Bet. 1990/91:FöU1

Försvarsutskottets betänkande

1990/91:FÖU01

Transporter av farligt gods

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

FöU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande tolv motioner om transporter av

farligt gods vilka avgivits under den allmänna motionstiden år 1990. Efter en

bakgrundsbeskrivning som i stort redovisar riksdagens tidigare behandling av

sådana transporter tar utskottet upp yrkanden med anknytning till val av ett

transportsätt före ett annat. Härefter behandlas i skilda avsnitt yrkanden som

rör s. k. vägvalsstyrning, tillsyn och kontroll, påföljd vid överträdelser,

information och utbildning samt tillämpning av miljöskyddslagen.

Utskottet föreslår inte bifall till något av de behandlade motionsyrkandena.

Det främsta skälet till detta är att det har vidtagits åtgärder och initierats

verksamhet inom en rad områden sedan riksdagen senast behandlade transporter av

farligt gods. Såvitt utskottet kan bedöma är dessa åtgärder och initiativ en

följd av, eller i linje med, riksdagens tidigare ställningstaganden i ärendet.

Det är enligt utskottets mening olämpligt att nu ändra inriktningen av det

pågående arbetet. Erfarenheterna från detta bör i stället få ge underlag för

eventuella framtida förändringar. Utskottet föreslår därför i sina

sammanfattande synpunkter att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att erfarenheterna från det säkerhetshöjande arbetet fortlöpande skall

redovisas för riksdagen.

Motionerna

1989/90:Fö703 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att transport av farligt gods måste ske under så säkra och trygga

betingelser som möjligt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om brottsförebyggande arbete på våra vägar och i hamnar.

1989/90:Fö704 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för att öka

säkerheten vid miljöfarliga transporter genom Stockholms skärgård, Stockholm,

Södertälje och Mälaren,

2. att riksdagen begär att regeringen i detta sammanhang skyndsamt låter

utreda överförande av en del av de i yrkande 1 omnämnda transporterna till

pipelines och i första hand en pipeline för olja mellan Nynäshamn och

Stockholm.

1989/90:Fö705 av Göran Engström och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om vägvalsstyrning vid

transport av farligt gods enligt de riktlinjer som anges i motionen.

1989/90:Fö707 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad säkerhet

vid miljöfarliga transporter.

1989/90:Fö711 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägar där

farligt gods tillåts transporteras skall märkas ut med särskilt vägmärke,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att farligt gods i första hand skall gå per järnväg eller till sjöss

med säkra dubbelbottnade fartyg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transport av

farligt gods skall betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas

enligt miljöskyddslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt gods, och att det skall ske i

samarbete med andra berörda länder.

1989/90:Fö712 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om åtgärder för att förbättra säkerheten vid farligt

gods-transporter.

1989/90:Fö717 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpta föreskrifter

för transport av farligt gods på statens järnvägar.

1989/90:Fö718 av Carl Frick och Lars Norberg (mp) vari yrkas 1. att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att det måste byggas upp en beredskap kring Vättern för att kunna klara olyckor

med transporter av miljöfarligt gods,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det måste göras transportplaner så att miljöfarligt gods i

första hand går på järnväg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att transporter av miljöfarligt gods i görligaste mån inte sker i

närheten av vattentäkter.

1989/90:Fö719 av Claes Roxbergh och Elisabet Franzén (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att farligt gods i första hand skall gå per järnväg eller till sjöss

med säkra dubbelbottnade fartyg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transport av

farligt gods skall betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas

enligt miljöskyddslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt gods, och att det skall ske i

samarbete med andra berörda länder.

1989/90:Fö721 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöfarliga

transporter genom huvudstaden bör begränsas.

1989/90:Fö722 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta

säkerhetskrav i samband med transporter av miljöfarligt gods i anslutning till

storstädernas vattentäkter.

1989/90:Jo871 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c)

vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär en landsomfattande studie av

hanteringen och transporterna av miljöfarligt gods enligt vad som anges i

motionen.

Bakgrund

Utskottet har vid flera tillfällen berett frågor som rör transport av farligt

gods. Sålunda behandlades 19 motioner härom i betänkandet 1987/88:FöU7.

Utskottet fann då inte skäl att föreslå bifall till några av de enskildheter

som förts fram i de olika motionsyrkandena, främst med hänvisning till pågående

arbete i regeringskansliet och hos berörda myndigheter. Utskottet föreslog dock

ett riksdagsuttalande som betonade statens räddningsverks samordnande funktion

och underströk att vidtagna och planerade myndighetsåtgärder inom området borde

genomföras med kraft och utan onödig tidsutdräkt. Riksdagen beslutade (rskr.

1987/88:214) i enlighet med vad utskottet föreslagit.

Vidare har utskottet i betänkandet 1988/89:FöU12 uttalat sig positivt om vad

försvarsministern i budgetpropositionen anförde om s.k. vägvalsstyrning vid

transport av farligt gods. I samma betänkande behandlas även 14 motioner om

sådana transporter. Utskottet fann det inte heller då nödvändigt att göra

uttalanden i enlighet med de olika motionsyrkandena. Utskottet förutsatte

nämligen att flera av de åtgärdsförslag som motionärerna förde fram skulle

komma att beaktas i det pågående arbetet med att höja säkerheten vid

transporter av farligt gods. Samtidigt betonade utskottet vikten av att det

utarbetades en långsiktig policy rörande dessa transporter och att det för

ändamålet var betydelsefullt med ett målmedvetet samarbete mellan de ansvariga

myndigheterna.

Det finns ett omfattande regelverk för farliga transporter. Grundläggande är

lagen (1982:821) och förordningen (1982:923) om transport av farligt gods.

Vidare är lagen (1980:424) om vattenförorening från fartyg samt

fartygssäkerhetslagen (1988:49) tillämpliga. Enligt den nämnda förordningen

(1982:923) är statens räddningsverk (SRV) s.k. transportmyndighet för

landtransporter, luftfartsverket (Lfv) för lufttransporter och sjöfartsverket

(SjöV) för sjötransporter. Förordningen utpekar också tillsynsmyndigheter,

nämligen SjöV, Lfv, polismyndigheterna, sprängämnesinspektionen,

tullmyndigheterna och banverket. Dessa myndigheter har bemyndigande att inom

sina resp. ansvarsområden utfärda detaljbestämmelser samt att tillse att

reglerna följs. Härutöver har SRV ett övergripande samordningsansvar.

Utskottet behandlar i det följande de motioner om transporter av farligt gods

som har avgivits under den allmänna motionstiden år 1990. I likhet med vad som

skett sedan riksmötet 1987/88 gör utskottet detta samlat för alla sådana

motionsyrkanden, även om yrkandena ingår som delar i motioner som med hänsyn

till departementsindelning och myndigheters ansvar bereds av andra

riksdagsutskott. Flera av de väckta motionerna tar på nytt upp frågor som

tidigare behandlats av riksdagen.

Till ett inledande avsnitt har förts de motionsyrkanden som har en

övergripande innebörd beträffande valet av transportsätt för farligt gods. De

har således anknytning till den grundsyn eller långsiktiga policy som utskottet

framfört behov av i sitt betänkande 1988/89:FöU12 (s. 34). Övriga

motionsyrkanden behandlas sedan i anslutning till skilda ämnesrubriker. SRV har

till utskottet lämnat synpunkter på de flesta motionerna. Statens järnvägar

(SJ), SjöV och statens naturvårdsverk (SNV) har härutöver yttrat sig över vissa

motioner.

Grundsyn för val av transportsätt

Sju motioner innehåller yrkanden om skilda åtgärder för att kunna välja

säkrare transportsätt för farligt gods än i dagsläget. Sålunda anses det i

motion Fö704 (c) nödvändigt med kraftfulla åtgärder för att förebygga en

miljökatastrof i samband med sjötransporter i Stockholms skärgård och i

Mälaren. Några mera avgörande initiativ för att lösa de aktuella problemen sägs

inte ha vidtagits. Riksdagen bör därför, enligt motionärerna, hos regeringen

begära ett åtgärdsprogram för att öka säkerheten vid miljöfarliga transporter

genom Stockholms skärgård, Stockholm, Södertälje och Mälaren. I sammanhanget

bör också regeringen utreda om delar av de aktuella transporterna kan överföras

till pipelines, i första hand en pipeline för olja mellan Nynäshamn och

Stockholm. En likartad syn framförs i motion Fö721 (fp) om miljön i Stockholms

län. Miljöfarliga transporter genom huvudstaden bör enligt denna motion

begränsas. Oljehamnen i Stockholm bör således flyttas till Nynäshamn och

möjligheterna att transportera olja i en pipeline därifrån prövas. Vidare bör

flygdrivmedel föras till Arlanda i en pipeline i stället för med tankbil.

I ett från jordbruksutskottet överlämnat yrkande i motion Jo871 (c) om

miljösituationen i Gävleborgs län förordar motionärerna att SRV gör en skyndsam

och landsomfattande studie av hur transporterna av farligt gods hanteras. Den

bör omfatta såväl väg- som järnvägs- och sjötransporter. Motionärerna anser

nämligen att underlaget för transport och lagring av farligt gods är föråldrat

och att därför varken länsstyrelsen, SRV eller kommunernas räddningstjänst har

grepp om situationen.

Motion Fö717 (m) framhåller riskerna med transporter av t.ex. ammoniak, klor,

svaveldioxid och gasol genom Stockholm. Många andra orter i landet utsätts för

liknande hot men riskerna för Stockholms stad anses särskilt allvarliga. Trots

att SJ under senare år begränsat godsmängderna genom centrala Stockholm anser

motionären att föreskrifterna för järnvägstransporter av farligt gods bör

skärpas.

Två motioner, Fö711 och Fö719 (båda mp), behandlar trafiksäkerhet och miljö.

I likalydande formuleringar anges att visst farligt gods, som nu transporteras

på väg, i åtskilliga fall skulle kunna transporteras betydligt säkrare på

järnväg eller sjöledes med dubbelbottnade fartyg. Myndigheterna borde beakta

detta när tillstånd ges för transport av farligt gods.

Även motion Fö718 (mp) förordar att miljöfarligt gods i första hand

transporteras på järnväg. Ett yrkande med denna innebörd ingår bland

motionärernas förslag till åtgärder för att rädda Vättern.

Utskottet

Det som i fråga om transporter av farligt gods behandlas i de nyss nämnda

motionerna berör i samtliga fall de relativa riskerna vid olika transportsätt.

Enligt vad utskottet har inhämtat från SRV har denna övergripande fråga

studerats men den är fortfarande dåligt utredd. Även SJ framhåller detta i sitt

yttrande. Det går därför för närvarande, enligt SRV, inte att avge några

underbyggda generella omdömen om när det ena eller det andra transportsättet är

att föredra. SRV har, bl.a. som följd av regeringens och riksdagens uttalanden

under budgetåret 1988/89, i samverkan med berörda myndigheter börjat studera

hur farligt gods över huvud taget bör transporteras. En probleminventering har

gjorts. Det vidare arbetet kommer i ett första skede att behandla relationerna

mellan väg- och järnvägstransporter. Jämförelsen mellan land- och

sjötransporter sägs också komma att behandlas relativt tidigt. Enligt SRV bör

dessa studier kunna ge underlag för den efterfrågade policyn för val av

transportsätt med utgångspunkt i bedömd säkerhet under olika förutsättningar.

Även SJ anmäler i sitt yttrande att studier pågår. SjöV framhåller å sin sida

att det är både angeläget och självklart att göra bedömningar av säkerheten för

skilda transportmedel och att en vägning av risker--kostnader--säkerhet i stor

utsträckning därvid utfaller till sjötransporternas fördel. SjöV hänvisar också

till att man i juni 1990 redovisat ett regeringsuppdrag att utreda sjöfartens

miljökonsekvenser och föreslå åtgärder. Till del behandlar denna utredning

transporter av farligt gods.

SjöV framhåller vidare att de skärpta krav som motionärerna föreslår

svårligen kan genomföras utan att det märkbart påverkar in- och utflödet av

gods. Förslaget om dubbelbottnade fartyg för oljetransporter är förståeligt,

och har framförts tidigare, men Sverige kan inte ensamt införa ökade krav för

vissa typer av transporter. Internationellt arbetar man, enligt SjöV, även med

andra lösningar för att höja säkerheten. Den svenska handelsflottan utgör för

övrigt endast en del av det tonnage som anlöper Sverige.

SNV framför inga synpunkter på vilka transportslag som är att föredra ur

miljösynpunkt. Verket framhåller dock att inte endast riskerna i samband med

olyckor bör beaktas utan också de miljöstörningar som själva transporterna ger

upphov till.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det delar motionärernas

uppfattning om hur viktigt det är att höja säkerheten i samband med transporter

av farligt gods. Åtgärder med sådant syfte bör prioriteras och erforderliga

resurser avdelas för ändamålet. Samtidigt inser utskottet att frågan om

riskbedömningar för skilda transportsätt är komplex. Förutsättningarna varierar

inom ett brett spektrum vilket gör det svårt att formulera generella

slutsatser. För att ändra i transportsystem och godsflöden blir det också ofta

nödvändigt att vidta åtgärder som berör olika samhällssektorer och som kräver

stora investeringar. Arbetsmarknad, regionalpolitik, internationellt samarbete

och nationell ekonomi kan således komma att beröras. Detta har för övrigt

uppmärksammats när riksdagen beslutade om ett program för ökad säkerhet vid

sjötransporter (prop. 1980/81:199 bil. 2, TU 31, rskr. 442). I propositionen

anförde t.ex. föredragande statsrådet att frågorna om Stockholms och

Mälarregionens oljetransporter är mycket komplicerade och att egentliga

alternativ till sjötransporter saknas. Vidare konstaterades i propositionen att

oljetransporter inte kan isoleras från mera övergripande frågor om den framtida

hamnstrukturen och energiförsörjningen i regionen. En radikal omläggning av

nuvarande transportsystem, bl.a. genom en ny oljeterminal i Nynäshamn och

vidare transport därifrån i rörledning eller med tåg, skulle medföra stora

ekonomiska konsekvenser och skapa nya problem. Riksdagen hade ingen erinran mot

vad föredraganden anfört (TU 1980/81:31 s. 18, rskr. 442). Riksdagen anslöt sig

vid samma tillfälle också till föredragande statsrådets uppfattning om

olägenheterna av ett ensidigt svenskt krav på fartygs konstruktion och

utrustning, t.ex. dubbelbotten för oljetankfartyg (TU 1980/81:31 s. 12, rskr.

442).

Med hänvisning till denna tidigare behandling fann riksdagen under riksmötet

1987/88 inte skäl för att bifalla motioner om bl.a. skärpta regler för

miljöfarliga transporter i innerskärgårdar och insjöar samt om ett

åtgärdsprogram för att öka säkerheten vid transport av farligt gods i nämnda

farvatten (FöU 1987/88:7 s. 10--11, rskr. 214).

Utskottet konstaterar att arbete nu pågår för att få fram den efterfrågade

grundsynen om hur farligt gods över huvud taget skall transporteras. Med stöd

av en sådan grundsyn bör skilda åtgärder sedan kunna genomföras eller initieras

för att välja säkraste transportsätt under varierande förutsättningar.

Utskottet förutsätter att SRV och andra berörda myndigheter ger frågan sådan

prioritet att den kan drivas vidare med kraft och också leder till resultat

utan onödig tidsutdräkt. Samtidigt utgår utskottet från att regeringen, med

hänsyn till ärendets komplexa och sektorsövergripande karaktär, tar

erforderliga initiativ med utgångspunkt i det underlag som myndigheterna tar

fram. Utskottet förutsätter vidare att riksdagen fortlöpande hålls underrättad

om hur arbetet fortskrider.

Med hänsyn till vad som här har anförts om arbetet med att skapa ett

övergripande underlag för val av transportsätt för farligt gods, anser

utskottet att förutsättningarna för detta arbete inte nu bör ändras. Riksdagen

bör därför inte bifalla motionerna Fö704 (c), Fö711 yrkande 2 (mp), Fö717 (m) i

denna del, Fö718 yrkande 2 (mp), Fö719 yrkande 1 (mp), Fö721 (fp) i denna del

samt Jo871 yrkande 6 (c).

Vägvalsstyrning

Ett antal motionsyrkanden berör s.k. vägvalsstyrning för att minska riskerna

i samband med transporter av farligt gods. I motion Fö705 (c) anses sålunda

dagens lagstiftning inte vara till fyllest, främst genom att endast

rekommendationer om vägval kan utfärdas. Regeringen bör därför, enligt

motionärerna, ges i uppdrag att bl.a. utreda möjligheterna att förbjuda vissa

vägar för sådana transporter.

I motion Fö718 (mp), som föreslår ett antal åtgärder för att rädda Vättern,

anförs att miljöfarligt gods i görligaste mån inte bör transporteras i närheten

av denna sjös vattentäkter. Motion Fö722 (c) har liknande krav i fråga om

storstäders vattentäkter.

Motionerna Fö717 (m) och Fö721 (fp) behandlar till del frågan om

vägvalsstyrning eftersom det i båda motionerna framförs skilda krav på att

miljöfarliga transporter genom Stockholm bör begränsas.

I motion Fö711 (mp), slutligen, anser motionärerna att vägar där farligt gods

tillåts transporteras skall märkas ut med ett särskilt vägmärke.

Utskottet

Utskottet konstaterar att SRV år 1987 fick uppdraget att utarbeta riktlinjer

för vägvalsstyrning. En rapport härom låg till grund för regeringens förslag om

sådana riktlinjer i 1989 års budgetproposition. Riksdagens beslut (prop.

1988/89:100, bilaga 6, FöU12, rskr. 149) innebar att vägvalsfrågorna i allt

väsentligt skulle hanteras i enlighet med vad som föreslagits i SRV:s rapport.

Utskottet behandlade härutöver vägvalsstyrningen relativt utförligt när

ställning togs till motioner som avgivits under riksmötena 1986/87 och 1987/88

(1987/88:FöU7, s. 6--8).

Enligt vad utskottet erfarit har nyligen SRV och boverket gemensamt utfärdat

rekommendationer om vägvalsstyrning till samtliga länsstyrelser. Dessa grundas

på statsmakternas ställningstaganden till nyss nämnda rapport och anger bl.a.

att lokala trafikföreskrifter bör utformas med utgångspunkt i rekommenderade

vägar samt att förbud bör undvikas. Vidare har länsstyrelserna anmodats att

senast till den 1 juli 1991 rapportera sina erfarenheter. Med hänsyn till vad

som sålunda har hänt sedan utskottet senast behandlade frågan om

vägvalsstyrning finner utskottet inte tillräckliga skäl för att nu förändra

förutsättningarna för detta arbete. Motion Fö705 (c) bör därför avslås av

riksdagen.

När det gäller riskerna för vattentäkter håller utskottet med motionärerna om

det önskvärda i att förbättra skyddet för dessa. Utskottet anser dock att

erfarenheterna från tillämpningen av nämnda rekommendationer bör inväntas innan

reglerna för vägvalsstyrning ändras. Motion Fö718 yrkande 3 (mp) bör därför

avslås av riksdagen liksom motion Fö722 (c) till den del den behandlar

vägvalsstyrning.

SJ hävdar i sitt yttrande att säkerheten vid järnvägstransporter i dag är hög

och att åtgärder vidtagits för att begränsa mängden farligt gods genom

Stockholm. SRV anser härutöver att reglerna för järnvägstransporter är bra och

att det nu främst gäller att få dem tillämpade på bästa sätt. De nyss utfärdade

rekommendationerna för vägvalsstyrning bör sålunda, enligt SRV, på flera

punkter kunna tillgodose motionernas önskemål. Mot bakgrund av det sagda anser

utskottet att motionerna Fö717 (m) och Fö721 (fp) inte bör bifallas av

riksdagen i de delar de berör välvalsstyrning.

Enligt vad utskottet erfarit har frågan om skyltning av vägar behandlats i

arbetet med vägvalsstyrning. Det finns för närvarande endast ett särskilt

internationellt märke som uppmanar att välja annan väg för farliga transporter

(orange kvadrat med svart mittprick). Särskilda svenska lösningar har i det

sammanhanget inte ansetts önskvärda men SRV avser ändå att utreda

förutsättningarna för ett förbudsmärke som skulle kunna användas i anslutning

till särskilt skyddsvärda objekt. Enligt utskottets mening bör utvecklingen

avvaktas och därför motion Fö711 yrkande 1 (mp) avslås av riksdagen.

Tillsyn och kontroll

Likalydande krav på skärpt kontroll av farligt gods, och på samtal med

berörda länder för att finna effektiva åtgärder mot fusk, framförs i motionerna

Fö711 (mp) och Fö719 (mp).

Även motion Fö703 (fp) tar upp brister i kontrollen och förordar bl.a. ökade

resurser till tullen och till länstrafikgrupperna för att de skall kunna utöka

de flygande besiktningarna.

Motion Fö722 (c) berör till del tillsyn och kontroll. Sålunda hävdas i denna

partimotion om en levande och fungerande storstadsmiljö att kontrollen av

miljöfarliga transporter i dag är dålig. Skärpta säkerhetskrav bör därför

införas för sådana transporter.

Utskottet

Det finns ett omfattande regelverk för transporter av farligt gods, där de

nationella bestämmelserna till en betydande del grundas på internationella

överenskommelser. Utskottet har förstått att efterlevnaden ännu inte är

tillfredsställande och att åtgärder behöver vidtas för att ändra på detta

förhållande.

SRV har, enligt vad utskottet har erfarit, i samverkan med berörda beslutat

ett åtgärdsprogram för 1990-talet som syftar till att få gällande regler att

fungera bättre. I detta ingår bl.a. utbildningsinsatser samt användning av

SRV:s datoriserade informationsbank (RIB) som stöd vid tillsyns- och

kontrollarbetet. RIB har nyligen tagits i bruk. En annan åtgärd, som SRV

framhåller, är ett av SRV lett projekt för att effektivisera tillsynen av

landsvägstransporter. Tillsynsmyndigheterna rikspolisstyrelsen,

generaltullstyrelsen, banverket och sprängämnesinspektionen medverkar i

projektet. I detta har bl.a. ingått försök med samordnade inspektioner på

godsterminaler, bangårdar och vägar i Malmöhus och Värmlands län. I en

projektrapport föreslås flera åtgärder, t.ex. att tillsynsmyndigheterna

samordnar sin planering i berört avseende, att de samverkar enligt den modell

som prövats i Malmöhus och Värmlands län samt att särskilda samverkansgrupper

bildas och att dessa även ges ansvar för övergripande information. Rapporten

har remitterats till myndigheter och länsstyrelser.

När det gäller internationell samverkan har utskottet noterat att den

nordiska kontaktgruppen för transport av farligt gods under Nordiska

ministerrådet har föreslagit en samordnad kontroll vid de nordiska ländernas

gränser.

Vad som här har anförts om reglerna för transport av farligt gods visar,

enligt utskottet, att myndigheterna är medvetna om problemen med den bristande

efterlevnaden men också att det vidtagits eller planeras åtgärder för att ändra

på detta. Utskottet utgår från att myndigheterna prioriterar dessa insatser och

avsätter erforderliga resurser för ändamålet. I avvaktan på erfarenheter från

det nu pågående arbetet med att förbättra tillsyner och kontroller anser

utskottet att det inte finns skäl för några uttalanden från riksdagen enligt

motionärernas förslag. Motionerna Fö703 yrkande 1 (fp), Fö711 yrkande 4 (mp),

Fö719 yrkande 3 (mp) samt Fö722 (c) i denna del bör därför inte bifallas av

riksdagen.

Påföljd vid överträdelser

Motion Fö703 (fp) innehåller krav på översyn av påföljderna för dem som

överträder bestämmelserna vid transporter av farligt gods. Som ett led i det

brottsförebyggande arbetet bör därför, enligt motionärerna, bötesbeloppen göras

kännbara och inte endast drabba chaufförerna, när det är fråga om

vägtransporter. Vidare bör frihetsberövande komma i fråga om förseelsen varit

särskilt grov.

Utskottet

Utskottet har erfarit att en gemensam arbetsgrupp med företrädare från

rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen och riksåklagarämbetet år 1988 började

bearbeta frågor som rör utredning och påföljd vid brott mot bestämmelserna för

transporter av farligt gods. Gruppen har nyligen lämnat rapporten "Farligt

gods. Tillsyn, utredning, lagföring". I denna föreslås dels myndighetsvisa

förändringar för en ökad effektivitet i arbete och tillsynsutbildning, dels

gemensamma åtgärder för att effektivisera utredning och lagföring, dels vissa

författningsändringar. I detta senare sammanhang föreslås bl.a. ändringar i

straffskalan samt möjlighet till ordningsbot, sanktionsavgift och företagsbot

vid enklare förseelser. I allvarligare fall anses strängare bestämmelser i

brottsbalken, t.ex. 13 kap. 9 §, kunna tillämpas än ansvarsbestämmelserna i

lagen (1982:821) om transport av farligt gods.

Utskottet utgår från att nämnda rapport utan oskäligt dröjsmål läggs till

grund för förslag som kan omsättas i praktisk tillämpning och att motionens

syfte därmed kommer att tillgodoses. Riksdagen bör därför inte bifalla motion

Fö703 yrkande 2.

Information, utbildning och beredskap

Tre motioner har yrkanden som direkt knyter an till information, utbildning

och beredskap för att höja säkerheten vid transporter av farligt gods. I motion

Fö707 (s) framhålls sålunda att det är utomordentligt viktigt att

räddningskårerna i resp. kommun är väl informerade om aktuella miljöfarliga

transporter. I syfte att öka beredskapen för snabbt och effektivt

omhändertagande vid en eventuell olycka föreslår motionärerna en undersökning

av möjligheterna att med datorhjälp registrera och vidarebefordra aktuell

information om färdväg, tidsplan, godsinnehåll och bekämpningsmetod.

I motion Fö712 (fp) föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag till

åtgärder för att förbättra säkerheten när farligt gods transporteras.

Motionsyrkandet baserar sig på vad den s.k. katastrofkommissionen (Kn 1981:2) i

sina rapporter har anfört om betydelsen av bl.a. fordon med tillhörande

utrustning, vägstandard, förarkompetens och förarutbildning samt

hastighetsövervakning.

Slutligen innehåller den tidigare behandlade motionen Fö718 (mp) ett yrkande

om att bygga upp en beredskap kring sjön Vättern för att kunna klara olyckor i

samband med transporter av farligt gods.

Utskottet

Enligt vad utskottet har inhämtat från SRV är det i dagsläget inte möjligt

att i ett informationssystem ge den totala beskrivning av transportsituationen

som efterlyses i motion Fö707 (s). Den i det föregående omnämnda

informationsbanken (RIB) vid SRV borde dock på sikt kunna ge den efterfrågade

informationen för de mest oroande transporterna. SRV har sagt sig arbeta för en

sådan utveckling. Utskottet, som noterar att ett motsvarande motionsyrkande

tidigare har behandlats (1987/88:Fö7 s. 7--8), utgår från att SRV i enlighet

med sitt övergripande ansvar verkar för att relevant information om farliga

transporter snabbt och på enklaste sätt görs tillgänglig för berörda

räddningskårer. Med detta konstaterande föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion Fö707 (s).

Utskottet har från SRV vidare erfarit att ett arbete pågår med att successivt

utveckla säkerhetsreglerna. Enligt verket behövs en ordentlig satsning för att

minska den mänskliga faktorns betydelse som olycksorsak. Ett omfattande

utbildningsprogram har därför inletts. Utskottet kan härutöver konstatera att

regeringen i januari i år i två beslut tagit ställning till

katastrofkommissionens rapporter (1988:4) om tankbilsolyckor och (1989:2) om

explosionsolyckan på E 18 inom Köpings kommun i december 1988. I

ställningstagandet ingår ett uppdrag åt SRV att i samverkan med berörda

intressenter fortsätta arbetet med att förbättra säkerheten för

tankbilstransporter. Vidare ingår att reglerna för behörighet att föra tunga

tankfordon skall övervägas av kommittén (1989:04) med uppgift att se över

förarutbildning och författningar som rör körkort. Det här sagda visar enligt

utskottet att flera åtgärder vidtagits eller initierats sedan utskottet senast

behandlade (FöU 1987/88:7 s. 6) utbildningsfrågor med anknytning till transport

av farligt gods. Syftet med motion Fö712 (fp) får därmed anses tillgodosett

varför riksdagen bör avslå motionen.

När det slutligen gäller motion Fö718 yrkande 1 (mp) vill utskottet hänvisa

till att 4 § räddningstjänstlagen (1986:1102) kräver att det skall finnas en

godtagbar beredskap för att inom rimlig tid och på ett effektivt sätt ta hand

om olyckor. Detta gäller således även området kring Vättern varvid erforderliga

hänsyn bör tas till de lokala förhållandena, bl.a. när det gäller risker.

Utskottet utgår från att berörda länsstyrelser och kommuner i sin

beredskapsplanering tar sådana hänsyn. Utskottet föreslår att motionen avslås.

Tillämpning av miljöskyddslagen

I två motioner, Fö711 och Fö719 (båda mp), hävdas att transporter av farligt

gods utgör miljöfarlig verksamhet. I likalydande yrkanden föreslås att sådana

transporter skall prövas enligt miljöskyddslagen.

Utskottet

SNV framhåller i sitt yttrande att vägar inte är förprövningspliktiga enligt

miljöskyddslagen (1969:387). I stället krävs i samband med prövningen enligt

väglagen (1971:948) en särskild miljökonsekvensbeskrivning (MKB) innan

vägplanen fastställs. SNV har rätt att överklaga vägplanen. Vägverket har

nyligen i samråd med SNV gjort en översyn av systemet med MKB och då funnit

behov av att tidigare i planeringen införa sådana beskrivningar, så att

praktisk möjlighet föreligger att påverka lokaliseringen av vägar. En sådan

förändring avses införas enligt SNV. Motsvarande system som för vägars prövning

saknas för farleder, järnvägar och gator. SNV och boverket har gemensamt till

regeringen föreslagit att systemet med MKB skall utvidgas väsentligt.

SjöV framhåller å sin sida att transporter av vattenförorenande produkter är

reglerade i lagen (1980:42) om åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg.

Lagen föreskriver bl.a. besiktning av fartyg för att säkerställa ett fullgott

skydd mot vattenförorening. SjöV har kompletterat lagen med särskild kungörelse

(1985:19). Med hänsyn till nämnda författningar finns det enligt SjöV inte

något skäl för att pröva sjötransporter enligt miljöskyddslagen.

Utskottet konstaterar att miljöskyddslagen främst är skriven mot bakgrund

av de förhållanden som råder i samband med utsläpp från eller användning av

mark, byggnad eller anläggning. Det torde vara svårt att för transporter

tillämpa denna lag med sitt omfattande prövningsförfarande och sin

tillståndsgivning, och någon formell grund för att göra detta finns heller

inte. Utskottet bedömer att det omfattande regelverket för miljöfarliga

transporter för närvarande är tillräckligt och föreslår att riksdagen avslår

motionerna Fö711 yrkande 3 (mp) och Fö719 yrkande 2 (mp).

Utskottets sammanfattande synpunkter

Transporter av farligt gods har stor omfattning. De är förenade med risker,

och olyckor har inträffat. Konsekvenserna för människor och miljö kan bli

mycket stora. Säkerhetsfrågorna i samband med farliga transporter ägnas därför,

med rätta, stort intresse i samhället. Riksdagen har också vid ett flertal

tillfällen framhållit betydelsen av att säkerhetsarbetet drivs vidare med kraft

och utan onödig tidsutdräkt.

Det omfattande regelverket för farliga transporter har i stor utsträckning

vuxit fram genom internationella överenskommelser eller kontakter. Reglerna

bör, enligt utskottet, utvecklas vidare i takt med att erfarenheter från deras

tillämpning föreligger. Efterlevnaden bör förbättras.

Utskottet har i detta betänkande behandlat en rad motioner som ur olika

aspekter pekar på brister i den nuvarande säkerheten och som föreslår skilda

åtgärder för att förbättra denna. Under sin beredning har utskottet funnit att

regeringen och berörda myndigheter inom en rad delområden genomfört åtgärder

eller tagit initiativ i förhållande till det läge som rådde när utskottet

senast behandlade transporter av farligt gods.

Även om utskottet i flera avseenden håller med motionärerna i beskrivningen

av problem och brister så anser utskottet att de enskilda motionsyrkandena inte

nu bör föranleda uttalanden från riksdagen. Det säkerhetshöjande arbetet bör

fortsätta enligt den nuvarande inriktningen och, som utskottet tidigare

uttalat, ges prioritet. Det är, enligt utskottet, olämpligt att ändra

förutsättningarna innan erfarenheter föreligger från det som nu pågår.

Utskottet utgår från att riksdagen successivt får del av dessa erfarenheter.

Utskottet vill härutöver framhålla att åtgärder som rör transporter av farligt

gods ses och behandlas i sitt sammanhang i den mån åtgärderna är övergripande

och berör andra sektorer som t.ex. nationell ekonomi, internationellt

samarbete, regionalpolitik och arbetsmarknad. Detta är en fråga främst för

regeringen.

Vad utskottet sammanfattningsvis här har anfört om en fortlöpande

erfarenhetsredovisning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärdsprogram m.m. för att öka säkerheten vid miljöfarliga

transporter

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fö704, 1989/90:Fö717 i denna del,

1989/90:Fö721 i denna del och 1989/90:Jo871 yrkande 6,

2. beträffande åtgärder för att i första hand transportera farligt gods per

järnväg eller till sjöss med dubbelbottnade fartyg

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fö711 yrkande 2, 1989/90:Fö718

yrkande 2 och 1989/90:Fö719 yrkande 1,

res. 1 (mp)

3. beträffande vägvalsstyrning vid transport av farligt gods

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fö705, 1989/90:Fö711 yrkande 1,

1989/90:Fö717 i denna del, 1989/90:Fö718 yrkande 3, 1989/90:Fö721 i denna del

och 1989/90:Fö722 i denna del,

4. beträffande tillsyn och kontroll

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fö703 yrkande 1, 1989/90:Fö711

yrkande 4, 1989/90:Fö719 yrkande 3 samt motion 1989/90:Fö722 i denna del,

5. beträffande påföljd vid överträdelser

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö703 yrkande 2,

6. beträffande information, utbildning och beredskap

att riksdagen avslår motionerna 1989/90Fö707, 1989/90:Fö712 och 1989/90:Fö718

yrkande 1,

7. beträffande tillämpning av miljöskyddslagen

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fö711 yrkande 3 och 1989/90:Fö719

yrkande 2,

res. 2 (mp)

8. beträffande fortlöpande erfarenhetsredovisning

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört.

res. 3 (mp) -- motiv.

Stockholm den 16 oktober 1990

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Ingvar

Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér

(m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Ivar Virgin

(m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (v),

Paul Ciszuk (mp), Alf Egnerfors (s) och Carl-Johan Wilson (fp).

Reservationer

1. Åtgärder för att i första hand transportera farligt gods per järnväg eller

till sjöss med dubbelbottnade fartyg (mom. 2)

Paul Ciszuk (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 7 börjar med "Med

hänsyn" och slutar med "yrkande 6 (c)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är dock de säkerhetshöjande åtgärder som beträffande

val av transportsätt för farligt gods har vidtagits eller initierats inte

tillräckliga. Tiden är nu mogen för att göra något mera radikalt. Sålunda bör

betydande delar av det farliga gods som nu transporteras på landsväg styras

över till de säkrare järnvägs- och sjötransporterna. En åtgärd kan därvid vara

att upprätta transportplaner med detta syfte. Vidare bör ett krav införas på

att oljetransporter sker i fartyg med dubbelbotten. Regeringen bör sätta

tidsgränser för när skilda åtgärder av detta slag skall ha genomförts. Vad

utskottet här -- med tillstyrkan av motionerna Fö711 yrkande 2, Fö718 yrkande 2

och Fö719 yrkande 3 -- har anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande åtgärder för att i första hand transportera farligt gods per

järnväg eller till sjöss med dubbelbottnade fartyg

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fö711 yrkande 2,

1989/90:Fö718 yrkande 2 och 1989/90:Fö719 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet har anfört.

2. Tillämpning av miljöskyddslagen (mom. 7)

Paul Ciszuk (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 12 börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 2 (mp)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att transporter av farligt gods måste betraktas som

miljöfarlig verksamhet. Sådana transporter bör därför prövas enligt

miljöskyddslagen. Lagen kan därvid behöva ändras för att täcka in de speciella

förhållanden som råder i samband med transporter.

dels att utskottets hemställan i moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande tillämpning av miljöskyddslagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fö711 yrkande 3 och

1989/90:Fö719 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

har anfört.

3. Fortlöpande erfarenhetsredovisning (mom. 8 -- motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 1 och/eller 2

Paul Ciszuk (mp) anser att den del av utskottets anförande som på s. 13

börjar med "Även om" och slutar med "nu pågår" bort ha följande lydelse:

Utskottet håller i flera avseenden med motionärerna i beskrivningen av

problem och brister och anser att tiden nu är mogen för att öka ambitionerna i

det säkerhetshöjande arbetet. Utskottet har i det föregående föreslagit bifall

till motionsförslag med sådan inriktning. Härutöver är det viktigt att

erfarenheterna från det säkerhetshöjande arbetet successivt tas till vara.

Särskilt yttrande

Skärpta säkerhetskrav i samband med transporter av farligt gods

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:

Utskottet har bl.a. funnit att kontrollen av miljöfarligt gods inte är

tillfredsställande och därför bör förbättras. Samtidigt konstaterar utskottet

att det i flera avseenden vidtagits eller initierats åtgärder sedan riksdagens

tidigare behandling av miljöfarliga transporter. Detta tar utskottet till

utgångspunkt för att inte nu ändra inriktningen av det säkerhetshöjande

arbetet. Samtidigt föreslås ett uttalande med innebörd att erfarenheterna från

detta arbete successivt skall redovisas för riksdagen. Vi anser att det hade

varit en fördel om utskottet i detta sammanhang också hade uttalat sig för

skärpta säkerhetskrav på sätt som förordats i motion 1989/90:Fö722. Vi utgår

emellertid ifrån att dessa kommer att bli beaktade utan att detta särskilt

påpekas i motivering till det föreslagna uttalandet.