Bet. 1990/91:BoU17

Bostadsutskottets betänkande

1990/91:BOU17

Ändring i plan- och bygglagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna m.m.

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

BoU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1990/91:146 om ändringar i

plan- och bygglagen (1987:10), PBL, m.m., sex motioner väckta

med anledning av propositionen, sju motioner som väckts under

den allmänna motionstiden 1991 om ändringar i PBL och en motion

som väckts med anledning av proposition 1990/91:90.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget om ändringar i PBL

utom i ett avseende. Förslaget om ett utvidgat användningsområde

för förhandsbesked till att avse även krav på tillgänglighet och

anordnande av parkeringsutrymme avstyrks. Utskottet föreslår i

denna del att riksdagen gör ett tillkännagivande om förnyade

överväganden. Samtliga motioner avstyrks. I de delar riksdagen

givits tillfälle att ta del av propositionen föreslås riksdagen

lägga propositionen till handlingarna.

Till betänkandet har fogats 17 reservationer.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1990/91:146

dels föreslagit riksdagen att anta de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

2. lag om ändring i väglagen (1971:948),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om

3. erfarenheter av plan- och bygglagen (avsnitt 2),

4. parkeringsköp (avsnitten 3.1 och 3.2.1--3.2.3),

5. brandsäkerhet vid alternativa boendeformer, inbrottsskydd

och källsortering av sopor (avsnitt 12.1),

6. säkerhets- och hälsofrågor inom och utanför samlad

bebyggelse (avsnitt 12.2).

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas

dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta motionerna

1990/91:Bo335 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om planering för källsortering av avfall vid

ny- och ombyggnad av bostäder samt om marknad för källsorterat

avfall.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo818.

1990/91:Bo503 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till sådan förändring av plan- och

bygglagen att de i motionen påtalade missförhållandena

motverkas.

1990/91:Bo517 av Roland Larsson och Hugo Andersson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av plan- och bygglagen som anförts i motionen.

1990/91:Bo528 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i plan- och

bygglagen i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N291.

1990/91:Bo530 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om plan- och bygglagens brister ur

konkurrenshänseende.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L716.

1990/91:Bo532 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10)

så att översiktsplanerna blir frivilliga,

2. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10)

så att planinstitutet områdesbestämmelse avskaffas,

4. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10)

så att en i detaljplan fastställd byggrätt skall gälla utan

tidsgräns,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

plan- och bygglagen (1987:10) på sådant sätt att möjlighet till

dispens införs i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10)

så att markanvändning beträffande detaljhandelsstruktur m.m.

inte kan regleras genom detaljplaner,

1990/91:Bo541 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om översyn av PBL.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N357.

dels den med anledning av proposition 1990/91:90 väckta

motionen

1990/91:Bo39 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

byggnormen skall ses över för att underlätta för långtgående

källsortering.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo119.

dels de med anledning av proposition 1990/91:146 väckta

motionerna

1990/91:Bo69 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av PBL att

kommunernas möjligheter att styra handeln begränsas enligt vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande

av konkurrens som allmänt intresse i PBL,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande

föreläggande om att framställa anspråk på ersättning eller

inlösen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en fortsatt översyn av PBL, (i detta

betänkande behandlas yrkandet såvitt avser genomförandetiden för

detaljplan).

1990/91:Bo71 av Jan Strömdahl (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

förhandlingsplanering skall bedrivas i sådana former som PBLs

stadgar förutsätter,

2. att riksdagen beslutar om en avreglering vad gäller

parkeringskravet på tomt i enlighet med motionen.

1990/91:Bo72 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen -- med avslag på propositionens förslag

gällande genomförandetiden -- avskaffar systemet med en

tidsbegränsad byggrätt i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att bygglovsplikt för

grundvattentäkter i vissa fall endast skall kunna regleras genom

detaljplan i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen avslår propositionens förslag om utökad

bygglovsplikt för skyltar och ljusanordningar i värdefull

bebyggelsemiljö,

4. att riksdagen avslår propositionens förslag om handläggning

av ersättningsfrågor i samband med planläggning i enlighet med

vad i motionen anförts,

5. att riksdagen avslår propositionens förslag om

begränsningsregelns utformning i enlighet med motionens förslag.

1990/91:Bo73 av Ivar Virgin (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillstånd för bruk av vattentoaletter i

områden med knapp vattentillgång,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reglering av vattenuttaget i områden med

knapp vattentillgång.

1990/91:Bo74 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:146

beslutar om ändring i plan- och bygglagen så att

underrättelseskyldigheten för byggnadsnämnd vid prövning av

bygglovsansökan begränsas i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:146

beslutar om ändring i plan- och bygglagen innebärande att

möjligheten att lämna marklov för tillfällig åtgärd öppnas i

enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:146

beslutar om ändring i plan- och bygglagen innebärande krav på

att byggnadsnämnden skall ha tillgång till personal med teknisk

kompetens i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen avslår proposition 1990/91:146 såvitt avser

förslag om ändring i handläggningsordningen för

ersättningsfrågor i samband med planläggning i enlighet med vad

i motionen anförts.

1990/91:Bo75 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i plan- och

bygglagen att parkering på bostadsfastighet inte regleras i 3

kap. 15 § PBL,

2. att riksdagen beslutar att ej bifalla propositionens

lagförslag i 3 kap. 16 a § PBL.

Svenska kommunförbundet och Sveriges Fastighetsägareförbund

har inkommit med skrivelser.

Utskottet

Inledning

Sedan plan- och bygglagen (1987:10), PBL, trädde i kraft den 1

juli 1987 har tillämpningen av den nya lagstiftningen följts

upp. En s.k. styrgrupp utarbetade i början av år 1989 en rapport

om vunna erfarenheter av lagstiftningen. Rapporten bearbetades

av boverket och lantmäteriverket och låg till grund för en

promemoria innehållande förslag till lagändringar i bl.a. PBL.

En del av förslagen ledde fram till vissa ändringar i PBL, som

trädde i kraft den 1 april 1990. Återstående delar har därefter

övervägts ytterligare inom bostadsdepartementet. I de delar

ändringar i PBL har ansetts påkallade har de tagits upp i

proposition 1990/91:146, som behandlas i detta betänkande. I

propositionen redogörs för vunna erfarenheter av PBL-reformen

och föreslås vissa lagändringar i syfte bl.a. att förenkla

handläggningen. Vissa överväganden bl.a. om s.k. parkeringsköp

redovisas också.

Erfarenheter av PBL

Översiktsplaner

Enligt propositionen har den lagreform på plan- och

byggområdet som riksdagen beslöt år 1986 i huvudsak uppnått sina

syften. När det gäller bestämmelserna om översiktsplaner har

sådana emellertid ännu inte antagits i alla kommuner. Enligt

bestämmelserna i 1 kap. 2 § PBL skall varje kommun ha en aktuell

översiktsplan, som omfattar hela kommunen och som i stort skall

ange hur mark- och vattenområden är avsedda att användas och hur

bebyggelsen bör ske. Översiktsplanerna är således obligatoriska.

Av dem skall framgå bl.a. hur kommunen avser att tillgodose

riksintressen enligt NRL. Enligt övergångsbestämmelserna skulle

en översiktsplan ha antagits av varje kommun före den 1 juli

1990. Detta arbete pågår ännu i många kommuner. I propositionen

görs den bedömningen att de flesta kommuner under det första

halvåret 1991 bör ha slutfört detta arbete och antagit en

översiktsplan.

I motion Bo532 (m) yrkande 1 tas upp frågan om

översiktsplanernas form och innehåll och föreslås att

bestämmelserna ändras så att översiktsplanerna blir frivilliga.

Enligt motionärerna bör dessa planer inte vara obligatoriska och

inte redovisa endast ett alternativ. Motionärerna befarar att

översiktsplanerna genom sitt innehåll i praktiken kan komma att

bli starkt styrande även om de saknar bindande verkan.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att den

översiktliga planeringen och lagstiftningens intentioner i

övrigt måste fullföljas. Såsom anförs i propositionen är

översiktsplanerna viktiga inte minst när det gäller kommunernas

ställningstagande till hur riksintressena kan tillvaratas och

när det gäller att slå vakt om en god hushållning med

naturresurserna. Utskottet har i samband med behandlingen av

PBL-förslaget hösten 1986 och efter ingående överväganden funnit

att översiktsplaner bör ingå som en planform i det nya

plansystemet. Utskottet anförde då att en sådan ordning inte

innebär att översiktsplanerna måste göras mera omfattande och

detaljerade än vad rådande planeringssituation kräver. De

överväganden som utskottet gjorde ledde också till att det av

lagen framgår att översiktsplanerna inte är bindande för

enskilda och myndigheter. Utskottet vidhåller sin uppfattning.

Översiktsplanerna bör ingå som en av planformerna i PBL på det

sätt som riksdagen på förslag av utskottet beslöt 1986.

Utskottet kan inte dela de farhågor som förs fram i motion Bo532

(m) yrkande 1. Riksdagen föreslås med avslag på motionen lägga

propositionen i denna del till handlingarna.

Kommunernas kompetens i plan- och byggfrågor

Kommunernas kompetens i plan- och byggfrågor tas också upp i

propositionen med anledning av bl.a förslaget till ny

kommunallag. I den propositionen (1990/91:117) förordas en

långtgående frihet för kommunerna att organisera nämndarbetet.

Departementschefen framhåller i sammanhanget att en sådan frihet

inte får leda till att kompetensen inom det område som

byggnadsnämnderna tillgodoser försämras.

I motion Bo74 (c) yrkande 4 föreslås att PBL kompletteras med

en bestämmelse om att det bör finnas inte bara arkitektutbildad

person att tillgå utan även tekniskt kompetent personal inom

byggnadsnämnderna. Motionärerna anser bl.a. att utvecklingen

inom byggmaterialbranschen medfört att byggnadsnämnden

bör kunna ge enskilda byggare en bra vägledning vid en

byggnation.

Enligt 11 kap. 4 § PBL skall byggnadsnämnden till sitt biträde

ha minst en person med arkitektutbildning och i övrigt ha

tillgång till personal i den omfattning och med den särskilda

kompetens som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina

uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

Departementschefen betonade i proposition 1985/1986:1 s. 308

angelägenheten av att det ställs krav på att de personer som

byggnadsnämnden anförtror ärendehandläggning m.m. har teknisk

kompetens. Han förklarade sig emellertid inte beredd att

lagstifta om ett kompetenskrav i annat avseende än när det

gäller arkitektutbildad person. I propositionen anfördes att det

bör ankomma på varje kommun att bestämma vilken personal som

skall anställas.

Utskottet har inte grund för annan uppfattning än att

byggnadnämnderna har tillgång till den sakkunskap som rimligen

kan påfordras för att de skall kunna utföra sina uppgifter

enligt PBL. Vilka särskilda sakkunskaper som behövs för att

uppgifterna skall kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt

är enligt utskottets mening dessutom ytterst en fråga för

kommunerna att bedöma inom ramen för ett decentraliserat

beslutsfattande. Utskottet avstyrker motion Bo74 (c) yrkande 4

om tekniskt kompetent person i byggnadsnämnderna.

Propositionen i motsvarande del föreslås läggas till

handlingarna.

Förhandlingsplanering

Propositionen behandlar också de uppgörelser mellan en kommun

och en exploatör som kännetecknas av att kommunen tillskapar

byggrätter genom sitt planmonopol åt exploatörens byggprojekt

mot att denne åtar sig att bygga något åt kommunen eller gör

något annat åtagande som är fördelaktigt för kommunen.

Frågan om förhandlingsplanering tas upp i motion Bo71 (v)

yrkande 1. Motionären föreslår att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att förhandlingsplanering skall bedrivas i

sådana former som PBL stadgar och förutsätter.

Förhandlingsplanering har alltmera uppmärksammats på

senare år och nu blivit allt vanligare. En av invändningarna som

riktats mot förhandlingsplaneringsavtal är, såsom också framgår

av motionen, att avtalen kan föregripa detaljplaneringsprocessen

och sätta medborgarinflytandet ur spel.

Departementschefen framhåller bl.a. att de olika allmänna och

enskilda intressen som berörs måste kunna göra sig gällande på

det sätt som PBL förutsätter. Utskottet delar självfallet denna

inställning. Demokratiprocessen vid planläggning får

naturligtvis inte sättas ur spel. Som motionären anför kan det

undvikas om projektet är förankrat i översiktsplanen och

detaljplaneringen föregås av en öppen debatt. Det är också

viktigt att kommunen under planeringsprocessen är oförhindrad

att beakta samrådssynpunkter. De uttalanden som gjorts om

förhandlingsplaneringen i propositionen synes väl överensstämma

med utskottets och motionärens uppfattning. Departementschefen

har slutligen påpekat att det ankommer på boverket att i sin

uppsiktsverksamhet noga följa utvecklingen och föreslå åtgärder

som förhindrar negativa effekter av förhandlingsuppgörelser.

Ett tillkännagivande av den innebörd som föreslås i motionen

synes inte meningsfullt. Utskottet avstyrker motion Bo71 (v)

yrkande 1 i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad

utskottet nu anfört. Vad i propositionen i denna del anförts bör

läggas till handlingarna.

Konkurrensfrågor

I avsnittet om konkurrensfrågor i propositionen redogörs för

ställningstaganden till konkurrensfrågor och handelsetableringar

i förarbetena till PBL och den uppmärksamhet som på senare tid

riktats mot konkurrensfrågor i den kommunala planeringen.

Konkurrenskommittén har i betänkandet SOU 1990:25 Konkurrensen

inom livsmedelssektorn uppmärksammat bl.a. dessa frågor. Enligt

kommittén är det viktigt att konkurrensen ingår i den avvägning

mellan olika allmänna intressen som skall göras enligt PBL. Om

kommunerna inte beaktar konkurrensintresset vid sin planläggning

kan det enligt kommittén finnas skäl att tydligare markera detta

intresse genom att i PBL ta in konkurrensen som ett allmänt

intresse som skall ingå i den avvägning som görs enligt PBL.

I propositionen betonas bl.a. vikten av att kommunerna vid

tillämpningen av PBL verkar för att begränsningar av

konkurrensen i dessa avseenden så långt möjligt undviks. Detta

kommer enligt departementschefen till klart uttryck i

förarbetena till PBL. I PBL-propositionen (prop. 1985/86:1 s.

576) betonades bl.a. kommunernas ansvar för att markens

användning planeras så att konsumenterna så långt möjligt har

tillgång till allsidigt utbud av varor och tjänster och

möjlighet att välja mellan t.ex. låga priser, närhet till

butiker och hög servicegrad.

Näringsutskottet ansåg bestämmelserna om detaljplan och

bygglov i PBL fullt förenliga med det krav på möjlighet till

förnyelse som en rationell utveckling av handeln kan ställa (BoU

1986/87:1 s. 78). Utskottet ansåg det rimligt att kommunerna

skall kunna begränsa eller helt förbjuda etableringar som antas

kunna få från plansynpunkt starkt negativa effekter på

butiksstrukturen och gjorde visst förtydligande när det gäller

bensinstationer. Bostadsutskottet anslöt sig. Bostadsutskottet

framhöll också vikten av att konkurrensmöjligheterna inte

onödigtvis begränsas.

I propositionen anförs bl.a. följande. PBL och uttalandena i

förarbetena ger goda förutsättningar för att pröva lämpligheten

av markens användning för olika ändamål utan att konkurrensen i

något väsentligt avseende sätts ur spel. Planerna bör inte i

onödan göras så detaljerade att en vitaliserande nyetablering av

handeln förhindras. Möjligheten till reglering av olika former

av handel bör finnas även i framtiden men begränsningar av t.ex.

livsmedelsförsäljning bör användas mycket restriktivt. Behovet

av att konkurrensen förstärks inom handeln och särskilt inom

livsmedelsområdet bör beaktas vid prövning av olika

etableringar. Ökad konkurrens inom handeln måste utgöra ett

naturligt inslag i vad som allmänt torde avses med en lämplig

samhällsutveckling.

Handelsetableringar behandlas i sju motioner. I m-motionerna

Bo503, Bo530 och Bo532 yrkande 7 samt i fp-motionerna Bo528,

Bo541 och Bo69 yrkande 1 förordas att PBL ändras så att

kommunerna i detaljplan inte kan styra detaljhandelns

lokalisering m.m. I den sistnämnda motionen föreslås i yrkande

2 att konkurrens införs som ett allmänt intresse i 2 kap. PBL.

Etablering av stormarknader behandlas i Bo517 (c). Enligt

motionärerna bör sådana etableringar prövas utifrån

intentionerna i NRL, till vilken PBL bör anpassas på ett bättre

sätt än för närvarande.

Utskottet behandlar först m- och fp-motionerna. I denna fråga

vill utskottet hänvisa till de ställningstaganden som gjordes

vid utskottets behandling av PBL-förslaget (BoU 1986/87:1 s.

79). Bostadsutskottet godtog -- med hänvisning till de

synpunkter som näringsutskottet hade framfört -- förslaget om

möjligheten till precisering i detaljplan av byggnaders

användning för bl.a. handelsändamål. Bostadsutskottet, som

vidhåller sin uppfattning i frågan, anser att kommunerna inom

ramen för den fysiska planeringen bör kunna bestämma vilken mark

som bör reserveras för handels- och industriändamål utan att

konkurrensen begränsas. Utskottet utgår från att

konkurrensfrågan vid handelsetablering uppmärksammas

så att detta intresse så långt möjligt tillgodoses. Utskottet

föreslår att riksdagen lägger propositionen i denna del till

handlingarna och avslår m-motionerna Bo503, Bo530 och Bo532

yrkande 7 och fp-motionerna Bo528, Bo541 och Bo69 yrkande 1.

Utskottet gör ingen annan bedömning än den departementschefen

gjort när det gäller frågan om konkurrens bör införas som

ett allmänt intresse i 2 kap PBL. Något behov att ta in

konkurrens som ett allmänt intresse i 2 kap. PBL föreligger

inte. Genom de uttalanden som gjorts i propositionen om

prövningen av handelsetableringar betonas vikten av att

konkurrensen inte begränsas vid samhällsplaneringen. Om det

skulle visa sig att nuvarande lagstiftning motverkar en lämplig

samhällsutveckling i ifrågavarande avseende förutsätter

utskottet i likhet med departementschefen att berörda

myndigheter kommer att uppmärksamma frågan och tar de initiativ

som kan anses lämpliga och erforderliga. Utskottet avstyrker med

det anförda motion Bo69 (fp) yrkande 2 och föreslår att

riksdagen lägger propositionen även i denna del till

handlingarna.

Utskottet behandlar slutligen i detta avsnitt motion Bo517 (c)

om etablering av stormarknader. Motionärerna förordar en

bättre anpassning av PBL till NRL vid sådana etableringar.

Enligt bestämmelserna i 2 kap. 2 § PBL skall NRL tillämpas vid

bl.a. planläggning och vid prövning av ärenden om bygglov. I 12

kap. 1 § regleras länsstyrelsernas roll vid planläggning då

områden av riksintresse samt mellankommunala frågor berörs. Om

ett riksintresse enligt NRL inte har beaktats på ett godtagbart

sätt eller om reglering av en fråga som berör mark- och

vattenområden i flera kommuner inte samordnats på ett lämpligt

sätt kan länsstyrelsen pröva kommunens beslut att anta, ändra

eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser.

PBL innehåller således bestämmelser som innebär att

lokalisering av en stormarknad inte kan komma till stånd utan

att också de intressen som NRL tillvaratar beaktas. Ytterligare

lagreglering är enligt utskottets bedömning inte nödvändig.

Däremot kan det finnas anledning att följa upp tillämpningen av

lagstiftningen. Enligt propositionen (s. 20) är regeringens

uppfattning att länsstyrelserna mera aktivt bör verka för att

riksintressen tillvaratas och slå vakt om en långsiktigt god

hushållning med naturresurser. Det kan därför antas att

kopplingen mellan PBL och NRL kommer att ges ökad uppmärksamhet

vid tillämpningen. Dessutom är det instruktionsenlig uppgift för

boverket att följa utvecklingen avseende PBL och NRL och vid

behov ta initiativ till förändringar. Utskottet avstyrker med

det anförda motion Bo517 (c) och föreslår riksdagen att lägga

propositionen i denna del till handlingarna.

Parkeringsköp

Enligt gällande rätt skall lämpligt utrymme för parkering,

lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning anordnas

på en tomt, som tas i anspråk för bebyggelse, eller i närheten

av denna (3 kap. 15 § första stycket 6). På redan bebyggda

tomter får vad som nyss sagts tillämpas i skälig utsträckning (3

kap. 16 §). Vid tillbyggnad som kräver bygglov eller vid

ombyggnad skall tomten anordnas så att den uppfyller kraven i 15

§ i skälig utsträckning. Kommunen har skyldighet att se till att

kravet uppfylls vid nybebyggelse. Om kravet inte kan uppfyllas

får bygglov inte ges.

I propositionen redogörs för vilka möjligheter som finns för

att tillgodose kravet på parkeringsutrymme utanför den

tilltänkta tomten. Det kan ske genom att flera fastighetsägare

går samman och ansöker om inrättande av gemensamhetsanläggning.

Det kan också tillgodoses genom att kommunen eller annan

anordnar parkeringsanläggningen och fastighetsägarna köper in

sig i den. Detta brukar kallas parkeringsköp.

Byggnadsnämnden prövar därefter i samband med ansökan om bygglov

om den lösning som fastighetsägaren föreslår uppfyller lagens

krav på parkeringsutrymme.

Frågan om parkeringsköps lagenlighet har diskuterats. I

lagrådsremissen om PBL uttalade dåvarande bostadsministern bl.a.

att kravet på fastighetsägarna att svara för behovet av

parkering på kommunalt initiativ kunde omvandlas till en

skyldighet att ekonomiskt bidra till anläggning och drift av

parkeringsanläggning, t.ex. i form av parkeringsköp. Lagrådet

framhöll att det rådde osäkerhet om i vilken utsträckning det

var lagligt möjligt att kräva sådana åtaganden av en byggande.

Även förutsättningarna och formerna för ett åtagande ansågs vara

ovissa. Bostadsministern vidhöll inte sina uttalanden. Utskottet

uttalade (BoU 1986/87:1 s. 70) att det fanns anledning för

riksdagen att förorda ytterligare överväganden i avsikt att

utforma ett system med parkeringsköp, vilket riksdagen som sin

mening gav regeringen till känna.

I november 1987 tillsattes en särskild utredare med uppdrag

att se över frågan om parkeringsköp. Ett betänkande avlämnades i

februari 1989. I betänkandet föreslogs att parkeringsköp skulle

regleras i PBL i en särskild paragraf.

Departementschefen gör i propositionen den bedömningen att det

inte behövs ett uttryckligt lagstöd för parkeringsköp. Han gör i

sammanhanget vissa uttalanden i avsikt att klargöra hur ett

avtal om parkeringsutrymme bör utformas. Det anförs bl.a. att

ett parkeringsutrymme måste vara preciserat i avtalet, vara av

bestämd storlek och ha ett bestämt läge. Det bör vidare vara

beläget i närheten av tomten och vara iordningställt inom rimlig

tid. Vidare måste utrymmet bibehållas till förmån för

fastigheten.

För att eliminera att en fastighetsägare kommer i

beroendeställning gentemot kommunen föreslås att

fastighetsägarna skall kunna få besked om kravet i ett så tidigt

skede att alternativa möjligheter kan övervägas. Därför föreslås

att det i detaljplan skall finnas möjlighet att ta in

bestämmelser om anordnande av utrymme för parkering, lastning

och lossning. Preciserade ställningstaganden i detaljplan

föreslås så långt möjligt göras. Fastighetsägarna får härigenom

tidigt besked i frågan och bättre möjligheter att påverka valet

av parkeringslösning. Vidare föreslås att förhandsbesked

angående kravet skall kunna meddelas. Denna fråga kommer

utskottet att behandla senare i detta betänkande.

I två motioner, Bo71 (v) yrkande 2 och Bo75 (mp) yrkande 1,

förordas att kravet i 3 kap. 15 § PBL om anordnande av

parkeringsutrymme tas bort. Enligt v-motionären bör

trafikförsörjningen ordnas på miljömässigt lämpligaste sätt.

Mp-motionärerna anser att bostadsplaneringen inte skall utgå

från bilen som absolut nödvändig för boendet och anser det inte

påkallat med en reglering av parkeringsutrymmen i

lagstiftningen. I Bo75 (mp) yrkande 2 föreslås att förslaget om

en lagbestämmelse i PBL om parkeringsköp inte bifalls.

Utskottet hade vid riksdagsbehandlingen av PBL ingen erinran

mot förslaget om att krav infördes i lagstiftningen om

anordnande av parkeringsutrymme. Utskottet ansåg, som framgått

ovan, att frågan om parkeringsköp borde övervägas ytterligare i

avsikt att utforma ett sådant system. Som också framgått av vad

ovan i korthet redovisats har frågan om hur parkeringsutrymme

bör ordnas och om hur dessa frågor bör hävdas i lagstiftningen

övervägts i skilda sammanhang. Lagrådet har lämnat förslaget i

propositionen utan erinran. Vad motionärerna anfört om

regleringen utgör enligt utskottet inte tillräckliga skäl att

upphäva bestämmelserna om parkeringsutrymme. Såsom föreslås i

propositionen bör parkeringsutrymme kunna tillgodoses genom

bl.a. parkeringsköp. Detta kan ske utan särskild reglering i

lag. Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna

Bo71 (v) yrkande 2 och Bo75 (mp) lägger propositionen i denna

del till handlingarna.

Förhandsbesked

Enligt gällande rätt skall byggnadsnämnden ge förhandsbesked

huruvida en åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas på den

avsedda platsen. Syftet är att den som planerar att utföra ett

byggnadsprojekt skall få möjlighet att utan omfattande

projektering få prövat om lokaliseringen av projektet kan

tillåtas. Förhandsbeskedet är bindande vid prövning av ansökan

om bygglov som görs inom två år från dagen för beslutet om

beskedet. Prövningen i bygglovsärendet får således avse enbart

sådana frågor som inte har avgjorts genom förhandsbeskedet.

I propositionen föreslås att möjligheten att få förhandsbesked

enligt 8 kap. 34 § utvidgas till att avse även frågan om en

bygglovspliktig åtgärd uppfyller kraven på tillgänglighet i 3

kap. 7 § och på anordnande av parkeringsutrymme i 3 kap. 15 §

första stycket 6.

I 3 kap. 7 § anges de krav på tillgänglighet som uppställs på

nya byggnader. Ett av flera krav är att byggnader skall vara

försedda med hiss eller annan lyftanordning i den utsträckning

som behövs. I kapitlets 10 §, som innehåller krav på byggnader

vid bl.a. ombyggnad, hänvisas till tillgänglighetskravet i 7 §.

I 3 kap. 15 § första stycket 6 anges såsom framgått av

tidigare avsnitt att det skall tillses att lämpligt utrymme för

parkering, lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning

anordnas på tomter som skall tas i anspråk för bebyggelse. I 16

§ stadgas att bl.a. kravet på parkeringsutrymme i 15 §

första stycket 6 får tillämpas i skälig utsträckning.

När det gäller möjligheten att ge förhandsbesked i fråga om

kravet på parkeringsutrymme i nybyggnadsfallet synes ett motiv

vara att fastighetsägaren för att inte hamna i beroendeställning

gentemot kommunen bör ha möjlighet att få besked om sin

skyldighet i ett tidigt skede. Däremot anförs beträffande

bebyggda tomter att någon motsvarande tidsnöd för

fastighetsägaren inte finns i dessa situationer (s. 35). I

specialmotiveringen anförs att det genom förslaget blir möjligt

för den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd att få

förhandsbesked om de krav som ställs i fråga om installation av

hiss och anordnande av parkeringsutrymme.

Enligt vad utskottet erfarit har regeringens avsikt varit att

öppna möjligheten till förhandsbesked när det gäller krav på

hissinstallation och parkeringsutrymme både i nybyggnadsfallet

och i ombyggnadsfallet. En fråga som emellertid inte synes ha

övervägts i sammanhanget är hyresgästernas inflytande över vissa

ombyggnadsåtgärder. Enligt 8 kap. 31 § får bygglov lämnas endast

om hyresnämnden medgett det i de fall en organisation av

hyresgäster motsätter sig att sådana åtgärder som avses i 2 a §

andra stycket bostadssaneringslagen (1973:531) vidtas. Eftersom

förhandsbesked är bindande beträffande de frågor som behandlas

däri kan en ordning som innebär att ett positivt förhandsbesked

följs av vägrat bygglov inte anses tillfredsställande. En

möjlighet kan vara att förhandsbeskedet endast avser frågan om

installation av hiss måste ske eller inte. Huruvida en sådan

begränsning av innehållet i förhandsbeskedet är lämplig och

ändamålsenlig bör övervägas ytterligare. Utskottet föreslår

därför att riksdagen med avslag på regeringens förslag såvitt

avser ändring av 1 kap. 4 § och 8 kap. 34 § som sin mening ger

regeringen till känna att ytterligare överväganden bör ske

angående möjligheten att få förhandsbesked i ifrågavarande delar

och att regeringen därefter lämnar riksdagen sin syn på frågan.

I dessa nu föreslagna överväganden bör bl.a. också ingå att ta

ställning till hur en eventuell bestämmelse i PBL om

förhandsbesked skall ges en tydligare utformning så att tvivel

undanröjs om lagstiftarens avsikt i sammanhanget.

Sist i detta avsnitt behandlar utskottet en fråga om

byggnadsnämndens underrättelseskyldighet som tas upp i motion

Bo74 (c) yrkande 1. I motionen föreslås att

underrättelseskyldighet inte skall föreligga i de fall ett

beslut om bygglov föregåtts av ett förhandsbesked.

Utskottet kan inte förorda en sådan förenklad ordning som

skulle kunna innebära att grannar och andra berörda inte skulle

få tillfälle att framlägga sina synpunkter i bygglovsärendet. En

prövning av en bygglovsansökan som föregåtts av ett positivt

förhandsbesked avser andra frågor än dem som avgjorts genom

förhandsbeskedet. Grannar och andra som kan beröras av beslutet

skall därför höras och underrättas därom. Motion Bo74 (c)

yrkande 1 om byggnadsnämndens underrättelseskyldighet

avstyrks.

Genomförandetid vid ändring av detaljplan m.m.

Regler om detaljplan finns i 5 kap. I 1--10 §§ anges bl.a. när

detaljplan skall användas, vilka olika avvägningar mellan skilda

intressen som skall göras, vad en detaljplan skall innehålla och

vilket innehåll som får finnas. Sålunda stadgas i 5 § att en

genomförandetid skall anges i detaljplanen. Tiden skall

bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra

planen. Genomförandetiden skall vara minst fem och högst femton

år. Enligt 5 kap. 14 § kan genomförandetiden förlängas eller

förnyas med högst fem år i sänder. I 11 § stadgas att detaljplan

får ändras eller upphävas mot berörda fastighetsägares

bestridande före genomförandetidens utgång endast om det är

nödvändigt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt,

vilka inte kunnat förutses vid planläggningen. Enligt 12 § skall

de i 5 kap. nämnda paragraferna 1--10 §§ tillämpas när en

detaljplan ändras eller upphävs.

Frågan om genomförandetid skall finnas i detaljplan tas upp i

motionerna Bo532 (m) yrkande 4, Bo69 (fp) yrkande 4 såvitt nu är

i fråga och Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga. I

m-motionerna förordas att en i detaljplan fastställd byggrätt

skall gälla utan tidsgräns. I fp-motionen begärs en fortsatt

översyn av PBL i vad avser bl.a. genomförandetider för

detaljplaner. En närliggande fråga tas upp i m-motionen Bo532

yrkande 5. Enligt motionen bör möjligheten till dispens från

plan åter införas i lagstiftningen.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden

om att bestämmelserna om genomförandetider för detaljplaner

bör avskaffas och att regler om ett dispensförfarande

bör införas. Utskottet har därvid bl.a. uttalat att

bestämmelserna om genomförandetider är ett viktigt inslag i PBL.

Detsamma gäller beslutet att avskaffa dispensförfarandet.

Utskottet står fast i sin bedömning. Den tidigare ordningen kan

inte förordas framför den nu gällande. Motionerna Bo69 (fp)

yrkande 4 och Bo72 (m) yrkande 1, dessa båda såvitt nu är i

fråga, samt Bo532 yrkandena 4 och 5 avstyrks.

Utskottet övergår nu till att behandla vad i propositionen

anförts om ändring av detaljplan och sammanhängande frågor.

Enligt propositionen tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 12 § i

praktiken så att vid en ändring av en gällande detaljplan har

det nya beslutet innefattat samtliga bestämmelser inom det

aktuella planområdet. Härigenom har ändringen i princip

inneburit att en ny plan antagits. De senaste antagna

planhandlingarna har alltså i regel lämnat uttömmande besked om

vad som gäller. Enligt propositionen har denna tillämpning av 5

kap. 12 § medfört att ett stort arbete lagts ner utan att det

alltid varit nödvändigt. En annan svårighet som omnämns är

lagtillämpningen såvitt avser genomförandetiden. Enligt praxis

har enligt propositionen hela planen getts ny genomförandetid

även vid en begränsad planändring. Det föreslås nu att den

genomförandetid som gäller för en detaljplan skall gälla även

för de frågor som en planändring avser och att detta

uttryckligen regleras i lag. Någon särskild bestämmelse om

genomförandetiden behövs alltså inte. Om genomförandetiden gått

ut föreslås att en genomförandetid skall bestämmas för de frågor

som planändringen avser. I sådant fall krävs således en

uttrycklig bestämmelse om genomförandetiden för planändringen.

Regeringens förslag innebär sammanfattningsvis en ny syn på

vad en ändring av plan innebär. Ändring av plan föreslås kunna

ske på ett enklare sätt än tidigare. Endast undantagsvis antas

en planändring innebära att en byggrätt skapas som kan behöva

skyddas med regler om genomförandetid. Om så är fallet och den

genomförandetid som återstår för att byggrätten skall kunna

genomföras är för kort hänvisas till reglerna om förlängning av

genomförandetid.

Några regler som begränsar användningsområdet för planändring

finns inte. Den enda begränsningen är tydlighetskravet i 5 kap.

9 §. Detta krav har särskilt betonats i propositionen. Det

anförs bl.a. (s. 48) att tydlighetskravet kan medföra att det

vid omfattande eller vid återkommande planändringar bör

övervägas om inte planen bör upphävas och en ny plan antas.

Propositionens förslag om genomförandetiden vid ändring av

plan tas upp i motion Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga. I

motionen anförs att förslaget innebär en ytterligare urholkning

av ägarens möjlighet att utnyttja sin byggrätt. Teoretiskt sett

öppnas enligt motionärerna en möjlighet till omfattande

planändringar när endast kort tid återstår av genomförandetiden.

Förslaget bör därför inte genomföras.

Utskottet konstaterar att förslaget öppnar möjligheten att

genom ett enkelt förfarande ändra en detaljplan med de

begränsningar som följer av 5 kap. 11 §. Förslaget bör därför

godtas. Utskottet vill dock i likhet med departementschefen

betona att ändring bara bör ske i de fall planinnehållet förblir

överskådligt och tydligt. Det får inte råda någon tvekan om vad

som gäller. Ändring av plan bör företrädesvis begagnas för

komplettering av en planbestämmelse eller för att ta bort en

sådan. En ändring som innebär att en byggrätt skapas trots att

genomförandetiden är kortare än fem år bör inte förekomma.

Utskottet anser det angeläget att lagtillämpningen i dessa

frågor följs med särskild uppmärksamhet och förutsätter att

boverket kommer att samla in och redovisa vunna erfarenheter.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget om

genomförandetid vid ändring av detaljplan i 5 kap. 12 §

och avslår motion Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga.

Genomförande av fastighetsplan i vissa fall m.m.

Ytterligare några lagändringar i syfte att förenkla

handläggningen läggs fram i propositionen. Om beslut att anta,

ändra eller upphäva en fastighetsplan fattas efter tillämpning

av reglerna om enkelt planförfarande och förslaget som ligger

till grund för beslutet skriftligen godkänts av alla berörda får

byggnadsnämnden förordna att beslutet får genomföras utan hinder

av att det inte vunnit laga kraft. Sådant förordnande kan ske

efter ansökan från en fastighetsägare som omfattas av

fastighetsplanen. Fastighetsägaren kan därefter enligt

propositionsförslaget på egen risk föranstalta om

fastighetsbildning.

Det föreslås vidare att byggnadsnämnden vid beslut om

antagande, ändring eller upphävande av en detaljplan,

områdesbestämmelser eller en fastighetsplan skall kunna lämna

bygglov, rivningslov eller marklov under förutsättning att det

villkoras med att lovet inte får utnyttjas förrän planbeslutet

har vunnit laga kraft. Departementschefen understryker därvid

att möjligheten till villkorat lov begränsas till fall i vilka

någon konflikt om planbeslutet inte föreligger och utgår ifrån

att villkorade lov ges endast i klara fall.

Vad sålunda föreslås har inte föranlett invändningar i

motioner eller på annat sätt. Förslagen om genomförande av

fastighetsplan i vissa fall och villkorat bygglov i vissa fall

tillstyrks.

I motion Bo74 (c) yrkande 3 föreslås att det införs en

möjlighet att lämna marklov för tillfälliga åtgärder i avvaktan

på planbeslut. Enligt motionärerna visar erfarenheterna att det

vore lämpligt att kunna ge möjlighet för en exploatör att

förkomprimera marken under tiden en planändringsprocess pågår.

I vissa fall kan tillfälligt bygglov lämnas. Enligt 8 kap. 14

§ skall sådant lov lämnas om den sökta åtgärden har stöd i

detaljplanebestämmelse om tillfällig användning av byggnad eller

mark. Avsikten synes ha varit enligt PBL-propositionen

(1985/86:1 s. 163) att i de fall ett område reserverats för

någon åtgärd som kommer att genomföras först i framtiden det i

avvaktan härpå skall ges möjlighet att använda marken på något

meningsfullt sätt. Ett tillfälligt bygglov är avsett att

vara tillfälligt. Det syftar alltså inte till ett permanent

tillstånd. Det som motionärerna efterlyser tycks mera ta sikte

på ett villkorat marklov under planprocessens gång.

Motionärernas avsikt synes vara att detta skall kunna

verkställas även om planen inte vunnit laga kraft. Enligt

utskottets mening skulle ett sådant förfarande innebära stor

risk för att medborgarinflytandet inte skulle kunna tillgodoses.

Utskottet avstyrker motion Bo74 (c) yrkande 3.

Hushållning med grundvatten m.m.

Under denna rubrik behandlas i propositionen de

grundvattenproblem som på senare år blivit akuta på många

platser. Vissa ändringar i PBL föreslås för att möjliggöra för

kommunerna att införa restriktioner mot åtgärder som ökar

grundvattenuttagen eller som kan medföra risker för att

grundvattenmagasin förorenas. Det föreslås sålunda att en kommun

genom detaljplan eller områdesbestämmelser -- om det finns

särskilda skäl -- får införa bygglovsplikt för att anordna eller

väsentligt ändra anläggningar för grundvattentäkter för en-

eller tvåfamiljsfastigheter eller jordbruksfastigheters

husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning. Bedömningen av

skälen för att införa bygglovsplikt måste enligt propositionen

självfallet ske med utgångspunkt från vattensituationen. Vidare

föreslås att ansökningar om bygglov skall bifallas om åtgärden

inte medför risk för skada på befintliga eller i den kommunala

planeringen redovisade grundvattentäkter. Slutligen föreslås i

denna fråga att fritidshus med högst två bostäder i skälig

utsträckning skall omfattas av de krav på god hushållning med

vatten som gäller för byggnader i allmänhet. Detta innebär bl.a.

att det blir möjligt att i detaljplan eller i

områdesbestämmelser förbjuda vattentoaletter i fritidshus om det

råder knapphet på vatten och annan användning av vatten måste

prioriteras.

I motion Bo72 (m) yrkande 2 begärs att regeringsförslaget

ändras såvitt avser möjligheten att införa bygglovsplikt för

vattentäkter i områdesbestämmelser. Yrkandet har sin grund i

moderata samlingspartiets principiella inställning att

planinstitutet områdesbestämmelser bör avskaffas. Ett sådant

yrkande framförs också i motion Bo532 yrkande 2. Någon

invändning mot förslagen i övrigt i aktuell fråga framförs inte

av motionärerna.

Områdesbestämmelser får antas för begränsade områden som inte

omfattas av detaljplan för att säkerställa att syftet med

översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt NRL

tillgodoses. Med sådana bestämmelser kan bl.a. bygglovsplikt

begränsas eller utökas. Bestämmelserna antas efter ett

förfarande som i allt väsentligt överensstämmer med

bestämmelserna för antagande av detaljplan. De beslutas således

i demokratisk ordning och ger vägledning om vad som kan tillåtas

i det enskilda fallet. Utskottet anser till skillnad mot

motionärerna att områdesbestämmelser bör ingå som en planform i

PBL. Regeringsförslaget om möjligheten att i bl.a.

områdesbestämmelser införa bygglovsplikt för grundvattentäkter

i vissa fall m.m. tillstyrks. Motionerna Bo72 yrkande 2 och

Bo532 yrkande 2 (båda m) avstyrks.

I motion Bo73 (m) tas upp förslaget om att ett

hushållningskrav med vatten bör införas också för fritidshus.

Motionären synes i och för sig dela den oro för

grundvattentillgången som propositionsförslaget ger uttryck för.

Han anser att alla bör göras medvetna om att vattnet är en

begränsad resurs som alla har ansvar för. Motionären förordar

förstärkta informationsinsatser kring vattenförsörjningen i

stället för förbud mot vattentoaletter.

Han hänvisar också till att det finns vattentoaletter som inte

hotar vattenförsörjningen eftersom vattnet i huvudsak

recirkulerar. Han anför slutligen att vattenuttag med fördel

skulle kunna regleras med hjälp av ett förrättningsförfarande av

den typ som används vid markavvattningsföretag.

Utskottet vill först påpeka att förslaget inte innebär ett

förbud mot vattentoaletter i fritidshus. Däremot kan införande

av ett hushållningskrav också för fritidshus innebära att i

sådana i ett område där vattentillgången är knapp

vattentoaletter inte får installeras eller att endast

snålspolande vattentoaletter tillåts. Huruvida det skulle vara

möjligt att reglera vattenuttag med hjälp av ett

förrättningsförfarande liknande markavvattningsföretag kan vara

en fråga för den utredningsman som enligt propositionen avses

tillsättas för att se över reglerna om uttag och fördelning av

grundvatten för enskild vattenförsörjning och klarlägga

myndighetsansvaret i detta sammanhang. Utskottet delar

motionärens uppfattning att alla bör ta ansvar för den sinande

resurs som grundvattentillgången utgör men har inte lika stor

förhoppning som motionären om att det skulle vara tillräckligt

med informationsinsatser för att motverka de problem som finns

på vissa platser. Utskottet anser det rimligt att ett krav på

hushållning med vatten ställs också på fritidshusen i skälig

utsträckning. Utskottet tillstyrker således regeringsförslaget

och avstyrker motion Bo73 (m).

Ett annat förslag om utökad bygglovsplikt förs fram i

propositionen. Det föreslås att kommunen skall ges rätt att i

områdesbestämmelser föra in en bygglovsplikt för att sätta

upp eller väsentligt ändra skyltar och ljusanordningar i

sådana områden som utgör värdefulla bebyggelsemiljöer. Genom

begränsningen till värdefulla bebyggelsemiljöer omfattar

förslaget inte områden som hyser särskilda naturvärden. Ingrepp

i sådana miljöer prövas enligt naturvårdslagen. Vad som skall

förstås med värdefull bebyggelsemiljö berörs något i

propositionen. Sådana bebyggelseområden som avses i 3 kap. 12 §

är att hänföra dit. Även bebyggelseområden av inte fullt så hög

kvalitet liksom miljöer med enstaka byggnader med särskilda

kvaliteter bör enligt regeringsförslaget omfattas av

bestämmelsen. Det förutsätts att eventuella

gränsdragningsproblem kommer att kunna lösas vid det samråd som

skall ske mellan kommunen och länsstyrelsen innan bygglovsplikt

införs.

I motion Bo72 (m) yrkande 3 förordas att förslaget avslås. Som

skäl anförs inte bara principiella synpunkter på planinstitutet

områdesbestämmelser utan även att behovet av bygglovplikt inte

kan vara särskilt stort samt hyses stort förtroende för

fastighetsägarnas intresse av att inte förfula en värdefull

bebyggelsemiljö.

Regeringsförslaget innebär att kommunen vid behov får införa

ett bygglovskrav för att skydda värdefulla bebyggelsemiljöer

från olämpligt placerade och olämpligt utformade skyltar och

ljusanordningar. Företrädare för kulturminnesvården anser att

nuvarande möjligheter till ingripande är för begränsade. Enligt

utskottets mening bör regeringsförslaget godtas. Motion Bo72 (m)

yrkande 3 avstyrks.

Handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall

Enligt gällande rätt (14 kap. 8 § första stycket 2 och 3) kan

en rätt till ersättning eller inlösen uppkomma om det i en

detaljplan eller i områdesbestämmelser meddelas rivningsförbud

eller skyddsbestämmelser för byggnader som är särskilt

värdefulla från olika synpunkter. Ersättningstalan skall väckas

inom två år från det att beslutet på vilken talan grundas har

vunnit laga kraft. Talan får dock väckas senare om skadan inte

rimligen kunnat förutses inom den angivna tiden.

Frågan om när ersättningsanspråken skall aktualiseras har

tagits upp i bl.a. motioner till riksdagen och föranlett

riksdagen att ge regeringen till känna att frågan borde

övervägas. En olägenhet med nuvarande ordning har ansetts vara

att kommunerna under planärendets gång inte kan förutse de

ekonomiska konsekvenserna och därför avstår från att besluta om

t.ex. skyddsbestämmelser.

I propositionen föreslås att en kommun som avser att meddela

rivningsförbud eller skyddsbestämmelser i detaljplan eller i

områdesbestämmelser skall kunna förelägga den som till följd av

beslutet kan komma att drabbas av skada att inom en tid av minst

två månader anmäla sina anspråk på ersättning eller inlösen. Den

som inte gör det förlorar sin rätt till ersättning eller inlösen

utom i de fall skadan inte rimligen kunnat förutses inom den

angivna tiden.

Förslaget överensstämmer i väsentliga delar med de regler som

finns i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. och

naturvårdslagen (1964:822).

När det gäller ändring eller upphävande av detaljplan före

genomförandetidens utgång kan ersättningsfrågorna bli mera

komplicerade, varför något förslag inte lämnas om föreläggande i

sådan situation.

Invändningar riktas mot regeringsförslaget i tre motioner,

Bo69 (fp) yrkande 3, Bo72 (m) yrkande 4 och Bo74 (c) yrkande 5.

I samtliga motioner förordas att förslaget avslås. Som skäl

anförs bl.a. den osäkra plansituationen som råder före ett

antagandebeslut och risken för att utredningskostnaderna vältras

över på de enskilda fastighetsägarna.

Utskottet vill till en början förorda att ersättningsfrågorna

i största möjliga utsträckning klaras upp på ett tidigt stadium

genom förhandlingar och avtal med fastighetsägarna. Strävan bör

alltså i första hand vara att genom frivilliga överenskommelser

lösa ersättningsfrågorna. Den ordning som föreslås i

propositionen kan dock vara ett sätt för kommunerna att, i de

fall då avtal inte kan träffas, i ett tidigt skede få kännedom

om vilka ersättningsanspråk eller anspråk på inlösen som kan

komma att väckas. Den minsta tid för att lägga fram anspråk

föreslås vara två månader. En sådan minimitid kan vara befogad

om frågorna inte är komplicerade och det behövs ett snabbt

ställningstagande. Om det däremot krävs mera ingående

utredningar och överväganden för att utreda skadan och

skadeersättningen får det anses naturligt att fastighetsägaren

ges längre tid. Det är naturligtvis viktigt att sakägaren får

ett så fullständigt underlag för den åtgärd som avses att denne

kan göra en riktig bedömning. Med hänvisning till vad som

anförts tillstyrker utskottet regeringsförslaget och avstyrker

motionerna Bo72 (m) yrkande 4, Bo69 (fp) yrkande 3 och Bo74 (c)

yrkande 5 om handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall.

Beräkning av ersättningsbelopp i visst fall

I regeringens förslag behandlas den s.k. garantiregeln i 17

kap. 8 § PBL och föreslås viss ändring av begränsningsregeln i

paragrafens tredje stycke sista meningen. Enligt den s.k.

garantiregeln i 17 kap. 8 § PBL kan ersättning utgå om skada

uppkommer till följd av att en plan eller bestämmelse, vars

genomförandetid enligt 17 kap. 4 § skall anses ha gått ut,

ändras eller upphävs under vissa förutsättningar. En

förutsättning är att beslut om ändring eller upphävande

meddelats före utgången av juni 1992, dock kan garantiregeln bli

tillämplig även därefter om bygglov enligt den äldre planen har

sökts men ärendet inte avgjorts före den tidpunkten.

Begränsningsregeln kan åberopas av kommunen varvid värdet på den

aktuella fastigheten inte skall bestämmas högre än vad som

enligt tidigare gällande regler fick dras av vid beräkning av

realisationsvinst vid avvyttring av fastigheter. Förslaget är

föranlett av att de nya reglerna om realisationsvinst har fått

en annan utformning än de tidigare och ger ett annat resultat än

det som avsetts i PBL och att den indexserie som använts vid

tillämpningen inte längre fastställs. Regeringsförslaget innebär

att det omkostnadsbelopp som kunnat räknas fram enligt

anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen om fastigheten

avyttrats den 31 december 1990 justeras med hänsyn till

utvecklingen av basbeloppet fram till det år under vilket

värdetidpunkten infaller.

I motion Bo72 (m) yrkande 5 hemställs att förslaget avslås.

Som skäl anförs att markägaren bör hållas skadeslös vid ingrepp

i äganderätten och således ersättas för det fulla

marknadsvärdet.

Motionen ger uttryck för moderata samlingspartiets

principiella inställning till ersättningsfrågor vid ingrepp i

äganderätten. Någon invändning mot förslagets utformning som

sådant görs inte. Motionsyrkanden med motsvarande innehåll har

tidigare avstyrkts av utskottet. Utskottets inställning till

frågan är densamma som tidigare. Regeringsförslaget om

beräkning av ersättningsbelopp i visst fall bör därför

tillstyrkas och motionen avstyrkas. Utskottet vill dock med

anledning av uttalande i propositionen om värdetidpunkten (s.

87) göra det förtydligandet att värdetidpunkten i detta fall bör

vara dagen för dom i ersättningsmålet. Med det nu anförda har

utskottet inte tagit ställning till frågan om vad som skall

förstås med begreppet värdetidpunkt vid andra fall av ersättning

där begreppet förekommer.

Vissa byggfrågor

I propositionen föreslås att nybyggnadsreglerna ändras i syfte

att öka brandskyddet vid alternativa boendeformer och för att

underlätta källsortering av sopor. Vidare anförs att

källsortering bör tas upp i arbetet med ombyggnadsreglerna även

om de ändrade nybyggnadsreglerna i stor utsträckning torde komma

att tillämpas även vid ombyggnader.

Källsortering av sopor tas upp i motion Bo39 (mp) och Bo335

(fp) yrkande 2. Båda motionerna syftar till att det bör planeras

så att källsortering av avfall skall kunna genomföras.

Förutsättningen för att det skall kunna ske är enligt motionerna

att det finns utrustning och utrymme. I fp-motionen anförs också

att en mycket viktig förutsättning är att en långsiktig marknad

och avsättning kan skapas och upprätthållas för det ursorterade

materialet. Detta bör enligt motionärerna ges regeringen till

känna.

Boverket, som haft i uppdrag att utreda behovet av ändringar i

byggreglerna och andra åtgärder som kan underlätta källsortering

av avfall från hushållen, har enligt propositionen föreslagit

huvudsakligen följande ändringar i nybyggnadsreglerna. Utrymmen

och anordningar för avfallshantering skall vara så utformade att

olika typer av avfall kan förvaras och hämtas var för sig. I

anslutning till ett bostadshus skall det finnas ett utrymme för

uppsamling av allt hushållsavfall som kan återanvändas eller

återvinnas. Det bör påpekas att de föreslagna ändringarna är

funktionskrav och medger olika tekniska lösningar. Slutligen kan

upplysas att boverket utarbetat en handbok om att informera om

källsortering med idéer, råd och exempel.

Vad motionärerna förordar synes vara tillgodosett. Utskottet

föreslår att riksdagen med avslag på motionerna lägger till

handlingarna vad i propositionen anförts om källsortering av

sopor.

Propositionen i övrigt

Lagförslagen i övrigt såvitt de inte behandlats ovan har inte

givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger till handlingarna vad

i propositionen i övrigt i yrkandena 3--6 underställts

riksdagen, allt såvitt yrkandena inte behandlats ovan.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översiktsplaner

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo532 yrkande 1 och lägger

propositionen i denna del till handlingarna,

res. 1 (m)

2. beträffande tekniskt kompetent person

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo74 yrkande 4 och lägger

propositionen i denna del till handlingarna,

res. 2 (c)

3. beträffande förhandlingsplanering

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo71 yrkande 1 och lägger

propositionen i denna del till handlingarna,

res. 3 (m, fp) - motiv.

4. beträffande detaljhandelns lokalisering m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo69 yrkande 1,

1990/91:Bo503, 1990/91:Bo528, 1990/91:Bo530, 1990/91:Bo532

yrkande 7 och 1990/91:Bo541 samt lägger propositionen i denna

del till handlingarna,

res. 4 (m, fp)

5. beträffande konkurrens som ett allmänt intresse

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo69 yrkande 2 och lägger

propositionen i denna del till handlingarna,

res. 5 (fp, m)

6.beträffande etablering av stormarknader

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo517 och lägger

propositionen i denna del till handlingarna,

res. 6 (c)

7.beträffande parkeringsköp

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och

med avslag på motion 1990/91:Bo71 yrkande 2 och 1990/91:Bo75

antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och

bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 7 § första stycket 8 i

lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga och lägger

propositionen i denna del i övrigt till handlingarna,

res. 7 (v, mp)

8.beträffande förhandsbesked

att riksdagen med anledning av propositionen

a) avslår regeringens förslag till lag om ändring i plan- och

bygglagen (1987:10) såvitt avser 1 kap. 4 § och 8 kap. 34 §

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9.beträffande byggnadsnämndens underrättelseskyldighet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo74 yrkande 1,

res. 8 (c)

10.beträffande genomförandetider för detaljplaner och

dispensförfarande

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo69 yrkande 4,

1990/91:Bo72 yrkande 1, dessa båda yrkanden såvitt nu är i

fråga, och 1990/91:Bo532 yrkandena 4 och 5,

res. 9 (m)

res. 10 (fp)

11.beträffande genomförandetid vid ändring av detaljplan

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och

med avslag på motion 1990/91:Bo72 yrkande 1 såvitt nu är i fråga

antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och

bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 12 § i lydelse som

framgår av till betänkandet fogad bilaga,

res. 11 (m, fp)

12.beträffande genomförande av fastighetsplan i vissa fall

och villkorat bygglov i vissa fall

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del antar

utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen

(1987:10) såvitt avser 6 kap. 15 § och 8 kap. 18 a § i lydelse

som framgår av till betänkandet fogad bilaga,

13.beträffande tillfälligt marklov

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo74 yrkande 3,

res. 12 (c)

14.beträffande bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa

fall m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och

med avslag på motionerna 1990/91:Bo72 yrkande 2 och

1990/91:Bo532 yrkande 2 antar utskottets förslag till lag om

ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 7 §

första stycket 1 och 8 kap. 2, 6 och 12 a §§ i lydelse som

framgår av till betänkandet fogad bilaga,

res. 13 (m)

15.beträffande krav på hushållning med vatten

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och

med avslag på motion 1990/91:Bo73 antar utskottets förslag till

lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 3

kap. 9 och 10 §§ i lydelse som framgår av till betänkandet fogad

bilaga,

res. 14 (m)

16.beträffande bygglovsplikt för skyltar och

ljusanordningar i värdefulla bebyggelsemiljöer

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och

med avslag på motion 1990/91:Bo72 yrkande 3 antar utskottets

förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

såvitt avser 8 kap. 7 § i lydelse som framgår av till

betänkandet fogad bilaga,

res. 15 (m)

17.beträffande handläggning av ersättningsfrågor i vissa

fall att riksdagen med bifall till propositionen i denna del

och med avslag på motionerna 1990/91:Bo69 yrkande 3,

1990/91:Bo72 yrkande 4 och 1990/91:Bo74 yrkande 5 antar

utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen

såvitt avser 5 kap. 25, 28 a och 30 §§ i lydelse som framgår av

till betänkandet fogad bilaga,

res. 16 (m, fp, c)

18.beträffande beräkning av ersättningsbelopp i visst

fall

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och

med avslag på motion 1990/91:Bo72 yrkande 5 antar utskottets

förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

såvitt avser 17 kap. 8 § i lydelse som framgår av till

betänkandet fogad bilaga,

res. 17 (m)

19.beträffande källsortering av sopor

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo39 och

1990/91:Bo335 yrkande 2 och lägger propositionen i denna del

till handlingarna,

20.beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen -- i den mån innehållet i propositionen inte

omfattas av utskottets hemställan ovan --

a) antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och

bygglagen (1987:10) och förslaget till lag om ändring i väglagen

(1971:948) i lydelse som framgår av till betänkandet fogad

bilaga,

b) lägger propositionen i övrigt till handlingarna.

Stockholm den 7 maj 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus

Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager

(fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Rune

Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Siw Persson (fp), Birger

Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta

Sundin (s), Berndt Ekholm (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Reservationer

1. Översiktsplaner (mom. 1)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet delar" och slutar med "till handlingarna" bort ha

följande lydelse:

En översiktlig planering som visar möjliga och alternativa

användningar av markområden är till nytta i den kommunala

planeringen. Däremot bör översiktsplanerna inte vara

obligatoriska och redovisa endast ett alternativ. Risken är då

att översiktsplanerna, som med stor sannolikhet kommer att bli

alltmer detaljerade, helt styr markanvändningen och byggandet

utanför detaljplanelagt område. Vad nu anförts om frivilliga

översiktsplaner bör riksdagen med anledning av motion

1990/91:Bo532 (m) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande översiktsplaner

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1990/91:Bo532 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Tekniskt kompetent person (mom. 2)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Utskottet har" och slutar med "till handlingarna" bort ha

följande lydelse:

Såsom framgått ovan understryks i 11 kap. 4 § PBL behovet av

att byggnadsnämnden har tillgång till arkitektutbildad person.

Detta är naturligtvis viktigt. Den snabba utvecklingen inom

byggmaterialbranschen har dock medfört ett ökat krav på

tekniskt kunnande. Olika typer av materiel i vissa tekniska

funktioner kan ibland bli till nackdel för brukaren. Det är

bl.a. därför angeläget att byggnadsnämnderna har tillgång till

tekniskt kunnig person, som kan ge bra vägledning till enskilda

byggare. PBL bör kompletteras med en sådan bestämmelse. Vad nu

anförts bör riksdagen med anledning av motion Bo74 (c) yrkande 4

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande tekniskt kompetent person

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1990/91:Bo74 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. Förhandlingsplanering (mom. 3, motiveringen)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med

"Förhandlingsplanering har" och på s. 7 slutar med "till

handlingarna" bort ha följande lydelse:

Förhandlingsplanering har alltmera uppmärksammats på

senare år och nu blivit allt vanligare. En av invändningarna som

riktats mot förhandlingsplaneringsavtal är, såsom också framgår

av motionen, att avtalen kan föregripa detaljplaneringsprocessen

och sätta medborgarinflytandet ur spel.

Departementschefen framhåller bl.a. att de olika allmänna och

enskilda intressen som berörs måste kunna göra sig gällande på

det sätt som PBL förutsätter. Utskottet delar självfallet denna

inställning. Demokratiprocessen vid planläggning får

naturligtvis inte sättas ur spel. Det är därför viktigt att

kommunen inte tecknar avtal innan projektet har förankrats i

planprocessen. De uttalanden som gjorts om

förhandlingsplaneringen i propositionen synes väl

överensstämma med utskottets uppfattning.

Departementschefen har slutligen påpekat att det ankommer på

boverket att i sin uppsiktsverksamhet noga följa utvecklingen

och föreslå åtgärder som förhindrar negativa effekter av

förhandlingsuppgörelser. Ett tillkännagivande av den innebörd

som föreslås i motionen synes inte meningsfullt. Utskottet

avstyrker motion Bo71 (v) yrkande 1 i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med vad utskottet nu anfört. Vad i propositionen i

denna del anförts bör läggas till handlingarna.

4. Detaljhandelns lokalisering m.m. (mom. 4)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet behandlar" och slutar med "Bo69 yrkande 1" bort

ha följande lydelse:

PBL ger kommunen möjligheter att i detaljplan reglera

byggnaders användning. Kommunen kan alltså ange att

kvartersmarken skall användas för t.ex. detaljhandel. Det är

också möjligt att reglera vilket slags detaljhandel som skall

tillåtas. Härigenom styr kommunerna detaljhandelns lokalisering

och dess varusortiment. Detta har uppmärksammats av bl.a.

konkurrenskommittén, som konstaterat att konkurrensbegränsande

inslag förekommer i samband med den kommunala planprocessen.

Enligt utskottets mening bör det inte vara möjligt att inskränka

näringsfriheten, i vart fall inte med åberopande av PBL. Det är

därför inte tillräckligt med de uttalanden som gjorts i

propositionen. Den nuvarande ordningen som innebär att

marknadsekonomin sätt ur spel och politiker träder i

konsumenternas ställe måste ändras. Kommunernas möjligheter att

styra detaljhandeln måste således begränsas. Riksdagen bör

därför med anledning av motionerna Bo69 (fp) yrkande 1, Bo503

(m), Bo528 (fp), Bo530 (m), Bo532 (m) yrkande 7 och Bo541 (fp)

som sin mening ge regeringen till känna att PBL bör ändras i nu

berört avseende. Ett förslag i frågan bör skyndsamt föreläggas

riksdagen.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande detaljhandelns lokalisering m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna

1990/91:Bo69 yrkande 1, 1990/91:Bo503, 1990/91:Bo528,

1990/91:Bo530, 1990/91:Bo532 yrkande 7 och 1990/91:Bo541 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Konkurrens som ett allmänt intresse (mom. 5)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet gör" och slutar med "till handlingarna" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör konkurrens införas i 2 kap. PBL

som ett allmänt intresse. En uttrycklig bestämmelse i lagen

medför att avsiktliga konkurrensbegränsningar undviks.

Regeringen bör snarast framlägga förslag i frågan. Detta bör

riksdagen med anledning av motion Bo69 (fp) yrkande 2 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande konkurrens som ett allmänt intresse

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1990/91:Bo69 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

6. Etablering av stormarknader (mom. 6)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "PBL innehåller" och slutar med "till handlingarna" bort ha

följande lydelse:

Enligt PBL skall länsstyrelsen särskilt bevaka bl.a.

mellankommunala intressen och riksintressen när t.ex. en

stormarknad etableras. Den koppling som därmed finns mellan PBL

och NRL bör i och för sig vara tillräcklig för att

stormarknadsetableringar skall komma att prövas utifrån

intentionerna i NRL. Det förhåller sig uppenbarligen ändå så,

att döma av flera omdiskuterade stormarknadsetableringar, att

länsstyrelserna inte kan agera på ett tillräckligt kraftfullt

sätt när det gäller sådana lokaliseringar. Bl.a. saknas

möjligheter för dem att bedöma frågan ur ett större perspektiv

än den enskilda kommunens. Enligt utskottets mening bör

övervägas olika möjligheter att stärka länsstyrelsernas roll i

dessa planeringsfrågor. Utskottet föreslår därför att riksdagen

med anledning av motion Bo517 (c) som sin mening ger regeringen

detta till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande etablering av stormarknader

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1990/91:Bo517 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Parkeringsköp (mom. 7)

Jan Strömdahl (v) och Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet hade" och slutar med "till handlingarna"

bort ha följande lydelse:

Vänsterpartiet har under en följd av år framfört uppfattningen

att kravet på parkeringsutrymme i PBL blivit ett hinder för

kvalitetslösningar i de större tätorternas centrala delar där

bristen på mark är påtaglig och miljön inte tål en ökad

biltrafik. Kravet på parkeringsutrymme i 3 kap. 15 § och

16 § bör bl.a. därför tas bort. Trafikförsörjningen bör i

stället med stöd av föreskrifterna i 2 kap. 4 § ordnas på

miljömässigt lämpligaste sätt med hänsyn också till de

ekologiska principer som bör genomsyra allt byggande. Systemet

med parkeringsköp blir då överflödigt. Vad nu anförts bör

riksdagen med anledning av motionerna Bo 71 (v) yrkande 2 och

Bo75 (mp) ge regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande parkeringsköp

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna

1990/91:Bo71 yrkande 2 och 1990/91:Bo75 avslår förslaget till

lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5

kap. 7 § första stycket 8 och som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

8. Byggnadsnämndens underrättelseskyldighet (mom.9)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet kan" och slutar med

"underrättelseskyldighet avstyrks" bort ha följande lydelse:

En sådan förenklad ordning som föreslås i c-motionen bör kunna

införas i PBL i de fall bygglovsansökan föregåtts av ett

positivt förhandsbesked och berörda grannar och andra, som

beretts tillfälle att yttra sig, inte har avhörts. De som bereds

tillfälle att yttra sig bör därvid underrättas om att bygglov

kan komma att meddelas om de inte avhörs. Genom en sådan ordning

skulle handläggningen förenklas till gagn för såväl byggherren

som kommunen. Vad nu anförts om en begränsning av

byggnadsnämndens underrättelseskyldighet bör närmare övervägas

av regeringen och förslag till lagändring i frågan snarast

föreläggas riksdagen.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande byggnadsnämndens underrättelseskyldighet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo74 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Genomförandetider för detaljplaner och dispensförfarande

(mom. 10)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet har" och på s. 13 slutar med "5 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Moderata samlingspartiet reserverade sig mot förslaget om

genomförandetid för planer redan i samband med behandlingen av

PBL-propositionen år 1986. En av invändningarna som framfördes

var att förslaget innebar en oacceptabel inskränkning av

äganderätten. Kritik har också framförts som går ut på att

genomförandetiderna, som ibland sätts godtyckligt, ger

kommunerna möjlighet att utöva en inte acceptabel och inte

heller nödvändig kontroll över markanvändningen. Tomter t.ex.

för fritidshus kan inte längre reserveras för nästa generation

och företag kan inte ha reservmark för en eventuell expansion.

En rad händelser och skiftande förutsättningar kan leda till att

markägaren inte har möjlighet att inom genomförandetiden

fullfölja planerad byggnation. Utskottet, som instämmer i vad

sålunda anförts, anser att systemet med genomförandetider för

detaljplaner bör avskaffas. En byggrätt bör gälla utan

tidsbegränsning. I detta sammanhang bör även övervägas införande

av dispensmöjlighet från plan. Den tidigare

byggnadslagstiftningen gav utrymme för en flexibel inställning

till planerna. Det utrymme som mindre avvikelse i dagens

plansystem medger är ofta otillräckligt för att på ett smidigt

sätt ta hänsyn till de förändrade förutsättningar som kan uppstå

inom ett planområde. Särskilda villkor för dispens bör dock

uppfyllas. Den måste överensstämma med planens syfte och

sakägarna måste godkänna avvikelsen. Någon översyn av PBL såvitt

gäller bl.a. genomförandetider såsom föreslås i motion Bo69 (fp)

kan inte anses erforderlig.

Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motion Bo72 (m)

yrkande 1 såvitt nu är i fråga och Bo532 (m) yrkandena 4 och 5

och med avslag på motion Bo69 (fp) yrkande 4, detta yrkande

såvitt nu är i fråga, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10. beträffande genomförandetider för detaljplaner och

dispensförfarande

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo72 yrkande

1 såvitt nu är i fråga och 1990/91:Bo532 yrkandena 4 och 5 och

med avslag på motion 1990/91:Bo69 yrkande 4, detta yrkande

såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

10. Genomförandetider för detaljplaner och dispensförfarande

(mom. 10)

Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet har" och på s. 13 slutar med "5 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Folkpartiet liberalerna var vid införandet av PBL kritiska mot

förslaget på en rad punkter. Bl.a. framfördes starka

invändningar mot de föreslagna genomförandetiderna för

detaljplaner. I stället föreslogs i en fp-motion att

genomförandetiderna normalt skall vara minst 15 år. Utskottet

anser att det finns anledning att se över PBLs bestämmelser om

genomförandetid för detaljplan. Den minsta tid om 5 år som

gäller enligt nuvarande ordning synes vara alldeles för kort för

att medge genomförande av större byggprojekt. Enligt utskottets

mening bör enskilda kunna reservera tomtmark för nästa

generation och företag ha markreserver för en eventuell

expansion. En rad händelser och skiftande förutsättningar kan

leda till att markägare inte har möjlighet att inom

genomförandetiden fullfölja planerad byggnation. Detaljplaner

bör därför ges en betydligt längre genomförandetid.

Genomförandetiden bör inte sättas till kortare tid än 15 år

annat än i rena undantagsfall. Minimitiden bör å andra sidan

aldrig vara kortare än 10 år. Det bör också göras möjligt för

kommunerna att anta planer utan någon genomförandetid alls.

Något nytt dispensförfarande, såsom föreslås i m-motion Bo532,

bör inte införas i PBL.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion

Bo69 (fp) yrkande 4 såvitt nu är i fråga och med avslag på

motionerna Bo72 (m) yrkande 1, såvitt nu är i fråga, och Bo532

(m) yrkandena 4 och 5 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10. beträffande genomförandetider för detaljplaner och

dispensförfarande

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo69 yrkande 4

såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna 1990/91:Bo72

yrkande 1 såvitt nu är i fråga samt 1990/91:Bo532 yrkandena 4

och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

11. Genomförandetid vid ändring av detaljplan (mom. 11)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 14 slutar med "i

fråga" bort ha följande lydelse:

Alltsedan PBLs tillkomst har kritik riktats mot bestämmelserna

om genomförandetider för detaljplaner. Den allvarligaste

invändningen mot gällande ordning är att systemet innebär en

oacceptabel inskränkning av äganderätten. Det förslag som

framförs i propositionen innebär enligt utskottets mening en

långtgående urholkning av ägarens möjlighet att utnyttja sin

byggrätt. Teoretiskt sett öppnar förslaget en möjlighet för

omfattande planändringar när endast kort genomförandetid

återstår. Detta innebär en försämring för dem som berörs av

planen. Förslaget bör därför inte genomföras. Utskottet har ovan

diskuterat begreppet genomförandetid som sådant.

Utskottet förordar att riksdagen med anledning av motion Bo72

(m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga avslår regeringsförslaget i

denna del.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11. beträffande genomförandetid vid ändring av detaljplan

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo72 yrkande 1

såvitt nu är i fråga avslår förslaget till lag om ändring i

plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 12 §,

12. Tillfälligt marklov (mom. 13)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "I vissa" och på s. 15 slutar med "yrkande 3" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att ge ett

tillfälligt marklov i vissa fall i avvaktan på att en ändrad

detaljplan vinner laga kraft. Ett sådant marklov får dock inte

avse åtgärder som inte går att återställa för det fall att den

föreslagna planändringen skulle upphävas. Tillfälligt marklov

bör inte kunna ges om de som berörs av åtgärden inte medger den.

Vad nu anförts bör regeringen överväga ytterligare. Riksdagen

bör med anledning av motion Bo74 (c) yrkande 3 ge regeringen

detta till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande tillfälligt marklov

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo74 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa fall m.m.

(mom. 14)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Områdesbestämmelser får" och slutar med "(båda m)

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Områdesbestämmelser får antas för begränsade områden som inte

omfattas av detaljplan för att säkerställa att syftet med

översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt NRL

tillgodoses. Med sådana bestämmelser kan bl.a. bygglovsplikt

begränsas eller utökas. Enligt regeringsförslaget skall en

kommun, om det finns särskilda skäl, genom detaljplan eller

områdesbestämmelser kunna bestämma att bygglov krävs för att

anordna eller väsentligt ändra anläggningar för

grundvattentäkter för vissa fastigheter. Utskottet godtar

förslaget i princip. Bygglovsplikten bör dock regleras endast i

detaljplan. Enligt utskottets mening bör institutet

områdesbestämmelser, såsom moderata samlingspartiet hävdat

alltsedan PBLs tillkomst, utmönstras ur PBL. Övergångsvis kan

dock den i propositionen föreslagna ordningen accepteras.

Utskottet förordar emellertid att riksdagen med anledning av

motionerna Bo72 (m) yrkande 2 och Bo532 (m) yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

institutet områdesbestämmelser.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14. beträffande bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa

fall m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning

av motionerna 1990/91:Bo72 yrkande 2 och 1990/91:Bo532 yrkande 2

antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och

bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 7 § första stycket 1 och

8 kap. 2, 6 och 12 a §§ och som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

14. Krav på hushållning med vatten (mom. 15)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "Bo73 (m)" bort ha

följande lydelse:

Genom regeringsförslaget kan en kommun besluta att

vattentoaletter inte får installeras i fritidshus i områden där

vattentillgången är knapp. Förslaget kan ifrågasättas av flera

skäl. Det finns i dag vattentoaletter, där vattnet i huvudsak

recirkulerar. Dessa vattentoaletter hotar på intet sätt

vattenförsörjningen, inte ens i områden med mycket knapp

vattentillgång. Tillgången på rent och friskt vatten kan säkras

genom att var och en tar sitt ansvar och hushållar med

vattenresurserna. Medvetenheten om att vatten är en begränsad

resurs måste öka. För detta fordras förstärkta

informationsinsatser om vattenförsörjningen. Vattenuttaget i

områden med otillräcklig vattenförsörjning bör regleras genom

frivilliga åtaganden i stället för genom förbud. Huruvida

vattenuttag skall kunna regleras med hjälp av ett

förrättningsförfarande av den typ som används vid

markavvattningsföretag kan ifrågasättas, men bör övervägas av

den utredningsman som enligt propositionen avses tillsättas för

att se över reglerna om uttag och fördelning av grundvatten m.m.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion

Bo73 (m) som sin mening ge regeringen till känna. Förslaget till

lag om ändring i PBL i denna del bör inte genomföras.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15. beträffande krav på hushållning med vatten

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo73 avslår

förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

såvitt avser 3 kap. 9 och 10 §§ och som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Bygglovsplikt för skyltar och ljusanordningar i värdefulla

bebyggelsemiljöer (mom. 16)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Regeringsförslaget innebär" och slutar med "3

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Regeringsförslaget innebär att kommunen vid behov får i

områdesbestämmelser införa ett bygglovskrav för att skydda

värdefulla bebyggelsemiljöer från olämpligt placerade och

olämpligt utformade skyltar och ljusanordningar. Förslaget bör

inte godtas. Utskottets principiella inställning är att

bygglovsplikt inte bör införas genom områdesbestämmelser. Detta

institut bör i stället utmönstras ur lagstiftningen. Något

större behov av en sådan reglering som föreslås i propositionen

kan för övrigt inte finnas. Det kan förutsättas att en ägare

normalt sett inte medverkar till en förfulning av värdefull

bebyggelsemiljö. Erfarenheten visar att enskilda människor är

bättre skickade att ta hand om och värna värdefull miljö än

politiker och kommunaltjänstemän.

Riksdagen bör med hänvisning till vad utskottet anfört och med

anledning av motion Bo72 (m) yrkande 3 avslå regeringens förslag

i denna del.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande bygglovsplikt för skyltar och

ljusanordningar i värdefulla bebyggelsemiljöer

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo72 yrkande 3

avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen

(1987:10) såvitt avser 8 kap. 7 §,

16. Handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall (mom. 17)

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil

Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c) och Nils

Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet vill" och på s. 18 slutar med "vissa

fall" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör ersättningsfrågorna i största

möjliga utsträckning klaras upp på ett tidigt stadium genom

förhandlingar och avtal med fastighetsägarna. Det förslag till

ändring i PBL, som ger kommunen möjlighet att förelägga

fastighetsägare som till följd av beslutet kan komma att drabbas

av vissa skador att inom en minsta tid om två månader framställa

ersättningsanspråk, bör inte genomföras. Risken är stor att en

sådan bestämmelse leder till att utredningskostnaderna vältras

över på fastighetsägarna och leder till rättsförluster.

Föreläggande får enligt regeringens förslag ske redan när

plansituationen ännu är osäker. Fastighetsägarna kan i sådana

fall göra endast hypotetiska ställningstaganden och har varken

tid eller råd att utreda och värdera skadan. Det i sin tur kan

medföra att fastighetsägarna "hugger till" i överkant för att

inte gå miste om en framtida ersättning. Ett sådant framställt

ersättningsanspråk kommer inte att ge kommunen den information

om kostnaderna som åsyftas med förslaget. Utskottet anser med

hänvisning till de olägenheter som tagits upp och med anledning

av motionerna Bo69 (fp) yrkande 3, Bo72 (m) yrkande 4 och Bo74

(c) yrkande 5 att regeringens förslag i denna del bör avslås.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande handläggning av ersättningsfrågor i vissa

fall

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo69 yrkande

3, 1990/91:Bo72 yrkande 4 och 1990/91:Bo74 yrkande 5 avslår

förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

såvitt avser 5 kap. 25, 28 a och 30 §§,

17. Beräkning av ersättningsbelopp i visst fall (mom.18)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Motionen ger" och slutar med "begreppet förekommer"

bort ha följande lydelse:

Redan vid riksdagens behandling av PBL-förslaget hävdade

moderata samlingspartiet att en markägare skall hållas skadeslös

vid ingrepp i äganderätten. Ägaren skall alltså ha ersättning

för det fulla marknadsvärdet av sin egendom. Mot bakgrund av den

principiella inställningen till ersättningsfrågorna som

utskottet delar bör regeringsförslaget såvitt avser

begränsningsregeln inte godtas. Riksdagen bör därför avslå

regeringens förslag till lag om ändring såvitt nu är i fråga och

uppdra åt regeringen att snarast framlägga förslag till

lagändring i enlighet med vad ovan anförts.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18. beträffande beräkning av ersättningsbelopp i visst

fall

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo72 yrkande 5

avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen

(1987:10) såvitt avser 17 kap. 8 § och som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Utskottets lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen

(1987:10)1

dels att 3 kap. 9 och 10 §§, 5 kap. 7, 12, 25 och 30 §§, 6

kap. 15 §, 8 kap. 2, 6 och 7 §§ samt 17 kap. 4 och 8 §§ skall ha

följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5

kap. 28 a §, 8 kap. 12 a och 18 a §§ samt närmast före 8 kap. 18

a § en ny rubrik av följande lydelse.