Bet. 1990/91:FiU21

Finansutskottets betänkande

1990/91:FIU21

Sparfrämjande åtgärder

(prop. 1990/91:100 bil.9)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionsyrkandena

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

FiU21

Sammanfattning

Utskottet biträder i betänkandet regeringens förslag att

spardelegationen skall avvecklas liksom att beskattning av

vinstsparandet skall anpassas till det nya skattesystemet och

att tillståndsgivningen för denna sparform förenklas.

I betänkandet behandlar utskottet också 13 motioner om

hushållssparandet. Samtliga motioner avstyrks.

Moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna,

centerpartiet och miljöpartiet de gröna har avgivit sammanlagt

12 reservationer i ärendet.

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet

dels proposition 1990/91:100 bilaga 9 Finansdepartementet,

avsnittet Övriga frågor, i vad avser punkterna 1Sparfrämjande

åtgärder och 2Vinstsparandet,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1990/91:Fi226, 1990/91:Fi601, 1990/91:Fi602, 1990/91:Fi603,

1990/91:Fi604, 1990/91:Fi605 i vad avser yrkande 1,

1990/91:Fi606, 1990/91:Fi607, 1990/91:Fi608,

1990/91:Fi609, 1990/91:Fi610, 1990/91:Fi611,

1990/91:Sk627 i vad avser yrkande17 och 1990/91:N372 i vad

avser yrkande 1.

Propositionen

I proposition 1990/91:100 bilaga 9 (finansdepartementet) har

regeringen i avsnittet Övriga frågor

dels under punkt 1 Sparfrämjande åtgärder (s. 102--103)

föreslagit

att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som

behövs för att avveckla spardelegationen,

dels under punkt 2 Vinstsparandet (s. 103--105) föreslagit

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om

vinstsparandet,

2. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till

lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster.

Propositionens lagförslag återfinns som bilaga till

betänkandet.

Motionsyrkandena

Spardelegationen

1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överföring av informationsuppgifter till

bankinspektionen i samband med nedläggningen av

spardelegationen.

Sparstimulanser och ägandespridning

1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att stimulera hushållssparandet

och öka ägandespridningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att främja sparande i aktier.

1990/91:Fi608 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett samlat program för hushållssparande

och decentraliserat ägande.

1990/91:Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av ett spritt enskilt ägande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hushållssparandets betydelse för

samhällsekonomin,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att avvisa ytterligare fonduppbyggnad och

utvidgning av det kollektiva ägandet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av stabila spelregler i syfte att

stimulera sparande och investeringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om mål för hushållssparandet.

Vinstandelssystem

1990/91:Fi226 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om slopade sociala

avgifter för vinstandelssystem i enlighet med vad som anförts i

motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk429.

1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar att sociala avgifter inte skall utgå

på företagsanknutna vinstandelar i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1990/91:Fi603 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa socialavgifter på

vinstandelar,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag

rörande skattereglerna för vinstandelssystem och anställdas

förvärv av aktier i syfte att stimulera en ökad användning av

vinstandelssystem.

1990/91:Fi604 av Kenth Skårvik m.fl. (fp,m,c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa arbetsgivaravgifter på

bidrag arbetsgivare lämnar till s.k. vinstandelsstiftelser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i övrigt i motionen anförts angående vinstandelssystem.

1990/91:Fi605 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande

av sociala avgifter på företagsanknutna vinstandelssystem där

vinstandelarna binds i minst fem år.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N291.

1990/91:Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avskaffa

de sociala avgifterna på avsättningar till företagsanknutna

andel-i-vinst-stiftelser, där vinstandelarna binds minst fem år

i enlighet med vad i motionen anförts.

Sparavdrag

1990/91:Fi609 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar införa ett sparavdrag för småsparare i

enlighet med vad som anförts i motionen i stället för den

skattereduktion som för närvarande gäller för allemanssparandet.

1990/91:Sk627 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar införa ett sparavdrag för

småsparare i enlighet med vad som anförts i motionen.

Långsiktigt personligt sparande

1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

pensionssparande i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Fi606 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av stimulanser för sparande till

egen bostad.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo225.

1990/91:Fi608 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av

personliga investeringskonton i enlighet med vad i motionen

anförts.

1990/91:Fi611 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av nya sparformer och

sparstimulanser för ekonomisk trygghet samt vård och boende på

ålderdomen.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So527.

Försäkringssparande

1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändringar i reglerna för

försäkringssparande.

Bosparande

1990/91:Fi601 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att system för

bosparande bör införas i enlighet med vad i motionen förordats.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo402.

1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans

till bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Fi607 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att system

för bosparare bör införas i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo411.

Startsparande

1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande

i enlighet med vad i motionen anförts.

Antalet andelsägare i en allemansfond

1990/91:N372 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att gällande lagstiftning ändras så

att högsta antalet delägare i en värdepappersfond skall vara

50000 personer.

Utskottet

Inledning

Det finansiella sparandet i Sverige har under senare år

gradvis försämrats. De samlade inkomsterna räcker inte till för

att täcka de totala utgifterna, vilket kommer till uttryck i ett

växande underskott i bytesbalansen. Underskottet år 1990 uppgick

till 33,4 miljarder kronor. Konjunkturinstitutet räknar med att

det 1991 och 1992 skall ha vuxit till 42,5 resp. 52,0 miljarder

kronor. Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande

är definitionsmässigt lika med bytesbalansens saldo.

Det totala sparandet utgör summan av de samlade

investeringarna och det finansiella sparandet. Under senare

delen av 1980-talet ökade bruttoinvesteringarna starkt. År 1990

inträffade emellertid en vändning, och investeringsökningen

dämpades detta år till preliminärt knappt 2%.

Investeringsförloppet under 1991 och 1992 är beroende av den

fortsatta kostnads- och efterfrågeutvecklingen, men generellt

förutses en negativ eller svag investeringsutveckling.

Sparandet i samhället kan delas upp på den offentliga sektorn,

företagen och hushållen. Liksom för ekonomin som helhet gäller

att om en sektors investeringar överstiger dess sparande kommer

denna sektor att uppvisa ett negativt finansiellt sparande.

Övriga sektorer i ekonomin får ett motsvarande positivt

finansiellt sparande såvida inte upplåningen sker i utlandet.

Sedan mitten av 1970-talet har betydande förskjutningar ägt

rum mellan de olika sektorernas sparande. Som en följd av

försvagningen av statsfinanserna minskade den offentliga

sektorns finansiella sparande från +4 % till -6,5 % av BNP

mellan åren 1976 och 1982. I och med att statsfinanserna

förbättrats har denna nedgång nu återhämtats, och den offentliga

sektorns samlade sparande är inte längre negativt. Främst beror

detta på stora överskott i socialförsäkringssektorn. Till bilden

hör också att kommunernas finansiella sparande har försvagats

sedan mitten av 1980-talet, men för deras del förutses en

omsvängning fr.o.m. innevarande år. Under de tre första åren av

1990-talet kan en successiv försämring av statens finansiella

sparande åter skönjas.

Företagssektorns finansiella sparande har utvecklats som en

spegelbild av den offentliga sektorns. Från år 1976 och framåt

ökade således företagen sitt finansiella sparande kraftigt. En

vändning inträffade år 1984 då sparandet ånyo började minska för

att år 1987 bli negativt. Denna nedgång beror dock inte i första

hand på att företagens bruttosparande avtagit utan är en följd

av ökade investeringar i de icke-finansiella företagen.

50>

Hushållssektorns finansiella sparande har försvagats påtagligt

och är sedan 1987 negativt. Försämringen har kommit till uttryck

i att hushållen kraftigt ökat sin skuldsättning. Mellan 1985 och

1988 ökade hushållens skulder med 60% samtidigt som sparkvoten

föll med 7 procentenheter. En vändning inträffade 1989 då

hushållens nettoupplåning mer än halverades. Alltjämt är

emellertid hushållens sparande lågt.

Det nya skattesystemet gynnar sparande och motverkar ökad

skuldsättning genom sänkningen av marginalskatten och

förändringar i kapitalbeskattningen. Hushållssparandet väntas

därigenom öka under de närmaste åren, företrädesvis genom ett

ökat amorteringssparande. En första anpassning till det nya

skattesystemet kunde noteras redan under första halvåret 1990 då

hushållens bruttoupplåning minskade. För 1991 förutses åter en

positiv om än låg sparkvot på ca 0,5 %. Nästa år väntas

sparkvoten stiga till 1,5--2,0 %.

En förutsättning för att komma till rätta med underskottet i

bytesbalansen och uppnå en stabil ekonomisk utveckling är att

det finansiella sparandet i ekonomin kan förbättras. Någon

större ökning av det finansiella sparandet i företagssektorn kan

inte påräknas då denna sektor måste svara för en stor del av de

nödvändiga framtida investeringarna. Det är därför önskvärt att

hushållssektorn under kommande år mer aktivt kan bidra till en

angelägen förbättring av det finansiella sparandet.

Sparstimulanser och ägandespridning

I motionerna Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m), Fi608

av Gunnar Björk m.fl. (c) och Fi610 av Bengt Westerberg

m.fl. (fp) begärs bl.a. att riksdagen skall ge regeringen till

känna vad som anförs i motionerna om vikten av att stimulera

hushållssparandet, öka ägandespridningen och främja sparande i

aktier, om ett samlat program för hushållssparande och

decentraliserat ägande samt om hushållssparandets betydelse för

samhällsekonomin och vikten av ett spritt enskilt ägande.

Av vad utskottet nyss anfört framgår att utskottet ser det som

angeläget att sparandet inom hushållssektorn ökar. Det är

nödvändigt inte bara för den samhällsekonomiska tillväxten utan

också för att en buffert i form av ett personligt sparande ger

de enskilda hushållen trygghet och frihet. Samma uppfattning har

regeringen givit uttryck för vid flera tillfällen. I dessa

frågor föreligger således inga delade meningar. Enligt

utskottets mening framstår det därför som obehövligt med

särskilda tillkännagivanden av det slag motionärerna begär.

I motionerna redovisas också förslag till sparstimulerande

åtgärder av mer allmänekonomisk karaktär. Bl.a. framhåller man

stabila villkor för sparandet, begränsad inflation och ett

minskat skattetryck som viktiga åtgärder för att stimulera

hushållssparandet.

Enligt utskottets mening kan motionärernas förslag inte ses

isolerade från den ekonomiska politiken i övrigt. Sänkta skatter

kan under vissa betingelser stimulera till ökat hushållssparande

men orsakar samtidigt, om inte andra åtgärder vidtas, en

minskning av det offentliga sparandet. Omvänt gäller att ett

ökat offentligt sparande kan medföra en nedgång i hushållens

sparande. Det är därför nödvändigt att beakta de samlade

effekterna på tillväxten och det totala sparandet i ekonomin.

Utskottet anser således att åtgärder av denna allmänekonomiska

karaktär bör sättas in i ett större ekonomisk-politiskt

sammanhang. Riksdagen har på förslag av utskottet nyligen lagt

fast riktlinjer för den ekonomiska politiken. Dessa riktlinjer

innebär bl.a. att inflationsbekämpningen har skjutits i

förgrunden för att man skall kunna värna om sysselsättning och

välfärd. En kraftig dämpning av inflationen kan också förutses

under loppet av innevarande år.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

Fi602 (m) yrkandena 1 och 7, Fi608 (c) yrkande 2 samt Fi610 (fp)

yrkandena 1, 2 och 4.

I motion Fi610 (fp) begärs dessutom att riksdagen skall uttala

sig mot ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det

kollektiva ägandet. Motionärerna vänder sig bl.a. mot att

regeringen har aviserat en proposition om nya placeringsregler

för AP-fondens styrelser. Det finns inte anledning för utskottet

och riksdagen att nu, innan en proposition i ämnet föreligger,

gå närmare in på de förslag som kan komma att tas upp i det

sammanhanget. Utskottet avstyrker således motion Fi610 (fp)

yrkande 3.

Ambitionen bör vara att varje hushåll skall kunna förfoga över

ett tillräckligt sparkapital. I motion Fi610 (fp) anges som mål

för hushållssparandet att detta sparkapital skall motsvara den

genomsnittliga årslönen för en industriarbetare. Med de nya

skatteregler som gäller fr.o.m. 1991 behandlas sparandet mer

förmånligt än tidigare. I beskattningshänseende har villkoren

för allemanssparandet anpassats till de generella regler som

gäller för avkastning på kapital. Alltjämt gäller dock att

reglerna för detta sparande gör det möjligt för en familj på två

vuxna personer att på skattemässigt premierade villkor ha ett

sparat belopp som överstiger den genomsnittliga årslönen för en

industriarbetare.

Samtidigt måste emellertid konstateras att många hushåll lever

med mycket små marginaler, och för dem är detta sparmål dess

värre mycket avlägset. Utskottet ser inte något skäl för

riksdagen att göra uttalanden om sparmål. Utskottet avstyrker

därmed motion Fi610 (fp) yrkande 5.

Vinstandelssystem

Sex motioner tar upp frågor rörande företagsanknutna

vinstandelssystem. Sålunda begärs i motionerna Fi226 av

Bo Lundgren m.fl. (m), Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m)

yrkande 8, Fi603 av Gullan Lindblad (m) yrkande 1, Fi604

av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c) yrkande 1 samt Fi605

yrkande 1 och Fi610 yrkande 6, de båda senare av Bengt

Westerberg m.fl. (fp), att sociala avgifter inte skall utgå på

de avsättningar som görs till företagsanknutna

vinstandelssystem. I motionerna Fi603 (m) yrkande 2 och Fi604

(fp, m, c) yrkande 2 föreslås dessutom att skattereglerna för

vinstandelssystem och de anställdas förvärv av aktier skall ses

över i syfte att underlätta inrättandet av sådana system.

När skatteutskottet behandlade ett antal snarlika

motionsyrkanden i samband med förra årets beslut om

skatteomläggningen (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr.356)

konstaterade skatteutskottet att förmåner av denna art skulle

kunna uppfattas som orättvisa av alla som inte kan komma i

åtnjutande av dem. Eftersom förslagen stred mot grunderna för

skattereformen avstyrktes de av skatteutskottet.

I de nu aktuella motionerna framförs inget nytt i frågan.

Finansutskottet gör med hänsyn härtill ingen annan bedömning än

den skatteutskottet tidigare redovisat. Enligt finansutskottets

mening torde de med dessa system förknippade fördelarna inte bli

mindre av att delägarnas andelar är pensionsgrundande och

behandlas därefter i avgiftshänseende. Utskottet avstyrker

således motionerna Fi226 (m), Fi602 (m) yrkande 8, Fi603 (m)

yrkande 1 och 2, Fi604 (fp, m, c) yrkande 1 och 2 samt Fi605

yrkande 1 och Fi610 yrkande 6.

Sparavdrag

I motionerna Fi609 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) och Sk627

av Inger Schörling m.fl. (mp) föreslås att ett sparavdrag införs

i stället för den skattereduktion som f.n. finns i

allemanssparandet. Sparavdraget skall utgå med 30% av den del

av kapitalinkomsterna som understiger 6000 kr., dvs. som mest

med 1800 kr.

Nuvarande regler för beskattningen av kapitalinkomster lades

fast av riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr.

356). Skatteutskottet gjorde då den bedömningen att något

särskilt sparavdrag inte skulle medges i fråga om

kapitalinkomster. Kravet på en likformig beskattning och

avvägningen av skatteuttaget mellan arbetsinkomster och

kapitalinkomster ledde skatteutskottet fram till denna slutsats.

Skatteutskottet ansåg dock att obetydliga ränteinkomster borde

undantas från beskattning. Skatteutskottet erinrade om att

räntebelopp under 100 kr. från en och samma bank var undantagna

från skatteplikt enligt bestämmelserna i 19 §

kommunalskattelagen. Detta undantag kvarstår i det nya

skattesystemet och innebär att en sparare kan ha närmare 500 kr.

i ränta från olika banker utan att skatteplikt uppstår. Enligt

skatteutskottet fanns det inte anledning att gå längre i detta

avseende. Skatteutskottet tillstyrkte därför propositionen i

denna del och avstyrkte ett antal motionsyrkanden med krav på

mer eller mindre långtgående sparavdrag.

Enligt finansutskottets mening finns det inte anledning att nu

ompröva det beslut som riksdagen fattade för mindre än ett år

sedan. Utskottet avstyrker således motionerna Fi609 (mp) och

Sk627 (mp) yrkande 17.

Långsiktigt personligt sparande

I ett antal motioner förs förslag fram om personliga

investeringskonton eller sparformer utformade enligt motsvarande

principer.

I motionerna Fi606 av Olof Johansson m.fl. (c) och

Fi608 av Gunnar Björk m.fl. (c) begärs att regeringen skall

lägga fram förslag om personliga investeringskonton.

Personliga investeringskonton som centern förespråkat under en

följd av år skall enligt motionärerna vara uppbyggda enligt

följande principer:

Personliga investeringskonton införs för långsiktigt

målsparande.

Insättningarna maximeras till ett halvt basbelopp per år (f.n.

ca 16000kr.) och undantas från beskattning.

Avkastningen görs skattefri.

Uttag utan skattekonsekvenser får endast göras till

investeringar i permanentbostad eller i eget företag.

Beskattningen sker när tillgången avyttras.

Vid uttag till annan användning sker beskattning omedelbart.

Utskottet har vid upprepade tillfällen under senare år

behandlat förslag om personliga investeringskonton och andra

snarlika sparformer, senast våren 1990 (1990/91:FiU21).

Riksdagen har på utskottets förslag avslagit dessa motioner.

Systemet har vissa uppenbara svagheter. Ett införande av

investeringskonton skulle leda till ett betydande

inkomstbortfall för stat och kommun, särskilt i ett

uppbyggnadsskede. Dessutom skulle man vid sidan av

allemanssparande få ett nytt omfattande sparsystem grundat på

gynnsamma skatteregler.

Det nya inkomstskattesystemet bärs upp av en strävan att

stimulera till ökat sparande och motverka skuldsättning och

skatteplanering. Eftersom omläggningen kan väntas få långtgående

återverkningar på hushållens sparbeteende bör nya sparformer av

det slag motionärerna här förordar inte aktualiseras innan

närmare erfarenheter vunnits av det nya skattesystemets

effekter.

I motion Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås en

liknande form för pensionssparande i bank, vilket skall vara

förenat med avdragsgilla insättningar på högst ett basbelopp per

år (dvs. 32200kr. år 1991), skattefri avkastning och en

behållning som är undantagen från förmögenhetsskatt. Å andra

sidan skall ett sådant konto vara spärrat för uttag intill dess

innehavaren fyllt 55 år. Skattskyldighet föreligger därvid för

uttagen.

I motion Fi611 av Gullan Lindblad m.fl. (m) framhålls att

man med förmånliga räntor på olika sparformer för äldreboende

kan stimulera till satsningar inför ålderdomen. Enligt

motionärerna borde försäkringsbolag också kunna införa nya

försäkringsformer som garanterar de försäkrade vård när de

behöver den. Sådana försäkringar kunde finansieras genom

skattemässigt avdragsgilla försäkringsavgifter.

Vad beträffar det i motion Fi602 (m) framförda förslaget om

ett pensionssparande i bank prövas formerna för ett sådant

sparande f.n. inom regeringskansliet. Något särskilt initiativ i

frågan är därför inte påkallat från riksdagens sida.

I likhet med vad som sägs i motion Fi611 (m) ser utskottet det

som värdefullt om det utvecklas nya sparformer för äldreboende

och ett boende inriktat på de påfrestningar och behov som följer

åldrandet i spåren. Enligt utskottets mening bör ett sådant

sparande dock inte premieras genom särskilda subventioner från

samhällets sida utan det bör i första hand ankomma på

försäkringsbolag och banker att utforma lämpliga villkor.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi602 (m)

yrkande 4, Fi606 (c), Fi608 (c) yrkande 1 och Fi611 (m).

Försäkringssparande

I motion Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) hävdas att

marknaden för livförsäkringar är stel i Sverige. Enligt

motionärerna skulle konkurrensen öka om livförsäkringsrörelse

fick drivas i aktiebolagsform. Det skulle då bli möjligt att

sätta räntan under risk. I dag utgår bolagen från en kalkylränta

på 4% om året, vartill kommer möjligheten till återbäring.

Utomlands är det vanligt att bolagen i stället erbjuder en

garanterad ränta på exempelvis 10%. Blir avkastningen på

gjorda placeringar mindre får bolaget stå för mellanskillnaden,

medan det får behålla den om avkastningen blir större.

Motionärerna föreslår att reglerna för försäkringssparande

ändras i enlighet härmed.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Det senaste

decenniets snabba utveckling på de finansiella marknaderna har i

olika avseenden väsentligt påverkat försäkringsbranschen som

kommit att möta en allt hårdare konkurrens med krav på ökad

flexibilitet och anpassningsförmåga. Mot denna bakgrund har

regeringen under hösten 1990 tillkallat en utredning --

försäkringsutredningen -- som skall göra en översyn av

försäkringsbolagens verksamhet. Syftet med utredningen är att

skapa mer rationella rörelseregler för försäkringsbolagen och

att åstadkomma ett regelsystem som är förenligt med det inom EG.

Enligt direktiven (dir. 1990:56) är en omarbetning av

försäkringsbolagens rörelseregler angelägen av flera skäl. Den

snabba utvecklingen mot internationellt integrerade finansiella

marknader och anpassningen till EG innebär att lagstiftningen

måste moderniseras. Därtill har, sägs det i direktiven, vissa

regler i försäkringsrörelselagstiftningen egenskaper som till en

del hämmar effektiviteten i branschen; bl.a. är

placeringsregler, återbäringssystem och systemet med grunder

inom livförsäkring i behov av översyn.

De frågor som motionärerna tar upp har direkt beröring med

kommitténs arbete. Enligt utskottets mening bör kommitténs

förslag och regeringens ställningstagande till dessa avvaktas

innan de frågor som motionärerna aktualiserat tas upp till

prövning. Kommitténs arbete skall bedrivas skyndsamt och

redovisas i etapper. I en första etapp som skall slutföras före

utgången av oktober 1991 skall kommittén behandla sådana frågor

som försäkringsbolagens soliditets- och placeringsregler samt --

i den mån det är nödvändigt med hänsyn till utformningen av

placeringsreglerna -- även frågor som rör återbäringssystemets

utformning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall

till motion Fi602 (m) yrkande 5.

Bosparande

Moderata samlingspartiet förespråkar i motionerna Fi601 av

Carl Bildt m.fl. (m) och Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m)

samt i motion Fi607 av Knut Billing m.fl. (m) ett

bosparsystem som premieras av staten men som administreras och

hanteras av banker och andra kreditinstitut. Sparandet skall

kunna ske antingen i form av bank- eller aktiefondsparande. Det

föreslagna bosparsystemet skall inte ha någon övre åldersgräns.

Den statliga sparpremien skall vara skattefri och uppgå till

10% av de medel som stått inne under minst tre år. Premien

skall dock inte kunna utgå med mer än högst 10 000 kr. Enligt

förslaget skall den bli tillgänglig när spararen uppvisar ett

ingånget köpeavtal. Staten bör dessutom ställa en statlig borgen

för lån, vilket enligt motionärernas förslag kan innebära en

sänkning av låneräntan med ungefär 0,5--1 procentenhet.

Såsom framgår av ett tidigare avsnitt vill centerpartiet

stimulera bostadssparandet genom systemet med personliga

investeringskonton.

Utskottet har redan tidigare och senast vid föregående

riksmöte (1989/90:FiU21) framfört vissa invändningar mot

moderata samlingspartiets förslag till bosparsystem. Utskottet

såg i och för sig förslaget som intressant men påpekade också

svagheter i förslaget. Den föreslagna bonusen skulle enligt

utskottets mening knappast leda till något nysparande utan i

första hand vara en stimulans för dem som har möjlighet att göra

stora överföringar från annat sparande för att komma i

åtnjutande av bonusen. Då det dessutom i december 1988

tillkommit ett nytt ungdomsbosparsystem knutet till banker och

sparkassor finns det än mindre anledning att biträda den av

motionärerna föreslagna lösningen. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna Fi601 (m), Fi602 (m) yrkande 6 och Fi607

(m).

Startsparande

I motionerna Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) och

Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) föreslås också att en

ny sparform, kallad startsparande, införs för barn och

ungdom.

Enligt den lösning som skisseras i motion Fi602 (m) skall

föräldrar och släktingar vardera kunna sätta in upp till

5000kr. årligen på barns bankkonton som är spärrade för

uttag intill 18 års ålder. Gåvoskatt utgår inte på sådana

insättningar, men någon form av tak bör dock övervägas. All

avkastning på kontot bör vara skattefri under den tid medlen

inte får disponeras. I motion Fi610 (fp) anges ingen

beloppsgräns för insättningarna. I denna motion förordas också

att avkastningen skall beskattas med samma skattesats som gäller

för individuella pensionsförsäkringar, dvs. 15 procent.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Moderata

samlingspartiet och folkpartiet liberalerna har under en följd

av år förespråkat att startsparande införs. Ursprungligen var

denna sparform tänkt att premieras genom att någon gåvoskatt

inte skulle utgå på insättningarna och genom att avkastningen

helt eller delvis skulle undantas från skatt.

Vid ingången av 1991 höjdes grundavdraget vid

gåvobeskattningen från 2000 till 10000 kr. per år. Två

föräldrar kan därmed årligen överföra 20000 kr. till vart och

ett av sina barn utan att gåvoskatteplikt föreligger. Därmed

har ett av de villkor som ursprungligen var tänkt att bära upp

startsparandet blivit tillgodosett. Vid samma tidpunkt

avskaffades också den nedre åldersgränsen i allemanssparandet.

Eftersom högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparandet

numera är 1200 kr. har föräldrar och andra anhöriga möjlighet

att för ett barns räkning spara upp till 14400 kr./år i ett

skattepremierat sparande utan att gåvoskatt utgår. Enligt

utskottets mening är det med hänsyn härtill inte påkallat att nu

införa sparformer för barn och ungdomar av det slag som förordas

i motionen. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi602 (m)

yrkande 3 och Fi610 (fp) yrkande 7.

Antalet andelsägare i allemansfonder

I motion N372 av Alf Wennerfors (m) anförs att högsta

tillåtna antalet andelsdelägare i en allemansfond bör minskas

från 150000 till 50000. En sådan förändring bör åstadkommas

för att de enskilda delägarna skall få ökade möjligheter att

utöva inflytande på fondernas förvaltning. Det blir då också

fler fonder och fler personer som kommer att sitta i fondernas

styrelser, vilket enligt motionärern kommer att bidra till

maktspridning och pluralism.

Hösten 1987 beslutade riksdagen (FiU 1987/88:9, rskr. 105) att

gränsen för högsta tillåtna antalet andelsägare i en

allemansfond skulle höjas från 75 000 till 100 000. Vid den

tidpunkten hade sparandet i allemansfonderna nått en sådan

omfattning att man i vissa fonder börjat närma sig taket för

antalet delägare. För att nya sparare skulle kunna få tillträde

till allemansfonderna måste därför ytterligare fondbolag bildas

och nya fonder sättas i gång, vilket skulle föra med sig

kostnader för administration och förvaltning. En höjning av

gränsen för högsta tillåtna antalet sparare innebar emellertid

att dessa kostnader kunde undvikas. Den tillströmning av sparare

som skedde efter år 1987 gjorde att riksdagen våren 1989

(1988/89:FiU30, rskr. 327) ånyo beslutade justera den övre

gränsen för antalet andelsägare, denna gång till 150000

personer.

Erfarenheterna av de beslutade höjningarna av högsta antalet

andelsägare har varit goda. Några påtagliga inskränkningar i

inflytandet från andelsägarna har inte påvisats. Höjningarna har

medfört att kostnader för administration och förvaltning har

kunnat begränsas, vilket bidragit till att öka avkastningen på

spararnas insättningar. Det finns därför enligt utskottets

mening inte några skäl för att överväga en sänkning av högsta

tillåtna antalet andelsägare i en allemansfond. Motion N372

yrkande 1 bör därför avslås av riksdagen.

Avveckling av spardelegationen

I budgetpropositionen föreslås att spardelegationen skall

avvecklas och att vissa frågor som ombesörjts av delegationen

skall föras över på andra myndigheter. Så t.ex. kan enligt

propositionen marknadsföringen av allemansspar överlåtas åt

riksgäldskontoret resp. fondbolagen. På motsvarande sätt

föreslås att ansvaret för den information som spardelegationen

tagit fram om avkastning och villkor för olika sparformer skall

föras över till bankinspektionen.

Det senare förslaget avvisas i motion Fi602 av Lars

Tobisson m.fl. (m). Motionärerna ser den tilltänkta

uppgiftsöverföringen som en bristande tilltro till

marknadshushållningen. Enligt deras mening är det en naturlig

uppgift för konkurrerande kreditinstitut att informera om olika

spar- och avkastningsvillkor.

Utskottet har i annat sammanhang (1990/91:FiU18) redan

tillstyrkt förslaget att riksgäldskontoret skall ta över

ansvaret för marknadsföringen av allemansspar. Utskottet delar

föredragandes uppfattning att någon form av objektiv information

om villkoren för olika sparformer alltjämt bör tas fram i

offentlig regi. För den enskilde spararen har marknaden med åren

blivit alltmer svåröverblickbar. Kreditinstitutens

marknadsföring inriktas i första hand på att lansera nya

attraktiva sparformer medan informationen om försämringar som

införs för äldre sparformer får en mer underordnad plats.

Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill propositionens förslag

och avstyrker motion Fi602 (m) yrkande 2.

Vissa ändringar av vinstsparandet

I budgetpropositionen föreslås också vissa förenklingar i

tillståndsgivningen för vinstsparandet samt att beskattningen av

vinster i vinstsparandet anpassas till de nivåer som gäller i

det nya skattesystemet. Sålunda föreslås att riksdagen skall

överlåta till regeringen att fastställa nivån på högsta tillåtna

månatliga insättning i vinstsparandet. I propositionen

ifrågasätter föredraganden om en sådan övre gräns för

sparbeloppet verkligen behövs. Han anser dock att frågan bör

övervägas ytterligare. Skatten på vinster i vinstsparandet

föreslås bli sänkt från 40% till 30% samtidigt som skatten

föreslås utgå generellt även på de i dag skattebefriade

småvinsterna.

Utskottet har för egen del inget att erinra mot propositionens

förslag i denna del. Utskottet tillstyrker således att riksdagen

antar det till betänkandet fogade förslaget till lag om ändring

i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sparstimulanser och ägandespridning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi602 yrkandena 1 och

7, 1990/91:Fi608 yrkande 2, 1990/91:Fi610 yrkandena 1, 2, 3, 4

och 5,

res. 2 (m, fp, c)

2. beträffande vinstandelssystem

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi226,

1990/91:Fi602 yrkande 8, 1990/91:Fi603, 1990/91:Fi604,

1990/91:Fi605 yrkande 1 och 1990/91:Fi610 yrkande 6,

res. 3 (m, fp, c)

3. beträffande sparavdrag

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi609 och

1990/91:Sk627 yrkande 17,

res. 4 (mp)

4. beträffande långsiktigt personligt sparande

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi602 yrkande 4,

1990/91:Fi606, 1990/91:Fi608 yrkande 1 och 1990/91:Fi611,

res. 5 (m,fp)

res. 6 (c)

5. beträffande försäkringssparande

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi602 yrkande 5,

res. 7 (m, fp,c)

6. beträffande bosparande

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi601,

1990/91:Fi602 yrkande 6 och 1990/91:Fi607,

res. 8 (m)

res.9(fp) -

motiv.

res. 10(c) -motiv.

7. beträffande startsparande

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi602 yrkande 3 och

1990/91:Fi610 yrkande 7,

res. 11 (m, fp)

8. beträffande antalet andelsägare i en allemansfond

att riksdagen avslår motion 1990/91:N372 yrkande 1,

9. beträffande avveckling av spardelegationen

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100

bilaga 9 i denna del och med avslag på motion 1990/91:Fi602

yrkande 2 bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs

för att avveckla spardelegationen,

res. 12 (m)

10. beträffande vissa ändringar i vinstsparandet

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100

bilaga 9 i denna del

dels godkänner vad som förordas i propositionen om

vinstsparandet,

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster.

Stockholm den 26 mars 1991

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland

Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof

Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet

Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De

Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick

(mp), Marianne Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).

Reservationer

Reservationer

1. Inledningen

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Det

nya skattesystemet" och slutar med "till 1,5--2,0%" bort ha

följande lydelse:

Mot denna bakgrund är det djupt olyckligt att beskattningen av

kapital i samband med senare års skatteomläggningar har skärpts

med ca 30 miljarder kronor. Höjda skatter på boende och

pensionssparande kan väntas minska intresset för långsiktigt

bundet sparande i egen bostad och inför ålderdomen. Även

riskvilligt sparande i aktier missgynnas, framför allt genom en

evig, nominell kapitalvinstbeskattning. Sparandet kan under de

närmaste åren väntas få en passiv karaktär och främst ta sig

formen av amorteringar på tidigare upptagna lån. En första

anpassning till det nya skattesystemet kunde noteras redan under

första halvåret 1990 då hushållens bruttoupplåning minskade. För

1991 förutses åter en positiv om än låg sparkvot på ca 0,5%.

Nästa år väntas sparkvoten stiga till 1,5--2,0%.

2. Sparstimulanser och ägandespridning (mom. 1)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune

Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar

Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Av vad" och på s. 8 slutar med "yrkande 5" bort ha följande

lydelse:

Bakom den totala sparandebristen i svensk ekonomi ligger bl.a.

ett allt sämre hushållssparande. Under hela 1900-talet -- ända

fram till 1960 -- var hushållens sparande i Sverige tämligen

normalt för ett utvecklat industriland, låt vara att det inte

nådde upp till så höga nivåer som i t.ex. Japan och Italien.

Sedan 1960-talet har det emellertid skett en trendmässig

nedgång.

Ett sjunkande hushållssparande i kombination med ett ökande

offentligt sparande innebär att det enskilda ägandet minskar.

Det är olyckligt. Det är angeläget med ett enskilt, spritt

ägande. Tendensen har emellertid gått mot en allt större

koncentration och institutionalisering av ägandet i

näringslivet. Utskottet anser därför att förmögenhets- och

sparandepolitiken bör användas aktivt för att uppnå en större

ägandespridning.

Det enskilda ägandet är en förutsättning för en fungerande

marknadsekonomi. Omsorg om den egna egendomen, oavsett om det är

ett aktieinnehav som skall förräntas, ett eget företag som skall

gå med vinst, en egen bostad eller ett fritidshus som måste

underhållas, är en grundpelare för ett samhälles möjligheter att

skapa, utveckla och vårda resurser. I avsaknad av privat ägande

riskeras att resurser slösas bort, egendom inte förvaltas

effektivt eller tillåts förfalla. Detta är inte till gagn för

någon.

Hushållens sparande är också av betydelse i ett rent

privatekonomiskt perspektiv. Den buffert som en sparad slant

innebär ger -- som komplettering till våra

socialförsäkringssystem -- en större trygghet. Det ligger ett

stort värde i detta, eftersom den enskilde då får ett ökat

oberoende av företag och myndigheter. Möjligheterna att kunna

möta risker och gripa chanser i livet blir större.

Hushållssparandet har också stor samhällsekonomisk betydelse.

Varje ekonomi i balans måste, för att kunna upprätthålla en viss

nivå av resurser och välstånd, avsätta medel för sparande och

därmed investeringar. Det krävs således investeringar i ekonomin

även om ambitionen endast skulle vara att upprätthålla nuvarande

kapacitet. För att skapa nya resurser och öka välståndet behövs

följaktligen sparandet i än högre grad.

Alla de skäl som utskottet nämnt, dvs. ägandespridning, bättre

fungerande marknadsekonomi, privatekonomisk trygghet och

samhällsekonomins behov, talar för att hushållens sparande måste

öka.

Orsaker till det låga sparandet

Enligt utskottet härrör en rad orsaker till det sjunkande

sparandet från den politik som den socialdemokratiska regeringen

för. Kanske viktigast bland dem är den tilltagande osäkerhet om

sparandets framtida avkastning som politiken framkallat. Som

exempel kan nämnas de många försämringar av aktiebeskattningen

som genomförts. På samma sätt riskerar genomdrivandet av

engångsskatten på pensionssparande och beslutet att kraftigt

höja beskattningen av företagsanknutna vinstandelssystem att

ytterligare försämra sparandet.

För det andra har många människor reagerat på den kraftiga

höjningen av skattetrycket genom att öka upplåningen och dra ned

sitt sparande för att hålla uppe konsumtionen.

Den försämring som inträffat under de allra senaste åren kan

dessutom förklaras av att avregleringen på kreditmarknaden ökat

tillgången på krediter för hushållen. Utskottet är för

avregleringen men konstaterar också att den ökade tillgången på

krediter i kombination med höga marginalskatter gjort

lånefinansierad konsumtion mindre kostsam än den annars skulle

ha varit.

Avvägningen privat -- offentligt sparande

När investeringarna inom näringslivet ökar, kan företagen inte

själva finansiera dessa fullt ut utan är beroende av

kapitaltillförsel utifrån. Historiskt sett har detta

kapitalbehov i huvudsak täckts genom ett sparandeöverskott hos

hushållen. Nu föreligger inte något sådant, och då återstår

antingen att bygga upp ett sparandeöverskott i den offentliga

sektorn, att stimulera till ett ökat enskilt sparande eller

kapitalimport från utlandet.

Utskottet anser inte att den ekonomiska politiken bör leda

till bestående överskott i den offentliga sektorn. Denna väg

leder mot ett successivt överförande av ägande från den privata

till den offentliga sektorn, vilket skulle innebära en

fortgående socialisering av ekonomin.

Införandet av löntagarfonderna, uttaget av skatten på

pensionssparande och inrättandet av den femte AP-fondstyrelsen

är konkreta exempel på denna utveckling. Det nu aktuella

förslaget om ändrade placeringsregler för AP-fondens styrelser

är ett annat mycket långtgående förslag i denna riktning. Talet

om att pensionerna skulle kunna tryggas med större och friare

placeringsregler är fullständigt felaktigt. Den ökade avkastning

som fonderna skulle kunna ge är försumbar jämfört med

pensionsutbetalningarnas storlek. Framtidens pensioner kan

endast garanteras genom en hög ekonomisk tillväxt, och en sådan

främjas inte av ett ökat offentligt ägande. Riksdagen bör därför

avvisa ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det

kollektiva ägandet.

En fortsättning på den inslagna vägen förutsätter ytterligare

skärpt skattetryck med åtföljande negativa verkningar på viljan

att arbeta och spara. Därigenom undergrävs den enskilda sektorns

produktionsförmåga, och skattetrycket måste höjas ytterligare.

Denna politik leder ekonomin in i en ond cirkel och minskar

förutsättningarna för Sverige att återta sin ställning som

ledande välfärdsland.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi610 (fp)

yrkande 3 om att avvisa ytterligare fonduppbyggnad och

utvidgning av det kollektiva ägandet bör riksdagen som sin

mening ge till känna för regeringen.

Politik för ett ökat hushållssparande

I motionerna Fi602 (m), Fi608 (c) och Fi610 (fp) beskrivs en

långsiktig politik för att gynna sparandet.

Av största vikt för att stimulera till ökat hushållssparande

är en ekonomisk politik, som gynnar en stabil och god tillväxt.

En avgörande förutsättning för ett högre hushållssparande är

också att skattetrycket på hushållen sänks genom att de skatter

som indirekt eller direkt belastar sparande och arbete minskar.

Dessutom måste medborgarna kunna lita på att de får behålla vad

de sparat.

När löntagarfonderna avvecklas och deras tillgångar utnyttjas

som sparstimulans, på sätt som tidigare föreslagits av de

borgerliga partierna i motion 1990/91:Fi213, räknar utskottet

med en ökning av enskilda människors riskvilliga sparande och

därigenom en kraftig ägandespridning. Dessutom kommer fondernas

samlade tillgångar med största sannolikhet att överstiga det

belopp som maximalt avsatts för sparpremier. De medel som

härigenom inte tas i anspråk bör användas till forskning och

andra sparstimulerande och tillväxtbefrämjande åtgärder.

Utvecklingen har visat att det inte nämnvärt går att öka

hushållens sparande med hjälp av skattemässiga styråtgärder som

t.ex. i allemanssparandet. Utan långsiktig bindning leder sådana

arrangemang mest till att människor flyttar sparmedel från ett

konto till ett annat. Inte heller utgör den typ av påkostade

annonskampanjer som spardelegationen genomfört någon effektiv

sparpolitik, vilket även regeringen uppenbarligen har insett i

och med att spardelegationen nu föreslås bli nedlagd. Enligt

utskottets mening bör sparandet på allemanskonto främst

uppmuntras då det sker i allemansfond, dvs. i aktier.

En generell ekonomisk politik som främjar varaktig tillväxt

genom skattelättnader för hushållen, återinförande av fasta

spelregler och avveckling av löntagarfonderna är således de

viktigaste förutsättningarna för hushållssparandets

återhämtning. Staten bör bedriva en aktiv politik för att

stimulera enskilda människors sparande och ägande. Målet bör

vara att hushållen skall kunna ha ett sparkapital motsvarande

den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.

Det ligger ett stort värde i att den enskilde får en större

ekonomisk trygghet och ett ökat oberoende av företag och

myndigheter. Möjligheterna att kunna möta risker och ta chanser

blir större. Den "topphuggande" förmögenhetspolitik som

socialdemokraterna hittills bedrivit anser utskottet bör

ersättas av en "uppbyggande" politik. En ökad sparvilja

förutsätter stabila spelregler så att människor vågar spara

långsiktigt. Sparandet bör premieras -- inte motverkas.

Vad utskottet här anfört om stimulanser av hushållssparandet,

ägandespridning, hushållssparandets betydelse för

samhällsekonomin, mål för hushållssparandet och vikten av

stabila spelregler för att stimulera sparande och investeringar

bör riksdagen med anledning av motionerna Fi602 (m) yrkandena 1

och 7, Fi608 (c) yrkande 2 samt Fi610 (fp) yrkandena 1, 2, 4 och

5 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande sparstimulanser och ägandespridning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi602

yrkandena 1 och 7, 1990/91:Fi608 yrkande 2 och 1990/91:Fi610

yrkandena 1, 2, 3, 4 och 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Vinstandelssystem (mom. 2)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune

Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar

Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "När skatteutskottet" och slutar med "yrkande 6" bort ha

följande lydelse:

Regeringen genomdrev våren 1987 försämringar i den

skattemässiga behandlingen av anställdas vinstandelar. Avsikten

med frivilliga vinstandelssystem är att göra de anställda

delaktiga i företagens resultat, förbättra produktiviteten, öka

sparandet, sprida det individuella ägandet och stärka känslan av

samhörighet inom företaget. Regeringens åtgärder på detta område

innebär i princip att de anställdas vinstandelar jämställs med

lön. Förutom att detta synsätt är direkt felaktigt riskerar man

därigenom att förekomsten av företagsanknutna vinstandelssystem

minskar.

För det första är vinstandelar till skillnad från lön osäkra.

Den anställde vet inte förrän i efterhand om det blir någon

vinst och hur stor vinstandelen blir. För det andra kan den

anställde inte omedelbart disponera vinstandelen eftersom denna

är bunden i minst fem år. För det tredje påverkas ATP-systemet

på ett ologiskt och inkonsekvent sätt. En vinstandel belastas

med arbetsgivaravgifter vid själva avsättningen, men motsvarande

andel blir ATP-grundande först flera år senare när den blir

tillgänglig för den anställde och han tar upp den i sin

deklaration. För det fjärde bestäms vinstandelen inte i

löneförhandlingar mellan företagsledning och fackliga

organisationer utan beslutas av ägarna i enlighet med

aktiebolagslagens regler om disposition av vinsten.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att

vinstandelssystem har gynnsamma effekter för samhälle,

näringsliv och anställda. För att stimulera och underlätta en

fortsatt utveckling av vinstandelssystem bör därför inte

vinstandelar beläggas med socialavgifter under förutsättning av

att bindningstiden är fem år.

Vad utskottet här anfört innebär således att utskottet

biträder förslagen i motionerna Fi226 (m), Fi602 (m) yrkande 8,

Fi603 (m), Fi604 (fp, m, c), Fi605 (fp) yrkande 1 och Fi610 (fp)

yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande vinstandelssystem

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi226,

1990/91:Fi602 yrkande 8, 1990/91:Fi603, 1990/91:Fi604,

1990/91:Fi605 yrkande 1 och 1990/91:Fi610 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

vinstandelssystem,

4. Sparavdrag (mom. 3)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Nuvarande regler" och slutar med "yrkande 17" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med miljöpartiet de gröna verka för

ett aktivt hushållssparande och ett breddat ägande i samhället.

Utskottet anser det därför vara fel att i skattereformen helt ta

bort grundavdrag och sparavdrag i inkomstslaget kapital.

Speciellt slog enligt utskottets mening slopandet av

sparavdraget alltför hårt mot småspararna. Det borde som

utskottet ser det vara möjligt att hitta en metod som ger rimlig

uppmuntran till småsparare utan att lämna möjlighet till

skattearbitrage.

Utskottet föreslår mot denna bakgrund ett sparavdrag på 30%

av den del av kapitalinkomsterna (brutto, dvs. före eventuella

avdrag i detta inkomstslag) som understiger 6000 kr.

Sparavdraget skulle därmed som mest kunna utgå med 1800 kr.,

vilket skulle ge en skatteminskning med 540 kr. Detta avdrag bör

ersätta den skattepremiering som för närvarande gäller för

allemanssparandet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande sparavdrag

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi609 och

1990/91:Sk627 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört om en nytt sparavdrag för småsparare

i stället för skattereduktion för allemanssparandet,

5. Långsiktigt personligt sparande (mom. 4)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip

Fridolfsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottet har" och på s. 10 slutar med "skattesystemets

effekter" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Vad beträffar" och slutar med "Fi611 (m)" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör möjligheterna till eget

pensionssparande breddas. Utöver vanligt försäkringssparande

borde det bli möjligt att spara bundet i bank på särskilda

pensionskonton. Bankerna har goda förutsättningar att

marknadsföra en sådan sparform till en bred allmänhet genom sina

väl förgrenade kontorsnät. Sparformen skulle också uppmuntra och

förstärka en god bank--kund-relation, vilket utskottet ser som

angeläget.

Såsom föreslås i motion Fi602 (m) bör pensionskontona vara

spärrade för uttag intill dess att vederbörande fyllt 55 år.

Därefter bör uttag få göras med högst en tiondel av det

innestående beloppet. Avsättning till pensionskonto bör få göras

med upp till ett basbelopp per år och vara avdragsgill mot att

skattskyldighet inträder då beloppen tas ut. Även i övrigt bör

reglerna samordnas med vad som gäller för pensionssparande i

försäkringsbolag.

Det finns som utskottet ser det skäl att pröva om det utifrån

banktekniska överväganden är möjligt att utvidga

placeringsmöjligheterna till att omfatta även sparande i aktier

och andra värdepapper samt andelar i aktie- och

avkastningsfonder.

Ett sparande av detta slag överensstämmer i flera avseenden

med de förslag om personliga investeringskonton som förs fram i

motionerna Fi606 (c) och Fi608 (c).

I enlighet med vad som förordas i motion Fi611 (m) bör banker

och försäkringsbolag också utveckla nya sparformer för

äldreboende och omvårdnad under ålderdomen, vilka det finns

anledning för det allmänna att skattemässigt stimulera.

Vad utskottet anfört om pensionssparande i bank samt sparande

inför ålderdomen bör ges till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande långsiktigt personligt sparande

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi602

yrkande 4 och 1990/91:Fi611 samt med anledning av motionerna

1990/91:Fi606 och 1990/91:Fi608 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om pensionssparande i

bank och sparande inför ålderdomen,

6. Långsiktigt personligt sparande (mom. 4)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottet har" och på s. 10 slutar med "riksdagens sida"

bort ha följande lydelse:

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Personliga

investeringskonton är ett sparsystem som ger individen möjlighet

att spara med uppskjuten beskattning. Systemet är så utformat

att konsumtion beskattas medan sparande är befriat från skatt.

Det innebär att investeringar i hushållssektorn behandlas lika

förmånligt som i företagssektorn.

Det förslag som centerpartiet presenterar i motionerna Fi606

och Fi608 syftar till att premiera långsiktigt målsparande.

Genom sin konstruktion främjar personliga investeringskonton

nysparande. Systemet bidrar också till att öka utbudet av

arbetskraft i och med att de som väljer att arbeta övertid kan

placera den extra förtjänsten i en skattebefriad sparform. I ett

läge då kapitalkostnaderna för bostäder ökar kan personliga

investeringskonton dessutom stimulera bostadskonsumenterna till

att spara till en större egen kapitalinsats, som vid köp av

bostäder kan bidra till att begränsa de framtida

kapitalkostnaderna. De årliga avdragsgilla insättningarna på

kontot är begränsade till högst ett halvt basbelopp (dvs. ca

16000 kr. år 1991), och uttag får i princip inte göras utom

för investeringar i egen permanentbostad eller i eget företag.

Ett system med personliga investeringskonton kan aktivt bidra

till ett ökat enskilt sparande. Detta är angeläget eftersom

hushållssparandet inte utvecklats på önskvärt sätt. Ett sådant

system bidrar också till ett ökat intresse för att investera i

eget företag samt att äga sin egen bostad. Systemet kan också

användas för att stimulera bosparandet. Det bör ankomma på

regeringen att verkställa den ytterligare utredning som kan

krävas och snarast återkomma till riksdagen med ett konkret

förslag om införande av personliga investeringskonton. Målet bör

vara att införa personliga investeringskonton fr.o.m. år 1992

enligt följande.

Personliga investeringskonton införs för långsiktigt

målsparande.

Insättningarna på kontot får inte överstiga ett halvt

basbelopp per person och år.

Avkastningen skall vara skattefri.

Uttag utan skattekonsekvens skall få göras bara för

investeringar i egen permanentbostad eller i eget företag.

Beskattning skall ske när tillgången avyttras.

Vid uttag till annan användning än egen bostad och eget

företag skall beskattning ske omedelbart.

Personliga investeringskonton ersätter till viss del det

institutionaliserade pensionssparandet. Systemet kan också fylla

ett behov för dem som vill trappa ned på arbetstiden tidigare än

vid 65 års ålder.

Systemet skulle också kunna bidra till en sundare aktiemarknad

med fler aktörer och en större andel aktier ägda av enskilda och

färre via institutioner. Tillgångarna på det personliga

investeringskontot skall inte gå att belåna. Detta tillsammans

med långsiktigheten i sparandet minimerar risken för

skattearbitrage.

Slutligen kan det personliga investeringskontot kraftigt

stimulera hushållssparandet och därmed minska

konsumtionstillväxten.

Utskottet ställer sig därmed bakom vad som föreslås i

motionerna Fi606 och Fi608. Utskottets uttalande bör ges

regeringen till känna. Vad utskottet här anfört innebär att

förslagen i motionerna Fi603 om pensionssparande i bank blir

tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande långsiktigt personligt sparande

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi606 och

1990/91:Fi608 yrkande 1 samt med anledning av motion

1990/91:Fi602 yrkande 4 och med avslag på motion 1990/91:Fi611

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

en utredning om personliga investeringskonton,

7. Försäkringssparande (mom. 5)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune

Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar

Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet får" och slutar med "yrkande 5" bort ha

följande lydelse:

Såsom framhålls i motion Fi602 är marknaden för

livförsäkringar stel i Sverige, vilket sammanhänger med att

livbolagens verksamhet är hårt reglerad. Konkurrensen skulle

genast öka om livförsäkringsrörelse i enlighet med motionärernas

förslag fick drivas av aktiebolag med utdelningsrätt.

Det skulle då bli möjligt att sätta räntan under risk. I dag

utgår alla bolag från en kalkylränta på 4% om året, vartill

kommer möjligheten till återbäring. Utomlands är det vanligt att

bolagen i stället erbjuder en garanterad ränta på exempelvis

10%. Blir avkastningen på gjorda placeringar mindre, får

bolagen stå för mellanskillnaden. Blir avkastningen större får

de behålla den. I förening med fördelaktiga återlåneregler har

detta visat sig vara en attraktiv sparform i bl.a. USA.

Det nyligen genomförda öppnandet av s.k.

unit-linked-försäkringar är som framhålls i motionen ett steg i

rätt riktning mot ett rikare utbud av försäkringsformer i

Sverige. Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning

att det vore önskvärt med ett försäkringssparande inriktat på

förvärv av bostad i samband med övergången från yrkesverksamhet

till pensionstillvaro.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande försäkringssparande

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi602

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om ändringar i reglerna för försäkringssparande,

8. Bosparande (mom. 6)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridofsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "och Fi607 (m)" bort

ha följande lydelse:

Finansutskottet får för egen del anföra följande. Att bredda

bostadsägandet är det bästa sättet att åstadkomma en jämnare

fördelning av förmögenhetstillgångarna i samhället. Ur både

samhälls- och privatekonomisk synvinkel är det fördelaktigt om

människor får möjlighet att skaffa en egen bostad antingen i

småhus eller i flerfamiljshus.

För att öka hushållens möjligheter att i större utsträckning

äga sina bostäder är det väsentligt att minska beskattningen.

Skatterna bör sänkas på både hushållens inkomster och själva

boendet. Därigenom kan möjligheter skapas för vanliga

inkomsttagare och barnfamiljer att skaffa en personligt ägd

bostad.

Enligt utskottets mening bör dessutom målsparandet till egen

bostad eller bostadsrätt uppmuntras. Våren 1988 godkände

riksdagen visserligen formerna för ett nytt ungdomsbosparsystem

som bygger på bankernas spara--låna-system. Detta sparsystem är

emellertid krångligt till sin konstruktion och leder till ökade

kostnader för såväl banken som riksgäldskontoret, utan att ge

särskilt stora effekter på nysparandet.

Såsom utskottet ser det sammanhänger problemen med den nya

sparformen med de begränsningar som byggts in i systemet. Dessa

ter sig i flera avseenden som svårmotiverade.

För det första bör enligt utskottets mening ett bosparande av

detta slag inte vara förbundet med någon åldersbegränsning, vare

sig uppåt eller nedåt. För det andra bör inte de månatliga

sparbeloppen begränsas. I stället kan ett tak fastställas för

den statliga premien. För det tredje ter det sig orimligt att

personer som redan sparar på andra bankkonton inte får knyta

detta sparande till den nya sparformen. För det fjärde måste det

vara fel att diskriminera det riskvilliga sparandet eftersom ett

omfattande bosparande i denna form redan förekommer, bl.a. på

tillskyndan av Sveriges bostadsrättsföreningars

centralorganisation. För det femte måste enligt utskottets

mening utbetalningen av sparpremien vara förbunden med ett

förvärv av en bostad.

I tre motioner från moderata samlingspartiet har redovisats en

sparmodell som tillgodoser de krav som utskottet här ställt upp.

Det bör ankomma på regeringen att mer i detalj utforma ett

förslag med denna inriktning och att återkomma till riksdagen i

frågan.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande bosparande

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi601,

1990/91:Fi602 yrkande 6 och 1990/91:Fi607 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om stimulanser till

bosparandet,

9. Bosparande (mom. 6, motiveringen)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av

utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet har" och

slutar med "och Fi607 (m)" bort ha följande lydelse:

Avregleringen av kreditmarknaden och borttagandet av alla

utlåningsrestriktioner har medfört att behovet av speciella

arrangemang för visst kreditändamål minskat väsentligt. Då det

gäller krediter för bostadsändamål har nästan alla banker lagt

upp egna sparsystem med sikte på att underlätta för en familj

att med eget sparande i begynnelsen erhålla gynnsamma villkor då

ytterligare krediter behövs. Sedan december 1988 finns dessutom

ett särskilt ungdomsbosparsystem upplagt i samarbete med banker

och sparkassor. Detta har inte alls blivit utnyttjat i den

utsträckning som förväntades, vilket också talar mot behovet att

nu inrätta ett allmänt bosparsystem. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna Fi601 (m), Fi602 (m) yrkande 6 och Fi607

(m).

10. Bosparande (mom. 6, motiveringen)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av

utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet har" och

slutar med "Fi607 (m)" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående behandlat motioner med förslag

till personliga investeringskonton. Denna sparform bör utnyttjas

för att premiera bosparandet. Som utskottet ser det kan systemet

med personliga investeringskonton förväntas befrämja bosparandet

högst väsentligt. Det föreligger därför inte behov av att

utforma kompletterande bosparformer vid sidan av detta system.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna Fi601 (m),

Fi602 (m) yrkande 6 och Fi607 (m).

11. Startsparande (mom. 7)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip

Fridolfsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet får" och slutar med "yrkande 7" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att skattemässigt

premiera sådant sparande som är förknippat med långa

bindningstider. Det i motionerna Fi602 (m) och Fi610 (fp)

föreslagna startsparandet för barn och ungdom är enligt

utskottets mening en intressant lösning. Genom att de

insättningar som föräldrar och andra närstående gör är bundna

fram till 18 års ålder skapas förbättringar för en trygg start i

vuxenlivet. Pengarna kan användas för att bekosta t.ex.

utbildning eller bostad. Utskottet biträder motionärernas

förslag att regeringen skall ges i uppdrag att skyndsamt utreda

de närmare detaljerna och återkomma till riksdagen med ett

förslag under år 1991.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande startsparande

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi602

yrkande 3 och 1990/91:Fi610 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om en skyndsam

utredning av den närmare utformningen av ett startsparande,

12. Avveckling av spardelegationen (mom. 9)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet har" och på s. 14 slutar med "yrkande 2"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan man inte med

informationskampanjer förbättra det privata sparandet. Utskottet

noterar därför med stor tillfredsställelse att regeringen

föreslagit att spardelegationen skall avvecklas vid det kommande

halvårsskiftet. Regeringens bristande tilltro till

marknadskrafterna kommer dock samtidigt till uttryck i förslaget

att bankinspektionen skall överta vissa av spardelegationens

informationsuppgifter eftersom, som regeringen uttrycker det,

sådan viktig information sannolikt inte skulle bli producerad på

marknaden. I motsats till regeringen ser utskottet det som en

naturlig uppgift för konkurrerande kreditinstitut att lämna

sådan information. Utskottet avstyrker därför den tilltänkta

uppgiftsöverföringen.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande avveckling av spardelegationen

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi602 yrkande 2

och med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 9 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om en överföring av informationsuppgifter till

bankinspektionen,

Propositionens lagförslag

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1928:376) om skatt på

lotterivinster1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§2

Skatt betalas enligt denna lag till staten för vinst i svenskt

lotteri.

Skatten utgör fyrtio Skatten utgör trettio

procent av vinstens värde i procent av vinstens värde.

fråga om vinst vid För andra vinster än

vinstdragning i vinstsparande vinst vid vinstdragning i

anordnat av bank eller vinstsparande anordnat av bank

sparkassa och trettio procent eller sparkassa skall skatt

av vinstens värde i dock inte betalas med högre

fråga om annan vinst. Skatt belopp än att av vinsten

skall dock inte betalas med återstår etthundra

högre belopp än att av kronor.

vinsten återstår

etthundra kronor.

Skatt skall inte betalas för

1. vinst vid vadhållning genom totalisator vid hästtävlingar

eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade

premieobligationer,

2. vinst i lotteri, när vinsten inte utgörs av pengar,

3. vinst i sådant spel som avses i lagen (1972:820) om skatt

på spel,

4. vinst i pengar som utfallit på lott i lotteri som har

anordnats av sådan sammanslutning som avses i 11§ lotterilagen

(1982:1011),

5. annan vinst i pengar som 5. annan vinst i pengar som

uppgår till högst uppgår till högst

etthundra kronor. etthundra kronor och som inte

utgör vinst vid

vinstdragning i vinstsparande

anordnat av bank eller

sparkassa.

Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde

inräknas den skatt som belöper på vinsten.

Skatt skall inte betalas för vinster som utfallit på lotter

som inte sålts, eller för vinster som inte tagits ut av

vinnaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1 Lagen omtryckt 1984:152.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1984:152.

2 Senaste lydelse 1988:840.

Innehåll

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionen 1

Motionsyrkandena 2

Utskottet 5

Inledning 5

Sparstimulanser och ägandespridning 7

Vinstandelssystem 8

Sparavdrag 9

Långsiktigt personligt sparande 9

Försäkringssparande 10

Bosparande 11

Startsparande 12

Antalet andelsägare i allemansfonder 13

Avveckling av spardelegationen 13

Vissa ändringar av vinstsparandet 14

Hemställan 14

Reservationer

1. Inledningen (s. 6) (m) 16

2. Sparstimulanser och ägandespridning (mom. 1)

(m, fp, c) 16

3. Vinstandelssystem (mom. 2) (m, fp, c) 19

4. Sparavdrag (mom. 3) (mp) 20

5. Långsiktigt personligt sparande (mom. 4) (m, fp) 21

6. Långsiktigt personligt sparande (mom. 4) (c) 22

7. Försäkringssparande (mom. 5) (m, fp, c) 23

8. Bosparande (mom. 6) (m) 24

9. Bosparande (mom. 6, motiveringen) (fp) 25

10. Bosparande (mom. 6, motiveringen) (c) 25

11. Startsparande (mom. 7) (m, fp) 26

12. Avveckling av spardelegationen (mom. 9) (m) 26

Bilaga

Propositionens lagförslag 27