Bet. 1990/91:BoU12

Bostadsutskottets betänkande

1990/91:BOU12

Vissa anslag till bostadsförsörjningen

Innehåll

1Sammanfattning

2Propositionen

3Motionerna m.m.

5Utskottet

5.17Hemställan

Reservationer

1990/91

BoU12

1Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i betänkandet huvuddelen av de

förslag i budgetpropositionen som avser anslag till

bostadsförsörjningen. Ett undantag utgör dock anslaget till

räntebidrag som kommer att behandlas i ett betänkande senare

under våren. Dessutom behandlas närmare 50 motioner helt eller

delvis.

Med anledning av de i budgetpropositionen framlagda förslagen

gör utskottet tre tillkännagivanden. Förslaget om att

vintertilläggen skall avvecklas avstyrks av utskottet. Utskottet

tillstyrker därmed två motioner (s) och (c). I fråga om ramen

för tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

föreslår utskottet att den av regeringen förordade ramen ökas

med 25 milj.kr. i enlighet med motionsförslag (c) och (fp).

Regeringens förslag om att förvärvslånen till flerbarnsfamiljer

skall avvecklas accepteras av utskottet, som dock uttalar att

avvecklingen bör ses som en tillfällig åtgärd föranledd av det

statsfinansiella läget. Utskottet förutsätter dessutom att

regeringen så snart det ekonomiska läget har förbättrats

återkommer till riksdagen i frågan. Regeringens förslag i övrigt

tillstyrks av utskottet.

Med anledning av en sexpartimotion förordar utskottet att

riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om

ytterligare utredningsinsatser m.m. avseende det s.k.

ekokommunprojektet.

Till betänkandet har fogats 92 reservationer och 4 särskilda

yttranden.

ELFTE HUVUDTITELN

2Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 bilaga 13

(bostadsdepartementet)

dels att riksdagen

1. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om

avveckling av det statliga stödet till flerbarnsfamiljer för köp

av egnahem,

2. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om

borttagande av vintertillägg,

3. antar det i regeringsprotokollet förelagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om

bokföring av bostadslån m.m.,

4. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om

möjligheten att få tilläggslån för arkeologiska

undersökningskostnader i exploateringsområden,

5. medger en ram för de antikvariska myndigheternas

tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till

kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. på 140 000 000

kr. för budgetåret 1991/92,

6. medger att av ramen under 5 högst 5 000 000 kr. får

disponeras för tilläggslån till arkeologiska

undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande,

7. medger att beslut om tilläggslån för åtgärder i bostadshus

som är yngre än 30 år får meddelas inom en ram på 220 000 000

kr. för budgetåret 1991/92,

8. medger att beslut om bidrag för konstnärlig utsmyckning i

bostadsområden får lämnas inom en ram om 15 000 000 kr. under

budgetåret 1991/92,

9. bemyndigar regeringen att medge att statens råd för

byggnadsforskning får fatta beslut om stöd till

byggnadsforskning, exkl. stöd till experimentbyggande, inom en

ram om 190 200 000 kr. under budgetåret 1991/92,

10. bemyndigar regeringen att medge att statens råd för

byggnadsforskning får fatta beslut om stöd till

byggnadsforskning, exkl. stöd till experimentbyggande, under

budgetåren 1992/93, 1993/94, 1994/95, 1995/96 och 1996/97

preliminärt inom en ram om 95 000 000 kr., 55000000 kr.,

25000 000 kr., 25 000 000 kr. resp. 25000000 kr.,

11. bemyndigar regeringen att medge att statens råd för

byggnadsforskning får fatta beslut om stöd till

experimentbyggande intill ett belopp om 34 000 000 kr. under

budgetåret 1991/92 och att outnyttjad del av denna ram får

utnyttjas även under budgetåret 1992/93,

12. bemyndigar regeringen att medge att statens råd för

byggnadsforskning får fatta beslut om stöd till

experimentbyggande under budgetåren 1992/93 och 1993/94

preliminärt intill ett belopp om 10000000 kr. resp.

5000000 kr.,

13. medger att ramen för bidrag till fonden för fukt- och

mögelskador för tiden fram till utgången av budgetåret 1991/92

vidgas till 330000000 kr.,

dels att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar till

14. Vissa lån till bostadsbyggande ett förslagsanslag på

1000000 kr.,

15. Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda

lägenheter m.m. ett förslagsanslag på 50000000 kr.,

16. Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m. ett

förslagsanslag på 315000000 kr.,

17. Bostadsbidrag m.m. ett förslagsanslag på 2200000000

kr.,

18. Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. ett

förslagsanslag på 252000000 kr.,

19. Bidrag till förbättring av boendemiljön ett

förslagsanslag på 1000000 kr.,

20.Byggnadsforskning ett reservationsanslag på

186600000 kr.,

21.Stöd till experimentbyggande ett reservationsanslag på

21000000 kr.,

22. Statens institut för byggnadsforskning ett förslagsanslag

på 1000 kr.,

23. Bidrag till statens institut för byggnadsforskning ett

reservationsanslag på 49062000 kr.,

24. Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning ett

reservationsanslag på 1000000 kr.,

25. Investeringsbidrag för bostadsbyggande ett förslagsanslag

på 5500000000 kr.,

26. Information och utbildning m.m. ett reservationsanslag på

10500000 kr.,

27. Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador ett

förslagsanslag på 85000000 kr.

3Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1991

väckta motionerna

1990/91:Bo201 av Lennart Brunander och Elving Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade

regler för statliga lån till egnahem i enlighet med de

synpunkter som framförts i motionen.

1990/91:Bo203 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om information beträffande riksdagsbeslutet om

ålderdomshem.

1990/91:Bo204 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av stöd till förnyelse av

miljonprogrammets bostadsområden i enlighet med

storstadsutredningens förslag.

1990/91:Bo208 av Gunhild Bolander och Stina Eliasson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ramen för förhöjda lån/tilläggslån

till ombyggnad av hus som förklarats eller kan förklaras som

byggnadsminnen, för grundförstärkning av kulturhistoriskt

värdefulla hus m.fl. samt till arkeologiska

undersökningskostnader bör höjas till 195 milj.kr. för nästa

budgetår i enlighet med boverkets förslag.

1990/91:Bo210 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ytterligare överväganden i fråga om

förvärvslånen.

1990/91:Bo212 av Berit Löfstedt och Maj-Inger Klingvall (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bostadsfinansieringssystemets utformning

till stöd för helhetssyn, samverkan, delaktighet och ansvar för

vardagsomsorgen på grannskapsnivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts dels om förenkling av föreskrifterna i

nuvarande bostadsfinansieringsregler, dels vid utformningen av

tillämpningsföreskrifterna för det nya

bostadsfinansieringssystemet.

1990/91:Bo215 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppföljande studier av räntelånesystemet.

1990/91:Bo216 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c, s, m, fp, v, mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om boverket och

glesbygdsmyndighetens engagemang i projekt ekokommuner.

1990/91:Bo217 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en samlokalisering av uppgifter inom statens

råd för byggnadsforskning och verksamheter i Gävle.

1990/91:Bo218 av Ulla-Britt Åbark (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ytterligare överväganden i fråga om förvärvslånen.

1990/91:Bo219 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bibehållande av förvärslånen i vissa

kustkommuner.

1990/91:Bo220 av Lars Ulander och Nils T Svensson (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att förhindra kraftig

försämring av arbetsmarknadsläget inom byggnadssektorn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upphävande om återstående

ombyggnadsbegränsningar för Stockholm och Göteborg vad avser

bostäder och lokaler,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att stimulera

ombyggnadsverksamheten utan en snabb kostnadsutveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vidgande av ramen för tilläggslån i första

hand för projekt inom miljonprogrammets områden.

1990/91:Bo221 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att möjligheten att erhålla tillägg för

vintermerkostnader i det schablonmässigt beräknade

låneunderlaget skall behållas.

1990/91:Bo222 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om alternativ till vattentoaletten vid

renoveringen av landets vattendistributionssystem.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo513.

1990/91:Bo224 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en social bostadspolitik,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans

till självbyggarinsatser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om definitionen av rimlig bostadskostnad,

5. att riksdagen avvisar regeringens förslag att slopa det

subventionerade förvärvslånet för flerbarnsfamiljers köp av

småhus,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att räntelån och subventioner också skall

gälla kostnader för hyresgästkonsult vid ombyggnad,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att målet för nyproduktionen av bostäder

skall sättas till 50 000 lägenheter om året,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en

uppdelning av alltför stora lägenheter kan stimuleras,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vidgade tilläggslåneramar,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om hembud och priskontroll på

bostadsrätter och förbud mot omvandling av hyresrätt till

bostadsrätt (motionsyrkandet behandlas delvis i detta

betänkande, i övrigt behandlas det i betänkandet 1990/91:BoU13).

1990/91:Bo225 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sambanden mellan den ekonomiska politiken

och boendekostnadernas utveckling och nivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bostadspolitikens inriktning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi

för sänkta boendekostnader i enlighet med vad i motionen

anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av stabilare regler på bygg- och

bostadsmarknaden för lägre boendekostnader,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det s.k. räntelånesystemet ej bör införas och hos regeringen

begär förslag om ett nytt och förenklat

bostadsfinansieringssystem enligt de riktlinjer som förordas i

motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för ökad marktillgång för

byggande,

8. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i

denna del beslutar att investeringsbidrag för bostadsbyggande ej

skall utgå,

1990/91:Bo226 av Åke Wictorsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av åtgärder för att förbättra

storstadens livsmiljö.

1990/91:Bo227 av Sören Norrby m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åtgärdsgrupp för radonfrågor och andra

frågor avseende sjuka hus,

2. att riksdagen beslutar att övre gränsen för radonbidrag

höjs till 20000 kr.,

3. att riksdagen anvisar till i motionen föreslagen

åtgärdsgrupp och dess arbete för budgetåret 1991/92 5 000 000

kr. samt till radonbidrag för budgetåret 1991/92 15 000 000 kr.

utöver vad regeringen föreslagit eller således till Viss

bostadsförbättringsverksamhet m.m. (B 8) för budgetåret 1991/92

272 000 000 kr.

1990/91:Bo230 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att bidragsgivning för

ungdomsbostadsstöd skall upphöra fr.o.m. 1 juli 1991,

2. att riksdagen beslutar att bidragsgivning för

nybyggnadsbidrag skall upphöra fr.o.m. 1 juli 1991,

3. att riksdagen beslutar att bidragsgivning för

återflyttningsbidrag skall upphöra fr.o.m. 1 juli 1991,

4. att riksdagen beslutar att bidrag för hyresrabatter skall

upphöra fr.o.m. 1 juli 1991,

5. att riksdagen beslutar att bidragsgivning till räntebidrag

för underhållslån i vissa fall skall upphöra fr.o.m. 1 juli

1991,

10. att riksdagen beslutar att ramen för tilläggslån eller

förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

m.m. fastställs till 240 000 000 kr. för budgetåret 1991/92,

11. att riksdagen beslutar att av denna ram högst 10 000 000

kr. får disponeras för tilläggslån till arkeologiska

undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande,

12. att riksdagen beslutar att avskaffa tilläggslån till

åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år fr.o.m. den 1 juli

1991,

13. att riksdagen beslutar att ramen för tilläggslån till

åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år skall avskaffas,

14. att riksdagen beslutar att bidragsgivningen för

bostadsbidrag till hushåll utan barn skall upphöra fr.o.m. den 1

juli 1991,

15. att riksdagen beslutar att till anslaget B 7

Bostadsbidrag m.m. anslå 2 120 000 000 kr. för budgetåret

1991/92,

1990/91:Bo232 av Lena Boström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av lånebestämmelserna till

gemensamma samlingslokaler.

1990/91:Bo233 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen till boverket under en ny anslagspost

anvisar 100000000 kr. som stöd till ekologiskt byggande och

därav 5000000 kr. till ekokommunprojekt,

2. att riksdagen under en ny anslagspost anslår 3 000 000 kr.

till en professur med institution i ämnet ekologiskt byggande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av utredningar om ekologiskt

byggande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utredning rörande

storleksbegränsning av byggentreprenader,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arkitektens roll i plan- och

byggprocessen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till självbyggeri,

9. att riksdagen till investeringsbidrag för bostadsbyggande

för budgetåret 1991/92 anvisar 250 000 000 kr. mindre än vad

regeringen föreslår eller således 5 250 000 000 kr.

1990/91:Bo234 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen upphäver lagen om byggnadstillstånd m.m. (1971:1204).

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T248.

1990/91:Bo235 av Jan Strömdahl och Annika Åhnberg (v) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i plan- och bygglagen att den ekologiska grundprincipen

framhävs,

2. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i

uppdrag att beakta de ekologiska principerna vid utarbetande av

tillämpningsföreskrifter till det nya

bostadsfinansieringssystemet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ändringar i VA-lagen och

renhållningsförordningen.

1990/91:Bo236 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar upphäva det s.k. räntelånesystemet.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk392.

1990/91:Bo237 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida inriktningen av

bostadspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de särregler som gäller för s.k.

allmännyttiga bostadsföretag bör avvecklas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inga åtgärder skall vidtas i syfte att

bromsa tillväxten i Stockholmsregionen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.

1990/91:Bo238 av Karin Wegestål och Anita Jönsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatt verksamhet vid MOVIUM med

utveckling av forskning, rådgivning och information om

tätorternas grönområden.

1990/91:Bo239 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen skyndsamt utreder

bostadsfinansieringsfrågan och återkommer till riksdagen med

förslag om ett räntebidragssystem enligt de riktlinjer som

redovisas i motionen.

1990/91:Bo241 av Rune Thorén och Roland Larsson (c) vari yrkas

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk

utredning med uppgift att utreda frågan om möjligheter att ändra

ägarförhållandena hos allmännyttiga bostadsföretag.

1990/91:Bo242 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för ett resursbevarande och

miljöanpassat boende,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktning, utformning och stöd till

ekologiskt byggande och boende,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stimulansåtgärder för en fullständig

kartläggning av förekomsten av radon i bostäder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

gränsen för bidrag till åtgärder för att sanera bostäder från

radon sätts till lägst 1 000 kr. och högst 25 000 kr.

1990/91:Bo243 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av bostadspolitiska åtgärder i

syfte att främja bostadsförsörjningen på landsbygden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av det kommunala

bostadsförsörjningsprogrammet och behovet av ett

översiktsplanearbete i kommunerna med inriktning att främja

landsbygdens bostadsförsörjning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av olika upplåtelseformer av

bostäder på landsbygden,

4. att riksdagen hos regeringen begär att lånebestämmelserna

för byggande i egen regi på landsbygden får ske med belåning upp

till 100% av låneunderlaget i enlighet med vad i motionen

anförts,

1990/91:Bo244 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den allmänna inriktningen av

bostadspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om boendets anpassning till det ekologiska

systemet och om källsortering av sopor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nybyggnadsbehovet och förhållandena på

bostadsmarknaden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skattereformen och boendet,

10. att riksdagen anvisar 50 000 000 kr. till stimulansbidrag

för byggande av hyreslägenheter på landsbygden och i små orter i

enlighet med vad i motionen anförts,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om villkoren för bostadslån vid

överlåtelse av allmännyttigt ägda bostadshus,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om markvillkoret vid erhållande av

bostadslån för egna hem,

13. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i

denna del beslutar att föreslagen anvisning av medel till vissa

lån till bostadsbyggande ej medges i enlighet med vad i motionen

anförts,

15. att riksdagen avslår proposition 1990/91:100 såvitt avser

förslag om slopande av vintertillägget vid beräkning av

låneunderlag och pantvärde i enlighet med vad i motionen

anförts,

16. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i

denna del beslutar att räntestöd ej medges för vissa underhålls-

och reparationsåtgärder, från den 1 juli 1991 i enlighet med vad

i motionen anförts,

17. att riksdagen med avslag på proposition 1991/91:100 i

denna del beslutar att ungdomsbostadsstödet ej medges från den 1

juli 1991 i enlighet med vad i motionen anförts,

18. att riksdagen med avslag på proposition 1991/91:100 i

denna del beslutar att nybyggnadsbidrag ej medges från den 1

juli 1991 i enlighet med vad i motionen anförts,

19. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i

denna del beslutar att avveckla hyresrabatterna från den 1 juli

1991 i enlighet med vad i motionen anförts,

20. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i

denna del beslutar att ersättning för förvaltningsförluster ej

medges från den 1 juli 1991 i enlighet med vad i motionen

anförts,

21. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i

denna del beslutar att bidrag till bostadskostnad efter

ombyggnad ej medges från den 1 juli 1991 i enlighet med vad i

motionen anförts,

25. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i

denna del beslutar medge en ram för de antikvariska

myndigheternas tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt

låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse

m.m. på 165 000 000 kr. för budgetåret 1991/92,

27. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i

denna del till stöd för experimentbyggande för budgetåret

1991/92 beslutar anvisa ett i förhållande till regeringens

förslag med 4 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag om totalt 25

000 000 kr.,

28. att riksdagen till Viss bostadsförbättringsverksamhet

m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar 40 000 000 kr. utöver vad

regeringen har föreslagit eller således 292 000 000 kr. för

bidrag till hissinstallationer och åtgärder mot radon i bostäder

i enlighet med vad i motionen anförts,

29. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i

denna del till information och utbildning m.m. för budgetåret

1991/92 beslutar anvisa ett i förhållande till regeringens

förslag med 5 000 000 kr. minskat reservationsanslag om totalt 5

500 000 kr.

1990/91:Bo245 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om avskaffande av återställningsbidragen.

1990/91:Bo246 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att delegationen för ökat bostadsbyggande

skall avskaffas,

3. att riksdagen beslutar avskaffa de regleringar som införts

speciellt för byggandet i Stockholms län,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i övrigt anförts i motionen om bostadsbyggandet i Stockholms

län.

1990/91:Bo247 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utförsäljning av de kommunala

bostadsbolagens hyreslägenheter till de boende.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Fi610.

1990/91:Bo248 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om boendet i glesbygd,

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A489.

1990/91:Bo250 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den kommunala taxesättningen för vatten och

avlopp.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo813.

1990/91:Bo251 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om äldres boende (avsnitt 3).

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf357.

1990/91:Bo252 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för den framtida

bostadspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade möjligheter att bo i bostadsrätt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om begränsningar i kommunernas anvisningsrätt

för nybyggda bostadsrättslägenheter,

9. att riksdagen beslutar om upphävande av bestämmelsen om

slopande av räntebidrag vid överlåtelse av allmännyttiga

bostadsföretag eller sådana bostadsföretags bostadsbestånd m.m.,

11. att riksdagen beslutar avskaffa markvillkoret,

12. att riksdagen beslutar avskaffa konkurrensvillkoret,

13. att riksdagen beslutar att avskaffa kostnadskontrollen

vid beviljande av bostadslån,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om schablonberäkning av räntebidrag,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett schabloniserat investeringsbidrag,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om försäljning av SBAB,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om aktieutdelning från allmännyttiga

bostadsföretag,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om införande av skattefria avsättningar

till reservationer för underhåll,

27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

bostadssaneringslagen så att vid utfärdande av hyresgästintyg

för ombyggnad den mening skall gälla som företräds av

majoriteten av de boende i fastigheten (motionsyrkandet

behandlas delvis i detta betänkande, i övrigt behandlas det i

betänkandet 1990/91:BoU9),

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om borttagande av administrativa

begränsningar av byggandets omfattning,

29.att riksdagen beslutar att avskaffa lagen om

byggnadstillstånd,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en planmässig nedtrappning av

räntebidragen och en samtidig sänkning av skatterna,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om upphävande av räntelånen och en

översyn av bostadsfinansieringen,

34. att riksdagen beslutar avskaffa förvärvsstödet vid

kommunal förköpsrätt i vissa kustkommuner,

35. att riksdagen beslutar avskaffa ungdomsbostadsstödet

fr.o.m. den 1 juli 1991,

36. att riksdagen beslutar att avskaffa

ungdomsbostadsdelegationen,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lägre räntestöd för underhåll m.m.,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avskaffande av räntebidragstrappan,

40. att riksdagen till Tilläggslån till ombyggnad av vissa

bostadshus m.m. (B 6) för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 285000000 kr.,

41. att riksdagen beslutar att tilläggslån till ombyggnad av

bostadshus som är yngre än 30 år inte skall beviljas efter den 1

juli 1991,

42. att riksdagen medger en ram för de antikvariska

myndigheternas tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt

låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse

m.m. på 165 000 000 kr. för budgetåret 1991/92.

1990/91:Bo253 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sambanden mellan bostadspolitikens

inriktning och en balanserad bygg- och bostadsmarknad i

storstadsregionerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformning och inriktning av ett

miljöanpassat byggande och boende i storstadsregionerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samhällets ansvar för bostadsförsörjningen

i storstadskommunerna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översiktsplaner och kommunernas

bostadsförsörjningsprogram,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av minskad segregation och

ensidighet i storstädernas boendemiljöer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behov och inriktning av åtgärder för att

öka tillgången på fler, billigare och bättre bostäder i

storstadskommunerna,

7. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts med direktiv att lägga förslag om bättre utnyttjande

av befintliga bostadsytor i storstadsregionerna i enlighet med

vad i motionen anförts.

1990/91:Bo306 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen tar initiativ till förhandling

med kommunerna i syfte att säkerställa underhåll och förnyelse

av kommunernas VA-nät i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T202.

1990/91:Bo402 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ägande och ansvar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att boende i eget hem inte skall

missgynnas,

9. att riksdagen avskaffar den s.k. Lex Malmö,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att låne- och finansieringsreglerna

skall vara lika för alla fastigheter oavsett vem som äger dem,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ombildning av allmännyttan,

14. att riksdagen beslutar upphäva det s.k.

räntelånesystemet,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett

bostadsfinansieringssystem lika för alla upplåtelseformer, byggt

på s.k. enhetslån,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avskaffande av länsbostadsnämnderna

och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (motionsyrkandet

behandlas delvis i detta betänkande, i övrigt behandlas det i

betänkandet 1990/91:BoU10),

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om stegvis avskaffande av räntebidrag,

18. att riksdagen beslutar avskaffa systemet med statliga lån

och bidrag till reparationer och underhåll av hyreshus i

enlighet med vad i motionen förordats,

20. att riksdagen beslutar avskaffa lagen (1971:1204) om

byggnadstillstånd m.m.,

24. att riksdagen beslutar avskaffa det s.k. markvillkoret.

1990/91:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ökad rörlighet på bostadsmarknaden för

att få en bostadsmarknad i balans,

5. att riksdagen beslutar om en ändring av lagstiftningen i

enlighet med vad i motionen anförts om den enskilde hyresgästens

inflytande över reparation av den egna lägenheten

(motionsyrkandet behandlas delvis i detta betänkande, i övrigt

behandlas det i betänkandet 1990/91:BoU9),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att jämställa olika fastighetsbolag i vad

avser kostnaden för finansiering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

bestämmelserna i förordningen 1986:694 bör ändras så att dessa i

vad avser aktieutdelning till vissa allmännyttiga bostadsföretag

överensstämmer med aktiebolagslagens regler,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad mångfald av producenter vid

nyproduktion av bostadsrätter,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommuners rätt att förmedla nybyggda

bostadsrättslägenheter,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att underlätta för

människor att skaffa ett eget hus,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett återupprättande av

kostnadsneutraliteten mellan olika upplåtelseformer,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett nytt bostadsfinansieringssystem,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om a) produktionskostnadsprövningen, b)

räntebidragstrappan,

19. att riksdagen beslutar att avskaffa konkurrensvillkoret

fr.o.m. den 1 juli 1991,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om byggnadsreglerande åtgärder,

1990/91:Bo413 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder så att hyresgäster i privatägda

fastigheter ges ett ökat inflytande,

1990/91:Bo507 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i

uppdrag att snarast påskynda och utveckla ett entydigt

ekologiskt byggnadsbegrepp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett entydigt ekologiskt

byggnadsbegrepp bör läggas till grund för bygglovgivning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lån med statligt stöd och

kreditgaranti endast kan ges till objekt där ett entydigt

ekologiskt byggnadsbegrepp har tillämpats.

1990/91:Bo522 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att boverket och naturvårdsverket

får i uppdrag att analysera, utvärdera och redovisa hur och i

vilken takt ekologiska avlopps- och toalettsystem skall kunna

ersätta den vanliga vattentoaletten.

1990/91:Bo529 av Marianne Jönsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om handikappades medbestämmande vad gäller

boende,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklande av nya boendeformer för

handikappade.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So283.

1990/91:Bo532 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjlighet för den bofasta befolkningen

i attraktiva kustområden att erhålla statliga bostadslån vid köp

av permanentbostäder,

1990/91:Bo543 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inventering av statlig mark som kan

användas för bostadsproduktion.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Byggentreprenörerna.

4 Statistiska uppgifter om bostadsförsörjningen m.m.

4.1 Bostadsbeståndet

Det finns i dag drygt 4miljoner permanentbostäder i landet.

Av dessa lägenheter ligger ca 54 % i flerbostadshus och

återstoden -- 46% -- således i småhus. Mer exakta uppgifter om

bostadsbeståndets sammansättning kan endast erhållas vart femte

år från folk- och bostadsräkningarna (FoB). De senaste

tillgängliga uppgifterna som beskriver hela bostadsbeståndet

härrör sig från folk- och bostadsräkningen år 1985. Uppgifter

från den senaste folk- och bostadsräkningen -- FoB 90 -- finns

ännu ej framtagna. I tabell 1 redovisas bostadsbeståndets

fördelning på olika hustyper och ägarkategorier år 1985. Sedan

FoB 85 genomfördes har nettotillskottet av permanentbostäder

varit ca 190 000 lägenheter. Sammansättningen av denna

nyproduktion beskrivs i avsnitt 4.2.1 nedan.

Tabell 1. Lägenheter i bostadsbeståndet efter hustyp och

ägarkategori år 1985

00>Hustyp 21>Antal 39>Ägarkategori %

00> 21>lägenheter

00> 39>Staten, 53>Allmän- 65>Bostads- 79>Privata

91>Privata

00> 39>lands- 53>nyttiga 65>rätts- 79>perso-

91>företag

00> 39>ting, 65>före- 79>ner

00> 39>kommuner 65>ningar

00>Alla hus 32>3 863 000 42>2 56>22 70>16 84>52

98>8

00>småhus32>1 778 000 42>2 56> 2 70> 3 84>92

98>1

00>flerbostads-

00>hus 32>2 085 000 42>3 56>38 70>27 84>18

98>14

00>Källa: SCB, FoB 85

Som framgår av tabell 1 ägs småhusen till övervägande del av

enskilda. Flerbostadshusen uppvisar en mer varierad

ägarfördelning. Största ägarkategorin för flerbostadshusen är de

allmännyttiga bostadsföretagen med 38 % av lägenhetsbeståndet.

Den vanligaste lägenhetsstorleken räknat på hela

bostadsbeståndet är 3 rum och kök. I flerbostadshusbeståndet

dominerar två- och trerumslägenheterna. Den helt övervägande

andelen stora lägenheter återfinns i småhusbeståndet. Av de

sammanlagt ca 1,5 miljoner lägenheter som var större än 3 rum

och kök låg 83 % i småhus.

Tabell 2. Lägenheter i bostadsbeståndet efter hustyp och

lägenhetstyp år 1985

00>Hustyp 25>Lägenhetstyp %

25>-1RK 37>2RK 51>3RK 65>4RK 79>5RK

91>6RK+

00>Alla hus 30>13 42>23 54>24 68>19 82>12

96>9

03>småhus 30>3 42>7 54>18 68>30 82>24 96>18

03>flerbostadshus 30>22 42>36 54>30 68>9 82>2

96>1

00>Källa: SCB, FoB 85

Över 75 % av bostadslägenheterna har byggts under den senaste

50-årsperioden. Av de lägenheter som är äldre än 50 år ligger

större delen i småhus. Efter år 1960 har ca 2,2 miljoner

lägenheter nyproducerats och 0,5 miljoner lägenheter

moderniserats. Omkring 25 % av hela det nuvarande

bostadsbeståndet producerades under det s.k. miljonprogrammet

åren 1965--1974.

Tabell 3. Lägenheter i bostadsbeståndet efter hustyp och

färdigställandeår år 1985

00>Hustyp 27>Färdigställandeår %

00> 27>- 37>1921- 47>1941- 57>1951-

67>1961- 77>1971- 87>1981-

00> 27>1920 37>1940 47>1950 57>1960 67>1970

77>1980 87>1985

00>Alla hus 30>13 40>13 50>10 60>15 70>23

80>20 90>6

03>småhus 30>19 40>15 50>8 60>10 70>16 80>25

90>7

03>flerbostadshus 30>7 40>12 50>12 60>20 70>29

80>16 90>4

00>Källa: SCB, FoB 85

4.2 Bostadsproduktionen

4.2.1 Nyproduktionen

Sett över en längre period har bostadsproduktionen varierat

mycket kraftigt. Från den rekordstora produktionen kring år 1970

på över 100000 lägenheter per år minskade produktionsnivån

successivt för att nå en bottennivå år 1985 då endast 27500

lägenheter påbörjades. Detta var den lägsta produktionsnivån

under hela efterkrigstiden. Antalet påbörjade lägenheter i

nyproduktionen har sedan ökat för varje år. Enligt preliminära

uppgifter påbörjades nyproduktionen av ca 67600 lägenheter

under år 1990, vilket innebär en ökning med 15% i förhållande

till år 1989. Man får gå ända tillbaka till slutet av

miljonprogrammet år 1974 för att hitta en större nyproduktion.

Ökningen av nyproduktionen har varit mest påtaglig i i

storstadsområdena, där produktionstakten ökade med 19%.

Tabell 4. Antalet påbörjade lägenheter i nyproduktionen i

riket som helhet samt i storstadsområdena under åren 1980-1990

00>År 21>Påbörjade lägenheter i nyproduktionen i

00> 21>Riket 41>Stor- 61>Stor- 81>Stor-

00> 41>Stockholm 61>Göteborg 81>Malmö

00>1980 21>50 100 41>7 300 61>3 900

81>2 000

00>1981 21>44 500 41>6 600 61>3 100

81>2 800

00>1982 21>41 900 41>7 100 61>2 700

81>2 300

00>1983 21>37 800 41>9 700 61>3 400

81>2 000

00>1984 21>34 000 41>9 700 61>3 400

81>1 700

00>1985 21>27 500 41>5 800 61>2 400

81>2 000

00>1986 21>30 600 41>5 900 61>2 700

81>1 700

00>1987 21>39 800 41>7 600 61>3 500

81>2 600

00>1988 21>50 800 41>8 200 61>4 800

81>2 800

00>1989 21>58 700 41>7 800 61>3 500

81>2 600

00>19901 21>67 600 41>9 000 61>4 300

81>3 300

00>1 Preliminär uppgift korrigerad för beräknad

underskattning

00>Källa: SCB

Förändringar i bostadsbyggandet kan avläsas i olika former av

statistik. Tabell 4 ovan redovisar som framgått antalet

påbörjade lägenheter under året. Detta är den statistikserie

som normalt används när nyproduktionen diskuteras. Statistiska

centralbyrån (SCB) publicerar även statistik över antalet

färdigställda lägenheter. Denna statistik beskriver

utförligare bostadsproduktionens sammansättning avseende

lägenhetstyp, ägarkategori m.m. Som ett mått på

nyproduktionen innebär dock färdigställandestatistiken omkring

ett års eftersläpning i förhållande till uppgifterna om

påbörjandet. En tidig -- men osäker -- indikation på vilka

förändringar i nyproduktionen som är att vänta under de närmaste

åren kan man få genom att studera förändringar av

lägenhetsantalet i ansökningar om bostadslån resp. antalet

lägenheter som fått preliminärt beslut om bostadslån. Att

bedömningar av det kommande bostadsbyggandet gjorda utifrån

statistik om låneansökningar kan slå fel visas inte minst av

utvecklingen under det senaste året. På basis av uppgifter från

år 1989 om ett minskat antal lånebeslut gjordes förra året från

flera håll bedömningen att bostadsbyggandet sannolikt hade

kulminerat år 1989 och att vi år 1990 skulle få se en utplaning

eller ett något minskat bostadsbyggande. I stället blev det som

framgått ovan en fortsatt kraftig ökning av nyproduktionen.

Under år 1990 har antalet lägenheter i förhållande till

föregående år påtagligt ökat både i de ansökningar om nya

bostadslån som kom in till landets länsbostadsnämnder (+26 %)

och i de preliminära beslut om bostadslån som fattades under

året (+37 %). Detta kan tyda på en fortsatt ökning av

nyproduktionen av bostäder. Boverket gör dock i en nyligen

framtagen prognos bedömningen att antalet påbörjade lägenheter i

stället kommer att minska under år 1991 och uppgå till omkring

53000 lägenheter. Denna bedömning görs bl.a. mot bakgrunden av

att påbörjandet av flera byggnadsprojekt anses ha påskyndats

under slutet av år 1990. Man betonar dock att prognosen för år

1991 är mycket osäker på grund av flera faktorer, bl.a. den

beslutade omläggningen av bostadsfinansieringssystemet och

effekterna av lågkonjunkturen. Efter år 1991 räknar boverket med

en successiv minskning av bostadsproduktionen fram till år

1995/96.

I tabell 5 redovisas data för åren 1988--1990 för de

diskuterade måtten på planerat, pågående och avslutat

bostadsbyggande.

Tabell 5. Data om nyproduktionen av bostäder år 1988-1990

00>År 19>Antal lägenheter

00> 19>Ansökningar 39>Preliminära

59>Påbörjade79>Färdig-

00> 19>om bostads- 39>beslut om

79>ställda

00> 19>lån 39>bostadslån

00>1988 19>59 900 39>60 300 59>50 800

79>40 600

00>1989 19>58 300 39>51 200 59>58 700

79>50 400

00>1990 19>73 500 39>67 700 59>67 600

79>58 400

00>Källa: Boverket, SCB

Under 1980-talet har olika förskjutningar i nyproduktionen

skett avseende lägenhetstyp, upplåtelseformer m.m. En sådan

förändring gäller fördelningen mellan flerbostadshus och småhus.

År 1980 låg 65% av de nyproducerade lägenheterna i småhus. År

1990 hade småhusens andel sjunkit till 40 % av de påbörjade

lägenheterna. En ännu tydligare trend under det senaste

årtiondet gäller fördelningen mellan olika upplåtelseformer.

Andelen hyresrätter har fördubblats sedan år 1980. I dag är

varannan nyproducerad bostad en hyreslägenhet. Bostadsrätternas

andel i nyproduktionen har under senare år varit omkring en

tredjedel. Andelen lägenheter med äganderätt har minskat för

varje år sedan år 1980 och uppgick under år 1990 till 17% av

den totala produktionen. Redovisningen i tabell 6 över

fördelningen mellan olika upplåtelseformer avser de lägenheter

som har färdigställts resp. år.

Tabell 6. Fördelning mellan olika upplåtelseformer i hus som

färdigställts under perioden 1980-1990

00>År 21>Antal 41>Fördelning mellan upplåtelseformer %

00> 21>lägen-

00> 21>heter

00> 41>Hyres- 61>Bostads-

81>Ägande-

00> 41>rätt 61>rätt 81>rätt

00>1980 21>51 438 41>25 61>14 81>61

00>1981 21>51 597 41>30 61>16 81>54

00>1982 21>45 108 41>34 61>20 81>46

00>1983 21>43 374 41>32 61>29 81>39

00>1984 21>34 988 41>36 61>27 81>37

00>1985 21>32 932 41>38 61>29 81>33

00>1986 21>28 791 41>42 61>28 81>30

00>1987 21>30 884 41>41 61>32 81>27

00>1988 21>40 574 41>45 61>32 81>23

00>1989 21>50 404 41>45 61>34 81>21

00>1990 21>58 400 41>51 61>32 81>17

00>Källa: SCB

Den förändrade fördelningen mellan olika upplåtelseformer i

nyproduktionen förklaras delvis av den minskade andelen småhus.

En ännu mer betydelsefull faktor i sammanhanget är dock

förändringen av upplåtelseformerna inom småhusproduktionen. Från

att tidigare till helt övervägande del ha upplåtits med

äganderätt har de två andra upplåtelseformerna successivt ökat

sin andel i småhusproduktionen. Av 1990 års nyproducerade småhus

uppläts 41 % med äganderätt, 36% med bostadsrätt och 23 % med

hyresrätt. Motsvarande fördelning år 1980 var 89 % äganderätt, 6

% bostadsrätt och 6 % hyresrätt. Fördelningen mellan olika

upplåtelseformer för flerbostadsbebyggelsen har däremot varit

relativt oförändrad under 1980-talet, ungefär en tredjedel med

bostadsrätt och två tredjedelar med hyresrätt.

Den genomsnittliga lägenhetsstorleken i nyproduktionen har

minskat under 1980-talet. År 1980 var ca 17 % av de

nyproducerade lägenheterna på 2 rum och kök eller mindre. År

1990 hade smålägenheternas andel mer än fördubblats och uppgick

till 36% av nyproduktionen. På motsvarande sätt minskade

andelen stora lägenheter -- större än 4 rum och kök -- i

nyproduktionen från 43% år 1980 till 16% år 1990.

Förskjutningen av lägenhetsstorlekarna i nyproduktionen

förklaras bara delvis av den minskade andelen småhus. Även

småhuslägenheternas genomsnittliga storlek har minskat påtagligt

under 1980-talet.

4.2.2 Ombyggnadsverksamheten

Under ett antal år i början av 1980-talet med vikande

nyproduktion av bostäder ökade samtidigt ombyggnadsverksamheten

kraftigt. Den största omfattningen nåddes år 1986 då ombyggnaden

av 33 000 lägenheter påbörjades. Under de senaste åren har vissa

restriktioner -- ombyggnadslåneramar och minskade räntebidrag --

införts för ombyggnad av bostäder. Detta har bidragit till att

antalet ombyggda lägenheter påtagligt har minskat under de

senaste åren. År 1990 påbörjades ombyggnad av ca 16000

lägenheter i flerbostadshus. Detta innebar en minskning av

antalet ombyggda lägenheter med närmare 30% mellan åren 1989

och 1990 och en halvering av ombyggnadstakten sedan år 1987.

Boverket gör dock bedömningen att ombyggnadsverksamheten under

år 1991 åter kommer att öka. Antalet ombyggda lägenheter väntas

öka med ca 20% i förhållande till år 1990. Åren därefter kan

enligt boverket ombyggnadsverksamheten förväntas öka ytterligare

i omfattning.

Tabell 7. Påbörjade lägenheter i moderniserade

flerbostadshus före moderniseringen i riket samt i

storstadsområdena under åren 1980-1990

00>År 21>Antal lägenheter före modernisering

00> 21>Riket 41>Stor- 61>Stor-

81>Stor

00> 41>Stockholm 61>Göteborg

81>Malmö

00>1980 21>13 000 41>3 600 61>2 400

81>900

00>1981 21>14 600 41>2 200 61>3 100

81>1500

00>1982 21>19 700 41>4 500 61>3 200

81>1400

00>1983 21>22 100 41>4 000 61>3 600

81>1200

00>1984 21>29 700 41>3 900 61>5 100

81>1400

00>1985 21>24 500 41>4 400 61>2 900

81>1400

00>1986 21>33 200 41>4 600 61>4 100

81>1500

00>1987 21>32 100 41>4 600 61>3 800

81>1500

00>1988 21>28 200 41>3 900 61>3 400

81>1100

00>1989 21>22 600 41>3 100 61>3 000

81>900

00>19901 21>16 000 41>2 200 61>2 200

81>250

00>1 Preliminär uppgift korrigerad för beräknad

underskattning

00>Källa: SCB

Uppgifterna i tabell 7 avser antalet lägenheter före

ombyggnaden (modernisering med statligt lån). I samband med

ombyggnadsverksamheten förekommer en viss lägenhetsavgång, som

bl.a. beror på att små lägenheter slås ihop till större. Antalet

färdigställda moderniserade lägenheter blir därför något lägre.

År 1980 uppgick denna lägenhetsavgång till omkring 30 % av

antalet påbörjade lägenheter i moderniserade flerbostadshus.

Därefter har den successivt minskat och har under senare år

uppgått till ca 6 % för riket som helhet. Under år 1990 har

lägenhetsavgången ytterligare minskat betydligt och uppgick till

endast 2% för riket som helhet. Särskilt påtaglig har

minskningen i lägenhetsavgången varit i storstadsområdena, från

11% år 1989 till knappt 3% år 1990. Sannolikt har de regler

för ombyggnadslån som riksdagen antog år 1989 i syfte att minska

antalet lägenhetssammanslagningar haft betydelse för denna

utveckling.

Minskningen i ombyggnadsverksamheten under år 1990 var

särskilt påtaglig i Stormalmö. Ombyggnadslåneramarna uppges ha

haft stor betydelse för denna utveckling i Malmöområdet. Ramarna

är dock borttagna i detta område för år 1991 och en ökning av

ombyggnadsverksamheten väntas därför.

4.3 Byggnadskostnader

Under de senaste åren har byggnadskostnadernas utveckling

varit föremål för en omfattande uppmärksamhet. Orsaken är att

byggnadskostnaderna under en period i slutet av 1980-talet ökade

påtagligt snabbare än prisutvecklingen i övrigt. Under perioden

1986--1988 steg produktionskostnaderna för bostäder nästan tre

gånger snabbare än inflationen. År 1989 var ökningstakten

ungefär 1,5 gånger snabbare än inflationen. Kostnadsutvecklingen

inom bostadsbyggandet har under år 1990 ytterligare närmat sig

den allmänna prisutvecklingen som den mäts genom

konsumentprisindex (KPI). Under den senare delen av året låg

kostnadsökningstakten för delar av bostadsbyggandet t.o.m. under

prisutvecklingen i övrigt. Bilden av byggnadskostnadernas

utveckling varierar dock något beroende på vilken typ av

statistik som man utgår ifrån. Stora regionala variationer finns

också.

För att mäta byggnadskostnadsutvecklingen används olika typer

av index, bl.a. faktorprisindex. Faktorprisindex används vid

kontraktsreglering av mindre entreprenad. Det används också för

analys av byggnadskostnadsutvecklingen och som underlag för

beräkning av tidskoefficienten i bostadslånesammanhang.

Faktorprisindex mäter den sammantagna effekten av

prisutvecklingen för de produktionsfaktorer (byggmaterialpriser,

arbetslöner etc.) som sätts in i byggnadsverksamheten.

Den kvartalsvisa utvecklingen av byggnadspriserna under de två

senaste åren redovisas i tabell 8. Som jämförelse redovisas

utvecklingen av konsumentprisindex.

Tabell 8. Procentuell förändring av årstakt av faktorprisindex

(inkl. löneglidning) och konsumentprisindex. Kvartalsvis för

åren 1989 och 1990

00>År/ 25>Ökning i % gentemot motsvarande period

föregående år

00>kvartal

00> 25>Faktorprisindex för

85>KPI

00> 25>flerbostadshus 55>gruppbyggda småhus

00>1989

00>1:a 25>10,6 55>10,2

85>6,5

00>2:a 25>10,3 55>9,9

85>6,5

00>3:e 25>10,4 55>8,6

85>6,2

00>4:e 25>10,4 55>10,4

85>6,5

00>1990

00>1:a 25>11,5 55>11,5

85>9,8

00>2:a 25>11,4 55>11,3

85>10,0

00>3:e 25>10,1 55>10,0

85>11,1

00>4:e 25>10,1 55>9,8

85>11,2

00>Källa: SCB

Tabellen visar att den kvartalsvisa ökningstakten för

faktorprisindex inkl. löneglidning legat på ungefär samma nivå

som konsumentprisindex under det senaste året. En jämförelse

mellan faktorprisindex och konsumentprisindex blir emellertid

aldrig helt rättvisande, eftersom det ena mäter prisutveckling

på varor och lönekostnader medan det andra mäter

prisutvecklingen på en viss konsumtion.

För 12-månadersperioden januari 1990 till januari 1991 steg

faktorprisindex (exkl. löneglidning) med 7,6%. Detta är en

mindre ökning än för motsvarande period året innan.

Konsumentpriserna steg under motsvarande period med 10,6%. Av

de kostnadsslag som ingår i faktorprisindex ökade byggmaterial

med 6,5% och byggherrekostnaderna, dvs. kapitalkostnaderna

samt kostnader för projektering, administration m.m., med

10,5%. För byggherrekostnaderna innebar detta en minskning av

kostnadsökningstakten från föregående års nivå på 18%.

Ett annat sätt att mäta byggnadskostnadernas utveckling är

genom de beräknade produktionskostnader som redovisas i de

preliminära besluten om bostadslån vid resp. tidpunkt. I tabell

9 redovisas den genomsnittliga produktionskostnaden per

kvadratmeter total primär bruksarea för den statligt belånade

bostadsproduktionen under de två senaste åren.

Tabell 9. Kostnadsutvecklingen för flerbostadshus och

gruppbyggda småhus kvartalsvis åren 1989 och 1990 enligt

preliminära beslut om bostadslån

00>År/ 21>Genomsnittlig produktionskostnad per

00>kvartal 21>m2 total primär bruksarea

00> 21>Flerbostadshus 61>Gruppbyggda småhus

00> 21>kr/m2 41>Ökning i % 61>kr/m2

81>Ökning i %

00> 41>från före-

81>från före-

00> 41>gående år

81>gående år

00>1989

00>1:a 30>8 500 44>18 70>8 200

84>10

00>2:a 30>8 800 44>10 70>8 500

84>10

00>3:e 30>9 000 44>10 70>8 700

84>11

00>4:e 30>9 400 44>10 70>8 800

84>6

00>1990

00>1:a 30>9 700 44>13 70>9 600

84>17

00>2:a 30>10 200 44>16 70>9 900

84>16

00>3:e 30>10 300 44>14 70>9 900

84>13

00>4:e 30>10 200 44>8 70>10 100

84>15

00>Källa: Boverket

Den genomsnittliga produktionskostnaden för flerbostadshus i

hela landet var under år 1990 10126kr./m2, vilket

innebär en ökning med 12% jämfört med år 1989. För gruppbyggda

småhus uppgick motsvarande produktionskostnad till

9891kr./m2 -- en ökning med 15% jämfört med år 1989.

Ökningstakten för produktionskostnaden mätt på detta sätt var

därmed något högre under år 1990 än under år 1989. Det är

framför allt i småhusproduktionen som kostnadsökningarna har

varit fortsatt höga. I flerbostadshusproduktionen avtog

kostnadsökningarna under det sista kvartalet 1990. I jämförelse

med det fjärde kvartalet 1989 var byggkostnaderna i denna del av

produktionen drygt 8% högre, vilket innebär en lägre

ökningstakt än KPI under motsvarande period.

De högsta genomsnittliga produktionskostnaderna återfinns i

Storstockholmsområdet. För flerbostadshus uppgick här

produktionskostnaden per kvadratmeter till 11343kr. och för

gruppbyggda småhus till 11095 kr. Kostnadsökningstakten i

Storstockholm under år 1990 låg också på en högre nivå än i

övriga landet. Den genomsnittliga byggkostnaden ökade i

Stockholms län med 14% för flerbostadshus och med 20% för

gruppbyggda småhus. Även i Göteborgsregionen ökade

byggkostnaderna mer än i övriga landet. I Malmöhus län låg

däremot kostnadsökningen betydligt under övriga landets.

Om ovanstående uppgifter i stället uttrycks i kostnad per

lägenhet uppgick produktionskostnaden för den genomsnittliga

flerbostadshuslägenheten år 1990 till strax under 900 000 kr.

Den genomsnittliga kostnaden för ombyggnad var ca 390000kr.

per lägenhet i flerbostadshus.

I bostadslånesammanhang brukar även den s.k. överkostnaden,

dvs. den del av kvoten mellan produktionskostnaden och

pantvärdet som överstiger 100 %, användas som ett mått på

byggkostnadsutvecklingen i nyproduktionen. Överkostnaderna har

också genom den s.k. räntebidragstrappan betydelse för

lånekostnaderna efter projektets färdigställande. Fullt

räntebidrag utgår för lånedelar med högst 10% överkostnad. Den

genomsnittliga överkostnaden för flerbostadshusen i hela landet

uppgick under år 1990 till 29%.

4.4 Bostadsmarknadsläget

Bostadsmarknadsläget kan avläsas på flera olika sätt.

Överskott av bostäder brukar redovisas med andelen outhyrda

lägenheter i olika regioner. Brist på bostäder är svårare att

finna något rättvisande mått på. Förändringar av antalet

bostadssökande i olika bostadsköer ger en viss bild av

utvecklingen. Antalet registrerade bostadssökande är emellertid

starkt beroende av vilka anmälningsvillkor som tillämpas i resp.

bostadskö.

Boverket genomför i början av varje år en enkätundersökning av

bostadsmarknadsläget i landets kommuner. Enkätsvaren belyser

dels kommunernas egen bedömning av läget vid årets början, dels

redovisas antalet registrerade i kommunens bostadskö.

I kommunernas bedömning av bostadsmarknadsläget ökade

successivt andelen kommuner som rapporterade bostadsbrist under

hela den senare delen av 1980-talet, och andelen kommuner med

bostadsöverskott eller en bostadsmarknad i balans minskade

samtidigt för varje år. Denna trend tycks nu vara bruten. Mellan

år 1989 och 1990 ökade inte längre andelen kommuner med

bostadsbrist. Preliminära uppgifter från 1991 års enkät tyder på

att denna andel i stället nu börjat minska och att antalet

kommmuner med överskott på lägenheter således ökar. Fortfarande

råder dock bostadsbrist i den helt övervägande andelen av

landets kommuner.

Den andra delen av boverkets undersökning avser kommunernas

bostadsköer. Även i denna undersökning registreras en i stort

sett oförändrad situation mellan åren 1989 och 1990. Det totala

antalet som var registrerade som bostadssökande den 1 januari

1990 kan utifrån undersökningen uppskattas till

520000hushåll. Av dessa hushåll uppskattas ungefär

241000, omkring 46%, vara bostadslösa i den bemärkelsen att

de saknade eget kontrakt. Övriga har alltså en bostad med eget

kontrakt, men önskar en annan. Av de ca 241 000 hushållen i

bostadskön som saknade eget kontrakt uppskattas ca 60 % vara

ungdomar som bor kvar i föräldrahemmet. Övriga bostadssökande i

denna kategori var bl.a. personer som hade andrahandskontrakt,

bodde på institution eller som ville flytta in från annan

kommun.

Bostadsköns längd och sammansättning varierar starkt mellan

olika delar av landet. Bristsituationen är svårast i

Storstockholmsområdet, där dessutom en viss försämring kunde

registreras mellan åren 1989 och 1990. I Storstockholm är

dessutom andelen sökanden utan eget kontrakt betydligt större än

i övriga landet.

Tecknen på att kulmen på den bostadsbrist som registrerats

under senare år nu har passerat bekräftas av statistiken över

outhyrda lägenheter. Efter att antalet outhyrda lägenheter

minskat för varje år sedan år 1983, då 37000 lägenheter var

lediga för uthyrning, tycks nu åter antalet öka. Enligt SCBs

undersökning av de allmännyttiga bostadsföretagen hösten 1990

hade andelen outhyrda lägenheter i dessa företag på ett år ökat

från 0,3% till 0,5%. Det är dock långt kvar till den nivå på

ca4% av det allmännyttiga bostadsbeståndet som var outhyrt

år 1983. Enstaka kommuner har dock även i dag 4--5% av sitt

bestånd av hyreslägenheter outhyrt. Vissa tecken tyder på att

andelen outhyrda lägenheter fortsatt att öka under slutet av år

1990.

4.5 Bostadskostnaderna

Boendekostnaderna har kraftigt påverkats av det senaste årets

skatteomläggningar. Olika delar av kostnadsökningarna får full

effekt vid skilda tidpunkter. På hyreshussidan skedde

höjningarna per den 1 februari 1991. För egnahemmen och

bostadsrättslägenheterna är det som alltid svårt att ge en

entydig redovisning av boendekostnadernas utveckling. Detta

beror bl.a. på de stora variationerna i lånesituation m.m.

Skatteomläggningen kommer dock i viss utsträckning att i

fortsättningen underlätta redovisningar av boendekostnaderna i

detta bostadsbestånd, eftersom avdragsreglerna för

räntekostnader gjorts mer enhetliga och den del av

bostadsbeskattningen som påverkats av andra inkomster har

slopats.

Enligt preliminära uppgifter från SCBs bostads- och

hyresundersökning uppgick den genomsnittliga årshyran i rikets

hyreslägenhetsbestånd under år 1990 till ca 417kr./m2. Vid

ingången av år 1991 hade hyresnivån ökat till ca

429kr./m2. Enligt denna undersökning hade hyrorna därmed i

genomsnitt höjts med 8,6% i förhållande till januari

föregående år. Som ovan framhållits har dock höstens

hyresförhandlingar resulterat i en större hyreshöjning som för

första gången tas ut på årets februarihyra. För det

allmännyttiga bostadsbeståndet har denna hyreshöjning beräknats

till i genomsnitt 105kr./m2 eller 24,5%. Av

hyreshöjningen uppges ca 69kr./m2 bero på sådana

kostnadsökningar som är en följd av skatteomläggningen.

I tabell 10 redovisas de årliga hyreshöjningarna för den

genomsnittliga lägenheten under 1980-talet enligt SCBs

undersökning av januarihyrorna resp. år. För jämförbarhetens

skull redovisas även konsumentprishöjningarna för motsvarande

perioder.

Tabell 10. Förändringar i hyra mellan januari resp. år och

januari året innan för en genomsnittlig hyreslägenhet (beräkning

per m2 )

00>År 25>Hyreshöjning

55>Konsumentprisförändring

00> 25>jan.-jan. % 55>jan.-jan. %

00>1981 25>11,4 55>12,5

00>1982 25>15,3 55>9,5

00>1983 25>11,6 55>10,0

00>1984 25>5,2 55>8,0

00>1985 25>6,4 55>7,3

00>1986 25>5,9 55>6,2

00>1987 25>5,6 55>3,5

00>1988 25>6,2 55>4,4

00>1989 25>6,8 55>6,7

00>1990 25>10,2 55>8,8

00>19911 25>8,6 55>10,6

00>1 OBS. Stora hyreshöjningar i februari 1991

00>Källa: SCB

Som ovan påpekats är det svårare att erhålla en rättvisande

bild av boendekostnadernas utveckling för egnahemmen än i

hyreslägenhetsbeståndet. SCB publicerar emellertid en

delindexserie till konsumentprisindex, som bygger på beräkningar

av höjningarna av olika delkostnader för egnahemsboendet. Enligt

denna indexserie ökade kostnaderna i egnahemmen med 18,4%

under perioden januari 1990 -- januari 1991. Motsvarande

delindex för hyres- resp. bostadsrättslägenheter ökade med

7,7%.

Boendekostnaderna för nytillkommande egnahemsägare påverkas

givetvis av prisutvecklingen för egnahem. Priserna på egnahem

(ej nyproduktion) sjönk mätt i reala termer under den första

hälften av 1980-talet. Under den senare delen av 1980-talet har

priserna däremot stigit kraftigt även realt. Sedan år 1981

(t.o.m. tredje kvartalet 1990) har prisökningarna i hela landet

i genomsnitt varit 106% vilket motsvarar en real ökning på ca

10%. Under år 1990 har dock prisökningstakten avtagit igen och

legat på ungefär samma nivå som inflationen.

5Utskottet

5.1Inledning

Utskottet vill inledningsvis kortfattat beröra

förutsättningarna m.m. för detta betänkande.

Riksdagen fattade i december 1990 beslut om att införa ett

nytt bostadsfinansieringssystem, det s.k. räntelånesystemet.

Utskottet har sålunda helt nyligen haft att ta ställning till

bostadsbyggandets finansiering. Det nu föreliggande betänkandet

påverkas naturligtvis i viss utsträckning härav. Till detta

kommer att förslag avseende vissa frågor om det nya

bostadsfinansieringssystemet inom kort föreläggs riksdagen

liksom förslag avseende räntebidragen för budgetåret 1991/92.

Dessa förslag samt ett förslag om bostadsbidragen för år 1992

avser utskottet att behandla senare under våren. I det nu

föreliggande betänkandet tas därför inte upp sådana frågor som

anknyter till dessa förslag.

Flera redan genomförda och pågående utredningsinsatser har

också samband med vissa i betänkandet behandlade förslag. Inför

övergången till ett nytt finansieringssystem genomförs sålunda

en översyn av länsbostadsnämndernas framtida organisation liksom

av den administrativa prövningen av det statliga stödet i det

nya systemet. Dessutom har förslag nyligen avgetts beträffande

verksamheten vid statens råd för byggnadsforskning.

5.2 Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m.

5.2.1 Bostadspolitikens allmänna utformning

Utskottet behandlar i detta avsnitt ett antal motionsyrkanden

som tar upp utformningen av bostadspolitiken utifrån mera

allmänna och övergripande ståndpunkter. I vissa fall ingår även

mera detaljerade förslag som delar i dessa yrkanden. Utskottet

avgränsar i detta avsnitt sina överväganden till att gälla

grunderna för bostadspolitiken. De mera detaljerade förslagen

återkommer i olika säryrkanden i motionerna, och de behandlas

därför under resp. sakavsnitt. Detta gäller även motionsyrkanden

där ekologi- och miljöaspekter bildar utgångspunkt för förslag

om bostadspolitiken m.m. -- yrkanden som behandlas i ett

särskilt avsnitt nedan (avsnitt 5.2.2).

I vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 1 begärs ett

riksdagens tillkännagivande om inriktningen och utformningen av

en social bostadspolitik. Enligt motionärerna är en bra bostad

en social rättighet jämförbar med rätten till vård, omsorg och

utbildning. Målsättningen bör därför vara att tillgodose allas

rätt till bostad efter behov och till en rimlig kostnad.

Bostaden som social rättighet anges vidare innebära att

bostadsförsörjningen befrias från spekulation och osunda

marknadskrafter i alla led. Det gäller finansiering,

markupplåtelse, byggmaterial, byggande, förmedling, förvaltning

och prissättning. Samtidigt bör det enligt motionärerna

utvecklas en större känslighet för marknadens behov och

önskemål, dvs. för de boendes och de bostadssökandes krav. En

sådan marknadsanpassning bör genomföras via ett kraftigt ökat

boinflytande, dvs. via demokratiska beslut hos de berörda.

Enligt motionärerna får däremot inte hyressättningen

marknadsanpassas med en därav följande segregation och

utslagning.

Enligt centerpartiets partimotion Bo225 måste målet för

bostadspolitiken vara att alla människor skall ha tillgång till

en bra bostad till rimlig kostnad i god miljö. Om de sociala

målen skall kunna uppfyllas måste ett statligt grundansvar för

finansiering av byggande och boende finnas. För att staten skall

kunna bära detta ansvar är det enligt motionärerna nödvändigt

att boendekostnaderna hålls på en rimlig nivå. Enligt deras

uppfattning måste konkurrensen öka om pris- och

kostnadsutvecklingen skall kunna dämpas och därmed de offentliga

utgifterna för bostadssubventionerna minska.

Minskade bostadssubventioner anges vidare förutsätta att det

förs en ekonomisk politik som medför stabilt penningvärde och

låga räntor, eftersom räntenivån enligt deras uppfattning är

helt avgörande för storleken på bostadskostnaderna. För en

balanserad bygg- och bostadsmarknad krävs enligt motionärerna

således betydande insatser för att utveckla hela landet och en

omläggning av den ekonomiska politiken. I motionen anförs

dessutom att ryckigheten på bostadsmarknaden måste ersättas med

en politik som ger klara förutsättningar för byggandet, en

jämnare byggproduktion, mindre reglering och stabilare

spelregler på marknaden. De bostadspolitiska besluten måste

därför bygga på långsiktighet och stabilitet.

För att nå de uppsatta målen förordas tillkännagivanden från

riksdagen avseende sambandet mellan den ekonomiska politiken och

boendekostnadernas utveckling och nivå (yrkande 1),

bostadspolitikens inriktning (yrkande 2) samt behovet av

stabilare regler på bygg- och bostadsmarknaden för lägre

boendekostnader (yrkande 4). Dessutom begärs förslag om en

strategi för sänkta boendekostnader i enlighet med motionens

förslag (yrkande 3).

Även i motion Bo244 (c) yrkande 1 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om bostadspolitikens allmänna inriktning.

Enligt motionärerna måste bostadspolitiken utformas så att

villkoren på bostadsmarknaden blir sådana att även ungdomar och

människor med låga inkomster kan få bo i bra bostäder. För att

detta skall bli möjligt måste staten ta ett grundansvar för

finansieringen av bostäderna. Genom en framsynt och konsekvent

bostadspolitik skall staten vidare skapa förutsättningar för en

bostadsförsörjning i kommunerna med såväl tillräckligt antal

bostäder som balans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder.

Den förordade bostadspolitiken skall enligt förslaget också

omfatta en strategi för lägre boendekostnader som bl.a.

innefattar

en politik för decentralisering, lägre ränta och stabilt

penningvärde,

stabilare regler på bostadsmarknaden,

lägre beskattning av boendet,

ny och förenklad bostadsfinansiering samt

ökad konkurrens och mångfald.

Enligt moderata samlingspartiets partimotion Bo402 bör

bostadspolitiken bl.a. ha följande övergripande mål:

den skall tillsammans med skattepolitiken ge förutsättningar

för människor att själva välja bostad och upplåtelseform,

ägande av bostad skall underlättas och

reglering och byråkrati skall avskaffas.

Mot bakgrund härav förordas i motionens yrkande 1 ett

riksdagens tillkännagivande om behovet av ägande och ansvar inom

bostadspolitiken. Enligt motionärerna skall bostadsmarknaden

styras av människornas efterfrågan, inte av detaljreglering,

politiker och byråkrater. Det personliga ägandet av en bostad

skall gynnas. Markägares rättigheter att bruka, bebygga och

sälja sin egendom skall skyddas. Inskränkningar i dessa

rättigheter skall endast få ske på ett fåtal mycket avgränsade

grunder.

I motion Bo411 (m) yrkande 1 hemställs om ett riksdagens

tillkännagivande angående behovet av en ökad rörlighet på

bostadsmarknaden i syfte att uppnå en marknad i balans. Enligt

motionärerna kan nybyggandet av bostäder endast marginellt bidra

till att lösa problemen på dagens bostadsmarknad. Vad som

framför allt behövs är en rad åtgärder för att öka rörligheten

på bostadsmarknaden. Som exempel på sådana åtgärder nämns en

förändring av dagens hyressättningssystem så att detta bättre

speglar de boendes preferenser. Vidare föreslås åtgärder för att

öka nyproduktionen av småhus och därigenom tillgodose många

barnfamiljers önskemål.

Utifrån erfarenheterna i Stockholmsregionen förordas i motion

Bo237 (m) yrkande 1 ett riksdagens tillkännagivande om den

framtida inriktningen av bostadspolitiken. Enligt motivtexten --

som återfinns i motion A766 -- krävs en kursomläggning av

bostadspolitiken så att bostadssektorn återförs till

marknadsekonomin. Detta innebär bl.a. att de allmännyttiga

bostadsföretagens status måste förändras och deras juridiska

särställning upphävas. Vidare anförs att en fri uthyrningsrätt

måste betraktas som en naturlig del av egendomsskyddet.

De boendes önskemål måste enligt motion Bo252 (fp) vara

utgångspunkten för bostadspolitiken. Detta innebär bl.a. att

valfriheten måste öka och att inte staten på olika sätt skall

gynna eller missgynna vissa upplåtelseformer, bostadstyper eller

fastighetsägare. Mot bakgrund härav begärs i motionens yrkande 1

riksdagens stöd för de riktlinjer som enligt motionärernas

mening bör vägleda den framtida bostadspolitiken. Dessa

riktlinjer sammanfattas i motionen i bl.a. följande punkter:

önskemål om en bostad eller byte av bostad skall kunna

tillfredsställas när behovet uppstår,

färre byråkratiska och reglerande inslag i bostadspolitiken,

reducerade och mer riktade bostadssubventioner,

underlättat ägande av bostäder,

ökad rörlighet på bostadsmarknaden samt

varsammare ombyggnader.

Med anledning av de nu behandlade motionsyrkandena om

utformningen av bostadspolitiken gör bostadsutskottet

följande överväganden.

Den i dag förda bostadspolitiken har i väsentliga avseenden

sin grund i de övergripande mål som formulerades redan under

efterkrigstiden. I takt med samhällsutvecklingen har dessa mål

successivt utvecklats och konkretiserats men deras

bostadssociala inriktning har stått fast. Utgångspunkten för

samhällets insatser på bostadsområdet är och har varit att alla

skall ha tillgång till en sund, rymlig, välplanerad och

ändamålsenligt utrustad bostad till ett rimligt pris. Dagens

bostadspolitik är alltså resultatet av successiva förändringar

vidtagna under en förhållandevis lång tidsperiod. Genom att

grundvalarna för bostadspolitiken legat fast har dock

förutsättningar för en nödvändig kontinuitet i samhällets

insatser med bibehållande av den bostadssociala målsättningen

skapats.

Det av riksdagen beslutade nya bostadsfinansieringssystemet

har också sin grund i de ovan redovisade målen. Systemet syftar

sålunda till att motsvara bostadspolitiska krav som bl.a.

innebär att det skall vara neutralt mellan ägar- och

upplåtelseformerna, ge en förbättrad paritet över tiden, vara

fördelningspolitiskt effektivt och motverka en kapitalisering.

Enligt utskottets mening får detta ses som ytterligare en

markering av att de bostadspolitiska målen ligger fast.

Även framdeles kommer naturligtvis mer eller mindre

genomgripande förändringar av statens insatser på

bostadsmarknaden att behöva vidtas. Utöver de redan beslutade

förändringarna i bostadsfinansieringssystemet kan olika åtgärder

i syfte att förbättra t.ex. boendemiljö och bostadssociala

förhållanden komma att aktualiseras. Denna omprövning av vissa

av bostadspolitikens medel innebär dock inte att de

grundläggande målen bör revideras.

Produktion av och efterfrågan på bostäder har under de senaste

årtiondena visat stora variationer. En av utgångspunkterna för

samhällets insatser på bostadsmarknaden är att tillgången på

bostäder skall svara mot berättigade önskemål. Samtidigt bör det

framhållas att de statliga insatserna för att uppnå en

bostadsmarknad i balans hittills framför allt bestått i att

ställa resurser till förfogande för produktion och förnyelse av

bostadsbeståndet samt att i övrigt fastlägga ramarna för

ansvarsfördelningen mellan de olika parterna på

bostadsmarknaden. Genomförandet av bostadspolitiken åvilar

däremot bl.a. kommunerna och bostadsföretagen. Denna

ansvarsfördelning bör bestå. Utskottet konstaterar mot bakgrund

härav att flera av de bostadspolitiska frågor som tas upp i de

nu behandlade motionsyrkandena i viss utsträckning är sådana som

det inte ankommer på regering och riksdag att besluta om.

Det nu anförda innebär att det utifrån ett bostadssocialt

betraktelsesätt kan finnas skäl till mer eller mindre

genomgripande omprövningar av de bostadspolitiska medlen. Det

innebär att beslut om olika revideringar av de bostadspolitiska

medlen fortlöpande kommer att behöva fattas. Utskottet kommer

också att göra sådana överväganden i de frågor som det vid varje

tidpunkt är aktuellt att ta ställning till. Enligt

bostadsutskottets mening saknas dock tillräckliga skäl för

tillkännagivanden från riksdagen om en förändrad utformning av

bostadspolitiken i enlighet med de nu aktuella motionsyrkandena.

Inte minst gäller detta mot bakgrund av den allmänna utformning

som många av yrkandena har. Utskottet avstyrker med hänvisning

till det anförda partimotionerna Bo224 (v) yrkande 1, Bo225 (c)

yrkandena 1--4 och Bo402 (m) yrkande 1 samt motionerna Bo244 (c)

yrkande 1, Bo237 (m) yrkande 1, Bo252 (fp) yrkande 1 och Bo411

(m) yrkande 1.

5.2.2Ekologi- och miljöaspekter på boendet m.m.

Byggande och boende ur olika ekologi- och miljöaspekter tas

upp i 8 motioner med sammanlagt 17 yrkanden. Utskottet har valt

att behandla dessa i ett sammanhang -- detta oavsett om något

enskilt yrkande i och för sig har anknytning till andra förslag

inom olika sakområden. Utgångspunkten för utskottets behandling

har sålunda varit förslagens inriktning på att åstadkomma ett

ekologiskt och miljöanpassat byggande och boende.

Kommunernas intresse för att förverkliga ekologiskt tänkande i

samhällsutvecklingen är enligt motion Bo216

(c,s,m,fp,v,mp) stort. I motionen redovisas att det på

initiativ av glesbygdsdelegationen t.o.m. den 31 december 1991

pågår ett projekt kallat "Förprojekt ekokommuner" som enligt

planerna skall följas av ett treårigt pilotprojekt. Det är

enligt motionärerna viktigt att som ett led i detta arbete skapa

ett antal modellkommuner som kan dela med sig av sina

erfarenheter på området. För att åstadkomma detta förordar de

att boverket tillsammans med glesbygdsdelegationens efterföljare

glesbygdsmyndigheten skall engagera sig i arbetet med

ekokommunprojekten. Enligt förslaget skall detta ske både i form

av ekonomiskt stöd och som sammanhållande organisation.

Enligt miljöpartiet de grönas partimotion Bo233 skall allt

nybyggande ske utifrån strikt ekologiska krav. Samtidigt skall

befintlig bebyggelse successivt anpassas till alla rimliga

ekologiska krav utan att arkitektoniska värden fördärvas. Enligt

motionärerna innebär dessa utgångspunkter att bostäderna skall

integreras med natur, odling, historisk bebyggelse, bostadsnära

arbetsplatser, transporter och avfallshantering.

För att nå detta mål krävs enligt motionärerna medvetna

satsningar på ekologiskt byggande. Med hänvisning härtill

förordas att sammanlagt 100 milj.kr. skall anvisas till

ekologiskt byggande under en ny anslagspost för budgetåret

1991/92 (yrkande 1). Av detta anslag skall 5milj.kr. avse stöd

till ekokommunprojekt. Dessutom hemställs om ett nytt anslag på

3 milj.kr. till en professur i ämnet ekologiskt byggande

(yrkande 2). Utöver dessa förslag förordar motionärerna

utredningsinsatser avseende ekologiskt byggande (yrkande 4),

storleksbegränsning av byggentreprenader (yrkande 5) samt

arkitektens roll i plan- och byggprocessen (yrkande 6).

Även i miljöpartiets partimotion Bo507 tas upp frågor om

ekologiskt byggande. Enligt motionärerna har intresset för

ekologiskt byggande ökat markant under de senaste åren. Vad som

är ekologiskt byggande och boende är enligt deras mening

emellertid mycket oklart. Visst missbruk av begreppet har

dessutom förekommit. Motionärerna vill därför understryka vikten

av att ett entydigt ekologiskt byggnadsbegrepp snarast

fastställs. Enligt förslaget bör därför boverket få i uppdrag

att påskynda och utveckla tillkomsten av ett entydigt ekologiskt

byggnadsbegrepp (yrkande 1). Detta byggnadsbegrepp skall sedan

ligga till grund för bygglovgivning m.m. (yrkande 2). Så snart

ett ekologiskt byggnadsbegrepp fastställts bör det dessutom

utgöra ett villkor för att statligt bostadsstöd skall utgå

(yrkande 3).

I de två motionerna Bo222 (mp) och Bo522 (mp) tas frågan om

ekologiskt anpassade avloppssystem upp. Enligt motiveringen till

den förstnämnda motionen, som återfinns i motion Jo513, finns

det mycket bättre lösningar än att spola ut all avföring i våra

vattendrag. Kommunerna bör därför vid sin översyn av

ledningsnäten ta hänsyn till alternativ till vattentoaletter.

Även i motion Bo522 (mp) framhålls att andra lösningar än

vattentoalett bör prövas inför kommunernas byten av

avloppsledningar. Enligt motionärerna kan nya lösningar

förbilliga eller helt onödiggöra stora kommunala avloppsnät. Med

hänvisning härtill förordas att bl.a. boverket får i uppdrag att

analysera, utvärdera och redovisa hur och i vilken takt

ekologiska avlopps- och toalettsystem skall kunna ersätta den

vanliga vattentoaletten.

Ekologi definierat som resurshushållning och

kretsloppstänkande måste enligt motion Bo235 (v) genomsyra hela

bostadsbyggandet och bostadsplaneringen. Grundprinciperna för

ett sådant byggande anges bl.a. vara

hushållning med energi och naturresurser,

kretsloppstänkande samt

demokratisering och lokalt beslutsfattande.

För att nå ett eftersträvat ekologiskt byggande föreslås att

plan- och bygglagen ändras så att den ekologiska grundprincipen

framhävs (yrkande 1). Dessutom förordas att boverket skall få i

uppdrag att beakta de ekologiska principerna när

tillämpningsföreskrifterna till det nya

bostadsfinansieringssystemet utarbetas. Slutligen hemställs om

ändringar i VA-lagen m.m. så att inte lokala lösningar för

avlopps- och avfallshanteringen motverkas (yrkande 3).

En bra boendemiljö förutsätter enligt motion Bo242 (c) ett

boende och en bebyggelsemiljö som hushållar väl med naturens

resurser. Enligt motionärerna måste boendet därför bättre än

hittills anpassas till det ekologiska systemet och till behovet

av en bättre och effektivare energianvändning. Detta innebär

bl.a. att byggandet skall ske på ett sådant sätt att störningar

i naturen undviks och att bebyggelsen planeras så att stor

hänsyn tas till närmiljön. I ett ekologiskt system finns det

enligt motionärerna alltid ett nära samband och ett ömsesidigt

beroende. Utan att försvåra en önskvärd integritet och behovet

av avskildhet bör dessa grunder utgöra en norm i ett ekologiskt

boende.

För att nå de uppsatta målen för ett resursbevarande och

miljöanpassat boende krävs det enligt motionärernas mening bl.a.

en mera systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar

som beslutsunderlag och byggnadsregler som är utformade så att

ekologisk teknik m.m. stimuleras fram. I motionen hemställs

därför om ett riksdagens tillkännagivande dels beträffande

åtgärder för ett resursbevarande och miljöanpassat boende

(yrkande 1), dels beträffande inriktning, utformning och stöd

till ekologiskt byggande och boende (yrkande 2).

Även i motion Bo244 (c) yrkande 2 betonas vikten av att

bostadspolitiken präglas av en helhetssyn som omfattar alla och

som bättre tar hänsyn till de ändliga naturresurserna. Enligt

motionärerna måste bostadspolitiken därför inriktas på en bättre

boendemiljö och på ett ekologiskt anpassat byggande och boende.

I anslutning härtill förordas också att effektivare och mera

miljövänliga sätt att ta hand om avfallet måste introduceras och

utvecklas.

Utskottet behandlar först förslaget om stöd till det s.k.

ekokommunprojektet.

Det finns i dag många tecken på ett ökat intresse för

ekologiskt byggande i olika former. Även om det hittills bara

finns ett begränsat antal färdigställda projekt med denna

inriktning är antalet som befinner sig på planerings- eller

diskussionsstadiet stort. I många kommuner har också frågan om

anläggande av ekobyar m.m. väckts genom motioner till

kommunfullmäktige. Sett i ett bredare perspektiv pågår det

sålunda runt om i landet betydande aktiviteter med inriktning på

ekologiskt byggande och boende. Sammantaget innebär detta att

det vuxit fram ett allt större behov av övergripande information

och stöd m.m. till kommuner och övriga intressenter i hithörande

frågor. Vissa åtgärder med denna inriktning har också, som

framhålls i sexpartimotionen Bo216, redan vidtagits.

På initiativ av glesbygdsdelegationen pågår t.o.m. utgången av

år 1991 det s.k. ekokommunprojektet. Avsikten är att detta

förprojekt, som omfattar ett tiotal kommuner, skall efterföljas

av andra. Även inom boverket har ett arbete med inriktning på

ekologiskt byggande påbörjats. Som ett första steg i detta

arbete avser verket att under våren 1991 i rundskrivelse till

bl.a. kommunerna peka på att gällande bygg- och låneregler redan

i dag kan användas för att åstadkomma ett ekologiskt riktigare

byggande.

Även om åtgärder redan vidtagits delar dock utskottet

motionärernas uppfattning att dessa inte är tillräckliga. Det

föreligger således även enligt bostadsutskottets mening ett

behov av ytterligare insatser på området. I enlighet med

motionsförslaget bör det sålunda ankomma på berörda myndigheter

som bl.a. boverket, byggforskningsrådet och glesbygdsmyndigheten

att på olika sätt bidra till att verksamheten med s.k.

ekokommuner utvecklas och förs ut till en vidare krets. Det kan

däremot varken anses möjligt eller lämpligt för utskottet och

riksdagen att nu bestämma den exakta utformningen, inriktningen

och omfattningen av dessa insatser. Det får anses vara en

uppgift för de aktuella myndigheterna m.fl. att -- med

utgångspunkt i resultaten av det hittills bedrivna arbetet --

fatta beslut härom. En förutsättning bör dock enligt utskottets

mening vara att verksamheten kommer till stånd utan ytterligare

medelsanvisning.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo216

(c,s,m,fp,v,mp) anfört om stöd till det s.k.

ekokommunprojektet och om behovet av ytterligare

utredningsinsatser m.m. bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Med anledning av vad som i övriga motioner föreslagits

beträffande ekologiskt byggande m.m. vill utskottet anföra

följande.

Som framgår av utskottets redovisning ovan pågår det i dag

aktiviteter av olika slag med inriktning på ett ekologiskt och

miljömässigt inriktat boende och byggande. Det ligger enligt

bostadsutskottets mening ett stort värde i att olika typer av

alternativt byggande och boende m.m. på detta sätt kommer till

stånd och prövas. Utskottet har också vid sin tidigare

behandling av motionsyrkanden om ekologiskt byggande m.m.

(senast 1989/90:BoU13 s. 27) fört fram denna uppfattning. Även

utskottets ställningstagande ovan beträffande behovet av stöd

till det s.k. ekokommunprojektet är ett uttryck för den vikt som

utskottet fäster vid dessa frågor. En allsidig utveckling av

boendet förutsätter att tillkomsten av olika alternativ och

experiment stimuleras. Som ett led i denna process är det

betydelsefullt att erfarenheterna tas till vara och förs vidare

t.ex. genom att utvärderingar genomförs.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att

statsmakterna i olika former verkar för att projekt av denna

karaktär skall kunna genomföras. Det gäller bl.a. stödet till

byggnadsforskning och experimentbyggande. Flera projekt med en

inriktning på ekologiskt byggande har också kommit till stånd

inom ramen för dagens stödsystem. De mest kända exemplen på

sådana projekt torde vara Solbyn i Lunds kommun samt Tuggelite i

Karlstads kommun. Det får enligt utskottets mening förutsättas

att staten och kommunerna även fortsättningsvis kommer att på

ett positivt sätt verka för att projekt av denna typ

förverkligas.

Utöver de ovan redovisade insatserna har också initiativ

tagits från bl.a. boverket, byggforskningsrådet och

stadsmiljörådet som syftar till att lyfta fram och belysa frågor

kring ekologiskt byggande.

Boverkets initiativ innebär att verket i tre steg skall

utveckla och föra ut olika frågor kring ekologi i byggande och

planering m.m. Som redovisats ovan kommer verket i ett första

steg under våren 1991 att i en rundskrivelse till bl.a.

kommunerna peka på att redan gällande bygg- och låneregler kan

användas för att åstadkomma ett ekologiskt riktigare byggande. I

ett andra steg under sommaren/hösten 1991 kommer formerna för en

ekologiskt bärkraftig bebyggelseutveckling att utvecklas bl.a.

genom ett kunskapsunderlag till kommunernas översiktsplanering.

Ett därpå följande tredje steg innefattar en utveckling av den

fysiska planeringen som en del i en förebyggande miljövård. Häri

ingår bl.a. utarbetandet av en planeringsmetodik för stora

investeringar i infrastruktur. Dessutom förbereder boverket ett

kompetensutvecklingsprogram på området riktat till

länsstyrelserna.

Byggforskningsrådets insatser har gällt dels stöd till och

utvärdering av byggprojekt med ekologisk inriktning, dels en

inventering av genomförda, pågående och planerade projekt av

denna art. Stadsmiljörådet har genom seminarier och en planerad

utställning lyft fram frågor kring vad som kallas stadens

ekologi.

Som framgår av den nu lämnade redovisningen pågår det vid

flera myndigheter ett omfattande arbete som syftar till att ur

ett brett perspektiv utveckla och lyfta fram frågor kring ett

ekologiskt byggande och boende. Enligt utskottets mening bör

resultatet av redan vidtagna och pågående åtgärder avvaktas.

Utskottet förutsätter att berörda myndigheter m.fl. fortlöpande

följer och utvärderar ekoprojekten och initierar nya sådana

projekt i takt med att kunskaperna om det ekologiska byggandet

utvecklas. Bostadsutskottet är med hänvisning härtill inte nu

berett att förorda ytterligare insatser i enlighet med förslagen

i miljöpartiets partimotioner Bo233 yrkandena 1, 2 och 4--6 samt

Bo507 och motionerna Bo222 (mp), Bo235 (v) yrkandena 1--3, Bo242

(c) yrkandena 1 och 2, Bo244 (c) yrkande 2 samt Bo522 (mp).

5.2.3Bostadsförsörjningen för vissa grupper

I detta avsnitt behandlar utskottet fyra motionsyrkanden som

tar upp vissa mer allmänna frågor avseende äldres och

handikappades boende. Under allmänna motionstiden framlagda

förslag om vilka krav som bör ställas på den fysiska planeringen

eller på byggnaders utformning med avseende på äldre och

handikappades behov m.m. avser utskottet att behandla senare

under våren 1991.

På förslag av bostadsutskottet beslutade riksdagen år 1987

(BoU 1986/87:15) att bostadslån för ombyggnad av ålderdomshem

skulle kunna lämnas även om vissa avsteg gjordes från kraven i

ombyggnadslåneförordningen avseende de primära

bostadsfunktionerna samt utrymmes- och utrustningsstandarden. År

1988 beslutade riksdagen (BoU 1987/88:12) att bostadslån till

nybyggnad av ålderdomshem skulle utgå enligt samma regler som

gäller för ombyggnad.

I motion Bo203 (c) erinras om att det efter riksdagens beslut

numera är möjligt att få statliga bostadslån till ny- och

ombyggnad av ålderdomshem och att det är mycket väsentligt att

riksdagens beslut blir känt i kommunerna. Enligt motionärerna

har dock vissa för riksdagsbeslutet karakteristiska drag

trubbats av och fördunklats på vägen från riksdagen ut till

genomförandet. Det gäller enligt dem i första hand kraven på

utrymmesstandard och köksutrustning. Med hänvisning härtill

förordas att det skall uppdras åt regeringen att föra ut en

korrekt information om gällande låneregler för ålderdomshem m.m.

Det nu behandlade förslaget avser huruvida tillräcklig

information m.m. om långivningen till ny- och ombyggnad av

ålderdomshem gått ut till i första hand kommunerna. Den

materiella innebörden av de av en bred riksdagsmajoritet

beslutade reglerna har däremot inte satts i fråga. Vad frågan

närmast gäller är därför i vilken utsträckning ytterligare

information m.m. kan erfordras. Det är naturligtvis primärt en

fråga för regeringen och regeringen underställda myndigheter att

vidta de informationsåtgärder m.m. som erfordras för att

riksdagens beslut skall kunna verkställas. I det nu aktuella

fallet har också information spridits på flera sätt. I skriften

Det nya ålderdomshemmet, som bl.a. tillställts kommunerna, har

sålunda boverket informerat om de låneregler m.m. som gäller för

lån till ålderdomshem. Genom sin medverkan i seminarier och

konferenser m.m. har verket dessutom medverkat till att föra ut

information i frågan. I den mån ytterligare insatser erfordras

får det anses ankomma på regeringen och boverket att bedöma

behovet härav och vidta lämpliga åtgärder. Utskottet förutsätter

att så sker utan någon riksdagens särskilda begäran härom. Ett

tillkännagivande i enlighet med förslaget i motion Bo203 bör

därför nu kunna avstås.

I folkpartiets partimotion Bo251, med motiveringen i motion

Sf357, framhålls att den invanda miljön ofta är viktig för

äldre. Det är därför angeläget att denna grupp ges möjlighet att

bo kvar i sin bostad, eller i närheten av denna, också den dag

då behovet av stöd ökar. Enligt motionärernas mening förutsätter

detta att kommuner och de äldre själva planerar för detta. I

motionen begärs också ett riksdagens tillkännagivande härom.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av

att äldre i möjligaste mån skall ges möjlighet att bo kvar i sin

bostad också när behovet av vård eller annat stöd ökar.

Samhällets insatser avseende de äldres boende har också som

en viktig utgångspunkt haft att främja ett sådant kvarboende.

För att få till stånd ett ökat kvarboende krävs dock insatser

från berörda parter. Bl.a. gäller detta kommunerna, de äldre

själva och deras organisationer. Enligt utskottets mening står

samhällets hittillsvarande insatser med avseende på de äldres

boende väl i samklang med vad som anförs i folkpartiets

partimotion Bo251. Ett tillkännagivande av den allmänna innebörd

som förordas i motionen kan enligt utskottets mening därför

undvaras. Motionen avstyrks.

Att få välja bostadsort och boendemiljö är enligt motion Bo529

(c), med motivtexten i motion So283, viktiga inslag i en

valfrihet som måste gälla alla människor. Även handikappade

måste således i möjligaste mån kunna bo i en egen bostad. Enligt

motionärerna måste därför de handikappades medbestämmande vad

gäller boendet förstärkas genom förbättrade möjligheter att

välja boendemiljö och servicegrad (yrkande 2). I samma motion

förordas dessutom att nya boendeformer för handikappade måste

skapas (yrkande 3). Enligt motionärerna bör bl.a. olika typer av

boende där de handikappade ges ett utökat brukarinflytande

stimuleras.

Motionärernas uppfattning, att de handikappade liksom övriga

grupper i största möjliga utsträckning fritt skall få välja ett

boende och en boendeform utifrån sina specifika behov och

önskemål, torde vara allmänt omfattad. Det är även enligt

bostadsutskottets mening angeläget att valfriheten med avseende

på handikappades boende ökar genom utbyggnad av olika typer

av grupp- och serviceboende m.m. Staten stöder också på olika

sätt utbyggnaden av denna typ av bostäder. Det senaste exemplet

härpå är det riktade stimulansbidrag som nyligen införts för

att stimulera utbyggnaden av gruppbostäder för bl.a.

åldersdementa och psykiskt utvecklingsstörda. Till detta kommer

de stöd till gruppbostäder m.m. som kan utgå inom ramen för

bostadsfinansieringen. Sammantaget har alltså samhällets

insatser för att möjliggöra tillkomsten av olika boendeformer

för handikappade m.fl. varit betydande. Motion Bo529 (c)

yrkandena 2 och 3 avstyrks.

5.2.4Byggnadsreglerande åtgärder

I syfte att skapa utrymme för ett vidgat bostadsbyggande har

regeringen under senare år genom särskilda beslut infört vissa

byggnadsregleringar. I anslutning till utvecklingen inom

byggsektorn har regleringarna modifierats och de är i dag i

kraft enligt följande:

1.rambegränsning av ombyggnadsverksamheten i Stockholms samt

i Göteborgs och Bohus län,

2.begränsning av s.k. övrigt byggande med stöd av lagen

(1971:1204) om byggnadstillstånd i samma län samt

3.investeringsskatt om 30 % på s.k. oprioriterat byggande i

Stockholms län med undantag av kommunerna Norrtälje, Södertälje

och Nynäshamn samt i Uppsala och Håbo kommuner i Uppsala län.

Förslag om avveckling av de byggnadsreglerande åtgärderna och

om stimulans av ombyggnadsverksamheten m.m. förs fram i elva

motionsyrkanden.

I motion Bo220 (s) yrkande 1 hemställs om åtgärder för att

förhindra en kraftig försämring av arbetsmarknadsläget inom

byggsektorn. Enligt motionärerna bör dessa åtgärder främst avse

ombyggnadssidan. Insatser för en ökad ombyggnadsverksamhet anges

få positiva konsekvenser för såväl sysselsättningen som boendet.

Det är enligt motionärerna därför angeläget dels att

ombyggnadsstoppet för bostäder och byggnader i Stockholm och

Göteborg hävs (yrkande 2), dels att åtgärder vidtas för att

stimulera ombyggnadsverksamheten utan att åstadkomma en snabb

kostnadsutveckling (yrkande 3).

Mot bakgrund av förhållandena i Stockholmsregionen förordas i

motionerna Bo237 (m) yrkande 4 och Bo246 (fp) yrkande 3 att de

särregler som hindrar byggverksamheten i regionen skall avvisas.

I den sistnämnda motionens yrkande 2 förordas dessutom att

delegationen för bostadsbyggande i Stockholms län skall

avvecklas.

I motion Bo252 (fp) yrkande 28 avvisas rambegränsningar som en

metod för att påverka omfattningen av ombyggnadsverksamheten,

varför dessa begränsningar bör upphöra. Enligt motionärernas

mening bör dessutom lagen om byggnadstillstånd upphävas --

yrkande 29.

Även i moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 20

samt i motion Bo234 (m) förs fram förslag om att lagen om

byggnadstillstånd skall upphävas. Till grund för förslagen

ligger främst en strävan att avreglera byggmarknaden.

Det är enligt motion Bo411 (m) yrkande 25 uppenbart att de nu

gällande byggnadsregleringarna i sig är en av orsakerna till de

rådande problemen på bostadsmarknaden, varför de snarast bör tas

bort.

Inledningsvis behandlar utskottet de i motionerna framlagda

förslagen om en avveckling av de byggnadsreglerande åtgärder

som fortfarande är i kraft.

Bakom införandet av de nu diskuterade byggnadsreglerande

åtgärderna ligger en strävan att dämpa prisutvecklingen i

byggandet och att ge utrymme för en ökad nyproduktion av

bostäder. Åtgärdernas omfattning och inriktning har sålunda

dikterats av de rådande förhållandena på byggmarknaden.

Justeringar av bl.a. åtgärdernas inriktning och geografiska

omfattning har också gjorts i takt med att byggmarknadsläget har

förändrats. Ett exempel härpå är att rambegränsningarna av

ombyggnadsverksamheten från att ha omfattat hela landet nu har

inskränkts till att endast omfatta Stockholms samt Göteborgs och

Bohus län. Bostadsministern har dessutom helt nyligen aviserat

sin avsikt att vidta ytterligare lättnader i regleringarna.

Mot bakgrund av det ovan anförda bör enligt bostadsutskottets

mening byggnadsreglerande åtgärder även fortsättningsvis kunna

användas som ett medel för att bl.a. öka nyproduktionen av

bostäder. I den utsträckning läget på byggmarknaden motiverar

det bör sålunda inslag med denna inriktning kunna vidtas. Det

finns enligt utskottets mening inte heller skäl till annan

bedömning än att dessa åtgärder -- på samma sätt som hittills --

kommer att modifieras eller avvecklas i samklang med att

bostadsmarknadsläget förändras.

Det nu anförda innebär att moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 yrkande 20 samt motionerna Bo220 (s) yrkandena

1--3, Bo234 (m), Bo237 (m) yrkande 4, Bo246 (fp) yrkande 3,

Bo252 (fp) yrkandena 28 och 29, Bo411 (m) yrkande 25 och Bo423

(fp) yrkande 20 avstyrks av utskottet.

Avslutningsvis behandlar utskottet förslaget i motion Bo246

(fp) yrkande 2 om en avveckling av delegationen för

bostadsbyggande i Stockholmsområdet. Delegationen, som

tillsattes av regeringen år 1986, har genom sin ordförande

tillställt regeringen en skrivelse med förslag om att den skall

upplösas. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att

biträda förslaget. Delegationen kommer därmed att upplösas inom

kort. Ett tillkännagivande i enlighet med motionsförslaget kan

därför undvaras, varför det avstyrks.

5.2.5Boende och bostadsbyggande i storstad

Bostadsutskottet behandlar i detta avsnitt tio motionsyrkanden

som ur olika aspekter tar upp frågor om boende och

bostadsbyggande i våra storstäder.

Det saknas enligt motion Bo204 (s) resurser till investeringar

för en nödvändig fysisk förnyelse av miljonprogrammets

bostadsområden. Enligt motionärerna är behoven stora och

ansvaret för att bristerna rättas till bör delas mellan alla de

aktörer som medverkat till uppkomsten av dessa områden, dvs.

stat, kommun, byggherrar, stadsplanerare och arkitekter.

Ett väl underbyggt förslag till hur man kan komma till rätta med

miljonprogrammets brister har enligt motionärerna lagts fram av

storstadsutredningen. Med hänvisning härtill förordas att ett

stöd till förnyelse av miljonprogrammets bostadsområden skall

införas i enlighet med detta förslag.

Även vad i motion Bo226 (s) förordas anknyter till

storstadsutredningens förslag. Enligt motionärerna måste sålunda

boendemiljön i vid bemärkelse förbättras i våra storstäder.

Detta anges bl.a. förutsätta statligt stöd i form av lån med

förmånliga ränte- och återbetalningsvillkor. Dessutom förordas

att lokala anläggningar för kultur-, nöjes- och

fritidsaktiviteter utvecklas. För dessa åtgärder bör särskilda

resurser avsättas i samband med den utbyggnad av storstadens

infrastruktur som nu planeras. Enligt förslaget bör insatserna

särskilt inriktas på de minst attraktiva bostadsområdena.

Befolkningsökningen i Stockholms län ställer enligt motion

Bo246 (fp) ökade krav på flera och mer ändamålsenliga bostäder.

Enligt motionärerna kan bostadsbristen angripas dels genom

nyproduktion, dels genom ett effektivare utnyttjande av de

befintliga bostäderna. Bostadskonsumenternas intressen och

efterfrågan skall därför styra både lägenhetsstorlekar och

besittningsformer i nyproduktionen. Dessutom förordas att det

äldre bostadsbeståndet utnyttjas bättre genom en ökad rörlighet.

I motionens yrkande 5 begärs ett riksdagens tillkännagivande om

ett bostadsbyggande i Stockholms län med den nu angivna

inriktningen.

Storstaden och storstadsregionen är enligt motion Bo253 (c) en

för många naturlig, självvald och stimulerande livsmiljö. En

positiv utveckling av storstaden och dess omgivningar är därför

bra för såväl samhälle som individ. För att utvecklingen skall

vara positiv måste den dock ske på människors villkor och inom

de gränser som miljön sätter. Enligt motionärerna skall

utgångspunkten för bostadspolitiken i storstadsregionerna vara

att skapa fler bostäder och bevara omistliga grönområden för

exploatering, att inte bygga fler bostäder än nödvändigt genom

att bättre utnyttja befintliga bostäder m.m. samt att skapa en

politik för regional balans. För att förverkliga dessa mål

begärs ett riksdagens tillkännagivande dels om sambanden mellan

bostadspolitikens inriktning och en balanserad bygg- och

bostadsmarknad i storstadsregionerna (yrkande 1), dels om

utformningen och inriktningen av ett miljöanpassat byggande och

boende i storstadsregionerna (yrkande 2).

Dessa övergripande yrkanden följs i sin tur upp av

kompletterande förslag avseende bl.a.

samhällets ansvar för bostadsförsörjningen i

storstadskommunerna (yrkande 3),

användningen av översiktsplaner och bostadsförsörjningsprogram

i bostadsplaneringen (yrkande 4),

vikten av minskad segregation och ensidighet i storstädernas

boendemiljöer (yrkande 5),

inriktningen av åtgärder för att öka tillgången på fler,

billigare och bättre bostäder i storstadskommunerna (yrkande 6)

samt

tillsättandet av en utredning om ett bättre utnyttjande av

befintliga bostadsytor i storstadsregionerna (yrkande 7).

Utskottet behandlar först förslagen i motionerna Bo204 (s) och

Bo226 (s) med förslag till åtgärder för förnyelse av

miljonprogrammets bostäder m.m.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av

åtgärder för att i vid mening komma till rätta med de problem

som onekligen finns i många av storstädernas bostadsområden och

då inte minst i de s.k. miljonprogramsområdena. Under tre år i

slutet av 1980-talet kunde också statsbidrag för

förnyelseåtgärder -- det s.k. förnyelsebidraget -- utgå i bl.a.

dessa bostadsområden. Som en förutsättning för att bidrag skulle

utgå gällde bl.a. att förbättringar av den fysiska miljön skulle

kompletteras med sociala åtgärder. I samband med beslutet om en

avveckling av förnyelsebidragen uttalade bostadsutskottet och

riksdagen att behovet av olika åtgärder i syfte att förbättra

både den fysiska och sociala miljön kvarstod i många

bostadsområden. Enligt utskottets mening borde mot denna

bakgrund formerna för samhällets fortsatta stöd till

bostadsområden med bl.a. sociala problem ses över i syfte att

finna en lämplig ersättning för förnyelsebidragen. Det borde

ankomma på regeringen att återkomma med förslag med denna

inriktning.

Utskottets uppfattning ligger fast. Det kvarstår enligt

utskottets mening ett behov av åtgärder för att komma till rätta

med de problem som fortfarande finns i många bostadsområden. Som

framgår av de nu behandlade motionerna har också

storstadsutredningen lagt fram ett förslag som i väsentliga

avseenden har den av utskottet efterfrågade inriktningen.

Förslaget är efter sedvanlig remissbehandling föremål för

beredning i regeringskansliet. Enligt bostadsutskottets mening

bör vidare ställningstaganden anstå i avvaktan på resultatet av

denna beredning. Motionerna Bo204 (s) och Bo226 (s) bör därför

inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad i motionerna Bo246 (fp) och Bo253 (c) anförts beträffande

boende och bostadsbyggande i storstäderna har givit

utskottet anledning till följande ställningstagande.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att flera av de förslag

som läggs fram i de nu aktuella motionerna har en stark knytning

till de förslag avseende bostadspolitikens allmänna utformning

som lagts fram av företrädare för samma partier -- förslag som

avvisats av utskottet ovan. Enligt utskottets mening kan de

invändningar som ligger till grund för utskottets avstyrkan i

dessa fall i allt väsentligt riktas också mot de nu föreliggande

förslagen avseende bostadspolitikens utformning för

storstadsregionerna. Grunderna för den förda bostadspolitiken

bör således ligga fast i enlighet med vad utskottet ovan anfört

(avsnitt 5.2.1) och i princip gälla för landet i dess helhet.

Detta innebär dock inte att det från tid till annan kan finnas

skäl att införa mot vissa regioner riktade åtgärder.

I detta sammanhang vill utskottet också helt kort åter erinra

om den ansvarsfördelning som gäller mellan de olika parterna på

bostadsmarknaden. De statliga insatserna består främst i att

ställa resurser till förfogande för produktion och förnyelse av

bostadsbeståndet samt att i övrigt fastlägga ramarna för

ansvarsfördelningen mellan de olika parterna på

bostadsmarknaden. Genomförandet av bostadspolitiken åvilar

däremot i hög grad kommunerna och bostadsföretagen. Denna

ordning bör enligt utskottets mening bestå. Utskottet

konstaterar att flera av de åtgärder m.m. som förordas i de nu

behandlade motionsyrkandena är av sådan art att de i första hand

måste anses vara ett kommunalt ansvar. Yrkandena är vidare av så

allmän karaktär att de inte bör läggas till grund för ett

riksdagens tillkännagivande till regeringen. Utskottet avstyrker

med hänvisning till det anförda motionerna Bo246 (fp) yrkande 5

samt Bo253 (c) yrkandena 1--7.

5.2.6Boende och bostadsbyggande på landsbygden

Förslag som syftar till att på olika sätt förbättra

möjligheterna till boende och bostadsbyggande på landsbygden

förs fram i tre motioner.

Enligt motion Bo243 (c) är det nödvändigt att forma en

strategi för Sveriges utveckling under 1990-talet.

Utgångspunkten skall enligt motionärerna härvid vara att hela

Sverige skall leva och utvecklas -- något som förutsätter att

det finns tillgång till bostäder i hela landet och då också på

landsbygden. En bra boendemiljö förutsätter ett boende och en

bebyggelseplanering som hushållar väl med naturens resurser,

något som enligt motionärerna gör närhet till arbete, service,

natur och naturliga mötespunkter till en nödvändighet. För att

nå den eftersträvade decentraliserade bebyggelsestrukturen

hemställs i motionen om ett riksdagens tillkännagivande avseende

behovet av bostadspolitiska åtgärder för att främja

bostadsförsörjningen på landsbygden (yrkande 1). Dessutom förs

fram förslag om inriktningen av de kommunala

bostadsförsörjningsprogrammen och av översiktsplanearbetet för

att främja landsbygdens bostadsförsörjning (yrkande 2), behovet

av olika upplåtelseformer för bostäder på landsbygden (yrkande

3) samt ändrade låneregler så att byggande i egen regi på

landsbygden kan ske med belåning upp till 100 % av

låneunderlaget (yrkande 4).

För att i första hand ge ungdomen en chans att bo kvar i

hembygden och stimulera till att hålla landsbygden levande

föreslås i motion Bo244 (c) yrkande 10 att ett stimulansbidrag

för byggande av hyreslägenheter på landsbygden skall införas.

Enligt förslaget skall bidraget uppgå till 50000 kr. per

påbörjad hyreslägenhet under budgetåret 1991/92 och avse

byggnation på landsbygden och i orter med mindre än 300

invånare.

Som en del i en regionalpolitisk satsning föreslås i motion

Bo248 (v) yrkande 1 att åtgärder skall genomföras för att främja

boende i glesbygd för i första hand äldre och yngre. Enligt

motionärerna är dessa grupper inte alltid attraherade av det

villaboende som dominerar i glesbygd. Stöd bör därför ges till

ökad självförvaltning, självbyggande och ekohusbyggande m.m. i

bl.a. flerfamiljshus. Vidare förordas att bostadsfinansieringen

ses över så att den ges en bättre anpassning till situationen på

landsbygd och i skärgård. I fråga om de äldres boende föreslås

att detta ges en inriktning mot mindre institutioner mycket nära

den ursprungliga hemmiljön.

Med anledning av vad som i de nu behandlade motionerna anförts

om stöd till boende på landsbygden m.m. anför utskottet

följande.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av

ett allsidigt och till efterfrågan anpassat boende på

landsbygden och i mindre orter. Även i dessa delar av landet bör

naturligtvis målet vara att de boende skall erbjudas bostäder

som med avseende på storlek och upplåtelseform m.m. svarar mot

de behov som finns. I den utsträckning en viss boendeform är

dåligt representerad i ett område eller i en region bör strävan

därför vara att rätta till detta förhållande. Även om frågan om

bostädernas fördelning på upplåtelseformer främst är en kommunal

angelägenhet anser utskottet att det finns fog för uppfattningen

att en berättigad efterfrågan på hyres- och

bostadsrättslägenheter på de platser där dessa upplåtelseformer

i dag är underrepresenterade bör tillgodoses. Av samma skäl bör

strävan dessutom vara att i möjligaste mån erbjuda olika former

av alternativt boende, som t.ex. gruppboende, i alla delar av

landet. Det är naturligtvis viktigt att de bostadssökande och då

inte minst ungdomar och äldre kan erbjudas ett varierat och till

deras särskilda behov anpassat boende också utanför de större

tätorterna.

I anslutning till de nu behandlade förslagen vill utskottet

erinra om att det genom boendeservicedelegationen har bedrivits

ett arbete med att utveckla nya former för samverkan i fråga om

sådan service till de boende som kan förbättra möjligheterna för

bl.a. äldre och handikappade att bo i vanliga bostäder. En

tredjedel av de projekt med denna inriktning som genom

delegationen fått statligt stöd bedrivs i byar och mindre

tätorter på landsbygden. I samband med en redovisning av

erfarenheterna av verksamheten har boendeservicedelegationen

till regeringen lämnat vissa synpunkter och förslag i syfte att

stimulera en fortsatt utveckling på området. Beredningen härav

pågår inom regeringskansliet.

Även om det inte kan uteslutas att t.ex. lånereglerna i

undantagsfall kan ha utgjort hinder för tillkomsten av hyres-

och bostadsrättsbostäder eller av olika alternativa boendeformer

utanför våra tätorter har utskottet uppfattningen att reglerna

avseende bostadsfinansieringen medger byggande av sådana

bostäder som motionärerna eftersträvar också i glesbygd och i

mindre orter. Det bör även beträffande denna fråga erinras om

kommunernas ansvar för bostadsbyggandet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Bo243 (c)

yrkandena 1--4, Bo244 (c) yrkande 10 samt Bo248 (v) yrkande 1.

5.2.7 Villkor för olika upplåtelseformer m.m.

På den svenska bostadsmarknaden finns i huvudsak tre olika

upplåtelseformer, hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt. Enligt

de gällande bostadspolitiska mål som har bekräftats i ett

flertal riksdagsbeslut bör neutralitet råda mellan de olika

upplåtelse- och ägarformerna vad gäller

finansieringsförutsättningar m.m. I flera motioner ifrågasätts

om så är fallet i dag samt föreslås olika åtgärder med syfte att

förbättra neutraliteten mellan upplåtelseformerna.

Moderata samlingspartiet begär i sin partimotion Bo402 yrkande

12 att åtgärder vidtas för att låne- och finansieringsreglerna

skall vara lika för alla fastigheter oavsett vem som äger dem.

Vidare anförs att regler som favoriserar allmännyttiga

bostadsföretag måste avskaffas. I princip motsvarande förslag

återfinns även i motionerna Bo237 (m) yrkande 2 (motiveringen

finns i motion A766) och Bo411 (m) yrkande 6. I det sistnämnda

motionsyrkandet tas särskilt upp frågan om vissa lånekostnader

där de allmännyttiga företagen anses vara gynnade. Motionärerna

anför att dessa företag genom kommunal borgen är befriade från

att ta ut pantbrev som säkerhet för sina lån och därmed får

lägre lånekostnader än en privat fastighetsägare. Mot denna

bakgrund föreslås att även allmännyttiga företag med kommunal

borgen skall ta ut pantbrev.

Även i yrkandena 12 och 13 i motion Bo411 (m) samt i yrkande 2

i partimotionen Bo402 från moderata samlingspartiet föreslås att

åtgärder vidtas för att bl.a. återupprätta kostnadsneutraliteten

mellan olika upplåtelseformer. Dessa yrkanden motiveras främst

med att egnahemsboendet enligt motionärerna missgynnas i

förhållande till andra upplåtelseformer. Ägandet av småhus anses

ha försvårats och resulterat i att det för närvarande byggs

mycket få småhus med äganderätt. Mot denna bakgrund föreslås att

åtgärder vidtas i syfte att underlätta för människor att skaffa

ett eget hus.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare haft

att ta ställning till motioner om neutraliteten mellan olika

upplåtelseformer m.m. Utskottet har vid dessa tillfällen

understrukit att bostadsfinansieringssystemet är avsett att vara

neutralt i förhållande till olika upplåtelseformer m.m. När

utskottet föregående år behandlade motionsyrkanden i denna fråga

anfördes dock att det med tanke på att systemet fick sin

huvudsakliga utformning genom ett riksdagsbeslut år 1974 inte

kunde uteslutas att det sedan dess skett sådana förändringar att

en viss obalans uppkommit (se 1989/90:BoU13 s. 29). När

regeringen senare under år 1990 presenterade sitt förslag om en

ny bostadsfinansiering (prop. 1990/91:34) anförde

bostadsministern också att det nuvarande räntebidragssystemet

inte ger tillräcklig neutralitet i fråga om kapitalutgifter

mellan olika upplåtelseformer och fastighetsägarkategorier. En

av utgångspunkterna för förslaget om ny bostadsfinansiering var

därför att reglerna skulle utformas så att alla upplåtelseformer

behandlades på ett så enhetligt sätt som möjligt.

Med tanke på att beslutet om ett nytt

bostadsfinansieringssystem nu är fattat (1990/91:BoU4) finns

enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl att vidare i

detalj diskutera eventuella brister i det nuvarande

räntebidragssystemet. Utskottet vill dock framhålla att det i

samband med det senaste årets skatteomläggning skett flera

förändringar även i räntebidragssystemet för att inte

neutraliteten mellan upplåtelseformerna skall rubbas. Några

obalanser av den omfattning som skulle motivera åtgärder i

avvaktan på att det nya bostadsfinansieringssystemet införs kan

inte anses föreligga.

Utskottet delar inte heller vad som i en av motionerna

förslagits om att krav bör ställas på uttag av pantbrev även när

tillräcklig säkerhet kunnat ställas på annat sätt. Det bör i

sammanhanget framhållas att några särregler för de allmännyttiga

bostadsföretagen inte finns i bostadslåneförordningarna vad

gäller kravet på säkerhet för lånet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet förslagen

i moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkandena 2 och 12

samt i motionerna Bo237 (m) yrkande 2 och Bo411 (m) yrkandena 6,

12 och 13.

Frågan om en utförsäljning av de allmännyttiga

bostadsföretagen behandlas i två partimotioner. I folkpartiets

partimotion Bo247 föreslås -- motiveringen finns i motion Fi610

-- att riksdagen skall göra ett tillkännagivande i frågan.

Motionärerna anser att kommunala bostadsföretag i ökad

utsträckning bör sälja sina bostadsfastigheter till

hyresgästerna när dessa så önskar. I moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 förs den principiella uppfattningen fram att

kommuner inte bör äga bostadsföretag. Enligt motionens yrkande 2

bör därför en avveckling av de allmännyttiga bostäderna ske.

Denna bör i första hand genomföras så att de boende får förvärva

lägenheterna och bilda bostadsrättsföreningar eller inneha

bostäderna som ägarlägenheter. Om hyresgästerna inte vill överta

huset bör fastigheten säljas på den öppna marknaden.

Utskottet kan inte dela uppfattningen som förs fram i

folkpartiets partimotion att en ökad utförsäljning av

allmännyttigt ägda bostadsfastigheter bör eftersträvas. Än

mindre har utskottet någon förståelse för moderata

samlingspartiets uppfattning att de allmännyttiga

bostadsföretagen helt skall avvecklas. Enligt utskottets

uppfattning är de allmännyttiga bostadsföretagens roll viktig på

bostadsmarknaden, inte minst när det gäller förverkligandet av

den sociala bostadspolitiken. Något agerande från statligt håll

för att stimulera försäljning av dessa företags fastigheter bör

därför inte komma i fråga. Det kan dock i sammanhanget påpekas

att något förbud för kommunerna att sälja sina bostadsföretag

inte finns. Vissa bestämmelser som reglerar villkoren för

övertagande av lån vid sådana försäljningar behandlas nedan av

utskottet (se avsnitt 5.7.1). Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet partimotionerna från folkpartiet Bo247

respektive från moderata samlingspartiet Bo402 yrkande 13.

Frågor med anknytning till villkoren för de allmännyttiga

bostadsföretagen har även tagits upp i motion Bo241 (c). I

motionen ifrågasätts den nuvarande regeln att ett bostadsföretag

måste vara helägt av en kommun för att få klassas som

allmännyttigt. Motionärerna föreslår att en parlamentarisk

utredning tillsätts med uppgift att utreda frågan om

möjligheterna att ändra ägarförhållandena hos allmännyttiga

bostadsföretag. Kravet på kommunalt ägande bör enligt

motionärerna kunna begränsas till 51 % av aktierna. Övriga

aktier bör i första hand säljas till anställda och boende i

företagen, men även försäljning på öppna marknaden bör tillåtas.

Som utskottet ovan framhållit har de allmännyttiga

bostadsföretagen en central roll på bostadsmarknaden och i den

sociala bostadspolitiken. Denna roll som en stabiliserande

faktor på bostadsmarknaden är till stor del baserad på att

företagen genom sin ägarform kan agera utan enskilt

vinstintresse. En mer splittrad ägarbild skulle kunna riskera

det förtroende som företagen åtnjuter och skulle dessutom kunna

medföra att en effektiv förvaltning av bostadsbeståndet

försvårades. Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget i

motion Bo241 (c) om en förändring av ägarförhållandena hos de

allmännyttiga bostadsföretagen. Motionen avstyrks.

Enligt motion Bo252 (fp) önskar många människor bo med

bostadsrätt. Många uppskattar enligt motionärernas mening den

förening av enskilt ägande och gemensamt ansvarstagande i

demokratiska former som bostadsrättsboendet erbjuder. För att

tillfredsställa valfriheten och människors önskemål behövs

enligt motionärerna en omfattande omvandling av hyresrätter till

bostadsrätter. Med hänvisning härtill hemställs i motionens

yrkande 2 om ett riksdagens tillkännagivande om ökade

möjligheter att bo i bostadsrätt.

Utskottet behandlade även föregående år motsvarande yrkande om

ökade möjligheter att bo i bostadsrätt och anförde vid detta

tillfälle (se 1989/90BoU13 s. 30):

Den rådande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga

om bostadsbyggandet innebär att staten i första hand har att

svara för de ekonomiska åtgärder som behövs för att garantera

ett nödvändigt byggande, medan kommunerna har att svara för

bostadspolitikens genomförande. Det kommunala ansvaret

innefattar sålunda bl.a. att upprätta kommunala

bostadsförsörjningsprogram med utgångspunkt i de bostadsbehov

som finns i den egna kommunen. Häri ingår naturligtvis också

överväganden avseende såväl nyproduktionens som det befintliga

bostadsbeståndets fördelning på olika upplåtelseformer. Inom

ramen bl.a. för de finansieringsförutsättningar som

statsmakterna har givit och de planeringsinstrument som

kommunerna tilldelats är det i första hand en kommunal uppgift

att svara för bostädernas fördelning på upplåtelseformer.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i den aktuella frågan och

avstyrker motion Bo252 (fp) yrkande 2 med hänvisning till det

anförda.

I vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 14 föreslås,

såvitt yrkandet behandlas i detta betänkande, att ett förbud mot

omvandling av hyresrätt till bostadsrätt tills vidare införs.

Detta förbud bör gälla i avvaktan på att hembudsskyldighet och

priskontroll införs. Motionärerna framhåller dock att

bostadsrätten i sig är en bra idé men att det i dag är omöjligt

för flertalet att överta en bostadsrätt i ett bristområde.

Som utskottet ovan anfört är det inte en statlig uppgift att

svara för bostädernas fördelning på upplåtelseformer. Det kan

inte heller anses vara motiverat att införa ett generellt

förbud mot omvandling av hyresrätter till bostadsrätter.

Yrkande 14 i vänsterpartiets partimotion Bo224 avstyrks således

av utskottet såvitt nu är i fråga.

I motion Bo411 (m) yrkande 9 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om att mångfalden av producenter bör ökas vid

nyproduktion av bostadsrättslägenheter. Motionärerna anför att

många kommuner via politiska beslut i form av markanvisning m.m.

favoriserar HSB och Riksbyggen.

Inte heller frågan om vilka byggherrar som skall erhålla

markanvisning är en uppgift för riksdagen att ta ställning till.

Motion Bo411 (m) yrkande 9 om producenter vid nyproduktion av

bostadsrätter avstyrks.

5.2.8 Vissa bostadspolitiska åtgärder i övrigt

I två motioner föreslås att åtgärder vidtas för att stödja och

stimulera självbyggarinsatser. Motionärerna framhåller att

självbyggeriet kan ge mycket låga byggkostnader. Mot denna

bakgrund föreslås i vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 3

att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om stimulans

till självbyggarinsatser. I miljöpartiet de grönas partimotion

Bo233 yrkande 7 föreslås att boverket skall utreda möjligheterna

att öka och stödja självbyggeriet.

Bostadsutskottet delar motionärernas positiva syn på

självbyggarinsatser i bostadsbyggandet. Som motionärerna

framhåller kan sådana insatser påtagligt bidra till att begränsa

byggnadskostnaderna. Redan i dag finns således starka incitament

för dem som med en egen arbetsinsats önskar att på sikt begränsa

sina boendekostnader. Villkoren för bostadslån m.m. lägger inte

heller hinder i vägen för självbyggarinsatser. Tvärtom gäller i

dag en lägre garanterad ränta för lån till ombyggnader av småhus

som i huvudsak skett med egen arbetsinsats. I sammanhanget bör

också framhållas att flera kommuner på ett aktivt sätt

stimulerar självbyggeriet inom den bostadsproduktion som sker i

kommunen. Exempelvis har Stockholms stad sedan många år tillbaka

genom sitt organ SMÅA bidragit till en omfattande produktion av

självbyggda småhus. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 3 samt

miljöpartiets partimotion Bo233 yrkande 7.

I vänsterpartiets partimotion Bo224 föreslås vidare -- yrkande

8 -- att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en

uppdelning av alltför stora lägenheter kan stimuleras. Det är

enligt motionärerna önskvärt att de som bor för stort kan få

stimulans och hjälp med en avspjälkning av en mindre lägenhet.

Några särskilda stimulansbidrag till uppdelning av stora

lägenheter som går utöver samhällets stöd i övrigt till

ombyggnader är utskottet inte berett att förorda.

Vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 8 avstyrks av

utskottet.

I samma motions yrkande 4 föreslås att riksdagen ställer sig

bakom en definition av vad som är att betrakta som en rimlig

bostadskostnad. Motionärerna anser själva att en maxhyra på

20% av en genomsnittlig industriarbetarlön för en nyproducerad

lägenhet om 2 rum och kök kan vara en lämplig utgångspunkt för

en sådan definition.

Utskottet anser visserligen att olika mått på

boendekostnaderna mycket väl kan användas som underlag i den

bostadspolitiska debatten men att ett riksdagsuttalande om vad

som är en rimlig bostadskostnad inte skulle fylla något

reellt syfte. Tvärtom skulle ett sådant uttalande endast riskera

att leda till diskussioner i olika definitionsfrågor m.m. och

kanske motverka att en nödvändig förnyelse av bostadsbeståndet

kommer till stånd. Enligt utskottets mening bör i stället

utgångspunkten för såväl statens som övriga parters agerande i

bostadspolitiska frågor vara att så långt det är möjligt

begränsa såväl byggnads- som boendekostnaderna utan att andra

angelägna mål därför eftersätts. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 4.

Bostadsbyggandets omfattning och målet för nyproduktionen av

bostäder diskuteras i två motioner. I vänsterpartiets

partimotion Bo224 yrkande 7 föreslås att ett mål skall sättas

upp för nyproduktionen med innebörden att 50000 lägenheter

skall produceras varje år. I motion Bo244 (c) yrkande 7 föreslås

att riksdagen gör ett tillkännagivande om nybyggnadsbehovet och

förhållandena på bostadsmarknaden. Motionärerna anför att det är

viktigt att undvika tvära kast i byggnadsverksamheten men att en

viss sänkning av nybyggnadstakten nu är motiverad. De

bostadspolitiska åtgärderna föreslås bl.a. inriktas på att öka

andelen småhus i nyproduktionen samt på att hyresbostäder byggs

på landsbygden och i de små orterna.

Under år 1990 påbörjades enligt nyligen publicerade uppgifter

från SCB nybyggnad av hus med sammanlagt ca 67600 bostäder.

Även under de två föregående åren översteg den faktiska

produktionen det av vänsterpartiet föreslagna målet för

nyproduktionen. Utskottet anser inte att ett centralt

formulerat mål för hela landet i sig skulle tjäna något

praktiskt syfte för att uppnå ett önskat byggande. En lämplig

produktionsnivå bör i stället vara resultatet av kommunernas

bostadsförsörjningsplanering samt de bedömningar som kan göras

av de olika parter som är involverade i bostadsproduktionen.

Detta innebär givetvis inte att staten bör frånsäga sig sin del

av ansvaret för att en erforderlig bostadsproduktion kan fortgå.

Detta ansvar innefattar bl.a. de finansiella förutsättningarna

för nyproduktionen av bostäder. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 7.

Bostadsutskottet anser inte heller att riksdagen bör uttala

sig om hur produktionen skall fördela sig på upplåtelseformer i

olika delar av landet i enlighet med vad som föreslås i motion

Bo244 (c) yrkande 7. Denna fråga bör, som också framgått ovan,

avgöras på lokal nivå. Inte heller vad i övrigt anförs som grund

för detta yrkande om nybyggnadsbehovet bör bli föremål för

något tillkännagivande från riksdagens sida. Motionsyrkandet

avstyrks.

I centerpartiets partimotion Bo543 yrkande 2 föreslås att

staten skall inventera sitt markinnehav i syfte att kartlägga

vilka områden som bör kunna utnyttjas som tomtmark för

bostadsbyggande i Stockholmsregionen.

Ett motsvarande motionsyrkande om en inventering av statens

markinnehav behandlades även föregående år av utskottet (se

1989/90:BoU13 s. 29). Utskottet framhöll vid detta tillfälle att

det primärt är en kommunal uppgift att svara för planeringen av

i kommunen tillgänglig mark med avseende på lokaliseringen av

olika verksamheter m.m. Vidare anfördes:

I denna uppgift ingår naturligtvis också att tillse att mark i

erforderlig utsträckning planeras för bostadsbyggande. Detta

arbete förutsätter bl.a. en kunskap om tillgången på mark som är

användbar för ändamålet. Som underlag härför är det vanligt med

inventeringar av marktillgången m.m. I den mån staten i en

kommun disponerar markområden lämpliga för t.ex. bostadsbyggande

får det sålunda förutsättas att kommunen i sitt planarbete

skaffar sig kännedom härom.

Utskottet vidhåller sin uppfattning. Med hänvisning till det

anförda avstyrks centerpartiets partimotion Bo543 yrkande 2.

5.3Vissa äldre låneformer m.m.

Till de hus som uppförts under perioden 1982--1985 och till

vilka statsbidrag till hyresrabatter i bostadshus har lämnats

kan också s.k. hyresförlustgarantilån utgå. Lån lämnas med ett

belopp som motsvarar högst 90 % av hyresförlusterna under en tid

av högst tre år från husets färdigställande. Sedan budgetåret

1989/90 har dock inga hyresförlustlån utbetalats.

Med hänvisning till att några nya hyresförlustgarantilån inte

längre kan utgå och till att boverket i sin anslagsframställning

uttalat att behov av låneformen saknas förordas i motion Bo244

(c) yrkande 13 såvitt nu är i fråga att lånen avvecklas fr.o.m.

den 1 juli 1991.

Med anledning av förslaget i boverkets anslagsframställning om

en avveckling av hyresförlustgarantilånen uttalar

bostadsministern att någon avveckling inte bör komma till stånd

förrän de tre år från husets färdigställande som reglerna anger

har gått till ända för de sist färdigställda husen -- något som

inte beräknas ske förrän tidigast om ett år. Bostadsutskottet

delar denna uppfattning. Även enligt utskottets mening bör

staten stå fast vid gjorda utfästelser och lånemöjligheten bör

sålunda finnas kvar under den tid som ursprungligen bestämts.

Motion Bo244 (c) yrkande 13 såvitt nu är i fråga avstyrks.

Enligt 33 § 1962 års bostadslånekungörelse eller motsvarande

äldre bestämmelser har en kommun rätt att under vissa

förutsättningar få ersättning av statsmedel för att täcka en

förlust som har uppstått vid förvaltning av hus som tillhör ett

allmännyttigt bostadsföretag. Sedan den 1 juli 1986 gäller dock

som förutsättning för bostadslån vid ombyggnad att kommunen och

bostadsföretaget, beträffande det hus för vilket bostadslån

beviljas, medger att ersättning av statsmedel enligt den nu

aktuella 33 § inte lämnas för förluster som uppkommer efter

ombyggnaden.

I motion Bo244 (c) yrkande 20 föreslås att den s.k. §

33-ersättningen av statsfinansiella skäl skall avskaffas fr.o.m.

den 1 juli 1991.

Med anslutning till tidigare ställningstaganden (senast

1989/90:BoU21 s. 23) avseende en avveckling av statens

förlustansvar enligt 33 § 1962 års bostadslånekungörelse vill

utskottet anföra följande. Det förlustansvar som staten påtagit

sig genom de nu aktuella bestämmelserna har uppkommit genom ett

civilrättsligt avtal mellan staten och låntagaren. Det är mot

bakgrund härav inte möjligt för staten att ensidigt frånsäga sig

detta ansvar. Däremot kan naturligtvis överenskommelse träffas

mellan långivare och låntagare om att förlustansvaret skall

upphöra. Bostadsutskottet och riksdagen (BoU 1985/86:13 s. 47)

har också medverkat till att underlätta att överenskommelser med

denna innebörd kan träffas genom att ställa sig bakom de ovan i

korthet redovisade bestämmelserna i fråga om förlustansvaret i

samband med ombyggnadslångivningen. Motion Bo244 (c) yrkande 20

avstyrks sålunda.

Frågan om avskaffande av Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, tas upp i motion Bo252

(fp) yrkande 16. Enligt motionärerna har det inte redovisats

några belägg för att det krävs ett statligt

bostadsfinansieringsinstitut. SBAB bör enligt deras mening

därför säljas.

Med hänvisning till att ett nytt finansieringssystem för

bostadsbyggandet bör införas förordas i motion Bo402 (m) yrkande

16 såvitt nu är i fråga att SBAB skall avvecklas.

Utskottet har så sent som hösten 1990 vid två tillfällen

(1990/91:BoU4 s. 12 samt BoU7 s. 2) haft att ta ställning till

motionsyrkanden med krav på avveckling av SBAB. Vad

utskottet härvid anfört om behovet av SBAB som en aktör på

bostadskreditmarknaden och om statens roll i sammanhanget står

fast. De ökade konkurrensfördelar det onekligen innebär med

flera aktörer på bostadskreditmarknaden representerande olika

ägarintressen bör enligt bostadsutskottets mening även

fortsättningsvis tas till vara. I ett sådant sammanhang har SBAB

en viktig roll. Utskottet är mot bakgrund härav varken berett

att ställa sig bakom förslaget i moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 (m) yrkande 16 såvitt nu är i fråga om att

SBAB helt skall avvecklas eller förslaget i motion Bo252 (fp)

yrkande 16 om att bolaget skall säljas. Motionsyrkandena

avstyrks.

5.4Förutsättningar och villkor för lån m.m.

5.4.1Vintertillägg

Under vissa förutsättningar får i det schablonmässigt

beräknade låneunderlaget för statligt bostadslån inräknas de

merkostnader som uppkommer vid byggande under vinterperioden --

vintertillägg. Syftet med detta tillägg var när det infördes att

nå en jämnare säsongsfördelning av bostadsbyggandet. I

föregående års budgetproposition förde bostadsministern fram ett

förslag om att tillägget skulle avskaffas -- detta bl.a. med

hänvisning till att det fått en allt mindre betydelse för

säsongsstyrningen. Förslaget i denna del avvisades dock av

bostadsutskottet och riksdagen (1989/90:BoU13 s. 33) med

motiveringen att vintertillägget trots allt fick anses ha ett

sådant värde att det inte då borde tas bort.

Även i den nu föreliggande budgetpropositionen föreslås att

vintertillägget skall avvecklas. Enligt förslaget har

vintermerkostnadernas andel av den totala produktionskostnaden

minskat under senare år till följd av att byggnadsprojekten i

allt större omfattning utförs med prefabricerade element, vilket

minskar tiden för husstommens färdigställande. Vintertillägget

får enligt bostadsministern därmed en allt mindre betydelse för

säsongsstyrningen. För flerbostadshus har dessutom tillägget

enligt hans mening en mycket begränsad materiell betydelse. I

sammanhanget hänvisas också till att boverket tidigare

föreslagit att det skall slopas.

Med hänsyn till dagens byggmetoder och till att

vintertillägget endast har marginell betydelse i kostnads- och

säsongsutjämnande syfte förordar bostadsministern att tillägget

i schablonlåneunderlaget för vintermerkostnader slopas den 30

juni 1991. Enligt förslaget bör dock inte ändringen gälla

ärenden i vilka preliminärt beslut har meddelats före den 1

juli. Borttagandet av vintertillägget beräknas minska utgifterna

för räntebidrag med 15 milj.kr. för en årgång nyproduktion under

det första året av lånetiden.

Förslaget om att det särskilda vintertillägget skall slopas

har mött invändningar i två motioner.

Enligt motion Bo221 (s) är merkostnaderna för att bygga

bostäder vintertid betydande framför allt i de nordligare

delarna av landet. Enligt motionärernas mening har inte heller

byggandet med prefabricerade element den omfattning som

regeringsförslaget förutsätter. Om vintertillägget slopades

skulle enligt motionärerna principen att schablonvärdena skall

överensstämma med faktiska kostnader frångås. De kallare delarna

av landet skulle därmed komma att starkt missgynnas. Med

hänvisning härtill förordas att möjligheterna att erhålla

tillägg för vintermerkostnader skall behållas.

Ett slopande av vintertillägget innebär enligt motion Bo244

(c) yrkande 15 att stimulansen till säsongsutjämning försvinner

med en därav följande risk för ökad ryckighet och ett dyrare

bostadsbyggande. Enligt motionärerna kommer därmed kostnaderna

för bostadssubventionerna att öka i motsvarande grad -- en

kostnadsökning som för staten motsvarar den tänkta besparingen

av förslaget. Med hänvisning härtill förordas att

vintertillägget skall behållas och att regeringens förslag skall

avslås i denna del.

Det nu föreliggande förslaget om en avveckling av

vintertillägget grundas på uppfattningen att

vintermerkostnadernas andel av produktionskostnaden under senare

år har minskat och att tilläggen därigenom fått en allt mindre

betydelse för säsongsstyrningen. Däremot har det inte hävdats

att tilläggen skulle sakna betydelse. Utskottet gör bedömningen

att vintertilläggen trots allt måste anses ha ett sådant värde

att de inte nu bör tas bort. Inte minst torde detta gälla de

nordligare och därmed kallare delarna av landet. Den både

kostnadsutjämnande och säsongsutjämnande effekt

vintertilläggen måste anses ha talar enligt utskottets mening

också för att vintertilläggen bör finnas kvar i dessa fall.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo221 (s) och

Bo244 (c) yrkande 15 anfört om vintertilläggen bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

5.4.2Mark- och konkurrensvillkoren

Vid den statliga bostadslångivningen gäller det s.k.

markvillkoret. Detta villkor innebär enligt huvudregeln att

bostadslån i princip bara beviljas om kommunen har förmedlat den

mark på vilken byggnadsföretaget skall genomföras. Bostadslån

får dock lämnas även i annat fall om kommunen tillstyrkt detta.

I saneringsområden gäller dessutom vissa undantag från

huvudregeln. I fråga om ny- och ombyggnad av låntagarbyggda

egnahem gäller villkoret endast om sökandens markförvärv är

förenat med villkor som binder sökanden till en viss

byggintressent vid upphandlingen av material eller

byggnadsarbete.

Förslag om att markvillkoret skall avvecklas förs fram i fyra

motioner.

I motion Bo225 (c) yrkande 7 föreslås markvillkoret avvecklat

bl.a. med hänvisning till att villkoret dels leder till ökad

byråkrati, krångel, förseningar och brist på tomter, dels får en

kostnadsdrivande effekt. Även i motion Bo244 (c) yrkande 12

motiveras en avveckling främst med villkorets effekter på

tomtpriserna.

Kommunernas möjligheter att styra byggandet är enligt motion

Bo252 (fp) yrkande 11 tillräckliga, markvillkoret förutan. Det

bör därför avvecklas.

Enligt moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 24

leder markvillkoret till att exploatering och byggande i privat

regi försvåras på ett allvarligt sätt, varför det bör avskaffas.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen (senast BoU

1990/91:4 s.19) haft att behandla motionsyrkanden om att

markvillkoret skall avvecklas. Vad utskottet härvid anfört

om behovet av detta villkor står fast. En av boverket nyligen

genomförd studie av markvillkoret och dess tillämpning visar

också att inte mindre än 80 % av landets största kommuner anser

att markvillkoret skall behållas. Moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 yrkande 24 samt motionerna Bo225 (c) yrkande

7, Bo244 (c) yrkande 12 och Bo252 (fp) yrkande 11 avstyrks med

hänvisning härtill.

Vid byggande av annat än småhus som skall bebos av lånsökanden

är en förutsättning för bostadslån i princip att

byggnadsarbetena upphandlats genom infordrande av anbud och

genom prövning av anbud utan föregående upphandling med

anbudsgivare --det s.k. konkurrensvillkoret.

Konkurrensvillkoret är enligt motion Bo252 (fp) yrkande 12

moget att avskaffas. Byggföretagen kan enligt motionärerna ofta

förhandla fram bättre pris och högre kvalitet. Dessutom skulle

en avveckling, enligt deras mening, öka byggföretagens

möjligheter att bygga referensobjekt.

Enligt motion Bo411 (m) yrkande 19 medför konkurrensvillkoret

ett starkt försämrat enskilt byggande och en fördyrad

bostadsproduktion. För att öka flexibiliteten och förbättra

produktutvecklingen bör villkoret därför avskaffas fr.o.m. den 1

juli 1991.

Även när det gäller konkurrensvillkoret har utskottet vid

ett flertal tidigare tillfällen (senast 1990/91:BoU4 s. 20) haft

att behandla motionsyrkanden om att detta villkor skall

avskaffas. Utskottets tidigare ställningstagande -- att

konkurrensvillkoret ökar kommunernas möjligheter att aktivt ta

det ansvar för bostadsförsörjningen som de tilldelats -- står

fast. Motionerna Bo252 (fp) yrkande 12 samt Bo411 (m) yrkande 19

avstyrks med hänvisning till dessa tidigare ställningstaganden.

5.4.3Förutsättningar och villkor för bostadslån i övrigt

Under vissa förutsättningar har de kommuner som bedriver

förmedling av bostadslägenheter möjlighet att tillförsäkra sig

förmedlingsrätten till de bostäder som uppförs med statligt

stöd.

Enligt motion Bo252 (fp) yrkande 6 är det angeläget att

kommunerna inte utnyttjar sin anvisningsrätt för nya lägenheter

så att de som bostadsrättssparar bara ges mycket små möjligheter

att få bostäder. Med hänvisning härtill förordas att

bostadsfinansieringsreglerna ändras så att kommunernas

möjligheter att fördela nybyggda bostadsrättslägenheter minskar.

Det är enligt motion Bo411 (m) yrkande 10 olyckligt om

kommunen har anvisningsrätt till nybyggda bostadsrättslägenheter

eftersom möjligheten att få en bostad för den som bosparat

därigenom minskar. Det är i första hand de som bosparat som

skall erbjudas dessa bostäder. Husbyggarna, dvs. SBC och HSB

m.fl., föreslås därför få den fulla förmedlingsrätten.

Bostadsutskottet har vid sin tidigare behandling av

motsvarande motionsyrkanden om en avveckling av den kommunala

förmedlingsrätten för nybyggda bostadsrättslägenheter

(senast 1990/91:BoU4 s. 19) avvisat dessa med hänvisning till

kommunernas ansvar för genomförandet av bostadspolitiken.

Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Kommunerna

bör även framdeles ha det primära ansvaret för

bostadsförsörjningen med avseende bl.a. på bostadsbyggandets

omfattning och bostädernas fördelning. Motionerna Bo252 (fp)

yrkande 6 och Bo411 (m) yrkande 10 avstyrks med hänvisning

härtill.

På begäran av riksdagen lämnade regeringen år 1987 (prop.

1987/88:165) sin syn på vilken aktieutdelning som kunde anses

förenlig med godkännande av ett bostadsföretag som

allmännyttigt. Bostadsutskottet och riksdagen (BoU 1987/88:3 s.

9) ställde sig härvid bakom den av regeringen förordade princip

för aktieutdelning från allmännyttiga bostadsföretag som innebär

att det inte bör komma i fråga att utdelning ges utöver vad som

svarar mot normal upplåningsränta.

Den typ av särregler för de allmännyttiga bostadsföretagen som

bl.a. begränsningen av dessa företags aktieutdelning

representerar fyller enligt motion Bo252 (fp) yrkande 21 ingen

funktion. Denna regel bör därför avskaffas.

Med hänvisning till att det enligt aktiebolagslagen är

aktieägarna som skall bestämma aktieutdelningens storlek

hemställs i motion Bo411 (m) yrkande 7 att de bestämmelser som

begränsar aktieutdelningen från allmännyttiga bostadsföretag

skall upphävas.

Utskottet har, som framgår ovan, ställt sig bakom den princip

som nu tillämpas när det skall bedömas vilken aktieutdelning som

är förenlig med godkännande av ett bostadsföretag som

allmännyttigt. På grundval av vad som i de nu aktuella

motionerna anförts är utskottet inte berett frångå detta sitt

tidigare ställningstagande avseende aktieutdelningen från

allmännyttiga bostadsföretag. Motionerna Bo252 (fp) yrkande 21

och Bo411 (m) yrkande 7 avstyrks sålunda.

Avslutningsvis behandlar utskottet i detta avsnitt två

motionsyrkanden avseende kostnadskontrollen vid den statliga

bostadslångivningen.

Enligt motion Bo252 (fp) yrkande 13 kan inte

kostnadsutvecklingen på sikt påverkas genom den kostnadsprövning

som länsbostadsnämnderna i dag utför. Effekten av kontrollen

blir snarare att kreativiteten inriktas på att försöka kringgå

reglerna. Med hänvisning härtill förordas att kostnadskontrollen

skall avvecklas vid beviljande av bostadslån.

I avvaktan på att ett nytt bostadsfinansieringssystem införs

hemställs i motion Bo411 (m) yrkande 18 a att den s.k.

produktionskostnadsprövningen skall tas bort.

Bostadsutskottet delar inte uppfattningen att

kostnadskontrollen vid den statliga bostadslångivningen kan

tas bort. Den utformning som prövningen nu har tjänar bl.a. som

en spärr mot utlåning till projekt och ändamål där inte

kostnaderna svarar mot förhållandena i det enskilda fallet.

Samtidigt är det naturligtvis nödvändigt att staten som

långivare försäkrar sig om att tillgängliga medel används på ett

så effektivt sätt som möjligt. Kostnadskontrollen utgör dessutom

ett inslag i strävandena att hålla byggnadskostnaderna, och

därmed också boendekostnaderna, nere. Med hänvisning till det nu

anförda avstyrker utskottet motionerna Bo252 (fp) yrkande 13 och

Bo411 (m) yrkande 18 a. Utskottet har nyligen i betänkandet

1990/91:BoU10 behandlat utformningen av länsbostadsnämndernas

administration avseende produktionskostnadsprövningen.

5.5 Reparation, om- och tillbyggnad

5.5.1 Ändringar i dagens stödformer m.m.

I detta avsnitt behandlas vissa motionsyrkanden om

utformningen av och villkoren för olika ombyggnads- och

underhållsåtgärder.

Riksdagen beslutade år 1983 (BoU 1983/84:11) om ett tioårigt

bostadsförbättringsprogram, det s.k. ROT-programmet. Efter en

utvärdering av programmets utformning beslutade riksdagen i

december 1986 om vissa förändringar i det (BoU 1986/87:7).

Riksdagen fattade hösten 1990 beslut om ett nytt

bostadsfinansieringssystem (1990/91:BoU4) som bl.a. innebär att

nya statliga bostadslån till ombyggnad inte kommer att medges

efter det att det nuvarande räntebidragssystemet år 1992 ersätts

av ett stödsystem som bygger på lånefinansiering på den allmänna

lånemarknaden. Vid samma tillfälle beslutade riksdagen om

ändrade regler för räntestödet för underhåll m.m. Stödet

utvidgades fr.o.m. den 1 januari 1991 till att omfatta

20-årsåtgärder i lägenheter i alla hyreshus och 10-årsåtgärder i

lägenheter i nya hyreshus.

I motion Bo201 (c) såvitt nu är i fråga diskuteras villkoren

för statliga ombyggnadslån till egnahem. Enligt motionärerna

utgår med gällande regler sådana lån endast till de småhusägare

som gör genomgripande reparationer av sina hus. I motionen

föreslås därför att villkoren för ombyggnadslån till småhus

ändras så att även en mindre genomgripande upprustning kan

belånas.

Motsvarande motionsyrkande har behandlats av utskottet under

en följd av år. Under de senaste åren har motionsyrkandet

avstyrkts med hänvisning till följande motivering:

För att ombyggnadslån till småhus skall kunna utgå krävs i de

flesta fall (undantaget bostadsanpassningsåtgärder) att

kostnaden för åtgärderna uppgår till minst 40000 kr. Denna

gräns har satts för att undvika att det statliga

bostadslånesystemet belastas med en mängd smålån och därmed en

omfattande låneadministration. Bostadsutskottet delar inte

motionärernas åsikt att kraven för långivningen i detta avseende

är för högt ställda.

Utskottet ser inte heller nu något skäl att ta bort kravet på

att ombyggnadsåtgärderna måste ha en viss minsta omfattning för

att ombyggnadslån skall kunna utgå. Även i det nya

bostadsfinansieringssystemet torde vissa krav i detta avseende

behöva ställas. Motion Bo201 (c) såvitt nu är i fråga avstyrks

sålunda.

Som ett villkor för bostadslån till ombyggnad av hyreshus

gäller att lånesökanden skall ha berett en organisation av

hyresgäster tillfälle att yttra sig över ombyggnadens art och

omfattning. I två motioner behandlas detta lånevillkor. I motion

Bo411 (m) yrkande 5 såvitt nu är i fråga föreslås att kravet på

hyresgästyttrande i ombyggnadslåneförordningen skall tas bort. I

stället bör hyresgästerna själva få avgöra i vilken form de vill

samråda och diskutera med fastighetsägaren. Enligt motion Bo252

(fp) yrkande 27 såvitt nu är i fråga bör formerna för

hyresgästyttrandet ändras så att yttrandet avges av de berörda

hyresgästerna och inte av hyresgästorganisation. Även

ombyggnader inne i lägenheter bör normalt förutsätta att resp.

hyresgäst tillstyrkt åtgärderna. Endast nödvändiga åtgärder som

byte av avloppsstammar bör få genomföras utan ett sådant

tillstyrkande.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt

motsvarande motionsyrkanden om hyresgästyttrande vid

ombyggnadslån (se t.ex. 1989/90:Bou13 s. 40). Utskottet har

vid dessa tillfällen understrukit vikten av hyresgästernas

inflytande över ombyggnader. I fråga om formerna för detta

inflytande har utskottet hävdat uppfattningen att hyresgästernas

inflytande både underlättas och förstärks om deras intressen

bevakas av en organisation. Utskottet vidhåller denna

principiella uppfattning. Det bör i sammanhanget framhållas att

frågan om hur hyresgästernas intressen bäst tas till vara i det

nya bostadsfinansieringssystemet kan komma att behöva bli

föremål för vidare överväganden. Mot denna bakgrund avstyrks

motionerna Bo252 (fp) yrkande 27 och Bo411 (m) yrkande 5, båda

yrkandena såvitt nu är i fråga.

Sedan år 1984 har ett statligt räntestöd kunnat utgå för visst

underhåll av hyres- och bostadsrättshus. Villkoren för stödet

regleras i förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid

förbättring av bostadshus. Stödet utgick ursprungligen endast

till kostnader för underhållsåtgärder i gemensamma utrymmen i

huset. Riksdagen beslutade emellertid i december 1990 (se

1990/91:BoU4 s. 41) att det statliga räntestödet för förbättring

av bostadshus fr.o.m. år 1991 även skall kunna lämnas för

lägenhetsunderhåll i hyreshus.

I två motioner förs fram förslag om att räntestödet för

underhåll skall avvecklas. I motion Bo230 (m) yrkande 5 föreslås

att stödet avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1991. Motionärerna

hänvisar till att stödet bör ersättas med skattebefriade

underhållsfonder. I motion Bo244 (c) yrkande 16 föreslås att en

avveckling påbörjas den 1 april 1991. Avvecklingen bör inledas

genom att nya räntestöd inte beviljas efter detta datum.

Utskottet avstyrker förslagen i motionerna Bo230 (m) yrkande 5

och Bo244 (c) yrkande 16 om en avveckling av räntestödet för

underhåll. Enligt utskottets uppfattning fyller räntestödet en

viktig uppgift för att skapa neutralitet mellan

upplåtelseformerna. Därigenom åstadkoms också en önskvärd

förnyelse och underhåll av bostadsbeståndet. Bidraget kan bl.a.

lämnas för åtgärder som vidtas för att avhjälpa fukt- och

mögelskador eller andra byggnadstekniska åtgärder som ofta

förutsätter någon form av stöd för att inte medföra alltför höga

boendekostnader.

Ytterligare en motion behandlar räntestödet för underhåll. I

motion Bo252 (fp) yrkande 37 föreslås att stödets omfattning

minskas. Förslaget innebär att räntestöd inte längre skall kunna

utgå till miljonprogrammets årgångar och inte heller till

lägenhetsunderhåll enligt det beslut som riksdagen fattade

hösten 1991.

Inte heller förslaget om ändrade regler för räntestöd kan

vinna utskottets bifall. Beslutet från december 1990 om en

utvidgning av räntestödets användning ligger fast. Utskottet ser

inte heller något skäl att, som motionärerna föreslår, undanta

bostäder byggda åren 1965--1974 från möjligheten att erhålla

räntestöd. Motion Bo252 (fp) yrkande 37 avstyrks således.

5.5.2 Skattebefriade reparationsfonder

Under de senaste åren har bostadsutskottet haft att behandla

motionsyrkanden om att nuvarande stödformer för reparationer,

om- och tillbyggnader skall avvecklas och ersättas med

skattebefriade reparationsfonder. Även under årets allmänna

motionstid har motioner med denna inriktning väckts. I motion

Bo252 (fp) yrkande 23 föreslås således att en möjlighet till

skattebefriade avsättningar till reparationsfonder införs.

Nuvarande lån och bidrag till reparationer och underhåll

föreslås i moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande

18 avskaffas och ersättas med skattebefriade reparationsfonder.

Dessa fonder skall vara knutna till viss fastighet och de

fonderade medlen skall endast kunna lyftas för renovering och

modernisering av fastigheten. I syfte att införa ett

hyresgäststyrt lägenhetsunderhåll även i privata hyreshus

föreslås i motion Bo413 (c) yrkande 3 att privata

fastighetsägare ges rätten att fondera medel till underhåll av

lägenheterna skattefritt. Fondmedlen skall följa lägenheten och

hyresgästen ges möjlighet till inflytande över

lägenhetsunderhållet på samma sätt som gäller i allmännyttiga

fastigheter.

Utskottet har vid tidigare behandlingar av motsvarande

yrkanden om skattebefriade reparationsfonder (se t.ex.

1989/90:BoU21 s. 30) givit uttryck för sin uppfattning att

erfarenheterna från ROT-programmet i huvudsak varit goda och att

de stödformer som ingått i programmet sammantaget väl fyllt sin

tilltänkta uppgift. Olika beslut av riksdagen under de senaste

åren har inneburit att stödets inriktning och omfattning

successivt ändrats med hänsyn till rådande förhållanden. Även

införandet av ett nytt bostadsfinansieringssystem kommer att

innebära förändringar av stödet till olika ROT-åtgärder, bl.a.

avvecklas de statliga ombyggnadslånen och ersätts av en

finansiering på den allmänna lånemarknaden. Vidare har reglerna

för räntestödet till underhåll som ovan beskrivits nyligen

ändrats så att även lägenhetsunderhåll kan ges stöd. Utskottet

anser att en fortsatt successiv anpassning av ROT-stödets

inriktning och omfattning efter rådande förhållanden är att

föredra framför att införa den ordning för finansiering av dessa

åtgärder som föreslås i motionerna. Att införa skattebefriade

reparationsfonder inom bostadssektorn skulle dessutom stå i

motsats till de principer om en begränsning av utrymmet för

skattefria avsättningar som ligger bakom den reformerade

inkomst- och företagsbeskattningen (se även 1990/91:BoU4 s. 40).

Mot bakgrund av vad som anförts om skattebefriade

reparationsfonder avstyrker utskottet moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 yrkande 18 samt motionerna Bo252 (fp) yrkande

23 och Bo413 (c) yrkande 3.

5.5.3 Underhåll av VA-näten

Vatten- och avloppsnäten (VA-näten) i många kommuner är enligt

vad som framhålls i centerpartiets partimotion Bo306 --

motiveringen finns i motion T202 -- mycket dåligt underhållna

och till stora delar i behov av att bytas ut. Förnyelsetakten av

VA-näten bedöms emellertid vara alltför långsam. För att

underlätta lösningen av dessa problem föreslås att regeringen i

överläggningar med kommunerna utformar ett åtgärdsprogram för

förnyelse och förbättring av VA-nätet.Programmet bör bl.a.

omfatta redovisningar av miljöeffekterna av eftersatt underhåll

och sysselsättningseffekter av förnyelseåtgärderna. Regeringen

föreslås återkomma till riksdagen med förslag om ett statligt

stimulansbidrag på området.

Även i folkpartiets partimotion Bo250, med motivtexten i

motion Jo813, diskuteras underhållet av VA-näten. Motionärerna

understryker att kommunerna måste sköta sina VA-nät bättre. Ett

särskilt statsbidrag till underhållsåtgärderna anses dock inte

vara någon bra lösning eftersom detta skulle innebära en

subvention till framför allt de försumliga kommunerna. I stället

anser man att kommunerna bör fastställa sin VA-taxa så att

kostnaderna för nödvändiga investeringar täcks.

Bostadsutskottet delar den i motionerna framförda

uppfattningen att det växande behovet av underhåll och förnyelse

i de kommunala VA-näten ger anledning till oro. Ökade

insatser på detta område under de närmaste åren är sannolikt

nödvändiga i många kommuner. Utskottet ställer sig däremot,

liksom motionärerna i motion Bo250 (fp), avvisande till tanken

att införa ett särskilt statligt stimulansbidrag på området.

Under senare år har utskottet vid flera tillfällen behandlat

motionsyrkanden om olika former av statliga insatser för att

stödja kommunernas underhåll av VA-näten. Vid dessa tillfällen

har understrukits att underhållet av VA-näten primärt är en

kommunal uppgift. Problemen med eftersatt underhåll av

anläggningsbeståndet har olika karaktär och omfattning i skilda

delar av landet och fordrar olika typer av lösningar. En

kontinuerlig förnyelse av VA-näten bör enligt utskottets

uppfattning vara väl kommunalekonomiskt motiverad och bör komma

till stånd både för att undvika kapitalförstöring och för att på

sikt uppnå lägre driftkostnader. Som framhålls i folkpartiets

partimotion bör VA-taxan kunna bestämmas till en sådan nivå att

nödvändiga investeringar kan genomföras. Gällande lagstiftning

på området lägger heller inga hinder för en sådan taxesättning

varför ett särskilt tillkännagivande i frågan inte kan anses

vara erforderligt.

Bostadsutskottet anser att den nuvarande ansvarsfördelningen

mellan stat och kommun beträffande det kommunala

anläggningsbeståndet bör bibehållas. Statens insatser på detta

område bör som hittills i huvudsak inriktas på att stödja

forsknings- och utvecklingsarbete samt att genom bl.a. olika

myndigheter delta i rådgivningen till kommunerna. Med hänvisning

till vad utskottet anfört om underhållet av kommunernas VA-nät

avstyrks sålunda centerpartiets partimotion Bo306. Som ovan

anförts är vad i folkpartiets partimotion Bo250 föreslagits

tillgodosett även utan något tillkännagivande från riksdagens

sida.

5.6Räntelånesystemet

Som redovisats ovan (avsnitt 5.1) fattade riksdagen i december

1990 beslut om införandet av ett nytt bostadsfinansieringssystem

som bygger på att hela lånefinansieringen sker på den allmänna

lånemarknaden och att en del av låneräntorna omfördelas över

tiden med hjälp av räntelån, som också de tas upp på

lånemarknaden.

Det nya finansieringssystemet anses motsvara bostadspolitiska

krav som bl.a. innebär att det skall vara neutralt mellan ägar-

och upplåtelseformerna, ge en förbättrad paritet över tiden,

vara fördelningspolitiskt effektivt och motverka en

kapitalisering. De kreditpolitiska målen är att främja

konkurrensen på kreditmarknaden, stimulera sparandet inom

bostadssektorn och öka räntekänsligheten hos låntagarna. Av

statsfinansiella skäl är systemet dessutom avsett att minska

automatiken i tillväxten av statens utgifter.

I korthet innebär det beslutade bostadsfinansieringssystemet

följande. Det statligt reglerade bostadslånet och bottenlånet

ersätts av ett s.k. investeringslån. Den skattesubvention för

egnahemsägare som finns i det reformerade skattesystemet kommer

för hyres- och bostadsrättshus att motsvaras av ett

skattekompenserande räntebidrag på 30 % av räntekostnaden för

investeringslånet och för räntelånet. Kapitalutgifterna utjämnas

bl.a. med hjälp av räntelån på kreditmarknaden. För räntelånet

skall kunna ställas säkerhet i form av statlig kreditgaranti om

långivaren begär det. För att begränsa skuldökning och lånetider

utgår ett särskilt bidrag vid höga realräntor -- ett s.k.

realräntebidrag. Fr.o.m. år 1991 kompenseras bostadsbyggandet

genom ett investeringsbidrag för den höjning av byggmomsen som

trätt i kraft den 1 januari 1991.

Det beslutade finansieringssystemet skall enligt det

ursprungliga förslaget träda i kraft den 1 juli 1992 i fråga om

nya hus och den 1 januari 1993 i fråga om hus som erhållit

bostadslån före den 1 juli 1992. För att säkra de bostadssociala

målen samt av bl.a. statsfinansiella skäl och för att i

möjligaste mån minska den osäkerhet som en alltför lång

övergångsperiod kunde innebära för aktörerna på bostadsmarknaden

uttalade dock bostadsutskottet (1990/91:BoU4 s. 13) vid sin

behandling av förslaget att regeringen borde överväga tidpunkten

för ikraftträdandet. Enligt bostadsutskottets mening borde det

mot denna bakgrund undersökas om inte reformen avseende nya hus

kunde träda i kraft den 1 januari 1992 och att regeringen i

förening med sin syn på frågan borde återkomma till riksdagen i

ärendet.

Med anledning av bostadsutskottets och riksdagens

tillkännagivande om tidpunkten för ikraftträdandet av det nya

bostadsfinansieringssystemet avseende nya hus tar

bostadsministern i budgetpropositionen (bil. 13 s. 35) upp denna

fråga. Efter samråd med boverket anser bostadsministern det

möjligt att från administrativ synpunkt införa en ny

bostadsfinansiering för nya hus vid den tidpunkt riksdagen

angett. Enligt hans mening bör det ankomma på regeringen att

besluta om en tidigareläggning av ikraftträdandet.

Bostadsministern aviserar också sin avsikt att i annat

sammanhang föreslå regeringen att låta reformen avseende nya hus

träda i kraft den 1 januari 1992.

Förslag om att upphäva beslutet om ett nytt

bostadsfinansieringssystem och om att införa andra alternativa

finansieringsformer för bostadsbyggandet m.m. förs fram i flera

motionsyrkanden.

Räntelånesystemet är enligt centerpartiets partimotion Bo225

yrkande 6 inte någon lösning på problemet med de kraftigt

accelererande statliga bostadssubventionerna varför beslutet bör

rivas upp.

Det nya räntelånesystemet kommer enligt motion Bo236 (m), med

motiveringen i motion Sk392, att helt rycka undan grunden för

människors ekonomiska planering när det gäller deras

bostadsinnehav. Det bör därför avskaffas.

Räntelånesystemet är enligt motion Bo239 (c) ett

resurskrävande sätt att omfördela kostnaderna mellan yngre och

äldre bostäder. Enligt motionären bör en mer kostnadseffektiv

bostadsfinansiering kunna åstadkommas med ett begränsat

räntebidrag till de yngre bostäderna -- bidrag som

direktfinansieras med fastighetsskatt på de äldre bostäderna.

Enligt motion Bo244 (c) yrkande 8 är boendekostnadsökningarna

sådana att belastningen på boendet av skattereformens

finansiering måste omprövas.

I motion Bo252 (fp) föreslås att beräkningen av

räntebidragsunderlaget kraftigt skall förenklas genom att det

beräknas efter en schablon (yrkande 14). Med hänvisning bl.a.

till att det nya bostadsfinansieringssystemet inte blir

tillräckligt stabilt bör beslutet enligt motionärerna rivas upp

(yrkande 32). I stället skall räntebidragen successivt minska

kraftigt samtidigt som denna åtgärd kombineras med

skattesänkningar (yrkande 31).

Enligt moderata samlingspartiets partimotion Bo402 innebär det

nya bostadsfinansieringssystemet att grunden för människors

långsiktiga ekonomiska planering rycks undan varför beslutet bör

upphävas (yrkande 14). I stället bör ett nytt

finansieringssystem införas, i huvudsak utformat så att

räntebidragsberättigade bostadslån utgår som s.k. enhetslån

(yrkande 15). Starka skäl talar enligt motionärerna dessutom för

att nuvarande räntebidrag i kombination med sänkta skatter

stegvis avskaffas (yrkande 17).

Även i motion Bo411 (m) yrkande 17 förordas att ett nytt

bostadsfinansieringssystem byggt på s.k. enhetslån skall

införas.

Med anledning av de nu föreliggande motionsförslagen om ett

upphävande av beslutet om ett nytt bostadsfinansieringssystem

m.m. vill bostadsutskottet anföra följande.

I samband med att utskottet så sent som i december 1990

behandlade ett regeringsförslag om att införa ett nytt

bostadsfinansieringssystem avstyrkte utskottet motionsförslag

som i väsentliga avseenden motsvarar de nu aktuella. Utskottet

är inte berett att frångå detta sitt tidigare ställningstagande.

Partimotionerna Bo225 (c) yrkande 6 samt Bo402 (m) yrkandena 14,

15 och 17 samt motionerna Bo236 (m), Bo239 (c), Bo244 (c)

yrkande 8, Bo252 (fp) yrkandena 14, 31 och 32 samt Bo411 (m)

yrkande 17 avstyrks sålunda.

Som ett förtydligande till beslutet om ett nytt

bostadsfinansieringssystem bör riksdagen enligt vänsterpartiets

partimotion Bo224 yrkande 6 uttala att även kostnad för

hyresgästkonsult bör omfattas av räntelån och subventioner

enligt det nya systemet.

Det har under senare år varit en strävan att genom en ökad

schablonisering förenkla beräkningen av det låneunderlag m.m.

som grundar statens stöd till bostadsbyggandet. Utgångspunkten

har sålunda varit att inskränka det antal faktorer som utgör

underlag för stödet. Förutom att förändringarna har avsett att

göra lånehantering m.m. enklare har de syftat till att skapa

större utrymme för låntagaren att inom ramarna för övergripande

schabloner prioritera olika utföranden m.m. Enligt utskottets

mening finns det vid övergången till ett nytt stödsystem inte

anledning att motverka dessa strävanden genom att på det sätt

motionärerna föreslår införa ytterligare specificerade

stödgrundande åtgärder. Strävan bör snarast vara att

ytterligare förenkla stödsystemet i dessa avseenden.

Vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 6 avstyrks med

hänvisning härtill.

Avslutningsvis behandlar utskottet i detta avsnitt förslaget

i motion Bo215 (s) om att uppföljande studier av

räntelånesystemet skall genomföras. Enligt motionärerna finns

det anledning att noga följa utvecklingen och särskilt studera

effekterna av det nya finansieringssystemet.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av

att effekterna m.m. av det nya bostadsfinansieringssystemet

följs upp och analyseras. I förhållande till dagens

finansieringssystem innebär det nya systemet så väsentliga

förändringar att en sådan uppföljning är både naturlig och

nödvändig. Det får dock anses ankomma på regeringen och boverket

att inom ramen för sin ordinarie verksamhet svara för denna

uppgift. Enligt utskottets mening får det mot bakgrund härav

förutsättas att den av motionärerna efterfrågade uppföljningen

av finansieringssystemets effekter m.m. kommer till stånd utan

någon riksdagens särskilda begäran härom. Motionen avstyrks.

I anslutning till ett aviserat regeringsförslag avseende vissa

frågor om räntelånesystemet kommer utskottet senare under våren

1991 också att behandla under allmänna motionstiden 1991 väckta

motionsförslag som anknyter härtill.

5.7Vissa frågor avseende räntebidragen

5.7.1Räntebidrag vid försäljning av allmännyttans bostäder

Sedan år 1987 gäller att räntebidrag i princip inte lämnas för

de lån som tas över av den nye ägaren när ett allmännyttigt

bostadsföretag, eller dess bostäder, överlåts. Inte heller

lämnas räntebidrag om kommunens inflytande i företaget upphör.

I tre motioner föreslås att räntebidrag skall kunna utgå när

allmännyttiga bostadsföretag eller sådana företags

bostadsbestånd överlåts. Det gäller motionerna Bo244 (c) yrkande

11 och Bo252 (fp) yrkande 9 samt moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 yrkande 9. Enligt den förstnämnda motionen

måste de allmännyttiga bostadsföretagen kunna avyttra

fastigheter för att bl.a. få kapital till förnyelse -- något som

hindras av de aktuella reglerna. I de två sistnämnda motionerna

hänvisas i första hand till reglernas hämmande effekt på

möjligheterna att ombilda till bostadsrätt.

Vid sin tidigare behandling av motsvarande motionsyrkanden om

bibehållande av räntebidragen vid överlåtelse av allmännyttans

bostäder (senast 1989/90:BoU13 s. 45) har bostadsutskottet

framhållit de skäl som låg bakom införandet av de nu aktuella

reglerna -- en strävan att värna om de allmännyttiga

bostadsföretagens centrala roll i den sociala bostadspolitiken.

Vad i de nu behandlade motionerna anförts har inte givit

utskottet anledning ändra ståndpunkt. Motionerna Bo244 (c)

yrkande 11 och Bo252 (fp) yrkande 9 samt moderata

samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 9 avstyrks.

5.7.2Räntebidragstrappan

Den s.k. räntebidragstrappan infördes år 1985. Ursprungligen

innebar systemet att det för räntekostnader på lån över 125 % --

den s.k. räntebidragstrappans tak -- inte lämnades något

räntebidrag. Efter bestämmande av riksdagen i samband med

beslutet om ett nytt bostadsfinansieringssystem togs dock taket

i räntebidragstrappan bort. Sammanfattningsvis innebär detta att

fr.o.m. år 1991 lämnas för hyres- och bostadsrättshus

räntebidrag inom 110 % av det schablonberäknade låneunderlaget

med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan en garanterad

ränta och en beräknad ränta på lån. För räntekostnaden på

överstigande lån lämnas räntebidrag motsvarande 30% av denna

kostnad.

Med hänvisning till att de framtida räntebidragen bör utgå

helt efter schabloniserade beräkningar föreslås i motion Bo252

(fp) yrkande 38 att taket i den s.k. räntebidragstrappan skall

återinföras.

Även i motion Bo411 (m) yrkande 18 b föreslås ett

återinförande av taket i räntebidragstrappan -- detta i avvaktan

på att ett nytt bostadsfinansieringssystem införs.

Motivet för det hösten 1990 fattade beslutet om att slopa

taket i den s.k. räntebidragstrappan var att bevara

neutraliteten avseende upplåtelseformerna mot bakgrund av

skatte- och finansieringsreglerna. Förslagen i motionerna Bo252

(fp) yrkande 38 och Bo411 (m) yrkande 18 b om ett

återinförande av taket i den s.k. räntebidragstrappan

avstyrks med hänvisning härtill.

5.7.3Räntebidragen i övrigt

Det är enligt motion Bo212 (s) viktigt att ny- och ombyggda

bostadsområden ges en utformning som främjar gemenskap mellan de

boende. För att detta skall vara möjligt bör

bostadsfinansieringen medverka till en samordning av

boendeservicen. Enligt motionärerna förutsätter detta en mera

flexibel gränsdragning mellan bostäder, bostadskomplement,

samlingslokaler och lokaler för offentlig service -- något som i

viss utsträckning innebär att tillämpningen av reglerna för

bostadsfinansieringen behöver ändras, dock utan att samhällets

subventioner totalt sett ökar. Med hänvisning härtill hemställs

om ett riksdagens tillkänngivande avseende

finansieringssystemets utformning till stöd för helhetssyn,

samverkan, delaktighet och ansvar för vardagsomsorgen på

grannskapsnivå (yrkande 1) samt avseende en förenkling av

nuvarade och kommande tillämpningsföreskrifter till

bostadsfinansieringreglerna (yrkande 2).

Även i motion Bo232 (s) förs fram förslag som syftar till att

stimulera delaktighet, engagemang och skapa förutsättngar för en

ökad samverkan i gemensamma lokaler i bostadsområden. Enligt

motionärerna kan ett steg i denna riktning vara att se över de

statliga lånebestämmelserna för gemensamma lokaler och ge

möjlighet att inräkna lös egendom i låneunderlaget.

Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna förordats

beträffande finansieringen av gemensamma lokaler vill

utskottet anföra följande.

Inom ramen för boendeservicedelegationens verksamhet har flera

utvecklingsprojekt som avser samordnad boendeservice genomförts.

Häri ingår bl.a. samnyttjande av olika bostadsanknutna lokaler

liksom s.k. sociala samlingslokalprojekt. Det ligger

naturligtvis ett stort värde i att insatser med denna inriktning

kommer till stånd. Den sociala samverkan m.m. som utgör grunden

för verksamheten torde kunna bidra till den delaktighet och det

engagemang i ett bostadsområdes gemensamma lokaler som

motionärerna efterlyser. Ett samnyttjande av lokalerna bidrar

dessutom till att de utnyttjas bättre och till att en större del

av de boende blir engagerade i verksamheter som har sin bas i

lokaler i det egna bostadsområdet. Som redovisas i

budgetpropositionen (bil. 13 s. 55) har

boendeservicedelegationen nyligen lämnat en redogörelse för de

hittillsvarande erfarenheterna av ett antal utvecklingsprojekt

med den nu redovisade inriktningen. I anslutning härtill har

delegationen dessutom lämnat förslag till förändringar av bl.a.

lokalstödet. Förslaget i denna del bereds för närvarande inom

regeringskansliet. Enligt bostadsutskottets mening bör

resultatet härav avvaktas. Motionerna Bo212 (s) och Bo232 (s)

bör därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.

5.8Vissa temporära bostadsstöd

5.8.1Hyresrabatter

Hösten 1982 infördes ett system med hyresrabatter i form av

särskilda statsbidrag vid ny- eller ombyggnad. Statsbidrag till

hyresrabatter i bostadshus har lämnats under viss förutsättning

till ägare av bostadshus med hyres- eller

bostadsrättslägenheter. Villkoret är att huset har uppförts

eller byggts om med stöd av lån enligt

bostadsfinansieringsförordningen och att byggnadsarbetena har

påbörjats under senare delen av år 1982 eller under något av

åren 1983 eller 1984. För ombyggnad av hus i Norrbottens län har

bidrag kunnat utgå även för byggnadsarbeten som påbörjats under

år 1985.

I motionerna Bo230 (m) yrkande 4 samt Bo244 (c) yrkande 19

förs fram förslag om att hyresrabatterna skall avvecklas fr.o.m.

den 1 juli 1991. I motiveringarna härför hänvisar motionärerna i

första hand till behovet av besparingar på statsbudgeten.

Sedan utgången av år 1985 lämnas inga nya hyresrabatter.

Genom den årliga avtrappningen av rabatterna innebär detta att

de kommer att vara helt avvecklade inom kort. Utskottet

vidhåller sin uppfattning att det måste anses rimligt att

statsmakterna står fast vid gjorda utfästelser och att

hyresrabatter därför skall kunna utgå under den tidsperiod som

ursprungligen avsetts. Utskottet avstyrker med hänvisning till

det nu anförda motionerna Bo230 (m) yrkande 4 samt Bo244 (c)

yrkande 19.

5.8.2Återflyttningsbidrag och nybyggnadsbidrag

Riksdagen beslutade hösten 1986 dels om bidrag till

bostadskostnader efter ombyggnad -- återflyttningsbidrag

(tidigare benämnt kvarboendegaranti), dels om ett bidrag vid

nybyggnad av vissa bostäder -- nybyggnadsbidrag (tidigare

benämnt hyresrabatt).

Återflyttningsbidrag har enligt beslutet lämnats under tre år

fr.o.m. år 1987 för att dämpa höjningarna av bostadskostnaderna

för de hyresgäster och bostadsrättshavare som bor kvar efter en

ombyggnad. Några nya bidrag lämnas sålunda inte efter utgången

av år 1989. Fullt bidrag utgår under det första bidragsåret,

varefter bidragen trappas ned med en tredjedel under vart och

ett av de följande två åren för att helt upphöra efter tre år.

Med hänvisning bl.a. till behovet av besparingar på

statsbudgeten föreslås återflyttningsbidragen avvecklade i

motionerna Bo230 (m) yrkande 3 och Bo244 (c) yrkande 21.

Det utgår, som framgår av redovisningen ovan, inte längre

några nya återflyttningsbidrag. I takt med att de tidigare

beslutade återflyttningsbidragen trappas av kommer därmed

bidragsgivningen att helt upphöra inom några få år. Det är

enligt utskottet mening inte acceptabelt att tidigare gjorda

utfästelser inte infrias. Bidragsgivningen bör därför trappas

ned på det sätt som ursprungligen avsetts. Motionerna Bo230 (m)

yrkande 3 och Bo244 (c) yrkande 21 avstyrks med hänvisning till

det nu anförda.

Nybyggnadsbidrag har lämnats vid nybyggnad av hyres- och

bostadsrättshus på vissa orter under förutsättning att

preliminärt lånebeslut eller dispens för påbörjande har

meddelats efter den 4 november 1986 och byggnadsarbetena

påbörjats före utgången av år 1988. Nybyggnadsbidrag utgår under

de två första åren efter husets färdigställande.

Förslag om en avveckling av nybyggnadsbidragen lämnas i

motionerna Bo230 (m) yrkande 2 och Bo244 (c) yrkande 18.

Motiveringarna härför är främst behovet av besparingar på

statsbudgeten.

Som framgår av redovisningen ovan lämnas inga nya

nybyggnadsbidrag till bostäder som påbörjats efter utgången av

år 1988. Med avseende på att nybyggnadsbidragen endast utgår

under två år innebär detta att bidragsgivningen kommer att vara

helt avvecklad inom en mycket nära framtid. Med anslutning till

vad utskottet ovan anfört beträffande återflyttningsbidragen är

det enligt bostadsutskottets mening också i detta fall rimligt

att staten fullföljer gjorda utfästelser. Bostadsutskottet

avstyrker förslagen i motionerna Bo230 (m) yrkande 2 och Bo244

(c) yrkande 18.

5.8.3Ungdomsbostadsstödet m.m.

Som ett medel för att förbättra ungdomens bostadssituation

infördes våren 1987 (BoU 1986/87:16) ett särskilt

ungdomsbostadsstöd. Stödet utgår i form av ett särskilt bidrag

till kommuner med brist på bostäder för ungdomar, enligt

regeringens bestämmande. En förutsättning för stöd är att

kommunen eller av kommunen utsett organ förmedlar

genomgångsbostäder för ungdomar. För lägenheter upplåtna och

förmedlade på detta sätt lämnas bidrag med ett belopp som

motsvarar 200kr. per månad under den tid uthyrning pågår, dock

längst till dess hyresgästen fyller 25 år. För en ungdomsbostad

som upplåts åt makar eller sambor upphör stödet när någon av dem

uppnått denna ålder. Avser uthyrningen en nybyggd eller ombyggd

lägenhet som upplåtits som genomgångsbostad för ungdom alltsedan

den färdigställts, gäller som en ytterligare förutsättning för

bidrag att det i sin helhet tillgodoförs fastighetsägaren som

produktionsstöd. De bidrag kommunen får för andra

ungdomsbostäder än de nu nämnda får användas på det sätt som

kommunen finner lämpligt för att främja tillkomsten av

ungdomsbostäder. Det kan t.ex. gälla bidrag till självbyggeri

med anknytning till ungdomsbostäder eller stimulanser till

fastighetsägare för uthyrning av outhyrda lägenheter. För

studentbostäder gäller särskilda regler.

Ungdomsbostadsstödet föreslås i motionerna Bo230 (m) yrkande

1, Bo244 (c) yrkande 17 samt Bo252 (fp) yrkande 35 avvecklat av

besparingsskäl fr.o.m. den 1 juli 1991.

De skäl som vägledde införandet av ungdomsbostadsstödet

äger enligt bostadsutskottets mening förlängd giltighet. Med

avseende på bostadssituationen på många orter är sålunda ett

fortsatt stöd motiverat. Med hjälp av stödet bör därför kommuner

och fastighetsägare ges möjlighet att även framdeles genomföra

erforderliga planerings- och byggnadsåtgärder m.m. för att

förbättra ungdomens bostadssituation. Utskottet avstyrker med

hänvisning till det nu anförda motionerna Bo230 (m) yrkande 1,

Bo244 (c) yrkande 17 samt Bo252 (fp) yrkande 35.

Regeringen tillsatte år 1985 en särskild delegation --

ungdomsboendedelegationen -- för att bl.a. initiera viss

försöksverksamhet och för att följa utvecklingen avseende

ungdomens bostadssituation. Delegationens uppgifter har

sedermera utsträckts till att också omfatta uppföljningen av det

s.k. ungdomsbostadsstödet.

I motion Bo252 (fp) yrkande 36 föreslås att

ungdomsboendedelegationen skall avvecklas -- detta främst av

besparingsskäl.

Enligt bostadsutskottets mening är ungdomarnas

bostadssituation också i dag sådan att den bör ägnas särskild

uppmärksamhet. Ungdomsboendedelegationen bör således även

fortsättningsvis aktivt verka för att ungdomars bostadsbehov

tillgodoses och dessutom följa verksamheten med

ungdomsbostadsstödet i kommunerna. Som redovisas i

budgetpropositionen (bil. 13 s. 13) har också delegationens

kontakter med kommunerna under det senaste året lett till

särskilda åtgärder på många håll i landet. Som exempel härpå

nämns inrättandet av särskilda ungdomsbostadsförmedlingar och

kommunal information till ungdomar om bostadsmarknaden.

Förslaget i motion Bo252 (fp) yrkande 36 om en avveckling av

ungdomsboendedelegationen avstyrks med hänvisning till det nu

anförda.

5.9 Tilläggslån m.m.

5.9.1 Inledning

Tilläggslån kan utgå för ombyggnad av hus som har förklarats

eller kan förklaras som byggnadsminne och för

grundförstärkningsåtgärder i kulturhistoriskt värdefulla

bostadshus. För bostadshus upplåtna med hyres- eller bostadsrätt

kan tilläggslån utgå till åtgärder mot vissa byggskador och

byggfel samt för vissa andra ombyggnadsåtgärder i bostadshus

yngre än 30 år. Vidare kan tilläggslån lämnas för arkeologiska

undersökningar i samband med bostadsbyggande.

Riksdagen fastställer årligen två ramar för beslut avseende

tilläggslångivningen. Den ena ramen avser riksantikvarieämbetets

tillstyrkanden av ombyggnader och grundförstärkningar av

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Av denna ram, som förutom

tilläggslångivningen även avser förhöjt låneunderlag enligt

ombyggnadslåneförordningen, får en viss del disponeras för

tilläggslån för arkeologiska undersökningar. För budgetåret

1990/91 är ramen för riksantikvarieämbetets tillstyrkanden

fastställd till 165milj.kr., varav högst 2,5milj.kr. för

arkeologiska undersökningar. Den andra ramen avser beslut om

tilläggslån för åtgärder som syftar till att avhjälpa byggskador

och byggfel m.m. eller för mer genomgripande ombyggnadsåtgärder

av annat slag i bostadshus som är yngre än 30 år. Denna s.k. ram

uppgår under innevarande budgetår till totalt 220milj.kr.

5.9.2 Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

I budgetpropositionen föreslås att tillstyrkanderamen för

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse fastställs till 140

milj.kr. för budgetåret 1991/92, dvs. till ett lägre belopp än

den nu gällande ramen. Förslaget om tillstyrkanderamens storlek

läggs fram med hänvisning till det ekonomiska läget.

Bostadsministern framhåller att det är nödvändigt med en mycket

sträng prioritering av sådana ombyggnadsprojekt som bör komma i

fråga för stöd.

Yrkanden om att tillstyrkanderamen skall höjas framställs i

fem motioner. Förslagen motiveras med att behoven av medel för

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse klart anses överstiga den

av regeringen föreslagna ramen. Tillstyrkanderamen föreslås i

motionerna Bo244 (c) yrkande 25 och Bo252 (fp) yrkande 42 höjas

till 165 milj.kr., i motion Bo230 (m) yrkande 10 till 240

milj.kr., i vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 10 såvitt

nu är i fråga till 260 milj.kr. samt i motion Bo208 (c) till

195milj.kr. Förslaget i den sistnämnda motionen innebär

förutom den föreslagna ramhöjningen även en regeländring för

ramavräkningen så att förhöjt låneunderlag avseende lån till

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i fortsättningen inte

skall avräknas från ramen.

Bostadsutskottet har under de senaste åren haft att ta

ställning till regeringsförslag om storleken på

tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

som legat på en lägre nivå än motstående motionsyrkanden (senast

1989/90:BoU13 s. 49). Utskottet har därvid flera gånger tagit

ställning för en tillstyrkanderam på en högre nivå än vad

regeringen föreslagit. Dessa ställningstaganden har skett efter

en avvägning mellan de krav ett ansträngt ekonomiskt läge

ställer och de behov av insatser i det kulturhistoriskt

värdefulla byggnadsbeståndet som motiverat en större ram. En

strävan från utskottet i dessa sammanhang har också varit att

uppnå största möjliga politiska enighet kring utskottets förslag

till riksdagen. En bred utskottsmajoritet har också blivit

resultatet av tidigare överväganden i frågan. En sådan strävan

har också varit utgångspunkten för årets överväganden om lämplig

storlek på den aktuella ramen.

Utskottets grundläggande inställning i frågan om långivningen

till den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen är att stödet

måste ges en sådan omfattning att inte ovärderliga kulturvärden

går till spillo genom att finansieringen av nödvändiga

reparations- och ombyggnadsåtgärder inte kan lösas. Betydelsen

av att erforderliga åtgärder vidtas i den kulturhistoriskt

värdefulla bebyggelsen även i ett ansträngt arbetsmarknadsläge

medförde att ombyggnadslån till sådan bebyggelse undantogs från

den minskning av räntebidragen som hösten 1988 beslutades för

andra ombyggnadsåtgärder. Så till vida intar den

kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen redan en särställning i

stödhänseende. För att ombyggnadsåtgärder skall kunna vidtas i

denna bebyggelse krävs dock i många fall att utöver de vanliga

ombyggnadslånen även förhöjt låneunderlag eller tilläggslån kan

erbjudas. Vikten av stödet till den kulturhistoriskt värdefulla

bebyggelsen kan därför inte nog understrykas.

Utskottets ställningstagande till tillstyrkanderamens storlek

föregående år innebar att tilläggslångivningen under det

innevarande budgetåret kunnat öka påtagligt i omfattning. Det är

enligt utskottets mening angeläget att denna nivå på stödet även

kan upprätthållas under nästkommande budgetår. I det rådande

statsfinansiella läget anser utskottet det dock inte försvarligt

att lägga fram förslag om ökat stöd utöver denna nivå.

Tillstyrkanderamen bör således fastställas till ett i

förhållande till regeringsförslaget med 25milj.kr. förhöjt

belopp, dvs. på den nivå som föreslagits i motionerna Bo244 (c)

och Bo252 (fp).

Utskottet föreslår mot den ovan redovisade bakgrunden att

riksdagen med anledning av motionerna Bo244 (c) yrkande 25 och

Bo252 (fp) yrkande 42 samt förslaget i budgetpropositionen och

med avslag på motionerna Bo208 (c), Bo224 (v) yrkande 10 såvitt

nu är i fråga och Bo230 (m) yrkande 10 medger att

tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

fastställs till 165milj.kr.

5.9.3 Arkeologiska undersökningskostnader

Tilläggslån kan som ovan angivits utgå till vissa arkeologiska

undersökningskostnader. Dessa tilläggslån kan lämnas i samband

med bostadsbyggande i områden med samlad äldre bebyggelse. Stöd

för detta ändamål kan enligt gällande bestämmelser däremot inte

utgå i samband med bostadsbyggande i exploateringsområden.

Enligt vad som uppges i propositionen har denna regel på sina

håll skapat problem eftersom den för bostadsändamål mest lämpade

marken innehåller fasta fornlämningar och således förutsätter

arkeologiska undersökningar i samband med byggande. Det gäller

områden där tillgången på lämpligt lokaliserad och byggbar mark

är begränsad men där samtidigt behovet av att bygga bostäder är

stort. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att möjligheten

att få tilläggslån för arkeologiska undersökningskostnader

utvidgas till att omfatta även projekt i exploateringsområden.

Inga invändningar har i motioner eller utskottsbehandling

riktats mot regeringsförslaget om villkoren för tilläggslån

för arkeologiska undersökningskostnader. Förslaget

tillstyrks.

Som en delram av den ovan behandlade tillstyrkanderamen för

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse har regeringen föreslagit

att högst 5 milj.kr. skall få disponeras för tilläggslån till

arkeologiska undersökningar i samband med bostadsbyggande.

Förslaget, som motiveras bl.a. av den ovan behandlade

utvidgningen av det aktuella stödets tillämpningsområde, innebär

en fördubbling av den nu gällande delramen för ändamålet. I

motion Bo230 (m) yrkande 11 föreslås att delramen i stället

utvidgas till 10milj.kr.

Delramen för arkeologiska undersökningar har varit

oförändrad sedan möjligheten till detta stöd infördes år 1987.

Enligt uppgift har ramens storlek fram till innevarande budgetår

dock inte utgjort någon restriktion för stödgivningen till det

aktuella ändamålet. Mot bakgrund av den ovan förordade

utvidgningen av möjligheten att få tilläggslån och den allmänna

kostnadsutvecklingen anser utskottet att regeringens förslag är

väl avvägt. Motionsförslaget om en utvidgning av delramen till

10milj.kr. skulle däremot kunna innebära en onödig begränsning

av tilläggslångivningen till övriga ändamål inom totalramen. Av

detta skäl avstyrker utskottet motion Bo230 (m) yrkande 11 och

tillstyrker regeringens förslag.

5.9.4 Bostadshus yngre än 30 år

Utskottet övergår nu till att behandla frågan om tilläggslån

till åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år. I två motioner

förs förslag fram om att denna typ av tilläggslån skall

avvecklas. I motion Bo230 (m) föreslås i yrkande 12 att

tilläggslånen till bostadshus som är yngre än 30 år avskaffas

fr.o.m. den 1 juli 1991 och i yrkande 13 att följaktligen inte

heller någon ram för denna långivning i fortsättningen skall

fastställas. Även i motion Bo252 (fp) yrkande 41 föreslås en

avveckling av tilläggslångivningen till bostadshus yngre än 30

år från den 1 juli 1991.

I budgetpropositionen föreslås att beslutsramen för bostadshus

yngre än 30 år bör fastställas till 220 milj.kr. för nästa

budgetår. Den föreslagna nivån innebär en oförändrad ram i

förhållande till innevarande budgetår. En vidgning av

beslutsramen föreslås i två motioner. I motion Bo220 (s) yrkande

4 föreslås utan att någon särskild nivå anges att ramen vidgas i

första hand för projekt inom miljonprogrammets områden.

Motionärerna framhåller att insatser för en ökad

ombyggnadsverksamhet får positiva konsekvenser för såväl

sysselsättningen som boendet. Vänsterpartiet föreslår i sin

partimotion Bo224 yrkande 10 såvitt nu är i fråga, att den

aktuella tilläggslåneramen fastställs till 260milj.kr.

Förslaget innebär vidare att långivningen vidgas till sitt

ändamål och att stöd skall kunna ges även till sociala

förbättringar.

Utskottet inleder sina överväganden i den aktuella frågan med

att behandla förslagen om en avveckling av

tilläggslångivningen till bostadshus yngre än 30 år. Dessa

motionsförslag läggs fram utan att närmare motiv för den

förordade avvecklingen anförs. Utskottet har vid flera tidigare

tillfällen tagit ställning till motsvarande motionsyrkanden (se

t.ex. 1989/90:BoU13 s. 50). Vid dessa tillfällen har utskottet

understrukit vikten av att byggskador och byggfel i hyres- och

bostadsrättshus yngre än 30 år kan åtgärdas. Utskottet har också

framhållit att tilläggslånen i dag till stor del används i syfte

att avhjälpa brister i bl.a. miljonprogrammets bostadsområden

som har samband med att oprövad teknik och delvis olämpliga

byggnadsmaterial användes i bostadsproduktionen under denna

period. En avveckling av de diskuterade tilläggslånen utan att

samtidigt erbjuda någon alternativ finansiering torde kunna

innebära att nödvändiga förnyelseåtgärder inte kommer till

stånd. Som bostadsministern framhåller i budgetpropositionen

ingår åtgärder som syftar till att avhjälpa brister som medför

hälsorisker för de boende som en prioriterad del i det aktuella

stödet. Bostadsutskottet vidhåller sin uppfattning och vill

således inte medverka till att nödvändiga förnyelseåtgärder

förhindras eller försenas. Motionerna Bo230 (m) yrkandena 12 och

13 samt Bo252 (fp) yrkande 41 avstyrks.

Utskottet övergår nu till att behandla storleken på

beslutsramen för bostadshus yngre än 30 år. Regeringens

förslag i frågan innebär att ramen bör fastställas till

oförändrat belopp i förhållande till innevarande budgetår. Det

bör i sammanhanget erinras om att ramen för denna

tilläggslångivning föregående budgetår utvidgades med

100milj.kr. (se 1988/89:BoU7 s. 73). Bostadsutskottet är mot

denna bakgrund inte berett tillstyrka de aktuella

motionsförslagen om en utvidgning av beslutsramen för bostadshus

yngre än 30 år utöver vad regeringen föreslagit. Vad gäller

förslaget i motion Bo224 (v) om att utvidga tilläggslångivningen

till att även omfatta sociala förbättringar vill utskottet

hänvisa till de överväganden som pågår inom regeringskansliet

mot bakgrund av bl.a. storstadsutredningens förslag (se även

avsnitt 5.2.5). Regeringens förslag om beslutsramens storlek

tillstyrks och vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 10

såvitt nu är i fråga samt motion Bo220 (s) yrkande 4 avstyrks.

5.10 Stöd för fastighetsförvärv

5.10.1 Stöd för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem

År 1987 infördes efter beslut av riksdagen (BoU 1986/87:20)

ett behovsprövat stöd till barnfamiljer för köp av egnahem.

Stödet har varit avsett för hushåll med två eller flera barn som

har låga inkomster och lämnats på ett likartat sätt som vid ny-

och ombyggnad av egnahem. Drygt 4 000 hushåll har årligen de

senaste åren utnyttjat den lånemöjlighet som stödet innebär. I

årets budgetproposition föreslås att stödformen skall avvecklas

såvitt gäller möjligheten att bevilja ytterligare lån och

bidrag. Avvecklingen föreslås ske genom att förvärvslån och

räntebidrag inte skall lämnas till köp av sådana egnahem som

förvärvats efter utgången av januari 1991. De som redan

beviljats lån och bidrag berörs dock inte av förslaget. Som

grund för förslaget om en avveckling av stödformen anför

bostadsministern främst statsfinansiella skäl.

Yrkanden om att förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer skall

behållas förs fram i fyra motioner. I motionerna Bo210 (s) och

Bo218 (s) anförs att förvärvsstödet väl fyllt sina syften. Mot

denna bakgrund föreslås att frågan om stödets framtid

ytterligare övervägs och att slutligt ställningstagande i frågan

får anstå till behandlingen av nästa års budgetproposition. Även

i vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 5 avvisas en

avveckling av förvärvsstödet. Motionärerna hänvisar till sin i

tidigare sammanhang framförda åsikt att förvärvslånen skall

bibehållas oförändrade. I motion Bo219 (s) yrkande 2 hänvisas

till en oroande utveckling i Bohusläns kustkommuner.

Motionärerna befarar att omvandlingen av permanentbostäder till

fritidsbostäder kommer att öka om förvärvslånen till

flerbarnsfamiljer slopas. Av detta skäl föreslås att det bör

prövas om inte förvärvslånen kan bibehållas i vissa

kustkommuner.

Bostadsutskottet gör mot bakgrund av de aktuella förslagen om

förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer följande överväganden.

Förvärvsstödet infördes ursprungligen för en försöksperiod på

tre år. En utvärdering av stödformen genomfördes år 1989 av

boverket. Sammanfattningsvis ansåg boverket att stödformen i

huvudsak fungerat tillfredsställande och att syftena med

förvärvslånen i princip hade uppfyllts. Vissa mindre brister i

regelutformningen påtalades dock. Mot bakgrund av denna

utvärdering lade regeringen våren 1990 fram förslag om fortsatt

bidragsgivning med i huvudsak oförändrade villkor (prop.

1989/90:144). Bostadsministern anförde i detta sammanhang att

stödet hjälpt barnfamiljer med flera barn och låga inkomster att

förbättra sitt boende. Bostadsutskottet delade uppfattningen att

de aktuella lånen även fortsättningsvis behövs för att ge

flerbarnshushåll möjlighet att få tillräcklig utrymmesstandard

(se 1989/90:BoU21). Riksdagen beslutade om fortsatt

bidragsgivning.

Det torde mot den redovisade bakgrunden stå helt klart att

förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer ur rent bostadspolitisk

synvinkel fallit väl ut. Som framgår av propositionen är dock

regeringens förslag om avveckling av stödet motiverat av andra

skäl. Bostadsutskottet har förståelse för att i ett ansträngt

statsfinansiellt läge krav kan komma att ställas på åtgärder som

i en annan situation inte hade varit aktuella. Såväl inom

bostadssektorn som inom andra samhällssektorer har således olika

inskränkningar och besparingar ansetts vara nödvändiga.

Utskottet anser mot denna bakgrund att regeringens förslag om

att nu avveckla förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer bör

accepteras. Denna avveckling bör emellertid endast ses som en

tillfällig åtgärd föranledd av det statsfinansiella läget.

Utskottet förutsätter att regeringen så snart det ekonomiska

läget har förbättrats återkommer till riksdagen med ett förslag

om ett förvärvsstöd med i huvudsak samma inriktning som dagens,

dock med hänsyn tagen till att eventuella administrativa brister

i dagens regelsystem bör elimineras.

Vad utskottet med anledning av förslaget i budgetpropositionen

samt motionerna Bo210 (s), Bo218 (s), Bo219 (s) yrkande 2 och

vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 5 ovan anfört om

förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

5.10.2 Stöd till förvärv av småhus i övrigt

I motion Bo201 (c) såvitt nu är i fråga framhålls att det är

angeläget att finna ett system som skapar större rättvisa mellan

dem som bygger ett nytt hus och dem som väljer att satsa på ett

äldre och sedan förbättra det. Med hänvisning härtill förordas

att statliga lån vid förvärv av äldre småhus skall kunna utgå.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen

(senast 1989/90:BoU21 s. 21) avvisat motsvarande motionsyrkande

om en allmän statlig långivning vid förvärv av äldre egnahem

med hänvisning till möjligheterna att på den allmänna

kreditmarknaden erhålla långfristiga lån för ändamålet.

Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Motion Bo201

(c) såvitt nu är i fråga avstyrks.

För att ge den bofasta befolkningen bättre möjlighet att

konkurrera med andra köpare föreslås i motion Bo532 (m) yrkande

12 att den bofasta befolkningen i attraktiva kustområden skall

kunna få statliga lån vid köp av permanentbostäder.

Även i detta fall har utskottet vid ett flertal tidigare

tillfällen behandlat motsvarande motionsyrkande, senast i

betänkandet 1989/90:BoU21 då utskottet anslöt sig till

motionärernas principiella uppfattning om vikten av att

samhället medverkar till att permanentbostäder inte omvandlas

till fritidsbostäder i områden där det råder brist på sådana

bostäder.

Under de senaste åren har frågan om hur man i bl.a. vissa

kustkommuner bättre skall kunna tillgodose den bofasta

befolkningens intresse av att bevara permanentboendet varit

föremål för överväganden inom regeringskansliet. Ett förslag

till lag om förvärv av bostadsfastigheter på vissa orter

arbetades fram med syfte att underlätta permanentboendet i bl.a.

vissa skärgårdssamhällen. Invändningar mot detta lagförslag

riktades under remissbehandlingen. Enligt vad utskottet erfarit

kommer dock arbetet med att finna lösningar på de aktuella

problemen att fortsätta inom regeringskansliet. Bostadsutskottet

uttalade mot denna bakgrund nyligen (se 1990/91:BoU9) sitt stöd

för en översyn av förköpslagen i syfte att försöka skapa bättre

styrmedel för att hindra en oönskad omvandling av

permanentbostäder till fritidshus. Utskottet är dock inte berett

att medverka till att en ny form av stöd införs med den

inriktning som motionärerna föreslår. Motion Bo532 (m) yrkande

12 avstyrks.

Förvärvsstödet vid kommunalt förköp bör enligt motion Bo252

(fp) yrkande 34 avskaffas samtidigt med förvärvsstödet till

flerbarnsfamiljer.

Utskottet har inte funnit skäl till annan bedömning än att det

i fp-motionen diskuterade stödet bör finnas kvar som en låneform

inom ramen för dagens bostadsfinansieringssystem. Förslaget om

förvärvsstödet för vissa bostadshus i motion Bo252 (fp)

yrkande 34 avstyrks.

5.11 Stöd för bostadsförbättring m.m.

5.11.1 Inledning

Ett flertal olika låne- och bidragsformer har inrättats för

att förbättra bostädernas och bostadsområdenas utformning i

olika avseenden. De bidragsformer som har aktualiserats i

propositionen och i motioner och som behandlas i detta avsnitt

är radonbidraget till egnahem, statsbidraget för att återställa

handikappanpassade bostäder, hissbidraget samt bidraget till

konstnärlig utsmyckning. Utskottet behandlar inledningsvis

motionsförslag angående bidraget för åtgärder mot radon i

egnahem samt vissa andra radoninsatser.

5.11.2 Stöd för vissa radoninsatser

För egnahem kan sedan den 1 juli 1988 ett s.k. radonbidrag

utgå. Bidraget kan lämnas om radondotterhalten i huset

överstiger det gränsvärde som socialstyrelsen anger som

godtagbart från hälsoskyddssynpunkt. Den 1 juli 1990 sänktes

detta gränsvärde från 400 Bq/m3 (Bq=bequerel) till

200Bq/m3 . Bidraget lämnas under vissa förutsättningar med

50 % av skälig kostnad för saneringsåtgärderna, dock högst med

15000kr. Bidrag under 1000 kr. betalas inte ut. För hyres-

och bostadsrättshus kan i stället bostadslån utgå om

radonåtgärderna utförs i samband med en ombyggnad. Tilläggslån

kan då också utgå om kostnaden för åtgärderna överstiger husets

ekonomiska bärkraft. I andra fall kan s.k. räntestöd utgå.

I budgetpropositionen lämnas inga förslag om förändringar av

radonbidraget. Däremot tas denna fråga upp i två motioner. Den

övre gränsen för radonbidrag bör enligt motion Bo227 (fp)

yrkande 2 höjas från nuvarande 15000kr. till 20000kr.

Motionärerna hänvisar till ökningen av byggnadskostnaderna,

bl.a. genom den höjda byggmomsen, sedan den nuvarande

bidragsnivån fastställdes. Även motionärerna bakom motion Bo242

(c) anser att den övre gränsen för radonbidrag behöver höjas. I

motionens yrkande 8 föreslås en höjning till 25000kr.

Utskottet är inte nu berett att tillstyrka förslag om en

höjning av den övre gränsen för radonbidrag. Flertalet

åtgärder mot radon i egnahem medför relativt begränsade

kostnader. Det genomsnittliga radonbidraget under föregående

budgetår uppgick till drygt 12000kr. Det är också angeläget

att betona att radonbidragets storlek inte får tas som

utgångspunkt för en bedömning av om en åtgärd bör genomföras

eller ej. De enskilda egnahemsägarna bär givetvis själva i hög

grad ansvaret för att eventuella hälsovådliga inomhusmiljöer

åtgärdas. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna

Bo227 (fp) yrkande 2 och Bo242 (c) yrkande 8.

I de nu behandlade motionerna återfinns även förslag om vissa

andra åtgärder för att motverka radonproblemet. Enligt vad som

anförs i motion Bo227 (fp) är det angeläget att vissa statliga

myndigheter samarbetar med varandra och med kommunförbundet i

fråga om bl.a. information, rådgivning och utbildning om

radonriskerna. Förslaget i motionens yrkande 1 innebär att en

åtgärdsgrupp för radonfrågor och andra frågor avseende sjuka hus

bildas och att 5milj.kr. ställs till gruppens förfogande.

Trots genomförda undersökningar är enligt motion Bo242 (c)

radonförekomsten fortfarande inte tillräckligt kartlagd. I

motionens yrkande 7 föreslås därför att kommunerna genom

statliga insatser stimuleras till att genomföra en fullständig

kartläggning av förekomsten av radon i bostäder.

Bostadsutskottet instämmer i att det är angeläget att bl.a. de

statliga myndigheterna med olika anvarsområden med betydelse för

radoninsatser samverkar och samordnar sina utbildnings- och

rådgivningsinsatser. Enligt vad utskottet erfarit sker också ett

sådant löpande samarbete i dag. Exempelvis medverkar flera olika

myndigheter i de kurser och rådgivningsinsatser som riktas till

bl.a. kommunerna. En samordning sker också regelmässigt inför

publiceringen av olika skrifter och råd. Något behov av att

ytterligare formalisera detta samarbete genom en av riksdagen

initierad åtgärdsgrupp mot radon synes mot denna bakgrund

för dagen inte föreligga. Motion Bo227 (fp) yrkande 1 avstyrks

således.

Vad gäller motionsförslaget som avser frågan om stöd för

kommunernas kartläggning av radonförekomsten har utskottet

även tidigare tagit ställning till liknande yrkanden (senast i

betänkandet 1989/90:BoU13 s.53). Det har vid dessa tillfällen

framhållits att det är angeläget att kommunerna intensifierar

sitt arbete med att kartlägga förekomsten av radon i bostäder.

Det har samtidigt påpekats att flera centrala myndigheter har

ett ansvar att bistå kommunerna i deras arbete genom bl.a.

rådgivning och metodutveckling. Vad gäller frågan om ansvaret

för att spåra befintliga bostäder med för höga radonhalter har

utskottet understrukit att detta primärt är en kommunal uppgift

men att också den enskilde fastighetsägaren har ett ansvar för

att initiera undersökningar om radondotterhalten. Utskottet

anser det motiverat att denna ansvarsfördelning också omfattar

de ekonomiska åtagandena i sammanhanget. Staten har genom ett

flertal olika stödformer påtagit sig ett omfattande ekonomiskt

ansvar för genomförandet av de saneringsåtgärder som är

nödvändiga. Det kan därför anses som rimligt att även kommunerna

tar sin del av ansvaret för att problemen med radon i bostäder

på sikt kan undanröjas.

Utskottet är således inte berett att tillmötesgå det nu

behandlade förslaget om statliga stimulansåtgärder för

kommunernas kartläggning av radonförekomsten. Med hänvisning

till det anförda avstyrks motion Bo242 (c) yrkande 7.

5.11.3 Visst bostadsförbättringsstöd i övrigt

Bostadsanpassningsbidrag kan utgå för anpassningsåtgärder i

och i anslutning till en handikappads bostad. Under

förutsättning att dessa anpassningsåtgärder på grund av ändrade

förhållanden inte längre kan utnyttjas för sitt ändamål och

åtgärden är till nackdel för andra boende kan ett statsbidrag

för att återställa handikappanpassade bostäder utgå. Som

ytterligare villkor för detta återställningsbidrag gäller bl.a.

att den aktuella lägenheten upplåts med hyresrätt samt att

husägaren erhåller ett kommunalt bidrag med 50% av den kostnad

för återställningen som kommunen godkänner.

Enligt vad som anförs i motion Bo245 (fp) finns ingen rimlig

anledning till att det skall utgå återställningsbidrag.

Bostadsanpassningsåtgärderna anses också kunna vara till glädje

för en frisk människa. Av detta skäl föreslås att

återställningsbidraget slopas.

Återställningsbidraget har under de senaste åren utnyttjats

endast i mycket begränsad omfattning. Det bör dock i

sammanhanget erinras om att bidraget tillkom mot bakgrund av att

ägare till hyresfastigheter ibland motsatte sig att

anpassningsåtgärder vidtogs eftersom han senare kunde drabbas av

kostnader för att återställa lägenheten i normalskick. Som anges

ovan är återställningsbidraget också förknippat med vissa

villkor. Ett av dessa villkor är att anpassningsåtgärden är till

nackdel för de boende som flyttar in i lägenheten då den inte

längre kan utnyttjas som handikappbostad. I de fall som

motionären hänvisar till som skäl för yrkandet om en

avveckling av återställningsbidragen utgår således inget

bidrag. Utskottet ser därför inget skäl att på de grunder som

motionären anför avveckla bidraget. Motion Bo245 (fp) bör

avslås.

Möjlighet att bevilja statligt bidrag för hissinstallationer

infördes år 1984. Bidragsgivningen var ursprungligen tänkt att

gälla under en treårsperiod. Ramar för bidragsgivningens

omfattning under resp. år fastställdes. Riksdagen beslutade

hösten 1986 (BoU 1986/87:7) att bidrag skulle kunna utgå även

efter utgången av år 1986, så länge outnyttjade medel fanns.

Totalt har 294milj.kr. beviljats som bidrag till

hissinstallationer. I dagsläget är emellertid tidigare beslutade

medel i princip tagna helt i anspråk.

I motion Bo244 (c) yrkande 28 såvitt nu är i fråga lämnas

förslag om en fortsatt bidragsgivning för hissinstallationer.

Enligt motionärerna bör möjligheten att kunna få bidrag finnas

kvar och förstärkas av sociala skäl och i syfte att underlätta

de handikappades boende. För ändamålet föreslås 30milj.kr.

anvisas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en fortsatt

installation av hissar i äldre fastigheter är en angelägen

åtgärd för att bl.a. underlätta de handikappades boende. Det bör

i detta sammanhang framhållas att det i samband med ombyggnader

enligt plan- och bygglagen i princip krävs att hiss installeras

i hus med tre eller fler våningsplan. Vidare kan

bostadsanpassningsbidrag utgå för vissa andra typer av

hissinstallationer. Utskottet vill också erinra om att staten

genom teknikutvecklingsstöd har medverkat till att kostnaderna

för hissinstallationer genom nya metoder har kunnat begränsas.

Det är mot denna bakgrund utskottets förhoppning att

hissinstallationer kommer att genomföras i erforderlig

omfattning även utan att medel anslås till ett hissbidrag

med den utformning som motionärerna föreslår. Av dessa skäl och

med hänvisning till det ekonomiska läge som nödvändiggjort en

restriktiv prövning av alla stödformer inom bostadssektorn

avstyrker utskottet motion Bo244 (c) yrkande 28 såvitt nu är i

fråga.

Riksdagen beslutade år 1987 (BoU 1986/87:20) om införandet av

ett särskilt bidrag för konstnärlig utsmyckning i

bostadsområden. Bidraget kan utgå i samband med ny- och

ombyggnader som berättigar till bostadslån samt i samband med

underhåll m.m. som utförs med stöd av räntebidrag till

förbättring av bostadshus. Besluten om bidrag för konstnärlig

utsmyckning räknas av mot en ram, för innevarande budgetår

bestämd till 15milj.kr. Bostadsministern föreslår att ramen

för stödet för konstnärlig utsmyckning även för budgetåret

1991/92 bestäms till samma belopp.

Bostadsutskottet har inget att invända mot den föreslagna

storleken på beslutsramen för stödet för konstnärlig

utsmyckning. Regeringsförslaget tillstyrks.

5.12 Bostadsbidrag

I budgetpropositionen framhålls att beräkningsgrunderna för

bostadsbidrag behöver ses över som en följd av skattereformen

och att resultatet av denna översyn under våren 1991 kommer att

föreläggas riksdagen. Denna proposition (prop. 1990/91:110) har

nyligen överlämnats till riksdagen och kommer senare under våren

att behandlas av utskottet och riksdagen. I detta avsnitt

behandlas därför endast ett motionsförslag från allmänna

motionstiden som förutsätter en omedelbar riksdagsbehandling på

grund av att ett genomförande av förslaget skulle få

konsekvenser för anslaget till Bostadsbidrag för budgetåret

1991/92. I avnitt 5.16.4 behandlas anslagsyrkandet i samma

motion samt förslaget i budgetpropositionen om anslag för

budgetåret 1991/92 till Bostadsbidrag m.m.

I motion Bo230 (m) yrkande 14 föreslås att bostadsbidrag till

hushåll utan barn avskaffas den 1 juli 1991. Motionärerna

hänvisar till att moderata samlingspartiet under flera år

avvisat denna typ av bostadsbidrag.

Bostadsbidrag till hushåll utan barn har sedan år 1988

kunnat utgå till ungdomshushåll. Riksdagen gjorde hösten 1989 på

bostadsutskottets förslag (se 1989/90:BoU5) ett tillkännagivande

till regeringen om att bostadsbidrag till hushåll utan barn för

tiden efter år 1990 borde kunna lämnas utan den dåvarande

begränsningen till bidragstagarens ålder. Efter ett förslag från

regeringen med denna inriktning fattade riksdagen våren 1990 ett

beslut som innebär att bostadsbidrag fr.o.m. år 1991 kan utgå

till även andra hushåll utan barn än ungdomshushåll

(1989/90:BoU21). Bostadsutskottet har således förespråkat att

bostadsbidrag skall utgå till den aktuella gruppen. Behovet av

denna bidragsgivning har snarast ökat med anledning av de höjda

boendekostnader som blivit följden av skatteomläggningen. Något

skäl att vidare överväga en avveckling av bostadsbidragen till

hushåll utan barn föreligger således inte. Motion Bo230 (m)

yrkande 14 avstyrks.

5.13 Investeringsbidrag

Efter beslut av riksdagen hösten 1990 (se 1990/91:BoU4 s. 13)

infördes ett investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av

permanentbostäder den 1 januari 1991. Bakgrunden till att

investeringsbidraget infördes var det tidigare fattade beslutet

att utvidga mervärdeskatten på byggområdet till en generell och

enhetlig beskattning. Detta beslut innebär att de särregler som

tidigare gällde för mervärdeskatteuttag på byggnadsverksamhet

togs bort i och med utgången av år 1990. Investeringbidrag

lämnas med 9,7% av de beräknade kostnaderna inkl.

mervärdeskatt för bidragsberättigade ändamål. Bestämmelser om

investeringsbidrag finns i förordningen (1990:1369) om statligt

investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder.

Under höstens riksdagsbehandling av frågan om införande av

investeringsbidrag väcktes motioner med innebörden att en lägre

mervärdeskattenivå skulle fortsätta att gälla för

byggnadsverksamhet i stället för investeringsbidraget. Även

under årets allmänna motionstid har ett motionsyrkande med

denna innebörd förts fram. I centerpartiets partimotion Bo225

yrkande 8 såvitt nu är i fråga föreslås att investeringsbidrag

för bostadsbyggande ej skall utgå. Centerpartiets förslag om

sänkt mervärdeskatt för byggnadsverksamhet behandlas av

skatteutskottet.

När motsvarande förslag om investeringsbidraget

behandlades av utskottet för drygt tre månader sedan framhölls

att beslutet om förändrad mervärdeskattenivå låg fast. Utskottet

vidhåller uppfattningen att skatteomläggningen i det aktuella

avseendet inte bör rivas upp. Behovet av ett investeringsbidrag

kvarstår sålunda. Centerpartiets partimotion Bo225 yrkande 8

såvitt nu är i fråga bör därför avslås av riksdagen.

Miljöpartiet föreslår i sin partimotion Bo233 yrkande 9 såvitt

nu är i fråga att investeringsbidraget successivt bör avvecklas

med en totalsumma av 500 milj.kr. per år. För första budgetåret

anses detta innebära en besparing med 250 milj.kr. Motionärerna

anser att investeringsbidragets uppgift i första hand är att

mildra tröskeleffekten på bostadskostnaderna av den förändrade

mervärdeskattenivån. Denna tröskeleffekt anses dock avklinga

efter hand.

Förslag om en tidsbegränsning av investeringsbidraget

fördes fram av miljöpartiet även vid riksdagens beslut om

bidragets införande. Utskottet framhöll då att något skäl att

tidsbegränsa investeringsbidraget inte förelåg. Inte heller nu

kan utskottet se något skäl att successivt avveckla bidraget.

Miljöpartiets partimotion Bo233 yrkande 9 avstyrks såvitt nu är

i fråga.

Ytterligare ett motionsyrkande från höstens behandling av

frågan om investeringsbidrag återkommer i en motion från

allmänna motionstiden. Som ett av villkoren för att

investeringsbidrag skall kunna utgå gäller att det aktuella

byggnadsprojektet genomförs med stöd av statligt bostadslån.

Någon sådan förutsättning för investeringsbidrag bör enligt

motion Bo252 (fp) yrkande 15 inte gälla. Investeringsbidraget

föreslås i stället schabloniseras och lämnas helt oberoende av

den statliga lånebyråkratin.

Statligt bostadslån som förutsättning för

investeringsbidrag

kommer som utskottet tidigare framhållit endast att gälla under

en kortare övergångsperiod tills det nya

bostadsfinansieringssystemet trätt i kraft. Efter den 1 januari

år 1992 skall enligt bostadsministerns uppfattning inga nya

statliga bostadslån lämnas. Därmed kommer principen att

bostadssubventionerna skall lämnas oberoende av åtgärdernas

finansiering även att omfatta investeringsbidraget. Utskottet

ser inget skäl att nu ändra på villkoren för

investeringsbidraget i det aktuella avseendet och avstyrker

därför motion Bo252 (fp) yrkande 15.

5.14 Byggnadsforskning m.m.

5.14.1 Det forskningspolitiska beslutet år 1990 och pågående

överväganden

Våren 1990 fattade riksdagen ett forskningspolitiskt beslut

som innebar att ramarna för och den huvudsakliga inriktningen av

den statligt finansierade byggnadsforskningen lades fast för den

närmaste treårsperioden (se 1989/90:BoU19). Riksdagen gjorde i

detta sammanhang även ett tillkännagivande till regeringen

angående behovet av ytterligare överväganden rörande

ansvarsfördelningen inom byggnadsforskningen och formerna för

forskningens finansiering. Bostadsministern redovisar i

budgetpropositionen att överläggningar tagits upp med

intressenterna inom sektorn med anledning av detta

tillkännagivande. Resultatet av överläggningarna skall enligt

ministern redovisas senare under våren 1991. Regeringen har

också gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. överväga nya

organisations- och arbetsformer vid byggforskningsrådet. I det

nyligen avgivna betänkandet Ett nytt BFR (SOU 1991:23) lämnas

förslag bl.a. om byggforskningsrådets framtida roll. Betänkandet

remissbehandlas för närvarande. Även i denna fråga aviseras i

budgetpropositionen en redovisning till riksdagen under våren

1991.

I samband med utskottsbehandlingen inför det

forskningspolitiska beslutet övervägdes även ett antal

motionsyrkanden om satsningar på olika forskningsområden. En av

de frågor som därvid diskuterades väcktes genom en motion om

finansieringen av forskning om tätorternas yttre miljö (se

1989/90:BoU19 s.14). Motsvarande motion -- Bo238 (s) -- har

även väckts under årets allmänna motionstid. Motionärerna hyser

farhågor för den fortsatta finansieringen av viss forskning,

rådgivning och information avseende tätorternas yttre miljö. Den

aktuella verksamheten finansieras för närvarande till stor del

av s.k. restituerade medel från de prisregleringsavgifter som i

dag utgår på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Enligt

motionärerna kan vissa aviserade omläggningar av

livsmedelspolitiken m.m. få till följd att dagens

finansieringskälla för den aktuella verksamheten faller bort.

Mot denna bakgrund begärs i motionen att överväganden görs om

den fortsatta finansieringen av forskning m.m. inom området.

Vid föregående års behandling av motsvarande motion anförde

utskottet bl.a. att möjligheterna till alternativ finansiering

av forskning om tätorternas yttre miljö kunde övervägas i

samband med den av utskottet förordade översynen av

ansvarsfördelningen m.m. inom byggnadsforskningen. Enligt vad

utskottet erfarit kommer också denna fråga att tas upp i den

översyn som för närvarande pågår inom regeringskansliet. Mot

denna bakgrund avstyrker utskottet nu yrkandet i motion Bo238

(s) om ett tillkännagivande i frågan.

5.14.2 Statens råd för byggnadsforskning -- BFR

Bostadsministern konstaterar i budgetpropositionen att BFRs

anslagsframställning för budgetåret 1991/92 ligger i linje med

intentionerna i 1990 års forskningspolitiska proposition. Med

hänvisning till innebörden i riksdagens forskningspolitiska

beslut vad gäller finansieringen av verksamheten vid BFR och

omfattningen av den forskning som rådet stöder, lämnas förslag

till ramar för rådets beslut om stöd till byggnadsforskningen

under de närmaste åren. Förslagen innebär att regeringen

bemyndigas att medge att BFR får fatta beslut om stöd till

byggnadsforskning, exkl. stöd till experimentbyggande, inom en

ram om 190,2milj.kr. under budgetåret 1991/92 samt inom ramar

om 95, 55, 25, 25 resp. 25milj.kr. under de därpå fem följande

budgetåren.

De aktuella förslagen om ramar för stöd till

byggnadsforskningen har varken i motioner eller under

utskottsbehandlingen väckt några invändningar.

Regeringsförslagen tillstyrks således.

I motion Bo217 (s) diskuteras verksamheten vid BFR och vissa

andra organ med uppgifter inom samhällsbyggnadsområdet.

Motionärerna hänvisar till ett samarbetsprojekt i Gävle mellan

statliga myndigheter, högskolan och Gävle kommun och pekar på

beröringspunkter mellan verksamheterna vid dessa organ och BFRs

uppgifter. Samordningsvinster anses mot denna bakgrund kunna

uppnås genom en samlokalisering av uppgifter inom BFR med

verksamheter i Gävle. Detta föreslås ges regeringen till känna.

Utskottet är inte berett att föreslå någon omlokalisering av

verksamheten vid BFR. Motion Bo217 (s) avstyrks.

5.14.3 Stöd till experimentbyggande

Sedan år 1978 har ett särskilt statligt stöd till

experimentbyggande utgått. Stödet lämnades tidigare i form av

lån. Efter riksdagens beslut våren 1990 har stödet till

experimentbyggande omvandlats till att utgå i form av bidrag.

Bestämmelser om villkoren för dessa bidrag finns i förordningen

(1990:818) om stöd till experimentbyggande m.m.

Regeringens förslag angående omfattningen av stödet till

experimentbyggande under de närmaste åren innebär att BFR skall

få fatta beslut om sådant stöd intill ett belopp om 34milj.kr.

under budgetåret 1991/92 och att outnyttjad del av denna ram

skall få utnyttjas även under budgetåret 1992/93. Rådet föreslås

vidare få fatta beslut om stöd till experimentbyggande under

budgetåren 1992/93 och 1993/94 inom en ram om 10 resp.

5milj.kr. I motion Bo244 (c) yrkande 27 såvitt nu är i fråga

föreslås utvidgade ramar i förhållande till regeringens förslag

-- till 40milj.kr. för budgetåret 1991/92 och till 15 resp.

10milj.kr. för de två därpå följande budgetåren. Motionärerna

framhåller att experimentbyggande ofta är det effektivaste

sättet att utveckla ny teknik och få nödvändiga

drifterfarenheter.

Bostadsministern framhåller i propositionen att den nya

stödformen med bidrag i stället för lån både har vidgat

tillämpningsområdet och medfört större flexibilitet vid

stödgivningen. Även bostadsutskottet anser att den nya

stödformen bör kunna bidra till en ökad effektivitet och ett

bättre utnyttjande av tillgängliga medel. Ramarna för stöd

till experimentbyggande bör mot denna bakgrund fastställas på

den nivå som regeringen föreslagit. Utskottet tillstyrker

således regeringsförslagen i frågan och avstyrker motion Bo244

(c) yrkande 27 såvitt nu är i fråga.

5.15Bokföring av ersättningslån

Enligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av

bostadslån m.m. gäller särskilda bestämmelser för bokföringen av

vissa äldre statsfinansierade lån. Lagen syftar framför allt

till att förhindra att ett bostadsföretag avstår från att ta upp

lån på grund av att det inte kan öka sina låneskulder med hänsyn

till aktiebolagslagens regler om likvidationsskyldighet. Lagen

ger en rätt för den som erhållit lån att som en särskild

tillgångspost i balansräkningen ta upp ett belopp som motsvarar

högst det på balansdagen utestående lånebeloppet.

Under riksdagsbehandlingen av proposition 1988/89:89 med

förslag till åtgärder för att avlasta statsbudgeten äldre

anslagsfinansierade bostadslån uttalade bostadsutskottet att det

kunde befaras att låntagare avstod från att omplacera sina gamla

lån, eftersom vid inlösen låntagaren måste skriva ned den

balanspost som motsvarar skuldökningen för det ersatta lånet,

något som påverkar låntagarens resultat det år inlösen sker. I

sin av riksdagen godkända hemställan gav utskottet till känna

att regeringen borde överväga om och i vilken utsträckning

ändringar erfordrades av den särskilda bokföringslagen i

anledning av ersättningslåneförordningens möjligheter för

låntagare till frivillig inlösen och omplacering av de gamla

lånen.

Med anledning av riksdagens tillkännagivande läggs i

budgetpropositionen fram ett förslag till ändring i lagen

(1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån

m.m. Förslaget tillstyrks av utskottet.

5.16Anslag

5.16.1Anslag till vissa lån till bostadsbyggande

I budgetpropositionen föreslås att till vissa lån till

bostadsbyggande skall anslås 1 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

Med hänvisning till ett förslag i samma motion om en avveckling

av hyresförlustgarantilånen förordas i motion Bo244 (c) yrkande

13 såvitt nu är i fråga att regeringens förslag till anslag

skall avslås.

Bostadsutskottet har ovan (avsnitt 5.3) avslagit det

motionsförslag som grundar avslagsyrkandet i motion Bo244 (c)

yrkande 13 såvitt nu är i fråga. Motionen avstyrks med

hänvisning härtill även i nu aktuell del. Regeringens förslag

till anslag till vissa lån till bostadsbyggande tillstyrks.

5.16.2Anslag till tilläggslån till ombyggnad av vissa

bostadshus m.m.

Enligt förslaget i budgetpropositionen bör anslaget till

tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m. föras upp

med ett belopp av 315milj.kr. för budgetåret 1991/92. I motion

Bo252 (fp) yrkande 40 föreslås ett i förhållande till

regeringsförslaget med 30milj.kr. minskat anslag. Förslaget

läggs fram mot bakgrund av yrkandet i samma motion om att

tilläggslån till bostadshus yngre än 30 år inte skall utgå

fr.o.m. den 1 juli 1991.

Utskottet har ovan avstyrkt det sistnämnda yrkandet och

avstyrker sålunda även yrkande 40 i motion Bo252 (fp).

Regeringens förslag om anslaget till tilläggslån till

ombyggnad av vissa bostadshus m.m. tillstyrks.

5.16.3Anslag till viss bostadsförbättringsverksamhet m.m.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget till viss

bostadsförbättringsverksamhet m.m. uppförs med 252milj.kr. för

budgetåret 1991/92.

Anslag med högre belopp än i regeringsförslaget föreslås i två

motioner. I motion Bo227 (fp) yrkande 3 föreslås att anslaget

skall ökas med 20milj.kr. till 272milj.kr. Förslaget

motiveras med yrkanden i samma motion om höjt radonbidrag och

medel till en åtgärdsgrupp mot radon. Ett i förhållande till

regeringsförslaget med 40milj.kr. förhöjt anslag föreslås i

motion Bo244 (c) yrkande 28, det sistnämnda yrkandet såvitt nu

är i fråga. Denna anslagsberäkning utgår från motionsförslag om

höjt radonbidrag, stimulans för kommunernas radonkartering samt

medel till hissbidrag.

Bostadsutskottet har ovan avstyrkt de motionsförslag som är

grunden för förslagen om en höjning av anslaget till viss

bostadsförbättringsverksamhet m.m. utöver regeringsförslaget.

Med hänvisning härtill avstyrks även motionerna Bo227 (fp)

yrkande 3 och Bo244 (c) yrkande 28 såvitt nu är i fråga.

Regeringens förslag om anslaget tillstyrks av utskottet.

5.16.4Anslag till bostadsbidrag

Anslaget till bostadsbidrag har i budgetpropositionen

beräknats till 2200milj.kr. för budgetåret 1991/92. I motion

Bo230 (m) yrkande 15 föreslås att anslaget beräknas till ett i

förhållande till regeringsförslaget med 80milj.kr. minskat

belopp. Motionsyrkandet utgår från förslaget i samma motion om

att bostadsbidrag till hushåll utan barn inte skall lämnas

fr.o.m. den 1 juli 1991.

Utskottet har ovan avstyrkt förslaget om att avveckla

bostadsbidraget till hushåll utan barn, varför även yrkande 15 i

motion Bo230 (m) avstyrks. Regeringens förslag om anslaget

till bostadsbidrag tillstyrks.

5.16.5Anslag till investeringsbidrag

I budgetpropositionen föreslås att det nya anslaget till

investeringsbidrag för bostadsbyggande förs upp med

5500milj.kr. för budgetåret 1991/92.

I centerpartiets partimotion Bo225 yrkande 8 såvitt nu är i

fråga föreslås att regeringens anslagsförslag avslås i sin

helhet. Förslaget är motiverat av att centerpartiet anser att

investeringsbidraget skall slopas. Miljöpartiet föreslår i sin

partimotion Bo233 yrkande 9 såvitt nu är i fråga att anslaget

bör minskas med 250milj.kr. i förhållande till

regeringsförslaget. Denna bedömning av anslagsbehovet utgår från

motionärernas förslag om en successiv avveckling av

investeringsbidraget.

Bostadsutskottet har ovan avstyrkt de motionsförslag som är

grunden för de aktuella förslagen om slopat eller reducerat

anslag till investeringsbidrag. Förslagen i partimotionen från

centerpartiet Bo225 yrkande 8 såvitt nu är i fråga samt i

miljöpartiets partimotion Bo233 yrkande 9 såvitt nu är i fråga

avstyrks med hänvisning härtill. Regeringens förslag om anslag

till investeringsbidrag för bostadsbyggande tillstyrks av

utskottet.

5.16.6Anslag till stöd till experimentbyggande

Anslagsbehovet för stöd till experimentbyggande för budgetåret

1991/92 beräknas i budgetpropositionen till 21milj.kr. I

motion Bo244 (c) yrkande 27 såvitt nu är i fråga föreslås att

ett i förhållande till regeringens förslag med 4milj.kr.

förhöjt anslag anslås till detta ändamål.

Utskottet har ovan avstyrkt förslag i samma motion om ökade

ramar för stödet till experimentbyggande. Något behov av ett

större anslag till stöd till experimentbyggande än vad

regeringen föreslagit föreligger därför inte. Motion Bo244 (c)

yrkande 27 avstyrks således även såvitt nu är i fråga och

regeringsförslaget tillstyrks.

5.16.7Anslag till information och utbildning m.m.

Från detta anslag betalas utgifter för information och

utbildning m.m. inom bostadsdepartementets ansvarsområde.

Regeringen föreslår att anslaget för budgetåret 1991/92 förs upp

med ett belopp av 10,5milj.kr. I motion Bo244 (c) yrkande 29

föreslås ett i förhållande till regeringsförslaget med

5milj.kr. minskat anslag. Förslaget läggs fram med hänvisning

till den stora reservation som finns på anslaget samt det

minskade informationsbehov som anses bli följden av olika

förenklingsförslag som centerpartiet lagt fram.

Utskottet har inte ställt sig bakom de förslag från

centerpartiet som motionärerna hänvisar till. Vad gäller

storleken på reservationen på anslaget beror den enligt vad

utskottet erfarit till stor del på att medel bundits för olika

ändamål men ej ännu hunnit utbetalas. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motion Bo244 (c) yrkande 29 samt tillstyrker

regeringens förslag om anslaget till information och

utbildning m.m.

5.16.8Anslag och ramar i övrigt

Vad i budgetpropositionen föreslagits beträffande anslag i

övrigt samt beträffande ramen för bidrag till fonden för

fukt- och mögelskador tillstyrks av utskottet.

5.17Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande utformningen av bostadspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo224 yrkande 1,

1990/91:Bo225 yrkandena 1--4, 1990/91:Bo237 yrkande 1,

1990/91:Bo244 yrkande 1, 1990/91:Bo252 yrkande 1,

1990/91:Bo402 yrkande 1 och 1990/91:Bo411 yrkande 1,

res. 1 (m)

res. 2 (fp)

res. 3 (c)

res. 4 (v)

2.beträffande stöd till det s.k. ekokommunprojektet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo216 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3.beträffande ekologiskt byggande m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo222, 1990/91:Bo233

yrkandena 1--2 samt 4--6, 1990/91:Bo235, 1990/91:Bo242 yrkandena

1--2, 1990/91:Bo244 yrkande 2, 1990/91:Bo507 och 1990/91:Bo522,

res. 5 (c)

res. 6 (v)

res. 7 (mp)

4.beträffande information m.m. om långivningen till ny-

och ombyggnad av ålderdomshem

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo203,

res. 8 (m, fp, c)

5.beträffande äldres boende

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo251,

res. 9 (fp)

6.beträffande handikappades boende

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo529 yrkandena 2--3,

res. 10 (c)

7.beträffande byggnadsreglerande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo220 yrkandena 1--3,

1990/91:Bo234, 1990/91:Bo237 yrkande 4, 1990/91:Bo246 yrkande 3,

1990/91:Bo252 yrkandena 28 och 29, 1990/91:Bo402 yrkande 20 och

1990/91:Bo411 yrkande 25,

res. 11 (m, fp)

8.beträffande avveckling av delegationen för

bostadsbyggande

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo246 yrkande 2,

res. 12 (m, fp)

9.beträffande åtgärder för förnyelse av miljonprogrammets

bostäder m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo204 och

1990/91:Bo226 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 13 (m) - motiv.

10.beträffande boende och bostadsbyggande i storstäderna

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo246 yrkande 5 och

1990/91:Bo253 yrkandena 1--7,

res. 14 (m, fp)

res. 15 (c)

11.beträffande stöd till boende på landsbygden m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo243 yrkandena 1--4,

1990/91:Bo244 yrkande 10 och 1990/91:Bo248 yrkande 1,

res. 16 (m) - motiv.

res. 17 (c)

res. 18 (v)

12.beträffande neutraliteten mellan olika upplåtelseformer

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo237 yrkande 2,

1990/91:Bo402 yrkandena 2 och 12 samt 1990/91:Bo411 yrkandena 6,

12 och 13,

res. 19 (m)

res. 20 (fp)

13.beträffande utförsäljning av allmännyttigt ägda

bostadsfastigheter

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo247 och

1990/91:Bo402 yrkande 13,

res. 21 (m)

res. 22 (fp)

14.beträffande ägarförhållandena hos de allmännyttiga

bostadsföretagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo241,

res. 23 (m) - motiv.

15.beträffande ökade möjligheter att bo i bostadsrätt

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo252 yrkande 2,

res. 24 (m, fp)

16.beträffande förbud mot omvandling av hyresrätter till

bostadsrätter

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo224 yrkande 14 såvitt nu

är i fråga,

res. 25 (m) - motiv

res. 26 (v)

17.beträffande producenter vid nyproduktion av

bostadsrätter

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo411 yrkande 9,

res. 27 (m, fp)

18.beträffande självbyggarinsatser i bostadsbyggandet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo224 yrkande 3 och

1990/91:Bo233 yrkande 7,

res. 28 (v, mp)

19.beträffande uppdelning av stora lägenheter

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo224 yrkande 8,

res. 29 (v, mp)

20.beträffande en rimlig bostadskostnad

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo224 yrkande 4,

res. 30 (v)

21.beträffande målet för nyproduktionen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo224 yrkande 7,

res. 31 (v)

22.beträffande nybyggnadsbehovet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo244 yrkande 7,

res. 32 (c)

23.beträffande en inventering av statens markinnehav

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo543 yrkande 2,

res. 33 (c)

24.beträffande avveckling av hyresförlustgarantilånen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo244 yrkande 13 såvitt nu

är i fråga,

res. 34 (c)

25.beträffande statens förlustansvar enligt 33 § 1962 års

bostadslånekungörelse

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo244 yrkande 20,

res. 35 (c)

26.beträffande avveckling av SBAB

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 16 och

1990/91:Bo402 yrkande 16, det sistnämnda yrkandet såvitt nu är i

fråga,

res. 36 (m, fp)

27.beträffande avveckling av vintertillägget

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo221 och

1990/91:Bo244 yrkande 15 och med avslag på regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

28.beträffande markvillkoret

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo225 yrkande 7,

1990/91:Bo244 yrkande 12, 1990/91:Bo252 yrkande 11 och

1990/91:Bo402 yrkande 24,

res. 37 (m, fp, c)

29.beträffande konkurrensvillkoret

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 12 och

1990/91:Bo411 yrkande 19,

res. 38 (m, fp)

30.beträffande förmedlingsrätten för nybyggda

bostadsrättslägenheter

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 6 och

1990/91:Bo411 yrkande 10,

res. 39 (m, fp)

31.beträffande aktieutdelningen från allmännyttiga

bostadsföretag

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 21 och

1990/91:Bo411 yrkande 7,

res. 40 (m, fp)

32.beträffande kostnadskontrollen vid den statliga

bostadslångivningen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 13 och

1990/91:Bo411 yrkande 18 a,

res. 41 (m, fp, c)

33.beträffande mindre genomgripande upprustning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo201 såvitt nu är i

fråga,

res. 42 (c)

34.beträffande hyresgästyttrande vid ombyggnadslån

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 27 och

1990/91:Bo411 yrkande 5, båda yrkandena såvitt nu är i fråga,

res. 43 (m)

res. 44 (fp)

35.beträffande avveckling av räntestödet för underhåll

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo230 yrkande 5 och

1990/91:Bo244 yrkande 16,

res. 45 (m, c)

36.beträffande ändrade regler för räntestöd

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo252 yrkande 37,

res. 46 (m, c) - motiv. - villk. res. 45

res. 47 (fp)

37.beträffande skattebefriade reparationsfonder

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 23,

1990/91:Bo402 yrkande 18 och 1990/91:Bo413 yrkande 3,

res. 48 (m, fp, c)

38.beträffande de kommunala VA-näten

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo250 och

1990/91:Bo306,

res. 49 (c)

39.beträffande upphävande av beslutet om ett nytt

bostadsfinansieringssystem

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo225 yrkande 6,

1990/91:Bo236, 1990/91:Bo239, 1990/91:Bo244 yrkande 8,

1990/91:Bo252 yrkandena 14 samt 31--32, 1990/91:Bo402 yrkandena

14--15 samt 17 och 1990/91:Bo411 yrkande 17,

res. 50 (m, fp, c)

40.beträffande stödgrundande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo224 yrkande 6,

res. 51 (m) - motiv.

res. 52 (v)

41.beträffande uppföljning av finansieringssystemets

effekter m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo215,

res. 53 (m, fp, c) - motiv.

42.beträffande räntebidragen vid överlåtelse av

allmännyttans bostäder

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo244 yrkande 11,

1990/91:Bo252 yrkande 9 och 1990/91:Bo402 yrkande 9,

res. 54 (m, fp, c)

43.beträffande återinförande av taket i den s.k.

räntebidragstrappan

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 38 och

1990/91:Bo411 yrkande 18 b,

res. 55 (m, fp)

44.beträffande finansieringen av gemensamma lokaler

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo212 och

1990/91:Bo232,

45.beträffande hyresrabatter

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo230 yrkande 4 och

1990/91:Bo244 yrkande 19,

res. 56 (m, c)

46.beträffande återflyttningsbidragen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo230 yrkande 3 och

1990/91:Bo244 yrkande 21,

res. 57 (m, c)

47.beträffande nybyggnadsbidragen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo230 yrkande 2 och

1990/91:Bo244 yrkande 18,

res. 58 (m, c)

48.beträffande ungdomsbostadsstödet

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo230 yrkande 1,

1990/91:Bo244 yrkande 17 och 1990/91:Bo252 yrkande 35,

res. 59 (m, fp, c)

49.beträffande avveckling av ungdomsboendedelegationen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo252 yrkande 36,

res. 60 (m, fp)

50.beträffande tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 och motionerna 1990/91:Bo244

yrkande 25 och 1990/91:Bo252 yrkande 42 samt med avslag på

motionerna 1990/91:Bo208, 1990/91:Bo224 yrkande 10, detta

yrkande såvitt nu är i fråga, och 1990/91:Bo230 yrkande 10

medger att ramen för de antikvariska myndigheternas

tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. fastställs till

165000000kr. för budgetåret 1991/92,

res. 61 (m)

51.beträffande villkoren för tilläggslån för arkeologiska

undersökningskostnader

att riksdagen godkänner vad regeringen i proposition

1990/91:100 bil. 13 förordat i fråga om möjligheten att få

tilläggslån för arkeologiska undersökningskostnader i

exploateringsområden,

52.beträffande delramen för arkeologiska undersökningar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 och med avslag på motion

1990/91:Bo230 yrkande 11 medger att av ramen för de antikvariska

myndigheternas tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt

låneunderlag till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m.

under budgetåret 1991/92 högst 5000000kr. får disponeras

för tilläggslån för arkeologiska undersökningskostnader i

samband med bostadsbyggande,

res. 62 (m)

53.beträffande avveckling av tilläggslångivningen till

bostadshus yngre än 30 år

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo230 yrkandena 12 och

13 samt 1990/91:Bo252 yrkande 41,

res. 63 (m, fp)

54.beträffande beslutsramen för bostadshus yngre än 30

år

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 samt med avslag på motionerna

1990/91:Bo220 yrkande 4 och 1990/91:Bo224 yrkande 10, det

sistnämnda yrkandet såvitt nu är i fråga, medger att beslut om

tilläggslån för åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år får

meddelas inom en ram på 220000000kr. för budgetåret

1991/92,

res. 64 (m, fp) - villk. res. 63

res. 65 (v)

55.beträffande förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 i fråga om avveckling av det

statliga stödet till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem samt

motionerna 1990/91:Bo210, 1990/91:Bo218, 1990/91:Bo219 yrkande 2

och 1990/91:Bo224 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

res. 66 (m, fp)

res. 67 (v, mp)

56.beträffande statlig långivning vid förvärv av äldre

egnahem

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo201 såvitt nu är i

fråga,

57.beträffande statliga lån vid köp av permanentbostäder

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo532 yrkande 12,

res. 68 (m)

58.beträffande förvärvsstödet för vissa bostadshus

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo252 yrkande 34,

res. 69 (m, fp)

59.beträffande den övre gränsen för radonbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo227 yrkande 2 och

1990/91:Bo242 yrkande 8,

res. 70 (fp, c, mp)

60.beträffande åtgärdsgrupp mot radon

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo227 yrkande 1,

res. 71 (fp)

61.beträffande kommunernas kartläggning av

radonförekomsten

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo242 yrkande 7,

res. 72 (c, mp)

res. 73 (fp)

62.beträffande avveckling av återställningsbidragen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo245,

res. 74 (m)

63.beträffande hissbidrag

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo244 yrkande 28 såvitt nu

är i fråga,

res. 75 (c)

64.beträffande stödet för konstnärlig utsmyckning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 medger att beslut om bidrag för

konstnärlig utsmyckning i bostadsområden får lämnas inom en ram

om 15000000kr. under budgetåret 1991/92,

65.beträffande bostadsbidrag till hushåll utan barn

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo230 yrkande 14,

res. 76 (m)

66.beträffande investeringsbidraget

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo225 yrkande 8 såvitt nu

är i fråga,

res. 77 (m)

res. 78 (c)

67.beträffande tidsbegränsning av investeringsbidraget

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo233 yrkande 9 såvitt nu

är i fråga,

res. 79 (m, c) - motiv. - villk. res. 77 el. 78

res. 80 (mp)

68.beträffande förutsättning för investeringsbidrag

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo252 yrkande 15,

res. 81 (m, c) - motiv. - villk. res. 77 el. 78

res. 82 (fp)

69.beträffande forskning om tätorternas yttre miljö

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo238,

70.beträffande ramar för stöd till byggnadsforskningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 bemyndigar regeringen att medge

att statens råd för byggnadsforskning får fatta beslut om stöd

till byggnadsforskning, exkl. stöd till experimentbyggande,

a) inom en ram om 190200000kr. under budgetåret 1991/92,

b) under budgetåren 1992/93, 1993/94, 1994/95, 1995/96 och

1996/97 preliminärt inom en ram om 95000000 kr.,

55000000kr., 25000000kr., 25000000kr. resp.

25000000kr.,

71.beträffande omlokalisering av verksamheten vid BFR

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo217,

72.beträffande ramarna för stöd till experimentbyggande

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 och med avslag på motion

1990/91:Bo244 yrkande 27 såvitt nu är i fråga, bemyndigar

regeringen att medge att statens råd för byggnadsforskning får

fatta beslut om stöd till experimentbyggande,

a) intill ett belopp om 34000000kr. under budgetåret

1991/92 och att outnyttjad del av denna ram får utnyttjas även

under budgetåret 1992/93,

b) under budgetåren 1992/93 och 1993/94 preliminärt intill ett

belopp om 10000000kr. resp. 5000000kr.,

res. 83 (c)

73.beträffande ändring i lagen (1972:175) med vissa

bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 antar vid propositionen fogade

och i bilaga till detta betänkande intagna lagförslaget,

74.beträffande anslag till vissa lån till

bostadsbyggande

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 och med avslag på motion

1990/91:Bo244 yrkande 13 såvitt nu är i fråga till Vissa lån

till bostadsbyggande för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 1000000 kr.,

res. 84 (c) - villk. res. 34

75.beträffande anslaget till tilläggslån

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 och med avslag på motion

1990/91:Bo252 yrkande 40 till Tilläggslån till ombyggnad av

vissa bostadshus m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 315000000kr.,

res. 85 (fp) - villk. res. 63

76.beträffande anslaget till viss

bostadsförbättringsverksamhet m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 och med avslag på motionerna

1990/91:Bo227 yrkande 3 och 1990/91:Bo244 yrkande 28, det

sistnämnda yrkandet såvitt nu är i fråga, till Viss

bostadsförbättringsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 252000000kr.,

res. 86 (fp) - villk. res. 70 och 71

res. 87 (c) - villk. res. 70, 72 och 75

77.beträffande anslaget till bostadsbidrag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 och med avslag på motion

1990/91:Bo230 yrkande 15 till Bostadsbidrag m.m. för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

2200000000kr.,

res. 88 (m) - villk. res. 76

78.beträffande anslaget till investeringsbidrag för

bostadsbyggande

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 samt med avslag på motionerna

1990/91:Bo225 yrkande 8 och 1990/91:Bo233 yrkande 9, båda dessa

yrkanden såvitt nu är i fråga, till Investeringsbidrag för

bostadsbyggande för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 5500000000kr.,

res. 89 (m, c) - villk. res. 77 el. 78

res. 90 (mp) - villk. res. 80

79.beträffande anslag till stöd till experimentbyggande

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 och med avslag på motion

1990/91:Bo244 yrkande 27 såvitt nu är i fråga till Stöd till

experimentbyggande för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 21000000kr.,

res. 91 (c) - villk. res. 83

80.beträffande anslaget till information och utbildning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 och med avslag på motion

1990/91:Bo244 yrkande 29 till Information och utbildning

m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

10500000kr.,

res. 92 (c)

81.beträffande anslag i övrigt

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 för budgetåret 1991/92 anvisar

till

a)Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda

lägenheter m.m. ett förslagsanslag på 50000000 kr.,

b)Bidrag till förbättring av boendemiljön ett

förslagsanslag på 1000000 kr.,

c)Byggnadsforskning ett reservationsanslag på

186600000 kr.,

d)Statens institut för byggnadsforskning ett

förslagsanslag på 1000 kr.,

e)Bidrag till statens institut för byggnadsforskning ett

reservationsanslag på 49062000 kr.,

f)Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning ett

reservationsanslag på 1000000 kr.,

g)Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador ett

förslagsanslag på 85000000 kr.,

82.beträffande ramen för bidrag till fonden för fukt- och

mögelskador

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:100 bil. 13 medger att ramen för bidrag till

fonden för fukt- och mögelskador för tiden fram till utgången av

budgetåret 1991/92 vidgas till 330000000 kr.

Stockholm den 14 mars 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus

Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager

(fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh

(s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c),

Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s),

Berndt Ekholm (s) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp).

Reservationer

1.Utformningen av bostadspolitiken (mom. 1)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Den i" och på s. 29 slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utgångspunkten för den framtida bostadspolitiken måste, som

framhålls i moderata samlingspartiets partimotion Bo402, vara

bostadskonsumenternas valfrihet och respekten för den enskilda

äganderätten. Det innebär bl.a. att bostadsutbudet i mycket

högre utsträckning än i dag måste anpassas till den efterfrågan

som finns. Grunden för den förda politiken bör således vara de

boendes egna prioriteringar när det gäller bostadsstorlek och

boendeform m.m. Detta betyder bl.a. att de regleringar och

byråkratiska ingrepp som i så stor utsträckning styr dagens

bostadsmarknad måste avvecklas och ersättas med ett system där

statens roll inskränks till ett minimum till förmån för den

enskildes inflytande.

Den nu skisserade valfriheten i boendet kan konkretiseras i

följande fem övergripande bostadspolitiska mål:

1.Bostadspolitiken skall tillsammans med skattepolitiken ge

förutsättningar för människor att själva välja bostad och

upplåtelseform.

2.Ägande av bostad skall underlättas bl.a. genom omvandling

av bostäder inom den s.k. allmännyttan från hyresrätt till

äganderätt.

3.Reglering och byråkrati skall avskaffas.

4.Fastighetsskatten skall stegvis avskaffas.

5.Flyttskatten skall snarast avvecklas.

Förutom att de redovisade åtgärderna är nödvändiga för att

stärka den enskildes ställning på bostadsmarknaden utgör de

enligt bostadsutskottets uppfattning en förutsättning för att

öka rörligheten på marknaden. Som framhålls i motion Bo411 (m)

är en ökad rörlighet en av grunderna för att uppnå en

bostadsmarknad i balans. Genom att nybyggandet av bostäder

endast marginellt kan bidra till att lösa dagens problem måste

rörligheten öka. Detta innebär bl.a. att de regler, och då inte

minst på skatteområdet, som ger upphov till dagens

inlåsningseffekter måste tas bort. För att nå det uppsatta målet

behöver sålunda en rad åtgärder vidtas. Som exempel härpå kan

nämnas förändringar av dagens hyressättningssystem så att detta

bättre speglar de boendes preferenser. Ett annat exempel är att

åtgärder erfordras för att öka nyproduktionen av småhus och

därigenom tillgodose många barnfamiljers bostadsönskemål.

Sammantaget bör en bostadspolitik med den nu skisserade

inriktningen och utformningen bl.a. leda till ett ökat ägande

och därmed också ett större enskilt ansvarstagande. Härigenom

kommer också bostadsmarknaden att i en helt annan utsträckning

än i dag svara mot de behov och de önskemål som finns bland de

boende. På en marknad i balans ökar naturligtvis

förutsättningarna för den enskilde att finna en bostad som

svarar mot de egna kraven.

Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i moderata

samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 1 samt motionerna

Bo411 (m) yrkande 1 och Bo237 (m) yrkande 1 anfört om

utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Vad i centerpartiets partimotion Bo225

yrkandena 1--4 samt i motionerna Bo244 (c) yrkande 1 och Bo252

(fp) yrkande 1 förordats avstyrks i den mån de inte

tillgodosetts genom det ovan anförda. Vänsterpartiets

partimotion Bo224 yrkande 1 avstyrks i sin helhet.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:1.beträffande utformningen av bostadspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo237

yrkande 1, 1990/91:Bo402 yrkande 1 och motion 1990/91:Bo411

yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1990/91:Bo224 yrkande 1,

1990/91:Bo225 yrkandena 1--4, 1990/91:Bo244 yrkande 1 och

1990/91:Bo252 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2.Utformningen av bostadspolitiken (mom. 1)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Den i" och på s. 29 slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Som framhålls i motion Bo252 (fp) måste de boendes önskemål

utgöra utgångspunkten för bostadspolitiken. Sett mot bakgrund av

den i dag förda politiken innebär detta bl.a. att valfriheten

måste öka genom att inte staten på olika sätt gynnar eller

missgynnar vissa upplåtelseformer, bostadstyper eller

fastighetsägare. Statliga och byråkratiska regleringar måste

således ersättas med ett system där de boendes krav och behov är

styrande för bostadsefterfrågan och därmed också för

bostadsmarknaden.

Med utgångspunkt i det nu anförda bör således följande

övergripande riktlinjer vägleda den framtida bostadspolitiken.

Det grundläggande bostadssociala målet är att alla skall ha

tillgång till en bra bostad. Önskemål om en bostad eller byte av

bostad skall kunna tillfredsställas när behovet uppstår. Dagens

kösamhälle måste därför bort.

De byråkratiska och reglerande inslagen i bostadspolitiken

måste minska, bl.a. genom att omfattningen av byggnormerna

begränsas. Åtgärder måste dessutom vidtas så att kreativiteten i

byggandet stimuleras och så att bostäderna i högre grad utformas

i enlighet med människors önskemål.

Bostadssubventionerna måste kraftigt reduceras och stödet

riktas direkt till de grupper som har särskilda behov, dvs.

främst barnfamiljer. Dessa åtgärder skall åtföljas av samtidiga

skattesänkningar.

Den enskilda människan skall ges ökade möjligheter att ta

ansvar för sitt boende. Ägandet av den egna bostaden skall

därför underlättas liksom ombildning från hyresrätt till

bostadsrätt.

För att förbättra för den enskilde att få en bostad som svarar

mot de egna behoven skall rörligheten på bostadsmarknaden ökas.

Framtida ombyggnader skall ske varsamt samtidigt som de

boendes inflytande över ombyggnadsåtgärdernas omfattning m.m.

förbättras.

Sammanfattningsvis skall sålunda bostadspolitiken syfta till

en ökad valfrihet och ett större inflytande för den enskilde

över bostaden. Med en sådan inriktning kommer det att bli

lättare för alla grupper av boende, allt ifrån unga ensamstående

till äldre i behov av en större omsorg, att få tillgång till en

bostad som passar deras behov.

Vad utskottet nu med anledning av förslagen i motion Bo252

(fp) yrkande 1 anfört om utformningen av bostadspolitiken bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslagen i

centerpartiets partimotion Bo225 yrkandena 1--4 och i moderata

samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 1 samt i motionerna

Bo237 (m) yrkande 1, Bo244 (c) yrkande 1 och Bo411 (m) yrkande 1

avstyrks i den mån de inte tillgodosetts genom det ovan anförda.

Vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 1 avstyrks i sin

helhet.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:1.beträffande utformningen av bostadspolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo252 yrkande 1

samt med avslag på motionerna 1990/91:Bo224 yrkande 1,

1990/91:Bo225 yrkandena 1--4, 1990/91:Bo237 yrkande 1,

1990/91:Bo244 yrkande 1, 1990/91:Bo402 yrkande 1 och

1990/91:Bo411 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3.Utformningen av bostadspolitiken (mom. 1)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Den i" och på s. 29 slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Som framhålls i centerpartiets partimotion Bo225 måste målet

för bostadspolitiken vara att alla människor skall ha tillgång

till en bra bostad till rimlig kostnad i god miljö. Om de

sociala målen skall kunna uppfyllas innebär detta att ett

statligt grundansvar för finansiering av byggande och boende

måste finnas. För att staten skall kunna bära detta ansvar är

det vidare nödvändigt att boendekostnaderna hålls på en rimlig

nivå. En förutsättning härför är att pris- och

kostnadsutvecklingen dämpas genom en ökad konkurrens som i sin

tur leder till minskade offentliga utgifter för

bostadssubventionerna.

Minskade bostadssubventioner förutsätter dessutom att det förs

en ekonomisk politik som medför stabilt penningvärde och låga

räntor -- detta eftersom räntenivån är helt avgörande för

storleken på bostadskostnaderna. För en balanserad bygg- och

bostadsmarknad krävs således betydande insatser för att utveckla

hela landet och en omläggning av den ekonomiska politiken. Dessa

insatser bör bl.a. innefatta satsningar för en bevarad och

utvecklad infrastruktur i hela landet samt en offensiv närings-

och arbetsmarknadspolitik.

För att skapa bättre förutsättningar för en jämnare

byggproduktion måste ryckigheten i dagens bostadspolitik

ersättas med en politik som bygger på stabilitet och

långsiktighet. Detta innebär ett minskat inslag av regleringar

och andra byråkratiska ingrepp samt införandet av stabilare

spelregler på marknaden. De bostadspolitiska besluten måste

därför ha sin grund i målet om långsiktighet och stabilitet.

Inte minst gäller detta beslut som syftar till att utnyttja

byggverksamheten som en konjunkturutjämnande faktor.

De nu redovisade åtgärderna bör enligt bostadsutskottets

mening skapa förutsättningar för en bostadspolitik som kommer

alla boende till godo. Detta innebär bl.a. att bostadspolitiken

måste ges en utformning så att villkoren på bostadsmarknaden

blir sådana att även särskilt utsatta grupper som ungdomar,

människor med låga inkomster och äldre kan få bo i bra bostäder.

Det är sålunda en primär statlig uppgift att genom en framsynt

och konsekvent bostadspolitik skapa förutsättningar för en

bostadsförsörjning i kommunerna med såväl tillräckligt antal

bostäder som balans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder.

Som en viktig del i en framtida bostadspolitik skall också

ingå en strategi för lägre boendekostnader i enlighet med

förslaget i motion Bo244 (c). En sådan strategi skall bl.a.

innefatta

en politik för decentralisering, lägre ränta och stabilt

penningvärde,

stabilare regler på bostadsmarknaden,

lägre beskattning av boendet,

ny och förenklad bostadsfinansiering,

ökad konkurrens och mångfald,

ökat enskilt ägande samt

stimulanser för miljövänligare och effektivare

energianvändning.

Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i

centerpartiets partimotion Bo225 yrkandena 1--4 samt motion

Bo244 (c) yrkande 1 anfört om utformningen av bostadspolitiken

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vad i

moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 1 samt i

motionerna Bo237 (m) yrkande 1, Bo252 (fp) yrkande 1 och Bo411

(m) yrkande 1 förordats avstyrks i den mån de inte tillgodosetts

genom det ovan anförda. Vänsterpartiets partimotion Bo224

yrkande 1 avstyrks i sin helhet.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1.beträffande utformningen av bostadspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo225

yrkandena 1--4 och 1990/91:Bo244 yrkande 1 samt med avslag på

motionerna 1990/91:Bo224 yrkande 1, 1990/91:Bo237 yrkande 1,

1990/91:Bo252 yrkande 1, 1990/91:Bo402 yrkande 1 och

1990/91:Bo411 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4.Utformningen av bostadspolitiken (mom. 1)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Den i" och på s. 29 slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

En bra bostad utgör en social rättighet jämförbar med rätten

till vård, omsorg och utbildning. Målsättningen bör därför, i

enlighet med förslaget i vänsterpartiets partimotion Bo224, vara

att tillgodose allas rätt till bostad efter behov och till en

rimlig kostnad. Det faktum att bostaden är en primär social

rättighet innebär att bostadsförsörjningen måste befrias från

spekulation och osunda marknadskrafter i alla led. Det gäller

finansiering, markupplåtelse, byggmaterial, byggande,

förmedling, förvaltning och prisssättning. Samtidigt bör det

utvecklas en större känslighet för marknadens behov och

önskemål, dvs. för de boendes och de bostadssökandes krav. En

sådan anpassning bör genomföras via ett kraftigt ökat

boinflytande, dvs. via demokratiska beslut hos de berörda. Genom

åtgärder med denna inriktning åstadkoms också en ökad variation

och mångfald.

Det nu anförda innebär däremot inte att hyressättningen skall

marknadsanpassas med en därav följande segregation och

utslagning. Målet bör i stället vara att värna om ett boende som

är baserat på behov och inte på spekulation och vinstintressen.

På en bostadsmarknad med denna inriktning framstår det som

naturligt att, när så är möjligt, prioritera den minst

spekulationsbelastade upplåtelseformen -- den allmännyttiga

hyresrätten. För att värna om den allmännyttiga hyresrätten bör

därför ett förbud införas för omvandling av hyresrätt till

bostadsrätt -- detta i avvaktan på att hembudsskyldighet och

priskontroll införs. Mot bakgrund härav bör naturligtvis inte

heller försäljning av allmännyttans bostäder till privata ägare

få ske. Strävan bör i stället vara att utveckla de boendes

inflytande och ansvar för förvaltning m.m. inom hyresrättens

eller den kooperativa hyresrättens ram. Den allmännyttiga

hyresrätten befrias helt från fastighetsskatt.

Utöver vad som ovan förordats bör den framtida

bostadspolitiken ges en utformning som bl.a.

främjar konkurrens och självbyggeri i bostadsproduktionen,

bidrar till att ge en rimlig bostadskostnad,

innefattar ett behovsprövat stöd som komplettering till de

generella åtgärderna,

ger en låg beskattning av permanentbostäder,

dämpar handeln med hyreshus genom en särskild beskattning och

ger ett bättre utnyttjande av bostadsbeståndet.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i

vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 1 anfört om

utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i denna del

innebär att centerpartiets partimotion Bo225 yrkandena 1--4,

moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 1 samt

motionerna Bo237 (m) yrkande 1, Bo244 (c) yrkande 1, Bo252 (fp)

yrkande 1 och Bo411 (m) yrkande 1 avstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1.beträffande utformningen av bostadspolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo224 yrkande 1

samt med avslag på motionerna 1990/91:Bo225 yrkandena 1--4,

1990/91:Bo237 yrkande 1, 1990/91:Bo244 yrkande 1, 1990/91:Bo252

yrkande 1, 1990/91:Bo402 yrkande 1 och 1990/91:Bo411 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5.Ekologiskt byggande m.m. (mom. 3)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Som framgår" och på s. 33 slutar med "Bo522 (mp)"

bort ha följande lydelse:

Det är en grundläggande regel för all verksamhet att den måste

ske på ett sådant sätt och i en sådan omfattning att den brukar

våra gemensamma tillgångar utan att förbruka dem. Ett ekologiskt

system i balans förutsätter att de resurser som tas ut ur

systemet ersätts och att inga nya faktorer tillförs som inte har

sitt ursprung där. Uppfylls inte dessa villkor uppstår obalanser

i systemet som i sin tur kan ge svåra störningar i vår miljö och

i våra livsbetingelser.

En bra boendemiljö förutsätter, som framhålls i motion Bo242

(c), ett boende och en bebyggelsemiljö som hushållar väl med

naturens resurser. Detta innebär bl.a. att boendet bättre än

hittills måste anpassas till det ekologiska systemet och till

behovet av en bättre och effektivare energianvändning. Byggandet

skall sålunda ske på ett sådant sätt att störningar i naturen

undviks och bebyggelsen planeras så att stor hänsyn tas till

närmiljön. I ett ekologiskt system finns det alltid ett nära

samband och ett ömsesidigt beroende till vilket stor hänsyn

måste tas. Utan att försvåra en önskvärd integritet och behovet

av avskildhet bör dessa grunder utgöra en norm i ett ekologiskt

boende.

Sammanfattningsvis bör sålunda bostadspolitiken präglas av en

helhetssyn som omfattar alla och som bättre tar hänsyn till de

ändliga naturresurserna. Den framtida bostadspolitiken måste

därför på ett helt annat sätt än hittills inriktas på en bättre

boendemiljö och på ett ekologiskt anpassat byggande och boende.

För att nå de uppsatta målen för ett resursbevarande och

miljöanpassat boende krävs det en rad åtgärder i enlighet med

förslagen i motionerna Bo242 (c) och Bo244 (c). Bland dessa

åtgärder märks bl.a.

införandet av byggnadsregler som är utformade så att ekologisk

teknik m.m. stimuleras fram,

en mera systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar

som beslutsunderlag,

förbättrad energihushållning i bebyggelsen,

en energiförsörjning som bygger på förnybar energi samt

effektivare och mera miljövänliga sätt för avfallshantering.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo242 (c)

yrkandena 1 och 2 samt Bo244 (c) yrkande 2 anfört om ett

miljöanpassat boende m.m. bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Förslagen i miljöpartiets partimotioner

Bo233 yrkandena 1, 2 och 4--6 samt Bo507 och i motionerna Bo222

(mp), Bo235 (v) yrkandena 1--3 samt Bo522 (mp) är därmed i

väsentliga delar tillgodosedda. Motionerna avstyrks.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:3.beträffande ekologiskt byggande m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo242

yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Bo244 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1990/91:Bo222, 1990/91:Bo233 yrkandena 1, 2 och 4--6,

1990/91:Bo235, 1990/91:Bo507 samt 1990/91:Bo522 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6.Ekologiskt byggande m.m. (mom. 3)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Som framgår" och på s. 33 slutar med "Bo522 (mp)"

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Bo235 (v) måste ekologi, i detta fall

definierat som resurshushållning och kretsloppstänkande,

genomsyra hela bostadsbyggandet och bostadsplaneringen. Även om

det under senare år har genomförts flera ekobyprojekt och andra

mindre projekt baserade på ekologiska principer så är detta inte

tillräckligt. Med utgångspunkt i de hittills vunna

erfarenheterna är det nu dags att låta allt byggande ske på

ekologisk grund. Den sociala grunden för bostadsbyggandet måste

således kompletteras med en ekologisk.

Grundprinciperna för det nu förordade byggandet bör bl.a. vara

hushållning med energi och naturresurser,

kretsloppstänkande samt

demokratisering och lokalt beslutsfattande.

Dessa grundprinciper kan i sin tur konkretiseras i en rad

punkter som bygger bl.a. på erfarenheterna av till dags dato

genomförda s.k. ekobyprojekt. Häri bör bl.a. ingå

källsortering av avfallet,

tillvaratagande av avlopp som kan renas och återanvändas för

t.ex. bevattning,

lokal produktion av energi,

luftväxling och ventilation genom utvecklat självdrag m.m.,

bättre utnyttjande av solens energi,

uppvärmning baserad på förnyelsebara lokala energikällor samt

ökad användning av lokala vattentäkter m.m.

De nu förordade principerna bör tillämpas såväl vid

nyproduktion som vid ombyggnad och förbättring av det befintliga

bostadsbeståndet. För att nå det eftersträvade ekologiska

byggandet fordras dock lagändringar och andra kompletteringar av

gällande bestämmelser m.m. så att den ekologiska grundprincipen

framhävs. Det gäller bl.a. ändringar i plan- och bygglagen,

renhållningsförordningen och VA-lagen. Dessutom bör de

ekologiska principerna vara vägledande när

tillämpningsföreskrifterna till det nya

bostadsfinansieringssystemet utarbetas.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo235 (v) yrkandena

1-3 anfört om de ekologiska grundprinciperna i byggandet m.m.

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vad i

miljöpartiets partimotioner Bo233 yrkandena 1, 2 och 4--6 samt

Bo507 och i motionerna Bo222 (mp), Bo242 (c) yrkandena 1 och 2,

Bo244 (c) yrkande 2 samt Bo522 (mp) förordats är därmed i

väsentliga delar tillgodosett. Motionerna avstyrks.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:3.beträffande ekologiskt byggande m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo235 och med

avslag på motionerna 1990/91:Bo222, 1990/91:Bo233 yrkandena 1, 2

och 4--6, 1990/91:Bo242 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Bo244 yrkande

2, 1990/91:Bo507 samt 1990/91:Bo522 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7.Ekologiskt byggande m.m. (mom. 3)

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Som framgår" och på s. 33 slutar med "Bo522 (mp)"

bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den i miljöpartiet de grönas

partimotion Bo233 framförda uppfattningen att allt nybyggande

skall ske utifrån ett strikt kretsloppstänkande. Samtidigt finns

det naturligtvis inte någon anledning att begränsa dessa

ekologiska krav till att enbart avse nybyggande. Även den

befintliga bebyggelsen bör sålunda successivt anpassas till alla

rimliga ekologiska krav utan att arkitektoniska värden

fördärvas. I korthet innebär dessa utgångpunkter att bostäderna

skall integreras med natur, odling, historisk bebyggelse,

bostadsnära arbetsplatser, transporter och avfallshantering.

I likhet med motionärerna kan utskottet konstatera att

intresset för ekologiskt byggande har ökat markant under de

senaste åren. Samtidigt är det uppenbart att begreppet

ekologiskt byggande i sig används på ett sätt som inte alltid är

entydigt eller jämförbart. Det är sålunda i många fall svårt att

bedöma i vilken utsträckning ett visst projekt eller bygge

verkligen är ekologiskt anpassat. Som ett första steg i den

fortsatta utvecklingen av ett på ekologisk grund baserat

byggande och boende bör därför ett entydigt ekologiskt

byggnadsbegrepp fastställes. Detta begrepp skall sedan ligga

till grund för de regler i bl.a. naturresurslagen samt plan- och

bygglagen som styr planering och byggande. Det bör dessutom

utgöra en förutsättning för att statligt bostadsstöd skall utgå.

Även om det på grund av enskilda människors och gruppers

kunskaper och intresse har vuxit fram flera ekobyprojekt m.m.

tvingas utskottet notera att samhällets hittillsvarande insatser

på området inte varit tillräckliga. Förutom de ovan angivna

lagstiftningsåtgärderna m.m. fordras därför medvetna satsningar

från stat, kommun och berörda myndigheter m.fl. för att på ett

mera konkret sätt än hittills främja ekologiskt byggande. Som

ett första steg i en sådan medveten satsning bör medel anslås

över statsbudgeten. I enlighet med förslagen i miljöpartiet de

grönas partimotion Bo233 bör sålunda 100 milj.kr. anvisas för

stöd till ekologiskt byggande för utveckling av nya byggmetoder

m.m. och 3 milj.kr. för inrättandet av en professur i ämnet

ekologiskt byggande. Av det förstnämnda beloppet bör 5 milj. kr.

användas för att vidareutveckla det s.k. ekokommunprojektet.

Utöver det nu förordade ekonomiska stödet bör kompletterande

åtgärder sättas in. Det gäller dels utredningsinsatser avseende

ekologiskt byggande, dels insatser som syftar till att säkra

ekologins roll i byggprocessen. Som exempel på det sistnämnda

slaget av insatser kan nämnas storleksbegränsning av

byggentreprenader och en vidareutveckling av arkitektens roll i

plan- och byggprocessen.

Ett grundläggande inslag i ett ekologiskt anpassat byggande

utgör hanteringen av vatten- och avloppsfrågorna. De lösningar

som i dag finns för att ta hand om avloppsvattnet från våra

bostäder är ur ekologisk synpunkt mycket olämpliga. Utsläppen

utgör en svår belastning på vår miljö och våra vattendrag.

Strävan bör därför vara att använda nya och bättre system. I

detta avseende utgör de kommunala avloppssystemen en allvarlig

begränsning. Det bör därför uppdras åt kommunerna att vid sin

översyn av ledningsnäten ta hänsyn till alternativ till

vattentoaletter. Inför framtida byten av avloppsledningar m.m.

bör sålunda andra lösningar än vattentoalett prövas. Det finns

också redan i dag nya lösningar som förbilligar eller helt

onödiggör stora kommunala avloppsnät. Det bör bl.a. ankomma på

boverket att mot bakgrund härav analysera, utvärdera och

redovisa hur och i vilken takt ekologiska avlopps- och

toalettsystem skall kunna ersätta den vanliga vattentoaletten.

Vad utskottet nu med anledning av miljöpartiets partimotioner

Bo233 yrkandena 1, 2 och 4--6 samt Bo507 och motionerna Bo222

(mp) samt Bo522 (mp) anfört om ett miljöanpassat boende m.m. bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslagen i

motionerna Bo235 (v) yrkandena 1--3, Bo242 (c) yrkandena 1 och 2

samt Bo244 yrkande 2 är därmed i väsentliga delar tillgodosedda.

Motionerna avstyrks.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:3.beträffande ekologiskt byggande m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Bo233 yrkandena 1

och 2 samt med anledning av motionerna 1990/91:Bo222,

1990/91:Bo233 yrkandena 4--6, 1990/91:Bo507 och 1990/91:Bo522

samt med avslag på motionerna 1990/91:Bo235, 1990/91:Bo242

yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Bo244 yrkande 2

a)som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

b)till Stöd till ekologiskt byggande för budgetåret

1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 100000000 kr.,

c)till Professur med institution i ämnet ekologiskt

byggande för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

3000000 kr.,

8.Information m.m. om långivningen till ny- och ombyggnad av

ålderdomshem (mom. 4)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Det nu" och slutar med "kunna avstås" bort ha

följande lydelse:

Riksdagen har, som framhålls i motion Bo203 (c), beslutat om

att statliga bostadslån skall kunna utgå vid såväl ny- som

ombyggnad av ålderdomshem. Beslutet var bl.a. föranlett av den

viktiga roll som ålderdomshemmen har som en länk i omsorgskedjan

mellan hemboende och långvård.

Som en följd av riksdagens beslut har det ånyo blivit möjligt

för kommunerna att satsa på boende i ålderdomshem -- detta i

motsats till de tidigare strävandena från statens sida att

avveckla ålderdomshemmen. Det är enligt bostadsutskottets mening

mot bakgrund härav viktigt att informationen och kunskaperna om

det nya stödsystemet når ut till kommuner och andra berörda. Som

framhålls i den nu behandlade motionen finns det dock tecken på

att vissa för riksdagsbeslutet karakteristiska drag trubbats av

och fördunklats på vägen från riksdagen ut till genomförandet. I

första hand gäller detta kraven på utrymmesstandard och

köksutrustning. Enligt bostadsutskottets mening finns det mot

bakgrund härav skäl att genomföra ytterligare

informationsinsatser m.m. Det bör därför uppdras åt regeringen

att tillse att en korrekt informationsgivning sker från

statsmakten och berörda myndigheters sida till kommuner och

allmänhet av innehållet i av riksdagen fattade beslut gällande

låneregler för ålderdomshem m.m.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion Bo203

(c) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:4.beträffande information m.m. om långivningen

till ny- och ombyggnad av ålderdomshem

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo203 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9.Äldres boende (mom. 5)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "Motionen

avstyrks" bort ha följande lydelse:

De senaste årens ökade intresse för de äldres boende har bl.a.

inneburit att våra kunskaper på området har ökat. Samtidigt kan

utskottet notera att dessa kunskaper endast i begränsad

omfattning har tagits till vara och förts ut i praktisk

tillämpning. Även om utbudet av boendeformer anpassade till de

äldres särskilda krav och behov har förbättrats återstår sålunda

ännu mycket att göra. Förutom att det kvarstår ett behov av

ytterligare alternativ är tillgången på bostäder anpassade för

äldre fortfarande helt otillräcklig.

Som framhålls i folkpartiets partimotion Bo251 är den invanda

miljön ofta mycket viktig för äldre. Det är därför angeläget att

denna grupp ges möjlighet att bo kvar i sin bostad, eller i

närheten av denna, också den dag då behovet av stöd ökar. En

förutsättning härför är bl.a. att kommunerna i sin planering i

ökad utsträckning beaktar de äldres behov. Även de äldre själva

kan naturligtvis på olika sätt medverka till att ett kvarboende

blir möjligt när vårdbehovet ökar. Detta kan t.ex. ske genom att

initiativ tas till s.k. seniorbostäder m.m.

Vad utskottet nu med anledning av folkpartiets partimotion

Bo251 anfört om de äldres boende bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:5.beträffande äldres boende

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo251 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10.Handikappades boende (mom. 6)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Motionärernas uppfattning" och slutar med "3

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Att få välja bostadsort och boendemiljö är, som framhålls i

motion Bo529 (c), viktiga inslag i en valfrihet som måste gälla

alla människor. Även handikappade måste således i största

möjliga utsträckning fritt kunna få välja ett boende och en

boendeform utifrån sina specifika behov och önskemål. Det är

enligt bostadsutskottets mening därför angeläget att valfriheten

med avseende på handikappades boende ökar genom utbyggnad av

olika typer av grupp- och serviceboende m.m.

För att åstadkomma den eftersträvade valfriheten måste de

handikappades medbestämmande vad gäller boendet förstärkas. De

handikappade utgör, lika lite som andra människor, någon homogen

grupp där alla har samma behov och önskemål. Det är tvärtom så

att behoven inom gruppen kan gå starkt isär för människor med

olika handikapp eller funktionshinder. De handikappades

möjligheter att välja boendemiljö och servicegrad måste därför

förbättras. Detta innebär bl.a. att nya boendeformer för

handikappade måste skapas där ett utökat brukarinflytande

stimuleras m.m.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo529 (c) yrkandena 2

och 3 anfört om handikappades boende bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:6.beträffande handikappades boende

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo529 yrkandena

2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,11.Byggnadsreglerande åtgärder (mom. 7)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Bakom införandet" och på s. 37 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Den socialdemokratiska regeringen har under de senaste åren

infört en rad byggnadsreglerande åtgärder Det gäller ramar för

ombyggnadsverksamheten och för s.k. övrigt byggande,

investeringsavgifter m.m. Enligt bostadsutskottets mening är det

uppenbart att dessa byggnadsregleringar i sig är en av orsakerna

till de rådande problemen på bostadsmarknaden. De ständiga

ingreppen har gett en marknad i ökad obalans, vilket i sin tur

tagits till intäkt för nya ingrepp och nya regleringar. Denna

utveckling kan naturligtvis inte fortgå.

Även förutan de särskilda byggnadsreglerande åtgärder som

införts under de senaste åren är bostadsmarknaden en av de mest

genomreglerade marknaderna. Det nuvarande bostadslånesystemet

med komplicerade lånevillkor och administrativa försök till

kostnadskontroll bidrar sannolikt till att bostadsbyggandet blir

mer begränsat än vad det annars skulle ha blivit. Systemet

förhindrar också i många fall att flexiblare lösningar används

såväl vad gäller upphandling m.m. av byggandet som själva

bostadsutformningen. Detta medverkar till att bostäderna blir

dyrare och att kreativa och spännande lösningar inte kommer till

stånd.

Vad som ovan anförts innebär att utskottet ställer sig bakom

den i de aktuella motionerna framförda uppfattningen att olika

byggnadsreglerande åtgärder och administrativa begränsningar av

byggandets omfattning omedelbart bör tas bort i sin helhet.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:7.beträffande byggnadsreglerande åtgärder

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo220

yrkandena 1--3, 1990/91:Bo234, 1990/91:Bo237 yrkande 4,

1990/91:Bo246 yrkande 3, 1990/91:Bo252 yrkandena 28 och 29,

1990/91:Bo402 yrkande 20, och 1990/91:Bo411 yrkande 25 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12.Avveckling av delegationen för bostadsbyggande (mom. 8)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37

börjar med "Avslutningsvis behandlar" och slutar med "det

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning om att

delegationen för bostadsbyggande i Stockholmsområdet omedelbart

bör avvecklas. Utskottet anser dessutom att delegationen aldrig

borde ha inrättats. Det går inte att lösa de problem och

obalanser som finns på bostadsmarknaden i Stockholmsregionen

genom en delegation som denna. Detta har också delegationen

själv omsider insett och genom sin ordförande tillställt

regeringen en skrivelse med förslag om att den skall upplösas.

Det bör därför uppdras åt regeringen att utan vidare dröjsmål

upplösa delegationen i enlighet med motionsförslaget. Därmed

biträds också delegationens egen önskan.

Vad utskottet nu med anledning av förslaget i motion Bo246

(fp) yrkande 2 anfört om en avveckling av delegationen för

bostadsbyggande bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:8.beträffande avveckling av delegationen för

bostadsbyggande

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo246 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13.Åtgärder för förnyelse av miljonprogrammets bostäder

(mom. 9, motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med

"Utskottet delar" och på s. 39 slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Som tidigare framhållits i motioner (m) bör erforderliga

förnyelseåtgärder finansieras utan statligt stöd. Förbättringar

av boendemiljön är ofta företagsekonomiskt lönsamma att vidta

eftersom de ökar ett bostadsområdes attraktionsvärde. Det faktum

att de. s.k. förnyelsebidragen avvecklades år 1989 har givit

bostadsföretagen ett större ansvar för att åtgärder vidtas.

Samtidigt har avvecklingen resulterat i att företagen stimuleras

till att finna varaktiga lösningar baserade på förhållandena i

varje enskilt bostadsområde. På sikt kommer dessutom

bostadsföretagen att genom skattefria avsättningar till

fastighetsanknutna underhållsfonder helt kunna finansiera

förnyelse- och ombyggnadsåtgärder utan någon som helst statlig

subvention eller statlig inblandning. Utskottet avstyrker med

hänvisning härtill motionerna Bo204 (s) och Bo226 (s).

14.Boende och bostadsbyggande i storstäderna (mom. 10)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkandena 1--7" bort

ha följande lydelse:

Befolkningsökningen i våra storstadsområden och då inte minst

i Stockholms län ställer ökade krav på flera och mer

ändamålsenliga bostäder i dessa regioner. Effekterna härav är

bl.a. en besvärande bostadsbrist som den hittills förda

bostadspolitiken inte kommit till rätta med. Vad som behövs är

därför bostadspolitiska åtgärder som dels skapar förutsättningar

för en ökad bostadsproduktion, dels ger ett bättre utnyttjande

av det befintliga bostadsbeståndet. Endast härigenom kan de

boende tillförsäkras en bostad som svarar mot deras specifika

behov och önskemål.

Nyproduktionen av bostäder hämmas i dag av en rad faktorer.

Det gäller dels de reglerande inslagen i dagens politik, dels

den tröghet som i många fall kännetecknar kommuners och

myndigheters hantering av plan- och byggärenden. Åtgärder måste

sålunda vidtas för att undanröja denna typ av hinder. Samtidigt

är det viktigt att de bostäder som byggs svarar mot

bostadskonsumenternas intressen och efterfrågan både med

avseende på lägenhetsstorlekar och besittningsformer m.m. Genom

en på detta sätt efterfrågestyrd bostadsproduktion skapas

förutsättningar för att de bostäder som kommer till verkligen

svarar mot de behov som finns.

Dagens bostadsefterfrågen varken kan eller bör tillgodoses

enbart genom nybyggnad. Den ofta förbisedda resurs som det

befintliga bostadsbeståndet utgör måste också tas till vara på

ett helt annat sätt än vad som hittills varit fallet. Detta kan

bl.a. ske genom att ombyggnadsverksamheten sker på ett sådant

sätt att bostäder inte försvinner genom onödiga

lägenhetssammanslagningar. Vidare måste rörligheten på

bostadsmarknaden öka. De regler av olika slag som ger upphov

till de i dag så besvärande inlåsningseffekterna i form av

"flyttskatt" m.m. måste därför tas bort.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo246 (fp) yrkande 5

anfört om bostadsbyggandet m.m. i våra storstäder bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Motion Bo253 (c)

yrkandena 1--7 avstyrks i den mån den inte tillgodosetts genom

det nu anförda.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:10.beträffande boende och bostadsbyggande

i storstäderna

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo246 yrkande 5

och med avslag på motion 1990/91:Bo253 yrkandena 1--7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15.Boende och bostadsbyggande i storstäderna (mom. 10)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkandena 1--7" bort

ha följande lydelse:

Storstaden och storstadsregionen är, som framhålls i motion

Bo253 (c), en för många naturlig, självvald och stimulerande

livsmiljö. En positiv utveckling av storstaden och dess

omgivningar är därför bra för såväl samhälle som individ. För

att utvecklingen skall vara positiv måste den dock ske på

människors villkor och inom de gränser som miljön sätter.

Utgångspunkten för bostadspolitiken i storstadsregionerna måste

därför vara att skapa fler bostäder samtidigt som omistliga

grönområden bevaras från exploatering. Med anledning härav bör

inte fler bostäder än nödvändigt byggas, något som bl.a. kan

åstadkommas genom att bättre utnyttja befintliga bostäder. Till

detta måste dessutom kopplas en konsekvent och verkningsfull

politik för regional balans.

För att förverkliga målen om en balanserad bygg- och

bostadsmarknad i storstadsregionerna och om ett miljöanpassat

byggande och boende i storstadsregionerna behöver en rad

åtgärder vidtas. Häri ingår bl.a.

en utökad användning av översiktsplaner och

bostadsförsörjningsprogram i bostadsplaneringen,

åtgärder för att åstadkomma en minskad segregation och

ensidighet i storstädernas boendemiljöer,

åtgärder för att öka tillgången på fler, billigare och bättre

bostäder i storstadskommunerna samt

tillsättandet av en utredning för att nå ett bättre

utnyttjande av befintliga bostadsytor.

Utskottets ställningstagande i denna del innebär att förslagen

i motion Bo253 (c) yrkandena 1--7 om bostadsbyggandet m.m. i

våra storstäder tillstyrks. Motion Bo246 (fp) yrkande 5 avstyrks

i den mån den inte tillgodosetts genom det nu anförda.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:10.beträffande boende och bostadsbyggande

i storstäderna

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo253 yrkandena

1--7 och med avslag på motion 1990/91:Bo246 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16.Stöd till boende på landsbygden m.m. (mom. 11,

motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med

"Bostadsutskottet delar" och på s. 41 slutar med "yrkande 1"

bort ha följande lydelse:

Som redovisas i motioner (m) måste utgångspunkten för

bostadspolitiken vara att skapa förutsättningar för valfrihet

för den enskilde bostadskonsumenten. Bostadsutbudet måste därför

i en mycket högre utsträckning än vad som i dag är fallet

anpassas till den efterfrågan som finns. Grunden för en bra

bostadspolitik bör således vara de boendes egna prioriteringar

när det gäller bostadsstorlek och boendeform m.m. Genomförande

av en generell politik med den nu i korthet redovisade

inriktningen innebär att förutsättningar skapas för en

bostadsproduktion i landets alla delar som motsvarar

bostadskonsumenternas efterfrågan. Enligt bostadsutskottets

mening saknas mot bakgrund härav skäl att vidta den typ av

riktade och i viss utsträckning reglerande åtgärder som förordas

i motionerna Bo243 (c) yrkandena 1--4, Bo244 (c) yrkande 10 och

Bo248 (v) yrkande 1. Motionerna avstyrks sålunda.

17.Stöd till boende på landsbygden m.m. (mom. 11)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Bostadsutskottet delar" och på s. 41 slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Dagens samhällsutveckling har inneburit en orimligt hög

belastning på vissa mer expansiva landsdelar samtidigt som andra

delar av vårt land har utarmats. En effekt härav är att våra

resurser har kommit att användas på ett för landet som helhet

ineffektivt och resursslösande sätt. Som framhålls i motion

Bo243 (c) är det därför nödvändigt att forma en strategi för

Sveriges utveckling under 1990-talet där utgångspunkten är att

hela Sverige skall leva och utvecklas. En grundläggande

förutsättning för att en sådan positiv utveckling skall bli

möjlig är naturligtvis att det finns tillgång till bostäder i

hela landet och då också på landsbygden.

I många avseenden finns de bästa förutsättningarna för ett bra

boende på landsbygden och på mindre orter. Detta gäller inte

minst mot bakgrund av att en bra boendemiljö förutsätter ett

boende och en bebyggelseplanering som hushållar väl med naturens

resurser. Närheten till arbete, service, natur och naturliga

mötespunkter är dock en nödvändighet för att en eftersträvad

resurshushållning skall uppnås. Den teknikutveckling, och då

inte minst på dataområdet, som skett under senare år har också

inneburit att förutsättningarna för att åstadkomma en

decentraliserad bebyggelsestruktur som samtidigt är resurssnål

har ökat.

De nu redovisade målen för en förändrad och förbättrad

bebyggelsestruktur utanför de större orterna begränsas förutom

av de planeringsramar m.m. som satts upp också av

nybyggnadstakten. Det är därför inte tillräckligt att enbart

vidta åtgärder i anslutning till nyproduktionen av bostäder.

Kompletterande insatser i den befintliga bebyggelsen måste också

till.

Bland de åtgärder som enligt utskottets mening måste vidtas

för att förbättra bebyggelsestrukturen och trygga

bostadsförsörjningen på landsbygden och i mindre orter ingår

bl.a.

förbättringar av de kommunala bostadsförsörjningsprogrammen

och av översiktsplanearbetet för att främja landsbygdens

bostadsförsörjning,

ett förbättrat utbud av bostäder med olika upplåtelseformer,

ändrade låneregler så att byggande i egen regi på landsbygden

kan ske med belåning upp till 100 % av låneunderlaget samt

införandet av ett stimulansbidrag på upp till 50000 kr. per

påbörjad hyreslägenhet under budgetåret 1991/92 för byggande av

hyreslägenheter på landsbygden och i orter med mindre än 300

invånare.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo243 (c)

yrkandena 1--4 och Bo244 (c) yrkande 10 förordat om

bostadspolitiska åtgärder för att främja bostadsförsörjningen på

landsbygden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motion Bo248 (v) yrkande 1 avstyrks till den del den inte

tillgodosetts genom utskottets ovanstående ställningstagande.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:11.beträffande stöd till boende på

landsbygden m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Bo244 yrkande 10

och med anledning av motion 1990/91:Bo243 yrkandena 1--4 samt

med avslag på motion 1990/91:Bo248 yrkande 1

a)som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

b)till Stimulansbidrag för byggande på landsbygden för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

50000000 kr.,

18.Stöd till boende på landsbygden m.m. (mom. 11)

Jan Strömdahl (v) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Bostadsutskottet delar" och på s. 41 slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Det finns i dag en mycket påtaglig och besvärande obalans

mellan olika delar av landet. En ohämmad tillväxt koncentrerad

till några få storstadsregioner har lett till en utarmning av

andra mindre tätt befolkade landsdelar. Regionalpolitiken

behöver därför, som framhålls i motion Bo248 (v), ges en ny

inriktning där de i dag eftersatta regionerna ges möjlighet att

utvecklas på sina egna villkor och efter sina förutsättningar.

Som en viktig del i den nu förordade regionalpolitiska

satsningen bör ingå åtgärder för att främja boende i glesbygd

för i första hand äldre och yngre. Genom att dessa grupper inte

alltid är attraherade av det villaboende som dominerar i

glesbygd är det särskilt viktigt att deras bostadsfråga kan

lösas i andra former. Stöd bör därför ges till ökad

självförvaltning, självbyggande och ekologiska principer i bl.a.

flerfamiljshus.

Dessutom bör bostadsfinansieringen ses över så att den ges en

bättre anpassning till situationen på landsbygd och i skärgård.

En utgångspunkt bör härvid vara att permanentboende i glesbygd

skall prioriteras framför fritidsboende.

När det gäller de äldres boende får inte detta koncentreras

till stora enheter i centralorterna på det sätt som är så

vanligt i dag. Det bör i stället ges en inriktning mot mindre

institutioner mycket nära den ursprungliga hemmiljön.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo248 (v) yrkande 1

anfört bör ges regeringen till känna. I den mån förslagen i

motionerna Bo243 (c) yrkandena 1--4 och Bo244 (c) yrkande 10

inte är tillgodosedda avstyrks de av utskottet.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:11.beträffande stöd till boende på

landsbygden m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo248 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1990/91:Bo243 yrkandena 1--4 samt

1990/91:Bo244 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

19.Neutraliteten mellan olika upplåtelseformer m.m. (mom.

12)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Bostadsutskottet har" och på slutar med "12 och 13"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anför med anledning av de aktuella motionerna

följande.

Som en av utgångspunkterna för de olika

bostadsfinansieringsvillkor som staten satt upp brukar anges att

finansieringssystemet är avsett att vara neutralt i förhållande

till olika upplåtelseformer m.m. Även om detta kan ha varit

fallet när systemet tillkom år 1974 har utvecklingen sedan dess

varit sådan att någon neutralitet i dag inte föreligger. Det är

numera uppenbart att vissa upplåtelseformer missgynnas och att

olika regler ensidigt gynnar främst de allmännyttiga

bostadsföretagen. Bevisen för och exemplen på de rådande

obalanserna är också många.

Ett påtagligt uttryck för de uppkomna obalanserna är att

andelen lägenheter upplåtna med äganderätt i nyproduktionen har

minskat under hela 1980-talet trots att alla undersökningar

visar att de allra flesta önskar äga sin bostad. Gruppbyggda

småhus upplåts numera nästan uteslutande med hyres- och

bostadsrätt. Skälet härför är att månadskostnaden blir lägre för

dessa upplåtelseformer. Även andra regleringar och

skattehöjningar medverkar till att det blir allt svårare för

människor att äga sitt småhus.

För att skapa balans och underlätta för människor att skaffa

eget hus måste därför omedelbara åtgärder vidtas. I första hand

bör sålunda lånereglerna ändras så att de inte missgynnar hus

med äganderätt. Även skattereglerna bör justeras så att

neutraliteten kan återupprättas. Även i andra avseenden kan

villkoren för byggande och ägande av småhus behöva ses över så

att statliga regler inte verkar styrande på människors

bostadsval.

Det är dock inte bara i fråga om boende i småhus som

obalanserna mellan olika upplåtelseformer är påtagliga. Även när

det gäller flerbostadshus särbehandlas olika fastighetsägare på

ett sätt som snedvrider hela bostadsmarknaden. För att ge alla

bostadsföretag möjlighet att konkurrera på lika villkor bör

därför ändringar göras i beskattningen och i

finansieringsförutsättningarna. Häri inkluderas även de lokala

styrmedel som förekommer bl.a. i form av att allmännyttiga

bostadsföretag får förvärva mark till underpriser. Utskottet

vill i detta sammanhang också framhålla den orättvisa som ligger

i att de allmännyttiga bostadsföretagen i vissa fall med hjälp

av kommunal borgen inte behöver dra på sig kostnader för att ta

ut pantbrev. Enligt utskottets uppfattning kräver principen om

neutralitet mellan olika fastighetsägare att även dessa

bostadsföretag skall ta ut pantbrev.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt utskottets

mening åtgärder vidtas för att dels jämställa

finansieringsförutsättningarna för olika fastighetsägare, dels

åstadkomma kostnadsneutralitet mellan olika upplåtelseformer.

Riksdagen bör begära ett förslag i enlighet med vad som nu

anförts. På sikt bör dessutom neutraliteten stärkas och

finansieringsförutsättningarna i övrigt likställas bl.a. genom

att ett nytt finansieringssystem införs. Utskottet återkommer

till denna fråga i annat sammanhang.

Vad utskottet nu med anledning av moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 yrkandena 2 och 12 samt motionerna Bo237 (m)

yrkande 2 och Bo411 (m) yrkandena 6, 12 och 13 anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12.beträffande neutraliteten mellan olika upplåtelseformer

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo237

yrkande 2, 1990/91:Bo402 yrkandena 2 och 12 samt 1990/91:Bo411

yrkandena 6, 12 och 13 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

20.Neutraliteten mellan olika upplåtelseformer m.m. (mom.

12)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar med "12 och 13"

bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anser att de boendes önskemål självklart

skall vara utgångspunkten för bostadspolitiken. Staten skall

inte genom ekonomiska styrmedel eller administrativa regleringar

gynna eller missgynna vissa upplåtelseformer, bostadstyper eller

fastighetsägare. En strikt neutralitet skall således

eftersträvas mellan olika upplåtelseformer. Så till vida delar

utskottet de synpunkter som förs fram i de aktuella motionerna.

Det är i första hand de omfattande regleringarna och

subventionerna på bostadsmarknaden som lett fram till de olika

obalanser som i dag kan avläsas exempelvis vad gäller

upplåtelseformernas fördelning. Vid de avregleringar och

begränsningar av subventionerna på bostadsområdet som utskottet

förordar bör därför frågan om neutralitet ägnas stor

uppmärksamhet. Detta gäller inte minst vid utformningen av ett

nytt bostadsfinansieringssystem enligt de grundprinciper som

bl.a. folkpartiet liberalerna har förordat. Vad utskottet har

anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12.beträffande neutraliteten mellan olika upplåtelseformer

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo237

yrkande 2, 1990/91:Bo402 yrkandena 2 och 12 samt 1990/91:Bo411

yrkandena 6, 12 och 13 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

21.Utförsäljning av allmännyttigt ägda bostadsfastigheter

(mom. 13)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkande 13" bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 anförs angående de allmännyttiga

bostadsföretagen. Trots att detta bostadsbestånd på olika sätt

har gynnats vad gäller finansieringsförutsättningar m.m. är

lägenheterna hos de allmännyttiga bostadsföretagen ofta mindre

efterfrågade än övrigt bostadsutbud. Det finns inte heller något

skäl för ett kommunalt ägande av bostadsföretag. En avveckling

av detta ägande bör därför snarast inledas. Detta bör i första

hand ske genom att de boende får förvärva lägenheterna och bilda

bostadsrättsföreningar eller inneha bostäderna som

ägarlägenheter. Genom en sådan omvandling kan dessutom den

ekonomiska maktkoncentration som i dag finns hos de

allmännyttiga företagen brytas och fördelas till enskilda

människor. Genom att de boende i det enskilda huset på detta

sätt erhåller det fulla ägaransvaret kommer också

förutsättningarna för att minska driftkostnaderna och minska

slitaget på bostadsbeståndet starkt att förbättras.

För att möjliggöra och underlätta en avveckling av de

kommunala bostadsföretagen måste de regler och författningar

ändras som i dag hindrar en försäljning av allmännyttiga bolag.

Vidare måste de regler ändras som försvårar olika former av

enskilt ägande eller ägande i form av bostadsrätt. Detta gäller

exempelvis det nuvarande förbudet mot dubbelupplåtelse.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med olika

förslag som syftar till att underlätta en avveckling av de

kommunalt ägda bostadsföretagen. Utskottet avser även i andra

sammanhang att återkomma med mer detaljerade förslag om

regeländringar.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av moderata

samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 13 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Även vad i folkpartiets

partimotion Bo247 föreslagits kan genom utskottets

ställningstagande i huvudsak anses vara tillgodosett.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13.beträffande utförsäljning av allmännyttigt ägda

bostadsfastigheter

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo247 och

1990/91:Bo402 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

22.Utförsäljning av allmännyttigt ägda bostadsfastigheter

(mom. 13)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkande 13" bort ha

följande lydelse:

Som anförs i folkpartiets partimotion Bo247 är ett breddat

bostadssparande det kanske mest effektiva sättet att åstadkomma

en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna i samhället.

En avsevärd stimulans till privat sparande och ägande skulle

uppkomma om de kommunala bostadsföretagen i ökad utsträckning

skulle sälja sina bostadsfastigheter till hyresgästerna när

dessa så önskar. Även av andra skäl är det önskvärt att

hyreslägenheter i ökad utsträckning ombildas till bostadsrätter.

Bostadsrättsboendet ger både ett direkt inflytande över

bostadsförvaltningen och ett ansvar för bostadsfastighetens

ekonomi. Erfarenheter har bl.a. visat att skadegörelse m.m.

minskat efter en ombildning och att även boendekostnaderna

därigenom kunnat begränsas. En försäljning av kommunala

hyreslägenheter till de boende skulle förutom att de boendes

önskemål tillgodoses även medföra att kommunerna erhåller en

välbehövlig förstärkning av sin ekonomi.

Olika åtgärder bör mot den redovisade bakgrunden vidtas för

att underlätta en omvandling av de kommunala bostadsföretagens

hyreslägenheter till bostadsrätter. Vad utskottet anfört i denna

fråga med anledning av folkpartiets partimotion Bo247 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Även moderata

samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 13 får därmed till

viss del anses vara tillgodosedd.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13.beträffande utförsäljning av allmännyttigt ägda

bostadsfastigheter

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo247 och

1990/91:Bo402 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

23.Ägarförhållandena hos de allmännyttiga bostadsföretagen

(mom. 14, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 21

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med

"Som utskottet" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att kommunerna bör avveckla sitt ägande av

bostadsföretag. Något skäl föreligger därför inte att diskutera

vilka olika kombinationer av ägande som skall berättiga till en

klassificering som allmännyttigt bostadsföretag. Gällande

särregler för de bostadsföretag som i dag klassas som

allmännyttiga bör snarast avvecklas. Motion Bo241 (c) avstyrks.

24.Ökade möjligheter att bo i bostadsrätt (mom. 15)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43

börjar med "Utskottet behandlade" och på s. 44 slutar med "det

anförda" bort ha följande lydelse:

Bostadsrätten utgör en för många människor attraktiv

boendeform. Inte minst framgår detta förhållande av att

efterfrågan på lägenheter upplåtna med bostadsrätt har ökat

under en lång rad av år. Det framstår sålunda som uppenbart att

många människor uppskattar den förening av enskilt ägande och

gemensamt ansvarstagande för fastigheten som bostadsrättsboendet

erbjuder. Bostadsrätten är också en boendeform som passar snart

sagt alla såväl unga som gamla. Hos de unga kan

bostadsrättsboendet dessutom leda till en ökad sparstimulans --

något som i sig måste bedömas som värdefullt. Det har också

visat sig att en rad positiva effekter kan uppnås när

upplåtelseformen i ett bostadsområde eller en enskild fastighet

övergår från hyresrätt till bostadsrätt. Ofta har sådana

ombildningar fört med sig minskade sociala problem och en större

gemenskap bland de boende. Vidare har bostadskostnaderna

reducerats genom minskat slitage och genom egna insatser i

förvaltningen av bostäderna.

Enligt bostadsutskottets mening talar de ovan redovisade

förhållandena entydigt för att de olika restriktioner som i dag

gäller för bostadsrättsboendet måste avskaffas. De restriktioner

och förhållanden i övrigt som därför snarast bör föranleda

ändrad lagstiftning eller andra åtgärder gäller bl.a.

hyresgästernas förköpsrätt vid försäljning, hembudsreglerna,

särbehandlingen av vissa riksorganisationer för

bostadsrättsföreningar samt realisationsvinstbeskattningen.

Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo252 (fp) yrkande

2 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15.beträffande ökade möjligheter att bo i bostadsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo252 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25.Förbud mot omvandling av hyresrätter till bostadsrätter

(mom. 16, motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med

"Som utskottet" och slutar med "i fråga" bort ha följande

lydelse:

Utskottet har ingen förståelse för vänsterpartiets förslag att

förbjuda omvandling av hyresrätter till bostadsrätter. Att på

detta sätt hindra människors önskemål om sitt boende leder

snarast tankarna till den östeuropeiska modell som numera dess

bättre är under upplösning. Tvärtemot vad motionärerna föreslår

bör nuvarande hinder för bildande av bostadsrättsföreningar

undanröjas så att fler människor ges möjlighet att äga sin

bostad. Motion Bo224 (v) yrkande 14 avstyrks således.

26.Förbud mot omvandling av hyresrätter till bostadsrätter

(mom. 16)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Som utskottet" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i vad som i vänsterpartiets

partimotion Bo224 anförs om de problem som blir följden av

handeln med bostadsrätter. Den helt oreglerade handeln har

medfört sådana priser att det i dag är omöjligt för flertalet

att överta en bostadsrätt i bristområden. Följden har blivit en

ökad segregation och att hushåll utan ett stort kapital blivit

utestängda från sådana bostadsområden där bostadsrätterna

dominerar.

Utskottet anser att en kooperativ förvaltning i form av

bostadsrätter i sig är en bra idé. Villkoren för denna

upplåtelseform måste dock ändras i flera avseenden för att

boende i bostadsrätt i fortsättningen inte skall bli förbehållet

ett fåtal. Hembudsskyldighet och priskontroll måste införas för

att undvika en sådan utveckling. I avvaktan på beslut i dessa

frågor anser utskottet att ett förbud bör gälla mot omvandling

av hyresrätt till bostadsrätt. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med ett förslag i frågan.

I sammanhanget vill utskottet även understryka att också efter

de ovan förordade ändringarna i villkoren för

bostadsrättsboendet bör en omvandling av allmännyttigt ägda

fastigheter till bostadsrätter inte komma i fråga. Däremot kan

hyresgästerna helt eller delvis överta förvaltningsansvaret inom

hyresrättens eller den kooperativa hyresrättens ram.

Utskottets ovanstående överväganden med anledning av

vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 14 såvitt nu är i

fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16.beträffande förbud mot omvandling av hyresrätter till

bostadsrätter

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo224 yrkande 14

såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

27.Producenter vid nyproduktion av bostadsrätter (mom. 17)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Inte heller" och slutar med "bostadsrätter

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att vissa kommuners agerande i samband med

fördelning av markanvisning och byggrätter för nyproduktion av

bostadsrättslägenheter är oacceptabelt. Som anförs i motion

Bo411 (m) favoriseras HSB och Riksbyggen via politiska beslut i

många kommuner. Ett sådant agerande ter sig särskilt stötande

mot bakgrund av att bostadsproduktionen i så hög grad sker med

stöd av statliga subventioner och därmed med användande av

allmänna skattemedel. Det ensidiga gynnandet av vissa byggherrar

riskerar också att leda till högre boendekostnader.

Undersökningar i bl.a. Uppsala har visat att boendekostnaderna

är lägre i de privata bostadsrättsföreningarna än i HSB och

Riksbyggen.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att

vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med de påtalade

problemen. Utskottet avser att i annat sammanhang återkomma med

förslag angående olika statliga regler som verkar

diskriminerande för vissa bostadsrättsföreningar.

Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo411 (m) yrkande

9 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17.beträffande producenter vid nyproduktion av

bostadsrätter

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo411 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28.Självbyggarinsatser i bostadsbyggandet (mom. 18)

Jan Strömdahl (v) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Bostadsutskottet delar" och på s. 45 slutar med

"yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar helt den positiva inställning till

självbyggarinsatser i bostadsproduktionen som kommer till

uttryck i de aktuella motionerna. Genom självbyggarinsatser och

återbruk av material kan byggkostnaderna hållas nere. Detta bör

stimuleras både vad gäller småhus och flerbostadshus och såväl

vid nyproduktion som vid ombyggnad. Såväl det organiserade som

det spontana och individuella självbyggeriet bör uppmuntras på

olika sätt. Utskottet anser att regeringen bör ge boverket i

uppdrag att utreda möjligheterna att stödja självbyggeriet.

Därefter bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag i

frågan.

Vad utskottet med anledning av partimotionen från

vänsterpartiet Bo224 yrkande 3 resp. från miljöpartiet Bo233

yrkande 7 anfört angående självbyggarinsatser bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18.beträffande självbyggarinsatser i bostadsbyggandet

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo224

yrkande 3 och 1990/91:Bo233 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

29.Uppdelning av stora lägenheter (mom. 19)

Jan Strömdahl (v) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "Några särskilda" och slutar med "av utskottet" bort

ha följande lydelse:

Från vissa håll i den bostadspolitiska debatten framförs

åsikten att ett av de stora problemen på den svenska

bostadsmarknaden skulle vara att människor inte byter bostad

tillräckligt ofta. Bostadsutskottet delar inte åsikten att en

ökad rörlighet på bostadsmarknaden i sig är önskvärd. Det är

socialt viktigt att kunna bo kvar där man slagit rot och har sin

trygghet, sitt sociala nätverk. Däremot är det önskvärt att de

som bor för stort kan få hjälp med en uppdelning av sin bostad

till mindre lägenheter. På så sätt kan också en mer varierad

lägenhetssammansättning uppnås i exempelvis villaområden.

Utskottet instämmer i förslaget i vänsterpartiets partimotion

Bo224 yrkande 8 att boverket bör ges i uppdrag att lämna förslag

till hur en uppdelning av stora lägenheter kan stimuleras. Det

kan handla om rådgivning och spridande av goda exempel. Det kan

också handla om direkta stimulanser. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19.beträffande uppdelning av stora lägenheter

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo224 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30.En rimlig bostadskostnad (mom. 20)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Boendekostnaderna har under de senaste åren tillåtits öka på

ett oacceptabelt sätt. För många människor har de upprepade

hyreshöjningarna inneburit att de till slut har blivit beroende

av socialbidrag för att klara sitt uppehälle. De senast

genomförda hyreshöjningarna i februari i år på upp mot 25% har

ytterligare understrukit behovet att sätta en övre gräns för vad

ett normalhushåll skall behöva betala för sitt boende.

I den bostadspolitiska debatten har det vid olika tillfällen

förekommit försök att definiera vad som kan anses vara en rimlig

kostnad för bostaden. Utskottet anser att ett sådant mått skulle

vara en värdefull utgångspunkt för en bedömning av vilka

bostadspolitiska åtgärder i övrigt som behöver vidtas för att

begränsa bostadskostnaderna. Den definition som föreslås i

vänsterpartiets partimotion kan därvid tas som en utgångspunkt.

Det bör således slås fast att en rimlig hyra för en nyproducerad

lägenhet om 2 rum och kök bör uppgå till maximalt 20% av

bruttolönen för en genomsnittlig industriarbetare. Ett sådant

ställningstagande visar att dagens nyproduktionshyra ligger

alldeles för högt. Det bör därför ankomma på regeringen att

föreslå olika åtgärder för att begränsa boendekostnaderna i

framför allt det nyproducerade hyreslägenhetsbeståndet.

Utskottets ställningstagande med anledning av vänsterpartiets

partimotion Bo224 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

20.beträffande en rimlig bostadskostnad

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo224 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31.Målet för nyproduktionen (mom. 21)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "Under år" och på s. 46 slutar med "yrkande 7" bort

ha följande lydelse:

Det råder en reell brist på bostäder i stora delar av vårt

land. Många hushåll kan betecknas som bostadslösa och andra

behöver en ny bostad av andra orsaker. Problemen är störst i de

större städerna och på vissa universitetsorter. Glädjande nog

har nyproduktionen av bostäder under de senaste åren legat på en

hög nivå. Det är dock viktigt att slå fast att en fortsatt stor

nyproduktion av bostäder kommer att vara nödvändig under

överskådlig tid om man på sikt helt skall kunna bygga bort

bostadsbristen. Den ökande andel outhyrda lägenheter som nu har

börjat rapporteras från vissa orter är snarare ett tecken på att

bostadskostnaderna är för höga än på att bostadsbristen skulle

vara avhjälpt.

Riksdagen bör mot denna bakgrund ställa sig bakom det mål för

nyproduktionen som föreslås i vänsterpartiets partimotion Bo224

yrkande 7. I fortsättningen bör således en årlig

bostadsproduktion på minst 50000lägenheter eftersträvas.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

21.beträffande målet för nyproduktionen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo224 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32.Nybyggnadsbehovet (mom. 22)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46

börjar med "Bostadsutskottet anser" och slutar med

"Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i vad som anförs i motion Bo244 (c)

angående nybyggnadsbehovet och förhållandena på

bostadsmarknaden. Det är således ytterst angeläget att undvika

tvära kast i byggnadsverksamheten. Bostadsproduktionen måste ha

en långsiktig inriktning och inte styras av tillfälliga faktorer

och politiska önskemål. Detta förutsätter en konsekvent

bostadspolitik där inte förutsättningarna för bostadsbyggandet

ändras från den ena dagen till den andra. Åtgärder måste redan

nu sättas in för att möta en förväntad ökning av antalet tomma

lägenheter för att på så sätt undvika panikåtgärder om några år.

Antalet permanentbostäder i Sverige överstiger i dag antalet

hushåll. Totalt sett borde det mot denna bakgrund redan råda

balans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder. Att så inte

är fallet beror till stor del på att efterfrågan på bostäder

finns i redan överbefolkade områden, medan bostäder i andra

delar av landet tillåts stå outnyttjade. En aktiv

regionalpolitik är därför en av förutsättningarna för att

åstadkomma en bostadsmarknad i balans.

De bostadspolitiska åtgärderna måste vidare inriktas på att

förhindra ensidighet och segregation. En större andel småhus bör

byggas för att nyproduktionen bättre skall svara mot människors

önskemål om sitt boende. För att öka valfriheten i boendet på

landsbygden måste nyproduktionen där i högre grad inriktas på

hyresbostäder.

För att undvika tvära kast i byggverksamheten och möta en

befarad nedgång i nybyggnadsverksamheten och tillgodose

nödvändig ombyggnation är det vidare nödvändigt, som också

framhålls i centermotionen, att nu häva begränsningarna av

ombyggnadsverksamheten genom att återgå till samma garanterade

räntesats för ombyggnad som vid nybyggnad.

Vad riksdagen med anledning av motion Bo244 (c) yrkande 7 ovan

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

22.beträffande nybygggnadsbehovet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo244 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33.En inventering av statens markinnehav (mom. 23)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46

börjar med "Ett motsvarande" och slutar med "yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Det behövs, som framhålls i centerpartiets partimotion Bo543,

en rad åtgärder för att i Stockholmsområdet skapa en levande och

väl fungerande stadsmiljö. Dessa åtgärder bör bl.a. syfta till

att åstadkomma regional balans, en trygg och säker social miljö

samt en ökad tillgång på bostäder. Som ett led i strävandena i

det senare avseendet bör möjligheterna att frigöra mark lämplig

för bostadsbyggande undersökas. I detta sammanhang kan statens

markinnehav, som är av en betydande omfattning, utgöra en

resurs. Staten bör därför inventera sitt markinnehav i

Stockholmsregionen i syfte att kartlägga i vilken omfattning

marken kan användas för bostadsbyggande.

Vad utskottet nu med anledning av centerpartiets partimotion

Bo543 yrkande 2 anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

23.beträffande en inventering av statens markinnehav

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo543 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34.Avveckling av hyresförlustgarantilånen (mom. 24)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47

börjar med "Med anledning" och slutar med "fråga avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Mot bakgrund av att inga hyresförlustgarantilån har utgått

under budgetåret 1989/90 föreslår boverket i sin

anslagsframställning för det kommande budgetåret att lånen skall

avvecklas. Enligt verket är den nuvarande situationen på

bostadsmarknaden sådan att behov av lånen saknas. I likhet med

motionärerna i motion Bo244 (c) yrkande 13 såvitt nu är i fråga

delar utskottet boverkets uppfattning. Hyresförlustgarantilånen

bör sålunda avvecklas i enlighet med motionsförslaget.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:24.beträffande avveckling av

hyresförlustgarantilånen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo244 yrkande

13 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

35.Statens förlustansvar enligt 33 § 1962 års

bostadslånekungörelse (mom. 25)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47

börjar med "Med anslutning" och slutar med "avstyrks sålunda"

bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den i motion Bo244 (c) yrkande 20

framförda uppfattningen att den s.k. § 33-ersättningen bör

avvecklas av statsfinansiella skäl fr.o.m. den 1 juli 1991. De

medel som härigenom frigörs bör i enlighet med förslag i samma

motion användas för andra mer offensiva insatser.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:25.beträffande statens förlustansvar

enligt 33 § 1962 års bostadslånekungörelse

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo244 yrkande 20

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36.Avveckling av SBAB (mom. 26)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47

börjar med "Utskottet kan" och på s. 48 slutar med

"Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:

Det är bostadsutskottets uppfattning att

bostadskreditmarknaden bör avregleras. Staten bör därför inte

genom ett direkt ägande vara en aktör på denna marknad. Som en

följd härav bör därför statens ägaransvar i SBAB upphöra. Efter

en försäljning av bolaget får det agera på kreditmarknaden på

samma villkor som övriga kreditinstitut, dvs. utan statligt

ägande.

Vad utskottet nu med anslutning till moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 yrkande 16 såvitt nu är i fråga och motion

Bo252 (fp) yrkande 16 anfört om en avveckling av SBAB bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

26.beträffande avveckling av SBAB

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo252

yrkande 16 och 1990/91:Bo402 yrkande 16, det sistnämnda yrkandet

såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

37.Markvillkoret (mom. 28)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50

börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar med "hänvisning

härtill" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de invändningar mot markvillkoret som reses i

de nu behandlade motionerna (m), (fp) och (c). Enligt utskottets

mening har villkoret inneburit ett onödigt hinder för

bostadsbyggandet. Byggföretag och byggherrar har förlorat

möjligheten att genom planering av eget markinnehav få fram egna

plan- och projekteringsalternativ. Skall smidigheten och

anpassningsförmågan i bostadsbyggandet kunna förstärkas

förutsätter det att enskilda markägare och byggnadsföretag ges

ökade möjligheter att medverka.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt

bostadsutskottets mening markvillkoret avvecklas fr.o.m. den 1

juli 1991 i enlighet med förslagen i moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 yrkande 24 samt i motionerna Bo225 (c) yrkande

7, Bo244 (c) yrkande 12 och Bo252 (fp) yrkande 11. Utskottets

ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:28.beträffande markvillkoret

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo225

yrkande 7, 1990/91:Bo244 yrkande 12, 1990/91:Bo252 yrkande 11

och 1990/91:Bo402 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

38.Konkurrensvillkoret (mom. 29)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50

börjar med "Även när" och slutar med "tidigare

ställningstaganden" bort ha följande lydelse:

De invändningar som kan riktas mot markvillkoret gäller i allt

väsentligt också konkurrensvillkoret. Även detta villkor medför

sålunda försämrade villkor för enskilt byggande och en fördyrad

byggnadsproduktion. För att öka flexibiliteten och förbättra

produktutvecklingen inom byggsektorn bör därför

konkurrensvillkoret avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1991 i enlighet

med förslagen i motionerna Bo252 (fp) yrkande 12 och Bo411 (m)

yrkande 19. Utskottets ställningstagande i denna del bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:29.beträffande konkurrensvillkoret

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo252 yrkande 12

och 1990/91:Bo411 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

39.Förmedlingsrätten för nybyggda bostadsrättslägenheter

(mom. 30)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar med "hänvisning

härtill" bort ha följande lydelse:

I en gemensam reservation (m) och (fp) till föregående års

bostadsbetänkande anförde reservanterna:

Det är ett ovedersägligt faktum att många människor önskar bo

med bostadsrätt. Denna upplåtelseform förenar enskilt ägande och

gemensamt ansvarstagande på ett sätt som tilltalar många

människor. Det finns enligt utskottets mening mot bakgrund härav

starka skäl som talar för att åtgärder bör vidtas för att

möjliggöra för fler människor att bo med bostadsrätt. Som en av

dessa åtgärder bör enligt utskottets mening ingå att

tillförsäkra dem som bostadssparar i

bostadsrättsorganisationerna eller i bank via en sådan

organisation en rimlig andel av de nya bostadsrättslägenheter

som uppförs. Det förekommer relativt ofta att kommunerna med

utnyttjande av sin anvisningsrätt förmedlar en alltför stor

andel av lägenheterna till icke bostadssparare. Det är

naturligtvis inte rimligt att de som genom sitt sparande på ett

aktivt sätt bidrar till att nya bostadsrättslägenheter kommer

till endast i begränsad utsträckning kan få tillgång till dessa

lägenheter. I propositionen om kommunal bostadsanvisningsrätt

m.m. (prop. 1987/88:35, s.31) har också dåvarande

bostadsministern -- med hänvisning till en överenskommelse

mellan Storstockholms bostadsförmedling och HSB -- uttalat sig

för att en kommunal förmedling av 20 % av ny- och ombyggda

bostadsrättslägenheter kan vara en rimlig riktpunkt i fråga om

den högsta andel som bör kunna bli föremål för kommunal

anvisningsrätt.

Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt utskottets mening

ett mål sålunda vara att bostadslånereglerna ändras så att högst

20 % av de nyproducerade bostadsrättslägenheterna får förmedlas

av kommunen. Härigenom uppfylls också de intentioner i detta

avseende som riksdagen tidigare uttalat sig för.

Bostadsutskottet delar vad som i reservationen anförts.

Riksdagen bör därför med anledning av motionerna Bo252 (fp)

yrkande 6 och Bo411 (m) yrkande 10 som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet anfört om förmedlingsrätten till

nybyggda bostadsrättslägenheter.

dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:30.beträffande förmedlingsrätten för

nybyggda bostadsrättslägenheter

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo252

yrkande 6 och Bo411 yrkande 10 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

40.Aktieutdelningen från allmännyttiga bostadsföretag (mom.

31)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks sålunda"

bort ha följande lydelse:

Genom ett riksdagsbeslut hösten 1987 skapades särskilda regler

beträffande aktieutdelningen för de allmännyttiga bostadsföretag

som är organiserade som aktiebolag. Genom beslutet har dessa

företags självbestämmande på denna punkt beskurits på ett sätt

som inte är acceptabelt. I motioner (m), (fp) och (c) restes

också invändningar mot att särskilda regler skulle fastställas i

fråga om aktieutdelningen från de allmännyttiga företagen. Dessa

invändningar äger enligt utskottets mening fortsatt giltighet. I

enlighet med aktiebolagens regler bör det därför vara

aktieägarna som bestämmer utdelningens storlek också för de

allmännyttiga bostadsföretagen. Den införda begränsningen för

dessa företag bör sålunda upphävas i enlighet med förslagen i

motionerna Bo252 (fp) yrkande 21 och Bo411 (m) yrkande 7.

Utskottets ställningstagande i denna del bör ges regeringen till

känna.

dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:31.beträffande aktieutdelningen från

allmännyttiga bostadsföretag

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo252 yrkande 21

och Bo411 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

41.Kostnadskontrollen vid den statliga bostadslångivningen

(mom. 32)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51

börjar med "Bostadsutskottet delar" och på s. 52 slutar med

"avseende produktionskostnadsprövningen" bort ha följande

lydelse:

Dagens bostadsfinansieringssystem är så krångligt och styrande

för bostadsproduktionen att det snarast måste ersättas av ett

system som innefattar ett mindre subventionsmoment och en större

grad av frihet för den byggande. I avvaktan på att detta nya

finansieringssystem kan införas finns det enligt

bostadsutskottets mening anledning att vidta de förbättringar i

dagens system som är möjliga. En sådan möjlig förbättring är att

ta bort kostnadskontrollen vid den statliga bostadslångivningen.

Utskottet delar mot bakgrund av det ovan anförda inte

uppfattningen att det med dagens kostnadskontroll skulle vara

möjligt att hålla bostadskostnaderna nere. Det finns snarare

anledning hävda att kostnadskontrollen har en rakt motsatt

verkan. Den tvingar ofta fram ändringar i planer och

projektering som förlänger produktionstiden och därmed också

ökar kostnaderna.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt

bostadsutskottets mening kostnadskontrollen vid den statliga

bostadslångivningen tas bort i enlighet med förslagen i

motionerna Bo252 (fp) yrkande 13 och Bo411 (m) yrkande 18 a.

Utskottets ställningstagande i denna del bör ges regeringen till

känna.

dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:32.beträffande kostnadskontrollen vid den

statliga bostadslångivningen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo252 yrkande 13

och Bo411 yrkande 18 a som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

42.Mindre genomgripande upprustning (mom. 33)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52

börjar med "Motsvarande motionsyrkande" och slutar med "avstyrks

sålunda" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer med vad som i motion Bo201 (c)

anförts om villkoren för statliga ombyggnadslån till egnahem.

Nuvarande lånevillkor bör ses över i syfte att förhindra att de

medverkar till att ombyggnaderna blir mer genomgripande än vad

som är nödvändigt. Det bör sålunda vara möjligt att belåna även

mindre genomgripande upprustning av egnahem. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att moment 33 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

33.beträffande mindre genomgripande upprustning

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo201 såvitt nu

är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

43.Hyresgästyttrande vid ombyggnadslån (mom. 34)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53

börjar med "Utskottet har" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

När beslutet att införa yttrande från hyresgästförening som

krav för ombyggnadslån fattades år 1986 reserverade sig

ledamöter från moderata samlingspartiet. I den nu aktuella

motionen från detta parti redovisas olika missförhållanden som

kravet på hyresgästyttrande lett fram till. Det kan således

exempelvis inträffa att ingen av de boende i en fastighet som

skall byggas om är medlem i den organisation som fattar beslut

för deras räkning. Bostadsutskottet anser bl.a. mot denna

bakgrund att kravet på ett formellt hyresgästyttrande starkt kan

ifrågasättas.

Ombyggnaden av en fastighet är främst en angelägenhet för

fastighetsägaren och berörda hyresgäster, som bäst sköts utan

inblandning av vare sig organisationer eller myndigheter. Det

bör i stället vara självklart att en fastighetsägare som avser

att renovera sin fastighet skall informera berörda hyresgäster

om sina planer. Hyresgästerna bör sedan själva få avgöra i

vilken form de vill samråda och diskutera med fastighetsägaren.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo411 (m),

yrkande 5 såvitt nu är i fråga, leder fram till slutsatsen att

kravet på hyresgästyttrande vid ombyggnadslån snarast bör

avskaffas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Utskottets ställningstagande får även anses innebära att

de frågor om hyresgästyttrandet som behandlas i motion Bo252

(fp) kommer att få sin lösning.

dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

34.beträffande hyresgästyttrande vid ombyggnadslån

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo252

yrkande 27 och 1990/91:Bo411 yrkande 5, båda yrkandena såvitt nu

är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

44.Hyresgästyttrande vid ombyggnadslån (mom. 34)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53

börjar med "Utskottet har" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet anser att hyresgästernas inflytande vid

ombyggnad och underhåll bör förstärkas genom att besluten fattas

av de boende som verkligen är berörda av en åtgärd. Enligt

rådande ordning utövas inflytandet av en hyresgästorganisation.

Detta kan ibland leda till att de närmast berörda hyresgästernas

intresse inte tas till vara på det sätt de önskar. Utskottet

anser därför att det hyresgästyttrande som krävs för att

ombyggnadslån skall beviljas fortsättningsvis bör utfärdas av

hyresgästerna i den fastighet som skall byggas om på det sätt

som föreslås i folkpartimotionen Bo252. En sådan ordning torde

medverka till att ombyggnader sker med större varsamhet. Enligt

utskottets mening är kravet på att hyresgästinflytandet skall

utövas av hyresgästerna själva också en förutsättning för att de

boende skall kunna ta ansvar för den egna bostaden.

Utskottet instämmer också i förslaget att

lägenhetsinnehavarens medgivande normalt skall krävas för

ombyggnad inne i lägenheten. Det bör dock betonas att nödvändiga

reparationsåtgärder på olika tekniska system, exempelvis byte av

rörstammar, måste kunna genomföras utan att varje enskild

lägenhetsinnehavare tar ställning i frågan.

Utskottets ovanstående överväganden med anledning av förslagen

i motion Bo252 (fp) yrkande 27 såvitt nu är i fråga om

hyresgästinflytandet över underhållet bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Detta innebär också att

förslagen i motion Bo411 (m) yrkande 5 såvitt nu är i fråga till

viss del tillgodoses.

dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

34.beträffande hyresgästyttrande vid ombyggnadslån

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo252

yrkande 27 och 1990/91:Bo411 yrkande 5, båda yrkandena såvitt nu

är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

45.Avveckling av räntestödet för underhåll (mom.35)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Jan

Sandberg (m) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53

börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "höga

boendekostnader" bort ha följande lydelse:

Systemet med räntesubventioner till fastighetsunderhåll

riskerar att leda till en osund fastighetsförvaltning.

Räntestödet uppmuntrar till lånefinansiering av underhållet av

såväl gemensamma utrymmen som de enskilda lägenheterna. Följden

blir att kostnader som självklart bör bäras av dagens boende

skjuts framåt till kommande hyresgäster. En sundare

fastighetsförvaltning kan erhållas om nuvarande räntestöd

avvecklas och i stället ersätts med skattebefriade

reparationsfonder.

Avvecklingen bör inledas med att inga nya underhållsåtgärder

beviljas räntestöd. På grund av tidpunkten för

riksdagsbehandlingen av detta ärende kan inte avvecklingen

inledas den 1 april i år som föreslagits i motion Bo244 (c) utan

bör i stället påbörjas den 1 juli enligt förslaget i motion

Bo230(m).

Vad utskottet nu anfört med anledning av de aktuella

motionsyrkandena bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

35.beträffande avveckling av räntestödet för underhåll

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo230

yrkande 5 och 1990/91:Bo244 yrkande 16 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

46.Ändrade regler för räntestöd (mom. 36, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 45

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Jan

Sandberg (m) och Birger Andersson (c) anser att den del av

utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Inte heller" och

slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att avvecklingen av räntestödet bör inledas

den 1 juli i år. Några regeländringar för detta stöd är mot

denna bakgrund inte meningsfulla. Motion Bo252 (fp) yrkande 37

avstyrks.

47.Ändrade regler för räntestöd (mom. 36)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54

börjar med "Inte heller" och slutar med "avstyrks således" bort

ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anser att räntestödet för underhåll av

bostäder bör begränsas på det sätt som föreslagits i motion

Bo252 (fp) yrkande 37. På sikt bör denna subventionsform kunna

ersättas av bl.a. skattebefriade reparationsfonder. Redan nu bör

dock villkoren för räntestödet ändras så att stöd inte utgår

till åtgärder i enskilda lägenheter. Denna del av räntestödet

leder endast till en ren lånefinansiering av det löpande

lägenhetsunderhållet. Räntestöd bör fortsättningsvis inte heller

utgå till miljonprogrammets årgångar.

Det bör ankomma på regeringen att snarast göra de

regeländringar som krävs för att genomföra de av utskottet

förordade begränsningarna av räntestödet. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

36.beträffande ändrade regler för räntestöd

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo252 yrkande 37

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

48.Skattebefriade reparationsfonder (mom. 37)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54

börjar med "Utskottet har" och på s. 55 slutar med "yrkande 3"

bort ha följande lydelse:

Ett system för fastighetsunderhåll bör inrättas som gör det

möjligt att finansiera såväl det långsiktiga som kortsiktiga

underhållet ur hyresinkomsterna från fastigheten. Denna typ av

åtgärder bör således inte lånefinansieras utan bekostas av dem

som för tillfället bor i fastigheten. En viss kapitaluppbyggnad

och omfördelning över tiden är dock nödvändig även vad gäller

fastighetsunderhållet. Detta bör ske genom skattebefriade

underhållsfonder enligt de förslag som förs fram i motioner från

m, fp och c. I likhet med motionärerna anser utskottet att det

är viktigt att det finns en långsiktig planering av underhåll av

lägenheter för att garantera en god boendemiljö och för att

hålla nere hyreskostnaderna. En sådan förutseende, långsiktig

planering sker bäst genom att en del av hyran avsätts till

särskilda underhållsfonder. På sikt kommer dessa fonder att

medverka till att hyreshöjningar kan hållas tillbaka i

renoverade fastigheter och att den nuvarande detaljregleringen

och byråkratin genom den statliga stödgivningen starkt

begränsas.

De närmare villkoren för fastighetsägarnas rätt att fondera

medel till underhåll av lägenheterna skattefritt bör bli föremål

för vissa vidare överväganden. Möjligheterna till inflytande för

de enskilda hyresgästerna över det löpande underhållet i den

egna lägenheten bör därvid beaktas. Det bör ankomma på

regeringen att med utgångspunkt i förslagen i de aktuella

motionerna utarbeta förslag i frågan och därefter snarast

återkomma till riksdagen.

Vad utskottet ovan anfört om skattebefriade reparationsfonder

med anledning av motionerna Bo252 (fp) yrkande 23, Bo402 (m)

yrkande 18 samt Bo413 (c) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

37.beträffande skattebefriade reparationsfonder

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo252

yrkande 23, 1990/91:Bo402 yrkande 18 och 1990/91:Bo413 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

49.De kommunala VA-näten (mom. 38)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55

börjar med "Bostadsutskottet delar" och på s. 56 slutar med

"riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den oro för VA-näten som centerpartiets

partimotion ger uttryck för. Det förfall som i dag hotar

VA-näten i många städer och tätorter kan inte tillåtas

fortsätta. Det är av central betydelse att det problemområde som

beskrivs i den aktuella motionen i fortsättningen ägnas större

uppmärksamhet. Risken är annars mycket stor för

samhällsekonomisk misshushållning vad gäller vatten- och

avloppssystemet i många tätorter. Den nuvarande

renoveringstakten av VA-näten är orimligt låg. Vissa beräkningar

ger vid handen att det med den nuvarande förnyelsetakten kommer

att ta 400--500 år att byta ut landets vattenledningar. Detta

skall ställas mot de befintliga VA-ledningarnas tekniska

livslängd på 20--100 år.

Enligt utskottets mening är det mot bakgrund av de omfattande

problemen i dagens VA-nät nu nödvändigt att utforma ett

målmedvetet åtgärdsprogram för att undanröja ett framtida

sammanbrott av dessa nät. Åtgärdsprogrammet bör inriktas på att

fram till år 2000 i första hand förnya det VA-nät som anlagts

före år 1965. Programmet bör inte enbart innefatta en

inventering för att klarlägga behovet av underhåll när det

gäller VA-näten. En redovisning av de effekter på miljön som den

eftersatta förnyelsen innebär bör vara en central uppgift. Det

måste också klarläggas hur kommunerna skall kunna få ekonomiskt

utrymme för insatserna.

Parallellt med dessa insatser är det viktigt att utveckla nya

och bekväma metoder på detta område som mer effektivt svarar mot

det ekologiska systemet och naturens eget kretslopp.

Utskottet föreslår mot den redovisade bakgrunden att

regeringen kallar kommunerna till överläggningar om ett

åtgärdsprogram. Regeringen bör därefter återkomma med förslag

till riksdagen om ett statligt stimulansbidrag för att snabbt

komma i gång med åtgärderna. Vad utskottet anfört i denna fråga

med anslutning till centerpartiets partimotion Bo306 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån

motion Bo250 (fp) inte kan anses vara tillgodosedd genom

utskottets ställningstagande avstyrks denna motion.

dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

38.beträffande de kommunala VA-näten

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo306 och med

avslag på motion 1990/91:Bo250 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

50.Upphävande av beslutet om ett nytt

bostadsfinansieringssystem (mom. 39)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57

börjar med "I samband" och på s. 58 slutar med "avstyrks

sålunda" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett väl fungerande

bostadsfinansieringssystem måste vara stabilt och kunna fungera

över en längre tid och under skiftande ekonomiska förhållanden.

Som konstateras i motionerna från moderata samlingspartiet,

folkpartiet liberalerna och centerpartiet uppfyller inte det nya

finansieringssystemet dessa krav.

Statens stöd till bostadsbyggandet är en del av den ekonomiska

politiken. En ansvarsfull ekonomisk politik har som ett av sina

grundläggande syften att hålla inflationen på en låg nivå. En

sådan politik innebär också en press nedåt på räntan.

Enligt riksdagens beslut i december 1990 skall, efter utgången

av 1992, även det befintliga bostadsbeståndet omfattas av det

nya systemet. Detta innebär alltså att räntebidragen avses

"omformas" till räntelån. Även om regeringen formellt kan anses

ha rätt att vidta denna förändring fråntar detta inte staten

från det moraliska ansvaret gentemot låntagarna.

De som inte vill gå in i det nya räntelånesystemet, med alla

dess osäkra faktorer om den framtida utvecklingen, kommer i ett

slag att få dramatiskt ökade boendekostnader. En sådan

förändring är inte acceptabel, inte minst mot bakgrund av att de

borttagna subventionerna inte samtidigt används till att sänka

det totala skattetrycket.

De som av ekonomiska skäl inte kan stå utanför det nya

systemet kan i en framtid komma att finna att de är ägare till

ett småhus vars skulder överstiger det pris de kan få ut vid en

försäljning. Detta är inte godtagbart.

Det finns en rad svagheter och problem med det nya

finansieringssystemet. Det minskar statens intresse av att

bedriva antiinflationspolitik. Vid låg inflation och högt

ränteläge kommer det att medföra en betydande ekonomisk

belastning på statsbudgeten.

Det kan dessutom leda till sjunkande fastighetspriser och

innebära att fastigheterna måste säljas till ett lägre pris än

summan av investeringslånet och räntelånet. Systemet skulle

också med all sannolikhet leda till att det i det närmaste blir

omöjligt att bygga i glesbygd.

Vad som nu anförts innebär att beslutet om räntelån bör rivas

upp. I de nu behandlade motionerna lämnas förslag till hur ett

system för nya bostäder bör utformas. Det bör bygga på enhetlig

beräkningsmetod, vara neutralt och således utgå lika för alla

byggherrar och upplåtelseformer. Inom ramen för ett sådant

system bör utgående räntebidrag minskas genom årlig upptrappning

av den garanterade räntan.

Subventionerna skall utformas så att statlig detaljstyrning

och olika regleringar slopas. Systemet får således inte styra

bostädernas storlek, utformning och upplåtelseformer. Dessa

faktorer skall styras av konsumenternas efterfrågan.

Länsbostadsnämnderna bör avskaffas, en översyn av

bruksvärdessystemet göras och lätthanterliga villkor för

finansieringen av bostadsbyggandet skapas.

För befintliga bostäder behålls nuvarande

räntesubventionssystem. Upptrappningstakten av den garanterade

räntan bör dock anpassas till det nya systemet på så sätt att

kostnadsparitet uppnås. Vad nu anförts får inte innebära några

drastiska förändringar av de boendes villkor.

Utskottet anser slutligen att ett nytt

bostadsfinansieringssystem, byggt på ovan skisserade enhetslån

och med möjlighet till omfördelning över tiden, bör kombineras

med insatser för ett ökat bosparande.

I enlighet med förslagen i de nu behandlade motionerna (m),

(fp) och (c) bör därför beslutet upphävas. I stället bör ett

nytt bostadsfinansieringssystem enligt de i samma motioner och i

enlighet med ovan angivna riktlinjer införas. Utskottets

ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:39.beträffande upphävande av beslutet om

ett nytt bostadsfinansieringssystem

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo225

yrkande 6, 1990/91:Bo236, 1990/91:Bo239, 1990/91:Bo244 yrkande

8, 1990/91:Bo252 yrkandena 14, 31 och 32, 1990/91:Bo402

yrkandena 14, 15 och 17 samt 1990/91:Bo411 yrkande 17 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

51.Stödgrundande åtgärder (mom. 40, motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med

"Det har" och slutar med "hänvisning härtill" bort ha följande

lydelse:

Det är utskottets principiella uppfattning att det s.k.

räntelånesystemet inte bör införas i enlighet med motionsförslag

(m). Skäl saknas sålunda att diskutera detaljer i detta system.

Vänsterpartiets partimotion Bo221 yrkande 6 avstyrks sålunda.

52.Stödgrundande åtgärder (mom. 40)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58

börjar med "Det har" och slutar med "hänvisas härtill" bort ha

följande lydelse:

Det bör enligt utskottets mening vara en strävan att stärka

hyresgästernas inflytande över sitt boende. Inte minst gäller

detta i situationer där underhåll eller ombyggnad av den egna

lägenheten är aktuell. För att ge de boende förbättrad möjlighet

att medverka i och påverka innehåll och omfattning m.m. av

sådana åtgärder bör därför av hyresgästerna anlitade konsulter i

framtiden kunna användas i en större utsträckning än vad som i

dag är fallet. Som ett förtydligande till beslutet om ett nytt

bostadsfinansieringssystem bör därför kostnad för

hyresgästkonsult omfattas av räntelån och subventioner enligt

det nya systemet i enlighet med förslaget i vänsterpartiets

partimotion Bo224 yrkande 6. Huvudparterna på hyresmarknaden är

överens om att så bör vara fallet. Utskottets ställningstagande

i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:40.beträffande stödgrundande åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo224 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

53.Uppföljningen av finansieringssystemets effekter (mom.

41, motiveringen)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser att den del av utskottets

yttrande som på s. 58 börjar med "Bostadsutskottet delar" och

slutar med "Motionens avstyrks" bort ha följande lydelse:

I enlighet med motionsförslag (m), (fp) och (c) bör beslutet

om det s.k. räntelånesystemet upphävas. Räntelånesystemet bör

sålunda inte införas. Någon uppföljning av systemet i enlighet

med förslaget i motion Bo215 (s) erfordras därmed inte. Motionen

avstyrks.

54.Räntebidragen vid överlåtelse av allmännyttans bostäder

(mom. 42)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59

börjar med "Vid sin" och slutar med "9 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Det förtjänar enligt bostadsutskottets mening ånyo att

framhållas att det i första hand är ett kommunalt ansvar att de

bostadspolitiska riktlinjerna omsätts i praktisk handling. Det

är sålunda ägaren/kommunen och de boende som skall avgöra om en

förändring från allmännyttig hyresrätt till bostadsrätt skall

komma till stånd. Riksdagen har också utformat en lagstiftning

som syftar till att underlätta för de boende att själva ta

ansvar för sitt boende bl.a. genom omvandling från hyresrätt

till bostadsrätt. Det finns sålunda goda motiv för uppfattningen

att dessa beslut inte skall styras genom att räntebidrag slopas

om allmännyttigt ägda bostäder omvandlas till bostadsrätter.

Utskottet tillstyrker med det nu anförda motionerna Bo244 (c)

yrkande 11, Bo252 (fp) yrkande 9 samt moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 yrkande 9.

dels att moment 42 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:42.beträffande räntebidragen vid

överlåtelse av allmännyttans bostäder

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo244

yrkande 11, 1990/91:Bo252 yrkande 9 och 1990/91:Bo402 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

55.Återinförande av taket i den s.k. räntebidragstrappan

(mom. 43)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59

börjar med "Motivet för" och på s. 60 slutar med "hänvisning

härtill" bort ha följande lydelse:

Redan i samband med att förslaget om att slopa taket i den

s.k. räntebidragstrappan lades fram hösten 1990 riktades

invändningar häremot i motioner (m) och (fp). Dessa invändningar

äger enligt utskottets mening fortsatt giltighet. I avvaktan på

att ett nytt bostadsfinansieringssystem införs bör sålunda taket

i räntebidragstrappan återinföras i enlighet med förslagen i

motionerna Bo252 (fp) yrkande 38 och Bo411 (m) yrkande 18 b.

dels att moment 43 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:43.beträffande återinförande av taket i

den s.k. räntebidragstrappan

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo252

yrkande 38 och 1990/91:Bo411 yrkande 18 b som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

56.Hyresrabatter (mom. 45)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Jan

Sandberg (m) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61

börjar med "Sedan utgången" och slutar med "yrkande 19" bort ha

följande lydelse:

Redan i samband med riksdagens beslut hösten 1982 om att

införa temporära stimulansåtgärder bl.a. i form av statsbidrag

för hyresrabatter restes invändningar mot regeringsförslaget i

motioner från m, fp och c. Därvid anfördes att eventuella

stimulansåtgärder avseende bostadsbyggandet borde ges en

inriktning som innebär att produktionen kommer att avse bostäder

som verkligen efterfrågas. Även om inga fler bostadshus blivit

berättigade till hyresrabatter sedan utgången av år 1985 finns

det enligt bostadsutskottets mening anledning hävda att

statsbidragsgivningen avseende redan utgående rabatter bör

upphöra per den 1 juli 1991.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo230 (m) yrkande

4 och Bo244 (c) yrkande 19 anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:45.beträffande hyresrabatter

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo230

yrkande 4 och 1990/91:Bo244 yrkande 19 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

57.Återflyttningsbidragen (mom. 46)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Jan

Sandberg (m) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61

börjar med "Det utgår" och slutar med "nu anförda" bort ha

följande lydelse:

När förslaget om införande av återflyttningsbidragen förelades

riksdagen hösten 1986 riktades invändningar häremot i motioner

från m, fp och c. Vad som i dessa motioner anförts om att

bidragen kan komma att motverka varsamma ombyggnader och

medverka till att den byggande blir mindre observant på

möjligheterna att hålla kostnaderna nere äger fortsatt

giltighet. Det kan sålunda med fog hävdas att

återflyttningsbidragen på sikt kan komma att innebära en

ytterligare ökning av boendekostnaderna.

Med hänvisning till det ovan anförda och mot bakgrund av

behovet av besparingar på statsbudgeten bör enligt

bostadsutskottets mening återflyttningsbidragen avvecklas

fr.o.m. den 1 juli 1991. Vad utskottet nu med anledning av

motionerna Bo230 (m) yrkande 3 och Bo244 (c) yrkande 21 anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:46.beträffande återflyttningsbidragen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo230 yrkande 3

och 1990/91:Bo244 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

58.Nybyggnadsbidragen (mom. 47)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Jan

Sandberg (m) och Birger Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62

börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 18" bort ha

följande lydelse:

Avsikten med att införa nybyggnadsbidragen var att genom

bidragen förverkliga bostadsbyggnadsprojekt som annars inte

skulle ha kommit till stånd. Det finns dock enligt utskottets

mening inte några tecken på att bidragen i sig på något

avgörande sätt skulle ha påverkat de obalanser som utmärker

dagens bostadsmarknad. Vad som behövs för att komma till rätta

med dessa problem är inte nya subventioner utan åtgärder av ett

betydligt mera grundläggande slag.

Förutom de ovan redovisade invändningarna mot

nybyggnadsbidragen kan de enligt bostadsutskottets mening

dessutom komma att verka kostnadshöjande. Utskottet delar med

hänvisning till det nu anförda uppfattningen i motionerna Bo230

(m) yrkande 2 och Bo244 (c) yrkande 18 om att nybyggnadsbidragen

bör avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1991. Vad utskottet nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:47.beträffande nybyggnadsbidragen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo230 yrkande 2

och 1990/91:Bo244 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

59.Ungdomsbostadsstödet (mom. 48)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c) och

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62

börjar med "De skäl" och på s. 63 slutar med "yrkande 35" bort

ha följande lydelse:

Ungdomsbostadsstödet är ännu ett exempel på hur regeringen

genom stimulanser och punktinsatser försöker komma till rätta

med grundläggande obalanser på bostadsmarknaden.

Ungdomsbostadsstödet har knappast inneburit att några nya

lägenheter tillkommit. Vad som behövs är i stället genomgripande

åtgärder som ger verkliga förbättringar och som innebär att

grunden läggs för en bostadspolitik med en helt ny inriktning.

Genom att skapa en fungerande bostadsmarknad löser man också

ungdomens bostadsfråga på det bästa sättet.

Med hänvisning till det nu anförda förordar utskottet att

ungdomsbostadsstödet avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1991 i

enlighet med vad som föreslås i motionerna Bo230 (m) yrkande 1,

Bo244 (c) yrkande 17 och Bo252 (fp) yrkande 35. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:48.beträffande ungdomsbostadsstödet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo230 yrkande 1,

1990/91:Bo244 yrkande 17 och 1990/91:Bo252 yrkande 35 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

60.Avveckling av ungdomsboendedelegationen (mom. 49)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63

börjar med "Enligt bostadsutskottets" och slutar med "nu

anförda" bort ha följande lydelse:

Tillsättandet av ungdomsbostadsdelegationen är ett av många

exempel på hur den socialdemokratiska regeringen i stället för

att sätta in konkreta och relevanta åtgärder försöker reglera

eller utreda fram resultat. Delegationen kan inte tillgodose

ungdomens bostadsönskemål. Vad som behövs är i stället

kraftfulla åtgärder av generell natur som skapar en dynamisk

bostadsmarknad där valfriheten är stor och utbudet av bostäder

styrs av efterfrågan. Ungdomsbostadsdelegationen bör mot

bakgrund härav avvecklas i enlighet med förslagen i motion Bo252

(fp) yrkande 36.

dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:49.beträffande avveckling av

ungdomsboendedelegationen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo252 yrkande 36

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

61.Tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse (mom. 50)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64

börjar med "Bostadsutskottet har" och på s. 65 slutar med

"165milj.kr." bort ha följande lydelse:

Riksantikvarieämbetet har under en följd av år påtalat att

behovet av medel för stöd till den kulturhistoriskt värdefulla

bebyggelsen klart överstiger gällande ram för långivningen och

att ramen därför bör höjas kraftigt. Även i år upprepar ämbetet

sitt budskap. I detta läge föreslår regeringen att ramen tvärtom

bör sänkas och bestämmas till ett belopp om 120milj.kr. under

det som riksantikvarieämbetet ansett som erforderligt. Det måste

betraktas som oförsvarligt av regeringen att på detta sätt

riskera att delar av vårt kulturarv går till spillo genom att

renoveringsåtgärder inte i tid kan sättas in. Det är enligt

bostadsutskottets mening uppenbart att behovet av medel för att

bevara vårt äldre byggnadsbestånd klart överstiger den i

budgetpropositionen föreslagna ramen. Tillstyrkanderamen för

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse bör därför bestämmas till

en nivå som möjliggör att angelägna åtgärder i detta

bostadsbestånd snarast kan komma till stånd. Utskottet

tillstyrker mot denna bakgrund förslaget i motion Bo230 (m) om

en ram för tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse på 240milj.kr. för nästa budgetår.

Regeringsförslaget samt motionsyrkanden som förordar ramar på

andra nivåer avstyrks.

dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

50.beträffande tillstyrkanderamen för kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Bo230 yrkande 10

samt med avslag på regeringens förslag i proposition 1990/91:100

bilaga 13 och motionerna 1990/91:Bo208, 1990/91:Bo224 yrkande

10, detta yrkande såvitt nu är i fråga, 1990/91:Bo244 yrkande 25

och 1990/91:Bo252 yrkande 42

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

b) medger att ramen för de antikvariska myndigheternas

tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. fastställs till

240000000kr. för budgetåret 1991/92,

62.Delramen för arkeologiska undersökningar (mom. 52)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65

börjar med "Delramen för" och på s. 66 slutar med

"regeringens förslag" bort ha följande lydelse:

Delramen för arkeologiska undersökningar har varit oförändrad

sedan möjligheten till detta stöd infördes år 1987. Enligt

uppgift överstiger efterfrågan på dessa medel nu ramen.

Utskottet anser att det är mycket angeläget att arkeologiska

undersökningar i samband med bostadsbyggande kommer till stånd i

erforderlig omfattning. Det är en angelägenhet för hela

samhället att på detta sätt kartlägga vårt kulturarv.

Kostnadsansvaret för undersökningarna bör således inte åvila

enskilda byggherrar och fastighetsägare. Den aktuella ramen bör

mot denna bakgrund fastställas på en sådan nivå att ett önskvärt

bostadsbyggande inte hindras för att nödvändiga arkeologiska

undersökningar ej kunnat finansieras.

Vad utskottet nu anfört innebär en anslutning till förslaget i

motion Bo230 (m) om att den aktuella delramen bör utökas till

10milj.kr. Om delramen under löpande budgetår inte fullt ut

skulle behöva användas för arkeologiska undersökningar bör

liksom i dag återstående medelsram kunna användas för övriga

ändamål inom ramen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Regeringens förslag avstyrks sålunda.

dels att moment 52 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

52.beträffande delramen för arkeologiska undersökningar

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Bo230 yrkande 11

och med avslag på regeringens förslag i proposition 1990/91:100

bilaga 13 medger att av ramen för de antikvariska myndigheternas

tillstyrkanden av tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. under budgetåret

1991/92 högst 10000000kr. får disponeras för tilläggslån

för arkeologiska undersökningskostnader i sambandmed

bostadsbyggande,

63.Avveckling av tilläggslångivningen till bostadshus yngre

än 30 år (mom. 53)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66

börjar med "Utskottet inleder" och på s. 67 slutar med "yrkande

41 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i förslagen i motionerna Bo230 (m)

yrkandena 12 och 13 samt Bo252 (fp) yrkande 41 om att

tilläggslångivningen till bostadshus yngre än 30 år bör upphöra

den 1 juli 1991. Stöd till ombyggnadsåtgärder i detta

bostadsbestånd bör i fortsättningen utgå inom ramen för de

vanliga bostadslånen. Framför allt är det dock nödvändigt att

ett system med underhållsfonder byggs upp så att

reparationsåtgärder i det äldre bostadsbeståndet normalt skall

kunna ske utan statliga subventioner. Den besparingseffekt som

avvecklingen av tilläggslån till bostadshus yngre än 30 år

medför ger också möjlighet att förbättra stödet till åtgärder i

den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Vad utskottet i

denna fråga anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 53 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

53.beträffande avveckling av tilläggslångivningen till

bostadshus yngre än 30 år

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo230

yrkandena 12 och 13 samt 1990/91:Bo252 yrkande 41 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

64.Beslutsramen för bostadshus yngre än 30 år (mom. 54)

Under förutsättning av bifall till reservation 63

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67

börjar med "Utskottet övergår" och slutar med "yrkande 4

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den aktuella låneformen bör avvecklas den

1 juli 1991. Någon ram för långivningen blir med ett sådant

ställningstagande inte aktuellt att fastställa.

Regeringsförslaget samt de behandlade motionsyrkandena avstyrks.

dels att moment 54 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

54.beträffande beslutsramen för bostadshus yngre än 30

år

att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 13 samt motionerna 1990/91:Bo220 yrkande 4

och 1990/91:Bo224 yrkande 10, det sistnämnda yrkandet såvitt nu

är i fråga,

65.Beslutsramen för bostadshus yngre än 30 år (mom. 54)

Jan Strömdahl (v) anser

dels

att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med

"Utskottet övergår" och slutar med "yrkande 4 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Boverket presenterade under år 1990 förslag om nya former för

stöd till ombyggnader och förbättringar av bostäder. Även

storstadsutredningen har presenterat vissa förslag på detta

område. Utskottet finner det mycket angeläget att regeringen

under år 1991 utifrån dessa underlag presenterar ett förslag om

ett förbättrat stöd till ombyggnader och underhåll m.m. I

avvaktan på att ett sådant förslag läggs fram bör ramen för

tilläggslån till bostadshus yngre än 30 år vidgas till

260milj.kr. på det sätt som föreslås i vänsterpartiets

partimotion. I miljonprogrammets områden bör det således vara

möjligt att erhålla ett bostadssocialt stöd för upprustning av

miljö och verksamhet inom ramen för tilläggslångivningen.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts tillstyrker

bostadsutskottet förslaget i vänsterpartiets partimotion Bo224

yrkande 10 såvitt nu är i fråga om en i förhållande till

regeringsförslaget med 40milj.kr. vidgad beslutsram för

tilläggslån till bostadshus yngre än 30 år. Även förslaget i

motion Bo220 (s) har därmed tillgodosetts. Vad utskottet anfört

i denna fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 54 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

54.beträffande beslutsramen för bostadshus yngre än 30

år

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Bo224 yrkande 10

såvitt nu är i fråga, samt med anledning av regeringens förslag

i proposition 1990/91:100 bilaga 13 och motion 1990/91:Bo220

yrkande 4

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

b) medger att beslut om tilläggslån för åtgärder i bostadshus

som är yngre än 30 år får meddelas inom en ram på

260000000kr. för budgetåret 1991/92,

66.Förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer (mom. 55)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68

börjar med "Bostadsutskottet gör" och slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

Redan när beslutet om att införa ett förvärvsstöd till

flerbarnsfamiljer togs våren 1987 reserverade sig representanter

för moderata samlingspartiet och folkpartiet mot denna nya

subventionsform. I stället förordade dessa partier att man genom

generella åtgärder inom bl.a. skatte- och familjepolitiken

skulle ge alla barnfamiljer ökade möjligheter att efterfråga

småhus med äganderätt. Dessa krav har sedan uppprepats ett

flertal gånger i olika sammanhang. Förvärvslånen har också visat

sig medföra en rad negativa effekter. Det handlar bl.a. om

orimliga marginaleffekter mellan dem som får stödet och dem som

blir utan, men också om olika former av styrande effekter på

människors förvärvsverksamhet m.m.

Mot den redovisade bakgrunden konstaterar utskottet nu med

tillfredsställelse att även regeringen vill avskaffa det

aktuella förvärvsstödet. Detta förslag tillstyrks och motioner

med förslag om fortsatt bidragsgivning avstyrks.

dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

55.beträffande förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer

att riksdagen bifaller regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 13 i fråga om avveckling av det statliga

stödet till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem och avslår

motionerna 1990/91:Bo210, 1990/91:Bo218, 1990/91:Bo219 yrkande 2

och 1990/91:Bo224 yrkande 5,

67.Förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer (mom. 55)

Jan Strömdahl (v) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68

börjar med "Det torde" och slutar med "till känna" bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet anser således att förvärvsstödet till

flerbarnsfamiljer för köp av egnahem utgör ett viktigt inslag i

det fördelningspolitiska stödsystemet. Även om det endast berör

ca 4500 hushåll per år går det till sådana hushåll som

verkligen är i behov av stöd. Det är därför inte rimligt att,

som regeringen föreslår, plötsligt slopa detta stöd av

"statsfinansiella skäl".

Enligt utskottets mening är således förvärvsstödet ett bra

exempel på en social bostadspolitik som når de mest angelägna

grupperna. Dessa kan utan detta stöd knappast efterfråga ett

äldre egnahem på en bostadsmarknad med hög efterfrågan och

därmed ofta orimligt höga priser.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen

bör avslå regeringsförslaget om ett slopat förvärvsstöd och som

sin mening ge regeringen till känna vad ovan anförts med

anledning av vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 5 samt

motionerna Bo210 (s), Bo218 (s) och Bo219 (s) yrkande 2.

dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

55.beträffande förvärvsstödet till flerbarnsfamiljer

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo210,

1990/91:Bo218, 1990/91:Bo219 yrkande 2 och 1990/91:Bo224 yrkande

5 och med avslag på regeringens förslag i proposition

1990/91:100 bilaga 13 i fråga om avveckling av det statliga

stödet till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

68.Statliga lån vid köp av permanentbostäder (mom.57)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69

börjar med "Även i" och slutar med "12 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

I vissa attraktiva områden kring våra kust- och

skärgårdssamhällen har konkurrensen och trycket från

fritidsintressena orsakat problem för den bofasta befolkningen.

Som framhålls i motion Bo532 (m) kan avfolkning bli en följd av

att allt fler bostäder köps upp av fritidsboende. Den bofasta

befolkningen har inte tillräcklig köpkraft för att kunna

förvärva de fastigheter som blir till salu. Vad som behövs är

därför åtgärder som på olika sätt säkrar de permanentboendes

möjligheter att bo kvar i de samhällen som är utsatta för ett

starkt tryck från fritidsintressena. Det gäller dels att ställa

mark till förfogande för såväl ny permanentbebyggelse som

fritidsbebyggelse, dels att ge den bofasta befolkningen samma

lånemöjligheter vid köp av befintliga hus som vid nybyggnad. De

förordade lånen bör bara utgå till på orten mantalsskrivna eller

till personer som i samband med förvärvet skriver sig där.

Flyttar låntagaren från den aktuella orten eller fastigheten

skall lånen sägas upp.

Vad bostadsutskottet nu med anledning av motion Bo532 (m)

yrkande 12 anfört om införandet av lån för bofast befolkning vid

förvärv av bostadsfastigheter i skärgårdsområden och

kustsamhällen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 57 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

57.beträffande statliga lån vid köp av permanentbostäder

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo532 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

69.Förvärvsstödet för vissa bostadshus (mom. 58)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 34 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion Bo252 (fp) om att

förvärvsstödet vid kommunalt förköp skall avskaffas. Denna

stödform har inte kunnat medverka till att förbättra de bofastas

situation i våra kustsamhällen. Andra och mer verkningsfulla

åtgärder måste sättas in för att möjliggöra för den bofasta

befolkningen att köpa hus i sin hembygd. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 58 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

58.beträffande förvärvsstödet för vissa bostadshus

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo252 yrkande 34

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

70.Den övre gränsen för radonbidrag (mom. 59)

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Birger Andersson (c),

Kjell Dahlström (mp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70

börjar med "Utskottet är" och slutar med "yrkande 8" bort ha

följande lydelse:

Radonförekomsten i våra bostäder utgör en oacceptabel

hälsorisk för många boende. Ett skyndsamt agerande från såväl

samhällets som de enskilda fastighetsägarnas sida är därför

nödvändigt för att undanröja dessa risker. När väl

radonförekomsten är känd kan det konstateras att de åtgärder

som krävs för att komma till rätta med problemen varken är

särskilt omfattande eller kostsamma. De allra flesta

saneringsåtgärderna stannar vid ett belopp under 50000kr.

För att inte ekonomiska faktorer skall hindra att nödvändiga

saneringsåtgärder kommer till stånd bör regeringen överväga en

höjning av den övre gränsen för radonbidraget till den nivå som

diskuteras i motionerna Bo227 (fp) och Bo242 (c). En sådan

höjning av gränsen kommer att medföra att flertalet

saneringsåtgärder kan utföras med stöd av ett oreducerat bidrag.

Vad utskottet ovan med anledning av förslagen om en höjning av

den övre gränsen för radonbidraget i motionerna Bo227 (fp)

yrkande 2 och Bo242 (c) yrkande 8 anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 59 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

59.beträffande den övre gränsen för radonbidrag

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo227

yrkande 2 och 1990/91:Bo242 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

71.Åtgärdsgrupp mot radon (mom. 60)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70

börjar med "Bostadsutskottet instämmer" och på s. 71 slutar med

"avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Radon i bostäder utgör ett av de allvarligaste hoten mot

folkhälsan. Under det senaste årtiondet har både kunskapen om

problemets omfattning och vilka motåtgärder som kan vidtas ökat.

Det är således inte baskunskaper, mätteknik eller åtgärdsmetoder

som saknas, inte heller utgiven information. Viktiga men alltför

svaga länkar i informations- och åtgärdskedjan är däremot

tillämpningen av befintliga kunskaper och de personella

resurserna för att sprida kunskaperna. Utskottet ställer sig mot

denna bakgrund bakom förslaget i motion Bo227 (fp) yrkande 1 om

att en åtgärdsgrupp för radonfrågor och andra frågor avseende

sjuka hus bör tillskapas.

Åtgärdsgruppen bör bildas av de specialister på området som

finns främst inom socialstyrelsen, boverket,

strålskyddsinstitutet, byggforskningsrådet och kommunförbundet.

Viktiga uppgifter för gruppen bör vara information, rådgivning,

utbildning, ledning av forskning och utveckling samt utvärdering

av samhällets åtgärder. En särskild insats bör göras för att

klarlägga berörda människors uppfattning om radonrisker och hur

man skall påverka dem att genomföra nödvändiga åtgärder i sina

bostadshus. Till förfogande för åtgärdsgruppens arbete bör

5milj.kr. ställas.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo227 (fp)

yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 60 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

60.beträffande åtgärdsgrupp mot radon

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo227 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

72.Kommunernas kartläggning av radonförekomsten (mom. 61)

Agne Hansson (c), Birger Andersson (c) och Kjell Dahlström

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71

börjar med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 7" bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet anser att kommunerna måste stimuleras att

genomföra en fullständig kartläggning av förekomsten av radon i

bostäder. Även om ansvaret för kartläggning av radonförekomst

m.m. primärt faller på kommunerna och de enskilda

fastighetsägarna är det sannolikt nödvändigt att även de

statliga insatserna på området ökas. Kartläggningsarbetet

fortgår inte alls i den takt som är nödvändig. Informationen

till de boende i olika riskområden med hög radonstrålning sprids

inte i tillräcklig utsträckning. Under tiden utsätts stora delar

av befolkningen i onödan för allvarliga hälsorisker. Förslaget i

centerpartimotionen Bo242 yrkande 7 om att genom statliga

insatser stimulera kommunerna att fullständigt kartlägga

förekomsten av radon i bostäder bör mot denna bakgrund vinna

riksdagens bifall. Erforderliga medel bör ställas till

regeringens förfogande för dessa insatser. Utskottet återkommer

till denna fråga i samband med behandlingen av anslagsfrågorna.

Vad utskottet nu anfört om stöd för kommunernas radoninsatser

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 61 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

61.beträffande kommunernas kartläggning av

radonförekomsten

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo242 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

73.Kommunernas kartläggning av radonförekomsten (mom. 61)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71

börjar med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 7" bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet anser att det är ytterst angeläget att

kommunerna snarast slutför karteringen av hälsofarliga

radonförekomster så att en heltäckande bild av situationen i

olika kommuner kan erhållas. Med tanke på de stora hälsorisker

som höga radonnivåer i våra bostäder kan medföra är

karteringsarbetet en uppgift som måste ges hög prioritet. En

heltäckande kartering är också en av förutsättningarna för det

vidare arbetet med information till berörda fastighetsägare och

genomförandet av nödvändiga saneringsåtgärder.

I karteringsarbetet bör de olika tekniker som i dag finns

tillgängliga utnyttjas. I en fp-motion, nyligen väckt med

anledning av miljöpropositionen, beskrivs en metod för

flygradiometriska mätningar som tagits fram av SGU samt föreslås

ett program för mätningar i befolkningstäta områden.

Möjligheterna att med annan typ av program påskynda

mätningsarbetet bör givetvis beaktas.

Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo242 (c) yrkande 7

anfört angående kommunernas kartläggning av radonförekomsten bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

dels att moment 61 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

61.beträffande kommunernas kartläggning av

radonförekomsten

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo242 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

74.Avveckling av återställningsbidragen (mom. 62)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71

börjar med "Återställningsbidraget har" och på s. 72 slutar med

"bör avslås" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion Bo245 (fp) om att

återställningsbidragen skall slopas. Stödet för

handikappanpassning av bostäder fyller ett stort behov, men

något särskilt bidrag för att sedan återställa dessa lägenheter

kan inte anses vara erforderligt. Att denna bidragsform är

överflödig visas inte minst av den mycket låga utnyttjandegraden

de senaste åren. Utskottets ställningstagande i frågan bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

62.beträffande avveckling av återställningsbidragen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo245 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,