårdsöversynen. Motionärernas yrkande om utredning

är alltså redan tillgodosett. Ett ställningstagande i sakfrågan

bör även i detta fall anstå i avvaktan på den fortsatta

beredningen av utredningens förslag. Motionen bör således i

föreliggande del inte leda till någon åtgärd.

Karin Israelsson m.fl. (c) föreslår i motion A725 ett

tillkännagivande till regeringen om sjukanmälningar till

företagshälsovården för att underlätta för denna att snabbt

komma in med förbättringar som förebygger ytterligare

arbetsskadefall.

Utskottet ställer sig tveksamt till tanken att

försäkringskassorna skall delge företagshälsovården inkomna

sjukanmälningar. Det förefaller vara smidigare om uppgifter om

sjukfrånvaro -- i den utsträckning det anses lämpligt och

behövligt -- utväxlas direkt mellan företag och

företagshälsovård. Utskottet avstyrker därmed det i motionen

begärda tillkännagivandet.

Arbetsmiljöfonden

Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i motion A243 en utredning om

arbetsmiljöfonden. Vad motionärerna ifrågasätter är

användningen av fondmedel för utbildning och information på

medbestämmandeområdet. De anser att medlen för ändamålet i

stället bör ställas till försäkringskassornas förfogande för att

rehabilitera arbetsskadade.

Vidare föreslår Claes Roxbergh m.fl. (mp) i motion A241 att

minst 100 milj.kr. av arbetsmiljöfonden skall få tas i anspråk

till informationsinsatser för att förebygga psykiska skador i

enlighet med en av regeringen utfärdad åtgärdsplan.

I samband med 1976 års medbestämmandereform bestämdes att

staten skulle finansiera utbildning och information om reformen

riktad till arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och

deras medlemmar. Finansieringen skedde första åren över

statsbudgeten. Sedan år 1981 bekostas utbildningen och

informationen av medel från arbetsmiljöfonden, som i sin tur

byggs upp av medel från arbetarskyddsavgiften. Av fondmedlen

avsätts sedan år 1981 30 % till utbildning och information om

MBL. Som exempel kan här nämnas att arbetsmiljöfondens kostnader

under budgetåret 1988/89 uppgick till totalt 650 milj.kr., varav

196 milj.kr. belöpte på information och utbildning om MBL.

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag åt

arbetsmiljökommissionen gjort en granskning av de s.k.

MBL-medlen samt de medel arbetsmiljöfonden betalar ut för

utbildning och information på arbetsmiljöområdet. Båda

bidragsändamålen är fastlagda i 4 kap. 8 § lagen (1981:691) om

socialavgifter.

När det gäller MBL-medlen föreslår RRV i sin rapport i maj

1990 två huvudalternativ till den nuvarande modellen för

medelsfördelning. Det ena är ett

besparings/omprioriteringsalternativ och innebär att resurserna

för utbildning och information om MBL slopas eller delvis

omprioriteras samtidigt som arbetarskyddsavgiften sänks. Det

andra är ett decentraliseringsalternativ som innebär att

MBL-utbildningarna fortsätter men besluten om resurserna läggs

på de lokala facken på arbetsplatserna.

Arbetsmiljöfondens framtida verksamhet berörs härutöver av de

i betänkandet (SOU 1990:54) Arbetslivsforskning -- inriktning,

organisation, finansiering framlagda förslagen till delvis

ändrade förutsättningar för verksamheten.

Av redogörelsen ovan framgår att yrkandet i den moderata

kommittémotionen A243 om utredning av arbetsmiljöfonden är

tillgodosett. När det gäller frågan om den fortsatta

användningen av MBL-medlen bör regeringens ställningstagande

avvaktas. Utskottet utgår från att saken övervägs i den blivande

propositionen om arbetslivspolitiken.

Uppslaget i samma motion att till rehabilitering använda medel

från arbetsmiljöfonden och från sjukförsäkringen har enligt

utskottets mening inte längre aktualitet. Efter det att motionen

väcktes har riksdagen med anledning av proposition 1989/90:62

fastställt riktlinjer för användningen av den nya

arbetslivsfonden. Därmed står nya, stora resurser till

förfogande för rehabilitering. Motionens syfte i denna del har

vidare tillgodosetts genom att möjligheter öppnats för

försäkringskassorna att köpa rehabiliteringstjänster av

sjukförsäkringsmedel intill ett årligt belopp om 500 milj.kr.

De i motion A241 (mp) avsedda insatserna för att förbättra den

psykiska arbetsmiljön ses av motionärerna som en form av

förebyggande sjukvård. Utskottet delar denna uppfattning och

anser att informationsinsatser av det aktuella slaget ligger väl

till för företagshälsovården att bedriva. Något extra ekonomiskt

stöd härför bör dock inte utgå vid sidan av det betydande årliga

statsbidrag som redan kommer företagshälsovården till del.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A241 och A243,

den sistnämnda i den här behandlade delen.

Centern berör i kommittémotion A453 frågan om användning av

medlen ur arbetsmiljöfonden. Av motionstexten framgår att det är

arbetslivsfonden som avses. Motionärerna framhåller att en

prioritering bör göras av yrkesområden med hög andel skador och

olycksfall. Stor hänsyn måste också tas till att framtida

arbetsplatser och arbetsmiljöer byggs ut över hela landet,

varvid småföretagen bör ges speciellt företräde.

För bidragsprövningen har byggts upp en regional organisation,

med styrelser och kanslier i varje län. Med denna regionala

anknytning har statsmakterna velat tillskapa ett regionalt

inflytande över bidragsgivningen och säkerställa att denna

bedrivs nära de berörda arbetsplatserna. Om man så vill kan man

se detta som en administrativ åtgärd för att åstadkomma en

fördelning av fondmedlen över hela landet.

Då det sedan gäller bidragsgivningens ändamål erinrar

utskottet om att dessa är fastlagda i lagen (1989:484) om

arbetsmiljöavgift. Enligt lagen får bidrag ges för

1) utgifter för rehabiliteringsåtgärder för anställda med

långvarigt nedsatt hälsa,

2) utgifter för att nedbringa anställdas frånvaro,

3) utgifter för arbetsmiljöinvesteringar i den mån det inte

enligt lag eller författning åligger arbetsgivaren att göra

sådan investering.

Bidragsändamålen har -- inom de i lagen ovan angivna ramarna

-- preciserats genom de riktlinjer för användningen som

riksdagen antog i enlighet med förslagen i proposition

1989/90:62. När det gäller åtgärderna för stöd till

rehabilitering och arbetsanpassning kan uppenbarligen

åtskillnad inte göras mellan stora och små företag, eftersom det

här är fråga om individinriktade insatser. I fråga om stöd till

arbetsmiljöförbättrande insatser anser utskottet att vid en

konkurrens om medelstilldelningen bör företräde ges åt projekt

som bäst fyller syftet att leda till förbättringar av

arbetsmiljön. Utskottet ser det som positivt om

arbetslivsfondens verksamhet leder till att småföretagen

engageras aktivt i arbetet på att förbättra arbetsmiljön. Det

skulle dock strida mot lagstiftningens syfte om det är

motionärernas tanke att omgestalta arbetslivsfonden till en form

av allmänt småföretagarstöd. Utskottet vill inte föreslå ett

initiativ till lagändring av denna innebörd och avstyrker därför

det nu behandlade yrkandet i motion A453.

Psykosociala frågor

Den tidigare arbetarskyddslagen var främst inriktad på att

undanröja arbetsmiljöproblem av tekniskt, fysikaliskt eller

kemiskt slag. Med tillkomsten år 1977 av den nu gällande

arbetsmiljölagen erkändes problem av ett annat slag, de

psykosociala. Till sådana problem brukar hänföras

organisatoriska och sociala förhållanden på arbetsplatsen, t.ex.

arbetsuppgifternas innehåll och möjligheterna till kontakt,

samarbete, inflytande och personlig utveckling.

Arbetsorganisationen inom den offentliga sektorn behandlas

som problem i folkpartiets partimotion A217 och i den moderata

kommittémotionen A243. Arbetssituationen sägs i hög grad vara

påverkad av att besluten om verksamheten fattas långt från

arbetsplatserna utan att vara relaterade till de anställdas

insatser. Mot den bakgrunden förespråkar motionärerna en

decentralisering med ökad tilltro till personalens förmåga att

fatta egna beslut och med möjlighet till återkoppling och eget

ansvar. I folkpartimotionen tilläggs behovet att skapa ett

bättre system för belöningar och uppskattning av goda insatser

samt av att stimulera och understödja personlig utveckling.

Motionerna tar upp problem av samma slag som utskottet nyligen

har behandlat från personalpolitiska synpunkter i betänkandet

1990/91:AU7. I det betänkandet konstaterade utskottet med

anledning av den då föreliggande folkpartimotionen 1989/90:A601

-- till vilken den nu aktuella folkpartimotionen A217 hänvisar

-- att de framförda kraven ligger i linje med den pågående

utvecklingen och att med direktiven till den nu pågående

översynen av lagen om offentlig anställning ytterligare steg tas

i den riktning motionärerna efterlyser. Någon åtgärd från

riksdagens sida var därför inte påkallad.

Utskottet vill vidare hänvisa till att ett nytt

arbetsmiljöavtal på det statliga området träffades förra året. I

de partsgemensamma värderingar som inleder avtalet uttalas

följande:

När de anställda ges möjlighet att påverka sin arbetssituation

och utvecklas efter sina förutsättningar, att känna gemenskap

med arbetskamrater och ta ansvar för sina egna och andras

arbetsförhållanden bidrar detta till en god arbetsmiljö.

För egen del vill utskottet tillfoga att utskottet delar

motionärernas uppfattning att de frågor som har med

arbetsorganisationen att göra bör spela en växande roll i

arbetsmiljöarbetet. Även arbetsmiljökommissionen tillmäter

frågor av det slaget en stor vikt. I första hand är det

arbetsgivarnas sak att se till att arbetet bedrivs effektivt och

på ett sätt som arbetstagarna upplever som meningsfullt och

utvecklande. För detta arbetsgivaransvar talar i fråga om den

offentliga sektorn även att det är svårt för utomstående

tillsynsorgan att från arbetsmiljösynpunkt angripa

arbetsorganisatoriska brister, eftersom de offentliga

verksamheterna ofta är reglerade i lag eller författning som

huvudmannen inte råder över. Därtill kommer att verksamheterna

är finansierade via budgetar som beslutas i demokratisk ordning

av riksdagen eller kommunala organ.

Det är för tidigt att bedöma om behandlingen av

arbetsmiljökommissionens förslag till åtgärder för att öka

trycket på arbetsgivarna att leva upp till sitt

arbetsmiljöansvar kan leda till en vidgad medvetenhet hos de

offentliga arbetsgivarna om problem av de slag som aktualiserats

i de båda motionerna. Oavsett resultatet av kommissionens

förslag utgår utskottet från att det pågående förnyelsearbetet

inom den offentliga sektorn iakttar intentionerna i det nya

statliga arbetsmiljöavtalet. Detta bör innebära att även

arbetsmiljöfaktorer av det slag som exemplifieras i motionerna

blir uppmärksammade.

Utöver de ovan gjorda uttalandena anser sig utskottet inte

vilja föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna A217 och

A243 i de föreliggande delarna.

Med hänvisning till att mobbning på arbetsplatserna på

senare tid har blivit ett alltmer uppmärksammat problem yrkar

centerpartiet i partimotion A205 att det skall uppdras åt

arbetsmiljökommissionen att kartlägga mobbningens omfattning.

Även Martin Olsson (c) anser i motion A218 att mobbningen bör

uppmärksammas av kommissionen. Motionären föreslår vidare stöd

till forskning vid arbetsmiljöinstitutet, att utbildning ordnas

för arbetsledare och fackliga förtroendemän m.fl. Det bör vara

regeringens sak att bedöma vilka samhälleliga insatser som bör

göras i kampen mot mobbning på arbetsplatserna.

Sonja Rembo m.fl. (m) uttalar i kommittémotion A243 att det

huvudsakliga sättet att angripa problemen bör vara genom

åtgärder inom företagen.

Utskottet anser liksom motionärerna att man skall se

allvarligt på den vuxenmobbning som förekommer i arbetslivet.

Det ligger ett stort ansvar på arbetsgivare, facket och

arbetskamrater att motverka sådant psykiskt våld närhelst det

uppkommer.

Mobbning har inte behandlats närmare i

arbetsmiljökommissionens huvudbetänkande, men utskottet tar för

givet att detta angelägna arbetsmiljöproblem kommer att

aktualiseras på nytt vid den kommande behandlingen av

arbetslivspolitiken i stort. Med anledning av vad som sägs i

motion A218 om forskning m.m. vill utskottet tillägga följande.

Vid arbetsmiljöinstitutet bedrivs i samarbete med

Praktikertjänst AB ett fyraårigt forskningsprojekt om psykiskt

våld och vuxenmobbning. Projektet avslutas i december 1991. Även

vid Göteborgs universitet (psykologiska institutionen) bedrivs

forskning om mobbning. Den partssammansatta statens

arbetsmiljönämnd har i år för statsförvaltningen presenterat ett

policydokument om mobbning benämnt Social utstötning på

arbetsplatsen. Detta dokument anses vara det första i sitt slag

i ämnet. Av de fackliga huvudorganisationerna har TCO några år

tidigare gett ut en uppmärksammad skrift ("Den första stenen",

1987).

Önskemålen i motionerna A205 (c) och A218 (c) om uppdrag åt

arbetsmiljökommissionen saknar numera aktualitet eftersom

kommissionens arbete är avslutat sedan i somras. Inför den

förestående prövningen av arbetslivspolitiken anser utskottet

det inte heller meningsfullt att överväga initiativ till ett

nytt utredningsarbete. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt

anförts om vuxenmobbning bör motionerna A205, A218 och A243, den

sistnämnda i nu aktuell del, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Kersti Johansson och Stina Gustafsson (båda c) yrkar i motion

A292 att det skall göras en analys av jordbrukarnas

psykosociala situation. Motionärerna anför att lantbruket i

dag är ett utpräglat ensamarbete. Det sociala nätverket glesas

ut kraftigt. Dessutom har försämrad lönsamhet och andra

ekonomiska bekymmer tilltagit. I miljödebatten har allmänhet och

massmedia ofta intagit en negativ hållning till det svenska

lantbruket. Överproduktionen av vissa jordbruksprodukter har

varit en belastning, och ökad konkurrens från Europamarknaden

skapar stor osäkerhet inför 1990-talet.

Utskottet har förståelse för om lantbrukarna mot bakgrund av

de i motionen angivna faktorerna upplever sin situation som

pressad. Dessa faktorer anknyter dock, som utskottet ser det,

väsentligen till de allmänna ekonomiska villkoren för den

svenska jordbruksnäringen. Utskottet erinrar om att de

ekonomiska ramarna för det svenska jordbruket innefattas i de

riktlinjer för livsmedelspolitiken som riksdagen antog i våras.

Det är för tidigt att dra några slutsatser av effekterna av

detta beslut i de hänseenden motionärerna har berört.

Bedöms ändå av lantbrukarna själva en från psykosociala

utgångspunkter gjord analys av deras situation som angelägen

ifrågasätter utskottet om inte en sådan kartläggning med fördel

kan utföras inom jordbrukets föreningsrörelse och dess

expertorgan på området -- Lantbrukshälsan.

På de ovan angivna grunderna biträder utskottet inte tanken på

ett i offentlig regi utfört utredningsarbete såsom begärs i

motionen, utan denna avstyrks av utskottet.

Erik Holmkvist m.fl. (m) föreslår i motion A259 ett

tillkännagivande till regeringen av vad som anförts i motionen

om missbruksproblem på arbetsplatserna. Den dolda

alkoholismen skapar allt fler skador och olyckor. De som är

arbetskamrater måste därför oftare och snabbare än nu sker ta

upp dessa problem, framhåller motionärerna, som tillägger att

det är en falsk solidaritet att låta en missbrukande kamrat

fortsätta sitt missbruk på den gemensamma arbetsplatsen.

Som framhålls i motionen är det för arbetsgivare, facket och

arbetskamraterna en viktig uppgift att medverka till färre

missbruksproblem på våra arbetsplatser. Utskottet instämmer

också i betydelsen av en kamratstödjande verksamhet på

arbetsplatserna. Åtskilligt görs sedan länge för att stärka och

underlätta sådan verksamhet, bl.a. från de fackliga

organisationernas sida. Samtidigt får man ha klart för sig att

det här är fråga om en ömtålig, krävande och stundom också

otacksam uppgift.

Utskottet -- som alltså instämmer med motionärerna i

betydelsen av insatser från skyddsombudens, fackets och övriga

arbetskamraters sida -- vill dock samtidigt understryka att när

det gäller missbruksproblem liksom andra arbetsmiljöproblem så

är det arbetsgivarna, cheferna och arbetsledarna som primärt har

ansvaret att ta itu med uppkommande problem. Vad nu sagts är

uttryck för väl etablerade uppfattningar. Därför är det inte

motiverat att delge regeringen dessa med anledning av motion

A259 gjorda uttalanden. Utskottet anser för den skull att

motionen bör lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

Claes Roxbergh m.fl. (mp) hemställer i motion A234 om ett

uppdrag till regeringen att utarbeta direktiv så att

arbetsplatser blir rökfria.

Förslag som leder till inskränkningar i tobaksrökning på

arbetsplatserna har lagts fram av tobaksutredningen

(betänkande SOU 1990:29). Mot den bakgrunden är det inte

aktuellt för riksdagen att överväga ett initiativ i frågan, utan

regeringens proposition med anledning av utredningsförslaget bör

avvaktas. Motionen avstyrks sålunda.

Stina Eliasson och Ingbritt Furhammar (båda c) vill i motion

A203 att riksdagen skall göra ett uttalande om angelägenheten av

bra och riktig belysning på arbetsplatserna.

Utskottet har samma uppfattning som motionärerna. Inte minst

på detta område kan yrkesinspektionen och en väl utbyggd

företagshälsovård göra viktiga insatser. Något behov av ett

riksdagens uttalande i ämnet kan dock inte anses föreligga.

Vidare vill motionärerna att riksdagen skall uttala sig om

forskning och fortsatta försök med ljusterapi. De syftar på den

intressanta forskning som pågår vid S:t Görans sjukhus i

Stockholm med ljusterapi i stället för psykofarmaka som åtgärd

mot vissa typer av depressioner. Utskottet anser att vad

motionärerna anfört inte ger tillräckligt underlag för att

bedöma i vad mån det är påkallat för staten att gå in med

särskilda ekonomiska insatser och är därför inte heller i denna

del berett att föreslå något initiativ med anledning av

motionen.

Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) kräver i motion A269 åtgärder

mot asbestos och silikos. Motiveringen utgörs av text ur

författaren Göran Palms Sverige en vintersaga (1985).

Motionärerna begär bl.a. en uppföljning av det s.k.

silikosuppföljningsprojekt som bedrevs i arbetarskyddsstyrelsens

regi under 1970-talet och början av 1980-talet.

När det gäller användning av kvarts -- som kan leda till

silikos (stendammlunga) -- har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat

nu gällande föreskrifter år 1983. Föreskrifterna innefattar

bl.a. kontinuerlig kontroll av luftföroreningar på arbetsplatser

med kvartshaltigt damm och medicinsk kontroll av dem som

sysselsätts i sådant arbete. Det är ett allmänt krav att

kvartshaltigt material som vid hantering kan medföra risk för

ohälsa skall om möjligt bytas ut mot ofarligt eller mindre

farligt material.

I fråga om asbest och asbesthaltigt material är huvudregeln

enligt arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter från år 1986 ett

principiellt förbud mot användning. Skall sådant material ändå

användas, bearbetas eller behandlas krävs i varje särskilt fall

tillstånd av arbetarskyddsstyrelsen.

Utskottet är inte berett att med anledning av motionen ta

initiativ till hårdare skyddsföreskrifter mot användning av

asbest- och kvartsmaterial utan avstyrker med det anförda motion

A269.

Elving Andersson (c) anför i motion A201 om bullerfrågor

att allt fler ungdomar i dag har hörselskador. Bidragande

orsaker är den mycket höga ljudnivån vid rockkonserter och

diskotek etc. Ur arbetsmiljösynpunkt krävs det skärpta regler

och bättre övervakning av ljudnivån i sådana lokaler enligt

motionären. I förebyggande syfte på lång sikt behövs vidare en

informationskampanj i skolan om freestyleapparater och

bullerskador.

I motion A296 begär Roy Ottosson m.fl. (mp) att riksdagen

beslutar om nytt gränsvärde för buller -- nämligen 35 dB(A) på

arbetsplatser vilka i sig inte klassats som särskilt bullriga.

Detta gränsvärde föreslås införas före 1993 års utgång.

Utskottet har i sitt betänkande 1989/90:AU8 från föregående år

utförligt behandlat arbetsgången för att sätta hygieniska

gränsvärden. Med hänsyn till vad som därvid framkommit om kraven

på arbetsproceduren för att ta fram gränsvärden ställer sig

utskottet avvisande till det förslag till handläggning som

framförs i motion A296 (mp).

Föreskrifter om buller finns i arbetarskyddsstyrelsens

kungörelse AFS 1986:15. Om bullerexponeringen överstiger 85 dB i

ekvivalent ljudnivå under en typisk arbetsdag föreskrivs att

åtgärder skall vidtas för att minska exponeringen. För detta

ändamål skall ett tidsplanerat åtgärdsprogram utarbetas och

dokumenteras. Arbete i dansrestauranger och diskotek nämns i

kommentaren till föreskrifterna.

För arbetsmiljökommissionens räkning har

arbetarskyddsstyrelsen utarbetat en rapport Utvärdering av

åtgärder inom bullerområdet (oktober 1989). Syftet har varit att

utvärdera effekterna av olika insatser som gjorts på

bullerområdet och att redovisa erfarenheterna av

åtgärdsplanerna. Sammanfattningsvis har arbetarskyddsstyrelsen

funnit att bullerkungörelsen är ett användbart verktyg för att

skapa en bättre arbetsmiljö med avseende på buller och att

tidsplanerade åtgärdsprogram är en viktig del därav.

Genomdrivandet av kungörelsens intentioner anses dock vara

eftersatt eftersom yrkesinspektionen inte har tid att besöka

alla företag så ofta som skulle behövas. Som tidigare redovisats

bildar arbetsmiljökommissionens rapporter ett av underlagen för

den planerade propositionen på arbetsmiljöområdet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

A201 (c) och A296 (mp).

Yrkesrelaterade problem

I tre motioner behandlas amalgam som arbetsmiljöfara.

Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (båda v) begär i motion

A209 att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att utfärda bättre

anpassade föreskrifter för tandvårdspersonal vad gäller

användning av amalgam. Enligt forskningen löper

tandvårdspersonal en potentiell förgiftningsrisk. Forskare som

har slagit larm om miljöriskerna har dock ofta mötts av

likgiltighet.

Även Siw Persson m.fl. (fp) tar i motion A220 upp riskerna för

tandvårdspersonalen och pekar bl.a. på vikten av information om

skyddsföreskrifter och användande av skyddsutrustning. Vidare

begärs generösare saneringsregler för kvicksilverdrabbade

patienter samt generösare arbetsskadeersättning för drabbad

personal.

Marianne Andersson i Vårgårda och Jan Hyttring (båda c) anför

i motion A289 att tandvårdspersonal bör genomgå årliga

hälsoundersökningar och att en regelbunden kontroll av

arbetsmiljön bör göras i de laboratorier där kvicksilveranalysen

sker.

Utskottet har utförligt behandlat frågan om amalgam som

arbetsmiljöfara i sitt betänkande 1989/90:AU8 från föregående

år. Utskottet vill hänvisa till detta betänkande beträffande

tidigare riksdagsbehandling av denna fråga m.m.

Sedan något år tillbaka föreligger arbetarskyddsstyrelsens

allmänna råd om arbete med kvicksilver och amalgam inom

tandvården (AFS 1989:7). I de allmänna råden informeras om

hälsoeffekter av kvicksilver och om arbetsmiljölagens

bestämmelser att arbetsgivare skall se till att arbetstagare får

god kännedom om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs samt

upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet m.m.

Därefter följer råd i olika avseenden vad gäller

tandvårdsarbetets olika moment samt hantering av

kvicksilverhaltigt avfall.

Mot bakgrund av att tandvårdspersonal har en högre andel

belastningssjukdomar än andra grupper har arbetarskyddsstyrelsen

år 1989 påbörjat ett projekt med en inventering av

tandvårdspersonalens totala arbetsmiljösituation. Projektet

skall resultera i en ergonomihandbok med åtgärdsförslag för

tandvården. Enligt tidsplanen beräknas projektet vara klart i

juni 1991.

Utskottet gör samma bedömning som tidigare att olämplig

hantering av amalgam kan medföra hälsorisker. I avvaktan på att

de nya material som skall ersätta amalgam blir utredda

förutsätter utskottet liksom föregående år att en

tillfredsställande arbetsmiljö kan uppnås genom att

arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med kvicksilver

och amalgam inom tandvården följs. Med hänvisning till

arbetarskyddsstyrelsens tillsynsansvar och de allmänna råden

samt till vad som i övrigt anförts avstyrker utskottet

motionerna A209 (v), A220 (fp) och A289 (c).

I motion A256 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) begärs att

riksdagen förbjuder ackordslön för förare av transporter

på väg med farligt gods. Motionens motivering återfinns i

motion 1989/90:T221 och lyder: "Det förekommer t.o.m. att förare

av miljöfarligt gods har ackordslön. Det bör förbjudas."

Utskottet hade föregående år att ta ställning till ett yrkande

från miljöpartiet angående behovet att genom lag införa förbud

mot ackordslöner. I utskottets betänkande 1989/90:AU8 hänvisade

utskottet bl.a. till arbetsmiljökommissionens uppdrag att lägga

fram förslag till åtgärder för att ändra sådana

arbetsförhållanden som skapar skador och ohälsa. Enligt

arbetsmiljökommissionens betänkande har löneformen betydelse som

arbetsmiljöfaktor. Därför bör en regel tas in i arbetsmiljölagen

om att löneformer som innebär en påtaglig risk för ohälsa eller

olycksfall inte skall användas. Utskottet har inhämtat att den

planerade propositionen om arbetsmiljö även kan beröra

löneformerna. Utskottet förutsätter i övrigt att parterna tar

upp olämpliga arbetsförhållanden till förhandling. Därmed

avstyrker utskottet motion A256.

I motion A257 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) föreslås att det

uppdras åt regeringen att göra en analys av ensamarbetets

problem och behov av stimulans. Det anförs att ensamarbete kan

vara ett stort problem särskilt inom hemtjänst, jordbruk och

viss administration.

Som utskottet konstaterat föregående år har

arbetarskyddsstyrelsen utfärdat en kungörelse (AFS 1982:3) om

ensamarbete. Enligt föreskrifterna skall åtgärder vidtas för att

så långt som möjligt ordna ensamarbete så att den som utför

arbetet ensam inte löper större risk för skada än om flera

personer gemensamt utför arbetet. Till kungörelsen har fogats

kommentarer om bl.a. regler om ensamarbete vid speciella arbeten

samt praktiska råd.

När det gäller den i motionen nämnda hemtjänsten vill

utskottet erinra om att det pågår en undersökning inom

Stockholms socialförvaltning angående arbetsskador inom

hemtjänsten, bl.a. arbetsskador på grund av våld. Den framtagna

statistiken innebär att under år 1989 gjordes 967

arbetsskadeanmälningar inom hemservice, varav 53 fall avsåg våld

och 48 hot om våld. Vid nästan hälften av samtliga anmälningar

(442 fall) hade arbetet utförts i form av ensamarbete.

Utskottet har inhämtat att arbetarskyddsstyrelsen inom kort

kommer att ta ställning till ett förslag om nya föreskrifter om

omvårdnadsarbete i enskilt hem. Bl.a. föreslås en föreskrift att

arbete som innebär påtaglig risk för att arbetstagare utsätts

för våld, hot eller andra psykiskt påfrestande förhållanden inte

får utföras som ensamarbete.

Arbetsmiljökommissionen som kartlagt yrken med specifika

hälsoproblem konstaterar att lant-, skogs- och trädgårdsbrukare

har en förhöjd risk av arbetsolyckor med dödlig utgång. För

kvinnliga lantarbetare redovisas en förhöjd förekomst av svåra

olyckor och för manliga lantarbetare olyckor med dödlig utgång.

Med denna redovisning vill utskottet säga att det problem som

motionärerna har pekat på är föremål för såväl analys som

överväganden om åtgärder. Med hänvisning till det anförda anser

utskottet att motion A257 i denna del inte påkallar någon

riksdagens åtgärd.

Kvinnors arbetsmiljöproblem

Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem tas upp i sex

motioner.

Folkpartiet anser i motionerna A217 och A802 att det är

viktigt att kvinnors arbetsmiljöer särskilt uppmärksammas i

samband med att arbetsmiljön nu ses över. Kvinnors sjukfrånvaro

har ökat under 1980-talet med nästan 50%, medan männens

frånvaro har ökat med 15 %. En viktig orsak till detta är

kvinnornas arbetsmiljö. Bl.a. pekar motionärerna på

belastningsskadorna, särskilt bland kvinnor under 25 år. Lyft är

orsak till mer än hälften av olyckorna för kvinnor.

Många kvinnors arbetsdag tar inte slut när de lämnar sin

arbetsplats, vilket i många fall skapar speciella problem vad

gäller rehabilitering. De monotona jobben måste förändras.

Vidare är det nödvändigt att arbetsgivarna medverkar till att de

unga kvinnorna -- av vilka många har dålig utbildning -- får

möjlighet till vidareutveckling i sitt arbete.

I fråga om gravida kvinnor finns behov av ett bättre skydd i

arbetsmiljöer som är eller kan vara skadliga för fostret. Det är

därför viktigt enligt folkpartiet att gravida kvinnor får rätt

till omplacering under graviditeten. Kan omplacering inte ske

bör rätt till utbyggd havandeskapspenning omedelbart inträda.

Vänsterpartiet begär i motion A805 ökad forskning kring

specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem. Bakgrunden är bl.a.

kvinnornas högre sjuktal. Kännetecknande för kvinnornas

arbetsplatser är att de har låg status, låga löner och dålig

arbetsmiljö -- inom industrin oftast med de monotonaste och

ensidigaste arbetsuppgifterna. Det har visat sig att medan de

traditionellt manliga tunga jobben har underlättats med ny

teknologi, så är kvinnors tunga jobb fortfarande manuella. Det

är kvinnor inom vården som har de allra tyngsta jobben både när

det gäller fysisk och psykisk belastning. Förutom lagstiftning

krävs det enligt vänsterpartiet forskning kring specifikt

kvinnliga arbetsmiljöproblem. Därutöver behövs det en förändrad

arbetsorganisation -- framför allt inom den offentliga sektorn.

Inom t.ex. vården är det effektivitetskrav och en hierarkisk

beslutsordning som begränsar kvinnors möjligheter att utföra

arbetet på sina egna och vårdtagarnas villkor. Vidare behövs det

forskning om skiftarbetets effekter på kvinnor samt forskning om

arbetsmiljöns effekter på kvinnan och barnet under graviditeten.

I centerns kommittémotion A815 av Kersti Johansson m.fl. pekas

på att vissa kvinnliga yrkesområden har en både fysiskt och

psykiskt tung arbetsmiljö. Detta gäller t.ex. för vårdbiträden

-- en personalgrupp där arbetsskadorna är många och

personalomsättningen stor. Även den tekniska utvecklingen skapar

arbetsmiljöproblem, t.ex. bildskärmsarbete. Det är nödvändigt

med insatser i fråga om arbetsmiljöproblem och arbetsskador som

främst drabbar kvinnor, anför motionärerna.

I motion A238 av Anita Johansson m.fl. (s) anförs att

belastningsskador är den vanligaste orsaken till de anmälda

arbetssjukdomarna inom sjukvården. Vad som är alarmerande enligt

motionärerna är att även de mycket unga kvinnorna numera tillhör

de belastningsskadade. Det finns därför behov av skyndsamma

åtgärder för att förebygga och avhjälpa akuta skador i de

tyngsta arbetena inom sjukvården.

Gunilla André och Karin Starrin (båda c) begär i motion A817

att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att sätta in särskilda

resurser för att förebygga skador som enligt tillgänglig

statistik drabbar kvinnor mest. Även i denna motion pekas på

kvinnornas högre sjukfrånvaro, belastningsskador, tunga lyft och

monotona jobb. Verktyg är tillverkade för manshänder. Kvinnorna

har enligt motionärerna gått ut i ett arbetsliv som inte är

anpassat för kvinnor.

Utskottet vill först erinra om att arbetsmiljökommissionen i

sitt material har belyst skillnader i hälsa mellan män och

kvinnor kopplat till arbetsmiljön. Sammanfattningsvis har enligt

kommissionen en större andel av kvinnorna rapporterat olika

besvär och sjukdomssymptom, och denna skillnad är betydligt mer

markerad vad gäller psykiska besvär. Däremot är dödligheten

högre för män i alla åldrar. Om kvinnornas eget yrke tas som

grund för klassindelningen framstår kvinnor i kategorierna

yrkesarbetare och egna företagare som de mest utsatta för

fysiska besvär. Beträffande psykiska besvär påvisas samband även

med makens arbete. Enligt kommissionen tyder detta på att det är

förhållanden utanför arbetet som är psykiskt påfrestande för

vissa kvinnor. Kommissionen drar slutsatsen att kvinnors större

utsatthet för sjuklighet inte enbart kan förstås som en effekt

av skillnader i arbetsmiljöförhållanden mellan könen. Tvärtom

tycks en stor del av kvinnors sjuklighet vara rotad i

traditionell könsrollsfördelning av arbetet i hemmet. De kvinnor

som har både dålig arbetsmiljö och en traditionell könsroll är

utsatta i särskilt hög grad.

Utskottet anser det vara betydelsefullt att

arbetsmiljökommissionen på detta sätt klarlagt olika faktorer av

betydelse vid bedömning av kvinnors arbetsmiljöproblem. De

framkomna resultaten tyder på behov av en helhetssyn vid

bedömning av problem och övervägande av åtgärder. Enligt

utskottets sätt att se är det viktigt att kvinnornas problem

synliggörs i det förestående arbetsmiljöarbetet.

Bestämmelser om rätt för gravida kvinnor till omplacering

finns i 12 § föräldraledighetslagen. Dessa bestämmelser innebär

att om en kvinna inte kan sysselsättas i sitt arbete på grund av

att detta enligt föreskrift är förbjudet under havandeskap har

hon rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna

anställningsförmåner. Förbudet skall vara meddelat genom en

föreskrift som har utfärdats med stöd av bestämmelserna i 3 kap.

16 § arbetsmiljölagen. Vidare finns bestämmelsen att om en

kvinna har fysiskt påfrestande arbete har hon rätt att bli

omplacerad till ett mindre ansträngande arbete fr.o.m. den

sextionde dagen före den beräknade nedkomsten med bibehållna

anställningsförmåner. En förutsättning för rätt till omplacering

är att det skäligen kan krävas att arbetsgivaren ordnar annat

arbete till kvinnan. Kan omplacering inte ske i de nämnda fallen

har hon rätt till havandeskapspenning enligt 3 kap. 9 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

Utskottet behandlade frågan om rätt till omplacering för

gravida kvinnor i sitt betänkande 1989/90:AU8. I detta

betänkande konstaterade utskottet att förbud enligt

arbetsmiljölagen hittills endast har meddelats för dykeri- och

blyarbeten. Därefter anförde utskottet följande.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget med ytterligare

forskning som underlag för att bedöma behovet av ytterligare

åtgärder till skydd för kvinnor vid graviditet. - - De nya rön

som görs bör självfallet utan omgång få genomslag i

regelsystemet. Utskottet är dock inte berett att nu tillstyrka

en generell rätt till omplacering och havandeskapspenning - -.

Utskottet har inhämtat att forskning på detta område pågår

såväl inom Sverige som inom andra länder. Forskningsresultat har

bl.a. samlats och sammanställts av socialstyrelsen på uppdrag av

arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp samt inom

arbetsmiljöinstitutet.

Sammantaget menar utskottet att mer samlad kunskap behövs på

detta område -- också mot den bakgrunden att arbetsplatserna

skall vara säkra för alla. Utskottet vidhåller därför sin

uppfattning, dvs. utskottet är inte berett att nu tillstyrka en

generell rätt till omplacering och havandeskapspenning.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att de

aktuella yrkandena i motionerna A217 (fp), A238 (s), A802 (fp),

A805 (v), A815 (c) och A817 (c) inte bör föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) framhåller i motion

A278 behovet av arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten.

Arbetsskadorna är många och personalomsättningen stor. Därför

måste konkreta insatser sättas in vad gäller utbildning och

fortbildning samt också i fråga om tekniska hjälpmedel för att

förbättra arbetsmiljön. Medel från arbetslivsfonden bör användas

för att systematiskt skapa bättre arbetsmiljö inom hemtjänst och

hemsjukvård.

Utskottet anförde i sitt betänkande 1989/90:AU8 att det finns

behov av att särskilt uppmärksamma arbetsmiljöfrågorna inom

hemtjänsten. Såväl utfärdande av föreskrifter som rikstäckande

utbildningsprojekt är viktiga led i detta arbete, ansåg

utskottet.

Det rikstäckande utbildningsprojektet "Utbildning inom

arbetsmiljö inom hemtjänst och hemsjukvård", som utskottet

informerade om föregående år, är nu under genomförande. I

projektledningsgruppen ingår arbetarskyddsstyrelsen

(projektansvar), socialstyrelsen, arbetsmarknadsparterna,

pensionärs- och handikapporganisationer. Utbildningen, som

genomförs i form av en tredagars internatkurs, anordnas i varje

län och riktar sig till såväl kommunanställda som

landstingsanställda. Erfarenheterna hittills har varit positiva,

inte minst därigenom att kommunanställda och landstingsanställda

fått möjlighet att diskutera gemensamma problem och lösningar i

arbetsmiljöarbetet.

Därutöver kan utskottet informera om att

arbetarskyddsstyrelsen inom kort kommer att ta ställning till

förslag om kungörelse med "föreskrifter om omvårdnadsarbete i

enskilt hem samt allmänna råd om tillämpningen av

föreskrifterna". Syftet med föreskrifterna är att skapa ett

instrument för att minska arbetsmiljöriskerna i

hemtjänstarbetet. Bl.a. har inhämtats att föreskrifterna

planeras omfatta regler om att hemtjänstarbetet inte får utföras

som ensamarbete, när arbetet innebär påtaglig risk för våld, hot

om våld etc.

Som utskottet tidigare redovisat har inom arbetslivsfonden en

regional organisation byggts upp. Riktlinjer för fondens

uppgifter, organisation och arbetsformer har fastlagts.

Ansökningar om bidrag lämnas nu in till de regionala fonderna,

även inom äldreomsorgens område.

Utskottet vidhåller sin ovan redovisade uppfattning att det

finns behov av att särskilt uppmärksamma arbetsmiljöfrågorna

inom hemtjänsten. Med hänvisning till det anförda anser

utskottet att någon riksdagens åtgärd inte är påkallad med

anledning av motion A278.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande principer för arbetsmiljöarbetet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A217 yrkandena 1 och

3,

1989/90:A236 yrkande 1 och 1989/90:A243 yrkandena 1--3,

res. 1 (fp)

res. 2 (v)

2. beträffande behandlingen av arbetsmiljökommissionens

förslag

att riksdagen avslår motion 1989/90:A217 yrkande 2,

3. beträffande internationella initiativ på

arbetsmiljöområdet

att riksdagen avslår motion 1989/90:A453 yrkande 2,

res. 3 (c, mp)

4. beträffande konsekvensbeskrivningar av

tillämpningsbestämmelser

att riksdagen avslår motion 1989/90:A243 yrkande 10,

res. 4 (m, mp)

5. beträffande anmälningsskyldighet i fråga om

arbetslokaler

att riksdagen avslår motion 1989/90:A213,

6. beträffande bättre uppföljning av arbetsmiljöbrott

att riksdagen avslår motion 1989/90:A261,

7. beträffande utbildning om arbetsmiljöavtalen

att riksdagen avslår motion 1989/90:A216,

8. beträffande behovet av ergonomiska åtgärder

att riksdagen avslår motion 1989/90:A274,

9. beträffande miljökunskap

att riksdagen avslår motion 1989/90:A279 yrkandena 1 och 2,

res. 5 (c, mp)

10. beträffande inriktningen av yrkesinspektionens

verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A243 yrkande 4 och

1989/90:A453 yrkande 1,

res. 6 (m)

res. 7 (c)

11. beträffande arbetarskyddsstyrelsens handläggning av

besvärsärenden

att riksdagen avslår motion 1989/90:A266,

12. beträffande arbetarskyddsstyrelsens och

yrkesinspektionsnämndernas sammansättning

att riksdagen avslår motion 1989/90:A236 yrkande 2,

res. 8 (v)

13. beträffande Blekinge län som eget

yrkesinspektionsdistrikt

att riksdagen avslår motion 1989/90:A280,

14. beträffande Hallands län som eget

yrkesinspektionsdistrikt

att riksdagen avslår motion 1989/90:A251,

15. beträffande utredning om systemet med skyddsombud

att riksdagen avslår motion 1989/90:A243 yrkande 7,

res. 9 (m, mp)

16. beträffande åtgärder till stöd för skyddskommittéer och

regionala skyddsombud

att riksdagen avslår motion 1989/90:A735,

17. beträffande lokal expertis som alternativ till

företagshälsovård

att riksdagen avslår motion 1989/90:A217 yrkande 5,

18. beträffande utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker och

företagshälsovård

att riksdagen avslår motion 1989/90:A236 yrkande 3,

res. 10 (v)

19. beträffande reglerna för förebyggande vård och sjukvård

inom företagshälsovården

att riksdagen avslår motion 1989/90:A243 yrkande 6,

20. beträffande sjukanmälningar till företagshälsovården

att riksdagen avslår motion 1989/90:A725 yrkande 2,

21. beträffande utredning om arbetsmiljöfonden

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A241 och 1989/90:A243

yrkandena 8 och 9,

res. 11 (m)

res. 12 (mp)

22. beträffande arbetslivsfonden

att riksdagen avslår motion 1989/90:A453 yrkande 3,

res. 13 (c)

23. beträffande arbetsorganisationen inom den offentliga

sektorn

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A217 yrkande 7 och

1989/90:A243 yrkande 5 i motsvarande del,

res. 14 (fp)

24. beträffande mobbning på arbetsplatserna

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A205, 1989/90:A218 och

1989/90:A243 yrkande 5 i motsvarande del,

25. beträffande jordbrukarnas psykosociala situation

att riksdagen avslår motion 1989/90:A292,

res. 15 (c, mp)

26. beträffande missbruksproblem på arbetsplatserna

att riksdagen avslår motion 1989/90:A259,

27. beträffande förbud mot tobaksrökning på

arbetsplatserna

att riksdagen avslår motion 1989/90:A234,

28. beträffande belysningen på arbetsplatserna m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:A203,

29. beträffande åtgärder mot asbestos och silikos

att riksdagen avslår motion 1989/90:A269,

res. 16 (mp)

30. beträffande bullerfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A201 och 1989/90:A296,

res. 17 (c)

31. beträffande amalgam som arbetsmiljöfara

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A209, 1989/90:A220 och

1989/90:A289,

res. 18 (fp)

res. 19 (v, mp)

32. beträffande förbud för ackordslön vid vissa

transporter

att riksdagen avslår motion 1989/90:A256,

res. 20 (v, mp)

33. beträffande ensamarbete

att riksdagen avslår motion 1989/90:A257 yrkande 1,

res. 21 (mp)

34. beträffande specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A217 yrkande 6,

1989/90:A238, 1989/90:A802 yrkande 8, 1989/90:A805, 1989/90:A815

yrkande 5 och 1989/90:A817 yrkande 6,

res. 22 (fp, mp)

res. 23 (c)

res. 24 (v)

35. beträffande arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten

att riksdagen avslår motion 1989/90:A278.

res. 25 (c)

Stockholm den 6 november 1990

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell

Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Börje

Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Sten

Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte

Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna

Horn af Rantzien (mp), Monica Öhman (s) och Eivor Husing (s).

Reservationer

1. Principer för arbetsmiljöarbetet (mom.1)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Vid bedömningen" och på s. 9 slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

En genomgående princip bakom 1977 års arbetsmiljöreform var

att arbetsgivare och arbetstagare skulle jämställas vad gäller

inflytande. Den lokala partssamverkan i företagen, samverkan i

yrkesinspektionsnämnderna och i arbetarskyddsstyrelsens styrelse

skulle präglas av ett konstruktivt samarbete mellan jämställda

parter.

Denna grundprincip om jämställd samverkan måste gälla även

framöver. Samtidigt är det klart att arbetsmiljöpolitiken under

1990-talet måste få en ny inriktning. Principerna för detta

förändringsarbete kan i anslutning till vad som anförs i motion

A217 (fp) sammanfattas i följande huvudpunkter:

Decentralisering. Tyngdpunkten i arbetet för en bättre

arbetsmiljö måste ligga lokalt. Det är på det lokala planet som

kunskaperna om de konkreta förhållandena finns, och det är där

som steget är kortast från identifiering av risker och behov

till åtgärder. Det innebär vidare att rehabiliteringsarbetet bör

organiseras så, att det i ökad grad kan initieras lokalt. En

följd av detta synsätt är dessutom att medlen från den nya

arbetslivsfonden främst bör användas för att understödja det

lokala skydds- och arbetsmiljöarbetet.

Ekonomiska styrmedel. Genom ett system av ekonomiska

styrmedel avspeglas de samhällsekonomiska kostnaderna för

brister i arbetsmiljön i det enskilda företagets och den

enskilda myndighetens kalkyler och redovisning.

Preciserat arbetsgivaransvar. Arbetsgivarens ansvar för

att initiera rehabilitering, att undersöka arbetsmiljöns

beskaffenhet, planera och genomföra åtgärder samt redovisa dessa

bör preciseras.

Frågor av nu angivna slag har också aktualiserats i

arbetsmiljökommissionens betänkande (SOU 1990:49) Arbete och

hälsa. Utskottet anser att riksdagen genom en anslutning till

ovan redovisade principer bör markera angelägenheten av att

principerna blir vägledande vid regeringens beredning av

kommissionens förslag och den aviserade propositionen om

arbetslivspolitiken.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion A217 i den nu

behandlade delen. De båda andra i sammanhanget aktualiserade

motionerna, A236 (vpk) och A243 (m), bör av riksdagen lämnas

utan åtgärd i den mån de inte kan anses besvarade med vad

utskottet uttalat i det föregående.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande principer för arbetsmiljöarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A217 yrkandena 1

och 3 samt med avslag på motionerna 1989/90:A236 yrkande 1 och

1989/90:A243 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Principer för arbetsmiljöarbetet (mom.1)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Vid bedömningen" och på s. 9 slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Internationellt sett har Sverige en förhållandevis omfattande

arbetsmiljölagstiftning och ett utvecklat skyddsarbete på

arbetsplatserna. Det finns dock brister i både lagstiftning och

det praktiska skyddsarbetet som behöver åtgärdas. Vid den

reformering av arbetslivspolitiken som regeringen har aviserat

bör enligt utskottets uppfattning arbetsmiljölagstiftningen

skärpas på det sätt som föreslås i vpk-motion A236.

De förändringar som här avses är en vidgad stoppningsrätt för

skyddsombuden, rätt till lokala miljöstrejker, förbud mot

individuella ackordslöner, ekonomiska sanktioner mot bristfällig

arbetsmiljö genom en differentierad arbetsgivaravgift, högre

företagsbot vid miljöbrott m.m. Vidare bör en reformerad

lagstiftning ge möjlighet för alla anställda till

miljöutbildning på betald arbetstid samt ålägga företagen att

budgetera ekonomiska resurser för arbetsmiljöförbättringar och

redovisa kostnaderna för arbetsskador. Slutligen bör

skyddsronderna ge den anställda personalen möjlighet till mer

aktivt deltagande än i dag är fallet.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A236 i

den nu behandlade delen. De båda övriga i sammanhanget aktuella

motionerna, A217 (fp) och A243 (m), avstyrks i den mån de inte

kan anses besvarade med vad utskottet ovan uttalat.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande principer för arbetsmiljöarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A236 yrkande 1

samt med avslag på motionerna 1989/90:A217 yrkandena 1 och 3 och

1989/90:A243 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Internationella initiativ på arbetsmiljöområdet (mom.3)

Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af

Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Även frågor" och slutar med "utan åtgärd" bort ha följande

lydelse:

Arbetsmiljöfrågorna måste inta en central roll i det

internationella ekonomiska samarbetet. Utan en stabil grund i

överenskommelser om arbetsmiljön riskerar man att i bransch

efter bransch hamna i en situation där brister i arbetsmiljön

kan bli ett konkurrensmedel. Såsom sägs i motion A453 (c) kan en

kortsiktig politik av detta slag aldrig accepteras. Sverige bör

i förhandlingarna med EG och i EFTA-samarbetet och i andra organ

finna former som innebär att arbetsmiljösatsningar inte belastar

företagens relativa konkurrenskraft. I ett nationalekonomiskt

perspektiv är investeringar i arbetsmiljö klart positiva.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen

ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Detta innebär

samtidigt att motion A453 tillstyrks på denna punkt.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande internationella initiativ på

arbetsmiljöområdet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A453 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Konsekvensbeskrivningar av tillämpningsbestämmelser

(mom.4)

Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m) och

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Ett liknande" och slutar med "redovisad del" bort ha

följande lydelse:

Arbetsmiljölagen är en utpräglad ramlag. I motsats till annan

arbetsrättslig lagstiftning kompletteras den inte bara med

kollektivavtal utan även med tillämpningsföreskrifter som

utfärdas på såväl regerings- som myndighetsnivå. Fördelen med en

ramlag på detta område är att det är möjligt att förhållandevis

snabbt ta hänsyn till ny teknik eller nya forskningsrön.

Samtidigt har emellertid myndigheternas normgivning tenderat att

bli alltför rikhaltig med risk att det övergripande målet

undanskyms.

För att motverka en sådan utveckling bör krävas att alla

myndighetsbeslut som syftar till att utöka regleringen på

arbetsmiljöområdet skall följas upp. Konsekvensbeskrivningar som

redovisar de uppnådda målen, kostnader och eventuella

följdverkningar bör göras. Det mer begränsade åläggandet för

myndigheterna att företa kostnadsberäkningar enligt

föreskrifterna i den s.k. begränsningsförordningen (1987:1347)

bör således vidgas i enlighet med vad nu anförts.

Utskottets ställningstagande innebär att det aktuella yrkandet

i motion A243 (m) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande konsekvensbeskrivningar av

tillämpningsbestämmelser

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A243 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Miljökunskap (mom.9)

Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af

Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Förslag till" och slutar med "behandlade delarna"

bort ha följande lydelse:

Såsom sägs i motion A279 (c) får det mesta vi gör i det

dagliga livet återverkningar på miljön. En viktig del av den

vardagsnära miljövården är att utveckla ett handlingsmönster som

hejdar miljöförstöringen och helst förbättrar miljön. Många

svenskar vill leva miljövänligare, men det är ofta svårt för den

enskilde att finna rätt handlingsmönster. Vår kunskapsnivå måste

höjas och miljömedvetenheten öka hos de enskilda människorna.

För att öka kunskaperna om miljön och förbättra vårt beteende

bör man i enlighet med förslagen i motionen gå fram på två

vägar. För det första bör all undervisande personal --

förskollärare, grundskollärare m.fl. -- i sin grundutbildning

utbildas i vardagsnära miljökunskap. Utbildning i ämnet bör

också ingå i fortbildning och vidareutbildning av nu verksamma

lärare.

För det andra bör genomföras en riksomfattande studiekampanj i

vardagsnära miljökunskap i samarbete mellan statliga organ och

studieförbund, frivilligorganisationer m.fl.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A279 i dessa delar

anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande miljökunskap

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A279 yrkandena 1

och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet (mom.10)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Inriktningen av" och slutar med "A453 (c)" bort ha

följande lydelse:

För yrkesinspektionen har utarbetats en ny metodik som innebär

att tillsynen inriktas på arbetsgivarens eget arbetsmiljöarbete.

Det är företagens organisation, planering och rutiner som

granskas närmare. För att systemtillsynen skall lyckas

förutsätts att yrkesinspektörerna har erforderlig kunskap och

utbildning men också att det görs en gränsdragning mellan

myndighetskontrollen och företagens egenkontroll. Den utbyggda

företagshälsovården erbjuder företagen en kompetens som ger

möjligheter till ökad egenkontroll.

Även med ökad egenkontroll förblir dock

inspektionsverksamheten viktig. Den sätter press på

arbetsgivarna att uppfylla arbetsmiljölagstiftningens

bestämmelser. Därför bör inspektionsverksamheten prioriteras och

sättas in där den gör bäst nytta. Med nuvarande ordning måste

yrkesinspektionen vid sina besök ta ställning till interna

konflikter som anses skapa en skadlig psykisk miljö.

Lagstiftning och ingrepp från yrkesinspektionen är dock

olämpliga medel för att skapa bättre psykiska miljöer.

Uppkommande problem bör i första hand lösas av företagsledning

och de anställda med hjälp av företagshälsovården. Det kan

ifrågasättas om inte detta bör uttryckligen fastslås i

arbetsmiljölagen.

Utskottet föreslår att riksdagen ger sin anslutning till vad

som ovan anförts med anledning av motion A243 (m) och ger

regeringen detta till känna. Med hänsyn till det anförda är

någon särskild åtgärd med anledning av motion A453 (c) i

föreliggande del inte påkallad.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande inriktningen av yrkesinspektionens

verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A243 yrkande 4

samt med avslag på motion 1989/90:453 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet (mom.10)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Inriktningen av" och slutar med "A453 (c)" bort ha

följande lydelse:

När det gäller arbetsmiljötillsynen pågår ett

utvecklingsarbete inom arbetarskyddsverket med syfte att

förändra arbetsformerna och förbättra kvaliteten och

effektiviteten. Utskottet anser att yrkesinspektionen i detta

utvecklingsarbete skall sträva efter att flytta fram

positionerna i sin verksamhet med spetsen riktad mot de nya

svåra arbetsmiljöerna, exempelvis vård- och omsorgsarbete,

bildskärmsarbete, arbete i jord och skog. Det är genom en samlad

kunskap och erfarenhet i kombination med förstärkta resurser som

man kan nå väsentliga framsteg i det förebyggande arbetet mot

ohälsa.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motion A453

(c) om ett tillkännagivande till regeringen på denna punkt. Med

hänsyn till detta ställningstagande är någon särskild åtgärd med

anledning av motion A243 (m) i föreliggande del inte påkallad.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande inriktningen av yrkesinspektionens

verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A453 yrkande 1

samt med avslag på motion 1989/90:243 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionsnämndernas

sammansättning (mom.12)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Den i" och slutar med "Yrkandet avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utvecklingen inom arbetsmiljöområdet visar att arbetstagarnas

rätt till en god arbetsmiljö inte tillgodoses tillräckligt med

nuvarande sammansättning av arbetarskyddsstyrelsens styrelse och

yrkesinspektionsnämnderna. Regeringen bör därför föranstalta om

erforderliga ändringar i arbetarskyddsverkets instruktion så att

de fackliga organisationernas företrädare tillförsäkras

kvalificerad majoritet i dessa organ inkl. rätt att föreslå

ordförande.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande arbetarskyddsstyrelsens och

yrkesinspektionsnämndernas sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A236 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Utredning om systemet med skyddsombud (mom.15)

Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m) och

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Arbetsmiljökommissionens förslag" och slutar med "i

motionen" bort ha följande lydelse:

Uppbyggnaden av systemet med skyddsombud är ett exempel på hur

svensk arbetsmarknadslagstiftning utformas utifrån de

förutsättningar som gäller för de kollektivanställda i de stora

industriföretagen. Detta medför problem när en allt större andel

av de sysselsatta finns inom andra sektorer än industrin, bl.a.

serviceverksamheten. Inom en del företag kan nya former för

kontroll av arbetarskyddet vara mer ändamålsenliga. Det bör

utredas om inte lagstiftningen behöver anpassas till nya

förhållanden. Målsättningen bör vara att skapa förutsättningar

för en god arbetsmiljö vid alla slags arbetsplatser samtidigt

som det bör öppnas möjlighet för olika organisatoriska modeller.

I samband med den nu förordade utredningen bör man även låta

utvärdera systemet med regionala skyddsombud, som delvis har

till uppgift att ersätta skyddskommittéerna på mindre

arbetsplatser.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A243 i den

förevarande delen bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande utredning om systemet med skyddsombud

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A243 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker och

företagshälsovård (mom.18)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Den fortsatta" och slutar med "aktuella delen" bort

ha följande lydelse:

En särskild arbetsgrupp har på arbetsmarknadsdepartementets

uppdrag gjort en översyn av 1986 års företagshälsovårdsreform

och dess effekter på utbyggnaden av företagshälsovården.

Utskottet anser att riksdagen inför beredningen av

arbetsgruppens förslag genom ett uttalande till regeringen i

enlighet med yrkandet i motion A236 (v) bör understryka

angelägenheten att de yrkesmedicinska klinikerna byggs ut och

att de arbetsplatsanknutna företagshälsovårdscentralerna

utvecklas till självständiga och oberoende enheter.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker och

företagshälsovård

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A236 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom.21)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Av redogörelsen" och på s. 16 slutar med "behandlade

delen" bort ha följande lydelse:

Av RRVs granskning av användningen av de s.k. MBL-medlen som

utbetalas från arbetsmiljöfonden till främst

arbetstagarorganisationerna och till en del också till

arbetgivarnas organisationer visar att bidragsgivningen inte

längre tillgodoser det avsedda ändamålet. Detta var att ge

utbildning och information om medbestämmandereformen.

Det kan inte längre vara försvarligt att avsätta så betydande

belopp som det är fråga om, 200--250 milj.kr., till att

fortsätta att informera om en reform som genomfördes för snart

15 år sedan. Enligt utskottets mening bör detta i praktiken

allmänna utbildningsstöd till arbetstagar- och

arbetsgivarorganisationerna upphöra och arbetarskyddsavgiften --

som finansierar de från arbetsmiljöfonden utgående bidragen --

nedsättas i motsvarande mån. Förslag av denna innebörd bör

föreläggas riksdagen, exempelvis i den av regeringen aviserade

propositionen om arbetslivspolitiken.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A243 (m) bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. De i motion

A241 (mp) avsedda informationsinsatserna för att förbättra den

psykiska miljön på arbetsplatserna bör kunna genomföras utan

särskilt ekonomiskt stöd från arbetsmiljöfonden. Motionens

yrkande härom avstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande utredning om arbetsmiljöfonden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A243 yrkandena 8

och 9 samt med avslag på motion 1989/90:A241 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom.21)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "De i" och slutar med "behandlade delen" bort ha

följande lydelse:

Genom att förbättra den psykiska miljön på arbetsplatser med

påfrestande förhållanden gör både samhälle och anställda stora

vinster, för samhället i form av minskade kostnader för

sjukförsäkring och förtidspensioner, uteblivna arbetsinsatser

m.m. och för arbetstagarna och deras anhöriga i form av

ovärderliga olägenheter och bekymmer. Mot den bakgrunden är det

motiverat att, såsom föreslås i motion A241 (mp), ett belopp om

minst 100 milj.kr. ur arbetsmiljöfonden avsätts för information

på arbetsplatserna om vikten av förebyggande psykisk omsorg och

till bidrag till företag som vidtar särskilda åtgärder för att

komma till rätta med de psykiskt mest besvärliga

arbetsmiljöerna.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion A241 medan den i

sammanhanget aktuella motionen A243 (m) inte bör leda till någon

riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande utredning om arbetsmiljöfonden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A241 samt med

avslag på motion 1989/90:A243 yrkandena 8 och 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Arbetslivsfonden (mom.22)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Bidragsändamålen har" och på s. 17 slutar med

"motion A453" bort ha följande lydelse:

Arbetslivsfondens bidragsändamål har -- inom de av lagen om

arbetsmiljöavgift angivna ramarna -- preciserats genom de

riktlinjer för användningen som riksdagen antog i enlighet med

förslagen i proposition 1989/90:62. I fråga om stödet till

arbetsmiljöförbättrande insatser ser utskottet det som positivt

om arbetslivsfondens verksamhet leder till att småföretagen

engageras aktivt i arbetet på att förbättra arbetsmiljön.

Utskottet vill därför understryka vikten av att de regionala

fondstyrelserna och deras kanslier ägnar särskild uppmärksamhet

åt de mindre företagen och tar erforderliga initiativ, så att

fondmedlen i önskvärd utsträckning kommer också dessa företag

till del.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A453 i aktuell

del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande arbetslivsfonden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A453 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Arbetsorganisationen inom den offentliga sektorn

(mom.23)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Motionerna tar" och på s. 18 slutar med

"föreliggande delarna" bort ha följande lydelse:

Den offentliga sektorn måste i dag på ett helt annat sätt än

tidigare lyftas fram i arbetsmiljödebatten. Så visar t.ex.

arbetsskadestatistiken att det huvudsakligen är i den offentliga

sektorn som de anmälda arbetsskadorna ökat. När det gäller

kvinnors högriskyrken i fråga om belastningsskador kommer

sjukvårdsbiträden och hemvårdare i topp. Mycket av den

offentliga sektorns problem är arbetsmiljöproblem. Inte minst

förefaller det som om den psykosociala miljön har blivit sämre

under senare år.

När det gäller åtgärder för att komma till rätta med dessa

problem vill utskottet liksom folkpartiet i motion A217

framhålla, att det i hög grad handlar om att öka personalens

frihet att själv fatta beslut. Det gäller också att skapa bättre

system för belöningar och uppskattningar av goda insatser samt

stimulera och understödja personlig utveckling. Ett ökat ansvar

och mer allsidiga arbetsuppgifter förbättrar den psykosociala

arbetsmiljön. En decentralisering av beslutsfunktioner och ökad

tilltro till de enskilda arbetstagarnas förmåga att lösa sina

arbetsuppgifter är sålunda viktiga bidrag för att lösa den

offentliga sektorns arbetsmiljöproblem.

Vad utskottet anfört i anslutning till folkpartimotion A217

får anses tillgodose syftet med den samtidigt aktuella motionen

A243 (m).

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande arbetsorganisationen inom den offentliga

sektorn

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A217 yrkande 7

samt med anledning av motion 1989/90:A243 yrkande 5 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Jordbrukarnas psykosociala situation (mom.25)

Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af

Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Utskottet har" och slutar med "av utskottet" bort ha

följande lydelse:

De starka förändringarna på den svenska landsbygden har lett

till att lantbruket i dag är ett utpräglat ensamarbete. Det

sociala nätverket glesas ut kraftigt. Dessutom har försämrad

lönsamhet och andra ekonomiska bekymmer tilltagit. I

miljödebatten har allmänhet och massmedia ofta intagit en

negativ hållning till det svenska lantbruket. Överproduktionen

av vissa jordbruksprodukter har varit en belastning, och ökad

konkurrens från Europamarknaden skapar stor osäkerhet inför

1990-talet.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening angeläget

att inför framtiden närmare analysera de svenska lantbrukarnas

situation när det gäller levnadsförhållanden, psykosocial

belastning och hälsa.

Med tillstyrkan av yrkandet i motion A292 (c) föreslår

utskottet således att vad ovan anförts av riksdagen delges

regeringen.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande

lydelse:

25. beträffande jordbrukarnas psykosociala situation

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A292 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Åtgärder mot asbestos och silikos (mom.29)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "När det" och på s. 21 slutar med "motion A269" bort

ha följande lydelse:

I fråga om asbest och asbesthaltigt material är huvudregeln

enligt arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter från år 1986 ett

principiellt förbud mot användning. Skall sådant material ändå

användas, bearbetas eller behandlas krävs i varje särskilt fall

tillstånd av arbetarskyddsstyrelsen. När det gäller användning

av kvarts -- som kan leda till silikos (stendammlunga) -- har

arbetarskyddsstyrelsen utfärdat nu gällande föreskrifter år

1983. Föreskrifterna innefattar bl.a. kontinuerlig kontroll av

luftföroreningar på arbetsplatser med kvartshaltigt damm och

medicinsk kontroll av dem som sysselsätts i sådant arbete.

Eftersom reglerna synbarligen inte efterlevs, bör enligt

utskottets uppfattning dessa föreskrifter åtföljas av en

handläggning som innebär att samtliga arbetsplatser med sten-

och asbestdamm kontrolleras beträffande utsug, skyddsutrustning

och andra riskminimerande åtgärder. Utskottet instämmer med

motion A269 (mp) att berörda myndigheter bör ges i uppdrag att

granska huruvida informationen om risker och möjliga

motåtgärder på arbetsplatserna varit tillräcklig. Vidare bör man

nu ta krafttag för att byta ut asbest och kvartshaltiga material

mot ofarliga eller mindre farliga material.

Vidare kan det finnas skäl att granska arbetarskyddsstyrelsens

s.k. silikosuppföljningsprojekt (SU), som lades ner år 1980.

Enligt motionärerna i motion A269 har målsättningen för SU --

totalsanering av kvartsdammsindustrin -- inte medtagits i

slutrapportens text utan "reviderats nedåt" vad gäller

ambitionsnivå. Därmed har projektresultatet kunnat framställas

på ett positivt sätt. Enligt utskottets uppfattning finns det

anledning att uppdra åt regeringen att låta utreda

handläggningen av detta projekt och, om "urkundsförfalskning"

föreligger, se till att detta leder till vidare åtgärder.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion A269, vilket bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande åtgärder mot asbestos och silikos

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A269 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Bullerfrågor (mom.30)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet har" och slutar med "A296 (mp)" bort ha

följande lydelse:

Som konstateras i motion A201 (c) är det allt fler ungdomar

som får hörselskador. Denna utveckling anser utskottet vara

allvarlig, och den bör leda till att olika åtgärder

aktualiseras. Ett område där åtgärder omedelbart kan vidtas

gäller den mycket höga ljudnivån vid rockkonserter och på

diskotek. Inte minst ur arbetsmiljösynpunkt för dem som arbetar

på diskotek och motsvarande anläggningar behövs en skärpt

lagstiftning och en förbättrad övervakning.

Beträffande ungdomarna är det nödvändigt att de får bättre

kunskaper om hur känsliga hörselorganen är och hur lätt man kan

få obotliga skador. En informationskampanj t.ex. genom

skolhälsovårdens försorg bör därför anordnas. Med hänsyn till

utskottets ställningstagande tillstyrks motion A201. Motion A296

bör lämnas utan åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande

lydelse:

30. beträffande bullerfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A201 samt med

avslag på motion 1989/90:A296 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

18. Amalgam som arbetsmiljöfara (mom.31)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Utskottet gör" och slutar med "och A289 (c)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A220 (fp)

att bedömningen av risk för kvicksilverförgiftning måste gälla

både för kvicksilverdrabbade patienter och för

tandvårdspersonal. Det är därför viktigt att socialstyrelsen,

riksförsäkringsverket och arbetarskyddsstyrelsen har samma

uppfattning om vilka åtgärder som behöver vidtas och att det

inte ges utrymme till olika tolkningar. Tandvårdspersonalens

arbetsmiljörisker bör ytterligare uppmärksammas genom att

personalen ges information om vilka skyddsföreskrifter som

gäller, bl.a. att skyddsutrustning skall användas. Vidare bör

ersättningsfrågorna -- såväl för patienter som för

tandvårdspersonal -- lösas på ett mer generöst sätt.

Motion A220 tillstyrks därmed, vilket bör ges regeringen till

känna. Motionerna A209 och A289 tillgodoses i viss mån genom

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande amalgam som arbetsmiljöfara

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A220 samt med

anledning av motionerna 1989/90:A209 och 1989/90:A289 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Amalgam som arbetsmiljöfara (mom.31)

Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Utskottet gör" och slutar med "och A289 (c)" bort ha

följande lydelse:

I likhet med motion A209 (v) anser utskottet att

arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med kvicksilver

och amalgam inom tandvården inte är en tillräcklig åtgärd för

att skydda tandvårdspersonal från kvicksilverförgiftning. Det är

uppseendeväckande att forskare som slagit larm om miljöriskerna

på detta område ofta mötts av likgiltighet. I väntan på att

amalgam helt avvecklas bör frågan om arbetsmiljörisker

uppmärksammas ytterligare och arbetarskyddsstyrelsens

föreskrifter skärpas i syfte att skydda personalen. Motion A209

tillstyrks sålunda av utskottet. Med utskottets

ställningstagande tillgodoses i viss mån även motionerna A220

och A289.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande

lydelse:

31. beträffande amalgam som arbetsmiljöfara

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A209 samt med

anledning av motionerna 1989/90:A220 och 1989/90:A289 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Förbud för ackordslön vid vissa transporter (mom.32)

Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Utskottet hade" och på s. 23 slutar med "motion

A256" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A256 (mp)

att ackordslön för förare av miljöfarligt gods vid transport på

väg innebär stora risker. Såväl ur miljösynpunkt som ur

arbetsmiljösynpunkt och med hänsyn till trafiksäkerheten bör

ackordslön och liknande löneformer förbjudas. Utskottet

förutsätter att den planerade propositionen om arbetsmiljö

lägger fram förslag i linje med utskottets ställningstagande.

Motion A256 tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande förbud för ackordslön vid vissa

transporter

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A256 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Ensamarbete (mom.33)

Anna Horn af Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Som utskottet" och slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i motion A257 (mp) att

arbetsplatserna behöver "människoanpassas" både fysiskt och

psykiskt. Ensamarbete är ett stort problem för många människor,

kanske särskilt inom hemtjänst, jordbruk och viss

administration. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen

biträda det i motionen framförda kravet på en analys av

ensamarbetets problem och människans behov av stimulans.

Motion A257 tillstyrks därför av utskottet i denna del.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande

lydelse:

33. beträffande ensamarbete

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A257 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem (mom.34)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp) och Anna Horn af

Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Sammantaget menar" och slutar med "riksdagens

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A217 (fp)

att gravida kvinnor måste få ett bättre skydd i arbetsmiljöer

som är eller kan vara skadliga för fostret. Bestämmelserna i

föräldraledighetslagen och lagen om allmän försäkring är alltför

restriktiva när det gäller kvinnors rätt till omplacering resp.

ledighet med havandeskapspenning under graviditet. Det är

otillfredsställande att kvinnor som inte kan eller inte orkar

arbeta under sista delen av graviditeten skall behöva tillgripa

sjukskrivning. Kvinnorna bör själva ha möjlighet att bedöma

behovet av omplacering. Med hänsyn till vad nu sagts tillstyrker

utskottet motion A217 i aktuell del. Motionsyrkanden med annan

inriktning avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande

lydelse:

34. beträffande specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A217 yrkande 6,

med anledning av motion 1989/90:A802 yrkande 8 samt med avslag

på motionerna 1989/90:A238, 1989/90:A805, 1989/90:A815 yrkande 5

och 1989/90:A817 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

23. Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem (mom.34)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Utskottet anser" och på s. 26 slutar med "riksdagens

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna i motion A815 (c)

framhålla betydelsen av att arbetsmiljön inom många

kvinnodominerade områden förbättras. Inom vården där

arbetsskadorna är många och personalomsättningen stor är det

t.ex. nödvändigt att tekniska hjälpmedel tas fram som minskar de

fysiskt tunga momenten. Arbetsmiljöproblemen vid ensidigt arbete

och vid bildskärmsarbete bör också uppmärksammas mera.

Arbetarskyddsstyrelsen bör avsätta särskilda resurser för att

förebygga de skador som enligt tillgänglig statistik främst

drabbar kvinnor. Utskottet förutsätter att dessa frågor

analyseras vid regeringskansliets förestående beredning av

arbetslivsområdet.

Utskottet tillstyrker därför motionerna A815 och A817. Övriga

motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses med

utskottets ovan gjorda ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande

lydelse:

34. beträffande specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A815 yrkande

5 och 1989/90:A817 yrkande 6 samt med avslag på motionerna

1989/90:A217 yrkande 6, 1989/90:A238, 1989/90:A802 yrkande 8 och

1989/90:A805 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

24. Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem (mom.34)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Utskottet anser" och på s. 26 slutar med "riksdagens

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i vänsterpartiets

motion A805 att kvinnornas arbetsmiljö måste uppmärksammas mera.

Kvinnorna står längst ner på klasstrappan, statusstegen och

löneskalan i dag. Däremot ligger kvinnorna högst i

sjukstatistiken. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt

att komma åt sådana mekanismer som gör att det inom industrin

ofta sker en "anpassning" av industrijobben -- t.ex. borttagande

av underhålls- och reparationsarbete -- när kvinnorna kommer in

på området. Därmed försvinner omväxlande och kvalificerade delar

av arbetet. Det har också visat sig att manliga tunga jobb

rationaliseras och underlättas medan kvinnliga tunga jobb

fortfarande till största delen finns kvar.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det behövs mer

forskning kring specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem. Eftersom

det finns studier som pekar på ökad missfallrisk för kvinnor som

arbetar skift behövs det forskning om skiftarbetets effekter på

kvinnor. Över huvud taget behövs det mer forskning kring

arbetsmiljöns effekter på kvinnan och barnet under graviditeten.

Slutligen anser utskottet att en förändrad arbetsorganisation

-- framför allt inom den offentliga sektorn -- är av vikt. Flera

arbetsplatsstudier pekar nämligen på att den största orsaken

till kvinnors underordning är att arbetsplatsen på olika sätt är

anpassad till en manlig arbetare och utifrån manliga normer.

Utskottet tillstyrker således yrkandena i motion A805. Övriga

motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte blivit tillgodosedda

med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande

lydelse:

34. beträffande specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A805 samt med

avslag på motionerna 1989/90:A217 yrkande 6, 1989/90:A238,

1989/90:A802 yrkande 8, 1989/90:A815 yrkande 5 och 1989/90:A817

yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

25. Arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten (mom.35)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet anförde" och slutar med "motion A278" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion A278 (c)

att det finns ett särskilt behov av insatser för stöd till och

finansiering av arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten.

Arbetsmiljön för hemtjänstpersonalen är ofta tung, både fysiskt

och psykiskt. I och med att en stor del av den tunga vården

flyttas ut från institutionerna har arbetet inom hemtjänsten

blivit ännu tyngre. Vissa insatser görs men ytterligare insatser

är nödvändiga i fråga om utbildning av personalen och i fråga om

utvecklande av tekniska hjälpmedel. Med hjälp av medel från

arbetslivsfonden bör ett systematiskt arbete påbörjas för att

förbättra arbetsmiljön inom hemtjänsten.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande

lydelse:

35. beträffande arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A278 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom.21)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

Med anledning av förslagen i motionerna A241 (mp) och A243 (m)

om att omdisponera medel från arbetsmiljöfonden för

rehabiliteringsändamål vill vi erinra om våra förslag i

folkpartimotion A217 att på andra vägar intensifiera

rehabiliteringsverksamheten. Vi har bl.a. förespråkat ett

decentraliserat beslutsfattande i dessa ärenden med ökat ansvar

för arbetsgivarna att ta initiativ i rehabiliteringsfallen.

Vidare kan här påpekas att folkpartiet sedan länge förordat en

friare användning av sjukförsäkringsmedel för att uppnå en

effektivare rehabilitering. Denna idé har i år omsatts i

praktiken genom att försäkringskassorna på försök tillåts köpa

rehabiliteringstjänster inom en årlig kostnadsram på 500

milj.kr.

2. Mobbning på arbetsplatserna (mom.24)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:

Liksom utskottet ser vi vuxenmobbningen på arbetsplatserna som

ett bekymmersamt problem. Vi vill med detta yttrande markera det

angelägna i att regeringen vid beredningen av den kommande

propositionen om arbetslivspolitiken ägnar problemet den

uppmärksamhet det förtjänar med hänsyn till dess allvarliga

innebörd.

3. Förbud mot rökning på arbetsplatserna (mom.27)

Anna Horn af Rantzien (mp) anför:

Efter det att motion A234 (mp) om rökfria arbetsplatser väckts

lade tobaksutredningen i betänkande SOU 1990:29 fram förslag om

bl.a. principiellt förbud mot tobaksrökning på arbetsplatserna.

I det läget kan jag nöja mig med att uttala att jag förutsätter

att en proposition på grundval av utredningens förslag av

regeringen kommer att föreläggas riksdagen utan onödigt

dröjsmål.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Utskottet 6

Inledning 6

Principer för arbetsmiljöarbetet 7

Förslag om regeländringar m.m. 9

Arbetarskyddsverket 11

Skyddsombuden 13

Företagshälsovården 14

Arbetsmiljöfonden 15

Psykosociala frågor 17

Yrkesrelaterade problem 21

Kvinnors arbetsmiljöproblem 23

Hemställan 27

Reservationer 29

1. Principer för arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (fp) 29

2. Principer för arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (v) 30

3. Internationella initiativ på arbetsmiljöområdet (mom. 3)

(c, mp) 31

4. Konsekvensbeskrivningar av tillämpningsbestämmelser (mom.

4) (m, mp) 32

5. Miljökunskap (mom. 9) (c, mp) 32

6. Inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet (mom. 10)

(m) 33

7. Inriktningen av yrkerinspektionens verksamhet (mom. 10)

(c) 34

8. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionsnämndernas

sammansättning (mom. 12) ((v) 34

9. Utredning om systemet med skyddsombud (mom. 15) (m,

mp) 35

10. Utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker och

företagshälosvård (mom. 18) (v) 35

11. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom. 21) (m) 36

12. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom. 21) (mp) 36

13. Arbetslivsfonden (mom. 22) (c) 37

14. Arbetsorganisationen inom den offentliga sektorn (mom. 23)

(fp) 37

15. Jordbrukarnas psykosociala situation (mom. 25) (c,

mp) 38

16. Åtgärder mot asbestos och silikos (mom. 29) (mp) 39

17. Bullerfrågor (mom. 30) (c) 40

18. Amalgam som arbetsmiljöfara (mom. 31) (fp) 40

19. Amalgam som arbetsmiljöfara (mom. 31) (v, mp) 41

20. Förbud mot ackordslön vid vissa transporter (mom. 32) (v,

mp) 41

21. Ensamarbete (mom. 33) (mp) 42

22. Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem (mom. 34) (fp,

mp) 42

23. Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem (mom. 34) (c) 43

24. Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem (mom. 34) (v) 43

25. Arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten (mom. 35) (c) 44

Särskilda yttranden 45

1. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom. 21) (fp) 45

2. Mobbning på arbetsplatserna (mom. 24) (c) 45

3. Förbud mot tobaksrökning på arbetsplatserna (mom. 27)

(mp) 45