Bet. 1990/91:BoU20

Bostadsutskottets betänkande

1990/91:BOU20

Vissa följdfrågor om ny bostadsfinansiering, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

BoU20

Sammanfattning

Utskottet avstyrker motionsförslag från moderata

samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet om

att riksdagen skall riva upp beslutet om att införa ett nytt

bostadsfinansieringssystem. De förslag som läggs fram i

proposition 1990/91:144 om vissa följdfrågor om ny

bostadsfinansiering m.m. tillstyrks av utskottet. I

propositionen lämnas bl.a. förslag om hur den statliga

kreditgarantin i fråga om räntelån för egnahem skall kunna tas i

anspråk. En motion om att det nya systemet skall träda i kraft

den 1 juli 1992 avstyrks. Utskottet accepterar regeringens

uppfattning om att det nya systemet i fråga om nya hus skall

träda i kraft den 1 januari 1992 om investeringslånet utbetalas

efter utgången av 1991.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till s.k.

extra upptrappningar av de garanterade räntorna för 1992 och

förslaget om anslag till räntebidrag m.m. för budgetåret

1991/92.

En gemensam reservation har avgivits av företrädare för

moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och

centerpartiet med innebörden att riksdagens beslut att införa

ett nytt bostadsfinansieringssystem bör rivas upp. Vidare har

reservationer avgivits bl.a. från vänsterpartiets företrädare om

att s.k. extra upptrappningar inom räntebidragssystemet inte

skall ske avseende år 1992 i enlighet med regeringens förslag. I

en reservation från moderata samlingspartiets företrädare

föreslås däremot att extra upptrappningar görs utöver

regeringens förslag.

ELFTE HUVUDTITELN

Propositionerna

Regeringen har i proposition 1990/91:100 bilaga 13 B 4

föreslagit riksdagen att till Räntebidrag m.m. för budgetåret

1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 22710000000kr.,

Regeringen har i proposition 1990/91:125 bil. 8 föreslagit

riksdagen att till Utveckling av ett ADB-system för

bostadsadministrationen på tilläggsbudget II till statsbudgeten

för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på

44500000kr.

Regeringen har i proposition 1990/91:144 föreslagit riksdagen

att godkänna vad i propositionen förordats om

1. statlig kreditgaranti,

2. räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992,

3. ny bostadsfinansiering för hus med räntebidrag för ny- och

ombyggnad enligt nuvarande regler,

4. tillfälligt stöd för vissa låntagare med räntebidrag för

ny- eller ombyggnad enligt nuvarande regler,

5. övriga stödformer med räntebidrag,

6. räntestöd vid förbättring av bostadshus.

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta motionerna

1990/91:Bo209 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (båda s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

förslag till villkor för bostadsbeståndets inträde i

räntelånesystemet snarast föreläggs riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

alternativ till räntelån tillskapas enligt den i motionen

skisserade modellen.

1990/91:Bo225 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nivån för den garanterade räntan avseende

ombyggnadsprojekt,

1990/91:Bo230 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar avskaffa räntebidragen för hyres-

och bostadsrättshus byggda före 1975 i enlighet med vad i

motionen anförts,

7. att riksdagen beslutar att förändra upptrappningen av den

garanterade räntan för hyres- och bostadsrättshus i enlighet med

vad i motionen anförts,

8. att riksdagen beslutar att förändra den ingående

garanterade räntan för småhus med hyres- eller bostadsrätt i

enlighet med vad i motionen anförts,

9. att riksdagen beslutar att till räntebidrag m.m. anvisa ett

förslagsanslag på 21780000000kr.,

1990/91:Bo242 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkor för lån vid ombyggnad för att nå

effektivare energianvändning,

1990/91:Bo244 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sänkning

av den garanterade räntan för statliga ombyggnadslån fr.o.m. den

1 juli 1991 i enlighet med vad i motionen anförts,

23. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i

denna del till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 beslutar

anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med

260000000kr. minskat anslag om totalt

22450000000kr.,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om besparingen av räntebidrag som följd av en

tidigareläggning av införandetidpunkten för ett nytt

bostadsfinansieringssystem,

1990/91:Bo252 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

39. att riksdagen till Räntebidrag m.m. (B 4) för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22175000000kr.,

dels de med anledning av proposition 1990/91:144 väckta

motionerna:

1990/91:Bo55 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen med avslag på propositionens förslag om statlig

kreditgaranti, ny bostadsfinansiering med räntebidrag för ny-

och ombyggnad enligt nuvarande regler, tillfälligt stöd för

vissa låntagare med räntebidrag för ny- eller ombyggnad enligt

nuvarande regler och övriga stödformer med räntebidrag som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bostadsfinansieringen.

1990/91:Bo56 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:144

beslutar att riksdagens beslut om införande av det s.k.

räntelånesystemet rivs upp och hos regeringen begär förslag om

ett reformerat bostadsfinansieringssystem i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om effekterna av

beräkningsgrunderna för pantvärdet,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår proposition

1990/91:144 såvitt avser förslag om ny bostadsfinansiering för

hus med räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt nuvarande

regler och slopande av räntebidrag enligt förordningen om stöd

för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem samt beslutar att

räntelån endast skall utgå till ny- och ombyggnader som påbörjas

efter den 1 juli 1992 i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1 och i andra hand

yrkandena 2 och 3, beslutar att tidpunkten för införande av det

s.k. räntelånesystemet med upphävande av riksdagens tidigare

beslut (prop. 1990/91:34, 1990/91:BoU4) framflyttas till den 1

juli 1992 i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Bo57 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder till skydd

för husägare som till följd av omläggningen av

finansieringssystemet kan drabbas av förluster till följd av

kraftigt fallande nominella fastighetspriser.

1990/91:Bo58 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om höjd garanterad ränta

från den 1 januari 1992,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av frysta hyror 1992,

3. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag vad

gäller övergången till räntelånesystemet från den 1 januari 1993

för hus med räntebidrag.

1990/91:Bo59 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att avslå proposition 1990/91:144, utom

såvitt avser förslag gällande räntebidrag vid ny- och ombyggnad

år 1992 (avsnitt 4), övriga stödformer med räntebidrag, såvitt

avser avveckling av vissa räntebidrag i etapper under tre år med

början den 1 januari 1993 (avsnitt 7) samt räntestöd vid

förbättring av bostadshus (avsnitt 8).

dels de med anledning av proposition 1990/91:125 bil. 8

väckta och till bostadsutskottet hänvisade motionerna

1990/91:Bo60 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser anvisning

av ett anslag gällande utveckling av ett ADB-system för

bostadsadministration.

1990/91:Bo61 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1990/91:125 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91

såvitt avser föreslagen anvisning om 44 500 000 kr. till

Utveckling av ett nytt ADB-system för bostadsadministrationen i

enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottets beredning av ärendet

Bostadsministern, generaldirektören i boverket, företrädare

för vissa bostadskreditinstitut, stadshypotekskassan och

Sveriges Fastighetsägareförbund har muntligen lämnat utskottet

information i ärendet. Vissa bostadskreditinstitut,

Hyresgästernas Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund

har inkommit med skrivelser i ärendet.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag i

budgetpropositionen (1990/91:100 bil. 13) om anslag till

räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 samt motioner väckta

under allmänna motionstiden 1991. Vidare behandlas i proposition

1990/91:144 framlagda förslag om den nya bostadsfinansieringen,

om räntebidragen för år 1992 och förslag i vissa övriga frågor

samt motioner väckta med anledning av denna proposition.

Slutligen behandlas även ett förslag i proposition 1990/91:125

bil. 8 om utveckling av ett ADB-system för

bostadsadministrationen samt motioner väckta med anledning av

förslaget.

Beslutet om en ny bostadsfinansiering

Riksdagen fattade i december 1990 beslut om att införa ett

nytt bostadsfinansieringssystem som bygger på att

lånefinansieringen sker på den allmänna lånemarknaden och att en

del av låneräntorna omfördelas över tiden med hjälp av räntelån,

som också de tas upp på lånemarknaden (1990/91:BoU4). I

anslutning till detta beslut gjorde riksdagen även vissa

tillkännagivanden angående frågor om

bostadsfinansieringssystemets utformning m.m. som behövde

klarläggas och gav regeringen till känna att den borde återkomma

i dessa frågor.

Frågan om införande av ett nytt bostadsfinansieringssystem med

den beslutade inriktningen har därefter i april 1991 åter kommit

att bli föremål för ett ställningstagande från riksdagen (se

1990/91:BoU12 s. 57). I motioner (m, fp, c) väckta under den

allmänna motionstiden 1991 föreslogs att beslutet skulle

upphävas och att ett bostadsfinansieringssystem med en annan

inriktning skulle utarbetas. Riksdagen var emellertid inte

beredd att frångå sitt tidigare beslut. Motionerna avslogs.

I proposition 1990/91:144 behandlas vissa följdfrågor om den

nya bostadsfinansieringen. Det gäller dels redovisningar och

förslag med anledning av vissa tillkännagivanden från riksdagen

i betänkandet 1990/91:BoU4, dels vissa andra förslag om hur

övergången till det nya bostadsfinansieringssystemet bör ske.

Med anledning av dessa regeringsförslag har motioner ånyo väckts

med innebörden att beslutet om att införa ett räntelånesystem

bör rivas upp. Tre motioner har yrkanden med denna innebörd,

nämligen motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m).

I c-motionen tas, som andrahands- och tredjehandsyrkanden, också

upp frågor med anledning av de kompletteringsförslag som förs

fram i proposition 1990/91:144. Bostadsutskottet behandlar

inledningsvis dessa motioner i vad avser den övergripande frågan

om beslutet om att införa ett nytt bostadsfinansieringssystem

bör ligga fast eller ej.

I motion Bo55 (fp) upprepas tidigare framförd kritik mot

räntelånesystemet och föreslås såvitt nu är i fråga att

riksdagsbeslutet från december 1990 rivs upp. Motsvarande

förslag läggs fram i motion Bo56 (c) yrkande 1. Yrkandet innebär

vidare att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om ett

reformerat bostadsfinansieringssystem. Motionärerna hänvisar

till ett tidigare framfört c-förslag om ett lånesystem utgående

från en bassubvention till en normalbostad, ett reformerat

räntebidragssystem samt att fastighetsskatten används för att

rättvisare fördela boendekostnaderna över tiden. Som ett

andrahandsyrkande i samma motion finns ett förslag angående

införandetidpunkten för räntelånesystemet. I yrkande 4 föreslås

således att denna tidpunkt skall flyttas fram från den 1 januari

1992 till den 1 juli samma år. I likhet med de två behandlade

motionerna innebär förslaget i motion Bo59 (m) såvitt nu är i

fråga att beslutet om ett räntelånesystem skall rivas upp.

Beslutet att införa ett räntelånesystem bör enligt

bostadsutskottets uppfattning ligga fast. Några nya motiv, som

ger utskottet anledning ändra uppfattning, har inte redovisats i

motionerna. Utskottet finner därför inte anledning att ompröva

sitt tidigare ställningstagande i frågan. Omläggningen är

nödvändig av flera skäl som bl.a. redovisats i utskottets

betänkande 1990/91:BoU4. Det kan också konstateras att de

alternativ till ett räntelånesystem som i olika sammanhang

skisserats av m, fp resp. c torde leda till sämre lösningar för

såväl den enskilde som för staten. Utskottet avstyrker således

motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga

yrkanden såvitt gäller förslaget att riva upp riksdagsbeslutet

om ett nytt bostadsfinansieringssystem.

Vad gäller tidpunkten för systemets införande vill utskottet

inledningsvis redovisa hur denna fråga hittills beretts.

Regeringens ursprungliga förslag i proposition 1990/91:34

innebar att reformen avseende nya hus skulle träda i kraft den 1

juli 1992 och den 1 januari 1993 i fråga om hus med beslut om

bostadslån före den 1 juli 1992. Bostadsutskottet anförde i sitt

betänkande 1990/91:BoU4 s. 13 följande i denna fråga.

För att säkra de bostadssociala målen samt av bl.a.

statsfinansiella skäl och för att i möjligaste mån minska den

osäkerhet som en alltför lång övergångsperiod kan innebära för

aktörerna på bostadsmarknaden anser utskottet att regeringen bör

överväga tidpunkten för ikraftträdandet. Det bör mot denna

bakgrund undersökas om inte reformen avseende nya hus kan träda

i kraft den 1 januari 1992. Regeringen bör i förening med sin

syn på frågan återkomma till riksdagen i ärendet.

Riksdagen följde bostadsutskottet och gav regeringen detta

till känna. I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 13 s.

35) angav bostadsministern att det ur administrativ synpunkt är

möjligt att införa den nya bostadsfinansieringen den 1 januari

1992. Regeringen har därefter, den 26 mars 1991, beslutat om

förordningen (1991:149) om allmänna förutsättningar för statligt

stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder. I förordningen finns

bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för stöd vid ny-

och ombyggnad av bostäder i form av investeringsbidrag och

räntebidrag. Förordningen träder i kraft den 1 januari 1992.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om byggnadsprojekt, för vilka

bostadslån och räntebidrag enligt nybyggnads- eller

ombyggnadslåneförordningen beviljats före ikraftträdandet, om

bostadslånet betalats ut före denna tidpunkt.

Av det nu anförda framgår alltså att hus med lån utbetalade

efter utgången av år 1991 avses få stöd enligt de nya reglerna

fr.o.m. år 1992.

Utöver den ovannämnda förordningen har den 26 mars 1991

utfärdats

förordningen (1991:150) om beräkning av statligt

investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder,

förordningen (1991:151) om beräkning av statligt räntebidrag

för ny- och ombyggnad av bostäder,

förordningen (1991:152) om beräkning av bidragsunderlag för

statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder.

Även dessa förordningar träder i kraft den 1 januari 1992.

Förutom dessa förordningar behövs enligt vad utskottet erfarit

också en kreditgarantiförordning. Utformningen av denna är

beroende av riksdagens beslut med anledning av den nu behandlade

propositionen och de motioner som väckts i ärendet.

Beslutet om ett nytt bostadsfinansieringssystem förutsätter

också att en statlig kreditgarantinämnd för bostäder inrättas.

Regeringen beslutade den 18 april om direktiv till en utredning

med uppgift att utarbeta förslag till organisation och

dimensionering av nämnden. Utredningen skall vara avslutad

senast den 1 juli 1991. Därefter avses nämnden inrättas.

Beträffande hus med bostadslån förenade med räntebidrag

utbetalade före utgången av år 1991 anges i propositionen att

sådana hus skall omfattas av räntebidragsreglerna t.o.m.

utgången av år 1992. Såvitt rör sådana hus innebär, som framgått

ovan, att de i proposition 1990/91:34 redovisade reglerna för

ikraftträdande behålls. Frågan om och i så fall hur

bostadsbeståndet skall "slussas in i " det nya

finansieringssystemet behandlas nedan. I fortsättningen av detta

avsnitt behandlar utskottet frågan om från vilken tidpunkt nya

hus bör omfattas av det nya finansieringssystemet.

I motion Bo56 (c) ifrågasätts om förberedelserna för

omläggningen av lånesystemet är sådana att det kan träda i kraft

den 1 januari 1992. Motionärerna föreslår i ett

andrahandsyrkande att ikraftträdandet skjuts upp till den 1 juli

samma år.

Under utskottets beredning av ärendet har frågan om

ikraftträdandet av det nya systemet ägnats stort intresse. I

avsikt att få ytterligare underlag för sitt beslut har utskottet

haft överläggningar med bostadsministern, generaldirektören i

boverket, företrädare för vissa bostadskreditinstitut,

stadshypotekskassan och Sveriges Fastighetsägareförbund.

Bostadsministern och generaldirektören vid boverket har för

utskottet redovisat de förberedelseåtgärder som hittills

vidtagits inför omläggningen av bostadsfinansieringssystemet. Av

bostadsministerns redovisning framgick bl.a. att ett omfattande

förberedelsearbete pågår på skilda områden. Även om ett ganska

omfattande arbete av administrativ karaktär återstår finns

enligt bostadsministern inte skäl anta annat än att systemet

kommer att kunna träda i kraft i enlighet med vad i

förordningarna angivits och i den nu behandlade propositionen

redovisats.

Vad rör boverkets del av arbetet anförde generaldirektören att

verket arbetar med att utforma det bidragssystem som är en del

av det nya finansieringssystemet. Enligt hans bedömning finns

inte grundad anledning anta annat än att den del av

administrationen av systemet som verket ansvarar för kan träda i

kraft såsom regeringen förutsatt.

Tveksamhet om möjligheterna att låta systemet träda i kraft

den 1 januari har, förutom i motionen, framförts av företrädare

för vissa bostadskreditinstitut, medan företrädare för

stadshypotekskassan anfört att det av administrativa skäl inte

finns anledning att inte låta det nya systemet träda i kraft

enligt regeringens förslag. Sveriges Fastighetsägareförbund har

främst aktualiserat vissa skatte- och pantsättningsfrågor.

Utskottet återkommer till dessa nedan.

Utskottet vill i fråga om ikraftträdandet av det nya

bostadsfinansieringssystemet anföra följande. Som framgått av

den ovan lämnade redogörelsen har olika åtgärder vidtagits i

avsikt att skapa administrativa rutiner så att därmed övergången

från dagens bostadsfinansieringssystem till det nya kan

genomföras på ett acceptabelt sätt för de olika intressenter som

är involverade i systemet. Det torde dock svårligen kunna

undvikas att vissa komplikationer kan inträffa när ett så

relativt omfattande administrativt system som

bostadsfinansieringssystemet skall förändras på ett så

grundläggande sätt som riksdagens tidigare beslut ändå innebär.

Utskottet anser att de vidtagna förberedelserna, som de har

redovisats för utskottet, är sådana att det inte finns

tillräckliga skäl frångå den tidsplan som enligt regeringens

mening bör gälla beträffande ikraftträdandet. Förutom vad ovan

redovisats har utskottet erfarit att i det arbete som pågår i

organisationsutredningen avseende kreditgarantinämnden kommer

att delta företrädare för de sparbanks- resp. affärsbanksägda

bostadskreditinstituten, statens bostadsfinansieringsaktiebolag

-- SBAB -- och stadshypotekskassan. Genom denna ordning finns

det möjligheter att tidigt fånga upp de synpunkter som dessa

långivare kan ha på det administrativa förfarandet i det nya

finansieringssystemet.

Ytterligare några frågor finns som behöver övervägas.

Utskottet aktualiserade dem hösten 1990 i betänkandet

1990/91:BoU4. Det gäller vissa skattefrågor, pantsättningsfrågan

och frågan om redovisning av räntelånen.

Vad rör dessa frågor har bostadsministern lämnat följande

upplysningar.

Såvitt avser skattefrågan kommer en departementspromemoria med

förslag till anpassningar av skattesystemet till en ny

bostadsfinansiering att remitteras från finansdepartementet före

sommaren 1991. Promemorian avses innehålla bl.a. förslag om

avdragsrätt för räntor, reavinstbeskattning, en schablonintäkt

för räntelån för konventionellt beskattade fastighetsägare och

räntefördelning för fysiska personer som äger hyreshus. Ett

förslag avses föreläggas riksdagen hösten 1991.

Även beträffande frågan om redovisning av räntelånen avses

riksdagen underställas förslag hösten 1991.

Vad slutligen rör pantsättningsreglerna kommer överväganden om

behov av förändringar av reglerna att redovisas för riksdagen

under hösten. I avvaktan på resultat av dessa överväganden

gäller konventionella pantbrev som säkerhet för räntelånen.

Vid en sammanvägning av olika meningar beträffande tidpunkten

för ikraftträdandet och mot bakgrund av den information som

kommit utskottet till del under beredning av ärendet har

utskottet kommit till uppfattningen att det nya

finansieringssystemet bör träda i kraft i enlighet med vad i

propositionen redovisats. En senareläggning av ikraftträdandet

av det nya bostadsfinansieringssystemet enligt förslaget i

motion Bo56 (c) yrkande 4 kan utskottet alltså inte förorda.

Utskottet förutsätter därvid att de ovan nämnda skatte- och

redovisningsfrågorna löses i sådan tid att de nya regler som kan

behövas kan börja tillämpas vid reformens ikraftträdande.

Vissa frågor om pantsäkerhet i det nya

bostadsfinansieringssystemet

I proposition 1990/91:34 lade regeringen fram förslag om hur

vissa pantsäkerhetsfrågor bör lösas i räntelånesystemet.

Förslaget innebär att ett villkor för att kreditgaranti skall

gälla för investeringslån för ny- eller ombyggnad är att det

finns pantsäkerhet för lånet inom 100, 99 resp. 95 % av

fastighetens pantvärde i färdigt skick beroende på

fastighetsägarkategori. Enligt förslaget skall vidare som

villkor för kreditgaranti för räntelån gälla att det finns

pantsäkerhet som i förmånsrättsläge ligger i omedelbar

anslutning till nämnda gränser. Något pantsättningsutrymme i

förmånsrättsläge mellan panten för räntelånet och dessa gränser

fanns således inte enligt regeringsförslaget.

Vid beredningen av detta förslag gjorde bostadsutskottet vissa

överväganden vad gäller den sistnämnda konsekvensen av

regeringsförslaget, dvs. att något utrymme för ett s.k. topplån

med förmånsrättsläge mellan säkerheten för investeringslånet och

säkerheten för räntelånet inte finns. Utskottet framhöll att

denna ordning visserligen är ägnad att vara ett incitament för

bosparande och egna kapitalinsatser men att den samtidigt kan

leda till problem för vissa låntagare. Vidare anförde utskottet:

I egnahemsfallet kan kravet således under vissa

förutsättningar leda till sådana krav på eget kapital eller

finansiering med lån utan säkerhet, att låntagare i normala

inkomstlägen kan tvingas avstå från en angelägen

bostadsinvestering. Bostadsutskottet anser sig för närvarande

inte ha tillräckligt underlag för att ta ställning i denna

avvägning vad gäller pantsäkerheternas placering. Regeringen bör

därför i förening med sin syn på frågan återkomma till riksdagen

i ärendet.

Med hänvisning till riksdagens begäran redovisar regeringen i

den nu aktuella propositionen (s. 3--7) sin bedömning av vad som

bör gälla avseende förmånsrättsläget för pantsäkerhet för

räntelån. Regeringen vidhåller sin uppfattning att något

pantsättningsutrymme i fastigheten eller i tomträtten för s.k.

topplån mellan investeringslån och sådana räntelån som

berättigar till statlig kreditgaranti inte behövs.

Pantsäkerheten för räntelån anses, utan menlig inverkan på

låntagarens möjligheter att finansiera projektet, i

förmånsrättshänseende kunna placeras omedelbart efter den övre

gränsen för säkerheten för ett investeringslån.

Som skäl för regeringens bedömning i den aktuella frågan

redovisas bl.a. vissa förändringar som har gjorts i de

bestämmelser som påverkar utrymmet för investeringslån i det nya

bostadsfinansieringssystemet, dvs. grunderna för att bestämma

ett pantvärde för huset. Vid beräkning av låneunderlag enligt

den s.k. schablonmetoden gäller för närvarande en

reduktionsfaktor som begränsar låneunderlaget för en byggnad

till 80 % av den beräknade kostnaden. Denna reduktionsfaktor

finns inte i det nya systemet. I fråga om beräkning av

pantvärdet har genom ett regeringsbeslut denna reduktionsfaktor

för övrigt redan slopats i lånebeslut som meddelas fr.o.m. den 1

april 1991. Inom boverket pågår vidare vissa överväganden om

storleken på schablonbeloppen som syftar till att de bättre

skall spegla kostnaderna för olika typer av byggnader. Vissa

justeringar avses vidare göras i grunderna för schablonmetoden

för att få en bättre kostnadsanpassning. Det gäller bl.a.

grunderna för att bestämma den s.k. tidskoefficienten samt

grunderna för att beräkna markkostnader.

Enligt regeringens bedömning kommer mot den redovisade

bakgrunden på en balanserad byggmarknad ett tillfredsställande

utrymme finnas för en kostnadstäckande finansiering även av

sådana småhus för vilka pantvärdet beräknas enligt

schablonmetoden. Någon möjlighet att belåna egna insatser med

bättre säkerhet än räntelånen bör inte öppnas.

Motion Bo56 (c) innehåller som ett andrahandsyrkande --

yrkande 2 -- förslag om att riksdagen skall begära att

effekterna av pantsäkerhetsreglerna i det nya

bostadsfinansieringssystemet i vissa hänseenden skall

klarläggas. Enligt motionärerna kommer behovet av s.k. topplån i

vissa situationer att bestå även i det nya systemet. Vidare

anförs att kreditriskerna för staten och kommunerna kommer att

öka väsentligt. Detta anses kunna påverka riskbedömningen på den

ordinarie kreditmarknaden. Det anges som oklart om krav kommer

att ställas på ytterligare säkerheter utöver pantbrev för den

del av investeringslånet som inte har underborgen av stat och

kommun.

Vad gäller den aktuella frågan om reglerna för pantsäkerhet

vill utskottet anföra följande. Utskottets ovan återgivna

ställningstagande i betänkandet 1990/91:BoU4 vad gäller

säkerheten för s.k. topplån gjordes mot bakgrund av den

finansieringssituation som gäller inom det nuvarande

bostadsfinansieringssystemet. I dagens läge kan man således inte

bortse från att topplån med säkerhetsutrymme inom pantvärdet för

fastigheten ibland är en förutsättning för en investering i ett

nytt småhus. I den aktuella propositionen redovisas emellertid

ett antal förändringar som gjorts av de bestämmelser som

reglerar beräkningen av pantvärdet för fastigheten. Behovet av

topplån kommer därmed att minska. Utskottet anser mot bakgrund

av redovisningen i propositionen av den aktuella frågan att den

ordning för förmånsläget för pantsäkerhet som föreslagits kan

accepteras. Frågan bör dock följas uppmärksamt i det

utvärderingsarbete som får förutsättas genomföras avseende

reglerna för pantsäkerhet i det nya finansieringssystemet.

Utskottet finner således inte anledning till erinran eller

särskilt uttalande mot vad i propositionen i denna del

förordats. Ett tillkännagivande om behovet av topplån i enlighet

med vad i motion Bo56 (c) yrkande 2 föreslagits kan inte anses

erforderligt. Vad gäller den andra frågan, som aktualiserats i

detta yrkande, dvs. om säkerhet utöver pantbrev kommer att

krävas av kreditgivarna för de delar av investeringslånet för

vilka kreditgarantin inte gäller, gjorde utskottet vissa

överväganden i betänkandet 1990/91:BoU4 (s. 32). Där anfördes

bl.a.:

I dag finns en möjlighet att fördjupa bostadslånet under den

normala gränsen mellan bottenlån och bostadslån, dvs. vid 70 %

av låneunderlaget. Denna regel har stor betydelse för

möjligheten att erhålla lån speciellt i glesbygd. Enligt

bostadsutskottets mening bör denna regel föras över till det nya

bostadsfinansieringssystemet på så sätt att en möjlighet att

fördjupa kreditgarantin under 70 % av fastighetens pantvärde

införs. En sådan ordning står för övrigt i överensstämmelse med

vad som i propositionen anförts om att kreditgarantin är avsedd

att täcka den del av lånebehovet som i dag täcks med bostadslån.

Möjlighet kommer således finnas även i räntelånesystemet att

erhålla lån också i de fall då kreditgivaren bedömer att

säkerhetsläget för lånet avviker från det normala.

Kreditgarantin kommer således att kunna fördjupas till nedanför

den gräns på 70 % av fastighetens pantvärde som förutsatts gälla

i normalfallet. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion Bo56 (c) yrkande 2 om reglerna för

pantsäkerheten. Utskottet avstyrker även motionerna Bo55 (fp),

Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga dessa motioner såvitt

nu är i fråga. Förslagen i dessa motioner innebär, som framgått

ovan, att ett sådant bostadsfinansieringssystem som riksdagen

beslöt i december inte bör införas.

Statlig kreditgaranti m.m.

I propositionens avsnitt Statlig kreditgaranti (s. 7--10)

läggs två förslag fram. Det ena rör villkoren för eftergift av

regressfordringar som uppstått efter att en kreditgaranti

utnyttjats. Detta förslag är föranlett av ett tillkännagivande

från riksdagens sida. Det andra förslaget gäller frågan om i

vilka situationer den statliga kreditgarantin skall få

utnyttjas.

I den senare frågan anför bostadsministern att statens

garantiåtaganden i fråga om räntelån för egnahem bör ha en

vidare innebörd än ett normalt borgensåtagande. Det anges

således vara rimligt att långivaren får ersättning direkt ur

kreditgarantin, inte bara i en förlustsituation när förfallen

fordran inte kunnat drivas in på vanligt sätt, utan också när

långivaren måste avstå från pantsäkerhet för att en frivillig

försäljning av fastigheten skall kunna komma till stånd.

Långivaren skall alltså inte behöva säga upp lånet för att få

ersättning av staten. Det bör räcka med att försäljningen behövs

på grund av säljarens situation och att försäljningen på grund

av prisnivån på orten inte kan genomföras utan att långivaren

avstår från pantsäkerhet för räntelån helt eller delvis. En

förutsättning för att kreditgarantin skall gälla i dessa fall

föreslås dock vara att garantigivaren/staten godtar den

frivilliga försäljningen och att denna beräknas leda till ett

åtminstone lika bra ekonomiskt utfall som en tvångsvis genomförd

försäljning.

Vad gäller frågan om eftergift av regressfordringar anförde

bostadsutskottet i betänkandet 1990/91:BoU4 (s. 33) bl.a.:

Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att under

den fortsatta beredningen av ärendet överväga hur villkoren för

eftergift av regressfordran närmare kan utformas. Utgångspunkten

i detta arbete bör vara att räntelånesystemets uppbyggnad inte

bör tillåtas leda till ekonomiskt orimliga situationer för den

enskilde som har sin grund i förhållanden på bostadsmarknaden

som låntagaren inte haft rådighet över. I arbetet bör särskild

vikt fästas vid att villkoren ges en sådan utformning att

förutsättningarna för byggande i glesbygd och på mindre orter

inte försämras. Statliga regressfordringar, som beror på att

värdeutvecklingen inom en region eller på en viss ort har varit

så svag att räntelånen saknar täckning, bör i normala fall kunna

efterges. Detta bör uppfattas som ett åtagande från statens sida

med framför allt en regionalpolitisk innebörd. En låntagare bör

inte behöva hysa oro för vad räntelånen kommer att innebära vid

en framtida försäljning.

Bostadsministern framhåller i propositionen att han delar

bostadsutskottets uppfattning. Vidare understryks att räntelånen

inte bör medföra större risker inom en svag region eller ort i

förhållande till andra regioner och orter i riket. Mot denna

bakgrund föreslår regeringen att en regressfordran som avser

räntelån för egnahem bör efterges, om den uppstått på grund av

att fastighetsprisutvecklingen inom en region eller på en viss

ort varit svagare än i riket som helhet och förlusten inte har

kunnat påverkas av husets säljare. I sammanhanget påpekas dock

att låntagaren liksom hittills bär ett fullt personligt ansvar

för att beslutet att göra en bostadsinvestering är rimligt vid

investeringstidpunkten. I fråga om kreditgaranti för

investeringslån innebär detta att garantin tas i anspråk som en

borgen.

Yrkanden om avslag på regeringens förslag i avsnittet Statlig

kreditgaranti finns i de tre motioner där det föreslås att

proposition 1990/91:144 avslås i de delar som avser

räntelånesystemet. Dessa yrkanden i motionerna Bo55 (fp), Bo56

(c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga yrkanden såvitt nu är i

fråga, föranleds av motionärernas grundläggande inställning att

beslutet om räntelån bör rivas upp.

Bostadsutskottet kan inledningsvis konstatera att förslaget

angående eftergift av regressfordringar avseende räntelån för

egnahem i avsnittet om statlig kreditgaranti utgår från de

överväganden i frågan som utskottet redovisade i december 1990.

Den utformning och omfattning som det statliga åtagandet enligt

propositionen bör ges förefaller kunna uppfylla de krav som

utskottet då ansåg böra ställas. Den föreslagna utformningen av

statens åtagande bör således kunna undanröja den osäkerhet som

räntelånen eventuellt skapar hos dem som avser att bygga en

permanentbostad i regioner där en ogynnsammare

fastighetsprisutveckling än i övriga landet inte kan

uteslutas. Den föreslagna utfästelsen om statligt stöd för dem

som råkat i ekonomisk svårighet vid en försäljning genom att

räntelånen inte kunnat återbetalas bör enligt utskottets mening

vinna riksdagens bifall.

Även förslaget om när kreditgarantin i fråga om räntelån för

egnahem skall kunna tas i anspråk överensstämmer med utskottets

uppfattning att reglerna bör ges en generös utformning. Det kan

således ses som en fördel för såväl låntagaren som långivaren

att lånet inte behöver sägas upp för att ersättning från

kreditgarantin skall kunna utgå. Den föreslagna ordningen med

frivilliga försäljningar kan dessutom, som anförs i

propositionen, innebära att även statens förluster begränsas

genom att försäljningen kan genomföras vid en tidigare tidpunkt.

Vad utskottet anfört i fråga om statlig kreditgaranti m.m.

innebär att yrkande 1 i proposition 144 tillstyrks. Motionerna

Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m) har redan avstyrkts i

frågan om en omprövning av redan fattade beslut om

räntelånesystemet. Motionerna avstyrks även vad gäller den nu

aktuella frågan om statlig kreditgaranti m.m.

I miljöpartiet de grönas partimotion Bo57 diskuteras bl.a.

effekterna av de förändrade fastighetspriser som anses bli

följden av en omläggning av existerande lån med räntebidrag till

den nya typen av lån. Motionärerna hävdar att på orter med en

vikande efterfrågan det i dessa fall finns risk för sjunkande

nominella priser. Detta anses kunna leda till att en person som

relativt nyligen köpt ett sådant hus vid en försäljning t.ex. på

grund av arbetsbrist kan gå miste om sin kontantinsats och

dessutom stå kvar med en del av skulden. Motionärerna framhåller

att en sådan utveckling inte är acceptabel och föreslår därför

att riksdagen begär ett förslag som skyddar dem som tvingas

sälja till kraftigt sjunkande nominella fastighetspriser.

Den fråga som aktualiseras i motion Bo57 (mp) gäller om det i

vissa fall bör lämnas någon form av statlig prisgaranti e.d.

genom att staten åtar sig att lösa in fastigheter där de

nominella priserna sjunkit under inköpspriset. Utskottet vill

erinra om att någon sådan garanti inte finns inom det nuvarande

bostadsfinansieringssystemet. I detta avseende innebär således

inte omläggningen av lånesystemet någon förändring. Det kan

också ifrågasättas om den av motionärerna befarade

prisutvecklingen i vissa fall verkligen blir följden av

omläggningen.

Det kan dock inte uteslutas att det efter omläggningen till

ett nytt bostadsfinansieringssystem liksom i dag kommer att

finnas enskilda fastigheter som är så belägna att en försäljning

inte kan ske med full kostnadstäckning. I fråga om sådana

försäljningar som måste göras för att möjliggöra flyttningar av

arbetsmarknadspolitiska skäl finns dock vissa stödmöjligheter

med arbetsmarknadspolitiska medel. Enligt förordningen

(1987:408) om inlösen av egnahem och bostadsrätter kan inlösen

av staten ske, om ägaren av arbetsmarknadsskäl måste flytta och

bostaden är belägen i de fyra nordligaste länen. Fastigheter får

enligt denna förordning lösas in med ett belopp som motsvarar

den återstående kapitalskulden.

Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört avstyrks

miljöpartiets partimotion Bo57 (mp).

Ny bostadsfinansiering för hus med räntebidrag för ny- eller

ombyggnad enligt nuvarande regler

Hus med räntebidrag för ny- eller ombyggnadslån enligt

nuvarande regler avses enligt regeringens förslag ingå i det nya

finansieringssystemet fr.o.m. den 1 januari 1993. I

propositionen redogörs närmare för hur övergången till detta

system bör ske. Sammanfattningsvis innebär vad där anförts att

statlig kreditgaranti för räntelån skall lämnas, om den

beräknade räntesatsen (bruttoräntan) överstiger vad som täcks av

låntagarens förutsatta egna betalningar (nettoutgiften) och den

skatteminskning eller det skattekompenserande räntebidrag som

kan beräknas för samma räntekostnad. Underlaget för beräkning av

bruttoränta och nettoutgiften vid övergången avses vara samma

belopp som utgör underlag för beräkning av räntebidrag vid

utgången av år 1992. I fråga om hyres- och bostadsrättshus

begränsas underlaget till vad som faller inom 110 % av det

schablonberäknade låneunderlaget för bostäder. Som

bidragsunderlag för realräntebidrag används samma underlag som i

fråga om beräkningen av det maximala beloppet för statlig

kreditgaranti.

I propositionen föreslås också att ett extra räntebidrag

betalas ut under vart och ett av åren 1993 och 1994 till sådana

låntagare med räntebidrag för ny- eller ombyggnad enligt

nuvarande regler som avstår från realräntebidrag eller

kreditgaranti för räntelån. För år 1993 föreslås det extra

räntebidraget lämnas med två tredjedelar av ett på visst sätt,

med hänsyn till skatteeffekten, beräknat belopp. För år 1994

utgår en tredjedel av beloppet.

Frågan om hur hus med räntebidrag skall "slussas in i" det nya

finansieringssystemet tas upp i vänsterpartiets partimotion Bo58

yrkande 3. Yrkandet går ut på att riksdagen bör begära ett nytt

och enklare förslag om hur övergången från dagens

räntebidragssystem till räntelånesystemet skall ske. Bl.a. anför

motionärerna att bidragsunderlaget för beståndet skall beräknas

på samma sätt som för nyproduktionen. Enligt deras uppfattning

bör hela den godkända produktionskostnaden ligga till grund för

beräkningen av räntebidrag och kreditgaranti.

I motion Bo209 (s) föreslås ett riksdagens tillkännagivande om

att ett alternativ till räntelånesystemet bör skapas samt att

riksdagen snarast bör föreläggas förslag om de villkor som skall

gälla när "räntebidragsbeståndet" skall inordnas i det nya

finansieringssystemet. Motionärerna anser att många av dem som i

dag bor i hus med räntebidrag skulle föredra en finansiering

enligt den nuvarande ordningen även till priset av en snabbare

upptrappning av den garanterade räntan.

Även i motion Bo56 (c) yrkande 3, såvitt nu är i fråga, tas

upp frågan om vilka hus i beståndet som bör "slussas in i" det

nya finansieringssystemet. Motionärerna föreslår att

räntelånesystemet inte skall gälla för bostäder som påbörjats

före halvårsskiftet 1992. Yrkandet framförs som ett

andrahandsyrkande; i första hand bör enligt yrkande 1 i samma

motion ett räntelånesystem med den utformning regeringen

förordar över huvud taget inte införas. Denna uppfattning förs,

som ovan redovisats, fram också i motionerna Bo55 (fp) och Bo59

(m), båda motionerna såvitt nu är i fråga.

Utskottet behandlar inledningsvis förslaget i motionerna Bo209

(s) och Bo56 (c) yrkande 3 om att vissa möjligheter skulle

erbjudas låntagare som i dag har lån förenade med räntebidrag

att behålla dessa resp. att sådana låntagare över huvud taget

inte skulle omfattas av räntelånesystemet.

Den förstnämnda motionen väcktes under allmänna motionstiden

1991, dvs. innan förslaget i den nu behandlade propositionen var

känt. Som framgår av propositionen och av vad utskottet

redovisat ovan föreslår regeringen vissa åtgärder som i inte

ringa omfattning ger berörda fastighetsägare möjligheter att

välja mellan extra räntebidrag och att omfattas av

räntelånesystemet. Även om förslaget i propositionen inte kan

anses ligga helt i linje med vad motionärerna förordat, anser

utskottet att rimliga alternativa möjligheter öppnats för de

låntagare som vid utgången av år 1992 har bostadslån med

räntebidrag för ny- eller ombyggnad. I den mån motion Bo209 (s)

inte kan anses tillgodosedd med vad i propositionen nu

föreslagits och anförts om övergång från räntebidrag till

räntelån avstyrker utskottet bifall till den. Utskottet

avstyrker också motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkandena 1 och 3

samt Bo59 (m) samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga om att

räntelån över huvud taget inte skall införas för beståndet

m.m. Utskottet hänvisar i denna fråga till vad ovan anförts om

införande av ett räntelånesystem.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att -- såsom

förordas i vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkande 3 -- begära

ett nytt förslag om övergången till räntelånesystemet för vissa

hus med räntebidrag. Utskottet vill inte förneka att en övergång

från räntebidrag till räntelån kan vara komplicerad. Emellertid

har utskottet, som framgått ovan, den uppfattningen att det

pågående förberedelsearbetet kommer att bedrivas så att de

oklarheter som har yppats bl.a. under utskottets beredning av

ärendet kommer att kunna lösas innan det nya systemet träder i

kraft. Vad gäller den i motionen särskilt nämnda frågan om att

bidragsunderlaget avseende beståndet bör beräknas på samma sätt

som i nyproduktionsfallet har utskottet fattat motionärernas

invändning så att de begränsningar avseende detta

bidragsunderlag som i dag tillämpas när låneunderlaget

överstiger 110 % av det schablonberäknade låneunderlaget inte

skulle tillämpas i räntelånesystemet. Utskottet finner inte

tillräcklig anledning föreligga att i samband med övergången

till det nya finansieringssystemet öka subventionen i de nu

diskuterade fallen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet således

bifall även till vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkande 3 om

ett nytt förslag i fråga om hur övergången av vissa hus med

räntebidrag skall ske till räntelånesystemet. Vad i

propositionen i yrkandena 3 och 4 förordats om ny

bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt

nuvarande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare

tillstyrks av utskottet.

Övriga stödformer med räntebidrag

Räntebidrag av samma typ som vid ny- och ombyggnad lämnas för

närvarande även enligt förordningen (1987:258) om stöd för

flerbarnsfamiljer för köp av egnahem, förordningen (1984:614) om

lån för förvärv av vissa fastigheter som har förköpts enligt

förköpslagen (1967:868), förordningen (1983:40) om räntebidrag

för underhållslån i vissa fall, förordningen (1985:352) om lån

m.m. för gatukostnadsersättning i vissa fall (upphävd 1990:648)

samt förordningen (1977:332) om statligt stöd till

energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. (upphävd 1980:334).

Enligt 4 a § förordningen (1982:644) om lån för

byggnadstekniska åtgärder i bostadshus lämnas också, under viss

förutsättning, sådana räntebidrag i Norrbottens län för åtgärder

som genomförts med stöd av förordningen.

I propositionen föreslås att räntebidrag för stöd för

flerbarnsfamiljer för köp av egnahem slopas och ersätts den 1

januari 1993 med realräntebidrag och kreditgaranti för räntelån

enligt samma ordning som skall gälla för lån till hus med

räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt nuvarande regler. Dessa

regler har i korthet redovisats ovan. Även beträffande dessa

förvärvslån föreslås som för ny- och ombyggnadslån gälla, att

ett extra räntebidrag betalas ut från den 1 januari 1993 till

låntagare som avstår från realräntebidrag och kreditgaranti för

räntelån.

Förslaget om att även förvärvslånen skall ingå i

räntelånesystemet alternativt att extra räntebidrag skall kunna

utgå har mött invändning i motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c)

yrkande 3 (andrahandsyrkande), båda yrkandena såvitt nu är i

fråga. Motionärerna avstyrker regeringens förslag om att

befintliga förvärvslån skall omfattas av räntelånesystemet.

Utskottet gör samma bedömning vad gäller förvärvslånen som

beträffande ombyggnads- eller nybyggnadslånen när det gäller

övergången från räntebidrag till räntelån och såvitt rör frågan

om möjligheterna att som alternativ till räntelån erhålla extra

räntebidrag. Yrkande 5 i propositionen såvitt nu är i fråga om

övergångsregler m.m. avseende förvärvslångivningen

tillstyrks av utskottet. Motionerna Bo55 (fp) och Bo56 (c)

yrkande 3, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, avstyrks med

hänvisning till det anförda.

Vad beträffar övriga låneformer som behandlas i detta avsnitt

föreslås i propositionen en obligatorisk avveckling av dem under

tre år. Det nu redovisade regeringsförslaget tillstyrks i motion

Bo59 (m) såvitt nu är i fråga. Dock föreslår motionärerna, som

utskottet uppfattat förslaget, att även förvärvslångivningen

obligatoriskt skall avvecklas under en treårsperiod.

Utskottet, som finner förslaget i propositionen i denna del --

yrkande 5 såvitt nu är i fråga -- väl avvägt, föreslår att

riksdagen med avslag på motion Bo59 (m) såvitt nu är i fråga

godkänner vad i propositionen förordats om avveckling av vissa

låneformer.

Utskottet tillstyrker också förslaget i propositionen, yrkande

6, om ändring av reglerna beträffande det statliga stödet vid

förbättring av bostadshus. Några invändningar har i motioner

inte riktats mot detta förslag.

Räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992

Av proposition 144 återstår att behandla förslaget om

höjningar av den garanterade räntan för vissa bostadslån utöver

vad som följer av s.k. normala upptrappningar. Förslaget innebär

sammanfattningsvis följande. Om bostadslånet betalats ut före

utgången av år 1990 föreslås att de garanterade räntesatserna

för egnahem höjs med 0,25 procentenheter den 1 januari 1992

utöver den s.k. normala upptrappningen. Eftersom denna är 0,5

procentenheter blir den totala höjningen år 1992 0,75

procentenheter. Höjningen med 0,25 procentenheter är en

tidigareläggning av den normala upptrappningen som skulle ha

gjorts år 1993. Av neutralietsskäl bör den totala höjningen för

hyres- och bostadsrättshus för år 1992 vara 70 % av den för

egnahem eller 0,55 procentenheter. Eftersom den normala

upptrappningen är 0,25 procentenheter för sådana hus blir den

extra upptrappningen den 1 januari 1992 0,3 procentenheter.

För år 1993 återstår därmed en höjning om 0,25 procentenheter

(1--0,75) för egnahemmen. Som anförs i propositionen avses --

vid en övergång från nuvarande lånesystem till det nya -- de

garanterade räntesatserna översättas till nettoräntesatser efter

skatt. För egnahemmens del är nettoutgiften 70 % av den

garanterade räntan. Uttryckt som ändring av nettoräntesatsen

innebär detta enligt propositionen att denna räntesats under

1993 bör höjas med 0,15 procentenheter lika för alla

ägarkategorier och upplåtelseformer. Höjningen bör göras när

upptrappning normalt skulle skett.

Enligt regeringens uppfattning innebär det nu redovisade

förslaget att det blir möjligt att minska anslaget till

räntebidrag med ca 600 milj. kr. för nästa budgetår utöver vad

som följer av gällande regler om den årliga upptrappningen i

systemet.

Frågan om räntebidragen har aktualiserats i sex motioner. Fyra

av motionerna har väckts under allmänna motionstiden 1991.

Regeringsförslaget om extra upptrappning av den garanterade

räntan har uttryckligen vunnit stöd i motion Bo59 (m) såvitt nu

är i fråga. I partimotionen från vänsterpartiet, motion Bo58

yrkande 1, föreslås riksdagen avslå regeringsförslaget om extra

upptrappning av den garanterade räntan. Motionärerna anser att

regeringsförslaget strider mot andan i överenskommelsen om ett

nytt bostadsfinansieringssystem. I yrkande 2 i motionen föreslås

ett tillkännagivande till regeringen om att hyrorna för år 1992

bör frysas. I motion Bo230 (m) föreslås i yrkandena 6--8 att

räntebidragen avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1992 för alla

hyres- och bostadsrättshus byggda före år 1975. Vidare förordas

att den årliga upptrappningen av den garanterade räntan för

hyres- och bostadsrättshus höjs från 0,25 till 0,35

procentenheter. Slutligen föreslås att den garanterade räntan år

1 skall vara 4,9 % inte bara för egnahemmen utan för alla småhus

oavsett upplåtelseform. I dag är den 3,4 % för hyres- och

bostadsrättssmåhus.

Utskottet kan acceptera den extra upptrappningen av den

garanterade räntan som föreslås i propositionen.

Regeringsförslaget är oförenligt med förslaget i vänsterpartiets

partimotion Bo58 yrkande 1 om att besparingen inte skall

genomföras. Detta förslag avstyrks. Inte heller finner utskottet

tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka förslaget i yrkande 2

i motionen om hyresstopp för år 1992. Utskottet finner det inte

lämpligt att med en så generell åtgärd som ett hyresstopp möta

de problem som, enligt motionärerna, på grund av

skatteomläggningen blivit följden för de lågavlönade. De

särskilda insatser som behövs på hyresområdet får prövas i annat

sammanhang.

Vad rör förslagen i motion Bo230 (m) yrkandena 6--8 i

jämförelse med regeringsförslaget om extra upptrappningar,

föredrar utskottet det senare förslaget bl.a. därför att det ger

en bättre neutralitet. Som en ytterligare kommentar till

förslaget i motionen om att småhus oavsett upplåtelseform skall

ha samma garanterade ränta vill utskottet erinra om att dagens

regler är ett uttryck för att neutralitet bör råda mellan

upplåtelseformerna. Den garanterade räntan för hyresrätts- och

bostadsrättssmåhusen är 70 % av den för egnahemmen. Denna

skillnad är en följd av de skilda regler som gäller inom

skattesystemet för de olika upplåtelseformerna. Motionen

avstyrks med hänvisning till det nu anförda.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet proposition

1990/91:144 yrkande 2 om räntebidrag vid ny- och ombyggnad år

1992 och avstyrker vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkandena

1 och 2 samt motion Bo230 (m) yrkandena 6--8.

I tre c-motioner, partimotionen Bo225 yrkande 5 samt

motionerna Bo242 yrkande 3 och Bo244 yrkande 14, behandlas

frågan om den garanterade räntan vid ombyggnad.

Den garanterade räntan år 1 är för egnahem 10,00 alternativt

4,9 % i ombyggnadsfallen. För flerbostadshus är den 5,25

alternativt 3,4 %. De lägre garanterade räntorna, som för övrigt

är desamma som i nybyggnadsfallen, tillämpas bl.a. vid ombyggnad

av ålderdomshem och servicehus för äldre, ombyggnad av lokaler

och vindar till bostäder om antalet lägenheter ökar med minst 20

%, hissinstallationer och standardhöjande åtgärder i vissa fall.

Den lägre garanterade räntan kan också efter medgivande av

regeringen tillämpas i andra fall, nämligen om projektet är

motiverat från bostadsförsörjnings- och arbetsmarknadssynpunkt.

I övrigt tillämpas de högre garanterade räntorna i

ombyggnadsfallet.

Vad rör dessa motioner vill utskottet erinra om att utskottet

tidigare vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt liknande

yrkanden. I betänkandet 1989/90:BoU21 (s. 10--11) anförde

utskottet förra året att 1988 års riksdagsbeslut om att den

garanterade räntan vid ombyggnad i vissa fall skulle vara

högre än vid nybyggnad inte borde rivas upp. Utskottet som

vidhåller sin uppfattning vill tillägga att de möjligheter som

finns för regeringen att från bostadsförsörjnings- och

arbetsmarknadssynpunkt medge den lägre garanterade räntan i

ombyggnadsfallen innebär att angelägna ombyggnadsprojekt kan

genomföras. Regeringen har i ett relativt stort antal ärenden

med åberopande av dessa motiv medgett att den lägre garanterade

räntan får tillämpas. Utskottet anser att den ordning som gällt

i knappt tre år, och som alltså innebär att möjligheter finns

att efter omständigheterna i det enskilda fallet besluta om den

lägre garanterade räntan i ombyggnadslånefallen, bör tillämpas

tills vidare. Utskottet vill också erinra om att den lägre

garanterade räntan enligt ombyggnadslåneförordningen, som

redovisats ovan, därutöver tillämpas beträffande vissa

ombyggnader. Om regeringen anser att en ändring härvidlag bör

göras förutsätter utskottet att förslag föreläggs riksdagen. Med

det anförda avstyrker utskottet centerpartiets partimotion Bo225

yrkande 5 samt motionerna Bo242 (c) yrkande 3 och Bo244 (c)

yrkande 14.

Anslag till räntebidrag för budgetåret 1991/92 m.m.

I den nu behandlade propositionen anges, som framgått ovan,

regeringens förslag om extra upptrappningar av de garanterade

räntorna innebära en besparing på anslaget till Räntebidrag m.m.

om 600 milj.kr. för nästa budgetår. Förutom denna besparing har

i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 13 s. 30--39)

en besparing om 15 milj.kr. beräknats för nästa budgetår som en

effekt av regeringens förslag om att slopa vintertillägget, och

2800 milj.kr. har beräknats i besparing på grund av den

tidigareläggning av det nya bostadsfinansieringssystemet som

redovisats ovan. Slutligen har regeringen beräknat en besparing

om 270 milj.kr. som en följd av ett förslag om att stödet till

flerbarnsfamiljer för köp av egnahem (förvärvsstöd) bör upphöra.

Riksdagen har efter förslag av utskottet (1990/91:BoU12)

beslutat avvisa regeringens förslag om att vintertilläggen skall

avskaffas men accepterat förslaget om att förvärvsstödet

åtminstone temporärt skall upphöra. I budgetpropositionen

föreslås riksdagen anvisa 22 710 milj.kr. till Räntebidrag m.m.

för budgetåret 1991/92.

Såvitt rör anslaget återstår nu att behandla frågan om de av

regeringen föreslagna besparingarna i vad avser extra

upptrappningar av de garanterade räntorna och om

tidigareläggning av det nya bostadsfinansieringssystemet.

Anslagsfrågorna har tagits upp i fyra motionsyrkanden.

I motion Bo230 (m) yrkande 9 föreslås en minskning av anslaget

till räntebidrag m.m. med 930 milj.kr. för nästa budgetår utöver

regeringens förslag. Av denna besparing synes enligt

motionärernas uppfattning 685 milj.kr. falla på räntebidrag för

ny- och ombyggnad. Resten av besparingen beror bl.a. på att

vissa selektiva subventioner föreslås avskaffas.

I motion Bo252 (fp) yrkande 39 föreslås en besparing på

räntebidragsanslaget för nästa budgetår med 535 milj.kr. i

förhållande till regeringens förslag. Motionärerna föreslår

bl.a. att räntestödet för förbättring av bostadshus skall

upphöra liksom att den i december 1990 beslutade utvidgningen av

lägenhetsunderhållet. Inte heller accepterar motionärerna att

taket i räntebidragstrappan avskaffats. Även i denna motion

föreslås att vissa selektiva subventioner avskaffas.

I motion Bo244 (c) yrkande 23 föreslås ett i förhållande till

regeringens förslag med 260 milj.kr. minskat anslag till

räntebidrag för nästa budgetår. Motionärerna anser att räntestöd

till förbättring av bostadshus inte längre bör beviljas samt att

de s.k. selektiva subventionerna som belastar anslaget bör

avskaffas. I yrkande 24 i samma motion föreslås riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna att den besparing om 2 800

milj.kr på anslaget som regeringen anser blir följden av

tidigareläggningen av det nya finansieringssystemet visserligen

också enligt motionärerna kan komma att förverkligas men inte på

grund av tidigareläggning av finansieringssystemet utan av andra

skäl. Motionärerna anser att besparingen bör kunna uppnås t.ex.

på grund av ett minskat bostadsbyggande, i sin tur orsakat av de

dramatiskt ökade boende- och byggkostnaderna och den osäkerhet

det nya lånesystemet innebär.

Utskottet har ovan i detta betänkande och tidigare i vår i

betänkandet 1990/91:BoU12 med ett undantag tillstyrkt de

regeringsförslag på vilka anslagsberäkningen bygger. Det gäller

förslaget i budgetpropositionen om att vintertillägg inte längre

skulle beviljas. Effekterna av detta beslut kan möjligen öka

anslagsbelastningen redan nästa budgetår. Denna ökning blir dock

förhållandevis liten i förhållande till hela anslagets

omfattning. Utskottet finner därför inte skäl föreligga att av

detta skäl frångå den beräkning av anslaget som gjorts i

budgetpropositionen. Där beräknas kostnaderna för

vintertilläggen för nästa budgetår uppgå till 15 milj.kr.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget och föreslår att

riksdagen till anslag till räntebidrag m.m. för budgetåret

1991/92 anvisar 22710 milj.kr. Motionerna Bo230 (m) yrkande 9,

Bo244 (c) yrkande 23 och Bo252 (fp) yrkande 39 om en annorlunda

anslagsberäkning avstyrks således.

Utskottet kan inte finna att något reellt skulle stå att vinna

på ett tillkännagivande enligt förslaget i motion Bo244 (c)

yrkande 24 om att den antagna besparingen på

räntebidragsanslaget på 2800 milj.kr. enligt motionärerna

inte beror på en tidigareläggning av räntelånesystemet, utan att

besparingen kommer att förverkligas av andra skäl. Eftersom även

motionärerna accepterar storleken på besparingen saknar yrkandet

relevans när anslagets storlek skall bedömas.

I proposition 125 bilaga 8 föreslås riksdagen anvisa 44,5

milj.kr. på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret

1990/91 till utveckling av det ADB-system för

bostadsadministrationen som anges behövas i det nya

bostadsfinansieringssystemet.

I motionerna Bo60 (m) och Bo61 (c) föreslås att

regeringsförslaget avslås. Enligt motionärerna bör ett

räntelånesystem inte införas. Därmed bortfaller behovet av ett

nytt ADB-system.

Riksdagen har, som redovisats ovan, beslutat att ett

räntelånesystem införs. Utskottet har ovan avstyrkt

motionsförslag om att detta beslut skall ändras. Mot denna

bakgrund är det naturligtvis rimligt att riksdagen tar ansvar

för att de administrativa resurser som behövs i sammanhanget

tillskapas. Regeringens förslag om medelsanvisning till

ADB-systemet tillstyrks. Motionerna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande beslutet att införa ett räntelånesystem

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56

yrkande 1 samt 1990/91:Bo59, samtliga yrkanden såvitt nu är i

fråga,

res. 1 (m, fp, c) - delvis

2.beträffande ikraftträdandet av det nya

bostadsfinansieringssystemet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo56 yrkande 4,

res. 1 (m, fp, c) - delvis

res. 2 (c) - villk. mom. 1

3.beträffande reglerna för pantsäkerheten

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56

yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Bo59, de två förstnämnda och den

sistnämnda såvitt nu är i fråga,

res. 1 (m, fp, c) - delvis

res. 3 (c) - villk. mom. 1

4.beträffande statlig kreditgaranti m.m.

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande

1 förordats samt avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56

yrkande 1 och 1990/91:Bo59, samtliga motionsyrkanden såvitt nu

är i fråga,

res. 1 (m, fp, c) - delvis

5.beträffande statlig prisgaranti

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo57,

res. 1 (m, fp, c) - delvis

res. 4 (mp)

6.beträffande räntelån för beståndet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56

yrkandena 1 och 3, 1990/91:Bo59 och 1990/91:Bo209, de fyra

förstnämnda såvitt nu är i fråga,

res. 1 (m, fp, c) - delvis

res. 5 (c) - villk. mom. 1

7.beträffande ny bostadsfinansiering för vissa hus med

räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd

för vissa låntagare

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144

yrkandena 3 och 4 förordats samt avslår motion 1990/91:Bo58

yrkande 3,

res. 1 (m, fp, c) - delvis

res. 6 (c) - villk. res. 5

res. 7 (v)

8.beträffande övergångsregler m.m. avseende

förvärvslångivningen

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande

5 såvitt nu är i fråga förordats samt avslår motionerna

1990/91:Bo55 och 1990/91:Bo56 yrkande 3, båda yrkandena såvitt

nu är i fråga,

res. 8 (fp, c, v) - villk. mom. 1

res. 9 (m) - motiv.

9.beträffande avveckling av vissa låneformer

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande

5 såvitt nu är i fråga förordats samt avslår motion 1990/91:Bo59

såvitt nu är i fråga,

res. 10 (fp, c, v) - villk. res. 8

res. 11 (m)

10.beträffande det statliga stödet vid förbättring av

bostadshus

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande

6 förordats,

11.beträffande räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande

2 förordats samt avslår motionerna 1990/91:Bo58 yrkandena 1 och

2 och 1990/91:Bo230 yrkandena 6--8,

res. 12 (m)

res. 13 (v)

12.beträffande den garanterade räntan vid ombyggnad

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo225 yrkande 5,

1990/91:Bo242 yrkande 3 och 1990/91:Bo244 yrkande 14,

res. 14 (c)

13.beträffande anslag till räntebidrag m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga

13 såvitt nu är i fråga, och med avslag på motionerna

1990/91:Bo230 yrkande 9, 1990/91:Bo244 yrkande 23 och

1990/91:Bo252 yrkande 39 till Räntebidrag m.m. för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

22710000000kr.,

res. 15 (m) - villk. res. 12

res. 16 (v) - villk. res. 13

14.beträffande tillkännagivande om besparing på

räntebidragsanslaget

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo244 yrkande 24,

res. 17 (c)

15.beträffande medelsanvisning till ADB-systemet

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:125 bilaga 8

och med avslag på motionerna 1990/91:Bo60 och 1990/91:Bo61 till

Utveckling av ett ADB-system för bostadsadministrationen på

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91

anvisar ett reservationsanslag på 44500000kr.

res. 18 (m, fp, c) - villk. res. 1

Stockholm den 23 maj 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Lennart

Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil

Danielsson (m), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Siw

Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell

Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s), Ulla Berg

(s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Margareta Gard (m).

Reservationer

1. Beslutet att införa ett räntelånesystem m.m. (mom.1--7)

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Nils Fredrik Aurelius

(m) och Margareta Gard (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Beslutet att" och på s. 16 slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Som ovan angivits har bostadsutskottet även tidigare i vår

behandlat motionsyrkanden om ett upphävande av beslutet om ett

nytt bostadsfinansieringssystem. Vid detta tillfälle (se

1990/91:BoU12) förde representanter för moderata

samlingspartiet, folkpartiet liberalerna samt centerpartiet i en

gemensam reservation fram följande alternativ till

ställningstagande i denna fråga:

Utskottet anser att ett väl fungerande

bostadsfinansieringssystem måste vara stabilt och kunna fungera

över en längre tid och under skiftande ekonomiska förhållanden.

Som konstateras i motionerna från moderata samlingspartiet,

folkpartiet liberalerna och centerpartiet uppfyller inte det nya

finansieringssystemet dessa krav.

Statens stöd till bostadsbyggandet är en del av den ekonomiska

politiken. En ansvarsfull ekonomisk politik har som ett av sina

grundläggande syften att hålla inflationen på en låg nivå. En

sådan politik innebär också en press nedåt på räntan.

Enligt riksdagens beslut i december 1990 skall, efter utgången

av 1992, även det befintliga bostadsbeståndet omfattas av det

nya systemet. Detta innebär alltså att räntebidragen avses

"omformas" till räntelån. Även om regeringen formellt kan anses

ha rätt att vidta denna förändring fråntar detta inte staten

från det moraliska ansvaret gentemot låntagarna.

De som inte vill gå in i det nya räntelånesystemet, med alla

dess osäkra faktorer om den framtida utvecklingen, kommer i ett

slag att få dramatiskt ökade boendekostnader. En sådan

förändring är inte acceptabel, inte minst mot bakgrund av att de

borttagna subventionerna inte samtidigt används till att sänka

det totala skattetrycket.

De som av ekonomiska skäl inte kan stå utanför det nya

systemet kan i en framtid komma att finna att de är ägare till

ett småhus vars skulder överstiger det pris de kan få ut vid en

försäljning. Detta är inte godtagbart.

Det finns en rad svagheter och problem med det nya

finansieringssystemet. Det minskar statens intresse av att

bedriva antiinflationspolitik. Vid låg inflation och högt

ränteläge kommer det att medföra en betydande ekonomisk

belastning på statsbudgeten.

Det kan dessutom leda till sjunkande fastighetspriser och

innebära att fastigheterna måste säljas till ett lägre pris än

summan av investeringslånet och räntelånet. Systemet skulle

också med all sannolikhet leda till att det i det närmaste blir

omöjligt att bygga i glesbygd.

Vad som nu anförts innebär att beslutet om räntelån bör rivas

upp. I de nu behandlade motionerna lämnas förslag till hur ett

system för nya bostäder bör utformas. Det bör bygga på enhetlig

beräkningsmetod, vara neutralt och således utgå lika för alla

byggherrar och upplåtelseformer. Inom ramen för ett sådant

system bör utgående räntebidrag minskas genom årlig upptrappning

av den garanterade räntan.

Subventionerna skall utformas så att statlig detaljstyrning

och olika regleringar slopas. Systemet får således inte styra

bostädernas storlek, utformning och upplåtelseformer. Dessa

faktorer skall styras av konsumenternas efterfrågan.

Länsbostadsnämnderna bör avskaffas, en översyn av

bruksvärdessystemet göras och lätthanterliga villkor för

finansieringen av bostadsbyggandet skapas.

För befintliga bostäder behålls nuvarande

räntesubventionssystem. Upptrappningstakten av den garanterade

räntan bör dock anpassas till det nya systemet på så sätt att

kostnadsparitet uppnås. Vad nu anförts får inte innebära några

drastiska förändringar av de boendes villkor.

Utskottet anser slutligen att ett nytt

bostadsfinansieringssystem, byggt på ovan skisserade enhetslån

och med möjlighet till omfördelning över tiden, bör kombineras

med insatser för ett ökat bosparande.

I enlighet med förslagen i de nu behandlade motionerna (m),

(fp) och (c) bör därför beslutet upphävas. I stället bör ett

nytt bostadsfinansieringssystem enligt de i samma motioner och i

enlighet med ovan angivna riktlinjer införas. Utskottets

ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Enligt utskottets mening äger detta ställningstagande fortsatt

giltighet. Ytterligare fakta om räntelånesystemets negativa

effekter, bl.a. på kreditmarknaden, som framkommit under

utskottets beredning av den nu aktuella propositionen 144

understryker bristerna i detta system och nödvändigheten av att

utforma ett annat och enklare bostadsfinansieringssystem.

Beslutet om att införa ett räntelånesystem bör sålunda upphävas

och ett nytt bostadsfinansieringssystem utarbetas. Vad utskottet

i denna fråga anfört med anledning av motionerna Bo55 (fp), Bo56

(c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga yrkanden såvitt nu är i

fråga, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets nu redovisade ställningstagande innebär att det

inte finns skäl att i sak vidare behandla olika förslag som mer

i detalj tar upp utformningen av räntelånesystemet, dvs.

propositionens yrkanden 1, 3 och 4 samt de motionsförslag som

behandlar motsvarande delar av propositionen. Dessa förslag

avstyrks således.

dels att momenten 1--7 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1--7. beträffande beslutet att införa ett räntelånesystem

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo55,

1990/91:Bo56 yrkandena 1 och 3 samt 1990/91:Bo59, det

förstnämnda och de två sistnämnda såvitt nu är i fråga, med

avslag på proposition 1990/91:144 yrkandena 1, 3 och 4 samt

motionerna 1990/91:Bo56 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Bo57,

1990/91:Bo58 yrkande 3 och 1990/91:Bo209 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ikraftträdandet av det nya bostadsfinansieringssystemet

(mom. 2)

Vid bifall till utskottets hemställan under mom.1

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet vill" och på s. 9 slutar med "reformens

ikraftträdande" bort ha följande lydelse:

I motion Bo56 (c) beskrivs olika problem som blir följden av

ett införande av räntelånesystemet den 1 januari 1992.

Ytterligare svårigheter har vid en uppvaktning hos utskottet

beskrivits av företrädare för vissa kreditinstitut. En rad

ouppklarade frågor om villkoren för finansiering inom

räntelånesystemets ram m.m. kvarstår således drygt ett halvår

före systemets ikraftträdande. Detta har skapat en omfattande

osäkerhet såväl för enskilda låntagare som för långivarna.

Företrädare för de senare har inför utskottet uttryckt stor

osäkerhet om möjligheterna att klara administrationen av

systemet om detta träder i kraft vid årsskiftet 1991-1992. Av

bl.a. dessa skäl bör ikraftträdandet flyttas fram till den 1

juli 1992.

Vad utskottet med anledning av motion Bo56 (c) yrkande 4

anfört angående ikraftträdandet av det nya

bostadsfinansieringssystemet bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2.beträffande ikraftträdandet av det nya

bostadsfinansieringssystemet

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo56 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Reglerna för pantsäkerheten (mom. 3)

Vid bifall till utskottets hemställan under mom.1

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Vad gäller" och på s. 11 slutar med "bör införas"

bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag vad gäller reglerna för pantsäkerhet utgår

från att s.k. topplån inte längre skall behövas i det nya

bostadsfinansieringssystemet. Enligt utskottets mening är detta

möjligen korrekt i normalfallet men undantag torde förekomma,

inte minst beroende på de stora variationerna i markpriser som

finns över landet.

Som anförs i motion Bo56 (c) kommer de ökade lånemöjligheterna

i räntelånesystemet att innebära att kreditriskerna för staten

och kommunerna sannolikt ökar väsentligt. Det är oklart hur

detta påverkar riskbedömningen på kreditmarknaden och om krav

kommer att ställas på ytterligare säkerheter utöver pantbrev för

den del av investeringslånet som inte har underborgen av stat

och kommun. Enligt utskottets mening måste dessa effekter av de

nya pantsäkerhetsreglerna klarläggas innan de börjar tillämpas.

Om reglerna visar sig medföra negativa konsekvenser i de

avseenden som här har diskuterats bör de givetvis ändras.

Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo56 (c) yrkande 2

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3.beträffande reglerna för pantsäkerheten

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo56 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56 yrkande

1 och 1990/91:Bo59, samtliga dessa yrkanden såvitt nu är i

fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Statlig prisgaranti (mom. 5)

Kjell Dahlström (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Den fråga" och på s. 14 slutar med "Bo57 (mp)" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar vad som anförs i miljöpartiets partimotion

Bo57 om behovet av att undanröja vissa oönskade effekter av

omläggningen till ett räntelånesystem. På vissa orter med en

vikande efterfrågan finns det således risk för fallande

nominella fastighetspriser som ett resultat av omläggningen. Om

en person som på en sådan ort relativt nyligen byggt eller köpt

sitt hus med de förutsättningar som gällt inom det nuvarande

bostadsfinansieringssystemet tvingas sälja huset, kan detta leda

till betydande kvarstående skulder efter försäljningen. Det kan

inte anses vara acceptabelt att en person på detta sätt kan få

sin privatekonomi förstörd genom att han i god tro tagit lån

enligt nuvarande regler med räntebidrag om förutsättningarna

sedan helt förändras.

Utskottet anser mot denna bakgrund att de tidigare diskuterade

åtgärderna inom ramen för den statliga kreditgarantin måste

kompletteras med åtgärder som skyddar dem som tvingas sälja till

kraftigt fallande nominella fastighetspriser till följd av

omläggningen av finansieringssystem. Som anförs i miljöpartiets

partimotion finns flera tänkbara möjligheter att utforma ett

sådant skydd. En tänkbar möjlighet är att staten under en viss

övergångsperiod åtar sig att lösa in de aktuella

bostadsfastigheterna. En annan möjlighet är att staten i sådana

fall efterskänker en del av det statliga bostadslånet. Det bör

enligt utskottets uppfattning ankomma på regeringen att

skyndsamt utreda denna fråga samt återkomma till riksdagen med

förslag till åtgärder.

Vad utskottet ovan med anledning av miljöpartiets partimotion

Bo57 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5.beträffande statlig prisgaranti

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo57 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Räntelån för beståndet m.m. (mom. 6)

Vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Den förstnämnda" och slutar med "ett

räntelånesystem" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Bo56 (c) yrkande 3 såvitt nu är i fråga

bör de hus som i dag omfattas av lån förenade med räntebidrag

inte "slussas in" i räntelånesystemet. Även om det på formella

grunder kan hävdas att en sådan förändring kan beslutas av

regering och riksdag bör det av moraliska skäl inte komma i

fråga att "omvandla" räntebidragen till räntelån med det

betydligt oförmånligare utfall som då kommer att inträffa för

den enskilde låntagaren. De som har tagit statliga bostadslån

har baserat hela sin privatekonomiska planering på de

förutsättningar som vid lånetillfället angavs skulle gälla i

fortsättningen. Speciellt för egnahemsägare på landsbygden och

på mindre orter med osäker fastighetsprisutveckling skulle en

övergång till räntelånesystemet riskera att skapa stor osäkerhet

och också på sikt leda till stora ekonomiska förluster för

enskilda.

Statsmakterna bör således stå kvar vid sina åtaganden.

Räntebidrag bör även efter 1992 utgå för lån som vid årsskiftet

1992-1993 är förenade med räntebidrag. Vad nu anförts innebär en

tillstyrkan av yrkande 3 såvitt nu är i fråga i motion Bo56 (c).

Även yrkande 1 i samma motion samt motionerna Bo55 (fp) och Bo59

(m), samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga, får anses

tillgodosedda med vad nu anförts. Vad i dessa tre motioner

anförts om räntebidrag för beståndet efter 1993 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Vid den av utskottet redovisade uppfattningen saknas anledning

att i sak pröva förslaget i motion Bo209 (s) om att extra

upptrappningar inom räntebidragssystemet skulle kunna utgöra ett

alternativ till räntelånen.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:6. beträffande räntelån för beståndet m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo55,

1990/91:Bo56 yrkandena 1 och 3 och 1990/91:Bo59, samtliga

yrkanden såvitt nu är i fråga, och med avslag på motion

1990/91:Bo209 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Ny bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt

gällande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare

(mom.7)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet finner" och på s. 16 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt bl.a. motion Bo56 (c) med

förslag om att hus i beståndet med räntebidrag även efter

utgången av år 1992 skall omfattas av sådana bidrag.

Regeringens förslag om finansieringen av dessa hus efter

utgången av år 1992 är inte förenligt med motionärernas förslag.

Propositionen avstyrks liksom förslaget i vänsterpartiets

partimotion Bo58 yrkande 3 om att riksdagen skall föreläggas ett

nytt förslag om hur beståndet skall "slussas in i"

räntelånesystemet.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande ny bostadsfinansiering för vissa hus med

räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd för

vissa låntagare

att riksdagen avslår proposition 1990/91:144 yrkandena 3 och

4 och motion 1990/91:Bo58 yrkande 3,

7. Ny bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt

gällande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare

(mom. 7)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet finner" och på s. 16 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet finner regeringens förslag vad gäller

övergången för beståndet till räntelånesystemet onödigt

krångligt och svåröverskådligt. Utskottet instämmer i vad som i

denna fråga anförs i vänsterpartiets partimotion Bo58. Både av

förenklings- och av neutralitetsskäl bör således

bidragsunderlaget för beståndet i det nya systemet beräknas på

samma sätt som för nyproduktionen. Detta innebär att hela den

godkända produktionskostnaden bör läggas till grund för

beräkningen av räntebidrag och kreditgaranti. Även i övrigt bör

övergångsbestämmelserna utformas på ett sådant sätt att inte

beståndet missgynnas och därigenom erhåller högre lånekostnader

än vad som är motiverat. Regeringen bör mot denna bakgrund ges i

uppdrag att omarbeta förslaget vad gäller hus med räntebidrag

enligt nuvarande regler och snarast återkomma till riksdagen med

ett nytt förslag.

Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo58 (v) yrkande 3

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Propositionens yrkande 3 avstyrks. Förslaget i propositionens

yrkande 4 om extra räntebidrag för dem som inte önskar ingå i

räntelånesystemet bör däremot vinna riksdagens bifall.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande ny bostadsfinansiering för vissa hus med

räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd för

vissa låntagare

att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande

4 förordats samt med anledning av proposition 1990/91:144

yrkande 3 och motion 1990/91:Bo58 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Övergångsregler m.m. avseende förvärvslångivningen (mom. 8)

Vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Siw Persson (fp), Birger

Andersson (c) och Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet gör" och slutar med "det anförda" bort ha

följande lydelse:

Riksdagen har på förslag av bostadsutskottet tidigare i vår

(bet. 1990/91:BoU12) beslutat avveckla förvärvslånen för

flerbarnsfamiljer för köp av egnahem. Om lämpligheten i detta

beslut finns skilda uppfattningar. De skall inte diskuteras nu.

Däremot finns goda skäl att hävda att det för redan utbetalade

förvärvslån även efter utgången av år 1992 skall kunna utgå

räntebidrag. Som anförs i de aktuella motionerna har många av de

låntagare som beviljats sådana lån på goda grunder haft

anledning förutsätta att räntebidrag skulle erhållas i en

omfattning som ursprungligen avsetts. Ett genomförande av

regeringsförslaget om att dessa lån skulle "växla över" i

räntelån kan för många låntagare medföra betydande problem.

Låntagare som redan i dag har svårt att klara räntor och

amorteringar på sina botten- och bostadslån kan bli tvingade att

sälja sina hus på grund av att staten sviker vad som rimligen

uppfattats som givna löften.

Utskottet föreslår att riksdagen med anslutning till de nu

behandlade motionerna som sin mening ger regeringen till känna

vad nu anförts om övergångsregler avseende förvärvslånen till

flerbarnsfamiljer. Propositionen avstyrks i motsvarande del.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:8. beträffande övergångsregler m.m. avseende

förvärvslångivningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo55 och

1990/91:Bo56 yrkande 3 samt med avslag på proposition

1990/91:144 yrkande 5, samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga,

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Övergångsregler m.m. avseende förvärvslångivningen (mom. 8,

motiveringen)

Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius, Margareta Gard (alla

m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar

med "Utskottet gör" och slutar med "det anförda" bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer i propositionens förslag avseende

förvärvslångivningen endast såvitt avser frågan att

räntebidragen till redan utbetalade lån bör avvecklas. Villkoren

för denna avveckling behandlar utskottet nedan. Utskottets

ställningstagande i denna fråga innebär att motionsyrkanden om

bibehållna räntebidrag enligt nuvarande regler till dessa lån

avstyrks.

10. Avveckling av vissa låneformer (mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservation 8

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Siw Persson (fp), Birger

Andersson (c) och Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "vissa

låneformer" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag, dock med den

skillnaden att för redan utbetalade förvärvslån till

flerbarnsfamiljer för köp av egnahem räntebidrag skall utgå även

fortsättningsvis. Utskottet har ovan givit uttryck för denna

uppfattning.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:9. beträffande avveckling av vissa låneformer

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:144 yrkande

5 såvitt nu är i fråga och med avslag på motion 1990/91:Bo59

såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

11. Avveckling av vissa låneformer (mom. 9)

Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius och Margareta Gard

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "vissa låneformer"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de

låneformer som angivits i avsnitt 7 (s. 17) bör avvecklas.

Emellertid finns som framförs i motion Bo59 (m) såvitt nu är i

fråga inte anledning skapa speciella övergångsregler beträffande

förvärvslån för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem. Denna

låneform, som för övrigt aldrig borde ha införts, bör slopas på

samma sätt som föreslås gälla för de övriga låneformer som

angivits i propositionen. Riksdagen bör med anledning av

motionen som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:9. beträffande avveckling av vissa låneformer

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:144 yrkande

5 och motion 1990/91:Bo59, båda yrkandena såvitt nu är i fråga,

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992 (mom. 11)

Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius och Margareta Gard

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkandena 6--8" bort

ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om extra

upptrappningar inom räntebidragssystemet för år 1992. Utskottet

tillstyrker också förslagen i motion Bo230 (m) yrkandena 6--8. I

denna motion föreslås att räntebidragen avskaffas för alla

hyres- och bostadsrättshus byggda före år 1975, att den årliga

upptrappningen för flerbostadshusen höjs från 0,25 till 0,35

procentenheter samt att den garanterade räntan år 1 sätts till

4,9 % för alla småhus, alltså även för hyres- och

bostadsrättssmåhusen.

En anslutning till motionärernas förslag innebär en ökad

besparing på räntebidragsanslaget för nästa budgetår om ca 610

milj.kr. utöver regeringens förslag. En kombination av de båda

förslagen innebär också en snabbare avtrappning av

räntebidragen, något som många gånger tidigare föreslagits i

motioner från moderata samlingspartiet. En sådan ordning är

också den som i huvudsak bör användas för att nå den minskning

av räntebidragen som är nödvändig.

Vad nu anförts är inte förenligt med vad i vänsterpartiets

partimotion Bo58 yrkandena 1 och 2 föreslagits. Dessa yrkanden

avstyrks därför.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:11. beträffande räntebidrag vid ny- och

ombyggnad år 1992

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:144 yrkande

2 och motion 1990/91:Bo230 yrkandena 6--8 och med avslag på

motion 1990/91:Bo58 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992 (mom. 11)

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkandena 6--8" bort

ha följande lydelse:

Utskottet avstyrker regeringens förslag om extra upptrappning

av den garanterade räntan för år 1992. Som anförs i

vänsterpartiets partimotion Bo58 och i en skrivelse från

Hyresgästernas Riksförbund till utskottet med anledning av

förslaget om minskade räntebidrag, har ingen annan

samhällssektor tagit så stort ansvar som boendet när det gäller

att bidra till finansieringen av skattereformen. Det måste anses

som otillbörligt att regeringen nu återkommer till riksdagen och

föreslår åtgärder som innebär ytterligare hyreshöjningar inför

1992.

Regeringens förslag bör inte genomföras. Som anförs i

skrivelsen och i motionen bör dessutom hyrorna för år 1992

"frysas". En sådan åtgärd skulle göra det möjligt att åtminstone

delvis minska de tidigare hyreshöjningarnas menliga inverkan för

många låginkomsttagare.

Vad nu anförts innebär en anslutning till vänsterpartiets

partimotion Bo58 yrkandena 1 och 2. Riksdagen bör med anledning

av motionen som sin mening ge regeringen till känna vad nu

anförts om att någon extra upptrappning av de garanterade

räntorna inte skall göras inför år 1992. Hyrorna bör i stället

frysas.

Propositionens förslag såvitt nu är i fråga och motion Bo230

(m) yrkandena 6--8 avstyrks.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:11. beträffande räntebidrag vid ny- och

ombyggnad år 1992

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo58 yrkandena 1

och 2 samt med avslag på proposition 1990/91:144 yrkande 2 och

motion 1990/91:Bo230 yrkandena 6--8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Den garanterade räntan vid ombyggnad (mom.12)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Vad rör" och slutar med "Bo244 (c) yrkande 14" bort

ha följande lydelse:

I ett läge när nyproduktionen av bostäder kan väntas gå ned,

bl.a. beroende på att bostadssektorn genom den av

socialdemokraterna och folkpartiet träffade

skatteöverenskommelsen kommit att belastas i alltför hög grad,

är det viktigt att olika åtgärder vidtas för att öka

ombyggnadsverksamheten. I de tre c-motionerna föreslås att den

garanterade räntan i ombyggnadsfallet sätts lika med den som

gäller vid nybyggnationen, dvs. år 1 till 3,4 % för hyres- och

bostadsrättshus och till 4,9 % för egnahemmen. Bl.a. skulle det

då bli möjligt att lättare än i dag få till stånd angelägna

energiinvesteringar i samband med ombyggnader av bostäder och

lokaler.

Vad utskottet nu med anledning av de tre c-motionerna anfört

om den garanterade räntan i ombyggnadsfallen bör ges regeringen

till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:12. beträffande den garanterade räntan vid

ombyggnad

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo225

yrkande 5, 1990/91:Bo242 yrkande 3 och 1990/91:Bo244 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Anslag till räntebidrag m.m. (mom. 13)

Under förutsättning av bifall till reservation 12

Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius och Margareta Gard

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks således"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om extra

upptrappningar av de garanterade räntorna samt förslaget i

motion Bo230 (m) om vissa förändringar av dessa räntor.

Regeringsförslaget och förslaget i motionens yrkande 9

"överlappar" delvis varandra. Utskottet beräknar att det vid

genomförande också av förslaget i motionen blir möjligt att

minska anslaget till Räntebidrag m.m. med 610 milj.kr. för nästa

budgetår i förhållande till regeringens förslag. I den mån

anslagsberäkningen i motionerna Bo244 (c) yrkande 23 och Bo252

(fp) yrkande 39 inte omfattas av vad nu förordats avstyrker

utskottet bifall till dessa motioner.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:13. beträffande anslag till räntebidrag

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo230 yrkande 9

och med avslag på proposition 1990/91:100 bil. 13 såvitt nu är i

fråga och motionerna 1990/91:Bo244 yrkande 23 samt 1990/91:Bo252

yrkande 39 till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 22100000000kr.,

16. Anslag till räntebidrag m.m. (mom. 13)

Under förutsättning av bifall till reservation 13

Jan Strömdahl (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks således"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan med anledning av vänsterpartiets

partimotion Bo58 avstyrkt regeringens förslag om extra höjningar

av den garanterade räntan under år 1992. Därmed uppnås inte

heller den besparing på 600milj.kr. som regeringens

anslagsförslag för Räntebidrag m.m. förutsätter. En anslagsnivå

600milj.kr. över regeringens förslag bör således anvisas av

riksdagen. Motioner (m), (fp) resp. (c) med anslagsförslag som

utgår från oacceptabla besparingskrav avstyrks av utskottet.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:13. beträffande anslag till räntebidrag

m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga

13 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna

1990/91:Bo230 yrkande 9, 1990/91:Bo244 yrkande 23 samt

1990/91:Bo252 yrkande 39 till Räntebidrag m.m. för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

23310000000kr.,

17. Tillkännagivande om besparing på räntebidragsanslaget

(mom. 14)

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "skall bedömas" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns goda skäl att göra regeringen

uppmärksam på att den besparing om 2 800 milj.kr. som

regeringens anslagsförslag utgår från inte kommer att

förverkligas på den av regeringen angivna grunden, nämligen som

en effekt av en tidigareläggning av räntelånesystemet. Detta

system skall inte införas. Även om så skulle vara fallet vore

det knappast möjligt att genom en tidigareläggning av

ikraftträdandet "hämta hem" besparingen. Det är sålunda inte

särskilt troligt att de som vid årsskiftet 1991-1992 befinner

sig i "skarven" mellan de båda systemen skulle välja att avstå

räntebidrag framför ett räntelån.

Utskottet vill emellertid inte motsätta sig den av regeringen

föreslagna anslagsberäkningen i det aktuella avseendet. Som

anförs i motion Bo244 (c) finns skäl att anta att besparingen

kan förverkligas av andra skäl, främst beroende på en nedgång i

bostadsbyggandet.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo244 (c)

yrkande 24 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:14. beträffande tillkännagivande om

besparing på räntebidragsanslaget

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo244 yrkande 24

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Medelsanvisning till ADB-systemet (mom. 15)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m),

Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Nils Fredrik Aurelius

(m) och Margareta Gard (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Riksdagen har" och på s. 21 slutar med "Motionerna

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottets uppfattning är att något räntelånesystem i enlighet

med regeringens förslag inte skall införas. Skäl saknas därför

att bevilja de medel som behövs för ett ADB-system för att

administrera de bidrag m.m. som räntelånesystemet förutsätter.

Regeringens förslag i frågan avstyrks. Motionerna Bo60 (m) och

Bo61 (c) tillstyrks.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:15. beträffande medelsanvisning till

ADB-system

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Bo60 och

1990/91:Bo61 avslår proposition 1990/91:125 bilaga 8,