Bet. 1990/91:FöU8

Försvarsutskottets betänkande

1990/91:FÖU08

Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

FöU8

I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter

föredragning av försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson,

samt av statsråden Thalén, G. Andersson, Hellström, Sahlin,

Molin och Larsson -- har förelagt riksdagen i proposition

1990/91:102, Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92,

i det följande benämnd propositionen. I samband med behandlingen

av propositionen har utskottet inhämtat yttranden av finans-,

utrikes-, social-, jordbruks- och näringsutskotten. Dessa

yttranden har utskottet fogat till betänkandet som bilagor.

I betänkandet behandlas dessutom 197 motionsyrkanden från 66

inlämnade motioner. I en bilaga ges en översikt över motionernas

behandling.

Sammanfattning

Sedan regeringen i december 1990 fattat beslut om att den

inriktning av 1988 års försvarskommittés arbete som lagts fast i

dess direktiv inte längre skulle gälla ändrades

förutsättningarna för att våren 1991, såsom planerat, fatta ett

nytt långsiktigt försvarsbeslut. I avsaknad av underlag

konstateras i propositionen att nu förestående budgetår,

budgetåret 1991/92, får karaktär av mellanår, ett år mellan två

försvarsbeslutsperioder, med sikte på ett nytt försvarsbeslut

våren 1992.

Utskottet återger inledningsvis vad som i propositionen anförs

om bl.a. läget inom totalförsvaret och inriktningen av

säkerhetspolitiken och behandlar i anslutning därtill ett

antal motionsyrkanden som tar upp frågor rörande försvars- och

säkerhetspolitiken och läget i försvarsplaneringen. I

reservationer återkommer dessa motionärer med sina synpunkter på

dessa frågor.

I ett avsnitt om vissa utvecklingsfrågor behandlar

utskottet vad som i propositionen anförts om behovet av en

systematisk översyn av bl.a. myndighetsstrukturen och en mer

entydig ordning när det gäller styrning, finansiering och

uppföljning. Utskottet har intet att erinra mot detta och inte

heller mot vad som anförs om en ändring av

försvarsmaktsbegreppet. Utskottet delar vidare propositionens

syn på behovet att utreda ledningsorganisationen på central och

regional nivå liksom försvarsforskningen.

Även i avsnittet om ekonomiska frågor behandlar utskottet

vissa verksamheter av utvecklingskaraktär, nämligen åtgärder för

att utveckla den finansiella styrningen av totalförsvaret.

Utskottet delar propositionens syn på behovet av sådana åtgärder

men har funnit att det i fråga om vissa av de angivna åtgärderna

ännu saknas underlag för ett beslut om genomförande.

I avsnittet om vissa för totalförsvaret gemensamma frågor

föreslår utskottet bl.a. att riksdagen skall anta det förslag

till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som

föreslås i propositionen liksom godkänna de riktlinjer för

hälso- och sjukvården i krig som föredragande statsrådet har

förordat.

I betänkandet tillstyrker utskottet att utgiftsramen för det

militära försvaret för budgetåret 1991/92 i enlighet med

propositionen fastställs till 31 713 000 000 kr. i prisläget

februari 1990. I flera reservationer föreslås utgiftsramar som

avviker från regeringens förslag. Företrädare i utskottet för

moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och

centerpartiet vill således var för sig tillföra ökade resurser

för delvis olika ändamål. Alla har de dock huvudsyftet att under

det mellanår som är i fråga uppnå en bättre balans mellan

uppgifter och resurser och en ökad handlingsfrihet inför 1992

års försvarsbeslut. Företrädare för vänsterpartiet och

miljöpartiet de gröna föreslår, med utgångspunkt i sina resp.

uppfattningar om hur det militära försvaret bör utvecklas, lägre

utgiftsramar med tillhörande begränsningar av verksamheten.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den av regeringen

föreslagna allmänna inriktningen för det militära försvarets

fortsatta utveckling. Utskottet föreslår också godkännande av

den inriktning som propositionen föreslår för marin- och

flygstridskrafterna, liksom av huvuddragen av vad som förordats

om arméstridskrafterna. Vad beträffar Svea ingenjörregemente

anser dock utskottet att denna myndighet inte nu skall läggas

ned. Vidare bör Almnäsetablissementet enligt utskottets mening

behållas och flyttningen av FN-skolan till Kungsängen inte

genomföras innan arméns hela fredsorganisation på nytt har

prövats inför 1992 års försvarsbeslut. Mot den av utskottet

förordade allmänna inriktningen för utvecklingen av det militära

försvaret och för de olika försvarsgrenarna föreligger

reservationer. Företrädarna inom utskottet för moderata

samlingspartiet, folkpartiet liberalerna, centerpartiet,

vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna har därvid i olika

delfrågor gett uttryck för sina skilda uppfattningar som i fråga

om den övergripande inriktningen tidigare kommit till uttryck i

resp. förslag till utgiftsram för det militära försvaret.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anför om den

operativa ledningen m.m.

JAS 39-projektet behandlas i ett särskilt avsnitt och

utskottet delar regeringens uppfattning att arbetet med detta

tills vidare skall fortsätta. Utskottet föreslår i anslutning

härtill ett tillkännagivande.

Beträffande totalförsvarets civila delar har utskottet

tagit del av och lämnat utan erinran vad i propositionen anförts

om den allmänna inriktningen av denna del av totalförsvaret och

den framtida utvecklingen av däri ingående funktioner.

Utskottet avstår från att mer ingående uppehålla sig vid dessa

frågor med hänsyn till att den framtida inriktningen av

totalförsvaret för närvarande är under övervägande inför ett

kommande försvarsbeslut.

När det gäller de värnpliktigas förmåner tillstyrker

utskottet propositionens förslag att administrationen av

familjebidragen skall överföras från kommunerna och försvarets

civilförvaltning till försäkringskassorna och

riksförsäkringsverket samt föreslår att riksdagen vidtar därmed

sammanhängande lagändringar. Riksdagen bör vidare enligt

utskottets mening anta vissa lagförslag syftande till

förbättringar av de värnpliktigas skydd, bl.a. när det gäller

olycksfall under fritiden. Utskottet har ingen invändning mot

att dagersättningen höjs från 31 till 34 kr. och inte heller mot

de ändringar i familjebidragens storlek och omfattning som

regeringen enligt försvarsministern avser att genomföra.

Utskottet ställer sig också i huvudsak bakom de

besparingsåtgärder rörande värnpliktsresorna som

försvarsministern överväger.

Utskottet föreslår när det gäller anslagsfrågorna att

riksdagen med vissa smärre justeringar anvisar de medel

regeringen föreslår.

I den del av propositionen som tar upp frågor rörande den

anställda, värnpliktiga resp. frivilliga personalen inom

totalförsvaret föreläggs riksdagen bl.a. ett förslag om utökning

av försöken med förkortad grundutbildning för vissa

värnpliktiga, inkl. erforderlig lagändring. Utskottet har inget

att invända mot vad som i detta avseende föreslås i

propositionen. Beträffande direktrekrytering av vissa

värnpliktiga, en fråga som även behandlas i ett flertal

motionsyrkanden, anser försvarsministern att försöksverksamhet

enligt statens räddningsverks förslag inte nu bör inledas. Detta

ställningstagande motiveras bl.a. med hänvisning till att det i

propositionen aviseras en översyn av grunderna för

totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem. Utskottet

understryker det angelägna i att en sådan översyn kommer till

stånd och att dess arbete åtminstone delvis kan avsätta resultat

som kan ge underlag för nästa försvarsbeslut.

I betänkandet behandlas även frågor rörande den svenska

försvarsindustrin. I propositionen betonar försvarsministern det

angelägna i att söka bibehålla de fördelar som en inhemsk

försörjning med försvarsmateriel ger, något som mot bakgrund av

aktuella utvecklingstendenser kräver att vi klarare än hittills

prioriterar vad som är viktigt att upprätthålla inom landet --

samtidigt som vi är öppna för upphandling i internationell

konkurrens och ett utvidgat samarbete mellan svensk och utländsk

försvarsindustri. Utskottet, som i denna del inhämtat yttranden

från utrikes- och näringsutskotten, har inget att erinra mot vad

försvarsministern anför angående försvarsindustrin och biträder

sålunda bl.a. uppfattningen att det från försvarspolitiska

utgångspunkter är väsentligt att svensk försvarsindustri bereds

förbättrade möjligheter att samverka särskilt med västeuropeiska

försvarsindustriföretag.

I detta avsnitt behandlar utskottet även vissa motioner som

väckts angående dessa frågor, inkl. ett antal som överlämnats av

näringsutskottet tillsammans med yttrandet.

Propositionen

Regeringen har i propositionen

1. berett riksdagen tillfälle ta del av vad föredragande

statsrådet har anfört om det fortsatta utvecklingsarbetet inom

försvarsdepartementets verksamhetsområde,

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande

statsrådet har anfört om åtgärder för att utveckla den

finansiella styrningen av totalförsvaret,

3. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande

statsrådet har anfört om styrnings- och budgetprocessen samt

ekonomisk säkerhet i planeringen,

4. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande

statsrådet har anfört om budgetering exklusive mervärdeskatt

1991/92,

5. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande

statsrådet har anfört om det ekonomiska utfallet för det

militära försvaret för budgetåret 1989/90,

6. föreslagit riksdagen att godkänna att kompensation av

övrigposten i nuvarande priskompensationssystem fr.o.m.

budgetåret 1991/92 sker med nettoprisindex rensat från

oljeprodukter.

Regeringen har vidare i propositionen föreslagit

7. att riksdagen fastställer utgiftsramen för det militära

försvaret för budgetåret 1991/92 till 31713000000 kr. i

prisläget februari 1990,

8. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera

utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92

med hänsyn till prisutvecklingen efter februari 1990 enligt

försvarsprisindex,

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade

beställningsbemyndiganden enligt nettoprisindex,

10. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera

utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92

på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för

budgetåret 1990/91,

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret

1991/92 medge överskridande av utgiftsramen för det militära

försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det

behövs av beredskapsskäl,

12. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om revisionen av budgetåret

1989/90,

13. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om det ekonomiska utfallet

för den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1989/90,

14. att riksdagen fastställer att anslagen på statsbudgeten

inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för

budgetåret 1991/92 förs upp med sammanlagt 1993418000 kr.

beräknat i genomförandeprisläget 1991/92,

15. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret

1991/92 justera lämnade bemyndiganden med hänsyn till

prisutvecklingen enligt nettoprisindex efter juli 1990,

16. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera

anslagsbeloppet under anslaget I 3. Skyddsrum, m.m. för

budgetåret 1991/92 på grund av över- eller underutnyttjande av

anslagsbeloppet för budgetåret 1990/91,

17. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret

1991/92 medge överskridande av förslagsanslagen inom den

ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade

bemyndiganden om det behövs av beredskapsskäl,

18. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet i övrigt har anfört om ekonomiska

resurser för totalförsvarets civila del,

19. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om anslagsstrukturen inom

totalförsvarets civila del,

20. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den genomförda

verksamheten under budgetåret 1989/90,

21. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om läget inom försvarsmakten,

22. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om JAS 39-projektet,

23. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om mark, anläggningar och

lokaler,

24. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har

anfört om det militära försvarets fortsatta utveckling,

25. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har

anfört om inriktningen av arméstridskrafterna,

26. att riksdagen till Arméförband: Ledning och

förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 7755000000 kr.,

27. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för

arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av

3028900000 kr.,

28. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

3470300000 kr.,

29. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av

anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag

på 530000000 kr.,

30. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har

anfört om inriktningen av marinstridskrafterna,

31. att riksdagen till Marinförband: Ledning och

förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 2681000000 kr.,

32. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för

marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av

3998900000 kr.,

33. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

2410600000 kr.,

34. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av

anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag

på 176750000 kr.,

35. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har

anfört om inriktningen av flygstridskrafterna,

36. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och

förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 4384000000 kr.,

37. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för

flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av

16960000000 kr.,

38. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av

materiel för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

6056600000 kr.,

39. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av

anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag

på 259100000 kr.,

40. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av den

operativa ledningen,

41. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och

förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 890500000 kr.,

42. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel m.m. för operativ ledning m.m. får

läggas ut inom en kostnadsram av 100000000 kr.,

43. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av

materiel för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

144000000 kr.,

44. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av

anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag

på 73500000 kr.,

45. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

utvecklingsarbete för operativ ledning m.m. får läggas ut inom

en kostnadsram av 120800000 kr.,

46. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Forskning och

utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

73770000 kr.,

47. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 118100000

kr.,

48. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 40300000

kr.,

49. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för

gemensamma myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 54000000 kr.,

50. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

51. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att för

budgetåret 1991/92 förnödenheter för fredsutbildningen får

beställas så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte

överstiger 700000 000 kr.,

52. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1015400000 kr.,

53. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för

försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 21530000 kr.,

54. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 330883000 kr.,

55. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 168374000 kr.,

56. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 68000000 kr.,

57. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19000000

kr.,

58. att riksdagen till Försvarets mediecenter för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

59. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 9500000 kr.,

60. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21700000

kr.,

61. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom

den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 140000000 kr.,

62. att riksdagen till Försvarets datacenter för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

63. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret

1991/92 medge att materiel för forskningsändamål får beställas

inom en kostnadsram av 11000000 kr.,

64. att riksdagen till Gemensam försvarsforskning för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 443100000

kr.,

65. att riksdagen till Avveckling av försvarets

rationaliseringsinstitut m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 20300000 kr.,

66. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7060000 kr.,

67. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 273630000 kr.,

68. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel för kustbevakningen får läggas ut inom

en kostnadsram av 169800000 kr.,

69. att riksdagen till Anskaffning av materiel för

kustbevakningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 48000000 kr.,

70. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom det militära

försvaret för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

9000000 kr.,

71. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

2900000000 kr.,

72. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet anfört om beredskapsläge och mål inom

totalförsvarets civila del,

73. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om allmän inriktning inom

totalförsvarets civila del,

74. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om funktionen Civil ledning

och samordning,

75. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Civil ledning och samordning för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 52870000 kr.,

76. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av teleanordningar för den regionala civila

försvarsberedskapen får läggas ut inom en kostnadsram av

25000000 kr.,

77. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Investeringar för civil beredskap för budgetåret 1991/92 anvisar

ett reservationsanslag på 65400000 kr.,

78. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en

kostnadsram av 420000 kr.,

79. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Signalskydd för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 7100000 kr.,

80. att riksdagen till Civilbefälhavarna:

Förvaltningskostnader, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 22510000 kr.,

81. att riksdagen till Civilbefälhavarna: Utbildnings- och

övningsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 7490000 kr.,

82. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om länsstyrelserna,

83. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om kommunerna,

84. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom

fredsräddningstjänsten,

85. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

596882000 kr.,

86. att riksdagen till Anläggningar för räddningsskolorna m.m.

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

26480000 kr.,

87. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

ersättning utgår för produktion av ledningsplatser m.m. inom en

kostnadsram på 166800000 kr.,

88. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

ersättning utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen

inom en kostnadsram på 518300000 kr.,

89. att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 503250000 kr.,

90. att riksdagen till Identitetsbrickor för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2330000 kr.,

91. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid

räddningstjänst m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 5000 kr.,

92. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom

den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 70990000 kr.,

93. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret

1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 151170000 kr.,

94. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom funktionen Psykologiskt försvar,

95. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9380000

kr.,

96. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom funktionen Socialförsäkring m.m.,

97. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.,

98. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom funktionen Telekommunikationer,

99. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom funktionen Transporter,

100. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.,

101. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom funktionen Arbetskraft,

102. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom funktionen Energiförsörjning,

103. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom funktionen Försörjning med industrivaror,

104. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Försörjning med industrivaror för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 68660000 kr.,

105. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en

kostnadsram av 200000000 kr. medge avtal om nya

beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,

106. att riksdagen bemyndigar regeringen att sätta ned

verkskapitalet med 15715000 kr. för under budgetåret 1989/90

uppkomna lagringsförluster,

107. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Industriella åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag av 53070000 kr.,

108. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Kapitalkostnader för budgetået 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 184500000 kr.,

109. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier

m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000

kr.,

110. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen

inom Övriga viktiga samhällsfunktioner,

111. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om ADB-säkerhet,

112. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt:

Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

113. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9540000

kr.,

114. att riksdagen till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 42110000

kr.,

115. att riksdagen till FN-styrkors verksamhet utomlands för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 267640000

kr.,

116. att riksdagen till Övervakningskontingenten i Korea för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5290000

kr.,

117. att riksdagen till Anslag för mervärdeskatt för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 971397000

kr.,

118. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom

försvarsdepartementets område för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 11380000 kr.,

119. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten:

Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92

anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

120. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om skydd mot kärnvapen,

biologiska stridsmedel och kemiska hot,

121. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om personal,

122. att riksdagen antar förslag till lag om upphävande av

familjebidragslagen (1978:520),

123. att riksdagen antar lag om ändring i värnpliktslagen

(1941:967),

124. att riksdagen antar lag om ändring i lagen (1989:402) om

försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga,

125. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen

(1966:413) om vapenfri tjänst,

126. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen

(1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,

127. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i

civilförsvarslagen (1960:74),

128. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen

(1977:265) om statligt personskadeskydd,

129. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen

(1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada,

130. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

131. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen

(1990:156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

132. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i

luftfartslagen (1957:297),

133. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i

räddningstjänstlagen (1986:1102),

134. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet i övrigt har anfört om

värnpliktsförmånerna,

135. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om vissa frågor rörande

försvarsindustrin,

136. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om formerna för det fortsatta

folkrättsarbetet,

137. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bevakningen av

skyddsobjekt som föredragande statsrådet har förordat,

138. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763),

139. att riksdagen godkänner de riktlinjer för hälso- och

sjukvården i krig som föredragande statsrådet förordat

(avsnitten 2.1 och 2.6),

140. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet i övrigt har anfört om hälso- och

sjukvården i krig,

141. att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret

1991/92 utöver i prop. 1990/91:100, bil. 7 föreslaget

förslagsanslag anvisar ytterligare 7469000 kr.,

142. att riksdagen till Beredskapslagring och utbildning m.m.

för hälso- och sjukvård i krig för budgetåret 1991/92 anvisar

ett reservationsanslag på 55190000 kr.,

143. att riksdagen till Driftkostnader för beredskapslagring

m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på

69470000 kr.,

144. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av den

fortsatta verksamheten inom funktionen Telekommunikationer,

145. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av den

fortsatta verksamheten inom funktionen Transporter,

146. att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

49190000 kr.,

147. att riksdagen medger att regeringen lämnar vägverket det

beställningsbemyndigande som föredragande statsrådet har

förordat i det föregående,

148. att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

33950000 kr.,

149. att riksdagen till Luftfartsverket: Beredskap för

civilluftfart för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 56080000 kr.,

150. att riksdagen till Transportrådet: Åtgärder inom den

civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1991/92 anvisar

ett reservationsanslag på 4780000 kr.,

151. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om funktionen

Livsmedelsförsörjning m.m.,

152. att riksdagen till Inköp av livsmedel m.m. för

beredskapslagring för budgetåret 1991/92 anvisar ett

reservationsanslag på 42876000 kr.,

153. att riksdagen till Kostnader för beredskapslagring av

livsmedel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag

på 223077000 kr.,

154. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört i fråga om funktionen

Arbetskraft,

155. att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande

statsrådet har förordat för inriktningen av

försörjningsberedskapen inom energiområdet,

156. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet i övrigt har anfört,

157. att riksdagen till Drift av beredskapslager för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 398316500

kr.,

158. att riksdagen till Beredskapslagring och industriella

åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag

på 7636000 kr.,

159. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret

1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med

planering av stimulansåtgärder för andra kraft- och

distributionsföretag än statens vattenfallsverk för att öka

säkerheten i elsystemen, vilket innebär åtaganden om högst

11000000 kr. för budgetåret 1995/96,

160. att riksdagen till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft

för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på

32360000 kr.,

161. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet har anfört om disposition av inkomster

vid försäljning av fast egendom.

Motionerna

Avlämnade under allmänna motionstiden 1991

1990/91:Fö201 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det svenska försvaret skall ges en effektivitet gentemot såväl

miljöhot som ekonomisk krigföring och militära hot enligt de

riktlinjer som anförts i denna motion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det svenska militära försvaret med tanke på en oviss framtid

skall ges flexibilitet mot vitt skilda hotbilder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall göras mera försvarbart genom samhällsbyggande inom

ekologiska ramar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det svenska försvaret skall bygga på en allmän värntjänst för

kvinnor och män med brett civilt och militärt verksamhetsområde,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

armén, flygvapnet och marinen skall omstruktureras på sätt som i

motionen anförts för att slutligen utgöra delar i en helt

icke-provokativ militär beredskap,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

katastrofberedskap och räddningstjänst skall förbättras i

enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det framtida försvarets lämpligaste utformning skall studeras av

två olika jämsides arbetande utredningar som, var för sig,

lämnar förslag före utgången av 1992,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de i denna motion yrkade utredningarna bör anlita riksdagens

försvarsutskott som referensgrupp,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

långsiktigt försvarsbeslut under våren 1993.

1990/91:Fö202 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om försvarets behov av ökade resurser.

1990/91:Fö301 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om direktrekrytering av värnpliktiga till

civilförsvaret,

2. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheten prövas

att förlägga del av denna utbildning till T 3 i Sollefteå, i

samverkan med räddningsverkets skola i Sandö, Kramfors.

1990/91:Fö401 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om justeringar i de värnpliktigas

ekonomiska skydd i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Fö405 av Ingbritt Irhammar och Stina Eliasson (c) vari

yrkas att riksdagen beslutar överföra 8000000 kr. från

utbildningsdepartementets till försvarsdepartementets huvudtitel

för undervisning av militär personal vid kommunal

vuxenutbildning budgetåret 1991/92.

1990/91:Fö406 av Karl-Gösta Svenson och Sven-Olof Petersson

(m, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om undervisning av militär

personal vid kommunal vuxenutbildning.

1990/91:Fö408 av Eva Björne (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en viss procentsats av försvarsmaktens

budget skall användas för utveckling av ny materiel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att arméns kvalitet avsevärt

förbättras.

1990/91:Fö409 av Eva Björne m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en omedelbar stationering av en

patrullbåtsdivision till Norrlandskustens marinkommando,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att resurser omplaceras till

marinkommandot snarast så att möjligheter ges för att installera

fasta ubåtsskyddssystem.

1990/91:Fö410 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt pensionsålder

för yrkesofficerare till 55 års ålder samt om möjlighet för

befäl att avgå ur aktiv tjänst med "årlig ersättning" från 50

års ålder.

1990/91:Fö411 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om organisationsformer och disposition av anslagsmedel till

musiken inom försvaret.

1990/91:Fö412 av Margareta Fogelberg och andre vice talman

Christer Eirefelt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att beslutet om flyttning av infanteriets

officershögskola till Borensberg bör omprövas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att officershögskolan bör kvarstanna i

Halmstad.

1990/91:Fö413 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen beslutar avbryta JAS-projektet.

1990/91:Fö415 av Ivar Franzén m.fl. (c, m) vari yrkas att

riksdagen upphäver sitt beslut om flyttning av infanteriets

officershögskola till Borensberg och därmed fastlägger att den

skall vara kvar i Halmstad.

1990/91:Fö417 av Barbro Sandberg (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att förvaltningen för det nya Mellersta militärområdet

förläggs till Enköping.

1990/91:Fö418 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om s.k. idrottsplutoner.

1990/91:Fö419 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krigsförbandens kvalitet, utbildning och

omfattning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förstärkta pansarvärnsresurser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillförsel av ytterligare en jaktdivision,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om successiv förstärkning av de marina

förbanden.

1990/91:Fö420 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Ing 1 skall bevaras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

befintliga verksamheter på Almnäs skall få vara kvar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppdrag åt regeringen att utreda

förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av Ing 1 och

Almnäsområdet.

1990/91:Fö421 av Karl-Gösta Svenson och Sven-Olof Petersson

(m, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en väsentligt utökad basering vid MKS,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kustbevakningen i Sölvesborg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om MKOs lokalisering till Tullinge.

1990/91:Fö422 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om JAS-projektets avveckling.

1990/91:Fö423 av Inger Koch m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen

anförts om att försvaret av Storstockholm bör utformas efter de

särskilda krav som huvudstadsregionen ställer.

1990/91:Fö424 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett nej till delserie två av

JAS-projektet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en förlängning av

Viggensystemet utreds.

1990/91:Fö425 av Wiggo Komstedt och Bo Lundgren (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om resurser för Skånes försvar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om pansarvärn och anskaffning av en ny

stridsvagn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppsättning av ytterligare en

jaktdivision,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de marina förbanden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om civilförsvarets undsättningsstyrkor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om P6.

1990/91:Fö426 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en nedskärning av de svenska

militärutgifterna med 10 %,

2. att riksdagen beslutar att JAS-projektet omedelbart skall

läggas ned.

1990/91:Fö501 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av kommunal representation vid utredning om den

civila försvarsberedskapen.

1990/91:Fö502 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av förbättrad förberedelse beträffande distribution

av gasmasker i hemskyddet.

1990/91:Fö503 av Lars Sundin och Lennart Brunander (fp, c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skyldighet för kommunerna att

organisera driftvärn för att i kris- och krigsläge skydda

viktiga kommunala anläggningar.

1990/91:Fö701 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att kustbevakningen bibehålls i

oförändrad omfattning i Kalmar län.

1990/91:Fö702 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kustbevakningens organisation i Kalmar län.

1990/91:Fö703 av Mona Saint Cyr m.fl. (m, fp, c, v, mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av fortsatt kustpostering i Gryt

samt eventuell försöksverksamhet med samordnade resurser för

kustbevakning och polis.

1990/91:Fö704 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behoven av fortsatt postkontor och

kustpostering i Gryt.

1990/91:Fö705 av Carl Frick och Eva Goës (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen har anförts om indragningarna för kustbevakningen.

1990/91:Fö706 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

miljöskyddsfartyget i Kungshamn bör utrustas personellt och

tekniskt på sätt som svarar mot det höga riskpåslaget i området.

1990/91:Fö801 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en översyn av principerna för

finansieringen av den kommunala räddningstjänsten.

1990/91:Fö803 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att räddningsverkets utbildningsverksamhet

varaktigt förläggs till Borås.

1990/91:Fö808 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär lagstiftning om finansiering av

räddningstjänsten i enlighet med de principer som angivits i

motionen.

1990/91:Fö810 av Magnus Persson och Oskar Lindkvist (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om integrering och samordning av resurser och

verksamhet inom arbetet med att förebygga olyckor.

1990/91:Fö811 av Karl-Erik Svartberg och Sverre Palm (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av åtgärder till stöd för Svenska

Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne.

1990/91:Fö813 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

av regeringen begär att den skall ge en lämplig instans i

uppdrag att med Stockholms kommun förhandla om upprättandet av

en evakueringsplan för Stockholm.

1990/91:Fö814 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den kommunala räddningstjänstens ansvar

för industrins miljö- och säkerhetsproblem,

1990/91:So456 av Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist

(fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att garantera Sverige

tillgång på infusionslösningar.

1990/91:So457 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om behovet av inhemsk produktion av

infusionslösningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Kabi Matfors utmärkta förutsättningar för

att producera infusionslösningar.

1990/91:N231 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att initiativ

bör tas till en omställning från militär till civil produktion.

1990/91:N311 av Paul Ciszuk m.fl. (mp, v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att alternativ verksamhet till militär

industri nu måste främjas.

1990/91:N312 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

krisplaneringsgrupp med parlamentarisk insyn för vapenindustrin

bör tillsättas.

1990/91:N350 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

krigsmaterielindustrin skall överföras i statens ägo i enlighet

med vad i motionen anförts.

Väckta med anledning av proposition 1990/91:102

1990/91:Fö1 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

helikopterverksamheten på Säve skall vara kvar.

1990/91:Fö2 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763).

1990/91:Fö3 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva tidigare fattade beslut om

flyttning av Ing 1 till Strängnäs, FN-skolan till Kungsängen och

arméns fältarbetsskola till Eksjö,

2. att riksdagen, med avslag på proposition 1990/91:102 i

denna del, beslutar att ställningstagande beträffande Ing 1:s

framtid bör vänta till 1992 års försvarsbeslut,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör utreda

förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av Ing 1 och

Almnäsområdet.

1990/91:Fö4 av Sören Lekberg och Lennart Andersson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att frågan om Ing 1:s framtid bör avgöras

i samband med 1992 års försvarsbeslut.

1990/91:Fö5 av Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om 12:e helikopterdivisionens lokalisering

till Säve,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sambruk inom offentliga sektorn.

1990/91:Fö6 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krisen i svensk försvarspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om säkerhetspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det svenska försvarets uppgifter och

förmåga,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en minskning av antalet brigader i

arméorganisationen inte nu skall genomföras,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en andra ubåtsjaktstyrka och

behovet av ytterligare beväpning för ubåtsjakt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kaderorganiserade flygförband inte bör

få förekomma,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att antalet jaktdivisioner skall vara 12,

därigenom beslutande att en ytterligare division J35J skall

organiseras på F 10 i Ängelholm,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att staben för marinkommando Ost skall

förläggas till Muskö,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att nedläggningen av Svea

ingenjörregemente inte skall genomföras förrän frågan om

specialtruppslagens framtida behov av utbildningsetablissement

utretts i nästa försvarsbeslut samt att FN-skolan och

fältarbetsskolan i avvaktan på beslut om ingenjörregementets

framtid bör vara kvar i Almnäs,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prövning av överbefälhavarens förslag till

avyttringsmodell för försvarets mark m.m.,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att försvarsmaktbegreppets omfattning inte

bör ändras utan att frågan prövats i arbetet inför nästa

försvarsbeslut,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den ekonomiska styrningen inom försvaret,

13. att riksdagen till B 1 Arméförband, ledning och

förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anslår 300 000 000 kr.

utöver regeringens förslag avsett för repetitionsutbildning,

14. att riksdagen till B 2 Arméförband, anskaffning av

materiel för budgetåret 1991/92 anslår 420000000 kr. utöver

regeringens förslag avsett för ersättning för beställning utöver

ram av Haubits 77 B (230 miljoner) och bibehållande av

utvecklingskapacitet vid försvarsindustrin (90 miljoner) samt

förstärkningar av pansarvärnsfunktionen (100 miljoner),

15. att riksdagen till C 2 Marinförband, anskaffning av

materiel för budgetåret 1991/92 anslår 400000000 kr. utöver

regeringens förslag avsett för ubåt 90 (100 miljoner) samt

anskaffning av organisationsbestämmande materiel för

ubåtsjaktstyrka (300 miljoner),

16. att riksdagen till D 1 Flygvapenförband, ledning och

förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anslår 200000000

kr. utöver regeringens förslag avsett för uppsättande av en

fjärde jaktdivision J35J vid F 10 i Ängelholm.

1990/91:Fö7 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en försöksverksamhet bör starta där 1000 värnpliktiga

rekryteras till civilförsvaret i enlighet med räddningsverkets

förslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en försöksverksamhet bör starta där 800 värnpliktiga ges dels

militär utbildning, dels miljövärnsutbildning i enlighet med vad

i motionen anförs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en försöksverksamhet bör starta där 800 värnpliktiga rekryteras

till vårdsektorn i enlighet med vad i motionen anförs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en försöksverksamhet med utbildning i civilt motstånd bör

startas vid I 3 i Örebro,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en filial för räddningsskolan vid Sandö bör projekteras vid T 3

i Sollefteå,

7. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Civil ledning

och samordning beslutar anslå 40000000 kr. mer än vad

regeringen föreslagit eller således 195 400 000 kr.,

8. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Befolkningsskydd

och räddningstjänst beslutar anslå 270000000 kr. mer än vad

regeringen föreslagit eller således 1621100000 kr.,

9. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Hälso- och

sjukvård m.m. beslutar anslå 160000000 kr. mer än vad

regeringen föreslagit eller således 284660000 kr.,

10. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen

Livsmedelsförsörjning m.m. beslutar anslå 50000000 kr. mer

än vad regeringen föreslagit eller således 315953000 kr.,

11. att riksdagen till en ny totalförsvarsfunktion Kärngårdar

beslutar anslå 50000000 kr.,

12. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen

Energiförsörjning beslutar anslå 78000000 kr. mer än vad

regeringen föreslagit eller således 227312500 kr.,

13. att riksdagen till Arméförband: Allmän lednings- och

förbandsverksamhet beslutar anvisa ett särskilt anslag om

100000000 kr. för försöksverksamhet med

miljövärnsutbildning, ekologiska demonstrationsgårdar och

utbildning i civilmotstånd,

14. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom

den civila delen av totalförsvaret m.m. beslutar anslå

3000000 kr. mer än vad regeringen föreslagit eller således

50650000 kr. att användas som i motionen föreslagits,

15. att riksdagen med ändring av tidigare beslut beslutar att

trängregementena i Sollefteå och Hässleholm skall vara

självständiga myndigheter,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

pansarregementena P 5, P 4, P 10 och P 6 under budgetåret bör

starta en övergång till infanteriutbildning,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

beställningen av stridsfordon 90 bör annulleras och ersättas av

en halverad beställning,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

anskaffningen av skyddsvästar och ABC-skyddsutrustning inom

armén bör utökas med en kostnad om 100000000 kr.,

19. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att lägga

ned Svea ingenjörregemente (Ing 1) i Södertälje,

20. att riksdagen beslutar att ett ingenjörscentrum för armén

skall inrättas vid Almnäs i Södertälje,

21. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna

del beslutar att repetitionsutbildning skall genomföras i

enlighet med vad i motionen anges,

22. att riksdagen beslutar att delserie två av JAS-flygplanet

ej skall beställas,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

flygvapnet bör inleda en avveckling av flygflottiljer i enlighet

med vad i motionen anförs,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

beställningen av ubåt 90 bör annulleras och att fortsatt

anskaffning av ubåtar bör inriktas i enlighet med vad i motionen

anförs,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

dagersättningen för värnpliktiga bör ökas utöver 34 kr. i

motsvarande mån som kostnaderna för resor kan minskas,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de värnpliktiga genom avtal med trafikbolagen bör ges fria resor

på tåg och buss,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de värnpliktiga bör utbildas närmare hemorten i enlighet med vad

i motionen angetts,

28. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag (F 6) om

medel för nybyggnation för försvarets forskningsanstalt

(Ursviksprojektet),

29. att riksdagen till Gemensam försvarsforskning (G 1) anslår

40000000 kr. mindre än vad regeringen har föreslagit eller

således 403100000 kr.,

30. att riksdagen beslutar att fastställa utgiftsramen för de

civila delarna i försvarsdepartementets budget till

2633000000 kr.,

31. att riksdagen beslutar att fastställa utgiftsramen för det

militära försvaret till 32179000000 kr.,

32. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag

till lag som gör det möjligt för kommunerna att ta ut

beredskapsavgift per kWh av el-distributionsföretagen,

33. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag

till lag om alternativ bostadsuppvärmning i enlighet med vad i

motionen anförs,

35. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag

till sådan ändring i myndighetsförordningen som ger

myndigheterna större beredskapsansvar.

1990/91:Fö8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den mycket oroande situationen inom

försvaret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

inriktningar och problemområden som redovisas i motionen skall

belysas inför 1992 års försvarsbeslut,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att erfarenheter av kvalitet i

utrustning och utbildning från Gulfkriget utvärderas för

tillämpningar inom svenskt totalförsvar,

4. att riksdagen beslutar att södra och västra militärområdena

slås samman samt att regeringen snarast bör redovisa förslag

till verksamhetens fortsatta lokalisering liksom till

förändringar i civilområdesorganisationen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en tre-miloindelning bör vara huvudalternativet i underlaget

inför 1992 års försvarsbeslut,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det inför 1992 års försvarsbeslut bör föreligga underlag för en

minskad militär ledningsorganisation även på den lägre regionala

nivån,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vikten av att utvecklingsarbetet rörande flygburen radar

fortsätter samt att handlingsfrihet säkerställs att anskaffa

ytterligare en kustrobotenhet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen föreslås för att handlingsfrihet att sätta upp en

fjärde division J 35 Draken bibehålls genom begränsade

planeringsinsatser, bibehållande av modifierade flygplan men

utan ytterligare utbildning i fredstid,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen framhålls om de fördelar en export av JAS 39 Gripen

skulle ha också för att underlätta en reduktion av antalet plan

för leverans till svenska flygvapnet under 1990-talet,

10. att riksdagen fastställer utgiftsramen för det militära

försvaret för budgetåret 1991/92 till 32113000000 kr. i

prisläget februari 1990,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en övergång till budgetering i genomförandeprisläge för den

militära utgiftsramen, förändringar av försvarsmaktsbegreppet

och omfattningen av den militära utgiftsramen liksom införandet

av kapitalkostnader för investeringar i fast egendom bör

avvaktas så att dessa frågor kan prövas i ett sammanhang vid

1992 års försvarsbeslut,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

fortifikationsförvaltningens monopolställning i fråga om

försvarsmaktens byggande snarast bör upphöra,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den i propositionen redovisade principen om återutnyttjande av

försäljningsinkomster från försvarets fasta egendom bör

ligga till grund för försvarsmyndigheternas planering redan

under 1991,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en kraftfull revision av de

regionala mål- och riskanalyserna i syfte att reducera

skyddsrumskostnaderna,

15. att riksdagen fattar principbeslut om införande av

direktrekrytering av värnpliktiga till civila delar av

totalförsvaret,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

50000000 kr. under budgetåret 1991/92 överförs från

skyddsrumsbyggande till utbildning för att möjliggöra

försöksverksamhet med direktrekryterade värnpliktiga inom

räddningstjänsten/civilförsvaret,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen uttalas rörande sjukvården i krig.

1990/91:Fö9 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, m, c, mp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att kustbevakningen får

i uppdrag att bevara kustposteringen i Gryt,

1990/91:Fö10 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om begränsning

av de värnpliktigas resor i enlighet med vad som i motionen

anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att minst hälften av anslaget till

värnpliktigas resekostnader överförs till

materielanslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vidareutvecklingen av flygplanet JAS,

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur

kostnader för värnpliktigas skadegörelse, exempelvis demolerade

järnvägsvagnar, förstörelse inom kasernområden eller

materielförstörelse, skall kunna debiteras och tas ut från de

ansvariga.

1990/91:Fö11 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen inför den förestående

översynen av det militära försvarets centrala ledning ger

direktiv om nedläggning av armé-, marin- och flygstaberna,

2. att riksdagen beslutar om en avveckling av

pansarbrigaderna,

3. att riksdagen beslutar att de myndigheter som i

propositionen föreslås överföras från det militära försvarets

anslag till en gemensam ekonomisk ram i stället läggs ner och så

långt som möjligt integreras med motsvarande civila organ,

4. att riksdagen begär att regeringen låter förbereda och

genomföra en överföring av fortifikationsförvaltningen och

försvarets sjukvårdsstyrelse till byggnadsstyrelsen resp.

socialstyrelsen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kustbevakningens organisation,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sårbarhetsproblemen och de civila

delarna av totalförsvaret bör få större uppmärksamhet inför

nästa försvarsbeslut,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kommunerna måste få en ökad ekonomisk ersättning för sitt

utökade ansvar inom fredsräddningstjänsten och

civilförsvarsverksamheten,

8. att riksdagen beslutar att dagersättningen för värnpliktiga

skall höjas till 40 kr.,

9. att riksdagen beslutar att utryckningsbidraget för

värnpliktiga skall höjas till 4000 kr.,

10. att riksdagen till totalförsvarets militära del för

budgetåret 1991/92 anslår 3230000000 kr. mindre än vad

regeringen föreslagit eller således 31383000000 kr.

1990/91:Fö12 av Olle Östrand (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

redovisningen av helikopterdelegationens förhandlingar med

sjukvårdshuvudmännen.

1990/91:Fö13 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att åstadkomma ett optimalt

resursutnyttjande av försvarsanslaget.

1990/91:Fö14 av Lars Ahlmark och Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om administration

av familjebidragen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en förnyad prövning av förbands- och

civilförvaltningsalternativen.

1990/91:Fö15 av Göthe Knutson och Karl-Gösta Svenson (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hotbilden i svenskt närområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en andra ubåtsjaktstyrka,

3. att riksdagen till C 2 Marinförband, anskaffning av

materiel för budgetåret 1991/92 anslår 400000000 kr. utöver

regeringens förslag avsett för Ubåt 90 (100000000 kr.) samt

anskaffning av organisationsbestämmande materiel för

ubåtsjaktstyrka (300000000 kr.),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den svenska marina försvarsindustrins

behov av internationellt samarbete och exportorder till

Karlskronavarvet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn vad gäller ägarstrukturella

förhållanden i vår marina försvarsindustri.

1990/91:Fö16 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheterna att få till stånd en

föryngring av yrkesbefälet, ett bättre utnyttjande av kompetens

hos reservofficerare och en större flexibilitet i

krigsorganisationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fördelarna med att bättre än hittills ta

till vara försvarets utbildning av förare av stridsflygplan och

helikoptrar.

1990/91:Fö17 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:102 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av det militära försvaret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bristerna i beredningen av underlagen för

beslutet om totalförsvarets verksamhet,

3. att riksdagen avslår proposition 1990/91:102 såvitt avser

förslag till genomförandeprisbudgetering,

4. att riksdagen anvisar 200000000 kr. utöver regeringens

förslag till anskaffande av försvarsmateriel inom armén, i

enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen anvisar 75000000 kr. utöver regeringens

förslag till anskaffande av materiel inom marinen, i enlighet

med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om finansiering av Ubåt 90 och Haubits 77 B,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anskaffning av amfibiebåtar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklingssamarbete inom

försvarsindustrin,

9. att riksdagen hos regeringen begär svenskt initiativ för

att få till stånd en internationell överenskommelse om

begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln i

enlighet med vad i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beslut om Ing 1 m.m. i samband med 1992

års försvarsbeslut,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den allmänna värnpliktens betydelse för

det militära försvaret,

12. att riksdagen anvisar 200000000 kr. utöver regeringens

förslag till repetitionsutbildning inom armén,

13. att riksdagen anvisar 50000000 kr. utöver regeringens

förslag till repetitionsutbildning inom marinen,

14. att riksdagen anvisar 50000000 kr. utöver regeringens

förslag till repetitionsutbildning inom flygvapnet,

15. att riksdagen anvisar 50000000 kr. utöver regeringens

förslag till förbättring av dagersättningen till de värnpliktiga

med 4 kr./dag,

16. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

utredning tillsätts för de civila delarna av totalförsvaret, i

enlighet med vad i motionen anförts,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skyddsmasker,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om livsmedelsberedskap.

1990/91:Fö18 av Erling Bager och Maria Leissner (fp) vari

yrkas att riksdagen beslutar att 20000 värnpliktiga i

"värnpliktspuckeln" skall erbjudas möjligheten att undantas från

militärutbildning med användande av den metod som föreslagits av

försvarskommitténs arbetsgrupp för personal- och

värnpliktsfrågor.

1990/91:Fö19 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillsättning av en fristående

försvarskommitté,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om direktiven för denna försvarsutredning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förutsättningslös prövning av frågan om

stridsvagnsanskaffning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till svensk kompetens på

stridsvagnsutvecklingsområdet.

1990/91:Fö20 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om undervisning av försvarets personal vid den kommunala

vuxenutbildningen.

Väckt med anledning av proposition 1990/91:87

1990/91:N25 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning av frågan om

beredskapsplanering för energiförsörjningen.

Utskottet

Säkerhetspolitik och försvarspolitik

I detta avsnitt behandlas -- i anslutning till vad

föredragande statsrådet i propositionen (s. 7--17) har anfört om

överväganden inför ett planerat försvarsbeslut 1992, om läget

inom totalförsvaret och om inriktningen av säkerhetspolitiken,

m.m. -- de motionsyrkanden som rör läget inom totalförsvaret

(Fö202 (m), Fö6 yrkande 1 (m), Fö8 yrkande 1 (fp) samt Fö17

yrkande 2 (c)), läget i försvarsplaneringen inför det

planerade försvarsbeslutet 1992 (Fö201 yrkandena 7--9 (mp),

Fö8 yrkandena 2 och 3 (fp), Fö17 yrkande 16 (c) och Fö19

yrkandena 1 och 2 (fp)) samt inriktningen av säkerhets- och

försvarspolitiken (Fö6 yrkande 2 (m), Fö15 yrkande 1 (m) Fö201

yrkandena 1, 3 och 5 (mp) samt Fö6 yrkande 3 (m)).

Utskottet

I propositionen erinras om 1988 års försvarskommittés arbete

och regeringens beslut i december 1990 att den inriktning av

kommitténs arbete som lagts fast i dess direktiv inte längre

skall gälla. Vidare konstateras att det därför för närvarande

saknas förslag till långsiktig inriktning av det militära och

det civila försvarets utveckling, varför budgetåret 1991/92 får

karaktären av ett mellanår, ett år mellan två

försvarsbeslutsperioder.

Försvarsministern behandlar i detta avsnitt av propositionen

de allmänna överväganden som legat till grund för regeringens

förslag till åtgärder för att hantera den situation som uppstått

genom att ett långsiktigt totalförsvarsbeslut inte kan fattas

1991 såsom förutsett. Han konstaterar därvid att förutsättningen

för att hantera nu förestående budgetår bestäms av

mellanårskaraktären och av i första hand tre faktorer, nämligen

den säkerhetspolitiska miljön, läget i totalförsvaret och det

allmänna ekonomiska läget. Beträffande den senare faktorn

aviserar han ett antal planerade åtgärder för att inom

försvarsdepartementets verksamhetsområde omsätta riktlinjerna i

de bilagor till årets budgetproposition där cheferna för finans-

resp. civildepartementet anger riktlinjer för den ekonomiska

politiken och för förnyelsen av den offentliga sektorn.

I sina sammanfattande slutsatser av det i propositionen

beskrivna läget inom totalförsvaret och i försvarsplaneringen

samt av presentationen av föreslagna åtgärder anför

försvarsministern följande:

Jag är angelägen att uppnå breda lösningar på de problem som

för närvarande finns inom totalförsvaret. De mera genomgripande

förslagen får anstå till våren 1992. Det är dock enligt min

mening både möjligt och önskvärt att redan i årets proposition

om försvaret påbörja förändringar i krigsorganisationen, samt

vidta åtgärder för att kunna genomföra strukturella förändringar

på stödmyndighetssidan under försvarsbeslutsperioden. Detta

kombinerat med besparingar för budgetåret 1991/92 bör skapa

balans för den närmaste tiden och bevara handlingsfriheten inför

ett mera långsiktigt försvarsbeslut år 1992.

Tillsammans med en utvecklad finansiell styrning skapar detta

goda förutsättningar inför det planerade försvarsbeslutet 1992.

I propositionen redovisar försvarsministern även sina

säkerhetspolitiska överväganden (s. 9--11). Dessa återges i det

följande i sin helhet, eftersom det i en säkerhets- och

försvarspolitiskt starkt föränderlig tid är av särskilt stor

vikt att förslag till förändringsåtgärder inom totalförsvaret

ges en utförlig säkerhetspolitisk motivering.

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt

lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska

mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga

en nationell handlingsfrihet för att kunna utveckla vårt

samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje

annat hänseende, samt i samband därmed utåt verka för fortsatt

avspänning, samarbete och fredlig utveckling. Ett viktigt led i

dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet

i Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig

eller konflikter.

Säkerhetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan

utrikespolitiken och försvarspolitiken. Huvudlinjen i denna

politik är neutralitetspolitiken -- alliansfrihet i fred,

syftande till neutralitet i krig. Denna är fast förankrad hos

det svenska folket.

Neutralitetspolitikens centrala syfte är sålunda att -- genom

ett konsekvent avstående från militär operativ samverkan med

andra stater -- framgångsrikt kunna hävda vår neutralitet i

händelse av krig.

Neutralitetspolitiken bidrar i fred till stabilitet och

avspänning i vår del av världen, och utgör samtidigt en viktig

grund för vårt internationella arbete för säkerhet, samverkan

och solidaritet.

Neutralitetspolitiken förutsätter en fast och konsekvent

försvarspolitik, som skapar förtroende i omvärlden för vår vilja

och förmåga att försvara oss.

Den säkerhetspolitiska miljön i vår del av världen har under

de senaste åren genomgått grundläggande förändringar i såväl

politiskt som militärt avseende. Även om förändringsprocessen är

koncentrerad till Öst- och Centraleuropa, har den långtgående,

och i sina huvuddrag positiva konsekvenser för hela Europa,

liksom för relationerna mellan USA och Sovjetunionen.

Denna process har lett till en i det närmaste total avveckling

av den tidigare sovjetiska politiska och militära hegemonin över

de forna allierade inom Warszawapakten (WP). Av en mängd skäl är

det uppenbart att denna utveckling är utan återvändo.

Sovjetunionens fortsatta utveckling är osäker. Ytterligare

bakslag i den pågående omdaningsprocessen är av många skäl

sannolika. Inte minst utvecklingen i Baltikum inger oro. Denna

osäkerhet om en närbelägen stormakts framtid är självfallet en

viktig faktor i ett svenskt säkerhetspolitiskt sammanhang.

De enskilda väststaterna, såväl som de västliga

samarbetsorganisationerna, påverkas alla i större eller mindre

utsträckning av utvecklingen i Öst. För försvarsalliansen NATO

innebär utvecklingen en i grunden förändrad militär hotbild, där

ett omfattande, överraskande östligt anfall i Centraleuropa kan

avskrivas som planeringsgrund. Detta är en annan viktig faktor

för svensk säkerhetspolitik.

De två militäralliansernas roll och ställning har sålunda

radikalt förändrats. WP har i praktiken upphört som militärt

samarbetsorgan. Vid NATOs senaste toppmöte sommaren 1990

förutskickades en anpassning av NATO till den nya situationen

genom bl.a. en förstärkning av organisationens politiska roll.

Den vikt som huvuddelen av de västeuropeiska nationerna fäster

vid de säkerhetspolitiska banden till USA talar starkt för att

NATO under överskådlig tid kommer att vara den organisation i

vilken dessa stater tillsammans med USA och Canada bedriver sitt

försvarspolitiska samarbete.

Samarbetet inom den europeiska säkerhetskonferensen ESKs ram

inleddes på 1970-talet. Helsingforsdokumentet 1975 var

resultatet av en försiktig balansgång mellan å ena sidan

ansträngningar att stärka säkerheten och befästa ett politiskt

status quo, å andra sidan ambitioner att främja förändringar och

reformer, i synnerhet genom att stärka respekten för de

mänskliga rättigheterna. Under senare tid har ytterligare

överenskommelser om militära förtroende- och säkerhetsskapande

åtgärder träffats inom ESK-processens ram, samtidigt som viktiga

förhandlingar mellan NATO och WP om nedrustning, med

koncentration till Centraleuropa, också förts under ESKs

paraply. Toppmötet i Paris i november 1990 bekräftar och

konsoliderar ESKs roll som forum för säkerhetspolitisk dialog

och fredligt öst-västsamarbete i det nya Europa.

EG genomgår för närvarande en snabb utveckling som tar sig

uttryck i såväl en fördjupning av samverkan mellan de nuvarande

medlemsstaterna, som en diskussion om en breddning av

medlemskretsen. EG är därmed också en av de viktigaste

drivkrafterna i processen att successivt binda samman allt flera

av Europas stater i ett mångfacetterat mönster av fredligt

samarbete.

I det nu framväxande Europa har den militära fiendebilden

mellan NATO och Sovjetunionen bleknat. En betydande uttunning av

styrkorna i Centraleuropa har överenskommits. Trots det

förbättrade politiska klimatet, och även sedan de överenskomna

minskningarna av stridskrafterna i Europa genomförts, kommer

stormakterna dock att vidmakthålla stora militära styrkor.

I vad gäller utvecklingen utanför Europa har Mellanöstern

länge framstått som det för internationell fred och säkerhet

mest hotande regionala konfliktsområdet. Detta sammanhänger

bland annat med de djupa och komplexa motsättningarna i denna

region, områdets strategiska betydelse -- inte minst på grund av

oljetillgångarna -- och de stormaktsintressen som bl.a. av detta

skäl kommit att göra sig gällande i denna del av världen. Även

vid sidan av det aktuella Irak-Kuwait-kriget finns anledning att

räkna med fortsatta motsättningar och konflikter i området.

Risken att en sådan konflikt i militär mening sprids till Europa

är självfallet väsentligt mindre i ett samarbetsinriktat

stormaktsklimat. Däremot kan varje större krig i Mellanöstern --

eller hotet härom -- även i framtiden få vittgående konsekvenser

för de internationella oljepriserna, och därmed också för den

internationella konjunkturutvecklingen. Skulle krigshandlingarna

leda till förstörelse av en större del av

oljeproduktionskapaciteten i området, är en global oljebrist

ofrånkomlig.

Säkerheten i nordvästra Europa är starkt knuten till den

vidare europeiska säkerhetssituationen. Samtidigt uppvisar

Norden och dess närområde vissa särdrag i såväl politiskt som

militärstrategiskt avseende, i förhållande till Europa i dess

helhet.

Det nordiska området karakteriseras av en grundläggande

stabilitet i vad avser den politiska situationen och den

säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna. Dessa har i

många avseenden sammanfallande intressen. Trots skillnader i

säkerhetspolitisk orientering har de ofta kunnat verka

gemensamt, bland annat inom Förenta nationerna och andra

internationella organisationer. En förutsättning för detta

samarbete är de nordiska ländernas gemensamma kultur och

grundläggande respekt för varandras säkerhetspolitiska lösningar

och politiska ställningstaganden.

Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska

betydelse sammanhänger i väsentlig grad med vissa grundläggande

militärstrategiska intressen för USAs och Sovjetunionens del.

Främst avser de den globala kärnvapenbalansen, liksom

marinstrategiska och luftoperativa förhållanden. Dessa har

hittills berörts endast i ringa utsträckning av de senaste årens

nedrustningsprocess mellan maktblocken och torde inte heller

komma att påverkas i grundläggande avseenden exempelvis av ett

förestående avtal om begränsning av de strategiska kärnvapnen,

ett START-avtal.

De senaste årens åtaganden om militära förändringar inom

maktblocken NATO och WP har sålunda i första hand berört

Centraleuropa, medan förhållandena på de europeiska flankerna

påverkats i långt mindre utsträckning. Det återstår att göra en

fördjupad bedömning av hur den nyligen ingångna

CFE-överenskommelsen påverkar vårt omedelbara närområde, dvs.

främst nordvästra Sovjetunionen. Mycket tyder dock på att

effekten blir dels en viss kvalitetshöjning hos flyg- och

arméförbanden genom tillförsel av modern materiel från

Centraleuropa, dels en viss samtidig kvantitetsminskning i vad

avser tung arméutrustning, som en följd av att äldre

materiel avvecklas.

Sammantaget innebär sålunda de säkerhetspolitiska förändringar

i Europa som redan genomförts resp. avtalats ett allmänt

gynnsammare säkerhetspolitiskt klimat, som kommer även Sverige

till del. Där framträder de europeiska staternas gemensamma

intressen av fredlig ekonomisk och industriell samverkan

tydligare och de klassiska öst-västmotsättningarna tonas ned. I

vad avser de militära förhållandena sker i Centraleuropa

grundläggande och oåterkalleliga förändringar. Förhållandena i

det nordeuropeiska och nordatlantiska området är samtidigt mer

oföränderliga, präglade av USAs och Sovjetunionens grundläggande

strategiska intressen.

I denna situation bör Sveriges försvarspolitik kännetecknas av

å ena sidan öppenhet för de positiva förändringar som ter sig

långsiktiga och oåterkalleliga, å andra sidan fasthet för att

fortsatt bidra till lugn och stabilitet i en nordisk miljö som i

betydande utsträckning präglas av mer eller mindre permanenta,

strategiska stormaktsintressen.

Utskottet får, oaktat att propositionen inte anmodar

riksdagen att redovisa ett ställningstagande i dessa frågor,

anledning att inledningsvis anföra att det inte har något att

invända mot denna beskrivning av Sveriges säkerhetspolitiska

miljö, mål och medel.

I det följande behandlar utskottet de motionsyrkanden som --

under den allmänna motionstiden resp. med anledning av

proposition 1990/91:102 -- väckts angående läget inom

totalförsvaret och i försvarsplaneringen samt säkerhets- och

försvarspolitiken i stort.

Läget inom totalförsvaret

Ett antal motionsyrkanden berör läget i totalförsvaret. I

motion Fö202 (m) understryks behovet av ökade resurser till det

svenska försvaret. Som bakgrund till sitt yrkande beskriver

motionärerna den ovissa säkerhetspolitiska situationen i Europa,

det osäkra läget i den svenska försvarsplaneringen efter

avvecklingen av 1988 års försvarskommitté och den reducering av

den svenska försvarskraften som enligt överbefälhavaren fortgått

under senaste 20-årsperiod till följd av otillräckliga

försvarsanslag. Enligt motionärerna måste bedömningen av den

framtida säkerhetspolitiska situationen läggas till grund för

beslut om vilken försvarskraft Sverige behöver. Det ovissa läget

leder till bedömningen att Sverige även under kommande år

behöver ett starkt försvar, varav enligt motionärerna följer att

den svenska försvarskraften måste återställas vilket kräver att

det svenska försvaret tillförs ytterligare resurser.

Liknande synpunkter framförs i motion Fö6 (m) där motionärerna

i yrkande 1 talar om krisen i svensk försvarspolitik. Till följd

av svensk försvarspolitik och försvarsplanering under senare år,

och senast i och med försvarskommitténs misslyckande, har enligt

motionärerna ett läge uppstått där försvaret får vänta

ytterligare på styrsignaler för den framtida utvecklingen; det

försvarspolitiska nödhjälpsarbetet måste fortsätta ytterligare

ett år. I motionen framhålls bl.a. att berörd personal känner

oro av att ständigt arbeta i en ifrågasatt verksamhet, vars

framtid ter sig alltmer osäker, och att omstruktureringar och

nedläggningar som sker utan samband med ställningstaganden till

slutmålen för verksamheten riskerar att leda till

kapitalförstöring och dåligt resursutnyttjande. Den

försvarspolitiska krisen är enligt motionärerna nu omöjlig att

bestrida, vilket skadar tilltron till svenskt försvar.

Även i motionerna Fö8 yrkande 1 (fp) och Fö17 yrkande 2 (c)

framförs synpunkter på situationen inom försvaret och bristerna

i beredningen av underlagen för totalförsvarsbeslut.

I sin tillbakablick över faktorer som bidragit till det

försvarspolitiska nuläget erinrar motionärerna i motion Fö8 om

de invändningar som restes mot beslutet att tidigarelägga

kommande försvarsbeslut med ett år, något som kom att rycka

sönder planeringsprocessen och tillsammans med de stora

säkerhetspolitiska förändringarna åren 1989--90 bidra till att

försvåra ett långsiktigt försvarsbeslut. Motionärerna

ifrågasätter om de medelstillskott för främst

försvarsindustriell handlingsfrihet inför 1991 års

försvarsbeslut som sedermera anvisats var befogade och anför att

det hade varit att föredra att redan nu, med ytterligare ett

mellanår tillkommet efter försvarskommitténs misslyckande, fatta

viktiga principbeslut i stället för att bedriva ytterligare

utredningar inför ett försvarsbeslut 1992.

I motion Fö17 (c) anför motionärerna att vårt totalförsvar,

både den militära och den civila delen, behöver både

moderniseras och förstärkas för att svara mot de av riksdagen

uppställda målen, detta även om vissa styrkereduktioner sker i

vårt närområde. I avsaknad av en försvarspolitik läggs enligt

motionärerna nu på nytt ett förslag med provisorier; sådana

misslyckanden inom försvarspolitiken får allvarliga konsekvenser

för omvärldens tilltro till den svenska försvarsförmågan och

försvarets planering och riskerar att leda till felsatsningar

och misshushållning med resurser. Motionärerna framhåller vidare

bl.a. att ett starkt svenskt totalförsvar, och ett samhälle som

är väl rustat att stå emot kriser och påfrestningar av olika

slag, ger trovärdighet åt vår neutralitetspolitik. Även om

risken för krig nu förefaller mindre än på länge är samtidigt

det oförutsedda i de senaste årens utveckling en påminnelse om

svårigheterna att göra säkra framtidsbedömningar.

Utskottet konstaterar att tillämpningen av försvarets

planerings- och ekonomisystem, med femåriga beslutsperioder och

en omfattande planeringsprocess involverande parlamentariskt

sammansatta försvarskommittéer, under senare år varit behäftade

med betydande svårigheter -- bl.a. till följd av den snabba

förändringen i Sveriges säkerhetspolitiska miljö och genom

uppenbarade problem att uppnå erforderlig säkerhet och

stabilitet i försvarsplaneringen. Det kan inte uteslutas att en

utvärdering av de gångna årens svårigheter ger vid handen att

delar av hittillsvarande planeringsprocess får omprövas inför

framtiden.

Såsom redovisas i propositionen och närmare utvecklas i det

följande kännetecknas läget i stort inom det svenska

totalförsvaret av såväl positiva förhållanden som problem. Till

de positiva inslagen inom det militära försvaret hör kvaliteten

på den anställda och den värnpliktiga personalen liksom på

viktiga delar av försvarets materiel. Vidare har Sverige ett av

världens mest utvecklade civila försvar. Att särskilt det

militära försvaret också har ett antal stora problem är dock

alltmer uppenbart. Som framhålls i propositionen lider det

militära försvaret samtidigt av innehållsmässiga och

organisatoriska balansproblem. Till följd inte minst av

uteblivna strukturförändringar under en följd av år har en

situation skapats där försvarets organisation är alltför stor i

förhållande till de resurser som står till förfogande. En

alltför stor del av tillgängliga ekonomiska resurser utnyttjas

för ändamål som inte kommer krigsorganisationen till godo; en

allt mindre del av de samlade resurserna har kommit att avsättas

till materielutveckling och materielanskaffning.

Det torde enligt utskottets mening vara uppenbart, oavsett

bedömningar av tillgängligt ekonomiskt utrymme, att dessa

balansproblem väsentligen måste lösas genom omstruktureringar

och effektiviseringar inom ramen för en allmän översyn av det

svenska totalförsvarets mål och uppgifter i det

säkerhetspolitiska läge som avtecknar sig inför framtiden. Det

faktum att 1988 års försvarskommitté, som hade ansvaret att

lägga förslag i dessa avseenden, med hänvisning inte minst till

den hastiga säkerhetspolitiska scenförändringen gjorde

bedömningen att förutsättningar saknades för att hösten 1990

utarbeta underlag för ett försvarsbeslut år 1991 har

uppenbarligen försatt försvaret och försvarsplaneringen i en

ovanlig och svårbemästrad situation. Under det mellanår mellan

två försvarsbeslutsperioder som det nu handlar om inför ett

planerat 1992 års försvarsbeslut är det nödvändigt att -- inom

ramen för tillgängliga resurser -- reducera ambitionen vad avser

långsiktigt synnerligen angelägna strukturreformer till

förberedande åtgärder inom vissa områden och att med hjälp av

säkerhetspolitiskt acceptabla besparingsåtgärder säkerställa

största möjliga grad av bevarad handlingsfrihet inför det

långsiktiga försvarsbeslutet.

Utskottet konstaterar att propositionen innehåller en

uppsättning förslag till åtgärder syftande till att åstadkomma

ökad planeringssäkerhet och förbereda mer genomgripande

strukturreformer. Samtidigt finns en strävan att bibehålla

största möjliga handlingsfrihet inför det nu aktuella

försvarsbeslutet 1992, allt detta som ett sätt att i årets

försvarsbudget hantera en faktiskt föreliggande situation. När

det gäller de långsiktiga frågorna inför nästa års

försvarsbeslut kan konstateras att regeringen beslutat att den

förutvarande försvarskommittén skall ombildas till en beredning

med företrädare för regeringen och riksdagspartierna och med

uppgift att samråda om frågor som rör nästa

försvarsbeslutsperiod. Av dessa olika förhållanden följer att

riksdagen enligt utskottets mening inte har någon anledning att

uttala sig i enlighet med vad som yrkas i här behandlade

motioner. Motionerna Fö202 yrkande 1 (m), Fö6 yrkande 1 (m), Fö8

yrkande 1 (fp) och Fö17 yrkande 2 (c) bör således, med

hänvisning till vad som i det föregående anförts, avslås.

Läget i försvarsplaneringen inför försvarsbeslutet 1992

I ett antal motionsyrkanden behandlas frågor med anknytning

till läget i försvarsplaneringen som sådan samt framförs

synpunkter och önskemål inför den fortsatta planeringsprocessen.

I motion Fö201 yrkandena 7--9 (mp) behandlas frågor om

säkerhetspolitiskt underlag inför nästa försvarsbeslut och

tidpunkten för detta. Motionärerna anför, mot bakgrund av en

beskrivning av senare års svårigheter att tillämpa vårt

planeringssystem och att fatta långsiktigt hållbara

försvarsbeslut, bl.a. att systemet med försvarskommittéer lyfter

bort debatten och konflikterna från riksdagen till slutna rum

hos partigrupper, departement och staber och att riksdagens

försvarsutskott skulle kunna utnyttjas bättre. Vidare anförs att

det i vårt planeringssystem saknas en oberoende

militärstrategisk kompetens med ekonomiska resurser för

utredning och projektering. I syfte att skapa konkurrens inom

försvarsplaneringen och främja att försvarsdebatten centreras

till riksdagen yrkas att regeringen skall tillsätta två

icke-parlamentariska utredningar, var för sig med uppdrag att --

efter avstämning med riksdagens försvarsutskott -- lämna förslag

rörande lämplig försvarsmodell för Sveriges vidkommande. I ett

särskilt yrkande förordas att riksdagen hos regeringen skall

begära förslag till långsiktigt försvarsbeslut under våren 1993.

Utskottet hänvisar till det ovan sagda om möjligheten av

att en utvärdering av senare års svårigheter inom

försvarsplaneringsområdet kan komma att föranleda en omprövning

av delar av den hittillsvarande tillämpningen. En sådan

svårighet har uppenbarligen gällt möjligheterna att i en starkt

föränderlig tid söka utarbeta långsiktigt hållbara

säkerhetspolitiska bedömningar och prognoser, som grund för ett

nödvändigtvis långsiktigt försvarsbeslut. Det är emellertid ännu

för tidigt att uttala en bestämd mening om hur det

säkerhetspolitiska och annat underlagsarbete inför ett

försvarsbeslut bör inriktas och bedrivas; denna fråga torde vara

föremål för överväganden bl.a. inom tidigare nämnda

beredningsgrupp med uppgift att samråda i frågor som rör nästa

försvarsbeslutsperiod. Redan på denna grund finner utskottet

skäl att avstyrka bifall till motionärernas yrkanden i vad avser

formerna för planeringsarbetets bedrivande.

Beträffande yrkandet om en senareläggning av tidpunkten för

nästa försvarsbeslut till år 1993 får utskottet anledning

hänvisa till vad som här nyss har anförts om de problem som

förorsakats inte minst av att 1988 års försvarskommitté inte

fann det möjligt att fullgöra sitt uppdrag och att försvaret

sålunda måste vänta ytterligare ett år på en långsiktig

inriktning. Utskottet får därför, oavsett de svårigheter som nu

må behöva övervinnas för att ett försvarsbeslut 1992 skall kunna

realiseras, understryka det utomordentligt angelägna i att

ytterligare förseningar av nästa försvarsbeslut utöver den som

redan inträffat undviks. Yrkande 9 i motionen bör i konsekvens

härmed avslås.

I motion Fö8 yrkandena 2 och 3 (fp) lämnas synpunkter på vad

som i sak bör beaktas inom ramen för förberedelseprocessen inför

det planerade försvarsbeslutet 1992. I det förra yrkandet

hemställs, med hänvisning till motionen som helhet, att

riksdagen skall uttala att inriktningar och problemområden som

redovisas i motionen skall belysas inför 1992 års

försvarsbeslut. I det senare yrkas att riksdagen skall uttala

sig om vikten av att erfarenheter av kvalitet i utrustning och

utbildning från Gulfkriget utvärderas för tillämpningar inom

svenskt totalförsvar. Beträffande sådana erfarenheter anför

motionärerna, med betonande av betydelsen av fortsatt analys,

att det redan nu finns möjlighet att göra några övergripande

bedömningar som bör påverka också Sveriges

totalförsvarsplanering. Enligt motionärerna kan härvid särskilt

pekas på betydelsen av ett effektivt och sammanhängande

luftförsvar, de nya precisionsvapnens roll och betydelse, vikten

av mörkerkapacitet och telekrigförmåga samt betydelsen inte

minst för en hög stridsmoral av personskydd,

sjukvårdstransporter och sjukvård. Allmänt demonstreras av

gulfkrigserfarenheterna kvalitetens utslagsgivande betydelse,

framhåller motionärerna.

Utskottet finner, bl.a. med hänvisning till arbetet i den

särskilda beredningen inför nästa försvarsbeslut, inga skäl att

förorda något uttalande av riksdagen av innebörd att vissa

inriktningar och problemområden skall belysas inför

försvarsbeslutet. Här behandlade motionsyrkanden bör därför

avslås. Utskottet har dock anledning att förutsätta att nu

tillämpade former för förberedelser inför nästa försvarsbeslut,

såväl inom berörda myndigheter som på politisk nivå, är ägnade

att säkerställa att ett brett spektrum av infallsvinklar och

önskemål kommer att belysas. Vidare är det av uppenbart intresse

också för det svenska försvarets vidkommande att olika

erfarenheter av Gulfkriget utvärderas och beaktas. Utskottet har

också inhämtat att ett sådant utvärderingsarbete igångsatts inom

berörda totalförsvarsmyndigheter, ett arbete vars resultat

knappast kan undgå att i viss utsträckning påverka nästa

försvarsbeslut.

I motion Fö17 yrkande 16 (c) förordas att riksdagen hos

regeringen skall begära att en parlamentarisk utredning

tillsätts för de civila delarna av totalförsvaret. Motionärerna

hänvisar till erfarenheterna inom 1988 års försvarskommitté,

behovet av högre prioritet för hanteringen av de civila

totalförsvarsfrågorna jämfört med hittillsvarande praxis och

bristerna inom denna del av försvaret och framhåller mot denna

bakgrund att det vore klokt att besluta om det civila försvaret

efter det att beslut fattats om säkerhets- och försvarspolitiken

och det militära försvarets utformning. Enligt motionärerna bör

i linje härmed arbetande försvarsberedning koncentrera sig på

den militära delen av försvaret.

Utskottet konstaterar ånyo att det kan visa sig finnas

skäl att delvis ompröva tillämpningen inför framtiden av vår

hittillsvarande försvarsplaneringsprocess. Eventuella

förändringar kan därvid avse generell tillämpning framgent eller

mer specifikt hänföra sig till de mycket speciella

omständigheterna inför det planerade försvarsbeslutet 1992. Vad

beträffar motionärernas förslag rörande en separat utredning för

de civila frågorna kan i det närliggande perspektivet inför 1992

konstateras att en avvägning måste göras mellan det önskvärda

att kunna förbereda och fatta ett sammanhållet,

totalförsvarsövergripande beslut och det nödvändiga att

beslutsmekanismer skapas som medger tillräcklig penetrering av

olika problemområden. Utskottet noterar därvid att det från

flera håll, däribland berörda myndigheter, framförts synpunkten

att rådande planeringsläge tillråder ett separat utredande av

civila försvarsfrågor. Den handläggningsordning som förordas av

motionärerna kan således denna gång komma att visa sig praktisk

och ändamålsenlig. I avvaktan på att denna och liknande frågor

närmare övervägs inom regeringskansliet och i den

parlamentariskt sammansatta beredningsgruppen är det emellertid

utskottets mening att riksdagen inte har anledning att nu ge

någon mening till känna. Utan att därmed ta ställning till

frågan i sak föreslår utskottet således att motionsyrkandet

avslås av riksdagen.

I motion Fö19 yrkandena 1 och 2 (fp) påtalas behov av att nu

arbetande försvarsberedning ersätts av en självständig

försvarskommitté vars direktiv bygger på nyckelbegrepp som

omstrukturering, prioritering, flexibilitet, handlingsfrihet och

nytänkande. Motionären betonar vikten av en bred parlamentarisk

enighet och menar att en sådan inte kan uppnås inom ramen för en

beredning. En ombildning av beredningen till en försvarskommitté

skulle dessutom, framhåller han, kunna få den önskvärda effekten

att försvarets framtid inte blir en valfråga i 1991 års val.

Utskottet hänvisar till att regeringen efter samråd med

övriga riksdagspartier beslutat om nuvarande former för

hanteringen av förberedelserna inför ett 1992 års

försvarsbeslut, däri inbegripet ombildningen av förutvarande

försvarskommittén till en beredningsgrupp och utfärdandet --

under medverkan av denna beredningsgrupp -- av nya

programplaneanvisningar till de centrala myndigheterna. Till

dess annat överenskommes mellan parterna, före eller efter

riksdagsvalet, gäller dessa former; enligt utskottets mening

finns ingen anledning för riksdagen att uttala någon mening om

dessa frågor eller föreslå förändringar. Motionsyrkandena bör på

denna grund avslås.

Säkerhets- och försvarspolitikens inriktning

I vissa motioner behandlas frågor rörande säkerhetspolitiken

och försvarspolitikens inriktning.

I motion Fö6 (m) anförs att den gamla stabiliteten i Europa är

borta och har ersatts med en oförutsägbar situation där allt är

möjligt. Enligt motionärerna kan ifrågasättas om för svensk del

centrala begrepp som marginaldoktrinen fullt ut har sin

giltighet i ett Europa utan balans mellan två motstående parter.

I rådande osäkra situation kvarstår bland ett fåtal fasta

punkter det på geografiska förhållanden betingade strategiska

värdet av skandinaviskt land-, sjö- och luftterritorium.

Motionärerna understryker att utgångspunkten när

försvarspolitiska överväganden görs måste vara att marginalerna

skall ligga på den svenska säkerhetens sida; svensk

försvarsplanering måste i dagens oklara situation ta fasta på

både risker och möjligheter. Även om utvecklingen skulle

fortsätta mot avspänning och nedrustning kommer ändock under

lång tid framåt starka och kvalitativt högtstående militära

resurser att finnas i Sveriges närområde. I motionens yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om säkerhetspolitiken av denna

innebörd.

I ett likartat yrkande (yrk. 1) i motion Fö15 (m) begärs ett

tillkännagivande angående hotbilden i svenskt närområde. Enligt

dessa motionärer visar fortsatta ubåtskränkningar att det även i

dag föreligger ett militärt hot mot vårt land. Härtill kommer

ett flertal uttryck, trots de säkerhetspolitiska förändringarna

i Europa, för att världen inte blivit märkbart fredligare.

Utskottet har i det föregående behandlat och tagit

ställning till motionsyrkanden som syftat till att påvisa behov

av ett starkt svenskt försvar. Under hänvisning till dessa

ställningstaganden, liksom till de säkerhetspolitiska

överväganden som redovisas i propositionen och som här ovan

återgivits, finner sig utskottet sakna skäl att förorda att

riksdagen uttalar sig på det sätt som begärs i dessa

motionsyrkanden. De bör följaktligen avslås.

I några motioner berörs, slutligen, frågor rörande

försvarspolitikens inriktning och det svenska försvarets

uppgifter och förmåga.

Sålunda framförs i motion Fö201 (mp) ett antal yrkanden (yrk.

1, 3 och 5) angående förändringar i det svenska försvarets

allmänna inriktning och struktur. Enligt motionärerna bör man i

en stram budgetsituation, där miljöhoten ökar och de militära

hoten blir mindre sannolika och mer ovissa till sin natur, föra

över resurser till miljövärnet, något som enklast skulle

realiseras genom att man utvecklar värnpliktsmodellen och

bibehåller den militära grundorganisationen men samtidigt ger

dessa vidgade uppgifter inom områdena miljö- och människovård.

Vidare anförs att ett ekologiskt samhällsbyggande, exempelvis en

energiförsörjning grundad på biobränslen, blir en relevant

förebyggande åtgärd mot såväl miljöhotbilden som den ekonomiska

och militära hotbilden. Motionärerna ger vidare -- med

hänvisning till tidigare motionsvis framförda strukturförslag --

exempel på ett antal förslag till förändringar i det militära

försvarets inriktning samt krigs- och fredsorganisation.

Utskottet konstaterar att dessa motionsyrkanden

sammantaget innebär förord för annan inriktning av det svenska

militära försvaret och försvarspolitiken än den som vuxit fram

med stöd av en majoritet i riksdagen och som sålunda utgör grund

för den nu aktuella propositionen. Utskottet föreslår därför att

motionsyrkandena avslås.

Frågor rörande det svenska försvarets uppgifter och förmåga

tas upp till behandling i motion Fö6 (m) i anslutning till

yrkande 3. Beträffande försvarets uppgifter framhålls bl.a. att

dessa i väsentliga delar är en följd av den av oss valda

säkerhetspolitiska lösningen. Neutralitetsbegreppet ställer

klara och tydliga krav som vi måste kunna leva upp till. Sålunda

betonas att hela vårt land skall kunna försvaras, att vi måste

kunna föra försvaret i vilken del av landet ett angrepp än

kommer, att vi omedelbart måste kunna uppta försvarsoperationer

vid ett angrepp och att vi måste kunna ha stor uthållighet i

våra försvarsansträngningar. Enligt motionärerna är det

med i dag tilldelade resurser inte möjligt att lösa dessa

uppgifter; de framhåller att eftersom Sverige i väsentliga delar

inte kan omformulera uppgifterna, eftersom detta inte

överensstämmer med den valda säkerhetspolitiska lösningen, måste

resurserna förstärkas.

Beträffande försvarsmaktens förmåga anförs i motionen att

beredskapen, såväl på kortare som längre sikt, är avgörande för

hur försvarets mänskliga och materiella resurser kan mobiliseras

för att möta olika former av uppkommande hot. I dagsläget är

verksamheter som hänför sig till både den långsiktiga och den

kortsiktiga beredskapen eftersatta. Brister i grundutbildningen

skapar framtida problem vad gäller tillgänglighet och

användbarhet hos förbanden och minskar dessutom förmågan att i

närtid agera mot snabbt uppkommande hot. Bristerna i

repetitionsutbildningen försämrar också tillgängligheten och

användbarheten på sikt, men skapar dessutom brister i den

kortsiktiga beredskapen. Motionärerna avvisar på dessa grunder

propositionens förslag angående inskränkningar i

repetitionsutbildningen och planerna på minskad grundutbildning.

De framhåller vidare att förändringar som påverkar eller

föregriper den aviserade översynen rörande totalförsvarets

personalförsörjning inte bör vidtas och avvisar en inriktning av

försvarets utveckling enligt någon form av s.k. kärnmodell.

Enligt motionärerna kan åtgärder för att avhjälpa brister

förutses kräva längre tid än vad som någon upplevd eller

förutsägbar krisutveckling kräver för att hinna utgöra ett hot

mot Sverige.

Utskottet hänvisar än en gång till tidigare redovisade

ställningstaganden till likartade motionsyrkanden som syftar

till att påvisa behov av förstärkta resurser till det militära

försvaret. Vidare kan utskottet instämma i vad som anförs i

propositionen om nödvändiga och säkerhetspolitiskt acceptabla

åtgärder för att under ytterligare ett år inför nästa

försvarsbeslut säkerställa särskilt den försvarsindustriella

handlingsfriheten. Som försvarsministern framhåller är det

kortsiktiga problemet under budgetåret 1991/92 att inom givna

ekonomiska ramar se till att möjligheterna till utveckling av ny

materiel inte oplanerat försvinner, innan ett långsiktigt

försvarsbeslut fattas och villkoren för utlandssamverkan

ytterligare klarlagts. I propositionen föreslås därför en

tillfällig omfördelning -- i storleksordningen 600 milj.kr. --

från ledning och förbandsverksamhet (som inte påverkar

incidentberedskapen eller förmågan att ingripa mot

gränskränkningar) till anskaffning av materiel. Utskottet kan

inte finna annat än att åtgärder av denna typ dels är nödvändiga

inslag inom givna ekonomiska ramar i hanteringen av rådande

extraordinära situation i försvarsplaneringen, dels är

säkerhetspolitiskt acceptabla såsom tillfälliga åtgärder i

rådande säkerhetspolitiska läge.

Slutligen vill utskottet hänvisa till att frågorna om

försvarets mål, uppgifter och förmåga med nödvändighet kommer

att behöva behandlas såsom del av nästa långsiktiga

försvarsbeslut, inte minst mot bakgrund av det nya

säkerhetspolitiska läget och av den bristande samklang mellan

uppgifter och resurser som återkommande påtalats från

myndighetshåll. Något uttalande av riksdagen i dessa frågor är

därför inte påkallat i nuläget.

Med hänvisning till vad som här anförts föreslår utskottet att

motionsyrkandet avslås av riksdagen.

Vissa utvecklingsfrågor

Utskottet behandlar i detta avsnitt vad föredragande

statsrådet i propositionen (s. 17--25) har anfört om det

fortsatta utvecklingsarbetet inom försvarsdepartementets

verksamhetsområde. I avsnittet behandlas också yrkanden i

motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp) och Fö11 (v) som rör

försvarsmaktsbegreppets omfattning. Vidare behandlas yrkanden i

motion Fö8 (fp) och i motion Fö11 (v) om totalförsvarets

ledningsorganisation.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anför inledningsvis att det nu är nödvändigt

att formulera sammanhängande och gemensamma mål för det pågående

utvecklingsarbetet med organisation och arbetsformer inom

försvarsdepartementets ansvarsområde. Han anför därvid att det

behövs en systematisk översyn och omprövning av

myndighetsstrukturen så att en mer entydig ordning kan skapas

bl.a. beträffande synen på styrning, finansiering och

organisation av myndigheterna. Detta arbete bör i allt

väsentligt vara genomfört under den kommande

försvarsbeslutsperioden.

Det övergripande målet för förändringsarbetet anges vara en

effektiv och rationell verksamhet. Det är då, enligt

försvarsministern, betydelsefullt att fullfölja det inledda

förnyelsearbetet med resultatstyrning och förbättrad uppföljning

och utvärdering. Hit hör också att riksdag och regering

tydligare än hittills behöver ange vilket resultat man förväntar

sig att myndigheterna skall åstadkomma. Det krävs vidare att

ansvars-, kompetens- och befogenhetsfördelningen görs klarare än

för närvarande.

Föredragande statsrådet hänvisar sedan till pågående

utredningar samt till översynsarbete som bör inledas. Till det

senare hör bl.a. att utifrån de senare årens erfarenheter se

över formerna för hur de långsiktiga försvarsbesluten skall

förberedas, främst i fråga om ansvars- och arbetsfördelning

mellan riksdag, försvarskommittéer och regering.

Försvarsministern övergår härefter till en närmare redovisning

av vissa översyner och inleder med tänkta förändringar i

försvarsmaktsbegreppets omfattning. Enligt föredragandens mening

bör endast myndigheter som har till huvuduppgift att producera

och vidmakthålla krigsförband eller att upprätthålla militär

beredskap ingå i försvarsmakten. Detta bör gälla såväl i fred

som under förhöjd beredskap, liksom i krig.

Försvarsmaktsbegreppet får därigenom ett snävare och tydligare

innehåll än i dag. Med tillämpning härav avses i en första etapp

fr.o.m. budgetåret 1992/93 myndigheterna försvarets

civilförvaltning, försvarets mediecenter, krigsarkivet och

statens försvarshistoriska museer utgå ur försvarsmakten. De

avses tillsammans med nuvarande s.k. gemensamma myndigheter inom

den militära utgiftsramen men utanför försvarsmakten bilda en

grupp myndigheter inom en ekonomisk ram som är undantagen

överbefälhavarens programsamordnande roll.

Härefter behandlas inriktningen av en kommande översyn av

totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional

nivå. Försvarsministern konstaterar att närmare 15 år har

förflutit sedan det gjordes en extern granskning av

försvarsmaktens centrala och regionala ledning. Under tiden sägs

också försvarsmaktens struktur i krig och fred ha ändrats,

liksom synen på den statliga förvaltningens organisation och

styrformer. En utredning bör därför se över försvarsmaktens

centrala ledning i krig och i fred. Utredningen bör även granska

totalförsvarets ledningsorganisation på regional nivå, främst

den högre regionala nivån, varvid bl.a. frågor som antalet

militärområden och ledningsstrukturen inom funktionen Civil

ledning och samordning bör behandlas. Det kan även finnas skäl

att belysa uppgifterna för militärledningens rådgivande nämnd.

Föredragande statsrådet uppmärksammar den positiva

utvecklingen med vidgat lekmannainflytande på regional och lokal

nivå. Med hänsyn till de skilda förhållanden som råder på olika

orter anser han att formerna för lekmannasamverkan på dessa

nivåer inte bör regleras.

Avslutningsvis behandlas behovet av att göra en översyn av

totalförsvarets forskningsverksamhet. Föredraganden anser det

sålunda angeläget att skapa en överblick över dels försvarets

långsiktiga behov av forskningskompetens, dels möjligheterna

till ytterligare samordning. Översynen bör vidare behandla

forskningens omfattning, styrning och struktur. Som en

utgångspunkt anges att försvarets forskningsanstalt även

framgent skall vara huvudproducent för totalförsvarets

forskning.

Utskottet

Utskottet kan i huvudsak ställa sig bakom vad föredragande

statsrådet inledningsvis har anfört om inriktning och mål för

det fortsatta utvecklingsarbetet inom försvarsdepartementets

verksamhetsområde. Särskilt angeläget synes det vara att

fullfölja och utveckla de förändringar i styrformerna som

tidigare har beslutats och vars huvudelement är

resultatstyrning, innefattande tydligare mål för verksamheten,

klarare roller och en förbättrad uppföljning och utvärdering.

Utskottet har vidare ingen erinran mot de bedömningar som i

propositionen görs om lekmannainflytandet i försvarsmaktens

regionala och lokala myndigheter samt om totalförsvarets

forskningsverksamhet.

I tre partimotioner, Fö6 yrkande 11 (m), Fö8 yrkande 11 (fp)

och Fö11 yrkande 3 (v), kritiseras delar av vad som i

propositionen anförts om försvarsmaktsbegreppets omfattning.

I motionerna Fö6 och Fö8 anser motionärerna sålunda att det

sannolikt är befogat med förändringar av det slag som

föredragande statsrådet förordar men att ytterligare

överväganden erfordras. Bl.a. är frågan om försvarets

civilförvaltning, som har uppgifter av betydelse såväl för lokal

verksamhet som för försvarsmaktens styrning, skall utgå ur

försvarsmakten. Frågan om försvarsmaktsbegreppets omfattning

borde därför, enligt motionärerna, prövas i arbetet inför nästa

försvarsbeslut. I motion Fö11 anser däremot motionärerna att

förslagen inte är tillräckligt långtgående. Sålunda bör de

myndigheter som förs ut ur den militära ramen läggas ned och

arbetsuppgifterna så långt som möjligt integreras i motsvarande

civila organ.

Utskottet vill i detta ärende hänvisa till att frågan om

en myndighet skall tillhöra försvarsmakten eller ej regleras

genom beslut att myndigheten skall omfattas av förordningen

(1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten eller att den

skall ha en egen instruktion. Det ankommer således på regeringen

att besluta i denna fråga. Motionerna Fö6 yrkande 11 (m), Fö8

yrkande 11 (fp) i denna del och Fö11 yrkande 3 (v) bör därför

inte bifallas av riksdagen.

När det gäller den militära ledningsorganisationen uttalas

i motion Fö8 (fp) en farhåga för att en möjlig snabb reformering

av det regionala ledningssystemet skulle begravas i en

långsiktig utredning om främst den centrala ledningen. Eftersom

besparingseffekterna skulle vara betydande bör riksdagen enligt

motionärerna redan nu besluta om en sammanslagning av södra och

västra militärområdena samt ge regeringen i uppdrag att snarast

lämna förslag om den nya myndighetens lokalisering liksom om

civilområdesorganisationen inom samma område. Riksdagen bör

också uttala att underlaget inför 1992 års försvarsbeslut som

huvudalternativ bör innehålla en inriktning med tre

militärområden i landet. Detta bör dock inte hindra att andra

delar av systemet utreds enligt propositionens intentioner.

I motion Fö11 (v) framhålls det positiva i att regeringen nu

vill göra en samlad översyn av hela totalförsvarets organisation

och struktur. Vänsterpartiet har i skilda motioner sedan länge

pläderat för en sådan åtgärd. Regeringens intentioner är

emellertid inte tillräckligt långtgående. Enligt motionärerna

bör t.ex. redan nu direktiv kunna ges om att avveckla

försvarsgrensstaberna.

Utskottet delar propositionens syn i fråga om behovet av

att granska försvarsmaktens ledningsorganisation i krig och i

fred och att i anslutning härtill pröva även vissa delar av den

civila ledningsorganisationen, inkl. behovet av att förändra de

uppgifter som överstyrelsen för civil beredskap har som ansvarig

myndighet för funktionen Civil ledning och samordning. Med

hänsyn till de olika frågornas omfattning och inbördes beroende

synes det nödvändigt att genomföra utredningen i ett

sammanhang, vilket inte bör hindra att den genomförs skyndsamt.

Beslut bör också fattas efter hand i delfrågor om detta är

möjligt. Mot bakgrund av det sagda anser utskottet det vara

olämpligt att begränsa och tidsmässigt inrikta utredningsarbetet

på sätt som förordas i motion Fö8 yrkandena 4--6 (fp). Motionen

bör därför avslås i dessa delar.

Utskottet anser vidare, som också framhålls i propositionen,

att det i utredningens uppgifter bör ingå att granska

överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas roller i fred

liksom de centrala stabernas uppgifter och organisation. Att på

förhand förutsätta att försvarsgrensstaberna skall utgå vore

dock enligt utskottets uppfattning en olämplig inskränkning i

utredningsarbetet. Motion Fö11 yrkande 1 (v) bör därför avslås

av riksdagen.

Ekonomiska frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet inledningsvis under skilda

rubriker vad som i propositionens bilaga 1 på s. 26--30 har

anförts om vissa övergripande budgettekniska frågor samt de

därmed sammanhängande motionerna Fö6 (m) yrkande 12, Fö8 (fp)

yrkande 11 och Fö17 (c) yrkande 3. Hit har utskottet även fört

behandlingen av propositionens bilaga 7 med förslag om

disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom.

Härefter behandlas i olika avsnitt vad som på s. 30--33 anförts

om ekonomiskt utfall inom det militära försvaret under

budgetåret 1989/90, viss teknisk förändring i

priskompensationssystemet samt beräkning av utgiftsramen för

budgetåret 1991/92. I anslutning till utskottets överväganden om

utgiftsramen tas motionerna Fö6 (m), Fö7 (mp), Fö8 (fp), Fö11

(v), Fö15 (m), Fö17 (c), Fö20 (fp), Fö405 (c), Fö406 (m, c) och

Fö426 (v) upp till behandling i den del de sammanhänger med

beräkningen av utgiftsramen. Utskottet återkommer i samband med

behandlingen av inriktning och anslagsfördelning för

huvudprogrammen inom det militära försvaret till dessa

motionsyrkanden. I särskilda avsnitt rörande den civila delen av

totalförsvaret behandlas sedan vad som i propositionen på s.

33--40 anförts om ekonomiskt utfall för budgetåret 1989/90, de

ekonomiska resurserna för budgetåret 1991/92 samt vissa tekniska

frågor om kompensation för mervärdeskatt vid skyddsrumsbyggande.

Till avsnittet om den ekonomiska ramen har utskottet även fört

behandlingen av motion Fö7 (mp) i den del den inverkar på

beräkningen av den ekonomiska ramen.

Åtgärder för att utveckla den finansiella styrningen av

totalförsvaret

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anmäler att den nuvarande ordningen för det

militära försvaret med priskompensation under löpande budgetår

medför en avsevärd osäkerhet för regeringens budgetpolitik.

Under senare år har denna osäkerhet överstigit 1 000 milj.kr.,

och det är ur regeringens synvinkel väsentligt att successivt

minska den. En annan viktig strävan hos regeringen är, enligt

försvarsministern, att uppnå ökad säkerhet i planering och i

genomförande av verksamheten samtidigt som särlösningar bör

undvikas. Syftet med de åtgärder som regeringen anser nödvändiga

är vidare att åstadkomma klarare ekonomiska styrsignaler och en

mera rättvisande redovisning, vilket bör ge förutsättningar för

en förbättrad ekonomisk styrning. Samtidigt finns det ett

uttalat behov hos myndigheterna inom det militära försvaret av

att få ökad stabilitet i medelsanvisningarna och en ökad

flexibilitet i resursanvändningen mellan budgetåren. Mot denna

bakgrund avser regeringen, under förutsättning att riksdagen

inte har någon erinran, att utvecklingen av den finansiella

styrningen för totalförsvaret ges följande inriktning och att

redovisningen i 1992 års försvarspolitiska proposition utgår

från denna inriktning:

Verksamheten inom den militära utgiftsramen budgeteras i s.k.

genomförandeprisläge, i likhet med vad som tillämpas inom

övriga delar av statsförvaltningen.

Ramanslag införs för merparten av anslagen under fjärde

huvudtiteln. Till detta kopplas möjlighet att föra medel mellan

olika budgetår.

Priskompensationssystemet för det militära försvaret förändras

så att det är förenligt med genomförandeprisbudgetering och

ramanslag.

Kapitalkostnader införs för investeringar i fast egendom.

Möjlighet ges att finansiera investeringar i fast egendom

genom lån i riksgäldskontoret.

Försäljningsinkomster får utnyttjas för investeringar i fast

egendom.

Det sist nämnda förslaget redovisas närmare i en annan till

propositionen fogad bilaga (bil. 7). I denna framhåller chefen

för finansdepartementet, statsrådet Larsson, att utvecklingen

inom det militära försvaret sannolikt kommer att ställa krav på

fortsatta genomgripande strukturförändringar. Det blir

nödvändigt att ompröva innehavet av mark, byggnader och

anläggningar. Stora krav måste ställas på omprioriteringar inom

givna resursramar, varför det är viktigt att också pröva

möjligheterna till förstärkning av statens inkomster, bl.a.

genom att sälja fastigheter som inte längre behövs. Enligt

finansministern innebär emellertid dagens regler med inleverans

av försäljningsinkomster till inkomsttiteln dåliga incitament

för försvarets myndigheter att lämna fastigheter som inte längre

erfordras för att verksamheten skall kunna genomföras. Han

förordar därför att regeringen, med utgångspunkt i riksdagens

bemyndigande (prop. 1987/88:100, bil. 9, FiU26, rskr. 338), får

besluta om att reinvestera försäljningsinkomster från avyttring

av försvarets fastigheter. Denna ordning bör få tillämpas

fr.o.m. budgetåret 1991/92 och under den följande

försvarsbeslutsperioden och med anknytning till försvarets

omstrukturering.

Finansutskottet har yttrat sig över propositionens förslag i

denna del och över de i anslutning härtill avgivna motionerna.

Sammanfattningsvis förordas bifall till propositionens förslag

och avslag på motion Fö6 yrkande 10 (m) och Fö8 yrkande 13 (fp).

Finansutskottets yttrande bifogas som bilaga.

Utskottet

I motion Fö6 (m) anförs att regeringens förslag för att

förbättra den finansiella styrningen innehåller potentiella

fördelar och möjligheter till bättre ekonomisk styrning av

försvaret. Det sägs också innebära mycket långtgående

förändringar vars innebörd inte är tillräckligt analyserade.

Motionärerna anser det därför inte acceptabelt att utforma 1992

års försvarspolitiska proposition utan att först ha

konkretiserat förslagen närmare och utvärderat deras

konsekvenser.

Likartade synpunkter framförs i motion Fö8 (fp) som härutöver

hänvisar till att såväl regeringens utredare som

överbefälhavaren har avrått från att övergå till

genomförandeprisbudgetering. När det gäller införandet av

kapitalkostnader för försvarets anläggningar anförs att

förslaget ännu inte har remissbehandlats och att

överbefälhavarens s.k. koncept för mark- och

anläggningsanskaffning (MAL) inte har utvärderats. Enligt

motionärerna bör inte kapitalkostnader införas med mindre än att

fortifikationsförvaltningens byggnadsmonopol för försvaret

samtidigt hävs. Däremot bör principen att kunna reinvestera

försäljningsinkomster från fast egendom fastläggas redan nu för

att vara ett ingångsvärde för det planeringsunderlag som

överbefälhavaren skall lämna inför 1992 års försvarsbeslut.

Kritik mot förslaget framförs även i motion Fö17 (c) där

motionärerna anser att ett genomförande, tvärt emot förslagets

intentioner, skulle öka osäkerheten i planeringen och därmed

strida mot riksdagens tidigare uttalanden om nödvändigheten av

en ökad säkerhet. Propositionens förslag om den ekonomiska

styrningen bör därför, enligt motionärerna, avvisas och frågan

hänskjutas till 1992 års försvarsbeslut.

Utskottet anser att det är angeläget med en fortsatt

utveckling av den finansiella styrningen inom totalförsvaret. En

viktig del i denna utveckling är att skapa incitament som dels

på skilda sätt underlättar förändringarna i en riktning som är

önskvärd ur statsmakternas synvinkel, dels bidrar till att höja

effektiviteten när verksamheten genomförs. Det ligger också ett

värde i att ha gemensamma regler för skilda delar av

statsförvaltningen. Sådana krav på likformighet bör dock inte

helt få styra, innan konsekvenserna för den verksamhet som avses

regleras först har klarlagts.

Utskottet konstaterar att propositionens förslag om den

finansiella styrningen kan delas in i två grupper. I den ena

ingår förslagen om genomförandeprisbudgetering, ramanslag och

priskompensation. I den andra ingår förslagen om

kapitalkostnader, möjligheter till lånefinansiering och

reinvestering av försäljningsinkomster. Utskottet behandlar

grupperna var för sig.

Att gå över från dagens system med planering i fast prisläge

till ett system med genomförandepriser inom det militära

försvaret är en komplicerad teknisk fråga som kräver

genomgripande förändringar i det ekonomiadministrativa

arbetssättet inom denna sektor. Skall en övergång kunna ske

smidigt måste de väsentligaste konsekvenserna vara utredda, och

kunna hanteras, liksom att förändringen så långt som möjligt bör

vara förankrad hos de berörda. Enligt utskottets mening är

underlaget för att införa genomförandeprisbudgetering, ramanslag

och därav betingad ändring i priskompensationssystemet inte

tillräckligt genomarbetat för ett beslut. En outklarad fråga

synes därvid vara vilka konsekvenser ett sådant beslut skulle få

för den ekonomiska säkerheten i försvarsplaneringen. En annan

sådan fråga är hur programmyndigheternas ställning och

avvägningsansvar kan förenas med det nya systemet. Utformningen

av förordningen (1983:287) om verksamheten inom försvarsmakten

kan t.ex. behöva ändras. En tredje outredd fråga är vilken

ställning de s.k. beställningsbemyndigandena skall ha, hur de

skall prisomräknas och vilken relation bemyndigandena i så fall

får till det militära försvarets materielkontrakt med industrin.

En fjärde fråga som har stor betydelse är hur en övergång till

genomförandeprisbudgetering skall kunna ske utan att den i sig

medför någon resursförändring för det militära försvaret. Att

hos berörda skapa trovärdighet för statsmakternas vilja i denna

del torde få avgörande betydelse för hur förändringen kommer att

uppfattas.

Det som här har anförts med anledning av propositionen och

motionerna Fö6 yrkande 12 (m), Fö8 yrkande 11 (fp) i denna del

och Fö17 yrkande 3 (c) leder utskottet till slutsatsen att

förslagen innan de genomförs måste överarbetas och så långt

möjligt förankras. Alternativt skulle regeringen, för att uppnå

avsedd förbättring i den finansiella styrningen -- vilken

utskottet alltså anser angelägen -- kunna vidareutveckla dagens

system för budgetering och priskompensation inom det militära

försvaret, t.ex. i linje med vad en arbetsgrupp inom 1988 års

försvarskommitté har föreslagit (5 rapporter från 1988 års

försvarskommitté, SOU 1990:108). När det gäller den civila delen

av totalförsvaret, som redan i dag tillämpar

genomförandeprisbudgetering, ser däremot utskottet inga hinder

för att planeringen redan nu inriktas mot att införa ramanslag.

Utskottet anser, liksom försvarsministern, att det är

angeläget att få ett bättre grepp om kostnaderna för mark,

anläggningar och byggnader liksom att ta till vara

effektiviseringsmöjligheter och besparingar. Utskottet kan

därför i likhet med finansutskottet ställa sig bakom syftet med

att införa kapitalkostnader, möjlighet till lånefinansiering och

reinvestering av försäljningsinkomster. Tidpunkten för ett

införande kan dock behöva övervägas ytterligare.

Kapitalkostnader och möjligheter till lånefinansiering bör

sålunda införas i ett tempo som harmonierar med behovet att

bearbeta, konkretisera och öka förståelsen för förslagen.

Särskilt bör därvid granskas möjligheterna att få ett hanterbart

system utan den byråkrati som överbefälhavaren har uttryckt

farhågor för. Vidare behövs ett bättre klarläggande av

fortifikationsförvaltningens roll i sammanhanget. Därmed anser

utskottet att vad som i motion Fö8 yrkande 12 (fp) anförts om

fortifikationsförvaltningens ställning till del är tillgodosett.

När det sedan gäller disposition av försäljningsinkomster för

reinvesteringar, och att kunna använda dem när de behövs,

förutsätter propositionen denna möjlighet redan fr.o.m.

budgetåret 1991/92. Därmed synes kravet i motion Fö8 yrkande 13

(fp) tillgodosett, vilket innebär att någon ytterligare åtgärd

från riksdagen inte erfordras.

Vad som utskottet här har anfört med anledning av

propositionen och motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp) och Fö17 (c)

såvitt nu är i fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Styrnings- och budgetprocessen samt ekonomisk säkerhet i

planeringen

Föredragande statsrådet

Försvarsministern gör en tillbakablick över de senaste årens

utveckling av budgetprocessen och anmäler att det nu är första

gången som programplaner och anslagsframställningar innehåller

resultatredovisningar enligt de krav som ställs i

totalförsvarets budgetförordning (1989:924).

Resultatredovisningarna i programplanerna har legat till grund

för vad försvarsministern senare anför om läget i försvarsmakten

och om beredskapsläget inom totalförsvarets civila del.

Resultatredovisningarna i anslagsframställningarna har på

motsvarande sätt legat till grund för ställningstagandena till

anslagen. En slutsats från det hittillsvarande arbetet med den

resultatorienterade styrningen är att det är nödvändigt att

vidareutveckla och konkretisera mål och resultatmått för att

kunna förbättra såväl styrning som uppföljning. Ambitionen sägs

vara att i regleringsbreven för budgetåret 1991/92 under

anslagen kunna ange sådana mål och resultatmått.

Föredragande statsrådet poängterar vidare behovet av en stram

utgiftskontroll och en noggrann likviditetsuppföljning hos såväl

regering som myndigheter. Inga extra resurser kan påräknas för

verksamhet som inte i förväg har planerats och budgeterats.

Utskottet

Utskottet har intet att anföra i anledning av vad

föredragande statsrådet har anmält om styrnings- och

budgetprocessen samt om ekonomisk säkerhet i planeringen.

Utskottet föreslår att riksdagen beslutar lägga propositionen i

denna del till handlingarna.

Budgetering exkl. mervärdeskatt

Föredragande statsrådet

Statliga myndigheter skall för budgetåret 1991/92 budgetera

sina anslag exkl. mervärdeskatt (prop. 1989/90:111, SkU31, rskr.

357). Myndigheterna skall kompenseras för ingående mervärdeskatt

genom avräkning mot inkomsttitel i stället för mot

myndigheternas anslag. Försvarsministern anmäler att hans

förslag till anslag är nettobelopp utan mervärdeskatt. Avdragen

för mervärdeskatt från anslagens bruttovärden har samlats till

det särskilda anslaget L 6. Anslag för mervärdeskatt. Vidare

anmäls att mervärdeskatten särredovisas vid beräkningen av den

militära utgiftsramen och den civila planeringsramen.

Utskottet

Utskottet föreslår att riksdagen beslutar lägga propositionen

i denna del till handlingarna.

Den militära delen av totalförsvaret

Föredragande statsrådet

Försvarsministern redovisar inledningsvis det ekonomiska

utfallet för budgetåret 1989/90 inom det militära försvaret.

Utgiftsramen uppgick till 32779924 000 kr. Utgifterna under

detta budgetår understeg detta belopp med 428160000 kr.

Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop.

1989/90:100, bil. 6, FöU7, rskr. 226) att beakta detta

underutnyttjande, när utgiftsramen för det militära försvaret

budgetåret 1990/91 justeras med hänsyn till prisutvecklingen.

Regeringen föreslår därefter att riksdagen godkänner en

teknisk förändring i priskompensationssystemet med innebörd

att den s.k. övrigposten fr.o.m. budgetåret 1991/92 kompenseras

med nettoprisindex, rensat från oljeprodukter, i stället för med

konsumentprisindex enligt nuvarande regler.

Skälet till förändringen anges vara att nettoprisindex är att

föredra efter beslutade förändringar i skattesystemet.

Regeringen föreslår en utgiftsram för det militära

försvaret, exkl. mervärdeskatt, för budgetåret 1991/92 på

31713000000 kr. i prisläget februari 1990. Utgiftsramen

har beräknats med utgångspunkt från den planeringsram som följer

av 1987 års försvarsbeslut och med hänsyn tagen till de

rampåverkande beslut som därefter har fattats. Sålunda har nu

t.ex. frånräknats de tidsbegränsade tillskotten för att

förstärka ubåtsskyddet samt för handlingsfrihetsåtgärder inför

ett tänkt försvarsbeslut 1991. Mervärdeskatt har beräknats till

820,7milj.kr.

Försvarsministern anmäler att ett antal myndigheter fått

anmärkningar vid revisionen av budgetåret 1989/90. Han anser

det inte vara acceptabelt att myndigheter får detta slags

erinringar. Berörda myndigheter har uppmanats att vidta

erforderliga åtgärder med anledning av anmärkningarna.

Utskottet

Utskottet har intet att anföra i anledning av vad föredragande

statsrådet har anmält om det ekonomiska utfallet för

budgetåret 1989/90 och om revisionen av budgetåret

1989/90. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att lägga

propositionen i dessa delar till handlingarna.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredragande statsrådet

anfört om den tekniska förändringen i

priskompensationssystemet och föreslår att riksdagen godkänner

förslaget.

Utskottet övergår till att behandla utgiftsramen för det

militära försvaret för budgetåret 1991/92.

Tre motioner tar upp frågan om finansiering av den

undervisning som militär personal får vid den kommunala

vuxenutbildningen. I motion Fö405 (c) anförs sålunda att

skolöverstyrelsen alltsedan 1981, efter särskild överenskommelse

med överbefälhavaren, har anslagit ett visst antal timmar för

undervisning av militär personal. Det nya statsbidragssystemet

för skolväsendet (prop. 1990/91:8, UbU4, rskr. 76) sägs

emellertid ändra på detta förhållande så att medel för

ifrågavarande undervisning nu i stället får anvisas över

försvarshuvudtiteln. Motionärerna anser att den kommunala

vuxenutbildningen är viktig för försvaret då den gör det möjligt

för alla värnpliktiga att utbilda sig till officer. Därför

förordas att medel överförs från utbildningsdepartementets

huvudtitel till försvarshuvudtiteln på motsvarande sätt som

skett till justitiedepartementets huvudtitel för att finansiera

vuxenutbildning inom kriminalvården. Enligt motionärernas mening

bör för ändamålet överföras 8 milj.kr. Likartade synpunkter

framförs i motionerna Fö406 (m,c) och Fö20 (m), dock utan

angivande av det belopp som bör överföras.

Enligt vad utskottet har erfarit har regeringen inom den

kommunala vuxenutbildningen prioriterat grundskolenivån. Den

utbildning som hittills anordnats för kriminalvården har till

övervägande del gällt utbildning på denna nivå, vilket föranlett

den överföring av medel till justitiedepartementets huvudtitel

som motionärerna beskriver. Vuxenutbildningen för försvarets

personal har däremot gällt gymnasienivån, som alltså

prioriterats lägre. Utskottet har vidare erfarit att behovet av

kompletteringsutbildning för de försvarsanställda även i

fortsättningen kommer att kunna ske i den reguljära

vuxenutbildningen. Det förutsätter dock att ansökan sker i

hemkommunen och att den sökande, i förekommande fall, anger

önskemål om annan studieort. Härutöver kan de militära

myndigheterna direkt påverka en erforderlig

kompletteringsutbildning genom att utse deltagare, bestämma

innehåll, ange plats, m.m. En sådan s.k. uppdragsutbildning får

arbetsgivaren dock själv betala.

Utskottet delar motionärernas syn i fråga om vikten av att

försvarsanställda skall kunna komplettera sina teoretiska

kunskaper för att få tillträde till officersutbildning. Sådana

möjligheter synes föreligga även i det nya systemet, där

kommunerna fått ett helhetsansvar för utbildningen t.o.m.

gymnasienivån. Utskottet utgår från att kommunerna lever upp

till sitt ansvar även för dem som tillfälligt tjänstgör på annan

ort. Utöver den möjlighet till vuxenutbildning i kommunal regi

som här beskrivits torde möjligheten till uppdragsutbildning

kunna bli ett bra komplement i de fall en militär myndighet

skulle ha särskilda krav på att styra den kommunala

vuxenutbildningens innehåll och omfattning. Med det sagda anser

utskottet att det finns tillräckliga förutsättningar för en

fortsatt vuxenutbildning av militär personal. Någon överföring

av medel i linje med vad som föreslagits i motion Fö405 (c)

synes inte erforderlig. Riksdagen bör därför inte bifalla de

berörda motionerna.

I två motioner, Fö11 (v) och Fö426 (v), diskuteras de

omvälvande förändringarna inom det internationella

säkerhetspolitiska området. Det framhålls att arbetet för

nedrustning, avspänning och fred i världen verkar att möta

ständigt nya bakslag samtidigt som detta arbete, som en följd av

bakslagen, blir viktigare än någonsin. Det riktas inga militära

hot mot Sverige. Warszawapakten är i upplösning. Ändå kan inte

risken för väpnade konflikter i vår närhet uteslutas, varför

Sverige också fortsättningsvis behöver en militär del i

totalförsvaret. Den politiska och militära avspänningen i Europa

måste dock, enligt motionärerna, leda till en nedrustning i vårt

närområde och att Sverige verkar för en successiv minskning av

de militära styrkorna i Europa. Detta sägs vara oupplösligt

förenat med att vi själva gör nedskärningar. Som följd härav

förordas i motion Fö426 en reduktion av den militära ramen med

10 %. I motion Fö11 preciseras reduktionen till 3230 milj.kr.

och ramen till 31838 milj.kr. Besparingar förutsätts bl.a.

inom repetitionsutbildning och materielanskaffning inom samtliga

försvarsgrenar samt genom att arméns pansarbrigader läggs ned.

Utskottet anser, som framgått tidigare, att de

säkerhetspolitiska förändringarna i Europa medfört ett allmänt

sett gynnsammare säkerhetspolitiskt klimat, som också kommer

Sverige till del. Utvecklingen innehåller emellertid osäkerheter

och farhågor för bakslag och därmed också risker och hot.

Utskottet kan i denna situation, och inför ett förestående

långsiktigt beslut om totalförsvarets inriktning, inte ställa

sig bakom de förändringar som förordas i motionerna Fö11

yrkande10(v) och Fö426 yrkande 1 (v), som därför bör avslås

av riksdagen.

I motion Fö7 (mp) hänvisar motionärerna till de riktlinjer för

försvarspolitiken som tidigare föreslagits i motion

1990/91:Fö201. Sålunda förordas en försvarsorganisation som

inriktar sig mot en bred hotbild -- miljöhot, sociala hot och

framtida möjliga militära hot -- och som baserar sig på en

värnplikt som utvecklas till en allmän värntjänst för både män

och kvinnor. Försvarspolitiken kan inte förändras från dag till

annan, men motionärerna anser det vara av utomordentlig vikt att

den nödvändiga omstruktureringen av försvaret inleds redan

kommande budgetår. Som ett led häri förordas en rad åtgärder som

kommer att påverka utgiftsramen. En inledande strukturförändring

av armén och flygvapnet beräknas kunna spara vardera 500 milj.

kr. under budgetåret 1991/92. Ytterligare 2000 milj. kr.

bedöms kunna frigöras genom en nedläggning av JAS-projektet.

Tillsammans med vissa andra åtgärder uppskattas de totala

besparingarna till 3146 milj.kr. Försöksutbildning i

miljövärn, förbättringar i repetitionsutbildningen i jämförelse

med regeringens förslag samt anskaffning av skyddsutrustning

m.m. ökar å andra sidan kostnaderna med 712 milj.kr., vilket

sammantaget leder till ett yrkande att utgiftsramen bör

fastställas till 32179 milj.kr.

Utskottet konstaterar att den inriktning som i motion

Fö7(mp) föreslås för det militära försvaret i grundläggande

avseenden avviker från den försvarsstruktur som lagts fast i

1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, FöU11, rskr.30).

Regeringens budgetförslag utgår från den allmänna inriktningen i

detta beslut. Utskottet är i avvaktan på underlag för det nya

fleråriga totalförsvarsbeslutet 1992 inte berett att förorda

någon annan principiell inriktning av det militära försvaret och

kan därför inte godta de förslag om förändrad utgiftsram för

budgetåret 1991/92 som föreslås i motionens yrkanden 13, 18,

21--24 och 31. Motionen bör därför avslås av riksdagen såvitt nu

är i fråga.

I motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp) och Fö17 (c) framhålls på

skilda sätt att det militära försvaret innehåller sådana brister

att ett resurstillskott erfordras i förhållande till den av

regeringen föreslagna utgiftsramen. I motion Fö6 (m) anförs

således att endast ett mindre antal av krigsorganisationens

förband och system har kunnat anpassas till hotutvecklingen i

omvärlden. Brigadernas materiel uppvisar t.ex. allvarliga

brister. Stridsfordonen är omoderna. I syfte att skapa

handlingsfrihet inför det förestående långsiktiga

försvarsbeslutet föreslås i motionen att utgiftsramen höjs med

1320 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag. Detta

skulle ge utrymme för utökade materielbeställningar inom armén

och marinen med 420 resp. 400milj.kr., förstärkt

repetitionsutbildning med 300 milj.kr. samt för att organisera

ytterligare en jaktdivision J 35.

Motion Fö8 (fp) understryker behovet att förstärka kvaliteten

materiellt och personellt inom försvarsmakten. Motionen hänvisar

till riksdagens beslut (prop. 1988/89:80, FöU14, rskr. 294) att

förstärka den militära utgiftsramen under två år för att

säkerställa handlingsfrihet inför ett tänkt försvarsbeslut år

1991. Dessa särskilda medel har enligt motionärerna haft

betydelse för det angivna syftet, men de har också gått åt till

projekt som aldrig kommer att kunna fullföljas. Oaktat det

statsfinansiella läget anser motionärerna det nödvändigt att för

det kommande budgetåret utöka utgiftsramen med 400 milj.kr. till

totalt 32113 milj.kr. Genom denna åtgärd skulle dels delar av

1987 års försvarsbeslut säkrare kunna fullföljas, dels en viss

sanering kunna ske av försvarsmaktens ekonomi. Sammantaget anses

detta kunna underlätta ställningstagandena inför nästa

försvarsbeslut.

Motion Fö15 (m) behandlar olika åtgärder för att förstärka det

svenska sjöförsvaret, vilket enligt motionärerna anses

nödvändigt främst med hänsyn till de fortsatta

ubåtskränkningarna. Marinen föreslås därför tilldelas

ytterligare 100 milj.kr. för att klara finansieringen av

projektet Ubåt 90 och 300 milj.kr. för att kunna anskaffa

organisationsbestämmande materiel till ännu en ubåtsjaktstyrka.

Tillhopa förordas således att den militära ramen utökas med 400

milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit.

I motion Fö17 (c) anförs att vårt totalförsvar behöver både

moderniseras och förstärkas för att kunna svara upp mot de av

riksdagen uppställda målen. Det militära försvaret brottas med

stora svårigheter eftersom tilldelade resurser inte svarar mot

givna uppgifter. Enligt motionärerna är det viktigt att

genomföra omstruktureringar och effektiviseringar men det krävs

ändå ett resurstillskott. Sålunda föreslås i skilda yrkanden

(yrk. 4--5 och 12--15) ytterligare 200 milj.kr. till armén och

75 milj.kr. till marinen för materielanskaffning, 300 milj.kr.

till utökad repetitionsutbildning vid samtliga försvarsgrenar

samt att 50milj.kr. extra avsätts för att höja dagersättningen

till de värnpliktiga. Tillsammans medför detta ett krav på att

utgiftsramen för det militära försvaret höjs med 625 milj.kr.

för budgetåret 1991/92 utöver propositionens förslag. Härutöver

föreslås i motionens yrkanden 6 och 7 dels att det i 1992 års

försvarsbeslut anvisas medel för att möjliggöra finansieringen

av Haubits 77 B och Ubåt 90, utan att dessa projekt för sitt

genomförande skall behöva föranleda omplanering av andra

materielprojekt inom armén och marinen, dels att anskaffningen

av amfibiebåtar skall ske så att amfibiebataljonerna kan

krigsorganiseras utan tidsutdräkt.

Som framgått av det föregående, i den del som behandlar den

försvarspolitiska inriktningen, bör budgetåret 1991/92 betraktas

som ett mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder, där det

gäller att med hjälp av säkerhetspolitiskt acceptabla

besparingar säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför

ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Vad som nu föreslås i

motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp), Fö15 (m) och Fö17 (c) är

ytterligare tillskott för samma syfte eller, i vissa fall, medel

för ny verksamhet. Enligt utskottets mening bedöms de av

motionärerna föreslagna rampåslagen inte utgöra nödvändiga

förutsättningar för att kunna upprätthålla den handlingsfrihet

som här är i fråga. När det gäller de redovisade nya behoven

anser utskottet att dessa får vägas mot andra angelägna behov i

samband med den samlade översynen av uppgifter och resurser i

förestående totalförsvarsbeslut. Inte heller bör riksdagen nu

göra ett uttalande om den framtida finansieringen av Haubits

77B och Ubåt 90 i enlighet med förslaget i motion Fö17 yrkande

6 (c) eller om anskaffning av amfibiebåtar enligt yrkande 7.

Utskottet anser sammanfattningsvis att regeringens förslag

till utgiftsram för det militära försvaret bör fastställas och

de nu aktuella motionerna avslås såvitt de avser förändringar av

denna ram i förhållande till regeringens förslag eller avser

utfästelser inför 1992 års försvarsbeslut. Utgiftsramen för

budgetåret 1991/92 bör således fastställas till

31713000000 kr. i prisläget februari 1990.

Utskottet föreslår också att riksdagen lämnar regeringen

begärda bemyndiganden att dels justera utgiftsram och

beställningsbemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen, dels

justera utgiftsramen på grund av över- eller underutnyttjanden

under budgetåret 1990/91, dels medge att utgiftsram och

beställningsbemyndiganden får överskridas om det behövs av

beredskapsskäl.

Utskottet förutsätter att regeringen under budgetåret 1991/92

anpassar utnyttjandet av beställningsbemyndiganden och

anslagsmedel inom utgiftsramen till den inriktning av det

militära försvaret som riksdagen bestämt.

Den civila delen av totalförsvaret

Inledning

Enligt de principer för finansiering av beredskapsåtgärder

inom totalförsvarets civila del som fastställdes genom 1987 års

totalförsvarsbeslut skall följande funktioner tilldelas medel ur

en gemensam ekonomisk planeringsram, nämligen Civil ledning och

samordning, Befolkningsskydd och räddningstjänst, Psykologiskt

försvar, Hälso- och sjukvård m.m., Livsmedelsförsörjning m.m.,

Transporter, Socialförsäkring m.m., Arbetskraft,

Energiförsörjning, Försörjning med industrivaror och Kyrklig

beredskap.

Beredskapsförberedelser inom affärsverkens ansvarsområden

finansieras med egna medel. Undantag härifrån utgörs av statens

järnvägar, statens vattenfallsverk och luftfartsverket som

finansierar sina beredskapsåtgärder med såväl egna som

anslagsmedel.

Beredskapsförberedelser inom övriga funktioner finansieras

inom ramen för myndigheternas ordinarie förvaltningsanslag.

Utöver den verksamhet som bekostas av statliga verk och

myndigheter betalas beredskapsförberedelserna även av kommuner

och landsting samt av näringslivet.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern erinrar inledningsvis om att den ekonomiska

planeringsramen för totalförsvarets civila del, som berör olika

huvudtitlar och består av såväl förslagsanslag som

reservationsanslag, för budgetåret 1989/90 fastställdes till

1779,3 milj.kr. Utgående reservationer på reservationsanslagen

avseende budgetåret 1989/90 uppgår till 800,9 milj.kr. och

disponeras av myndigheterna under kommande budgetår. Utfallet

under förslagsanslagen visar att dessa sammanlagt har

underutnyttjats med 7 milj.kr.

För budgetåret 1990/91 fastställdes den ekonomiska

planeringsramen för totalförsvarets civila del till 2 040,448

milj.kr. (prop. 1989/90:100, bil.6, FöU7, rskr. 226). För

budgetåret 1991/92 beräknar försvarsministern enligt närmare

redogörelse i propositionen ifrågavarande ram i beräknat

genomförandeprisläge 1991/92 exkl. mervärdeskatt till

1993418000 kr. Av detta belopp hänför sig 1637600000

kr. till fjärde huvudtiteln.

Försvarsministern konstaterar att ramen för den civila delen

av totalförsvaret är en planeringsram. Den är, framhåller han,

av sådan teknisk natur att den varken kan under- eller

överskridas. Medel ur ramen anvisas de enskilda anslagen inom

denna och belastningen hänförs också till anslagen enskilt. En

hemställan från överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) om

tillgodoräknande under budgetåret 1991/92 av ett

underutnyttjande av ramen under budgetåret 1989/90 med 7

milj.kr. får därför, uppger försvarsministern, bero.

I propositionen föreslår regeringen vidare på

försvarsministerns förslag att riksdagen liksom tidigare år

lämnar vissa bemyndiganden.

Försvarsministern tar också upp frågan om kompensation för

mervärdeskatt i samband med skyddsrumsbyggande. Han erinrar om

att en ändring av 14 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, som

trädde i kraft den 1 januari 1991, av i propositionen närmare

redovisade skäl medfört behov av en ändring av 55 § sjätte

stycket civilförsvarslagen (1960:74).

Utskottet

I motion Fö7 (mp) föreslår motionärerna att vissa funktioner

inom den civila delen av totalförsvaret tillförs sammanlagt

648milj.kr. utöver regeringens förslag. Funktionen Civil

ledning och samordning vill motionärerna sålunda förstärka med

20 milj.kr. för ökade statliga bidrag till kommunerna för

vattenförsörjningsberedskapen och med 20 milj.kr. för stöd till

beredskapen inom den kommunaltekniska försörjningen i övrigt.

Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst bör enligt

motionärerna tillföras 270 milj.kr. mer än regeringen föreslår.

Av beloppet preciseras 100 milj.kr. vara avsett för byggande av

skyddsrum och skyddade utrymmen och 70 milj.kr. för ökad

utbildning och materielanskaffning inom ABC-skyddets område.

Motionärerna anser det vidare nödvändigt att för funktionen

Hälso- och sjukvård m.m. avsätta 160 milj.kr. mer än regeringen

föreslår. De pekar därvid på behovet av medel för

försöksverksamhet med utbildning av värnpliktiga inom

vårdsektorn och ökad beredskapslagring av återanvändbar

sjukvårdsmateriel. Till funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.

och en föreslagen ny funktion, benämnd Kärngårdar, yrkas i

motionen ett tillskott om tillhopa 100 milj.kr. Av medlen avses

50 milj.kr. för uppbyggnad av livsmedelslager med kärngårdarna

som bas enligt kontrakt med jordbruksnämnden. Kärngårdarna, för

vilka resten av tillskottet avses, skall enligt motionärerna ha

en egen oberoende energiförsörjning och etablera egna kvarnar,

slakterier och mejerier. Funktionen Energiförsörjning föreslås

förstärkas med 78 milj.kr.

Därutöver har i motionen Fö7 yrkande 13 (mp) föreslagits en

ökning med 100 milj.kr. utöver regeringsförslaget av anslaget

Arméförband: Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Medelsförstärkningen avses bl.a. för miljövårdsutbildning och

ekologiska demonstrationsgårdar. Frågan har sålunda anknytning

till den civila delen av totalförsvaret men har i det föregående

med hänsyn till det berörda anslagets karaktär behandlats som en

fråga rörande det militära försvaret.

Motionärerna har vidare i yrkande 14 föreslagit att riksdagen

under anslaget Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila

delen av totalförsvaret anvisar 50,65 milj.kr. eller 3 milj.kr.

utöver regeringens förslag. Utskottet återkommer till detta

yrkande i det följande vid behandlingen av anslagen för den

civila delen av totalförsvaret.

Utskottet har bedömt att de i motion Fö7 (mp) föreslagna

tillskotten av medel bör, bortsett från de båda nyss berörda

yrkandena, medföra en motsvarande uppräkning av den ekonomiska

ramen. Den ram på 1993418000 kr. som regeringen föreslår

för nästa budgetår skulle därmed behöva höjas med 648 milj.kr.

till 2641418000 kr. för att inrymma de i motion Fö7 (mp)

föreslagna åtgärderna.

Jordbruks- och socialutskotten har i sina yttranden över

propositionen och därtill knutna motioner avstyrkt att

ytterligare medel i enlighet med motion Fö7 (mp) anvisas till

funktionerna Livsmedelsförsörjning m.m. resp. Hälso- och

sjukvård m.m. Jordbruksutskottet har också avstyrkt tillkomsten

av en ny funktion Kärngårdar.

Försvarsutskottet är inte berett att förorda att det

utöver regeringens förslag tillförs medel över statsbudgeten för

totalförsvarets civila del. Samma uppfattning har kommit till

uttryck i lämnade yttranden i den mån de berör frågan. Den av

försvarsministern förordade ekonomiska ramen för nästa budgetår

för totalförsvarets civila del bör sålunda fastställas enligt

regeringens förslag i avvaktan på ett ställningstagande till den

långsiktiga inriktningen av totalförsvaret och den därmed

sammanhängande fördelningen av resurser mellan totalförsvarets

olika delar. Det kan också framhållas att det sammantaget står

tämligen stora reservationer från tidigare år till förfogande på

reservationsanslag inom den för den civila delen av

totalförsvaret avsedda ekonomiska ramen. Ett visst

underutnyttjande av de dit förda förslagsanslagen har också

kunnat konstateras.

Motion Fö7 (mp) bör sålunda enligt utskottets mening avslås i

här berörda delar och riksdagen fastställa att anslagen på

statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets

civila del för budgetåret 1991/92 förs upp med sammanlagt

1993418000 kr. beräknat i genomförandeprisläget 1991/92.

Utskottet har tagit del av vad föredragande statsrådet har

anfört om det ekonomiska utfallet för budgetåret 1989/90 och vad

han i övrigt har anfört om ekonomiska resurser för

totalförsvarets civila del. Propositionen bör i dessa delar

läggas till handlingarna.

Riksdagen bör enligt utskottets mening anta den föreslagna

ändringen av 55 § civilförsvarslagen. Utskottet återkommer till

denna fråga i samband med behandlingen av propositionens förslag

rörande de värnpliktigas förmåner, vilka bl.a. aktualiserar

andra ändringar i nämnda lag.

Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande

statsrådet Roine Carlsson i propositionens bilaga 1 har anfört

om skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot.

Utskottet behandlar vidare vad föredragande statsrådet Ingela

Thalén i propositionens bilaga 2 har anfört om totalförsvarets

hälso- och sjukvård m.m. Till detta avsnitt har också förts

behandlingen av motionerna So425 yrkande 3 (fp) och So457

yrkande 1--2 (fp), vilka behandlar möjligheterna att producera

infusionslösningar, samt motionerna Fö2 (m) och Fö8 yrkande 17

(fp).

Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot

Föredragande statsrådet

Försvarsministern hänvisar till den internationella

utvecklingen och anför att NATO-doktrinen håller på att

förändras i riktning mot en minskad roll för kärnvapnen. Han

framhåller också att de markbaserade medeldistanskärnvapnen

håller på att försvinna som följd av det s.k. INF-avtalet, och

att USA och Sovjetunionen förhandlar om en reduktion av de

strategiska kärnvapenstyrkorna med 30--50 %. Trots detta kommer

dock en betydande kärnvapenkapacitet att finnas kvar liksom

risken för att en kärnvapenanvändning av något skäl skulle

initieras i en kris.

Försvarsministern pekar också på de förhandlingar som förs med

syfte att nå ett förbud mot utveckling, anskaffning, innehav och

användning av kemiska stridsmedel. Han uppmärksammar USAs och

Sovjetunionens beslut att reducera sina kemiska arsenaler men

konstaterar samtidigt att allt fler länder skaffar sig egen

C-vapenkapacitet. Det senare tillsammans med den biotekniska

forskningens möjligheter att storskaligt framställa än giftigare

kemiska stridsmedel kan dock i framtiden innebära nya och

svårbedömda hot.

När det gäller biologiska stridsmedel konstaterar

försvarsministern att den år 1975 ikraftträdda konventionen mot

sådana stridsmedel saknar kontroll- och verifikationsprocedur.

Den biotekniska forskningen ger också möjligheter att ta fram

biologiska stridsmedel med helt nya egenskaper.

Försvarets forskningsanstalt (FOA), som på regeringens uppdrag

granskat gällande inriktning av skyddet mot icke-konventionella

stridsmedel, har funnit att den inriktning mot ett förbättrat

skydd som gavs i försvarsbesluten 1982 och 1987 ännu inte lett

till en tillfredsställande och balanserad beredskap.

Försvarsministern instämmer i denna bedömning och anser att

målen för ABC-skyddet enligt 1987 års försvarsbeslut skall gälla

som en allmän vägledning i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut.

Härvid skall skyddet mot kemiska stridsmedel tillmätas särskild

vikt och den initiala försvarsförmågan prioriteras.

Civilbefolkningen bör få ett skydd för överlevnad vid

sidoverkan av kärnvapen, vid insats av kemiska stridsmedel och

vid förtäckt användning av biologiska stridsmedel. Vidare skall

vissa utvalda viktiga totalförsvarsfunktioner ges ett skydd som

gör att de kan lösa sina uppgifter även där B- eller

C-stridsmedel utnyttjas eller vid radioaktivt nedfall. Högt

prioriterade lednings- och informationsfunktioner skall kunna

verka även efter en elektromagnetisk puls från kärnvapen.

Indikationerna på en ändrad hotbild gör det enligt

försvarsministern angeläget med fortsatt forskning inför

framtida ställningstaganden. Den beredningsgrupp för ABC-frågor

som FOA föreslagit bör organiseras.

Utskottet

Utskottet erinrar om den inriktning avseende ABC-skyddet som

angavs senast i 1987 års försvarsbeslut och biträder

försvarsministerns uppfattning att gällande inriktning bör vara

vägledande i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut. Utskottet har

inget att invända mot vad föredragande statsrådet har anfört i

dessa frågor.

Totalförsvarets hälso- och sjukvård m.m.

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet hänvisar inledningsvis till att

inriktningen för den civila hälso- och sjukvården i krig lades

fast för en femårsperiod genom 1987 års försvarsbeslut (prop.

1987/88:95, bil. 4, FöU11, rskr. 310), varvid åtgärder för att

tillgodose behovet i krig av sjukvårdsmateriel av

förbrukningskaraktär och läkemedel prioriterades.

När det gäller inriktningen i stort för funktionen

konstaterar socialministern att det till största delen är

försörjningen med läkemedel och förbrukningsvaror som har

begränsat hälso- och sjukvårdens uthållighet under kris och

krig. Hon understryker att hälso- och sjukvården i krig skall

ses som en sammanhängande totalförsvarsfunktion bestående av

civila och militära delar där en helhetssyn präglar

verksamheten. Med hänvisning till det senaste försvarsbeslutet

betonar hon det angelägna i en utökad och förbättrad samverkan

främst mellan socialstyrelsen, överbefälhavaren och

sjukvårdshuvudmännen.

Socialministern anser att de principer som i 1987 års

försvarsbeslut lades fast för den civila hälso- och sjukvården i

krig i huvudsak fortfarande skall gälla. Hon vill dock i några

avseenden fästa uppmärksamheten på vissa ändrade förhållanden.

Sålunda kan de förändringar av hotet, bl.a. synen på förvarning,

som försvarsministern tidigare har redovisat komma att återverka

på hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Vidare kan

tidigare uppfattning om behovet av vårdinsatser och

resursförbrukning för den fredsmässiga sjukvården i krig komma

att förändras som följd av ett utredningsarbete i

socialstyrelsen. Det är enligt socialministern angeläget att

socialstyrelsen får fortsätta arbetet härmed och med systemet

för reglering och ransonering inom sjukvårdens försörjning.

I fråga om ledningen av hälso- och sjukvården i krig anför

föredragande statsrådet att socialstyrelsen även

fortsättningsvis bör vara funktionsansvarig myndighet för

funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Socialstyrelsen kommer med

utgångspunkt från detta ansvar att få en viktig roll att

utvärdera olika kommunala och landstingskommunala verksamheter.

Som ett led i denna utveckling har socialministern anmält (prop.

1990/91:100, bil. 7) behov av en organisationsöversyn av

socialstyrelsens beredskapsverksamhet varvid också skall prövas

möjligheterna till ytterligare samordning med försvarsmakten.

Beträffande sjukvårdens försörjning under kriser och krig

redovisar socialministern de åtgärder som sedan 1987 års

försvarsbeslut har vidtagits när det gäller lagring och

produktionskapacitet. Av de medel som då anvisades har hittills

270 milj.kr. använts för att köpa sjukvårdsmateriel, och det

kommer att ta ytterligare två år innan anskaffningen är

fullföljd. Enligt socialministern kommer då sjukvårdens

uthållighet i krig att ha ökat väsentligt.

Vid valet av beredskapsåtgärder prioriterar socialministern

förberedelser för inhemsk produktion före beredskapslagring av

färdigvaror där detta är möjligt med hänsyn till krigets krav

och ekonomin. När det gäller försörjningen med läkemedel

föreslås som grundläggande princip att en ökad lagring så långt

möjligt knyter an till den fredstida sjukvårdens behov och till

de rutiner som gäller för läkemedelsförsörjningen i fred.

Socialministern förordar således inte någon lagstiftad

lagringsskyldighet för läkemedel utan bedömer att pågående

utbyggnad av beredskapslagren och initierade åtgärder skall ge

en god uthållighet för försörjningen i kris och krig.

Enligt socialministerns uppfattning kan en vidgad statlig

beredskapslagring av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär,

utöver den som tidigare har beslutats, inte rekommenderas. Hon

anser det i stället vara lämpligare att med utgångspunkt i

fredssjukvårdens behov och med stöd av avtal mellan staten och

sjukvårdshuvudmännen genomföra denna ökade lagerhållning hos

sjukvårdshuvudmännen eller hos producenter, importörer och

leverantörer. Det bör ankomma på socialstyrelsen att övervaka

denna överlagring.

Försörjningen med infusionsvätskor bör enligt socialministern

ges andra principiella lösningar än för läkemedel och

förbrukningsartiklar. Bakgrunden är att behovet av

infusionsvätskor i krig bedöms öka till ca 15 gånger

fredsförbrukningen samt att lagring och transporter skapar

särskilda problem. Socialstyrelsen har föreslagit att tillgången

på infusionslösningar säkerställs genom en kombination av

åtgärder för att upprätthålla en fredstida produktion,

anskaffning av s.k. minifabriker samt lagring till en beräknad

kostnad av ca 160 milj.kr. Enligt socialministern är det

synnerligen angeläget att säkerställa tillgången på

infusionslösningar. De totala behoven bör dock ses över, bl.a.

mot bakgrund av den något förändrade synen på hotet och därav

beroende modifierade försvarsprinciper, men också med hänsyn

till de vårdprinciper som kommer att gälla i krig. Då bör också

enligt statsrådet prövas i vilken utsträckning vissa sjukhus i

krig kan medverka i tillverkningen av infusionsvätskor.

Socialministern behandlar också personalförsörjningen för

hälso- och sjukvården i krig. Hon bedömer att de samlade

personaltillgångarna inom fredssjukvården är tillräckliga även

under ett konventionellt krig av stor omfattning och intensitet.

Detta förutsätter dock att personalen kan fördelas och utnyttjas

effektivt inom totalförsvarets sjukvård, vilket hittills inte

varit fullt möjligt. Sedan denna brist uppmärksammats i 1987 års

försvarsbeslut har socialstyrelsen i samverkan med

sjukvårdshuvudmännen utvecklat ett register för

personalförsörjningen. Nu har detta register tagits i bruk och

socialministern anser att bristerna inom personalförsörjningen

kommer att vara avhjälpta inom de närmaste åren.

Utbildningen inom totalförsvarets hälso- och sjukvård har i

tidigare försvarsbeslut getts hög prioritet. Det är

socialministerns uppfattning att denna utbildning även

fortsättningsvis skall prioriteras högt.

Socialministern hänvisar till den behandling som frågan om

helikoptrar för sjukvårdstransporter fick i 1987 års

försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, bil. 4, FöU11, rskr. 310).

Enligt detta borde sjuktransportkapaciteten med helikopter

förstärkas för att kunna svara mot behoven i krig och denna

utökning ske på ett sätt som jämväl tillgodosåg fredsmässiga

behov. Verksamheten borde organiseras i landstingskommunal och

statlig regi samordnat med försvarsmakten, rikspolisstyrelsen

och privata helikopterföretag. Vissa statliga medel avsattes

även för ändamålet på vissa villkor, och ansvaret för civila

akuta luftburna sjuktransporter föreslogs föras över från

rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen.

Försvarsbeslutets intentioner har dock ännu inte kunnat

förverkligas, bl.a. beroende på ett varierande intresse från

sjukvårdshuvudmännens sida att delta i frågans lösning. Ett steg

på vägen togs dock i december år 1989 då en särskild

förhandlingsdelegation (helikopterdelegationen) tillkallades med

uppgift att träffa erforderliga avtal om helikoptrar för

sjuktransporter. När ärendet anmäldes i 1990 års

budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil.7) anförde

föredragande statsrådet att det var nödvändigt att ändra 6 §

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) så att sjukvårdshuvudmännen

får det samlade ansvaret för sjuktransporter enligt denna lag.

Socialministern framhåller nu, med stöd av uppgifter från

helikopterdelegationen, att det i vissa från beredskapssynpunkt

viktiga orter finns förutsättningar att påbörja en uppbyggnad av

en helikopterorganisation enligt intentionerna i 1987 års

försvarsbeslut. Hon avser att återkomma med en närmare

redovisning för hur denna fråga utvecklas.

Enligt socialministern bör huvudmannaskapsfrågan för

sjuktransporter nu lösas. Staten och sjukvårdshuvudmännen har

träffat avtal om att sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1992 tar

över ansvaret för akuta luftburna transporter och att

rikspolisstyrelsens motsvarande ansvar då upphör. Mot bakgrund

härav bör sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter

enligt hälso- och sjukvårdslagen utvidgas, vilket föranleder en

ändring i lagens 6 §.

I 1987 års försvarsbeslut lades finansieringsprinciper

fast med innebörd att den som upprätthåller verksamhet under

kriser och krig skall svara för de administrativa kostnaderna,

medan staten skall svara för kostnaderna för

beredskapsinvesteringar. Inom hälso- och sjukvårdsområdet gäller

dock att sjukvårdshuvudmännen skall svara för kostnaderna för

den fredsmässiga hälso- och sjukvårdens försörjningsuthållighet

under ett förkrigsskede och under neutralitet eller i krig,

medan staten skall svara för i krig tillkommande behov av

sjukvård till följd av krigsskador.

Socialministern anför att landstingsförbundet har deklarerat

att sjukvårdshuvudmännen inte har praktiska och ekonomiska

möjligheter att svara för den fortsatta fredssjukvårdens

försörjningsuthållighet under kriser och i krig. Enligt hennes

mening bör de allmänna principerna för finansiering av

beredskapsförberedelser inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.

enligt 1987 års försvarsbeslut ligga fast. Finansieringen av

överlagringen hos sjukvårdshuvudmännen för den kvarvarande

fredsmässiga sjukvården bör dock ske enligt principen delat

kostnadsansvar. Staten bör således genom riktade bidrag svara

för kapitalkostnaderna för att utöka lagren, medan

sjukvårdshuvudmännen bör ha kostnadsansvaret för driften, inkl.

lokaler och administration.

Landstingsförbundet har förklarat att med rådande finansiella

svårigheter och i en situation där landstingsskatten inte kan

öka, det är omöjligt för sjukvårdshuvudmännen att ta på sig nya

arbetsuppgifter och tillhörande kostnader. Med hänsyn härtill

anser socialministern att det bör övervägas att under en

övergångsperiod införa ett särskilt statligt driftbidrag utöver

bidraget till kapitalkostnaderna. Detta bör i så fall regleras i

ett avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. De årliga

bidragen för detta ändamål uppskattas till högst 5 milj.kr. för

en överlagring som motsvarar en månads fredsförbrukning.

Kostnaderna för överlagringsåtgärder för läkemedel och

förbrukningsmateriel för en månads uthållighet beräknar

socialministern till 10 milj.kr. Härtill kommer kostnader för

lagring av importerade insatsvaror.

Utskottet

Utskottet konstaterar att föredragande statsrådet i

propositionen föreslår att de principer för hälso- och

sjukvården i krig som angavs i 1987 års försvarsbeslut i

huvudsak fortfarande skall gälla i avvaktan på ett nytt

långsiktigt försvarsbeslut. I detta beslut fastslogs att

funktionen Hälso- och sjukvård m.m. utgör en mycket viktig del

av det samlade totalförsvaret och att en god beredskap inom

denna del stärker trovärdigheten för våra övriga

försvarsansträngningar. I beslutet underströks också att hälso-

och sjukvården skall ses som ett sammanhängande system som är

sammansatt av civila och militära delar. Vikten av en utökad och

förbättrad samverkan främst mellan socialstyrelsen,

överbefälhavaren och sjukvårdshuvudmännen betonades.

I 1987 års försvarsbeslut, liksom i tidigare beslut,

uppmärksammades också brister i denna funktion som allvarligt

begränsade dess uthållighet i förhållande till de bedömda

behoven och i jämförelse med uthållighetsnivån inom flertalet

andra funktioner inom totalförsvaret. Bristerna hänförde sig

främst till den otillfredsställande beredskapen beträffande

försörjningen med sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. I

såväl 1982 som 1987 års försvarsbeslut prioriterades därför

särskilda satsningar för att tillgodose behovet i krig av

sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och läkemedel.

I syfte att belysa i vilken utsträckning inriktningen i 1987

års försvarsbeslut och den särskilda ekonomiska satsning som där

gjordes hade genomförts och följts upp, anordnade utskottet

hösten 1988 en offentlig utskottsutfrågning med ett antal

företrädare för berörda departement och myndigheter. Utskottet

erinrar också om att frågorna och problemen rörande den nu

aktuella och synnerligen viktiga funktionen ägnades särskild

uppmärksamhet inom 1988 års försvarskommitté, i vilken en

särskild arbetsgrupp utarbetade och sedermera offentliggjorde en

rapport innehållande en redovisning av arbetsgruppens

överväganden och förslag, (SOU 1990:108) 5 rapporter från 1988

års försvarskommitté.

I propositionen konstaterar socialministern att genomförandet

av 1987 års försvarsbeslut nu börjat ge påtagliga resultat; goda

förutsättningar uppges föreligga för en samlad planering av

sjukvårdens resurser med ett effektivt utnyttjande av resurserna

under kriser och i krig och för att bringa sjukvården i balans

med övriga delar av totalförsvaret. Det angelägna i att uppnå

balans i uthållighetshänseende betonades också mycket starkt i

detta försvarsbeslut. Socialministern anser dock att det ännu

finns kvarvarande problem, främst när det gäller

helikopterkapacitet för sjuktransporter i krig och de

ansvarsfrågor som därvid berörs. Hon anser det angeläget att

huvudmannaskapsfrågan för sjuktransporter nu får en lösning och

föreslår en utvidgning av sjukvårdshuvudmännens ansvar för

sjuktransporter enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

något som föranleder en ändring i denna lags 6 §. Ändringen

innebär att sjukvårdshuvudmännen får ett fullständigt

huvudansvar för sjuktransporter inom lagens bestämmelser, varvid

det åligger landstingen att bedöma behovet av alla olika slags

sjuktransporter inom sitt sjukvårdsområde, överväga hur

tillgängliga sjuktransportresurser bäst kan användas och

planera enligt lagen erforderliga åtgärder -- inkl. de särskilda

behov som kan föreligga till följd av kris- och

krigsförhållanden.

Socialministerns förslag avseende utvidgning av

sjukvårdshuvudmännens ansvar för alla slags sjuktransporter,

inkl. helikopterburna transporter, berörs i två motioner.

I motion Fö2 (m) yrkas avslag på förslaget till ändring i

hälso- och sjukvårdslagen. Motionären hänvisar bl.a. till

beslutet för några år sedan att föra över ansvaret för

ambulanstransporter från räddningstjänsten till

sjukvårdshuvudmännen, en förändring som enligt motionären på

flera platser ledde till dubbla organisationer och en kraftig

fördyring. Vidare ifrågasätter han Landstingsförbundets mandat

att teckna avtal som innebär finasiella åtaganden för

landstingen och framhåller de viktiga uppgifter för sjöräddning

och fjällräddning som den befintliga statliga

helikopterorganisationen har. Motionären anser således att det

statliga ansvaret för denna verksamhet bör bestå och att även

ansvaret för att driva verksamheten i fred bör vara en statlig

angelägenhet.

I motion Fö12 (s) framhåller motionären att det är av allra

största vikt att ett heltäckande nationellt system för luftburna

helikoptertransporter skapas. Han återger att vid de i

propositionen nämnda förhandlingarna mellan

helikopterdelegationen och sjukvårdshuvudmännen de senare ställt

sig kallsinniga till att delta i verksamheten med flygburna

sjuktransporter i enlighet med intentionerna i senaste

försvarsbeslut. Motionären föreslår mot den bakgrunden att

regeringen, så snart dessa förhandlingar är slutförda, för

riksdagen redovisar resultatet av förhandlingarna och sin syn på

detta.

Socialutskottet, som försvarsutskottet anmodat avge ett

yttrande över propositionen i denna del och hithörande motioner,

erinrar om att frågan om ansvarsfördelning i fråga om

sjuktransporter med helikopter i såväl fred som krig har

diskuterats under en lång tid. Svårigheterna att lösa ansvars-

och finansieringsfrågorna har hittills förhindrat att en

effektiv organisation skapats för sådana transporter; frågan

måste därför få en lösning. Det är enligt utskottet angeläget

att ansvaret för helikopterverksamheten för sjuktransporter i

kris och krig klargörs. Eftersom föredragande statsrådet i

propositionen tillkännager sin avsikt att återkomma med en

redovisning av hur frågan utvecklas finns enligt socialutskottet

ingen anledning för riksdagen att uttala sig på det sätt som

föreslås i motion Fö12.

Socialutskottet anför vidare, i sitt yttrande över motion Fö2,

att sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter enligt

hälso- och sjukvårdslagen bör utvidgas till att omfatta även

luftburna sjuktransporter. Utskottet hänvisar därvid till det

avtal som numera finns mellan staten och landstingen och de

landstingsfria kommunerna om akuta luftburna sjuktransporter.

Motionsyrkandet avstyrks.

Försvarsutskottet har vid flera tidigare tillfällen, bl.a.

1988/89:FöU14, uppmärksammat helikoptertransportfrågorna och

därvid understrukit vikten av en snar och tillfredsställande

lösning på problemen. Utskottet emotser således den redovisning

som föredragande statsrådet aviserar i fråga om hur

helikopterverksamheten för sjuktransporter utvecklas för att

uppfylla intentionerna.

Utskottet delar föredragande statsrådets mening att

huvudmannaskapsfrågan för sjuktransporter nu måste lösas

och har ingen invändning mot det förslag till ändring i hälso-

och sjukvårdslagen som redovisas och som innebär att

sjukvårdshuvudmännen får ett fullständigt huvudansvar för

sjuktransporter inom detta lagrums bestämmelser. Utskottet

konstaterar att lagändringen utformats på ett sådant sätt att

det eftersträvade syftet åstadkoms genom minsta möjliga ändring

i själva lagtexten. Det framgår därvid av specialmotiveringen

att ändringen inte får förstås som en bestämmelse som ålägger

landstingskommunen att inom sin organisation hålla en

tillräcklig uppsättning av transportmedel av olika slag.

Lagändringen talar om huvudansvaret, inte om tekniska lösningar.

Utskottet biträder således socialutskottets mening att motion

Fö2 inte bör bifallas av riksdagen.

Av de skäl som anförs av socialutskottet bör enligt utskottets

mening inte heller motion Fö12 bifallas.

Socialutskottet har med sitt yttrande överlämnat två motioner

som tar upp frågor rörande försörjning med infusionsvätskor.

I motion So456 yrkande 3 (fp) begär motionärerna ett

tillkännagivande till regeringen om åtgärder för att garantera

Sverige tillgång på infusionslösningar. I motionen uppmärksammas

Sveriges ansvar att vara självförsörjande när det gäller blod

och blodprodukter och de hinder som finns för att detta mål

skall uppnås. Vidare uppmärksammas Sveriges importberoende av

infusionslösningar och framhålls att bättre nationella lösningar

måste skapas för att garantera tillräcklig produktion av sådana

lösningar i händelse av avspärrning och krig. Mot denna bakgrund

reses invändningar mot planerna på att lägga ner tillverkningen

vid Kabi Pharmacias anläggning i Matfors som skulle kunna ändras

från spolvätskor till infusionsvätskor. Enligt motionärerna

borde man i stället försöka lösa lönsamhetsproblemen vid denna

anläggning.

Liknande synpunkter framförs i motion So457 yrkande 1--2 (fp).

Mot bakgrund av att Sverige enligt motionären inte kan klara sin

infusionsvätskeförsörjning i ett krisläge och också i en

avspärrningssituation hamnar i ett bekymmersamt läge bör man

inte lägga ner fungerande enheter som den i Matfors utan försöka

lösa omställningen. Motionären begär tillkännagivanden om

behovet av inhemsk produktion av infusionslösningar och om Kabi

Matfors utmärkta förutsättningar att producera

infusionslösningar.

Socialutskottet hänvisar till att föredragande statsrådet

i propositionen understryker det angelägna i att åtgärder vidtas

för att säkerställa behovet av infusionsvätskor, samtidigt som

hon anför att försörjningen på detta område bör ges andra

principiella lösningar än de som övervägts för

förbrukningsmateriel och läkemedel, varvid hon dock anser att de

totala behoven bör ses över med hänsyn till bedömda hotbilder

och fastställda vårdprinciper, m.m. Socialutskottet anför att

Sveriges importberoende i fråga om infusionsvätskor är en

allvarlig svaghet i beredskapen för sjukvården i kris och krig

och delar därför motionärernas uppfattning att åtgärder måste

vidtas så att behovet av infusionslösningar kan säkerställas.

Utskottet förutsätter att regeringen utan särskilda uttalanden

från riksdagens sida kommer att följa nu pågående

förhandlingsarbete som syftar till att säkerställa inhemsk

produktion och att regeringen även i övrigt kommer att vidta

nödvändiga åtgärder för att säkerställa försörjningen på detta

område. Med detta avstyrker utskottet motionerna So456 yrkande 3

och So457.

Försvarsutskottet understryker det angelägna i att

försörjningen med infusionsvätskor inte får tillåtas bli en svag

länk inom sjukvården i kris och krig, lika litet som funktionen

som helhet får tillåtas bli en svag länk inom hela

totalförsvaret. Utskottet delar dock socialutskottets mening att

redovisningen i propositionen avseende planerade åtgärder inom

detta område är tillfyllest varför något uttalande av riksdagen

med den inriktning som förordas i dessa motioner inte erfordras.

Utskottet föreslår därmed att motionerna So456 yrkande 3 och

So457 yrkande 1--2 inte bifalls av riksdagen.

I motion Fö8 (fp) anförs, med hänvisning till den rapport som

utarbetades av den särskilda arbetsgruppen inom 1988 års

försvarskommitté (SOU:108) att det nu finns anledning att känna

en betydande tillförsikt när det gäller beredskapsläget för

sjukvården i kris och krig. Motionärerna noterar med

tillfredsställelse att propositionen till stor del grundas på

denna arbetsgruppsrapport och i denna redovisade överväganden,

slutsatser och förslag. Motionärerna har inga invändningar mot

vad som framförs i propositionen och förutser att sjukvårdsdelen

i ett sammanhängande totalförsvarsbeslut 1992 bör kunna framstå

som klart mer positiv än vid de senaste beslutstillfällena.

De anser att det är viktigt att regeringen och berörda organ

använder året 1991 till att verifiera läget och ta fram en

programplan med ett handlingsprogram för de åtgärder som ännu

återstår innan läget kan anses vara helt tillfredsställande. De

pekar därvid särskilt på frågan om förstärkning av

helikoptertransportkapaciteten.

Socialutskottet påpekar att regeringen enligt

propositionen avser att i programplaneanvisningar för

totalförsvarsmyndigheterna uppdra åt berörda organ inom

funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att under budgetåret 1991/92

vidta sådana förberedande åtgärder som erfordras för en

tillfredsställande försörjningsuthållighet. Enligt utskottet kan

motionärernas syfte förväntas bli tillgodosett varför något

initiativ från riksdagens sida inte är påkallat.

Försvarsutskottet delar socialutskottets mening därvidlag

och avstyrker i likhet med socialutskottet på denna grund att

motion Fö8 yrkande 17 bifalls av riksdagen.

Utskottet har, sammanfattningsvis, inget att invända mot vad

föredragande statsrådet har anfört om funktionen Hälso- och

sjukvård. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fö8

att det är tillfredsställande att åtgärder nu kan redovisas som

innebär att en funktion som länge betraktats som en av de

svagaste länkarna i vårt totalförsvar synes vara på väg att

uppnå en beredskapsnivå som är i god överensstämmelse med övriga

delar, även om ytterligare åtgärder krävs och området fortsatt

måste hållas under bestämd uppsikt. Utskottet vill i detta

sammanhang understryka att det är av största vikt att

uppbyggnaden av lagerhållningen med förbrukningsmateriel

fullföljs i enlighet med statsmakternas intentioner.

Totalförsvarets militära del

I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande

statsrådet i propositionen har anfört dels om verksamheten

budgetåret 1989/90 och läget inom försvarsmakten (s. 41--47),

dels om JAS 39-projektet samt om mark, anläggningar och lokaler

(s. 47--55), dels om det militära försvarets fortsatta

inriktning, inkl. anslagsförslagen till huvudprogrammen 1--4 (s.

55--86). Till avsnittet har också förts motionerna Fö201 yrkande

2 (mp), Fö408 (m), Fö409 (m), Fö411 (m), Fö412 (fp), Fö413 (v),

Fö415 (m), Fö417 (fp), Fö418 (m), Fö419 (m), Fö420 (fp), Fö421

yrkandena 1 och 3 (m, c), Fö422 (s), Fö423 (m), Fö424 (s), Fö425

yrkandena 1--4 och 6 (m), Fö426 yrkande 2 (v), Fö1 (m), Fö3

(fp), Fö4 (s), Fö5 (c), Fö6 yrkandena 4--10 och 13--16 (m), Fö7

yrkandena 4, 13 och 15--24 (mp), Fö8 yrkandena 7--9 (fp), Fö10

yrkandena 2 och 3 (m), Fö11 yrkande 2 (v), Fö13 (s), Fö15

yrkandena 2 och 3 (m) samt Fö17 yrkandena 1, 4--7 och 10--14 (c)

till den del de innefattar en annan inriktning av

totalförsvarets militära del än regeringen har förordat.

Verksamheten budgetåret 1989/90

Föredragande statsrådet

Försvarsministern redovisar vilken viktigare verksamhet som

har bedrivits under budgetåret 1989/90 och anför beträffande

armén att såväl repetitions- som grundutbildningen

genomförts med godtagbart resultat. Under året har 2900

värnpliktiga genomfört försök med en grundutbildning förkortad

till 5 månader. Utbildningsmålen för dessa värnpliktiga har

enligt chefen för armén kunnat nås endast med tvekan. Fortsatta

försök erfordras. Fastighetsunderhåll har endast kunnat

genomföras till 40 % av budgeterad omfattning. Planerad

anskaffning har till följd av tekniska problem i utvecklingen

inte kunnat ske av den slutfasstyrda granatkastarammunitionen

STRIX. Anläggningar har anskaffats i stort enligt plan. Anslagen

för ledning och förbandsverksamhet och för materielanskaffning

har underutnyttjats med tillsammans drygt 360 milj.kr.

När det gäller marinen anförs att förberedelserna för de

gemensamma ledningsorganisationerna Sydkustens marinkommando och

Ostkustens marinkommando har fullföljts och den nya

organisationen trätt i kraft den 1 juli 1990. Chefen för marinen

har prioriterat beredskap och ubåtsskydd, och en fortsatt hög

beredskap har upprätthållits. Materiel- och

fastighetsunderhållet har måst eftersättas.

Repetitionsutbildningen har kunnat utökas till följd av de

särskilda medel som tillförts för ändamålet. Huvuddelen av

ytattackfartygen har hållits rustade inom ramen för två

flottiljer. En kustkorvett har sjösatts och livstidsförlängning

har påbörjats för två ubåtar av typ Sjöormen. Utbyggnaden av

fasta system för undervattensbevakning har fortsatt. Marinens

anslag har underutnyttjats med totalt 33 milj.kr.

Flygvapnet har hållit anbefalld mobiliserings- och

insatsberedskap. Fortsatt personalbrist har resulterat i att

repetitionsutbildningen inte har kunnat genomföras i avsedd

omfattning och i att uppbyggnaden av transportdivisionen Tp 84

(Herkules) försenats. Utvecklingsarbetet har fortsatt inom flera

materielprojekt, bl.a. stridsledningscentraler, flygburen radar

och bombkapsel. Basutbyggnaden har fortsatt men behövt

omplaneras till följd av brist på medel. Flygvapnets anslag har

överskridits med sammanlagt drygt 10 milj.kr., bl.a. till följd

av ökat motorunderhåll på flygplan JA 37.

Inom huvudprogrammet operativ ledning har myndigheten

överbefälhavaren omorganiserats och en successiv anpassning

skett mot en ny organisation inom militärområdesstaberna.

Anslagen har underutnyttjats med tillsammans drygt 52

milj.kr., bl.a. genom förseningar i datautbyggnad och av vissa

ombyggnadsarbeten.

Utskottet

Utskottet har ingenting att anföra i anledning av föredragande

statsrådets redovisning av verksamheten under budgetåret 1989/90

och föreslår att riksdagen lägger denna del av propositionen

till handlingarna.

Läget inom försvarsmakten

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anför att det militära försvaret i många

avseende är bra. Den anställda personalen är kunnig. Anda och

motivation hos de värnpliktiga är god. Försvarsindustrin har

utvecklat och levererat materiel med hög standard. Många typer

av förband har dock minskat i antal och bara till del kunnat

moderniseras i takt med utvecklingen i omvärlden. Enligt

överbefälhavaren har detta lett till en försämrad

försvarsförmåga där stora delar av armé- och

kustartilleriförbanden är begränsat användbara direkt efter

mobilisering. Vidare finns brister i uthålligheten, främst för

flyg- och sjöstridskrafterna.

Specifikt för arméstridskrafterna redovisar

försvarsministern att inställda och avkortade

krigsförbandsövningar, i kombination med brist på

yrkesofficerare, lett till ett ökat behov av kompletterande

utbildning. Han pekar också på allvarliga brister i brigadernas

materiel, t.ex. pansarvärnsammunition som inte har verkan i

fronten på moderna stridsvagnar samt bristen på utrustning för

strid i mörker. Vidare är stridsfordonen omoderna. Sammantaget

innebär detta att förbandens utbildning och materiel måste

kompletteras för att förbanden skall kunna vara allsidigt

användbara och kunna lösa sina uppgifter direkt efter

mobilisering.

Marinens kvalificerade krigsförband bedöms kunna lösa sina

huvuduppgifter direkt efter mobilisering, men i vissa fall med

begränsad uthållighet. De delar som är begränsat krigsdugliga

kräver kompletterande utbildning och underhåll. Uppbyggnaden av

ubåtsskyddet och den förhöjda incidentberedskapen har medfört

reduceringar och senareläggningar i materielbeställningarna.

Underhållet har begränsats av samma skäl. Sammantaget har detta

medfört ett successivt växande behov av underhåll och materiell

förnyelse.

Försvarsministern anmäler att flygstridskrafterna har hög

beredskap och initialeffekt. Brist på personal, främst i övre

Norrland, begränsar dock beredskapen. En

kompletteringsutbildning krävs för att kunna öka uthålligheten.

Brister förekommer även när det gäller kvalificerade

jaktrobotar, vapen för markmålsbekämpning och materiel för

fältarbeten och skydd. Den försenade basutbyggnaden begränsar

också uthålligheten.

Det operativa ledningssystemet anses sammantaget ha en

godtagbar förmåga. Försvarsplaneringen är i allt väsentligt väl

genomarbetad på central och regional nivå men brist på

reservdelar minskar ledningssystemets uthållighet.

När det gäller den operativa förmågan hänvisar

försvarsministern till överbefälhavarens bedömning att

försvarsmakten behöver tid, i vissa fall avsevärd tid, för

kompletterande utbildning och materielanskaffning innan den är

beredd att möta ett stort upplagt angrepp som har till syfte att

ockupera hela eller delar av Sverige. Stridskrafternas numerär

medger att angrepp kan mötas i varje del av landet men

möjligheterna till samtidiga operationer i två riktningar är

begränsade.

Utskottet

Utskottet noterar att försvarsministern tar upp flera

allvarliga problem när det gäller läget inom försvarsmakten,

t.ex. materielens i vissa fall bristande modernitet,

arméförbandens bristande förmåga att uppträda och verka i

mörker, eftersatt materielunderhåll samt otillräcklig utbildning

och uthållighet hos många förband. Dessa brister framhålls och

diskuteras även på olika sätt i flera motioner, t.ex. i Fö6 (m),

Fö8 (fp) och Fö17 (c), och tas till utgångspunkt för förslag som

skulle kunna förbättra förbandens krigsduglighet. I motionen Fö6

anses även organisationen innehålla kvantitativa brister, t.ex.

för få förband för ubåtsjakt.

Enligt utskottets mening är det en central fråga hur åtgärder

för att rätta till brister skall avvägas mot förslag om ny

verksamhet och mot behovet av stukturella förändringar. Frågan

har fått allt större aktualitet efter hand som verkligheten

avlägsnat sig från målen under 1980-talet. I nuvarande

beslutsläge och statsfinansiella situation anser utskottet att

det är nödvändigt att reducera ambitionerna för bristtäckning

och strukturreformer till vissa förberedande åtgärder för att

säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför det nya

försvarsbeslutet.

Det hittills sagda innebär att utskottet inte har någon

erinran mot vad föredragande statsrådet har anfört om läget inom

försvarsmakten. Utskottet vill ändå, från principiella

utgångspunkter, tillägga att framtida propositioners

lägesbeskrivningar bör utvecklas vidare och ges ett klart

sammanhang med övervägandena om bristtäckning i förhållande till

andra förslag om verksamhetens inriktning. Det här sagda står i

överensstämmelse med vad utskottet har uttalat (FöU 1987/88:11,

s. 5) som följd av arbetet med 1987 års försvarsbeslut om

behovet att öka ambitionerna för uppföljning.

Redovisning av JAS 39-projektet

Föredragande statsrådet

Försvarsministern inleder sin redovisning av

JAS39-projektet med att referera den av försvarets

materielverk genomförda tekniska värderingen av projektet

avseende läget den 1 juli 1990. Av denna framgår att

flygutprovningen återupptagits efter 15 månaders stillestånd

efter haveriet med det första provflygplanet. Enligt

materielverkets bedömning har de problem som orsakade haveriet

åtgärdats. De restriktioner som har införts för motorn till

följd av viss sprickbildning kvarstår intill hösten 1991 då de

aktulla motordelarna bedöms ha omkonstruerats och bytts ut.

Under året har vapenutprovningen inletts med gott resultat.

Materielverket, som anser att serieflygplanens prestanda i allt

väsentligt kommer att nå specificerade värden, bedömer att den

försenade flygutprovningen resulterar i att en första

serieleverans kan ske tidigast år 1994. Detta innebär en

försening med två år i förhållande till den ursprungliga planen

och dessutom att förseningen har ökat sedan föregående

redovisningstillfälle. De första serieflygplanen kommer efter

leveransen till flygvapnet att behöva modifieras för att uppnå

avtalsenliga prestanda. Denna modifiering är förutsedd i

kontraktet men kommer att få större omfattning än vad som

ursprungligen avsågs. Materielverket och försvarsministern är

båda kritiska till industrigruppen JAS sätt att leda projektet.

Försvarsministern understryker sålunda särskilt att industrin

måste fortsätta utvecklingsarbetet på ett sätt som gör att

tilltron återupprättas för de långsiktiga utfästelser som

gjordes av de berörda svenska industrikoncernerna när

JAS-avtalet tecknades.

I sin redovisning av de ekonomiska förutsättningarna för

projektet anmäler försvarsministern att återstående

planeringsram, exkl. prisreserver, enligt gällande

beräkningsmetoder uppgår till 32,6 miljarder kronor i prisläget

februari 1990. Förseningarna i projektet har medfört att de

sista leveranserna enligt 1982 års beslut kommer att ske först

under budgetåret 2001/02. Fördyringarna för delserie två och för

den tvåsitsiga versionen (JAS 39 B) uppskattas av försvarets

materielverk till ca 9 miljarder kronor fram t.o.m.

budgetåret 2001/02. Försvarsministern konstaterar att

utvecklingen och anskaffningen av de första 30 flygplanen följer

de kostnadsramar som förutsattes i det grundläggande beslutet om

JAS-projektet. Han konstaterar vidare att förseningarna i

typarbetet är avsevärda och kostnadsökningarna betydande för

delserie två och JAS 39 B jämfört med förutsättningarna för det

ursprungliga beslutet.

I försvarsministerns beskrivning av läget i projektet inför

år 1991 anför han att industrigruppens offerter för delserie

två m.m. lämnades till materielverket i oktober 1990 varefter de

redovisades för regeringen. Materielverket framhöll vid detta

tillfälle att en beställning av delserie två m.m. borde

senareläggas från den planerade tidpunkten den 1 juli 1991 med

hänsyn bl.a. till den försenade flygutprovningen. Detta är också

försvarsministerns uppfattning; han tillägger att resultatet

från materielverkets överläggningar med industrigruppen om hur

arbetet kan drivas vidare med hänsyn till uppkomna förseningar

får avgöra när förhandlingar syftande till beställning av

delserie två m.m. kan ske.

Utredning pågår om olika vapenalternativ för flygplanets

vapenprogram. Enligt föredragande statsrådet bör det ankomma på

regeringen att få avgöra inriktningen av JAS-flygplanets

beväpning. Försvarsministern gör för närvarande den samlade

bedömningen att JAS-projektet bör fullföljas under förutsättning

att överläggningar och förhandlingar mellan staten och

industrigruppen leder till för parterna rimliga villkor. Det

blir då aktuellt för riksdagen att ånyo pröva projektets

fortsatta inriktning. Försvarsministern avser att fortlöpande

låta informera försvarsutskottet om utvecklingen av

JAS-projektet.

Utskottet

Fem motioner är kritiska mot JAS-projektet. I motion

Fö413(v) anförs sålunda att de senaste årens internationella

förändringar starkt har förbättrat Sveriges säkerhetspolitiska

läge och att det därför inte finns motiv för ett utbyggt och

moderniserat luftförsvar. Sverige har enligt motionärerna ett i

jämförelse med de flesta länder i Europa ett överdimensionerat

flygvapen, vars kapacitet torde vara tillräcklig för överskådlig

framtid. JAS-flygplanen behövs således inte varför projektet bör

avbrytas. Från i huvudsak samma utgångspunkter krävs också i

motion Fö426 (v) ett omedelbart stopp för projektet.

Även motion Fö422 (s) uppmärksammar Sveriges förbättrade

säkerhetspolitiska läge till följd av avspänningen i Europa,

manifesterat genom nedrustningsavtal och ESK-process.

Motionärerna anser att denna utveckling tillsammans med faran

att JAS-projektet blir en gökunge inom försvaret, liksom att

Sverige inte har råd med denna miljardsatsning, är skäl nog för

att avveckla projektet. Att fullfölja det skulle ge fel signal

till omvärlden. Från samma utgångspunkter föreslås i motion

Fö424 (s) dels att delserie två av JAS inte skall beställas,

dels att möjligheterna att utnyttja Viggensystemet längre än

planerat utreds. Även i motion Fö7 (mp) föreslås att delserie

två inte beställs.

Motionärerna i motion Fö8 (fp) anser å sin sida att idén bakom

detta projekt står sig väl, nämligen att man kan använda ett

litet flygplan för uppgifter som hittills krävt betydligt större

maskiner. Härigenom går det bl.a. att reducera drivmedels- och

underhållskostnaderna. Motionärerna vill också fästa

uppmärksamheten på att det tidsmässiga behovet av JAS-flygplan

nu är annorlunda än vad som antogs när systemet beslutades 1982.

Skälet är att Draken- och Viggensystemen har större effekt och

möjlighet till fler flygtimmar än man bedömde under tidigt

1980-tal. Det borde enligt motionärernas mening därför

undersökas hur långt man skulle kunna reducera kostnaderna för

JAS under 1990-talet genom att förskjuta serieleveranser bortåt

i tiden. En export, i första hand till Finland, anses därvid på

ett gynnsamt sätt kunna öka möjligheterna för en sådan

senareläggning av svenska leveranser.

Motion Fö10 (m) refererar till det nyligen avslutade

Gulfkriget och konstaterar att erfarenheterna därifrån dels

visat på faran av alltför otidsenlig utrustning, dels på

betydelsen av ett starkt flygvapen. Detta tas till motiv för ett

yrkande om en vidareutveckling av JAS-systemet, så länge som man

är förvissad om att JAS är en riktig satsning.

Enligt utskottets mening har ingenting hänt i den

säkerhetspolitiska miljön det senaste året som kan tas till

intäkt för en långsiktig och kraftig begränsning av

luftförsvaret. Nuvarande flygplanssystem kommer att behöva

ersättas och JAS-idén, med sin mångsidighet och

konkurrenskraftiga ekonomi, synes fortfarande vara det mest

bärkraftiga alternativet för en sådan ersättning.

Utskottet, som nyligen låtit sig informeras om läget i

projektet, anser att allt för närvarande tyder på att projektet

är tekniskt realiserbart och att specificerade prestanda kommer

att kunna uppnås. Förseningen i programmet är allvarlig, främst

med hänsyn till att den leder till stora kostnadsökningar. Det

försenade införandet i krigsorganisationen torde dock nu vara

lättare att hantera eftersom 35- och 37-systemen kan utnyttjas

längre än förut ansetts möjligt.

När det gäller den finansiella delen av projektet konstaterar

utskottet att kostnaderna för utveckling och produktion av JAS

39-systemet har visat sig bli betydligt högre än som förutsattes

år 1982. Industrin står för denna fördyring när det gäller

typutveckling och den första delserien, medan det ännu är oklart

hur fördyringarna skall fördelas mellan leverantör och kund vid

en eventuell produktion efter de 30 första flygplanen.

Med det sagda anser utskottet att övervägande skäl talar för

att tills vidare fortsätta projektet under förutsättning att de

kommande förhandlingarna resulterar i rimliga villkor. Utskottet

kan således inte biträda vad som i motionerna Fö413 (v),

Fö422(s) och Fö426 (v) sagts om avveckling av JAS-projektet.

Dessa motioner bör därför avslås av riksdagen såvitt nu är i

fråga. Inte heller bör något uttalande nu göras om huruvida

delserie två skall beställas eller ej, eftersom denna fråga

kommer att prövas och avgöras senare. I det sammanhanget behöver

också ställning tas till om eventuella livstidsförlängande

åtgärder bör genomföras på Viggensystemet. Motionerna Fö424 (s)

och Fö7 yrkande 22 (mp) bör därför också avslås av riksdagen.

När ett vapensystem införs i krigsorganisationen förutsätts i

regel ett eller flera modifieringstillfällen. Ibland anskaffas

en vidareutvecklad version. JAS har i det grundläggande beslutet

förutsatts ha en utvecklingspotential, och utskottet utgår från

att åtgärder genomförs för att under systemets livstid

successivt höja dess prestanda om detta är kostnadseffektivt.

Frågan om anskaffning av en vidareutvecklad version av JAS bör,

liksom vad gäller anskaffning av den andra delserien, vara en

fråga för regering och riksdag att pröva. Med hänsyn till det

sagda bör motion Fö10 yrkande 3 (m) avslås.

När det gäller förutsättningarna för det fortsatta

projektarbetet ansluter sig utskottet i huvudsak till vad

föredragande statsrådet har redovisat men vill ändå i anslutning

härtill anföra synpunkter i två frågor. Den ena rör

vapenutvecklingen där försvarsministern anser att det bör

ankomma på regeringen att besluta om den framtida inriktningen.

Utskottet tolkar detta som att regeringen beslutar i alla

löpande frågor som berör teknik, industrisamarbete, tidsplaner

m.m. men att riksdagen kommer att kunna ha ett inflytande i

principiella vapenvalsfrågor som har en avgörande påverkan på

JAS-systemets operativa effekt och därmed på dess säkerhets-

eller försvarspolitiska betydelse. Den andra frågan som

utskottet vill kommentera är att det i huvudsak delar

motionärernas uppfattning i motion Fö8 yrkande 9 (fp) att en

eventuell export av JAS skulle kunna få en positiv effekt i form

av kostnadsreduktioner för leveranserna till Sverige under

1990-talet. Marknadsföringen av JAS till andra länder är främst

en fråga för industrin. Utskottet utgår dock från att regering

och berörda statliga organ bistår i detta arbete. Utskottet

utgår vidare från att det i samband med de nyss nämnda kommande

överläggningarna om JAS-projektets fortsättning ingår att

undersöka möjligheterna till att reducera kostnaderna under

1990-talet genom förskjutna serieleveranser.

Vad utskottet här har anfört med anledning av propositionen

och motion Fö8 yrkande 9 (fp) bör riksdagen ge regeringen till

känna.

Mark, anläggningar och lokaler

Föredragande statsrådet

I denna del av propositionen anmäler föredragande statsrådet

visst pågående utvecklingsarbete som rör mark, anläggningar och

lokaler. Han anför bl.a. att överbefälhavaren bedriver ett

omfattande förändringsarbete inom ramen för det s.k.

VI 90-projektet samt att det under hösten 1990 tillsatts en

utredning om statens fastighetsförvaltning med direktiv att

bl.a. se över ansvarsfördelningen för den statliga

fastighetsförvaltningen. Försvarsministern beskriver sedan det

nyss slutförda arbetet i den s.k. kapitalkostnadsutredningen som

lämnat förslag till hur kapitalkostnader kan införas för redan

disponibla markområden, anläggningar och lokaler samt för

nyinvesteringar i sådana tillgångar. Han avser att återkomma

till regeringen, inför 1992 års försvarspolitiska beslut, med en

detaljerad redovisning till riksdagen om den närmare

utformningen.

Försvarsministern behandlar sedan den modell för avyttring av

anläggningar och reinvestering av intäkterna som

överbefälhavaren redovisat i sin programplan. Statsrådet anför

därvid att regeringen tidigare genom beslut i maj 1990 meddelat

att denna modell inte kan godkännas, bl.a. i avvaktan på den

tillsatta utredningen om statens fastighetsförvaltning. Han har

inte nu funnit skäl för något annat ställningstagande i frågan,

och han hänvisar i övrigt till vad finansministern i

propositionens bilaga 7 har anfört om disposition av inkomster

från försäljning av fast egendom.

Föredragande statsrådet övergår därefter till att beskriva

läget i den s.k. Stockholmshypotesen samt den tidsplan som

regeringen beslutat skall ligga till grund för hur verksamheten

skall etableras vid Tullinge. Han anmäler vidare att

överbefälhavaren anser att tidsplanen inte är möjlig att

genomföra och att regeringen kommer att meddela ändringar i

denna liksom vilka ytterligare verksamheter som, utöver av

regeringen i december 1989 beslutade, skall lokaliseras till

Tullinge. Regeringen har i beslut i oktober 1990 anvisat medel

för projektering och igångsättning av byggproduktion för

projektet.

Utskottet

Utskottet har behandlat frågorna om kapitalkostnaders

införande och möjligheten att reinvestera försäljningsinkomster

i sina överväganden om den finansiella styrningen. I det

sammanhanget behandlades även propositionens bilaga 7 och de

därvid aktuella motionerna Fö6 yrkande 12 (m), Fö8 yrkande

11--13 (fp) samt Fö17 yrkande 3 (c). Utskottet hänvisar till

denna behandling.

I motion Fö6 yrkande 10 (m) refererar motionärerna till

överbefälhavarens avyttringsmodell och anför att man i

försvarets nuvarande brydsamma ekonomiska läge inte kan lämna en

sådan metod oprövad. Enligt utskottets mening innebär det av

finansministern framlagda förslaget om möjlighet att reinvestera

inkomster från försäljning av fast egendom stora likheter med

överbefälhavarens avyttringsmodell. Den väsentligaste skillnaden

är att reinvesteringsbesluten, enligt finansministerns förslag,

är förbehållna regeringen. Som framgått av det föregående har

utskottet inget att andra mot att denna ordning tills vidare

tillämpas. Finansutskottet framför i sitt yttrande motsvarande

synpunkter. Motionen bör därför avslås såvitt nu är i fråga.

Motionärerna i motion Fö6 (m) vänder sig mot beslutet att

etablera staben för Ostkustens marinkommando i Tullinge.

Eftersom huvuddelen av erforderliga fortifikatoriska och

sambandsmässiga anläggningar finns på Muskö borde (yrk. 8)

staben förläggas dit. I motion Fö421 yrkande 3 (m, c) framförs

motsvarande förslag.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen övervägt

vilken verksamhet som i framtiden skall vara lokaliserad till

Tullingeområdet. Senast behandlades denna fråga under föregående

riksmöte då utskottet i proposition 1989/90:100, bil. 6

informerades om regeringens beslut i ärendet, med innebörden att

bl.a. staben för Ostkustens marinkommando skulle förläggas till

Tullinge. Utskottet delade regeringens uppfattning (FöU7, s. 56)

om att Tullinge var det bästa alternativet, främst av operativa

skäl.

Utskottet har nu ingen annan åsikt och vill dessutom

understryka betydelsen av att det ursprungliga beslutet inte

urholkas. Strävan efter en god totalekonomi bör i stället leda

till att alla rimliga möjligheter tas till vara för att fylla

området med verksamhet. Mot bakgrund av det sagda bör motionerna

Fö6 yrkande 8 (m) och Fö421 yrkande 3 (m, c) inte bifallas av

riksdagen.

Vad som här har anförts innebär sammanfattningsvis att

utskottet inte har någon erinran mot vad föredragande statsrådet

har anfört om mark, anläggningar och byggnader.

Det militära försvarets fortsatta utveckling

Föredragande statsrådet

I sin inledning i denna del sammanfattar försvarsministern vad

han tidigare anfört om läget, nämligen att utvecklingen hittills

kännetecknats dels av försämrad krigsduglighet hos många

förband, dels av minskad tillgänglighet för viss materiel.

Delar av förbanden är begränsat användbara direkt efter

mobilisering eller har begränsad uthållighet. Han hänvisar till

det statsfinansiella läget och till avsikten att fatta ett nytt

långsiktigt försvarsbeslut år 1992. I det läget anser han att

planeringen för försvaret måste utgå från oförändrade ekonomiska

resurser och att det är nödvändigt att undvika nya åtaganden som

långsiktigt binder statsmakterna till rampåslag. Planering och

verksamhet bör därför inriktas och genomföras så att

statsmakterna har en rimlig grad av handlingsfrihet inför det

nya försvarsbeslutet. Härav följer att endast påbörjat

förändringsarbete bör fullföljas och de allvarligaste bristerna

avhjälpas i de krigsförband som under alla förhållanden bedöms

böra behållas under 1990-talet. Vidare bör, med hänsyn till den

säkerhetspolitiska situationen i Europa, beredskapen i vissa

avseenden kunna sänkas. I linje härmed anses

repetitionsutbildningens omfattning kunna begränsas.

Sammanfattningsvis anges att den grundläggande inriktningen

tills vidare bör vara att i första hand konsolidera de

prioriterade krigsförbanden. Därvid skall förnyelsen

koncentreras inom armén i första hand till vissa brigader och

prioriterade fördelningsförband, inom flygvapnet till åtgärder

för att förbättra luftförsvarsförmågan samt inom marinen till

ubåtsförbanden och till de rörliga kustartilleriförbanden.

Ubåtsskyddet och skyddet av vårt luftrums integritet bör

enligt försvarsministern även fortsättningsvis ägnas särskild

uppmärksamhet.

Utskottet

Ett flertal motioner behandlar denna övergripande inriktning

för det militära försvaret. Sålunda ges i motion Fö201 (mp)

förord för ett militärt försvar som är mer flexibelt mot vitt

skilda hotbilder inom spektrat miljöförstöring--militärt

angrepp--ekonomiskt angrepp--sociala hot. I två motioner,

Fö419 (m) och Fö425 (m), hävdas att det med tanke på försvaret

av Skåne är nödvändigt att det där finns ett tillräckligt antal

snabbmobiliserade, välutbildade och välutrustade förband samt

att dessa har en hög teknisk standard. På motsvarande sätt

framhålls i motion Fö423 (m) de särskilda förhållanden som råder

för försvaret av Storstockholm. En rad förslag framförs som

enligt motionärerna på ett bättre sätt skulle kunna tillgodose

dessa förhållanden.

I motion Fö17 (c) framförs (yrk. 1) ett avslagskrav på

propositionens förslag till inriktning av det militära försvaret

med hänvisning till att läget nu kräver att brister åtgärdas

inom såväl utbildningen som materielanskaffningen. Enligt ett

annat yrkande (yrk. 11) bör riksdagen uttala att den allmänna

värnplikten måste utgöra fortsatt grund för det militära

försvaret.

Den bristande moderniteten för främst arméns materiel

uppmärksammas i motion Fö408 (m). För att råda bot på detta

förordar motionären dels att en viss procentsats av

försvarsmaktens budget skall användas för utveckling av ny

materiel, dels att riksdagen gör ett uttalande om att arméns

kvalitet skall förbättras avsevärt.

Motion Fö411 (m) behandlar musiken i det militära försvaret.

Motionären hävdar att sedan regionmusiken överförts till

landstingen miljonbelopp har använts för annat än ren

musikproduktion. Verksamhetens inriktning bör därför förändras.

Sålunda bör, när statens avtal med landstingen skall

omförhandlas, bl.a. en ny ledningsorganisation för militärmusik

skapas liksom en professionell militärmusik i Stockholm. Vidare

bör stöd ges till frivilliga musikkårer och antalet värnpliktiga

musiker utökas, varvid även kvinnor bör ifrågakomma.

När det gäller den övergripande inriktningen av försvarsmakten

hänvisar utskottet till vad som tidigare sagts i samband med

övervägandena om läget i totalförsvaret. Utskottet anförde då

att det under ifrågavarande mellanår är nödvändigt att, inom

ramen för tillgängliga resurser, reducera ambitionen vad avser

långsiktigt angelägna strukturreformer till förberedande

åtgärder inom vissa områden och att med hjälp av

säkerhetspolitiskt acceptabla besparingar säkerställa största

möjliga handlingsfrihet inför det kommande långsiktiga

försvarsbeslutet. Utskottet kan därmed inte godta de förslag

till annan inriktning som förs fram i motionerna Fö201 yrkande 2

(mp), Fö408 (m) och Fö17 yrkande 1 (c).

Allmän värnplikt gäller sedan länge som princip för uttagning

av soldater till försvaret. Propositionen föreslår ingen ändring

av detta förhållande. Den allmänna värnpliktens stora

symbolvärde har heller inte ifrågasatts. Utskottet ser därför

inga vägande skäl för att nu göra ett uttalande i enlighet med

yrkande 11 i motion Fö17 (c). Riksdagen bör således avslå

motionsyrkandet.

De allmänna uttalanden som görs i motionerna Fö419 yrkande 1

(m), och Fö425 yrkande 1 (m) om behovet av snabbmobiliserade,

välutbildade och välutrustade förband för Skånes försvar kan i

och för sig ha fog för sig. Enligt utskottets mening är dock

frågan om hur krigsförbanden skall vara utbildade och utrustade,

liksom vilken beredskap de skall ha för att kunna lösa sin

uppgifter i en viss del av landet, en fråga för

överbefälhavarens ställningstagande inom ramen för den

inriktning som statsmakterna har angett. Den övergripande

inriktningen bör, som angetts tidigare, prövas i 1992 års

försvarsbeslut. Mot denna bakgrund anser utskottet att

motionerna Fö419 yrkande 1 (m) och Fö425 yrkande 1 (m) bör

avslås.

Med samma motiv bör riksdagen inte heller bifalla motion Fö423

(m).

Vad beträffar militärmusiken har utskottet erfarit att chefen

för armén på regeringens uppdrag nyligen har utrett och

redovisat hur behovet av framtida militärmusik skall kunna

tillgodoses och kostnaderna för detta. Hans förslag

överensstämmer i stort med dem som motionären för fram. Ärendet,

som har såväl kultur- som försvarspolitiska dimensioner, bereds

för närvarande inom regeringskansliet varför utskottet inte nu

vill uttala sig i frågan. Motion Fö411 (m) bör därför avslås.

Det sagda innebär att utskottet föreslår att riksdagen

godkänner den av regeringen förordade inriktningen för det

militära försvaret och avslår motionerna Fö201 (mp), Fö408 (m),

Fö411 (m), Fö419 (m), Fö423 (m), Fö425 (m) och Fö17 (c) såvitt

nu är i fråga.

Arméförband

Föredragande statsrådet

Arméns krigsorganisation består för närvarande av bl.a. 21

brigader. Försvarsministern strävar efter att upprätthålla

organisatorisk handlingsfrihet men anser att denna kan hållas på

en lägre nivå än vad som tidigare ansågs nödvändigt. En

säkerhetspolitiskt och ekonomiskt betingad reduktion bör sålunda

nu genomföras genom att planeringen inför 1992 års

försvarsbeslut inriktas mot en struktur med 18 brigader. Enligt

försvarsministerns mening bör tre av de tio infanteribrigaderna

77 avvecklas, nämligen Närkebrigaden, Kronobergsbrigaden och

Bohusbrigaden. De grundorganisatoriska konsekvenserna härav är

redan beaktade i planeringen.

Minskat behov av ingenjörförband i krigsorganisationen och en

överföring av viss fältarbetsutbildning till de

brigadproducerande myndigheterna bör, enligt försvarsministern,

leda till en minskning av antalet ingenjörregementen. Svea

ingenjörregemente (Ing 1) i Södertälje, som enligt riksdagens

beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87) skall flytta till

Strängnäs, bör i stället avvecklas. Av samma skäl bör förband

för ingenjörutbildning inte heller etableras i Sollefteå.

En fortsatt mekanisering bör bl.a. innehålla anskaffning av

ett nytt lätt stridsfordon (stridsfordon 90) medan frågan om en

ny stridsvagn bör behandlas i det kommande försvarsbeslutet. För

det fall en stridsvagnsanskaffning skulle bli aktuell vill

försvarsministern redan nu lägga fast att den bör ske direkt i

utlandet.

Det är möjligt, anför försvarsministern, att fortsättningsvis

differentiera kraven på olika förband för att kunna upprätthålla

en tillräckligt hög kvalitetsnivå inom de mest prioriterade

förbanden. Inom ramen för en sådan differentiering bör fortsatta

försök göras med förkortad grundutbildning av vissa kategorier

värnpliktiga. Med hänsyn till det som anförts om det ekonomiska

läget och om möjligheten att i vissa avseenden sänka beredskapen

är försvarsministern beredd att acceptera en avsevärd reduktion

av repetitionsutbildningen för budgetåret 1991/92.

Föredragande statsrådet föreslår att regeringen hemställer om

riksdagens godkännande av denna inriktning samt att riksdagen

för budgetåret 1991/92 anvisar anslagsmedel och

beställningsbemyndiganden i enlighet med propositionens förslag.

Utskottet

Ett flertal motioner berör arméförbandens utveckling och

anslagstilldelning. Två motioner, Fö412 (fp) och Fö415 (c, m),

tar upp frågan om den beslutade flyttningen av infanteriets

officershögskola (InfOHS) från Halmstad till Borensberg. I båda

motionerna anses en flyttning av denna väl fungerande skola leda

till försvårad rekrytering av såväl lärare som elever, vilket

inte är acceptabelt i den rådande säkerhetspolitiska

situationen. Flyttningen kommer också att kräva stora ekonomiska

resurser, vilket heller inte är acceptabelt med hänsyn till det

rådande ekonomiska läget. Beslutet att flytta InfOHS bör därför

enligt motionärerna omprövas.

Utskottet erinrar om att beslutet att flytta InfOHS från

Halmstad till Borensberg var en del i beslutet om arméns

grundorganisation (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr.87). Utskottet

kan inte finna att det efter den behandling som ärendet då fick

har framkommit något som gör att beslutet om InfOHS bör

omprövas. Riksdagen bör följaktligen avslå motionerna Fö412 (fp)

och Fö415 (c, m).

Sex motioner, Fö420 (fp), Fö3 (fp), Fö4 (s), Fö6 (m), Fö7 (mp)

och Fö17 (c), tar upp frågan om Svea ingenjörregementes (Ing 1)

framtid och användningen av Almnäsetablissementet. I motion

Fö420 (fp) framhåller motionären flera skäl för att bevara Ing

1. Det viktigaste anses vara den strategiska betydelsen av detta

regemente med hänsyn till det känsliga kommunikationsnätet runt

Storstockholm där det i krig snabbt kan bli behov av att kunna

åtgärda förbindelseavbrott. Vidare anförs att 226 milj.kr.

skulle kunna sparas genom att låta Ing 1, liksom fältarbets- och

FN-skolorna, vara kvar och genom att inte etablera

ingenjörutbildning i Sollefteå. Det kan heller inte, enligt

motionären, vara i försvarets intresse att överge en modern

anläggning som Almnäsetablissementet. I stället bör undersökas

möjligheterna för att bättre kunna utnyttja detta.

Samma motionär återkommer i motion Fö3 (fp) och utvecklar sina

tidigare synpunkter i frågan. Härvid betonar hon att det

förväntade försvarsbeslutet 1992 kan komma att ändra

förutsättningarna för en verksamhet på Almnäs. För att behålla

handlingsfriheten inför detta beslut bör därför

ställningstagandet beträffande Ing 1s framtid vänta ytterligare

ett år. På motsvarande grunder förordas i motion Fö4 (s) uppskov

med beslutet om Ing 1. Samma yrkande görs i motionerna Fö6 (m)

och Fö17 (c) med tillägget att även flyttningen av FN- och

fältarbetsskolorna bör anstå. Motion Fö7 (mp) förordar för sin

del att Ing 1 bevaras på Almnäs och utvecklas till ett

ingenjörcentrum där. Detta skulle vara i linje med den

omstrukturering av armén som miljöpartiet förespråkar.

Utskottet vill även i denna fråga hänvisa till riksdagens

beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87) hösten 1989 med

innebörden bl.a. att Ing 1 skulle flytta från Almnäs till

Strängnäs och där samlokaliseras med Södermanlands regemente (P

10), att FN-skolan skulle flytta från Almnäs till Kungsängen och

samlokaliseras med Svea livgarde (I 1) samt att

fältarbetsskolans (FältarbS) verksamhet tillsammans med

ingenjörinspektören med truppslagsavdelning ur arméstaben skulle

bilda ett ingenjörtruppernas truppslagscentrum i Eksjö,

samlokaliserat med Göta ingenjörregemente. Samtidigt skulle

Almnäsetablissementet avvecklas. Vad som nu föreslås av

försvarsministern är att lägga ned Ing 1 i stället för att

flytta regementet till Strängnäs, dels med hänsyn till det

minskande utbildningsbehovet när det gäller ingenjörsoldater,

dels av besparingsskäl.

Utskottet kan konstatera att synen på Almnäsetablissementets

betydelse och förutsättningarna för att lämna detta delvis har

förändrats sedan frågan ursprungligen väcktes år 1987. En större

osäkerhet råder t.ex. om hur många värnpliktiga som skall

utbildas och med vilken inriktning. Det råder också osäkerhet om

utvecklingsmålen för arméns framtida krigs- och

fredsorganisation. Inför de överväganden härom som behöver ske i

anslutning till 1992 års försvarsbeslut torde det enligt

utskottets uppfattning vara en fördel att också kunna mer

förutsättningslöst värdera ett möjligt framtida utnyttjande av

Almnäsetablissementet. Almnäs ligger lämpligt till för att

tillsammans med Svea livgarde (I 1) kunna svara för utbildningen

bl.a. av de territoriella förband som kommer att få uppgifter i

Storstockholmsområdet. Genom att utbilda dessa värnpliktiga i

närheten av sin bostadsort skulle betydande kostnader för

värnpliktsresor kunna sparas jämfört med om utbildningen

förläggs till t.ex. Norrlandsförbanden, vilket i betydande

omfattning nu gäller för de värnpliktiga som bor i Mälardalen.

Det sagda innebär att det är angeläget med en samlad genomgång

av utbildningsbehoven i Stockholmsområdet och att dessa vägs mot

befintliga resurser för utbildning m.m.

Enligt utskottets mening finns det således motiv för att tills

vidare behålla Almnäsetablissementet samtidigt som en ny

totalbild över arméns fredsorganisationsutveckling behöver

redovisas. Ett mera definitivt avgörande borde kunna ske i 1992

års försvarsbeslut. Om det vid detta tillfälle visar sig att

Almnäs bör behållas på sikt är det utskottets uppfattning att

ett annat etablissement behöver avvecklas för att uppnå

motsvarande besparingseffekt.

Det finns också skäl för att vänta med beslut om att lägga ned

myndigheten Svea ingenjörregemente eftersom det i fallet med

verksamheter vid ett bevarat Almnäsetablissement behövs någon

form av ledning där. Blir verksamheten omfattande, vilket den

bör bli för att motivera ett behållet Almnäs, torde det vara

bättre att organisera verksamheten inom ramen för en myndighet

än att leda verksamheten från t.ex. I 1 eller P 10. Denna fråga

bör också avgöras i försvarsbeslutet 1992, liksom även frågan om

FN-skolans lokalisering.

Med den av utskottet här angivna inriktningen blir det också

följdriktigt att avstå från att genomföra riksdagens beslut att

omlokalisera Ing 1 till Strängnäs.

När det däremot gäller organisation och lokalisering av

ingenjörtruppernas truppslagscentrum anser utskottet att

gällande planering skall fullföljas.

Utskottet godtar att skälet för regeringens förslag att lägga

ned Ing 1, förutom besparingsmotivet, varit att det framtida

behovet av utbildning vid särskilda ingenjörsförband minskar i

framtiden. Propositionens förslag att inte etablera

ingenjörsutbildning i Sollefteå bör alltså godkännas.

Vad utskottet här sammanfattningsvis föreslår med anledning av

propositionens förslag om avveckling av Svea ingenjörregemente

samt tillhörande motioner är

bifall till propositionens förslag att inte flytta Ing 1 till

Strängnäs och att inte planera för ingenjörutbildning i

Sollefteå,

bifall till propositionens förslag att lägga ned Ing 1 som

utbildningsregemente för ingenjörförband,

med avslag på propositionens förslag i denna del tills vidare

behålla myndigheten Svea ingenjörregemente som ett ledningsorgan

för den verksamhet som bedrivs vid Almnäs,

att riksdagens beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87) att

flytta FN-skolan till Kungsängen och att avveckla

Almnäsetablissementet tills vidare inte skall verkställas,

att regeringen inför 1992 års försvarsbeslut skall redovisa en

plan för utformningen av arméns fredsorganisation.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär:

delvis bifall till motionerna Fö420 yrkandena 2 och 3 (fp),

Fö3 (fp), Fö4 (s), Fö6 yrkande 9 (m) och Fö17 yrkande 10 (c),

avslag på motion Fö420 yrkande 1 (fp) och Fö7 yrkandena 19 och

20 (mp).

I motion Fö418 (m) noterar motionärerna att s.k.

idrottsplutoner finns vid flera utbildningsförband inom armén.

Plutonerna anser motionärerna vara bra för såväl idrottsutövaren

som för försvaret. Fler idrottsplutoner borde därför organiseras

och även kvinnor beredas plats i dessa.

Utskottet har flera gånger tidigare, senast vid föregående

riksmöte (1989/90:FöU7, s. 43), behandlat förslag om att utöka

antalet idrottsplutoner. Vid dessa tillfällen har inte

utskottet funnit anledning att bifalla förslagen. Enligt vad

utskottet har erfarit kommer kvinnor att beredas plats vid de

idrottsplutoner som finns organiserade och på samma villkor som

för män. På denna punkt är således motionärernas yrkande

tillgodosett. När det gäller antalet idrottsplutoner som skall

organiseras och deras lokalisering, anser utskottet att detta är

en fråga för de militära myndigheterna att bestämma och att

därför riksdagen inte bör uttala sig. Motionen bör därför

avslås.

I motion Fö425 (m), som behandlar Skånes försvar, anser

motionärerna att det är nödvändigt att behålla P 6, eftersom den

pansarbrigad som detta regemente producerar har en viktig

operativ uppgift och därför inte bör utgå ur

krigsorganisationen.

Det finns inte underlag för att nu avgöra inriktningen för den

framtida krigsorganisationen inom armén och den därav betingade

fredsorganisationen. Frågan hör till de viktigare att behandla i

1992 års försvarsbeslut. I avvaktan härpå föreslår

försvarsministern, som framgått tidigare, en minskning av

antalet infanteribrigader. Utskottet återkommer till denna

fråga men vill redan nu säga att det inte är berett att uttala

sig om den framtida pansarorganisationen. Utskottet föreslår

därför att riksdagen avslår motion Fö425 yrkande 6 (m).

Med hänvisning till motionärens uppfattning om att det

materiella tillståndet inom främst armén behöver förbättras

förordas i motion Fö10 yrkande 2 (m) att hälften av de

värnpliktigas resekostnader överförs till materielanslaget. En

begränsning till en hemresa högst var fjortonde dag, och

endast till hemorten, skulle kunna ge besparingar som kan

användas för materielunderhåll och för ett snabbare utbyte av

föråldrad materiel.

Tidigare har utskottet behandlat (1989/90:FöU7, s. 55) ett

förslag om att föra över medel från värnpliktsresor till

materielanskaffning. Utskottet fann då att det inte torde vara

möjligt att halvera dessa kostnader i enlighet med förslaget

eftersom detta bl.a. skulle leda till orättvisor för vissa

värnpliktiga och till merkostnader vid förbanden för utspisning

och fritidssysselsättningar. Utskottet gör nu ingen annan

bedömning. Motionen bör följaktligen avslås i denna del.

Motion Fö7 (mp) innehåller en rad förslag som syftar till att

påbörja den omstrukturering av det militära försvaret som

motionärerna pläderar för. Pansarregementena P 4, P 5, P 6 och P

10 bör således (yrk. 16) påbörja infanteriutbildning eftersom

pansarvapnet i denna framtida organisation minskar i betydelse.

Med liknande motiv förordas (yrk. 17) att beställningen av

stridsfordon 90 omförhandlas till halva volymen. I samma motion

föreslås vidare att skyddsvästar och ABC-skyddsmateriel

anskaffas för 100 milj.kr. (yrk. 18) samt att trängregementena i

Sollefteå och Hässleholm skall vara självständiga myndigheter

(yrk. 15). Det senare för att poängtera en mera oberoende

ställning för trängtrupperna med hänsyn till deras avgörande

betydelse för såväl de militära styrkorna som för den civila

beredskapen.

Även utbildningsfrågor behandlas i motion Fö7 (mp). Sålunda

förordas dels (yrk. 21) att repetitionsutbildningen förstärks

med 400 milj. kr. i förhållande till propositionens förslag,

dels (yrk. 4) att utbildning i civilt motstånd initieras och

förläggs till I 3 i Örebro, dels att ett särskilt anslag på 100

milj.kr. (yrk. 13) anvisas för försök med

civilmotståndsutbildning, miljövärnsutbildning och ekologiska

demonstrationsgårdar. Dessa förslag emanerar också från den

grundsyn på ett alternativt försvar som motionärerna i denna och

tidigare motioner gjort sig till tolk för.

Utskottet har tidigare tagit ställning till utgiftsramen

för det militära försvaret. Utskottet konstaterar att de förslag

som avges i motion Fö7(mp) såväl i fråga om inriktning som när

det gäller resurstilldelning skulle medföra betydande

förändringar av mål, organisation och utbildning för det

militära försvaret i förhållande till den inriktning som

utskottets majoritet ställt sig bakom. Utskottet anser inte att

det nu finns skäl för att föreslå så radikala förändringar av

armén som motionen pläderar för. Motion Fö7 yrkandena 13, 18 och

21 (mp) bör därför avslås såvitt nu är i fråga.

Utskottet har inte heller ställt sig bakom de övriga förslag

om arméförbandens inriktning som förordas i motion Fö7 yrkandena

4 och 15--17 (mp).

I motion Fö6 (m) anförs att de stora förändringarna i arméns

krigs- och grundorganisation nu behöver följas av en period med

analys och bedömning. En balans behöver etableras mellan kravet

på god materiell och utbildningsmässig status å ena sidan och

behovet av ett tillräckligt antal förband för att täcka ytan å

andra sidan. Från den utgångspunkten, och innan det framtida

behovet av brigader närmare har analyserats inför 1992 års

försvarsbeslut, kan inte motionärerna acceptera (yrk.4) att nu

besluta om en neddragning till 18 brigader, i synnerhet som den

skulle drabba tre förhållandevis moderna och välutrustade

sådana.

Motion Fö11 (v) ifrågasätter över huvud taget

brigadorganisationen men stöder ändå propositionens förslag att

minska antaler brigader. Även pansarbrigaderna bör enligt

motionärerna läggas ned (yrk.2) eftersom ett effektivt försvar

anses möjligt att upprätthålla också utan stridsvagnar.

Härigenom skulle också problemet med anskaffning av nya

stridsvagnar falla bort.

I motion Fö419 (m), som behandlar Skånes försvar ur olika

aspekter, hävdas (yrk. 2) behov av en materiell förstärkning av

de skånska förvarsförbanden. För att kunna möta en mekaniserad

motståndare krävs sålunda att pansarvärnsresurserna förstärks

genom tillförsel av pansarvärnshelikoptrar. Även i motion Fö425

(m) förordas en förstärkning i Skåne med pansarvärnshelikoptrar

samt att nya stridsvagnar tillförs under 1990-talet (yrk. 2).

Materielanslaget föreslås också få ökade resurser. I motion Fö6

(m) (yrk. 14) förordas sålunda ett tillskott på 420 milj.kr.,

avsett för dels Haubits 77 B (230 milj.kr.), dels för att

bibehålla industrins utvecklingskapacitet (90 milj.kr.), dels

för förstärkning av pansarvärnsfunktionen (100milj.kr.).

Motionärerna i motion Fö17 (c) anser att det i längden är

ohållbart att återkommande göra nedskärningar på drift och

repetitionsutbildning. Det ger en bristande trovärdighet åt

Sveriges försvarsförmåga. Som det nu är kräver flera förband en

kompletterade utbildning i samband med mobilisering.

Motionärerna föreslår (yrk. 12) mot den bakgrunden att riksdagen

anvisar 200 milj.kr. utöver vad regeringen förordat för

repetitionsutbildning till armén. Med likartade motiv föreslås i

motion Fö6 yrkande 13 (m) att anslaget för ledning och

förbandsverksamhet tillförs ytterligare 300 milj.kr., avsedda

för repetitionsutbildning.

Utskottet anser att utvecklingen av den framtida

brigadstrukturen är en av de viktigaste frågorna som bör avgöras

i 1992 års försvarsbeslut. Utskottet delar föredragande

statsrådets uppfattning att det i avvaktan härpå bör

upprätthållas en organisatorisk handlingsfrihet på en lägre nivå

än för närvarande. Utskottet har således ingen erinran mot att

planeringen inriktas mot en struktur med 18 brigader med

innebörd att tre infanteribrigader77 läggs ned. Åtgärden ger

också möjlighet till överföringar till andra delar av

krigsorganisationen där personella och materiella brister nu

förekommer. Utskottet accepterar vidare inriktningen att

avveckla Närkebrigaden, Kronobergsbrigaden och Bohusbrigaden med

hänsyn till att erforderliga fredsorganisatoriska beslut redan

har fattats. Mot bakgrund av denna utskottets uppfattning bör

motion Fö6 yrkande 4 avslås.

Utskottet kan heller inte ställa sig bakom den förändrade

inriktning som följer av motionerna Fö419 yrkande 2 (m) och

Fö425 yrkande 2 (m).

Mot bakgrund av det sagda om behovet att i nästa

försvarsbeslut ta ställning till den framtida brigadstrukturen

bör riksdagen inte nu göra något uttalande om

pansarbrigadorganisationen. Motion Fö11 yrkande 2 bör därför

också avslås.

Utskottet har i det föregående i samband med redovisningen

av läget i försvarsmakten och i samband med beräkningen av

utgiftsramen framhållit nödvändigheten av att planera

verksamheten utifrån oförändrade resurser och med sikte på

största möjliga grad av bevarad handlingsfrihet inför det

långsiktiga försvarsbeslutet. Utskottet kan då inte tillstyrka

de förslag till resursökningar som förs fram i motionerna Fö6

yrkandena 13 och 14 (m) och Fö17 yrkandena 4, 6 och 12 (c).

Dessa motioner bör därför avslås såvitt nu är i fråga.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att det som föredragande

statsrådet har anfört om arméförbandens inriktning godkänns av

riksdagen.

Utskottet föreslår vidare att begärda medel och

beställningsbemyndiganden anvisas under arméns anslag.

Marinförband

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anför att det är nödvändigt att kraftigt

reducera marinens lednings-, bas- och underhållsorganisation för

att uppnå balans mellan stridande och understödjande förband.

Den påbörjade omstruktureringen bör därför fullföljas. I

avvaktan på ytterligare underlag om helikopterorganisationens

framtida utformning bör investeringar för helikopterdivisionen i

Säve inte göras.

Han anför vidare att det mot bakgrund av den

säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa bör vara möjligt att

sätta vissa beredskapskrav lägre än tidigare. Bl.a. bör

ytstridsförbanden få en lägre beredskap under budgetåret

1991/92. Motsvarande lägre beredskapskrav kan enligt

försvarsministern av besparingsskäl också accepteras för andra

förband, dock utan att förmågan att ingripa mot

undervattenskränkningar försämras.

Kravet på operativ förmåga i olika avseenden behöver enligt

försvarsministern övervägas ytterligare. Därför bör beslut om

inriktning avseende nya ytstridsfartyg anstå till

försvarsbeslutet 1992. Nuvarande antal ubåtar bör tills vidare

upprätthållas med hänsyn till denna funktions stora betydelse i

invasionsförsvaret och för ubåtsskyddet. Samtidigt bör påbörjad

kvalitetshöjning på ubåtar typ Sjöormen fullföljas liksom

beställningen av tre ubåtar typ 90.

Föredragande statsrådet anser vidare att organiserandet av

amfibieförband, främst genom anskaffning av stridsbåtar, bör ha

hög prioritet även om anskaffningsvolymen med hänsyn till det

ekonomiska läget kan behöva övervägas ytterligare under

budgetåret 1991/92. Däremot finns det för närvarande inget

ekonomiskt utrymme för en långtgående modernisering av det fasta

kustartilleriet. Beslut om modifiering och omfattning av detta

artilleri bör fattas i försvarsbeslutet 1992.

I det nya försvarsbeslutet bör också ytterligare

samordningsmöjligheter prövas bl.a. i

sjöbevakningsorganisationen.

Begränsningar i utbildningen föreslås för marinen på

motsvarande sätt som för armén. Sålunda avses fler värnpliktiga

få fem månaders grundutbildning och repetitionsutbildningen dras

ned.

Föredragande statsrådet föreslår att regeringen hemställer om

riksdagens godkännande av denna inriktning samt att riksdagen

för budgetåret 1991/92 anvisar anslagsmedel och

beställningsbemyndiganden i enlighet med propositionens förslag.

Utskottet

I fem motioner lämnas förslag som berör de marina styrkornas

basering eller förbandstilldelningen till de olika

marinkommandona. I motion Fö409 (m) förordas sålunda, mot

bakgrund av att ubåtskränkningar även förekommit norr om

Ålandsförträngningen, att en patrullbåtsdivision eller ett

motsvarande förband omedelbart ombaseras till Norrlandskustens

marinkommando ävensom att resurser för fast ubåtsskydd överförs

dit.

Försvaret i Sydsverige behandlas i motion Fö419 (m) som i

yrkande 4 framför ett allmänt krav på en förbättrad marin

försvarsförmåga. Motion Fö421 (m, c) är mer precis och förordar

(yrk. 1) en väsentligt utökad basering vid Sydkustens

marinkommando, varvid avses kustkorvetter, ubåtar och

helikoptrar. I huvudsak samma krav ges förord i motion Fö425

yrkande 4 (m). Vidare avges i motion Fö13 (s) flera förslag som

rör verksamheten i Karlskronaområdet och som syftar till att

utnyttja försvarets resurser bättre. Bl.a. förordas en

ombasering från marinkommando Ost till Sydkustens marinkommando

av kustkorvetter, ubåtar, isbrytare, helikoptrar och

signalspaningsfartyget Orion.

Det ankommer i första hand på överbefälhavaren att fördela

disponibla resurser med hänsyn till bl.a. beredskapskrav och

utbildningsmässiga förutsättningar. Utskottet anser därför

att riksdagen inte skall uttala sig om specifika fartygs- eller

helikopterförbands basering. Inte heller bör några uttalanden nu

göras i organisatoriska eller andra frågor av det slag som

motionärerna tar upp och som kan komma att prövas och beslutas i

1992 års försvarsbeslut. Motionerna Fö409(m), Fö419 yrkande

4(m), Fö421 yrkande 1 (m), Fö425 yrkande 4 (m) och Fö13 i

denna del (s) bör därför inte bifallas av riksdagen.

Propositionens förslag om investeringsstopp för

helikopterdivisionen på Säve anser motionären i motion Fö1 (m)

innebära en risk för ett kommande beslut om nedläggning, vilket

vore olyckligt, dels med tanke på att helikoptrarna är det som

snabbast kan sättas in vid en eventuell ubåtskränkning på

västkusten, dels med hänsyn till helikoptrarnas betydelse i

sjöräddningssammanhang och för ambulanstransporter. Enligt

motionären bör riksdagen ge regeringen detta till känna. Även i

motion Fö5 (c) framförs oro för att helikopterlokaliseringen på

Säve kommer att läggas ned. Även om organisationen nu utreds

anser motionären att militära operativa skäl talar för att det

redan nu bör slås fast att en helikopterdivision skall vara

lokaliserad till Säve. Härutöver pekar motionären på det

effektiva samarbetet mellan den 12:e helikopterdivisionen på

Säve och andra organ på västkusten. Denna typ av sambruk bör

stimuleras, inte motverkas.

Utskottet delar motionärernas syn på helikoptrars stora

betydelse för olika uppgifter, såväl militärt som civilt. Likaså

är det betydelsefullt att ta till vara de samordnings- och

sambrukstillfällen som är möjliga och rimliga med hänsyn till

myndigheters roller och till de ekonomiska förutsättningarna.

Frågan om gemensamt utnyttjande av helikoptrar för

sjuktransporter har utskottet behandlat i avsnittet om vissa för

totalförsvaret gemensamma frågor.

Det totala framtida behovet av helikoptrar för militära behov

och hur dessa skall vara organiserade är en fråga som också bör

ingå i det kommande försvarsbeslutet. Enligt utskottets mening

är det då olämpligt att riksdagen nu gör ett uttalande i

enlighet med förslaget i motion Fö1 (m). Denna motion, liksom

motion Fö5 (c), bör därför avslås.

Ett flertal motioner förordar ändringar i marinens planering

för materielanskaffning. De fortsatta undervattenskränkningarna

tas sålunda till utgångspunkt för ett krav i motion Fö6 yrkande

5 (m) på en andra ubåtsjaktstyrka och anskaffning av

organisationsbestämmande materiel till denna. Ett motsvarande

krav framförs i motion Fö15 yrkande 2 (m). I enlighet härmed

yrkas i motion Fö6 (yrk. 15) (m) att ytterligare 400 milj.kr.

förs upp under anslaget för materielanskaffning varav

100milj.kr. avses för Ubåt 90 och 300 milj.kr. för

ubåtsjaktmateriel. Likalydande förslag framförs i motion Fö15

yrkande 3 (m).

Motionärerna i motion Fö8(fp) anser att handlingsfrihet bör

upprätthållas för att kunna anskaffa en andra kustrobotenhet

(yrk. 7), dels med tanke på behovet att förstärka Gotlands

försvar, dels med hänsyn till att det senaste försvarsbeslutet

innehöll fyra sådana enheter.

Motion Fö17 (c) förordar att ytterligare 75 milj.kr. anvisas

för materiel till marinen (yrk. 5) och att därvid anskaffningen

av båtar sker till amfibiebataljonerna så att dessa förband kan

krigsorganiseras enligt plan (yrk. 7). I samma motion framhålls

att finansieringen av ubåtsbeställningarna har lett till

orimliga konsekvenser för andra viktiga funktioner inom marinen.

Motionärerna anser det därför motiverat (yrk. 6) att redan nu

ange att ytterligare medel kommer att tillföras i 1992 års

försvarsbeslut för att finansiera Ubåt 90. Motion Fö7 (mp)

förordar å andra sidan (yrk. 24) att beställningen av Ubåt 90

omförhandlas och att ubåtsanskaffningen i stället inriktas på

två ubåtar av denna typ och därefter mindre och enklare ubåtar

för kustnära verksamhet.

På motsvarande sätt som för armén kan motionärerna i motion

Fö17 (c) inte acceptera den av regeringen föreslagna

begränsningen av repetitionsövningarna. I yrkande 13 föreslås

därför att ytterligare 50 milj.kr. tillförs för ändamålet.

Ubåtsskyddet är en av de verksamheter som enligt föredragande

statsrådet bör prioriteras. Utskottet har ingen annan

uppfattning. Behovet av en utökad ubåtsjaktkapacitet och de

resursanspråk en sådan kan ställa bör dock vägas mot andra

angelägna behov inför ett ställningstagande i nästa

försvarsbeslut. Utskottet är därför inte berett att förorda

sådana förstärkningar som föreslås i motionerna Fö6 yrkandena 5

och 15(m) samt Fö15yrkandena 2 och 3 (m). Motionerna bör

således inte bifallas av riksdagen såvitt nu är i fråga.

Utskottet ansåg i försvarsbeslutet 1987 att kustrobotförband

har ett högt operativt värde och förordade, som motionärerna i

motion Fö8(fp) påpekar, anskaffning av fyra sådana enheter.

Utskottet konstaterar att i denna fråga, liksom när det gäller

flera andra objekt, har planeringen inte hållit. Det

otillfredsställande i detta förhållande har utskottet påtalat

tidigare. Utskottet kan i och för sig uttrycka förståelse för

motionärernas önskan att hålla handlingsfrihet för att senare

kunna anskaffa ytterligare en kustrobotenhet men anser att

frågan bör prövas i 1992 års försvarsbeslut. Något uttalande bör

nu inte göras. Motion Fö8 yrkande7 bör därför inte bifallas.

Även amfibieförbanden har prioriterats av försvarsministern.

Utskottet anser för sin del att det är väsentligt att

krigsorganisera dessa förband utan onödig tidsutdräkt men ser,

med samma motiv som nyss anförts om ubåtsjaktresurser och

kustrobotenheter, inga möjligheter till resursförstärkningar

under budgetåret 1991/92. Inte heller kan utskottet förorda att

ytterligare medel utöver regeringens förslag anvisas för

repetitionsövningar inom marinen. Motion Fö17 yrkandena5, 7

och 13 bör därför avslås i denna del.

Motion Fö17 (c) föreslår också att riksdagen nu gör ett

uttalande om att ytterligare medel för Ubåt90 skall tillföras

i försvarsbeslutet 1992. Ett sådant uttalande skulle stå i strid

med vad utskottet tidigare har anfört om att inför detta beslut

inte binda upp statsmakterna för nya utgiftsåtaganden. Motion

Fö17 yrkande 6 (c) bör därför avslås.

Utskottet kan heller inte ställa sig bakom förslaget i motion

Fö7 yrkande 24 (mp) att ändra inriktningen av ubåtsprogrammet

till endast två ubåt 90.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att det som föredragande

statsrådet har anfört om marinförbandens inriktning godkänns av

riksdagen.

Utskottet föreslår vidare att begärda medel och

beställningsbemyndiganden anvisas under marinens anslag.

Flygvapenförband

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet framhåller att det sannolikt blir

nödvändigt att genomföra strukturella förändringar också i

flygvapnet. Underlag för sådana beslut saknas men bör tas fram

inför 1992 års försvarsbeslut. Vissa besparingar kan dock inte

vänta, och försvarsministern är därför, på motsvarande sätt som

för övriga huvudprogram, beredd att godta ambitionssänkningar

inom olika områden utan att försvarsbeslutet föregrips. Sålunda

bör målet vara att i stort behålla krigsorganisationen på

nuvarande kvantitativa och kvalitativa nivå.

Flygstridskrafternas höga initialeffekt föreslås behållas och

uthålligheten så långt möjligt förbättras. Luftförsvarsförmågan

bör prioriteras och incidentberedskapen upprätthållas på

nuvarande nivå.

Försvarsministern anser att omfattning och tempo i

moderniseringen av stridsledningssystemet inte kan förutsättas

bli sådan som motiveras från systemmässiga utgångspunkter. I

1992 års försvarsbeslut bör bl.a. ställning tas till om det

flygburna radarsystemet PS 890 skall anskaffas eller ej.

De nyligen modifierade J 35 J-förbanden har nu en god

luftförsvarsförmåga, och gjorda investeringar bör tas till vara.

Om besparingsskäl talar för att de nuvarande tre divisionerna

inte kan hållas operativa i fred må, enligt försvarsministern,

en av dessa kaderställas och en något längre tid för att

krigsorganisera denna division accepteras. Handlingsfrihet för

att kunna organisera en fjärde J 35-division bör däremot inte

längre upprätthållas. De modifierade flygplanen som avsetts för

denna division bör hållas i materielreserv. Försvarsministern är

även beredd att acceptera liknande besparingsåtgärder inom andra

system och genom minskat flygtidsuttag. Chefen för flygvapnet

skall dock kunna krigsorganisera minst motsvarande 7,5

fredsdivisioner AJ/S 37 samt efter viss förvarning och

kompletterande utbildning ytterligare en division.

När det gäller vapenutvecklingen förordar försvarsministern

att ställning tas till anskaffning av nya radarjaktrobotar i det

kommande försvarsbeslutet. Några medel för en svensk utveckling

av detta slags robotar bör inte avsättas. Vidare föreslås att

projektet tungt styrt attackvapen (TSA) läggs ned.

På motsvarande sätt som för övriga huvudprogram föreslås en

minskning av repetitionsutbildningen. Föredragande statsrådet

kan också acceptera en långsam utbyggnadstakt för bassystemet.

Föredragande statsrådet föreslår att regeringen hemställer om

riksdagens godkännande av denna inriktning samt att riksdagen

anvisar anslagsmedel och beställningsbemyndiganden i enlighet

med propositionens förslag.

Utskottet

Flera motioner behandlar frågan om behovet av jaktdivisioner,

främst med flygplan J 35 Draken. I motion Fö419 (m) om Skånes

försvar förordas (yrk. 3) sålunda att minst ytterligare en

jaktdivision organiseras för luftförsvaret av Skåne. Ett

likalydande krav framförs i motion Fö425 yrkande 3 (m). Även

motion Fö6 innehåller ett sådant yrkande (yrk. 7) med hänvisning

till det nordiska områdets ökade luftoperativa betydelse. I

motionens yrkande 16 föreslås i analogi härmed att anslaget för

ledning och förbandsverksamhet förstärks med 200 milj.kr. Av det

sagda framgår att motionärerna inte kan acceptera att

flygdivisioner kaderställs på det sätt som försvarsministern

sanktionerar. Erfarenheten visar nämligen, enligt motionärerna,

att flygförband inte lämpar sig vare sig som kader- eller

mobiliseringsförband, och besparingseffekten skulle inte stå i

rimlig relation till effektförlusten genom att inte ha alla

flygplan flygande. Speciellt allvarligt bedöms detta vara i en

tidig krisutveckling.

En motsatt uppfattning ger motionärerna uttryck för i motion

Fö8 (fp). Frågan om kaderställning av flygförband och användning

av reservpersonal anses ha kommit i ett nytt läge genom

forskningsrön som anger att erfarna förare kan återinflygas

flera år efter det att deras tjänst som stridsflygare har

upphört. Mot den bakgrunden bör fortfarande optionen att kunna

organisera en fjärde division J 35 hållas öppen (yrk. 8), vilket

bör vara möjligt utan annan kostnad än viss planering. Med

hänvisning till vad motionärerna har anfört om användning av

reservpersonal för J 35-systemet kan det biträda propositionens

förslag om att vid behov också minska driftkostnaderna inom AJ/S

37-systemet genom att medge viss uppsättningstid i samband med

mobilisering.

På motsvarande sätt som förordats för de övriga

huvudprogrammen föreslås i motion Fö17 yrkande 14 (c) att

repetitionsövningarna ges större omfattning än vad som

förutsatts i propositionen. För ändamålet bör anvisas 50

milj.kr.

Som framgått av det föregående förordas i motion Fö7 (mp) ett

försvarskoncept som i avgörande delar skiljer sig från det

nuvarande. I samklang med uppfattningen om denna annorlunda

försvarsutformning föreslås att flygvapnet skall inleda en

avveckling av flygflottiljer och begränsa flygverksamheten,

vilket bedöms kunna leda till en besparing på 500 milj.kr.

Utskottet har tidigare anfört att det inte kan ställa sig

bakom den förändrade försvarsstruktur som ges förord i motion

Fö7 (mp). Riksdagen bör därför inte heller bifalla motionens

yrkande 23 om att bl.a. påbörja en avveckling av flygflottiljer.

Försvarsministern säger sig vilja prioritera

luftförsvarsförmågan även fortsättningsvis. Utskottet delar den

uppfattningen och anser, på samma grunder som redovisats för

armé- och marinstridskrafterna, att det nu inte finns utrymme

för resursförstärkningar. Förslaget att organisera ytterligare

en division J35Draken kan därför inte godtas av utskottet.

Motionerna Fö419 yrkande 3 (m), Fö425 yrkande 3 (m) samt Fö6

yrkandena 7 och 16 (m) bör därför inte bifallas.

Försvarsministern anser att den utrikespolitiska utvecklingen

gör det möjligt att i vissa delar nu sänka beredskapskraven. Han

förordar mot denna bakgrund och av besparingsskäl att en av

J35Draken-divisionerna kaderställs samtidigt som han kan

acceptera en liknande åtgärd inom AJ/S37-förbanden. Utskottet

konstaterar att reservofficerare i dag är krigsplacerade som

flygförare i en icke obetydlig omfattning. Utskottet har därför

ingen erinran mot försvarsministerns förslag och anser att

frågan om kaderställning av flygförband och möjligheterna att

utnyttja reservanställd personal i flygande befattningar bör

komma upp till noggrann prövning i 1992 års försvarsbeslut.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer den nyligen tillsatta

utredningen om totalförsvarets personalförsörjning också att

lämna underlag i frågan. Utskottet återkommer i ärendet under

sin behandling av personalfrågorna i försvaret. Utskottet anser

med detta att vad motionärerna i motion Fö8 yrkande 8 (fp) har

anfört delvis är tillgodosett samt att motion Fö6 yrkande 6 (m)

bör avslås.

Utskottet kan på motsvarande grunder som redovisats för armén

och marinen inte tillstyrka motionärernas i motion Fö17 yrkande

14 (c) förslag att tillföra ytterligare medel för

repetitionsutbildning av flygvapenförband. Motionen bör därför

avslås i denna del.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis beträffande det som

föredragande statsrådet i propositionen har anfört om

flygvapenförbanden att denna inriktning godkänns av riksdagen.

Utskottet föreslår vidare att begärda medel och

beställningsbemyndiganden anvisas under flygvapnets anslag.

Operativ ledning m.m.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anmäler att överbefälhavaren i sin

programplan ÖB 91 har föreslagit att den högre regionala

ledningsorganisationen reduceras genom att de Södra och Västra

militärområdena slås samman. Han säger sig inte nu vara beredd

att ta ställning till en förändrad indelning i militär- och

civilområden. Han anser sig i avvaktan på underlag från pågående

försök inte heller kunna förorda att det inom Nedre Norrlands

militärområde organiseras ett underhållsregemente i likhet med

vad som skett i Övre Norrlands militärområde, vilket

överbefälhavaren föreslagit. Han säger sig dock ha för avsikt

att återkomma till regeringen och att riksdagen därefter får ta

ställning i frågan samtidigt som han delar överbefälhavarens

uppfattning att planeringen bör inriktas mot att organisera

underhållsregementen i samtliga militärområden.

Föredragande statsrådet hemställer att regeringen dels låter

riksdagen ta del av vad han har anfört om operativ ledning m.m.,

dels hemställer att riksdagen anvisar anslagsmedel och

beställningsbemyndiganden i enlighet med propositionens förslag.

Utskottet

Riksdagen beslutade för drygt ett år sedan att lokalisera

militärområdesförvaltningen i det nya Mellersta militärområdet

till Strängnäs (prop. 1989/90:9, FöU 3, rskr. 87). Detta beslut

ifrågasätts i motion Fö417 där motionären med hänsyn till

personal och kostnader förordar att förvaltningen behåller sin

nuvarande lokalisering i Enköping.

Utskottet anser att den kommande utvecklingen med minskande

staber och förändrad produktionsledning enligt det av

överbefälhavaren beslutade s.k. VI 90-konceptet kommer att

ställa ökade krav på samverkan mellan militärområdesstaber och

deras förvaltningar. Det är då en fördel om militärområdesstab

och dess förvaltningsledning samlokaliseras. Utskottet ser inga

skäl att frångå beslutet att lokalisera ledningen för det

Mellersta militärområdets materielförvaltning till Strängnäs.

Motion Fö417 bör därför avslås.

Utskottet, som inte har någon erinran mot vad föredragande

statsrådet har anfört om inriktningen av den operativa ledningen

m.m., föreslår att riksdagen anvisar begärda medel och

beställningsbemyndiganden under anslagen till operativ ledning

m.m.

Anslag till gemensamma myndigheter m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens förslag i

propositionens bilaga 1 om anslag till gemensamma myndigheter

m.m. (s. 86--116) och yrkandena 28 och 29 i motion Fö7 (mp) som

innehåller förslag om en från propositionen avvikande

medelsanvisning under anslagen F 6 och G 1. Till avsnittet har

också förts yrkande 4 i motion Fö11 (v) vari föreslås att

fortifikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse

förs samman med byggnadsstyrelsen resp. socialstyrelsen.

Slutligen har utskottet valt att här behandla motionerna Fö421

(c) yrkande 2, Fö701 (c), Fö702 (m), Fö703 (m, fp, c, v, mp),

Fö704 (s), Fö705 (mp), Fö706 (fp), Fö9 (fp, m, c, mp) samt Fö11

yrkande 5 (v), vilka samtliga tar upp frågor rörande

kustbevakningens lokala organisation.

Utskottet

De anslag till gemensamma myndigheter m.m. som regeringen

föreslår i propositionens bilaga 1 gäller bl.a. anslag för

myndigheter m.m. som tillhör försvarsmakten och därmed också

ingår i utgiftsramen för det militära försvaret. Förslagen till

dessa anslag finns i propositionens bilaga 1 redovisade under

littera F (s. 86--107). En annan grupp anslag som behandlas här

rör myndigheter m.m. som inte är hänförda till försvarsmakten.

Dessa anslag redovisas i propositionens bilaga 1 under

beteckningen G (s. 107--116). Huvuddelen av dessa anslag ingår

-- trots att berörda myndigheter inte tillhör försvarsmakten --

i utgiftsramen för det militära försvaret. Utskottet har i det

föregående behandlat försvarsministerns överväganden om

införande av ett snävare försvarsmaktsbegrepp fr.o.m. den 1 juli

1992. I samband därmed kommer ytterligare myndigheter att

avföras från försvarsmakten och tillsammans med andra gemensamma

myndigheter utanför försvarsmakten ingå i en gemensam ekonomisk

ram.

I motion Föll (yrkande 4) återkommer vänsterpartiet med ett

tidigare framfört yrkande om sammanläggning av

fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen och av

försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen.

Utskottet behandlade senast under riksmötet 1988/89 ett

motionsförslag om en sammanslagning av

fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen

(1988/89:FöU:14 s. 55). Utskottet förklarade sig därvid inte

vara berett att stödja ett sådant förslag eftersom riksdagen

under samma riksmöte på förslag av finansdepartementet

(1988/89:FiU26) hade godtagit att byggnadsstyrelsen och

fortifikationsförvaltningen skulle vara separata myndigheter.

Utskottet anser att det inte heller nu finns skäl för riksdagen

att frångå sitt tidigare ställningstagande till en sådan

sammanslagning. Motion Fö11 yrkande 4 (v) i här behandlad del

bör därför avslås av riksdagen.

Riksdagen har tidigare också behandlat och på förslag av

utskottet avslagit motionsförslag om en sammanläggning av

försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen (FöU 1983/84:20

s. 23). Utskottet anser att riksdagen inte heller i denna fråga

bör frångå sitt tidigare ställningstagande. Det kan i

sammanhanget erinras om att socialministern i

budgetpropositionen 1991 (bil. 7 s. 91) uppger att hon avser

genomföra en översyn av socialstyrelsens beredskapsverksamhet.

Översynen torde komma att belysa möjligheten till viss

samordning av socialstyrelsens och sjukvårdsstyrelsens uppgifter

inom detta område. Yrkande 4 i motion Fö11 (v) bör därför avslås

av riksdagen också såvitt nu är i fråga.

Yrkandena 28 och 29 i motion Fö7 (mp) rör anslagen F 6.

Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt

och G 1. Gemensam försvarsforskning.

Under anslaget F 6 föreslår regeringen att riksdagen skall

anvisa 21530000 kr. Av propositionen framgår att beloppet i

sin helhet är avsett för utflyttningen av FOAs

Stockholmsavdelning till Ursvik, det s.k. Ursviksprojektet.

Motionärerna i motion Fö7 (mp) anser, med hänvisning till den i

propositionens bilaga 1 aviserade översynen avseende

totalförsvarets framtida forskning och kunskapsuppbyggnad (s.

25), att inga medel skall anvisas för detta projekt (yrk. 28).

Genom att inte starta projektet bör, anser motionärerna, också

medelsbehovet under anslaget G 1 kunna reduceras med 40 milj.kr.

(yrk. 29). Enligt motionärernas förslag bör alltså 403100000

kr. anvisas under anslaget G 1.

Utskottet finner inte anledning att som motionärerna

förordar stoppa förberedelserna för den beslutade utflyttningen

av FOAs Stockholmsavdelning till Ursvik. Utskottet räknar dock

med att regeringen mot bakgrund av den angivna översynen noga

granskar utbyggnaden vid Ursvik så att lokalbeståndet där svarar

mot den framtida inriktningen av försvarsforskningen. Yrkande 28

i motion Fö7 (mp) bör sålunda avslås.

I konsekvens med utskottets uppfattning att riksdagen bör

anvisa medel för Ursviksprojektet under anslaget F 6 i enlighet

med regeringens förslag finns inte utrymme för den i motionens

yrkande 29 föreslagna minskningen om 40 milj.kr. under anslaget

G 1. Motion Fö11 yrkande 29 (mp) bör sålunda också avslås.

Det föreslagna anslaget F 10. Förvaltningsskolan bör med

anledning av namnbytet fr.o.m. 1991-07-01 (prop. bil. 1 s. 176)

ändras till F 10. Förvaltningshögskolan.

Utskottet behandlar i detta sammanhang en rad motioner om

kustbevakningens organisation på lokal nivå.

Motionärerna i motionerna Fö701 (c) och Fö702 (m) framför i

stort sammanfallande synpunkter på kustbevakningens organisation

i Kalmar län. Motionärerna har erfarit att det inom ramen för

den pågående översynen av kustbevakningen på lokal nivå övervägs

att dra bort resurser från Kalmar län. Bl.a. avses nuvarande

kustposteringar i Kalmar och Västervik försvinna och endast den

kustpostering som finns i Oskarshamn bli kvar. De anser av i

motionen närmare utvecklade skäl att resurserna för

kustbevakningen inom Kalmar skall bibehållas.

I motionerna Fö703 (m, fp, c, v, mp), Fö704 (s) och Fö9 (fp,

m, c, mp) vill motionärerna slå vakt om den nuvarande

kustposteringen i Gryt, som om föreliggande förslag om

utformningen av kustbevakningens lokala organisation fullföljs

enligt motionärerna kommer att bli nedlagd. Motionärerna i

motion Fö703 förordar också försöksverksamhet med samordnade

resurser för kustbevakningen och polisen. I motion Fö704

understryks behovet av att få behålla postkontoret i Gryt.

I motion Fö705 (mp), som är en följdmotion till motion T262

rörande Gotlands kommunikationer, uttalar motionärerna att

regeringen när det gäller utformningen av tull och

kustbevakningen måste se med allvar på Gotlands situation och

anstränga sig att bidra med lösningar som möjliggör en bra

framtid för öns befolkning.

I motion Fö706 (fp), som är en följdmotion till motion N603

(fp) om oljeletning i Skagerrak, är motionärerna kritiska mot

att man vid ifrågavarande omorganisation av kustbevakningens

lokala organisation överväger att minska antalet

miljöskyddsfartyg. De pekar på flera olika hot mot miljön som

enligt deras mening ställer stora krav på såväl fartyg som deras

besättningar. För Skagerraks del är det en nödvändighet att det

miljöfartyg som nu är stationerat i Kungshamn blir kvar där och

får fördubblad besättning.

I motion Fö421 yrkande 2 (c), som gäller marinens utveckling i

Karlskronaområdet, anser motionärerna att den kustpostering som

i dag finns i Sölvesborg inte skall såsom föreslås läggas ner.

Den behövs enligt motionärerna bl.a. för den betydelsefulla

funktion den har när det gäller samverkan med de marina

myndigheterna i området.

I ett yrkande, yrkande 5, i motion Fö11 (v) tas upp allmänna

riktlinjer för den pågående omorganisationen på lokal nivå.

Motionärerna anknyter därvid till försvarsministerns uttalande i

propositionens bilaga 1 (s. 112) om att det är angeläget att

denna översyn slutförs så att ett bättre utnyttjande av personal

och fartyg kan erhållas. De framhåller att förändringarna i

kustbevakningens organisation inte får komma i konflikt med

målet att upprätthålla och utveckla en levande skärgård samt

möjligheten att effektivt övervaka unika och hotade naturvärden.

Utskottet vill inledningsvis peka på att det i samband med

att kustbevakningen blev en självständig myndighet bestämdes att

myndigheten själv skulle se över sin lokala organisation. För

uppgiften har bildats en särskild arbetsgrupp inom

kustbevakningens centrala ledning. Arbetsgruppen färdigställde i

december 1990 en rapport som sänts till alla arbetsställen inom

kustbevakningen och till samverkande myndigheter för synpunkter.

Först i vår kommer ett slutligt förslag att presenteras

verksledningen.

I avvaktan på resultatet av pågående överväganden om

kustbevakningens lokala organisation bör riksdagen enligt

utskottets mening inte göra något uttalande i de olika

organisationsfrågor som har tagits upp i här behandlade

motioner. Utskottet räknar därvid med att synpunkter av det slag

som framförs i motionerna kommer att beaktas i det pågående

utredningsarbetet. Beträffande den i motion Fö703 aktualiserade

frågan om försöksverksamhet med samordnade resurser för

kustbevakningen och polisen vill utskottet erinra om att

regeringen enligt proposition 1989/90:127 om kustbevakningens

roll i den framtida sjöövervakningen m.m. avser ta upp denna

samordningsfråga och därtill knutna resursfördelning till

närmare övervägande. Utskottet har i fråga om det i motion Fö704

aktualiserade bevarandet av postkontoret i Gryt inhämtat att

ifrågavarande postkontor tills vidare behålls i avvaktan på

resultatet av en pågående översyn av postverkets hela

kontorsnät.

Med hänvisning till det anförda föreslår riksdagen att

samtliga här behandlade motioner rörande kustbevakningen avslås

av riksdagen.

Totalförsvarets civila del

Beredskapsläge och inriktningen i stort inom den civila delen

av totalförsvaret

I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande

statsrådet i propositionens bilaga 1 har anfört om

beredskapsläge, mål och allmän inriktning inom totalförsvarets

civila del (s.117--119). Här tar utskottet också upp

motionerna Fö7 yrkande 35 (mp) om ändring av verksförordningen

och Fö11 yrkande 6 (fp) om samhällets sårbarhet.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern erinrar inledningsvis om att totalförsvaret,

utan inbördes prioritering, har följande fyra huvuduppgifter:

att värna civilbefolkningen mot verkningar av krigshandlingar

genom att bereda skydd, rädda nödlidande och ombesörja vård,

att upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna under

kriser och krig,

att trygga en livsnödvändig försörjning under kriser och krig,

att stödja försvarsmaktens krigsorganisering och

stridsförmåga.

Försvarsministern framhåller vidare att 1987 års

försvarsbeslut innebar viktiga förändringar i inriktningen av

beredskapsåtgärderna för den civila delen av totalförsvaret.

Särskilt framhölls behovet av förbättrad beredskap inom

funktionerna Hälso- och sjukvården m.m. och Befolkningsskydd och

räddningstjänst för att förbättra förutsättningarna för

befolkningens överlevnad i krig. En ändrad syn på krisers och

krigs karaktär var en annan följd av försvarsbeslutet. Mot

bakgrund av denna bedömning beslöts en intensifierad satsning på

hälso- och sjukvårdens beredskap, en ändrad inriktning av

befolkningsskyddet, en minskning av beredskapslagren främst av

oljeprodukter samt förstärkta åtgärder inom tele-, el- och

transportområdena.

I en rapport Beredskapsläget i stort inom den civila delen av

totalförsvaret (1989-06-30) har överstyrelsen för civil

beredskap (ÖCB), uppger chefen för försvarsdepartementet, gjort

en bedömning av beredskapsläget för det civila försvarets

funktioner. Bedömningen gäller väsentligen förmågan att uppnå de

ambitioner som kom till uttryck i 1987 års försvarsbeslut.

Försvarsministern pekar vidare på att i den programplan för

perioden 1991/92--1995/96 för det civila försvaret, som ÖCB har

lämnat, ingår en redogörelse för beredskapsläget vad gäller att

klara de nyss redovisade fyra huvuduppgifterna för

totalförsvarets civila del som helhet. En sammanfattning av ÖCBs

bedömning finns på s. 118 i bilaga 1 i propositionen.

I propositionen konstateras att ÖCBs redovisning av

beredskapsläget är relaterad till de förutsättningar och den

ambition som gäller enligt 1987 års försvarsbeslut och att

slutsatserna därför delvis kan visa sig vara inaktuella. Med

hänsyn härtill och mot bakgrund av att ÖCB framhåller att det är

en ny metod som försöksvis prövats för att bedöma

beredskapsläget finner försvarsministern inte anledning att

närmare kommentera det konkreta innehållet i rapporten.

I en annan rapport Sammanfattande mål för funktioner, som ÖCB

har ingivit till regeringen i december 1990, redovisas ÖCBs

förslag till mål för funktionerna inom totalförsvarets

civila del.

Beträffande de föreslagna målen för funktionerna konstaterar

försvarsministern att de uttrycker den av myndigheterna bedömda

förmågan hos funktionerna under kriser och krig. Han vill för

närvarande inte ta ställning till de enskilda förslagen till

dessa mål utan räknar med att återkomma härtill i samband med

nästa års fleråriga försvarsbeslut. Han bedömer att det då även

bör föreligga ett säkrare underlag från myndigheterna när det

gäller beredskapsläge för funktionerna där hänsyn även kunnat

tas till anvisningarna för programplaner m.m. för perioden

1992/93--1996/97.

Som utgångspunkt för sina överväganden rörande den allmänna

inriktningen av totalförsvarets civila del konstaterar

försvarsministern att förmågan hos denna del av totalförsvaret

grundas på det fredstida samhällets resurser och dess

handlingsberedskap och omställningsförmåga inför svåra

situationer. Han betonar principen att ansvaret för en

verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar i krig och

framhåller i detta sammanhang att beredskapsåtgärder som vidtas

inför kriser och krig i många fall har samma karaktär som

åtgärder mot skilda risker i det fredstida samhället.

Enligt föredragande statsrådets mening bör

beredskapsverksamheten i högre grad än hittills inriktas mot att

omfatta hela hotskalan fred--kris--krig och i ökad omfattning

ingå i de ordinarie driftsäkerhetsbedömningar som resp.

verksamhetsutövare gör. Han understryker att verksamheten bör

präglas av handlingsberedskap kombinerad med ett stort mått av

flexibilitet samt betonar i detta sammanhang utbildningens och

övningarnas betydelse.

Slutligen anger han att verksamheten under det kommande

budgetåret i stort sett skall följa inriktningen enligt 1987 års

försvarsbeslut.

Utskottet

I likhet med försvarsministern anser utskottet att det saknas

klara utgångspunkter för en mer ingående bedömning av

beredskapsläget inom totalförsvarets civila del och

målen för funktionerna inom denna. 1987 års försvarsbeslut

har i vissa delar nödgats frångås, och den framtida inriktningen

av totalförsvaret är under övervägande inför ett kommande

försvarsbeslut. Utskottet har inte heller i övrigt någon erinran

mot vad föredragande statsrådet har anfört rörande dessa frågor.

Utskottet har i avvaktan på resultatet av pågående

utredningsarbete inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut inte

heller någon erinran mot vad försvarsministern har anfört om

den allmänna inriktningen av totalförsvarets civila del.

Utskottet övergår att behandla de båda till detta avsnitt

hänförda motionsyrkandena Fö7 yrkande 35 (mp) och Fö11 yrkande 6

(v).

I nämnda yrkande i motion Fö7 begär motionärerna att

regeringen skall komma med ett förslag till en ändring i

verksförordningen syftande till ett ökat beredskapsansvar för

myndigheterna.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att enligt 5 §

verksförordningen (1987:1100) samtliga myndigheter i sin

verksamhet skall beakta de krav som ställs av hänsyn till bl.a.

totalförsvaret.

Även förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom

totalförsvarets civila del (den s.k. ledningsförordningen)

ålägger myndigheterna att i sin verksamhet beakta

totalförsvarets krav, särskilt vad gäller funktionerna inom

totalförsvarets civila del. Många myndigheter får sitt ansvar

för uppgifterna inom totalförsvaret preciserade i sina

instruktioner.

Enligt utskottets bedömning är myndigheternas uppgifter och

ansvar rörande totalförsvaret tillfredsställande angivna i

gällande bestämmelser, vilket också framgår av det anförda.

Eventuella brister i myndigheternas beredskap är enligt

utskottets mening därför inte -- såsom motionärerna tycks anse

-- i första hand att hänföra till otillräckliga föreskrifter

utan i den mån de föreligger snarare beroende på tillämpningen

av dem. Motion Fö7 yrkande 35 (mp) bör avslås av riksdagen.

I motion Fö11 yrkande 6 (v) framhålls att man inför nästa

försvarsbeslut bör ägna större uppmärksamhet åt

sårbarhetsproblemen och den civila delen av totalförsvaret.

Enligt motionärernas mening innebar 1987 års försvarsbeslut en

försvagning av totalförsvarets civila del med en ökad sårbarhet

i samhället som följd. Dessa brister måste enligt motionärerna

avhjälpas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om

nödvändigheten av att minska samhällets sårbarhet och räknar med

att dessa problem kommer att uppmärksammas i utredningsarbetet

inför nästa försvarsbeslut. I de nyligen utfärdade anvisningarna

för programplanering m.m. för perioden 1992/93--1996/97

framhålls sålunda bl.a. att en ökad robusthet i olika funktioner

och system i viss utsträckning kan uppnås genom att hänsyn till

beredskapsaspekterna tas i planeringen och i

samhällsutvecklingen. Den angivna inriktningen ligger i linje

med motion Fö11 yrkande 6 (v) som därmed i huvudsak är

tillgodosett och sålunda bör avslås.

Utvecklingen inom det civila totalförsvarets funktioner

Under denna rubrik behandlar utskottet vad föredragande

statsrådet i propositionens bilaga 1 (s. 119--120, 131--134,

147, 149--154 och 157--158) har anfört om olika funktioner inom

den civila delen av totalförsvaret och den fortsatta

utvecklingen inom dem. Utskottet behandlar i detta avsnitt också

vad de föredragande statsråden i bilagorna 3--6 i propositionen

tar upp rörande inriktningen av verksamheten inom de funktioner

som behandlas i dessa bilagor. Till avsnittet har också förts

yrkandena 7, 8, 9, 10, 11 och 12, alla såvitt nu är i fråga, i

miljöpartiet de grönas partimotion Fö7. Alla dessa yrkanden

innehåller förslag som, om de genomförs, påtagligt påverkar

inriktningen av vissa av funktionerna. Andra motionsyrkanden,

Fö201 yrkande 6 (mp), Fö425 yrkande 5 (m), Fö501 (m), Fö502

(fp), Fö503 (m), Fö801 (s), Fö803 (fp), Fö808 (m), Fö810 (s),

Fö811 (s) Fö813 (mp) Fö814 yrkande 1 (m), Fö7 yrkandena 32 och

33 (mp), Fö8 yrkandena 14 och 16 (fp), Fö9 yrkande 7 (v), Fö11

yrkande 7 (v), Fö17 yrkandena 17 och 18 (c) samt N25 (fp) som

alla rör frågor av inte lika genomgripande karaktär, behandlas

därefter i ett sammanhang grupperade funktionsvis.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern behandlar i bilaga 1 i propositionen den

fortsatta utvecklingen inom de i totalförsvarets del ingående

funktionerna

Civil ledning och samordning

Befolkningsskydd och räddningstjänst

Psykologiskt försvar

Hälso- och sjukvård m.m.

Telekommunikationer

Transporter

Livsmedelsförsörjning m.m.

Energiförsörjning

Försörjning med industrivaror

Socialförsäkring

Arbetskraft samt

Övriga viktiga samhällsfunktioner

I propositionens bilagor 3--6 ingår också avsnitt där de i

bilagorna föredragande statsråden anger sin syn på utvecklingen

inom de funktioner som behandlas i dessa bilagor.

Utskottet

Utskottet vill vid behandlingen av den fortsatta utvecklingen

av det civila försvarets funktioner allra först ta ställning

till de motionsyrkanden i motion Fö7 (mp) som anger en annan

inriktning av vissa av funktionerna än den i propositionen

angivna.

I yrkande 7 i motion Fö7 (mp) föreslås en förstärkning av

funktionen Civil ledning och samordning med 40 milj.kr.

Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget. En anpassning

av funktionens inriktning bör sålunda inte ske och

motionsyrkandet avslås i denna del.

Utskottet har i det föregående också avstyrkt de i yrkande 8 i

motion Fö7 (mp) framförda förslagen att till funktionen

Befolkningsskydd och räddningstjänst föra sammanlagt 270

milj.kr. utöver vad som föreslås i propositionen. Detta yrkande

bör därför också avslås i den del det gäller inriktningen av

funktionen.

En inriktning av funktionen Hälso- och sjukvård m.m. enligt

yrkande 9 i motion Fö7 (mp) kan utskottet inte heller biträda

efter att i det föregående ha avstyrkt kravet på ökade

ekonomiska resurser till nämnda funktion.

Utskottet har inte heller ansett sig kunna tillstyrka att 50

milj.kr. i enlighet med yrkande 10 i motion Fö7 (mp) tillförs

funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. Ifrågavarande

motionsyrkande bör därför avslås av riksdagen också till den del

det innefattar en annan inriktning av funktionen än den i

propositionen föreslagna.

Utskottet är inte heller berett tillstyrka att det inrättas en

ny funktion Kärngårdar i enlighet med vad som föreslås i motion

Fö7 yrkande 11 (mp).

Vad föredragande statsrådet i propositionens bilaga 4 har

anfört om funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. bör riksdagen

med avslag på motion Fö7 yrkande 10 (mp) i denna del lämna utan

erinran.

Även beträffande inriktningen av funktionen Energiförsörjning

bör riksdagen följa propositionen, eftersom det förslag till

förstärkning av funktionen med 78 milj.kr. som framförs i motion

Fö7, yrkande 12, redan har avstyrkts av utskottet.

Riksdagen bör slutligen med avslag på motion Fö7 (mp) yrkande

12 i denna del godkänna den inriktning på

försörjningsberedskapen som föredragande statsrådet förordat i

bilaga 6 till propositionen.

Utskottet anser vidare att riksdagen bör besluta att lägga

till handlingarna vad föredragande statsrådet har anfört i

bilaga 3 till propositionen om inriktningen av den fortsatta

verksamheten inom funktionerna Telekommunikationer och

Transporter. Detsamma gäller vad föredragande statsrådet i

bilaga 5 i propositionen har anfört rörande funktionen

Arbetskraft.

Av det sagda framgår att utskottet beträffande den i

propositionen angivna utvecklingen av berörda funktioner inom

totalförsvarets civila del inte har någon erinran. Vad

föredragandena i övrigt har anfört om denna utveckling m.m. ger

utskottet inte heller anledning till någon kommentar. Utskottet

föreslår sålunda att riksdagen lämnar vad de föredragande

statsråden har anfört om inriktningen m.m. av ifrågavarande

funktioner utan erinran eller i vissa fall lägger berörda delar

av propositionen till handlingarna.

Utskottet övergår därmed till att behandla en rad motioner

som har anknytning till vissa av de funktioner vars utveckling

utskottet har behandlat i det föregående. Motionerna grupperas

funktionsvis.

Motioner med anknytning till funktionen Civil ledning och

samordning

I motion Fö501 (m) framhåller motionären att det med den nya

planeringsinriktningen, där försvarsberedskapen skall integreras

i all planering, och de problem kommunerna står inför när det

gäller den civila beredskapen är självkart att det bör finnas

kommunal representation i den övergripande samhällsplaneringen

för försvaret.

Utskottet konstaterar att kommunerna för närvarande har

representation i det till ÖCB knutna rådet för kommunal

beredskap. Även i räddningsverkets delegationer finns kommunal

representation. Det står vidare klart att kommunernas roll i

totalförsvaret kommer att aktualiseras i arbetet med nästa

totalförsvarsbeslut. Bl.a. betonas i anvisningarna för

programplaneringen för perioden 1992/93--1996/97 att kommunerna

i fred har ett stort ansvar för människors välfärd. Härav

följer att de också har viktiga beredskapsuppgifter och att det

är väsentligt att beredskapsplaneringen inom olika funktioner i

erforderlig utsträckning förankras lokalt. Utskottet räknar med

att utifrån angiven utgångspunkt frågan om kommunernas

inflytande över de övergripande planeringsfrågorna kommer att

föras in i bilden. Motion Fö501 (m) bör avslås av riksdagen.

Motionärerna i motion Fö503 (fp, c) anser att kommunerna skall

åläggas att organisera kommunalt driftvärn med uppgift att i

kris- och krigslägen skydda viktiga kommunala anläggningar.

Under föregående riksmöte behandlade utskottet en motion i

samma ämne (1989/90:Fö501). Utskottet anförde därvid följande:

Utskottet finner i likhet med motionärerna att det är

angeläget att kommunerna i enlighet med sina åligganden genom

olika åtgärder tryggar den kommunala servicen i kriser och krig.

Ett led i dessa strävanden kan vara att, såsom motionärerna

föreslår, bilda driftvärn till skydd för olika kommunala

anläggningar. Utskottet anser dock att detta skall ske på

kommunernas eget initiativ utan statligt åläggande. Enligt

hemvärnskungörelsen (1970:304) skall ansökan att få organisera

driftvärn vid kommunal myndighet inges till rikshemvärnschefen

som med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen som har

att bestämma i vilken omfattning driftvärn skall organiseras (30

§).

Riksdagen följde utskottet (1989/90:FöU7 s. 63, rskr. 226).

Utskottet vidhåller sin då framförda uppfattning och anser att

också den nu aktuella motionen Fö503 (fp, c) bör avslås.

Motioner med anknytning till funktionen Befolkningsskydd och

räddningstjänst

I motion Fö201 yrkande 6 (mp) betonar motionärerna den

civila katastrofberedskapens värde både vid miljökatastrofer

och militära angrepp. Investeringar för att upprätthålla en god

sådan beredskap är därför, anser motionärerna, angelägna så

länge vi inte har lyckats skapa ett robustare samhälle. Däremot

finner de militära investeringar betydligt osäkrare då dessa

inte säkert leder till anskaffning av vapen som passar vid alla

typer av militära angrepp.

Även utskottet anser att den civila katastrofberedskapen

effektivt bör kunna möta allvarliga olyckor i fredstid. Så

utformad utgör den också en god grund för att genom

kompletterande satsningar skapa en god beredskap också i kris-

och krigssituationer. Något uttalande av riksdagen i frågan vill

utskottet inte förorda. Motion Fö201 yrkande 6 (mp) bör sålunda

avslås av riksdagen.

Motionerna Fö801 (s), Fö808 (fp), Fö814 yrkande 1 (m) och Fö11

yrkande 7 (v) tar upp frågor som rör den kommunala

räddningstjänstens finansiering.

Motionärerna i motion Fö801 (s) erinrar om att det på många

håll i landet just nu pågår en översyn av den kommunala

räddningstjänsten. Kommunernas ekonomiska situation gör det

nödvändigt att rationalisera. Möjligheterna till besparingar är

emellertid, konstaterar motionärerna, på många håll begränsade.

I en rad kommuner förekommer mot denna bakgrund en diskussion om

vilka möjligheter det finns att tillföra räddningstjänsten medel

på andra sätt än genom skattefinansiering. Om utvecklingen får

fortsätta befarar motionärerna att en del kommuner kommer att

kunna förstärka verksamheten ekonomiskt. Andra kommer sannolikt

att vara mindra aktiva i strävandena att hitta lösningar med

stora skillnader mellan räddningstjänstens kvalitet i kommunerna

som följd. Mot denna bakgrund bör regeringen enligt motionärerna

föranstalta om en översyn av principerna för finansieringen av

den kommunala räddningstjänsten.

I motion Fö808 (fp) redovisar motionären vissa principer som

enligt hennes mening skulle kunna ligga till grund för en lag om

finansiering av kommunernas räddningstjänst. Motionären anser

att regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta ett lagförslag i

enlighet med dessa principer.

I motion Fö814 yrkande 1 (m) konstaterar motionärerna att ett

industriellt centrum i Göteborg medför att en mängd därifrån

emanerande verksamheter ställer speciella krav på

räddningstjänsten i Göteborg. Statens räddningsverk (SRV) och

naturvårdsverket ålägger Göteborg beredskap och kapacitet som

drar stora kostnader samtidigt som alla inkomster av den

industriella verksamheten tillfaller staten. Motionärerna finner

detta förhållande orimligt och anser att en översyn av

kostnadsansvaret för räddningstjänst och miljöhänsyn är

påkallad.

I motion Fö9 yrkande 7 (v) uttrycker motionärerna sin

tillfredsställelse över att flera funktioner inom den civila

delen av totalförsvaret förs till lokal nivå. De konstaterar

dock att det i propositionen klart uttalas att de förändringar

som följer av kommunernas ökade ansvar bör ske "inom ramen för

nuvarande kostnader". Detta är enligt motionärerna omöjligt.

Kommunerna bör enligt deras mening få ett utökat statligt stöd

för sin verksamhet inom fredsräddningstjänstens och

civilförsvarsverksamhetens områden.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att kommunerna

enligt den nya räddningstjänstlagen har ansvaret för huvuddelen

av räddningstjänsten. En avsikt med inrättandet av

räddningsverket och stiftandet av den nya lagen var att öka

kommunernas möjlighet att genom samordning av

räddningsresurserna förbättra standarden på

räddningstjänsten främst i de mindre kommunerna. Genom de

senaste årens utveckling med tilltagande ekonomiska problem för

kommunerna har det visat sig svårt att leva upp till

intentionerna med den nya ordningen. Både små och stora kommuner

har svårt att trots samordningssträvanden i den nya

lagstiftningens anda ekonomiskt klara de ständigt ökade krav som

i takt med utvecklingen ställs på den kommunala

räddningstjänsten.

Mot bakgrund därav pågår för närvarande en debatt om olika

möjligheter att finansiera den räddningstjänst kommunerna har

ansvar för. Därvid diskuteras olika slag av avgifter, överföring

av försäkringsmedel och särskilda skatter på fastigheter. Tankar

på s.k. sponsring förekommer också.

Motionärerna tar sålunda upp en i högsta grad aktuell fråga

inom befolkningsskyddets och räddningstjänstens område.

Utskottet finner det i likhet med motionärerna angeläget att

skapa ekonomiska förutsättningar att trygga en såväl i fred som

i krig väl fungerande räddningstjänst. Utskottet är dock inte

berett att nu uttala sig i frågan. Utskottet bedömer att den

belysning av konsekvenser av att decentralisera ansvaret till

kommunerna, som SRV enligt programplaneanvisningarna för

perioden 1991/92--1995/96 skall genomföra, kommer att ge god

vägledning för lösning av problemet. Det bör ankomma på

regeringen att bedöma om det föreligger behov av att även i

annat sammanhang överväga denna fråga. Det kan i sammanhanget

också erinras om att den nya räddningstjänstlagen endast varit i

kraft under ett fåtal år och att ett ställningstagande rörande

den framtida utvecklingen torde vara betjänt av ytterligare

erfarenhet av dess tillämpning. Här behandlade motioner bör

avslås.

Motionärerna i motion Fö8 yrkande 14 (fp) efterlyser en

kraftfull revision av de regionala målen och riskanalyserna

i syfte att minska kostnaderna för skyddsrum och därvid bl.a.

bygga på erfarenheterna av Gulfkriget.

Utskottet konstaterar att regeringen i

planeringsanvisningar för perioden 1991/92--1995/96 uppdragit åt

överbefälhavaren och ÖCB att i samverkan med närmast berörda

myndigheter genomföra en översyn av främst de geografiska

prioriteringarna i de genomförda mål- och riskanalyserna.

Utskottet räknar med att erfarenheter från Gulfkriget, i den mån

de hunnit utvärderas, därvid kommer att beaktas. Enligt

utskottets mening blir genom nämnda översyn motionens syfte i

huvudsak tillgodosett. Motion Fö8 (fp) bör sålunda avslås av

riksdagen såvitt nu är i fråga.

Motion Fö8 yrkande 16 (fp) gäller viss omfördelning av

medel. Motionärerna föreslår att av 50 milj.kr. av de medel

som enligt propositionen är avsedda för byggande av skyddrum i

stället skall användas för utbildning av till civilförsvaret

direktrekryterade värnpliktiga i enlighet med ett annat yrkande

i motionen.

Utskottet konstaterar att medelsbehovet för

utbildningsverksamheten självfallet är beroende av i vilken

utsträckning värnpliktiga kommer att direktrekryteras till

civilförsvaret, en fråga som utskottet behandlar i det följande

som en personalfråga. Utskottet anser dock att riksdagen

bortseende från detta sammanhang bör avslå motionsyrkandet med

hänvisning till att skyddsrumsbyggnadsverksamheten styrs genom

bemyndiganden, varför de medel som motionärerna vill ta i

anspråk redan i huvudsak är intecknade för beslutade projekt.

Motion Fö8 yrkande 16 (fp) bör sålunda avslås av riksdagen.

I motion Fö425 yrkande 5 (m) påtalar motionären liksom i

tidigare motioner i ämnet att det föreligger brister hos

civilförsvarets undsättningsenheter när det gäller

möjligheten att kunna använda dem direkt efter mobilisering.

När utskottet senast behandlade motsvarande motionsyrkande

(1989/90:FöU7 s. 62) pekade utskottet bl.a. på att SRV

genomförde en översyn av civilförsvarets krigsorganisation i

syfte att ge undsättningsenheterna en ökad lokal förankring

såväl i fråga om personal som materiel, något som enligt

utskottets mening torde öka förutsättningarna för

undsättningsenheternas förmåga att göra insatser omedelbart

efter mobilisering. Med hänvisning till att detta

utredningsarbete ännu pågår föreslår utskottet att även motion

Fö425 yrkande 5 (m) avslås av riksdagen.

Yrkande 17 i motion Fö17 (c) gäller skyddsmaskernas

utformning. Det är enligt motionärerna angeläget att

svenska skyddsmasker baseras på bästa teknik. I detta syfte

måste Sverige tillgodogöra sig de internationella erfarenheter

som finns på detta område.

Utskottet har inhämtat att FOA och SRV följer utvecklingen

och anpassar andningsskyddens utformning efter förändringar i

hotbild och teknisk utveckling. Man har bl.a. skapat särskilda

skydd för små barn och spädbarn. Vidare förses alla skydd som nu

tillverkas med utbytbara filter vilket ökar skyddens

användbarhet och livslängd. Syftet med motion Fö17 yrkande 17

(c) är sålunda enligt utskottets bedömning tillgodosett varför

det bör avslås.

Enligt motionären i motion Fö502 (fp) finns det ett behov av

någon form av förhandsutprovning av gasmasker. Ett sätt

kunde enligt motionärerna vara att t.ex. i samband med val låta

de hemskyddsansvariga erbjuda de röstberättigade att prova ut

rätt storlek för gasmask och sedan föra in uppgiften i

bostadsområdets och länsstyrelsens hemskyddsplan. På detta sätt

skulle man enligt motionärens bedömning kunna nå 85 % av den

vuxna befolkningen.

Utskottet anser det självfallet angeläget att utdelningen

av gasmasker i en krigssituation kan genomföras så

friktionsfritt som möjligt. En möjlighet att underlätta

utdelningen vore att, såsom motionären föreslår, i förväg i

lämpligt sammanhang prova ut gasmasker för att underlätta

utdelningen. Utprovningen skulle kunna tänkas utföras som en

uppgift för civilförsvarsförbundet. Uppgiften bör i så fall

genomföras som ett frivilligt åtagande av förbundet. Utskottet

bör sålunda inte uttala sig i frågan, och motion Fö502 (fp)

avslås av riksdagen.

Motion Fö803 (fp) innehåller förslag om att SRV permanent

skall förlägga utbildningsverksamhet till Borås.

Motionärerna erinrar om att SRV har förlagt en kurs för

deltidsanställda brandmän till Borås med gott resultat. De anser

att utbildning av såväl deltidsanställda brandmän som förmän med

fördel skulle kunna permanent genomföras i Borås.

Utskottet erinrar om att SRVs utbildningsverksamhet

bedrivs vid verkets skolor i Sandö, Rosersberg, Skövde och

Revinge. Endast enstaka kurser förläggs till andra orter där det

finns goda förutsättningar att genomföra utbildning. Eftersom de

fyra skolorna har kapacitet att klara det normala

utbildningsbehovet anser utskottet att det inte finns skäl att

stadigvarande förlägga någon civilförsvarsutbildning till Borås

eller annorstädes utanför de fyra skolanläggningarna. Motion

Fö803 (fp) bör därför avslås av riksdagen.

Motionärerna i motion Fö810 (s) efterlyser en ökad

samordning och integrering av resurser och verksamhet när

det gäller arbetet med att förebygga olyckor.

Utskottet konstaterar att motionärernas strävanden ligger

helt i linje med de tankegångar som framförts i SRVs programplan

och den inriktning av räddningstjänsten som anges i

propositionens bilaga 1. Mot denna bakgrund anser utskottet att

riksdagen inte bör göra något uttalande i enlighet med vad

motionärerna föreslår. Motion Fö810 (s) bör sålunda avslås av

riksdagen.

I motion Fö811 (s) föreslås viss ekonomisk kompensation till

Svenska Sällskapet för Räddning av Skeppsbrutne

(Sjöräddningssällskapet). Motionärerna pekar på att

Sjöräddningssällskapet till följd av skattereformen ålagts att

betala mervärdeskatt och därigenom fått ökade kostnader i

storleksordningen 3--4 milj.kr. De anser att sällskapet med

hänsyn till sin utomordentligt viktiga samhällsinsats bör på

lämpligt sätt kompenseras för dessa merkostnader.

Utskottet har inhämtat att Sjöräddningssällskapet har en

räddningsflotta om 54 räddningsenheter, fördelade på 32

sjöräddningsstationer. Flottan bemannas med tolv årsanställda

och 300 frivilliga. Driftskostnaderna uppgår till 10 milj.kr.

per år och investeringskostnaderna till ungefär samma belopp.

Verksamheten finansieras av de 20000 medlemmarna och olika

frivilliga bidrag. Enligt ett avtal från år 1957 mellan

dåvarande Kungl. sjöfartsstyrelsen och Sjöräddningssällskapet

svarar sällskapet för "utsjöräddning" och skall inom 16 zoner

utmed svenska kusten hålla minst en sjöräddningskryssare.

Utskottet delar motionärernas uppskattning av

Sjöräddningssällskapets värdefulla insatser för sjöräddning

längs våra kuster. Beträffande den i motionen aktualiserade

frågan om kompensation för den mervärdeskatt sällskapet numera

har att betala kan erinras om att skatteutskottet nyligen har

berett vissa motioner rörande befrielse från denna skatt.

(1990/91:SkU18 s. 17). Skatteutskottet ställde sig därvid inte

avvisande till att Sjöräddningssällskapet medges någon form av

kompensation för den fördyring som uppkommit. Det borde, anförde

skatteutskottet vidare, ankomma på Sjöräddningssällskapet att ta

initiativ till ett bidrag eller stöd från staten genom en

framställning till regeringen i saken. Riksdagen beslutade i

enlighet med utskottets förslag (rskr. 184). Med hänvisning till

det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör göra något

uttalande i frågan. Motion Fö811 (s) bör sålunda inte bifallas

av riksdagen.

I motion Fö813 (mp) föreslås att riksdagen skall ge regeringen

i uppdrag att med Stockholms stad förhandla om upprättandet av

en evakueringsplan för Stockholm. Motionärerna framhåller

att Stockholm vid olämpliga vindförhållanden kommer att kunna

bli drabbat av följderna av en kärnkraftsolycka i Forsmark och

finner det därför egendomligt att det inte finns någon

evakuerings-/utrymningsplan för Stockholms innevånare.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att Stockholms län

inte är ett s.k. kärnkraftslän med de särskilda krav som åligger

sådana län. Utskottet har vidare inhämtat att det finns en plan

för snabbutrymning av Stockholmsområdet avsedd i första hand för

länsstyrelsens krigsförberedelser men som också är ett bra

underlag även för åtgärder vid en fredskatastrof. I

länsstyrelsens pågående revidering av räddningstjänstplanen

ingår också att ta fram en särskild plan för utrymning av

Storstockholm vid en fredskatastrof. Med hänvisning till det

anförda anser utskottet att motion Fö813 bör avslås.

Motion med anknytning till funktionen Livsmedelsförsörjning

m.m.

I motion Fö17 (c) yrkande 18 understryker motionärerna

betydelsen av vår självförsörjningsgrad. Enligt deras mening

är denna avgörande för upprätthållandet av förtroendet för

totalförsvarets förmåga hos landets befolkning liksom i

omvärlden. De pekar på en av jordbruksutskottet behandlad motion

vari föreslås ytterligare stöd för jordbruket och

livsmedelsindustrin i norra Sverige. Ett sådant stöd, framhåller

motionärerna, förstärker livsmedelsberedskapen i denna del av

landet och frigör medel för ökad livsmedelsberedskap i landet i

övrigt.

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande beträffande

motionsyrkandet anfört.

Centermotionen Fö17 yrkande 18 synes endast innebära att

riksdagen bör göra ett tillkännagivande om betydelsen av den

svenska självförsörjningsgraden. Enligt utskottets mening är det

närmast en självklarhet att självförsörjningsgraden, lika väl

som de särskilda beredskapsinsatserna, är av den största

betydelse när det gäller att upprätthålla förtroendet för

totalförsvarets förmåga. Något särskilt tillkännagivande härom

från riksdagens sida är därför inte nödvändigt. När det gäller

stödet till jordbruk och livsmedelsindustri m.m. i norra Sverige

är detta, som motionärerna antytt, väsentligt inte bara från

regionalpolitisk synpunkt utan också från beredskapssynpunkt.

Utskottet behandlar den i motionen angivna propositionen jämte

motioner i sitt betänkande 1990/91:JoU27, till vilket här

hänvisas.

Försvarutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning och

anser att motion Fö17 (c) skall avslås av riksdagen såvitt nu är

i fråga.

Motioner med anknytning till funktionen Energiförsörjning

I motion Fö7 yrkande 32 (mp) anser motionärerna att det är

nödvändigt med ett ökat kommunalt ansvar för

beredskapsinsatserna på elområdet. Enligt deras uppfattning

borde det vara möjligt för varje kommun att tillförsäkra sig

erforderlig elenergi från lokala kraftverk för de allra

nödvändigaste behoven. För att beredskapskostnaderna skall kunna

täckas föreslår motionärerna att det ges laglig rätt för

kommunerna att ta ut avgift för beredskapsåtgärder från

elabonnenten. Riksdagen föreslås hos regeringen begära förslag

till en sådan lagstiftning.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att för

kommunal verksamhet gäller normalt att avgifter skall

fastställas med utgångspunkt i självkostnaden för aktuell

verksamhet. I den mån kommunala elverk har uppgifter för

beredskapsåtgärder är det sålunda inget som hindrar elverken att

täcka kostnaderna för dessa åtgärder genom en motsvarande

höjning av elavgiften.

Näringsutskottet erinrar vidare om att regeringen i

propositionen föreslår att 32,5 milj.kr. skall ställas till

förfogande under budgetåret 1991/92 för att andra kraftföretag

än Vattenfall skall stimuleras att vidta beredskapshöjande

åtgärder i sin fredsplanering. Medlen skall, påpekar

näringsutskottet, användas bl.a. för att främja installationer

av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift

av separata delsystem.

Näringsutskottet anser avslutningsvis att det inte finns behov

av den lagstiftning som motionärerna efterlyser.

Försvarsutskottet delar näringsutskottets uppfattning och

anser att riksdagen skall avslå motion Fö7 yrkande 32 (mp).

I motion Fö7 (mp) finns ytterligare ett yrkande (yrkande 33)

om ny lagstiftning i detta fall i syfte att höja beredskapen på

energiområdet. Sålunda föreslår motionärerna att det bör stiftas

en lag om alternativ uppvärmningsmöjlighet som ikläder

kraftföretagen ansvar för att åtminstone vart tredje hushåll i

bostadsområden där direktvärme eller fjärrvärme är den

dominerande uppvärmningsformen har en fullgod alternativ

uppvärmning.

Näringsutskottet uppger i sitt yttrande över nämnda

motionsyrkande bl.a. att ett motionsyrkande (mp) av delvis

liknade innebörd som det nu aktuella avslogs av riksdagen hösten

1989 på förslag av bostadsutskottet. Därvid erinrade

bostadsutskottet (1989/90:BoU3 s. 29) om att bestämmelserna i 3

kap. 3 § plan- och bygglagen(1987:10) kräver att nya byggnader

skall medge god hushållning med energi. En- och tvåbostadshus,

som inte är avsedda för fritidsändamål, får förses med

direktverkande elvärme endast om det finns särskilda skäl.

Näringsutskottet erinrar om att regeringen i 1990 års

budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 13 s. 28 f.)

föreslagit skärpta krav för att direktverkande elvärme skall få

installeras. Detta förslag jämte motioner avser bostadsutskottet

att behandla våren 1991.

Näringsutskottet avstyrker med hänvisning till det anförda det

nu aktuella motionsyrkandet.

Försvarutskottet delar den uppfattning som framförs i

näringsutskottets yttrande och anser att motion Fö7 (mp) bör

avslås även såvitt nu är i fråga.

Näringsutskottet har med eget yttrande till försvarsutskottet

överlämnat motion N25 (fp) om utredning om vissa

beredskapsuppgifter som utskottet övergår till att

avslutningsvis behandla i detta sammanhang.

I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt

föreslås att statens energiverk skall läggas ner och Vattenfall

ombildas till aktiebolag vid årsskiftet 1991--1992. Vattenfalls

uppgifter rörande beredskapsplaneringen bör därför enligt

regeringen övertas av annan myndighet. Regeringen avser att

under hösten 1991 återkomma till riksdagen med förslag rörande

organisation av beredskapsplaneringen inom elkraftsområdet.

I motion N25 (fp) anser motionären att det är positivt att

regeringen lägger så stor vikt vid beredskapsfrågorna att den

vill behandla dem i en särskild proposition. Med hänsyn till

regeringens förslag om nedläggning av statens energiverk och om

ombildning av Vattenfall till aktiebolag anser motionären att

det finns anledning att i en särskild utredning överväga hur

beredskapsplaneringen inom energiområdet skall administreras.

Näringsutskottet erinrar om att det senare innevarande år

kommer att behandla förslaget att en ny myndighet skall överta

statens energiverks nuvarande ansvar för beredskapsinsatserna

inom energiområdet. Vidare får riksdagen, anför

näringsutskottet, anledning att hösten 1991 återkomma till

frågan om hur beredskapsplaneringen inom elområdet

skall ledas fr.o.m. 1992. Med hänsyn till det sagda anser

näringsutskottet att motion N25 (fp) bör avslås av riksdagen.

Även i denna fråga delar försvarsutskottet

näringsutskottes uppfattning. Motion N25 (fp) bör sålunda avslås

av riksdagen.

Anslagsfrågor rörande totalförsvarets civila del

I detta avsnitt behandlar utskottet vad i propositionens

bilaga1 har anförts om anslagsstrukturen inom totalförsvarets

civila del (bil. 1 s. 37--39). Utskottet tar här också upp de i

bilaga1 till propositionen framförda förslagen rörande anslag

inom denna del av totalförsvaret (bil. 1 s. 120--130, 135--149

och 154--157. Till behandling under denna rubrik har också förts

alla i propositionens bilagor 1, 2, 3, 4 och 6 behandlade

anslagsfrågor (bil. 2 s. 14--18, bil. 3 s. 24--28,

bil. 4 s. 33--35 samt bil. 6 s. 41--45). Vidare behandlas motion

Fö7 (mp) yrkande 14 som innehåller förslag om uppräkning av

visst anslag under fjärde huvudtiteln.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern konstaterar bl.a. att det inom

statsförvaltningen pågår ett förändringsarbete vad gäller

finansierings- och budgettekniska frågor. Målsättningen med

detta arbete är bl.a. att skapa bättre förutsättningar för ökad

långsiktighet i planeringen av verksamheter och fördjupad

verksamhetsanalys.

I syfte att skapa bättre förutsättningar för långsiktighet i

planeringen m.m. också inom totalförsvarets civila del uppger

sig försvarsministern komma att närmare överväga budgettekniska

förändringar. Genomförandet blir, konstaterar han, först

aktuellt budgetåret 1992/93 i anslutning till ett nytt

försvarsbeslut.

För att få anslagsstrukturen mer verksamhets- och

målinriktad föreslår han dock redan nu vissa omföringar av

anslagsposter mellan anslagen enligt en närmare redovisning på

s. 38--39 i bilaga 1 i propositionen.

I propositionen förelås också i olika bilagor att det under en

rad anslag för budgetåret 1991/92 anvisas medel för

totalförsvarets civila del. Sådana förslag framförs rörande

fjärde, femte, sjätte, nionde och tolfte huvudtitlarna.

Utskottet

De förändringar i anslagsstrukturen som nu föreslås är

enligt vad utskottet har inhämtat en åtgärd vidtagen i avsikt

att skapa förutsättningar att på sikt införa s.k. ramanslag inom

det civila totalförsvarets område. Åtgärden sker med

målsättningen att skapa bättre förutsättningar för ökad

långsiktighet i planeringen av verksamheten och en fördjupad

verksamhetsanalys inom den civila delen av totalförsvaret.

Utskottet finner sådana strävanden angelägna och stödjer

därför den föreslagna omstruktureringen. Det kan i sammanhanget

påpekas att en sådan utveckling ligger väl i linje med ÖCBs i

olika sammanhang framförda synpunkt att ett underutnyttjande av

den ekonomiska ramen ett budgetår skall kunna få tillgodoräknas

ett kommande budgetår.

Beträffande här behandlade anslag för budgetåret 1991/92

med anknytning till den civila delen av totalförsvaret kommer

utskottet att uppehålla sig vid några av dem till följd av

motionsyrkande eller iakttagelser vid granskningen av

regeringsförslagen. I övrigt föreslår utskottet att riksdagen

följer regeringens förslag till bemyndiganden och

medelsanvisningar i fråga om de berörda anslagen.

Beträffande anslaget H 2. Överstyrelsen för civil beredskap:

Investeringar för civil beredskap har från ÖCB

framförts önskemål om en viss omfördelning av medlen inom

anslaget. Av propositionens bilaga 1 (s. 124) framgår att

5390000 kr. beräknats för Utbildnings- och övningsverksamhet

på lokal nivå m. m. och 19950000 kr. för Kommunalteknisk

försörjning. ÖCB har till utskottet framfört synpunkten att för

att kunna behålla den lokala utbildnings- och

övningsverksamheten på oförändrad nivå behöver anslagsposten för

detta ändamål förstärkas med 5 milj.kr. Detta belopp föreslås

överföras från anslagsposten Kommunalteknisk försörjning.

Utskottet finner det angeläget att ifrågavarande viktiga

utbildnings- och försöksverksamhet kan bedrivas i oförändrad

omfattning. Detta är särskilt viktigt eftersom verksamheten bör

ges en särskild tyngd ett valår då många nyvalda

kommunalpolitiker behöver introduceras i beredskapsfrågorna.

Enligt utskottets mening bör regeringen därför i

regleringsbrevet göra den förordade omfördelningen av medlen

under anslaget. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Under anslaget H 3. Signalskydd föreslår regeringen att

riksdagen lämnar regeringen ett bemyndigande att medge att

beställningar av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en

kostnadsram av 420000 kr. ÖCB har inför utskottet redovisat

att det behövs ett bemyndigande för ändamålet på 23 milj.kr.

Detta behov av utökat beställningsbemyndigande hänger samman

med en pågående omläggning av totalförsvarets

signalskyddssamband. Försvarsmakten lägger ut beställningar

under nästa budgetår. Det är enligt ÖCB angeläget att

beställningar av den nya sambandsutrustningen för det civila

totalförsvaret samordnas med försvarsmaktens anskaffning.

Utskottet finner det angeläget att en för det militära försvaret

och totalförsvarets civila del samordnad anskaffning blir

möjlig. Storleken av erforderligt bemyndigande övervägs enligt

vad utskottet har inhämtat för närvarande inom

regeringskansliet. Utskottet förutsätter att regeringen snarast

på tilläggsstat återkommer till riksdagen med förslag till

utökat beställningsbemyndigande under anslaget Signalskydd.

Från anslaget I 6. Frivilliga försvarsorganisationer inom

den civila delen av totalförsvaret m.m. utgår bl.a. bidrag

till Sveriges civilförsvarsförbund. I motion Fö7 yrkande 14 (mp)

föreslås att förbundet skall tillföras ytterligare 3 milj.kr.

avsedda för stöd till civilförsvarsförbundets verksamhet. Även

utskottet finner det angeläget att ge ett ökat stöd till

civilförsvarsförbundets viktiga arbete med att bygga upp en

effektiv hemskyddsorganisation i vårt land. Utskottet anser att

1,5 milj.kr. för ifrågavarande ändamål skall påföras anslaget

I6. Samtidigt bör anslaget I 3. Skyddsrum minskas med

motsvarande belopp.

Enligt propositionen skall för finansiering av ett avtal

mellan ÖCB och Bergvik Kemi AB 5,7 milj.kr. tillföras den

ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Detta innebär

att nämnda belopp skall påföras berört anslag (K1.

Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med

industriråvaror) utöver de enbart till den ekonomiska ramen

hänförda medel (68660milj.kr.) som regeringen har beräknat

under anslaget. Riksdagen bör sålunda utöver regeringens förslag

på anslaget K 1. anvisa 5,7milj.kr., dvs. (68660000 +

5700000) = 74360000 kr.

Regeringen har hemställt att riksdagen under tolfte

huvudtiteln till H 7. Drift av beredskapslager för

budgetåret 1991/92 skall anvisa ett förslagsanslag på

398316500 kr. Eftersom anslagen på statsbudgeten endast

anges i tusental kronor föreslår utskottet att riksdagen anvisar

avrundat 398316000 kr. under anslaget.

Anslag till övriga ändamål

Utskottet

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens förslag i

propositionens bilaga 1 rörande anslag för övriga ändamål (s.

159--171). Under anslaget L 7. Vissa nämnder m.m. inom

försvarsdepartementets område finns för nästa budgetår för

Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum beräknat 4288000 kr. Detta

är 812000 kr. mindre än vad stiftelsen begärt. Utskottet anser

att anslaget i förhållande till regeringens förslag bör höjas

med 800000 kr. för att tillgodose stiftelsens medelsbehov.

Utskottet föreslår att riksdagen i övrigt anvisar medel i

enlighet med regeringens förslag.

Personal

I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande

statsrådet i propositionen har anfört om personal (s. 174--180).

En av de motioner som behandlas i detta avsnitt, motion Fö7

yrkande 3 (mp), kommenteras i det yttrande som avgivits av

socialutskottet. I övrigt behandlas i avsnittet motioner som rör

direktrekrytering av värnpliktiga till det civila försvaret --

Fö201 yrkande 4 (mp), Fö301 yrkandena 1 och 2 (fp), Fö7

yrkandena 1 och 2 och 5 (mp) samt Fö8 yrkande 15 (fp),

officerares pensionsålder, m.m. -- Fö16 (fp) och Fö410 (fp)

kvarståendeläget -- Fö18 (fp) samt övriga frågor -- Fö10 yrkande

4 (m).

Föredragande statsrådet

Försvarsministern konstaterar inledningsvis att den samlade

insatsen av anställda, värnpliktiga, övriga tjänstepliktiga och

frivilliga utgör en viktig grund för totalförsvarets förmåga att

uppnå de säkerhetspolitiska målen. Han fastslår vidare att alla

åtgärder på personalområdet ytterst syftar till att tillgodose

totalförsvarets behov av kompetens och kravet på effektivitet i

verksamheten; detta förutsätter att personalen har goda

arbetsförhållanden, stimulerande arbetsuppgifter och möjligheter

till personlig utveckling.

Försvarsministern redovisar därefter frågor rörande de

anställda inom totalförsvaret. Sålunda återges det arbete som

utförts av försvarets personalutvecklingsutredning (FÖPU) vars

förslag, bl.a. avseende fördelningen av arbetsuppgifter mellan

den militära och den civila personalen, i flera fall redan lett

till åtgärder och fått genomslag i myndigheternas

personalutvecklingsarbete. Vidare omnämns arbetet inom

utredningen om totalförsvarets personalutbildning och dess olika

förslag om hur utbildningen bör organiseras och finansieras.

Försvarsministern säger sig därvid bl.a. dela utredningens

uppfattning när det gäller att avstyrka FÖPUs förslag att

inrätta en särskild högskola och föreslå att överstyrelsen för

civil beredskap ges ett lednings- och systemansvar för

utbildningen för personal inom den civila delen av

totalförsvaret. I anslutning till denna senare utrednings

förslag, bl.a. avseende intäktsfinansiering av hela verksamheten

vid Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum, säger han sig anse att det

är angeläget att personalutbildningen i ökad omfattning styrs av

efterfrågan; han avser återkomma till frågan om

intäktsfinansiering av denna verksamhet när tillräckligt

beslutsunderlag föreligger. Han ställer sig också, efter samråd

med chefen för utbildningsdepartementet, bakom utredningens

förslag att försvarets förvaltningsskola skall benämnas

försvarets förvaltningshögskola, detta bl.a. för att förtydliga

skolans roll och uppgifter för den högre utbildningen inom

försvaret.

Försvarsministern redovisar därefter frågor rörande officerare

i flygtjänst, kvinnor i officersyrket och

reservofficerssystemet. Beträffande den senare frågan anförs att

ett utredningsarbete inom regeringskansliet resulterat i en ny

reservofficersförordning (1990:202) som gäller fr.o.m. den 1

juli 1990. Innebörden av förordningen är att det ankommer på de

myndigheter inom försvarsmakten som sätter upp, vidmakthåller

eller bemannar krigsförband att anställa reservofficerare för

att tillgodose behovet av befäl i förbanden. Beträffande frågan

om officerarnas pensionsålder konstateras att denna är knuten

till det framtida kvantitativa och kvalitativa behovet av

officerare på olika nivåer i försvarets grund- och

krigsorganisation; försvarsministern deklarerar avsikt att

föreslå att regeringen tillkallar en särskild utredare med

uppdrag att utreda detta behov och lämna förslag till åtgärder

för att främja en lämplig åldersstruktur.

I propositionen föreslår försvarsministern att försöken med

förkortad grundutbildning för vissa värnpliktiga utökas. Enligt

lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning får för

närvarande pågående försök omfatta högst 11 000 värnpliktiga vid

armén och högst 500 värnpliktiga vid marinen varje

utbildningsår. Försöken, som omfattar såväl meniga som vissa

befälsgrupper, skall enligt angiven lag pågå till den 31 augusti

1993. Försvarsministern återger den utvärdering av

hittillsvarande försöksverksamhet som redovisats av

överbefälhavaren och dennes förslag att försöken fullföljs innan

slutligt ställningstagande görs, samtidigt med en viss utökning.

Enligt försvarsministern kan en planering för fortsatt förkortad

grundutbildning för vissa värnpliktiga göras redan nu, varför

han i avvaktan på kommande försvarsbeslut förordar en utökning

av försöken.

För detta ändamål krävs, konstaterar försvarsministern,

en ändring i nyss nämnda lag (1989:402). Innebörden av

ändringsförslaget -- texten till detta lagändringsförslag

återges i propositionen i bilaga 1.3 -- är att försöken utökas

med G- och F-värnpliktiga vid flygvapnet och att de får omfatta

höst 14000 värnpliktiga vid armén, högst 1000 värnpliktiga

vid marinen och högst 500 värnpliktiga vid flygvapnet för varje

utbildningsår. Det bör enligt försvarsministern ankomma på

regeringen att ange de närmare villkoren för försöken.

I propositionen redovisas även frågor om den årliga

värnpliktskullen och om vissa tjänstepliktsfrågor.

Försvarsministern konstaterar att en s.k. värnpliktspuckel

efter hand har byggts upp främst till följd av att vissa

värnpliktiga bl.a. av studieskäl önskat och medgivits att vänta

med sin grundutbildning i två till tre år. För närvarande finns

ca 47000 inskrivna värnpliktiga som väntar på att få genomföra

sin grundutbildning; av dessa vill drygt 30000 frivilligt

vänta med sin grundutbildning. Enligt överbefälhavaren torde

dock detta kvarståendeläge komma att vara i balans i mitten av

1990-talet. Försvarsministern säger sig dela denna uppfattning,

men betonar det angelägna inte minst av kostnadsskäl i att

huvuddelen av de värnpliktiga påbörjar sin utbildning redan ett

år efter inskrivningen; det är därför viktigt att ansträngningar

fortsätter för att snarast möjligt skapa den önskvärda balansen.

När det gäller tjänstepliktsfrågorna m.m. konstaterar

försvarsministern att totalförsvarets personalförsörjning i dag

säkerställs genom ett antal pliktlagar, avtal mellan enskilda

och myndigheter samt andra överenskommelser och åtgärder. Han

noterar vidare att i det krigsomställda samhället behov av vissa

personalkategorier kommer att uppstå samtidigt på flera olika

håll inom totalförsvaret; därigenom riskeras att konkurrens

uppstår om nyckelpersoner med oönskade konsekvenser som följd.

Utvecklingen av den militära krigsorganisationen kan i

framtiden medföra att behovet av personal inom försvarsmakten

minskar samtidigt som kraven på den enskilde kommer att öka. I

dag sker stora avgångar såväl vid inskrivningen av värnpliktiga

som under grundutbildningen. Enligt försvarsministern

aktualiserar detta ett flertal frågor om tillämpningen av den

allmänna värnplikten, bl.a. vad gäller utbildningstidens längd

och värnpliktsvolymerna.

Försvarsministern åberopar i sammanhanget att det under en

lång följd av år funnits en strävan att föryngra personalen i

civilförsvarsorganisationen, och hänvisar bl.a. till riksdagens

uttalande (1989/90:FöU3, rskr. 87) att det finns skäl att

överväga en direktrekrytering av värnpliktiga till den civila

delen av totalförsvaret. Vidare hänvisas bl.a. till den rapport

som utarbetats inom statens räddningsverk i vilken förslag

lämnas om hur en direktrekrytering skall kunna genomföras och i

vilken det föreslås att frågan belyses närmare samtidigt som

viss försöksverksamhet genomförs. Även Stockholms läns landsting

och hemvärnsorganisationen har inkommit med förslag av betydelse

i detta sammanhang.

Mot denna bakgrund, och i syfte att dels skapa gemensamma

utgångspunkter för det samlade totalförsvarets

personalförsörjning, dels rationellt utnyttja de personella

resurserna och därigenom uppnå en bättre försvarseffekt, säger

sig försvarsministern anse att en översyn av grunderna för

totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem bör

genomföras; han avser återkomma till regeringen i denna fråga.

Med hänsyn till denna översyn anser han att en särskild

försöksverksamhet med direktrekrytering av värnpliktiga inte nu

bör genomföras. Det kan enligt försvarsministern däremot vara

lämpligt att pröva hur sådan utbildning kan organiseras och

genomföras; redan i dag finns goda möjligheter, påpekar han, att

inom ramen för den vapenfria tjänsten organisera utbildningen

på ett sådant sätt att behövlig erfarenhet kan vinnas.

Beträffande frivilliga inom totalförsvaret, slutligen,

hänvisas till att regeringen tillkallat en särskild utredare med

uppgift bl.a. att pröva de frivilliga försvarsorganisationernas

roll, uppgifter och ansvar samt frågan om hur verksamheten skall

finansieras.

Utskottet

Utskottet delar försvarsministerns syn på den anställda,

värnpliktiga och frivilliga personalens avgörande betydelse för

det svenska totalförsvarets förmåga att fullgöra de uppgifter

som ställs av våra allmänna säkerhetspolitiska mål.

Utskottet biträder också uppfattningen att det finns en mängd

omständigheter som i dag talar för behovet av en översyn av

grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom

pliktsystem, däribland risken för konkurrens om nyckelpersoner

inom totalförsvaret, möjligheten av relativt sett minskat behov

av personal inom försvarsmakten, de stora avgångarna vid

inskrivning av värnpliktiga och under grundutbildningen,

kvarståendeläget och behovet av en föryngring av personalen i

civilförsvarsorganisationen. Även vapenfrifrågorna hör till

denna bild. Det finns enligt utskottets mening ett klart samband

mellan alla dessa och flera andra frågor vilket understryker

behovet av en samlad och genomgripande översyn.

Utskottet noterar att dessa frågor ägnades stor uppmärksamhet

inom ramen för 1988 års försvarskommittés arbete samt att en

kommittén underställd särskild arbetsgrupp sedermera redovisat

sina överväganden och förslag i en offentliggjord rapport, (SOU

1990:108) 5 rapporter från 1988 års försvarskommitté.

Utskottet delar således försvarsministerns uppfattning att en

översyn med nämnda inriktning bör genomföras, om möjligt på ett

sådant sätt och i sådan tid att i varje fall delar av dess

resultat kan tillhandahålla underlag för nästa långsiktiga

försvarsbeslut.

Utskottet övergår därmed till propositionens förslag rörande

utökning av försök med förkortad grundutbildning. Innebörden av

försvarsministerns förslag är således att försök med förkortad

grundutbildning -- minst 150 och högst 165 dagar -- utvidgas

till att omfatta vissa meniga kategori G och F även vid

flygvapnet och till att numerärt omfatta högst 14000

värnpliktiga vid armén, högst 1000 värnpliktiga vid marinen

och högst 500 värnpliktiga vid flygvapnet. Detta skall jämföras

med hittills gällande högst 11000 värnpliktiga vid armén och

högst 500 vid marinen.

Utskottet noterar att överbefälhavaren efter hörande av

berörda försvarsgrenschefer såsom första utvärdering av

försöksverksamhetens resultat anmält att försöken utvisat att

godtagbar förmåga i huvudtjänst resp. huvuduppgift för meniga

och plutoner har uppnåtts. När försöken kan genomföras med s.k.

fullständig förstegsutbildning, dvs. att värnpliktigt befäl

rycker in före huvuddelen av de värnpliktiga i förbandet och ges

en grundläggande befattnings- och ledarskapsutbildning, kommer

enligt överbefälhavaren förutsättningar för ett förbättrat

resultat att föreligga. Överbefälhavaren anser mot denna

bakgrund att försöken bör fullföljas innan slutligt

ställningstagande görs och godtar även en viss utökning av

försöken. Utskottet konstaterar att försvarsministern anser

resultaten av hittillsvarande försöksverksamhet vara sådana att

en planering av fortsatt förkortad grundutbildning för vissa

värnpliktiga kan göras redan nu.

Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag i

denna del. Det är enligt utskottets mening rimligt att

regeringen och försvarsmakten i rådande säkerhetspolitiska och

försvarsekonomiska läge får möjligheter att pröva ett flertal

olika metoder att tillämpa vårt värnpliktssystem, i avvaktan

på den omfattande översyn som omnämndes i det föregående och

som även torde komma att behandla frågorna om utbildningstider

och erforderlig värnpliktsvolym. Utskottet, som på annan plats

i detta betänkande redovisar sitt ställningstagande till

lagändringsförslaget som sådant, konstaterar i detta sammanhang

att regeringens förslag innebär en möjlighet till utökning; det

ankommer på regeringen och försvarsmakten att bl.a. med hänsyn

till redan genomförda inkallelser bedöma i vilken utsträckning

denna möjlighet kan utnyttjas fr.o.m. nästa budgetår.

Utskottet övergår med detta till att behandla frågan om

direktrekrytering av vissa värnpliktiga till den civila delen av

totalförsvaret, en fråga som utskottet tagit upp till behandling

senast i betänkandena 1989/90:FöU3 och 1989/90:FöU7 och som med

anledning av den nu aktuella propositionen berörs i ett antal

motionsyrkanden.

I motion Fö8 yrkande 15 (fp) föreslår motionärerna att

riksdagen redan nu skall fatta principbeslut om införande av

direktrekrytering av värnpliktiga till civila delar av

totalförsvaret. Motionärerna, som i ett annat yrkande följer upp

detta förslag till principbeslut med förslag som skall skapa

ekonomiska möjligheter att inleda försöksverksamhet -- detta

behandlas av utskottet i annat sammanhang i detta betänkande --

anser behovet av en föryngring och kvalitetshöjning i

civilförsvarsorganisationen vara sådant och kunskapsläget

till följd av statens räddningsverks rapport så gott att det

inte finns något skäl att ytterligare uppskjuta beslut och

igångsättande av försöksverksamhet. Det finns, menar

motionärerna, inget realistiskt alternativ till

direktrekrytering om vi vill nå fram till ett fungerande

civilförsvar. Det hittillsvarande civilförsvaret är dåligt

utbildat eller i långa stycken helt outbildat, samtidigt som

ålderssammansättningen är mycket ofördelaktig. Det är enligt

motionärerna mot denna bakgrund enbart till skada för

civilförsvaret och andra civila delar om direktrekrytering

ytterligare förhalas.

Liknande synpunkter framförs i den under den allmänna

motionstiden väckta motionen Fö301 yrkande 1 (fp). En

direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret skulle,

anser motionären, ha flera positiva effekter varav en föryngring

av civilförsvaret kanske är den angelägnaste. Direktrekryterade

värnpliktiga skulle kunna ges utbildning vid totalförsvarets

skyddsskola eller vid räddningsverkets skolor.

Utskottet konstaterar att frågan om direktrekrytering är

av stor principiell betydelse inom ramen för en grundsyn rörande

totalförsvarets personalförsörjning att var och en efter sin

förmåga skall kunna delta i landets försvar. Frågan har varit

föremål för en noggrann prövning inom 1988 års försvarskommitté,

och statens räddningsverk har i rapporten Värnpliktiga inom

totalförsvarets civila del redovisat en översiktlig beskrivning

av hur en sådan direktrekrytering skulle kunna praktiskt

genomföras. Utskottet har även inhämtat att räddningsverket för

sin del är berett att redan under kommande budgetår genomföra

fortsatta utredningar, byggda på försöksverksamhet på bred front

med direktrekryterade värnpliktiga, förutsatt att statsmakterna

skapar förutsättningar för detta.

Mycket talar således enligt utskottets mening för att

direktrekrytering av värnpliktiga till det civila försvaret

efter ytterligare prövning kommer att framstå som en framkomlig

väg att hantera vissa av totalförsvarets

personalförsörjningsproblem. Utskottet delar emellertid

försvarsministerns uppfattning att en särskild försöksverksamhet

med direktrekrytering av värnpliktiga till den civila delen av

totalförsvaret inte nu bör genomföras, främst med hänsyn till

vad som nyss anförts om behovet av att göra ett flertal nära

sammankopplade frågor rörande personalförsörjning och

tjänsteplikt till föremål för en samlad översyn. För att i detta

översynsarbete göra det möjligt att förutsättningslöst granska

de olika frågorna är det lämpligt och angeläget att också

direktrekryteringsfrågan hålls öppen; som försvarsministern

framhåller finns redan i dag goda möjligheter att inom ramen för

den vapenfria tjänsten organisera utbildningen på ett sådant

sätt att erforderliga erfarenheter kan vinnas. Vad som här

anförts föranleder utskottet att föreslå riksdagen att inte

bifalla motionerna Fö8 yrkande 15 (fp) och Fö301 yrkande 1 (fp).

I motion Fö7 yrkandena 1--3 (mp) ger motionärerna uttryck för

uppfattningen dels att en försöksverksamhet i enlighet med

räddningsverkets förslag bör starta med 1000 värnpliktiga

rekryterade till civilförsvaret, dels att en försöksverksamhet

bör inledas med 800 värnpliktiga som ges såväl militär som

miljövärnsutbildning och dels att ytterligare 800 värnpliktiga

rekryteras till vårdsektorn. Motionärerna kostnadsberäknar dessa

åtgärder till sammanlagt ca 230 milj.kr.

Enligt motionärerna innebär ett eventuellt riksdagsbeslut

våren 1991 om avskaffande av hittillsvarande prövningsförfarande

för vapenfri tjänst att möjligheten öppnas att rekrytera

värnpliktiga direkt till det civila försvaret. Med utgångspunkt

i räddningsverkets rapport och i avvaktan på aviserad översyn av

pliktlagarna föreslås ett antal former för försöksverksamhet med

direktrekryterade värnpliktiga i det civila försvaret. Sålunda

menar motionärerna att värnpliktiga skulle kunna skapa

reservstyrkor för att biträda vid stora bränder och andra civila

katastrofer och även engageras i fältarbeten inom miljö- och

naturvård samt inom humanvården; med hänvisning till Stockholms

läns landstings förslag angående värnpliktiga inom sjukvården

föreslås en försöksverksamhet startas genom uppdrag till

intresserade landsting. Motionärerna anser att ett snabbt

igångsättande av försöksverksamheter av detta slag skulle kunna

ge den aviserade utredningen om tjänstepliktssystemet ett

konkret referensmaterial.

Socialutskottet har yttrat sig över det yrkande i denna

motion -- yrkande 3 -- som avser rekrytering av värnpliktiga

till vårdsektorn. Med hänvisning till sin tidigare behandling av

ett liknande yrkande (1988/89:SoU15, rskr. 213), vari utskottet

ställde sig helt avvisande till tanken på att

personalförsörjningsproblemen inom sjukvården skulle lösas genom

någon form av allmän värnplikt, avstyrker utskottet det nu

aktuella motionsyrkandet. Socialutskottet hänvisar i

sammanhanget också till att försvarsutskottet vid flera

tillfällen behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om allmän

värntjänst inom bl.a. sjukvården (1989/90:FöU3 och FöU7).

Försvarsutskottet anser i likhet med socialutskottet att

här behandlade motionsyrkanden inte bör bifallas av riksdagen.

Utskottet hänvisar till sina tidigare ställningstaganden till de

frågor som berörs i motionsyrkandena och erinrar härutöver om

vad som i det föregående, med instämmande i propositionens

förslag, anfördes om det lämpliga i att inte nu fatta beslut om

att påbörja en försöksverksamhet med direktrekrytering eftersom

den aviserade översynen av en mängd frågor om

tjänstepliktssystemet, m.m. först bör avvaktas. Riksdagen bör

enligt utskottets mening inte uttala sig om formerna för

försöksverksamhet innan det nämnda översynsarbetet hunnit

avsätta resultat som kan ge vägledning. Utskottet avstyrker

således bifall till motionsyrkandena Fö7 yrkandena 1--3.

I två motionsyrkanden, Fö301 yrkande 2 (fp) och Fö7 yrkande 5

(mp), föreslås att T 3 i Sollefteå skall övervägas för

utnyttjande vid utbildning av direktrekryterade värnpliktiga

till det civila försvaret.

I motion Fö301 anför motionären att det vid det nu avvecklade

T 3 i Sollefteå finns anläggningar som mycket väl lämpar sig för

civilförsvarsutbildning och hänvisar även till närheten till

räddningsverkets skola i Sandö i Kramfors kommun liksom närheten

till goda flygförbindelser. Motionärerna i motion Fö7 föreslår

att en filial till Sandöskolan projekteras vid T 3 för att klara

en framtida expansion av utbildningen av direktrekryterade

värnpliktiga till det civila försvaret. De anför att den

nuvarande verksamheten vid Sandö därigenom skulle kunna få en

mer praktisk tillgång till övningsfält.

Utskottet hänvisar till vad som anförts i det föregående

och anser i konsekvens härmed att riksdagen inte har anledning

att nu ge någon mening till känna beträffande lämplig

lokalisering av en utbildning som kan komma till stånd till

följd av förslag som lämnas inom ramen för aviserat

översynsarbete. Utskottet erinrar också om att av riksdagen

fattade beslut om avvecklingar av kasernområden inom försvaret

väsentligt har haft till syfte att åstadkomma besparingar,

vilken strävan skulle motverkas om avvecklade etablissement kom

att övervägas för alternativanvändning inom totalförsvaret.

Utskottet anser således att ifrågavarande motionsyrkanden bör

avslås av riksdagen.

I motion Fö201 yrkande 4 (mp), slutligen, anförs att riksdagen

bör tillkännage att det svenska försvaret skall bygga på en

allmän värntjänst för kvinnor och män med brett civilt och

militärt verksamhetsområde. Såsom utskottet redovisade i detta

betänkandes inledande avsnitt i anslutning till andra likartade

yrkanden i denna motion anför motionärerna att man i en stram

budgetsituation, där miljöhoten ökar och de militära hoten blir

mindre sannolika och mer ovissa till sin natur, bör föra över

resurser till miljövärnet. Enligt motionärerna skulle detta

enklast realiseras genom att man utvecklar värnpliktssystemet

och bibehåller den militära grundorganisationen men samtidigt

ger dessa vidgade uppgifter inom områdena miljö- och hälsovård.

I detta sammanhang anför motionärerna att man bör införa en

verkligt allmän värntjänst som omfattar både kvinnor och män och

vars verksamhetsområde vidgas till allt som är nödvändigt för

Sveriges överlevnad.

Utskottet hänvisar till vad som i det inledande avsnittet,

såsom motiv för avslag på närliggande motionsyrkanden, anfördes

om att motionen i fråga innebär förord för en annan inriktning

än den som vuxit fram med stöd av en majoritet av riksdagen. I

konsekvens härmed avstyrker utskottet bifall även till det

yrkande som behandlas i detta sammanhang. Enligt utskottets

mening saknar riksdagen anledning att göra ett tillkännagivande

av den innebörd som föreslås av motionärerna. Utskottet får dock

anledning att härutöver erinra om vad som i det föregående

anförts om behovet -- av en mängd sammanhängande skäl -- av att

genomföra en helhetsöversyn rörande tjänstepliktssystemet och

totalförsvarets personalförsörjning. Det kan, enligt vad

utskottet erfarit, inte uteslutas att även frågor som berörs i

det nu behandlade motionsyrkandet kommer att prövas inom ramen

för det aviserade översynsarbetet.

I några motionsyrkanden tas frågor rörande åldersstrukturen

inom officerskåren, m.m. och officerares pensionsålder, m.m. upp

till behandling. Det gäller dels motion Fö410 (fp), dels motion

Fö16 (fp).

I motion Fö410 anser sig motionärerna inledningsvis kunna

konstatera att det militära försvaret har en mycket ofördelaktig

åldersstruktur; det faktum att andelen officerare i

åldersskiktet 45--60 år har ökat kraftigt de senaste åren har,

anför motionärerna, skapat ökande problem att täcka behoven av

yngre befäl i trupputbildningsuppgifter och i

krigsorganisationen. Resultatet av strävan under senare år att

bl.a. minska de administrativa funktionerna inom försvaret har

blivit att allt fler äldre har haft att konkurrera om ett allt

mindre antal befattningar samtidigt som antalet yngre befäl med

trupputbildning som huvudsaklig arbetsuppgift minskat. Mot

bakgrund av den "förgubbning" som den år 1971 fastställda

höjningen av pensionsåldersgränsen lett till är det, anser

motionärerna, olyckligt att statens arbetsgivarverk på senare år

drivit tanken att höja officerarnas pensionsålder ytterligare

fem år till 65 år. Enligt motionärerna är erfarenheterna från

höjningen av pensionsåldern nästan enbart negativa, varför de

förordar en sänkning av pensionsåldern för yrkesofficerare till

55 år. Vidare anser de att man i vissa fall bör kunna erbjuda

personal möjlighet till avgång från 50 års ålder.

Ett likartat förord för en strävan att åstadkomma en

föryngring av yrkesbefälet kommer till uttryck i motion Fö16

(fp) där motionären i anslutning till yrkande 1 redovisar

synpunkter på möjligheterna att få till stånd en föryngring av

yrkesbefälet, ett bättre utnyttjande av kompetens hos

reservofficerare och en större flexibilitet i

krigsorganisationen. Motionären för med hänvisning till

utländska erfarenheter ett resonemang om det möjliga och

lämpliga i att i högre grad utnyttja reservofficerare i

försvarets krigsorganisation och anser att ett sådant

arrangemang skulle kunna bidra till en nödvändig föryngring av

officerskåren inom samtliga försvarsgrenar. Fler yngre befäl och

färre äldre betyder, framhåller han, att man får fler

reservbefäl som bakom sig har omkring tio års tjänst som aktiv

officer; inom samma ekonomi ger ett system med betydande inslag

av korttidsbefäl en större årlig kontingent av

officersaspiranter och totalt sett fler erfarna befäl i olika

åldrar.

I anslutning till yrkande 2 i motionen utvecklar motionären

ytterligare sina synpunkter när det gäller ett utökat

utnyttjande av reservofficerare och fördelarna med att bättre än

hittills ta till vara försvarets utbildning av förare av

stridsflygplan och helikoptrar. Med utgångspunkt från

förhållanden inom flygvapnet, och med hänvisning till utländska

erfarenheter och resultat av akademisk forskning, anför

motionären att Sverige till låg kostnad skulle kunna realisera

en form av kärnmodell, dvs. en förmåga till en sådan

förstärkning som kan ernås inom ett till tre år. Motionären

framhåller att det vid behov av uppväxling med anledning av ett

ökande hot alltid går snabbare att friska upp kunskaper hos

exempelvis en redan högt utbildad kompanichef än att nyrekrytera

och utbilda, vilket tar åtskilliga år. Motionären uppger sig ha

tagit upp frågan om föryngrad officerskår och bättre utnyttjande

av dyra utbildningar i det tredubbla syftet att höja kompetens,

minska kostnader och ge ökad flexibilitet genom en "kärnmodell".

Utskottet har tidigare behandlat frågan om

åldersstrukturen inom yrkesofficerskåren med anledning av en

likartad motion (1987/88:Fö416) och konstaterade därvid

(FöU1987/88:11) att det förelåg skäl att eftersträva en

differentierad pensionsålder för den militära personalen.

Utskottet kan också hänvisa till att överbefälhavaren i samband

med förhandlingar om en ytterligare höjning av pensionsåldern

påtalat en rad allvarliga konsekvenser av en sådan höjning, inte

minst för försvarsmaktens ekonomi och produktivitet. Enligt

överbefälhavaren har försvarsmakten tvärtom ett mer akut behov

av att åstadkomma en föryngring i befälsstrukturen; en lämplig

åtgärd vore att införa en flexibel pensionsålder från 50 år.

Utskottet erinrar om det förhållandet att frågan om

yrkesofficerarnas pensionsålder bl.a. är knuten till de

kvantitativa och kvalitativa behoven av officerare på olika

nivåer i såväl grund- som krigsorganisationen. Det framgår av

den nu aktuella propositionen att man inom regeringskansliet

avser att utse en särskild utredare med uppdrag att utreda dessa

behov och därvid även belysa frågan om officerarnas

pensionsålder. Utskottet erinrar också om att det i det

föregående i detta betänkande berört frågan om användning av

reservanställd personal i de krigsorganiserade flygdivisionerna.

I det sammanhanget konstaterade utskottet att ett sådant

utnyttjande förekommer samt att en ökad användning av sådan

personal i flygförarbefattningar bör övervägas, särskilt i den

mån något längre mobiliseringstider för dessa förband kan

accepteras. Frågan om användning av reservanställd personal för

skilda befattningar i krigsorganisationen kommer, enligt vad

utskottet erfarit, att behandlas inom ramen för den översyn

bl.a. rörande totalförsvarets personalförsörjning som omnämnts i

det föregående.

Med hänvisning till det utredningsarbete som sålunda aviserats

inom de områden som berörs i dessa motionsyrkanden anser

utskottet inte att riksdagen har anledning att uttala sig på det

sätt som föreslås. Utskottet avstyrker således bifall till

motion Fö410 och Fö16 (båda fp).

Det s.k. kvarståendeläget, dvs. antalet inskrivna värnpliktiga

som frivilligt eller ofrivilligt väntar på att få genomföra sin

grundutbildning, berörs i en motion, Fö18 (fp). Med hänvisning

bl.a. till överväganden och förslag inom den särskilda

arbetsgruppen för personal- och värnpliktsfrågor inom 1988 års

försvarskommitté redovisar motionärerna de negativa effekter som

nuvarande kvarståendeläge innebär, såväl för den enskilde som

för samhället. De erinrar om att nämnda arbetsgrupps majoritet

föreslog att 20000 värnpliktiga av dem som den 1 januari 1991

ingick i den s.k. värnpliktspuckeln skulle undantas från plikten

att fullgöra grundutbildning och i stället ställas till

förfogande för den civila delen av totalförsvaret. Enligt

motionärerna talar erfarenheten för att prognoser om att

värnpliktspuckeln kommer att försvinna inte visar sig hållbara.

De hemställer att riksdagen skall besluta att 20000

värnpliktiga skall erbjudas möjligheten att undantas från

militärutbildning med användande av den metod som föreslagits av

försvarskommitténs arbetsgrupp om personal- och

värnpliktsfrågor.

Utskottet understryker, liksom vid flera tidigare

tillfällen och i likhet med försvarsministern, det angelägna i

att ansträngningar fortsätter med sikte på att snarast möjligt

uppnå den önskvärda balansen vad gäller kvarståendeläget.

Utskottet har intet att erinra mot propositionens inriktning

att, mot bakgrund av överbefälhavarens och värnpliktsverkets

bedömning att kvarståendeläget kommer att uppnå erforderlig

balans inom ett fåtal år, inte nu förorda några särskilda

åtgärder, exempelvis de åtgärder som övervägdes inom

försvarskommitténs arbetsgrupp. Utskottet konstaterar dock att

försvarsministern säger sig avse att överväga frågan på nytt om

inte en utveckling mot balans sker såsom förutsetts av

myndigheterna och får härutöver ånyo anledning att hänvisa till

nämnda översynsarbete som torde komma att behandla även denna

fråga.

Med det anförda anser utskottet att riksdagen inte har

anledning fatta beslut på det sätt som föreslås, varför

utskottet avstyrker bifall till motionen.

Slutligen anförs i motion Fö10 yrkande 4 (m) att riksdagen hos

regeringen bör begära en utredning om hur kostnader för

värnpliktigas skadegörelse, exempelvis demolerade

järnvägsvagnar, förstörelse inom kasernområden eller

materielförstörelse, skall kunna debiteras och tas ut från de

ansvariga.

Utskottet får med anledning av detta yrkande för sin del

konstatera att värnpliktiga som begår överträdelser mot civila

lagar och bestämmelser givetvis har att ställas till ansvar

enligt gällande lag och är personligen ersättningsskyldiga för

den skadegörelse som de må åstadkomma under resor eller eljest.

Utskottet anser följaktligen att riksdagen inte har anledning

att begära en särskild utredning härom. Motionsyrkandet bör

således avslås.

Utskottet har, avslutningvis, inte något att i övrigt invända

mot vad som i propositionen anförs om personalfrågor.

Värnpliktsförmåner

I detta avsnitt behandlar utskottet de lagförslag rörande de

värnpliktigas förmåner som regeringen föreslagit riksdagen att

anta samt vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om

dessa förmåner (s. 181--195). I anslutning härtill behandlas

motionerna Fö401 (fp), Fö7 yrkandena 25--27 (mp), Fö10 yrkande 1

och yrkande 2 (m) såvitt nu är i fråga, Fö11 yrkandena 8 och 9

(v), Fö14 (m) samt Fö17 yrkande 15 (c) i denna del.

Bakgrund

Regeringen uppdrog i april 1988 åt en särskild utredare

(utredningen om administrationen av familjebidrag m.m.) att

överväga och lämna förslag avseende den framtida

administrationen och ansvarsfördelningen mellan myndigheter i

fråga om bidrag enligt familjebidragslagen.

I december 1988 gavs utredaren uppgiften att, som en del av

det tidigare lämnade uppdraget, även överväga och föreslå

ändringar i reglerna i familjebidragslagen om bostadsbidrag och

näringsbidrag. I juni 1989 utvidgades utredarens uppdrag att

avse värnpliktsersättningssystemet i dess helhet.

Utredaren har i en särskild promemoria framlagt förslag

rörande näringsbidrag till de värnpliktiga. På grundval av detta

föreslog regeringen under förra riksmötet viss ändring i

familjebidragslagen i fråga om denna värnpliktsförmån. Riksdagen

antog regeringens förslag (prop. 1989/90:136, FöU9, rskr. 295).

Utredaren har i februari 1990 till regeringen överlämnat sitt

slutbetänkande (SOU 1990:26) Förmånssystemet till värnpliktiga

m.fl. Bl.a. föreslås att administrationen av familjebidragen

överförs från kommunerna och försvarets civilförvaltning till

riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Utredaren

framlägger i betänkandet också vissa förslag till ändringar av

de värnpliktigas förmåner. Betänkandet och däröver lämnade

remissvar ligger till grund för en rad i propositionen

redovisade överväganden och förslag. Dessa och därtill knutna

motioner behandlar utskottet i det följande under rubrikerna

Administrationen av familjebidrag, Lagen om statligt

personskadeskydd, Lagen om statlig ersättning vid ideell skada,

Sjukpenning under tjänstgöring, Ändring av vissa familjebidrag,

De värnpliktigas resor, Dagersättning m.m. och Finansiering.

Administrationen av familjebidrag

Nuvarande ordning

Enligt 2 § familjebidragslagen vilar skyldigheten att utge

familjebidrag på kommunerna. Inom varje kommun skall det finnas

en familjebidragsnämnd för att handlägga ärenden enligt nämnda

lag (24 §). Försvarets civilförvaltning (FCF) och

länsstyrelserna har tillsyn över efterlevnaden av lagen (26 §).

Ärenden om bostadsbidrag avgörs dock av FCF om det gäller

annan bostad än en hyreslägenhet eller bostadsrättslägenhet. FCF

avgör också ärenden om näringsbidrag. I ärenden som skall

avgöras av FCF skall familjebidragsnämnderna göra de

kompletterande utredningar som behövs. Detta innebär att

ansvaret för det huvudsakliga utredningsarbetet ligger på

familjebidragsnämnderna inte bara då de själva fattar beslut

utan också när FCF är beslutsfattare.

Familjebidrag betalas av familjebidragsnämnderna (29 §).

En kommun som har betalt ut familjebidrag har rätt till

statsbidrag med 95 % av det utbetalade beloppet (31 §).

Statsbidrag utbetalas av länsstyrelsen som också kan lämna

skäligt förskott (34 §).

FCF har beräknat det totala antalet familjebidragsärenden till

ca 38000 per år. Antalet sökande har beräknats till mellan

16000 och 22000. FCF avgör ca 30 % av ärendena. Den totala

utbetalningen av förmånerna enligt familjebidragslagen uppgick

till ca 240 milj.kr. budgetåret 1989/90.

Föredragande statsrådet

Av i propositionen närmare redovisade skäl godtar föredragande

statsrådet i likhet med de flesta av remissinstanserna

utredarens förslag att administrationen av familjebidragen

överförs till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

En sådan överföring innebär, framhåller försvarsministern, att

det uppstår extra kostnader i inledningsskedet. Personal måste

utbildas, informations- och blankettmaterial framställas och

ADB-stödet utvecklas.

Vidare uppger han att kommunernas andel (5 %) av de

sammanlagda utgivna familjebidragen uppgår till närmare 12

milj.kr., en kostnad som -- jämte en till samma belopp beräknad

kostnad för administrationen av familjebidragen -- med den

föreslagna ordningen överförs från kommunerna till staten.

Försvarsministern framhåller att de besparingar i fråga om

familjebidragen som han förordar i propositionen väl täcker de

merkostnader som uppstår för staten i och med att

administrationen överförs till riksrevisionsverket och

försäkringskassorna.

Utskottet

I motion Fö14 (m) erinrar motionärerna om att andra alternativ

rörande administrationen av familjebidragen än det av regeringen

föreslagna bör övervägas. De pekar på möjligheten att lägga

ifrågavarande administration på utbildningsförbanden

(förbandsalternativet) eller att koncentrera den till FCF. De

anser att riksdagen skall avslå regeringens förslag och ge

regeringen i uppdrag att närmare pröva dessa båda alternativ och

återkomma till riksdagen i frågan. Bl.a. framhåller de att

värnpliktsverket i samband med remissbehandlingen av utredarens

förslag har förordat förbandsalternativet som dock av verket

ansågs otillräckligt utrett.

Utskottet konstaterar att de båda alternativ som

motionärerna anser skall utredas redan har övervägts och

avvisats av den särskilda utredaren. Utskottet finner därför att

det inte finns skäl att på nytt ta ifrågavarande alternativ

under övervägande. I likhet med försvarsministern anser

utskottet att övervägande skäl talar för att administrationen av

familjebidragen förs till riksförsäkringsverket och

försäkringskassorna som redan svarar för huvuddelen av

samhällets ekonomiska trygghetssystem i övrigt. Riksdagen bör

därför lämna vad föredragande statrådet har anfört i denna fråga

utan erinran och avslå motion Fö14 (m).

Som följd av den förordade förändringen upphör kommunernas

nuvarande skyldigheter att administrera familjebidragen. Kravet

på att bestämmelserna om familjebidrag skall ha lagform

bortfaller därmed. Enligt utskottets mening kan

familjebidragslagen därför såsom regeringen föreslår med vissa i

propositionen närmare redovisade övergångsbestämmelser upphävas

vid utgången av år 1991 då den nya ordningen avses börja

tillämpas. Den enda lagregel som behövs är en bestämmelse om

skyldighet för riksförsäkringsverket och de allmänna

försäkringskassorna att bestämma och utbetala familjebidrag. En

sådan regel kan som förordas i propositionen tas in i 33 §

värnpliktslagen (1941:967). Nämnda paragraf bör också i enlighet

med propositionens förslag kompletteras med en bestämmelse om

att värnpliktiga under vissa förutsättningar har rätt till

familjebidrag. Den fortsatta närmare regleringen av

familjebidragen sker i förordningsform. Upphävandet av

familjebidragslagen (1978:520) har konsekvensändringar för en

rad andra lagar såsom lagen (1989:402) om försök med förkortad

grundutbildning av värnpliktiga, lagen (1966:413) om vapenfri

tjänst, lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor

och civilförsvarslagen (1960:74).

Beträffande regeringens förslag till lag om ändring av

civilförsvarslagen har i den föreslagna nya lydelsen av 12 § 5

mom. fjärde stycket oriktigt förutsatts att inte endast

näringsbidrag utan också familjepenning, bostadsbidrag och

begravningsbidrag utges till civilförsvarspliktiga. Utskottet

föreslår med anledning därav viss ändring i regeringens

lagförslag beträffande nämnda paragraf.

Det bör här också erinras om att den föreslagna ändringen av

55 § civilförsvarslagen inte är att hänföra till de nu aktuella

förbättringarna av de värnpliktigas skydd utan hänger samman med

vissa konsekvenser av en ändring av lagen (1986:430) om

mervärdeskatt som utskottet har behandlat och godtagit i det

föregående.

Även i lagen (1989:402) om försök med förkortad

grundutbildning av värnpliktiga föreslås en ändring utan

anknytning till de värnpliktigas förmåner. Det gäller det i det

föregående behandlade och av utskottet tillstyrkta förslaget att

utvidga denna försöksverksamhet.

Riksdagen bör anta av utskottet upprättat förslag till lydelse

av 12 § 5 mom. civilförsvarslagen och i övrigt de av regeringen

föreslagna lagändringarna såvitt nu är i fråga.

Lagen om statligt personskadeskydd

Nuvarande ordning

Värnpliktiga och andra tjänstepliktiga som skadas under

tjänstgöringen har -- bortsett från vad som följer av

skadeståndslagen (1972:207) -- rätt till ersättning vid

personskada enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

(LSP). Ersättningen skall i princip försätta den skadade i samma

ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat.

Rätten till ersättning för inkomstförlust inträder när den

första färden till tjänstgöringen påbörjats och gäller till dess

den sista färden från tjänstgöringen avslutats. Skyddet gäller

sålunda även under övningsuppehåll och annan fritid.

Ersättning utges vid sjukdom, bestående nedsättning av

arbetsförmågan och vid dödsfall.

En närmare redogörelse av nuvarande ordning finns på s.

186--187 i bilaga 1 i propositionen.

Föredragande statsrådet

Enligt nuvarande bestämmelser går den som insjuknar eller

skadar sig under tjänstgöringstiden, och som sjukanmäler sig

först efter utryckningen eller kortare tid än 14 dagar före

utryckningen, miste om viss tids sjukpenning om han är

arbetslös. Även den som insjuknar eller skadar sig under månaden

efter utryckningen kan gå miste om viss tids sjukpenning

(särskild sjukpenning) under de första 14 dagarna av sjukfallet.

För att råda bot på nämnda brister i den värnpliktiges skydd

föreslås en ändring av lagen om statligt personskadeskydd.

Utskottet

Utskottet anser i likhet med försvarsministern att de

värnpliktigas skydd skall utökas i enlighet med regeringens

förslag. Riksdagen bör sålunda anta det framlagda förslaget till

lag om ändring av lagen (1977:265) om personskadeskydd.

Lagen om statlig ersättning vid ideell skada

Nuvarande ordning

Lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada är

tillämplig på tjänstepliktig som ådrar sig ideell skada under

själva tjänstgöringen. Till skillnad mot LSP omfattar lagen

sålunda inte olycksfall som inträffar på fritiden med undantag

för s.k. färdolycksfall (olyckor under själva färden till och

från tjänstgöringen).

Den värnpliktige har enbart rätt till de ersättningsförmåner

som särskilt anges i lagen och som kan hänföras till begreppet

ideell skada. Han har därmed inte rätt till alla förmåner som

kan utges till statligt anställd med stöd av personskadeavtalet

(PSA).

Efter en värnpliktig utges inte heller de ersättningsförmåner

som enligt PSA utges vid dödsfall.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anger att i huvudsak följande förbättringar

bör genomföras

Ersättning också för inkomstförluster i enlighet med PSA.

Ersättning för kostnader som den tjänstepliktige har åsamkats

genom skadan och som kan ersättas enligt PSA.

Förmåner vid dödsfall enligt PSA till de

tjänstepliktigas efterlevande.

Förstärkning av försäkringsskyddet vid olycksfall som

inträffar under de tjänstepliktigas fritid för dem som är under

grundutbildning eller fullgör omedelbart därpå följande

repetitionsövning.

Genomförandet av nämnda förbättringar förutsätter ändringar i

lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada,

värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,

räddningstjänstlagen (1968:1102) och luftfartslagen (1957:297).

Utskottet

Utskottet anser att även de förbättringar av den värnpliktiges

skydd, vartill här aktuella lagändringar syftar, är angelägna

att genomföra.

Riksdagen bör sålunda anta regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell

skada. Även de förslag om ändringar i andra lagar som regeringen

framlägger i detta sammanhang bör antas av riksdagen.

Sjukpenning under tjänstgöring

Nuvarande ordning

Sjukpenning utges inte under den tid då den försäkrade fullgör

värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller

grundutbildning för kvinnor.

Föredragande statsrådet

I propositionen föreslås att även personal i nyssnämnda

tjänstgöring skall ha rätt till sjukpenning på samma villkor som

studerande som t.ex. får sjukpenninggrundande inkomst beräknad

på arbete under fritiden.

Den föreslagna förbättringen medför ändringar i lagen

(1962:381) om allmän försäkring och i lagen (1990:156) om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Utskottet

Utskottet biträder regeringens förslag och föreslår att

riksdagen antar regeringens förslag till ifrågavarande

lagändringar.

Utskottet övergår till att mot bakgrund av de tillstyrkta

lagförslagen behandla motion Fö401 (fp). I motionen föreslås att

riksdagen hos regeringen skall begära förslag om vissa

justeringar i de värnpliktigas ekonomiska skydd. Motionären

pekar särskilt på att föräldrar inte är förmånstagare enligt det

statliga grupplivsförsäkringsavtalet när det gäller värnpliktiga

under grundutbildning. Hon önskar också ett förbättrat

olycksfallsskydd för den värnpliktige under fritiden.

Utskottet konstaterar att stora förbättringar av den

värnpliktiges skydd har genomförts genom den av utskottet

tillstyrkta lagstiftningen. Bl.a. har skyddet vid olyckor under

fritiden ökat. Det kan också erinras om att den vidgade

tillämpningen av personskadeavtalet (PSA) på värnpliktiga medför

att föräldrar som varit i behov av bidrag till sin försörjning

från den avlidne kan få ersättning med 21/2 basbelopp.

Däremot saknar föräldrar fortfarande rätt att få ersättning

från den statliga grupplivförsäkringen vid värnpliktigs död.

Denna rättighet togs år 1986 bort för alla på vilka denna

försäkring var tillämplig. Regeländringen var en anpassning

till de förändringar som skett i grupplivförsäkringsvillkoren på

den privata arbetsmarknaden. Dessa var i sin tur föranledda av

en ändrad syn på försörjningsansvaret mellan föräldrar och barn.

Utredningen av administrationen av familjebidragen m.m. som

senast behandlat dessa frågor avstyrkte en särlösning för de

värnpliktiga med hänvisning till önskvärdheten av enhetliga

regler för alla försäkrade. Utredaren framhöll också

föräldrarnas möjlighet att få ersättning från Kungafonden.

Utskottet anser att motionens syfte att förbättra den

värnpliktiges skydd vid olycksfall under fritiden till väsentlig

del har blivit tillgodosett genom propositionens av utskottet i

det föregående tillstyrkta förslag.

Frågan om rätt för värnpliktigas föräldrar att erhålla

ersättning av den statliga grupplivförsäkringen har nyligen

övervägts och avvisats av utredningen om administrationen av

familjebidragen m.m. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett

att förorda någon justering av gällande ordning i detta

hänseende. Utskottet anser med hänvisning till det anförda att

motion Fö401 (fp) bör avslås av riksdagen.

Ändring av vissa familjebidrag

Föredragande statsrådet

I propositionen redovisar försvarsministern vissa planerade

ändringar av reglerna om familjebidrag att börja tillämpas den 1

januari 1992. Försvarsministern anser sålunda att en

kvalifikationstid för bostadsbidrag i likhet med utredarens

förslag införs för bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam

eller tillsammans med syskon eller kamrat. Om inte särskilda

skäl föreligger skall bostadsbidrag endast utges om den

tjänstepliktige haft bostaden i minst tre månader före

tjänstetidens början.

När det gäller tjänstepliktiga som bor hos sina föräldrar

delar försvarsministern utredarens uppfattning att, om inte

särskilda skäl föreligger, bostadsbidrag skall kunna utges med

högst skillnaden mellan genomsnittskostnaden för en bostad för

familj med ett barn och en familj med två barn enligt

socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets normer för skälig

bostadskostnad i samband med att underhållsbidrag till barn

fastställs. Detta innebär för närvarande ett högsta

bostadsbidrag med 600 kr. per månad.

Försvarsministern anser vidare i enlighet med vad utredaren

föreslagit att tillägg till bostadsbidrag inte skall utges

till tjänstepliktig som bor hos föräldrar. För tjänstepliktig

som bor ensam föreslås däremot en höjning av tillägget från 150

kr. till 250 kr. per månad.

Utskottet

Utskottet har inga erinringar mot vad försvarsministern har

anfört om vissa ändringar av reglerna för familjebidrag.

Eftersom behovet av att i lag reglera dessa förmåner bortfaller

när administrationen av familjebidragen i enlighet med vad

utskottet i det föregående har förordat överförs till

riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ankommer det såsom

försvarsministern anger på regeringen att meddela erforderliga

föreskrifter.

De värnpliktigas resor

Föredragande statsrådet

Försvarsministern erinrar om att rätten till fria hemresor med

vissa undantag gäller generellt inom landets gränser. Detta

medför, anför han, att den värnpliktige kan utnyttja sin fria

hemresa till en valfri ort. Rätten till sådana s.k.

avvikelseresor bör enligt försvarsministern tas bort och fri

resa endast medges till hemorten. Med hemort skall avses i

första hand den ort där den värnpliktige är kyrkobokförd eller

har sin stadigvarande bostad. Resa uppges även kunna medges till

annan ort om resan avser besök hos nära anhörig och företas

regelmässigt. Uppgift om sådan ort bör den värnpliktige lämna

till förbandet vid inryckningen. Försvarsministern förordar

vidare en mera restriktiv hållning när det gäller utnyttjande av

hyrbil och andra kostsamma anslutningsresor. Principen att

värnpliktiga skall vara hemma före kl. 24.00 hemresedagen bör

vidare enligt försvarsministern tillämpas i mindre utsträckning

än vad hittills skett. Tillämpningen får dock, betonar han, inte

medföra orimliga konsekvenser för de värnpliktiga. Slutligen

erinrar försvarsministern om att det ankommer på regeringen att

meddela föreskrifter även i fråga om värnpliktsresor.

Utskottet

Två yrkanden (yrkandena 26 och 27) i miljöpartiet de grönas

partimotion Fö7 gäller de värnpliktigas fria resor. Motionärerna

återkommer med ett tidigare framfört förslag att enligt avtal

med trafikbolagen ge de värnpliktiga rätt att resa mot

företeende av identitetskort. En annan möjlighet att minska

kostnaderna för de värnpliktigas resor är enligt motionärerna

att förlägga de värnpliktigas utbildning närmare hemorten.

I motion Fö10 (m) vill motionären se en sådan minskning av

kostnaderna för de värnpliktigas resor att det blir möjligt att

överföra minst hälften av dessa kostnader till materielanslag.

De pekar därvid på möjligheten att begränsa rätten till fri

hemresa att gälla endast var fjortonde dag och då endast till

hemorten.

Utskottet delar försvarsministerns uppfattning att

ytterligare besparingar måste genomföras när det gäller

kostnaderna för de värnpliktigas resor. Utskottet har inte

heller någon erinran mot flertalet av de åtgärder han i detta

syfte avser att föreslå regeringen att vidta. Utskottet finner

dock anledning att något uppehålla sig vid försvarsministerns

uttalande att principen om att värnpliktiga bör vara i hemmet

före kl. 24.00 hemresedagen kan lägga hinder i vägen för en

begränsning av resekostnaderna och att denna princip därför bör

tillämpas i mindre utsträckning än för närvarande. Självfallet

får detta, såsom försvarsministern också betonar, inte leda till

orimliga konsekvenser för de värnpliktiga. Men utskottet vill

därtill starkt betona att det räknar med att myndigheterna även

eljest i sin reseplanering har målsättningen att så långt

möjligt söka följa den av riksdagen godkända (FöU 1985/86:9 s.

12 rskr. 278) av utskottet i olika sammanhang framhållna

principen att den värnpliktige skall nå hemmet samma dag

tjänsten slutar, alltså före kl. 24.00 hemresedagen.

Utskottet anser vidare att resa till annan ort om den gäller

nära anhörig eller jämförbar och företas regelmässigt bör

likställas med resa till hemorten.

Åtgärder därutöver av det slag som anförs i motionerna Fö7

(mp) och Fö10 (m) är utskottet inte berett att förorda. Det kan

beträffande förslaget att låta använda legitimation som

färdhandling påpekas att ett sådant system skulle medföra en rad

praktiska problem för SJ till förfång också för övriga

resenärer. Det kommer t.ex. att bli svårt att överblicka behovet

av vagnar i tågen. Det bör i sammanhanget också framhållas att

de i motion Fö10 (m) föreslagna åtgärderna att minska

kostnaderna för de värnpliktigas resor genom att begränsa dem

att gälla endast resa till och från hemorten har förordats av

försvarsministern i propositionen. Motion Fö7 (mp) yrkandena 26

och 27 och Fö10 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del (m) bör

avslås av riksdagen.

Dagersättningen m.m.

Föredragande statsrådet

I propositionen uppger försvarsministern att regeringen avser

genomföra en höjning av dagersättningen med 3 kr. från 31 kr.

till 34 kr. fr.o.m. den 1 juli 1991.

Utskottet

I motionerna Fö7 yrkande 25 (mp), Fö11 yrkande 8 (v) och Fö17

yrkande 15 (c) föreslås höjningar av dagersättningen utöver

regeringens förslag. Enligt motionerna Fö11 (v) med 9 kr. och

Fö17 (c) med 7 kr. till 40 kr. resp. 38 kr. I motion Fö7 (mp)

anser motionärerna att dagersättningen bör ökas utöver 34 kr. i

samma mån som kostnaderna för de värnpliktigas resor minskar.

Utskottet är inte berett att tillstyrka ytterligare ökning

av dagersättningen än den försvarsministern har förordat.

Yrkande 8 i motion Fö11 (v) bör därför avslås av riksdagen

liksom yrkande 25 i motion Fö7 (mp), och yrkande 15 i motion

Fö17 (c) såvitt nu är i fråga.

Utskottet kan inte heller stödja det i motion Fö11 yrkande 9

(v) framförda förslaget att fastställa utryckningsbidraget till

4000 kr. Yrkande 9 i motion Fö11 (v) bör alltså också avslås

av riksdagen i denna del.

Finansieringen

Föredragande statsrådet

Inom ramen för en beräknad höjning av de värnpliktigas

förmåner med totalt ca 80 milj.kr. har, uppger

försvarsministern, avsatts 39 milj.kr. för den avsedda höjningen

den 1 juli 1991 av dagersättningen med 3 kr. till 34 kr. per

dag. Vidare har för nästa budgetår ca 40 milj.kr. beräknats för

ökade utgifter för bostadsbidrag till följd av beräknade

ökningar av hyreskostnaderna.

Övriga förordade förändringar beräknas medföra årliga

kostnadsminskningar om ca 40 milj.kr. per år. Med hänsyn till

att flertalet värnpliktiga under utbildningsåret 1991/92 rycker

in före den 1 janauri 1992 och måste hanteras inom nuvarande

system samt att det tillkommer en engångskostnad på 12 milj.kr.

i samband med överförande av administrationen av familjebidragen

till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna, kan inga

besparingar förväntas detta år. Först budgetåret 1992/93 får de

föreslagna kostnadsbesparingarna i denna del full

genomslagskraft.

Utskottet

Utskottet föreslår att riksdagen lämnar vad föredragande

statsrådet har anfört om finansieringen av de värnpliktigas

förmåner utan erinran.

Försvarsindustrin

I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande

statsrådet i propositionen har anfört om vissa frågor rörande

försvarsindustrin (s. 196--201). Vid behandlingen av detta

avsnitt i propositionen samt de motioner som väckts inom detta

område har utskottet anmodat utrikesutskottet och

näringsutskottet att avge yttranden vilka även redovisas i det

följande. Med sitt yttrande överlämnar näringsutskottet fyra

motioner från den allmänna motionstiden, N231 (fp), N311 (mp,

v), N312 (mp) och N350 (mp), i vilka behandlas frågor om den

svenska krigsmaterielindustrins framtid. I avsnittet behandlas

härutöver motionerna Fö13 (s) i aktuell del, Fö15 yrkandena 4

och 5 (m), Fö17 yrkandena 8 och 9 (c) samt Fö19 yrkandena 3 och

4 (fp).

Föredragande statsrådet

I propositionen redovisar försvarsministern inledningsvis i

detta avsnitt sin allmänna syn i fråga om den svenska

försvarsindustrins betydelse och utvecklingsmöjligheter i ett

framtidsperspektiv. Han anför därvid följande:

Det är av stor säkerhetspolitisk betydelse att vi primärt kan

säkerställa att vår materiel oberoende av omvärlden kan användas

i kris och i krig. Det är vidare angeläget att behålla förmågan

att vidmakthålla och vidareutveckla redan anskaffade system och

att ha tillgång till teknisk kompetens på områden som har stor

betydelse för försvarets operativa effekt och som inte kan

tillgodoses på annat sätt.

En inhemsk industri som vid upphandling av försvarsmateriel

förmår hävda sig i utländsk konkurrens är därför av stort värde.

Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har emellertid

begränsat möjligheterna att med inhemska beställningar behålla

den försvarsindustriella kompetensen i hittillsvarande

omfattning. En ökad fredstida medverkan också från svensk

försvarsindustri i internationellt samarbete ter sig därför

naturlig och nödvändig. Försvarsindustrin är -- och bedöms även

i framtiden bli -- beroende av ett internationellt

teknologiutbyte.

Enligt min mening är det sålunda angeläget att söka bibehålla

de fördelar som en inhemsk försörjning i många avseenden

innebär. Detta kräver att vi klarare än hittills prioriterar vad

som är viktigt att upprätthålla inom landet, samtidigt som vi är

öppna för upphandling i internationell konkurrens och ett

utvidgat samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri.

För att möjliggöra detta har industrin bl.a. genomfört vissa

strukturomvandlingar och i växande utsträckning köpt

specialkompetens och delsystem utifrån och breddat sin marknad

genom ökad export. Inom vissa områden har kompetenser i ökande

grad kunna utnyttjas för både militär och civil verksamhet.

Trots detta är den beläggning från försvaret som kan förutses på

industrin i framtiden så begränsad att det inte blir möjligt att

bibehålla den stora bredd av systemkompetent försvarsindustri

som vi hittills har haft. I varje fall är risken uppenbar att

svensk industri på många områden inte på ett ekonomiskt -- och i

längden ej heller tekniskt -- konkurrenskraftigt sätt kommer att

kunna tillgodose det svenska försvarets behov.

Försvarsministern redovisar därefter iakttagbara

internationella utvecklingstendenser på försvarsindustriområdet

och konstaterar därvid att stigande utvecklingskostnader för

avancerade materielsystem och kraven på hög och bred teknologisk

kompetens lett till en fortgående omstrukturering av den

europeiska försvarsindustrin och till ett flernationellt

samgående om större projekt; kombinationen ökat

samarbete--konkurrens om den fördelade produktionen har lett

till färre och starkare industrikoncerner. Samgåenden och uppköp

har även fått konsekvenser för valet av samarbetspartners och

underleverantörer, något som har verkat försvårande för den

svenska försvarsindustrin på den europeiska marknaden. Man kan

enligt försvarsministern under de närmaste åren förvänta sig en

period av fortsatt omstrukturering av den europeiska

försvarsindustrin, påskyndad av en minskad efterfrågan på

försvarsmateriel.

Försvarsindustrin utgör, understryker försvarsministern, en

del av det allmänna näringslivet och har ett självständigt

ansvar för sin verksamhet. Samtidigt är emellertid

försvarsindustrins villkor beroende av den inhemska efterfrågan

på dess produkter, vilken i allt väsentligt avgörs av

statsmakternas ställningstaganden. Staten beställer och

särfinansierar en stor del av den utveckling av system för

försvarsändamål som sker; staten utgör den enda inhemska kunden,

samtidigt som försvarsindustrins möjligheter till export är

underkastade hårda restriktioner. Den kompetens som skapas genom

satsningar på försvarsforskning och teknologiutveckling inom

försvaret måste, framhåller han, liksom den utveckling som sker

civilt, bättre tas till vara. Det är angeläget att i den tid av

strukturomvandlingar som har genomförts, pågår och är att

förvänta skapa en överblick över försvarets långsiktiga behov av

kunskap och kompetens och att samordna de satsningar på

forskning, utveckling och kunskapsuppbyggnad som görs inte bara

inom totalförsvaret utan även inom landet i övrigt.

Enligt försvarsministerns mening bör industriella

samarbetsavtal inom försvarsmaterielområdet underställas

regeringens prövning; i sammanhanget hänvisas till de förslag

till riktlinjer för hur en sådan prövning bör ske som lämnats i

betänkande (SOU1989:102) av krigsmaterielexportutredningen.

Försvarsministern anmäler att statsrådet Gradin senare i år

avser att återkomma till regeringen med förslag till ny

lagstiftning på krigsmaterielområdet, som bl.a. behandlar

statsmakternas kontroll av den svenska försvarsindustrins

samverkan med utländsk försvarsindustri. I avvaktan därpå

framhåller försvarsministern, som i detta ärende samrått med

statsrådet Gradin, att det från försvarspolitiska utgångspunkter

är viktigt att skapa sådana betingelser för utlandssamarbetet

att en livskraftig svensk försvarsindustri kan bevaras inom för

det svenska försvaret prioriterade sektorer. Han anser det

angeläget, för att främja möjligheterna till internationellt

försvarsindustriellt samarbete, att samarbetet med viktigare

länder kan ges ramar och förankras i överenskommelser på

regeringsnivå. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på det

försvarsindustriella området i Europa och det snabbt fortgående

europeiska ekonomiska samarbetet anser han särskild anledning

finnas att överväga svenska relationer till existerande

samarbetsorgan i Europa på detta område, i första hand IEPG (The

Independent European Programme Group). Enligt försvarsministern

är det för den svenska försvarsindustrin väsentligt att den

svenska marknaden för försvarsmateriel fungerar på ett likartat

sätt som i de 13 IEPG-länderna och att svensk industri kan

accepteras som samarbetspartner för försvarsindustrin i dessa

länder.

Beträffande grunder för en erforderlig prioritering från den

svenska statens sida mellan försvarsindustrisektorer betonar

försvarsministern att förmågan att i ett kris-, neutralitets-

eller krigsskede självständigt kunna vidmakthålla

försvarsmaterielens funktion är av stor vikt för

neutralitetspolitikens trovärdighet, något som kräver att vi har

tillräckliga lager av reservdelar, ammunition och förnödenheter

men för vissa typer av materiel, särskilt flygmotorer, också en

avsevärd industriell kapacitet. Tillräckliga underhållsresurser,

en producerande ammunitionsindustri med kapacitet för

beredskapsproduktion samt vissa delar av elektronikindustrin är

resurser som från dessa utgångspunkter enligt överbefälhavarens

uppfattning är nödvändiga komponenter i alla framtida

industristrukturer. Därutöver utgör industri med kompetens och

kapacitet för systemsammanhållande förmåga en viktig grund för

såväl fortsatt svensk produktion som upprätthållandet av en god

beställarkompetens. Flygindustrin prioriteras i fråga om

industrier med systemsammanhållande förmåga.

Utgående från och med tillämpning av dessa

prioriteringsgrunder behandlar försvarsministern frågor rörande

behovet av kompetens inom olika försvarsindustriella delområden,

nämligen

underhåll

försvarselektronik

stridsflygplan

ostyrd ammunition

robotar och styrd ammunition

torpeder

stridsfartyg

pjäser

stridsfordon.

Utskottet

Utskottet konstaterar att den inriktning som redovisas i

propositionen avseende det försvarsindustriella området nära

överensstämmer med den rapport som utarbetades inom en 1988 års

försvarskommitté underställd arbetsgrupp med uppdrag att för

kommitténs räkning utarbeta förslag till inriktning av

försvarsindustripolitiken inför det långsiktiga

försvarsbeslutet. Kännetecknande för denna inriktning är framför

allt de hårdare prioriteringskrav från statens sida som följer

av den tekniska och ekonomiska utvecklingen och behovet av

öppenhet för ett utvidgat samarbete mellan svensk och utländsk

försvarsindustri, det senare en följd både av våra egna

svårigheter att bibehålla hittillsvarande försvarsindustriell

mångfald och av de allmänna internationella tendenserna till

integration och samarbete inte minst inom detta område.

Utskottet får i detta sammanhang även anledning att hänvisa

till vad som i det föregående anförts om det militära försvarets

krigsorganisationsutveckling och materiella förnyelse -- med

åtföljande försvarsindustriella konsekvenser -- och om de

särskilda svårigheter som till följd av det försenade

försvarsbeslutet gäller för frågorna om angelägen nationell

handlingsfrihet inom försvarsindustriområdet i avvaktan på ett

nytt långsiktigt försvarsbeslut.

Utskottet behandlar inledningsvis frågan om samarbete mellan

svensk och utländsk försvarsindustri och villkoren för detta.

Utskottet noterar att försvarsministern i propositionen från

försvarspolitiska utgångspunkter understryker att det är viktigt

att skapa sådana betingelser för utlandssamarbetet att en

livskraftig svensk försvarsindustri kan bevaras inom av

statsmakterna prioriterade sektorer.

Frågan om försvarsindustrisamarbete berörs även i motion Fö15

yrkande 4 (m) samt i motion Fö17 yrkandena 8 och 9 (c) där

motionärerna härutöver framför att riksdagen hos regeringen

borde begära ett svenskt initiativ för att få till stånd en

internationell överenskommelse om begränsning och kontroll av

den internationella vapenhandeln.

Motionärerna i motion Fö15 (m) anför, med utgångspunkt från

Karlskronavarvets behov och betydelse, att ett vidgat

internationellt samarbete måste eftersträvas för svensk

försvarsindustri. De förordar att en översyn av regler och

tillämpning vad gäller svensk försvarsindustriexport snarast bör

leda till positiva förändringar, detta som ett led i den svenska

försvarsindustrins behov av ökat samarbete med utländska

försvarsindustrier. Enligt motionärerna i motion Fö17 (c) måste

den svenska försvarsindustrins samverkan med utländsk

försvarsindustri säkerställas för att vi skall kunna följa med i

utvecklingen såväl industriellt som materiellt. Samarbetet måste

dock regleras på ett sådant sätt att det blir både juridiskt och

moraliskt försvarbart, varför Sverige kontinuerligt måste pröva

vilka länder som är möjliga att samverka med för utvecklande av

försvarsmateriel. Motionärerna anser vidare att det nu, efter

Gulfkriget, är lämpligt att aktualisera kravet på

internationella överenskommelser inom FN om begränsningar i

vapenhandeln.

Utrikesutskottet redovisar i sitt yttrande, med hänvisning

till sin årliga granskning av ärenden rörande export av

krigsmateriel från Sverige i samband med behandlingen av

regeringens skrivelser om krigsmaterielexporten och hithörande

motioner, bedömningen att ifrågavarande avsnitt i propositionen

inte strider mot de riktlinjer för svensk krigsmaterielexport

som riksdagen har godkänt. Utskottet uppger sig ha inhämtat att

regeringen under kommande riksmöte avser inkomma med en

proposition med anledning av krigsmaterielexportutredningens

betänkande vari kommer att ingå förslag till ny lagstiftning om

bl.a. statsmakternas kontroll av den svenska försvarsindustrins

samverkan med utländska industriföretag. Utrikesutskottet säger

sig därvid utgå från att frågan om samverkan med utländsk

försvarsindustri blir föremål för noggranna överväganden,

särskilt i fråga om samarbetsorganet IEPG vars medlemsstater

hittills begränsats till NATO-länder. Ett institutionaliserat

samarbete med ett sådant organ måste enligt utrikesutskottets

mening prövas såväl från neutralitetspolitiska aspekter som med

hänsyn till de krav som Sveriges deltagande i det västeuropeiska

integrationsarbetet ställer.

Försvarsutskottet delar utrikesutskottets uppfattning i

fråga om vikten av att den svenska försvarsindustrins behov av

närmare samverkan med utländsk industri görs till föremål för en

noggrann prövning med beaktande också av neutralitetspolitiska

aspekter. Utskottet noterar samtidigt att utrikesutskottet

redovisar bedömningen att innehållet i propositionen i denna del

inte strider mot de riktlinjer för svensk krigsmaterielexport

som riksdagen har godkänt. Utskottet delar försvarsministerns

bedömning, som nära överensstämmer med inriktningen i 1987 års

försvarsbeslut, att det från försvarspolitiska utgångspunkter är

av vikt att sådana betingelser för utlandssamarbetet kan skapas

-- genom tillräckligt klara ställningstaganden från

statsmakternas sida -- att en livskraftig svensk

försvarsindustri kan bevaras inom sådana sektorer där det även

under rådande och framtida förhållanden kan bedömas förbli ett

vitalt nationellt intresse att bibehålla kompetens. Såsom

framhålls av försvarsministern i propositionen finns det därvid,

med hänsyn till den snabba utvecklingen på det

försvarsindustriella området i Europa och dynamiken i den

europeiska ekonomiska integrationsprocessen, särskild anledning

att överväga svenska relationer till existerande

försvarsindustriella samarbetsorgan i Europa, enkannerligen

IEPG. Det är från försvarspolitiska och försvarsindustriella

utgångspunkter väsentligt att svensk försvarsindustri bereds

förbättrade möjligheter att samverka med försvarsindustriföretag

inom dessa länder.

I propositionen, liksom i utrikesutskottets yttrande, hänvisas

till kommande proposition med anledning av

krigsmaterielexportutredningens betänkande. I denna torde

regeringen komma att förelägga riksdagen förslag rörande export-

och samarbetsfrågorna i hela deras bredd. I avvaktan på detta,

och på den internationella diskussion som uppstått i Gulfkrigets

efterföljd angående möjligheterna att kontrollera och begränsa

den internationella vapenhandeln, är det enligt utskottets

mening föga ändamålsenligt att såsom krävs i motion Fö17 yrkande

9 (c) begära ett svenskt initiativ för att få till stånd en

internationell överenskommelse om begränsningar. Utskottet

föreslår därför att riksdagen avslår detta yrkande.

Det som motionärerna anför i anslutning till yrkande 8 om

behovet av att säkerställa den svenska försvarsindustrins

samverkan med utländska motsvarigheter synes däremot väl

överensstämma med den i propositionen redovisade inriktningen.

Vad slutligen beträffar motion Fö15 yrkande 4 (m) konstaterar

utskottet att även detta står i nära överensstämmelse med

propositionens syfte i denna del, även om motionärernas koppling

till den konkreta frågan om Karlskronavarvets behov -- om vilken

fråga riksdagen enligt utskottets mening inte har anledning att

uttala någon mening -- gör att utskottet i detta fall inte kan

yrka bifall.

Utskottet övergår därmed till att behandla de motionsyrkanden

som berör den svenska försvarsindustrin som sådan.

Från näringsutskottet har överlämnats fyra motioner från den

allmänna motionstiden som berör försvarsindustrin som helhet och

dess framtid och problem.

I motion N231 (fp) kräver motionären ett initiativ till en

omställning från militär till civil produktion; enligt

motionären måste staten ta ansvar för en erforderlig

omstrukturering. Liknande synpunkter framförs i motion

N311(mp,v) där motionärerna anför att alternativ verksamhet

till den militära industrin nu måste främjas. I motion

N312(mp) begärs att regeringen omedelbart skall tillsätta en

krisplaneringsgrupp för försvarsindustrin med parlamentarisk

insyn. Enligt motionärerna är försvarsindustrins situation

bekymmersam, och staten bör -- i enlighet med god svensk

tradition -- gå in och ta ett speciellt ansvar för orter och

företag i kris. Slutligen anförs i motion N350 (mp) att

riksdagen bör tillkännage att krigsmaterielindustrin skall

överföras i statens ägo; de företag eller delar av företag som

till dominerande del är sysselsatta med tillverkning av

krigsmateriel bör enligt motionärens mening överföras i statlig

ägo.

Näringsutskottet hänvisar bl.a. till

krigsmaterielexportutredningens betänkande (SOU1989:102)

Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet där även behandlas

frågor rörande omställning till civil produktion inom

krigsmaterielindustrin. Enligt utredningen kan minskad

krigsmaterielproduktion endast i begränsad omfattning

kompenseras med alternativ civil produktion; som ende inhemske

köpare och som tillståndsgivare vid utlandssamverkan har dock

staten ett särskilt ansvar för utvecklingen inom

försvarsindustrin, varför staten måste ha en god beredskap att

gå in med olika utbildnings-, industri- och regionalpolitiska

åtgärder om sysselsättningsproblem skulle uppstå. Utredningen

avvisar däremot förslag om att söka åstadkomma en omställning av

försvarsindustrin på administrativ väg. Vidare hänvisar

näringsutskottet till att riksdagen vid ett flertal tillfällen

sedan början av 1970-talet har behandlat -- och avslagit --

motionsyrkanden om ökad civil produktion inom

krigsmaterielområdet. Vid det senaste tillfället hösten 1990

fastslog riksdagen på förslag av näringsutskottet att det i

första hand är en uppgift för de berörda företagen att själva

strukturera sin tillverkning utifrån marknadens villkor.

Utskottet vidhåller i sitt yttrande denna ståndpunkt, men

tillägger att det samtidigt ankommer på statsmakterna att beakta

vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för det

svenska försvaret och hur de påverkar förutsättningarna för den

svenska alliansfriheten. Näringsutskottet föreslår, med

hänvisning till vad som tidigare anförts, att de nu aktuella

motionerna avslås.

Försvarsutskottet delar näringsutskottets uppfattning i

fråga om dessa motionsyrkanden. Även försvarsutskottet anser att

det i dagsläget inte finns anledning att ändra den inställning

som riksdagen tidigare givit uttryck för. Den omständigheten att

den inhemska efterfrågan på försvarsindustrins produkter --

liksom företagens exportmöjligheter -- i allt väsentligt avgörs

av statsmakternas ställningstaganden ändrar inte det

grundläggande förhållandet att försvarsindustrin utgör en del av

det allmänna näringslivet med självständigt ansvar för sin

verksamhet. Som framhålls av näringsutskottet måste det

följaktligen ankomma på de berörda företagen att själva

strukturera sin tillverkning utifrån marknadens villkor, varvid

det samtidigt ankommer på statsmakterna å sin sida att dels

redovisa bedömningar av framtida behov av försvarsindustriell

kompetens och kapacitet, dels beakta tänkbara konsekvenser för

det svenska försvaret av aktuella strukturförändringar.

Utskottet delar försvarsministerns syn i fråga om

försvarsindustrins situation och bedömningen att det i framtiden

inte blir möjligt att bibehålla den stora bredd av

systemkompetent försvarsindustri som vi hittills har haft.

Statsmakternas speciella ansvar för att mildra de problem som

följaktligen kommer att uppstå inom denna sektor kan emellertid

inte komma till uttryck genom åtgärder av den art som förordas i

här behandlade motioner och som skulle innebära en grundläggande

ändring i gällande roll- och ansvarsfördelning.

Utskottet föreslår, med hänvisning till vad som här anförts,

att riksdagen avslår motionerna N231 (fp), N311 (mp, v),

N312(mp) och N350 (mp).

I två motioner, Fö13 (s) och Fö15 yrkande 5 (m), behandlas

frågor med anknytning till den svenska varvsindustrin och

situationen vid Karlskronavarvet.

Motionärerna i motion Fö13, som utskottet i det föregående

behandlat med avseende på vad som anförs angående

försvarsmaktens och marinstridskrafternas inriktning, m.m.,

redovisar ett antal förslag som syftar till att åstadkomma ett

optimalt resursutnyttjande av försvarsanslaget och som söker

påvisa de stora fördelar som ligger i att satsa på Karlskrona

som örlogsmarint centrum i en krympande ekonomi. Motionärerna

anger vissa styrande operativa resp. verksamhetsekonomiska

faktorer som i en krympande ekonomi allt mer uttalat

tillhandahåller skäl för en satsning på Karlskrona och menar att

under redovisade förutsättningar inget annat varv än

Karlskronavarvet torde kunna komma i fråga som kombinerat

underhålls- och nybyggnadsvarv. En kombination av nyproduktion,

underhåll och moderniseringar torde enligt motionärerna vara

den bästa förutsättningen för att varvsverksamheten skall kunna

bedrivas kostnadseffektivt.

Utskottet får med anledning av denna motion, som berör en

lång rad viktiga frågor rörande inriktning och geografisk

lokalisering av olika delar av marinens samlade resurser,

anledning att hänvisa till det samlade förslag -- under angivna

ekonomiska förutsättningar -- som för närvarande är under

utarbetande av överbefälhavaren inom ramen för det

programplanearbete vars resultat skall ligga till grund för

nästa långsiktiga försvarsbeslut. Med hänsyn till de snäva

ekonomiska ramar som pågående programplanearbete har att

inrymmas i har utskottet anledning att utgå ifrån att

överbefälhavaren i hög grad kommer att vägledas av vad som

totalt sett framstår som ett optimalt resursutnyttjande, liksom

även av de hotbildsförändringar som angivits av statsmakterna.

De frågor som berörs i motionen är således föremål för ett

omfattande utredningsarbete med sikte på avgörande inom ramen

för kommande långsiktiga försvarsbeslut. Det framstår enligt

utskottet som olämpligt att riksdagen i detta läge gör ett

uttalande, bl.a. angående Karlskronavarvets roll, i enlighet

med vad som anförs i motionen. Denna bör därför avslås.

Det är, framhåller motionärerna i motion Fö15 yrkande 5 (m),

angeläget att ägarförhållandena inom svensk marin

försvarsindustri och Karlskronavarvet är de för framtiden bästa.

Motionärerna förordar därför att en översyn sker vad gäller

denna industris ägarstrukturella förhållanden.

Näringsutskottet erinrar i sitt yttrande om att det av

staten helägda bolaget Celsius Industrier AB år 1989 beslutade

att verksamheterna vid dess dotterbolag Karlskronavarvet AB och

Kockums AB skulle samordnas i en örlogsmarin underkoncern och

att dessa bolag numera är de enda inom Celsiuskoncernen som är

inriktade på fartygsproduktion. Vidare erinrar utskottet om att

riksdagen hösten 1990 på förslag av näringsutskottet avslog en

motion (mp) med krav på att de båda bolagen skulle avskiljas

från Celsiuskoncernen och direkt underställas

industridepartementet. I det sammanhanget anfördes

reservationsvis (m, fp, c) att det borde ankomma på regeringen

att tillse att bolagen ges en ägarmiljö som bättre än den

nuvarande tillgodoser bl.a. företagens utvecklingspotential.

Yrkandet om överföring till industridepartementet stöddes i en

annan reservation (mp). Näringsutskottet anför som sin mening

att det kan finnas skäl för överväganden om hur den statligt

ägda örlogsmarina verksamheten bör struktureras. Inte heller nu

finner dock utskottet något initiativ av riksdagen påkallat,

varför motionsyrkandet i fråga avstyrks.

Försvarsutskottet har vid flera tidigare tillfällen,

däribland i samband med 1987 års försvarsbeslut, behandlat

frågan om Karlskronavarvets betydelse och framtid och därvid

understrukit såväl försvarsmaktens som koncernledningens ansvar.

Med hänvisning till vad som i det föregående anfördes om

ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och industriföretagen

och om pågående och förestående strukturförändringar inom berörd

industri anser utskottet, i likhet med näringsutskottet, att det

inte är lämpligt att riksdagen nu uttalar sig till förmån för en

översyn av de ägarstrukturella förhållandena inom den marina

försvarsindustrin. Yrkande 5 i motion Fö15 bör således enligt

utskottets mening avslås av riksdagen.

I motion Fö19 yrkandena 3--4 (fp) behandlas frågor rörande

svensk kompetens på stridsvagnsutvecklingsområdet. Motionären

vänder sig mot att regeringen i propositionen redovisar

ställningstagandet att en eventuell anskaffning av en ny

stridsvagn av ekonomiska skäl bör ske genom direktanskaffning

utomlands. Enligt motionären finns vid Hägglund & Söner i

Örnsköldsvik kompetens beträffande medeltung stridsvagn, ett

kunnande som kan användas antingen för framtagning av ett helt

nytt svenskt koncept eller för att medverka vid utvecklingen av

en "Europa-stridsvagn". Motionären uppskattar kostnaden för att

upprätthålla erforderlig svensk kompetens i avvaktan på

riksdagens ställningstagande i stridsvagnsfrågan till några

tiotals miljoner kronor.

Utskottet konstaterar att det ställningstagande som i

propositionen tillkännages när det gäller eventuell anskaffning

av en ny stridsvagn utgår från i propositionen klart redovisade

prioriteringsgrunder i fråga om angelägen svensk industriell

kompetens. Överbefälhavaren har inför utskottet redovisat

bedömningen att direktanskaffning som regel bör ske inom områden

där produkter som väl fyller våra behov finns att köpa på

världsmarknaden i fredstid. En utveckling och anskaffning av en

svensk stridsvagn skulle enligt överbefälhavaren, utan att

tillföra någon egentlig extra effekt, kosta avsevärt mer än en

anskaffning genom direktinköp med tanke på den lilla serie som

skulle bli aktuell. Enligt överbefälhavaren skulle utveckling av

en svensk stridsvagn därtill ta alltför lång tid i anspråk med

hänsyn till försvarets operativa behov.

Utskottet noterar att regeringens förslag i hög grad

överensstämmer med här återgiven bedömning av överbefälhavaren

och föreslår mot denna bakgrund att riksdagen inte bifaller

ifrågavarande motionsyrkanden.

Utskottet har, sammantaget, inget att erinra mot vad som i

propositionen anförs beträffande försvarsindustrin.

Vissa övriga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande

statsrådet i propositionen har anfört om dels folkrättsfrågor

(s. 202--203), dels bevakning av skyddsobjekt (s. 203--205).

Inga motioner har avgivits med anledning av propositionen i

dessa delar.

Folkrättsfrågor

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anför att regeringen för att säkerställa

folkrättens utveckling samt för att samordna verksamheten och ta

initiativ inom totalförsvaret i folkrättsliga frågor år 1985

tillsatte ett särskilt rådgivande utskott till den under

utrikesdepartementet hörande folkrättsdelegationen. Detta

utskott sägs på ett verksamt sätt ha bidragit till att inom

totalförsvaret förankra frågor som rör folkrätten i krig.

Det har enligt försvarsministern emellertid visat sig att

verksamhetsområdena för folkrättsdelegationen och dess

rådgivande utskott i det praktiska arbetet inte sammanfaller.

Folkrättsdelegationen verkar nämligen i huvudsak internationellt

medan utskottets arbete varit inriktat mot det svenska

totalförsvaret. Utskottet har därför i praktiken i huvudsak

kommit att verka oberoende av delegationen, samtidigt som

behovet av ett särskilt forum för totalförsvarets

folkrättsfrågor framstått allt klarare efter hand som

verksamheten utvecklats.

Försvarsministern har därför funnit behov av en klarare

ansvarsfördelning i det fortsatta folkrättsarbetet, samtidigt

som behovet av samordnande insatser kvarstår. Han anser att

det arbete som hittills har utförts av folkrättsdelegationens

rådgivande utskott i fortsättningen bör fullgöras av ett

särskilt råd inom försvarsdepartementet. I detta råd bör de

totalförsvarsmyndigheter vara representerade som har omfattande

och viktiga uppgifter inom folkrättens område, liksom även

organisationer med sådana uppgifter. Rådet bör inrättas den 1

juli 1991, samtidigt som folkrättsdelegationens rådgivande

utskott bör upphöra med sin verksamhet. Kostnaderna, 20 000 kr.

under budgetåret 1991/92, förutsätts belasta

försvarsdepartementets anslag A 2. Utredningar m.m.

Utskottet

Utskottet har ingenting att anföra med anledning av vad

föredragande statsrådet har redovisat beträffande

folkrättsfrågor. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att

lägga propositionen i denna del till handlingarna.

Bevakning av skyddsobjekt

Föredragande statsrådet

Försvarsministern beskriver den gällande ordningen för

bevakning av särskilda skyddsobjekt och anför därvid bl.a. att

Allmänna bevakningsaktiebolaget (ABAB) sedan dess tillkomst

år 1964 har haft en särställning när det gällt att bevaka

militära anläggningar och andra totalförsvarsobjekt. Han anför

vidare att riksdagen har beslutat (prop. 1978/79:134, FiU

1979/80:6, rskr. 45) om en översyn av möjligheterna att begränsa

bl.a. ABABs särställning. Som följd härav uppdrog regeringen åt

överbefälhavaren att i samråd med rikspolisstyrelsen undersöka

om det från skyddssynpunkt skulle vara möjligt att gradera

skyddsföremålen på ett sådant sätt att särställningen för bl.a.

ABAB begränsades enbart till vissa skyddsföremål.

Med utgångspunkt i ett av överbefälhavaren lämnat förslag

förordade regeringen (prop. 1983/84:100, bil. 6, s. 25) att

ABABs särställning skulle behållas i fråga om högviktiga

skyddsföremål vid samtliga statliga myndigheter. Riksdagen

beslutade i enlighet med förslaget (FöU 1983/84:15, rskr. 219).

Försvarsministern anmäler nu att Securitas AB i en

framställning till regeringen har begärt att förordningen

(1984:589) om anordnande av bevakning skall upphöra att gälla

eller att överbefälhavaren ges i uppdrag att likställa ABAB med

Securitas vid bevakning av högviktiga skyddsföremål. Securitas

anser nämligen att ABABs särställning utgör ett handelshinder

som inte längre är motiverat på grund av att ABAB numera ingår i

den börsnoterade Procordiakoncernen och att säkerhetsskyddet kan

upprätthållas lika väl av andra bolag som av ABAB.

Överbefälhavaren, som yttrat sig över Securitas framställning,

framhåller vissa skäl för att behålla ABABs särställning men

anför också att om något annat rikstäckande bevakningsföretag

upppfyller kraven, så vore det en fördel från

priskonkurrenssynpunkt att låta även detta komma i fråga för

bevakningsuppdrag.

Föredragande statsrådet anför i sina överväganden att ABAB

inte längre sedan börsintroduktionen av Procordia har karaktär

av helstatligt bolag. Ägarförhållandena kan därför i sig inte

anses utgöra någon garanti för statlig insyn och kontroll över

bolagets verksamhet. Han anför vidare att det också, som flera

av remissmyndigheterna påpekat, ankommer på varje statlig

myndighet att i enlighet med förordningen (1981:421) om

säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter svara för att det

finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd inom myndighetens

verksamhetsområde. I myndighetens ansvar ingår då att i samband

med upphandlingen av bevakningstjänster sörja för att

sekretesskyddet upprätthålls. Härutöver pekar försvarsministern

på att förutsättningarna för den nuvarande indelningen i

högviktiga och andra skyddsobjekt kommer att ändras i och med

att lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar

m.m. träder i kraft. Förordningen om anordnande av bevakning kan

därför även av detta skäl behöva ses över.

Föredragande statsrådet finner sammanfattningsvis att de skäl

som tidigare föranlett att ge ABAB en särställning i fråga om

viktigare bevakningsuppdrag knappast längre kan anses vara

giltiga. De större bevakningsföretagen verkar numera i likartade

former och några väsentliga säkerhetsmässiga skillnader dem

emellan anses inte förekomma. Han ser därför inget motiv längre

för att behålla ABABs särställning.

Utskottet

Utskottet vill i likhet med vad som skedde vid dess tidigare

behandling av frågan (FöU 1983/84:15, s. 7) framhålla den stora

betydelsen för rikets säkerhet av att viktiga

totalförsvarsanläggningar bevakas på ett tillfredsställande

sätt. Vad utskottet kan bedöma kommer detta i framtiden också

att vara möjligt, även om ABAB inte längre får behålla sin

särställning när det gäller bevakning av särskilt viktiga

objekt. Utskottet förordar således att riksdagen godkänner de

riktlinjer som regeringen har föreslagit för bevakningen av

skyddsobjekt.

Hemställan

Utskottet hemställer

Säkerhets- och försvarspolitik

1. beträffande läget inom totalförsvaret

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö202,

1990/91:Fö6 yrkande 1, 1990/91:Fö8 yrkande 1 och 1990/91:Fö17

yrkande 2,

res. 1 (m, fp, c)

2. beträffande läget i försvarsplaneringen

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö201 yrkandena 7--9,

1990/91:Fö8 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Fö17 yrkande 16 och

1990/91:Fö19 yrkandena 1 och 2,

res. 2 (mp)

3. beträffande icke-provokativ militär beredskap

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö201 yrkandena 1, 3 och

5,

res. 3 (mp)

4. beträffande säkerhetspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 2 och

1990/91:Fö15 yrkande 1,

res. 4 (m)

5. beträffande försvarsmaktens förmåga

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö6 yrkande 3,

res. 5 (m)

Vissa utvecklingsfrågor

6. beträffande försvarsmaktsbegreppets omfattning

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 11,

1990/91:Fö8 yrkande 11 i denna del och 1990/91:Fö11 yrkande 3

lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,

res. 6 (m, fp)

res. 7 (v)

7. beträffande översyn av den militära

ledningsorganisationen på central och regional nivå

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö8 yrkandena

4--6 och 1990/91:Fö11 yrkande 1 lämnar utan erinran vad

föredragande statsrådet har anfört,

res. 8 (fp)

res. 9 (v)

8. beträffande det fortsatta utvecklingsarbetet inom

försvarsdepartementets verksamhetsområde i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet

har anfört,

Ekonomiska frågor rörande den militära delen av totalförsvaret

9. beträffande genomförandeprisbudgetering, ramanslag och

priskompensation

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna

1990/91:Fö6 yrkande 12 i denna del, 1990/91:Fö8 yrkandena 11--13

alla i denna del samt 1990/91:Fö17 yrkande 3 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

10. beträffande kapitalkostnader, lånefinansiering av

investeringar och disposition av inkomster vid försäljning av

fast egendom

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna

1990/91:Fö6 yrkande 12 i denna del, 1990/91:Fö8 yrkandena 11--13

alla i denna del samt 1990/91:Fö17 yrkande 3 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

11. beträffande åtgärder i övrigt för att utveckla den

finansiella styrningen av totalförsvaret

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet

har anfört,

12. beträffande styrnings- och budgetprocessen samt

ekonomisk säkerhet i planeringen

att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till

handlingarna,

13. beträffande budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret

1991/92

att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till

handlingarna,

14. beträffande det ekonomiska utfallet för det militära

försvaret budgetåret 1989/90

att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del

till handlingarna,

15. beträffande revisionen av budgetåret 1989/90

att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del

till handlingarna,

16. beträffande förändringar i priskompensationssystemet

att riksdagen godkänner regeringens förslag att kompensation

av övrigposten i nuvarande priskompensationssystem fr.o.m.

budgetåret 1991/92 sker med nettoprisindex rensat från

oljeprodukter,

17. beträffande fastställande av utgiftsram för det militära

försvaret budgetåret 1991/92

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1990/91:Fö405, 1990/91:Fö406, 1990/91:Fö426 yrkande

1, 1990/91:Fö6 yrkandena 5, 13--16, alla i denna del,

1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga i denna del, och

yrkande 31, 1991/92:Fö8 yrkande 10, 1991/92:Fö11 yrkande 10,

1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, 1990/91:Fö17

yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna del, samt 1991/92:Fö20

fastställer utgiftsramen för det militära försvaret till

31713000000 kr. i prisläget februari 1990,

res. 10 (m)

res. 11 (fp)

res. 12 (c)

res. 13 (v)

res. 14 (mp)

18. beträffande bemyndiganden

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera

utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92

med hänsyn till prisutvecklingen efter februari 1990 enligt

försvarsprisindex,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade

beställningsbemyndiganden enligt nettoprisindex,

c. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera

utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92

på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för

budgetåret 1990/91,

d. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret

1991/92 medge överskridande av utgiftsramen för det militära

försvaret och lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs

av beredskapsskäl,

Ekonomiska frågor rörande den civila delen av totalförsvaret

19. beträffande det ekonomiska utfallet för den civila delen

av totalförsvaret för budgetåret 1989/90

att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del

till handlingarna,

20. beträffande fastställande av ekonomisk ram för

totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1990/91:Fö7 yrkandena 7--12, alla i denna del, samt

yrkande 30 fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den

ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret

1991/92 förs upp med sammanlagt 1993418000 kr. beräknat i

genomförandeprisläget 1991/92,

res. 15 (mp)

21. beträffande bemyndiganden

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret

1991/92 justera lämnade bemyndiganden med hänsyn till

prisutvecklingen enligt nettoprisindex efter juli 1990,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera

anslagsbeloppet under anslaget I3. Skyddsrum, m.m. för

budgetåret 1991/92 på grund av över- eller underutnyttjande av

anslagsbeloppet för budgetåret 1990/91,

c. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret

1991/92 medge överskridande av förslagsanslagen inom den

ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade

bemyndiganden om det behövs av beredskapsskäl,

22. beträffande ekonomiska resurser för totalförsvarets

civila del i övrigt

att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till

handlingarna,

Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor

23. beträffande skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel

och kemiska hot

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet

har anfört,

24. beträffande ändring i hälso- och sjukvårdslagen

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö2 antar

regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763),

res. 16 (m)

25. beträffande riktlinjer för hälso- och sjukvården i

krig

att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande

statsrådet har förordat,

26. beträffande försörjning med infusionsvätskor

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:So456 yrkande 3

och 1990/91:So457 lämnar utan erinran vad föredragande

statsrådet har anfört,

res. 17 (fp, mp)

27. beträffande helikoptrar för sjuktransporter

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö8 yrkande 17,