Bet. 1990/91:FöU2

Försvarsutskottets betänkande

1990/91:FÖU02

Sotning

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1990/91

FöU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tre motioner som alla rör sotningsväsendet. Statens

räddningsverk har yttrat sig över dem. Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående beredningsarbete i regeringskansliet att motionerna inte skall

bifallas av riksdagen.

Bakgrund

I den räddningstjänstlag (1986:1102), som antogs av riksdagen år 1986 (prop.

1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr. 1986/87:59), finns i 15--20 §§ bestämmelser

om förebyggande åtgärder mot brand. Bl.a. anges att kommunens

räddningstjänstnämnd har ansvaret för att brandsyn och sotning utförs

regelbundet inom kommunen (15 §). Genom sotningen skall eldstäder och andra

fasta förbränningsanordningar, som inte är inrättade för eldning med

uteslutande gas, rengöras. Rengöringen skall också omfatta rökkanaler samt

imkanaler som hör till dessa anläggningar. Vid sotningen skall också det som

rengörs samt skorstenar och tak samt därtill hörande byggnadsdelar kontrolleras

från brandskyddssynpunkt. Kontroll av brandskyddet kan också genomföras vid

andra tillfällen (17 § första stycket). Sotningen och kontrollen skall utföras

av skorstensfejarmästare eller skorstensfejare som biträder denne. I fråga om

speciella anläggningar och enstaka avlägset belägna bostadshus får kommunen

medge att någon annan utför sotningen och kontrollen (17 § andra stycket).

Enligt 20 § räddningstjänstlagen får regeringen meddela föreskrifter bl.a. om

frister för sotning och brandsyn. Enligt samma lagrum får regeringen överlåta

åt en myndighet eller åt kommun att meddela sådana föreskrifter.

Regeringen har i 22 § räddningstjänstförordningen (1986:1107) delegerat

uppgiften att meddela föreskrifter om sotningsfrister till statens

räddningsverk (SRV). Enligt samma bestämmelse får kommunen meddela föreskrifter

om kortare sotningsföreskrifter än de SRV föreskriver.

I augusti 1987 meddelade SRV bestämmelser om nya sotningsfrister att gälla

fr.o.m. den 1 januari 1988.

Redan i anslutning till regeringens förslag (prop. 1985/86:170) om en ny

räddningstjänstlag behandlade utskottet motioner, i vilka det riktades kritik

mot gällande föreskrifter om sotningsfrister. Utskottet pekade därvid på att

föredragande statsrådet i propositionen (s. 27) uppgivit att SRV avsågs få i

uppdrag att göra en utvärdering av sotningsverksamheten sedan man fått

erfarenhet av räddningstjänstlagen. Utskottet sade sig räkna med att synpunkter

av det slag som hade framförts i nämnda motioner skulle komma att prövas vid en

sådan översyn. Den borde dock enligt utskottet påbörjas under år 1987 utan att

invänta erfarenheterna av räddningstjänstlagen. Regeringen borde efter

översynen, anförde utskottet vidare, anmäla frågan för riksdagen. Enligt vad

utskottet hade inhämtat skulle en undersökning av sambandet mellan bränder och

bristande sotning komma att aktualiseras i anslutning till översynen.

Resultatet av en sådan undersökning kunde, anförde utskottet vidare, förväntas

bättre än hittills skett klarlägga betydelsen av sotningsverksamheten som

brandförebyggande åtgärd. Vad utskottet anförde om översyn av sotningsfrister

m.m. gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (FöU 1986/87:2).

Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 1986/87:59).

I detta sammanhang behandlade och avstyrkte utskottet också motioner som

syftade till att avskaffa det s.k. sotningsmonopolet. I stället skulle, ansåg

dessa motionärer, fastighetsägarna ges ett ökat ansvar när det gällde

sotningsverksamheten. Även här följde riksdagen utskottets förslag och avslog

motionerna (FöU 1986/87:2, rskr. 59).

Utskottet har också i senare betänkanden (FöU 1986/87:8, 1988/89:FöU2 och

1988/89:FöU12, s. 34) behandlat motionsförslag om avskaffande av det s.k.

sotningsmonopolet och om ändrade regler om sotningsfrister. Utskottet ansåg

därvid att dessa frågor måste ses i ljuset av resultat av utredningen om

sambandet mellan uraktlåtenhet att sota och uppkomsten av brand. Med hänvisning

till detta föreslog utskottet att dessa motioner skulle avslås av riksdagen i

väntan på att SRVs utredning om sotningsverksamheten skulle slutföras.

Riksdagen följde utskottet.

Den 5 februari 1987 fick SRV det i proposition 1985/86:170 aviserade

uppdraget att utvärdera sotningsverksamheten i fråga om dess brandförebyggande

betydelse i olika avseenden. Erfarenheterna skulle, angavs det i uppdraget,

redovisas för regeringen före utgången av år 1989. SRV skulle härvid lägga fram

förslag som utvärderingen kunde föranleda.

Enligt vad utskottet har inhämtat har SRV numera genomfört sin översyn och

till regeringen överlämnat utredningsresultatet. SRVs förslag har

remissbehandlats, och ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.

Motionerna

1989/90:Fö706 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådan ändring i räddningstjänstlagen att enskild

fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra

sotning av egen villafastighet.

1989/90:Fö715 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omprövning av sotningsmonopolet och sotningsfrister,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utreda en avreglering av sotningsverksamheten.

1989/90:Fö723 av Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om avreglering av sotningsväsendet i

enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion Fö706 (c) framhåller motionären att det finns enskilda

fastighetsägare som mycket väl skulle kunna sota den egna fastigheten. Enligt

hans uppfattning borde den enskilde fastighetsägarens kompetens för uppgiften

vara avgörande. Skorstensfejarmästare borde ges möjlighet att bevilja enskild

fastighetsägare, som uppfyller nödvändiga kompetenskrav, rätt att utföra

sotning av den egna fastigheten.

I motion Fö715 (s) pekar motionären på -- som han ser det -- brister i SRVs

nyligen framlagda utredning rörande sotningens brandförebyggande betydelse.

Enligt hans uppfattning är också verkets överväganden starkt vinklade.

Beträffande fasta bränsleanläggningar anser motionären sättet att elda och inte

bristande sotning vara orsak till de i ringa omfattning förekommande

soteldarna. När det gäller oljeeldade anläggningar är det enligt hans mening

skötseln av pannan och inte frånvaron av sotning som hindrar ofrivillig brand.

Motionären anser det inte heller vara nödvändigt från brandskyddssynpunkt att

rengöra imkanaler. Enda undantaget anser han vara imkanalerna från kök i

näringsställen. En reglering av sotningen i nuvarande omfattning finner

motionären inte vara motiverad. Det nuvarande sotningsmonopolet bör enligt

motionären ändras till en ordning där sotarkåren får erbjuda sina tjänster på

samma sätt som andra hantverkare.

Även motionärerna i motion Fö723 (c) är kritiska mot resultatet av SRVs

utredning. De anser att utvärderingen inte i tillräcklig utsträckning tar

hänsyn till osäkerheten i undersökningsmaterialet. De finner vidare att kravet

på att behålla sotningsmonopolet inte är tillrådligt underbyggt. Enligt

motionärerna kan den enskilde själv bedöma när sotning bör utföras och bör ha

rätt att bestämma vem som skall komma och sota. De uttalar sig för en

avreglering av sotningsväsendet t.ex. genom att ålägga husägaren att sota och

ha uppsyn över sin anläggning samt med vissa intervall låta besiktiga

anläggningen av ett auktoriserat företag.

Yttrandet

SRV pekar i sin kommentar till Fö706 (c) på den möjlighet att få sota den

egna fastigheten som redan 17 § räddningstjänstlagen öppnar. Ett vidgat

dispensutrymme skulle enligt SRV innebära risk för uppluckring av den

föreskrivna sotningsverksamheten och brandskyddskontrollen. Sannolikt skulle

därigenom också den övriga sotningsverksamheten bli mindre rationell med ökade

kostnader som följd.

Beträffande motionerna Fö715 (s) och Fö723 (c) framhåller SRV att verket i

sin undersökning påvisar att sotningsverksamheten är av brandförebyggande

betydelse när det gäller ved- och oljeeldade värmeanläggningar. Beträffande

imkanaler är dock, uppger SRV, detta samband inte lika klarlagt och kommer

därför att ägnas fortsatt uppmärksamhet. SRV framhåller vidare att frågan om

avreglering av sotningsverksamheten inte ingick i utredningsuppdraget. Enligt

SRVs mening har riksdagen i samband med antagandet av räddningstjänstlagen

godtagit att sotningsverksamheten skulle organiseras och bedrivas på samma sätt

som tidigare.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis erinra om att den utformning av sotningsväsendet

som räddningstjänstlagen (1986:1102) anger oförändrad har övertagits från

tidigare gällande ordning. I propositionen om nämnda lag (prop. 1985/86:170)

angavs också att SRV avsågs få i uppdrag att göra en utvärdering av

sotningsverksamheten.

I motioner som avgavs i anslutning till regeringens lagförslag förordades --

såsom framgår av föregående redogörelse -- förenklingar av reglerna om

sotningsfrister. Utskottet hänvisade vid behandlingen av dessa till den i

propositionen aviserade översynen av sotningsverksamheten. Genom den förmodas

sambandet mellan bränder och bristande sotning bli närmare klarlagt. Riksdagen

begärde på förslag av utskottet en redovisning av resultatet av nämnda

utredning. Riksdagen avslog i samband med antagandet av räddningstjänstlagen

också några motioner om avskaffande av det s.k. sotningsmonopolet.

Utskottet har även senare -- såsom också närmare har redovisats i det

föregående -- behandlat och avslagit motioner som väckts i nämnda syften med

hänvisning till att resultatet av SRVs översyn borde avvaktas.

Utskottet har inhämtat att man inom regeringskansliet utifrån resultatet av

den nu slutförda översynen och däröver lämnade yttranden överväger

sotningsverksamhetens utformning. Resultatet kommer att redovisas för

riksdagen. Utskottet anser det önskvärt och räknar också med att det kommer att

visa sig möjligt att utan avkall på brandskyddets krav åstadkomma förenklingar

i gällande regler, innebärande bl.a. ökade möjligheter och större ansvar för

den enskilde fastighetsägaren. Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på

regeringens redovisning inte bör bifalla någon av de motioner som behandlas i

detta betänkande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avreglering av sotningsverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fö715 och 1989/90:Fö723,

2. beträffande ökad möjlighet att sota egen fastighet

att riksdagen avslår motion 1989/90:Fö706.

Stockholm den 16 oktober 1990

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Ingvar

Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér

(m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Ivar Virgin

(m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (v),

Paul Ciszuk (mp), Alf Egnerfors (s) och Carl-Johan Wilson (fp).