Bet. 1990/91:FiU29

Finansutskottets betänkande

1990/91:FIU29

Den kommunala ekonomin

(prop. 1990/91:100 bil. 9)

Innehåll

Sammanfattning

Motionsyrkandena

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

FiU29

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande de förslag till bidrag

och ersättningar till kommunsektorn som regeringen presenterat i

budgetpropositionen samt ett antal motioner om

kommunalekonomiska frågor som väckts under den allmänna

motionstiden. Utskottet slår fast att kommuner och landsting

måste klara sin verksamhet med en volymtillväxt som är mindre än

1 % per år.

Förslagen innebär att kommuner och landsting tillförs 20,7

miljarder kronor i skatteutjämningsbidrag. I detta belopp ingår

230 milj.kr. för extra skatteutjämningsbidrag till kommuner och

landsting med en besvärlig ekonomisk situation.

Utskottet tillstyrker att den allmänna

skatteutjämningsavgiften höjs med 0:36 kr./skr. för år 1992. Av

höjningen avser 0:25 kr., vilket motsvarar 3 miljarder kronor,

en tillfällig höjning. Denna höjning motiveras av att den

kommunala ekonomin då tillfälligt förbättras avsevärt. Medlen

kommer senare att återföras till kommunsektorn i samband med

övergången till ett nytt statsbidragssystem. Syftet med den

tillfälliga höjningen är att åstadkomma en långsiktigt jämnare

utveckling av den kommunala sektorns inkomster och utgifter.

Utskottet föreslår med anledning av en motion från

centerpartiet ett tillkännagivande till regeringen om att vissa

effekter av systemet med särskild skatteutjämningsavgift i

kombination med lagfäst skattestopp bör beaktas i samband med

att ett nytt skatteutjämningssystem utarbetas. Övriga motioner

avstyrks av utskottet.

Utskottet tillstyrker vidare propositionens förslag om

ändringar i lagen om avräkningsskatt, om slopandet av bidraget

till de kyrkliga kommunerna med anledning av avskaffandet av den

kommunala garantibeskattningen, förslaget om grundgarantier till

vissa nybildade kommuner samt att 879 milj.kr. lämnas som bidrag

till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala

företagsbeskattningen.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1990/91:100 bilaga 9 i vad avser littera

F Bidrag och ersättningar till kommunerna,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1990/91:Fi224 av Lars Werner m.fl. (v) i vad avser yrkandena 9

och 15,

1990/91:Fi227 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser

yrkande4,

1990/91:Fi301 av Mona Saint Cyr (m),

1990/91:Fi302 av Inger Schörling m.fl. (mp),

1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1990/91:Fi304 av Stina Eliasson och Karin Starrin (c),

1990/91:Fi305 av Inger Hestvik m.fl. (s),

1990/91:Fi306 av Anneli Hulthén m.fl. (s),

1990/91:Fi307 av Rune Backlund (c),

1990/91:Fi308 av Erling Bager m.fl. (fp),

1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp),

1990/91:Fi310 av Oskar Lindkvist m.fl. (s),

1990/91:Fi311 av Eva Goës m.fl. (mp),

1990/91:Fi313 av Gunnar Hökmark m.fl. (m),

1990/91:Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c),

1990/91:Fi315 av Kjell Ericsson (c),

1990/91:Fi316 av Eva Björne (m),

1990/91:Fi317 av Börje Hörnlund m.fl (c),

1990/91:Fi318 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m),

1990/91:Fi319 av Olof Johansson m.fl. (c),

1990/91:Fi320 av Lars Norberg (mp),

1990/91:Fi502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) i vad avser

yrkande 6,

1990/91:Fi504 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad avser

yrkande5,

1990/91:Fi509 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m) och

1990/91:Fi516 av Karl-Gösta Svenson och Ingrid Hemmingsson (m)

i vad avser yrkande 2,

dels den av utrikesutskottet överlämnade motionen

1989/90:U510 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m).

Propositionens förslag

I proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) har

regeringen under littera F Bidrag och ersättningar till

kommunerna (s. 83--98) -- efter föredragning av statsrådet Allan

Larsson --

dels föreslagit riksdagen

1. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift,

2. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt,

3. att bidraget till de kyrkliga kommunerna med anledning av

avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m. upphör

för tiden efter utgången av år 1990,

4. att grundgarantin enligt 4 § lagen (1988:491) om

skatteutjämningsbidrag skall vara 100% av medelskattekraften i

riket för de nybildade kommunerna Gnesta, Nyköping och Trosa,

dels under punkt F 1 föreslagit riksdagen

1. att bemyndiga regeringen att utge extra

skatteutjämningsbidrag för år 1992 i enlighet med vad i

propositionen förordats,

2. att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för

budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på

20698000000 kr.,

dels under punkt F 2 föreslagit riksdagen att till Bidrag

till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala

företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett

förslagsanslag på 879172000 kr.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till

betänkandet.

Motionsyrkandena

Den kommunala ekonomin, allmänt

1990/91:Fi224 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett kommunalt stödpaket.

1990/91:Fi227 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas ekonomi.

1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den kommunala ekonomin.

1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den kommunala

ekonomin som anges i motionen.

Begränsningar i den kommunala utdebiteringen

1990/91:Fi302 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar upphäva det kommunala skattestoppet.

Motiveringen återfinns i motion Sk627.

1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar förlänga det kommunala skattestoppet

till att omfatta även 1993.

1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om begränsning av den kommunala

utdebiteringen till i genomsnitt ca 30 kr./skr.

1990/91:Fi320 av Lars Norberg (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det kommunala skattestoppet omgående skall avskaffas.

Motiveringen återfinns i motion K628.

Den kommunalekonomiska kommittén (KEK)

1990/91:Fi305 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tilläggsdirektiv till den kommunalekonomiska

utredningen.

1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tilläggsdirektiv till den

kommunalekonomiska kommittén (KEK) angående stimulans av

enskilda alternativ.

1990/91:Fi310 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tilläggsdirektiv till den kommunalekonomiska

utredningen.

Statsbidragen till kommunsektorn

1990/91:Fi224 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas statsbidrag.

1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformningen av ett framtida

statsbidragssystem.

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

sammanlagt 10 100 000 000 kr. som en teknisk övergångslösning

skall innehållas av de medel som staten 1992 överför till

kommunerna eller, för det fall moderata samlingspartiets förslag

om sänkta arbetsgivaravgifter inte vinner riksdagens bifall,

6100000000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Fi304 av Stina Eliasson och Karin Starrin (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett nytt statsbidragssystem för

kommunerna görs effektivare genom att större tyngd ges åt

faktorer som motverkar kostnadsskillnader mellan kommunerna,

2. att riksdagen beslutar slopa specialdestinerade bidrag och

i stället beslutar fördela resurserna via

skatteutjämningssystemet.

1990/91:Fi316 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att statsbidrag inte skall vara kopplade till att bidrag också

skall utgå från kommuner och landsting.

1990/91:Fi502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionens avsnitt 4.3 och 5.1 anförts om en reform av statens

bidrag till kommunerna.

1990/91:Fi509 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ett system med

statsbidragsbestämmelser för kommunala verksamheter, som på

likvärdiga villkor stimulerar till användandet av alternativa

verksamhetsformer och entreprenadlösningar.

1990/91:Fi516 av Karl-Gösta Svenson och Ingrid Hemmingsson (m)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statsbidrag till vård och omsorg.

Det kommunala skatteutjämningssystemet

1989/90:U510 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Europapolitikens inriktning.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi304.

1990/91:Fi313 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den kommunala skatteutjämningen.

Motiveringen återfinns i motion A766.

1990/91:Fi317 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kommunal skatteutjämning.

Motiveringen återfinns i motion A491.

Extra skatteutjämningsbidrag

1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge kompensation

till kommuner och landstingskommuner för år 1992 i form av extra

skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1990/91:Fi308 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att ställa medel till förfogande inom ramen

för de särskilda skatteutjämningsmedlen som bidrag till

kustkommunernas kostnader för strandstädning.

Motiveringen återfinns i motion Jo777.

Allmän skatteutjämningsavgift

1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar avskaffa skatteutjämningsavgiften

fr.o.m 1992,

6. att riksdagen beslutar införa en skatteavgift fr.o.m. 1992

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1990/91:Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om extra

skatteutjämningsavgift på 25 öre för 1992.

1990/91:Fi318 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens förslag om skatteutjämningsavgift.

Motiveringen återfinns i motion T266.

1990/91:Fi319 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen avvisar regeringens förslag till höjning av

skatteutjämningsavgiften.

Motiveringen återfinns i motion Bo543.

Särskild skatteutjämningsavgift

1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda

skatteutjämningsavgiften (den s.k. Robin Hood-skatten) fr.o.m.

1992.

1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tilläggsdirektiv till KEK angående

avskaffande av Robin Hood-skatten.

1990/91:Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av effekterna

av den särskilda skatteutjämningsavgiften enligt vad i motionen

anförts.

Avräkningsskatt

1990/91:Fi307 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en justering av avräkningsskattens storlek för kommuner där

stora nettokostnader uppstår under 1991.

1990/91:Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tilläggsdirektiv till KEK angående

kommunsektorn och de dynamiska effekterna fr.o.m. år 1994.

1990/91:Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

konstruktionen av avräkningsskatten enligt vad i motionen

anförts.

1990/91:Fi315 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att avräkningsskatten justeras i enlighet

med vad som i motionen anförts.

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning

1990/91:Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av

avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret

1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 439 586 000 kr.

Övriga kommunalekonomiska frågor

1990/91:Fi301 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om allt starkare behov av att centrala beslut med

kostnadsdrivande effekter på kommunerna skall förses med både

uttömmande kostnadsanalyser och erforderliga

konsekvensbeskrivningar.

1990/91:Fi306 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att minska kostnaderna för

kommunal upplåning.

1990/91:Fi311 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om återförande av kommunal skatt

till de kommuner där inkomsten intjänats.

1990/91:Fi313 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inga regionala konsumtions- eller

arbetsplatsskatter skall införas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ny inriktning beträffande de kommunala

skatterna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den landstingskommunala

beskattningsrätten på sikt bör upphöra.

Motiveringen återfinns i motion A766.

1990/91:Fi320 av Lars Norberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de

grundprinciper som bör gälla för den kommunala beskattningen i

enlighet med motionen.

Motiveringen återfinns i motion K628.

1990/91:Fi504 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av

reglerna för mervärdeskatt för offentlig myndighet och statliga

företag så att den fria konkurrensen mellan privat och offentlig

verksamhet inte hindras.

Utskottet

Inriktningen av den kommunala ekonomin

I budgetpropositionen framhålls att åtgärder måste vidtas

för att långsiktigt nå balans mellan den kommunala sektorns

utgifter och inkomster. Den kommunala verksamhetens utveckling

måste anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet. Kommuner

och landsting måste därför inrikta sig på en volymtillväxt som

är mindre än 1 % per år.

Statsmakterna bör aktivt bidra till att den kommunala sektorns

utgifter begränsas. Kommunalt skattestopp råder t.o.m. år 1992.

Den kommunala utdebiteringen förutsätts inte bli höjd efter

detta år. Överenskommelse därom har träffats mellan regeringen

och företrädare för kommun- och landstingsförbunden för åren

1993 och 1994. Regeringen är emellertid beredd att föreslå en

förlängning av skattestoppet om risk finns för skattehöjningar

eller för hög volymtillväxt.

I propositionen anges vissa riktlinjer som enligt regeringen

bör vara vägledande för att den kommunala utgiftsutvecklingen

skall kunna begränsas. Som förutsättningar anges bl.a. att

kommuner och landsting inte skall åläggas nya uppgifter utan att

de samtidigt ges möjlighet att finansiera eventuella nya

åtaganden med andra medel än höjda skatter, att

ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör klargöras, att

statsbidragen bör ges en mer generell utformning och att en

övergång till ökad målstyrning bör ske samtidigt som större krav

ställs på uppföljning av resultaten.

Gjorda beräkningar visar på en kraftig förbättring av det

finansiella sparandet under år 1992 till följd av

eftersläpningar i avräkningsförfarandet mellan stat och kommun.

Regeringen föreslår att 3 miljarder kronor tillfälligt dras in

från den kommunala sektorn detta år genom en höjning av

skatteutjämningsavgiften med 0:25 kr./skr.

Förutom den föreslagna extra höjningen av

skatteutjämningavgiften med 0:25 kr./skr. föreslås en

ytterligare höjning med 0:11 kr./skr. för att finansiera de

automatiska höjningarna av skatteutjämningsbidragen. I

propositionen begärs också under punkt F 1 ett förslagsanslag på

20,7 miljarder kronor i skatteutjämningsbidrag till kommunerna

m.m. för budgetåret 1991/92. Vidare begärs 879 milj.kr. som

bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den

kommunala företagsbeskattningen (punkt F 2).

Neutraliseringen av skattereformens effekter fullföljs.

Således föreslås att den särskilda avräkningsskatten fr.o.m.

1992 minskas för att neutralisera effekterna av skattereformens

senaste steg.

I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) redovisas olika

övergripande synpunkter på den kommunala ekonomin.

Huvudproblemet med den offentliga sektorn är enligt motionärerna

att den är för stor. Den kommunala konsumtionen har under lång

tid ökat betydligt mer än vad som är förenligt med en balanserad

utveckling av samhällsekonomin. Motionärerna befarar att den

kommunala utgiftsexpansionen kommer att bli större än vad

regeringen förutser i budgetpropositionen.

Kostnadsökningarna kan bemästras genom kommunala åtgärder

såsom effektivare förvaltning och omprioriteringar. Exempel på

statliga insatser är en markant minskning av statliga

regleringar och ändrade bidragsbestämmelser. Endast därigenom

går det att uppnå en verklig decentralisering av besluten och

därmed en anpassning till lokala förhållanden.

Ett av de stora problemen med den kommunala verksamheten är

enligt motionärerna den dåliga och ibland t.o.m. negativa

produktivitetsutvecklingen inom de stora tjänstesektorerna.

Trots mycket stora satsningar redovisar den svenska hälso- och

sjukvården jämfört med andra länder betydligt sämre

effektivitet. Standarden på hälso- och sjukvården, socialvården

och undervisningen har drabbats av att en så stor andel av

verksamheten inom dessa viktiga områden har varit inlåst i den

offentliga sektorn.

En politik för förändring av den offentliga verksamheten är

nödvändig. Skattetrycket måste sänkas. De kommunala monopolen

måste brytas och nya former för enskild verksamhet släppas fram.

Utvecklingen mot att kommuner och landsting i ökad grad blir

beställare av tjänster inom vård, omsorg och utbildning räcker

inte. Först när olika alternativ får konkurrera på lika villkor

kan effektiviteten liksom valfriheten förbättras. Statliga

bestämmelser som försvårar eller förhindrar ökad konkurrens bör

därför tas bort. Enligt motionärerna är det anmärkningsvärt att

konkreta förslag om avregleringar saknas i årets

budgetproposition.

I motion Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) understryks att

den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn är av stor betydelse

för hela ekonomins utveckling. Kommuner och landsting svarar för

drygt en femtedel av hela den svenska ekonomin. Den kommunala

sektorn har under flera år haft en besvärlig ekonomisk

situation. Sedan år 1985 har sektorn haft ett negativt

finansiellt sparande. Finansiering av verksamheten har kunnat

upprätthållas genom neddragning av rörelsekapitalet,

utförsäljning av tillgångar, upplåning samt i slutet av perioden

med skattehöjningar. På vissa håll har en mera omfattande

omprövning av verksamhets- och organisationsformer igångsatts,

men det mesta återstår att göra.

I motionen föreslås att den kommunala volymökningen under de

närmaste åren skall begränsas till 0,5 %. Detta är enligt

motionärerna möjligt samtidigt som medborgarnas berättigade krav

på barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg m.m. tillgodoses. Det

ställer emellertid hårda krav på prioritering och omprövning av

verksamheter och organisation. Produktiviteten måste samtidigt

förbättras.

Med hänsyn till vad som framhålls i propositionen anser

motionärerna det som självklart att staten inte bör lägga på

kommunsektorn nya kostnadskrävande uppgifter utan att samtidigt

anvisa metoder att finansiera dem. Det påpekas också att det

inte kommer att vara möjligt att tillskjuta ytterligare

statsbidrag.

Centerpartiet behandlar de kommunalekonomiska frågorna i sin

motion Fi227 av Olof Johansson m.fl. (c) om den ekonomiska

politiken. Där påpekas att den kommunala konsumtionen under det

senaste decenniet vuxit i väsentligt högre takt än riksdagen

uttalat sig för. Ökningen har enligt motionen till stor del

orsakats av statliga direktiv och pålagor. Den i

budgetpropositionen uttalade målsättningen om en högsta

volymtillväxt på 1 % per år godtas under förutsättning att den

kommunala sektorn inte åläggs nya uppgifter utan att godtagbar

finansiering kan anvisas från statens sida. Vidare måste den

kommunala självstyrelsen beaktas.

För att åstadkomma en förnyelse av den kommunala verksamheten

måste medelsanvändningen bli friare genom att statsbidragen görs

mer generella och merparten förs över till

skatteutjämningssystemet. Pågående utredningsarbete bör syfta

till detta. För att åstadkomma en verklig förnyelse måste

kommunerna känna det egna ansvaret, vilket undanröjs genom det

kommunala skattestoppet. Centerpartiet motsatte sig

skattestoppet och förordade i stället överläggningar mellan

staten och kommun- och landstingsförbunden. I motionen avvisas

den i budgetpropositionen föreslagna tillfälliga

likviditetsindragningen på 3 miljarder kronor under år 1992.

Enligt motionärerna är de kommunala företrädarna fullt kapabla

att hantera en tillfällig finansiell lättnad under år 1992.

I motion Fi224 av Lars Werner m.fl. (v) om den ekonomiska

politiken föreslår motionärerna ett s.k. kommunalt stödpaket på

närmare 5 miljarder kronor för budgetåret 1991/92.

Finansieringen skall ske genom att grundavdraget slopas för

höginkomsttagare. Därigenom kan den kommunala ekonomin

långsiktigt stärkas. Satsningar bör i första hand göras inom

barnomsorg, hemtjänst och sjukvård. Enligt motionärerna är

kommunernas socialt viktiga delar den största krisbranschen.

Trots volymtillväxten under 1980-talet har behoven ökat mer och

kommunernas ekonomi är körd i botten. Statens begränsningar av

skatteunderlaget och av transfereringarna är en huvudorsak.

Utskottet vill för sin del anföra följande. Den kommunala

verksamheten är av utomordentligt stor betydelse för medborgarna

och för samhällsekonomin. Den offentliga konsumtionen sker till

ca två tredjedelar i den kommunala sektorn och har vuxit med i

medeltal över 2 % per år under 1980-talet. Ökningstakten har

emellertid alltmer närmat sig riksdagens målsättning om ca 1 %

årlig volymtillväxt. Utskottet delar vad som i propositionen

anförs om att tillväxten framöver måste begränsas till högst 1

%. Utskottet delar också vad som i propositionen anförs om att

även kommuner och landsting måste bidra till att stabilisera den

svenska ekonomin och att volymtillväxten i den kommunala sektorn

begränsas så att utgiftsökningen inte överskrider vad

samhällsekonomin tillåter. Utskottet vill också erinra om att

den kommunalekonomiska kommittén har i uppdrag att utreda hur

kommunernas verksamhet kan finansieras inom ramen för ett

skatteuttag på 30 kr./skr. Detta uppdrag innefattar även en

bedömning av vilken kommunal expansionstakt som ett oförändrat

skatteuttag möjliggör. Utskottet konstaterar att centerpartiet i

motion Fi227 anser att den här förordade volymtillväxten är

rimlig. Utskottet menar också att vad centern anfört om nya

uppgifter för den kommunala sektorn och respekten för den

kommunala självstyrelsen i allt väsentligt överensstämmer med

det som regeringen redovisat om samverkan mellan stat och kommun

i budgetpropositionens bilaga 2 om den offentliga sektorn och i

bilaga 9 i avsnittet om den kommunala ekonomin. Liknande

synpunkter anläggs också av folkpartiet liberalerna i motion

Fi309 i anslutning till yrkande 1.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte ställa sig bakom kravet

i motion Fi224 från vänsterpartiet på ett kommunalt s.k.

stödpaket på 5 miljarder kronor för nästa budgetår. Enligt

utskottets bedömning måste i enlighet med vad som anförs i

propositionen kvalitativa förbättringar i den kommunala

verksamheten ske genom omprövningar och effektiviseringar.

Utskottet delar också det som anförts i propositionen om att

högsta prioritet därvid måste ges de grundläggande

ansvarsområdena vård, omsorger och utbildning. Utskottet delar

däremot inte den uppfattning som hävdas i motion Fi309 (fp) att

det går att klara medborgarnas berättigade krav på dessa områden

inom ramen för en årlig volymtillväxt på 0,5 % eller kravet på

nolltillväxt i motion Fi303 (m). En neddragning till den senare

nivån skulle enligt utskottets mening innebära mycket kraftiga

effekter för kommuner och landsting och ytterst för de människor

som är beroende av den kommunala servicen.

Med hänvisning till det anförda ställer utskottet sig bakom

vad regeringen anfört i propositionen om inriktningen av den

kommunala ekonomin och avstyrker motionerna Fi303 yrkande 1,

Fi309 yrkande 1, Fi227 yrkande 4 och Fi224 yrkande 15.

Begränsningar i den kommunala utdebiteringen

I motion Fi303 (m) ställs krav på förlängning av förbudet

mot skattehöjningar även under år 1993.

I motion Fi309 (fp) anges att det är angeläget att

klargöra att ökningar av den genomsnittliga kommunalskatten över

nuvarande ca 30 kr./skr. ej kan accepteras. Enligt sina direktiv

skall den kommunalekonomiska utredningen presentera förslag i så

god tid att nya statsbidragsregler kan införas fr.o.m. år 1993.

Om det visar sig att de nya statsbidragsreglerna kan genomföras

först fr.o.m. 1994 bör skattestoppet gälla även år 1993.

I motion Fi302 av Inger Schörling m.fl. (mp) anförs att

miljöpartiet de gröna arbetar för en stärkt kommunal

självstyrelse med egen beskattningsrätt. Motionärerna anser att

man bör lita på omdömet hos kommunens väljare och

ansvarsmedvetandet hos de kommunalt förtroendevalda.

Flexibiliteten i ekonomin fordrar att man vid omläggningar av

kommuners och landstings aktiviteter kan variera skatteuttaget.

Det kommunala skattestoppet bör därför omedelbart hävas. Också i

motion Fi320 av Lars Norberg (mp) ställs krav på att det

kommunala skattestoppet omgående skall avskaffas.

Utskottet vill för sin del anföra följande.

Regeringen anger i propositionen att kommunala skattehöjningar

inte bör ske efter det att det lagstadgade skattestoppet upphör.

En överenskommelse har träffats mellan regeringen och

företrädare för de två kommunförbunden om ett frivilligt

skattestopp för åren 1993 och 1994. En förlängning av den nu

gällande skattestoppslagen kan emellertid komma att föreslås om

den kommunala volymtillväxten tenderar att överskrida det

samhällsekonomiska utrymmet eller om det visar sig att kommuner

och landsting överväger att höja sin utdebitering.

Centerpartiet kräver i sin motion Fi227 att det kommunala

skattestoppet skall undanröjas. Liknande krav reses från

företrädare för miljöpartiet de gröna i motionerna Fi302 och

Fi320 yrkande 2. I motion Fi303 (m) krävs tvärtom att förbudet

mot skattehöjningar skall utsträckas. Folkpartiet liberalerna

menar å sin sida att skattestoppet bör gälla även för år 1993 om

det visar sig att det nya statsbidragssystemet ej kan införas

som tänkt är den 1 januari 1993. Utskottet menar att regeringens

bedömning så som den redovisas i propositionen är väl avvägd och

rimlig utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad

regeringen anfört i propositionen om den kommunala

utdebiteringen och avstyrker motionerna Fi303 yrkande 2, Fi309

yrkande 3, Fi302 samt Fi320 yrkande 2.

Den kommunalekonomiska kommittén

Den parlamentariska utredningen om statsbidragen och

kommunernas finansiering skall belysa och överväga flera viktiga

och grundläggande frågor om den kommunala ekonomin och

styrningen av den kommunala verksamheten (dir. 1990:20).

Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat senast

den 31 oktober 1991. Frågor om utredningens uppdrag enligt

direktiven tas upp i några motioner.

I motion Fi305 av Inger Hestvik m.fl. (s) anges att den

kommunalekonomiska utredningen bör ges tilläggsdirektiv i syfte

att även utreda förutsättningarna för en ny kommunal företags-

eller fastighetsskatt samt beskattning av fritidshus. I motionen

påpekas att kommunerna skall svara för kostnaderna för vägar,

avlopp, industrimark m.m. medan näringslivet inte behöver betala

något för detta till kommunerna. Ett annat problem är att ägaren

till ett fritidshus beskattas i sin folkbokföringskommun och

inte i den kommun som har kostnaderna för servicen till

fritidshusen.

I motion Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) föreslås att

utredningen skall få i uppdrag att se över vilka regler som

måste förändras för att aktivt stimulera uppkomsten av enskilda

initiativ eller anbudstagande vad gäller de viktiga sociala

tjänsterna vård, omsorg och utbildning. Enligt motionärerna är

det väsentligt att det råder konkurrens och valfrihet för att få

en effektiv produktion av de aktuella tjänsterna.

I motion Fi310 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) förordas att

hänsyn bör tas till sociala merkostnader och strukturkostnader

när statsbidragssystem och skatteutjämningssystem konstrueras.

Rättvisande mått som kompletterar skatteunderlaget som

beräkningsgrund bör därför utarbetas och ligga som underlag för

beräkningar för fördelning. Som skäl för detta åberopas främst

förhållandena i storstadsregionerna. Tilläggsdirektiv bör ges

till den kommunalekonomiska utredningen.

Utskottet konstaterar att kommitténs uppdrag är mycket

omfattande och att arbetet skall redovisas redan under hösten

innevarande år. Det är därför enligt utskottets mening inte

rimligt att utvidga uppdraget på det sätt som föreslås i motion

Fi305 (s). Motionen avstyrks därför.

I kommitténs uppdrag ingår att kartlägga och pröva samtliga

statsbidrag i syfte att så långt som möjligt fördela de statliga

transfereringarna efter generella principer. En statlig styrning

av verksamhetsformen sker inte sällan via statsbidragssystemet.

I den mån så sker kan de frågor som aktualiseras i motion Fi309

(fp) komma att uppmärksammas i utredningsarbetet enligt

nuvarande direktiv. Utskottet vill också fästa uppmärksamhet på

att ett arbete pågår inom konkurrenskommittén (C 1990:03) med

att överväga olika vägar till ökad konkurrens och alternativa

verksamhetsformer inom den kommunala sektorn. Utskottet

avstyrker mot bakgrund av det anförda motion Fi309 yrkande 2.

Kravet i motion Fi310 (s) på att hänsyn skall tas till

strukturkostnader och andra opåverkbara faktorer i

transfereringssystemen ingår enligt utskottets mening redan i

kommitténs uppdrag. Några tilläggsdirektiv är därför inte

erforderliga. Utskottet avstyrker därför motion Fi310.

Statsbidragen till kommunsektorn

Statsbidragen utgör en betydelsefull del av kommunsektorns

inkomster. För kommunernas del finansieras ungefär en fjärdedel

av verksamheten via statliga transfereringar i form av

skatteutjämningsbidrag och olika specialdestinerade statsbidrag.

I ett flertal motioner ställs krav dels på övergripande

förändringar i statsbidragssystemet, dels på förändringar av

olika statsbidragsbestämmelser.

I motion Fi224 av Lars Werner m.fl. (v) sägs att det

kommunala skattestoppet i kombination med den ständiga

urholkningen av statens bidrag till kommunerna leder till social

nedrustning. Statsbidragen bör även fortsättningsvis utgå som

riktade sektorsbidrag och inte som ett allmänt finansiellt stöd.

Riktade sektorsbidrag bör enligt motionärerna ses som en

samhällelig prioritering. Sådana bidrag behövs även för att

staten skall kunna utvärdera effekterna av stödet.

I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) anges att

flertalet specialdestinerade statsbidrag redan nästa år bör

omvandlas till ett allmänt kommunalt bidrag. Neddragningar av

det statliga stödet kan sedan ske över detta allmänna bidrag.

Samtidigt skall bestämmelser och detaljregleringar kopplade till

statsbidragen avvecklas.

Regeringen förutsätts enligt motionärerna lägga fram sitt

förslag i sådan tid att kommunerna redan 1991 får största

möjliga frihet att disponera över de specialdestinerade medlen.

Av budgettekniska skäl föreslås för budgetåret 1991/92 ingen

minskning av de specialdestinerade bidrag som kan bli aktuella

att ingå i det allmänna bidraget. Regeringen bör i stället, som

en teknisk övergångslösning, innehålla motsvarande summa av de

andra medel som skall överföras till kommunerna.

I motion Fi303 (m) föreslås en minskning av de

specialdestinerade statsbidragen med 10,1 miljarder kronor med

hänsyn till partiets förslag till slopande av

skatteutjämningsavgifter, som enligt motionärerna innebär ett

tillskott på 11,2 miljarder kronor. Förslaget skall anses som en

teknisk övergångslösning. Om moderata samlingspartiets förslag

om sänkta arbetsgivaravgifter inte vinner riksdagens bifall bör

minskningen begränsas till 6,1 miljarder kronor.

I motion Fi304 av Stina Eliasson och Karin Starrin (c)

förordas att ett nytt statsbidragssystem skall göras effektivare

genom att större tyngd ges åt faktorer som motverkar

kostnadsskillnader mellan kommunerna samt att specialdestinerade

bidrag skall slopas och resurserna fördelas via

skatteutjämningssystemet. I motionen konstateras att kommunerna

i norra Sverige har höga kostnader. Den höga kostnadsnivån är

emellertid inte självvald utan beror på strukturella faktorer,

som kommunerna själva inte kan påverka.

I motion Fi316 av Eva Björne (m) framhålls att statsbidrag

till olika verksamheter ofta är kopplade till förutsättningen

att bidrag även utgår från kommun eller landsting. I motionen

yrkas att det statliga stödet skall vara fritt från sådana

kopplingar eftersom de kan driva på den offentliga sektorns

tillväxt och försvåra finansiering från annat håll.

I motion Fi502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) sägs att

statsbidrag bör utgå till all barnomsorg som uppfyller

grundläggande kvalitetskrav. Det noteras med tillfredsställelse

att ändringar vidtagits i statsbidragsbestämmelserna som

möjliggör flera alternativ. Bestämmelsen som säger att

barnomsorg som bedrivs i "uppenbart vinstsyfte" inte skall få

statsbidrag måste avskaffas.

I motion Fi509 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m) förordas

ett system med statsbidragsbestämmelser för kommunal verksamhet

som på likvärdiga villkor stimulerar till användandet av

alternativa verksamhetsformer och entreprenadlösningar. I

motionen understryks att sådana åtgärder måste vidtas för att

inte en allt större del av våra samlade resurser skall användas

inom monopoliserade sektorer. Det kommunala självbestämmandet

skall självfallet vara kvar, men staten skall stimulera

kommunerna till att tänka i andra banor än att bedriva

verksamheten i egen regi.

I motion Fi516 av Karl-Gösta Svenson och Ingrid

Hemmingsson (m) sägs att den offentliga sektorn när det gäller

vård, omsorg och skola måste bli utsatt för konkurrens. Enskild

företagsamhet måste nu bli verklighet inom dessa områden. Inte

minst kvinnor har stora förutsättningar att bedriva sådan

verksamhet i egen regi. Redan inom ramen för nuvarande system

kan stora förändringar genomföras. För att underlätta för

alternativa lösningar bör nuvarande statsbidrag utgå till

kommunerna i ett samlat anslag.

Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till det arbete som nu

pågår i den kommunalekonomiska kommittén och som i många

avseenden ligger i linje med flera av motionsyrkandena.

Kommittén skall enligt sina direktiv översiktligt behandla den

kommunala sektorns finansieringskällor och relationerna dem

emellan. Utredningen skall också pröva om det finns alternativa

finansieringskällor som bör aktualiseras. Kommitténs uppgift är

att redovisa en eller flera lösningar som innebär att

kommunernas och landstingens verksamhet kan finansieras inom

ramen för en total kommunal utdebitering på högst 30 kr./skr.

Antalet specialdestinerade bidrag skall minskas. Utredningen

skall därför gå igenom samtliga statsbidrag och pröva vilka

bidrag som kan ingå i en generell bidragsgivning och redovisa

olika modeller för detta. Uppdraget innebär också att utforma

utjämningssystem som leder till att skillnader i utdebitering i

första hand speglar skillnader i service- och avgiftsnivå och

effektivitet. Utjämningen skall ske med beaktande av skillnader

i kostnads- och intäktsnivåer som beror på geografiskt läge

eller olika förutsättningar vad gäller t.ex. åldersstruktur och

social struktur. Systemet med skatteutjämningsavgifter skall

också ses över. Utredningsarbetet skall ske skyndsamt så att

förändringar på grundval av utredningens förslag skall kunna

börja genomföras fr.o.m. 1993.

Flera av de krav som framförs i motionerna och som berör

statsbidragen får anses falla inom ramen för kommitténs arbete.

I kommittén är samtliga riksdagspartier representerade varför

det torde finnas goda möjligheter att i det sammanhanget

vidareutveckla vad som anförs i de skilda motionerna.

I motionerna Fi303 (m) och Fi304 (c) ställs krav på en

övergång från specialdestinerade till allmänna statsbidrag. Som

tidigare anförts utgår kommitténs arbete från att en sådan

övergång skall ske. Utskottet avstyrker därför motion Fi303

yrkande 3 och Fi304 yrkande 2.

I motion Fi224 (v) är utgångspunkten den motsatta, dvs. att

statsbidragen även i fortsättningen väsentligen bör utgå som

riktade sektorsbidrag. Enligt utskottets mening talar såväl

utvecklingen mot ett ökat kommunalt självbestämmande som de

ökade kraven på effektivitet i den kommunala verksamheten för en

ökad användning av allmänna bidrag. Motion Fi224 yrkande 9

avstyrks därför av utskottet.

I motion Fi304 (c) anförs att ett nytt statsbidragssystem bör

ge större tyngd åt faktorer som motverkar kostnadskillnader

mellan kommunerna. Som utskottet redan tidigare konstaterat

ingår det i kommitténs uppdrag att vid sina överväganden om ett

nytt bidragssystem ta hänsyn till opåverkbara kostnadsskillnader

på grund av geografiskt läge liksom även regionalpolitiska

aspekter. Utskottet avstyrker motion Fi304 yrkande 1.

I motionerna Fi502 (fp), Fi316 (m) och Fi509 (fp, m) samt

Fi516 (m) förespråkas konkreta ändringar i olika

statsbidragsförfattningar. Ändringarna syftar till ökad

konkurrens i den kommunala verksamheten, entreprenadlösningar

och ökade möjligheter till alternativa finansieringsformer. Den

pågående översynen av samtliga statsbidrag syftar bl.a. till

minskad detaljreglering av statsbidragsgivningen och ökad

kommunal effektivitet. Många av de synpunkter som framförs av

motionärerna kommer därför att belysas i utredningsarbetet.

Utskottet avstyrker därför motion Fi502 yrkande 6, motionerna

Fi316 och Fi509 samt Fi516 yrkande 2.

I motion Fi303 (m) ställs krav på omfattande förändringar i

statsbidragssystemet redan fr.o.m. 1992. Enligt utskottets

mening bör det pågående utredningsarbetet, där samtliga partier

deltar och som tar sikte på stora förändringar fr.o.m. 1993,

avvaktas. Neddragningar på i storleksordningen 6--10 miljarder

kronor av de specialdestinerade statsbidragen framstår som

uppenbart orimliga med hänsyn till de stora åtaganden som

statsmakterna lagt på kommunsektorn. Motion Fi303 yrkande 8

avstyrks av utskottet.

Det kommunala skatteutjämningssystemet

Kommuner och landsting har olika ekonomiska förutsättningar

att tillhandahålla kommunal service av likvärdig standard.

Skatteutjämningssystemet syftar till att ge ett allmänt

finansiellt stöd och utjämna skillnaderna i de kommunala

skattesatserna. Systemet i sin helhet omfattar allmänt

skatteutjämningsbidrag, extra skatteutjämningsbidrag, allmän

skatteutjämningsavgift och särskild skatteutjämningsavgift. Som

framgått ovan omfattar den kommunalekonomiska kommitténs uppdrag

även en översyn av systemet med skatteutjämning.

I motion Fi313 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) om

Stockholmsregionen behandlas den kommunala skatteutjämningen. I

motionen sägs att statsmakterna med inomregional

skatteutjämning, byggstopp och straffskatter försökt

upprätthålla myten om att åstadkomma identiska

levnadsförhållanden i olika kommuner och regioner. Detta är

givetvis en omöjlighet enligt motionärerna. Regionen har

felaktigt utpekats som tärande på det övriga landets resurser.

I den under förra riksmötet väckta motion 1989/90:U510 av

Margaretha af Ugglas m.fl. (m) om Europapolitiken behandlas

frågan om Stockholmsregionen som Sveriges teknologiska

spjutspets mot framtiden. Motiveringen återfinns i motion

1989/90:Fi304. I motionen understryks regionens betydelse för

hela landet när det gäller teknologisk förändring. Det

konstateras att alla åtgärder i syfte att minska tillväxttakten

i Stockholmsregionen har som effekt att tillväxten minskar såväl

i Stockholmsregionen som i landet i övrigt.

I motion Fi317 av Börje Hörnlund m.fl. (c) behandlas bl.a.

frågan om kommunerna och den regionala utvecklingen. Det finns

enligt motionen ett direkt samband mellan kommunernas ekonomi å

ena sidan och behovet av regionalpolitiska insatser å andra

sidan. Motionärerna anger ett antal utgångspunkter som enligt

deras mening bör beaktas när den kommunalekonomiska utredningen

skall lägga fram förslag till ett nytt skatteutjämningssystem.

Således bör enligt motionen samtliga kommuner ingå i och

omfattas av systemet. Vidare bör merparten av de

specialdestinerade bidragen överföras till

skatteutjämningssystemet. Slutligen skall systemet enbart bygga

på faktorer som kommunerna inte kan påverka såsom skattekraft,

åldersstruktur och geografiska förhållanden.

Utskottet konstaterar att de krav på ett nytt

skatteutjämningssystem som tas upp i motion Fi317 (c) i allt

väsentligt ligger i linje med de direktiv som kommunalekonomiska

kommittén arbetar efter. Något särskilt tillkännagivande till

regeringen är därför inte nödvändigt. Utskottet yrkar därför

avslag på motion Fi317.

I motionerna Fi313 (m) och 1989/90:U510 (m) tar företrädare

för moderata samlingspartiet upp skatteutjämningssystemet med

utgångspunkt från förhållandena i Stockholmsregionen. Utskottet

vill i sammanhanget understryka att den utredning som nu arbetar

även skall belysa effekterna av skatteutjämningssystemet för

storstadsområdena. Utredningen skall vidare enligt direktiven

redovisa heltäckande alternativ och även beräkna utfallet av

varje alternativ per kommun resp. landsting.

Utskottet vill påpeka att skillnaderna i skattekraft mellan

olika delar av landet är stora. Således har Stockholms län år

1991 en genomsnittlig skattekraft som är 21 % över

medelskattekraften i riket och Jämtlands län 12 % under

medelskattekraften. Även inom Stockholmsregionen är skillnaderna

stora; Danderyd har 78 % över och Norrtälje 8 % under

medelskattekraften. Enligt utskottets mening är

skatteutjämningssystemet av mycket stor betydelse för

möjligheterna att ge kommunerna någorlunda likvärdiga

kommunalekonomiska förutsättningar. Den lagstiftning som medger

inomregional skatteutjämning i Stockholms län har på motsvarande

sätt betydelse för att utjämna skillnaderna inom

Stockholmsregionen. Det är enligt utskottet rimligt att dessa

skillnader i första hand utjämnas mellan kommunerna i regionen

och inte genom överföring av medel från övriga delar av landet.

Också denna fråga ingår i kommitténs utredningsuppdrag.

När det i övrigt gäller situationen för Stockholms kommuns del

kan konstateras att kommunen har en väsentligt lägre

utdebitering än landets kommuner i genomsnitt. Dessutom har

aviserats en ytterligare sänkning av utdebiteringen. Av detta

kan man inte dra slutsatsen att den ekonomiska belastningen

skulle vara särskilt stor i Stockholm.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi313 yrkande 3

och 1989/90:U510.

Extra skatteutjämningsbidrag

Extra skatteutjämningsbidrag kan efter ansökan hos regeringen

beviljas i syfte att stödja kommuner och landsting i en

besvärlig ekonomisk situation. I budgetpropositionen föreslås

att de extra skatteutjämningsbidragen för år 1992 skall uppgå

till 230 milj.kr., vilket är oförändrat belopp i förhållande

till innevarande år.

I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås att

regeringen bemyndigas att utge kompensation till kommuner och

landsting för år 1992 i form av extra skatteutjämningsbidrag.

Kompensationen skall parera de intäktsminskningar som blir en

följd av motionärernas förslag om grundavdrag för barn och

slopande av kompensationen för avskaffandet av den kommunala

företagsbeskattningen.

Kommuner med särskilt hög utdebitering, över 17 kronor, bör

redan med nu gällande skatteutjämningssystem få extra

skatteutjämningsbidrag i syfte att stimulera till

skattesänkning. Detta extra skatteutjämningsbidrag skall

utbetalas med 50 % av skattesänkningen ned till 17 kronor det år

skattesänkningen genomförs.

I motion Fi308 av Erling Bager m.fl. (fp) föreslås, med

hänvisning till vad som anförs i motion Jo777, att medel ställs

till förfogande inom ramen för de särskilda

skatteutjämningsmedlen som bidrag till kustkommunernas kostnader

för strandstädning. Det gäller i första hand kustkommunerna

längs västkusten och de problem med nedsmutsningen från

Nordsjön och Kattegatt som framför allt den internationella

sjöfarten orsakar.

Det som föreslås i motion Fi303 (m) är en del av en mera

omfattande revision av hela skatteutjämningssystemet. Som

utskottet tidigare anfört bör sådana förändringar anstå i

avvaktan på det nu pågående utredningsarbetet i frågan.

Utskottet avstyrker därför motionens yrkande 9.

När det gäller yrkandet i motion Fi308 (fp) vill utskottet

hänvisa till vad som anfördes i motsvarande ärende vid

föregående riksmöte (1989/90:FiU29). Bedömningen av

bidragsbehovet görs mot bakgrund av den totala

kommunalekonomiska situationen i kommunen. Det finns samtidigt

givetvis inget som hindrar att en kommun i en ansökan om extra

skatteutjämningsbidrag åberopar de förhållanden som behandlas i

motionen. Utskottet yrkar avslag på motion Fi308.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om extra

skatteutjämningsbidrag för år 1992.

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

I budgetpropositionen föreslås att till Skatteutjämningsbidrag

till kommunerna m.m. anvisas ett förslagsanslag på

20698000000 kr. Med hänvisning till vad utskottet ovan

anfört om skatteutjämningssystemet och om extra

skatteutjämningsbidrag tillstyrker utskottet förslaget i

propositionen.

Allmän skatteutjämningsavgift

År 1985 beslutade riksdagen införa en avgift på det kommunala

skatteunderlaget för att finansiera de automatiska ökningarna i

statsbudgeten av de kommunala skatteutjämningsbidragen.

Bestämmelser om allmän skatteutjämningsavgift finns i lagen

(1987:560) om skatteutjämningsavgift.

Avgiften har successivt höjts och uppgår för närvarande till

0:79 kr./skr. för kommuner och 0:56 kr./skr. för landsting.

Sedan år 1990 beräknas avgiften enbart på det egna

skatteunderlaget. Tidigare beräknades avgiften på summan av det

egna taxerade skatteunderlaget och tillskottet av skatteunderlag

enligt lagen om skatteutjämningsbidrag.

För att neutralisera effekterna av skatteutjämningsbidragets

automatiska ökning till följd av tillväxt i skatteunderlaget

föreslås i budgetpropositionen en höjning av

skatteutjämningsavgiften med 0:11 kr./skr.

Regeringen bedömer i propositionen att det finansiella

sparandet inom den kommunala sektorn kommer att avsevärt

förbättras under år 1992. Förbättringen bedöms emellertid vara

av övergående natur. Regeringen föreslår därför att 3 miljarder

kronor år 1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektorn

genom en höjning av skatteutjämningsavgiften med 0:25 kr./skr.

För att underlätta en övergång från dagens statsbidragssystem

till ett nytt och mer generellt utformat system skall

kommunalekonomiska kommittén föreslå hur de 3 miljarder kronor

som dras in skall återföras till den kommunala sektorn.

I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås att

riksdagen beslutar att avskaffa skatteutjämningsavgiften fr.o.m.

1992. Enligt motionärerna är det orimligt att med ständigt nya

skatteutjämningsavgifter öka rundgången mellan stat och kommun.

Att dra in kommunal köpkraft till staten är dessutom bara en

överföring från en del av den offentliga sektorn till en annan.

Utrymmet som skapas år 1992 bör i stället komma kommuninvånarna

till del genom sänkt kommunalskatt.

Moderata samlingspartiet förespråkar därför att den indragning

som regeringen föreslår villkoras så, att de kommuner och

landsting som väljer att sänka skatten i motsvarande mån, dvs.

25 öre, slipper den föreslagna indragningen. Kommuner som

föredrar att inte sänka skatten får betala in motsvarande belopp

i skatteavgift till staten.

I motion Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) ställs krav på

att riksdagen avslår regeringens förslag om en tillfällig

höjning av skatteutjämningsavgiften med 25 öre för år 1992.

I motion Fi318 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) föreslås

att riksdagen avslår regeringens förslag om

skatteutjämningsavgift. Motiveringen återfinns i motion T266 om

Göteborg. Enligt motionen dras de större städerna med sämre

skattekraft och högre kostnader för socialvård, bostadsbidrag

m.m., jämfört med kringliggande kommuner beroende på

befolkningsstrukturen. Att nu ytterligare belasta Göteborg och

andra större städer med en skatteutjämningsavgift innebär bara

att det kommunala budgetunderskottet ökar mer än redan är

fallet.

I motion Fi319 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas avslag på

regeringens förslag till höjning av skatteutjämningsavgiften.

Motiveringen återfinns i motion Bo543 om Stockholmsregionen.

Enligt motionärerna innebär den i budgetpropositionen föreslagna

höjningen av avgiften ytterligare ökade kostnader under år 1992

för Stockholms läns landsting med 586 milj.kr. Det är därför

ofrånkomligt att sjukvården drabbas hårt om förslaget till höjd

skatteutjämningsavgift genomförs.

Utskottet får med anledning härav anföra följande.

Av landets sammanlagt 284 kommuner erhåller år 1991 236

skatteutjämningsbidrag, liksom samtliga landsting utom tre.

Genom att sedan år 1986 ta ut en proportionell avgift på

skatteunderlaget som finansierar de automatiska ökningarna av

bidragen får även de ekonomiskt sett starkare kommunerna bidra

till omfördelningen av skattekraft. Denna omfördelningseffekt

förstärktes genom den ändring i beräknat skatteunderlag som

genomfördes år 1990. Mot den anförda bakgrunden avstyrker

utskottet motion Fi303 (m) yrkande 4.

I motion Fi318 (m) och i motion Fi319 (c) yrkas avslag på

regeringens förslag om skatteutjämningsavgift med hänsyn till de

negativa effekterna för Göteborgs kommun resp. Stockholms läns

landsting. Utskottet vill i sammanhanget understryka vad som

tidigare sagts om den pågående översynen av hela

skatteutjämningssystemet och att därvid även de strukturella

förhållandena i storstadsområdena skall beaktas. Det bör också

erinras om vad som sägs i propositionen om att de indragna

medlen skall återföras till kommunsektorn i samband med

övergången till ett nytt bidragssystem. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna Fi318 och Fi319.

I motion Fi314 (c) motsätter sig centerpartiet den föreslagna

likviditetsindragningen. Regeringen visar enligt motionärerna en

förmyndarmentalitet gentemot kommunerna. I motion Fi303 (m)

förordar moderata samlingspartiet att de kommuner som inte under

år 1992 väljer att sänka skatten med 25 öre skall betala en

skatteavgift. Enligt utskottets mening är förslaget till

tillfällig indragning av 3 miljarder kronor väl avvägt med

hänsyn till att likviditetsförbättringen förklaras av

avräkningsförfarandet mellan stat och kommun och behovet att

vidta strukturella förändringar inom kommunsektorn. Utskottet

delar också regeringens uppfattning att de indragna medlen bör

återföras till kommunerna för att underlätta skiftet av statligt

transfereringssystem till den kommunala sektorn. Utskottet

avstyrker med det anförda motion Fi314 yrkande 2 och motion

Fi303 yrkande 6.

Propositionens förslag om ändring i lagen (1987:560) om

skatteutjämningsavgift tillstyrks med hänvisning till vad som

ovan sagts av utskottet.

Särskild skatteutjämningsavgift

Inom ramen för skatteutjämningssystemet tas fr.o.m. 1986 en

särskild tilläggsavgift ut av kommuner med hög skattekraft.

Bestämmelser om detta finns i lagen (1987:561) om särskild

skatteutjämningsavgift.

Avgiften är progressiv och skärptes åren 1988 och 1989. Våren

1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:150, FiU29, rskr. 326) att

ändra reglerna så att den särskilda avgiften fr.o.m. år 1990

omfattar alla kommuner med ett skatteunderlag som överstiger 100

% av medelskattekraften. Avgiften tas dock inte ut för den del

av skatteunderlaget som understiger det för kommunen garanterade

skatteunderlaget. Beslutet innebar dessutom att progressiviteten

skärptes ytterligare.

Ett av syftena med avgiften är att på sikt utjämna

skillnaderna i skattesats mellan kommunerna. I samband med att

den nedre gränsen för uttag sänktes och progressiviteten

skärptes år 1989 angavs att motivet var att ytterligare reducera

de mest extrema skillnaderna i kommunalskatt. När förändringar

senast genomfördes underströks att om de kommuner som har hög

skattekraft inte kan påverkas genom bidragssystemet kommer

skillnaderna i skattesats att bestå och systemet blir därigenom

mindre effektivt (prop. 1988/89:150 bilaga 6, s. 17).

År 1991 omfattas 42 kommuner av den särskilda avgiften. De

betalar sammanlagt drygt 644 milj.kr. i avgifter.

I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) finns krav på

att den särskilda skatteutjämningsavgiften, den s.k. Robin

Hood-skatten, skall avvecklas. Avgiften är i praktiken en

statlig kommunalskatt, som fastställs av staten och får betalas

av kommunens invånare oavsett ekonomiska förutsättningar. Det är

enligt motionärerna inte rimligt att kommuner som hushållar väl

med skattebetalarnas pengar och bedriver en effektiv och mindre

kostnadskrävande verksamhet, vilket sammantaget gör kommunen

attraktiv att bo i, skall bestraffas av staten och tvingas höja

skatten.

I motion Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) ställs krav på

att regeringen genom tilläggsdirektiv ger den kommunalekonomiska

kommittén i uppdrag att lämna förslag om avskaffande av den s.k.

Robin Hood-skatten.

I motion Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) begärs en översyn

av effekterna av den särskilda skatteutjämningsavgiften efter

det att ett kommunalt skattestopp införts. Enligt motionen har

den avsedda utjämningen blivit olaglig och därmed inte

genomförd. Senare lagstiftning har alltså därigenom i viss grad

omöjliggjort det avsedda syftet med systemet.

Utskottet anser för sin del att det är mycket rimligt att

kommuner med god skattekraft och fördelaktig

ålderssammansättning, som till följd härav inte omfattas av

bidragssystemet, på annat sätt bör medverka till att utjämna

skillnaderna. Den bärande principen i skatteutjämningssystemet

är att utjämna för skillnader i faktorer som kommunerna inte

själva kan påverka. Det sker bl.a. genom en utjämning mellan

kommunerna för skillnader i ålderssammansättning. Syftet kan

inte uppnås om vissa kommuner står utanför systemet. Den

särskilda skatteutjämningsavgiften är ett medel att

effektivisera och förbättra den kommunala skatteutjämningen.

Utskottet avstyrker därför motionerna Fi303 (m) yrkande 5 och

Fi309 (fp) yrkande 4.

I motion Fi314 (c) begärs en översyn av effekterna av systemet

med särskild skatteutjämningsavgift i samband med införandet av

ett lagfäst kommunalt skattestopp. Regeringen bör enligt

motionärerna skyndsamt lägga fram förslag till modifieringar.

Utskottet vill peka på att det ingår i kommunalekonomiska

kommitténs uppdrag att överväga om systemet med

skatteutjämningsavgifter bör behållas, utvecklas eller

avvecklas.

Utskottet vill i sammanhanget uppmärksamma ett förhållande som

aktualiserats i några kommuner. I två kommuner med hög egen

skattekraft och låg utdebitering -- Danderyd och Lidingö -- får

kommunerna på marginalen betala in mer i

skatteutjämningsavgifter än man får in i kommunalskatt vid

nuvarande låga nivå. Samtidigt kan man inte kompensera sig för

denna marginaleffekt genom att höja utdebiteringen. Utskottet

menar att detta förhållande utifrån principiella utgångspunkter

är otillfredsställande och bör beaktas i samband med att ett

nytt skatteutjämningssystem utarbetas. Vad utskottet här anfört

med anledning av motion Fi314 yrkande 4 bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

Avräkningsskatt

I anslutning till skattereformen beslöt riksdagen våren 1990

att införa en avräkningsskatt för kommuner och landsting. Syftet

är att neutralisera de budgetmässiga effekterna av

skattereformen i förhållandet mellan staten och den kommunala

sektorn. Skatten räknas på det totala skatteunderlaget, dvs.

inkl. tillskott enligt lagen om skatteutjämningsbidrag.

Bestämmelserna finns i lagen (1990:609) om avräkningsskatt.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att lagen ändras så

att avräkningsskatten minskas fr.o.m. 1992 för att neutralisera

effekterna av skattereformens senaste steg.

I motion Fi307 av Rune Backlund (c) föreslås att

avräkningsskattens storlek justeras för kommuner där stora

nettokostnader uppstår under år 1991. I motionen hävdas att en

nettokostnad uppkommer för Jönköpings kommun på ca 24 milj.kr.

till följd av att effekten av tillkommande momsavlyft kraftigt

överskattats då avräkningsskattens storlek fastställdes.

I motion Fi309 av Anne Wibble m.fl. (fp) behandlas frågan

om effekterna av skattereformen och avräkningsskatten.

Motionärerna hävdar att de dynamiska effekterna av reformen

fr.o.m. år 1994 även bör tillfalla kommunsektorn.

Tilläggsdirektiv bör därför ges till den kommunalekonomiska

utredningen angående kommunsektorn och de dynamiska effekterna.

I motion Fi314 av Gunnar Björk m.fl. (c) föreslås att en

utredning tillsätts för att göra en översyn av

avräkningsskatten. Uppgiften skall vara att analysera och lägga

förslag till en differentierad form av avräkningsskatt. Den

varaktigt bästa formen är enligt motionen att reglera

avräkningsförfarandet via skatteutjämningssystemet.

Även i motion Fi315 av Kjell Ericsson (c) pekas på att

avräkningssystemet bör differentieras för att vara neutralt för

kommunerna och inte upplevas som orättvist. De nuvarande

generella betämmelserna bör omarbetas och belopp fastställas för

varje enskild kommun.

Enligt utskottets mening är det av grundläggande betydelse att

avräkningsförfarandet så långt möjligt är kostnadsneutralt

mellan staten och kommunsektorn och att effekterna för de

enskilda kommunerna upplevs som rimliga. Det ingår i

kommunalekonomiska kommitténs uppgifter att belysa och analysera

effekterna av skattereformen i samband med att ett nytt

transfereringssystem utarbetas. Utskottet vill erinra om att

kommittén skall utarbeta heltäckande alternativ och i det

sammanhanget även beräkna utfallet för de enskilda kommunerna.

När det gäller de s.k. dynamiska effekterna av reformen torde

det enligt utskottets mening vara för tidigt att bedöma dessa.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag

och avstyrker motionerna Fi307 (c), Fi309 (fp) yrkande 5 samt

Fi314 (c) yrkande 3 och Fi315 (c).

Kompensation för avskaffandet av kommunal företagsbeskattning

I propositionen föreslås att drygt 879 milj.kr. anslås för

bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den

kommunala företagsbeskattningen.

Från anslaget betalas bidrag till kommunerna som kompensation

för det intäktsbortfall som blivit en följd av att den kommunala

beskattningen av juridiska personer upphört. Första bidragsåret

var 1985. Kompensationen har därefter reducerats åren 1986 och

1988.

I motion Fi303 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås att

riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av

avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för

budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 439 586 000

kr. Enligt motionärerna bör kompensationen slopas.

Utskottet vill erinra om att kompensationen för skatt för

juridiska personer är av särskilt stor betydelse för

storstäderna. Av det totalt föreslagna beloppet beräknas ca

hälften avse Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Det är

därför förvånande att moderata samlingspartiet anser att de

största kommunerna har råd att gå miste om de aktuella medlen,

detta inte minst mot bakgrund av vad som i en rad andra motioner

från moderata samlingspartiet anförs om Stockholms besvärliga

ekonomiska situation.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

Fi303 (m) yrkande 7 och tillstyrker propositionens förslag om

ett förslagsanslag på 879 172 000 kr.

Övriga kommunalekonomiska frågor

Konsekvensanalyser i regeringens propositioner m.m.

I motion Fi301 av Mona Saint Cyr (m) anges att det finns

ett allt starkare behov av att centrala beslut med

kostnadsdrivande effekter på kommunerna skall förses med både

uttömmande kostnadsanalyser och erforderliga

konsekvensbeskrivningar. Som exempel på kostnadsdrivande

reformer med otillfredsställande belysning av ekonomiska och

andra konsekvenser nämns kommunaliseringen av skolan liksom

äldrereformen. Enligt motionären bör riksdagen vägra att

vidarebefordra övergripande beslut som saknar fullvärdiga

kostnadsanalyser och konsekvensbeskrivningar.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionskrav om

bättre konsekvensanalyser av regeringens förslag, senast våren

1990 (1989/90:FiU29). Utskottet delar motionärens principiella

inställning. Att genomföra konsekvensanalyser kräver emellertid

främst ytterligare kunskaper, bättre metoder samt större

utbildnings- och informationsinsatser. Det visar bl.a.

erfarenheterna av den s.k. begränsningsförordningens

tillämpning. Enligt utskottets mening finns det emellertid

tecken till förbättringar av konsekvensanalyserna i

propositionerna. Det visar den kartläggning som nu genomförs på

konstitutionsutskottets initiativ av de propositioner som

avlämnats under år 1990, och som kommer att redovisas i

utskottets granskningsbetänkande 1990/91:KU30.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda motion

Fi301(m).

Minskning av kostnader för kommunal upplåning

I motion Fi306 av Anneli Hulthén m.fl. (s) förordas en

samordning av den statliga och kommunala upplåningen för att

minska kostnaderna för den kommunala upplåningen. Kommunerna

skulle enligt förslaget ges någon form av dragningsrätt på den

statliga upplåningsvolymen utan att det medför några kostnader

för staten. Enligt motionären skulle en samordning för Göteborgs

kommun kunna innebära besparingar på i storleksordningen 50

milj.kr. per år.

Riksdagen har nyligen beslutat om inriktningen och

målsättningen för riksgäldskontorets verksamhet (prop.

1990/91:29, FiU4, rskr. 38). Det övergripande syftet är att

minska statens upplåningskostnader. Utlåningen är strikt

begränsad till statlig verksamhet. När ett affärsverk omvandlas

till ett aktiebolag mister bolaget t.ex. sin upplåningsrätt i

riksgäldskontoret. Med hänvisning till det anförda avstyrks

motion Fi306 (s).

Återförande av kommunal skatt

I motion Fi311 av Eva Goës m.fl. (mp) begärs att riksdagen

hos regeringen skall begära förslag om återförande av kommunal

skatt till de kommuner där inkomsten intjänats. Bärplockning

bedrivs i dag ofta yrkesmässigt och inkomsterna är

skattepliktiga om de överstiger 5 000 kr. Enligt

kommunalskattelagen skall sådana inkomster från tillfälligt

bosatta, ofta från öststaterna, beskattas till det s.k.

gemensamma distriktet, dvs. Stockholm. Denna skatt bör enligt

motionärerna återföras till den kommun där inkomsten intjänats,

oftast en inlandskommun med hög kommunalskatt.

Enligt vad utskottet erfarit handlar det här om en sammanlagd

skatteintäkt för staten på drygt 10 milj.kr. per år. Medlen

skall användas för gemensamt kommunalt ändamål och kan anses

komma kommunerna till del bl.a. via det kommunala

skatteutjämningssystemet. Med hänvisning härtill anser utskottet

inte någon särskild åtgärd vara påkallad och avstyrker motion

Fi311 (mp).

Kommunalskatterna m.m.

I motion Fi313 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) om

Stockholmsregionen behandlas olika frågor om den kommunala

beskattningen. Enligt motionärerna finns det utifrån

erfarenheterna från Stockholms läns landsting anledning att

ompröva den landstingskommunala beskattningsrätten. Den bör på

sikt upphöra.

Förslag om regionala löneskatter, bensinskatter,

arbetsplatsskatter och andra mot Stockholmsregionen

diskriminerande åtgärder måste enligt motionärerna med kraft

avvisas. Riksdagen bör därför besluta att ge regeringen till

känna att inga regionala konsumtions- och arbetsplatsskatter

skall införas. Vidare bör inriktningen beträffande de kommunala

skatterna vara en anpassning till europeisk normalnivå i både

kommuner, landsting och stat. Det kommunala skattestoppet skapar

möjligheter för att förbereda sådana skattesänkningar.

Utskottet delar inte vad som sägs i motionen om att Stockholms

läns landsting är ett exempel på planekonomi i vården som

havererat. Att ompröva den landstingskommunala

beskattningsrätten är inte aktuellt. Utskottet avvisar vidare

bestämt att Stockholmsområdet, såsom det hävdas i motionen,

utsätts för diskriminering genom orättfärdig beskattning. När

det gäller anpassningen av den kommunala beskattningen till

"europeisk normalnivå" vill utskottet hänvisa till vad som

tidigare anförts beträffande inriktningen av den kommunala

ekonomin. Utskottet avstyrker motion Fi313 (m) yrkandena 1, 2

och 4.

Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten

Enligt motion Fi320 av Lars Norberg (mp) bör den kommunala

beskattningsrätten utvidgas. Bl.a. bör enligt motionen

inkomstskatten helt överföras till kommunerna och dessa bör

också få rätt att ta ut skatt av samtliga arbetsgivare och rätt

att ta ut lokala drivmedelsskatter.

Utskottet vill hänvisa till vad som anfördes våren 1990 i

samband med att en motsvarande motion behandlades

(1989/90:FiU29). Utskottet uttalade då att den kommunala

skatterätten är av vital betydelse för den kommunala

självstyrelsen och en hörnsten i den svenska författningen.

Någon utvidgning av det slag som förordas i motionen är, sades

det, inte aktuell. Något nytt har inte framkommit sedan

utskottet förra året gjorde sitt ställningstagande i frågan.

Motion Fi320 (mp) yrkande 1 avstyrks därför.

Mervärdeskatt och kommunala entreprenader

I motion Fi504 av Lars Tobisson m.fl. (m) om åtgärder mot

offentliga monopol föreslås att reglerna om mervärdeskatt för

offentlig myndighet ändras så att den fria konkurrensen mellan

privat och offentlig verksamhet inte ändras. Det fr.o.m. den 1

juli 1991 gällande systemet att offentliga myndigheter ges

avdragsrätt för kostnader för mervärdeskatt löser enligt

motionärerna de flesta problemen. Det av regeringen föreslagna

statsbidraget vid upphandling av skattefria tjänster hos vissa

näringsidkare måste utformas så att den skattefria verksamheten

förblir konkurrensneutral även i det fall den bedrivs direkt mot

konsumenten.

Utskottet vill för sin del anföra följande. De nya reglerna

för mervärdeskatt för kommuner och landsting gäller fr.o.m. den

1 januari 1991. Avsikten med de genomförda förändringarna är att

mervärdeskatten inte längre skall utgöra något hinder mot

kommunala entreprenader. Kommuner och landsting får göra avdrag

för den mervärdeskatt som betalas för både varor och tjänster.

För sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning utgår dock

inte mervärdeskatt. För att mervärdebeskattningen inte skall

utgöra något hinder för kommunala entreprenader har ett

statsbidrag införts som utgår till kommuner och landsting som

anlitar entreprenörer inom dessa icke momsbelagda områden. Av

praktiska skäl har en viss schablonisering gjorts.

Enligt vad utskottet kan utläsa av motionen ligger det nyligen

införda systemet för mervärdeskatt i linje med vad motionärerna

anför. De effekter som påtalas i motionen bör enligt vad

utskottet erfarit vara av mindre praktisk betydelse. Det bör i

sammanhanget nämnas att erfarenheterna med det nya systemet

kommer att följas av konkurrenskommittén (C 1989:03) i dess

arbete med att se över konkurrensförhållandena inom den

kommunala sektorn. Enligt utskottets mening är därför ingen

ytterligare åtgärd för närvarande påkallad varför utskottet

avstyrker motion Fi504 (m) yrkande 5.

Övriga förslag i propositionen

I propositionen föreslås att bidraget till de kyrkliga

kommunerna med anledning av avskaffandet av den kyrkliga

garantibeskattningen m.m. upphör för tiden efter utgången av år

1990 samt att grundgarantin enligt 4 § lagen (1988:491) om

skatteutjämningsbidrag skall vara 100 % av medelskattekraften

i riket för de nybildade kommunerna Gnesta, Nyköping och

Trosa.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin

att riksdagen avslår motionerna

1990/91:Fi224 yrkande 15, 1990/91:Fi227 yrkande 4,

1990/91:Fi303 yrkande 1 och 1990/91:Fi309 yrkande 1,

res. 1 (m)

res. 2 (fp)

res. 3 (c)

res. 4 (v)

2. beträffande begränsningar i den kommunala

utdebiteringen

att riksdagen avslår motionerna

1990/91:Fi302, 1990/91:Fi303 yrkande 2,

1990/91:Fi309 yrkande 3 och 1990/91:Fi320 yrkande 2,

res. 5 (m, fp)

res. 6 (v, mp)

3. beträffande den kommunalekonomiska kommittén

att riksdagen avslår motionerna

1990/91:Fi305, 1990/91:Fi309 yrkande 2 och

1990/91:Fi310,

res. 7 (fp)

res. 8 (v)

4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn

att riksdagen avslår motionerna

1990/91:Fi224 yrkande 9, 1990/91:Fi303 yrkandena 3

och 8, 1990/91:Fi304, 1990/91:Fi316, 1990/91:Fi502 yrkande

6, 1990/91:Fi509 och 1990/91:Fi516 yrkande 2,

res. 9 (m)

res. 10 (fp)

res. 11 (v)

5. beträffande det kommunala skatteutjämningssystemet

att riksdagen avslår motionerna

1989/90:U510, 1990/91:Fi313 yrkande 3 och

1990/91:Fi317,

res. 12 (m)

res. 13 (c)

res. 14 (fp) - motiv.

6. beträffande extra skatteutjämningsbidrag

att riksdagen med avslag på motionerna

1990/91:Fi303 yrkande 9 och 1990/91:Fi308 bemyndigar

regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för år 1992 i

enlighet med vad som förordats i proposition 1990/91:100

bilaga9 punkt F1 yrkande 1,

res. 15 (m)

7. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till

kommunerna m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100

bilaga9 punkt F1 yrkande 2 till Skatteutjämningsbidrag

till kommunerna m.m. för budgetåret 1991/92 under sjunde

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 20698000000 kr.,

8. beträffande allmän skatteutjämningsavgift

att riksdagen med avslag på motionerna

1990/91:Fi303 yrkandena 4 och 6, 1990/91:Fi314

yrkande 2, 1990/91:Fi318 och 1990/91:Fi319 antar det i

proposition 1990/91:100 bilaga9 under litteraF framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om

skatteutjämningsavgift,

res. 16 (m)

res. 17 (c)

9. beträffande särskild skatteutjämningsavgift

att riksdagen med anledning av motion

1990/91:Fi314 yrkande 4 och med avslag på motionerna

1990/91:Fi303 yrkande 5 och 1990/91:Fi309 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 18 (m, fp)

res. 19 (c, mp)

10. beträffande avräkningsskatt

att riksdagen med avslag på motionerna

1990/91:Fi307, 1990/91:Fi309 yrkande 5,

1990/91:Fi314 yrkande 3 och 1990/91:Fi315 antar det i

proposition 1990/91:100 bilaga9 under litteraF framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1990:609) om

avräkningsskatt,

res. 20 (fp)

res. 21 (c)

11. beträffande kompensation för avskaffandet av kommunal

företagsbeskattning

att riksdagen med bifall till

proposition 1990/91:100 bilaga9 punkt F2

och med avslag på motion 1990/91:Fi303 yrkande 7 till

Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den

kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 under

sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 879172000

kr.,

res. 22 (m)

12. beträffande konsekvensanalyser i regeringens

propositioner m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi301,

res. 23 (m,fp,c,mp)

13. beträffande minskning av kostnader för kommunal

upplåning

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi306,

14. beträffande återförande av kommunal skatt

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi311,

15. beträffande kommunalskatterna m.m.

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi313 yrkandena

1, 2 och 4,

res. 24 (m)

res. 25 (fp) - motiv.

16. beträffande utvidgning av den kommunala

beskattningsrätten

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi320 yrkande 1,

res. 26 (mp)

17. beträffande mervärdeskatt och kommunala entreprenader

att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi504 yrkande 5,

res. 27 (m)

18. beträffande slopad kompensation för avskaffandet av

kommunal garantibeskattning m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100

bilaga9 litteraF i denna del beslutar att bidraget till de

kyrkliga kommunerna med anledning av avskaffandet av den

kommunala garantibeskattningen m.m. skall upphöra för tiden

efter utgången av år 1990,

19. beträffande grundgarantier till vissa nybildade

kommuner

att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100

bilaga9 litteraF i denna del beslutar att grundgarantin

enligt 4§ lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag skall

vara 100% av medelskattekraften i riket för de nybildade

kommunerna Gnesta, Nyköping och Trosa.

Stockholm den 18 april 1991

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland

Sundgren (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c),

Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s),

Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m),

Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl

Frick (mp), Marianne Carlström (s) och Ing-Britt Nygren (m).

Reservationer

Reservationer

1. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (allam)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet vill" och på s. 11 slutar med "yrkande 15"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del anföra följande.

Kommuner och landsting har en mycket stor betydelse för den

totala samhällsekonomin. Deras utgifter kommer 1991 enligt den

preliminära nationalbudgeten att uppgå till ca 360 miljarder

kronor, vilket motsvarar knappt 30 % av BNP. Notabelt är att

denna andel i år ökar med drygt en procentenhet jämfört med

1990. Orsaken är att de kommunala utgifterna fortsätter att

växa, medan den totala produktionen förutses minska.

Kommunsektorn svarar för nästan tre fjärdedelar av den

offentliga verksamheten (konsumtion och investeringar). Över en

fjärdedel, uppemot 80 miljarder kronor, av kommunernas inkomster

har formen av bidrag från staten och socialförsäkringssystemet.

De specialdestinerade statsbidragen uppgår till ca 57 miljarder

kronor.

Den kommunala konsumtionen har under åtskilliga år ökat

betydligt mer än vad som är förenligt med en balanserad

utveckling av samhällsekonomin. Detta påpekas också år efter år

i finansplanen. I den preliminära nationalbudgeten beräknas den

kommunala konsumtionen ha ökat med 1,5 % år 1990. I år förutses

ökningen bli 1 %. Den faktiska volymökningen brukar emellertid

överträffa prognoserna. Enligt utskottet finns det risk för att

den kommunala utgiftsexpansionen blir större än vad regeringen

förutser, om inga särskilda åtgärder vidtas.

Även om kostnadsökningarna i kommunsektorn, särskilt genom

1990 års löneavtal, dämpat volymutvecklingen kan utskottet

konstatera att kommuner och landsting disponerar över

utomordentligt stora reala resurser. Genom en effektivare

förvaltning och omprioriteringar skulle en god kommunal service

kunna ges inom en oförändrad totalram, realt sett. Den tidigare

så snabba expansionstakten ökar möjligheterna till en betydande

effektivisering av verksamheten.

Om de kommunala monopolen bryts, kan privata alternativ och

entreprenader bli regel snarare än undantag. Härigenom uppnås

ökad välfärd genom valfrihet för konsumenten och

effektivitetsvinster genom en friare konkurrens.

Den statliga styrningen av verksamheten måste enligt utskottet

minska markant. Endast därigenom går det att uppnå en verklig

decentralisering av besluten och därmed en anpassning till

lokala förhållanden. Kommunernas och landstingens verksamhet

skall styras av kommuninvånarnas olika intressen och behov. Det

kräver en flexibel organisation och ett regelsystem format

utifrån varje invånares krav på trygghet och rätt till

självbestämmande. Grundläggande service, såsom vård och omsorg,

skall garanteras utan att dess utformning för den skull skall

föreskrivas uppifrån. Kommunalt stöd skall ges på lika villkor

oavsett om kommunen själv eller någon annan bedriver

verksamheten. Friheten för kommunalt anställda att utöva sitt

yrke även utanför offentlig regi skall vara en självklarhet,

inte ett undantag.

Ett av de största problemen i den kommunala sektorn är enligt

utskottet den dåliga produktivitetsutvecklingen. Den har under

en följd av år varit negativ inom de dominerande sektorerna av

den kommunala verksamheten. Standarden på hälso- och sjukvården,

socialvården och undervisningen har kommit att drabbas av att en

så stor andel av verksamheten inom dessa viktiga områden har

varit inlåst i den offentliga sektorn. Det har lett till onödigt

stora kostnader samtidigt som det inneburit en kraftig

begränsning av medborgarnas valfrihet. Endast för hushåll med

mycket höga inkomster föreligger det i dagens läge någon

valfrihet, eftersom de kan utnyttja de privata alternativ som

helt finansieras utanför den offentliga sektorn.

Om produktivitetsminskningen upphörde och vändes till en

ökning skulle inom ramen för oförändrade kommunala utgifter

bättre service kunna erbjudas än den som nu kräver en real

kostnadsökning och trots detta leder till oförändrade resultat.

Den av utskottet förordade nolltillväxten, dvs. att de

sammanlagda kommunala utgifterna skall vara oförändrade i fast

penningvärde, låter sig alltså väl förenas med höga ambitioner

för sådan verksamhet som i dag främst ombesörjs av kommunerna --

förutsatt att bättre förutsättningar för effektivisering skapas

och tas till vara.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet motion Fi303

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi303

yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 15,

1990/91:Fi227 yrkande 4 och 1990/91:Fi309 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.10

börjar med "Utskottet vill" och på s.11 slutar med "yrkande

15" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för egen del anföra följande.

Kommuner och landsting svarar för drygt en femtedel av hela

den svenska ekonomin. Den ekonomiska utvecklingen i

kommunsektorn är därmed av stor betydelse för hela ekonomins

utveckling. Som en följd av socialdemokraternas misslyckande med

den ekonomiska politiken är inte bara Sveriges ekonomi i stark

obalans. Även ekonomin i kommuner och landsting är i stark

obalans.

Den kommunala sektorn har under flera år haft en besvärlig

ekonomisk situation. Kommunerna själva menar att detta i allt

väsentligt beror på att staten har minskat statsbidragen,

avskaffat den kommunala beskattningen av juridiska personer och

genomfört andra liknande besparingsåtgärder. Verkligheten är

emellertid betydligt mer komplicerad än så.

Under 1970-talet var den kommunala sektorns volymökning

ungefär 4 % per år. Många stora och för medborgarna viktiga

förbättringar genomfördes t.ex i fråga om barnomsorg,

gymnasieskola och sjukvård. En tillväxt av denna omfattning kom

emellertid i konflikt med andra angelägna anspråk på

användningen av de totala resurserna. Under 1980-talet har

riksdagen därför årligen uttalat att den kommunala volymökningen

måste begränsas till 1 %. I detta syfte har också begränsningar

genomförts i statsbidragen och skatteregler för kommunerna. Den

kommunala expansionen har trots detta varit ungefär dubbelt så

stor som det av riksdagen uttalade målet, eller drygt 2 % per

år. År 1990 beräknas ökningen ha varit något lägre, ca 1,5%.

Sedan 1985 har kommunsektorn haft ett negativt finansiellt

sparande. Vissa kommuner har påbörjat en större och mera

systematisk omprövning av verksamhets- och organisationsformer,

men det mesta återstår att göra. Enligt utskottet förtjänar det

att nämnas att erfarenheterna av gjorda förändringar nästan

enbart är positiva, inte minst vad avser effekterna på

kostnadsutvecklingen. I många fall är skälen till att inte mer

har kunnat göras att det finns statliga regler och

detaljbestämmelser som försvårar eller omöjliggör förändringar.

Enbart ungefär 10% av verksamheten sker t.ex. under

konkurrens.

Kommunernas ekonomi påverkas starkt av pris- och

löneökningstakten. Regeringens misslyckande med att dämpa

inflationen har därför varit en viktig bidragande faktor till de

uppkomna finansiella underskotten.

För att säkerställa inkomstskattesänkningen i skattereformen

beslutade riksdagen våren 1990 om ett kommunalt skattestopp

under åren 1991 och 1992. Många kommuner har reagerat på detta

med att i stället höja avgifter och taxor.

Den svenska samhällsekonomin är sedan en tid tillbaka i djup

obalans. En omläggning av den ekonomiska politiken i syfte att

dämpa inflationen och främja en bättre ekonomisk utveckling

under 1990-talet kommer med nödvändighet att påverka

kommunsektorn, om inte annat därför att denna svarar för drygt

20% av bruttonationalprodukten, dvs. mer än en femtedel av

hela ekonomin.

Regeringen upprepar sitt krav på att den kommunala expansionen

dämpas till högst 1%. I finansdepartementets bilaga 9 till

budgetpropositionen står det "mindre än 1%". Mot bakgrund av

de stora ekonomiska obalanserna i Sverige finner utskottet att

en volymökning på 1% inte är möjlig att förena med ett

återställande av ekonomisk balans. Regeringens ekonomiska

politik har lett till en situation där bruttonationalprodukten i

år väntas minska och nästa år öka mycket blygsamt eller inte

alls. Mot denna bakgrund anser utskottet att den kommunala

volymökningen måste begränsas till ca 0,5% under de närmaste

åren. Inom ramen för denna blygsamma ökning måste dessutom en

förskjutning ske från kommunal konsumtion till investeringar i

gator, vägar, vatten och avlopp, dvs. det infrastrukturnät vars

underhåll har eftersatts under flera år.

En begränsning av den kommunala ökningstakten till ca 0,5%

kommer att ställa stora krav på både förnyelse,

omstruktureringar och prioriteringar. Det är bara om

produktiviteten kan öka som medborgarnas berättigade krav kommer

att kunna tillgodoses, särskilt med hänsyn till väntade

förändringar i befolkningens åldersstruktur. Statsmakterna har

tidigare uttalat att till prioriterade områden bör höra

äldreomsorg, barnomsorg, sjukvård och skola. Sådana uttalanden

är enligt utskottets uppfattning alltför vaga och ger föga

vägledning i kommuners och landstings faktiska beslutssituation.

Även om denna allmänna prioritering fortfarande är giltig måste

omprövning och förnyelse ske också inom dessa prioriterade

områden.

Utskottet instämmer i vad som sägs i budgetpropositionen om

att staten inte bör lägga på kommunsektorn nya kostnadskrävande

uppgifter utan att samtidigt anvisa metoder att finansiera dem.

Utskottet vill samtidigt påpeka att det inte kommer att vara

möjligt att tillskjuta ytterligare statsbidrag, utan kommunerna

måste liksom andra sektorer vara beredda att medverka till den

nödvändiga saneringen av svensk ekonomi.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi309 (fp)

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala

ekonomin

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi309

yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 15,

1990/91:Fi227 yrkande 4 och 1990/91:Fi303 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet vill" och på s. 11 slutar med "yrkande 15"

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den kommunala konsumtionen under det

senaste decenniet vuxit med en genomsnittlig årstakt på ca 2 %,

dvs. väsentligt mera än den takt som riksdagen uttalat sig för.

Ökningstakten har till stor del orsakats av statliga direktiv

och pålagor, exempelvis inom omsorgs- och tillsynsverksamheten.

Regeringen föreslår nu i budgetpropositionen ett uttalande om

att den kommunala sektorns volymtillväxt måste begränsas till

högst 1 % per år. Det nödvändiggör, enligt föredraganden,

rationaliseringar och omprövningar i befintlig verksamhet.

För att åstadkomma en verklig förnyelse måste kommunerna

enligt utskottet känna det egna ansvaret, inte minst gentemot

kommuninnevånarna, vilket försvåras av det kommunala

skattestoppet. En verklig förnyelse av verksamheten är dessutom

svår att genomföra under en mycket ansträngd ekonomi. För att

åstadkomma förnyelse måste medelsanvändningen bli friare genom

att statsbidragen görs mer generella och merparten förs över

till skatteutjämningssystemet.

Den kommunala sektorns ekonomi är mycket svag. Under år 1990

beräknas den kommunala sektorns utgifter bli 20 miljarder kronor

större än inkomsterna. I många kommuner och landsting är

rörelsekapitalet förbrukat. De tvingas låna till

driftskostnader. Samtidigt har den försämrade ekonomin medfört

att kommunernas upplåning fördyrats.

Den ekonomiska situationen har ytterligare försvagats av den

socialdemokratiska regeringen. Kommunsektorn har under

1980-talet påförts nya uppgifter motsvarande 5 kr. i

skattehöjning. Under samma tid har kommunalskatterna höjts med

drygt 1,70 kr.

Enligt utskottets uppfattning måste offentlig och privat

konsumtion hållas tillbaka för att skapa utrymme för

investeringar. Utskottet kan därför under vissa förutsättningar

acceptera det mål, högst 1 % volymtillväxt per år, som

regeringen anger. Förutsättningarna måste bl.a. vara att den

kommunala sektorn inte åläggs nya uppgifter utan att godtagbar

finansiering kan anvisas från statens sida. Vidare måste den

kommunala självstyrelsen respekteras. Med det anförda tillstyrks

motion Fi227 (c) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi227

yrkande 4 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 15,

1990/91:Fi303 yrkande 1 och 1990/91:Fi309 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet vill" och på s. 11 slutar med "yrkande 15"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

I budgetpropositionen anges att kommuner och landsting

framöver måste inrikta sig på att klara sin verksamhet med en

volymtillväxt som är mindre än 1% per år. Enligt utskottets

mening måste denna tillväxttakt anses som otillräcklig mot

bakgrund av de stora förbättringar av verksamheten som är

nödvändiga.

I den kommunala sektorn utförs flera av samhällets viktigaste

uppgifter såsom vård, omsorg, skola och kultur. Resurser krävs

på flera plan, både när det gäller ökade insatser för att klara

människors behov inom dessa områden och när det gäller de

anställdas förhållanden, arbetsmiljö, arbetstid och lön.

Problemen inom den offentliga sektorn är till icke oväsentlig

del ett resultat av mer än ett decennium av besparingspolitik

gentemot sektorn. Saneringen av statens budget och skyddandet av

de stora vinsterna inom näringslivet och finanssektorn har fått

gå före en behövlig utbyggnad/upprustning av den offentliga

sektorns socialt och samhällsekonomiskt viktiga delar. Den

offentliga sektorn har inte utvecklats i takt med kraven på

densamma.

Utskottet vill understryka att krav måste ställas på en

effektiv och ändamålsenlig offentlig sektor. Men

effektiviseringar räcker inte. Det behövs mer resurser.

Drastiska åtgärder behövs för att sanera kommunernas och

landstingens finanser, minska deras lån etc. Utan extra resurser

förvärras krisen inom flera kommunala verksamhetsområden --

tjänster som berör människors vardag på ett fundamentalt sätt

såsom barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård.

På kort sikt måste därför extraordinära åtgärder vidtas.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fi224 yrkande 15

att år 1991 tillföra 5 miljarder kronor till kommuner och

landsting för sanering av deras ekonomi.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi224

yrkande 15 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi227 yrkande 4,

1990/91:Fi303 yrkande 1 och 1990/91:Fi309 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Begränsningar i den kommunala utdebiteringen (mom.2)

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars

De Geer (fp) och Ing-Britt Nygren (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Centerpartiet kräver" och slutar med "yrkande 2"

bort ha följande lydelse:

Den kommunala konsumtionstillväxten ligger fortfarande enligt

utskottets uppfattning på en alltför hög nivå. Med hänsyn

därtill är det bra att ett kommunalt skattestopp införts. Det är

emellertid inte acceptabelt att skattestoppet skall gälla endast

under åren 1991 och 1992. Förbudet mot kommunalskattehöjningar

bör förlängas i första hand t.o.m. år 1993. Utskottet vill med

det anförda tillstyrka motion Fi303 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande begränsningar i den kommunala

utdebiteringen

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Fi303 yrkande 2 och 1990/91:Fi309 yrkande 3 samt med

avslag på motionerna 1990/91:Fi302 och 1990/91:Fi320 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Begränsningar i den kommunala utdebiteringen (mom.2)

Lars-Ove Hagberg (v) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Regeringen anger" och slutar med "yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar för sin del att kommunernas och

landstingens rätt att sig själva beskatta är en utomordentligt

viktig princip. De kommunala tjänsterna har stor betydelse för

medborgarna. Behovet av barnomsorg, äldreomsorg, vård,

transporter m.m. måste kunna tillgodoses på ett

tillfredsställande sätt. Enligt utskottet fordrar flexibiliteten

i ekonomin att man vid omläggningar av kommuners och landstings

aktiviteter kan variera beskattningsuttaget. Utskottet anser

därför att det kommunala skattestoppet omedelbart skall hävas

och tillstyrker motionerna Fi302 och Fi320 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande begränsningar i den kommunala

utdebiteringen

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Fi302 och 1990/91:Fi320 yrkande 2 samt med avslag på

motionerna 1990/91:Fi303 yrkande 2 och 1990/91:Fi309 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Den kommunalekonomiska kommittén (mom.3)

Anne Wibble och Lars de Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "I kommitténs uppdrag" och slutar med "Fi309 yrkande

2" bort ha följande lydelse:

I kommitténs uppdrag ingår att kartlägga och pröva samtliga

statsbidrag i syfte att så långt som möjligt fördela de statliga

transfereringarna efter generella principer. Den statliga

styrningen av verksamhetsformen sker oftast direkt eller

indirekt via statsbidragssystemet. Det är därför enligt

utskottets uppfattning mycket väsentligt att dessa bestämmelser

förändras så att kommunerna stimuleras till alternativa

verksamhetsformer och aktivt anbudsförfarande framför allt inom

områdena vård, omsorg och utbildning. Utskottet tillstyrker

därför att kommittén ges tilläggsdirektiv med innebörd att

stimulera uppkomsten av enskilda alternativ.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande den kommunalekonomiska kommittén

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi309

yrkande 2 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi305 och

1990/91:Fi310 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Den kommunalekonomiska kommittén (mom.3)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är betydelsefullt att få till stånd en

kartläggning och analys av förutsättningarna för en ny företags-

eller fastighetsskatt. Utskottet vill i sammanhanget peka på att

kommunerna blivit av med sin beskattningsrätt både vad gäller

juridiska personer och vad gäller schablontaxeringen m.m. av

fastigheter. Samtidigt får kommunerna svara för stora kostnader

för näringslivet när det gäller teknisk försörjning och

miljöproblem. Även en översyn av hur nuvarande

skattelagstiftning verkar för kommuner med stort antal

fritidshus är enligt utskottet angelägen. Utskottet tillstyrker

därför motion Fi305.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande den kommunalekonomiska kommittén

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi305 och med

avslag på motionerna 1990/91:Fi309 yrkande 2 och 1990/91:Fi310

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet vill" och på s. 16 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare anfört måste den statliga styrningen av

kommuner och landsting radikalt minskas. Många

specialdestinerade statsbidrag har en snedvridande effekt och

motverkar dessutom effekten av skatteutjämningsbidragen.

Kommuner lockas av bidragsbestämmelser att välja för dem genom

bidragen gynnsammare men samhällsekonomiskt dyrare

verksamhetsformer. Exempelvis leder de högre statsbidragen till

att många kommuner satsar mer på utbyggnad av daghem i stället

för familjedaghem. De senare är för samhället totalt sett en

billigare och smidigare verksamhetsform.

Utskottet noterar att regeringen nu förefaller acceptera våra

förslag om att slå samman specialdestinerade statsbidrag till

ett allmänt bidrag. Efter alltför lång tidsutdräkt tillsattes

under förra året den kommunalekonomiska kommittén, som har i

uppdrag att presentera förslag till nytt statsbidragssystem. Det

framtida systemet skall, enligt direktiven, vara mer generellt

än det nu gällande.

Redan nästa år bör flertalet specialdestinerade statsbidrag

till kommuner och landsting omvandlas till ett allmänt kommunalt

bidrag, som fördelas mellan kommunerna på ett med de

specialdestinerade statsbidragen ekonomiskt likvärdigt sätt.

Neddragningar av det statliga stödet till kommuner och landsting

kan sedan ske över detta allmänna bidrag. Samtidigt skall

bestämmelser och detaljregleringar kopplade till statsbidragen

avvecklas. Kommunerna kan på så sätt utan hinder av statliga

bidragsvillkor bestämma om uppläggning, inriktning och

omfattning av skilda verksamheter, så att dessa blir utformade

på det sätt som bäst passar den enskilda kommunen och dess

invånare.

Regeringen förutsätts lägga fram sitt förslag i sådan tid att

kommunerna redan 1991 får största möjliga frihet att disponera

över de nu specialdestinerade medlen. Detta ökar kommunernas

möjligheter att tillgodose kommuninvånarnas behov och önskemål.

Av budgettekniska skäl föreslås för budgetåret 1991/92 ingen

minskning av de specialdestinerade statsbidrag som kan bli

aktuella att ingå i det allmänna bidraget, trots att utskottet

nedan föreslår att såväl skatteutjämningsavgiften som den

särskilda skatteutjämningsavgiften skall avskaffas fr.o.m. 1992,

vilket förutses kompenseras genom motsvarande neddragning av det

allmänna bidraget. Regeringen bör i stället--som en teknisk

övergångslösning för detta budgetår--innehålla motsvarande

summa av de andra medel som skall överföras till kommunerna.

Detta bör göras så att för resp. kommun dras i princip av en

summa som är proportionell i förhållande till summan av utgående

specialdestinerade statsbidrag.

Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka

motionerna Fi303 yrkandena 3 och 8, Fi316, Fi509 och Fi516

yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Fi303 yrkandena 3 och 8, 1990/91:Fi316, 1990/91:Fi509

och 1990/91:Fi516 yrkande 2 samt med avslag på motionerna

1990/91:Fi224 yrkande 9, 1990/91:Fi304 och 1990/91:Fi502 yrkande

6 som sin mening ger regeringen till känna att

10100000000kr. som en teknisk övergångslösning skall

innehållas av de medel staten år 1992 överför till kommunerna

eller, för det fall moderata samlingspartiets förslag om sänkta

arbetsgivaravgifter inte vinner riksdagens bifall,

6100000000kr.,

10. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "I motionerna Fi502" och på s.16 slutar med

"yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att ungefär en fjärdedel av

kommunsektorns inkomster består av statsbidrag, och merparten av

dessa är specialdestinerade för särskilda ändamål. De är därför

förknippade med villkor av skilda slag. Systemet med statsbidrag

måste förändras så att graden av specialdestinering kraftigt

minskar. Ibland kan det finnas skäl att utforma ett statsbidrag

så att viss verksamhet inledningsvis uppmuntras, t.ex.

stimulansbidraget för gruppboende. Det bör då utformas som ett

tillfälligt bidrag, inte som ett permanent driftstillskott. Det

kan också i speciella fall finnas skäl för statliga bidrag till

kommuner som bedriver viss verksamhet av nationell karaktär.

Sammantaget bör dock kommunerna i mycket högre utsträckning än

för närvarande få bestämma själva över hur statsbidragen skall

användas.

Hösten 1990 togs ett litet steg i rätt riktning när det gäller

att möjliggöra alternativ inom barnomsorgen. Även med de nya

reglerna står emellertid fortfarande vissa alternativ utan

statsbidrag. Den bestämmelse i statsbidragsförordningen för

barnomsorg som kommit att kallas Lex Pysslingen, som säger att

barnomsorg som bedrivs i "uppenbart vinstsyfte" inte skall få

statsbidrag måste avskaffas. Statsbidrag bör därför enligt

utskottet utgå till all barnomsorg som uppfyller grundläggande

kvalitetskrav.

Utskottet vill också peka på att stasbidragsbestämmelserna bör

ändras så att ökad konkurrens, entreprenadlösningar och ökade

möjligheter till alternativa finansieringsformer stimuleras.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi502 yrkande

6 och Fi509.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Fi502 yrkande 6 och 1990/91:Fi509 samt med avslag på

motionerna 1990/91:Fi224 yrkande 9, 1990/91:Fi303 yrkandena 3

och 8, 1990/91:Fi304, 1990/91:Fi316 och 1990/91:Fi516 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4)

Lars-Ove Hagberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet vill" och på s. 16 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i sammanhanget kraftigt understryka att

statsbidragen till kommunerna även i fortsättningen skall utgå

som riktade sektorsbidrag. Två avgörande skäl ligger bakom denna

ståndpunkt.

För det första har dessa bidrag en viktig funktion genom att

de stimulerar utbyggandet av viktiga och av samhället

prioriterade sociala tjänster. Statsbidragen skall således inte

bara ses som en allmän inkomstförstärkning åt kommunerna. Det

andra huvudskälet är att sektorsbidrag underlättar för staten

att utvärdera om bidragen fått den effekt som var avsedd. Med

det anförda tillstyrker utskottet motion Fi224 yrkande 9.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande statsbidragen till kommunsektorn

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi224

yrkande 9 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi303 yrkandena 3

och 8, 1990/91:Fi304, 1990/91:Fi316, 1990/91:Fi502 yrkande 6,

1990/91:Fi509 och 1990/91:Fi516 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "och

1989/90:U510" bort ha följande lydelse:

Den kommunala skattesatsen skall vara ett uttryck för den

kommunala självstyrelsen och spegla den avvägning mellan

offentlig och enskild verksamhet som kommunens befolkning

väljer.

För att ge möjlighet till en god kommunal verksamhet över hela

landet och ge alla kommuner rättvisa grundförutsättningar krävs

ett väl fungerande kommunalt skatteutjämningssystem. Detta skall

utjämna de yttre förutsättningarna som kommunerna själva inte

kan påverka i nämnvärd utsträckning. Det gäller i första hand

kommunens skatteunderlag, befolkningssammansättning och

kostnadsläge men däremot inte kostnadsskillnader orsakade av

olika standardval för verksamheten eller misshushållning med de

kommunala resurserna.

Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget

för den skattefinansierade delen av den kommunala verksamheten.

Rundgång av bidrag och avgifter mellan stat och kommun måste

undvikas.

Skatteutjämningssystemet har hittills stimulerat till

skattehöjningar, vilket pressat upp de kommunala skattesatserna.

Utskottet förordar i stället ett system för skatteutjämning som

mer generellt gynnar skattesänkningar och minskad volymtillväxt.

Med hänvisning till vad utskottet här sagt om inriktningen av

skatteutjämningssystemet tillstyrks motionerna Fi313 yrkande 3

och 1989/90:U510.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande det kommunala skatteutjämningssystemet

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Fi313 yrkande 3 och 1989/90:U510 samt med avslag på

motion 1990/91:Fi317 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

13. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "motion Fi317"

bort ha följande lydelse:

Som utskottet ser det är det mycket betydelsefullt att en

översyn nu sker av statsbidragen till kommunsektorn. Den

parlamentariska kommitté som nu arbetar har fått relativt

omfattande direktiv. Enligt utskottets mening är det emellertid

viktigt att det som anförs i motion Fi317 kommer att övervägas

inom kommittén. Utskottet anser därför att ett tillkännagivande

till regeringen är väl motiverat. Motion Fi317 tillstyrks därför

av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande det kommunala skatteutjämningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi317

och med avslag på motionerna 1990/91:Fi313 yrkande 3 och

1989/90:U510 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5,

motiveringen)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av

utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "När det" och slutar

med "i Stockholm" bort utgå.

15. Extra skatteutjämningsbidrag (mom.6)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Det som" och slutar med "motion Fi308" bort ha

följande lydelse:

Som utskottet tidigare framhållit skall

skatteutjämningsbidraget inte stimulera till skattehöjningar.

Utskottet vill därför förorda ett system där

skatteutjämningsbidraget beräknas utifrån en enhetlig

skattesats. För att stimulera kommunerna att sänka skatterna bör

kommuner med särskilt hög utdebitering, över 17 kr., redan nu få

extra skatteutjämningsbidrag om de sänker utdebiteringen.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till ett sådant

extra bidrag. Detta extra skatteutjämningsbidrag skall utbetalas

med 50 % av skattesänkningen ner till 17 kr. det år

skattesänkningen genomförs. Därigenom ger skatteutjämningen ett

incitament för lägre skattesatser och minskade

utdebiteringsskillnader mellan olika kommuner.

Utskottet tillstyrker motion Fi303 yrkande 9 om bemyndigande

för regeringen att utge kompensation för år 1992 i form av extra

skatteutjämningsbidrag. Kompensationen skall parera

intäktsminskningar till följd av grundavdrag för barn och

slopande av kompensationen för avskaffandet av den kommunala

företagsbeskattningen. Förändringarna bör träda i kraft den 1

januari 1992.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande extra skatteutjämningsbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi303

yrkande 9 och med avslag på motion 1990/91:Fi308 samt med

anledning av vad som anförs i proposition 1990/91:100 bilaga 9

punkt F 1 yrkande 1 bemyndigar regeringen att utge kompensation

till kommuner och landsting för år 1992 i form av extra

skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad utskottet anfört,

16. Allmän skatteutjämningsavgift (mom.8)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Av landets" och på s. 20 slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget

för den skattefinansierade delen av den kommunala verksamheten.

Rundgång av bidrag och avgifter mellan stat och kommun måste på

sikt helt elimineras. Därför skall inte några statliga avgifter

på skatteunderlaget förekomma. Ett system där kommunerna betalar

in skattepengar till staten, som i sin tur betalar tillbaka dem

i form av riktade bidrag, är inte bara opraktiskt utan leder

också till fördyringar och urgröpning av den kommunala

självstyrelsen. Skatteutjämningsavgiften bör därför avvecklas i

sin helhet.

Till följd av den tvååriga eftersläpningen av

skatteintäkternas utbetalning till kommunerna kommer ökningen av

kommunsektorns intäkter att vara särskilt stor år 1992. Enligt

utskottets mening bör det utrymme som skapas på detta sätt komma

kommuninvånarna till del genom sänkt kommunalskatt. Kommuner som

föredrar att inte sänka skatten får betala in motsvarande belopp

till staten i skatteavgift. Utskottet tillstyrker med det

anförda motionerna Fi303 yrkandena 4 och 6 samt Fi318.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande allmän skatteutjämningsavgift

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Fi303 yrkandena 4 och 6 samt 1990/91:Fi318 och med

avslag på motionerna 1990/91:Fi314 yrkande 2 och 1990/91:Fi319

avslår det i proposition 1990/91:100 bilaga 9 under littera F

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om

skatteutjämningsavgift,

17. Allmän skatteutjämningsavgift (mom.8)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "I motion Fi318" och slutar med "av utskottet" bort

ha följande lydelse:

Regeringen föreslår en likviditetsindragning år 1992 genom en

tillfällig höjning av skatteutjämningsavgiften med 25 öre.

Motivet för indragningen anges vara målsättningen att utjämna

den kommunala inkomstutvecklingen. Enligt utskottets mening är

den föreslagna indragningen dels ett exempel på felaktig

budgetteknik, dels ett angrepp på den kommunala självstyrelsen.

Enligt utskottets mening är huvudskälet för indragningen att

balansera ett budgetunderskott med lånade pengar. Utskottet vill

också peka på vad som anförs i motion Fi319 (c) om effekterna av

den föreslagna avgiftshöjningen för Stockholms läns landsting.

Med det anförda vill utskottet tillstyrka motionerna Fi314

yrkande 2 och Fi319.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande allmän skatteutjämningsavgift

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Fi314 yrkande 2 och 1990/91:Fi319 och med avslag på

motionerna 1990/91:Fi303 yrkandena 4 och 6 och 1990/91:Fi318

avslår det i proposition 1990/91:100 bilaga 9 under littera F

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om

skatteutjämningsavgift,

18. Särskild skatteutjämningsavgift (mom.9)

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars

De Geer (fp) och Ing-Britt Nygren (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet anser" och på s. 22 slutar med "till

känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna

Fi303 (m) och Fi309 (fp) att den särskilda

skatteutjämningsavgiften bör avvecklas. Det är inte rimligt att

kommuner som bedriver en effektiv och mindre kostnadskrävande

verksamhet skall bestraffas av staten. Den särskilda

skatteutjämningsavgiften, den s.k. Robin Hood-skatten, innebär

att många kommuner påförs en progressiv avgift. Det är

emellertid kommunens invånare och skattebetalare, inte kommunen,

som betalar den särskilda skatteutjämningsavgiften. Invånare med

låga inkomster i kommuner som drabbas av Robin Hood-skatten kan

därigenom få betala utgifterna för invånare med höga inkomster i

andra kommuner. I Robin Hood-kommuner är det staten och inte

kommunen som fastställer kommunalskattenivån. Detta strider mot

den kommunala självstyrelsen. I några kommuner med hög egen

skattekraft och låg utdebitering får kommunerna på marginalen

betala in mer i skatteutjämningsavgifter än man får in i

kommunalskatt. Utskottet vill bestämt avvisa ett system med

sådana oacceptabla konsekvenser.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi303 yrkande

5 och Fi309 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande särskild skatteutjämningsavgift

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Fi303 yrkande 5 och 1990/91:Fi309 yrkande 4 samt med

avslag på motion 1990/91:Fi314 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Särskild skatteutjämningsavgift (mom.9)

Gunnar Björk (c), Ivar Franzén (c) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "I motion Fi314 (c)" och på s. 22 slutar med "till

känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill uppmärksamma vissa effekter av systemet med

särskilda skatteutjämningsavgifter i kombination med ett lagfäst

kommunalt skattestopp. I några kommuner med hög egen skattekraft

och låg utdebitering får kommunerna på marginalen betala in mer

i skatteutjämningavgifter än man får in i kommunalskatt vid

nuvarande nivå. Samtidigt kan man inte kompensera sig för denna

marginaleffekt genom att höja utdebiteringen. Utskottet finner

detta förhållande vara helt oacceptabelt. Regeringen bör därför

skyndsamt lägga fram förslag till modifieringar. Förändringar

bör genomföras senast fr.o.m. den 1 januari 1992. Utskottet

yrkar bifall till motion Fi314 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande särskild skatteutjämningsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi314

yrkande 4 och med avslag på motionerna 1990/91:Fi303 yrkande 5

och 1990/91:Fi309 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

20. Avräkningsskatt (mom.10)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Enligt utskottets" och på s. 23 slutar med "Fi315

(c)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av grundläggande betydelse att

avräkningsförfarandet så långt möjligt är kostnadsneutralt

mellan staten och kommunsektorn och att effekterna för de

enskilda kommunerna upplevs som rimliga. Det ingår i

kommunalekonomiska kommitténs uppgifter att belysa och analysera

effekterna av skattereformen i samband med att ett nytt

transfereringssystem utarbetas. Om kommittén skulle komma att

föreslå någon annan form för neutralisering mellan stat och

kommun måste enligt utskottets mening även ett sådant system ta

hänsyn till att de dynamiska effekterna också kommer kommunerna

till del. Tilläggsdirektiv bör därför ges kommittén angående

kommunsektorn och de dynamiska effekterna fr.o.m. år 1994.

Utskottet tillstyrker därför motion Fi309 yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande avräkningsskatt

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi309

yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1990/91:Fi307,

1990/91:Fi314 yrkande 3 och 1990/91:Fi315 antar det i

proposition 1990/91:100 bilaga 9 under littera F framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1990:609) om

avräkningsskatt,

21. Avräkningsskatt (mom.10)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Enligt utskottets" och på s. 23 slutar med "Fi315

(c)" bort ha följande lydelse:

Vid den nu genomförda omläggningen av skattesystemet var en av

de viktigaste förutsättningarna att de ekonomiska effekterna

skall vara neutrala när det gäller utfallet mellan å ena sidan

staten och å andra sida kommuner och landsting. Ett system med

s.k. avräkningsskatt har därför konstruerats. Skattens nivå har

fastställts i överläggningar mellan parterna.

Avräkningsskatten är av generell karaktär, dvs. den drabbar

alla kommuner lika. Däremot blir utfallet av skatteomläggningens

effekter väsentligt olika mellan olika kommuner. Det finns

alltså ett klart behov att också indragningen blir

differentierad. Den varaktigt bästa lösningen vore att reglera

detta via det nya skatteutjämningssystemet. Detta låter sig dock

inte göra av tidsskäl. Inom den tidsram som kommunalekonomiska

kommittén förfogar över hinner inte tillräckliga erfarenheter

vinnas. Det är också viktigt att kommittén fullföljer sitt

arbete inom den tänkta tidsramen. Utskottet förordar därför att

en särskild utredare tillkallas med uppgift att analysera och

lägga fram förslag till en differentierad form av

avräkningsskatt. Utskottet tillstyrker med det anförda

motionerna Fi307, Fi314 yrkande 3 och Fi315 och avstyrker

propositionen i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande avräkningsskatt

att riksdagen med bifall till motionerna

1990/91:Fi307, 1990/91:Fi314 yrkande 3 och 1990/91:Fi315 samt

med avslag på motion 1990/91:Fi309 yrkande 5 avslår det i

proposition 1990/91:100 bilaga 9 under littera F framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1990:609) om

avräkningsskatt och som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

22. Kompensation för avskaffandet av kommunal

företagsbeskattning (mom.11)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "879 172 000 kr."

bort ha följande lydelse:

Då den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer

upphörde var ett av skälen att nå en ökad enkelhet i

beskattningen. Den fulla kompensationen som från början infördes

för att täcka inkomstbortfallet har redan reducerats i flera

steg. Nu bör bidraget helt upphöra. Rundgången av bidrag och

avgifter mellan stat och kommun måste undvikas så långt möjligt.

Det av moderata samlingspartiet föreslagna systemet, där

kommunerna får behålla mer av sitt eget skatteunderlag, ger

bättre förutsättningar för kommunerna att fullgöra sina

uppgifter.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag

i berörd del och tillstyrker motion Fi303 yrkande 7, vilket

innebär att kompensationen för den slopade kommunala

företagsbeskattningen upphör vid årsskiftet.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande kompensation för avskaffandet av kommunal

företagsbeskattning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi303

yrkande 7 och med avslag på proposition 1990/91:100 bilaga 9

punkt F 2 till Bidrag till kommunerna med anledning av

avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för

budgetåret 1991/92 under sjunde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 439 586 000 kr.,

23. Konsekvensanalyser i regeringens propositioner m.m.

(mom.12)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip

Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Carl Frick

(mp) och Ing-Britt Nygren (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet har" och på s. 24 slutar med "motion Fi301

(m)" bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid tidigare tillfällen framfört krav på

konkreta konsekvensanalyser av de kostnadsövervältringar som

sker på kommunerna. Trots detta fortsätter förslag att

föreläggas riksdagen utan att de ekonomiska konsekvenserna

redovisas.

Enligt utskottets mening är det högst rimligt att regeringen

bättre försöker leva upp till de krav som regeringen själv

ställer på de statliga myndigheterna i den s.k.

begränsningsförordningen när det gäller konsekvensberäkningar av

dessas regelgivning m.m. Det är också angeläget att de allmänna

direktiven till kommittéer och särskilda utredare (dir. 1984:5)

efterlevs bättre.

Utskottet instämmer därför i de synpunkter som framförs i

motion Fi301. Vad utskottet anfört om behovet av

kostnadsanalyser och konsekvensbeskrivningar i regeringens

propositioner inom för kommunsektorn vitala områden bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande konsekvensanalyser i regeringens

propositioner m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi301

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Kommunalskatterna m.m. (mom.15)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "2 och 4" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill för sin del anföra följande. I motion Fi313

pekar motionärerna på ett antal för Stockholmsregionen viktiga

förhållanden. Stockholm behöver tillväxt, sänkta skatter och

större investeringar. Det är av största betydelse inte endast

för Stockholmsområdet utan också för landet i sin helhet. I

sammanhanget kan det vara av intresse vad storstadsutredningen

anfört: "Åtgärder i syfte att begränsa den ekonomiska

aktiviteten i Stockholmsområdet kan i värsta fall få negativa

konsekvenser för våra möjligheter som industrination att följa

med i den internationella ekonomiska utvecklingen."

(SOU1990:36)

Mot bakgrund av det anförda menar utskottet att inriktningen

av politiken bör vara att på sikt få ner kommunalskattenivån

till en ur ett europeiskt perspektiv mera rimlig nivå. I det

sammanhanget bör även den landstingskommunala beskattningsrätten

övervägas. Utskottet tillstyrker motion Fi313 yrkandena 1, 2 och

4.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande kommunalskatterna m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi313

yrkandena 1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

25. Kommunalskatterna m.m. (mom.15, motiveringen)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av

utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet delar"

och slutar med "2 och 4" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar i väsentliga avseenden vad som i motion Fi313

sägs om regionala löneskatter, arbetsplatsskatter och andra

liknande åtgärder i syfte att begränsa den ekonomiska

aktiviteten i Stockholmsområdet. Enligt utskottets uppfattning

kan sådana åtgärder få negativa effekter för såväl regionen som

för landet i dess helhet. Utskottet anser också att

skattetrycket successivt bör sänkas. Det nyligen fattade

principbeslutet om en sänkning av utdebiteringen i Stockholms

kommun är ett steg i rätt riktning. Motionärerna framför dock

även vissa förslag som utskottet tar avstånd ifrån, t.ex.

avskaffande av landstingsskatten. Utskottet avstyrker därför

motion Fi313 (m) yrkandena 1, 2 och 4.

26. Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten (mom.16)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks därför"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kommunerna måste få utvidgad

beskattningsrätt. Som skäl kan bl.a. anges att kommunerna blivit

av med sin beskattningsrätt både vad gäller juridiska personer

och vad gäller schablontaxeringen m.m. av fastigheter.

Samtidigt har kommunerna stora kostnader för de miljöproblem som

industrierna förorsakar. Utskottet anser mot bakgrund av det

anförda att en översyn bör göras av den kommunala

beskattningsrätten och tillstyrker därför motion Fi320 yrkande

1.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande utvidgning av den kommunala

beskattningsrätten

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi320

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

27. Mervärdeskatt och kommunala entreprenader (mom.17)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Ing-Britt Nygren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som

börjar med "Enligt vad" och slutar med "yrkande 5" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att de förhållanden som tas upp i motion Fi504

bör övervägas ytterligare. Det är angeläget att så långt som det

är praktiskt möjligt åstadkomma konkurrensneutralitet mellan

privat och offentlig verksamhet. Statsbidraget måste utformas på

ett sätt som gör detta möjligt. Regeringen bör därför återkomma

med förslag i denna fråga som skapar den konkurrensneutralitet

som utskottet här efterlyser. Vad utskottet anfört bör av

riksdagen ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker

motion Fi504 yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande mervärdeskatt och kommunala entreprenader

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi504

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilt yttrande

Extra skatteutjämningsbidrag (mom.6)

Carl Frick (mp) anför:

I likhet med vad som anförs i motion Fi308 anser miljöpartiet

de gröna att de kustkommuner som berörs av nedsmutsningen från

Nordsjön skall erhålla hjälp. Städningen av stränderna medför

ofta stora kostnader och flertalet berörda kommuner är små och

ekonomiskt svaga. Dessa förhållanden bör därför noggrant

övervägas i samband med ansökningar om extra

skatteutjämningsbidrag. Miljöpartiet de gröna vill i

sammanhanget också understryka att de problem som på detta sätt

drabbar lokalsamhället knappast alls kan påverkas på kommunal

nivå. Det borde därför vara en nationell angelägenhet att hjälpa

de aktuella kommunerna.

Propositionens lagförslag

Bilaga

1Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift

2Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt

Innehåll

Sammanfattning1

Inledning2

Propositionens förslag 2

Motionsyrkandena3

Utskottet8

Inriktningen av den kommunala ekonomin8

Begränsningar i den kommunala utdebiteringen11

Den kommunalekonomiska kommittén12

Statsbidragen till kommunsektorn13

Det kommunala skatteutjämningssystemet16

Extra skatteutjämningsbidrag17

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.18

Allmän skatteutjämningsavgift18

Särskild skatteutjämningsavgift20

Avräkningsskatt22

Kompensation för avskaffandet av kommunal

företagsbeskattning23

Övriga kommunalekonomiska frågor23

Konsekvensanalyser i regeringens propositioner m.m.23

Minskning av kostnader för kommunal upplåning24

Återförande av kommunal skatt24

Kommunalskatterna m.m.25

Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten25

Mervärdeskatt och kommunala entreprenader25

Övriga förslag i propositionen26

Hemställan26

Reservationer

1. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1) (m)30

2. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1) (fp)31

3. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1) (c)33

4. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom.1) (v)34

5. Begränsningar i den kommunala utdebiteringen (mom.2)

(m,fp)35

6. Begränsningar i den kommunala utdebiteringen (mom.2)

(v,mp)36

7. Den kommunalekonomiska kommittén (mom.3) (fp)36

8. Den kommunalekonomiska kommittén (mom.3) (v)37

9. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4) (m)37

10. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4) (fp)39

11. Statsbidragen till kommunsektorn (mom.4) (v)39

12. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5) (m)40

13. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5) (c)41

14. Det kommunala skatteutjämningssystemet (mom.5,

motiveringen) (fp)41

15. Extra skatteutjämningsbidrag (mom.6) (m)41

16. Allmän skatteutjämningsavgift (mom.8) (m)42

17. Allmän skatteutjämningsavgift (mom.8) (c)43

18. Särskild skatteutjämningsavgift (mom.9) (m,fp)43

19. Särskild skatteutjämningsavgift (mom.9) (c,mp)44

20. Avräkningsskatt (mom.10) (fp)44

21. Avräkningsskatt (mom.10) (c)45

22. Kompensation för avskaffandet av kommunal

företagsbeskattning (mom.11) (m)46

23. Konsekvensanalyser i regeringens propositioner m.m.

(mom.12) (m,fp,c,mp)46

24. Kommunalskatterna m.m. (mom.15) (m)47

25. Kommunalskatterna m.m. (mom.15, motiveringen) (fp)48

26. Utvidgning av den kommunala beskattningsrätten (mom.16)

(mp)48

27. Mervärdeskatt och kommunala entreprenader (mom.17)

(m)48

Särskilt yttrande

Extra skatteutjämningsbidrag (mom.6) (mp)49

Bilaga

Propositionens lagförslag50