Bet. 1990/91:BoU8

Bostadsutskottets betänkande

1990/91:BOU08

Ändrade regler för bidrag till avhjälpande av fukt- och

mögelskador i småhus

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1990/91

BoU8

Sammanfattning

I betänkandet föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna att reglerna för bedömning av självrisken avseende

bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador ändras. Vid

fastställande av självriskens storlek skall en beräkning göras

av vad som kan anses vara normalt underhåll. En beräkning skall

också göras av det låneutrymme som fastigheten anses kunna bära

inom ett på visst sätt beräknat marknadsvärde. Det högsta av

dessa båda belopp -- dock minst ett basbelopp -- föreslås utgöra

självrisken. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1

februari 1991. De föreslagna reglerna bör dock kunna tillämpas

på ärenden som anhängiggjorts efter den 13 december 1990.

Ett särskilt yttrande har avgivits.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1990/91:61 föreslagit riksdagen

att godkänna vad i regeringsprotokollet föreslagits om det

statliga stödet till fukt- och mögelskadade småhus.

Motionerna

I betänkandet behandlas de med anledning av propositionen

väckta motionerna

1990/91:Bo16 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen, med avslag på regeringens förslag i denna del,

beslutar att godkänna att de nya reglerna om det statliga stödet

till fukt- och mögelskadade småhus skall tillämpas på ärenden

som inkommer sedan ifrågavarande regler har trätt i kraft.

1990/91:Bo17 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen, med avslag på prop. 1990/91:61 om ändrade

regler för bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador i

denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om självriskens utformning,

2. att riksdagen med anledning av prop. 1990/91:61 som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förutsättningar och villkor för bidrag i syfte att åtgärda fukt-

och mögelskador i småhus,

3. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:61 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om tidpunkten för tillämpning av de nya bidragsreglerna för

avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus.

1990/91:Bo18 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen med

ändring av berörda förslag i prop. 1990/91:61 som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts.

Uppgifter med anledning av förslag i propositionen

Stöd för avhjälpande av fukt- och mögelskador -- gällande

ordning m.m.

I syfte att bistå ägare till småhus med omfattande fukt- och

mögelskador inrättades den 1 januari 1986 en särskild nämnd --

småhusskadenämnden -- i enlighet med ett avtal som staten ingått

med Svenska kommunförbundet och med Byggentreprenörerna.

Samtidigt inrättades också en statlig fond med egen styrelse och

delvis självständiga uppgifter. De regler som vägleder

verksamheten finns i förordningen (1985:1192) om den statliga

fonden för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus, m.m.

Avtalet med Byggentreprenörerna och Svenska kommunförbundet

omfattar för närvarande hus som vid ansökningstillfället är

yngre än tio år och gäller i huvudsak skador i hus som före den

1 september 1985 sålts till eller uppförts på total- eller

generalentreprenad åt en enskild konsument enligt avtal med ett

företag anslutet till Byggentreprenörerna eller med en kommun

eller ett kommunalt företag (2 § fondförordningen). Finner

nämnden att skadan beror på vårdslöshet av företaget skall

skadan avhjälpas av företaget -- och i annat fall av staten.

Enligt förordningen skall fondstyrelsen fullgöra de

förpliktelser som åläggs fonden genom beslut i

småhusskadenämnden. Husägaren skall själv svara för

reparationskostnaderna upp till ett belopp som motsvarar ett

basbelopp.

Enligt fondförordningen kan fondstyrelsen också efter egen

prövning lämna ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt- och

mögelskador i småhus, om huset av vissa skäl inte omfattas av de

ovan nämnda avtalen (4 och 5 §§ fondförordningen). Det kan t.ex.

vara fråga om hus byggda av företag som inte är medlemmar i

Byggentreprenörerna eller av företag som har gått i konkurs.

Även i ärenden som beslutas av fondstyrelsen får ägaren själv

svara för en del av reparationskostnaden, vanligen med ett

belopp som motsvarar ett basbelopp. I dessa fall gäller i övrigt

de regler för stöd som redovisats i föregående stycke.

I andra fall, när de nu redovisade huvudreglerna för stöd inte

är tillämpbara, kan fondstyrelsen besluta om att bidrag ändå

skall utgå i syfte att avhjälpa mer omfattande fukt- och

mögelskador. Sådant bidrag utgår enligt 12 § i fondförordningen.

Bidrag enligt denna paragraf kan lämnas till ägare av en- eller

tvåbostadshus om huset är yngre än 30 år, huset inte är upplåtet

med hyresrätt eller bostadsrätt och kostnaden för åtgärderna är

skälig med hänsyn till arbetenas art och omfattning. Bidrag

lämnas endast till den del kostnaden för åtgärderna inte kan

bäras av huset i ombyggt skick. Detta innebär att husägaren

innan bidrag utgår först måste utnyttja tillgängligt låneutrymme

i fastigheten. Enligt den praxis som tillämpas av fondstyrelsen

anses en fastighet kunna bära de reparationskostnader som ryms

inom 80 % av fastighetens marknadsvärde. För värderingsuppdrag

anlitas numera lantmäteriet. Bidrag får dock inte lämnas för

skada som omfattas av garantiåtagande, försäkring eller

ansvarsutfästelse. Detta innebär bl.a. att för hus med statlig

belåning bidrag inte lämnas för säljarbyggda egnahem som har

fått bostadslån efter utgången av år 1983 och för låntagarbyggda

egnahem som fått bostadslån efter den 1 juli 1989.

Sammanfattningsvis gäller således att de hus som omfattas av

reglerna enligt 12 § är hus som vid ansökningstillfället är

yngre än 30 år men inte omfattas av reglerna i 2, 4 och 5 §§

fondförordningen. 12 § gäller dock inte i de fall skadan

omfattas av garantiåtagande, försäkring eller ansvarsutfästelse.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att ta i anspråk

sammanlagt 270 milj. kr. för bidrag till fonden för fukt- och

mögelskador. Denna ram avser perioden 1 januari 1986 -- 30 juni

1991.

I anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 avseende

fonden för fukt- och mögelskador anger fondstyrelsen att den av

riksdagen medgivna ramen på 270 milj. kr. beräknas ha tagits i

anspråk under våren 1991 och att fondens fortsatta verksamhet

därför är beroende av att riksdagen under våren 1991 vidgar

ramen.

Sammanfattning av regeringens förslag

Regeringsförslaget gäller bidrag som lämnas med stöd av 12 §

fondförordningen. Såvitt avser förslaget om återbetalning av

bidrag i vissa fall omfattar det även reglerna i 3--5 §§

fondförordningen.

Sammanfattningsvis förordas i propositionen följande. Reglerna

för bidrag föreslås ändras så att husets ålder, förslitning m.m.

-- i propositionen kallat normalt underhåll -- beaktas när

bidragets storlek bestäms. Effekten av sådant underhåll föreslås

i propositionen beaktas genom en självrisk som schablonmässigt

differentieras efter husets ålder och bestäms till 1/30 av

reparationskostnaden per år räknat från färdigställandeåret,

dock lägst ett basbelopp.

Bidrag föreslås lämnas för kostnader som överstiger den på

detta sätt beräknade självrisken till den del de inte ryms inom

det låneutrymme som finns tillgängligt inom det reducerade

marknadsvärdet. Om emellertid den utredning som alltid görs i

skadeärendena visar att huset är väl underhållet eller nyligen

har varit föremål för upprustningsåtgärder i de delar som berörs

av reparationen, bör enligt propositionen husägarens självrisk

jämkas till hans förmån. Även i andra fall bör självrisken kunna

jämkas. Det gäller t.ex. när det tillgängliga låneutrymmet är

mycket litet och kostnaderna för de reparationer som är

oundgängligen nödvändiga är så stora att boendekostnaden skulle

bli oskäligt hög. I propositionen erinras om att fondstyrelsen

med stöd av 13 § fondförordningen -- om det finns särskilda skäl

-- kan lämna bidrag oavsett den i propositionen föreslagna

regeländringen.

Vidare anges i propositionen att reglerna i fondförordningen

bör utformas så att fondstyrelsen bör kunna besluta om förhöjd

självrisk eller -- vid allvarliga försummelser -- helt avslå

ansökningen om den som ansöker om bidrag åsidosatt den

undersökningsplikt som denne enligt jordabalken har att iaktta.

Det föreslås också att bidraget skall kunna återkrävas om

fastigheten överlåts till ett pris som med mer än ett basbelopp

överstiger det högsta av beloppen för den låneskuld eller det

reducerade marknadsvärde som låg till grund för fondstyrelsens

beslut. Ett sådant återbetalningskrav föreslås, med gradvis

fallande belopp, kunna ställas om huset säljs inom tre år från

utbetalningen av bidraget.

Reglerna bör enligt propositionen träda i kraft den 1 januari

1991 och tillämpas på ärenden som kommer in till fonden efter

den 16 november 1990.

Utskottet

Riksdagen föreslås godkänna vad i proposition 1990/91:61

föreslagits om det statliga stödet till fukt- och mögelskadade

småhus. Som framgått ovan avser förslaget huvudsakligen sådana

hus som skall prövas enligt 12 § förordningen (1985:1119) om den

statliga fonden för avhjälpande av fukt- och mögelskador i

småhus m.m. Såvitt rör regeringsförslaget om återbetalning av

bidrag i vissa fall gäller dock förslaget även 3--5 §§

fondförordningen. För de regler som gäller i ärenden som prövas

enligt 12 § och för förslaget i propositionen har

sammanfattningsvis redogjorts ovan. Utskottet hänvisar till

denna redovisning.

Utskottet vill inledningsvis konstatera att i motionerna ingen

grundläggande kritik riktas mot regeringsförslaget om att det

kan finnas skäl att ur bidragssynpunkt skilja på fukt- och

mögelskador å ena sidan och vad som i propositionen kallas

normalt underhåll å den andra.

I propositionen och i vissa motioner tas upp frågan hur

självrisken i bidragsärendena bör bestämmas. Enligt

propositionen bör självrisken schablonmässigt differentieras

efter husets ålder och bestämmas till 1/30 av

reparationskostnaden per år räknat från färdigställandeåret,

dock lägst till ett basbelopp. Bidrag föreslås lämnas för

kostnader som överstiger den på detta sätt beräknade självrisken

till den del de inte ryms inom det låneutrymme som finns

tillgängligt inom det reducerade marknadsvärdet.

I motion Bo17 (c) yrkande 1 föreslås att självrisken

konstrueras med ett fast belopp på 5 000 kr. plus en tredjedel

av kostnaden för åtgärder upp till ett basbelopp. I motionens

yrkande 2 anförs att beslut om bidrag inte skall knytas så hårt

till lånebilden och att bidrag bl.a. av sociala skäl i princip

skall kunna lämnas till alla. I motion Bo18 (fp) såvitt nu är i

fråga föreslås att den schabloniserade självrisken bör utgå från

fastighetens framräknade marknadsvärde efter reparationen. Den

värderingsmetodik som nu används i skadeärendena anges i den

sistnämnda motionen baseras på ett marknadsvärde före

bidragsgivningen. Denna metod anges kunna ge dålig

överensstämmelse med förhållandena i det enskilda fallet. Bl.a.

anförs att det är svårt att beräkna vad som de facto är fukt-

och mögelsanering och vad som är bristande underhåll.

Med anledning av vad i propositionen och i motionerna anförts

får utskottet anföra följande. Det finns enligt utskottets

mening goda skäl för uppfattningen att det är angeläget att

försöka finna en metod som gör det möjligt att skilja på

åtgärder orsakade av fukt- och mögelskador och på åtgärder som

kan hänföras till normalt underhåll. Även om utskottet

accepterar den relativt enkla och okomplicerade schablonregeln

för att beräkna vad som i det enskilda fallet bör betraktas som

normalt underhåll anser utskottet att självrisken bör

fastställas annorlunda än vad i propositionen förordats. Enligt

utskottets mening bör följande gälla. En beräkning görs med

användande av den ordning som föreslås i propositionen av vad

som skall anses vara normalt underhåll. En beräkning görs också

av det låneutrymme som finns inom det reducerade marknadsvärdet.

Det högsta av dessa båda belopp -- dock minst ett basbelopp --

skall enligt utskottets mening utgöra självrisken. Utskottet

finner det också motiverat att de kommande reglerna utformas så

att det blir möjligt att i vissa fall ta berättigade hänsyn till

sociala skäl utöver vad en tillämpning av den nu förordade

huvudregeln ger vid handen. Utskottet vill erinra om vad i

propositionen anförts (s.4) om att självrisken i vissa fall

bör kunna jämkas till husägarens förmån. Så föreslås kunna ske

om det t.ex. konstateras att det tillgängliga låneutrymmet är

mycket litet, och kostnaderna för de reparationer som

oundgängligen är nödvändiga är så stora att boendekostnaden bli

oskäligt hög.

Vad utskottet nu anfört om reglerna för bestämmande av

självrisken m.m. bör riksdagen med anledning av

propositionen som sin mening ge regeringen till känna. Även vad

i motion Bo17 (c) yrkande 2 föreslagits får anses omfattas av

detta tillkännagivande. Vad i denna motion i yrkandet 1 och i

motion Bo18 (fp) såvitt nu är i fråga föreslagits om metoden för

att beräkna självrisken får anses i inte ringa grad tillgodosett

vid ett riksdagens bifall till vad nu anförts. Ett

tillkännagivande enligt motionärernas förslag kan därför inte

anses erforderligt. Ett accepterande av vad i den sistnämnda

motionen förordats skulle dessutom innebära att den relativa

enkelhet som eftersträvas i propositionen och av utskottet när

det gäller att beräkna självrisken i inte ringa omfattning

skulle få efterges. Utskottet instämmer med vad i denna motion

anförts om vikten av att värderingen för bestämmande av husens

marknadsvärde görs av kompetent personal.

Även vad i motion Bo18 (fp) såvitt nu är i fråga föreslagits

om en översyn av gällande regler avstyrks. Det får närmast

anses ankomma på regeringen, fondstyrelsen eller

småhusskadenämnden att -- om så befinns erforderligt -- utan

någon riksdagens begäran därom även fortsättningsvis vidta

åtgärder och aktualisera frågor som är ägnade att bringa

verksamheten i överensstämmelse med de mål som gäller för den.

En översyn i nuvarande läge, dvs. inför tillämpningen av delvis

nya regler, är mindre meningsfull.

I propositionen förordas att de där föreslagna reglerna bör

träda i kraft den 1 januari 1991. De föreslås tillämpas på

ärenden som kommer in till fonden efter den 16 november 1990.

I motionerna Bo16 (m) och Bo17(c) yrkande 3 föreslås att

reglerna skall gälla från ikraftträdandet.

Beträffande ikraftträdandet föreslår utskottet att de av

utskottet förordade reglerna träder i kraft den 1 februari 1991;

dock bör avseende ärenden som inkommer till nämnden efter den 13

december 1990 men före ikraftträdandet den för den sökande

gynnsammaste regeln tillämpas. Vad utskottet anfört om

ikraftträdandet bör ges regeringen till känna. Den utformning av

övergångsreglerna som nu föreslås innebär att vad i motionerna

föreslagits får anses tillgodosett. Motionerna avstyrks.

Utskottet finner det lämpligt och erforderligt att i

fondförordningen på ett bättre sätt än i dag klargörs vad som

faktiskt gäller för stöd bl.a. enligt den nuvarande 12 §. Bl.a.

bör i förordningen tydligare anges vilka hus som omfattas av

detta stöd, vilka självriskregler som kommer att gälla samt

under vilka förutsättningar som beloppen för bidrag och

självrisk kan jämkas. Utskottet förutsätter att förordningen i

allt väsentligt ges en nu föreslagen utformning utan någon

riksdagens begäran därom.

Vad i propositionen i övrigt förordats har inte givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande självrisken

att riksdagen med anledning av propositionen såvitt nu är i

fråga och motion 1990/91:Bo17 yrkande 2 samt med avslag på

motionerna 1990/91:Bo17 yrkande 1 och 1990/91:Bo18, denna motion

såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. beträffande översyn av gällande regler

att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo18 såvitt nu är i fråga,

3. beträffande ikraftträdandet

att riksdagen med anledning av propositionen såvitt nu är i

fråga och med avslag på motionerna 1990/91:Bo16 och 1990/91:Bo17

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits.

Stockholm den 13 december 1990

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus

Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager

(fp), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s),

Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger

Andersson (c), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt

Ekholm (s) och Eva Zetterberg (v).

Särskilt yttrande

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anför:

Vi har kunnat ansluta oss till utskottets uppfattning om hur

självrisken bör beräknas vid bedömningen av storleken av det

bidrag som i det enskilda fallet bör lämnas för avhjälpande av

fukt- och mögelskador i småhus. Eftersom utskottets

ställningstagande innebär att förslaget i propositionen

förbättrats till husägarens förmån har vi inte velat motsätta

oss den av utskottet förordade lösningen, även om det finns fog

för uppfattningen att självriskens storlek borde bedömas i

enlighet med vad i motion Bo17 (c) förordats.