Bet. 1990/91:BoU15

Bostadsutskottets betänkande

1990/91:BOU15

Bostadsförmedling m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna m.m.

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

BoU15

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker ett regeringsförslag om att vissa av de

tjänster som bostadsförmedlingen erbjuder skall kunna

avgiftsbeläggas. Det gäller t.ex. förmedling av lägenhetsbyten,

andrahandsuthyrningar och rumsuthyrningar. Med anledning av

motioner från samtliga partier gör utskottet ett

tillkännagivande som innebär att en allsidig utredning om den

kommunala bostadsförmedlingsverksamheten skall genomföras.

Utskottet gör dessutom med anledning av en motion (s) ett

tillkännagivande om skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol

att till bostadsförmedlingen anmäla lägenheter som genom den

rättsliga prövningen blir lediga. Övriga motionsyrkanden

avstyrks av utskottet.

Med anledning av utskottets ställningstaganden har avgivits

sex reservationer.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1990/91:109 föreslagit riksdagen

att anta de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande m.m.,

2. lag om ändring i jordabalken.

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av proposition 1990/91:109 väckta

motionerna

1990/91:Bo48 av Margareta Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att kommunerna får rätt att själva bestämma

om avgifter vid bostadsförmedlingarna.

1990/91:Bo49 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att kommunerna själva får avgöra hur

verksamheten med kommunal bostadsförmedling skall finansieras.

1990/91:Bo50 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att bostadsförmedlingsverksamhet

även skall få bedrivas av fristående förmedlingar i enlighet med

vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att såväl kommunala som fristående

bostadsförmedlingar skall få ta ut en avgift för att registrera

en bostadssökande i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar att fristående bostadsförmedlingar

skall ges rätt att ta ut ersättning vid bostadsförmedling i

enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Bo51 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar att 4 § lagen om kommunala åtgärder till

bostadsförsörjningens främjande m.m. skall ges följande ändrade

lydelse:

En kommun skall anordna bostadsförmedling om det inte är

uppenbart att behov saknas. I ett område -- -- --

Regeringen får bevilja en kommun undantag från skyldigheten

enligt första stycket.

1990/91:Bo52 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar om sådan ändring i bostadsförmedlingslagen

att kommunerna får rätt att själva bestämma om avgifter vid

bostadsförmedlingarna.

1990/91:Bo53 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:109

beslutar om sådan ändring i lagen om kommunala åtgärder till

bostadsförsörjningens främjande att kommun får rätt att ta ut

avgifter vid tillhandahållande av tjänster i samband med

bostadsförmedling i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om

kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande att

möjligheter öppnas att starta konkurrerande bostadsförmedlingar

i kommunerna i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Bo54 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ge kommunerna möjlighet att ta ut

avgifter för sin verksamhet i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av fjärde

paragrafen bostadsförsörjningslagen att ansvaret för bedömningen

av om en bostadsförmedling behöver inrättas entydigt läggs på

kommunen.

dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta motionerna

1990/91:Bo223 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bostadssociala åtgärder som förtur till

bostad i samband med skilsmässa.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So622.

1990/91:Bo224 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunal bostadsanvisningsskyldighet

och bostadsförmedlingens uppgifter.

1990/91:Bo237 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om offentligt drivna bostadsförmedlingar.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.

1990/91:Bo252 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

18. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om kommunal

bostadsanvisningsrätt,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bostadsförmedlingars rätt att ta ut

avgifter.

1990/91:Bo253 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en effektivare

bostadsförmedling.

1990/91:Bo402 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

21. att riksdagen upphäver lagen om kommunal

bostadsanvisningsrätt.

1990/91:Bo407 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att hyresnämnder och bostadsdomstol skall

meddela de kommunala bostadsförmedlingarna om lägenheter som

blir lediga genom utgången i tvist om förlängning av hyresavtal.

1990/91:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

20. att riksdagen beslutar att avskaffa

bostadsförsörjningslagen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjlighet för kommun att ta ut avgift

för bostadsförmedling,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bostadsförmedlingsverksamhet på

frivillig väg,

23. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om kommunal

bostadsanvisningsrätt (1978:397).

1990/91:Bo413 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i gällande lagstiftning att möjligheter finns att ta ut

avgift vid bostadsförmedling.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Lindesbergs kommun.

Utskottet

Bostadsförsörjningslagen m.m.

Upphävande av bostadsförsörjningslagen

Genom lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till

bostadsförsörjningens främjande -- bostadsförsörjningslagen --

åläggs kommunerna vissa uppgifter för att främja

bostadsförsörjningen. Det gäller bl.a.

skyldighet att svara för förmedling av statliga lån och bidrag

till bostadsbyggande m.m. samt att biträda med byggnadskontroll

och låneförvaltning och utöva insyn i bostadsrättsföreningar

(2§),

att fortlöpande bedriva bostadsförsörjningsplanering genom att

bl.a. upprätta bostadsförsörjningsprogram som antas av

kommunfullmäktige (3§) samt

att, om det behövs för att främja bostadsförsörjningen,

anordna avgiftsfri bostadsförmedling (4§).

Genom lagen ges en kommun dessutom rätt ställa medel till

förfogande för att nedbringa den enskildes kostnader för

anskaffande eller innehav av en fullvärdig bostad.

I motion Bo411 (m) erinras om de uppgifter kommunerna åläggs

genom bostadsförsörjningslagen. Enligt motionärerna lägger

statliga och kommunala myndigheter, byggare och fastighetsägare

som en följd härav varje år ned mycket stora resurser på

planering av byggandet. Denna planering bidrar enligt deras

mening dock inte till en förbättrad bostadsförsörjning.

Bostadsförsörjningslagen bör enligt motionens yrkande 20 därför

upphävas.

Bostadsutskottet har så sent som hösten 1990 haft att ta

ställning till ett motionsförslag om upphävande av

bostadsförsörjningslagen. Vad utskottet härvid anfört

(1990/91:BoU1 s. 26) om att lagen har en viktig funktion att

fylla när det gäller kommunernas möjligheter att fullgöra sina

uppgifter inom bostadsförsörjningen står fast. Motion Bo411 (m)

yrkande 20 avstyrks sålunda. Till frågan om den närmare

utformningen av lagen återkommer utskottet nedan.

Avgifter vid kommunal bostadsförmedling m.m.

Som i korthet redovisats ovan innebär bestämmelserna i

bostadsförsörjningslagen bl.a. att en kommun, om det behövs för

att främja bostadsförsörjningen, skall anordna avgiftsfri

bostadsförmedling. Regeringen kan också ålägga en kommun att

inrätta bostadsförmedling i det fall behov härav finns (4 §).

Även i övrigt är möjligheten att ta ut avgifter vid

bostadsförmedling begränsad genom lagstiftning. Ett uttryckligt

förbud att ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av

hyressökande för anvisning av sådan bostadslägenhet som inte är

fritidsbostad finns i 12 kap. 65 a § jordabalken. Att bryta mot

förbudet är straffbart och medför skyldighet att betala tillbaka

den otillåtna ersättningen. Undantag från avgiftsförbudet görs

dock för yrkesmässig bostadsförmedling. En avgift som bestäms av

kommerskollegium får då tas ut med stöd av förordningen

(1978:313) om taxa för yrkesmässig bostadsförmedling. Enligt

denna taxa (kommerskollegiets författningssamling KFS 1990:36,

KK:2) får dock ersättning tas ut endast om anvisningen leder

till att hyresavtal träffas. Om avtal inte kommer till stånd och

avgiften har betalats i förskott skall den betalas tillbaka. Den

högsta ersättning, inkl. mervärdeskatt, som i dag får tas ut för

förmedling av omöblerad lägenhet i en- eller flerfamiljshus är

1100 kr.

Förslag om avgifter vid kommunal bostadsförmedling läggs dels

fram i proposition 109, dels i motioner väckta såväl med

anledning av propositionen som under allmänna motionstiden 1991.

Genom proposition 109 föreläggs riksdagen ett förslag till

ändring i bostadsförsörjningslagen som innebär att vissa av de

tjänster som bostadsförmedlingen tillhandahåller skall kunna

avgiftsbeläggas. Enligt förslaget skall dock all anvisning av

bostad till bostadssökande som är registrerad hos kommunal

bostadsförmedling, liksom registrering av bostadssökande, vara

avgiftsfri. Tjänster som bostadsförmedlingen härutöver erbjuder

-- t.ex. förmedling av lägenhetsbyten, andrahandsuthyrningar och

rumsuthyrningar -- skall däremot få avgiftsbeläggas.

Enligt bostadsministern är det angeläget att den service som

bostadsförmedling ger kan utökas till att bl.a. omfatta

förmedling av lägenhetsbyten, andrahandsuthyrning och

rumsuthyrning. För dessa tjänster föreslås därför kommunen få ta

ut en avgift av dem som utnyttjar tjänsten. Enligt förslaget kan

kommunen genom ett avgiftsuttag få reella möjligheter att

finansiera en vidgad verksamhet. En rätt att ta ut avgift anges

dessutom stimulera kommuner som i dag saknar bostadsförmedling

att starta sådan verksamhet. Det skall enlig förslaget ankomma

på kommunen att bestämma avgiftens storlek. Därvid skall de

principer för avgiftsuttag som allmänt gäller för kommunerna

tillämpas, bl.a. självkostnadsprincipen.

Bostadsministern föreslår vidare att kommunerna inte skall

omfattas av de särskilda bestämmelserna i jordabalken avseende

taxor för yrkesmässig bostadsförmedling.

De framlagda lagförslagen omfattar förslag till ändringar i

1. lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till

bostadsförsörjningens främjande (4 §)

2. jordabalken (12 kap. 65 a §)

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

I sex med anledning av proposition 109 framlagda motioner,

liksom i fyra under allmänna motionstiden 1991 väckta motioner,

förs fram förslag som innebär att kommunernas möjligheter att

avgiftsbelägga bostadsförmedlingsverksamheten i princip skall

omfatta alla de tjänster förmedlingen erbjuder.

De med anledning av proposition 109 väckta motionerna innebär

i korthet följande.

En liten registreringsavgift skulle enligt motion Bo48 (s)

inte avskräcka de verkligt intresserade bostadssökande, men ha

en viss tröskeleffekt för den som står i kön "för säkerhets

skull". Enligt motionärerna kan dessutom olika former av

förmedlingsavgifter diskuteras. Med hänvisning härtill förordas

att kommunerna skall ges rätt att själva bestämma om avgifter

vid bostadsförmedling. Även i motion Bo49 (s) förs motsvarande

synpunkter fram.

En registreringsavgift skulle också enligt motion Bo50 (m)

bl.a. medföra att endast de som är seriöst intresserade av en

bostad skulle anmäla sig. Detta skulle effektivisera

verksamheten och leda till en bättre service. I motionens

yrkande 2, såvitt nu är i fråga, förordas med hänvisning härtill

att kommunala bostadsförmedlingar skall få ta ut en avgift för

att registrera en bostadssökande. Förslag om registreringsavgift

m.m. förs dessutom fram i motionerna Bo52 (mp), Bo53 (c) yrkande

1 samt Bo54 (fp) yrkande 1. Enligt motionerna får dock inte

avgiften vara så hög att den av ekonomiska skäl utestänger någon

från att söka bostad via den kommunala bostadsförmedlingen.

De under allmänna motionstiden väckta motionerna innefattar

följande förslag.

Bostadsförmedlingarna skall enligt motion Bo252 (fp) spela en

aktiv roll för att öka rörligheten på bostadsmarknaden och göra

denna effektivare. För att få resurser härför bör

bostadsförmedlingarna enligt motionens yrkande 19 ges möjlighet

att ta ut avgifter för sin verksamhet. Även i motionerna Bo253

(c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo411 (m) yrkande 21 samt

Bo413 (c) yrkande 9 förs motsvarande förslag fram -- detta med i

princip samma motivering.

Frågan om de allmänna grunderna för den kommunala

bostadsförmedlingens anordnande m.m. tas upp i fyra motioner.

Lediga lägenheter bör enligt vänsterpartiets partimotion Bo224

yrkande 12 i största möjliga utsträckning förmedlas av en

organisation med integritet och utan enskilt vinstintresse. Alla

hyreslägenheter skall enligt förslaget därför anvisas av en

kommunal bostadsförmedling. En ny lag om kommunal

bostadsanvisningsskyldighet förordas med hänvisning härtill.

Även i den med anledning av proposition 109 avgivna motionen

Bo51 (v) tas frågan om kommunal bostadsanvisningsskyldighet upp.

Enligt förslaget i motionen skall kommunen genom en ändring i

4§ bostadsförsörjningslagen åläggas att anordna

bostadsförmedling om det inte är uppenbart att behov saknas i

den aktuella kommunen. Regeringen skall dock kunna medge

undantag härifrån.

De kommunala bostadsförmedlingarna förmedlar enligt motion

Bo411 (m) yrkande 22 bevisligen få lägenheter. Enligt

motionärerna löses inte bostadsmarknadens problem genom

administrativa fördelningsorganisationer i kommunal regi, utan

genom att bostadspolitiken förändras. Med hänvisning härtill

förordas att bostadsförmedlingsverksamheten skall ske på

frivillig väg.

Enligt förslaget i den med anledning av proposition 109

framlagda motion Bo54 (fp) bör ansvaret för bedömningen av om

bostadsförmedling behöver inrättas entydigt läggas på kommunen.

I motionens yrkande 2 hemställs därför att 4§

bostadsförsörjningslagen omarbetas i enlighet härmed.

Bostadsutskottet behandlar först förslaget i propositionen

beträffande avgifter för vissa av bostadsförmedlingens

tjänster.

Förslaget i propositionen innebär att de kommunala

bostadsförmedlingarna skall ges möjlighet att ta ut avgift för

den del av verksamheten som inte avser anvisning av bostad till

bostadssökande eller registrering av sådan sökande. Detta

innebär att bostadsförmedlingens övriga tjänster som förmedling

av lägenhetsbyten, andrahandsuthyrningar och rumsuthyrningar får

beläggas med avgift. Förslaget, som inte har mött invändningar i

motioner eller annorledes, tillstyrks av utskottet.

När det gäller frågan om grunderna för när kommunal

bostadsförmedling skall anordnas och möjligheterna att

avgiftsbelägga bostadsförmedlingarnas verksamhet utöver vad

som följer av förslaget i propositionen och av utskottets

ställningstagande ovan vill utskottet anföra följande.

Enligt en av boverket nyligen publicerad undersökning avseende

bostadsmarknadsläget stod det i januari 1991 sammanlagt 580000

personer i de kommunala bostadsköerna. Även om det totalt sett

stora antalet köande inte innebär att det på alla orter finns en

lång bostadskö förhåller det sig så i vissa delar av landet,

inte minst i storstadsområdena. I den för kommunerna i

Storstockholm gemensamma bostadskön beräknas det sålunda finnas

ca 160000 personer. Mer än var tionde invånare står därmed i

bostadskön i detta område. Som framgår av regeringsförslaget (s.

4) har Kommunalförbundet för Stor-Stockholms Bostadsförmedling

(KSB) tillskrivit regeringen med begäran om lagändringar så att

det blir möjligt att finansiera delar av

bostadsförmedlingsverksamheten med avgifter. Det har också i

andra sammanhang från bl.a. kommunalt håll förts fram krav på

att kommunerna skall ges rätt att ta ut avgifter i samband med

sin bostadsförmedling. Även i vissa av de nu aktuella motionerna

förs, som framgår ovan, fram krav med denna innebörd.

Kommunernas arbete med att registrera de bostadssökande och

att hålla bostadsköerna aktuella m.m. är inte sällan omfattande

och kostsamt. Många kommuner har också betydande svårigheter att

inom ramen för dagens regelsystem administrera sin bostadskö på

ett effektivt sätt. Det kan enligt utskottets mening redan på

denna grund finnas anledning att se över de regler som i dag

gäller för den kommunala bostadsförmedlingen. Även om

bostadsförsörjningslagen under årens lopp har reviderats i olika

avseenden bygger den på de samhälls- och bostadsförhållanden som

rådde vid tiden för dess tillkomst i slutet av 1940-talet. Med

avseende på samhällsutvecklingen och kommunernas i väsentliga

delar ändrade roll kan det också mot bakgrund härav finnas

anledning att överväga utformningen av regelsystemet.

De krav som förts fram från bl.a. kommunalt håll beträffande

möjligheterna att avgiftsbelägga delar av den kommunala

bostadsförmedlingsverksamheten får ses som ett uttryck för de

svårigheter som många kommuner har att inom ramen för dagens

ordning bedriva verksamheten så ändamålsenligt som möjligt.

Först och främst drabbar detta naturligtvis de bostadssökande.

En låg effektivitet i förmedlingsverksamheten innebär att tiden

för förmedlingen förlängs och att lediga lägenheter inte kan

ställas till de köandes förfogande så snabbt som annars skulle

vara fallet. Det bör därför övervägas i vilken utsträckning

regeländringar m.m. kan främja kommunernas möjligheter att på

olika sätt effektivisera och förbättra sin

bostadsförmedlingsverksamhet. I övervägandena bör sålunda ingå

om införandet av avgifter för ytterligare delar av

förmedlingsverksamheten kan ge bättre förutsättningar för en

rationell hantering av bostadsköerna m.m. Övervägandena får dock

inte begränsas enbart till att avse ekonomiska styrmedel, utan

de bör även innefatta behovet av regeländringar i övrigt.

Sammantaget bör således översynen ges en bred inriktning, där

målet är att ge kommunerna förutsättningar att utifrån de lokala

förhållandena och behoven bedriva en så effektiv

bostadsförmedlingsverksamhet som möjligt.

Det nu anförda innebär att det som en del i översynen bör ingå

att kartlägga behovet och effekterna av att ge kommunerna

möjlighet att belägga också registrering av bostadssökande och

anvisning av bostad till sådan sökande med avgift. Det bör

sålunda klargöras om t.ex. någon form av registreringsavgift

skulle kunna bidra till bostadsköer som bättre än i dag speglar

det verkliga bostadsbehovet. I de fall avgifter blir aktuella

bör dessa tillföras förmedlingsverksamheten.

I den mån avgifter i bostadsförmedlingen blir aktuella får

dessa naturligtvis inte sättas så högt att bostadssökande med

berättigade behov av ekonomiska skäl avstår från att anmäla sig

till den kommunala bostadskön eller från att acceptera ett

erbjudande om bostad från förmedlingen. Det av utskottet ovan

tillstyrkta regeringsförslaget innebär att kommunerna med

beaktande av den s.k. självkostnadsprincipen skall få fastställa

avgifterna vid förmedling av lägenhetsbyten,

andrahandslägenheter och rum. Förslaget i denna del torde bl.a.

grundas på uppfattningen att kommunernas kostnader i dessa fall

inte är högre än att de kan accepteras. När det gäller sådana

tjänster som registrering och anvisning av bostad är dock

situationen delvis en annan. Enligt vad utskottet erfarit kan

självkostnaden i dessa fall ibland uppgå till betydande belopp.

Även om det är svårt att med exakthet beräkna kostnaden är det

uppenbart att det inte sällan kan vara fråga om kostnader av en

sådan storleksordning att det inte framstår som rimligt att ta

ut hela kostnaden av de bostadssökande. Det kan enligt

bostadsutskottets mening mot bakgrund härav finnas anledning att

i de nu aktuella fallen begränsa avgiftens storlek utöver vad

som följer av den s.k. självkostnadsprincipen. Den närmare

utformningen härav bör övervägas i det föreslagna

utredningsarbetet.

De nu förordade övervägandena avseende behovet av

regeländringar m.m. för att främja kommunernas möjligheter att

på olika sätt effektivisera och förbättra sin

bostadsförmedlingsverksamhet bör enligt utskottets mening ge nya

och bättre förutsättningar för kommunerna att bedriva

bostadsförmedling. Mot bakgrund härav bör övervägandena därför

omfatta också när kommunal bostadsförmedling skall inrättas. Som

framgår ovan innebär dagens regler i detta avseende att en

kommun skall anordna bostadsförmedling om det behövs för att

främja bostadsförsörjningen.

Vad utskottet nu med anledning av vänsterpartiets partimotion

Bo224 yrkande 12 samt motionerna Bo252 (fp) yrkande 19, Bo253

(c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo411 (m) yrkandena 21 och

22, Bo413 (c) yrkande 9, Bo48 (s), Bo49 (s), Bo50 (m) yrkande 2

såvitt nu är i fråga, Bo51 (v), Bo52 (fp), Bo53 (c) yrkande 1

samt Bo54 (fp) anfört om en allsidig utredning om den kommunala

bostadsförmedlingsverksamheten bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Till frågan om avgifter m.m. vid privata

förmedlingar återkommer utskottet nedan.

De kommunala bostadsförmedlingarna i övrigt

Med hänvisning till motiveringen i motion So622 föreslås i

vänsterpartiets partimotion Bo223 yrkande 1 att den förälder som

vid en skilsmässa inte får vårdnaden av barn skall få förtur i

bostadskön. Enligt motionärerna kan detta bl.a ge föräldern en

bostad nära barnet.

Frågan om efter vilka principer m.m. fördelningen av

tillgängliga bostäder skall ske till de bostadssökande är en i

huvudsak kommunal uppgift. Denna ordning bör enligt

bostadsutskottets mening bestå. Det bör sålunda även

fortsättningsvis ankomma på kommunerna att med utgångspunkt i

bl.a. de lokala förhållandena fastställa de principer m.m.

enligt vilka den kommunala bostadsförmedlingen skall förmedla

tillgängliga lägenheter. Motionen, i den mån den inte kan anses

tillgodosedd genom vad som nu redovisats, avstyrks.

Det har enligt motion Bo407 (s) framkommit att lägenheter som

blir lediga efter beslut från hyresnämnder och bostadsdomstolen

inte lämnas till bostadsförmedlingen. För att kommunerna skall

få kännedom om lägenheter som på detta sätt blir lediga och

därmed ges möjlighet att agera gentemot fastighetsägaren

föreslås i motionen att hyresnämnderna och bostadsdomstolen

alltid skall meddela bostadsförmedlingen vilka lägenheter som

blir lediga till följd av utgången i tvist om förlängning av

hyresavtal.

De lägenheter som till följd av utslag i hyresnämnd och

bostadsdomstol blir lediga bör enligt utskottets mening i

princip tillföras den reguljära hyresmarknaden. Enligt

utskottets uppfattning bör hyresnämnderna och bostadsdomstolen

meddela den kommunala bostadsförmedlingen vilka lägenheter som

genom den rättsliga prövningen blir lediga. Det bör ankomma på

regeringen att utforma de närmare reglerna härför. Vad utskottet

nu med anslutning till förslaget i motion Bo407 (s) anfört om

skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol att anmäla lediga

lägenheter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Avgifter vid privat bostadsförmedling m.m.

I två med anledning av proposition 109 väckta motionsyrkanden

förs fram förslag om från kommunerna fristående

bostadsförmedlingar.

Det skulle enligt motion Bo50 (m) medföra stora fördelar med

ökad konkurrens i bostadsförmedlingsverksamheten genom att t.ex.

olika aktörer som privata och allmännyttiga fastighetsägare

själva förmedlar lägenheter. Enligt motionärerna borde även

andra fristående förmedlingar kunna erbjuda motsvarande

tjänster. Med hänvisning härtill förordas att

bostadsförmedlingsverksamheten också skall få bedrivas av

fristående förmedlingar -- yrkande 1. Enligt förslaget skall

dessa förmedlingar ges rätt att ta ut ersättning för sin

verksamhet -- yrkande 2 såvitt nu är i fråga samt yrkande 3.

Enligt motion Bo53 (c) kan det av bl.a. sociala skäl vara

befogat att öppna möjligheterna för konkurrens inom

bostadsförsörjningsområdet. Syftet härmed anges vara att

förbättra effektiviteten och motverka att kommunala

bostadsförmedlingar tar ut alltför höga avgifter. Med hänvisning

härtill förordas i motionens yrkande 2 att

bostadsförsörjningslagen skall ändras så att konkurrerande

bostadsförmedlingar kan öppnas. Även i den under allmänna

motionstiden väckta motion Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i

fråga förs motsvarande förslag fram.

Motivledes anförs i motion Bo54 (fp) att fristående

bostadsförmedlingar självfallet kan spela en betydelsefull roll.

I den under allmänna motionstiden väckta motion Bo237 (m)

yrkande 3 begärs ett riksdagens tillkännagivande som synes

innebära att privata bostadsförmedlingar skall få inrättas. I

motiveringen härför, som återfinns i motion A766, anförs att

lägenhetsförmedlingen sker genom en centraliserad offentlig

myndighet -- bostadsförmedlingen -- i en form som bl.a. leder

till uppkomsten av köer och godtycke. Enligt motionärerna utgör

bostadsförmedlingar ett kartellhinder mot hyresgästernas

frihet att söka bostad.

När det gäller frågan om inrättandet av från kommunerna

fristående bostadsförmedlingar kan utskottet konstatera att

det i dag inte finns något hinder mot att bedriva privat

bostadsförmedlingsverksamhet. Som framgår ovan har från det

generella förbudet i hyreslagen (12 kap. 65 a § jordabalken) mot

att ta ut avgift vid bostadsförmedling undantagits yrkesmässig

bostadsförmedling. En avgift som bestäms av kommerskollegium får

vid sådan förmedling tas ut med stöd av förordningen (1978:313)

om taxa för yrkesmässig bostadsförmedling. Enligt

kommerskollegiets taxa får ersättning tas ut om anvisningen

leder till att hyresavtal träffas. Förslagen i motionerna Bo237

(m) yrkande 3, Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo50

(m) yrkandena 1, 2 såvitt nu är i fråga samt 3 och Bo53 (c)

yrkande 2 är därmed i allt väsentligt redan tillgodosedda.

Motionerna avstyrks.

Lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt

Lagen (1987:1274) om kommunal bostadsanvisningsrätt --

anvisningsrättslagen -- ger rätt för en kommun att anvisa

bostadssökande till bostadslägenhet som upplåts med hyresrätt

eller bostadsrätt för annat ändamål än fritidsändamål. Lagen

bygger på att överenskommelser om anvisningsrätt i första hand

skall träffas mellan kommuner och husägare eller deras

organisationer. Om överenskommelser inte kan nås ger lagen

kommunerna möjlighet att hos hyresnämnden ansöka om ett beslut

om anvisningsrätt för lägenheterna i ett visst hus. Beslutet kan

förenas med vite och innebär bl.a. förbud för husägaren att

upplåta en ledig lägenhet, som omfattas av beslutet, till någon

annan än den som kommunen anvisar.

I moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 21 samt

i motionerna Bo252 (fp) yrkande 18 och Bo411 (m) yrkande 23

hemställs att anvisningsrättslagen skall upphävas. Enligt den

förstnämnda motionen skapar inte lagen några bostäder, samtidigt

som den försvårar lägenhetsbyten och andrahandsuthyrningar.

Enligt den sistnämnda motionen är lagen både onödig och skadlig.

Frågan om upphävande av anvisningsrättslagen behandlades

av utskottet så sent som hösten 1990 (1990/91:BoU1 s. 26). Vad

utskottet därvid anfört om att lagen behövs för att kommunerna

skall få tillgång till bostadslägenheter i sådan omfattning att

de kan fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsörjningen står

fast. Moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 21

samt motionerna Bo252 (fp) yrkande 18 och Bo411 (m) yrkande 23

avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande upphävande av bostadsförsörjningslagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo411 yrkande 20,

res. 1 (m)

2.beträffande avgifter för vissa av bostadsförmedlingens

tjänster

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1990/91:109 antar de vid propositionen fogade och i

bilaga till detta betänkande intagna lagförslagen,

3.beträffande bostadsförmedlingarnas verksamhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo48,

1990/91:Bo49, 1990/91:Bo50 yrkande 2, detta yrkande såvitt nu är

i fråga, 1990/91:Bo51, 1990/91:Bo52, 1990/91:Bo53 yrkande 1,

1990/91:Bo54, 1990/91:Bo224 yrkande 12, 1990/91:Bo252 yrkande

19, 1990/91:Bo253 yrkande 8, detta yrkande såvitt nu är i fråga,

1990/91:Bo411 yrkandena 21 och 22 och 1990/91:Bo413 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 2 (m,fp,c,mp)

4.beträffande fördelningen av tillgängliga bostäder

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo223 yrkande 1,

5.beträffande skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol

att anmäla lediga lägenheter

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo407 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 3

(m,fp)

6.beträffande från kommunerna fristående

bostadsförmedlingar

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo50 yrkandena 1, 2,

detta yrkande såvitt nu är i fråga samt 3, 1990/91:Bo53 yrkande

2, 1990/91:Bo237 yrkande 3 och 1990/91:Bo253 yrkande 8, detta

yrkande såvitt nu är i fråga,

res. 4 (m,fp,c)

7.beträffande upphävande av anvisningsrättslagen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 18,

1990/91:Bo402 yrkande 21 och 1990/91:Bo411 yrkande 23. res. 5

(m,fp)

res. 6 (v)-motiv.

Stockholm den 7 maj 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus

Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager

(fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Gunnar

Nilsson (s), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan

Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt

Ekholm (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Marianne Carlström

(s).

Reservationer

1.Upphävande av bostadsförsörjningslagen (mom. 1)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "Bostadsutskottet har" och slutar med "utskottet nedan" bort

ha följande lydelse:

Genom bostadsförsörjningslagen är kommunerna skyldiga att

bedriva en omfattande bostadsförsörjningsplanering för såväl ny-

som ombyggnad. Som en följd härav tvingas inte bara kommunerna

utan även staten, byggare och fastighetsägare att lägga ner

mycket stora resurser på denna planering. Oftast visar det sig

emellertid att planeringen varken stämmer med vad människorna

vill ha eller med det byggande som i verkligheten sker.

Verksamheten innebär därmed ett stort slöseri med

skattebetalarnas pengar.

Planeringen av bostadsförsörjningen bör i stället vara en

frivillig kommunal uppgift, som kommunen själv bestämmer om.

Bostadsförsörjningslagen bör därför upphävas i enlighet med

förslaget i motion Bo411 (m) yrkande 20. Det bör ankomma på

regeringen att skyndsamt förelägga riksdagen förslag härom.

Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:1.beträffande upphävande av

bostadsförsörjningslagen

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo411 yrkande 20

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2.Bostadsförmedlingarnas verksamhet (mom. 3)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Kjell

Dahlström (mp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Enligt en" och på s. 9 slutar med "utskottet nedan" bort ha

följande lydelse:

Det finns i många av landets kommuner besvärande långa köer

till de kommunala bostadsförmedlingarna. Enligt en av boverket

nyligen publicerad undersökning stod det i januari 1991

sammanlagt 580000 personer i de kommunala bostadsköerna. En

stor del av dessa köar för en bostad i våra storstadsområden,

där situationen är särskilt besvärlig. I den för kommunerna i

Storstockholm gemensamma bostadskön beräknas det sålunda finnas

omkring 160000 personer. Mer än var tionde invånare står

därmed i bostadskön i detta område.

Det framstår enligt bostadsutskottets mening mot bakgrund av

den kortfattade redovisningen ovan som uppenbart att många

kommuner har betydande svårigheter att inom ramen för dagens

regler administrera sin bostadskö på ett effektivt sätt.

Regelsystemet ger inte kommunerna möjlighet att organisera sin

förmedlingsverksamhet utifrån de lokala förutsättningarna och

behoven. Det ger i stället upphov till låsningar som först och

främst drabbar de bostadssökande bl.a. i form av långa kötider.

Enligt utskottets mening bör mot bakgrund härav dagens regler

ändras så att de ger kommunerna möjlighet att bedriva

verksamheten i de former och på de villkor i övrigt som de

finner lämpligt. Frågan om hur bostadsförmedlingen skall

anordnas avgörs naturligtvis bäst av den enskilda kommunen.

Enligt bostadsutskottets mening bör det sålunda primärt vara

en kommunal fråga att bestämma hur den kommunala

bostadsförmedlingen skall bedrivas. Genom en sådan ordning

skapas enligt utskottets mening förutsättningar för att

bostadsförmedlingarna skall kunna spela en aktiv roll i avsikt

att öka rörligheten på bostadsmarknaden och göra denna

effektivare. Ansvaret för bedömningen av om bostadsförmedling

behöver inrättas bör sålunda läggas på kommunen.

I det ökade ansvar som kommunerna enligt bostadsutskottets

mening måste tilldelas när det gäller

bostadsförmedlingsverksamheten bör också ingå att kommunerna ges

möjlighet att ta ut avgifter för de tjänster som förmedlingen

tillhandahåller. Härigenom skulle kommunerna bl.a. kunna

tillföras resurser för verksamheten. Som framhålls i flera av de

nu aktuella motionerna torde ett sådant system ge en mer

realistisk bild av de reella bostadsbehov som finns. En

förutsättning för en effektiv bostadsförmedling är naturligtvis

att bostadskön på ett realistiskt sätt återspeglar den verkliga

bostadsefterfrågan som finns.

Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört beträffande

kommunernas rätt att själva bestämma huruvida den kommunala

bostadsförmedlingen skall avgiftsbeläggas eller ej bör enligt

utskottets mening kommunerna också ges rätt att bestämma

avgiftens storlek. Det bör sålunda ankomma på den enskilda

kommunen att med beaktande av de allmänna principer som gäller

för kommunernas avgiftsuttag, bl.a. den s.k.

självkostnadsprincipen, fastställa de avgifter som skall

tillämpas i förmedlingsverksamheten. Som framhålls i flera av de

nu aktuella motionerna får dock inte avgifterna sättas så att en

bostadssökande med berättigade behov av ekonomiska skäl avstår

från att anmäla sig till den kommunala bostadskön. Enligt

utskottets mening bör dock de nu förordade åtgärderna ge utrymme

för sådana förbättringar av bostadsförmedlingsverksamheten att

den kan bedrivas både effektivare och till en lägre total

kostnad än vad som i dag är möjligt.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag

till lagändringar i enlighet med vad som nu anförts, eventuellt

efter granskning av lagrådet. Vad utskottet med anledning av

motionerna Bo252 (fp) yrkande 19, Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu

är i fråga, Bo411 (m) yrkandena 21 och 22, Bo413 (c) yrkande 9,

Bo48 (s), Bo49 (s), Bo50 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga,

Bo52 (fp), Bo53 (c) yrkande 1 samt Bo54 (fp) anfört om avgifter

vid kommunal bostadsförmedling m.m. bör sålunda riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Utskottets

ställningstagande i denna del innebär att vänsterpartiets

partimotion Bo224 yrkande 12 samt motion Bo51 (v) avstyrks. Till

frågan om avgifter m.m. vid privata förmedlingar återkommer

utskottet nedan.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:3.beträffande bostadsförmedlingarnas verksamhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo48,

1990/91:Bo49, 1990/91:Bo50 yrkande 2, detta yrkande såvitt nu är

i fråga, 1990/91:Bo52, 1990/91:Bo53 yrkande 1, 1990/91:Bo54,

1990/91:Bo252 yrkande 19, 1990/91:Bo253 yrkande 8, detta yrkande

såvitt nu är i fråga, 1990/91:Bo411 yrkandena 21 och 22 och

1990/91:Bo413 yrkande 9 samt med avslag på motionerna

1990/91:Bo51 och 1990/91:Bo224 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3.Skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol att anmäla

lediga lägenheter (mom. 5)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "De lägenheter" och slutar med "till känna" bort ha följande

lydelse:

De lägenheter som till följd av utslag i hyresnämnd och

bostadsdomstol blir lediga bör enligt bostadsutskottets mening

tillföras hyresmarknaden i den ordning och på det sätt som

gäller för andra lägenheter som blir vakanta. I den mån det

finns frivilliga uppgörelser m.m. mellan fastighetsägare och

bostadsförmedling bör sålunda lägenheterna ställas till

förmedlingens förfogande i enlighet med den träffade

överenskommelsen. Något behov av att i särskild ordning reglera

hur lägenheter som frigörs genom den rättsliga prövningen i

hyresnämnd och bostadsdomstol skall tillföras

bostadsförmedlingen finns enligt utskottets mening däremot inte.

Motion Bo407 (s) avstyrks.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:5.beträffande skyldighet för hyresnämnd och

bostadsdomstol att anmäla lediga lägenheter

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo407,

4.Från kommunerna fristående bostadsförmedlingar (mom. 6)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c) och Nils

Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "När det" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort

ha följande lydelse:

I en situation där de kommunala bostadsförmedlingarna bl.a.

ges frihet att avgiftsbelägga sin verksamhet är det naturligtvis

viktigt att detta sker i full konkurrens med fristående

förmedlingar. De ändrade förutsättningarna för de kommunala

förmedlingarna får sålunda inte leda till monopol för dessa. Det

är därför nödvändigt med en ökad konkurrens i

bostadsförmedlingsverksamheten. Detta kan bl.a. åstadkommas

genom att t.ex. olika aktörer som privata och allmännyttiga

fastighetsägare själva får förmedla lediga lägenheter. Även

andra från kommunerna fristående förmedlingar måste ges

möjlighet att erbjuda motsvarande tjänster. Dessa förmedlingar

bör på samma grunder som de kommunala förmedlingarna kunna ta ut

avgifter för sina tjänster. Genom en på detta sätt ökad

konkurrens på området skapas bl.a. förutsättningar för att

förbättra effektiviteten i hela förmedlingsverksamheten och

motverka att de kommunala bostadsförmedlingarna tar ut för höga

avgifter.

Vad utskottet nu i anslutning till förslagen i motionerna

Bo237 (m) yrkande 3, Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga,

Bo50 (m) yrkandena 1, 2 såvitt nu är i fråga samt 3 och Bo53 (c)

yrkande 2 anfört om verksamheten vid från kommunerna fristående

bostadsförmedlingar bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:6.beträffande från kommunerna fristående

bostadsförmedlingar

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo50

yrkandena 1, 2, detta yrkande såvitt nu är i fråga, samt 3,

1990/91:Bo53 yrkande 2, 1990/91:Bo237 yrkande 3 och

1990/91:Bo253 yrkande 8, detta yrkande såvitt nu är i fråga, som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5.Upphävande av anvisningsrättslagen (mom. 7)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Frågan om" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha

följande lydelse:

Det är angeläget att förutsättningarna för ökad rörlighet på

bostadsmarknaden förbättras. Den av riksdagen nyligen beslutade

anvisningsrättslagen verkar i motsatt riktning. Lägenhetsbyten

och andrahandsuthyrningar försvåras. Bostäderna fördelas efter

kommunala beslut i stället för de bostadssökandes önskemål. Den

svarta eller grå bostadsmarknaden ökar, eftersom människorna

ändå försöker få de bostäder de vill ha. Anvisningsrättslagen

bör därför upphävas.

Utskottet föreslår med bifall till moderata samlingspartiets

partimotion Bo402 yrkande 21 samt motionerna Bo252 (fp) yrkande

18 och Bo411 (m) yrkande 23 att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att förslag om upphävande av

bostadsanvisningslagen och förändringar i angränsande

lagstiftning skyndsamt bör föreläggas riksdagen.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:7.beträffande upphävande av anvisningsrättslagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo252

yrkande 18, 1990/91:Bo402 yrkande 21 och 1990/91:Bo411 yrkande

23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

6.Upphävande av anvisningsrättslagen (mom. 7, motiveringen)

Jan Strömdahl (v) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 11 börjar med "Frågan om " och slutar med "avstyrks

sålunda" bort ha följande lydelse:

Anvisningsrättslagen är enligt utskottets mening helt

otillräcklig som grund för den kommunala

bostadsförmedlingsverksamheten. De överenskommelser som i första

hand skall träffas har visat sig mycket bräckliga. Mindre

nogräknade fastighetsägare har sålunda helt eller delvis kunnat

strunta i att lämna avtalade lägenheter till den kommunala

bostadsförmedlingen. Lagen bör därför inte avvecklas, utan den

måste i stället skärpas och utvidgas. De aktuella

motionsyrkandena (m) och (fp) avstyrks sålunda. I enlighet med

förslaget i vänsterpartiets partimotion bör i stället en ny lag

om kommunal bostadsanvisningsskyldighet utarbetas och föreläggas

riksdagen. Det bör ankomma på den ovan förordade utredningen att

behandla denna fråga.

De vid propositionen fogade och av utskottet tillstyrkta

lagförslagen

Bilaga