Bet. 1990/91:FöU10

Försvarsutskottets betänkande

1990/91:FÖU10

Sotningsverksamheten

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

FöU10

I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter

föredragning av försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson --

har förelagt riksdagen i proposition 1990/91:161 om sotning. I

betänkandet behandlas också två motioner som väckts under den

allmänna motionstiden och en motion som väckts med anledning av

propositionen.

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till

lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) med innebörd

att lagen tillförs ett krav på kontroll från brandskyddssynpunkt

av kanalanslutna eldstäder och andra fasta

förbränningsanläggningar som eldas uteslutande med gas.

I övrigt behandlas frågor om frister för sotning och rengöring

av anläggningar som eldas med fasta bränslen och olja, rengöring

av imkanaler samt kontroll av brandskyddet i samband med

sotning. Utskottet har i dessa delar ingen erinran mot vad som

redovisas i propositionen.

De behandlade motionerna förordar att nuvarande lagreglering

av sotningen avskaffas. Utskottet föreslår att motionsyrkandena

avslås. Två reservationer har lämnats till betänkandet.

Propositionen

Regeringen har i propositionen

1. föreslagit riksdagen att anta förslaget till lag om ändring

av räddningstjänstlagen (1986:1102),

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande

statsrådet i övrigt har anfört om sotningen.

Det till propositionen fogade lagförslaget har följande

lydelse.

Motionerna

1990/91:Fö802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om undanröjande av sotnings- och

brandförsvarsmonopolen.

1990/91:Fö804 av Anders Svärd (c) vari hemställs att riksdagen

hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i framtiden av

skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra sotning av egen

villafastighet.

1990/91:Fö21 av Barbro Sandberg (fp) vari hemställs att

riksdagen snarast avskaffar lagregleringen av enskildas

utnyttjande av sotningstjänster.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen begärde på förslag av försvarsutskottet en

redovisning av den översyn av sotningsverksamheten som

aviserades i regeringens proposition om räddningstjänstlagen

(prop. 1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr. 58). Som följd härav

uppdrog regeringen åt statens räddningsverk (SRV) att dels göra

en översyn av sotningsfristerna, dels utvärdera sotningens

brandförebyggande betydelse. SRV, som redovisade detta uppdrag i

december 1989, framhåller sammanfattningsvis:

Sotningsverksamheten, såsom den kommer till uttryck i

räddningstjänstlagen, spelar en viktig roll för att

förebygga bränder och skador till följd av bränder.

Sotningsverksamhetens brandförebyggande betydelse är styrkt

när det gäller fastbränsle- och oljeeldade anläggningar.

Tidsfristerna för rengöring av oljeeldade värmepannor och

rökkanaler bör objektvis behovsprövas sett från

brandskyddssynpunkt.

Behov av rengöring av imkanaler finns men brandskyddsbehovet

enbart är inte till fullo klarlagt. Uppföljning och fortsatta

undersökningar erfordras.

Kontrollen i samband med sotning bör effektiviseras. Protokoll

bör föras i samband med varje förrättning.

Brandskyddskontroll av avgaskanalen och värmepannan behövs på

gaseldade värmeanläggningar i bostäder. Den närmare utformningen

av kontrollen bör utformas gemensamt av räddningsverket och

sprängämnesinspektionen.

Redovisningen har remissbehandlats.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen, senast i

betänkandet 1990/91:FöU2, behandlat motioner rörande

sotningsverksamheten. I nämnda betänkande, och i propositionen

(1990/91:161), ges ytterligare bakgrund till det ärende som nu

är i fråga.

Föredragande statsrådet

När det gäller kontroll av brandskydd i samband med

sotning anför föredragande statsrådet att protokoll skall

upprättas om kontrollen leder till föreläggande eller förbud.

Han anser att det även i andra fall vore värdefullt för

fastighetsägaren att få resultatet av kontrollen dokumenterat i

ett protokoll eller i en besöksrapport. En sådan åtgärd bör

kunna leda till en effektivisering av kontrollen och en större

förståelse för verksamheten. Försvarsministern avser att föreslå

regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att ta upp denna

fråga om effektivisering av brandskyddet med Svenska

kommunförbundet och Sveriges skorstensfejarmästares riksförbund.

Försvarsministern behandlar sedan frister för rengöring av

fastbränsle- och oljeeldade anläggningar och anför att

erfarenheterna från tillämpningen av de föreskrifter som

infördes den 1 januari 1988 visar att det inte finns skäl för

ändring av fristerna för rengöring av anläggningar som eldas med

fasta bränslen. När det däremot gäller oljeeldade anläggningar

kan förhållandena variera väsentligt, vilket kan medföra olika

behov av sotning. Detta talar enligt försvarsministern för att

införa en behovsprövning från brandskyddssynpunkt och en

differentiering av fristerna för rengöring av oljeeldade

värmepannor med tillhörande rökkanaler. Han betonar härvid att

förutsättningen för en sådan behovsprövning och differentiering

av fristerna är att ändringen skall medföra förenklingar i det

praktiska arbetet utan att eftersätta brandskyddets krav.

Härutöver anför han att en ändring inte får leda till olikartade

bedömningar i behovsprövningen, vilket vissa remissinstanser

framfört farhågor för. Försvarsministern avser att föreslå

regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att överväga om en

behovsprövning, med avgivna krav, kan införas.

Försvarsministern nämner att fristerna för rengöring av

imkanaler ändrades år 1988 från två till tre år för

helårsbebodda hus och till sex år för fritidshus. Erfarenheter

från denna förändring saknas ännu. Han anser att den

undersökning som räddningsverket genomfört inte kan anses ha

klarlagt brandfarligheten hos avsättningarna i imkanalerna. Det

saknas också statistik om antalet bränder i imkanaler och om

dessa bränders uppkomst och spridning. Försvarsministern anser,

med stöd av remissopinionen, att det bör uppdras åt

räddningsverket att genomföra fortsatta undersökningar i denna

fråga med ledning av erfarenheterna från de förlängda fristerna.

Han betonar även i detta fall att strävan skall vara att

förenkla reglerna. Den enskilde bör t.ex. åläggas större ansvar

för rengöring av imkanalerna.

Föredragande statsrådet påpekar att räddningsverkets

undersökning visar att det finns ett behov av en periodiskt

återkommande brandskyddskontroll av kanalanslutna gaseldade

anläggningar för uppvärmning. Flertalet remissinstanser

förordar också detta. Det bör ankomma på räddningsverket att

besluta om fristerna för sådana kontroller. Försvarsministern

anför vidare att det är angeläget att räddningsverket i

samverkan med spängämnesinspektionen utarbetar rutiner som

samordnar brandskyddskontrollen och den gastekniska

kontrollen. Han avser att föreslå regeringen att ge

räddningsverket i uppdrag att ta fram sådana rutiner. Ansvaret

för rengöring av ifrågavarande anläggningar bör åvila

fastighetsägaren. Vad som regeringen i denna del har föreslagit

kräver ändringar i räddningstjänstlagen (1986:1102).

Med hänvisning till det anförda hemställer föredragande

statsrådet dels att regeringen föreslår riksdagen att anta

lagförslaget, dels att regeringen ger riksdagen tillfälle att ta

del av vad som i övrigt anförts om sotningen.

Utskottet

Två motioner om sotning har väckts under den allmänna

motionstiden och en med anledning av propositionen. I samtliga

dessa motioner förordas att den nuvarande monopolliknande

situationen avskaffas.

Motionärerna i motion Fö802 (fp) anser sålunda att nuvarande

ordning, där kommunens räddningstjänstnämnd är ansvarig för

sotningen och en till kommunen knuten skorstensfejarmästare

utför den, är otidsenlig. Sotningsverksamheten bör i stället

kunna bedrivas av fristående skorstensfejare som varje

fastighetsägare väljer. Motionärerna reagerar också mot det

nuvarade brandförsvarsmonopolet. Möjlighet bör därför öppnas för

kommuner att köpa brandförsvarstjänster hos en entreprenör genom

att räddningstjänstlagen (1986:1102) ändras.

Argument för att avskaffa lagregleringen av sotningen

utvecklas i motion Fö21 (fp). Motionären anser att verksamheten

är överdimensionerad och ställer frågan om sotningstvånget över

huvud bör behållas som en av staten bestämd skyldighet för den

enskilde. Hon anser att den stora trögheten i fråga om att få

till stånd förändringar i reglerna till stor del är en följd av

att myndigheter och berörda organisationer har intresse att

bevara nuvarande ordning. Att en verksamhet redan finns får

sålunda inte i sig vara tillräckligt skäl för att den skall få

fortsätta. Härtill kommer att sotning endast är en av flera

åtgärder som kan påverka brandrisken. Installation av

brandvarnare och materialval i möbler m.m. har också betydelse

men det viktigaste är sannolikt, enligt motionären, att upplysa

om risker vid olika slags beteenden som kan ha betydelse för

bränders uppkomst.

Samma motionär anser vidare att försäkringsbolagen borde ha en

nyckelroll i sammanhanget. Om dessa finner att sotning har

betydelse för brandrisken vore det naturligt, i ett fritt

system, att de tog hänsyn till sotningsintervallen i sina

premier. Sotningsverksamheten skulle då balanseras mot andra

brandförebyggande åtgärder i en strävan att hålla kostnaderna så

låga som möjligt.

I motion Fö804 (c) anser motionären att det endast är i

ytterst få fall som den enskilde fastighetsägaren -- enligt

gällande lag -- medges rätt att själv sota. Han hävdar att det

finns fastighetsägare som mycket väl skulle kunna sota sina egna

fastigheter, vilket också av tradition ofta sker på landsbygden.

Det avgörande borde vara att fastighetsägaren har kompetens för

arbetet, inte att det skall utföras av en avlönad sotare.

Motionären yrkar därför på en ändring av räddningstjänstlagen

med innebörd att en fastighetsägare av skorstensfejarmästare kan

ges rätt att sota sin egen fastighet.

Utskottet konstaterar att regeringen nu redovisat

resultatet från den översyn av sotningsverksamheten som

riksdagen tidigare har begärt (FöU1986/87:2, rskr. 58). Av

redovisningen framgår att sotningens brandförebyggande betydelse

har bekräftats när det gäller anläggningar som eldas med fasta

bränslen och med olja. Vidare framgår att tidsfristerna för

sotning bör kunna differentieras när det gäller oljeeldade

pannor medan tillräckligt underlag ännu saknas för att bedöma

behovet att av brandskyddsskäl rengöra imkanaler. Redovisningen

upptar härutöver förslag till förbättringar av den

brandförebyggande verksamheten, dels genom att i

räddningstjänstlagen införa krav på kontroll av gaseldade

anläggningar, dels genom förbättrad dokumentation av

kontrollerna.

Utskottet har förståelse för motionärernas kritiska

inställning till den nuvarande ordningen för

sotningsverksamheten och för deras strävan att förenkla

reglerna. Då den nu genomförda undersökningen emellertid

bekräftar att sotningen har en brandförebyggande betydelse

skulle en avreglering av det slag som föreslås i motionerna

Fö802 och Fö21 (båda fp) kunna leda till ökade risker för

bränder.

Utskottet delar vidare motionärens uppfattning i motion Fö804

(c) att det finns enskilda fastighetsägare som själva skulle

kunna sota den egna fastigheten. Det avgörande är, som

motionären framhåller, att fastighetsägaren har erforderlig

kompetens. I 17 § räddningstjänstlagen anvisas också möjligheten

att hos kommunens räddningsnämnd söka dispens från kravet att

skorstensfejarmästare skall utföra sotningen. Utskottet, som

utgår från att erforderlig kompetensprövning sker vid

behandlingen av en sådan dispensansökan, är inte berett att

föreslå någon regeländring på denna punkt.

Utskottet kan således inte ställa sig bakom ett avskaffande av

det i 15--17 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) reglerade

kravet på sotning och regleringen av enskildas utnyttjande av

sotningstjänster. Motionerna Fö21 (fp) och Fö804 (c) samt Fö802

(fp), i denna del, bör därför avslås.

Utskottet gör samma bedömning som föredragande statsrådet i

fråga om behovet att ur brandskyddssynpunkt kontrollera

gaseldade anläggningar och föreslår att riksdagen antar

lagförslaget härom.

Kommunernas ansvar för räddningstjänsten anges i 6--11 §§

räddningstjänstlagen. Räddningskårernas uppgifter och

organisation i stort framgår av 12 -- 14 §§ i nämnda lag. Enligt

utskottets uppfattning är det viktigt att skilda kommuner håller

en likvärdig nivå på sin räddningstjänst och att

beredskapsförberedelserna för kris och krig kan genomföras

effektivt och med kontinuitet. Det är t.ex. betydelsefullt att

räddningschefer i fred kan krigsplaceras i motsvarande

befattningar. Dessa förhållanden talar mot att avskaffa det

kommunala brandförsvarsmonopolet, och utskottet kan inte

tillstyrka yrkandet i motion Fö802 (fp) såvitt nu är i fråga.

Utskottet har inget att erinra mot vad föredragande statsrådet

i övrigt anfört om sotningsverksamheten och förutsätter att de

regeländringar som föreslås kommer att medföra förenklingar utan

att det görs avkall på brandskyddet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avskaffande av det kommunala

brandförsvarsmonopolet

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö802 i denna del,

res. 1 (fp)

2. beträffande lag om ändring i räddningstjänstlagen

(1986:1102)

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1990/91:Fö21, 1990/91:Fö802 i denna del och

1990/91:Fö804 antar regeringens förslag till lag om ändring i

räddningstjänstlagen (1986:1102),

res. 2 (m, fp, c, mp)

3. beträffande sotningsverksamheten i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet

har anfört.

Stockholm den 21 maj 1991

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström

(s), Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp),

Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér

(m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s),

Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan

Jennehag (v), Paul Ciszuk (mp), Alf Egnerfors (s) och Wiggo

Komstedt (m).

Reservationer

1. Avskaffande av det kommunala brandförsvarsmonopolet (mom.

1)

Kestin Ekman och Hans Lindblad (båda fp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 6

börjar med "Kommunernas ansvar" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Utskottet ställer sig också bakom kravet i motion Fö802 (fp)

om att avskaffa det kommunala brandförsvarsmonopolet så att

kommuner, om detta skulle visa sig fördelaktigt, kan upphandla

brandförsvaret av en entreprenör. Detta kräver en ändring i

räddningstjänstlagen.

dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande avskaffande av det kommunala

brandförsvarsmonopolet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö802, i denna

del, uppdrar åt regeringen att föreslå ändringar i

räddningstjänstlagen i enlighet med vad utskottet har anfört,

2. Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) (mom. 2)

Arne Andersson i Ljung (m), Kerstin Ekman (fp), Gunhild

Bolander (c), Göran Allmér (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar

Karlsson i Bengtsfors (c), Paul Ciszuk (mp) och Wiggo Komstedt

(m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 6

börjar med "Utskottet har" och slutar med "lagförslaget härom"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med motionärerna i motionerna

Fö802, Fö21 (båda fp) och Fö804 (c), att den nuvarande

monopolliknande ordningen för sotningsverksamheten är

otidsenlig. Sotning bör i stället kunna utföras av fristående

skorstensfejare som fastighetsägaren fritt kan välja eller av

fastighetsägaren själv om denne har erforderliga kunskaper.

Utskottet anser vidare att sotning endast är en av flera

brandförebyggande åtgärder. Vissa sådana åtgärder -- främst i

samband med byggandet av nya hus -- bör kunna regleras i lag,

medan andra åtgärder bör bygga på frivillighet.

Försäkringsbolagen borde i detta sammanhang kunna få en

nyckelroll i den meningen att de rimligen bör anpassa sina

premier till hur sotning bedöms påverka risken för brand under

olika betingelser, t.ex. typ av bränsle som eldas, sotnings- och

kontrollintervall, hustyp m.m.

Slutsatsen för utskottets del är att regeringen bör pröva

möjligheten att låta det reglerade kravet på sotning och

regleringen av enskildas utnyttjande av sotningstjänster utgå ur

räddningstjänstlagen (1986:1102).

Det sagda innebär att utskottet förordar bifall till

motionerna Fö21 (fp) och Fö804 (c) liksom till motion Fö802 (fp)

i denna del samt avslag på propositionens lagförslag om ändring

i räddningstjänstlagen. Utskottet förordar vidare att riksdagen

uppdrar åt regeringen att föreslå ändringar i

räddningstjänstlagen i enlighet med vad utskottet här har

anfört.

dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande lag om ändring i räddningstjänstlagen

(1986:1102)

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö21,

1990/91:Fö802, i denna del, och 1990/91:Fö804 samt med avslag på

propositionen uppdrar åt regeringen att föreslå ändringar i

räddningstjänstlagen i enlighet med vad utskottet har anfört,