Bet. 1990/91:BoU2

Bostadsutskottets betänkande

1990/91:BOU02

Egenskapskrav på byggnader

Innehåll

1 Sammanfattning

Hemställan

Reservationer

1990/91

BoU2

1 Sammanfattning

I betänkandet behandlas 20 motioner helt eller delvis.

Motionsyrkandena avser olika aspekter på byggnadslagstiftningens

egenskapskrav på byggnader. Med ett undantag avstyrker utskottet

yrkandena. När det gäller frågan om vilka krav som bör ställas

på hörselslingor i offentliga lokaler förordar utskottet ett

tillkännagivande med en begäran om överväganden från regeringens

sida. Enligt bostadsutskottets mening bör det övervägas på

vilket sätt man bäst kan tillförsäkra att kravet på byggnaders

tillgänglighet och användbarhet för hörselskadade efterlevs. Som

en möjlig lösning framhålls att det i nybyggnadsreglerna klart

anges i vilka typer av lokaler som hörselslingor eller annan

lämplig teknisk hörselutrustning erfordras.

Till betänkandet har fogats 10 reservationer och 2 särskilda

yttranden.

2 Motionerna

I betänkandet behandlas följande under allmänna motionstiden

1990 väckta motioner.

1989/90:Bo241 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om s.k. fribyggen.

1989/90:Bo243 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av

tillämpningen av plan- och bygglagen och

bostadsanpassningsbidragen (yrkandet behandlades till den del

det avser bostadsanpassningsbidragen i betänkandet

1989/90:BoU13).

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So315.

1989/90:Bo314 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om planering för källsortering av avfall vid

ny- och ombyggnad av bostäder.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo880.

1989/90:Bo403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen förordats om utformningen av boverkets

nybyggnadsföreskrifter.

1989/90:Bo420 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder vad avser

d) normer vid ny- och ombyggnader i syfte att förbättra

ungdomens situation på bostadsmarknaden.

1989/90:Bo423 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om byggnormer.

1989/90:Bo502 av Eva Goës och Lars Norberg (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om obligatoriska elmätare i varje lägenhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid nybyggnation av bostadshus

installera varmvattenmätare.

1989/90:Bo504 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kravet på hörselslingor i offentliga lokaler.

1989/90:Bo507 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att boverkets uppdrag

angående utredning av källsortering av sopor även skall

innefatta tillgängligheten för funktionshindrade.

1989/90:Bo511 av Gunilla Andersson och Lisbeth Staaf-Igelström

(s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

gällande normer för att främja daghemsutbyggnaden.

1989/90:Bo514 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om installation av teleslingor i offentliga

lokaler.

1989/90:Bo516 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen tillsätter en utredning om hur

funktionsdugligheten hos hörselslingor för hörselskadade

lämpligen skall kunna kontrolleras, givetvis dock utan annan

kostnad för det allmänna än vad själva utredningen kan komma att

kosta.

1989/90:Bo517 av Jan Strömdahl (v) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar stryka det generella kravet på

parkeringsutrymme på tomtmark som återfinns i 3 kap. 15--16 §§

PBL.

1989/90:Bo520 av Barbro Sandberg och Charlotte Branting (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om offentliga lokalers

tillgänglighet för hörselskadade.

1989/90:Bo525 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om insatser för ökat kvalitetsmedvetande vad

avser bostadens inre utformning.

1989/90:Bo529 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att boverkets regler för byggnation också

skall innefatta funktionskrav för dem som sköter fastigheterna.

1989/90:Bo531 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen ger regeringen i uppdrag att se till att

tillämpningsföreskrifter till plan- och bygglagen revideras i

enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:Bo537 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om planering av bostäder m.m. för att

underlätta källsortering av sopor.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo819.

1989/90:Bo540 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om regel för dörrar i offentliga lokaler.

1989/90:Bo553 av Eva Johansson och Christina Pettersson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett tillägg till boverkets

byggnorm om utrustning för källsortering.

3 Uppgifter i anslutning till motionerna m.m.

3.1 Normsystemets uppbyggnad m.m.

Efter beslut av riksdagen hösten 1986 (BoU 1986/87:1) trädde

plan- och bygglagen (SFS 1987:10) -- PBL -- i kraft den 1 juli

1987. Den ersatte därvid byggnadslagen, byggnadsstadgan samt

lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande.

De grundläggande kraven på byggnader kommer till uttryck i 3

kap. PBL. Med stöd av PBL (16 kap. 1 §) har regeringen utfärdat

plan- och byggförordningen (PBF) i vilken boverket bemyndigas

att meddela föreskrifter till PBL avseende nybyggnad och

ombyggnad samt förbättring. De av boverket med stöd härav

utfärdade nybyggnadsreglerna trädde i kraft den 1 januari 1989.

Äldre föreskrifter skall dock tillämpas på byggnadsarbeten som

utförs enligt bygglov som meddelats före denna tidpunkt liksom

för arbeten som påbörjats före denna dag och som inte kräver

lov. I de fall då ansökan om bygglov görs före den 1 januari

1991 skall dessutom, om sökanden begär det, vissa äldre

föreskrifter i Svensk byggnorm 1980 (SBN 1980) tillämpas.

Nybyggnadsreglerna gäller uppförande av nya byggnader som kräver

bygglov. I fråga om byggnader som får uppföras utan bygglov

skall dock reglerna tillämpas i skälig utsträckning.

Arbetet med utfärdande av särskilda ombyggnadsregler pågår

inom boverket. I avvaktan på att dessa utfärdas gäller det

grundläggande kravet i 3 kap. 10 § PBL om att tillbyggnader,

ombyggnader och andra ändringar av en byggnad skall utföras

varsamt så att bl.a. byggnadens särdrag beaktas. Härutöver

gäller att ombyggnader skall utföras enligt de krav som anges i

3 § PBF. Detta innebär att nybyggnadsreglerna i huvudsak är

tillämpbara, dock med beaktande av det grundläggande kravet på

varsamhet och med hänsyn tagen till den befintliga byggnadens

förutsättningar. Det ankommer på byggnadsnämnden att i det

enskilda ärendet göra denna avvägning.

3.2Krav på tillgänglighet m.m.

Enligt 2 kap. 4 § PBL gäller vid nybyggnad inom områden med

sammanhållen bebyggelse att bebyggelsemiljön skall utformas så

att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan

använda området. Genom 3 kap. 7 § PBL ställs dessutom krav på

att byggnader som innehåller bostäder, arbetslokaler eller

lokaler till vilka allmänheten äger tillträde skall vara

inrättade så att de kan användas av personer med nedsatt

orienterings- eller rörelseförmåga. De övergripande

bestämmelserna i 3 kap. PBL har konkretiserats i de

nybyggnadsregler som trädde i kraft den 1 januari 1989.

3.3Källsortering av sopor

Med anledning av en motion (vpk) uttalade bostadsutskottet och

riksdagen hösten 1988 (bet. 1988/89:BoU1 s. 10) att det fanns

goda skäl att vidta åtgärder för att i samband med ny- och

ombyggnad underlätta källsortering av sopor. Med hänvisning

härtill gav riksdagen regeringen till känna att nybyggnads- och

ombyggnadsregler till PBL skulle utformas så att det blev

möjligt att med hävdande av reglerna ge bostadshusen en sådan

utformning att källsortering av sopor underlättades.

Efter det att riksdagen aktualiserade frågan om regler som

möjliggör källsortering av sopor har regeringen uppdragit åt

boverket att inkomma med förslag till ändrade byggregler m.m.

4Utskottet

4.1 Inledning

Utskottet tar inledningsvis upp ett antal motioner som

diskuterar mer principiella frågor angående normsystemets

uppbyggnad och innehåll. Därefter behandlas två normfrågor som

under den allmänna motionstiden 1990 uppmärksammats i ett

flertal motioner -- krav på hörselslingor i offentliga lokaler

resp. normer för källsortering av sopor. Avslutningsvis

behandlas vissa krav på byggnader i övrigt som uppmärksammats i

motioner.

4.2Normsystemets uppbyggnad m.m.

I moderata samlingspartiets partimotion 1989/90:Bo403

diskuteras omfånget och inriktningen på byggnormerna. Enligt

motionärerna har nybyggnadsföreskrifterna inneburit en

otillräcklig omarbetning av tidigare gällande byggnormer.

Antalet bestämmelser föreslås därför i motionens yrkande 18

reduceras kraftigt och helt utformas som funktionskrav.

Bestämmelserna föreslås vidare samordnas med de regler som

gäller inom EG.

Utskottet behandlade föregående år (se 1989/90:BoU3) liknande

motionsyrkanden som nu tas upp i detta avsnitt. Beträffande ett

yrkande om förenklade nybyggnadsföreskrifter med samma

innebörd som i den aktuella partimotionen anförde utskottet att

det naturligtvis måste vara en strävan att inte göra de regler

som styr byggandet mera omfattande än nödvändigt. Samtidigt

måste självfallet reglerna göra det möjligt att förverkliga de

krav som samhället ställer på byggnaders utformning m.m. Vad

gäller de till PBL utarbetade nybyggnadsreglerna framhölls att

dessa så långt som möjligt uttryckts i funktionskrav och att

omfattningen av reglerna därigenom avsevärt kunnat begränsas.

Utskottet vidhåller uppfattningen att vad som föreslagits i

moderata samlingspartiets partimotion 1989/90:Bo403 yrkande 18

till stor del kan anses vara tillgodosett. De nybyggnadsregler

som trädde i kraft den 1 januari 1989 får i stort anses innebära

en lämplig avvägning mellan en strävan att undvika onödig

detaljreglering och de krav på byggnaders säkerhet,

tillgänglighet m.m. som samhället måste kunna ställa. Vad gäller

förslaget om samordning av nybyggnadsreglerna med de regler som

gäller inom EG kan det upplysas om att Sverige redan på olika

sätt aktivt deltar i arbetet med en internationell samordning av

byggnormer, krav på byggmaterial m.m. Moderata samlingspartiets

partimotion 1989/90:Bo403 yrkande 18 avstyrks med hänvisning

till det anförda.

Mot bakgrund av bostadssituationen i Stockholms län hemställs

i motion 1989/90:Bo241 (fp) yrkande 2 om åtgärder som

underlättar tillkomsten av s.k. fribyggen. Enligt

motionärerna bör bostadsytorna kunna minskas i nya bostäder och

flexibiliteten i planlösningen öka.

Enligt PBL har regeringen möjlighet att i enskilda fall

bevilja undantag från bestämmelserna om krav på byggnader utom

vad gäller vissa krav på byggnaders tillgänglighet. Även

boverket får enligt plan- och byggförordningen i enskilda fall i

experimentsyfte medge mindre undantag från bestämmelserna om

krav på byggnader. Under det senaste årtiondet har ett antal

s.k. fribyggen kommit till utförande. Enligt utskottets mening

bör ett bostadsbyggande med denna inriktning kunna komma till

stånd även i fortsättningen. Detta bör dock, liksom hittills,

ske efter en noggrann prövning i det enskilda fallet. Utskottet

är däremot inte berett att på det sätt motionärerna föreslår

reglera detta byggande. Motion 1989/90:Bo241 (fp) yrkande 2

avstyrks med hänvisning härtill.

I motion 1989/90:Bo420 (m) yrkande 8 d hävdas att borttagande

av regler och normer skulle medföra förbättringar för

ungdomarnas bostadssituation. Genom att frångå normer om

rumsstorlek, takhöjd, fönsterutformning m.m. skulle

boendekostnaderna kunna sänkas betydligt. Kraven i normerna

föreslås vidare kunna minskas vid ombyggnad av bostäder och

inredning av vindar.

Ett motsvarande förslag om ändrade byggnormer för att

förbättra ungdomens bostadssituation behandlades av utskottet

föregående år (se 1989/90:BoU3 s. 25). Utskottet anförde vid

detta tillfälle att man visserligen delade motionärernas oro för

många ungdomars bostadssituation men att man inte kunde ställa

sig bakom de framförda förslagen om ändrade eller slopade

byggnormer. Vidare anfördes:

Vad som behövs är inte ett regelsystem som eftersätter t.ex.

kraven på tillgänglighet, utan i första hand åtgärder som ger en

tillräckligt stor produktion av bostäder av god kvalitet.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på de åtgärder som

vidtagits för att stimulera nyproduktionen av bostäder. Det

gäller bl.a. begränsningarna av annat byggande än

bostadsbyggande. Av särskild betydelse för ungdomens

bostadssituation är också det ungdomsbostadsstöd som infördes

våren 1987.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Det kan inte anses vara

motiverat att frångå berättigade krav på bostäders utformning

med hänvisning till den bostadssituation för ungdomar som för

närvarande råder. Nyproducerade eller ombyggda bostäder kan

förväntas ha en lång livstid och bör därför normalt inte

utformas med utgångspunkt i tillfälliga

bostadsmarknadsförhållanden. Utskottet avstyrker således motion

1989/90:Bo420 (m) yrkande 8 d.

Kvalitetskraven för bygglov och bostadslån behöver enligt

motion 1989/90:Bo525 (s) ses över. Vidare förordas en förbättrad

information från högskolor och myndigheter om bostadens inre

planering och utformning. Behovet av insatser för ett ökat

kvalitetsmedvetande föranleds enligt motionärerna av en

negativ utveckling vad gäller utrymmes- och inredningsstandarden

i nya och ombyggda bostäder. Vunna erfarenheter om en god

bostadsstandard anses inte utnyttjas. Motionärerna ger flera

exempel på brister i nyproducerade lägenheter.

Bostadsutskottet delar motionärernas syn på vikten av ett

kvalitetsmedvetande inom bostadsproduktionen. De erfarenheter

som kommer fram genom bl.a. byggnadsforskning,

utvecklingsprojekt och det normala bostadsbyggandet måste

givetvis tas till vara och spridas i erforderlig omfattning.

Såväl byggforskningsrådet som boverket har också till uppgift

att verka och ta initiativ på detta område. Även

branschorganisationer har ett ansvar för att kvalitetsaspekterna

i byggandet bevakas. Initiativ har också under senare år tagits

för att sprida kunskap om bra utföranden av bostadens olika

funktioner. Genom en överenskommelse mellan boverket och Svensk

Byggtjänst utarbetas för närvarande en serie skrifter under

benämningen Byggvägledningar som är avsedda att bl.a. återge

exempel på goda lösningar på PBLs olika egenskapskrav på

byggnader.

Frågan om utformningen av de kvalitetskrav som ställs genom

PBL och de nybyggnadsregler som trädde i kraft den 1 januari

1989 diskuterades även föregående år av utskottet (se

1989/90:BoU3). Enligt den uppfattning som utskottet då gav

uttryck för torde PBL och nybyggnadsreglerna ha givits en sådan

utformning att kvalitetskraven i byggandet kan tillgodoses i

rimlig omfattning. Nybyggnadsreglernas utformning med

funktionskrav i stället för detaljkrav gör emellertid att

ansvaret för att förverkliga det kvalitetstänkande som PBL ger

uttryck för till stor del faller på byggherrar och

byggnadsnämnder. Detta förhållande understryker ytterligare

vikten av löpande erfarenhetsåterföring och kunskapsspridning.

Det kan givetvis inte uteslutas att de kvalitetskrav på bostäder

som ställs i PBL med tillämpningsföreskrifter i olika avseenden

framgent kan behöva utvecklas eller förtydligas. Enligt

utskottets mening finns emellertid inte för närvarande underlag

för en begäran om en generell översyn av nybyggnadsreglernas

kvalitetskrav. Reglerna har ännu varit i kraft endast en kort

tid. Boverket har också till uppgift att följa

nybyggnadsföreskrifternas tillämpning. Med hänvisning till det

anförda anser utskottet inte att motion Bo525 (s) bör föranleda

någon riksdagens åtgärd.

I motion 1989/90:Bo423 (fp) yrkande 15 föreslås att

tillämpningen av den nya byggnormen skall följas för att utröna

om den inneburit en minskning av detaljregleringen av byggandet.

Motionärerna anför också att det bör vara möjligt att genomföra

s.k. fribyggen.

Utskottets inställning i frågan om s.k. fribyggen har

redovisats ovan. Vad gäller behovet av att fortlöpande följa

tillämpningen av nybyggnadsreglerna ingår detta som redan

framhållits i boverkets uppgifter. Det aktuella motionsyrkandet

kan mot denna bakgrund avstyrkas.

4.3 Hörselslingor i offentliga lokaler

I fyra motioner diskuteras vilka krav på hörselslingor i

offentliga lokaler som bör ställas. Hörselslingor -- även

kallade teleslingor -- är en installation som på ett

störningsfritt sätt kan överföra ljud till personer med olika

typer av hörapparater. I motionerna beskrivs den betydelse som

hörselslingorna har för hörselskadades möjligheter att följa

t.ex. predikningar, föredrag och debatter i offentliga lokaler.

Motionärerna har uppmärksammat att ett uttalat krav på

teleslingor i samlingslokaler försedda med högtalaranläggningar

i SBN 1980 inte återfinns i nybyggnadsreglerna. Dessa anses

därigenom inte ge byggansvariga tillräcklig vägledning om vad

kravet på tillgänglighet i offentliga lokaler innebär vad gäller

hörselskadade. Yrkandena i de fyra motionerna, 1989/90:Bo504

(fp), 1989/90:Bo514 (s), 1989/90:Bo520 (fp) och 1989/90:Bo531

(mp), går ut på att riksdagen bör göra ett tillkännagivande med

innebörden att nybyggnadsreglerna bör revideras så att kravet på

hörselslingor klart framgår.

Som flera av motionärerna har uppmärksammat är en av

grundtankarna med PBL och dess tillämpningsföreskrifter att

ställa funktionskrav snarare än att anvisa detaljerade tekniska

lösningar. Ansvaret för att funktionskraven tillgodoses genom en

i det enskilda fallet lämplig lösning har därigenom i större

utsträckning än tidigare kommit att ligga hos kommuner och

byggherrar. Detta innebär dock inte att kraven i PBL på

bostäders och lokalers tillgänglighet och användbarhet för

personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga är lägre

ställda än i tidigare lagstiftning. Tvärtom innebär PBL att

kraven enligt den tidigare gällande byggnadsstadgan har förts

över till den nya lagen och dessutom i vissa avseenden skärpts.

I den nu aktuella frågan får detta anses innebära att kravet på

att hörselskadade skall kunna delta i verksamheten i

samlingslokaler ligger fast även om inte formuleringarna från

SBN 1980 om teleslingor finns kvar. I denna liksom i andra

frågor om bostäders och lokalers tillgänglighet och användbarhet

för olika grupper av handikappade bör avsaknaden av detaljerade

föreskrifter snarast ses som en öppenhet för nya tekniska

lösningar och en möjlighet till lokalt anpassade lösningar.

Enligt utskottets mening kvarstår således kravet på att

samlingslokaler skall vara tillgängliga och användbara för

hörselskadade. Nybyggnadsreglerna får i detta avseende således

inte anses innebära någon uppluckring i förhållande till SBN

1980. De farhågor som kommer till uttryck i motionerna, om att

den tekniska förändringen av byggnormernas utformning i den

aktuella frågan kan innebära att kravet på hörselslingor kan

komma att eftersättas, ger emellertid anledning till viss oro.

Nybyggnadsreglerna har visserligen i stor utsträckning utformats

som funktionskrav men på vissa områden, bl.a. vad gäller

säkerhets- och hygienkrav, är anvisningarna mer detaljerade. Det

kan inte uteslutas att det finns vissa andra områden där ett

förtydligande av nybyggnadsreglernas innebörd kan behöva göras.

Enligt bostadsutskottets bedömning kan kravet på tillgänglighet

och användbarhet för hörselskadade vara ett sådant område. Det

bör således övervägas på vilket sätt man bör utforma reglerna så

att detta krav verkligen efterlevs. Som motionärerna anför kan

en möjlig lösning vara att reglerna klart anger i vilka typer av

lokaler som hörselslingor eller annan lämplig teknisk

hörselutrustning erfordras. Det bör ankomma på regeringen att

närmare överväga denna fråga.

Vad utskottet ovan med anledning av motionerna 1989/90:Bo504

(fp), 1989/90:Bo514 (s), 1989/90:Bo520 (fp) och 1989/90:Bo531

(mp) anfört om kravet på hörselslingor i offentliga lokaler bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I ytterligare en motion, 1989/90:Bo516 (fp), diskuteras

svårigheterna för hörselskadade att ta del av olika offentliga

aktiviteter. Enligt motionären är det mycket vanligt att

hörselslingor installerade i samlingslokaler inte fungerar eller

fungerar endast med stora störningar. Med hänvisning till detta

förhållande hemställs i motionen "att riksdagen begär att

regeringen tillsätter en utredning om hur

funktionsdugligheten hos hörselslingor för hörselskadade

lämpligen skall kunna kontrolleras, givetvis dock utan annan

kostnad för det allmänna än vad själva utredningen kan komma att

kosta".

De krav på tekniska installationer m.m. som ställs i

byggnadslagstiftningen på nya byggnader bör givetvis uppfyllas

även efter det att byggnaden tagits i bruk. Vad gäller kraven på

att byggnader skall vara tillgängliga och användbara för

personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga anges i

PBL (3 kap. 13 §) att anordningar som avser att tillgodose dessa

krav skall hållas i stånd. Obligatoriska återkommande kontroller

av installationernas funktion förekommer

på områden med stor betydelse för främst säkerheten

(brandinstallationer, hissar). Andra typer av installationer

förutsätts hållas i skick av resp. fastighetsägare utan någon

kontroll från samhällets sida. Det kan givetvis anföras skäl för

att samhällets ansvar på detta område bör utvidgas.

Bostadsutskottet anser dock att andra åtgärder i första hand bör

prövas. Vad gäller den aktuella frågan om hörselslingornas

funktion bör fastighetsägarna kunna påverkas att i högre grad ta

sitt ansvar genom att brister påpekas av enskilda,

intresseorganisationer samt olika berörda myndigheter. Utskottet

anser sig däremot inte ha underlag att förorda att det tillsätts

en särskild statlig utredning om kontroll av hörselslingor i

vissa samlingslokaler. Det kan dock inte uteslutas att även

frågan om hörselslingornas funktion i befintlig bebyggelse kan

komma att uppmärksammas i samband med de ovan förordade

övervägandena om utformningen av kravet på hörselslingor i PBLs

tillämpningsföreskrifter. Motion 1989/90:Bo516 (fp) avstyrks med

hänvisning till det anförda.

4.4 Källsortering av sopor

Regler för att underlätta källsortering av sopor har som ovan

beskrivits (se avsnitt 3.3) tidigare varit föremål för

överväganden i bostadsutskottet. Även under 1990 års allmänna

motionstid har denna fråga tagits upp i flera motioner. I motion

1989/90:Bo314 (fp) yrkande 2, med motivtexten i motion

1989/90:Jo880, förordas att källsortering av sopor bör

underlättas genom att bostäder vid ny- och ombyggnad förses med

utrymmen för förvaring av utsorterat avfall. Enligt motion

1989/90:Bo537 (mp) -- motiveringen återfinns i motion

1989/90:Jo819 -- bör byggnormen ses över i syfte att underlätta

långtgående källsortering. Både vid ny- och ombyggnad bör

bostäder och soprum planeras med tanke på källsortering. Ett

motsvarande förslag om att byggnormerna bör kräva en

lägenhetsutrustning som möjliggör källsortering återfinns även i

motion 1989/90:Bo553 (s).

Riksdagens behandling av frågan om källsortering av sopor

hösten 1988 (se 1988/89:BoU1 s. 10) innebar i princip ett

ställningstagande för den i de nu aktuella motionerna förordade

lösningen. Riksdagen gjorde vid detta tillfälle ett

tillkännagivande med innebörden att nybyggnads- och

ombyggnadsreglerna till PBL skall utarbetas så att det blir

möjligt att med hävdande av reglerna ge bostadshusen en sådan

utformning att källsortering av sopor underlättas. Regeringen

har därefter uppdragit åt boverket att inkomma med förslag till

ändrade byggregler m.m. Enligt vad utskottet erfarit avser

boverket att under hösten 1990 presentera sitt förslag i frågan.

Med hänvisning till tidigare fattat riksdagsbeslut om

byggnormer för källsortering av sopor och pågående beredning

anser utskottet att någon ytterligare åtgärd från riksdagens

sida för närvarande inte är påkallad. Boverkets förslag i frågan

bör avvaktas. De aktuella motionerna 1989/90:Bo314 (fp) yrkande

2, 1989/90:Bo537 (mp) och 1989/90:Bo553 (s) kan mot denna

bakgrund avstyrkas.

I motion 1989/90:Bo507 (s) påtalas de rörelsehindrades

problem vid källsortering av sopor. Motionärerna hänvisar till

att källsortering ofta sker i fristående sophus med trappsteg

upp till sopinkastet. Riksdagen föreslås av detta skäl begära

att boverkets uppdrag angående källsortering av sopor även skall

innefatta tillgängligheten för funktionshindrade.

De krav som ställs på tillgänglighet för funktionshindrade i

PBL med tillhörande nybyggnadsregler innefattar såväl den

enskilda bostaden som olika komplementutrymmen. Beträffande

avfallsutrymmen till bostäder anges klart i nybyggnadsreglerna

att dessa skall kunna nås av en person i rullstol. Detta krav

får även anses omfatta de fall då avfallshanteringen sköts genom

källsortering. Även eventuella förändrade krav vad gäller

källsortering får självklart förutsättas utformas på ett sådant

sätt att tillgängligheten för funktionshindrade beaktats.

Yrkandet i motion 1989/90:Bo507 (s) synes således komma att

beaktas utan någon åtgärd från riksdagens sida och kan därför

avstyrkas.

4.5 Vissa krav på byggnader i övrigt

Utskottet har ovan behandlat frågor om tillgänglighetskraven i

PBL vad gäller hörselskadades tillgänglighet till offentliga

lokaler och funktionshindrades tillgänglighet till

avfallsutrymmen. I vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo243

yrkande 1 såvitt nu är i fråga, med motiveringen i motion

1989/90:So315, begärs en mer allmän översyn av tillämpningen av

PBL med avseende på kravet på tillgänglighet. Motionärerna

hänvisar till att PBL givit kommunerna ett större inflytande och

att detta kan leda till att kravet på tillgänglighet för

funktionshindrade i större utsträckning åsidosätts.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen starkt betonat

vikten av att bostäder och övrig bebyggelse görs tillgänglig för

personer med olika former av funktionshinder och handikapp.

Målet måste vara att uppnå en sådan tillgänglighet att alla

människor på lika villkor skall kunna delta i samhällslivet.

Kravet på tillgänglighet har också betonats i PBL med

tillämpningsföreskrifter. För att tillgänglighetsmålet på sikt

skall kunna uppnås krävs givetvis att de på bostadsmarknaden

verksamma tar sitt ansvar. Inte minst gäller detta kommunerna

med deras övergripande ansvar för planläggning och

bostadsförsörjning. Utskottet har inte heller anledning till

annat antagande än att kommunerna tar det ansvar som tilldelats

dem och hävdar de krav på tillgänglighet som bl.a. följer av

reglerna i PBL. Till stöd för kommunernas agerande i dessa

frågor har också boverket utfärdat råd och anvisningar. Det

torde således finnas goda förutsättningar för att kommunerna

skall kunna svara mot de krav på planering för tillgänglighet

som bl.a. ställs i PBL. Med hänvisning till det anförda avstyrks

vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt nu är

i fråga.

I motion 1989/90:Bo502 (mp) framhålls vikten av olika åtgärder

för att hushålla med elenergi. Ett problem som framhålls är att

vissa lägenheter i dag saknar egen elmätare. Elsparandet

försvåras dessutom genom att elräkningen delas upp på alla

boende inom en fastighet. I motionens yrkande 3 föreslås mot

denna bakgrund att det skall vara obligatoriskt att installera

en elmätare i varje lägenhet. Ansvariga för detta föreslås

distributionsföretag och fastighetsägare vara. I yrkande 4

föreslås vidare att det bör bli obligatoriskt att installera

varmvattenmätare hos varje hushåll vid nybyggnation.

Utskottet instämmer i motionärernas syn på behovet av att på

olika sätt stimulera elhushållning och att underlätta för det

enskilda hushållet att bidra till sparandet. Den metod med

gemensam elmätning för alla hushåll i en fastighet som

tillämpades i vissa fastigheter byggda framför allt under det

s.k. miljonprogrammet uppmuntrar inte sådant sparande. Under det

senaste årtiondet har dock denna typ av elmätning knappast alls

nyinstallerats. Vad gäller övergång till individuell mätning i

befintlig bebyggelse anser utskottet att detta i första hand bör

kunna ske på frivillig väg. Det torde ligga i alla berörda

parters intresse att möjligheten till energibesparingar tas till

vara där så är möjligt. Övergång från gemensam till individuell

mätning har också skett i viss utsträckning. Behov av ny

ledningsdragning m.m. gör sannolikt att en lämplig tidpunkt för

en eventuell förändring av mätmetod är i samband med en

ombyggnad av en fastighet.

Enligt bostadsutskottets mening bör således den i motion

1989/90:Bo502 (mp) yrkande 3 aktualiserade frågan om

obligatorisk elmätare i varje lägenhet i första hand kunna

hanteras genom överenskommelser mellan hyresgäster,

fastighetsägare och distributionsföretag. Med hänvisning till

det anförda avstyrks yrkandet.

Vad gäller kravet på obligatorisk varmvattenmätare i varje

lägenhet har denna fråga varit föremål för flera utredningar och

överväganden under de senaste årtiondena. Staten har också på

olika sätt, bl.a. genom lån och bidrag, stött en introduktion av

varmvattenmätare. En lagreglering har dock av bl.a. tekniska,

ekonomiska och administrativa skäl inte bedömts vara lämplig.

Utskottet ställer sig dock positivt till att varmvattenmätning

introduceras i fastigheter där överenskommelser om detta har

kunnat träffas. Utskottet avstyrker med hänvisning till det

anförda förslaget i motion 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 4 om att

införa krav på obligatorisk varmvattenmätare i alla nybyggda

bostadslägenheter.

I motion 1989/90:Bo517 (v) yrkande 3 föreslås att de krav på

parkeringsutrymme på tomtmark som finns i 3 kap. 15--16 §§ i PBL

skall utgå. Enligt motionären saknar den s.k.

parkeringsköpsutredningen, som riksdagen tidigare hänvisat till

vid sitt avslag av motsvarande krav, numera aktualitet.

Motionären anför att kommunen skall kunna välja miljömässigt

bättre lösningar som bygger på en kollektiv trafikförsörjning

t.ex. i de hårt belastade stadskärnorna.

Som anförs i motionen behandlade riksdagen även föregående år

ett motsvarande förslag beträffande kravet på

parkeringsutrymme i PBL (se 1989/90:BoU3 s. 30). Vid detta

tillfälle anförde utskottet som motiv för sin avstyrkan av

motionsförslaget:

Den uppbyggnad som getts PBL innebär bl.a. att de allmänna

intressen som skall beaktas vid planläggning och vid

lokalisering av bebyggelse läggs fast i lagens 2 kap. I fråga om

byggnader och tomtmark m.m. följs dessa allmänna intressen upp

genom de krav m.m. som i enlighet med bestämmelserna i 3 kap.

skall ställas på den enskilda byggnaden när den uppförs eller

byggs om. Enligt utskottets mening bör denna ordning bestå även

när det gäller regleringen av hur parkeringsfrågan skall lösas i

det enskilda fallet. Utskottet vill i detta sammanhang också

peka på att frågan om s.k. parkeringsköp--dvs. ingåendet av

ett avtal som i huvudsak innebär att ägaren till en fastighet

mot ersättning får tillgång till bilplatser i närheten av den

egna fastigheten--bereds i regeringskansliet.

Bostadsutskottet är inte heller nu berett att förorda någon

förändring av PBL i det aktuella avseendet. Det kan för övrigt

påpekas att enligt vad utskottet erfarit pågår fortfarande

beredningen av frågan om s.k. parkeringsköp inom

regeringskansliet. Motion 1989/90:Bo517 (v) yrkande 3 avstyrks

av utskottet.

Kraven på utformningen av bostäder och bostadsområden måste

enligt motion 1989/90:Bo529 (s) utformas även med tanke på att

de fastighetsanställda skall få en fungerande arbetsplats.

Enligt motionärerna uppvisar de fastighetsanställdas arbetsmiljö

i dag allvarliga brister. Av detta skäl föreslås att

funktionskraven enligt PBL även skall innefatta funktionskrav

för dem som sköter fastigheten.

I PBLs egenskapskrav på byggnader anges att byggnader skall

vara lämpliga för sitt ändamål och ge möjlighet till trevnad,

god hygien, en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande

inomhusklimat (3 kap. 5 §). I förarbetena till lagen (se prop.

1985/86:1 s. 490) anges att kravet på en god arbetsmiljö i

första hand gäller arbetslokaler, personalrum och tillhörande

biutrymmen. Det anges emellertid också att byggnader skall vara

så utformade och försedda med sådana anordningar att de medger

god arbetsmiljö för arbetstagare som utför regelmässigt

förekommande underhålls- och servicearbeten i dem. I boverkets

nybyggnadsregler framhålls kravet på åtkomlighet för service och

underhåll samt vissa säkerhetskrav för olika områden. PBL

uppställer således vissa grundläggande krav på olika

byggnaders funktion ur arbetsmiljösynpunkt.

Det bör i detta sammanhang påpekas att utformningen av

arbetslokaler även regleras genom arbetsmiljölagstiftningen.

Vissa gränsdragningsproblem mellan arbetsmiljö- och

byggnadslagstiftningen har uppmärksammats av den av regeringen

tillkallade arbetsgruppen för översyn av vissa bestämmelser i

arbetsmiljölagen. Arbetsgruppen har i ett betänkande (Ds 1990:6)

lagt fram förslag som syftar till att arbetsmiljösynpunkterna

skall ges ökad vikt vid projektering av byggnader och

anläggningar. Det föreslås bl.a. att ett arbetsmiljöansvar slås

fast för arkitekter, konstruktörer och andra som i egenskap av

konsulter eller liknande medverkar i projekteringen. Även andra

frågor med betydelse för möjligheten att hävda olika

arbetsmiljökrav i samband med planläggning, bygglovprövning och

byggande diskuteras i betänkandet. Betänkandet har nyligen

remissbehandlats och kommer under hösten att beredas inom

regeringskansliet.

Med hänvisning till det ovan anförda och till pågående

överväganden på området anser utskottet att motion 1989/90:Bo529

(s) kan avstyrkas.

Normerna anges i motion 1989/90:Bo511 (s) ofta medföra att ny-

och ombyggnader av daghem försvåras. Som exempel på sådana

normer anges krav på viss takhöjd. Motionärerna föreslår att

riksdagen skall begära en översyn av gällande normer för att

främja daghemsutbyggnaden.

Särskilda normer för daghem och andra vårdlokaler anges i

nybyggnadsreglerna vad gäller ljudmiljö och brandskydd. I övrigt

är olika allmänna normer tillämpliga beroende på

daghemslokalernas användningsområden. Vad gäller krav på

rumshöjd anges i nybyggnadsreglerna att höjden i bostads- och

arbetsrum skall vara minst 2,40 meter. Enligt plan- och

byggförordningen får byggnadsnämnden medge mindre avvikelser

från de tillämpningsföreskrifter som boverket utfärdat om

byggnaders inre egenskaper utom beträffande kraven på

tillgänglighet. Förutsättningen för att avvikelser skall kunna

beviljas är att det finns särskilda skäl, att byggnadsprojektet

ändå kan antas bli tekniskt tillfredsställande och att det inte

finns någon avsevärd olägenhet från annan synpunkt.

Enligt bostadsutskottets uppfattning torde det normalt inte

vara byggnadslagstiftningen och byggnormerna som ligger bakom

eventuella hinder för en ny- eller ombyggnad av daghem. Det kan

dock inte uteslutas att de olika krav som kan ställas på

daghemmens lokaler och verksamhet utifrån PBL,

socialtjänstlagen, arbetskydds- och hälsoskyddslagstiftningen

osv. ibland kan leda till delvis motstridiga önskemål. Denna

fråga har dock i olika sammanhang uppmärksammats under senare

år. En sammanställning av olika krav och önskemål på

utformningen av förskola och fritidshem har nyligen utarbetats

av socialstyrelsen. För närvarande arbetar en grupp inom

regeringskansliet med uppdrag att se över bl.a.

samordningsproblemen mellan olika författningar som reglerar

daghemsverksamheten. Enligt utskottets mening bör även en stor

del av problemen kunna lösas på lokal nivå med utnyttjande av

den flexibilitet som bl.a. PBL medger. Av vikt i detta

sammanhang är att eventuella krav på visst utförande av

lokalerna från yrkesinspektion, hälsoskyddsmyndighet m.fl.

beaktas redan vid bygglovprövningen och att en samordning av

kraven därvid sker. Möjligheterna till förbättringar på detta

område har även diskuterats av den ovan omnämnda arbetsgruppen

för översyn av vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen.

Med hänvisning till vad ovan anförts anser utskottet att någon

begäran om en allmän översyn av byggnormernas inverkan på

daghemsbyggandet för närvarande inte är erforderlig. Arbetet

inom regeringskansliet bör avvaktas. Utskottet förutsätter

vidare att berörda myndigheter uppmärksamt följer frågor med

betydelse för daghemsbyggandet och tar erforderliga initiativ

till samordning m.m. i de fall exempelvis motstridiga krav kan

framkomma. Förslagen i motion 1989/90:Bo511 (s) bör således inte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

I offentliga lokaler bör enligt motion 1989/90:Bo540 (m)

entrédörrarna vara utåtgående. Detta för att undvika att

dörrarna blir blockerade i olika nöd- och paniksituationer.

Enligt motionären är det i Sverige emellertid mycket vanligt att

dörrarna är inåtgående i restauranger, affärer, postkontor osv.

Regler föreslås mot denna bakgrund införas med krav på

utåtgående entrédörrar vid ny- och ombyggnad av offentliga

lokaler.

I PBL föreskrivs (3 kap. 6 §) att byggnader skall ge

tillfredsställande skydd mot olycksfall, mot uppkomst och

spridning av brand och mot personskador vid brand. I

nybyggnadsreglerna finns utförligt redovisat vilka krav som

ställs på utrymningsvägar vid brand. Det anges att

utrymningsvägar skall utformas så att de inte medför risk för

att personer skadas genom fall eller trängsel. Beträffande

dörrar i utrymningsväg anges att dessa skall vara utåtgående i

utrymningsriktningen. Inåtgående dörr får dock användas, om den

betjänar:

ett litet antal personer, t.ex. dörr till bostad eller gästrum

på hotell,

ett måttligt antal personer som kan förväntas ha

lokalkännedom, t.ex. entrédörr till bostadshus, dörr till kontor

på högst 600 m2 eller dörr till skollokal för högst 30

elever, eller

en butik, serveringslokal, banklokal e.d., där gångavståndet

till dörren är högst 15 meter.

Dessa regler är givetvis tillkomna med utgångspunkten att

rimliga säkerhetskrav skall uppfyllas. En avvägning gentemot

andra krav och önskemål som kan ställas på funktionen hos dörrar

i offentliga lokaler får därvid förutsättas ha gjorts.

Bostadsutskottet anser sig således inte ha underlag för annat

antagande än att kravnivån i PBL med tillämpningsföreskrifter är

lämpligt avvägd i den diskuterade frågan om utåtgående

entrédörrar. Mot denna bakgrund avstyrks motion 1989/90:Bo540

(m).

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande förenklade nybyggnadsföreskrifter

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo403 yrkande 18,

res. 1 (m)

2.beträffande s.k. fribyggen

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo241 yrkande 2,

res. 2 (m, fp)

3.beträffande byggnormer för att förbättra ungdomens

bostadssituation

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo420 yrkande 8 d,

res. 3 (m)

res. 4 (c) - motiv.

4.beträffande insatser för ett ökat kvalitetsmedvetande

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo525,

5.beträffande tillämpningen av nybyggnadsreglerna

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo423 yrkande 15,

res. 5 (m) - motiv. - villk. 1

res. 6 (fp)

6.beträffande krav på hörselslingor

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Bo504,

1989/90:Bo514, 1989/90:Bo520 och 1989/90:Bo531 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 7 (m)

7.beträffande utredning om kontroll av hörselslingor

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo516,

res. 8 (m) - motiv.

8.beträffande byggnormer för källsortering av sopor

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo314 yrkande 2,

1989/90:Bo537 och 1989/90:Bo553,

9.beträffande de rörelsehindrades problem vid

källsortering

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo507,

10.beträffande kravet på tillgänglighet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo243 yrkande 1 såvitt nu

är i fråga,

res. 9 (v)

11.beträffande obligatorisk elmätare

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo502 yrkande 3,

12.beträffande obligatorisk varmvattenmätare

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo502 yrkande 4,

13.beträffande kravet på parkeringsutrymme i PBL

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo517 yrkande 3,

res. 10 (v)

14.beträffande byggnaders funktion ur

arbetsmiljösynpunkt

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo529,

15.beträffande normer för daghem

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo511,

16.beträffande utåtgående entrédörrar

att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo540.

Stockholm den 20 september 1990

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus

Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager

(fp), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s),

Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v),

Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s), Ulla Berg (s) och Ingrid

Hasselström Nyvall (fp).

Reservationer

1.Förenklade nybyggnadsföreskrifter (mom. 1)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet behandlade" och slutar med "det anförda" bort ha

följande lydelse:

Enligt bostadsutskottets mening är en genomgripande

avreglering nödvändig för att uppnå en fungerande bostads- och

byggmarknad. Inte minst gäller detta utformningen av det

regelsystem som styr byggandet. Berättigad kritik har också

under en rad av år riktats mot den hittillsvarande utformningen

av bl.a. byggnormerna. Vid utarbetandet av nybyggnadsregler till

PBL togs emellertid endast i begränsad utsträckning hänsyn till

denna kritik.

De till PBL knutna nybyggnadsreglerna innehåller visserligen

något färre regleringar än den tidigare Svensk byggnorm och är

dessutom i viss utsträckning utformade som funktionskrav, men de

har fortfarande ett alltför stort omfång. Dessutom kan invändas

att föreskrifter och råd även i nybyggnadsreglerna blandas på

ett oacceptabelt sätt. Enligt bostadsutskottets uppfattning bör

sålunda antalet bestämmelser reduceras kraftigt och fullt ut

utformas som funktionskrav. Vidare skall inte råd och exempel på

tekniska lösningar ingå i nybyggnadsreglerna utan föras över

till särskilda handböcker, som endast skall tjäna som vägledning

och därmed inte heller vara normerande.

Vid den av utskottet förordade revideringen av

nybyggnadsreglerna bör dessutom i största möjliga utsträckning

ske en samordning med de regler som gäller inom EG. En sådan

förändring skulle främja nytänkande och ett bättre byggande i

vårt land.

Vad utskottet nu med anslutning till moderata samlingspartiets

partimotion 1989/90:Bo403 yrkande 18 anfört om utformningen av

nybyggnadsföreskrifterna m.m. bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1.beträffande förenklade nybyggnadsföreskrifter

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo403 yrkande 18

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. S.k. fribyggen (mom. 2)

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Jan Sandberg (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Enligt PBL" och på s. 6 slutar med "hänvisning härtill"

bort ha följande lydelse:

Den under senare år bedrivna bostadspolitiken har lett till en

mycket påtaglig brist på bostäder i stora delar av landet. Inte

minst gäller detta i Stockholms län och övriga storstadsområden.

Bakom denna oroande utveckling ligger bl.a. det i många stycken

rigida regelsystem som styr byggandet. Såväl låneregler som

byggnormer reser i många fall helt i onödan hinder för

tillkomsten av nya bostäder. Det är sålunda nästan omöjligt att

genomföra ny- eller ombyggnadsprojekt där minsta avvikelse från

gällande regler föreligger. Utskottet delar den i motion

1989/90:Bo241 (fp) framförda uppfattningen att åtgärder bör

vidtas för att möjliggöra tillkomsten av fler s.k. fribyggen.

Det är naturligtvis en helt orimlig situation att regelsystemet

skall förhindra att nya och flexibla lösningar prövas. Det bör

sålunda uppdras åt regeringen att snarast återkomma med förslag

till ändringar i bl.a. byggnormer och låneregler som underlättar

tillkomsten av s.k. fribyggen.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1989/90:Bo241 (fp)

yrkande 2 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2.beträffande s.k. fribyggen

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo241 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Byggnormer för att förbättra ungdomens bostadssituation

(mom. 3)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Ett motsvarande" och slutar med "yrkande 8 d" bort ha

följande lydelse:

Dagens genomreglerade bostadsmarknad har inte minst drabbat de

unga. På en marknad där snart sagt varje förhållande har

reglerats har naturligtvis de med minst erfarenhet och resurser

svårast att hävda sig och sina intressen. För att komma till

rätta med den uppkomna situationen fordras därför en avreglering

som lämnar utrymme för alla bostadskonsumenters behov och

efterfrågan. Det är inte rimligt att lägenheter med exempelvis

något mindre boendeyta stoppas genom stelbenta byggnormer när

det är denna typ av billiga bostäder som många ungdomar

efterfrågar. En avreglering kommer också att öka rörligheten på

bostadsmarknaden och därigenom bidra till en bättre fungerande

marknad.

Utformningen av byggnormerna utgör således ett påtagligt

hinder för att bostäder lämpliga för bl.a. ungdomar tillkommer.

Genom att införa ett normsystem som lämnar en större frihet åt

den byggande att finna flexibla och alternativa lösningar skulle

antalet lägenheter öka och kostnaderna minska. De s.k. fribyggen

som trots allt kommit till stånd utgör också ett talande bevis

härför. Genom att man inte tillskapar normer som i detalj

föreskriver en exakt bostadsyta, minsta rumsstorlek, takhöjd och

fönsterutformning m.m. skulle boendekostnaderna kunna sänkas

betydligt. Detta skulle också på ett mycket märkbart sätt öka

möjligheterna att vid ombyggnad bibehålla smålägenheter och att

inreda bostäder på t.ex. vindar.

Vad utskottet ovan med anledning av motion 1989/90:Bo420 (m)

yrkande 8 d anfört om förenklade byggnormer för att förbättra

ungdomens bostadssituation bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3.beträffande byggnormer för att förbättra ungdomens

bostadssituation

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo420 yrkande 8

d som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Byggnormer för att förbättra ungdomens bostadssituation

(mom. 3, motiveringen)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del

av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Ett motsvarande"

och slutar med "yrkande 8 d" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den oro för många ungdomars

bostadssituation som torde ligga till grund för förslaget i den

nu behandlade motionen. Däremot kan utskottet inte ställa sig

bakom de förslag som förs fram för att komma till rätta med den

uppkomna situationen. Vad som behövs är i stället åtgärder med

den inriktning som förordats i motioner (c) från allmänna

motionstiden 1990. Dessa motioner behandlades i utskottets

betänkande 1989/90:BoU13.

Vad som krävs är i första hand ett brett upplagt

åtgärdsprogram som utgår från en långsiktigt utvecklad och

konsekvent bostadspolitik som bl.a. syftar till en mer

balanserad tillväxt mellan storstäderna och övriga landet. De

mot ungdomsgrupperna riktade åtgärder som skall ingå i

programmet bör bl.a. avse ändrade villkor för bostadslån,

byggande av flera smålägenheter, utnyttjande av vindsvåningar,

byggande av övernattningshotell samt stopp för kontorisering.

Sparandet till den egna lägenheten bör underlättas genom

personliga investeringskonton. Dessutom bör ett särskilt

stimulansbidrag till kommunerna för byggande av smålägenheter

införas. Utskottet återkommer till dessa förslag i annat

sammanhang. Motion Bo420 (m) yrkande 8 d avstyrks.

5. Tillämpningen av nybyggnadsreglerna (mom. 5, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med

"Utskottets inställning" och slutar med "bakgrund avstyrkas"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan förordat en omfattande revidering av

nybyggnadsreglerna. Syftet med revideringen är att kraftigt

reducera antalet bestämmelser och att kvarvarande regler fullt

ut skall utformas som funktionskrav. Mot denna bakgrund saknas

skäl att som föreslås i motion 1989/90:Bo423 (fp) yrkande 15

löpande följa tillämpningen av nuvarande nybyggnadsregler.

Yrkandet avslås sålunda.

6. Tillämpningen av nybyggnadsreglerna (mom. 5)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottets inställning" och slutar med "bakgrund avstyrkas"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den grundläggande syn som redovisas i

motionen på behovet av färre och mindre styrande regler för

byggandet. En utveckling i denna riktning skulle leda till ett

ökat spelrum för fantasi och idérikedom samt att möjligheterna

att tillgodose människors varierande önskemål ökar. Vidare

skulle möjligheterna till flexiblare lösningar kunna reducera

byggkostnaderna. På vissa områden är det dock nödvändigt att

bibehålla styrande normer, bl.a. för att tillförsäkra

handikappade deras rätt att på lika villkor delta i

samhällslivet.

De nybyggnadsregler som utfärdats med stöd av PBL har

utformats med föresatsen att de i första hand skall uppställa

funktionskrav och därigenom vara mindre styrande. Mot bakgrund

av den ovan redovisade uppfattningen anser utskottet att det är

angeläget att tillämpningen av den nya byggnormen nu följs upp i

syfte att utröna om den verkligen medfört en mindre

detaljreglering av byggandet i förhållande till tidigare

gällande normer. Utskottet instämmer vidare i vad som i motionen

anförs om s.k. fribyggen. Olika åtgärder bör således vidtas i

syfte att underlätta fribyggen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Bo423

(fp) yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5.beträffande tillämpningen av nybyggnadsreglerna

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo423 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Krav på hörselslingor (mom. 6)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Som flera" och slutar med "till känna" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att byggnormernas omfattning kan reduceras

kraftigt och att kvarvarande normer dessutom helt kan uttryckas

i form av funktionskrav. I den nu diskuterade frågan innebär en

sådan utformning att det är kravet på tillgänglighet och

användbarhet för bl.a. hörselskadade som bör fastslås. Däremot

bör man inte i normerna detaljerat föreskriva i vilka typer av

lokaler en speciell teknisk lösning e.d. bör användas. Det får

förutsättas att resp. byggherre och byggnadsnämnd bättre kan

bedöma de lokala behoven och hur kravet på tillgänglighet bäst

kan uppfyllas i det enskilda fallet. Mot denna bakgrund bör

motionerna 1989/90:Bo504 (fp), 1989/90:Bo514 (s), 1989/90:Bo520

(fp) och 1989/90:Bo531 (mp) avstyrkas.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6.beträffande krav på hörselslingor

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Bo504, 1989/90:Bo514,

1989/90:Bo520 och 1989/90:Bo531,

8. Utredning om kontroll av hörselslingor (mom. 7,

motiveringen)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med

"De krav" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:

De krav på tekniska installationer m.m. som ställs i

byggnadslagstiftningen på nya byggnader bör givetvis uppfyllas

även efter det att byggnaden tagits i bruk. Att så verkligen

blir fallet torde underlättas om byggnormernas utformning i

större utsträckning medger lokalt anpassade lösningar. Vad

gäller den aktuella frågan om hörselslingornas funktion bör

fastighetsägarna och lokalinnehavarna kunna påverkas att i högre

grad ta sitt ansvar genom att brister påpekas av olika berörda

parter. Motion 1989/90:Bo516 (fp) avstyrks.

9. Kravet på tillgänglighet (mom. 10)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Bostadsutskottet har" och på s. 11 slutar med "i

fråga" bort ha följande lydelse:

Plan- och bygglagen har givit kommunerna ett större inflytande

över utformningen av bostadsområden och övriga byggnader än vad

som tidigare var fallet. Detta inflytande får dock inte innebära

att kommunerna underlåter att hävda kraven i PBL i nu berört

avseende. Handikappades självklara rätt att på lika villkor få

delta i samhällslivet får inte göras beroende av en välvillig

inställning från resp. kommuns sida. Utskottet ser mot denna

bakgrund allvarligt på de uppgifter om att tillgänglighetskravet

eftersatts som förs fram i den aktuella motionen.

Det är angeläget att snarast vinna klarhet i hur tillämpningen

av PBL med nybyggnadsföreskrifter har påverkat efterlevnaden av

tillgänglighetskravet. Utskottet ansluter sig därför till

förslaget i vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo243 yrkande 1

såvitt nu är i fråga om att en översyn bör genomföras av

tillämpningen av PBL i det aktuella avseendet. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10.beträffande kravet på tillgänglighet

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo243 yrkande 1

såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

10. Kravet på parkeringsutrymme i PBL (mom. 13)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Som anförs" och slutar med "av utskottet" bort ha

följande lydelse:

Föregående år avstyrkte utskottet ett motionsförslag om att

parkeringsskyldigheten enligt 3 kap. i PBL skulle tas bort.

Utskottets ställningstagande föranleddes bl.a. av den pågående

s.k. parkeringsköpsutredningen. Mot utskottets beslut avgav

företrädare för vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet en

reservation med följande lydelse:

Under 1950- och 1960-talen dominerades stadsplanemödorna i

vårt land av kravet på biltrafikleder och bilparkering.

Parkeringsnormerna var inte bara starkt styrande utan också

problemskapande. Kollektivtrafiken sågs inte som något reellt

alternativ.

Nu domineras städernas utrymmen och stadsbilden av bilen.

Biltrafiken är det största hotet mot miljön -- särskilt i de

större städerna. Planeringsmödorna går ut på att begränsa

biltrafiken och finna mer tekniskt avancerade kollektiva

lösningar som bidrar till en förbättring av miljön.

Samtidigt har den otidsenliga parkeringsskyldigheten förts

över från den äldre lagstiftningen till plan- och bygglagen. I 3

kap. 15 § 1 stycket p. 6 stadgas sålunda att lämpligt utrymme

för parkering, lastning och lossning av fordon i skälig

utsträckning skall ordnas på tomten eller i närheten av denna.

Denna bestämmelse har enligt utskottets mening nu blivit ett

hinder för kvalitetslösningar vid planering och byggande i våra

större tätorters centrala delar där bristen på mark är påtaglig

och miljön inte tål en ökad bilbelastning.

Enligt utskottets mening finns redan i PBL:s 2 kap. 4 § 1

stycket p. 4 den nödvändiga grundvalen för en allsidig och

hänsynsfull trafiklösning. Där stadgas att inom områden med

sammanhållen bebyggelse bebyggelsemiljön skall utformas med

hänsyn till behovet av trafikförsörjning och god trafikmiljö. I

motiven till denna bestämmelse (prop. 1985/86:1 s. 119) pekar

departementschefen särskilt på behovet av en sammanvägd

helhetsbedömning av skilda trafikantgruppers behov och på

behovet av en bra kollektivtrafik.

Mot bakgrund av det nu anförda kan enligt utskottets mening

parkeringsskyldigheten i 3 kap. tas bort.

Under det gångna året har inga förslag kommit från regeringen

i den aktuella frågan, och inget tyder heller på att

parkeringsköpsutredningen kommer att leda fram till någon

avgörande omprövning av den nuvarande lagstiftningen. Mot denna

bakgrund är utskottet berett att biträda förslaget i den nu

aktuella motionen. Riksdagen bör således med anledning av motion

1989/90:Bo517 (v) yrkande 3 begära att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med förslag till ändringar i PBL som

innebär att det generella kravet på parkeringsutrymme på

tomtmark som återfinns i 3 kap. 15--16 §§ tas bort.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13.beträffande kravet på parkeringsutrymme i PBL

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo517 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Obligatoriska elmätare och varmvattenmätare

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anför:

Centerpartiet har sedan lång tid tillbaka redovisat ett

heltäckande energipolitiskt program där olika åtgärder för en

bättre energihushållning utgör en viktig del. Under den allmänna

motionstiden 1990 sammanfattades de viktigaste energipolitiska

utgångspunkterna i partimotion 1989/90:N446. Ett flertal av de

åtgärder som tas upp i denna motion syftar till samma sak som

intentionerna bakom den aktuella mp-motionen. Vi delar således

helt inställningen att åtgärder måste vidtas för att

effektivisera och reducera användningen av elenergi. För att

uppnå nödvändiga elbesparingar krävs det insatser såväl från

distributionsföretag och storförbrukare som från det enskilda

hushållet. Individuell el- och varmvattenmätning utgör givetvis

ett stöd för det enskilda hushållets besparingsåtgärder. Vi är

emellertid inte beredda att för närvarande förorda lagstiftning

på detta område. Genom frivilliga överenskommelser understödda

av en kombination mellan olika informations- och

stimulansåtgärder bör motsvarande resultat ändå kunna uppnås.

Vad gäller förbrukningen av hushållsel är det också av största

vikt att den energisnåla teknik för vitvaror m.m. som redan

finns tillgänglig används i största möjliga utsträckning.

2. Normer för daghem

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m)

anför:

Moderata samlingspartiets principiella inställning till

behovet av byggnormer framgår av flera reservationer till detta

betänkande. I dessa framhålls bl.a. att omfattningen av de

nuvarande normerna starkt kan reduceras och att kvarvarande

normer helt bör utformas som funktionskrav. Med en sådan

utformning av byggnormerna undviks sådana orimliga konsekvenser

som exempelvis att ett helt daghem kan stoppas bara för att ett

detaljkrav på viss takhöjd inte är uppfyllt. Enligt vår

uppfattning är det i stället väsentligt att en bra och

fungerande helhetslösning uppnås. Därvid bör bedömningen

från de berörda parterna spela en väl så stor roll som olika

kommunala tjänstemäns uppfattning.

Vad gäller den aktuella frågan om normer för daghem synes inte

bara byggnadslagstiftningen ställa till problem för

daghemspersonal och föräldrar. En rad andra lagkomplex --

socialtjänstlag, arbetsmiljölag, hälsoskyddslag osv. -- med

delvis motstridiga krav kommer här in. Även på dessa områden har

moderata samlingspartiet i olika sammanhang drivit sin

principiella inställning för avreglering och förenkling.