Bet. 1990/91:FiU11

Finansutskottets betänkande

1990/91:FIU11

Ändring i lagen om tillfällig begränsning av kommuners rätt

att ta ut skatt

(prop. 1990/91:56 delvis)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1990/91

FiU11

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till

kompletteringar av lagen om tillfällig begränsning av kommuners

rätt att ta ut skatt. Samtidigt avstyrker utskottet två motioner

i vilka miljöpartiet de gröna begär att det kommunala

skattestoppet avskaffas.

Miljöpartiet de gröna har reserverat sig till förmån för de

båda motionsförslagen.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1990/91:56, i vad avser (3) förslag till

lag om ändring i lagen (1990:608) om tillfällig begränsning av

kommuners rätt att ta ut skatt,

dels den med anledning av proposition 1990/91:56 väckta

motionen 1990/91:Fi32,

dels den med anledning av proposition 1990/91:51 väckta

motionen 1990/91:Sf3, i vad avser yrkande 2, som av

socialförsäkringsutskottet överlämnats till finansutskottet.

Propositionen

I proposition 1990/91:56 föreslår regeringen

(finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Erik

Åsbrink -- (3) att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1990:608) om tillfällig

begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt.

Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

1990/91:Fi32 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med

hänvisning till motiveringen i motion 1990/91:Sk43 -- yrkas att

riksdagen beslutar upphäva det kommunala skattestoppet.

1990/91:Sf3 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det kommunala skattestoppet bör tas bort.

Utskottet

Kommuner, landstingskommuner, församlingar och kyrkliga

samfälligheter får för åren 1991 och 1992 inte besluta om högre

skatteuttag än det som gällde för år 1990. Undantag har dock

gjorts för sådana situationer där uppgifter omfördelas mellan

t.ex. kommun och landstingskommun. Då medges att skatteuttaget

jämkas mellan huvudmännen. Ett villkor är dock att

skatteväxlingen inte får leda till högre sammanlagd utdebitering

än den som gällde år 1990.

I propositionen föreslås att lagen (1990:608) om tillfällig

begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt kompletteras i

vissa avseenden. Sålunda förordas att lagen tillförs uttryckliga

bestämmelser om hur skatteuttaget får ändras när kommuner eller

församlingar bildas. Vidare föreslås vidgade möjligheter till

skatteväxling i de fall kyrkliga samfälligheter bildas, ändras

eller upplöses.

Propositionens förslag har i dessa delar inte satts i fråga i

någon motion. Däremot har miljöpartiet de gröna i motion Fi32

begärt att skattetaket snarast avskaffas, dvs. att den nu

aktuella lagen upphävs. Ett snarlikt krav för miljöpartiet de

gröna också fram i motion Sf3 yrkande 2, som

socialförsäkringsutskottet har överlämnat till finansutskottet

för fortsatt beredning.

Utskottet får för egen del anföra följande. När riksdagen

tidigare i år beslöt införa ett tvåårigt kommunalt skattestopp

(prop. 1989/90:150, bil. 4, FiU29, rskr. 359) ingick åtgärden

som en del i ett större ekonomisk-politiskt paket. De då nyligen

slutna löneavtalen satte kommunernas budgetar under hård press.

Samtidigt var det -- ansåg finansutskottet -- angeläget att

skattereformens positiva effekter inte äventyrades av en höjd

kommunal utdebiteringsnivå. Utskottet ställde sig därför bakom

regeringens förslag om ett tillfälligt skattestopp. Ett sådant

stopp skulle ge rådrum och möjlighet att utarbeta förslag till

mer långsiktiga lösningar på hur kommunernas resursbehov kan

tillgodoses i samklang med en god samhällsekonomisk utveckling.

De motiv som låg till grund för riksdagens beslut i denna

fråga är i dag lika giltiga som tidigare. Utskottet ser därför

inte anledning att nu ompröva sitt tidigare ställningstagande

till ett kommunalt skattestopp. Med hänsyn härtill avstyrker

utskottet motionerna Fi32 (mp) och Sf3 (mp) yrkande 2.

Såsom anförs i propositionen är det dock befogat att på några

punkter komplettera de nuvarande föreskrifterna om begränsningar

i skatteuttaget. Utskottet har i sak inget att erinra mot

propositionens förslag i detta avseende. Utskottet tillstyrker

därför de föreslagna ändringarna i lagen om tillfällig

begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt.

I propositionen föreslås att de nya bestämmelserna skall

tillämpas redan fr.o.m. den 8 november i år, dvs. dagen efter

det att propositionen överlämnades till riksdagen.

Bestämmelserna om ikraftträdandet överensstämmer med den

formulering som brukar användas när särskilda skäl påkallar att

en skatt eller statlig avgift får tas ut trots att motsvarande

lag ännu inte hunnit träda i kraft. Det nu aktuella ärendet

omfattas emellertid inte av förbudet mot retroaktiv skattelag.

Det är således, trots den valda formuleringen, här inte fråga om

någon sådan situation som förutsätts i RF 2:10 andra stycket.

Åtgärden motiveras i stället av att kommuner och församlingar

måste ges möjlighet att fatta beslut om utdebiteringen för år

1991 redan innan författningen har hunnit komma ut från trycket.

Utskottet har förståelse för dessa synpunkter. Förutsatt att

detta också blir riksdagens beslut talar således praktiska skäl

för att de nya bestämmelserna kan tillämpas även på sådana

beslut om 1991 års utdebitering som fattats före

ikraftträdandet. Med det anförda biträder utskottet således de i

propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fi32 och

1990/91:Sf3 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:56

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:608) om

tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt.

res. (mp)

Stockholm den 4 december 1990

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland

Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),

Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris

Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson (m), Lars

De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick

(mp), Sonia Karlsson (s) och Maria Hed (s).

Reservation

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar

med "Utskottet får" och på s. 3 slutar med "föreslagna

övergångsbestämmelserna" bort ha följande lydelse:

Utskottet får för egen del anföra följande. Såsom miljöpartiet

de gröna anför i motion Fi32 bör man arbeta för en stärkt

kommunal självstyrelse med egen beskattningsrätt. I likhet med

motionärerna anser utskottet att man måste kunna lita på omdömet

hos kommunernas väljare och ansvarsmedvetandet hos de

förtroendevalda i kommunerna. Flexibiliteten i ekonomin fordrar

dessutom att man vid omläggningar av kommuners och landstings

aktiviteter kan variera beskattningsuttaget. Ett exempel på den

stelbenthet som följer i spåren av det nuvarande skattestoppet

är att landstingen tvingas höja sjukvårdsavgifterna kraftigt

nästa år. Enligt utskottets mening borde landstingen ha frihet

att välja mellan skatt och avgift.

En begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt innebär i

praktiken ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. I RF 1:1

stadgas att all offentlig makt utgår från folket. Den svenska

folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och

lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och

parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

I RF 1:2 sägs det att det allmänna skall verka för att

demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden.

I RF 1:7 stadgas att det i riket finns primärkommuner och

landstingskommuner och att beslutanderätten i kommunerna utövas

av valda församlingar. I lagrummet föreskrivs också att

kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.

Av bestämmelserna framgår att Sverige skall styras efter

demokratiska principer samt att dessa principer skall ges större

betydelse och inte mindre.

Den kommunala självstyrelsen innebär att varje kommun själv

har beslutanderätten i fråga om skatter för sina angelägenheter.

Det kommunala skattestoppet kan sålunda i sig innebära en

allvarlig kränkning av såväl grundläggande demokratiska

principer som den kommunala rätten till självbestämmande. I

samband med ärendets tidigare behandling i riksdagen skrev

miljöpartiet de gröna i sin reservation (1989/90:FiU29, res. 7)

att man fann det "märkligt att regeringen presenterar ett så

långtgående förslag till inskränkning i den kommunala

självbestämmanderätten samtidigt som en ny kommunallag är under

utarbetande -- en lag vars syften bl.a. är att stärka den

kommunala självstyrelsen och demokratin".

I reservationen framhölls också att: "Lagrådets granskning av

det kommande skattestoppet grundar sig på regeringens förslag om

ett ettårigt stopp. Lagrådet konstaterar att ingripanden i den

kommunala skatterätten av den art det här är fråga om måste

användas med stor urskillning och varsamhet och att i ju högre

grad de innebär en faktisk begränsning av utrymmet för en kommun

att handha sina uppgifter, desto betänkligare blir åtgärden från

konstitutionell synpunkt. Inom vissa ramar blir gränsdragningen

en politisk snarare än en rättslig fråga." Miljöpartiet

konstaterade också att "det förslag som nu har förelagts

riksdagen innebär ett tvåårigt och inte ett ettårigt

skattestopp. Den tveksamhet som lagrådet redovisade måste gälla

i än högre grad för detta förslag".

Det kan visserligen finnas situationer av absolut

undantagskaraktär när skattestopp kan anses vara befogat. Det är

riktigt som lagrådet framhöll att det mera är en politisk fråga

än en rättslig. I det här fallet har riksdagen helt enkelt gått

för långt och överträtt gränsen. Det är inte enbart en politisk

fråga utan också en rättslig.

Lagen om skattestopp bör upphävas snarast. Ju längre tiden går

desto svårare blir ingreppet i den kommunala

självbestämmanderätten.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall

till motionerna Fi32 (mp) och Sf3 (mp) yrkande 2. Såsom anförs i

motionerna bör skattestoppet avvecklas och lagen (1990:608) om

tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt

upphävas.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi32 och

1990/91:Sf3 yrkande 2 och med avslag på proposition 1990/91:56

i berörd del antar följande förslag till lag om upphävande av

lagen (1990:608) om tillfällig begränsning av kommuners rätt

att ta ut skatt

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1990:608) om tillfällig

begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:608) om tillfällig

begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt skall upphöra att

gälla vid utgången av år 1990.

Särskilda yttranden

1. Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:

Centern har tidigare motsatt sig det tvååriga kommunala

skattestoppet som vi ser som ett oacceptabelt ingrepp i den

kommunala beskattningsrätten. Vi har också ifrågasatt

effektiviteten i skattestoppet och pekat på den uppenbara risken

att kommunerna i stället tvingas höja avgifterna. I det

avseendet har vi blivit besannade genom de långtgående taxe- och

avgiftshöjningar som ett stort antal kommuner fattat beslut om

under hösten.

Att vi nu inte motsätter oss regeringens framlagda förslag

till ändringar sammanhänger med att lagändringarna syftar till

att underlätta för kyrkliga samfälligheter att bildas, ändras

eller upplösas samt att ge dessa möjlighet att anpassa

utdebiteringen av skatt till förändringarna.

2. Lars-Ove Hagberg (v) anför:

När riksdagen våren 1990 införde det kommunala skattestopppet

tog vänsterpartiet bestämt avstånd från åtgärden. För

vänsterpartiet är det självklart att kommunalskatterna måste

bromsas. Vi kan dock inte godta att kommunernas budgetunderskott

ökar. Skall krisen inom vård, omsorg, skola, kultur och

nödvändig service inte förvärras måste regeringen lägga fram ett

ekonomiskt stödpaket för kommunsektorn.

Vänsterpartiet har inte ändrat sin uppfattning i grundfrågan,

men vill trots det inte motsätta sig regeringens nu framlagda

förslag till ändringar eftersom det trots allt innebär en viss

uppmjukning i förhållande till tidigare regler.

Propositionens lagförslag

Bilaga