Bet. 1990/91:FiU18

Finansutskottets betänkande

1990/91:FIU18

Anslag till riksgäldskontoret

(prop. 1990/91:100 bil. 9)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

FiU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet frågan om riksgäldskontorets

medelstilldelning under budgetåret 1991/92. Utskottet

tillstyrker de av regeringen föreslagna anslagen.

I detta sammanhang behandlar utskottet också några motioner

med anknytning till riksgäldskontorets verksamhet. En motion rör

kontrollen av obligationshandeln och i två andra motioner

föreslås att särskilda obligationslån skall utges för att

befrämja järnvägsinvesteringar resp. regional järnvägstrafik. De

tre motionerna avstyrks av utskottet.

Två reservationer har fogats till betänkandet.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1990/91:100 bilaga 9 Finansdepartementet,

i vad avser Litt. D Riksgäldskontoret och kostnader för

statsskuldens förvaltning, med undantag för avsnittet Kostnader

för statens skuld (s. 38--45) som behandlas i betänkande

1990/91:FiU20,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1990/91:Fi405, 1990/91:Fi406 och 1990/91:Fi707.

SJUNDE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 bilaga 9

(finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Erik

Åsbrink --

dels under punkt D 1 (s. 45--47)

att riksdagen till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 70043000

kr.,

dels under punkt D 2 (s. 48--51)

1. att riksdagen till Riksgäldskontoret: Kostnader för

upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på 611040000 kr.,

2. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om styrningen av anslaget,

3. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om ansvaret för marknadsföring av

allemanssparkonton,

dels under punkt D 3 (s. 52--56)

1. att riksdagen till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

2. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om resultatredovisning av

riksgäldskontorets garantiverksamhet,

dels under punkt D 4 (s. 56--58)

1. att riksdagen till Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet

för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

2. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om avgränsningen av riksgäldskontorets

uppdragsverksamhet.

Motionerna

Särskilda obligationslån för att finansiera järnvägsutbyggnad

och järnvägstrafik

1990/91:Fi405 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om järnvägsobligationer.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T202.

1990/91:Fi406 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om utgivande av regionala

järnvägsobligationer.

Kontroll av obligationshandeln

1990/91:Fi707 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om

effektiv kontroll av obligationshandeln i enlighet med vad i

motionen anförts.

Utskottet

Riksgäldskontorets anslag för budgetåret 1991/92

Riksgäldskontoret har för budgetåren 1991/92--1993/94 lämnat

en fördjupad anslagsframställning. I den föreslås dels att

kontorets anslagskonstruktion modifieras något, dels att

förvaltningskostnadsanslaget inkl. kostnaderna för

systemutveckling räknas upp realt med i genomsnitt 4% under de

närmaste tre åren.

Den nya anslagskonstruktionen innebär att nuvarande, särskilda

anslag för drift och underhåll av ADB-system på egen dator

inordnas i förvaltningskostnadsanslaget. Från detta anslag förs

samtidigt lönekostnader och andra förvaltningskostnader för

garantiverksamheten, vilka i stället tas upp under

1000-kronorsanslaget för garantiverksamheten. Anslagsformen

för förvaltningskostnadsanslaget ändras dessutom från

förslagsanslag till ramanslag.

Den av riksgäldskontoret föreslagna anslagsökningen skall

bl.a. användas till att förbättra redovisnings- och

analyssystemet samt öka flexibiliteten i ADB-användningen.

Föredragande statsrådet ställer sig bakom de reformförslag som

riksgäldskontoret för fram. Vad gäller resursbehovet för

kontorets verksamhet är han dock inte beredd att förorda den

reala resursökning som kontoret begär. Enligt hans mening bör de

reformer som riksgäldskontoret föreslagit kunna genomföras inom

en oförändrad real resursram för förvaltningskostnaderna inkl.

kostnader för systemutveckling. Det motsvarar en anslagsnivå på

70043000 kr. för budgetåret 1991/92. För de båda

efterföljande budgetåren föreslås samma reala anslagsnivå.

Budgetramen för treårsperioden har sålunda beräknats till

210129000 kr.

Vad beträffar medelsbehovet för kostnaderna för upplåning och

låneförvaltning gör föredraganden ingen annan bedömning än

riksgäldskontoret. Han föreslår dock i detta sammanhang bl.a.

att riksgäldskontoret skall ta över ansvaret för

marknadsföringen av allemanssparkonton fr.o.m. den 1 juli 1991

då spardelegationen föreslås bli avvecklad.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Riksdagen

lade i november 1990 fast nya riktlinjer för riksgäldskontorets

verksamhet (prop. 1990/91:29, FiU4, rskr. 38). Det

principresonemang som föredragande statsrådet redovisar i

budgetpropositionen knyter an till vad utskottet därvid

förordade. Utskottet har mot denna bakgrund inget att erinra mot

de synpunkter som föredraganden för fram. Utskottet har inte

heller i övrigt något att erinra mot den i propositionen

förordade medelstilldelningen. Utskottet tillstyrker således att

70 milj. kr. anvisas för kontorets förvaltningskostnader

samt att 611 milj. kr. anvisas för externa kostnader för

upplåning och låneförvaltning. Likaså tillstyrker utskottet

att ett formellt belopp på 1000 kr. förs upp för kontorets

uppdragsverksamhet resp. garantiverksamhet.

Kontroll av obligationshandeln

I motion Fi707 begär Bengt Silfverstrand och Birthe

Sörestedt (båda s) att kontrollen av handeln med

premieobligationer skall skärpas. Enligt motionärerna står det

helt klart att en omfattande spekulation och ett betydande

skatteundandragande fortfarande sker genom handeln med sådana

obligationer.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Villkoren

för handeln med premieobligationer har i flera avseenden ändrats

under de fem senaste åren. Såsom nämns i motionen kunde det

tidigare förekomma överkurser på premieobligationer på 265--290

kr. Det nya skattesystemet och stigande räntor har bidragit till

att kurserna har pressats ned, och numera noteras underkurser på

180--190 kr. Terminshandeln med premieobligationer är nu i det

närmaste avsomnad.

Handeln med premieobligationer har likaså minskat.

Omsättningen uppgick sålunda förra året till knappt 5 miljarder

kronor mot närmare 30 miljarder kronor 1986. Även volymen

utelöpande premielån har minskat till för närvarande 46,8

miljarder kronor. Av intresse i sammanhanget är också att 1990

års premielån försetts med en variabel vinstplan som innebär att

den utlottade vinstsumman anpassas till förändringarna i

ränteläget. Därmed får man en stabilare kursutveckling, vilket

motverkar spekulation i kurssvängningar.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det finns skäl

som talar för en registrering av premieobligationshandeln. Av

praktiska skäl torde det dock vara ogörligt att registrera de i

dag utelöpande obligationerna. Det finns också skäl som talar

emot.

En registrering av nya premieobligationslån skulle inte bara

ge bättre underlag för kontroll av förmögenhetsbeskattningen och

förmögenhetsberoende avgifter och bidrag. Den skulle också i hög

grad underlätta den fysiska distributionen, handeln och

vinstavstämplingen av premieobligationer. Dessutom skulle

spararna inte behöva åsamkas förluster till följd av att de

glömmer bort att lösa in vinster och obligationer. Varje år

preskriberas oinlösta premieobligationer och premievinster för

30 milj.kr.

Enligt vad utskottet inhämtat har riksgäldskontoret mot denna

bakgrund påbörjat en utredning för att pröva

premieobligationernas framtid vad gäller konstruktion, villkor

m.m. liksom förutsättningarna för en registrering. Utredningen

beräknas bli klar under 1991.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte ta något initiativ

i denna fråga i avvaktan på att resultatet av denna utredning

föreligger. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion

Fi707 (s).

Särskilda obligationslån för att finansiera

järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik

I motion Fi405 framhåller centerpartiet att

järnvägsobligationer som erbjuds allmänheten kan vara en del av

finansieringen av järnvägsutbyggnaden. Denna form av

finansiering bör enligt motionärerna regeringen också överväga

vid utformandet av investeringsplanerna.

I motion Fi406 föreslår Björn Samuelson (v) att man skall

ge ut regionala obligationslån för att ge länstrafikbolagen

möjlighet att upphandla järnvägstrafik. I de fall trafikbolagen

så önskar bör regeringen ge dem kreditgarantier för utgivande av

dessa obligationer.

Enligt utskottets mening bör lån i princip endast användas för

att finansiera investeringar. Länstrafikbolagens upphandling av

järnvägstrafik och andra löpande utgifter bör således inte

finansieras med lån. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

motion Fi406 (v).

Vad beträffar det i motion Fi405 framförda förslaget om

särskilda obligationslån för järnvägsinvesteringar vill

utskottet framhålla följande. Riksgäldskontoret handhar statens

upplåning. Kontoret bedriver upplåning för att finansiera dels

statsbudgetens underskott och förfallande lån, dels

riksgäldskontorets kreditgivning till vissa affärsverk och

myndigheter. Någon öronmärkt upplåning av det slag motionärerna

förespråkar förekommer inte. Utskottet kan inte heller finna

några fördelar med att ändamålsbestämma delar av den statliga

upplåningen. Det skulle strida mot den av riksdagen uttalade

målsättningen att minimera kostnaderna för statsupplåningen. Med

det anförda avstyrker utskottet motion Fi405 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riksgäldskontorets förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100

bilaga 9 punkt D1 till Riksgäldskontoret:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett

ramanslag på 70043000 kr.,

2. beträffande riksgäldskontorets kostnader för upplåning

och låneförvaltning

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100

bilaga 9 punkt D2

dels till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning

och låneförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett

förslagsanslag på611040000 kr.,

dels lägger propositionen till handlingarna i de delar

som gäller

a) styrningen av anslaget och

b) ansvaret för marknadsföring av allemanssparkonton,

3. beträffande riksgäldskontorets garantiverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100

bilaga 9 punkt D3

dels till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

dels lägger propositionen till handlingarna i den del som

gäller resultatredovisning av riksgäldskontorets

garantiverksamhet,

4. beträffande riksgäldskontorets uppdragsverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100

bilaga 9 punkt D4

dels till Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet för

budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,

dels lägger propositionen till handlingarna i den del som

gäller avgränsningen av riksgäldskontorets uppdragsverksamhet,

5. beträffande kontroll av obligationshandeln

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi707,

6. beträffande särskilda obligationslån för att finansiera

järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi405 och

1990/91:Fi406.

res. 1 (c, mp)

res. 2 (v)

Stockholm den 14 mars 1991

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Roland Sundgren (s), Arne

Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson

(s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s),

Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Lars-Ove Hagberg (v),

Carl Frick (mp), Sonia Karlsson (s), Ing-Britt Nygren (m), Maria

Hed (s) och Gunilla André (c).

Reservationer

1. Särskilda obligationslån för att finansiera

järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik (mom. 6)

Gunnar Björk (c), Carl Frick (mp) och Gunilla André (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "Vad beträffar" och slutar med "motion Fi405 (c)" bort ha

följande lydelse:

Vad beträffar det i motion Fi405 (c) framförda förslaget om

särskilda obligationslån för järnvägsinvesteringar vill

utskottet anföra följande.

Behovet av investeringar i infrastruktur är betydande.

Centerpartiet förordar att sådana investeringar skall

finansieras med delar av det kapital som frigörs vid en

utförsäljning av statliga företag. I ett första steg vill

motionärerna sätta av 2,5 miljarder kronor till investeringar på

kommunikationsområdet och 1 miljard kronor till investeringar i

lokaler och utrustning för högre utbildning och forskning.

Liknande förslag har också förts fram av moderata

samlingspartiet och folkpartiet liberalerna.

Därutöver föreslår motionärerna att man som ett komplement bör

överväga att emittera obligationslån till allänheten för att

finansiera järnvägsutbyggnaden. Utskottet biträder detta

förslag.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att finna nya

finansieringsformer inom väg-, järnvägs- och

kollektivtrafiksektorerna. De mycket stora resursbehov som

föreligger kan nämligen inte finansieras över statsbudgeten.

Särskilda järnvägsobligationslån framstår mot denna bakgrud som

ett lämpligt finansieringsalternativ.

Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet motion Fi405 (c).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande särskilda obligationslån för att finansiera

järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi405 och med

avslag på motion 1990/91:Fi406 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om obligationslån för

järnvägsinvesteringar,

2. Särskilda obligationslån för att finansiera

järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik (mom. 6)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "Enligt utskottets mening" och slutar med "motion Fi405 (c)"

bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motion Fi406 (v) skulle regionala

järnvägsobligationslån kunna bidra till att främja

hushållssparandet. Dylika lån skulle också kunna underlätta en

fortsatt upprustning av järnvägsnätet. Etersom effektera av ett

sådant sparande blir direkt synbara i närmiljön kan sparformen

sannolikt tilltala många människor.

I likhet med vad som förordas i motionen bör riksdagen således

begära förslag från regeringen om utgivande av regionala

järnvägsobligationer. Ett förslag av snarlik innebörd framförs

också i motion Fi405 (c).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande särskilda obligationslån för att finansiera

järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi405 och

1990/91:Fi406 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om regionala obligationslån för upprustning av

järnvägsnätet,

Särskilda yttranden

1. Kontroll av obligationshandeln (mom. 5)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m)

anför:

Enligt vår mening bör riksgäldskontoret inte låna direkt hos

hushållen. Avvecklas hushållsupplåningen bortfaller samtidigt

alla problem som är förknippade med kontrollen av handeln med

premieobligationer. I den mån hushållen behöver utnyttjas i

statsupplåningen bör deras bidrag i stället lämnas via

avkastningsfonder som administreras av kreditinstitut.

2. Särskilda obligationslån för att finansiera

järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik (mom. 6)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m)

anför:

Enligt vår mening har de i motionerna Fi405 (c) och Fi406 (v)

framförda förslagen om särkilda obligationslån för

järnvägsutbyggnad och järnvägstrafik inget direkt samband med

riksgäldskontorets verksamhet. Det hade därför som vi ser det

varit mer naturligt att behandla förslagen i anslutning till

olika förslag som rör finansiering av

infrastrukturinvesteringar, exempelvis proposition 1990/91:87

om näringspolitik för tillväxt.